P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 1

3/2016 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Boktips inför sommarens läsning

Rum för reflektion

stiftsfesten!En dag fylld av seminarier, workshops och gemenskap

sidan 10

PORTALEN

sidan 19

sidan 16

Strängnäs stift samlar all själavård under samma tak

samtal om livsfrågorIsak letar nya vägar för

sidan 4

Anmäl er till

2 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

Alla som någon gång sökt på Internet vet att Nätet minns – minns precis vad du letat efter och sedan ser till att i evig-heter peppra dig med annonser om just detta. TEXT BISKOP JOHAN DALMAN • FOTO MAGNUS ARONSON

Allra ”sårbarast” för detta slags marknadsföring lär, enligt upp­gift, nyförlösta mammor vara. Med barnet kommer en helt ny livssituation och därmed helt nya behov och preferenser. Vinner man en vän i den nya föräldern har man en trogen kund för livet, resonerar marknaden. Förändringen öppnar oanade möjligheter.

Förändring kan smaka både sött och surt. Har jag tröttnat på det gamla lockar något nytt, är jag invand och trygg med det bestående, blir jag stressad eller orolig för det okända.

Människor har i alla tider sagt sig leva i den mest förän­derliga av tider. (Forskare menar att den ojämförligt största förändring Sverige någonsin genomgått var Laga skiftet. Då omdanades, under några år, hela samhällssystemet. De många små bygemenskaperna försvann.)

En sak är alldeles säker: förändring är oundviklig. Tillvarons hjul slutar aldrig snurra. Som det en gång var blir det aldrig igen.

När Jesus i dopet kallar dig och mig att vara hans lärjungar, gör han det med förändringen på näthinnan. ”Jag kallar DIG”, säger han, ”med dina utförsgåvor gåvor och dina möjlig­heter, att vara den jag skapat och kallat dig till i varje enskild situation. ” Verkligheten förändras – dina omständigheter förändras –­ men din kallelse står fast. Kristen tro handlar om att i tider av förändring fästa blicken på detta fasta löfte. I uppriktig, ödmjuk, lyssnande, bön upprepa: Herre, hjälp mig vara mig själv NU. Vara den du kallat mig att vara.

Och hjälp oss kristna, vår kyrka, vår försam­ling, att inte blunda för förändringen utan möta den i trofast övertygelse om att Guds ursprungliga kallelse håller. Att be, bry sig och fira gudstjänst är ett oföränderligt vinnarkoncept. n

Isak hittar nya vägar för samtal om livsfrågor 4

Nätet en kanal för själavård 8

Samtal som kan få livet att vända 10

Även anställda kan behöva andlig vägledning 10

Ensamhet – vår tids stora tema 13

Samtalen till Jourhavande präst ökar 16

Så här tänker vi – 5 röster om att vårda andras själar 14

Boktips inför sommarens ledighet 16

Hallå där Allan Willny! 16

Läsning för egen fördjupning 17

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på Pia Andersson 20

InnehållVerkligheten förändras men kallelsen står fast

20Johan Dalman, biskop

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 3

Ledaren 2

Läsning för egen fördjupning 17

I huvudet på Parsmo 18

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på 20

Alltid i

Skön sommar önskar Strängnäs stift4

PORTALEN 18

FOTO

AN

NE

LI E

LFV

ING

4 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

Att göteborgaren Isak hamnade i Örebro efter handelsgymnasiet beror på att han ville testa något nytt, som att jobba i kyrkan.

– Jag hade gått en handelsutbildning och ville se om det var den yrkesvägen jag skulle välja eller om jag skulle arbeta med människor. I dag vet jag att det är människor jag ska jobba med och jag ska nog utbilda mig till församlingspedagog.

Kyrkan har alltid betytt mycket för Isaks familj. Båda hans föräldrar är präster och han är barnbarn till den välkände Göteborgsbiskopen Bertil Gärtner.

– Jag hade verkligen behövt ett nätforum som Samtal för unga då jag var i tonåren. För jag hade en jobbig uppväxt och var otroligt ensam. Datorvärlden var min tröst. Den var allt för mig. Jag tyckte inte att jag kunde prata med någon utanför mitt rum. Det säger Isak Karlsson, i dag en ung man med glimten i ögat och många bollar i luften. TEXT INGALILL BERGENSTEN • FOTO MAGNUS ARONSON

Isak letar nya vägar för samtal om livsfrågor

Isak letar nya vägar för samtal om livsfrågor

Isak letar nya vägar för samtal om livsfrågor

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 5

6 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

Isak Karlsson

Ålder 20 år

Gör Har arbetat ett år snart som Ung resurs, utsänd från Göteborgs stift, i Olaus Petri­kyrkan i Örebro. Till arbetsupp­ gifterna hör bland annat att nätvandra minst 3 timmar/vecka.

Livsfilosofi Den gyllne regeln: Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er ska ni göra mot dem.

Familj Mamma, pappa och två storebröder.

Det bästa med sommaren De dagar jag får åka longboard. En bra låt i hörlurarna och inget grus på asfalten – då kan jag inget annat än må bra.

– Men det var först i samband med konfirmationen som jag själv liksom ”fastnade” i den kristna tron. Jag hade många frågor och var en sökare. Vid den tiden dog också min morfar och det var en stor sorg som påverkade mig mycket.

Efter konfirmationen började Isak arbeta som ungdomsledare och höll på med det i några år. Även i Örebro har han haft mycket med ungdomarna i Olaus Petri att göra och stortrivts med det. Men han har också deltagit i samlingar för pensionärer.

Hur kom han in på nätvandringen?– Jag var på en kurs i Finland om konfirmandarbete och träffade

Eva­Mari Karlsson Kempi som håller i nätvandringen i Örebro pastorat. Själavård på nätet lät som ett kul koncept som jag ville testa. Och nu har jag hållit på snart i ett år med det och känner att det är precis rätt uppgift för mig.

Att Isak bara är 20 år och dessutom väl bevandrad i spelvärlden är en stor fördel för gruppen som nätvandrar.

– Det är min ungdom de vill åt, skämtar Isak. Ett av hans uppdrag är att kolla upp vilka nya arenor ungdomarna be­

finner sig på för det förändras fort i den virtuella världen och Samtal för unga vill vara där många unga befinner sig. På exempelvis kamrat.com

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 7

har 414 000 personer konton. Isak letar hela tiden nya vägar att kunna kommunicera med ungdomarna om livsfrågor. Han testar om det går att komma in i spelvärl­dar där många befinner sig, som Minecraft eller World of Warcraft.

– Men ofta har de regler som säger att man inte får prata religion och då fungerar det ju inte att säga att man är utsänd av Örebro pastorat för att prata livsfrågor även om man kan göra det utan att komma in på religion.

Innan Isak fick börja nätvandra och kommunicera

med ungdomarna via Samtal för ungas plattformar ut­bildade Eva­Mari Karlsson Kempi honom bland annat i vad som gäller om tystnadsplikten inom kyrkan. Men han kan förstås ändå berätta vad samtalen brukar handla om rent generellt.

– Det händer rätt ofta att ungdomar som känner sig mobbade eller utfrysta hör av sig. Jag har också haft sam­tal med killar och tjejer som varit med om hemska saker i sin familj. Blir det för svåra saker, som exempelvis starka självmordstankar, bollar jag över samtalet till Eva­Mari.

”Det är rätt ofta att ungdomar som känner sig mobbade eller utfrysta hör av sig. Jag har också haft samtal med killar och tjejer som varit med om hemska saker i sin familj.”

8 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

De spontana själavårdssamtal om livet och tron som Eva­Marie Karlsson Kempi haft med ungdomarna öga mot öga på kyrkans måndags­

kafé utvecklades så små­ningom till att bli själavård på

nätet i form av Samtal för unga.– Innan vi startade gick jag två

kurser som jag haft stor nytta av. Den ena handlade om spelvärldar och nätkulturer och den andra hand­lade om unga, sex och internet. Det var bra att få mer koll på vad ungdo­marna gör på nätet.

Nätvandringen äger nu oftast rum i Nikolai prästgård därför att där finns också ett kafé där man kan mötas öga mot öga om någon skulle vilja det.

– Det är inte så ofta som någon vill det, men det händer då och då, säger Eva­Mari som har 23 års erfa­renhet av att samtala med människor.

Örebro pastorat har skapat en facebook­sida som heter Samtal för unga. Där kan i och för sig människor i alla åldrar skriva in sina frågor, men tanken är att man ska finnas till främst för ungdomar i Örebroområdet. ”Ett

bra snack kan göra det svåra lättare” står det på sidan.

Just den dag då intervjun äger rum är det en 42­årig man som vill chatta med Eva­Mari via en annan plattform, kamrat.com. Eva­Mari har flera platt­formar öppna samtidigt. Hon har börjat eftermiddagen med att skriva på kamrat.com att nu finns det folk från Samtal för unga som svarar på frågor av alla slag.

– Väldigt många samtal handlar om att de unga har dåligt självför­troende. En hel del handlar om

Det började som en aha-upplevelse.– En dag kom jag på att om kyrkan skulle nå många ungdomar var vi tvungna att ta oss in på nätet, för det är ju där de finns, säger Eva-Mari Karlsson Kempi, diakonstrateg i Örebro pastorat.TEXT INGALILL BERGENSTEN • FOTO MAGNUS ARONSON

Nätet en kanal för själavård

– Men många samtal kommer också från ungdomar som hamnat fel tillfälligt. I tonåren spritter ju hor­monerna runt i kroppen och mycket kan hända som inte borde hända. Små händelser kan också uppför­storas och jag har flera gånger fått säga åt högstadieungdomar att saker kommer att lösa sig, att ingenting är kört när man är så ung.

Vad har gjort dig mest förvånad?– Att så många killar är ute på

nätet för att ragga. Och att så många samtal handlar om sex. Ibland kän­ner jag att det är som likhetstecken mellan internet och sex. Men det

är förstås lättare att prata om sex då man får vara helt anonym. Och ibland har chattar som börjat som sexsnack övergått till att bli riktigt djupa och bra samtal.

Vad säger du till ungdomar som berättar om svåra problem?

– Först försöker jag ”lyssna” orden­tligt vad det handlar om. Sedan för­söker jag höra med dem om det ändå inte finns något positivt i deras liv. Och så uppmuntra dem att hålla fast vid detta. Samtalen på nätet pendlar ofta mellan tunga och lätta saker.

Vad är din ”belöning”?– Att jag får hjälpa unga männis­

kor på ett sätt som jag själv hade be­hövt då jag var ung. Det kan ju aldrig vara fel att sprida lite kärlek och föra fram att alla är värdefulla. n

Eva­M

ari K

arls

so

n Kempi

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 9

Eva-Mari Karlsson Kempi

Ålder 51 årGör Diakonistrateg i Örebro pastoratFamilj Kulbo och två tonårsbarnHar nätvandrat Varje vecka i nästan fyra år

mobb ning, droger och ätstörningar. Och en del handlar om trosfrågor och teologiska frågor. Jag har exem­pelvis fått frågan hur Gud ser på sex?

Vad svarade du då?– Att Gud skapat oss med sexlust.

Och så pratade vi vidare. Nätprat, eller chatt, är inte som vanligt prat. Det är mer korthugget och ett speci­ellt sätt att skriva.

– Jag har ofta en känsla av att ung­domarna liksom ”provpratar” med oss, testar olika saker. Vi försöker att svara så rakt och ärligt som möjligt och inte låta oss provoceras. Om

man stannar kvar i en konversation på nätet tillräckligt länge kan man nå fram till ”stora” frågor efter ett tag. Det händer rätt ofta att ungdomarna testar vad vi tål.

Och det har hänt flera gånger att Eva­Mari fått läsa följande ord på dataskärmen: ”Nu orkar jag inte leva längre.”

– Jag brukar först kolla upp var­för de känner på det viset och vad de egentligen känner. Om det är riktigt allvarligt brukar jag försöka slussa över dem till självmordslinjen som har sin chatt öppen dygnet runt. Men

jag släpper dem helst inte vidare ut­an att jag plockat upp något positivt de skrivit som kan hålla dem flytande ett tag…

Så kan ett själavårdssamtal på nätet se ut. n

tips för blivande nätvandrare6

2

Tänk igenom vilka tider ni ska vandra. Några vill chatta med Samtal för unga på söndagskvällar då de börjat älta det som hänt i helgen. Samtal för unga har en fast tid då man nätvandrar, varje onsdagseftermiddag. I dag är fyra personer delaktiga i nätvandringen. Den pågår året om, även under semesterti­den och långhelgerna, då det kan vara som värst för en del ungdomar.

3

Om ni ska blogga, vilken bloggportal vill ni använda? Samtal för unga har exem­pelvis lagt upp en chat på sin blogg, samtalforunga.blogs­pot.com. Men de flesta sam­talen sker på kamrat.com.

4

Tänk först igenom hur ni ska presentera er i profiler ni lägger upp, hur professionellt och personligt ni vill ut­trycka er.

1

Vilka sidor vill ni finnas på? På vissa sidor som kik och snapchat kan man bara prata med dem man blivit ”vän” med. Det försvårar allting eftersom du behöver användarnamn och personen i fråga måste godkänna dig innan du ens kan skriva hej till dem. Örebro pastorat utövar själa­vård på nätet via Samtal för unga och finns just nu på: Facebook, Blogger, kamrat.com, Twitter, Instagram, Runescape, telefon och sms.

5Våga börja nätvandra fast ni inte vet exakt hur sidorna fungerar. Det lär man sig efter hand.

Det är viktigt att ha bra kommunikation med it-tekniker som vet vad du gör och som kan hjälpa till då det uppstår tekniska problem.

6

10 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

re veckor före vårt bröllop dog min man. Jag blev ensam med en baby och två ton­åringar. Sorgearbete hann jag inte med. Jag pendlade till arbetet och blev utbränd.

För 15 år sedan flyttade jag från Finland till Sverige. Här träffade jag en

man och vi gifte oss. Jag visste att han varit missbrukare, men allt var bra då. Livet blev ett helvete när han började missbruka igen. Jag rymde och bodde på skyddad adress. Min tonårsdotter fick depression och panikångest. Jag jobbade svart för att ha råd med mat.

I kyrkan fick jag en halvtidstjänst som lokalvårdare. Vilken lycka att ha både jobb och pengar! Livet kändes bra! Men det varade bara sex månader. Sedan sa krop­pen ifrån. Det var som att allt jag gått och burit nu fick utrymme att komma upp när livet blivit bättre.

Min man dog ett tag efter vår skilsmässa. I en sorge­grupp träffade jag samma präst som vigt oss. Hon hjälpte

mig att se något slags hopp och fick mig tillbaka till kyrkan. Vi ses fortfarande när det passar båda.

Jag har också kontakt med en diakon. Igår satt vi en timme i bilen och pratade. Praktiskt, andligt och psyko­logiskt går i varandra. Hon har hjälpt mig att söka pengar ur fonder. Ibland skickar vi böneämnen via facebook.

Det viktigaste är att vi kan prata på finska. Moders­målet är hjärtats språk. När vi setts brukar jag känna mig lättare och gladare. Den fysiska smärtan brukar minska. Jag jobbar frivilligt i kyrkan, jag vill ge något tillbaka.

”När vi setts brukar jag känna mig lättare och gladare. Den fysiska smärtan brukar minska.”

livet att vända

T

Samtal som kan få

Själavårdande samtal kan ge tröst och få den fysiska smärtan att minska. Att dessutom få prata på sitt hjärtas språk är ovärderligt. BERÄTTAT FÖR KARIN REIBRING

– Jag som jobbar i kyrkan – hos vem ska jag avlasta mig?

Rum för reflektion är namnet på en satsning för att samla hand­ledning, andlig vägledning och själa vård under samma tak i stiftets kursutbud.

Strängnäs stift kommer från 2017 att erbjuda församlingsan­ställda själavård, andlig vägledning, stödsamtal och arbetshandledning. Även bikt finns med som en del av själavården.

– Många präster och diakoner

möter redan idag enskilda för själa­vårdssamtal i sina arbeten. Om en medarbetare inte hittar själavårdare på egen hand, kan man höra av sig till stiftet som förmedlar kontakt. De två parterna bestämmer sedan själva hur deras kontakt ska se ut, berättar

Även anställda kan behöva andlig vägledning– Stiftet förmedlar kontakten. Sedan bestämmer den anställde och själavårdaren själva hur deras kontakt ska se ut, berättar Eeva-Liisa Kettunen. TEXT KARIN REBRING

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 11

min familj trodde man på Gud, men pratade ald­rig om det och gick aldrig i kyrkan. Som barn gick jag i söndagsskola och Goda Kamrater.

Många år senare gick jag igenom en skilsmäs­sa. Efter något år träffade jag en ny partner, som plötsligt dog. Sorgen var oerhörd i båda fallen.

Jag hade varit en person som klarar mig själv, men nu behövde jag hjälp. På gymmet där jag jobbade råkade jag prata med en församlingspedagog. Hon tyckte jag skulle bli volontär i kyrkan.

På internet hade jag läst om sorgegrupper. Så jag dök

på en diakon. Först träffade jag en präst ensam några gånger. Jag pratade, hon lyssnade. I sorgegruppen fick jag hopp.

Jag började gå på andakter. En veckodag är temat själavård. Det vi säger stannar i gruppen. Det ger glädje, gemenskap och tillhörighet.

Utan själavård skulle jag nog må väldigt dåligt, bland annat för att jag saknar jobb. Nu tar jag det inte så. Kyrkan och själavården har lett mig till att hitta mig själv. Jag har kunnat lägga av beteenden jag hade för att skydda mig. Det har ändrat hela min livssituation.

”På gymmet där jag jobbade råkade jag prata med en församlingspedagog.”

in pappa var söndagsskollärare och min första själavårdare. Han var den jag pratade med om tro, om Gud och Jesus.

Långt senare fick jag en kallelse att bli präst. Jag har lång erfarenhet av

själavård. Många har kontaktat mig efter begravningar. I sorgen kommer väldigt mycket. Att sitta i fängelse är en annan kris, som väcker andliga funderingar.

I själavård blandas det vardagliga med det mer speci­fikt andliga. Jag försöker lyssna in var personen befinner sig andligt och psykiskt just nu.

Alla vet ju att jag är präst och då tar man upp andra frågor än i till exempel sjukvården. Många frågar om min tro och då svarar jag förstås.

Ibland frågar jag personen om den vill att vi ska be tillsammans, ibland frågar konfidenten själv. Som jourha­vande präst har jag bett i telefon för många människor.

Mitt eget behov av själavård? Jag har en vän sedan många år, en annan präst, man

kan säga att vi är varandras själavårdare. När min man levde var vi också lite av själavårdare åt varandra, vi delade många djupa funderingar.

Min själ mår också bra av att vara i naturen.

M

I

Eeva­Liisa Kettunnen

stiftsadjunkt Eeva­Liisa Kettunen.Det mesta som erbjuds finns re­

dan idag, men nu samlas allt under samma tak i organiserad form.

– Själavårdsfrågor har inte varit kontinuerligt prioriterade i Strängnäs stift, säger Eeva­Liisa Kettunen. Nu gör vi denna satsning och i framtiden vill vi på olika sätt uppmuntra med fortbildning och inspirationsdagar.

Vad får man prata om i själavår­den? Är det avgränsat till trosfrågor eller kan vad som helst tas upp?

– Vi vill stödja människor i livets alla skeenden. Utgångspunkten är Guds kärlek, säger Eeva­Liisa Kettunen.

Svenska kyrkan har även ge­mensamma själavårdstjänster, där alla stift är med. Jourhavande präst har tre kanaler (telefon, chatt och

digitalt brev) där endast präster tar emot akuta krissamtal. I finska te­lefonjouren är präster, diakoner och även ut­bildade lekmän med. n

”I själavård blandas det vardagliga med det mer specifikt andliga.”

Läs mer www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/begrepp

internwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift/rumforreflektion

12 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

Lena Fagéus har just lagt den senaste omgången samtal som jourhavande präst bakom sig. Med sin mångåriga erfarenhet kan hon se hur samtalen skiftat karaktär under de år som gått.

– I slutet av 1980­talet och början av 1990­talet tycker jag att samtalen ofta kom från människor som hade svår ångest. Det kom också en hel del samtal från människor som ville ha sällskap en stund.

I dag handlar samtalen ofta, ofta om ensamhet.

– Ett samtal kan börja med att någon vill att jag ska be för henne eller honom, säger Lena Fagéus.

Ibland stannar det där, det kan vara just vad den som ringer behöver.

Men ofta utvecklas samtalet vidare.– Jag försöker lyssna på det som

inte sägs, det som ligger mellan ra­derna. Utifrån det kan nya frågor födas och leda vidare till djupt me­ningsfulla samtal, säger Lena Fagéus.

De allra flesta ringer just för att man inte har någon i det egna livet

som man kan ventilera de svåraste frågorna med.

– Ensamheten är väldigt stor och den finns verkligen i alla åldrar. För en del kan det gå många dagar utan att man växlar ett ord med någon enda människa, säger Lena Fagéus.

Men ensamheten är inte alltid fysisk.

– Absolut inte, den finns lika mycket hos människor som lever tillsammans med andra. Många har helt enkelt ingen att prata med om de svåra, ofta existentiella, frågorna.

Kan du ge exempel på vad det kan handla om?

– Inga specifika naturligtvis men rent generellt kan de exempelvis

Det hela började för exakt 60 år se­dan. I en liten annons i Öresunds­Posten kunde man läsa ”Innan ni begår självmord, ring...” och så ett telefonnummer. Mannen bakom an­

nonsen hette Erik Bernspång och var pastor i Evangeliska fosterlandsstif­telsen i Helsingborg. Det var alltså han som lade grunden till den jour­havande präst vi har i Sverige i dag.

Sedan dess har verksamheten vux­it enormt. Från ett enskilt initiativ till lokalt och länsvis organiserade jourhavande präster finns i dag en nationell samordning. Bakom den

Samtalen till Jourhavande präst ökar

EnsamhetLena Fagéus, kyrkoherde och jourhavande präst, talar om den stora ensamheten. – Det är den som är tydligast i de samtal jag får numera som jourhavande präst. Jämför jag med hur samtalen såg ut i slutet av 1980-talet så har ensamheten som tema ökat enormt, säger hon. TEXT GUNNEL MAGNUSSON

Allt fler ringer jourhavande präst. Sett över en knapp tioårsperiod har antalet samtal ökat med 70 procent.

– Det är en helt osannolik ökning, säger Monica Eckerdal, nationell sam ordnare för Svenska kyrkans jourhavande präst-tjänst. TEXT GUNNEL MAGNUSSON

vår tids stora tema

Lena Fagéus

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 13

handla om frågor kring döden, om att man inte har det bra med sin partner, om dåliga relationer till de vuxna barnen. Samtalen rör helt en­kelt sådant som tillhör det viktigaste i livet och som kan vara så svårt att prata om.

Varför tror du att ensamheten är så stor?– Det är en svår fråga som säkert

har många svar. Ett kan vara att män­niskor i en familj och släkt i dag ofta lever längre ifrån varandra. Rör­ligheten är stor och möjligheten att vårda sina rötter och traditioner har minskat.

– Ett annat kan vara att det är lätt att känna sig misslyckad i en tid när facebook och andra sociala me­dier pumpar ut bilder av ”lyckade” människor. Folk lägger ut bilder som visar ett perfekt hem, den vältränade kroppen, ett framgångsrikt yrkesliv och det rika sociala umgänge man har. Men alla har det verkligen inte så, alla får inte till det. Det är lätt att känna att man själv misslyckats och det är en stark grogrund för ensam­hetskänslor, menar Lena Fagéus.

Samtalen som Lena Fagéus och andra jourhavande präster får ligger naturligtvis på olika nivåer av allvar och djup.

– Man får använda sin erfaren­

het för att avgöra hur samtalet ska utvecklas. Jag tror att man ibland måste våga ställa också de där lite jobbigare frågorna som kan öppna upp för ett djupare samtal som verk­ligen kan leda till förändring för den man talar med.

Ibland kan det till och med hand­la om liv och död.

– Så är det. Då kan ett samtal ha en livsavgörande påverkan. Det är naturligtvis en enormt berörande upplevelse man då delar tillsammans.

Hur klarar du själv sådana samtal?– Ibland kan jag behöva handled­

ning om något ligger kvar och skaver. Att ta del av människors berättelser väcker ju känslor också i mig.

Inte minst kan det vara tungt att ta del av erkännanden av kriminella handlingar även om det inte är vanligt.

– Handlar det om en pågående brottslighet eller om att barn är inblandande är det naturligtvis extra tungt. Eftersom vi som präster har tystnadsplikt kan och ska vi inte gå vidare med det vi får veta – det är ju just därför vi kan få ta del av sådan information. Alla vet att det man berättar för oss stannar hos oss, vi erbjuder ett skyddat rum och jag tror det är oerhört viktigt att det fortsät­ter att vara så. n

s tår Monica Eckerdal.Tanken med en samordning för

hela landet tog Monica Eckerdal med sig från ett besök i Norge.

– Jag insåg att det fanns mycket att vinna på en samordning. Genom att samverka skulle fler människor kunna nå oss, säger Monica Eckerdal.

Och så har det efter en successiv utveckling blivit. Sedan 2012 är alla stift med i den gemenskapen.

Varje natt året runt tar man emot i genomsnitt 225 samtal. Den som ring­er kan lita på att nästan alltid få svar.

– Nio av tio samtal kommer fram. De präster som tjänstgör gör ett stort

och viktigt jobb. Och att behovet av jourhavande präst växer visar ju den enorma ökningen av sam­tal, säger Monica Eckerdal.

I dag är jourhavande präst till­gänglig mellan kl 21 och 06. Monica Eckerdal har dock en förhoppning om ett utökat öppethållande.

– Vi får samtal från många som önskar att de kunde nå oss dygnet runt, säger hon. n

Fem samtalstips från Lena FagéusMånga samtal är raka och enkla, men ibland kan det vara användbart med några tips. Sesam är en sådan metodik.

S

E

S

A

M

Säg vad som har hänt: Vad är det som gör att du ringer just nu? Ställ utredande frågor, hur menar du? Vad hände då?

Emotions – hur känns det? Kan kännas som en onödig fråga när någon just ha beskrivit nåt hemskt som man lätt kan förstå väcker starka känslor. Men det finns ett värde i att sätta ord på känslor.

Vad är svårast? I en komplex situation kan det vara svårt att sortera; det kan vara bra att få lyfta fram det som just nu är allra svårast.

Vad finns mer i situationen? Ibland finns det ytterligare saker i situationen som gör det svårt – till exempel den som var svårt sjuk själv och dessutom kände ansvar för sina gamla föräldrar...

Vilka resurser har du för att klara situationen? Resursfrågan är viktig – kanske är resursen att man får sova, njuta av mat eller en vänlig granne. Identifiera kraften!

Jourhavande präst nås via tre kanaler

Den traditionella telefonlinjen som nås via 112. Öppen alla dagar kl 21.00–06.00

”Digitalt brev” nås via Svenska kyrkans hemsida. Kan skrivas när som helst.

Chatten nås via Svenska kyrkans hemsida. Öppen måndag–torsdag, kl 20–24.

Ingen utomstående kan ta del av det som sägs eller skrivs. Inga samtal spelas in och innehållet i chatt och digitalt brev krypteras och försvinner när chatten stängs ner eller brevet tas bort, alternativt när tiden för brevet gått ut. Ingenting sparas.

Källa: Svenska kyrkans hemsida

Läs också intervjun med Eeva­Liisa Kettunen på s 9 om Rum för reflektion, Strängnäs stifts satsning på själavård för dem som är anställda inom stiftet.

M

onica Eckerdal

14 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

–Jag tänker att svaret är både ”ja” och ”nej”. Det handlar mycket om att möta männis­kor med närvaro, respekt, lyhördhet och varsamhet. Men själavård är inte vilket stödjande samtal som helst. Förankringen i den kristna tron och kyrkans gemenskap är oerhört viktig.

Samtal av själavårdande karaktär kom­mer ofta till spontant med någon som man känner förtroende för, kanske på kyrkogår­den då man tittar till sina blommor eller när man hjälps åt att diska efter kyrkkaf­fet. Samtidigt har präster och diakoner ett särskilt uppdrag som själavårdare. Genom vår utbildning och erfarenhet har vi ofta tillgång till ett mer omfattande stöd.

Dessutom har präster en särskild tyst­nadsplikt och kan ta emot bikt. Att veta att det finns ett rum där förtroenden får förbli kan i sig betyda mycket för en män­niska i kris.

Kan alla som möter människor i sin dagliga verksamhet inom kyrkan fungera som själavårdare?TEXT KICKI LIND

FOTO STORA BILDEN SUSANNE SEGERHOLM

FOTO JOSEFINE KORHONEN FOTO ANNA BLÅDER

fem röster om att vårda andras själar

Så här tänker vi – Som kyrkomusiker har jag ingen utbild­ning i själavård. För att kompensera det har jag läst ett år religionsvetenskap och en kurs i analytisk psykologi för att få en djupare förståelse för trosfrågor och män­niskans inre värld. Det gjorde jag av eget intresse, men lika mycket för att jag mö­ter människor i alla åldrar och situationer, främst i körerna.

Många gånger växer ett förtroende fram och det händer, även om det inte är särskilt ofta, att sångarna vänder sig till mig för att ventilera funderingar som gäller livs­kriser eller tro. Om man i ett sådant läge förstår att det handlar om djupare problem bör man hänvisa till präst eller psykolog.

Barnen brukar prata med mig om Gud och jag går alltid igenom deras sångtexter efter bästa förmåga. ”Din nåd är ny var morgon” – en sådan text behöver förklaras.

Pernilla ParenmalmKyrkoherdeTorshälla

Inga RausgårdKyrkomusikerNyköping

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 15

FOTO PIA THUNSTRÖM FOTO ULLA­CARIN EKBLOM FOTO ULLA­CARIN EKBLOM

– Ja, alla vi som kommer i kontakt med sörjande människor är själavårdare. Vi för­söker stötta efter bästa förmåga.

Sorg är väldigt personlig och i mitt jobb utvecklar man sina känselspröt vart­efter. Det finns inga mallar. En del sörjande behöver få skoja lite, andra befinner sig som i en glasbur och behöver en näsduk och någon att luta sig mot.

Jag möter människor i många olika sammanhang. Vi tittar på kapellet, väljer gravplats, väljer sten. I bästa fall kan jag få den jag möter att lyfta lite.

Det är också en fördel att ha självupp­levd sorg med sig i bagaget när man jobbar som jag gör. Sunt förnuft kommer man långt med. Det är viktigt att lyssna istället för att prata.

– Ja, om man är kapabel till det och har social kompetens. Alla har inte det. Ingenting säger att en duktig läkare också är bra på själavård. Det är förstås samma inom alla yrkesgrupper, även inom kyrkan.

Söker man sig till ett arbete där man träffar människor måste man kunna se utan för sig själv. Man behöver ha insikten att jag själv inte kan vara den som är i cen­trum, jag är inte normen.

Som husmor möter jag nästan dagli­gen människor som vill och behöver prata. Vi tar en kopp kaffe och sätter oss ner en stund, det kan betyda mycket. När det behövs kan vi hjälpa till att slussa män­niskor vidare. Många inom församlingen har absolut en själavårdande funktion bara genom sitt sätt att möta och bemöta män­niskor.

– Själavård är jätteviktigt och kräver utbild­ning, annars kan det bli fel. Men det beror också på hur man definierar det. När jag pratar med människor som jag möter om sådant som berör dem just där och då så är det på sitt sätt också själavård.

Många människor har ett stort behov av att få tala om djupare saker. Behovet verkar bara bli större. Jag arbetar bland annat med svenskfinsk verksamhet inom kyrkan och jag märker att många föräldrar och barn gärna pratar med mig om allt från trosfrågor till mer praktiska ting.

Vi talar svenska men våra hjärtans språk är finska, vi delar samma bakgrund och har därmed en särskild förståelse för varandra. Det kan man väl kalla själavård?

Susanne AhlbergKrematorieteknikerEskilstuna

Sonny LarssonHusmorÖrebro

Hanna HagströmFörsamlingsassistent & vikarierande diakon Örebro & Laxå

Bilderna av Susanne Segerholm (f d Modin) visades i domkyrkan i Strängnäs sommaren 2015. Utställningen hette Förvandling och kretsade kring tankar om mörker och ljus, hopp och visshet, material och form. Susanne är också organist i Mariefred. Så här skriver hon om skapandet:

”Jag tänker mig att själavård är just detta, att vårda sin själ och att själen kommer till ut­tryck bland annat genom det skapade – i alla former: mat, konst, musik, att plöja en åker. Skapandet är ett språk och jag tänker att våra själar på något sätt vill komma till tals och uttrycka sin särart. Den vill ge av sig själv till världen och således ge någon form av av­tryck. Och att vårda detta, det är heligt!”

”Trasformazione” (målning)

”Jag är livets ljus” (del av installation)

16 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

Allan Willny, komminis-ter i Ösmo församling, nyss utkommen med sin femte själavårdsroman, ”Saturnus ringar” – den första delen i sviten Den gömda framtiden.TEXT CECILIA BENGTSSON

Halla darDu säger att du är trött på präster som huvudpersoner efter dinafyra tidigare böcker – vem möter vi i ”Saturnus ringar”?– I den här romanen är det Gunnar som spelar huvudrollen. Han är amatör­astronom, pendeltågsförare och Sverigedemokrat. Det har varit en spännande resa att försöka tänka som en person vars värderingar ligger så långt ifrån mina egna.

Vad handlar boken om? – Den utspelar sig under Gunnars sista dygn i frihet, innan han åker in i fängelse för att ha misshandlat

en ung man med utländsk bakgrund. Under dessa tjugofyra timmar möter han människor som varit en del av hans förflutna, hamnar

i en livskris och brottas med sin själ.

Varför just detta tema?– I den romansvit som nu är påbör­jad med ”Saturnus ringar” kommer jag ta upp problemställningar i vår tid som jag tycker behöver belysas. Det kan handla om sexuell identi­tet, invandrarfrågan eller som här – vad som händer när man behandlar människor som orcher*.

En MarialegendNiklas RådströmInb 323 sidorAlbert Bonniers förlag, 2016

En ung kvinna läm­nas att dö efter en våldtäkt. I New York får en museiintendent ta sig an arbetet efter en avliden kollega och en konstnär försöker rädda en konstskatt. Dessa helt olika historier vävs samman till en gripande och utmanande berättelse.

Ett av omdömena: ”En storartad, djärv och rik roman om hur vi hand­skas med ondskan i världen och vad det är vi håller för viktigt i våra liv.”

När livet stramas åt skärps blickenSofia CamnerinInb 176 sidor Verbum, 2016

En berättelse om personliga erfarenheter av att vara förälder till ett barn med särskil­da behov. Boken spänner över flera år. Är det möjligt att försonas med Gud, med livet som det blev efter svåra personliga kriser?

Detta är inte bara en berättelse om en livskris utan också en kärleks­förklaring till ett barn.

DomarenIan McEwanÖversättning Niclas HvalPocket 256 sidorBrombergs förlag, 2016

Överrättsdomare Fiona Maye kallas för att ta ett beslut i ett fall där en 17­årig pojke av religiösa skäl vägrar att ta emot en blodtransfusion som skulle rädda hans liv. Detta får oförut­sedda konsekvenser för både pojken och domaren. Och mitt i allt detta är Fiona Mayes äktenskap i gungning.

Angelägna frågor om kärlek och relationer, liv och död.

Boktips inför

sommarens ledighetPortalen bad Solveig Strömberg från Din bok i Örebro om boktips inför sommarens ledighet. Hon har arbetat mer än halva sitt liv i bokbranschen och är sedan tjugofem år del av en bokcirkel som samtalar om böcker de läst. Solveig Strömberg deltar också i en grupp som under kyrkoåret disku terar en bibelbok och söndagens texter – något hon gärna slår ett slag för!

Allan Willny

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 17

Vad är en själavårdsroman för dig?– En själavårdsroman är en bok som skildrar en människas kamp med sitt liv. Istället för att skriva en fackbok om en person med exem­pelvis ätstörningar kan jag i en fiktiv berättelse problematisera och be­skriva de svårigheter som hon eller han går igenom.

Har du alltid velat bli författare?– Jag drömde om att bli författare redan när jag var 13 år, under en period funderade jag även på jour­nalistyrket. Trots författardrömmar var musiken min första kärlek och jag ville länge bli rockstjärna. Men så

fick jag kallelsen att bli präst och började plugga som 24­åring. För sju år sedan utkom min första roman.

Hur har skrivandet påverkat dig som präst och själavårdare?– Jag tror att övningen att sätta mig in i hur människor har det, genom gestaltandet av mina karaktärer, har gjort mig till en bättre präst. Jag har glädje av att min fantasi fått fritt spel­rum även om jag alltid varit genuint intresserad av människor.

I den nyutgivna ”Kyrkan på torget” har teologen och för-fattaren Joel Halldorf samlat ett femtiotal texter som berör aktuella kulturella fenomen och som ger bränsle till fort-satta samtal om den kristna trons betydelse i vår samtid.

Kyrkans reflektion över den kristna trons betydelse kan aldrig bedrivas i ett vakuum. Den måste ske i relation till sådant som präglar våra liv just nu om den ska hålla sig vital. En som visar vägen i den uppgiften är teolo­gen Joel Halldorf som de senaste åren utgjort en av svensk kristenhets mer profilerade röster i det offentliga samtalet.

I Kyrkan på torget (Argument 2016) har Halldorf samlat ett femtiotal texter som berör kulturella fenomen som Hungerspelen, IS, påven, Zlatan och den senaste tidens flyktingströmmar. Det förenande i de minst sagt skilda ämnesvalen är att Halldorf visar hur infallsvinklar hämtade från kristen tradition kan utgöra möjligheter till kreativa perspektivskiften.

Resultatet är ett bidrag med uppfriskande och utmanande potential för såväl det större of­fentliga samtalet som för den inomkyrkliga diskussionen. Boken sätter inte punkt för de diskussioner den ger sig in i utan formulerar snarare insikter som kan ge bränsle till fortsatt samtal.

Jan Eckerdal, stiftsadjunkt för teologi och fortbildning

egen fördjupning

Läsning förLjuset vi inte serAnthony Doerr Översättning Thomas AnderssonInb 595 sidor Bookmark förlag, 2015

Den blinda franska flickan Marie­Laure flyr från det ockuperade Paris och den tyska barnhemspojken Werner blir genom Hitlerjugend skickad på ett hemligt uppdrag. Deras öden förenas på ett märkligt sätt i Saint­Malo – en stad som sedan totalförstörs. En stark berättelse om människor som överlever mot alla odds och om den godhet som finns i djupet av vårt inre.

Detta är Anthony Doerrs femte bok och skriven på ett språk som flö­dar av levande metaforer och höjer ribban för vad litteratur kan åstad­komma. Vissa berättelser glömmer man aldrig, detta är en sådan!

Ett av omdömena: ”Oerhört liv­full – det osynliga ljuset lyser långt efter bokens sista sida!” Vinnare av Pulitzerpriset 2015.

Resa sig starkBrené Brown Översättning Maria Store Inb 318 sidor Libris förlag, 2016

”Om vi är tillräckligt modiga kom­mer vi ofta att misslyckas. Den här boken handlar om hur vi tar oss upp igen” är underrubriken. Vilka känslor har vi då vi slagit i botten och ska för­söka ta oss upp igen? Hur gör de som klarar att komma på fötter, oavsett om det handlar om stora saker som att förlora jobbet eller en relation – eller mindre konflikter med vänner, släktingar eller kollegor?

Om författaren: Doktor i sociolo­gi vid University of Houston i Texas. Tidigare utgivna böcker på svenska ”Mod att vara sårbar” och ”Mod att vara operfekt”.

Boken ”Resa sig stark” gick direkt upp som etta på New York Times bästsäljarlista då den släpptes i USA.

* Orcher är människoliknande odjur som spelar en viktig roll i J.R.R Tolkiens verk Sagan om ringen.

18 P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6

I huvudet på Parsmo

Illustration Anders Parsmo

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 19

P O RTA L E N 3 / 2 0 1 6 1

3/2016 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Boktips inför sommarens läsning

Rum för reflektion

stiftsfesten!En dag fylld av seminarier, workshops och gemenskap

sidan 10

PORTALEN

sidan 19

sidan 16

Strängäs stift samlar all själavård under samma tak

samtal om livsfrågorIsak letar nya vägar för

sidan 4

Anmäl er till

Omslag: Isak Karlsson är engagerad i nätforumet Samtal för unga som pågår i Örebro.

Foto Magnus Aronson

REDAKTÖR Cecilia Bengtsson www.ceciliabengtsson.se info@ceciliabengtsson.se 070-252 11 87

REDAKTIONSRÅD Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Maria Helmér Agneta Larsson Helena Niemonen

ADRESSÄNDRING Inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

Kurser utbildningar

GRAFISK FORM Anneli Elfving www.solodesign.se

ADRESS Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs

TELEFON 0152-234 00

HEMSIDA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i Strängnäs stift.

Upplaga 4 800 exemplar

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSVARIG UTGIVARE Johan Dalman

&Augusti

LIFE ungdomsläger 11–14/8I år blir det igen LIFE-läger på Stiftsgården Stjärnholm 11–14 augusti, för ungdomar 15 år och äldre.

Grundkurs i teckenspråk och dövstudier Start v 35En kurs i teckenspråk anpassat för dig som är nybörjare i teckenspråk och som ska arbeta i kyrklig tjänst med teckenspråkligt arbete. 10 veckor på Strömbäcks folkhögskola samt 10 veckor med lärarhandledning på distans.

Andlig vägledning 30/8För präster, diakoner och pedagoger och andra intresserade i mån av plats, med start den 30 augusti i Strängnäs.

SeptemberFölj med och se. Stiftsfest 3/9I år är församlingar och pastorat från hela stiftet med och bidrar till innehållet i stiftsfesten. Det är hela stiftet tillsammans – alla som verkar, rör sig i och är kyrkan. I Strängnäs.

KBOK 20–21/9Grundkurs i kyrkobokföring, på Stiftsgården Stjärnholm (fullbokad).

KOB 22/9Grundkurs i kollekt- och betalsystem, på Stiftsgården Stjärnholm.

Fortbildningsdag i barnkonsekvens- analys och barns delaktighet 26/9För dig som gått grundutbildning i barn-konsekvensanalys, i Katrineholm.

Handledning för jourhavande präst 27/9Handledning för dig som arbetar som jourhavande präst i Jourhavande prästs tre kanaler, i Katrineholm.

Fastighetsdag 28/9För fastighetsansvariga i församlingar och pastorat, på Stiftsgården Stjärnholm.

Mer information finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

I år är församlingar och pastorat från hela stiftet med och bidrar till innehållet i stiftsfesten.

På plats i Strängnäs väljer du själv vad du vill fylla din dag med. Om du vill gå på olika seminarier eller kanske mest hänga vid utescenen. Varför inte en kom­

bination. Du väljer! Men vi inleder och avslutar dagen tillsammans i domkyrkan.

Förutom massor av olika föreläs­ningar och workshops i olika lokaler i och runt domkyrkan i Strängnäs kommer det även finnas en utescen med alltifrån mini­intervjuer och seminarier till sång

och poesi under hela dagen. Dessutom finns det möjlighet att exempelvis se ut­ställningar, gå på loppis, vara i barnens kyrka och hantverka. Eller varför inte gå till lego verkstaden en stund – här bygger vi Strängnäs domkyrka i lego!

Medarbetare, frivilliga, barn och unga – Följ med och se!Välkommen på stiftsfest lördagen den 3 september i och omkring Strängnäs domkyrka.

Läs mer om dagen och anmäl dig senast 22 juli www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/stiftsfest2016

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVID DEFINITIV EFTER SÄNDNING ÅTERSÄNDES TIDNINGEN MED

NYA ADRESSEN NOTERAD

POSTTIDNING B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Pia

An

de

rsso

n38

år,

kom

mun

ikat

ör p

å S

träng

näs

stift

skan

sli

Jag och mitt jobbJag har jobbat som kommunikatör i Svenska kyrkan sedan 2009, känns jätteroligt. Har läst medie­ och kommunikationsvetenskap, gått på Berghs och Poppius journalistskola. Jag har ett väldigt varierat arbete. Tycker mycket om att vara ute i församlingarna och hålla utbildning.

Mina sommarplanerJag bor i Strängnäs i ett vackert gammalt trähus från 1919. Är en riktig hemmafis men gillar ändå att resa och bo på hotell. Varje sommar åker jag, min man Robert, Ebba och Elsa (10 och 12 år) till värmen. I år reser vi till Korfu i Grekland. Vi ska också ha trevligt med hela släkten på Gotland.

Jag och vår trädgårdJag älskar att vara i vår trädgård. Den är ombonad och uppvuxen, här finns masssor av häckar och fruktträd att klippa. Men mest av allt gillar jag att ligga i solstolen och somna med en bok på magen när jag är ledig.

Alltid läst mycketLäser mycket mördardeckare men glömmer lätt bort vilka jag läst. Det händer att jag kommer på halvvägs in i en bok att jag redan läst den.

Det här tycker jag är jobbigtDet ligger i min natur att hjälpa till och göra något åt saker som behöver fixas men det kan

bli lite mycket ibland. Tränar på att tänka good enough. Har nära till skratt men också till gråt.

Tankar om själavårdJag är född och uppvuxen i den lilla byn Bäckebo i Småland. Där bodde jag granne med kyrkan som var en naturlig del av bygden. Jag sjöng i kör och gör det fortfarande. Jag tycker om lugnet i kyrkliga miljöer. Där behöver jag inte göra något annat än att bara vara. Det är väldigt skönt för själen. Att springa kan man väl också säga är en typ av själavård. Stiftets tidigare biskop Hans­Erik Nordin sa åt mig att lyssna på naturen istället för på musik när jag springer, så det gör jag.

Mitt bästa recept på rårörd rabarbersaft Vi har massor av rabarber i vår trädgård som jag gör saft av. Receptet funkar även att halvera och saften går bra att frysa.

4 liter skuren rabarber (med skal)4 citroner i skivor4 liter kokande vatten40 g vinsyra som man löser i vatten2–3 kg socker

Lägg skurna rabarber och citroner i en bunke. Häll på det kokande vattnet och låt stå i 1 dygn. Sila och blanda sedan i vinsyran och sockret, lite i taget. Rör om tills sockret löst sig.

– Jag kände mig sjukt stolt när jag utan anledning helt plötsligt sprungit en mil, jag som var en sån soffpotatis för några år sedan. På nästa bild syns jag med biskop Johan Dalman på min första biskopsvigning i Uppsala. Bilden på mig och min familj är en pärlplatta som jag gjorde av 13 500 pärlor – ren själavård!

Pia Andersson, kommunikatör på Strängnäs stiftskansli.