PORTALEN3/2014 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Studieresa till vänstiftet i Palestina

”Vi försöker spela vår roll ganska tystlåtet”

Medkänsla

Att se sig själv i andra

fotograf Magnus Aronson om att se människan genom kameralinsen

Klass 5 B i Trosa ställde upp för Alek

sidan 6

sidan 13

sidan 14

sidan 4

ett tillstånd som kan tränas upp

Behovet att vara sedd är ett grundläggande villkor för varje människa. I andras blick blir jag till.TexT ChrisTofer Lundgren • foTo Magnus aronson

Spädbarnets blick möts av förälderns och relationen stärks. Livet igenom är vi, om än i skiftande grad, beroende av att vara sedda. När vi blir sedda och bekräf-tade växer vi inför oss själva och i andras ögon. Det bidrar till en sund självkänsla och därmed en förutsättning att också finnas till för andra, att ge vidare av den goda bekräftelse jag själv fått ta emot.

Att vara ignorerad, att inte bli sedd, att befinna sig bland människor men inte bekräftas, är nedbrytande. Självkänslan sjunker, jag blir på min vakt, kanske le-der det till känsla av skam.

”Ingen människa är en ö, fullstän-dig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.” 1600-talspoeten John Donnes berömda ord handlar om att vi oåterkalleligen hör samman. Vad jag gör påverkar andra, vad andra gör påverkar mig. Vad som sker med mig har betydelse för andra, vad som sker med andra har betydelse för mig.

I den kristna tron finns grund såväl till den humanism som vill se den enskilda män-niskan med hennes värde och värdighet, som till insikten att vi hör oupplösligt samman. Den lutherska reformationen bidrog till att den enskilda personens ställning som eget subjekt stärktes, men

talade också om vikten av att bygga ett gott samhälle.

En av riskerna i vårt samhälle är att människor ses som objekt, som operson-liga ting att hantera. Det är lätt hänt att vi gör skillnad på vi och dom, där vi inte tänker att ”dom” också har personliga livshistorier, önskningar, glädjeämnen, tillkortakommanden, kunskaper, käns-lor och reflektioner. Ja, allt sådant som också jag har.

Därför tror jag att en viktig utmaning till oss som enskilda kristna och som för-samlingsgemenskaper är att vi ser män-niskan. Att vi kan se att var och en är ett subjekt, en bärare av egna upplevelser, eget ansvar och egna möjligheter. Låt oss vara nyfikna på varandra, räkna med varandra, se varandra.

I den aronitiska välsignelsen som av-slutar de flesta gudstjänster vi firar är bö-nen att Gud må vända sitt ansikte till oss, alltså att se oss, och ge oss av sin frid. Det är en blick av kärlek och omsorg, som inte förminskar men räknar med oss, som bekräftar och uppmuntrar. Det är också en kal-lelse till oss: att se människan.

Christofer Lundgren, stiftsdirektor

Se människan

”Vad som sker med mig har betydelse för andra, vad som sker med andra har betydelse för mig”, skriver Christofer Lundgren i sin ledare. Ord att ta med sig ut i sommarens möten och upplevelser.

InnehållSe människan 2

Klassen ställde upp för alek 4

”Enformigt att bara tänka på sig själlv” 5

att se sig själv i andra 6

”Jag är för att vi är” 12

Medkänsla är ett tillstånd 13

”Vi försöker spela vår roll 14 ganska tystlåtet”

att iaktta omvärlden ersatte rapporter 16

Om Rut, idrott och sommarkyrkor 17

Dela tro – dela liv 19

På gång i juni–september 19

nyfiken på anna-Lena söderström 20önskar Strängnäs stift!Skön sommar

Ett biskopsbrev om vårt diakonala uppdragSe människan

Hela detta nummer handlar om att se människan, temat för årets biskopsbrev.

4

Egentligen har klass 5 B i Vitalisskolan i Trosa fått nog av publicitet. Men eftersom man just nu läser om kristen dom, etik och moral är Portalen välkommen att bidra till en av lektionerna.

I tv och i många tidningar har man berättat om hur klass 5 B möjlig-gjorde Aleks operation så att han nu kan gå på egna ben.

– Vi ville vara snälla, hjälpa till, förklarar klasskamraten Ebba. Alek grät när vi berättade det.

– Jag grät också, minns läraren Katarina Jurstedt.

Klassen ordnade isdisco med korv-grillning, fika, hamburgare, choklad-hjul och lotterier med priser skänkta av lokala företag. Eleverna gick runt i butiker och bad om bidrag. Många i Trosa blev engagerade.

– Ni var först, sedan spred det sig, säger Katarina Jurstedt.

Katarina Jurstedt har i förväg fått etikfrågor som hon plastat in för att dela ut i klassen. Först får eleverna diskutera i grupper, sedan pratar alla tillsammans.Varför ska vi människor bry oss

om varandra?– Alla är värda att leva, oavsett

om man är rik, fattig eller har rörelse-hinder.

– Annars kanske man inte får några vänner.

– Då känner man sig bra och snäll.Ska vi bry oss lika mycket om alla?

– Ja, för alla är lika mycket värda.– De flesta bryr sig nog mer om

någon i sin familj än någon långt borta.– Om jag ser någon råka illa ut

skulle jag hjälpa den.– Om någon var jagad av en mör-

dare skulle jag nog springa därifrån.

Klassen ställde upp för AlekVarför ställde klasskamraterna upp så att cp-skadade Alek kunde opereras? Varför ska vi människor bry oss om varandra?TexT oCh foTo Karin reibring

alek Poulten (näst längst till höger) tycker att han går i världens bästa klass.

P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

5P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Aleks historia

alek Poulten föddes med en cp-skada och sina första tio år var han rullstolsburen. Spasmer och kramper var en ständig följeslagare.

i saint Louis, usa, görs en operation med en teknik, som ännu inte finns i Europa. Föräldrarna hörde talas om den, men Försäkringskassan ersätter inte operationer i usa. alltihop skulle kosta en halv miljon kronor.

Släktingar började försöka samla in pengar. Så även aleks klass i Vitalisskolan. det ledde till att alek ope-rerades förra våren. Nu går han på egna ben, men har i skolan fortfarande en assistent som stöd. alek tränar intensivt för att kunna gå bättre och bättre.

Många har sett tiggare på gatan i Södertälje och Stockholm.

– Jag såg en tiggare med en bild där det stod ”Jag har tre barn”. Längre bort satt andra med exakt samma bild och text. Det kändes inte så bra.

– Jag såg en som spelade på Androidtelefon samtidigt som han tiggde.

– Dom som spelar musik på gatan gör ju något!Hur mycket ska man vara beredd att offra för någon annan?

– Om min lillasyster ramlade i ån skulle jag hoppa efter.

– I familjen ställer man upp för varann även om det är lite jobbigt.

– Om jag ser någon bli mobbad skulle jag säga att det inte är okej även om jag inte känner den.Ska man tänka på sig själv också?

– Inte glömma sig själv, men inte bara tänka på sig själv.Vad händer om man bara gör det?

– Ingen vill vara med en.Vad händer om man inte bryr sig om sig själv?

– Man kommer att må jättedåligt.– Man överlever inte.

Hur mår man när man gör något för någon annan?

– Man mår bra och blir glad över att någon annan blir glad.Var känns det någonstans?

– Hjärtat blir varmt.– Man känner sig lycklig i hjärtat.– Varmt i magen.– Hela klassen har gjort en god gärning för

Alek, exemplifierar Katarina Jurstedt.

Alla tycker att Bergspredikans gyllene regel – att behandla andra som man själv vill bli be-handlad – är bra.

Varför engagerade ni er?– För att hon är hon, typ, svarar

Laura Aslami och Binti Hagi Osman, två av de mest aktiva.

Det började en dag i höstas i klass 8A på Långbergsskolan i Nyköping. Ljimanda och hennes två syskon hade fått veta att de måste anmäla sig hos polisen varje dag. Ljimanda, som bru-kade vara en glad tjej, slutade komma till skolan, hon hade blivit apatisk och ”somnat”.

– Sex tjejer i klassen satte igång att ringa bland annat Röda korset, Rädda barnen, Bris och så småningom Migrations-verket. Alla sa att de inte kunde göra något, men en på Rädda barnen föreslog en demonstration, berättar Laura.

Eleverna fick använda skolans telefoner. Vad de inte visste var att det krävs tillstånd för att demon-

strera. Det gjorde att demonstrationen blev en vecka senare än de tänkt. Alla i klassen delade på avgiften för tillståndet.

Ungefär åtta klasskamrater var väldigt aktiva, både i skolan och på fritiden. De använde facebook och instagram, och hälsade på hemma hos Ljimanda.

– Det fanns i bakhuvudet hela tiden, säger Binti och Laura.

Demonstrationen ägde rum en fredag på Stora torget. Samtidigt samlade eleverna in 300–400 namn. Namnlistorna lämnades till prästen Kjell Wiklund, som skickade dem till Migrationsverket ihop med läkarintyg.

I början av mars berättade Ljimandas bror på facebook att syskonen fått uppehållstillstånd.

– Det kändes jättebra! Och det verkade som vi var med och påverkade.

Laura och Binti tror att man mår bättre själv när man gör något för någon annan. För båda var det självklart att ställa upp.

– Varför inte? Det blir enformigt att tänka på sig själv hela tiden, det är bättre att tänka på andra också

”Enformigt att bara tänka på sig själv”

När Ljimanda kanske skulle avvisas ställ-de klasskamraterna upp. De demonstre-rade på Stora torget i Nyköping, samlade in namn och ringde telefonsamtal.TexT oCh foTo Karin reibring

binti hagi Osman och Laura aslami.

6 P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Att se sig själv i andraDet är svårt att möta en människas blick utan att bli berörd. Helt plötsligt skapas det en relation och vi blir en del av den människans liv. I alla fall för en stund. Just då. Som den indiska pojken här på bilden. Vem är han? Vad tänker han på? Är det smärta vi ser i hans ögon eller bara en stilla undran? Behöver han hjälp? Eller har han bara stannat upp i leken?

TexT CeCiLia bengTsson • foTo Magnus aronson/iKon

Fotograf Magnus Aronson är ofta ute på uppdrag både i Sverige och utomlands för att i bild berätta om människors situation, så att vi ska vilja dela med oss av det vi har och få en bättre förståelse för andra människors villkor.

– För mig är likheterna viktigare än olikheterna, de gör att jag har lättare att relatera till det jag ser, säger han.

8 P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

9P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Skola i Gaza, efter Israels invasion, 2011. – Bilden högst upp till vänster är tagen i en skola som hade blivit utsatt för beskjutning av israeliska stridsvagnar. Jag var där på uppdrag för Svenska kyrkan och projektet handlade bland annat om att skapa förutsättningar för barnen att gå i skolan och göra vanliga saker. Man ville ge dem åtminstone en känsla av nor-mal tillvaro som de kunde ta med sig hem. En fredlig moteld till kriget. Det psykosociala arbetet är otroligt viktigt, men kan vara svårt att fånga i bild. För mig handlade det om att försöka skildra denna dubbla verklighet.

Natnael Moges och Tiringo Sisays, Etiopien, 2010. – Killen med den coola blicken är jag särskilt svag för. Den attityd han utstrålar har likheter med vilken kaxig kille som helst. För mig inger det jag ser hopp, men bilden är också ett ex-empel på svårigheten i uppdraget. Det finns delade meningar om en bild av det här slaget gör att människor vill skänka pengar. Min för-hoppning är ändå att man vill göra det möjligt för Natnael att behålla den inställning till livet som han utstrålar. Att han inte ska behöva se lidande ut för att vara värd att få hjälp.

Barnhem i Haiti, efter jordbävningen, 2010. – Den här kvinnan ville oavsett fruktansvärda omständigheter vara fin i håret när hon skulle bli intervjuad och fotograferad. För mig är papiljotterna en symbol för att livet går vi-dare. Det visar på en vilja att få in någon sorts vardagsglädje, trots allt. Man kan även skymta ett av barnen som liksom kvinnan velat göra sig fin.

Yeshi Demke, Etiopien, 2010.– Händerna på den stora bilden tillhör samma kvinna som är på omslaget. En enormt varm, mjuk och sympatisk person som slet hårt för att få familjen att överleva. Hon är en av alla dessa människor jag mött som visar vilken kraft det kan finnas mitt i allt det svåra. Hennes man jobbade långt ifrån hemmet, trots det tog hon sig an sin situation med stor humor. Vi hade otroligt roligt under de dagar vi var tillsammans och jag kände en stor ödmjukhet inför vad jag fick vara med om. Sädesslaget som hon så vördnadsfullt håller i sina händer heter teff.

Varje bild en berättelse

10 P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Mer lika än olikaVisst kan man visa på människors olikheter när man vill berätta om dem. Men när Magnus Aronson för drygt tio år sedan i en utställning gjorde tvärtom och visade på likheterna ville man från såväl SIDA som Svenska kyrkan, skolor och sjukhus runtom i landet höra honom berätta om sina bilder och det han sett.

Magnus Aronson får ibland höra att han gör det lite för enkelt för sig. Så lika ser väl ändå inte våra liv ut?

– När allt kommer omkring tror jag ändå att våra basala drömmar om livet förenar oss: Vi vill att det ska gå bra för våra barn, för oss själva och andra i vår närhet. Vi vill leva

ett bra liv. Sedan betyder naturligt-vis ett gott liv olika saker för olika människor.

Det här synsättet började ta form när han var i Mocambique och gick omkring i den by han besökte. Han hade ingen kamera med sig, men det han såg fick honom att reflek-

tera över alla likheter med vardagen hemma: Familjerna åt frukost och barnen gick till skolan – precis som i Sverige.

– Det synsättet präglar min foto-grafering sedan dess. Jag fotar på samma sätt på hemmaplan som när jag är ute i krisdrabbade länder. Jag

robert och alva från sverige samt bobby och barbara från Liberia.

11P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

koncentrerar mig mer på männis-kan än på kontexten, det är också då likheterna blir påtagliga. Även om kontexten självklart också är viktig.

En annan sak han märkt under sina uppdrag är att skillnaderna kan vara större mellan olika platser i Sverige än mellan länder i världen.

– Det är viktigt att påpeka att mina bilder är reflekterande, de gör aldrig anspråk på att visa upp en enda sanning. Det jag vill och hop-pas är att de ska mana till handling och att den som ser dem ska vilja veta mer. Jag tror att en av de främsta punkterna i mitt cv är att jag är van-lig, det som påverkar mig påverkar också andra.

Ett dilemma i det här samman-

hanget som Magnus Aronson vill komma runt när han fotograferar är sitt eget perspektiv och att nöden kan vara väldigt vacker i bild.

– Jag vill undvika så långt det går att bilden färgas av att jag är en med-elålders vit man som kommer utifrån eller ännu värre uppifrån. Genom att ta bilder som egentligen inte inne-håller någon direkt information är chansen större att jag lyckas.

Så här har dock tankarna inte alltid gått. De resor han gjort har även varit en resa i de egna fördomarna.

– Tidigare såg jag lättare olikhe-terna, jag ansträngde mig nog också mer för att ta en häftig bild, kände mig osäkrare och var inte lika mottag-lig för att möta människors blickar.

Bilderna kommer lättare till mig idag.– Det har hänt något med Magnus

sedan jag tog min första bild utom-lands brukar jag tänka. Jag känner mig oerhört priviligierad som får chansen att möta allla dessa människor.

Weatha från Liberia och Linda från Sverige.

”När allt kommer omkring tror jag ändå att våra basala drömmar om livet förenar oss.”

12

”Jag är för att vi är”

Kroppen fungerar som världen. Om någon del roffar åt sig för mycket får andra lida. Hjärnforskaren och författaren Katarina Gospic ser cellernas mönster speglas i samhället, och hon önskar att vi blev mer medvetna om hur rättvisa, samarbete och goda gärningar får oss att må bra. TexT ann LysTedT

”Kroppen fungerar

som världen.

Om någon

del roffar åt sig för mycket

får andra lida.”

I boken Den sociala hjärnan jämför Katarina Gospic människors samverkan med cellernas värld, där socker och syre måste delas rättvist för att räcka.

När en cancercell egoistiskt äter upp all näring för de övriga får det dödlig utgång. Andras beteende inverkar på vårt eget livsutrymme – i familjeorganet, arbetsorganet och hela samhällskroppen.

Katarina Gospic använder det afrikanska begreppet ”ubuntu” – jag är för att vi är – som vägledande för mänsklig samvaro.

– Och det är viktigt att förstå de biologiska aspekterna så vi inte låter oss styras av primitiva mekanismer.

I hjärndelen amygdala, en del av reptilhjärnan, omkopplas intryck av yttre hot, som kan leda till ångest, försvar och stress. Men där finns också utrymme för rättvisa.

– Vi har faktiskt förståelsen för rättvisa inbyggd i reptilhjärnan, berättar Katarina Gospic, som genom studier funnit en benägenhet att agera solidariskt.

Hennes hypotes var att förståelsen för rättvisa sitter i pannloben, hjärnans mest avancerade del. När försökspersonerna fick välja mellan kortsiktig egen ekonomisk vinning och att straffa dem som uppförde sig orättvist valde många det sistnämnda.

– Meningen med evolutionen är att vi ska reagera på orättvisa, för överlevnadens skull. Det kortsiktigt kapitalistiska lönar sig inte alltid i längden. Ta äldrevården, där flitigt byte till torra blöjor är kortsiktigt olönsamt, men där man med tiden kan tjäna på att slippa infektioner och vårdkostnaderna kring dem.

– Likaså när det gäller skövling av regnskogen. Det kan vara lukrativt att utvinna olja eller andra naturtillgångar, men förlusten drabbar klimatet, djur- och växtliv och därmed människorna, som förlorar sin livsgärning.

Hjärnan kan liksom kroppen bli vitalare genom träning, även när det gäller att dela med sig.

– Barn som spelar prosociala dataspel beter sig också mer socialt i vardagen, medan våldsspel påverkar i motsatt riktning. Vi kan träna upp vår empatiska för-måga, hävdar Katarina Gospic.

foTo

Ca

sia

br

oM

be

rg

Katarina Gospic

P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

13P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Sträng, dömande och kritisk. Ingen ovanlig attityd när man ska be-döma sig själv och sina medmänniskor.

Men det är fullt möj-ligt att finna ett annat förhållningssätt och att träna sin förmåga till

medkänsla, eller ”compassion”. Det hävdar psykologerna och författarna Christina Andersson och Sofia Viotti i boken Compassionfokuserad terapi.

– För att uppnå ett välmående på sikt behöver vi motivera oss själva till ett vänligare och mer omsorgsfullt syn-sätt, förklarar Christina Andersson inför en föreläsning vid S:t Lukas i Västerås, dit både läkare, terapeuter och en nyfi-ken allmänhet lockats.

– Om man riktar värme, vänlighet, omsorg och förståelse mot sig själv ak-

tiverar man kroppens trygghetssystem, förklarar Christina.

Därmed klarar man bättre av att möta både egna och andras känslor, även om det handlar om ilska, ångest och depression.

Begreppet compassion är ett slags förhåll-ningssätt eller tillstånd. Det rymmer både känslighet och empati inför sig själv och andra och en motivation att minska lidande, liksom förmågan att möta och tolerera känslor av obehag utan att värdera eller döma egna och andras känslor.

– Vi har ett inbyggt omsorgssystem, men det slås ut när vi mår dåligt eller blir rädda, och då får vi svårt att sträcka ut handen mot andra.

Detta motverkas genom visualise-ringsövningar, eller interventioner där man får jobba igenom svåra situationer.

Genom att skriva ner sina känslor och beteenden kan man hitta alternativa tankesätt.

Medkänsla är ett tillståndVår medkänsla med både andra och oss själva kan tränas upp genom förhållningssättet ”compassion”, som enligt nya teorier kan öka den inre tryggheten och mildra lidande. TexT oCh foTo ann LysTedT

Katarina Gospic

svensk hjärnforskare och författare, född 1984. sommarpratade 2013 om hur hjärnan fungerar och hur goda gärningar får oss att må bra. Står tillsammans med professor Martin ingvar bak-om en studie som visar att människan tycks ha en medfödd förmåga att reagera på orättvisor.

– För 40 000 år sedan behövde vi försvara oss för att få behålla bytet. Men idag är det kontraproduktivt med främlingsfientlighet. Vi har råd att dela med oss!

Samtidigt krävs balans:– Om du är superegoistisk dör hela

organismen. Men om du BARA ger dör den också.

Vår hjärna har inte förändrats mycket ge-nom årtusendena medan livsstilen, val-möjligheterna och tempot rusat iväg.

– Lite förenklat: Vi kan inte hålla mer än sju saker i huvudet samtidigt! Vi är inte mottagliga för fler alternativa

elavtal eller gymnasieprogram…Och stressjukdomarna kan kopplas

till nutidsmänniskans sätt att leva:– Bara några få procent av sjukdo-

marna beror på enbart våra gener – 90 procent är relaterade till livsstil. Det är oerhört viktigt att samhället är anpassat till vad kroppen och hjärnan behöver för att främja välmående, hälsa och pre-station, hävdar Katarina Gospic.

Och vad gäller diakonins betydelse säger hon:

– Vi vet att människor som lever en-samma och i marginalen löper betydligt större risk att dö i förtid. De har till ex-empel sämre sårläkning. Både ur fysisk

och psykisk synpunkt är det viktigt för vår hälsa att leva i samspel med andra.

– Ensam är inte stark. Ensam är sjuk. Och i värsta fall död.

Compassionfokuserad terapi

Vetenskapligt baseras terapimetoden både på evolutionsteorin om hur hjärnan fungerar, affekt fokuserad metod om hur vi känslomässigt reagerar och anknytnings-teori om erfarenheter från barndomen.

Tankesättet ligger nära både mindfulness och kognitiv beteendeterapi (KbT), och har även rötter i buddhismen. Terapiformen har utvecklats av den brittiske psykologi- professorn Paul Gilbert.(Läs mer: www.nok.se/CfT)

Christina andersson

14 P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

Birgitta Lounela

Tidigare i år var Strängnäs stiftskansli i bland annat Betlehem för att se hur stiftets vänkyrka, den Evangeliska Lutherska kyrkan i Jordanien och det heliga landet, arbetar. Det var en innehållsrik resa som gav många intryck. Här berättar Birgitta Lounela, stiftsdiakon, om några av alla intressanta möten och de reflektioner kring diakoni och samhällsansvar som kom upp i samtalen. Vad väcker det du läser för tankar hos dig om din församlings liv och sätt att arbeta?

TexT BirgiTTa LouneLa • foTo BirgiTTa LouneLa, MiriaM arreBäck och pia andersson

”Vi försöker spela vår roll ganska tystlåtet”

Ansvar för framtidens samhälle

Ordet diakoni dyker inte upp under besöken i den Lutherska kyrkan i Jordanien och det heliga landet. Samhällsansvar och ansvar för medmänniskan, och ansvaret att vara med och bygga en framtid talar man dock om desto oftare.

P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4 15

På bilden ser ni Siwar sist i raden och Zeim som nummer två.

Konst ger liv!Angie Saba är kommunikatör vid Lutherska kyrkans internatio-nella centrum. Hon tar med oss till colleget som församlingen varit med och grundat. Där erbjuds utbildning i konst, media, film, hantverk. Colleget är ett av projekten som får stöd av Svenska kyrkans internationella arbete.

Vi möter tre kvinnor som utbildar sig där, någon av dem med målet att kunna arbeta som konstnär, de andra med målet att kunna handleda och undervisa i konst. Här kan man också få lärarexamen. En av dem berättar:

– Barn här behöver få vara med om att skapa skönhet! Med konsten kan man också hjälpa dem att bearbeta svåra upplevelser.

Mån om att ge alla utrymme– Vi försöker spela vår roll ganska tystlåtet, säger biskop Munib Younan om sin kyrkas arbetssätt.

Han påpekar att i en region där många grupper, religioner och kyrkor vill ha utrymme måste man vara mån om att ge lika mycket plats till andra som man önskar att själv få.

– Vi vill inte bidra till ett missionsslagfält, säger han vidare.– Det kommer inte så många på gudstjänst… men eftersom

vi är så få medlemmar är det ganska hög procent ändå. Och kristna och muslimer lever som goda grannar och församlingen vill bidra till att det fortsätter så, säger Ashraf Tannous, präst i Beit Sahour, som vi träffar vid ett annat tillfälle under vårt besök.

Stöd till kultur, datorkurser och idrott Mitt i Betlehem ligger församlingens kulturcentrum och kyrka. I byggnaden finns också gästhem, konsertlokal, butik för hant-verksvaror och galleri. Hit kan man till vardags komma för exmpelvis datorkurs för äldre som saknar datorvana.

– Med datorns hjälp ökar möjligheten till samhällsoriente-ring. Detta leder i sin tur till att man kan stärka demokratin och civilsamhället, berättar Mitri Raheb, kyrkoherde i Betlehem.

– Och man kan förändra det här samhällets kvinnosyn for-tare genom att stödja idrott än genom att predika, säger Mitri Raheb också, och berättar med stolthet att två tredjedelar av Palestinas damlandslag i fotboll kommer från Lutherska kyrkans idrottsverksamhet.

”Skolresa till Jaffa det allra bästa!”Vi besöker en skola som drivs av Lutherska kyrkan i Beit Sahour, en del av Betlehem. Några flickor i 11-årsåldern berättar vad de tycker om med sin skola.

Siwar säger att hon tycker bäst om ämnet National educa-tion. När många Palestinier nu inte kan resa fritt, vet många unga inget om platserna runt om i Palestina. Därför ger man en särskild kurs där historia, geografi och samhällskunskap ingår. Zeim berättar att de fått åka på skolresa till Jaffa och sova över en natt, det var det allra bästa!

Församlingsprästen Ashraf Tannous lyfter fram skolans grund: Alla människor är skapade till Guds avbild, skolans ar-bete syftar till att visa på det.

angie saba, kommunikatör i församlingen i betlehem.

Kyrkoherden Mitri raheb.

På besök på hos biskop Munib younan på stiftskansliet i Jerusalem.

16

Inför att de två Nyköpingsför sam-lingarna skulle bli en, ville diakonerna göra något tillsammans. Liv Kastberg, som är medlem i Kompass – förening-en för ignatiansk andlighet, läste om en kombination av retreat och exposure. Sistnämnda brukar användas i diakon-utbildningarna, och betyder ungefär ”att utsätta sig för utsatthet”.

– I kyrkan gör vi ofta omvärlds-analys med rapporter och statistik. I exposure går man ut själv och iakttar, tänker och känner. Att kombinera med retreat, som vi gjorde, var nytt, berättar Liv Kastberg.

När hon själv gick diakonutbildning åkte hon bland annat tunnelbana nästan en hel dag.

– Jag märkte hur kontaktlöst det är. Efter ett tag kände jag mig oerhört ensam. En annan dag tillbringade jag på Sergels torg.

Diakonerna i Nyköping tillbringade tre dygn tillsammans i S:ta Katarina kyrka i stadsdelen Arnö. I princip bodde de ihop frånsett att de sov hemma.

Som ledare hade de prästerna Mikael Löwegren och Leif Dahlin, båda aktiva i Kompass.

Dagarna började med mässa och fortsatte med undervisning – en kombi-nation av socialt och bibelperspektiv.

– Sedan gick vi in i tystnad. Efter lunch gick vi ut, var och en för sig, i två tre timmar.

Första dagen vandrade diakonerna i stadsdelen Arnö. Andra dagen var man, utifrån önskan, på olika håll i Nyköping – gick omkring eller satt stilla på samma ställe under flera timmar.

Vad ser jag? Vad känner jag? Vad tänker jag? är frågorna man har med sig, liksom tankarna från dagens övningar.

Tillbaka i S:ta Katarina delade man sina erfarenheter.

– Vi tänker, känner och tolkar lik-nande situationer mycket olika. Här blir ens bakgrund och livsbagage väl-digt tydligt, säger Liv Kastberg.

Sedan gick man in i tystnad igen – med dagens erfarenheter.

Självklart är detta inget endast för diakoner.

– Alla inom kyrkan jobbar med människor. Genom exposuremetoden ser man saker man inte ser annars, och lär sig mycket om sig själv.

ersatte rapporterAtt iaktta omvärlden

Diakonerna i Nyköping har kombinerat klassisk retreat i tystnad med exposure – att utsätta sig för utsatthet. Ett sätt att samtidigt vandra i verklighetens och i Bibelns landskap. – Det är en metod att få ihop den andliga och den sociala biten, tycker diakon Liv Kastberg. TexT oCh foTo Karin reibring

– Vi tänker, känner och tolkar liknande situationer väldigt olika. Här blir ens bakgrund och livsbagage tydligt, säger Liv Kastberg.

Exposuremetoden

”Exposure” är ett sätt att låta den sociala verklig heten tala till vårt inre. att gå ut i ett bostadsområde med öppet sinne liknar den ignatianska bibelmeditationen, där man gör detsamma i ett bibliskt landskap. Det är ett sätt att arbeta med egna attityder, fördomar och värderingar. Ignatius av Loyola var samtida med Martin Luther och Jesuitordens grundare. han skrev bland annat andliga övningar.

P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

17P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

”Jag fick se något som jag tyckte var kul att få tipsa Portalen om. Bussarna i Örebro har numera namn efter lokalt kända personer, så som de gjort på Pågatågen i Skåne och som jag även sett att de gjort på Bergslagstågen. Och det var roligt att se att minst en buss i Örebro har en tydlig koppling till Svenska kyrkan, den med Rut Palmqvists namn.

Syster Rut, som hon också kall-lades, var en legendarisk diakon som

jobbade för ungdomar som behövde stöd. Hon var verksam från 1950-talet in på 1970-talet. Som jag minns det, långt efter sin pensionsålder. Det finns säkert många örebroare och strängnäs-stiftare som fortfarande kommer ihåg syster Rut och hennes insatser. Bland annat min far och mor, Karl-Erik (som tagit bilden) och Anne Garlöv, som job-bade som volontärer i Örebro när de var unga.”

Martin garlöv, uppsala

Besök en kyrka i sommar!

Arne Larsson på kyrko-kansliet i Uppsala önskar mejl från landets försam-lingar om idrottssam-arbeten.

Vi vet att det på många håll i församlingar runt om i vårt avlånga land finns exempel på större och mindre lokala samarbeten mellan kyrkan och idrottsrörelsen.

• Varförsamarbetarnimedenförening?

• Hurstartadedet?

• Måstemanvaraidrottsintresserad?

• Ärdetroligt?

Dela med er av era erfarenheter!

Mejla till arne.larsson@svenskakyrkan.se och berätta!

”En chans som denna kan vi bara inte tacka nej till! Vi har under sex år fått möjlighet att på ett lekfullt sätt lyfta fram frågor om rättvisa och etik. För oss har samarbetet varit enbart posi-tivt från båda sidor.”

eliot freed, tränare ifK Mariefred och anci näslund, församlingspedagog Mariefreds församling,

syster Rut i Örebro?

I sommar har många av församlingarna i stiftet öppet i sina kyrkor. Stanna till, smit in på en andakt och njut!

På stiftets webb hittar du de kyrkor som har öppet i sommar.Saknar du någon kyrka som du vet ska hålla öppet?

gå in på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/sommarkyrkor och fyll i formuläret med de uppgifter som behövs så kompletterar vi listan. Vamt välkommen!

Det kom ett mejl från Martin Garlöv i Uppsala…

Kommer du ihåg Berätta om era relationer med idrotten!

18

Illustration Lotta Sjöberg

På tal om medkänsla...Läs gärna på s 4–5 om barnen och ungdomarna som hjälpte sina klasskompisar samt intervjun på s 12–13 med läkaren Katarina Gospics forskning om hur goda gärningar får oss att må bra.

P O R T A L E N 3 / 2 0 1 4

19P O R T A L E N 5 / 2 0 1 2

Profildag för kyrkomusiker 17/6En inspirationsdag för stiftets musiker.

Hållbar omtanke. Stiftsfest. 6/9För medarbetare, förtroendevalda och ideella i

Strängnäs stift.

Andlig vägledning 11/9Introduktionsdag för höstens andliga vägledning för

präster, diakoner och pedagoger.

Religionspedagogik med inriktning konfirmander 7.5–15 hp 16–17/9Start för fortsättningen på tidigare kurs.

Grundkurs KBOK 16–17/9Utbildning i kyrkobokföring för medarbetare på

expeditioner samt för kyrkoherdar.

Grundkurs KOB 18/9Utbildning i kollekt- och betalsystem för medarbetare

på expeditioner.

Att lära av varandra – religionsdialog i praktiken 22–24/9För dig som arbetar med religionsmöten.

Teologi och spiritualitet i samklang 29–30/9För präster och diakoner.

Grundkurs i diarieföring och arkivering 30/9För dig som arbetar med diarieföring och arkivering i

församlingen.

PORTALEN3/2014 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Studieresa till vänstiftet i Palestina

”Vi försöker spela vår roll ganska tystlåtet”

Medkänsla

Att se sig själv i andra

fotograf Magnus Aronson om att se människan genom kameralinsen

Klass 5 B i Trosa ställde upp för Alek

sidan 6

sidan 13

sidan 14

sidan 4

ett tillstånd som kan tränas upp

Omslag: Läs gärna intervjun med Magnus Aronson (se s 6-11), där han bland annat berättar om Yeshi Demke från Etiopien, kvinnan på omslaget.Foto: Magnus Aronson

REDAkTöR Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87 REDAkTiONsRåD Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Nils-åke Carlsson Jan Eckerdal Agneta Larsson

Mer information om kurser och arrangemang samt kontaktpersoner och anmälan finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift under kurser och utbildningar.

ADREssäNDRiNg inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

juni–septemberPå gång

gRAFisk FORM Anneli Elfving www.solodesign.seADREss strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 strängnäs TELEFON 0152-234 00HEMsiDA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

sTRäNgNäs sTiFTsTiDNiNg Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i strängnäs stift.

Upplaga 4 800.

Utgivare stiftsstyrelsen i strängnäs stift

ANsvARig UTgivARE Hans-Erik Nordin

27–28 oktober står Strängnäs stift och stiftsgården Stjärnholm värd för konferen-sen Dela tro – dela liv: om lärande i ett ekumeniskt och internationellt perspektiv.

Ett tillfälle för dig som arbetar med vuxnas lärande att inspireras och lära av andras erfarenheter.

Konferensen är den första av flera konferenser som ingår i Svenska kyrkans nationella satsning på undervisning och mis-sion, och som sträcker sig över åren 2013–2018. Konferensen vänder sig till församlingsmedarbetare, anställda och ideella, som på olika sätt arbetar med vuxnas lärande.

Syftet är att få en inblick i hur man i några andra kyrkor arbetar med vuxenpedagogik, att inspireras och dra lärdom av varandras erfarenheter. Det är framför allt metoder som arbetar med erfarenhetsbaserad kunskap som står i centrum, så som ka-tekumenatet, frälsarkransen, pilgrim och befriande bibelläsning.

TID OCH PLATS den 27–28 oktober 2014 på stiftsgården Stjärnholm. Obs! begränsat antal platser.

KOSTNAD 1 000 kr. Vid anmälan efter den 29 september är avgiften 1 200 kr.

ANMÄLAN Du anmäler dig och hittar all information och program på: internwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift/delatrodelaliv-stjarnholm

Dela tro – dela livpå Stiftsgården Stjärnholm

BEGräNSAD EFTErSäNDNINGVID DEFINITIV EFTEr SäNDNING åTErSäNDES TIDNINGEN MED

NYA ADrESSEN NoTErAD

PoSTTIDNING B

strängnäs stift, Box 84, 645 22 strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Ann

a-Le

na S

öd

erst

röm

43 å

r, h

usm

or i

Ola

us P

etri

förs

amlin

g i Ö

rebr

o

Det bästa med mitt jobbDet bästa med mitt jobb är nog kontakten med människor och att det är så varierande. Jag har bland annat hand om dem som arbetstränar hos oss, och det känns bra att se hur de växer och blir starkare. Många av dem är ganska sköra när de kommer hit men så småningom kan de gå vidare till en arbetsplats som är lite tuffare.

Senaste festenNyligen hade vi fest för dem som arbetar ideellt hos oss. Är så tacksam för allt de gör, det inne-bär att jag oftast inte behöver oroa mig om det är mycket som ska göras. Vi har stora lokaler och ibland upp till 200 personer som det ska arrangeras för.

Det här tycker jag är viktigtAtt bli sedd och få uppskattning är viktigt för alla människor, men avgörande för den som ska våga sig ut i arbetslivet igen och orka komma tillbaka. Små ord som ”hur mår du idag” och ”det där gjorde du bra” kan vara hela skillnaden för att

tordas göra mer. Likadant känns det viktigt för mig och oss att de som jobbar ideellt förstår hur mycket vi uppskattar det de gör.

Därför heter min hund NeroJag och min son gjorde långa listor på namn när vi skulle döpa vår valp för tre år sen. Vi hade lite svårt att enas så det fick bli Nero. Det är kort och bra, och det finns en koppling till hans ut seende. Nero betyder svart på italienska. När jag är ledig Nu när min son blivit stor, går på universitet och klarar sig själv, gillar jag att vara ute i skog och natur med Nero när jag är ledig. Går på en del kurser där jag får träffa andra som är lika nördiga som jag. Det kan vara spårkurser eller sökkurser. Gör en del apportering, trix och lydnad också. Familj, nära och kära betyder mycket och fyller en stor del av min ledighet.

Ser fram emot i sommarPå semestern är jag nog med min hund i skogen eller påtar i min trädgård. Jag gillar att greja och gräva, är inte så mycket för att sitta still och sola. Många av växterna har jag fått från vänner och bekanta, det är roligt att byta växter med varan-dra, det gör ju att man tänker på vännerna när växterna behöver pysslas om.

FavoritblommaHmmm, vet inte. Förresten, solros. Den är stor och gul och man blir glad av den.

anna-Lena söderström, husmor i Olaus Petri församling i Örebro.

Här är jag med min hund, en stabyhoun som heter Nero.