Polis Katrine Martinsson Stockholm Tingsrätt B 3932-11 Dom

STOCKHOLMS TINGSRÄTTAvdelning 5

DOM B 3932-112013-03-04meddelad i

Mål nr

PARTER (Antal tilltalade: 1)

Åklagare

Tilltalad

Åklagarmyndigheten

KATRINE Inger Maria Martinsson, 630926-3405

Riksenheten för polismål, Stockholm

Aprikosgatan 19 B Lgh 0903165 60 Hässelby

Påföljd m.m.

Andra lagrum som åberopas

Enhet 52Stockholm

Tf. chefsåklagare Håkan Roswall

Offentlig försvarare:Advokat Peter Mutvei

103 69 Stockholm

Ofredande

Tillgrepp av fortskaffningsmedel

Behörighetsmissbruk

Olovligt brukande

1.

2.

3.

4.

4 kap 7 § brottsbalken

8 kap 7 § 1 st brottsbalken

10 kap 6 § brottsbalken


Begångna brott Lagrum

Villkorlig dom


Box 3549Advokatfirman Guide AB

DOMSLUT

SkadeståndKatrine Martinsson ska utge skadestånd till Polismyndigheten i Stockholms län med 1 700 kr.

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307104 20 Stockholm

Scheelegatan 7 08-561 650 05 måndag - fredag 08:00-16:00

www.stockholmstingsratt.se

[email protected]: 08-561 654 70

1

STOCKHOLMS TINGSRÄTTAvdelning 5

DOM B 3932-112013-03-04

Enhet 52

Brottsofferfond

Ersättning

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

1. Advokat Peter Mutvei tillerkänns ersättning av allmänna medel med 101 576 kr. Av beloppet avser 71 946 kr arbete, 7 980 kr tidsspillan, 1 335 kr utlägg och 20 315 kr mervärdesskatt. 2. Av försvararkostnaden ska Katrine Martinsson till staten återbetala 40 000 kr.

2

STOCKHOLMS TINGSRÄTT

Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Bakgrund

Katrine Martinsson är polisinspektör. Under den aktuella perioden var hennes

huvudsakliga arbetsuppgift att köra post och hittegods mellan polisstationerna i City

polismästardistrikt. Utöver det skulle hon hjälpa vaktmästare med lättare

arbetsuppgifter som att packa upp kontorsmaterial i förråd m.m. Hennes arbetstider

var veckodagar mellan kl. 07.30 – 16.00 med 30 minuters rast.

För fullgörandet av sitt arbete disponerade Katrine Martinsson polismyndighetens

pick-up, klassad som en lättare lastbil, med reg.nr. WCC 878. Med den körde hon ut

post till Södermalms polisstation och närpolisstationerna Klara, Vasastan,

Östermalm, Lidingö och Kungsholmen. Färdvägen var inom stadens tullar förutom

en passage över Lidingöbron som innebar att hon passerade en betalstation för

trängselskatt.

Katrine Martinsson fick i ett beslut den 2 november 2009 en disciplinpåföljd i form

av varning för tjänsteförseelse för att hon upprepade gånger hade lämnat

arbetsplatsen för privata ärenden utan att ha talat med sin närmaste chef och i

samband med dessa ärenden också utnyttjat myndighetens tjänstefordon.

Åklagaren har nu gjort gällande att Katrine Martinsson gjort sig skyldig till olovligt

brukande av tjänstefordonet genom att använda det för privata angelägenheter och

då passerat en betalstation för trängselskatt vid 197 tillfällen. Vidare har åklagaren

påstått att Katrine Martinsson gjort sig skyldig till olaga hot alternativt ofredande

genom att föra fordonet mot sin bror på ett sätt som tvingat brodern att hoppa upp

på motorhuven och sedan klamra sig fast under en färd om 50 meter. Åklagaren har

även gjort gällande att Katrine Martinsson tillgripit fordonet vid ett tillfälle och i

samband därmed använt ett bensinkort som tillhörde polismyndigheten.

3


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Tingsrätten behandlar inledningsvis påståendet om olovligt brukande, därefter olaga

hot alternativt ofredande och sist tillgrepp av fortskaffningsmedel och

behörighetsmissbruk. Åklagarens gärningspåstående finns angivet under respektive

rubrik.

Olovligt brukande under tiden den 2 augusti 2010 till 1 februari 2011

Åklagaren har yrkat ansvar för olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § första stycket

brottsbalken enligt följande.

Katrine Martinsson har under tiden den 2 augusti 2010 till den 1

februari 2011 olovligen brukat annans sak genom att använda sitt

tjänstefordon med registreringsnummer WCC 878 tillhörande

Polismyndigheten i Stockholms län för privata angelägenheter. I

samband med brukandet har Martinsson passerat betalstationen

Drottningholmsvägen till och från Alvik inom Stockholms kommun

vid 197 tillfällen. Härigenom har Martinsson vållat skada för

polismyndigheten med 1970 kr utgörande den trängselskatt som

debiterats i samband med det olovliga brukandet av tjänstefordonet.

Polismyndigheten i Stockholms län har yrkat att Katrine Martinsson ska utge

ersättning med 1970 kr avseende ersättning för erlagd trängselskatt.

Katrine Martinsson har vitsordat de faktiska förhållandena men förnekat brott. Hon

har bestritt skadeståndsyrkandet och uppgett att det inte finns synnerliga skäl att

utge skadestånd. Beloppet har vitsordats i och för sig.

Utredningen

Åklagaren har åberopat förhör med kanslichef Olof Bratthall, polisinspektör Karin

Wilke och enhetschef Camilla Johansson vid Olivia Hemtjänst AB i Västerort.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat förteckning över passager av

betalstationer i Stockholms kommun, tjänstgöringslista avseende Katrine

4


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Martinsson, fakturor från OKQ8, kopia av anställningsavtal mellan Olivia Vård och

Omsorg AB i Västerort och beslut från Rikspolisstyrelsens ansvarsnämnd.

Katrine Martinsson har åberopat förhör med församlingsföreståndare Tore

Karlsson.

Åklagaren har utvecklat sitt påstående enligt följande.

Katrine Martinsson skulle fullgöra sin arbetsuppgift genom att köra post och

hittegods inom närpolisdistriktet och således inom tullarna förutom Lidingö. I

samband med att hennes chef Olov Bratthall gjorde en översyn av vaktmästeriet och

kontrollerade effektiviteten lade han märke till att postturen som tog andra tre

timmar att göra tog Katrine Martinsson hela dagen. Misstanken om att Katrine

Martinsson gjorde annat under arbetstid gjorde att Olov Bratthall begärde in listor

om passager av betalstationer från Transportstyrelsen. Det framgick då att det

tjänstefordon Katrine Martinsson använde hade passerat betalstationen till och från

Alvik 197 gånger. Vid samtliga tillfällen var Katrine Martinsson i tjänst. En

jämförelse av tiden från utpassering till inpassering visade en frånvaro på mellan en

och en halv till tre timmar.

Katrine Martinssons mamma Inger Martinsson skulle den 28 december 2010 flytta

från ett serviceboende hem till sin bostad i Hässelby. Stadsdelsförvaltningen

beställde i samband med det hemhjälp genom Olivia Hemtjänst AB i Västerort.

Olivia Hemtjänst AB i Västerort anställde genom avtal samma dag Katrine

Martinsson som vårdbiträde för sin mamma. Inger Martinsson behövde hemhjälp

fyra gånger om dagen kl. 7.00, 12.00, 16.00 och 20.15. Katrine Martinsson har

genom avtalet tagit på sig att åka hem och hjälpa sin mamma med lunchen.

5


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Katrine Martinsson har i huvudsak uppgett följande.

Det är riktigt att hennes tjänst hade det innehåll som redovisats. Det var medicinska

skäl som gjorde att hon hade tjänsten samtidigt som arbetet ska utföras av en polis

med hänsyn till olika beslag som ska transporteras.

När Olof Bratthall kom som kanslichef hösten 2010 kom de på kant med varandra

ganska omgående. Han ansåg att hon hade en konstruerad tjänst och han nekade

henne semester och anmälde henne för olovlig frånvaro m.m.

Hennes företrädare på tjänsten Rolf Dahlén hade uppmanat henne att vara

serviceinriktad när hon övertog hans tjänst. Han brukade hjälpa till med lite av varje

och hon försökte vara lika hjälpsam. Hon har haft andra ärenden utanför city. Hon

har bl.a. åkt till Ikea åt Olof Bratthall vid ett par tillfällen.

Hon hjälpte även till med att köra posten till åklagarna i västerort. Det var Kurt

Westlander, förman på posten hos Rikspolisstyrelsen som hon hade den

överenskommelsen med. Anledningen till att hon inte berättat det tidigare är att hon

blev osäker på om hon kunde berätta det när en av hennes chefer sagt att det inte

ingick i hennes tjänst att åta sig det uppdraget.

Eftersom det är mindre köer att åka via Tranebergsbron tog hon hellre den vägen än

att åka via S:t Eriksplan. Hon har inte varit och hämtat rättsintyg som hon tidigare

påstått. Hon har förmodligen heller inte hämtat journalutdrag. De flesta av de 197

tillfällena har hon åkt till åklagarkammaren i Solna. Hon har bara inte vågat säga

det tidigare.

När det gäller tankningarna trodde hon att det var självklart att åka till bensin-

stationen i Alvik eftersom den är närmast. Det var dessutom då på vägen från

åklagarkammaren i Västerort.

6


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Arbetstiden är inlagd som en standard. Hon hanterar inte datorn p.g.a.

överkänslighet och har fått hjälp av en kollega, Maria, med att lägga in tider. Hon

har aldrig kontrollerat vad som skrivs. Hon har heller inte pratat med Maria om att

hon skulle ta två timmars lunch. Hon har rätt att flexa mellan 30 minuters och två

timmars lunch. På sin arbetsplats har hon inte något eget tjänsterum och hon har

inte tagit kaffepauser vilket gjort att hon istället kunnat ta lite längre luncher för att

orka mer. Från tidigare chefer har hon haft accept att ta långa luncher. Hon vet inte

hur det har förankrats men hon har pratat med dem. Det är inte ovanligt att de andra

poliserna äter lunch en bit ifrån arbetsplatsen. Det har varit underförstått tillåtet att

åka en bit för att äta. Hon har inte tänkt på att kollegor som gör på det sättet är

kriminalkommissarier som kör utryckningsfordon. Kollegorna tar också raster både

på förmiddagar och på eftermiddagar som är en timme långa.

Hon har jobbat de 197 tillfällen som påstås och hon har använt fordonet. Det har

dock hänt att hon fått använda en annan bil. Det är inte säkert att det är hon som

kört bilen alla de gånger den passerat till och från Alvik. Garagekillarna kör ibland

bilen till Mekonomen i Bromma, till en verkstad i Alvik och till Volvo Bilia i

Vällingby eller på Drottningholmsvägen. De kan ha haft fordonet ett par av

gångerna under den aktuella perioden. Hon har fått låna en annan bil ungefär fem

gånger under perioden.

Under luncherna åkte hon till Lövåsvägen i Stora Mossen för att hon vill äta

karmafri mat. Det var inte så märkvärdigt att svänga över Tranebergsbron. På

Lövåsvägen finns ett kollektiv av de gudshängivna Hare Krishna. Där finns också

möjlighet att äta lunch. När hon blev s.k. initierad Hare Krishna avgav hon särskilda

löften och var mer mån om vad hon åt. De andra ”hängivna” tryckte också på om att

det var bra om hon var med på ritualer och att hon åt där. De lagar mat gemensamt,

har ritualer och maten välsignas för att den ska bli karmafri. Under den aktuella

tiden åt hon lunch i stort sett varje dag där. Hon åkte därifrån senast vid 14-tiden

7


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

eftersom det är tiden då prover ska lämnas och hon måste vara inne på polisstation

igen. Tidigare hade hon ätit lunch på en restaurang som serverar karmafri mat vid

Fridhemsplan.

Det är riktigt att hon var anställd som vårdgivare åt sin mamma. Det var ett

praktiskt arrangemang mellan dem. Camilla Johansson, vid Olivia Hemtjänst AB i

Västerort, visste att hon arbetade på lunchen och inte kunde ta det passet. De hade

kommit överens om en utförandeplan där hon skulle ta hand om sin mamma före

och efter jobbet. Det var inte möjligt för henne att åka till sin mamma varje dag på

luncherna och hon har heller inte varit och ätit lunch med sin mamma. Istället har

hon en vän som åkte dit på de luncher hon ansvarade för.

Bedömning i frågan om olovligt brukande

Av utredningen i målet framgår inledningsvis att Katrine Martinsson under den

aktuella perioden har haft tillgång till ett av polisen tillhörande tjänstefordon med

registeringsnummer WCC 878 för att utföra sina arbetsuppgifter samt att hon vid

samtliga de tillfällen som omfattas av åtalet har varit i tjänst. Katrine Martinsson har

själv berättat att hon i princip dagligen under den aktuella perioden kört över

Tranebergsbron. Hon har vidare uppgett att garagekillarna kan ha kört bilen till

verkstaden vid ett handfull tillfällen men att det i övrigt är hon som har använt

bilen. Det är således klarlagt, genom Katrine Martinssons egna uppgifter och

utredningen i övrigt, att Katrine Martinsson vid ett stort antal tillfällen har använt

sitt tjänstefordon för att köra i riktning mot Alvik och i samband med det passerat

betalstationen Drottningholmsvägen till och från Alvik. Frågan är om brukandet har

varit i samband med tjänsteutövning eller om det har skett för privata

angelägenheter.

Åklagaren har påstått att Katrine Martinsson vid lunchtid åkte till Alvik för att laga

mat åt sin mamma, som en del av sin anställning som vårdgivare åt sin mamma.

8


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Som stöd för sitt påstående har åklagaren åberopat ett anställningsavtal med Olivia

Hemtjänst AB i Västerort på vilket finns antecknat att insatsen omfattar enklare

matlagning m.m. vid lunchtid. Katrine Martinsson har uppgett att hon inte har varit

hos sin mamma under lunchen och att det inte heller som huvudregel omfattades av

hennes uppdrag för Olivia Hemtjänst. De gånger som hennes mamma behövde

Katrine Martinssons hjälp på luncherna bad hon sina vänner om hjälp. Katrine

Martinssons berättelse får delvis stöd av vad Camilla Johansson har uppgett om att

tiderna delades upp mellan olika vårdgivare och att Katrine Martinsson bara var

ansvarig för vissa luncher. Vidare har Camilla Johansson uppgett att det inte

framgår av de åberopade anteckningarna på anställningsavtalet vilka tider Katrine

Martinsson har haft. Tore Karlsson har bekräftat Katrine Martinssons uppgifter om

att vänner bland ”de hängivna” hjälpte henne med att ge hennes mamma lunch

ibland. Sammantaget finner tingsrätten inte att åklagaren, mot Katrine Martinssons

bestridande, har visat att Katrine Martinsson vid lunchtid åkte till Alvik för att laga

mat eller på annat sätt hjälpa sin mamma.

Katrine Martinsson har enligt egen uppgift i stort sett varje dag under den aktuella

perioden åkt till Lövåsvägen i Stora Mossen för att äta lunch. Lunchen har tagit

mellan 1,5 - 2 timmar. Hon har uppgett att lunchbesöken kombinerades med att hon

levererade post till åklagarkammaren i Västerort och att hon ofta passade på att

tanka i Alvik, eftersom det var enklast att tanka där.

Det är i målet ostridigt att det inte ingått i Katrine Martinssons uttryckliga

arbetsuppgifter att leverera post eller utföra andra uppdrag i Västerort. Hennes

huvudsakliga arbetsuppgift var att köra post och hittegods mellan polisstationerna i

City polismästardistrikt, dvs. i huvudsak inom tullarna. Karin Wilke har dock vittnat

om att hon några gånger har bett Katrine Martinsson om att leverera post eller gods

till andra närpolisområden, däribland Västerort, eftersom hon trodde att det ingick i

Katrine Martinssons arbetsuppgifter. Hon har inte kunnat uppge antal gånger men

har uppskattat det till ett fåtal tillfällen, hon minns det första och tror att det har

9


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

varit något mer tillfälle. Katrine Martinsson har berättat att hon trodde att det ingick

i hennes tjänst att leverera post till åklagarkammaren i Västerort eftersom hon, av

sin förträdare hade blivit uppmanad att vara serviceinriktad och behjälplig och

därför åtagit sig det åt en person vid Rikspolisstyrelsen. Hon har även uppgett att

hon då och då av sin chef fått särskilda uppdrag, t.ex. att köra till Ikea och att hon

därför inte uppfattade det som konstigt att köra till Västerorts åklagarkammare. Olof

Bratthall har bekräftat att han vid ett, möjligen två tillfällen bett Katrine Martinsson

åka till Ikea. Sammantaget finner tingsrätten att det inte kan uteslutas att Katrine

Martinsson vid ett fåtal av de påstådda tillfällena använt sitt tjänstefordon för att

köra post eller gods till åklagarkammaren i Västerort. Det finns dock inget som

tyder på att så har skett vid fler än de fåtal tillfällen som Karin Wilke har berättat

om. Vid övriga tillfällen har inte framkommit annat än att Katrine Martinsson åkt

mot Alvik för att äta lunch med sina vänner på Lövåsvägen. Det förhållandet att

Katrine Martinsson i samband med luncherna tankat bilen i Alvik förändrar inte

tingsrättens bedömning, eftersom Katrine Martinsson har haft möjlighet att tanka

inom tullarna. Tingsrätten finner således styrkt att Katrine Martinsson, om än inte

vid alla de påstådda tillfällena, så i vart fall vid ett mycket stort antal tillfällen,

minst 170, olovligen brukat sitt tjänstefordon för privata angelägenheter och i

samband med det passerat betalstationen Drottningholmsvägen, vilket vållat skada

för polismyndigheten.

För att Katrine Martinsson ska fällas till ansvar krävs att det är visat att hon har haft

uppsåt till det olovliga brukandet. Katrine Martinsson har uppgett att hon hade

acceptans från tidigare chefer att ta långa luncher och att hon trodde att det var

tillåtet att ta bilen för att åka en bit eftersom kollegorna ofta äter lunch en bit från

arbetsplatsen. Mot bakgrund av den disciplinpåföljd i form av en varning som

ålades Katrine Martinsson i november 2009 på grund av att hon upprepade gånger

för privata ärenden lämnat arbetsplatsen och i samband med det utnyttjat

myndighetens tjänstefordon, anser tingsrätten att Katrine Martinsson måste ha insett

10


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

att det inte var tillåtet att bruka tjänstebilen för att äta lunch långt från arbetsplatsen.

Katrine Martinsson har således haft uppsåt.

Genom att Katrine Martinsson i samband med brukandet av fordonet har passerat

betalstationen Drottningholmsvägen har skada uppstått för polismyndigheten.

Katrine Martinsson har uppgett att hon inte tänkte på att det kunde debiteras

tullavgift när hon åkte till Alvik och att hon trodde att polisfordon var undantagna

från trängselskatt. Hon har dock medgett att hon märkte att hon passerade

betalstationen och att hon inte vet om hon skulle ha kört även om hon hade känt till

att trängselskatt debiterades. Hon måste därmed i vart fall anses ha varit likgiltig till

den skada som drabbat polismyndigheten genom att hon passerade betalstationen

Drottningholmsvägen. Åtalet för olovligt brukande ska därför bifallas.

Olaga hot alternativt ofredande den 6 juli 2011

Åklagaren har yrkat ansvar för olaga hot alternativt ofredande enligt 4 kap. 5 §

första stycket brottsbalken alternativt 4 kap. 7 § brottsbalken enligt följande.

Katrine Martinsson har den 6 juli 2011 utanför fastigheten

Aprikosgatan 19B i Hässelby, Stockholms kommun, hotat sin bror

Richard Poole med brottslig gärning genom att föra lastbilen WCC878

mot honom då han försökt hindra Martinsson från att lämna platsen

med deras gemensamma mor. Genom Martinssons förfarande har

Richard Poole tvingats hoppa upp på motorhuven till den lastbil

Martinsson fört och sedan tvingats klamra sig fast under en färd om i

vart fall 50 meter under vilken fordonet hållit en hastighet om 30-40

km/tim. Förfarandet har varit ägnat att hos Richard Poole framkalla

allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Alternativt har Katrine Martinsson genom det hänsynslösa beteende

som beskrivits ovan ofredat Richard Poole.

Katrine Martinsson har förnekat brott. Hon har uppgett att de faktiska

omständigheterna är riktiga med undantag för att Richard Poole inte har tvingats

11


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

hoppa upp på motorhuvuden, att bilen har färdats en kortare sträcka och med lägre

hastighet än vad som påstås av åklagaren samt att hennes handlande inte varit

hänsynslöst.

Bakgrund

Samtliga de tre syskonen Katrine Martinsson, Richard Poole och Christina Poole

har berättat om bakgrunden till den aktuella händelsen. Av deras berättelser framgår

följande. Det fanns en konflikt mellan syskonen om vården av deras gemensamma

mamma Inger Martinsson. De hade olika uppfattningar om moderns tillstånd och

vilken typ av medicin hon var i behov av. Medan Katrine Martinsson förespråkade

naturmedicin, ville Richard och Christina Poole ta modern till sjukhus. Konflikten

accelererade när Richard och Christina Poole tog med deras mamma till Sankt

Görans sjukhus, där hon diagnostiserades med akut urinvägsinfektion. Katrine

Martinsson har uppgett att syskonen, i och med att de tog modern till sjukhus,

avbröt en intensiv fas i läkandeprocessen och därmed skadade deras mamma.

Konflikten mellan syskonen har även rört ekonomiska frågor, bl.a. vem som skulle

ha ansvaret för moderns ekonomi. Modern bodde fram till den aktuella dagen i en

egen lägenhet med stöd i form av hemtjänst. Katrine Martinssons anställning som

vårdare för sin mamma hade några veckor dessförinnan avslutats. Dagen för den

aktuella händelsen skulle Richard och Christina Poole hämta mamman i hennes

lägenhet för att ta med henne till det äldreboende som de hade ordnat. Katrine

Martinsson hade tidigare motsatt sig att modern skulle flytta till ett äldreboende.

Utredningen

Katrine Martinsson har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har förhör hållits

med Richard Poole, Christina Poole och grannarna Mariola Hestell och Marie-

Louise Åberg.

12


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11


Det blev aktuellt att avsluta Katrine Martinssons anställning som vårdare för sin

mamma i juni/juli 2011. Hennes mamma hade skrivit på en godkännandehandling

för att flyttas till äldreboende. Den 6 juli 2011 åkte Richard och Christina Poole för

att hämta sin mamma och köra henne till äldreboendet. De fick klart för sig att

modern befann sig hos Katrine Martinsson, varför de åkte dit. När de kom fram var

Katrine Martinsson på väg att lasta in modern i sin tjänstebil. Det uppstod en

diskussion mellan syskonen. Av en film som Richard Poole spelade in med mobilen

framgår att modern inte ville följa med till äldreboendet.

Richard och Christina Poole hade ställt sin bil så att den blockerade utfarten.

Katrine Martinsson var tvungen att köra in i buskaget för att kunna åka därifrån.

Richard Poole ställde sig framför Katrine Martinssons bil för att förhindra att hon

åkte därifrån. När Katrine Martinsson började köra var Richard Poole tvungen att

hoppa upp på motorhuven på bilen. Katrine Martinsson körde ca 50 meter med

Richard Poole på huven i en hastighet av 30-40 km/tim., innan hon bromsade in på

en gräsmatta så att han kunde hoppa av. Under färden tvingades Richard Poole att

klamra sig fast på huven för att inte ramla av.

Richard Poole har berättat i korthet följande.

Han och hans syster Christina hade åkt för att hämta deras mamma för att köra

henne till ett äldreboende. De hade ringt från hemtjänsten och berättat att deras

mamma inte var i sin lägenhet. Katrine hade lämnat en lapp, av vilken framgick att

hon hade tagit med sig modern. De åkte förbi Katrines lägenhet, som var nedsläckt.

När de senare ringde till Katrines lägenhet svarade deras mamma. När de åkte

tillbaka till Katrines hus stod hennes bil utanför huset. De ställde sin egen bil

framför så att hon inte skulle kunna åka därifrån. När Katrine försökte köra iväg

med mamman försökte Richard stoppa henne genom att öppna och stänga dörrarna.

13


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Till slut ställde han sig framför bilen för att förhindra att hon skulle ge sig iväg. När

hon började köra framåt hoppade han upp på motorhuven. Det andra alternativet

hade varit att slänga sig åt sidan. Han förutsatte att hon skulle stanna om han befann

sin på huven. Hon gasade och tvärbromsade för att han skulle ramla av. När han

inte ramlade av utan klamrade sig fast i vindrutetorkarna satte hon ”världens fart”.

Han tror att hon körde ca 50-100 meter i en hastighet av ca 40 km/tim. Då var han

jätterädd. Han klamrade sig fast i vindrutetorkarna ”för glatta livet”, han såg

stenbumlingar och asfalt och han visste inte hur mycket hon såg när hon körde. Hon

svängde till slut ut på en gräsmatta, där hon saktade ner och han hoppade av. Hon

körde sedan snabbt därifrån.

Katrine Martinsson har i huvudsak berättat följande.

Hon visste inte att syskonen tänkte ta med modern till ett äldreboende den aktuella

dagen eftersom de inte hade berättat det för henne. Hon hade varit och hämtat sin

mamma i hennes lägenhet eftersom hemtjänsten gav hennes mamma dålig hjälp.

Hon tog först med sin mamma hem till sin egen lägenhet, där modern fick vänta

under dagen medan hon arbetade. Efter jobbet tänkte hon ta med sig modern till ”de

hängivna”.

När hon ringde hem till sin mamma under dagen och inte fick något svar blev hon

rädd och åkte hem. Utanför huset såg hon hur syskonen kom rusande. De verkade

väldigt uppjagade. Richard sköt undan henne och sa: ”nu kliver du åt sidan vi tar

över”. När hon förstod att de tänkte ta modern till ett vårdhem kände hon ett väldigt

svek, eftersom hennes bror hade lovat att inte gå bakom ryggen på henne och

eftersom hon antagit att de skulle respektera moderns vilja att fortsätta bo hemma.

Hon kände en fruktansvärd rädsla för konsekvenserna. Deras mamma uttryckte

även i den här stunden tydligt att hon inte ville flytta till ett vårdhem. Hennes syster

tog upp telefonen och sa att hon skulle ringa polisen och anmäla Katrine för

kidnappning. Eftersom hon var väldigt pressad kände hon att hon bara måste

14


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

därifrån. Hon ville inte vara kvar när polisen kom. Hon har minnesluckor från

stunden när hon körde iväg. Hon minns att någon öppnade sidodörren och att hon

blev rädd för att de skulle ta rullstolen. I nästa ögonblick såg hon hur hennes bror

”damp ner” på motorhuven på bilen. Hon tvärstannade av ren reflex. Richard

hoppade då inte av utan la sig ner på huven och tog tag i vindrutetorkarna. Hon

kände en oerhörd vanmakt och ville få av Richard utan att skada honom. Hon tog

därför sats och körde till närmaste gräsmatta där hon bromsade in och han hoppade

av. Hon vet att hon accelererade men inte vilken hastighet hon kom upp i, den kan

inte ha varit särskilt hög, kanske 25 km/tim., eftersom det var en kort sträcka. Hon

har mätt upp sträckan till 22 meter.

Christina Poole har uppgett bl.a. följande.

När de kom fram till Katrines lägenhet stod Katrines bil utanför. Hon ställde sin

egen bil i vägen eftersom hon inte ville att Katrine skulle åka i väg med deras

mamma. Det var upprörd stämning. Richard ställde sig framför Katrines bil. När

Katrine började köra framåt hoppade Richard upp på motorhuven eftersom han

annars skulle ha blivit påkörd. Hon blev väldigt skärrad och rädd för att Richard

skulle bli skadad. Katrine svängde och krängde med bilen för att Richard skulle åka

av bilen. Till slut saktade hon in på en gräsmatta, vilket gav Richard en chans att

komma av. Hon tror att Katrine körde ca 150 meter i en hastighet av ca 35 km/tim

med Richard på huven. Det verkade som om Katrine var pressad och bara ville

därifrån.

Bedömning i frågan om olaga hot alternativt ofredande

Åklagaren har påstått att Katrine Martinsson genom sitt förande av bilen hotat

Richard Poole så att denne tvingats hoppa upp på motorhuven till bilen. Enligt

åklagaren ska hotet ses som ett hot om misshandel. Åklagaren har vidare uppgett att

15


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

gärningen ska bedömas som ett ofredande om Richard Poole inte har tvingats hoppa

upp på motorhuven men väl tvingats klamra sig fast under färden.

Bestämmelsen om olaga hot är ämnad att skydda personer från angrepp mot

känslan av trygghet som person eller egendom. Den riktar sig mot den som lyfter

vapen mot annan eller på annat sätt hotar med brottslig gärning som är ägnad att

framkalla allvarlig rädsla för att hotet ska verkställas. Vid bedömningen fäster man

framför allt avseende vid hur situationen har tett sig från den hotades synpunkt. För

straffbarhet krävs inte att den hotade blir rädd. Frågan om gärningsmannen

verkligen har för avsikt att fullfölja hotet är inte av betydelse för frågan om

gärningen är straffbar. En gärning kan bedömas som ofredande i fall då någon

handgripligen antastar eller genom annat hänsynslöst beteende ofredat annan.

Katrine Martinsson har berättat att hon var stressad av situationen, bara ville ta sig

därifrån och att plötsligt ”damp hennes bror ner på motorhuven”. Hon har vidare

sagt att hon rent instinktivt stannade till när han hamnat där innan hon ”tog sats”

genom att trycka gasen i botten. Av Richard Pooles uppgifter har framgått att han

ställde sig i vägen för bilen för att tvinga Katrine Martinsson att stanna och att han

hoppade upp på motorhuven för att han trodde att det skulle få henne att stanna.

Även Christina Poole har uppgett att Richard Poole hoppade upp på bilen och hon

har bedömt att han inte hade några andra alternativ. Marie-Louise Åberg, som stod

på balkongen och tittade, har också beskrivit att Richard Poole hoppade upp på

motorhuven. Samtliga förhörspersoner, utom Christina Poole, har således beskrivit

det som en medveten handling Richard Poole gör och inte som något han tvingats

göra. Christina Pooles påstående om att Richard Poole tvingats hoppa upp för att

han inte hade något annat alternativ, stöds inte av Richard Pooles uppgifter utan

förefaller vara en slutsats hon drar. Sammantaget anser tingsrätten inte att det är

visat att Richard Poole tvingats hoppa upp på motorhuven. Eftersom han inte

tvingats till det har han inte utsatts för ett hot.

16


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

När det gäller det andra ledet i åklagarens påstående: att Richard Poole tvingats

klamra sig fast under en färd om i vart fall 50 meter då fordonet förts fram i en

hastighet om 30-40 km/tim., gör tingsrätten följande bedömning.

Katrine Martinsson har beskrivit att Richard Poole la sig ner på huven och tog tag i

vindrutetorkarna och att hon då blev oerhört rädd och stressad. Hon har uppgett att

hon kände vanmakt och att hon måste få Richard Pool av bilen och därför tog sats

och körde till närmaste gräsmatta och svängde till för att få av honom. Hon har

vidare uppgett att hastigheten möjligen kan ha uppgått till 25 km/tim. och att

sträckan till gräsmattan var 22 meter. Richard Poole har uppgett att han, när han

hoppade upp på motorhuven, trodde att Katrine Martinsson skulle stanna, men att

Katrine Martinsson gasade på och sedan tvärstannade för att han skulle ramla av, att

hon när han var kvar satte ”världens fart”, minst 35 km/tim., körde på 2:ans växel i

50 meter och att han höll sig fast i vindrutetorkarna ”för glatta livet”. Richard Poole

har uppgett att han var ”jätterädd”, såg asfalten och stenbumlingar, och att han

hoppade av när Katrine Martinsson körde ut på gräsmattan. Christina Poole har

berättat att hon uppfattat att Katrine Martinsson svängde med ratten för att Richard

Poole skulle komma av bilen, att hon blev glad när hon såg att Katrine svängde upp

på gräsmattan eftersom hon därigenom gav Richard Poole en chans att komma av

bilen. Christina Poole har uppgett att hon tror att Katrine Martinsson körde 150

meter med hastigheten ungefär 35 km/tim., att det hela var ”väldigt otäckt” och att

hon var rädd för att Richard Poole skulle skadas. Mariola Hestell, som såg delar av

förloppet från sitt fönster, har uppskattat att Richard Poole satt på huven under en

färd av fem meter. Marie-Louise Åberg har berättat att hon inte heller såg hela

bilfärden men att hon uppfattade att Katrine Martinsson körde väldigt fort och att

Katrine Martinsson var helt likgiltig och hade fokus på att ta sig därifrån.

Berättelserna är överensstämmande i stora delar även om de skiljer sig när det gäller

uppskattad körsträcka och hastighet. Katrine Martinsson har uppskattat hastigheten

till ungefär 25 km/tim. och sträckan har hon uppmätt till 22 meter. Av ingivna

17


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

fotografier och med hänsyn till bilars längd uppskattar tingsrätten att sträckan är

längre än 22 meter, i vart fall närmare 50 meter. Klart är att Richard Poole legat på

huven och hållit sig fast i vindrutetorkarna medan Katrine Martinsson kört bilen en

sträcka som inte kan ha varit helt kort, eftersom den inneburit att bilen kunde föras i

en hastighet av åtminstone 25-30 km/tim. Katrine Martinssons körsätt visar också

att hon på olika sätt, genom att snabbt bromsa in men också genom ökad hastighet

försökt bli av med Richard Poole från motorhuven. Sammantaget visar utredningen

att Katrine Martinsson genom att med en hastighet av 25-30 km/tim. köra med

Richard Poole på motorhuven närmare 50 meter har ofredat honom. Hennes

förfarande har tvingat Richard Poole att klamra sig fast under färden och han har

fruktat att han skulle skadas. Även om Richard Poole har försatt sig i situationen

genom att hoppa upp på motorhuven har han inte haft anledning att räkna med att

hon skulle köra iväg på det sätt hon gjorde. Katrine Martinssons förfarande var

hänsynslöst och hon ska därmed dömas för ofredande.

Vid den bedömningen har Katrine Martinsson gjort gällande att hon befunnit sig i

någon slags nödvärnssituation. Att syskonen var oense om deras mammas

omvårdnad står klart. Likaså att de inte var överens om mammans boende. Men att

Katrine befunnit sig i någon slags nödsituation eller nödvärnssituation faller på sin

egen orimlighet.

Tillgrepp av fortskaffningsmedel och behörighetsmissbruk den 13 juli 2012

Åklagaren har yrkat ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt 8 kap. 7 §

första stycket brottsbalken samt för behörighetsmissbruk enligt 10 kap. 6 §

brottsbalken enligt följande.

Katrine Martinsson har den 13 juli 2012 olovligen tagit och brukat

lastbilen WCC 878, vilken vid tillfället tillhörde Polismyndigheten i

Stockholms län, för färd mellan Kungsholmen och Mirabellbacken

inom Stockholms stad.

18


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

I samband med tillgreppet av lastbilen WCC 878 den 13 juli 2012 har

Katrine Martinsson kommit i besittning av ett bensinkort som

förvarats i bilen. Hon har aktuell dag använt bensinkortet för att

erlägga betalning för 41,55 liter bensin som hon har tankat på OKQ8-

macken belägen vid Brommaplan i Stockholms stad.

Genom att använda bensinkortet som betalningsmedel har Katrine

Martinsson missbrukat sin behörighet att i annans ställe företaga

rättshandling och därigenom skadat Polismyndigheten i Stockholms

län. Skadan har uppgått till 474 kronor.

Katrine Martinsson har förnekat ansvar för såväl tillgrepp av fortskaffningsmedel

som för behörighetsmissbruk.

Utredningen

Katrine Martinsson har hörts över åtalet. Åklagaren har åberopat förhör med

polisassistent Daniel Frödén, kanslichef Olof Bratthall och vaktmästare Osamah

Kadah. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat promemoria från möte

mellan Olof Bratthall och Katrine Martinsson den 7 mars 2012, promemoria

upprättad av Daniel Frödén över sina iakttagelser den 13 juli 2012 och faktura från

OKQ8.


Katrine Martinsson kallades den 7 mars 2012 till ett möte med närmaste chefen

Olof Bratthall. Han informerade henne under mötet om att han inte ansåg att hon

var lämpad att föra polismyndighetens fordon längre och att hennes arbetsuppgifter

därför skulle begränsas till att omfatta sysslor i kvarteret Kronoberg.

Polisassistenten Daniel Frödén befann sig den 13 juli 2012 i ett privat ärende på

Mirabellbacken, nära Katrine Martinssons bostad. På platsen observerade han strax

efter kl. 16.00 fordonet med registeringsnummer WCC 878, som han kände igen

19


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

sedan tidigare. Han såg hur Katrine Martinsson körde iväg med bilen. Han

antecknade sina observationer på en minneslapp, ett kvitto från ett inköp han gjort

några minuter före. Den 17 juli 2012 upprättade han på uppmaning en promemoria

över sina iakttagelser.

När fordonet var nytt levererades det med två nycklar. Från början hade Katrine

Martinsson en av nycklarna och den andra förvarades hos fordonsteknikerna.

Nyckeln som förvarades hos fordonsteknikerna försvann vid okänd tidpunkt. När

Katrine Martinsson inte längre fick lov att köra myndighetens fordon omhändertog

Olof Bratthall den nyckel som Katrine hade haft. Den lämnades sedan till

fordonsteknikerna för att de skulle kunna laga bilen. Det är av den utredning som

genomförts klarlagt att bilen den aktuella dagen körts med nyckel och inte har

brutits upp.

Det har begärts in passageuppgifter avseende Katrine Martinssons inpasseringar på

Kronoberg, från vilka kan avläsas hur hon rörde sig i området den aktuella dagen.

Den sista noteringen den 13 juli är från kl. 13.23 och därefter är den första

noteringen från söndagen den 15 juni då hon kom in genom garageinfarten med bil.

Av logguppgifterna avseende fordonsteknikern Joachim Björkcrona kan avläsas att

hans senaste inpassering i garaget på Kronoberg den 13 juli var kl. 14.16.

Vid utredning av det aktuella tillfället visade det sig att det fanns en bensinnota

kopplad till den aktuella bilen, av vilken framgår att bilen tankades den 13 juli 2012

kl. 14.30 vid en automatmack i Brommaplan i Stockholm. Bensinkortet låg i bilen

och användes av Katrine Martinsson vid tillfället.

Katrine Martinsson har i huvudsak uppgett följande.

Olof Bratthall uppgav vid deras möte den 7 mars 2012 att hon var för ofokuserad

för att kunna sköta posten. Han informerade henne om att hon kunde ta lite

20


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

promenader och fylla på material men att hon inte skulle sköta posten längre. Hon

berättade för honom att hon inte var ofokuserad utan enbart upprörd över

behandlingen av hennes mamma. Hon upplevde omplaceringen som en

förolämpning från hans sida och kände att han bara väntade på att få en anledning

att stänga av henne. Det är möjligt att Olof Bratthall nämnde att hon inte längre

skulle köra bil men det var inte hans huvudbudskap under mötet. Däremot hade hon

ingen anledning att köra bil när hon inte längre skulle köra post. Hon fick dessutom

lämna ifrån sig bilnyckeln. Det var alltså underförstått att hon inte längre skulle

köra bil i sitt vardagliga arbete men inget som uttrycktes tydligt. Hon fick senare av

Osamah Kadah höra att hon inte fick köra bil.

Den 13 juli 2012 var hon nere i garaget för att tvätta bilen som hon hade fått låna av

en granne. Hon fick syn på Jocke som satt i hennes gamla tjänstebil. Han skulle ut

och provköra den till besiktningen i Vinsta. Han skulle också åka till Biltema i ett

ärende. Han frågade om hon ville följa med. Det passade henne bra eftersom hon

ändå behövde åka till Biltema för att köpa skedar till kansliet. Jocke skulle åka till

bilbesiktningen i Vinsta. De åkte vid tvåtiden och Jocke körde bilen. De tankade på

vägen ut till Vinsta. Hon kommer inte ihåg tankningen men antar att det var Jocke

som tankade eftersom det var han som körde bilen. Anledningen till att hon i

tidigare förhör har svarat jakande på frågan om det var hon som tankade berodde på

att hon inte kom ihåg händelsen och därför inte kunde säga emot.

Först åkte de till Biltema för att hämta en kod för att fixa bilstereon. Hon fick en

kod till stereon i sin egen bil också. Hennes bil stod på Mirabellbacken och i den låg

bromsskivor som hon behövde hämta. Jocke sa att hon kunde ta bilen och göra det

medan han var på bilprovningen. Hon åkte därför till Mirabellbacken, där hon

hämtade bromsskivorna och matade in koden till bilstereon. När hon ändå var där

passade hon på att hämta några saker i sin mammas lägenhet. Sammanlagt tog resan

mellan Vinsta och Mirabellbacken och tillbaka cirka en halvtimme. När de åkte

tillbaka till Kungsholmen körde Jocke. När de kom till garaget tror hon att hon

21


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

visade sin legitimation och att Jocke sedan körde ner i garaget. Anledningen till att

hon i tidigare förhör har uppgett att Jocke drog sitt kort vid inpassagen är för att hon

antog att han gjorde det men det är inte alltid man behöver visa sitt kort. De körde

in i garaget efter kl. 16.00. Hon har inget minne av att hon tidigare sagt att de körde

in i garaget mellan tre och halv fyra.

Några veckor tidigare hade Jocke ringt henne för att han behövde nycklarna till

tjänstebilen. Hon hade hämtat nycklarna hos Olof och gett till Jocke. Han hade

sedan nyckeln hela tiden.

Bedömning i frågan om tillgrepp av fortskaffningsmedel och

behörighetsmissbruk

Det är inledningsvis ostridigt att Katrine Martinsson i mars 2012 fick besked om att

hon skulle sluta köra post och att hennes arbetsuppgifter skulle utföras inom

området Kronoberg. Olof Bratthall har berättat att han även tydligt uppgav för

Katrine Martinsson vid mötet i mars att hon inte längre fick använda myndighetens

fordon och i synnerhet inte hennes tidigare tjänstebil. Han har vidare uppgett att hon

reagerade på det han sa genom att bli arg och beskylla honom för att ta ifrån henne

hennes frihet. Hans berättelse stöds av den promemoria som han upprättade i

samband med mötet, den omständigheten att han vid mötet tog ifrån henne nyckeln

till bilen samt av Osamah Kadahs uppgifter om att han blev informerad om att

Katrine Martinsson varken fick köra eller åka med någon av myndighetens bilar.

Även Katrine Martinsson själv har medgett att det var underförstått att hon inte

längre skulle köra bil i sin anställning. Sammantaget är det visat att Katrine

Martinsson har fått instruktioner om att hon inte längre fick köra någon av

myndighetens bilar och att hon uppfattat instruktionerna.

Av Katrine Martinssons egna uppgifter framgår att hon har kört den bil som tidigare

var hennes tjänstebil den aktuella dagen. Frågan är om Katrine Martinsson, som hon

22


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

själv har påstått, bara har kört sträckan mellan bilprovningen i Vinsta och

Mirabellbacken eller om hon, som åklagaren har påstått, ensam har kört bilen

mellan Kungsholmen och Mirabellbacken.

Katrine Martinsson har berättat att hon åkte från Kungsholmen till Vinsta vid

tvåtiden med Joachim Björkcrona, att de tankade på vägen ut och att det var han

som sa till henne att ta bilen och köra till Mirabellbacken. Hon har vidare nu

uppgett att de var tillbaka i garaget efter kl. 16.00 och att hon drog sitt passerkort.

Denna uppgift får inte stöd av logguppgifterna. Katrine Martinssons sista notering

den 13 juli 2012 är kl. 13.23. Av logguppgifterna från inpasseringar till garaget vid

Kronoberg avseende fordonsteknikern Joachim Björkcrona, framgår att hans

senaste inpassering i garaget på Kronoberg den 13 juli 2012 var kl. 14.16. Det är ca

15 minuter före tankningen av fordonet ägde rum vid Brommaplan. Åklagarens

uppgifter om att säkerheten vid polishuset på Kronoberg var särskilt hög under den

aktuella perioden och att vakterna alltid krävde kort och kod vid inpassage har inte

ifrågasatts. Utredningen visar således att Joachim Björkcrona har kommit tillbaka

med bilen kl. 14.16 och därefter inte kört in i garaget med bilen den aktuella dagen.

Daniel Frödén har berättat att han såg Katrine Martinsson på Mirabellbacken strax

efter kl. 16.00. Daniel Frödén är säker på sin sak eftersom han antecknat

registreringsnumret på den aktuella bilen på baksidan till ett kvitto. Kvittot är från

ett inköp han gjorde strax innan han kom till Mirabellbacken och förutom datum

finns tiden angiven på kvittot. Det står således klart att Katrine Martinsson varit där

med fordonet vid 16-tiden.

Åklagaren har påstått att Katrine Martinsson tog bilen direkt efter att Joachim

Björkcrona kom tillbaka med den och på vägen till Mirabellbacken stannat och

tankat på OKQ8-macken vid Brommaplan. Bilen tankades 14.30 vid Brommaplan.

Katrine Martinsson har observerats på Mirabellbacken med bilen vid 16-tiden den

aktuella dagen. Hon har i tidigare förhör medgett att det var hon som tankade bilen.

Den berättelse som Katrine Martinsson nu lämnat framstår som en efterhands-

23


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

konstruktion. Sammantaget visar utredningen att Katrine Martinsson olovligen har

tagit bilen från garaget vid Kronoberg och brukat den för färd mellan Kungsholmen

och Mirabellbacken. Hon har i samband med färden använt det bensinkort som

legat i bilen som betalningsmedel för den bensin hon har tankat. Katrine Martinsson

har därmed missbrukat sin behörighet att i annans ställe företaga rättshandling och

därigenom skadat polismyndigheten. Katrine Martinsson ska således fällas till

ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel, som inte är ringa, samt för

behörighetsmissbruk.

Personalia

Katrine Martinsson arbetar heltid i vaktmästeriet vid polisen men skulle vilja

arbetsträna för att få arbeta som polisinspektör igen. Hon lever under ordnade

sociala förhållanden. I samband med händelserna med mamman i juli 2012 fick hon

en akut stressreaktion och har fått behandling hos en stressterapeut.

Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd har ingett två yttranden. Enligt det första

skulle Katrine Martinsson, för det fall hon döms för olovligt brukande och olaga hot

alternativt ofredande, och den samlade brottslighetens straffvärde uppgår till

fängelsenivå, skiljas från sin anställning. Om straffvärdet stannar på bötesnivå

kommer hon inte skiljas från anställningen. I yttrandet efter åtal väckts för tillgrepp

av fortskaffningsmedel och behörighetsmissbruk har nämnden uppgett att om

Katrine Martinsson döms för något av de nya brotten och också döms för något av

de tidigare åtalade brotten, kommer hon att skiljas från sin anställning.

Katrine Martinsson döms nu för olovligt brukande, ofredande, tillgrepp av

fortskaffningsmedel och behörighetsmissbruk. Påföljden bör bestämmas till en

villkorlig dom. Med hänsyn till att hon riskerar att förlora sin anställning ska den

villkorliga domen inte förenas med ett bötesstraff.

24


Avdelning 5

Enhet 52

DOM

2013-03-04

B 3932-11

Övrigt

Eftersom tingsrätten funnit att Katrine Martinsson passerat betalstationen i vart fall

170 gånger ska hon betala ersättning för trängselskatten med 10 kr per gång, eller

totalt 1 700 kr. Med hänsyn till antalet passeringar och omständigheterna i övrigt

föreligger synnerliga skäl.

Peter Mutvei har begärt ersättning motsvarande 70 timmars arbete. Tingsrätten har

förståelse för att uppdraget varit omfattande och tagit avsevärd tid i anspråk men det

måste anses ligga ett ansvar på försvararen att inte låta klienten ta mer tid i anspråk

än vad som kan anses befogat. Arvodet sätts därför ner med tio procent.

Med hänsyn till Katrine Martinssons ekonomiska förhållanden ska hon förpliktas

betala tillbaka 40 procent, eller 40 000 kr, av kostnaderna till staten.

Hur man överklagar, se bilaga 1 (DV 400)

Ett överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha kommit in till tingsrätten senast den

25 mars 2013.

Cecilia Klerbro

25

Bilaga

www.domstol.se

DV

400 •

2008-1

1 •

Pro

du

cera

t av

Dom

sto

lsver

ket

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL

Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skrift-ligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista da-gen för överklagande finns angiven på sista si-dan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. an-

slutningsöverklagande) även om den vanliga

tiden för överklagande har gått ut. Överkla-gandet ska också i detta fall skickas eller läm-nas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i do-men angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller för-faller kan inte heller anslutningsöverklag-andet prövas.

Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som an-går honom eller henne. I fråga om sådant be-slut finns dock inte någon möjlighet till anslut-ningsöverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstill-stånd meddelas. Hovrätten lämnar prövnings-tillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktig-heten av det slut som tingsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd medde-las går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstil-lämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstill-stånd krävs, klart och tydligt framgår av över-klagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.

I vilka fall krävs prövningstillstånd?

Brottmålsdelen

Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade

1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller

2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.

Enskilt anspråk (skadeståndstalan)

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstal-an krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag:

Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall

Bilaga 1

www.domstol.se

1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, el-ler

2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.

Beslut i övriga frågor

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas med angiv-ande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,

2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, per-sonnummer och telefonnummer, var-vid parterna benämns klagande respek-tive motpart,

3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens dom-skäl enligt klagandens mening är orikti-ga,

5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt

6. om prövningstillstånd behövs, de om-ständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsägan-den eller den tilltalade ska infinna sig person-ligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det an-ges.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klag-anden bifogat tillräckligt antal kopior, fram-ställs de kopior som behövs på klagandens be-kostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.

Om ni tidigare informerats om att förenklad del-givning kan komma att användas med er i må-let/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

Documents

Polis Katrine Martinsson Stockholm Tingsrätt B 3932-11 Dom