Our Life as Elderly

Erfarenhetsutbyte

Pensionärsutbyte Luleå – Färöarna

Personalutbyte Luleå - Bodö

Projektledare: Monica Forsberg

Socialförvaltningen, Utvecklingsenheten Luleå Kommun

E-mail: monica.forsberg@soc.lulea.se Telefon: +46-(0)70-676 23 00

A project within Interreg IIIB Northern Periphery Program

2

1. INLEDNING................................................................................................................................................ 3 2. PENSIONÄRSUTBYTET .......................................................................................................................... 4

2.1 RAPPORT 1 – BIRGITTA & GUNNAR HANSSON, PENSIONÄRSPAR FRÅN LULEÅ .................................... 4 2.2 RAPPORT 2 – MARIA & JÁKUP HANSEN, PENSIONÄRSPAR FRÅN FÄRÖARNA – PÅ BESÖK I LULEÅ ...... 7

3. PERSONALUTBYTET ............................................................................................................................ 10 3.1 RAPPORT 1 – EVY MUSTONEN, SJUKSKÖTERSKA ÄLDREBOENDE ....................................................... 10 3.2 RAPPORT 2 – MALIN ÖSTLING, UNDERSKÖTERSKA LIGNELLSKA ÄLDREBOENDE.................. 16 3.3 RAPPORT 3 - SUSANNE LINDGREN, UNDERSKÖTERSKA ÖRNÄSETS HEMTJÄNST ................................. 18

2

3

1. Inledning Luleå Kommun har under ett antal år aktivt arbetat med en målinriktad utveckling av

äldreomsorgen. Detta utvecklingsarbete har tagit fasta på medborgarnas krav, behov och önskemål.

Arbetet har bedrivits som ett projekt baserat på en direkt dialog med framtidens äldre.

Projektarbetet har skett i samverkan med Bodö kommun i Norge, Färöarna, Lieksa i Finland och

Universitetet i Aberdeen. Projektet finansierades delvis genom Interreg III B, NPP och fungerar

delvis som en inspirationskälla för äldreomsorgens utveckling men också som ett instrument för

att identifiera vårt utvecklingsbehov mer konkret.

Projektet har varit indelat i sex olika fokus områden i projektet: Boende, Personal- och

kompetensförsörjning, Service för äldre, Anhöriga och närstående, Hälso- och sjukvård samt

Nätverk.

Inom ramen för projektet har ett pensionärsutbyte och ett personalutbyte genomförts.

Pensionärsutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Färöarna. Syftet var att öka

erfarenheten om livet som pensionär inom olika regioner i norra Europa. Via annonsering i media,

september 2005, efterlyste projektet ett aktivt pensionärspar.

”Ni ska vara i lämplig ålder och vara intresserade av en veckas vistelse på Färöarna. Ni blir en

viktig del i projektet framöver och kommer också att fungera som ambassadörer för Luleå under

resan och ert värdskap.Vi tror också att ni bör:

• Vara utåtriktade och samhällsengagerade, framför allt av äldrefrågor

• Ha ett genuint stort kultur och naturintresse

• Kunna behärska engelska och/eller skandinaviska

• Kunna uttrycka er väl i tal och skrift

Medverkande pensionärspar från Luleå: Birgitta och Gunnar Hansson

Medverkande pensionärspar från Färöarna: Maria och Jakup Hansen.

Personalutbytet genomfördes i samverkan mellan Luleå och Bodö där syftet var att öka

erfarenheten av metoder och arbetssätt inom äldreomsorgen. Via internannons inom

socialförvaltningens äldreomsorg fick vård- och omsorgspersonal anmäla sitt intresse.

”En undersköterska från hemtjänsten och en från äldreboende + en sköterska från äldreboende

erbjuds att åka till Bodö under tiden 2-6 oktober för att utbyta erfarenheter. Har Du tid och lust

att byta ut ditt ordinarie jobb under den veckan är Du välkommen att anmäla ditt intresse…

3

4

Kriterier för deltagande:

• Du vill åka och är positiv till uppdraget – trots kort betänketid!

• Du kan vara borta 2-6 okt

• Du kan rapportera om uppdraget, dina upplevelser muntligt & skriftligt

Susanne Lindgren, undersköterska i hemtjänsten, Malin Östling undersköterska äldreboende och

Evy Mustonen sjuksköterska äldreboende blev de som fick åka.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2. Pensionärsutbytet 2.1 Rapport 1 - Birgitta & Gunnar Hansson, pensionärspar från Luleå

Besökte Färöarna 1-8 mars 2006

Genom kassören i vår pensionärsförening blev vi uppmärksammade på möjligheten att bli

utbytespensionär på Färöarna. Luleå kommun hade tillsammans med bl.a. Färöarna ett EU-

projekt ”Vårt liv som gamla”. Vårt uppdrag skulle vara att se på äldreomsorgen på Färöarna

utifrån ett brukarperspektiv. Naturligtvis blev vi intresserade. När alla par som anmält sig hade

blivit intervjuade och informerade om projektet gick det några veckor av spänd förväntan. När vi

så fick beskedet att vi skulle få åka kändes det otroligt bra men även litet nervöst.

Så kom då avresedagen och då infann sig en del oroliga tankar. Vi skulle bo hos Maria och Jacub

Hansen. Hon fortfarande verksam som sjuksköterska inom hemtjänsten på timtid och han

pensionerad byggvaruhusidkare. Nåväl resan gick bra men när vi väntade på bagaget vid resmålet

och hörde på dem som pratade runt omkring oss förstod vi inte ett enda ord. Då kom tvivlen. Vad

hade vi gett oss in i? Hur skulle vi klara detta? Men våra farhågor var ogrundade. När vi mötte

Maria och Jacub i ankomsthallen kände vi att vi skulle trivas tillsammans. Språket var inget

problem och vi kunde förstå varandra bra. Ankomstdagen tillbringade vi i deras hem för att lära

känna varandra, men redan nästa dag började våra utforskningar.

Svar på de frågor vi hade med oss till Färöarna:  

Boende Som vi här i Sverige ville också de äldre på Färöarna bo hemma så länge det var möjligt. Deras

dilemma var avsaknaden av hyreshus som gjorde det svårt att flytta från sina många gånger

opraktiska och för stora hus till en mer lättskött lägenhet.

4

5

Det fanns pensionärsboende för de som inte behövde äldreboende, men det vi besökte såg likadant

ut som ett äldreboende. Alla bodde i varsina rum men åt tillsammans. Gemensamhetsutrymmena

var stora och ljusa och trevligt inredda. Där fanns även stora utrymmen som bl.a. kunde disponeras

av pensionärsföreningar eller andra nätverk.

Kompetens

Det finns en särskild utbildning för personal inom äldreomsorg. Den var inte fullt ett år men en

längre utbildning var under planering. Personalen ansåg att det var en bra utbildning men insåg

också vikten av fortbildning. För övrigt var den personal som vi träffade mycket trevliga och

verkade tycka om sitt jobb. De äldre som vi pratade med var nöjda med sin personal och sitt

boende.

Service för äldre

Man ville förstås ha möjlighet till ett bra äldreboende. Man uttryckte också önskemål om att få

hjälp med t.ex. byta gardiner o.s.v. alltså typ vår pensionärsservice och fixarn. En mer utbyggd

hemtjänst var också viktigt.

Hjälp av anhörig - närstående

Fortfarande verkade de vara rätt mycket beroende av sina barn men både personal och brukare

uttryckte att den tiden började vara till ända. Som hos oss flyttar barnen på grund av arbete eller

utbildning och dom äldre blir ensamma kvar. Tidigare var generationsboende och stora familjer

vanligt men även det ändras.

Hälso- och sjukvård

De kunde få mer tid av hemtjänsten vid större behov, men inte så mycket som hos oss. För övrigt

vet vi inte riktigt svaret på den frågan men när vårt värdpar kommer hit har vi många frågor till

dem.  

Nätverk 

Vi besökte en pensionärsträff i en byalokal i Vestmanna. Ett tjugotal personer mest kvinnor var

där. De pratade, fikade, spelade kort och boccia. En buss hämtade och körde dom hem för 10

kronor. Fikat kostade 5 kronor. Två kvinnor var anställda där av kommunen i 3 timmar för att

sköta verksamheten.

Sedan besökte vi underhuset i Vestmanna, en lokal som kommunen ställde till de äldres

förfogande. En var ansvarig att låsa upp samt stänga men i övrigt skötte man sig själv. I

underhuset träffades mest män. Namnet kom av att den allra första lokalen låg i källarplan alltså

under huset. En sådan lokal fanns i de flesta samhällen.

5

6

I Torshavn besökte vi ett allaktivitetshus för pensionärer. Huset var gammalt, hade flera våningar

och saknade hiss. En sjuksköterska var anställd som föreståndare där och verkade vara en riktig

eldsjäl. Uteblev någon besökare ringde hon och kollade hur det var med personen i fråga. Hon

hade också koll på de äldres hälsotillstånd och kunde slå larm om någon inte längre klarade sig

själv. I detta hus pågick många aktiviteter i stil med vad vi har i våra svenska pensionärsföreningar.

Vi tipsade om kurs i mobiltelefoni vilket de nappade på. Tillsammans med en kvinna från

aftonskolan lagade man lunch till självkostnadspris. Besökarna turades om med matlagningen.

Huset var välbesökt och verksamheten byggde på att de äldre skulle sköta så mycket som möjligt

själva. Detta hus var för de friska pensionärerna.

Vi besökte flera äldreboenden. De flesta små enheter med cirka 8 – 9 boende. Lokalerna var ljusa

och rymliga trevliga rum med massor av foton av sina familjer. I alla gemensamhetsutrymmen

fanns ett flertal bilder från gångna tider i deras hembyar. Kring dem samlades man ofta för samtal

och för dementa var det en möjlighet att minnas. De boende fick om dom ville och kunde delta i

de olika sysslorna.

Vi besökte också ett större nybyggt äldreboende med 32 platser fördelade på 4 avdelningar.

Samtliga rum var klara för internet uppkoppling och varje avdelning hade sin färg som gick igen

på t.ex. gardiner. I köket skulle man så småningom även laga mat till hemmaboende och dessa

skulle även kunna delta i olika aktiviteter t.ex. gymnastik. Boendet var ännu inte i bruk men

intagningsförfarandet hade påbörjats. Ett femtiotal sökande stod i kö. Samtliga boenden låg

antingen högt upp med en fantastisk utsikt eller nere vid vattnet. Det fanns även ett mindre

äldreboende i Vestmanna men det planerades för ett större.

Reflektioner

Det var lätt att få kontakt med de människor vi mötte och vi fick många frågor om Sverige. Det

var lättare än vi trodde att förstå varandra och vi upplevde inte att språkförbistringen vare särskilt

stor. Ännu har inte Färöarna hunnit lika långt som vi när det gäller äldreomsorgen men

ambitionerna är de samma och mycket glädjande är att i båda våra länder har synen på äldre

människor fått en mer positiv inriktning. Det vi särskilt minns var alla dessa bilder från forna tider,

samt de stora fina gemensamma utrymmena och den varma atmosfären på äldreboendena, samt de

torkade fiskarna och fårbogarna som hängde i deras matförråd. Och den fantastiska naturen med

alla dessa får som gick omkring överallt och så klart detta otroligt ombytliga väder. Och

naturligtvis vårt värdfolk Maria och Jakup som skall gästa oss till sommaren. Det ser vi fram emot

med stor glädje.

6

7

Till slut ett stort tack till Luleå kommun och EU som gav oss denna fina och oförglömliga

upplevelse.

/Birgitta och Gunnar Hansson ---------------------------------------------------------------------------------------------

2.2 Rapport 2 - Maria & Jákup Hansen, pensionärspar från Färöarna Besökte Luleå 21-28 juni 2006

Ferðin til Svøríkis gekk væl. Vertir okkara Birgitta og Gunnar Hanson tóku ímóti okkum á

flogvøllinum. Hetta var seint á degi.

Næsta morgun, hósdagin 22. juni, fóru vit til eitt stórt røktarheim, Tunastrand, har ein ung blíð

kona beyð okkum vælkomin. Hon æt Anna Maria Janson og var leiðari fyri eldra forsorgini í

einum stórum øki her uppi í Nordbotten. Hon dugdi sera væl at greiða frá.

Ein partur av røktarheiminum Tunastrand var býttur upp í smáar lejligheitir uppá 38 kvm, ella

46 kvm. Sovikamar og stova/køkur vóru hvør sær. Gott og rúmligt baðirúm var eisini. Vit

vitjaðu tvey av búfólkunum. Tey vóru ikki dement, men rættiliga óhjálpin av ringari sjúku. Tey

sótu í rullilstóli.

Síðan gekk leiðin til Gammelstad, sum er ein gamal og hugnaligur partur av Luleå. Tá vit fóru

úr bilinum komu journalistar til okkara og spurdu um ørindi okkara. Vit svaraðu sum best.

Dagin eftir stóð grein í blaðnum.

Har vóru annans tríggjar damur, sum tóku ímóti okkum. Tær itu Monica Forsberg, Catherine

Andersson Hortell og Marianne Pedersen. Allar høvdu tær verið í Føroyum. Ein teirra hevði

enntá verið í Vestmanna hjá Miu Pedersen. Tær bjóðaðu okkum inn í eini smá eldri hús.

Har fingu vit stóran blíðskap. Húsini áttu foreldrini hjá Marianne Pedersen. Tey høvdu verið

ogn hjá familjuni eitt langt áramál. Hetta húsið var bert eitt av fleiri smáum húsum, sum stóu

her tætt við Gammelstrand kirkju.

Í gamlari tíð var plikt hjá fólki, sum búðu her um leiðir, at ganga í kirkju. Bóndagarðarnir lógu

spjæddir runt um, og leiðin til kirkju og heim aftur var long, so ikki slappst aftur og fram sama

dag. Tí mátti hús byggjast til fólkið og fjós til hestarnar.

Frá Gammelstad gekk leiðin til til tað stóra sjúkrahúsið í Luleå. Tað var tikið í brúk í 1999 og

kostaði 1,5 milliardir. Eg minnist ikki, hvussu stórt tað var, men alt sjúkrhúsið var innilokað.

7

8

Soleiðis at skilja, at tað vóru fleiri bygningar og glastak var omanyvir túnini ímillum húsini, so

sjálvt um sjúkrahúsið var í nógvum hæddum, so kom dagsljós inn ígjøgnum vindeyguni og rakk

til allar hæddirnar.

Rundanum húsið var vakur grønur bøur. Alt kendist rúmligt og hugnaligt.

Í Svøríki eru eisini bygdir smáir bústaðir til gomul fólk, sum eru einsamøll. Tað eru smáar

samanbygdar lejligheitir í einri hædd. Ì lejligheini var alt, sum skuldi vera. Men vaskirúm var

aftur í einum øðrum samanbygdum húsum, har hvør hevði sítt vaskirúm við vaskimaskinu til

klædnavask.

Konan, sum vit vitjaðu her, at Majken Wikstrøm. Hon var 86 ár gomul. Ógvuliga blíð. Hon

bjóðaði okkum kaffi ella te, men vit takkaðu. Vit vóru mett og væl sett. So setti hon gløs á

borðið. Skonkti djús í gløsini og setti eina skál við keks at hava afturvið.

Um kvøldi hósdagin vóru vit øll 4 boðin til døgura hjá soni og svigardóttir Birgittu og Gunnar.

Hann eitur Erik og konan eitur Karin. Tey eiga tvey børn, gentu og drong, 12 og 8 ára gomul.

Húsini vóru góð og fólkini blíð.

Fríggjadagin 23. juni.

Vóru fyrst á morni ein langan gongutúr í hesum økinum, sum vit búgva.

Um miðdagin fóru vit inn í gammelstad, sum eisini er miðbýðurin í Luleå. Har var stórt

hátíðarhald í smband við miðsummarstevnu, sum var hildin hetta vikuskifti. Arbeiðsfólkið

hevði frí. Veðrið var gott. Musikarar spældu fólkatónleik og børn og vaksin dansaðu.

Alt var sera væl siðað. Tey vaksnu leiddu børnini. Eingin var í minsta mun ávirkaður av rúsevni.

Sum vanligt, varð sagt, so kundi mann keypa stoktan saltaðan strømning (smásild) og breyð og

saft afturvið. Hetta smakkaði óføra væl. Man sæt við borð, har 8 fólk sótu við hvørt borðið. Um

kvøldi vóru vit saman við børnum,svigarbørnum og ommu- og abbabørnum hjá Birgittu og

Gunnar til ein sera góðan døgurða heima hjá teimum.

Leygardagin 24 juni.

Fyrrapartin gingu vit ein langan túr. Seinrapartin fóru vit eina ferð við bátinum ”Ronja”, sum

siglir út til tær smáu oyggjarnar í Luleå fjørðinum, har fólk búðu. Túrurin vardi frá kl. 15 til kl.

20, altso í 5 tímar.

Hetta var sera áhugavert. Fólk fóru í land og fólk komu umborð. Sagt varð, at ein stórur partur

av fólkinum búði bert har úti um summari og fluttu inn aftur á fastlandið at búgva um veturin.

8

9

Tá vit komu aftur um kvøldi fóru vit ein gongutúr ígjøgnum tær stóru handilsgøturnar. Tá var

friðaligt og lítil ferðsla. Gøturnar vóru sera reinar.

Sunnudagur 25. juni.

Kl. ca. 10 fyrrapartin settust vit í bilin og koyrdu til Storfossen, sum er ein langur og vatnmikil

fossur í ánni nevnd Pite elven. Hesin fossur sigst at vera tann stórsti í Norðurlondum. Við henda

breiða og langa foss var nógv fólk henda sunnudag. Nógv støð vóru, har tey vitjandi kundu

grilla mat. Tað gjørdu vit eisini. Hetta var mikið hugnaligt.

Mánadagur 26. juni.

Fyrrapartin kl. 10 møttu vit eftir avtalu upp á verksmiðjuni Liko, sum ger lyftitól til fólk á

sjúkrahúsi, røktarheimi og aðrastaðni. Verksmiðjan var 25 ár gomul. Hon lá í vøkrum umhvørvi,

var moderna við nýggjum bygningum. Har vóru sera nógv tólat síggja.

Seinrapartin kl. 13 vóru vit á einum nýggjum røktarheimi.

Har vóru 2 deildir við 9 gomlum fólkum á hvørjari. Eins og aðra staðni kom allur matur uttanífrá:

Klæðini vóru vaskaði á heiminum.

Til arbeiðis vóru 2 x 2 fólk um dagin

2 fólk um kvøldi

2 fólk um náttina

Húsið var í einari hædd og tað lá í vøkrum umhvørvi. Á øllum túninum lógu flísar.

Mánakvøldi fóru vit oman í Gammelstad. Har liggur tann gamla dómkirkjan, sum er fleiri

hundrað ár gomul. Ein søgukønur eldri maður greiddi frá, hvussu býðurin hevði ment seg.

Tann stóra áin ”Luleå elv” hevði broytt legu nakrar ferðir. Hon rennur ógvuliga stríð og hevði

borið nógvan sand og nógv grús oman við sær. Sum tíðin gekk, forðaði hetta ánni at renna, sum

hon hevði runnið, og áin flutti seg tí.

So greiddi hann frá , hvar húsini høvdu staði, og hvar atløgubryggjan hevði verið. Í gamlari tíð

hevði bryggjan eisini ligið nógv ovari, men grúsið frá ánni hevði gjørt, at bryggjan var flutt

longur oman.

Dómkirkjan var stór og príðulig, men hon hevur verið køld at siti í teir køldu vetrardgarnar.

9

10

Týsdagin 27. juni. Vit fóru fyrst inn í sjónvarpið í Luleå. Har sótu vit eina fitta løtu, tí sjónvarpið

skuldi gera eina sending lidna, sum tey høvdu tikið upp ein dag frammanundan. Tey tosaðu mest

við Birgittu og Gunnar, men eisini við Mariu.Vit fingu ein disk við sendingini heim aftur við.

Fyrrapartin týsdag fóru vit eisini inn á Teknikkens Hus í Luleå. Tað var bygt í samband við

Lærda Háskúlan (Universitetið) í Luleå. Har var sera nógv áhugavert at síggja.

Um miðdagin fóru vit inn á Fyren Eldrecentrum. Har truffu vit Dagny Wikstrøm

demensvårdsutveklare og eina unga damu, sum var leiðari. Hon æt Lene. Vit sóu alt, sum var,

og við hesar báar varð nógv umrøtt, hvussu røktarheim og heim fyri dement skuldu verið

innrættaði og rikin.

Hetta húsið Fyren, var ólíkt øðrum. Har var ein stór restauratión, har onnur fólk eisini komu inn

at eta. Restauratiónin var somuleiðis nýtt til føðingardags- og brúdleypsveitslir.

Morgunin eftir, tann 28. juni, fara vit avstað aftur úr Luleå. Ein frálíka góð vika var komin at

enda. Blíðskapurin hevði verið stórur og vit høvdu sæð nógv. Vertir okkara høvdu lagt ferðina

væl til rættis fyri okkum, og vit høvdu fingið nógv at vita um eldraøkið í Luleå.

/Maria og Jákup Hansen, Färöarna

-------------------------------------------------------------------------------------------

3. Personalutbytet 3.1 Rapport 1 – Evy Mustonen, sjuksköterska äldreboende Måndag morgon träffade vi projektledare, föreståndaren för Mörkved sjukhem och föreståndare

för Voldens hemtjänstens i Bodös rådhus, för en information om syftet med delprojektet i det

större projektet.

Därefter åkte jag och en undersköterska till Mörkved sjukhem som var bas placeringen den veckan.

Mörkved sjukhem öppnade mars 2003 från starten var det ett sjukhem för äldre som inte klarar sig

själv hemma med den hjälp som hemtjänsten kan erbjuda.

Successivt blev Mörkved ett utvecklings sjukhem med inriktning på personer med

demenssjukdom. Sjukhemmet har 50 platser fördelat på 2 våningar med 3 avdelningar varav en

avdelning är skärmad för dementa med ökad oro.

Ljusa fina avdelningar med kök/uppehållsrum. Ett mindre rum som används gemensamt av två

avdelningar där de boende kan dra sig tillbaka till för att se tv eller bara få vara lite själv.

Lägenheterna består av ett större rum (inget kök) och ett badrum med dusch och toalett. En större

10

11

toalett finns även i korridoren på avdelningen. Kontor, förråd med inkontinensmedel, sängkläder

m.m. och sköljrum ligger utanför avdelningarna. Tanken bakom detta är att det blir lugnare på

avdelningarna.

På entréplan finns dagverksamhet med 4 anställda med besök av 20 dagavlastande från egen

bostad.

Ett storproduktionskök och en matsal för personal och besökande. Tvätteri med personal som tar

hand om boendes kläder och personalens arbetskläder. Sängkläder/handdukar/tvättlappar skickas

till annat tvätteri. Ett bisättningsrum och en kyl i väntan på att begravningsbyrå hämtar den

avlidna.

Personalstyrkan på hemmet består av en föreståndare, två avdelningssjuksköterskor

(fagkoordinatorer/samordnare) en på varje plan, vernepleier, undersköterskor (hjelpepleiere) och

personal som tar hand om köken på respektive avdelning samt städar boendes rum och de yttre

områdena, det finns dagar då denna tjänst inte är besatt då tar personalen på avdelning hand om

dennes sysslor. Det finns också en egen vaktmästare att tillgå.

Sjukhemmet har två läkare en på varje plan som gör besök en gång/vecka om behov finns nås de

på vårdcentralen (legesentret) dagtid och på jourtid kontaktas jourdoktor (legevakt). Personalen

hjälpepleiere/vernepleiere (Undersköterskor/) får en utbildning i läkemedel som hålls av en

Farmaceut kursen tenteras och därefter skriver avdelningens läkare en delegering som gäller tre år

och som följas upp innan den förnyas.

Efter att ha hälsat på personalen och blivit visat runt, följer jag en sjuksköterska som är integrerad

med teamet (med i omvårdnaden) hjälpepleiere/vernepleiere. Hon är oftast den som har ansvaret

för att ge medicinerna under dagen. När det inte finns en sjuksköterska i tjänst är det en

hjälpepleier/vernepleier som blir tilldelat att ha ansvaret för avdelningen när det gäller

medicingivning. En kvalitets säkring.

Det är för tillfället lugnt på avdelningarna efter middagen som serveras vid 13-tiden vilar de

boenden en stund. Vid 16-tiden serveras kaffe med hembakt fikabröd, alla sitter samlade en del

klarar sig själv, någon behöver en del hjälp, det är lugn miljö ingen tv står på. Morgon andra dagen, en personal tar emot rapport av nattpersonal kl. 0700 hon rapporterar till

den/de som kommer senare. Är i dag på en annan avdelning, följer med på rondträffen som är sig

lik den som vi har hos oss, ett besök görs till en dam som har försämrats och bedöms vara i livets

slutskede, läkemedel seponeras, ordination på smärt/ångestlindrande ges (det sätts inte någon

palliativ diagnos på det sätt som görs i Luleås kommunala boenden)

11

12

Efter ronden skriver sjuksköterskan ändringarna i läkemedelslistorna på datorn, skriver ut dem och

läkaren skriver under därefter faxas de till apoteket för ändringar som skall göras. Leverans av

Apo-dos (multidos) sker var 14–dag.

Sjuksköterskan med personal gör bedömning att ett vak skall tas ut till eftermiddagen/kvällen

ingen till natten för då finns det fyra personaler att tillgå, en personal finns alltid dag/natt på den

skärmade avdelningen de resterande tre går i mellan och hjälper varandra.

Om ingen sjuksköterska är på nattetid har en av personalen ansvaret, men då finns det en

sjuksköterska som har beredskap i hemmet.

En av personalen är hos den personen som är i livets slutskede under dagen, hon blir avlöst i

omgångar.

Nu är det en lugn stund innan middagen serveras, sjuksköterskan som jag är med ringer till

anhöriga och informerar om tillståndet. Anhöriga blir uppmuntrad att närvara i den utsträckning de

kan. Jag passar på att gå till dagrummet/köket där några av de boende sitter och viker tvättlappar

(det är endast de som kommer ovikt tillbaka från tvätten). En dam nynnar/småsjunger på gamla

sånger, kommer på att jag kan ju några så jag sjunger med dem vilket ser ut vara uppskattad.

(Trots min hesa stämma). Tittar in ett par gånger till den damen som är sämre, hon vilar lugnt.

Nu har den som har hand om köket dukat fram till middagen vilket är vid 13-tiden, sitter

tillsammans, personal finns med och hjälper de som behöver assistans. Efter middagen följer jag

en dam till sitt rum och gör de rutiner som hon är van vid innan middagsvilan.

Återigen en lugn stund; nu försöker personal att göra lite andra saker såsom att dokumentera i

datorjournalen, vilket både sjuksköterska och undersköterska/vernepleier gör i samma program.

Jag passar på att titta mig omkring i huset och få med så mycket som möjligt och svar på de

frågorna/funderingar jag har. Vid tre –tiden samlas personalen och där informeras de om

rondenbesöket och de åtgärder som är ordinerad.

Börjar dagen kl. 08.00 vi får rapport av en den sjuksköterska som tagit rapport från nattpersonalen.

Är i dag på den skärmade avdelningen, en sjuksköterska en värnepleier och en undersköterska

arbetar där i dag. En personal avlöste direkt på den avdelningen då det alltid skall finnas en person

på den skärmade avdelningen. Den personal som tar rapport från nattpersonalen rapporterar i sin

tur till resterande personal på avdelningen.

Klockan börjar bli mycket vi har en del att prata om när det gäller arbetssätt från respektive land.

12

13

En farbror börjar bli orolig jag går in till honom och börjar morgonomvårdnad hon som är

vernepleier kommer in och hjälper mig Därefter tar jag med honom till köket och ger han frukost

ingen specifik har köket denna morgon, går tillbaka och bäddar sängen och plockar i ordning

rummet och badrummet.

Är nu i köket då fler har kommit upp, förstår att det är viktigt och att det är något som personalen

försöker vara noga med. Efter att frukosten är färdig, plockar jag i ordning lite i köket och vi sitter

ned en stund, dricker kaffe och samtalar, viktigt med lugn och ro. Därefter följer jag farbrorn till

rummet så han får vila en stund. En personal har nu kommit till avdelningen han har hand om

städningen av rummen. Nu är det dags för sjuksköterskan att ta lite prover, assisterar med detta, en

del prover skickas till vårdcentralen (det tar husets vaktmästare hand om) En del prover kan läsas

av på sjukhemmet.

Tre av de boende vandrar i korridoren och kommer för nära varandra, vilket leder till att det blir

irritation och lite oroligt på avdelningen. Försöker avleda med att följa en till sitt rum och en till

köket, det blir lugnare men en dam behöver mer tillsyn av medicinsk orsak, vilket hon får av

sjuksköterskan på avdelningen.

Vid 13-tiden den fjärde dagen träffade vi representanterna för projektet, för en liten intervju med

Avisa Nordland (lokaltidningen). Återigen på sjukhemmet för att se hur ett kvällspass kan se ut,

ny avdelning möts av positiv och glad personal en hjälpepleier och en sjuksköterska. Det är lugnt

på avdelningen vi sitter med pensionärerna och pratar, nu som tidigare finns det många frågor från

båda sidorna. Snart dags för kaffe hämtar de som vilar. Efter kaffet samlas de boende på plan ett

(även de som är på den skärmade avdelningen) i den yttre lokalen, nu är det dags för gammaldans,

på något vis deltar alla, rullstolsburna och uppegående, det är sjuksköterskan på den ena

avdelningen som har ansvaret att en kväll per vecka att genomföra det. (Passar även på att gå ut

med en som så gärna vill känna frisk luft i ansiktet i stället för att lyssna på musik). Kvällsmaten

serveras ca kl. 19.30. Därefter börjas det med omvårdnad inför läggning.

Sista dagen, blir vi visad runt i Bodö besöker det nyaste sjukhemmet som ligger nära centrum, får

se de yttre lokalerna som är rymliga och ljusa Sjukhemmet har tio avdelningar med sex- boende på

varje enhet. En fin takterrass med fascinerande utsikt över Bodö, denna plats är den utemiljö som

byggnaden erbjuder med nyplanterade större blombänkar och lite utemöbler finns, tanken är att

den skall utnyttjas av personal/boende och anhöriga.

Besöker det nya rehabiliteringscentret som även har dag och långtids avlastning, för yngre och

äldre med behov för rehabilitering för att kunna var hemma själv eller med hjälp av hemtjänsten.

Där fanns också platser för palliativ vård. I byggnaden finns stor fin träningslokal, uppläggningen

13

14

sker med hjälp av arbetsterapeuter och sjukgymnaster (dessa kontaktas även vid behov till

sjukhemmen och till egna hemmet för bedömningar när det är behov av hjälpmedel eller

mobilisering). Det finns en uppvärmd bassäng som används flitigt (bokning måste göras).

Även barn med särskilda behov kommer till en träningslokal där en sjukgymnast tar hand om dem.

Nu besöker vi ett bo och serviscenter på Tvärlandet utanför Bodö. Här har det satsat mycket på

integrering av befolkningen och serviscentret. Stor vikt läggs på att invandrare skall vara med i

detta. En kafeteria med enklare mat, en liten affär med textil och småsaker, den drivs privat. Även

här är de yttre lokalerna stora och ljusa. Nu avslutas veckan i Bodö och vi börjar hemresan.

Fakta utbildningar: Hjälpepleier/undersköterska: Tre-årig gymnasial hälse-och omsorgslinjen. Sjuksköterska: Likvärdig med den svenska utbildningen, tre-årig. Värnepleiere har en högskoleutbildning på tre år, utbildningens mål är på kundorientering

och kritisk reflekterande yrkesutövare som blir kvalificerade till att utföra miljöarbete,

rehabilitering och omsorgsarbete. Färdigutbildad kan en person anställas i bland annat

kommunens regi för att ge kurser/fortbildning eller handleda arbetslösa eller dem som av

olika sociala eller andra anledningar har svårt att få sysselsättning/Arbete. Flertalet av de

utbildade arbetar huvudsakligen i den offentliga sektorn inom hälsa och socialsektorn

arbetet kan vara i privata hem på sjukhem och även inom fritidssektorn. Min reflektion

över denna utbildning är att; arbetet på ett sjukhem kan ses utifrån en bredare kompetens

när det finns personal från olika yrkeskategorier med gedigen utbildning. Reflektioner över likheter och olikheter

Arbetstiden för sjukhemmet i Bodö är turnuslagd alltså ett årsschema liknande det vi hade tidigare.

Jag ser fördelar i att ha den möjlighet vi har i dag att lägga eget schema utifrån givna

bemanningskrav. Den flexmöjlighet att själv bestämma sin arbetstid inom given ram anpassad till

arbetssituationen.

Systemet som vi har i Luleå kommun med APO-DOS (Edos) är mer utvecklad, vilket har lett till

en liten arbetsbesparing i och med att husets läkare kan göra klart via nätet direkt. Tidigare gjordes

ändringarna i APO-DOS på liknande sätt som det görs nu på sjukhemmet i Bodö.

Den tillgång till viss medicintekniska hjälpmedel som de har på sjukhemmet i Bodö att avläsa

vissa prover på plats såsom exempelvis Hb/snabbsänka, underlättar också arbetet. Vaktmästaren

14

15

som lämnar prover till vårdcentralen är också en bra avlastande åtgärd. I Luleå kommun ligger det

på sjuksköterskorna att lämna proverna.

Läkemedlen ingår i boendet (en viss procent av pensionen tas till boende och läkemedel) därför

har sjukhemmet ett medicinförråd som är lite bättre utbyggd mot för Luleås kommun. I och med

att APO - DOS har införts i Bodö kommun leder det till att läkemedelsförråderna kan minskas.

Tidigare delades läkemedlen i dosett, nu delas endast, som i Luleå, det som är tillfälligt ordinerat

eller inte kan komma in på Apo-dos.

I och med att sjuksköterskorna är integrerad i omvårdnaden på sjukhemmet är de stationerad där,

de har inget ansvarsområde utanför det egna sjukhemmet. Som det ser ut i dag i Luleås kommun

känns det som att jag har större ansvarsområde, mer arbetsuppgifter jämfört med dem som arbetar

integrerad i omvårdnaden på Mörkved sjukhem. Ansvaret att ta ut vikarier ligger inte på

sjuksköterskorna (hjälper till endast vid akut frånvaro efter kl. 22.00 före den tid är ansvaret hos

vikarieförmedlingen) och då är det föreståndarna eller personalen som faxar in behovet till

vikariesamordningen. Vi vikarierar inte för föreståndarna.

I Luleå kommun kan inte den arbetsordningen fungera som det ser ut i dag då bemanningen skulle

behövas utökas markant då vi har 25 äldreboenden i storlek 18 till 40 kunder och i Bodö är det i

dag tre sjukhem samt den nya rehabiliteringsverksamheten (ett fjärde sjukhem är inte i bruk skall

renoveras). En annan aspekt är om sjuksköterskorna i Luleå kommun integreras i omvårdnaden

tror jag att organisationen för oss måste se annorlunda ut. Arbetsutbudet för undersköterskorna

skulle även minska.

På Mörkveds sjukhem dokumenterar både undersköterskor och sjuksköterskor i samma

datajournal. I Luleå dokumenterar undersköterskorna i såkallade rapportblad för respektive kund.

Där som här i Luleå kommun är data journalen under ständig utveckling.

En positiv sak är att en farmaceut har hand om den medicinkurs som behövs för att

undersköterskorna skall få den delegering som läkaren skriver på för tre år. En arbetsbesparande

och kvalitetssäkrande uppgift, kanske? Hos oss i Luleå är det vi som sjuksköterskor som har det

ansvaret för genomgång av de saker som kan delegeras, uppföljning skall ske regelbundet,

delegeringen gäller ett år.

Om Luleå äldreboenden hade tillgång till städningen och att någon annan tar hand om den privata

tvätten till kunderna som de har på Mörkved sjukhem skulle det på våra äldreboenden underlätta

en hel del för omvårdnadspersonalen.

15

16

Har även tittad lite på hur de får maten till sjukhemmet och hur kontakter tas med

sjukgymnaster/arbetsterapeuter, tar inte upp det här då den undersköterska som var med ägnade

mer tid på det. Det som jag fastnade förr var det rehabiliteringshemmet som de har och där ser jag

ett behov för Luleå kommun, nu är ju ett nytt äldreboende på gång här i Luleå där det planeras för

mer specifika medicinska behov, palliativ vård och även platser för de som har en

svårare/krävande demensutveckling riktlinjerna är nog inte riktigt klara men dessa funderingar har

det pratas om.

En mycket bra hospitering och en väl planlagd uppläggning av dem som planerade tiden för oss i

Bodö.

/Evy Mustonen, sjuksköterska, socialförvaltningen Luleå kommun

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.2 Rapport 2 – Malin Östling, undersköterska Lignellska äldreboende

Varje dag har jag skrivit ner mina reflektioner, tankar och upplevelser i en dagbok.

Måndag eftermiddag den 2 oktober 2006 anländer jag till Mörkved sjukhem som är min nya

arbetsplats denna vecka i Bodö. Det är ett nybyggt sjukhem som inriktar sig på äldre dementa.

Sjukhemmet är byggt i två etager med 50 sjukhemsplatser, 3 avdelningar på varje etage.

Verksamhetsledaren heter Elsa Kommedahl. Det finns också två koordinator på varje etage som

har personalansvaret över respektive etage. Dessa koordinater är sjuksköterskor. Detta skiljer sig

från hur vi har det i Sverige på min arbetsplats som heter Lignellska stenhuset. Hos oss finns en

verksamhetsledare för huset och en sjuksköterska som har det medicinska ansvaret.

Bemanningen på dagen varierar, men de är aldrig mindre än tre personal. Vissa dagar arbetar en

extra personal som bara har hand om köket. På kvällen är det minst två som arbetar på varje

avdelning. All personal har arbetskläder. På Lignellska arbetar två personaler på dagen, ibland tre

och på kväller två personaler på varje avdelning. Vi använder våra egna kläder när vi jobbar men

får låna förkläden på arbetsplatsen. Vi har möjlighet att köpa arbetskläder på en butik till billigare

pris.

Vad gäller städningen på Mörkved sjukhem finns speciell personal för detta. På Lignellska städar

undersköterskan. Både vad gäller yttre områden och kundens lägenhet. Mattor på sjukhem/

äldreboenden är en fallrisk för kunden samt att det är ohygieniskt och gör det mera svårstädat.

Detta bör förbättras på äldreboenden i Luleå. Mörkved har ett eget tvätteri där en person tvättar

och stryker kundens kläder. På Lignellska tvättar undersköterskorna.

16

17

Vi har olika traditioner vad gäller maten. I Sverige äter man två varma mål om dagen. På Mörkved

äter man ett varmt mål om dagen. Maten är lagad på ett storkök i Bodö och levereras i varma

boxar till Mörkved. På Lignellska levereras mat för en vecka som vi förvarar i en frys och sedan

tar fram och värmer dag för dag.

Som undersköterska på Lignellska arbetar man med kontaktmannaskap. Det innebär att jag är

kontaktperson till en eller flera av våra kunder och har huvudansvaret för denne. För att få ge

medicin till kunden måste man ha en skriftlig delegering som sjuksköterskan skriver. På Mörkved

jobbar man också med kontaktmannaskap. Man har en primär och en sekundär kontaktperson.

Innebörden är densamma som på Lignellska. För att få ge medicin till kunden på Mörkved måste

undersköterskan få delegering från doktorn. Förvaring av mediciner till kunden skiljer Mörkved

och Lignellska åt. På Mörkved har man en låst medicinvagn. En person är ansvarig för att kunden

får sin medicin under dagen. Oftast är det en sjuksköterska. På Lignellska har kunden medicinen i

sin lägenhet i ett låst skåp. Alla undersköterskor på avdelningen har ansvar över att kunden får sin

medicin under dagen.

Precis som på Lignellska för personalen på Mörkved avföringslistor och duschlistor. Detta för att

ha en god översikt att kunden fått duscha och sköta magen. På Mörkved skriver personalen

daganteckningen på dator. Vad som hänt under dagen eller om något inträffat. Vi på Lignellska

dokumenterar detta för hand i en omvårdnadspärm.

Reflektioner

Jag reflekterar över hur lite hjälpmedel som används på Mörkved. Inte bara när det gäller längre

förflyttningar utan även mindre förflyttning som höge upp i sängen eller vändning från sida till

sida. Glidlakan finns på huset men används mycket sällan, något som jag tycker är synd eftersom

det underlättar förflyttningarna betydligt. De använder ståliftar till dem som sitter i rullstol när

man gör längre förflyttningar. Detta hjälpmedel är mycket bra när kunden kan hjälpa till lite själv.

Personalen har gått på förflyttningsutbildningar vilket är bra. Att arbeta ergonomiskt är en viktig

del i omsorgsarbetet, både för kunden och personalen. På Lignellska använder vi betydligt mera

hjälpmedel. Ståliftar till dem som inte kan stå, men hjälper till med armarna. Takliftar eller

manuella liftar till dem som är i behov av en sådan. Glidlakan finns i varje säng hos dem som inte

kan förflytta sig själv i sängen. Vi använder midjebälten och liknande för att underlätta

förflyttningar.

Vi har ett nära samarbete på Lignellska. En gång i månaden har vi en team träff. Då träffas

undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast för att diskutera de olika behov

kunden har. På så sett får kunden snabbt hjälpmedel hon/han är i behov av. Vi går även

regelbundet på utbildning i förflyttningsteknik. Omsorgsarbetet är detsamma på Mörkved som på

17

18

Lignellska. Kunderna har samma diagnoser. Båda arbetsplatser sätter kunden i centrum ser till

dennes behov.

Min vecka i Bodö har varit mycket intressant och lärorik. Jag har fått ett varmt mottagande av alla

jag träffat under denna vecka.

/Malin Östling, Undersköterska Lignellska äldreboende

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.3 Rapport 3 - Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst Hemtjänsten i Bodö

Dagen börjar kl. 07.45 med rapport från koordinatorn (samordnaren). De är 2 stycken koordinater.

Hon lägger upp arbetsfördelning. De är 3 grupper. Sjukskörterskan tar hand om medicin,

ögondroppar, insulin, omläggning, blodsockertagning m.m. Usk ger medicin om de har den

medicinska utbildningen. Annars städar, tvättar och duschar vårdbiträdena.

Sjuksköterskan kan även duscha och till en viss del hjälpa till med påklädning, frukost och värma

mat. De utgår ca 08.30 till brukaren. Arbetsdagen är till 15.15 med en 30 min lunch. Kvällen

börjar 15.00 slutar 23.00 då tar nattpersonalen vid. De har 245 brukare på området. 4 leasingbilar

fanns till förfogande.

Medicinen förvarades i ett litet rum på lokalen. Där satt en och delade dosetterna och sedan

kontrollerade en annan. Nycklarna förvarades i ett låst skåp på lokalen.

Koordinators uppgift är skriva arbetsrapporter och ta emot nya brukare. Ge rapport varje dag med

personalen, morgon, lunch och kväll. Sitter på kontoret hela dagen, tar emot telefonen, skriver

dagens jobb. Deras uppgift är att få tag i personal om någon är sjuk. Är på sjukhuset och är med på

utredningar ang. Hemhjälp. Tar även emot larm från brukaren, då måste en i gruppen ta det.

Beställer även hjälpmedel om någon vill ha det.

De bokar även avlastning med samråd med tilldelningskontoret, alltså kommunen. Kriterier för att

flytta till ett äldreboende är 2 saker. Döende, demens. De kan få bistånd ganska fort. Kö finns.

Det finns ett annat alternativ för dem som vill ha kanske lite mer av den sociala biten, så finns det

ett ställe som heter Bokollektiv. Kö finns. Dit kan du flytta om du kan klara dig själv ganska bra.

Blir du sjukare så hamnar du på ett äldreboende. Det kan man söka själv.

18

19

Maten beställs via telefon till butiken som sedan kör hem matvarorna till brukaren. Det finns även

matlådor som personalen värmer upp.

Skillnader finns:

Vi gör våra egna scheman, planerar dagen själv i gruppen, vi är en mindre grupp, delar aldrig

medicin, Alla har apodospåsar (färdig delad medicin), alla städar, tvättar och duschar, ger medicin

mm, alla är delaktiga i gruppen, har även promenader med brukaren.

Rapporter var 14:e dag med arbetsledaren. Vi har ett program som heter Smith, det är en apparat

som alla brukare har hemma hos sig, vi stämplar in hos dom när vi kommer och när vi går.

Trycker in koder vad vi gjort hos var och en.

Larmar någon så finns det en grupp som tar hand om det, ibland händer det att vi tar det.

Matvaror faxar vi en gång i veckan till 2 butiker i stan, som samhall då kör ut dagen efter till

brukaren. Matlistorna fylls i av brukaren, dom har 2 rätter att välja på. Samhall kör ut dom till

brukaren.

Nya brukare får vi av arbetsledaren. Hon i sin tur får den av biståndshandläggaren, vilket hon har

hand om avlastning, annat boende.

Vi har ingen sjuksköterska, hon kommer från primärvården, när vi behöver henne. Dagverksamhet

är det ingen som har. Men vi har på s-huset en verksamhet på måndagar mellan 13.00 – 15.00 som

brukaren få komma till.

Våra arbetstider är väldigt varierande beroende på bemanning av brukare och hjälpen dom har.

Vi ska få ett nytt datasystem som kommer underlätta vår planering till brukarna. Den talar om hur

dagen ska se ut när vi ska ut till brukarna.

Vi har även flexkort som vi stämplar in och ut varje dag för personalen, man kan ligga 20 tim

minus och plus.

Reflektioner

Jag upplevde att de aldrig hade tid att sitta ner och prata med brukaren. De var en stor grupp med

många brukare och personal. Det blev ingen kontinuitet, många brukare fick ny personal varje dag.

Det kan skapa en viss otrygghet för brukaren. De visste sällan vem som skulle komma. Ibland så

blev det 3 st personal hos brukaren.

19

20

Personalen där är väldigt kompetent, genom att dom var väldigt många sjuksköterskor och

undersköterskor.

Tyckte även att all denna rapportering var bra för personalen. Dom var ju många brukare.

Dagverksamhet var det många som hade, det är viktigt för den sociala biten.

Personalen hade lite och säga till om när det gällde schemaläggning, men dom fick byta skift med

varandra. Även när det gällde upplägget angående brukaren. Kontaktperson. Relationer med

anhöriga m m. I det stora hela så jobbade vi ganska så lika jämte mot brukarens behov.

De hade mappar hos varje brukare, som de skrev i när dom hade varit där och gjort något. Där

förvarades även information om medicinlista, viktiga telefon nr. Det var ungefärligt som smithen

vi har. Mycket bra.

Bokollektivet var ju också en bra lösning för dem som är ensam.

Det inträffade en tråkig sak när jag var där, måndagar delar dom ut dosetterna. De blev av med 7 st

dosetter från en av bilarna, när en av tjejerna skulle leverera dom till brukarna. Hon hade förvarat

dem i förarsätet i bilen. Det blev en polisanmälan av det. De skulle kolla upp nya rutiner om

förvaring av dosetterna. Avvikelse rapportering.

Brukarna var nöjda med den hjälp de fick.

Det har varit en mycket givande vecka, med många intryck och upplevelser. Alla har varit väldigt

trevliga och vänliga. Fick god kontakt med alla.

/ Susanne Lindgren, undersköterska Örnäsets hemtjänst

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.4 Rapport 4 - Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten, Edgar Kantun, omsorgsarbeidere i hjemmetjenesten, Bodö

Arbetsplats under utbytesveckan: Skurholmens hemtjänst

Syntes det var erfaringsmessig artig å se hvordan de jobbet i Luleå kommune, at det var

store forkjeller på hvordan de jobbet der kontra her i Bodø. Eldreomsorgen i Luleå virket

å fungere bra. De ansatte hade faerre brukere å forholde seg til enn vi har. Hver enkelt

bruker hade egen kontaktperson. De ansatte (personalen) prøvde å være hos ”sine”

brukere mest mulig.

20

21

De ansatte kunne bruke vedtatt tid hos brukerne p g a mindre arbeidssoner (skyldtes også

at bruker må betale for tjenesten). Dosettene og all medisin ble oppbevart hos brukerne,

sykepleierne dro ut til hver enkelt og doserte hver 14:e dag. I tillegg hade noen multidoser

liggende hjemme. Låsbare skap till medisinene ute hos flere brukere.

Registreringsbogs (Smith) virket å være en kontroll av de ansatte mer enn dokumentering

av utført oppdrag. Erfarte at de hos flere brukere måtte dokumentere i skriftlig tillegg.

Angående ønskesjema virket detta å ta mer tid enn det var nyttig. De hade ikke nok

mobiltelefoner till de ansatte, noen måtte bruke sin egne telefoner hviøs de skulle få

kontakt dem i mellom. De ansatte hade 31 dagar ferie pr år, de kunne overføre inntil 40

dagaer i løpet av en 5 års periode.

Anvendelse av kompetensen: For mye till til kontorsarbeid, for lite givende oppdrag til

hjelpepleierne. Husvask burde ha vært utført av assistenter. Bruker burde stå i fokus, dette

får man til ved å ha mindre soner. Arbeidsliste var klar på forhånd så de ansatte visste

hvilke brukere de skull til flere dager framover.

De hade ingen faste rapporter i løpet av dagen, hade bare en beskjedbok. Veldig

uoversiktlig vaktsystem, lange vakter bla. Kunne for eksempel komme på jobb 07.30 og

jobbe til 12.00, for så å ha fri til 17.00 og jobbe til kl 21.00.

/ Anne Rita, hjelpepleier i hjemmetjenesten & Edgar Kantun omsorgsarbeider i

hjemmetjenesten Bodø

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.4 Rapport 4 – Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold, hjelpepleier, Bodö Arbetsplats under utbytesveckan: Sundsbackens äldreboende De har 9 beboere i hver etasje, 4 etasje. Sjukdomsbildet blant beboerne var ganske likt

våre beboere på sykehjem. De hade en enhetssjef (viksamhetsleder) som hadde ansvaret

for økonomi og personalansvar. Det medicinske ansvaret på huset hadde en sykepleier.

Sykepleier, fysioterapeut, erogterapeut var ikke underlagt enhetssjefen.

21

22

For det meste var vi på avd ”Dalen” som lå i 1 etasj. Her på avd jobbet hjelpepleiere og

assistenter om hverandre. Ved medisinering, sårstell, kateterskylling ble både

hjelpepleier/assistenter opplært og fikk deligering av sykepleier.

Lite rapport system i forhold til Norge. Kunn sykepleier hadde tilgang til data. De andre

skrev rapport i en bok/kardex, men dette ble meir tilfeldig gjort. Ofte ble beskjeder gitt

muntlig. Kun en av persoalet kom på vakt kl 07.00 og fikk rapport for alle de 36 beboerne

fra nattevakta. Rapport videre til avd ble kun gitt hvis det var noe spisielt. Hver fjortende

dag hadde de team treff d v s ei avd. Enhetssjef, rehabteam (fysio, ergo), sykepleier og

personalet ved denne avd. De gikk igjennom hver enkelt beboer.

Legevisitten skulle være 1 gng pr uke men hvis det ikke var noe ekstra kom legen ikke,

detta ble avklart per tlf. Hadde mulitdoser som vi, fjortendagers beholdning. Medisinskap

på hvert rom hver multidosene, event annan medisin, ble oppbevart. Disse skapene var

låst, medisinansvarig hadde nøkkel.

De ansatte hadde ønsketurnus, dette fungerte på ”Dalen” men det ble sagt ved de andre

avd var det mye uenighet / rot og missnøye. Vårt inntrykk for at dette skal fungere er at

personalet må ha god samarbeidsevne, samt at dette må være satt i et godt system.

Vaktsystem: 2 personer fast dagtid/kveldstid, 2 nattevakter på hele huset. P g a vakter og

overlapping kunne de i noen perioder være 3 på dagtid.

Deres daglige arbeid bestod i stell, dusj, romvask, klosvask, matservering. Dette resulerte i

mindre tid til beboer, aktivisering, ingen dagtilbud, avengig av hvem som var på jobb som

ønsket feks sang/gitarrspil o s v. Ble bakt en del på avd.

Alle rommene hadde eget kjøkken men dette ble llite brukt. Ellers var rommene veldig

store. Stora bad og masse skapplass. En beboer hadde en elektrisk prekestol slik at når han

skulle opp å stå ble han heist opp i stående stilling. De ansatte ble spart for et tungt løft

samt beboer måtte bruke sin egen kraft, veldig bra!!

De ansatte brukte sine egne klær, hadde et lite forkle som ble vasket på avdelingen. Ikke

alle brukte disse. For oss så dette uhygenisk ut.

Lunsj/middag kom fra et hovedkjøkken ved siden av. Varm mat kl 13.00 og 16.30.

Beboerne spiste felles i et stort kjøkken. Selv de som kunne forsynt seg selv fikk maten

22

23

servert ferdig på fat. Dette mener vi kan ha blitt gjort anderledes, leege opp på

serveringsfat ser mer innbydende ut / apetitvekkende og beboer får selv forsyne seg

opprettholder denne funksjon.

Sykepleieren som hadde ansvaret for de 36 beboerne hadde mye å gjøre. Hon var ikke

inkludert i det daglige stellet / gjøremålet men ble tilkalt ved behov. De dagene

kveldsvaktene det ikke var sykepleier ved de eldreboende som lå like ved, kunne hun på

det meste ha ansvaret for nermere 300 eldre. Til tider kunne dette bli for mye men stort

sett gikk det greit, fortalte hun. Hun måtte da være flink til å prioritere det viktigaste. Den

kveldsvakta jeg (Karin) var på var jag inne på avdelingen da det var veldig rolig vakt som

sykepleier.

Per tiden var det ansatt to sykepleiere at på huset, i deltid, dette hjalp godt på. Den ene av

de hadde fått ansvaret for en avdeling, 9 beboer. Sykepleiekometansen hun hadde ble godt

brukt. Bakdelen må være at hun ikke ble godt kjent med beboer, fikk ikke den daglige

observasjonen. Eks: Et sår blir et sår, får ikke gå i årsakene til såret når man ikke får fulgt

dette lopp i det daglige. Det ble også sagt at ved for eks intravenøs behandling måtte

beboeren inn på sykehus da de ikke hade kapasitet til å gjøre dette her.

/Karin-Iren Berg, sykepleier & Marita Brovold hjelpepleier, Bodø

23