LI3003Handledare: Piia Posti 15 hpExaminator: Johan Sahlin

G2 G3 Avancerad nivå

Marie-Louise Schiöler

Opraktiska kvinnor och krossade hjärtan

En studie av melankolin och kvinnosynen i Jack Kerouacs Visions of Cody

2010-01-14

G3Litteraturvetenskap

  2

Innehållsförteckning 1. Inledning.............................................................................................................................3 

1.2. Syfte och1.1. Bakgrund................................................................................................................................ 3 

1.2.1. Syfte teori ....................................................................................................................... 3 ................................................................................................................................................. 3

1.2.2. Teori ................................................................................................................................................. 6 

1.3. Tidigare forskning .............................................................................................................. 7 

2. Analys..................................

 

2.1. Melankoli.......................................................................................................................8 

2.1.1. Melankolins ......................................................................................................... 8 

2.1.2. Melankoli ocuttryck .................................................................................................................... 8 h sp

2.1.3. Levande död ........råk.................................................................................................................... 9 .........

2.1.4. Sorg som försvar ............................................................................................................... 10 

2.1.5. Det förlorade obje...................................................................................................................... 11 ktet .............................................................................................................. 12

2.1.6. Melankoli i erotik................................ 

2.2. Kvinnosyn................................................................................................................... 12 

2.2.1. Översikt av kvinnosy................................................................................................13 

2.2.2. Skönhet och idealisnen i Visions ...................................................................................... 13 

2.2.3. Kvinnor och kvinnering......................................................................................................... 14 

2.2.4. Det visuella planeor ................................................................................................................ 15 

t ..............2.2.5. Kastrationsskräck ................

...................................................................................................... 16 

...................................................................................................... 172.2.6. Ägande och objektifiering...................................................................................................... 19

 

3. Sammanfattning ....................................................................................................................19  

4. Litteraturförteckning ..........................................................................................................22 

 

3 

melankoliker. Karaktären Cod                     

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Den här uppsatsen behandlar melankoli och kvinnosyn i Jack Kerouacs roman Visions of

Cody.1 Liksom allt Kerouac skrivit innehåller den självbiografiska element; karaktärer och

händelser har motsvarigheter i Kerouacs liv. Boken är indelad i fem delar. De två första

delarna saknar titel; de är enbart numrerade. Del ett består av en mängd reflektioner över

vitt skilda ämnen, och del två handlar främst om Codys uppväxt. Den tredje delen har

titeln “Frisco - The Tape” och utgörs av en fiktiv avskrivning av ett kassettband med en

inspelning av berättaren Jack Duluoz, Cody Pomeray och Codys fru Evelyn påverkade av

cannabis; del fyra heter “Imitation of the Tape” och är ett försök av berättaren att skriva

vidare i samma stil som kassettbandet; femte och sista delen heter “Joan Rawshanks in the

Fog”. Den börjar med en beskrivning av en skådespelerskas filminspelning i Hollywood,

för att sedan löpa ut i en blandning av kassettbandsstilen med repliker, och den

fragmentariska stilen i de första två delarna.

Visions gavs ut efter Kerouacs död, 1972. Den skrevs dock 1951-1952 och kan sägas

vara ett försök till en mer stilistiskt utpräglad On the Road. Vissa händelser beskrivs i båda

böckerna, men medan On the Road är en roman med en sammanhängande intrig är Visions

en fragmentarisk samling text vars beståndsdelar nästan verkar slumpmässigt utvalda och

sammanfogade. Så är emellertid inte fallet. Visserligen gavs den ut postumt, men det är

inte så att någon valt ut en samling texter från Kerouacs arkiv, utan den är tryckt direkt

från hans manuskript.

1.2. Syfte och teori

1.2.1. Syfte

De två aspekter av Visions of Cody jag kommer ägna mig åt är melankolin och

kvinnosynen. Boken är genomsyrad av melankoli från början till slut. I synnerhet

förekommer melankoli hos berättaren, Jack Duluoz. Han framstår som en född

y Pomeray å andra sidan är aktiv, passionerad, entusiastisk                                     1 Jack Kerouac, Visions of Cody, New York 1993. Sidhänvisningar återfinns inom parentes i den löpande texten. 

  4

och verkar inte alls ha en melankolisk läggning. Ändå tycks han åtminstone utlösa, och

enligt Jack Duluoz åsikt uppleva, melankoli:

Something interesting there is in Cody’s ability to make me, or his wife, sad, and even friends I watched: is he showing the sadism of the big powerful face he had bucking through the Montana storms of earth, when I, with him, was faced by the wild dismalities of a universe so severe the only thing is to grimly bear and buck it. Tenderness has no room; tenderness has no sadness. Cody is sad. He makes us sad. (s. 360)

Här sägs uttryckligen att Cody själv är ledsen. Trots Codys livliga läggning lider även han

av melankoli.

Jag avser göra en analys av melankolin i boken; hur den kommer till uttryck och vad

den beror på. Duluoz kommer få ta betydligt större plats än Cody eftersom det är så det

förhåller sig i boken. Det finns helt enkelt mycket mer material för en undersökning av

Duluoz.

Utöver melankolin ämnar jag också analysera kvinnosynen, samt de båda ämnena i

relation till varandra. Berättarens inställning till kvinnor är ibland tämligen negativ och

sexistisk: As far as young women are concerned I can’t look at them unless I tear off their clothes one by one including this last girl (with her Ma) wearing a green bandana and a cute little face and long newlook coat, and low heels, walks throwing her thighs loosely as though floppy and not as much control as her youth would indicate, and the big coat hides her figure lines but I figure her cunt is sweet, you get to it via white lace panties, and she be fine. This is almost all I can say about almost all girls and only further refinement is their cunts and will do. (s. 23)

Märk att han betonar att det rör sig om unga kvinnor. Hans antipati sträcker sig endast till

de kvinnor han kan tänka sig ha en sexuell relation med; när det handlar om exempelvis

äldre kvinnor beskrivs de med empati.

Det är alltså i sexualiteten hans problematiska inställning till kvinnor uppstår. Detta

gör en psykoanalytisk läsning lämplig. En sådan kan leda till förståelse av Duluoz

komplexa förhållande till kvinnor och sexualitet. En psykoanalytisk tolkning visar att

Duluoz misslyckats med att förlika sig med sin libido, att han upplever sex som skamfullt,

onaturligt och syndigt. I förlängningen innebär det att han ser på kvinnan på samma sätt:

hennes kropp, som utlöser sexuell attraktion hos honom, är själva syndanästet. Här har

hans misogyni sitt ursprung; istället för att inlåta sig på syndiga sexuella aktiviteter väljer

han att ta avstånd från kvinnan, men eftersom han inte helt övervunnit vare sig sin

sexualitet eller sin dragning till kvinnor uppstår melankoli. Han använder sig av

   

  5

försvarsmekanismen sublimering, det vill säga att omvandla något oacceptabelt (för

samhället eller för egen del) till något annat och på så vis få utlopp för det. Genom

sublimering gör han sig misogyn nog att betrakta kvinnor som något som enbart är till för

hans njutning, inte som människor. Samtidigt finns det fortfarande en del av honom som

längtar efter mer än fysisk närhet till en kvinna, och någon att dela sitt liv med. Denna

splittring inom honom orsakar hans depressivitet. Kort uttryckt uppstår alltså Duluoz

misogyni genom sublimering av hans libido, och hans melankoli är produkten av detta.

I ett stycke hävdas att “|s]he breaks my heart just like X. and all my women have

broke my heart (just by looking at her) - that’s why women are impractical for me” (s. 32).

Duluoz beskrivning av kvinnor som opraktiska antyder att han inte egentligen ser dem

som något negativt, utan att han är tvungen att avstå från dem eftersom de på något vis

inte är praktiska för honom. Skälet till att de inte är praktiska är att de upprör honom

genom att dra upp hans dilemma till ytan.

Cody Pomeray å andra sidan delar inte Duluoz inställning. Han ser kvinnor helt och

hållet som objekt och har ytterst lite hänsyn och förståelse, även när det gäller hans fru.

Båda två refererar generellt till kvinnor som “cunts”. Duluoz kvinnosyn är mer

komplicerad och kommer därmed få ta större utrymme i min text. Det finns inte så stort

underlag för en granskning av Codys kvinnosyn, men i den mån det är möjligt behandlar

analysen även Cody.

Jag kommer främst ägna mig åt del 1 och 5, i andra hand del 2 och 4. Del 3

utelämnas helt emedan den bara är en nedteckning av osammanhängande samtal. Del 2

handlar i första hand om Codys uppväxt men innehåller även några relevanta passager. I

fjärde delen återfinns några få stycken av intresse, men i huvudsak är den en fragmentarisk

och förvirrad fortsättning på kassettbandsstilen och jag kommer inte ge den stort utrymme.

  6

                 

1.2.2. Teori

Jag kommer främst använda mig av Julia Kristevas teorier om melankoli, som hon

utförligt beskrivit i sin bok Black Sun.2 Kristeva är i högsta grad relevant för den

studie av relationen mellan melankoli och kvinnosyn i Visions jag avser göra. En

psykoanalytisk läsning lämpar sig bäst för en studie av melankoli. Då Kristeva har

kombinerat psykoanalytisk teori med feminism passar hennes teorier perfekt för

denna studie.

Enligt Kristeva har melankolin sitt ursprung i en misslyckad separation från

det ursprungliga objektet, det vill säga modern. För att separera från henne på riktigt

måste man erotisera objektet. Duluoz har misslyckats med det. Han har inte på ett

harmoniskt sätt erotiserat kvinnan, så istället hatar han henne. Samtidigt lider

melankolikern av en ovilja att skiljas från detta förlorade objekt (alla förlorar objektet,

men icke-melankolikern återvinner det genom språk och erotisering) och integrerar

det därför med sig själv. Men hatet han känner mot det förlorade objektet finns kvar

och riktas mot objektet inom honom själv, det dåliga i honom, och så uppstår självhat.

Detta självhat är egentligen hat mot en annan, som på grund av skuldkänslor

integrerats med jaget (subjektet), eftersom ett försvar på så vis etablerats – det är mig

själv jag hatar, inte någon annan.3 Erotiseringsprocessen har gått fel för Duluoz och

han har vänt detta misslyckande till hat mot kvinnan, men eftersom han samtidigt

älskar henne har han integrerat henne med sig själv och således drabbats av

melankoli.

Det finns i Visions även en tydligare förlust än förlusten av modern, och den

uttrycks genom Cody. Hos Kristeva beskrivs den som förlusten av modern, men i

boken är det ibland Cody som ikläds rollen som förlorat objekt.

Alla sorters depressivitet har det gemensamt att de härstammar från en omöjlig

sorg över förlusten av objektet. Bakom sörjandet av objektet finns även en sorg för

Tinget; en sorts vag föreställning om något uråldrigt, grundläggande. Metaforiskt kan

det beskrivas som ”en sol man inte ser men som likväl förlänar sitt ljus” (därav titeln

Black Sun hos Kristeva). Depressionen innebär en ”återförening med Tinget”.4 Jämför

                                          w York 1989. 2 Julia Kristeva, Black Sun, Ne

3 Ibid, s. 3‐30. 4 Ibid, s. 40‐41 (min övers.). 

   

  7

hur sörjandet av en död släkting eller vän kan föra en närmare den avlidne. Det är

dock omöjligt att leva ett normalt liv och samtidigt förbli förenad med Tinget.

Kristevas psykoanalytiska begreppsapparat är den viktigaste delen av min

teori, men för ytterligare klarhet när det gäller kvinnosynen kommer jag ibland även

vända mig till andra feministiska teoretiker, som behandlat just mäns syn på kvinnor.

En av dessa är Laura Mulvey, som har skrivit om kvinnosynen i film, och själva

tittandet på kvinnan. Då en av delarna av Visions innehåller en filminspelning (och

det dessutom är en ytterst visuell bok i allmänhet) är Mulvey användbar.

Utöver feministiska forskare kommer jag använda mig av Sigmund Freuds

teorier beträffande kastrationsskräck, ett ämne jag tar upp i delen som behandlar

kvinnosyn. Freuds idéer om detta är visserligen inte nya men ändå relevanta för

Visions, eftersom det är ett tydligt problem hos både Duluoz och Pomeray. Den

negativa kvinnosynen som kommer till uttryck i boken kan anknytas till vad som kan

förstås som kastrationsångest.

1.3. Tidigare forskning

Inte mycket har skrivits om Visions, och det fåtal artiklar som finns behandlar i första hand

narratologiska element, främst Kerouacs användning av ”spontan prosa”. Det finns

ingenting skrivet som tar upp genus i Visions i synnerhet, och genus hos Kerouac i

allmänhet är också så gott som helt förbisett. Det finns en artikel som diskuterar genus i tre

av Kerouacs romaner (Maggie Cassidy, Tristessa samt The Subterraneans), då i

förhållande till etnicitet. 5 Författaren analyserar Kerouacs förhållande till ”mörka”

kvinnor, något som inte är relevant här. Detta är en studie av förhållandet till kvinnor i

allmänhet, inte av förhållandet till enbart en grupp kvinnor. Både Kerouacs kvinnosyn och

Visons of Cody är negligerade ämnesområden. Även melankolin hos Kerouac är helt

förbisedd. Avsikten med denna uppsats är att börja fylla det tomrummet.

                                                        5 Nancy McCampbell Grace, ”A White Man in Love: A Study of Race, Gender, Class and Ethnicity in Jack Kerouac’s Maggie Cassidy, The Subterraneans and Tristessa”, College Literature, årg. 27, 2000:1, ss. 39‐62. 

  8

2. Analys

2.1. Melankoli

2.1.1. Melankolins uttryck

Genom hela Visions flyter en ström av melankoli. Tidigt i boken kommer melankolin till

uttryck någorlunda subtilt, genom platsbeskrivningar. Det andra avsnittet i bokens första

del, som börjar med “The Capricio B-movie”, beskriver en söndrig markis med felstavade

ord, över en trottoar med bananskal och märken från gamla spyor eller krossade

mjölkflaskor. Allt är brunt eller grått och biografen visar bara samma gamla dåliga filmer.

Meningen “This is the bottom of the world, where little raggedy Codys dream” antyder att

det ska föreställa Denver, där Cody växte upp (s. 5). Hela stycket ger ett deprimerande

intryck, men är framför allt intressant på grund av det faktum att Cody växte upp där. Han

är formad av sin dystra hemstad och den har lämnat kvar en viss sorgfällighet hos honom.

Några liknande stycken följer därpå. Nästa del av intresse är en beskrivning av en

cafeteria, som inte är intressant enbart på grund av sin melankoli, utan även eftersom det

råder ett motsatsförhållande mellan den och tidigare miljöbeskrivningar. Det är en

cafeteria med glittrande disk, utsmyckade väggar och massor av lockande mat som målas

upp. Trots det sägs att ”it made me sad to realize” att det var cafeterian från Codys första

”New York-vision”, när Cody kom dit för första gången, exalterad, med sin första fru (s.

10). Det är egentligen inte cafeterian som utlöser melankolin hos Duluoz utan minnet av

Cody där, Cody som han var 1946 (s. 10). Kärnan av melankolin Duluoz känner utgörs av

hur Cody har förändrats sedan dess, och i förlängningen av hans känsla av förlust. Cody

beskrivs här som ett förlorat objekt (liksom den förlorade modern) och att ha förlorat även

honom ger upphov till en djup sorg hos Duluoz.

Senare i boken får melankolin en mer konkret form genom berättarens explicita

diskussioner om sin egen melankoli och vad som utlöser den. Exempelvis finns det en

utläggning om hur Duluoz önskar att han kunnat ”odla majs i morgon bitti”, istället för att

vara ett berusat offer för modernitetens ”sofistikation” (s. 259, min övers.). Han menar att

det är universitetslivets fel att han ”lärt känna livets galna element” (s. 259-260, min

övers.). Detta är emellertid inte den enda orsaken till hans melankoli, vilken även kan bero

på hans misslyckade separation och problematiska sublimering.

Ännu senare blir melankolin mer centrerad kring Cody och berättarens

   

  9

                  

föreställningar om att ha förlorat denne. ”Yes, Cody is the brother I lost” (s. 318) är ett

exempel på det. Det finns ingen yttre orsak för Duluoz att se Cody som förlorad; de är

båda två i livet och det har inte uppstått någon brytning mellan dem. Duluoz upplever

Cody som förlorad eftersom allt är förlorat för honom; så länge han inte kan skilja sig från

objektet kan han inte heller vinna tillbaka det på något plan.

2.1.2. Melankoli och språk

I Black Sun diskuteras hur språket påverkas hos deprimerade personer. Sorgsenheten syns

i allt hos en deprimerad; i språk och motorik lika väl som i tårarna på kinden. Språket

kännetecknas av upprepning och en viss besatthet. När den musikalitet som åstadkoms av

repetitionerna blir utmattad kan melankolikern antingen sluta upp med både kognition och

yttrande, eller försättas i ett tillstånd av kognitivt kaos. 6 Det här är en ganska exakt

beskrivning av Visions. Den har en mycket tydlig musikalitet (Kerouac försökte som

bekant skriva som jazz låter) och är full av upprepningar: ”In the autumn of 1951 I began

thinking of Cody Pomeray, thinking of Cody Pomeray” för att ta ett enkelt exempel (s. 5).

Hela boken är ett slags ode till Cody och berättaren kan således beskrivas som besatt.

Vidare är Visions en bok fylld av kognitivt kaos. Allra tydligast är det i delarna som

innehåller kassettbandsinspelningar. Enligt Kristeva kan melankoliker bemästra tecken,

men inte affekt, vilket kan vara en möjlig förklaring till varför Visions är så fragmentarisk

– en berättare som inte har kontroll över affekt, men däremot över tecken, borde producera

just en sådan bok.7 Tecknen är oorganiserade; det är egentligen bara affekten som håller

samman boken. En ”normal” person återfinner det förlorade objektet, modern, i språket.

En depressiv person å andra sidan klamrar sig fast vid objektet och vägrar förlora det, och

utan att först skiljas från det kan man inte heller vinna tillbaka det.

                                        6 Kristeva, s. 33. 7

  John Lechte, Julia Kristeva, New York 1990, s. 185‐187. 

  10

2.1.3. Levande död Det allra tydligaste exemplet på melankoli i romanen är Duluoz apati och håglöshet. Ett

avsnitt som sträcker sig över nästan två sidor beskriver hur Duluoz, utan att veta varför,

förföljer jazzmusikern Lee Konitz. Han ser honom träffa en annan jazzmusiker, Arnold

Fishkin,8 och fortsätter att följa efter och observera de två musikerna på avstånd (s. 23-

24). Han reflekterar över att han inte har ”någon Fishkin att vandra med” och hur liten och

ensam han är i förhållande till de enorma neonskyltarna på Times Square (s. 24, min

övers.). Det sägs inte rakt ut, men det är ändå uppenbart att den här passagen handlar om

hur meningslös Duluoz känner sig: han följer efter sin idol utan att veta varför, utan avsikt

att försöka närma sig honom, han tänker på hur stort New York är och hur liten och ensam

han känner sig, hur han bara har sällskap på fyllan och hur han spenderar sin tid med att

stirra på skyltarna på Times Square. Han känner sig meningslös när han driver omkring på

det här viset, men han kan inte göra något annat än att fortsätta likadant. Han är för

melankolisk. Han bemästrar inte affekt, är inte herre över sina känslor, och därför kan han

inte göra något åt sitt mållösa omkringdrivande och börja bete sig som en ”normal”

människa. Det enda han kan göra är att fortsätta på samma sätt, halvdränkt i affekt. Den

enda gång han kan fungera utan att lämna sin melankoli är när han tänker eller skriver, och

den enda gång han kommer ur melankolin är när han är påverkad av någonting.

Även Cody är något av en drog för Duluoz. Cody har en fantastisk social förmåga

(hans talang för att charma – och lura – folk nämns mången gång i Visions), med vilken

han får ur Duluoz ur hans depression och tänder en eld i honom. Duluoz behöver Cody för

att leva; han lever genom Cody. När Cody inte är där vandrar han bara omkring

nersjunken i ett slags dvala, uppfylld av melankoli. Han följer efter personer (som Lee

Konitz). Ensam går han bara omkring och observerar saker, helt passiv, men när han är

tillsammans med Cody (eller vissa andra personer) blir han aktiv. Tankar byts till tal och

vagt, oriktat omkringdrivande får ge vika för en energisk och bestämd färd mot ett mål.

Det är visserligen inte särskilt konkreta mål, men förvisso mål, eller åtminstone en

bestämd riktning. Ensam, å andra sidan, är Duluoz hjälplös.

Karakteristiskt för melankoli och depression är den långsamhet med vilken den

drabbade utför allt, till och med tal. Kristeva talar också om en sorts inlärd hjälplöshet.9

                                                        8 ns han som Arnold Fishkin, ett ofta förekommande misstag. Hans rätta namn är  I Visions benämFishkind. 9 Kristeva, s. 34. 

   

  11

                                 

Duluoz har gjort sig hjälplös och hans ständiga efterhängsenhet är försök att leva genom

någon annan, vare sig det gäller Konitz eller Cody Pomeray. Han söker hela tiden efter ett

objekt eftersom han upplever att han har förlorat objektet, omedveten om att det inte går

att återvinna det utan att först släppa det fritt.

Hjälplösheten och apatin hos Duluoz gör det tydligt att han är en “levande död”.

Kristeva beskriver ett liknande fall, en kvinna vid namn Helen som trots ett framgångsrikt

liv emellanåt drabbades av allvarliga depressioner. Helen citeras säga att hon i det

tillståndet inte ens funderar på att ta livet av sig, eftersom det är som att redan vara död.10

Melankolikern leker död - den långsamma eller helt förlamade motoriken, tystnaden; de

representerar tillståndet av levande död. Duluoz driver omkring utan mål och mening,

fullständigt uppgiven och hopplös; han ser sitt liv som redan avslutat. Visions avslutas

med ett farväl av Cody (utan att det finns någon tydlig orsak till ett avsked), och Duluoz är

övertygad om att det inte finns någon möjlighet till relationer med kvinnor; de är

”opraktiska”.

2.1.4. Sorg som försvar Direkt efter avsnittet om Konitz och Fishkin kommer en beskrivning av en park om

hösten, med löv som rasslar och mammor som sätter sina barn på gungorna med ”grave

and dutiful playfulness” (s. 24). Enligt Duluoz finns det inte någon som helst möjlighet att

mödrarna faktiskt har roligt på riktigt när de leker med barnen. Han ser inget fint i scenen

utan bara tolkar allt som falskt och frågar sig vem som kommer hemsöka parken på natten

när det ”will be cold, clear winter coming” (s. 24). Det är uppenbart att han söker efter

något att bli nedstämd över i allt han ser. Kristeva menar att sorgen är det sista försvaret

mot ilska; den håller tillbaka hatet, inte på grund av det moraliska överjaget utan för att

subjektet i sorgen ännu är förenat med det egentligen hatade objektet.11 Ifall Duluoz valde

att överge sorgen och faktiskt medvetet känna hatet mot objektet istället skulle han vara

tvungen att släppa det ifrån sig, och det är just denna separation melankolikern fruktar.

Därför tar han till sig sorgen, försöker leva kvar i den och förlänga den i det oändliga så att

han kan fortsätta vara förenad med objektet han bär inom sig.

                        10 Ibid, s. 72. 11 Ibid, s. 64. 

  12

2.1.5. Det förlorade objektet

Det finns ett stycke där Duluoz sitter och iakttar en kvinna i en cafeteria. När hon

reser sig upp och går konstaterar Duluoz att det inte längre får honom att gråta och dö

att se henne försvinna eftersom allt lämnar honom på det sättet nuförtiden (s. 33).

Fastän han hänförts av hennes skönhet och på grund av boken hon läser tagit henne

för hipp och intellektuell låter han henne gå utan att tilltala henne. Han påstår att han

accepterar ”lostness” för alltid. Detta relaterar till det förlorade objektet. Duluoz

intalar sig att han accepterar sin förlust, men så länge han gör det – istället för att på

riktigt skiljas från objektet för att sedan kunna återvinna det – kommer han att förbli

melankolisk. Man kan återförenas med objektet genom språk och erotisering, men

Duluoz har inte fullföljt dessa processer. I språket, det symboliska, kan man finna

objektet på nytt, men detta är något Duluoz inte lyckats med eftersom han inte ännu

släppt taget om objektet (se 2.2.3).

2.1.6. Melankoli i erotik Melankolin i Visions framträder kanske allra tydligast i de passager som behandlar erotik.

Det finns ett avsnitt om masturbation, ett ämne med en inneboende melankoli; dels på

grund av orgasmens smeknamn ”den lilla döden” och dels på grund av ensamheten som

antyds i begreppet (i och med att det primärt är en privat akt). Här beskrivs masturbation

dessutom som en glädjelös akt, något som med Duluoz’ ord inte är något mer än ”[to]

clean out the loins as if you’d stuck a dry rag in there and pullmopped out your life’s

desire” (s. 8). Duluoz negativa bild av masturbation beror på samma sak som hans

inställning till sex: skuld- och skamkänslor han upplever i samband med det erotiska, vilka

i sin tur beror på det självhat som i verkligheten är hatet mot kvinnan, vilket kommer sig

av hans misslyckade erotisering av henne.

   

  13

                 

2 

.2. Kvinnosyn

Från melankolin i erotiken är det naturligt att gå vidare till andra delen av denna

uppsats: kvinnosyn. I viss mån har det redan behandlats i melankolidelen, men här

kommer jag gå in mer i detalj på hur erotik och melankoli hänger ihop med den

negativa kvinnosynen, och diskutera aspekter som skönhet, det visuella planet samt

kastrationsskräck.

2.2.1. Översikt av kvinnosynen i Visions Kvinnosynen i Visions är minst sagt motsägelsefull. Förutom de direkt sexistiska

passagerna (se citat på s. 4) förekommer också stycken som ger uttryck för en annan

sorts syn på kvinnor, som omfattar både sympati och dyrkan. Tidigt i boken beskrivs

en främmande dam på en tunnelbanestation och jämförs med både berättarens fru Elly

och hans moster. Kanske är det på grund av likheterna Duluoz tycker sig se som han

förhåller sig mer positiv till den här kvinnan: ”her face when lowered over paper has

same heartbreaking little chagrined pout Elly had when I’d find her sometimes sitting

doing nothing in a slant of afternoon sun in our bedroom” (s. 11).

Duluoz är med andra ord inte rakt igenom misogyn. Han har ofta sympati till

övers för kvinnor, men utöver hustrun Elly och andra kvinnor han har mer än en

enbart sexuell relation till är han sällan vänligt inställd till kvinnor inom hans sexuella

sfär. Han är inte heller alltid uppfylld av hat mot dem, utan beskriver ibland kvinnor

med en varm, detaljrik berättarlusta. Emellertid ser han dem alltid som något annat,

ibland enbart som en slida; ibland som en mystisk, gudomlig skönhet, men aldrig som

en fullvärdig människa. Det är helt parallellt med vad Simone de Beauvoir skriver:

Hon [kvinnan] betraktas inte som en självständig varelse utan är bara vad mannen bestämmer att hon ska vara. Man kallar henne också ”könet” och menar därmed att hon för mannen framstår först och främst som könsvarelse. För honom är hon kön och alltså är hon det helt och hållet. Hon definieras och differentieras i förhållande till mannen och inte han i förhållande till henne. Hon är den oväsentliga gentemot den väsentlige. Han är Subjektet, det Absoluta – hon är det Andra.12

Duluoz är ett typexemplar på den attityd som presenteras i citatet ovan. Han lever i en

manlig värld och kvinnor är inget mer än utsmyckningar längs vägen.

                                        12 Simone de Beauvoir, Det andra könet, Stockholm 1995, s. 12‐13. 

  14

Låt oss återgå till Duluoz idé om kvinnors ”impractical[ity]” (s.32). Den

meningen uttrycker ett visst mått av besvikelse; berättaren önskar att det inte vore så.

Det är inte hat som uttrycks här. Enligt Kristevas teorier borde han hata kvinnan,

objektet. Det är så att han försöker att helhjärtat hata henne, men samtidigt älskar och

dyrkar han henne och vill inte släppa taget. Det vore för Duluoz enklare att hata

eftersom han då skulle vara skyddad från de skuld- och skamkänslor han upplever i

samband med sex, och från splittringen i hans sinne som gör honom melankolisk. Han

vill erfara närhet till en kvinna, men närhet bringar honom obehag. Därför sublimerar

han fram en negativ och distanserad inställning till kvinnor och ser dem som endast

ett kön eller en oviktig liten utsmyckning av livet. Detta är alltså på grund av

sublimering och inte hans egentliga känslor, och det är inte alltid han lyckas

upprätthålla den illusionen. Som sagt har alla hans kvinnor krossat hans hjärta (s. 32).

Kristevas teori går inte alltid att överföra direkt till Visions och Duluoz. Hatet

är mer nyanserat och mindre direkt hos Duluoz än hos de patologiska exempel

Kristevas teori bygger på. Hennes teori är inte desto mindre central.

2.2.2. Skönhet och idealisering Ibland hamnar fokus på underliga detaljer, som en finne på hakan: ”poor little Rose

with her Thirties style short dress, pretty legs, high click heels, pinched face,

perennial cigarette, drinksad eyes at the bar on stool with little pimple this night on

chin where you might kiss her and it would break and I hated to look at it” (s. 12-13).

Det är intressant att den här lilla finnen är honom så motbjudande. Han fortsätter

sedan med att säga att han senare kom ihåg den som en sexig skönhetsfläck, men det

förändrar inte faktumet att han hatade den när han såg den. För att Duluoz ska tycka

om kvinnor måste de vara perfekta; för att kunna älska dem måste han idealisera dem.

När de har påtagliga skavanker ser han hur verkliga de är, och det skrämmer honom.

För honom är en kvinna antingen en hora, det vill säga enbart ett kön, eller en

madonna, någon han kan dyrka. Rose är inte någon han vill se som en hora eftersom

han känner henne och är hennes vän, men hennes finne gör henne mindre än perfekt

och därmed verklig och alldaglig, vilket gör att han inte kan idealisera henne, och

därför uppfylls han av hat. Efteråt, när han tänkt vidare på det, har han lyckats

förvandla det till något estetiskt njutbart, något sexigt (s. 13). Kristeva erbjuder en

förklaring till varför Duluoz begär att kvinnor ska vara vackra. Hon skriver om

skönhet som det perfekta objektet; objektet som aldrig sviker libidon, och som en

   

  15

Han påstår till och med att h

förnekelse av förlust.13 Duluoz söker sig alltså till de vackraste kvinnorna eftersom

dessa låter honom leva i förnekelse av förlusten av det ursprungliga objektet.

Duluoz tendens att idealisera visar även på vad Françoise Parturier skrivit om

män som dyrkar något slags imaginär kvinna, ett mystifierat ideal till vilket

verklighetens kvinnor inte lever upp. Dessa män respekterar enbart de kvinnor de inte

har sex med; de kvinnor som står till tjänst för deras sexuella njutning blir

nedvärderade. Parturier hävdar att dessa män egentligen föredrar njutning i fantasin

framför verkligheten; när fantasin väl blivit sann förlorar den sitt skimmer.14

2.2.3. Kvinnor och kvinnor Som sagt skiljer sig Duluoz sätt att betrakta kvinnor åtskilligt från kvinna till kvinna.

De kvinnor han har någon sorts relation till betraktas på ett annat sätt än dem han inte

lärt känna, som förblir anonyma. Kvinnor som inte alls befinner sig i Duluoz’ sexuella

sfär, till exempel äldre damer och släktingar, iakttas med sympati: ”The poor lonely

old ladies of Lowell who come out of the five-and-ten with their umbrellas open for

the rain but look so scared and in genuine distress not the distress of secretly smiling

maids in the rain who have good legs to hop around, the old ladies have piano legs

and have to waddle to their where-to” (Kerouac, s. 20). De här tanterna ser han som

riktiga människor. När det gäller kvinnor han inte ser som könsliga kvinnor uppfattar

han saker som de är utan att förvrida någonting. Tanterna har svaga ben och en

verklig orsak att oroa sig, till skillnad från unga kvinnor, för vilka Duluoz bara har

förakt till övers. Det är intressant att Duluoz genast drar slutsatsen att de kokett ”ler i

hemlighet” medan de tar sig fram genom ovädret. Då dessa kvinnor för honom inte

egentligen är människor, utan något slags vandrande kön, tror han att de inte känner

något mänskligt obehag.

I den tidigare nämnda cafeteriascenen (se 2.1.6) beskrivs en kvinnas beteende

medan hon äter. Enligt Duluoz tar hon av sin kappa som en strippa och är hela tiden

medveten om eventuella åskådare. Han beskriver innan hon dyker upp mannen som

satt på samma plats och åt före henne, och trots att hans maner är lika utstuderat som

hennes sägs inget om att hans beteende skulle vara affekterat för iakttagares skull.

on gör ett skådespel av att snyta sig (s. 31). Liksom i

                                                        13 Kristeva, s. 98‐99. 14 Françoise Parturier, ”An Open Letter To Men”, New French Feminisms, Brighton 1981, s. 59‐63. 

  16

titta). I extrem form kan skopo

                                                       

exemplet ovan kommenterar han kvinnans beteende som tillgjort. Duluoz fortsätter

med att påstå att hon, i takt med att hennes hunger mättas, sjunker ner i mer

personliga begrundelser över ”the general consciousness of her cunt which is in her

lap as she sits” (s. 32). Vidare beskrivs det hur hon kastar blickar efter en ointresserad

man och hur hon stannar ganska länge i cafeterian och verkar sjunka ner i sorg.

Duluoz undrar varför men fastslår att han inte kan hjälpa henne; han är dömd till

”these universal watchfulnesses – and a whore or two“ (s. 32). Han antar att hon hela

tiden är medveten om sitt kön, eftersom det enligt Duluoz är hennes viktigaste del.

Feministen Andrea Dworkin har skrivit om hur kvinnlig sexualitet definieras utifrån

manlig dito, och ur det perspektivet är kvinnor endast till för att användas.15 För

Duluoz är alla kvinnor enbart kön tills motsatsen bevisats. De kvinnor han ser som

något utöver det upphöjs istället till skyarna (se 2.2.2) som något slags madonnor.

2.2.4. Det visuella planet Visions är, som titeln antyder, en visuell bok. Del fem innehåller en beskrivning av en

filminspelning. Den skiljer sig avsevärt från resten av boken, genom att vara ett

narrativ istället för en samling lösryckta visioner. Den är relevant för min analys

eftersom den ger bra uttryck för den visuella aspekten av synen på kvinnan i romanen.

Att betrakta kvinnan enbart på ett visuellt plan är extremt objektifierande. Det innebär

att reducera henne till ett slags maskin, vars enda syfte är att upphetsa betraktaren.

Det finns dessutom ett längre avsnitt som handlar om voyeurism och

pornografiska bilder (s. 75-78), även det en del där själva akten av att titta står i

centrum. Visions innehåller vidare en hel del detaljerade och entusiastiska

kvinnobeskrivningar. Det är deras utseende och yttre attityd som beskrivs;

kommentarerna håller sig på det synligas nivå och är alltså ytterligare exempel på

berättarens böjelse för det visuella.

Laura Mulvey har influerad av psykoanalytisk teori skrivit en artikel om hur

kvinnor framställs på film, i vilken hon tar upp bland annat skopofili (njutning i att

fili bli till grund för voyeurism och kontrollbegär.16

 15 Andrea Dworkin, ”Pornography: Men Possessing Women”, Feminisms. A Reader, Hertfordshire 1992, s. 85. 16 Laura Mulvey, ”Visual Pleasure and Narrative Cinema”, Visual and Other Pleasures, New York 1989, s. 14-26. 

   

  17

                         

Filminspelningen är extremt fokuserad på det visuella. Varje detalj beskrivs,

ibland upprepade gånger, och läsaren får snarare intryck av att titta på en tavla än att

läsa en bok. Det nämns till exempel flera gånger att Joan Rawshanks, skådespelerskan

som står i centrum, bär en minkpäls. Hennes namn förändras vidare till exempelvis

Joan Clawthighs, något som visar hur objektifierad hon är. Eftersom hon inte är en

riktig person utan bara ett objekt kan hon ändra namn hur som helst, helt beroende av

berättarens tankar.

Avsnittet i Visions om voyeurism och porrbilder inleds med en hatfylld

beskrivning av ”dirty old men” som avslutas med att konstatera att ”[n]evertheless

Cody and I have the same soul and we know what they do, we stood with them at

dirty-picture windows” (s. 75). Duluoz utan tvekan, och kanske även Cody, är alltså

den sortens extrema skopofiler som uppnår störst sexuell tillfredsställelse genom att

titta, på ett kontrollerande vis, och genom att objektifiera en annan. Tittande på en

sexuell nivå innehåller alltid ett visst mått kontrollerande, eftersom det delvis grundar

sig i viljan att kontrollera det privata och förbjudna hos andra.17

Duluoz objektifierar andra eftersom han försöker återvinna det förlorade

objektet. Han vill inte skiljas från det ursprungliga objektet och därför försöker han

hitta det i andra.

Visionerna av Cody (295-306), på sätt och vis själva kärnan av boken, utgör

också en stor del av det visuella. De är just visioner och har fått ge romanen namn.

Visioner kan visserligen försiggå på ett mentalt plan utan några synintryck, men i

Visions är de ytterst visuella. Det man kan se är alltid i fokus. Cody är objekt för

Duluoz och även om han inte är en kvinna är det intressant att notera hur Duluoz ser

på Cody. Det finns en viss aggression mot Cody i dessa beskrivningar av honom (s.

98), vilket ger prov på Duluoz hat mot sitt älskade objekt. 2

 

2.2.5. Kastrationsskräck

Enligt Freud upplever alla män en kastrationsskräck vid synen av kvinnans

könsorgan, som kan ses som ett blödande sår efter den kastrerade penisen. Han menar

att vissa bemöter skräcken genom att bli homosexuella, vissa genom att skapa en

                                17 Ibid, s. 16 – 17. 

  18

  

fetisch och att andra helt enkelt övervinner den.18 Duluoz har inte besegrat sin rädsla,

utan han tillhör dem som tar till fetischer. Exempelvis har han som ovan diskuterats

en förkärlek för att titta. Att se Ruth Maytimes till tre femtedelar täckta bröst på foto

beskrivs som ”infinitely more delicious than touching Ruth’s breast itself” (s. 76). Att

fascineras av anblicken av en kvinnokropp är inget märkligt i sig, men att föredra en

bild framför det verkliga är på fetischens nivå. Märk också att han speciellt uppskattar

en bild av en någorlunda påklädd kvinna. Eftersom hon är påklädd är det fortfarande

möjligt att hon har en fallos, och Duluoz undviker således att uppleva

kastreringsskräcken. Det är här rimligt att anta att det förhåller sig på samma sätt för

Cody, i och med Freuds påstående att alla män känner en viss skräck för kastration

vid anblicken av de kvinnliga genitalierna. Duluoz talar om sig själv och Cody på

samma gång, så vad som gäller för Duluoz lär gälla för Cody med.

Vad gäller det andra försvaret Freud nämner mot kastreringsskräck,

homosexualitet, finns det också representerat i Visions, främst genom Cody. Det finns

en scen där Cody har sex med en homosexuell man för pengar, medan Jack sitter i

badrummet och lyssnar och kikar ut. Han påstår att dessa ”slambanging big

sodomies” får honom att må illa. Samtidigt säger han att han har ”good reasons now”

att inte ge efter för ”any of these Arabian pleasures” (s. 358-359). Det är tydligt att

han känt sig frestad någon gång, eftersom han betonar nu. Diskussionen om ämnet

avslutas med att konstatera att det var atypiskt för Cody på den tiden (s. 358-359). 19

Ett avsnitt i Visions uttrycker något slags fascination eller rädsla för en svart

kvinnas könsorgan (s. 267). Det är rimligt att anta att det egentligen inte är på grund

av hennes hudfärg som Duluoz reagerar så utan att det beror på svartheten just hos

hennes kön, som symboliserar ett inget, en avsaknad av penis.

                                                       18 kholm  Sigmund Freud, ”Fetischism”, Samlade skrifter av Sigmund Freud. IX. Metapsykologi, Stoc2003, ss. 390‐395. 19 Duluoz älskar Cody innerligt. Denna kärlek får aldrig någon fysisk form men den starkt uttrycka tillgivelsen i kombination med faktumet att Duluoz känt sig dragen till en eller flera män gör det rimligt att påstå att känslorna han har för Cody är mer än bara vänskapliga. I ett brev till Cody skriver Duluoz ”I’m completely your friend, your ’lover’, he who loves you and digs your greatness completely – haunted in the mind by you” (s. 39). Hela Visions är ett ode till Cody; den skulle kunna ses som en sorts kärleksförklaring.  

   

  19

2.2.6. Ägande och objektifiering

Duluoz upplever att både han och alla andra män har rätt att äga kvinnor: ”the time

has come for every single one American male to go out and be a pimp” (s. 264). Han

konstaterar att kvinnorna fått övertaget och att det är dags för männen att ta över igen.

Nostalgi uttrycks för farbrodern som smäller alla kvinnor på baken, en karaktär som

enligt Duluoz inte längre existerar (s. 264). Han påstår även att ”the caveman had the

right to kill his wife and child and move on to another woman” (s. 265), antydande att

det är något eftersträvansvärt.

Duluoz önskan att äga kvinnor är direkt ansluten till hans vägran att släppa

ifrån sig objektet. Genom att göra sig till herre över kvinnor av kött och blod vill han

även övervinna sin inre plågare; objektet som orsakar hans smärta.

Trots allt innehåller Visions en del rent poetiska hyllningar till den kvinnliga

formen.

you beautiful doll the hairs on your thigh are my midnight; the lights in your eye-stars make me see the moon with its old sad face always mooning over the world no matter what’s happening; […] you angel, your wrist makes me hungry, your every tiny womanhood part of you and all over you and it is woman, I couldn’t resist you in church, I’d lick your snowy belly anywhere, in front of any crowds, any time […] oh you lovely ashen-eyed lovely of the slos, you woman, you gorgeous heart, you small-eared perfect doe (s. 291)

Dylika beskrivningar av kvinnor är i och för sig mer positiva än andra rakt igenom

antipatiska stycken, men fortfarande oerhört objektifierande, vilket kan ses som ett

uttryck för viljan att äga kvinnan. Om hon enbart är ett objekt är hon inte en egen,

självständig person, och ägande blir inte bara möjligt utan till och med rimligt.

3 . Sammanfattning

Min huvudsakliga tes var att Duluoz melankoli är en produkt av den negativa

kvinnosyn som uppstår genom hans sublimering. Jag hävdade även att han i och med

sin sublimering betraktar kvinnor som något mindre än riktiga människor, något som

bara finns till för hans njutnings skull.

För att styrka detta använde jag mig främst av Julia Kristevas teorier om

melankoli, som hon beskrivit i boken Black Sun. Jag valde Kristeva framför andra

  20

psykoanalytiker främst eftersom hon gett psykoanalysen ett mer feministiskt

perspektiv, vilket lämpar sig bra för en uppsats som behandlar just kvinnosyn och

dess relation till melankoli.

Jag har vidare använt mig av ett antal andra teoretiker, exempelvis Mulvey för

att belysa den visuella aspekten av synen på kvinnan, och Freud för att kunna

undersöka kastrationsskräcken hos Duluoz.

Analysdelen inleddes med en studie av melankolin i Visions. Jag visade först

hur melankolin kommer till uttryck både implicit och explicit. Därefter tog jag upp

melankolin i relation till bokens språk, som kännetecknas av ett kognitivt kaos och

stämmer väl överens med hur Kristeva beskriver en melankolikers språk. Därnäst gick

jag in på hur Duluoz är vad Kristeva beskriver som en "levande död", apatisk och

håglös, och använder andra människor, som Cody, för att komma till liv.

Jag visade sedan hur Duluoz aktivt söker sig till sorg och förklarade hur han

använder sig av sorgen som ett försvar mot ilska och hat. I sorgen kan han fortfarande

känna sig förenad med objektet. Därpå diskuteras hur Duluoz vägrar att släppa ifrån

sig objektet, som ändå är förlorat, och hur detta omöjliggör återvinnandet av objektet.

Därefter går jag in på melankoli i erotiken, och fokus flyttas från melankoli till

kvinnosyn. Jag börjar med en översikt av kvinnosynen i Visions, som visar att Duluoz

har en förvirrad, inkonsekvent syn på kvinnor. Hans negativa attityd befinns endast

komma fram när det handlar om kvinnor i hans sexuella sfär, medan han betraktar

exempelvis äldre damer och släktingar som riktiga människor.

Vidare tas Duluoz tendens att idealisera och att begära felfri skönhet upp, och

förklaras med Kristevas teori om det vackra som det perfekta objektet, vilket låter

Duluoz leva i förnekelse av förlusten av det ursprungliga objektet. Därefter fördjupar

jag mig i Duluoz särbehandling av olika typer av kvinnor, och med hjälp av

feministerna Parturier och Dworkin visar jag hur han tenderar att se kvinnor som

antingen madonnor eller vandrande kön.

Nästa ämne som behandlas är det visuella planet och dess förhållande till

Duluoz kvinnosyn. Det understryks att i Duluoz komplexa kvinnosyn ingår en hel del

objektifiering.

Kastrationsskräck tas därefter upp. Jag demonstrerar hur rädslan för kvinnans

kön spelar en roll i Duluoz negativa kvinnosyn, och hur han bemöter det med att

utveckla fetischer som voyeurism. Till sist utvidgar jag mitt resonemang kring Duluoz

objektifierande av kvinnor, och kopplar det till hans önskan att äga dem.

   

  21

Det jag har kommit fram till stämmer överens med min tes i och med att

Duluoz melankoli härstammar från hans komplicerade förhållande till kvinnan, i

sykoanalytiska termer från förlusten av och den besvärliga relationen till objektet. p

 

  22

4. Litteraturförteckning

Beauvoir, Simone de, Det andra könet, övers. Inger Bjurström och Anna Pyk,

Stockholm 1995

Dworkin, Andrea, ”Pornography: Men Possessing Women”, Feminisms. A Reader,

red. Maggie Humm, Hertfordshire 1992, ss. 83-86

Freud, Sigmund, ”Fetischismer”, Samlade skrifter av Sigmund Freud. IX.

Metapsykologi, övers. Eva Backelin, red. Christian Nilsson, Stockholm 2003, ss. 390-

395

Grace, Nancy McCampbell, ”A White Man in Love: A Study of Race, Gender, Class

and Ethnicity in Jack Kerouac’s Maggie Cassidy, The Subterraneans and Tristessa”,

College Literature, årg. 27, 2000:1, ss. 39-62

Kerouac, Jack, Visions of Cody, New York 1993

Kristeva, Julia, Black Sun, övers. Leon S. Roudiez, New York 1989

Lechte, John, Julia Kristeva, New York 1990

Mulvey, Laura, ”Visual Pleasure and Narrative Cinema”, Visual and Other Pleasures,

New York 1989, ss. 14-26

Parturier, Françoise, ”An Open Letter To Men”, New French Feminisms. An

Anthology, red. Elaine Marks och Isabelle de Courtivron, Brighton 1980, ss. 59-63