Hampus Henriksson

2

Kapitel 1

Jag sitter på ett flygplan på väg till Australien. Himlen är mörk och regnet piskar mot flygplansvingen. Jag hör att det börjar blixtra och regnet smattrar riktigt hårt mot fönstret. Flygplanet skakar till, jag ryser i hela min kropp. I högtalarna hör jag hur kabinpersonalen skriker men jag förstår inte vad. Plötsligt kommer syrgasmasken ner från taket framför mig. Jag tittar ut genom fönstret och ser att ena flygplansvingen är borta. Jag hör en kraftig smäll och flygplan-et börjar skaka ännu mer och det börjar bli riktigt otäckt. Jag ser ett kraftigt ljussken över himlen och nu kommer smällen. Jag börjar känna en rökig och mystisk lukt. Det luktar bränt och det känns inte alls bra. Jag insåg att det här är sista sekunden i mitt liv. I sista sekunden…

3

Kapitel 2

I sista sekunden hittar jag en fallskärm under sätet. Jag tar av säker-hetsbältet och får snabbt på mig fallskärmen. Jag krossar ett fönster och hoppar ut. Jag vecklar ut fallskärmen och faller ner i vattnet. När jag nu har landat så tar jag av mig fallskärmen och drar mig upp på den. Jag tar av mig min jacka och tittar efter vad jag fått med mig från planet. Det jag fick med mig från planet är en vat-tenflaska, nycklar och en chokladkaka. Jag är helt slut och lägger mig ner på fallskärmen. Efter en stund känner jag mig trött och jag försöker att inte somna. Men jag somnar ändå.

Jag vaknar upp och tittar vart jag är. Jag tittar runt och jag ser massa palmer och sand. Vattnet är helt blått, nästan som himlen. Jag reser mig upp och börjar vandra inåt land. Jag tar min chokladkaka och börjar äta den. Den smakar saltvatten. Men det är ju bättre än inget. Jag äter upp min chokladkaka och går in i djungeln för att leta efter föda. Jag går längre och längre in i mörkret. När mörkret faller så inser jag att det är försent att vända om till stranden. Jag fortsätter lite längre in för att leta efter skydd. Jag går upp på en kulle och ser att det lyser lite längre bort mellan träden. Jag börjar långsamt snubbla ner för kullen. Jag släpar mig fram och när jag har kommit till huset så öppnas dörren.

Kapitel 3

En gubbe med Brunt hår, stor näsa, svarta ögon och stora ögonbryn kliver ut på verandan. Jag frågar om jag får komma in i huset.- Ja det får du väl, svarar gubben.Jag går in i huset och sätter mig på en stol i köket.-Vill du ha något att äta, frågar gubben.-Ja tack! svarar jag. Jag är otroligt hungrig.Han går till kylskåpet och tar fram en död gris som han lägger på bordet. Han tar fram en stor kniv och sprättar upp grisens mage. Mannen tar ut hjärtat från grisen och lägger hjärtat på ett fat. Han ger mig tallriken med den döda grisen.- Ät! säger gubben strängt.Jag petar i hjärtat,skär en liten bit och smakar.-Var det gott? frågar gubben.-Mmm, säger jag fast det inte var ett dugg gott.Jag frågar vad gubben heter.-Jacob Hallin, svarar han.-Vad heter du då?,frågar Jacob.-Adrian,svarar jag.Efter jag har smakat så springer jag ut ur huset och spyr.Efter en stund kommer jag in i huset igen.-Vill du ha mer?, frågar Jacob.-Nej tack! svarar jag hastigt.När det börjar bli kväll så frågar jag om jag får sova över tills jag hittar ett eget skydd.-Nej, svarar Jacob bestämt.-Varför? frågar jag.-För att du ska ha nåt att fråga om, svarar Jacob stöddigt.Jag går sakta ut ur huset och lägger mig under ett träd. En liten stund senare hör jag prassel i buskarna. Jag reser mig upp och går sakta bort från dem. Plötsligt hoppar något fram, jag rusar mot huset och bankar på dörren där Jacob bor.-Vad nu då? hör jag inifrån det nedsläckta mörkret.Jag springer in i huset.-Det är något i busken, utropar jag.Jacob går ut ur huset och ser efter vad det är för något.

4

5

Ett stort vildsvin kommer springande fram, vi springer in i huset och stänger dörren efter oss.-Du kan nog få sova här ändå, stammar Jacob fram.Jag lägger mig i sängen och efter en stund så somnar jag.

6

7

Kapitel 4

Nästa morgon kliver jag upp. Jag tittar mig omkring och ropar på Jacob. Men jag får inget svar så jag går ut ur huset och ropar en gång till. Men får inget svar. Jag letar mig in i djungeln och letar och ropar. Till slut så hör jag något, jag springer ner till stranden. Där ser jag Jacob ligga ner på marken brevid en stor eld. Jag går fram till Jacob och känner på hans puls. Pulsen slår svagt men han ligger bara helt stilla. Jag sätter mig vid elden och väntar tills han vaknar. Efter några timmar senare slår han långsamt upp ögonen.-Hur mår du? frågar jag.-Vem är du? säger han förvånat.-Det är ju jag, Adrian!, säger jag.Jacob reser sig hastigt upp, tar tag i en brinnande planka och försöker slå mig!-Är du galen! skriker jag.Han försöker slå mig igen. Jag börjar springa in i djungeln och försöker gömma mig. Jacob kommer springande efter mig i full fart. Jag klättrar upp i ett träd och sätter mig på en tjock gren. Jacob står kvar där nere och skriker.-Kom ner så att jag kan spöa dig!-Nej aldrig!, skriker jag tillbaka.Efter några timmar så börjar det bli kväll. Jag tar tag i en lian och skär av den. Jag binder den runt mig och grenen så jag inte ramlar ner. Efter en liten stund så sommnar jag.

8

Kapitel 5

Jag vaknar av att Jacob försöker att klättra upp i trädet , jag tittar ner och ser att Jacob är halvvägs upp i trädet. Jag knyter upp li-anen och ställer mig upp och tar tag i den, jag svingar mig ner till marken. Jag springer till stranden och gömmer mig bakom ett träd. Jacob kommer springande med kniven redo för hugg. Han stannar plötsligt framför mig och bara står där. Jag hör något i buskarna och ser att det kommer ett springande vildsvin mot mig. Jag spring-er ut på stranden, och Jacob springer efter.Jag säger att det kommer ett vildsvin fast han lyssnar inte. Vildsvinet kommer närmare och närmare. Jacob ramlar och skriker hjälp!! men jag vänder mig om och springer till huset. När jag kom-mer in i huset så är vildsvinet borta. Jag river huset och tar träpin-narna och bygger en båt av dom. Jag tar all mat och springer till stranden. Jag slänger i båten och sätter mig på den jag ror så snabbt jag kan. Efter tre dagar kommer jag äntligen hem.

SLUT!

9