nyhetsbrev för folkrörelsen nej till eu:s fackliga nätverk ...nejtilleu.se/nteu_old/natverk/pdf/Nyhetsbrev_70.pdf · eu och facket | maj 2015 HM nyhetsbrev för folkrörelsen nej

eu och facket | maj 2015 HM

nyhetsbrev för folkrörelsen nej till eu:s fackliga nätverk | # 70 | maj 2015

[[[[[eu och facketeu och facketeu och facketeu och facketeu och facket]]]]]

En finanspolitisktvångströjaHögermajoriteten i riksdagens finansutskott kör nuöver regeringen och kräver en parlamentarisk utred-ning om det så kallade överskottsmålet dvs. att denoffentliga sektorns finansiella sparande, det vill sägainkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till 1procent av BNP över en konjunkturcykel.

I ett tillkännagivande som justerades den 9 apriluppmanar utskottsmajoriteten (m, kd, fp, c och sd)regeringen att ”snarast” tillsätta en parlamentariskutredning om konsekvenserna för svensk ekonomi avett förändrat överskottsmål.

Regeringen har gett Konjunkturinstitutet (KI) iuppdrag att göra en analys som ska vara klar i augusti.Men finansutskottets högerpartier vill att det ska varaen parlamentarisk utredning som ska arbeta till ochmed 2016.

De budgetpolitiska målen, som ofta benämns somdet finanspolitiska ramverket, består i huvudsak av tremål; ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn,ett utgiftstak för staten samt krav på kommuner ochlandsting att ha en god ekonomisk hushållning ochbalans i budgeten.

Denna finanspolitiska tvångströja infördes avregeringen Göran Persson eftersom Sverige sommedlem i EU måste följa den så kallade Stabilitetspak-ten som EU införde 1997 efter krav från Tysklandsdåvarande finansminister Theodor Waigel.

Enligt Waigelpakten får budgetunderskottet imedlemsländerna inte vara större än 3 procent avBNP. Dessutom ska medlemsländerna sträva efter attuppnå ett ”medelfristigt mål” som innebär att budge-

ten är ”i balans eller uppvisar överskott”.Sedan eurokrisen bröt ut runt 2010 har EU:s

kontroll och styrning av finanspolitiken i medlem-länderna, framför allt de som ingår i eurozonen,förstärkts eftertryckligt genom en rad åtstramandeåtgärder; Europeiska terminen, Europluspakten,Sexpaken och nu senast den så kallade Finanspaktensom antogs i maj 2012 efter krav från Frankrike ochTyskland om bland annat att budgetunderskottskravetskärps till 0,5 procent av BNP och att euroländerna blirskyldiga att skriva in kravet på budgetbalans i sinlagstiftning, helst av konstitutionell karaktär.

Övriga EU-länder bjöds in till euroländernasåtstramningspakt, vilket samtliga EU-länder gjortförutom Storbritannien och Tjeckien.

Socialdemokraternas dåvarande Håkan Juholt sadenej till en svensk anslutning, men bara några dagarefter han avsatts gjorde den tillförordnade partiordfö-randen, nuvarande statsminister Stefan Löfven, uppmed de borgerliga partierna om att Sverige skulleanslutas till Finanspakten.

Beslutet är att betrakta som ett brot mot resulatetav EMU-folkomröstningen 2003, varvid en klar majori-tet av svenska folket röstade nej till en anslutning tilldet så kallade tredje steget av EU:s ekonomiska ochmonetära union [EMU] med en överstatlig valuta ochcentralbank.

Att Stefan Löfven är en ivrig anhängare av av EMUär ingen hemlighet. I samband med EMU-folkomöstningen var han ordförande för ja-kampanj-organisationen ”Fackliga röster för Europa”.

Men att han tillsammans med de borgerliga parti-erna i oträngt läge medverkar till att ansluta Sverige tilleuroländernas Finanspakt är en demokratisk skandal.

Eva-Britt Svensson

2 eu och facket | maj 2015

Bli med Nej till EU:sFackliga NätverkLavaldomen och EU:s utstationeringsdirektiv visar attEU är ett allvarligt hot mot den svenskaarbetsmarknadsmodellen med konflikträtt och kollek-tivavtal, eller med andra ord ett grundskott mot delandvinningar som svensk fackföreningsrörelse gjort desenaste hundra åren.

Lissabonfördraget, den nya EU-grundlagen somträdde i kraft 2009, innebär inget skydd för de fackligarättigheterna såsom det hävdas från LO-ledningen ochandra EU-entusiaster. Tvärtom så innebär Lissabon-fördraget i praktiken att Lavaldomen och andraantifackliga EU-domar grundlagsfästs.

Och, som vanligt i EU-sammanhang, det kommeralltid mera.

EU:s tjänstedirektiv ska öppna upp medlems-staternas tjänstemarknader och innebär att utländskatjänsteföretag ska kunna konkurrera med sämre löneroch arbetsvillkor.

EU:s bamanningsdiretiv innebär att ”hinder förbemanningsföretagen” ska avecklas oavsett om detinnebär arbetsrättslig lagstiftning eller kollektivavtal.

För ett tag sedan presenterade EU-kommissionenett lagstiftningsförslag om utövandet av rätten att vidtakollektiva åtgärder i samband med gränsöverskridandetjänstehandel.

Redan i den svenska EU-debattens linda förklaradeden mallige Carl Bildt att ”Det ligger ett krav på någotav ett systemskifte inprogrammerat i hela denprocesss som ska ta osss in i EG, och det alldeles omvi öppet vågar erkänna det eller ej.”

För att bjuda motstånd mot denna nyliberalautveckling har Folkrörelsen Nej till EU initierat etttvärfackligt nätverk, Folkrörelsen Nej till EU:s FackligaNätverk. Det är öppet för dig som är fackligt aktiv [eller

bara medlem] och EU-kritisk. Det kostar ingenting ochdu behöver inte vara medlem i Folkrörelsen Nej till EU[men det är inget hinder].

Nätverkets syfte är utbyte av information,kunskapsuppbyggnad samt att anordna och samordnaolika aktiviteter. Nätverket har startat som enmejlgrupp för informationsspridning genom ett digitaltnyhetsbrev. Vi finns även som en grupp på Facebookmed för tillfället 2.101 medlemmar. Nätverket harockså kontakt och samarbete med andra fackligtinriktade EU-kritiska organisationer, såsomFagbevaegelsen Mod Unionen i Danmark,Folkebevaegelsen mod EU i Danmark, Trade UnionistsAgainst the EU Constitution i England, Nei til EU:sFaglig utvalg i Norge och Trade Unionists NetworkEurope i EU-parlamentet.

Nätverket administreras av Hugo Torstensson,Folkrörelsen Nej till EU [samt arbetsplats- och skydds-ombud för Kommunal]. Du som vill bli med i nätverketmejlar [email protected].

Eva Anderzon, KommunalJan-Erik Gustafsson, Fackförbundet ST

Jannika Fahlander, HandelsanställdaÅke Johansson, Fackförbundet SekoKent Wahlberg, Livsmedelsarbetare

Maria Pohn, VårdförbundetMats Norrstad, Lärarförbundet

Minna Pyykölä, JournalistförbundetPatrik Ljunggren, Transportförbundet

Peter Lilja, Industrifacket MetallRolf Axelsson, Hamnarbetarförbundet

Magnus Renman, Fackförbundet GSAlberto Soldevilla, Byggnadsförbundet

Marcus Carlstedt, Lärarnas RiksförbundRolf Gustavsson, Svenska Lokförarare

Christel Niby, Fastighetsanställdas FörbundJan-Erik Lindblom, Bussarbetarna

Jonny Widstrand, Pappersindustriarbetare förbundet


Ann Charlott AltstadtAnn Charlott AltstadtAnn Charlott AltstadtAnn Charlott AltstadtAnn Charlott Altstadt

Invandrarna görs tillbete för låglönepolitikDet sägs att det är fel att peka ut olika grupper isamhället, att tala om kostnader och problem. Menjag gör det hela tiden, exempelvis när jag undrar överpriset för gruppen höginkomsttagare och deras skatte-subventionerade läx- och städhjälp. Varför skulle detdå vara fel att fråga vad invandringen kostar eller brytaner den summan?

Jag vill veta allt om det. Precis som jag vill veta hurmycket gruppen understödstagare eller riskkapitalisterkostar skattebetalarna. Jag har inget emot att peka utolika grupper och ställa dem mot varandra. Den viktigafrågan är hur du motiverar ditt pekande.

Många tyckte att det exempelvis var väldigt fint närFredrik Reinfeldt, i valrörelsen, uppmanade oss attöppna våra hjärtan inför invandringen. Men i sammaandetag talade han om vår uppoffring då dess ökadekostnader skulle minska reformutrymmet. Misstankenfinns att Reinfeldt ville peka ut gruppen flyktingar somansvariga för den gamla borgerliga käpphästen – strambudget. Jag behöver väl inte nämna att Alliansen sänktskatten med 140 miljarder sedan de tillträdde, apropåReinfeldts konfliktlinje: invandring mot välfärd. Jagbehöver väl inte nämna vad folk valde i september2014?

Ni som var med på 90-talet minns det ihärdigatrummandet kring försämrad arbetsrätt och en krymptvälfärdsstat som ett frihetsprojekt. Vi svenskar dignadeunder en sorts välfärdsdiktatur som passiviserade osstill världens sämsta folk. Sedan på 2000-talet, undermoderaternas alliansdominans, tonades kritiken mot

arbetsrätten ned. Via skattesänkningar som skar nervälfärden och genom a-kasseförsämringar som slogmot facket kallades nu samma politik i stället förarbetslinjen. Det misslyckades.

Det Anders Borg-designade låglönesamhället dökinte upp och slukade arbetslösheten. Så det var förståsväntat att exempelvis Jan Björklund och Annie Lööfefter valnederlaget skulle slita alliansbojorna ochhugga tag i sin nyliberala hjärtefråga – avregleradarbetsmarknad – och moderaterna kommer att följaefter. Men nu är det invandrare som ska exploaterasför att pumpa liv i den traditionella högerpolitiken. Denborgerliga Pandoras ask har öppnats och ut flygeruttalanden från debattörer och politiker där invand-ringen ska motivera varför vi måste bredda den redanupptrampade vägen mot osäkra lågavlönade anställ-ningar och magrare välfärd.

Invandringen är ett problem därför att många män-niskor tycker det är ett problem med arbetslöshet ochsegregering. Det enda bra med Sverigedemokraternaär den spark där bak som deras framgångar bordeinnebära för övriga partiet att fixa integrationen. Menmåste missriktad högerpolitik verkligen göras tillinvandrarnas fel?

Jag skulle säga gäsp om de inte den här gångenagnat med mänskligt bete för att fiska röster församma gamla vanliga politik. Sorry alla svennar, mendet är svartskallarnas fel att era löner ska sänkas,arbetsrätten luckras upp och nivån på bidrag ochförsäkringar dyka för att inte bli högre än de lågalönerna. Konfliktnivån ökar i samhället men mellan felgrupper.

Ann Charlott Altstadt

Bild: Robert N

yberg


Demokratin håller påatt sättas ur spelDen tyske professorn i sociologi Wolfgang Streeckmenar att den moderna kapitalismen är i färd med attsätta demokratin ur spel.

– Mer till vinnarna och mindre till de som förlorar.Det är den nya lärdomen i den ekonomiska politiken.Det försiggår en omfördelning från botten till toppen ide västliga demokratierna, säger Wolfgang Streeck.

2014 var året som visade att det är möjligt att blisuperkändis på att kritisera kapitalismen. Den franskeekonomen Thomas Piketty studie om ekonomiskojämlikhet har blivit nattbordslektyr i tusentals hem.Wolfgang Streeck omtalas ofta som det tyska svaret påPiketty, och Klassekampen träffar honom i sambandmed ett uppträdande i Litteraturhuset i Oslo.

Streeck har använt mycket tid till att analysera denekonomiska utvecklingen i västländerna efter andravärldskriget. I boken ”Köpt tid” från 2013 visar han hurdet nyliberala marknadstänkandet får stadigt störrekontroll över politiken.

Den tyske sociologen, som innehar en professur vidUniversitetet i Köln, menar att vi nu ser konturen av enny och aggressiv form av kapitalism som är i färd medatt förgöra demokratin. Han hänvisar till att det efterandra världskriget ingicks ett «tvångsäktenskap»mellan kapitalismen och demokratin där tanken var attstaten skulle tygla marknadskrafterna.

– Detta innebär att kapitalismen måste bidra tillsamhällsnytta som full sysselsättning, en växandevälfärdsstat, trygghetssystem, stabil inkomstutvecklingoch en gradvis reduktion av social ojämlikhet. Menunder årtionden har vi nu sett att de kapitalistiskasamhällena i västländerna inte längre mäktar med attleverera dessa premisser.

Sedan 1970-talet har det pågått en ökande liberali-sering i de europeiska länderna. Det har lett till attefterkrigstidens «skattestat» har blivit avlöst av en«skuldstat», enligt Streeck.

– Vi ser en övergång från keynesianism till nylibera-lism. Tillväxten avtar, olikheterna ökar, och dessutomökar både privata och offentliga skulder.

Framväxten av den så kallade skuldstaten är blandannat ett resultat av statens bristande förmåga attbeskatta sina egna medborgare.

– Det finns ett motstånd mot skatter i medelklas-sen och det internationella näringslivet. I en globalfinansvärld är det enkelt att byta adress till skattepara-dis som Singapore eller Luxemburg.

Skuldstaten är beroende av tillit till marknaden ochdärför kan finansmännen i ständigt större grad dikteraden ekonomiska politiken i de demokratiska länderna.Och Streeck menar att vi nu ser konturerna av det hankallar en «konsolideringsstat».

– Konsolideringsstaten är ett svar på finanssektorns

ökande oro över om skuldstaterna är i stånd till attbetala tillbaka lånen. En smalare stat med färreförpliktelser gentemot sina invånare är ett säkrare sättatt investera pengar.

Efter att finanskrisen drabbade Europa 2008, har denationella myndigheterna fått allt mindre inflytandeöver sin egen ekonomi, påpekar Streeck.

– De ekonomiska besluten avskärmas från ansva-riga myndigheter och demokratisk valda församlingar,och flyttas till internationella organisationer ochinstitutioner. Detta är alltså en trend som har pågåttöver flera årtionden, och jag ser inte hur denna ut-veckling kan brytas i en nära framtid.

Införandet av EU:s valutaunion, med en överstatligoch egenmäktig central och euron, är ett exempel påhur de demokratiska staterna i Europa har förloratinflytandet över de ekonomiska processerna.

– Den monetära unionen gör en devalveringomöjlig. Det passar bra för stora tyska företag somBMW och Audi, men det skapar oreda i de nationellaekonomierna i land som Spanien och Grekland.

Streeck, som också är ledare för Max Planck-institutet för samhällsforskning i Köln, menar också attmöjligheten till att devalvera sin egen myntenhet är ettviktig demokratisk redskap. På det sättet kan de olikestaterna kontrollera marknaden genom politiskabeslut.

EU intar en central roll när de nationella demokratie-rna förlorar stadigt mer kontroll över ekonomin. OchStreeck döljer inte att han inte har mycket förtroendeför det ”europeiska samarbetet”.

– Varför är du så skeptisk till EU?– Det är en lång historia, men EU har ända sedan

början av 1990-talet varit en central pådrivare förnyliberala reformer i Europa. Den är en fullständigodemokratisk regim och opererar helst i kulisserna för

Wolfgang Streeck


att undgå att hamna i offentlighetens ljus. Detta ärnågot myndigheterna värdesätter då det gör livet lättareför dem.

Enligt Streeck förklarar detta också varför vi vet sålite om EU.

– Under lång tid har EU använt mycket krafter påatt utsätta de europeiska nationalstaterna för interna-tionell liberalism. Detta bryter ned medborgerligarättigheter i de olika medlemsländerna utan att de blirersatta på EU-gemensam nivå.

Här är Streeck på kollisionskurs med sin landsman,filosofen och samhällsteoretikern Jürgen Habermas.Han är känd som en förkämpe för demokrati och enveteran bland kritiker av kapitalismen, men då hanbesökte Norge i fjol, använde han mycket tid till attargumentera för en vidareutveckling av EU som ettpolitiskt projekt.

– Hur kan det komma sig att du och Habermas serså olika på EU när ni till synes delar politisk grundsyn?

– Jag tror Habermas förväntar att «Europa» kaneliminera en av de värsta storbränderna under tvåsekel, nämligen nationalismen, speciellt den tyskeversionen. Men han glömmer att sy in alla de europe-iska länderna under en penningregim, av modellen”one-size-fits-all”, i realiteten är skräddarsytt för attöppna de nationella ekonomierna för tysk export,utländska investeringar och amerikanska finans-spekulanter.

Streeck menar att detta leder bara till att ge mernäring till nationalismen.

– Se på det allmänna hatet som nu bryter frammellan europeiska nationer. Om att vidareutveckla EUbetyder det vi har sett de sista två åren, kommer detatt bli en politisk och ekonomisk katastrof.

Dag Elvind Undholm Larsen

Alter Summit stöderGreklandI juni 2013 deltog folkrörelser och organisationer frånhela Europa på Alter Summit i Aten. Detta arrang-emang var organiserat, tillsammans med den socialarörelsen i Grekland, av politiskt obundnasamhällsorganisationer, fackföreningar, NGO:s, medstöd av personer från hela Europa.

Alter Summit är i dag ett europeiskt nätverk sombestår av runt 200 fackliga organisationer socialarörelser i hela Europa. Den 5-6 mars 2015 arrang-erade nätverket ett möte i Bryssel där situationen iGrekland en av huvudpunkterna.

Vi fick en genomgång av de avtal som Greklandhade skrivit under med de andra länderna i eurozoneni slutet av februari med en representant för Syriza. Denefterföljande debatten handlade om vad vi konkret kangöra för att stötta regeringen och befolkningen i ensvår, men också spännande tid. Vad behöver dengrekiska befolkningen allra mest, var en av mångafrågor till Syriza-representanten, och hon svarade kortoch gott; mat och mediciner.

För även om det grekiska folket har trotsat EU-eliten och röstat mot den påtvingade nedskärnings-politiken, är det fortsatt lång väg att gå innan Greklandär tillbaka till ett slags «normaltillstånd». Arbetslöshetenär skyhög, speciellt bland ungdomen, och runt entredjedel av befolkningen har drabbats av fattigdom, ja,då kommer en förändring inte över en natt. Greklandsliter också med enorm skuld. Om landet ska startaom, så vill skuldlättnader vara helt klart den endavägen att gå vidare. Den norska regeringen borde ställaupp för Grekland, och inte gå de nedskärningsvilligaEU-länderna till mötes.

Alter Summit nätverket tog ett uttalande om Grekland.Det innehåller bland annat följande punkter: Vi försvarar det grekiska folket och dess demokra-tiska rätt till att förkasta nedskärningspolitiken ochTrojkan. Vi vill fortsätta att stödja de grekiska sociala rörel-serna och fackföreningar både i deras politiska kampmot nedskärningspolitiken och deras konkretasolidaritetshandlingar. Vi stöttar den grekiska regeringens beslut om attbekämpa nedskärningspolitiken och den anti-demo-kratiska inblandningen från den europeiska central-banken, EU-kommissionen och det Europeiska rådet. Vi vill fortsätta att stöda och organisera kampen motnedskärningspolitiken och för demokratin samtidigsom vi är uppmärksamma på att förändringarna iGrekland inte bara är ett bekymmer, men också enmöjlighet för oss alla.

Det var otroligt inspirerande att få höra dagsaktuelltom Grekland och uppleva vad hela mötet bara öns-kade sig: Att Grekland måste lyckas!

Helle Hagenau


TTIP och TISA – denhemliga framtidenDet som döljer sig bakom förkortningarna TTIP ochTISA kommer att förändra världshandeln och deglobala maktförhållandena. TTIP [Trans-Atlantic Tradeand Investment Partnership] ska bli ett storstilathandels- och investeringsavtal mellan EU och USA.TISA [Trade in Services Agreement] ska sätta fart påhandeln med tjänster, först mellan välbärgade OECD-länder – och därefter bli en ram för all internationellhandel med tjänster.

Norge deltar i TISA-förhandlingarna tillsammansmed EU [inklusive Sverige] och 23 andra välbärgadeländer, däremot inte i TTIP-förhandlingarna, som baraförhandlas direkt av EU och USA.

De otåliga pådrivarna både för TTIP och TISA ärföretagskoncerner som vill ha bort allt det som stängerdem ute från marknaden i andra länder. Tullsatser ärdå bara en bagatell. Det är istället olika regelverk somanses hindra handeln mest.

USA har på många områden ett svagare regelverkän EU. Det gäller bland annat miljö, hälsa, arbetslivoch matsäkerhet. Matkoncerner i USA pressar på fören friare försäljning av GMO-mat och mer klor-behandlat kycklingkött. USA har också gått mycketlängre för att tillåta användning av antibiotika och

hormoner i produktion av kött. Däremot tycker EU attUSA de sista åren har infört alltför stränga regler motfinansspekulation.

Resultatet kan bli att EU måste försämra sina reglermatsäkerhet, och USA luckra upp sina regler motframtida finanskriser.

Det var för femton år sedan meningen att de såkallade GATS-avtalen, avtal inom världshandels-organisationen WTO, skulle driva fram en liberaliseringav tjänstesektorn. Men vid WTO-toppmöten 2001 och2003 satte ett samlat block av u-länder ned foten moten fortsatt tjänsteliberalisering. Det är den situationensom store tjänsteföretagskoncerner i USA och EU nuvill bryta upp – och vill få Norge med på båten.

Tanken är att när TISA-avtalen föreligger, skall u-länderna bearbetas – en för en – för att få dem in iavtalen genom att erbjuda dem fördelar – gärnakortsiktiga – på andre områden.

Få u-länder har tjänstenäringar som kan ta uppkonkurrensen med de största och starkaste koncer-nerna från EU, USA och Japan. Men genom ett globaltTISA skall det på papperet skapas «konkurrens på likavillkor» mellan de största tjänstekoncernerna och denlokale hantverkaren i India och Afrika.

Då är det viktigt att lägga märke till att TISA-avtalenskall täcka alla eventualiteter och erbjuda gränsöver-skridande tjänster, antingen det sker genom försäljning


av tjänster i ett annat land, eller att enskilda personereller företag köper tjänster i ett annat land, eller attetablera verksamhet [investera] i andra länder eller attfolk tar sig ett arbete och tillhandahåller tjänster i ettannat land.

Detta betyder att TISA-förpliktelserna kommer atttränga in i förhållanden som traditionellt har varitdefinierade som inrikespolitik: det vill säga hur ettsamhälle vill utforma sina hälso- och socialtjänster,utbildningsväsendet, kulturpolitiken och miljö- ochresurspolitiken.

Det är dock så att varje land kan sätta upp på enlista tjänster som kan undantas från full konkurrens.Men när avtalen väl har ingåtts, kan inte denna listautvidgas. Ingen regering kan efteråt «komma på» attdet fanns ytterligare ett par tjänster som borde ha varitmed på denna lista – och väljarna kan inte få fleratjänster undantagna från konkurrensen oavsett hur deröstar vid nästa val.

I korthet – och över tiden – innebär därför TISA enoåterkallelig liberalisering av handeln med tjänster. Enhögerregering som öppnar upp handeln för internatio-nell konkurrens, kan bli följden.

Dagens norska regering har en orubblig tro både påkonkurrensutsättning och privatisering och vill mer ängärna sätta långvariga spår efter sig. TISA kan då varatill god hjälp.

Det mest kritiserade med TTIP-förhandlingarna ärden så kallade tvistlösningsmekanismen som redan ärvanligt förekommande vid de bilaterala investeringsav-tal som har tecknats. Det finns över 900 sådanainvesteringsavtal i världen, de flesta har påtvingats avEU och USA, efter att u-landsblocket för snart femtonår sedan lyckades med att förhindra att sådanainvesteringsregler kom in i WTO.

I bilaterala investeringsavtal är det mycket vanligtmed regler som ger företag möjlighet att kräva ersätt-ningar från regeringar som genom beslut i lag ellerandra offentliga beslut för med sig att företaget «tap-par framtida förtjänster», vilket kallas för ”investering-stat-tvistlösning”. Varje år finns det många exempel påatt företag reser ersättningskrav efter demokratisktfattade beslut för att värna folkhälsa, miljö och socialarättigheter.

Nationell lagstiftning ger normalt inte ersättning fören så vid tolkning av «tapp av framtida förtjänster» sominvesteringsavtalen tillåter.

Genom att sätta upp filialer i andra länder kan enföretagskoncern därmed använda sig av investerings-statsreglerna i investeringsavtal till att kräva ersättningockså i hemlandet som hemlandets landets lagar intetillåter.

Så här dramatiska avtal måste förhandlas bakomstängda dörrar – så att motargument och föreställ-ningar inte får tid till att mogna – och så att andraalternativ varken kan främjas eller diskuteras: «Detskall inte finnas något alternativ».

Dag Seierstad

Irländsk allians motåtstramningarDen irländska Alliansen mot åtstramningar [AAA] växtefram ur kampanjen mot den så kallade hushålls-skatten, en skatt som inte infördes av sociala skälutan för att regeringen ska betala landets statsskuld.Bara en tredjedel, drygt 600.000 av nästan två miljo-ner skattskyldiga betalade in skatten på 100 euro,knappt 1.000 kronor, trots att den var belagd medstraffavgift.

Alliansen spelade en nyckelroll i den kampanjen,liksom i att initiera We Won’t Pay -kampanjen motvattenavgifter och är fast beslutna att bekämpa allanedskärningar i viktiga offentliga tjänster och attackerpå arbetarklassen och andra befolkningsgrupper.

Förutom att AAA vill vara en kamporganisation, anserman att det också finns ett behov av att bygga en nypolitisk rörelse i arbetarklassen att bekämpa de partiersom säljer ut och stramar åt.

Sedan alliansen bildades 2013, har man vunnit 14stdsfullmäktigeledamöter i Dublin, Cork and Limerick,och i två framgångsrika extraval erövrat platser iparlamentet, där Paul Murphy TD valdes i DublinSouth West och Ruth Coppinger TD i Dublin West. EnTD är ledamot i Dáil Éireann, underhuset till Oireachtas[det irländska parlamentet].

Alliansen mot åtstramningar vill bygga en kraftfullrörelse för att ge människor ett kämpande vänster-alternativ till etablissemangets partier.

Dit räknar AAA även det irländska vänsterpartietSinn Fein, som man menar vägrar att på allvar be-kämpa åtstramningspolitiken Sinn Fein är i dag störstaparti i opinionsmätningarna. I den senaste mätningensom publicerades den 28 mars får partiet 24 procentav rösterna.

Jan-Erik Gustafsson


Stefan Löfven äranhängare av EMU”Ja, jag är europé”, deklarerade statsminister StefanLöfven (s) när han presenterade regeringensprioriteringar i EU-arbetet för 2015 under ett tal påHandelshögskolan i Göteborg.

– Det genombrott som EU behöver i dag är ett EUsom kommer närmare de människor det är skapat föratt tjäna. Ett EU som fokuserar på sysselsättningen,säkerheten och hållbarheten, sade Stefan Löfven somlistade fem huvudprioriteringar.

Regeringens motto om ”ordning och reda” påarbetsmarknaden gäller även EU.

– Vi vill skapa ordning och reda på den europeiskaarbetsmarknaden, där vi stärker anställdas rättigheter,där vi stoppar social dumpning och utnyttjande avregelverk och där vi står upp för principen om lika lönför lika arbete!

En viktig fråga för regeringen är att få till stånd enändring av EU:s så kallade utstationeringsdirektiv somreglerar när EU-medborgare arbetar tillfälligt i ett annatmedlemsland.

Vad Stefan Löfven uppenbarligen inte känner till äratt EU just genomfört en sådan översyn genom det såkallade genomförandedirektivet. Resultatet blev attLavaldomen och de andra antifackliga avgörandenafrån EU-domstolen cementeras, efter framgångsrikt

lobbyarbete från Svenskt Näringsliv och BusinessEurope. Utstationeringsdirektivet har till och medförsämrats eftersom som EU i framtiden sätter gränserför vilka krav man ka ställa visavi utländska företag,och avgör vilka kampmetoder och kontrollsystem somkan användas mot dessa.

Precis som alla vi som bor i Europa är StefanLöfven otvivelaktigt ”europé”, men det som skiljerStefan Löfven från en växande folkopinion att han ären [uppenbarligen kunskapslös] anhängare av såvälmedlemskapet i kapitalisternas EU som att Sverige skaanslutas till EU:s nyliberala valutaunion EMU.

Ett statsbesök i det av eurokrisen ekonomiskt,demokratiskt och socialt hårt drabbade Grekland skullevara viktigare än att hålla tal inför de redan övertygademarknadsliberaler på Handelshögskolan i Göteborg.

I samband med EMU-folkomröstningen 2003 varStefan Löfven ordförande för ja-kampanj-organisationen ”Fackliga röster för Europa”.

I en intervju med SKTF-tidningen [idag TidningenVision] svarade Stefan Löfven den 1 september 2003på frågan hur regler och lagar som rör arbetslivet, tillexempel arbetslöshetsersättning och anställningstrygg-het, kommer att påverkas av ett EMU-medlemskap?

– Jag kan inte se att de påverkas alls. Det har medinrikespolitik att göra, svarade Stefan Löfven.

Idag vet vi att det var ljug. I Grekland, Portugal ochSpanien strejkar och protesterar miljontals löntagaremot påbuden från Bryssel och Frankfurt om sänkta


löner, pensioner och arbetslöshetsersättningar samtavregleringar av arbetsmarknaderna som försämraranställningsvillkoren och försvagar de fackliga organi-sationernas ställning.

Denna utveckling är vad alla seriösa ekonomer harvarnat för både före och efter folkomröstningen 2003.

När valutan inte längre kan vara flexibel, måstenågot annat vara det i stället; och det ”råkade” bliarbetskraften. Ekonomerna kallar det ”intern devalve-ring” – en åtgärd i ekonomiskpolitik som framför alltomfattar en nominell sänkning av lönerna, dvs. attlönerna ska minska istället för värdet på valutan.

Calmforsutredningen menade till exempel att det integår att gå med i EMU förrän arbetsmarknaden hadeavreglerats. Industrins ekonomiska råd – en rågivandeekonomgrupp för industriavtalet – uttrykte sig så här:Den uppenbara effekten vid ett svenskt medlemskap iEMU är att det krävs större flexibilitet i lönebildningenoch på arbetsmarknaden när de automatiska växel-kursförändringarna inte längre utgör den stabiliserandemekanismen.”

Jag har mejlat till Stefan Löfven och frågat om hani dag anser att Sverige ska anslutas till euron. En avhans underhuggare skickade mig ett goddag yxskaft-svar:

”Hej Gösta! Tack för ditt mejl. EMU står för Ekono-miska och Monetära Unionen. Det är ett samarbeteinom EU som bland annat innebär att medlems-länderna har en gemensam valuta, euro, och engemensam penningpolitik.

År 2003 hölls en folkomröstning om att införaeuron som valuta i Sverige där en majoritet röstadeemot. Vi respekterar folkomröstningsresultatet och deutfästelser som gavs i samband folkomröstnings-kampanjen 2003.

Vänliga hälsningar, Wissam Abdallah, Socialdemo-kraterna.”

Jag skickade ett nytt mejl i vilket jag uttryckte mig änmer precist: ”Du svarar inte på min fråga: Är StefanLöfven för att Sverige ska gå med i EMU?”. Detta mejlskickade jag den 11 april klockan 15.20 den 11 april2012 och jag har fortfarande inte fått något svar.

Detta kan bara tolkas som att Stefan Löfven, trotsden katastrofala utvecklingen i euroområdets utkants-länder, fortfarande vill [och verkar för] att Sverige skaanslutas till EU:s valutaunion, EMU, som en majoritetav svenska folket röstadse nej till 2003.

Redan dagarna efter att han utsetts som tillförord-nad partiordförande gjorde han i oträngt läge upp medModeraterna om att Sverige ska gå med ieuroländernas så kallade finanspakt, som innebär enslimmad finanspolitisk tvångströja. Hans företrädare,Håkan Juholt, hade bestämt sagt nej till detta avrespekt för EMU-folkomröstningen och för att bevaravad som finns kvar av finanspolitiskt handlingsut-rymme efter inträdet i EU.

Hugo Torstensson

S sviker sina löftenom järnvägenInför valet 2014 lovade Stefan Löfven att socialdemo-kraterna, om man återkom till makten, skulle förstat-liga underhållet av järnvägen. Löftet uttalades i enkampanjfilm från Socialdemokraterna. Allvarligatillbud, såsom tågurspårningen mellan Flemingsbergoch Älvsjö i januari förra året, bidrog då till att sättafrågan på dagordningen.

Frågan om förstatligande har inte minst drivits avfackförbundet Seko, vars medlemmar på spåren fåttbetala ett högt pris för avregleringspolitiken. Sekouppger att 740 järnvägare har varslats i den allthårdare priskonkurrensen samtidigt som arbetsmiljönförsämrats för de kvarvarande. Under valkampanjentog bland annat Sekos regionorganisation i Stockholmfasta på vallöftet och uppmanade sina medlemmar attrösta på socialdemokraterna med hänvisning till detta.

Hur mycket var då löftet från Löfven värt? Intesärskilt mycket visar det sig. Nu har nämligen densocialdemokratiske infrastrukturministern AnnaJohansson meddelat att frågan om underhållet skautredas. I SVT tonade hon ned innebörden i dettidigare löftet om förstatligande, och klargjorde attfrågan är helt öppen:

– Om vi kommer fram till efter att ha tittat ordent-ligt på frågan att det inte är det bästa sättet att an-vända skattepengar på eller få schyssta villkor i denhär branschen då ska vi naturligtvis inte göra det.Kommer vi fram till att det är bästa sättet så ska vi såklart göra det, säger Anna Johansson infrastruktur-minister.

Löfvens infrastrukturminister känner sig alltså intealls bunden av det tidigare löftet om förstatligande[som rimligtvis måste betyda att staten står somutförare], och frågan har nu hamnat i en utredning.

Det vore intressant att höra Löfven svara på vadsom förorsakat denna vändning. I en situation därbara en bråkdel av dom skattepengar som går till deföretag som ska utföra underhållsarbetet faktisktanvänds för ändamålet, samtidigt som kaoset somföljt på avregleringspolitiken är väl belagt, torde fråganknappast behöva utredas.

Är det månne så att regeringen står under påver-kan från kapitalstarka intressen som tjänar på detnuvarande upphandlingssystemet? Svårt att bevisakanske, men att löften från statsministern till järnvä-gare väger alltför lätt, det har vi fått ett tydligt bevis på.

Krävs det rent av en mer omfattande olycka medmånga dödsoffer även i det här landet för att det skabli ändring? Det går att backa tillbaka, att göra omoch göra rätt, även i det nyliberala tidevarvets epok.Men då måste det till politisk vilja och åtminstone engnutta hederlighet. Och, tyvärr, kanske en olycka därmänniskor får sätta livet till.

Gunnar Westin


Minister varnar förett förtyskat EuropaPanagotis Lafzanis anses tillhöra den hårdföra vänsterninom regeringspartiet Syriza. Han är minister medansvar för återuppbyggnad av produktionen, miljö ochenergi.

Vilka reflexioner gjorde ni efter premiärministerns

besök i Berlin?

– Mötet mellan Alexis Tsipras och Angela Merkelvar nödvändigt, och från grekisk sida är det positivt atten del avgörande problem diskuterades ansikte motansikte. Utöver detta tror jag dock inte att det officiellaTyskland ändrar på sin strategi. Det motsatta, skulle jagsäga. Idag har det blivit allt klarare för mig att vårtlands färdväg bort från krisen går genom en tuffkonfrontation, om inte en kollision, med det förtyskadeEuropa. Det nuvarande förtyskade EU-etablisse-manget, trots dess interna motsättningar, är den mestödeläggande saken för Grekland, och mer vittomfatt-ande för hela den europeiska kontinenten. Ju snabb-are det blir allmänt känt desto bättre. Därför att tidenrinner ut. Vi har inte mer tid kvar.

Är du mer eller mindre oroad efter ”islossningen”

mellan Grekland och Tyskland?

– Mycket måste göras från tysk sida för att allvarligtkunna tala om en ”smältning” av isen mellan Grek-land och Merkels och Schäubles Tyskland. Greklandstår vid en vändpunkt. I denna timma behöver landet

snabbt och utan dröjsmål stora och djärva beslut, somär alternativ till ett förtyskat Europa. Förtyskningen ochEU kväver bokstavligen vårt land; drar snaran omhalsen om oss vecka från vecka.

Så som det ändå ser ut säger regeringen farväl till

Thessalonikiprogrammet – åtminstone för en stund?

– Vi överger inte valprogrammet från Thessalonikieller vårt vittomfattande radikala partiprogram. Redanmed de första lagförslagen, som nu har blivit lagar iparlamentet, rör vi oss i riktning mot dessa program.Ingen ”institution”, ingen utpressning och ingetdilemma kommer att begrava den tioåriga kampenfrån Syrizas verkställande ledning, vilken fördes tillsam-mans med vänstern och dess principer. Syriza kommerinte att slukas av staten, och det kommer inte bli enkrycka och förvaltare av en nyliberal ”statligt stödd”grekisk kapitalism. Syrizas själ är samhället ochbehovet av en progressiv återuppbyggnad av landetmed en socialistisk horisont.

Ser ni ”nedfrysningen” av Syrizas deklarationer före

valet för att undvika en ekonomisk kvävning som

realistisk?

– Behovet av likviditet är det mest akuta ochbrådskande problemet i den grekiska ekonomin. Utanlikviditet finns det ingen utväg. De rådandekonstellationerna i EU, särskilt i Berlin utpressarGrekland på ett rått sätt, och för en tid stoppat allfinansiering. Det är en smutsig plan som ocksåtillämpades i Cypern med ett ultimatum på en vecka,


medan de i Grekland tillåter oss en mera utsträckttidsperiod, men också en mera plågsam version. Ivilket fall som helst kan deras uppförande liknas vidskoningslösa imperialister gentemot en avlägsenkoloni. Men de glömmer att den kniv de använder skärfrån två sidor. Grekland kommer inte att gå undergenom ekonomisk strypning, och inte heller av enhjärtattack orsakad av ekonomisk kvävning.

Grekland har många livskraftiga och realistiska alter-nativ för att kunna reagera, och reagerar faktisktframgångsrikt. Grekland är ett för litet land för attkomma med hotelser, men det är helt säkert att landethar ett flertal val. De som hotar Grekland följer egois-tiskt bara en farlig och mycket problematisk väg. Om vifryser våra deklarationer före valet – vilket vi intekommer att göra – kommer vi inte bara igenomSymplegades stenar utan vi styr också direkt motklippan.

Jag frågar er rakt på sak, då mycket har skrivits i

pressen: ”Tsipras vill sno runt mot en realpolitik. Kan

Lafazanis?”

– ”Realpolitiken” för vår regering är en och endasten; att förbli förpliktad och genomföra vårt radikalaprogram. Den enda väg som erbjuds oss av ”institutio-nerna” är inte till någon del realistisk, och har prövatstidigare och misslyckats kapitalt. Tsipras, Lafazanis ochalla andra i Syriza har endast ett mandat och ett val;att fortsätta efter våra principer, våra värden och vårtprogram, som bygger på de bästa historiska tradition-erna och sociala kamperna. Det enda realistiska i de

oroliga tider vi lever i är att vända allt upp och ned.Er ministerportfölj är ett fundamentalt ”kugghjul”

av privatiseringar, som våra långivare söker efter, och

som regeringen tycks undersöka. Hur kommer ni att

hantera denna situation?

– Privatisering i vårt land, särskilt då inom strate-giska områden och av allmän egendom av särskildbetydelse, får inte och kommer aldrig att inträffa. Jagkänner mycket väl till att inrikes intressen och externakrafter utomlands ”bråkar” med DEI [Allmännakraftbolaget S.A.] och vill stycka upp det, upplösa detoch ta över det. En privatisering av DEI och gruppensandra företag vore en total katastrof för Grekland.Landet kan inte överleva utan sitt hjärta. Tvärtom, vårtland behöver en återuppbyggnad av strategier inomallmänna områden för att kunna andas luften och taoss ur krisen.

Vad anser ni om dilemmat ”brytning, utträde från

eurozonen och konkurs av landet eller en anständig

kompromiss med EU?”

– Dilemmat som våra långivare ställer oss inför ären underkastelse, eller ekonomisk kvävning. Emeller-tid är detta dilemma missvisande, en förfalskning,påtvingande och förödmjukande. Detta är varför viabsolut måste ta avstånd från dilemmat. Grekland,som jag redan har nämnt, har många alternativaprogressiva vägar att välja. Dessa vägar, som är emotEUs inrikespolitiska och hävdvunna intressen, kanvara svåra att se, men de är den enda framgångsrika,realistiska och inspirerande.

Niki Zormpas


TTIP få inte försvagaarbetarnas rättigheterDen 1 april antog EU-parlamentets sysselsättnings-utskott sitt yttrande om de pågående handels-förhandlingarna mellan EU och USA ett handels- ochinvesteringsavtal [TTIP]. Utskottsmajoriteten kräverbland annat att avtalet inte får försvaga arbetstagarnasrättigheter.

Den tillfälliga ordföranden för utskottet MaritaUlvskog (s) kommenterade efter omröstningen attyttrandet understryker ”bland annat att handelsavtaletunder inga omständigheter får leda till försvagning,kringgående eller ogiltigförklaring av medlemsstaternasoch EU:s standarder för arbetsrätt, arbetsmiljö, socialtrygghet med mera, samt att avtalet måste respekteraILO:s kärnkonventioner.”

Vad gäller den kontroversiella frågan om investerar-skyddet i TTIP, ”ISDS”, motsatte sig majoriteten iutskottet [socialdemokrater, vänstern, liberalerna ochde gröna] privata skiljedomstolar och vill istället se ettmoderniserat skydd som är bättre demokratiskt förank-rat, transparent och inte begränsar eller hindrar EU-länderna från att anta lagar om sysselsättning ellersocialpolitik.

Utskottet för internationell handel väntas rösta omslutbetänkandet i början av maj, och hela parlamenteti juni.

Hugo Torstensson

EU-kommissionensnya tankesmedjaSvensk-tyskan Ann Mettler har utsetts till chef för EU-kommissionens nya interna tankesmedja. Hon blirdärmed ansvarig för att ge råd till EU-kommissionensordförande Jean-Claude Juncker om de viktigastefrågorna på den politiska agendan.

Juncker har utsett Mettler till chef för Europeiskapolitiska strategicentret [EPSC], som ersätterrådgivningsbyrån för Europapolitik [BEPA]. Hon kom-mer att bli en nyckelspelare i kommissionsordför-andens framtidslag för EU.

Tankesmedjan EPSC ska, enligt uppdraget, ta framprofessionella och målinriktade politiska strategier ochråd till EU-kommissionens ordförande. Syftet är attcentret ska bistå kommissionen med goda råd ochblicka framåt längre än kommissionens dagligaperspektiv.

Tankesmedjan kommer att bestå av sex olikagrupper med inriktning på ekonomi, socialpolitik,hållbar utveckling, utrikespolitik, institutioner samt”uppsökande verksamhet och kommunikation”.

Ann Mettler var tidigare chef för Lissabonrådet, somnamnet till trots har sin bas i Bryssel, som är ett

nätverk och en tankesmedja inriktad på ekonomi ochinnovationspolitik. Hon arbetade också på EuropeanDigital Forum, en tankesmedja som grundats avLissabonrådet och Nesta i samarbete med EU-kom-missionen.

”Mettlers långa erfarenhet i strategisk analys ochhennes förnuftiga expertis vad gäller digitala ochinnovationsmässiga aspekter på ekonomika reformerkommer att ge EPSC en nyckelroll i att ge råd tillordföranden och kommissionen”, skriver EU-kommis-sionen i ett pressmeddelande om utnämningen.

Therese Rajaniemi

Arbetstagarnasrättigheter hotasKrav på kollektivavtal och möjligheten att användastridsåtgärder kan tolkas som handelshinder i EU:shandelsavtal med Canada, CETA, som just nu gårigenom de sista justeringarna för att skrivas under år2016.

– Skrivningarna är inte tillräckligt tydliga, sägerTCO:s samhällspolitiska chef Samuel Engblom tillDagens Arena. Säg att ett kanadensiskt företag, ellerett företag från vilket land som helst med filial i Ka-nada, vill öppna en butik i Sverige. Då kanske vi vill attde ska teckna kollektivavtal och kunna använda ossav stridsåtgärder om företaget inte går oss till mötes.

Som CETA [Comprehensive Economic and TradeAgreement ] är utformat kan denna typ av fackligakrav tolkas som ett handelshinder och därmed kanföretaget stämma Sverige för att ha försvårat marknad-stillträdet.

Anna-Lisa Eneroth

Näringslivetslobbyister dominerar– TTIP är kapitalets huvudprioritet i EU just nu, sägerPia Eberhardt, från Corporate Europe Observatory, tilltidningen Flamman.

Hon beskriver lobbyingen kring handelsavtalet som”ett propagandakrig”. Corporate Europe har tidigarepublicerat en rapport om vilka som lobbar mest förTTIP-avtalet i EU.

Rapporten, som visar att det går 20 TTIP-lobbyister frånnäringslivet för varje lobbygrupp från exempelvis denfackliga rörelsen eller miljörörelsen, berör 2012 ochdelar av 2013.

– Men vi arbetar på en uppdatering just nu ochresultatet verkar bli ganska likt det förra.

Svenskt Näringsliv är den största lobby-organisationen från svensk sida. Flera stora svenskaföretag finns också representerade i lobbygruppenTransatlantic Business Council. Pia Eberhart beskriverorganisationen som en av de mer aktiva stora lobby-


isterna. Några av medlemsföretagen i TransatlanticBusiness Council är Ericsson, Electrolux, och Kreab.

De har lobbat för TTIP på båda sidor av Atlantenunder en lång tid nu. Om man tittar på vilka medlem-mar organisationen har kan man konstatera att det ärstorföretagens agenda som förs fram.

Pia Eberhardt pekar också på att det från svenskthåll finns en relativt aktiv lobbying för att behålla denkontroversiella ISDS-delen i TTIP.

Bland de svenska lobbyisterna för ISDS finns ocksåadvokatbyrån Mannheimer/Swartling som varit medoch grundat lobbyorganisationen EFILA, som ska verkaför att främja ISDS.

Jan-Erik Gustafsson

Svenskt Näringslivvill öka profiternaTrots 20 år av medlemskap i storföretagens marknads-liberala EU-projekt har Sverige fortfarande EU:s lägstalönespridning. En viktig orsak till detta är de högalägstalönerna i Sverige, som i stället ligger i topp i EU.Det leder till en sammanpressad lönestruktur och detfinns stora faror med det enligt Svenskt Näringsliv.

– Det finns en risk att det höga lönegolvet stängerute lågutbildade. De värst drabbade blir framföralltkvinnor med enbart förgymnasial utbildning ochnyanlända som ofta står långt utanför arbetsmarkna-den. Företagen har inte råd att anställa dem, sägerEdel Karlsson Håål som är lönepolitisk expert påSvenskt Näringsliv.

Om ett företag genom ökad orderingång eller någotannat skäl till expansion av produktionen har behov avarbetskraft, så anställer man enligt den prislista somkollektivavtalet utgör. Att Svenskt Näringsliv utnyttjarlågutbildade kvinnor och nyanlända migranter i sinmarknadsliberala propaganda handlar om att företagenvill öka sina profiter på lönernas bekostnad och kastaden arbetsmarknadsmodell med kollektivavtal ochfackföreningar över bord.

Eva-Britt Svensson

Grundlagsfästnyliberal högerpolitikEU-entusiasten Johan Ehrenberg skriver i Dagens ETCatt ”euron skapades för att stoppa valutaspekulationmot stater”. Det är struntprat, oavsett om det beror påmedveten desinformation eller avsaknad av kunskapom hur EU är konstruerat.

Det första steget i EU:s ekonomiska och monetäraunion, EMU, togs i och med skapandet av den såkallade inre marknaden i början på 1990-talet. Deninnebar bland annat att alla politiskt bestämda regle-ringar, styrningar och kontroller av kapital- och kredit-marknader skulle avskaffas. EU:s så kallade kapital-liberaliseringsdirektiv beslutades av miniserrådet redan

den24 juni 1988.Konsekvenserna av direktivet blev, förutom in-

skränkning av demokratin, destabilisering av detekonomiska systemet och att marknadsaktörerna -storföretag, megabanker, finansinstitut och andrakapitalister - gavs fria tyglar att flytta kapital övergränserna, att låna ut pengar som de inte hade och attspekulera mot allt och alla, typ förändringar i värdet påvalutor, räntor på statsobligationer, upp- och ned-gångar i bostadspriser, och beständighet i ekonomisk-politiska beslut fattade av folkvalda församlingar eller”oberoende” centralbanker i enskilda medlemsstater.

EU:s konstitution, det sedan 2009 gällande Lissabon-fördraget, förbjuder alla åtgärder för att hindra kapital-ets fria rörlighet. Sveriges medlemskap i EU en grund-lagsfäst nyliberal kasinopolitik som Moderaterna ochSvenskt Näringsliv förmodligen aldrig skulle kunnaförverkliga med demokratiska metoder.

Redan i den svenska EU-debattens linda, i börjanav maj 1991, konstaterade Carl Bildt i Svenska Dag-bladet, i vad som i dag kan ses som en näsknäpp påJohan Ehrenberg och andra obotfärdiga vänster-eurofiler, att ”det ligger ett krav på något av ett system-skifte inprogrammerat i hela den process som ska taoss in i EG, och det alldeles oavsett om vi öppet vågarerkänna det eller ej”.

Hugo Torstensson

Nyliberalismen finnsi EU:s grundlag”Tyskland driver en extrem ekonomisk politik somtvingas på övriga EU och där massarbetslöshet, mins-kad offentlig sektor och fortsatt sänkta skatter ärgrundmodellen för alla. […] Tysk ekonomi och kapitaldominerar grannländerna alltmer, det är ett slagsdominans och imperialism inom unionen och varkenitalienskt eller franskt kapital kan bromsa.”

Det skriver Johan Ehrenberg i en ledare i DagensETC. Det är inget fel på analysen. Tvärtom. Felet beståri samma Johan Ehrenberg tillsammans med SvensktNäringsliv och Moderaterna uppmanade svenska folketatt rösta ja till denna nyliberala politik och tyskaimperialism såväl 1994 som 2003.

Den ”extrema ekonomiska politik” som EU-entusi-asten Ehrenberg beklagar sig över på Dagens ETC:sledarsida finns stadfäst i EU:s grundlag –Maastrichtfördraget 1994, Nicefördraget 2003 ochsedan 2009 Lissabonfördraget. EU:s nyliberala fördragär inte av gud given bibel utan kan reformeras om såönskas. Ett problem i sammanhanget är att samtligaregeringar och parlament i de 28 EU-staterna måstevara överens för att ens flytta ett kommatecken. Varjemedlemsland har vetorätt enligt artikel 48 i Fördragetom Europeiska unionen – det gäller inte minst EU-stormakten Tyskland.

Hugo Torstensson


Fackliga ledare sättsi fängelse i SpanienProtesterna på den spanska arbetsmarknaden hartilltagit sedan regeringarna, oavsett om de befolkats avsocialdemokratiska PSOE eller konservativa PartidoPopular, genomfört antifackliga omvälvningar påarbetsmarknaden som gör det lättare för företag attsänka lönen, säga upp anställda och inskränka strejk-rätten.

De två största fackliga centralorganisationerna ärConfederation Sindical de Comisiones Obreas [CCOO]och Unión General de Trabajadores [UGT]. CCOO harvarit närstående det krympande spanska kommunist-partiet och organiserar i huvudsak arbetare. UGT hadetidigare kopplingar till PSOE, men är i dag mer partipo-litiskt obundet. UGT är den fackliga centralorganisationsom organiserar i särklass flest tjänstemän.

När finanskrisen utbröt 2008 styrdes Spanien avSocialistpartiet [PSOE], som därmed fick verkställa dediktat som Trojkan [EU-kommissionen, Europeiskacentralbanken och IMF] ställde på landet för att fålåna pengar.

Mest påtagligt var den hårda åtstramningspolitiken.Eftersom euron inte kan devalveras återstod endast attsänka lönerna. Lönerna minskade följaktligen för deoffentliganställda och pensionerna sänktes. Vidarehöjdes pensionsåldern från 65 till 67 åt.

2010 beslutade det spanska parlamentet, som nudominerades av högerpartiet Partido Popular [PP], attomdana arbetsmarknadslagstiftningen ytterligare,därefter skedde samma sak igen 2012. Grunddragen iförändringen var att det blev enklare och billigare förarbetsköpare att säga upp arbetskraft. Kollektivauppsägningar ska inte längre kräva ett godkännandeav arbetsmarknadsmyndigheter. En annan del avförsämringen var att vidta möjligheten för arbetsköpareatt använda olika former av tidsbegränsade anställ-ningar.

Syftet med försämringarna av arbetsmarknads-lagstiftningen 2012 var att underminera kollektiv-avtalens innehåll och ställning genom att flytta demfrån bransch- till företagsnivå. Konkret innebar dettaatt kollektivavtal på företagsnivå fick företräde framföravtal på nationell nivå eller branschnivå.

Slopandet av den så kallade ”ultraaktivitets-princi-pen” innebar att om arbetsmarknadens parter intekom överens om ett nytt kollektivavtal så förlängdesdet gamla automatiskt. Enligt den nya ordningen kanen sådan förlängning endast ske under ett år, däreftergäller inte det tidigare avtalet, dvs. det råder ett avtals-löst tillstånd. Enligt de beräkningar som har gjorts avde fackliga centralorganisationerna kan detta leda tillatt mer än en miljon arbetstagare kommer att förloraskyddet av kollektivavtal under de närmaste åren.

En konsekvens har blivit att allt fler arbetstagaresaknar skydd av kollektivavtal. 2009 fanns det totalt


5.689 kollektivavtal [varav drygt 4.000 på företags-nivå] som sammantaget täckte 11,5 miljoner an-ställda. 2012 fanns 2.762 avtal [varav drygt 2.000 påföretagsnivå] som totalt täckte 6,1 miljoner anställda.

Upphävandet av ”ultraaktivitets-principen” var enav de centrala förändringarna som drevs igenom avden högerregeringen i februari 2012, men regeringenfick också understöd från EU-kommissionen sommenade att en princip som automatiskt förlängdekollektivavtalen motverkade en ökad löneflexibilitet,något Bryssel ansåg behövdes för att stärka Spanienskonkurrenskraft.

En annan förändring som försvagat fackets positionerär att den ”reformerade” lagstiftningen öppnar för attarbetsköpare kan frångå gällande kollektivavtal utanförnyade förhandlingar i de fall arbetsköparen kanuppge ”ekonomiska, tekniska ellerkonkurrensmässiga” skäl för förändringen.

Andra delar i den antifackliga offensiven har varitborttagna ekonomiska stöd till de fackliga organisatio-nerna och försvagad rätt till fackligt förtroendevalda attutföra delar av uppdraget på betald arbetstid.

Konsekvensen av den antifackliga lagstiftningen,som drivits av igenom PSOE och PP, har sammantagetblivit att maktbalansen på arbetsmarknaden harförändrats genomgripande och att de fackliga organi-sationerna har drabbats av en drastiskt försvagadställning samtidigt som löntagarnas löne- och arbets-villkor har eroderats. Detta förvärras ytterligare genomförsämringar av a-kassan. Den nya ersättningenomfattar 33 dagars betalning per arbetat år förearbetslösheten och totalt sett högst 24 månaders a-kassa.

Enligt de fackliga företrädarna är den nyliberalaomstöpningen av den spanska arbetsmarknaden denfrämsta förklaringen till ökningen av antalet strejker,protester och demonstrationer under senare år

Myndigheternas svar har blivit ohämmad repres-sion. Den konservativa regeringen skärpte 2013lagstiftningen mot strejker, demonstrationer och andraprotestaktioner genom förändringar i ”Penal Code”,strafflagen artikel 315.3 som godkändes av det span-ska parlamentets senat den 11 mars.

Den 9 maj förra året gick CCOO och UGT i landsom-fattande protester mot de antifackliga omdaningarnasom gör det lättare för företag att sänka lönen ochsäga upp anställda och mot den föreslagna lagstiftningsom de anser inskränker strejkrätten, dvs. strafflagensartikel 315.3.

Runt om i Spanien har 300 fackliga aktivisteråtalats den senaste tiden och riskerar fängelse ellerhöga böter.

I Kantabrien, i norra Spanien, riskerar UGT:s lokalageneralsekreterare María Jesús Cedrún böter på 3.000euro. Enligt åklagaren har hon stört ordningen då honunder generalstrejken för två år sedan informeradearbetare på en industri om den pågående strejken.

På Mallorca riskerar en annan facklig ledare,Katiana Vicens, ett fyrårigt fängelsestraff för sin roll isamma generalstrejk. Efter konflikter på fabrikenArcelor i Gijón [provinsen Asturias] har två strejkandeblivit dömda till fem års fängelse och tre andra tillfängelse i 3,5 år.

Jóse Alcazar, ledande medlem i CCOO och en avåtta fackligt aktiva i en arbetsplatskonflikt vid Airbus-fabriken i Getafe [Madrid] har dömts till 8 år och 3månader i fängelse. De åtta [sju medlemmar i CCOOoch en i UGT] har dömts till sammanlagt 66 år ifängelse enbart därför att de deltog i en picketline-demonstration på fabriksområdet under general-strejken 2010.

Alla anklagelser och domar till fängelse eller bötes-straff är grundade på den nya artikel 315.3 i denspanska strafflagen.

– Vi ser det som att regeringen kriminaliseratprotester och undergrävt strejkrätten, säger en källa påcentralorganisationen UGT till Arbetet.

CCOO och UGT har initierat en kampanj medslagordet ”Striking Is Not a Crime” och framfört önske-mål om internationella solidaritetsaktioner. I USA hardet bildats en stödorganisation som bland annat harskrivit protestbrev till den spanske ambassadören iWashington där de bland annat påpekar att strejkrättengaranteras av de ILO-konventioner som Spanien harratificerat och därför kräver att alla fängelsedomar ochbötesstraff omedelbart ska upphävas.

Hugo Torstensson


Spanska regeringenkväser folkrörelsenDen 26 mars klubbade den spanska kongressenigenom Lagen om medborgarnas säkerhet, sominnebär ett försök att kväsa proteströrelsen genom attkriminalisera dess kampmetoder.

Lagstiftningen, som föreslagits av Partido Popularoch regeringschefen Mariano Rajoy, kommer nu attträda i kraft i juli i år. Lagen om medborgarnas säker-het, mer känd som ”Ley Mordaza” [Munkavlelagen],förbjuder bland annat dokumentation av polisvåld isamband med offentliga protester. Lagen är mycketlångtgående. Här är några av de viktigaste punkterna: Fotografering och inspelning av polis: 600-30.000euro. Civil olydnad mot myndighet: 600-30.000 euro. Ockupationer av banker som protestmetod: 600-30.000 euro. Ej tillståndsgiven protest: 600-30.000 euro. Organisering av och deltagande i församlingar ellermöten på offentliga platser: 100-600 euro. Förhindrande eller stoppande av vräkningar: 600-30.000 euro. För närvaro på en ockuperad plats [inte enbart såkallade sociala center] utan även hus som ockuperatsav vräkta familjer: 100-600 euro. Polisens svarta listor för demonstranter, aktivister ochalternativ media legaliseras i och med lagen somgodkända polisiära metoder.

Möte eller samling utan för kongressen: 600-30.000 euro. Överklagande av böter kräver betalning av de jurid-iska kostnaderna, vars omfattning bestäms av hurstora böterna för det aktuella brottet är. Lagen legaliserar slumpmässiga ID-kontroller, vilketöppnar för så kallad rasprofilering av invandrare ochminoriteter. Polisen kan numera ”preventivt” genomföra tillslagutan att ordningen har störts. Regeringen kan förbjuda protester, på basis av attden bedömer att sådana kommer att ”störa denallmänna ordningen”. Allt som [med vagt ordalag] kan kategoriseras som”kritisk infrastruktur” utgör nu förbjudna platser förfolkliga sammankomster, om sådana påverkar dennasfunktion. Lagen medför böter för personer som klättrar påbyggnader eller monument utan tillstånd [vanligprotestmetod för organisationer som Greenpeace]. Munkavlelagen förbjuder också uppmaningar påinternet och via twitter att delta i demonstrationer/protester som kan strida mot munkavlelagen.

Lagstiftningen är ett tydligt repressivt svar frånhögerregeringen riktat mot den massrörelse, blandannat Los Indignados och 15M-rörelsen, uppkalladefter den 15 maj 2011 när spontana tältläger ochsittstrejker spred sig på Madrids, Barcelonas och andrastorstäders gator och torg som en spontan reaktionmot korruption, nedskärningar och social ojämlikhet.

Gunnar Westin


Stämma stater fördemokratiska beslutFörhandlingarna har skett under stort hemlighetsma-keri, men läckor har börjat sippra ut. Handelsavtaletmellan EU och USA ser ut att missa tidsgränsen 2015.En växande, kritisk opinion hörs allt oftare som i förstahand angriper den tvistelösningsmekanism, ISDS, somfinns i avtalet. Avtalet skulle skapa världens störstafrihandelsområde.

”Vi kan inte utesluta att det kommer att ta längretid”, berättade den litauiska utrikesministern EdgarsRinkevics, från EU:s ordförandeland, för reportrar efterett möte med EU:s handelsministrar den 25 mars. ”Visiktar på att vara klara under Obama-administrationenstid men det finns inget givet datum”, sade EU:shandelskommissionär Cecilia Malmström.

Förhandlarna har slutfört den åttonde rundan avsamtal med ett sikte om att vara klara i december2015. Den mest uppseendeväckande frågan förministrarna kvarstår; den om ett investeringsskydd förföretagare, ISDS. Det ger företag en rätt att dra enregering till domstol om den introducerar nya lagarsom hotar företagens vinster!

En majoritet av svenska folket vill ha ett stopp förvinster i välfärden. Regeringen och Vänsterpartiet harkommit överens om direktiven för en utredning somska arbeta med att hitta lösningar på hur det går attgenom lagstiftning stoppa vinstjagande utländskariskkapitalbolag inom välfärden att sko sig på våra

skattepengar. Vid en lagstiftning skulle ett företagkunna stämma regeringen på grund av att det hotarderas vinster och dessutom kräva skadestånd förutebliven vinst. En absurd möjlighet som hotar detdemokratiska beslutsfattandet. Även grundläggandefackliga rättigheter som att teckna kollektivavtal ochvidta sympatiåtgärder skulle kunna betraktas somhandelshinder av företag.

”ISDS är en het potatis”, sammanfattar Rinkevicsoch medger att det finns olika uppfattningar blandministrarna. Vidare innehåller avtalet ett så kallatsamarbetsråd mellan parterna, som har som syfte attundersöka framtida lagförslags påverkan på handel,det vill säga inte på miljöperspektiv, människors hälsa,fackliga rättigheter eller välfärd. Risken är uppenbar attmakt förflyttas från demokratiska beslutsarenor till ettteknokratiskt råd.

EU-kommissionen har klargjort att ett investerings-skydd ska var en del av TTIP. Men vissa tecken tyder påatt man tvingas att ta hänsyn till den starka opinionsom visar på att ISDS försvagar den demokratiskabeslutsrätten.

Stefan Löfven sa i sin regeringsförklaring att ”han-delsavtal ska respektera demokratiskt fattade beslut”.Det är svårt att se att det uttalandet skulle kunnakombineras med en tvistelösningsmekanism likt ISDS.Regeringen måste visa respekt för den rättmätigakritiken om en försämrad demokrati med handels-avtalet TTIP med tvistelösningsmekanismen ISDS.

Mats Norrstad


PressgrannarPressgrannarPressgrannarPressgrannarPressgrannar

”Handelsavtalen hotardemokratin””Efter att EU:s utskott för internationell handel imåndags diskuterade TTIP, det blivande handelsavtaletmellan EU och USA, står det klart att hotet motdemokratin är långt ifrån avvärjt.” Det skriver Arbetetspolitiske redaktör Martin Klepke den 17 april.

”Hela 898 ändringsförslag hade kommit in från EU-parlamentets ledamöter. Någon konsensus fannssannerligen inte. Hetast var frågan om ett investerings-skydd som ska göra det möjligt för företag att stämmastater för beslut som går företagen emot.

Just nu pågår en rättsprocess mellan Philip Morrisoch Uruguay enligt ett liknande handelsavtal. Tobaks-jätten har stämt Uruguay för ett beslut om att 80procent av ett cigarettpakets yta måste innehålla envarningstext. Philip Morris kräver skadestånd avUruguays invånare eftersom minskad cigarett-försäljning har lett till lägre vinster.

Det amerikanska oljeföretaget Lone Pine harsamtidigt stämt Kanada på 250 miljoner dollar för attKanadas parlament har stoppat miljöfarlig oljeutvin-ning.

Trots mumlande utfästelser från EU-håll stod det vidveckans behandling klart att ingenting är klart.

TTIP blir världens största handelsavtal. Vi kan varasäkra på att de transnationella företagen kommer attgöra allt för att säkra möjliga vinster.”

”Ska tysk höger få styrahela Europa?””Hur gick det till när tysk höger tog makten överEuropa? För det är där vi är idag. De enda krafter somsäger emot är vänsterpartier i Grekland och Spaniensom föreslår en helt annan politik. Ingen socialdemo-krati i EU står upp emot åtstramningsförstörelsen [...].

Och ingen finansminister säger emot den tyskeWolfgang Schäuble når han på ett aggressivt ochöverlägset sätt hånar den demokratiskt valda nyagrekiska regeringen och kräver underkastelse.” Detskriver Johan Ehrenberg i ledare i Dagens ETC:

”Det här tyska aggressiva sättet att diskuteraekonomi och politik är något nytt och visar att överläg-sen ekonomisk styrka och makt inte är en bra medicinför enskilda länder. Det förstör känslan för proportioneroch följs av propaganda om andra länders lathet för attmotivera den egna politiken. [...]

Det räcker kanske med att påpeka att nästan heladet ”stöd” som utbetalats till Grekland aldrig gått tilllandet utan till Nordeuropas bankers räddning [privatabanklån har bytts till offentliga överstatliga fodringar påGrekland] för att förstå det absurda. Tyskland driver en

extrem ekonom-isk politik som tvingas på övriga EUoch där massarbetslöshet, minskad offentlig sektoroch fortsatt sänkta skatter är grundmodellen för alla. ”

”Vi måste omvärderafrihandeln””Den nya tidens handelsavtal står ofta i konflikt meddemokratin. Problemet är politiker som bara serföretagsvinster.” Det skriver Mikael Feldbaum i enledare i Dagens Arena den 19 mars.

”Det är enkelt att vara för frihandel så länge dethandlar om att sänka tullar. De flesta är överens omatt det inte är smart att göra vissa importerade varordyrare för att skydda en viss grupp inhemska produ-center. Bättre då att man producerar något som går attkonkurrera med på världsmarknaden.

Men att använda det här argumentet för att för-svara den nya tidens handelsavtal som det mellan EUoch USA, TTIP eller mellan EU och Kanada, CETA, ärinte relevant.

Dagens handelsavtal handlar inte om tullar, dehandlar om investerarskydd, regleringar och patent-skydd. [...]

Går det att enas om investerarskydd, regleringaroch patentskydd som gynnar allmänheten i stället förföretagsvinsterna? Tyvärr tycks de flesta politiker sådesperata i jakt på de eventuella tiondelars tillväxt somden extra handeln kan ge, att de är beredda att kastaen del demokratiskt lagstiftande överbord.

Ett framtida avtal måste stärka konsumenter ochlöntagare. Jag vill inte ge upp idén om att det ärmöjligt. Men då måste Cecilia Malmström ochnäringsminister Mikael Damberg börja sätta samhälls-intresset före företagsvinsterna.”

”Det blåser från vänster iidédebatten””Vilka är världens största intellektuella fixstjärnor?”,frågar Jan Eklund på Dagens Nyheters kultursidor.Thomas Piketty [Frankrike], Yanis Varoufakis [Grek-land] och Namoni Klein [Kanada]. Åtminstone ombrittiska Prospects läsare får välja.

Tidskriften har just avslutat årets omröstning i denåterkommande ”World thinkers”. Prospect är knappastkänd för ett vänsternäste; det ekonomiska etablisse-manget får se upp på allvar. Nu blåser det samtidavänstervindar i idédebatten. Ingen har väl tidigareröstat på en grekisk finansminister.

Även i Spanien griper de intellektuella ini i opin-ionen. Podemos raketframgång i opinionen bygger påatt unga i massarbetslöshetens Sydeuropa tappat tronpå gamla lösningar.”


Tågavregleringensfiasko mörkas av EUDagligen drabbas tågresenärer av trafikstopp, förse-ningar och inställda avgångar: Orsaken är den privati-sering och avreglering av järnvägstrafik och järmvägs-underhåll som skett över hela EU. I thatcherismensStorbritannien som var först med att avreglera ochprivatisera både trafiken och underhållet, har mantvingats öka samhällets ansvar. [Se Ken Loch film”Järnvägare” eller läs Mikael Nybergs bok ”Det storatågrånet”.)

Ändå föreslår EU-kommissionen i en ny järnvägs-plan, den fjärde i ordningen, att EU-länderna börprivatisera ännu mer och avreglera ännu mer. Sverige,trots försämringar för trafikanter, godstransporter ochde anställdas villkor lyfts fram som ett föredöme.

Läser ansvariga EU-kommissionärer inte sina egnautredningar? I de länder där avregleringarna har gåttlängst har passagerarantalet utvecklats sämst, ettförhållande som enligt branschorganisationen CER[Community of European Railway] visades redan 2009i en EU-rapport.

Men rapporten mörkades av makthavarna i Bryssel.I stället föreslog EU-byråkraterna ännu störreavregleringar. Extremt tydligt är också sambandet mellan

avreglering och belåtenhet; ju mer avreglerad järnväg-en är, desto större är missbelåtenheten bland passage-rarna.

Mönstret går igen även när det gäller godstrafiken. Fram till 2012 ökade antalet nya aktörer på den

europeiska järnvägsmarknaden kraftigt och fördubbla-des mellan 2006 och 2012. Ändå backade gods-trafiken på järnvägar.

Inte heller det är någon nyhet, påpekar CER.Sambandet konstaterades redan i två storautvärderingar 2006 och 2009.

När de privata järnvägs- och banföretagens vinst-intressen har tillåtits styra trafikpolitiken har de sam-hällsekonomiska skälen till att ha en fungerande

järnväg skrotats. Inte ens en redovisning av verklighe-ten har hindrat EU. Och för att vara riktigt säkra på attenskilda EU-länder ändå inte obstruerar så föreslås attmånga avgörande beslut ska flyttas från enskildaländer till EU-nivå.

Ett tidigt kommissionsutkast till det nya järnvägs-paketet innehöll dessutom ett generellt strejkförbud påEU:s järnvägar. Man ville alltså inte bara genomdrivasämre villkor för de anställda utan också ta ifrån demderas rätt till konflikt.

Enligt Per-Ola Fällman, Sekos ombudsman påjärnvägsområdet, är risken stor att följden av det nyajärnvägspaketet för EU blir den vi redan sett i Sverige;vinsterna privatiseras men förlusterna skyfflas över påEU:s skattebetalare.

Hugo Torstensson[Mikael Nybergs bok ”Det stora tågrånet” kan

köpas från Folkrörelsen Nej till EU:s boklåda för 100

kronor plus porto. Mejla [email protected])

Ingen förstatligandeav järnvägsunderhållDen 14 april överlämnade Gunnar Alexanderssondelbetänkandet i järnvägsutredningen, ”Koll på anlägg-ningen till regeringen. Föga förvånande riktar utreda-ren förödande kritik mot Trafikverket, som har noll kollpå anläggningen.

Kunskap om var reparationer behövs är fragmenta-risk och spridd över landet, systematiseringen av databristfällig. Man vet inte ens exakt vad man får för depengar man betalar ut till entreprenörerna. En kvalifi-cerad gissning är att skattemiljoner läcker ur systemet.

Alexanderssons tips till regeringen är att göra enordentlig genomlysning. Själva det praktiska underhåll-sarbetet tycker han även fortsättningsvis kan skötasgenom upphandling.

Till Dagens Arena säger Alexandersson att hanavråder regeringen från infria vallöftet om att förstatligajärnvägsunderhållet. Trafikverket klarar inte av det.

Hugo Torstensson

Bild: Robert N

yberg


Svaga fack leder tillökad ojämlikhetDe senaste decenniernas ökade klyftor mellan de bästbetalda och övriga kan delvis förklaras med försvagadefackliga organisationer. Det visar en kommanderapport från Internationella valutafonden.

De senaste åren har rika länder blivit mer ekonom-iskt ojämlika i den aspekten att de 10 procent somtjänar mest får en allt större del av den totala inkom-sten. Det finns ett samband mellan ökad ekonomiskojämlikhet och sämre tillväxt och det kan också finnasen risk att de som tjänar mest kan manipulera detekonomiska systemet så att det blir än mer förmånligtför dem.

En kommande forskningsrapport från Internatio-nella valutafonden IMF visar att det finns ett sambandmellan låg facklig anslutningsgrad och ökade inkom-ster för dem i toppen. Hälften av den 10-procentigaökning som de bäst betaldas inkomster har ökat medsedan 1980-talet kan förklaras av fallandeanslutningsgrad. Detta är den första studien som visaratt fackligt inflytande inte bara påverkar inkomstfördel-ning bland låga och medelinkomster, utan även för dehögsta inkomstgrupperna.

De två forskarna Florence Jaumotte och CarolinaOsorio Buitron resonerar kring tänkbara orsaker tillsambandet. Om facket lyckas dåligt med att höjalönerna för anställda med låga och medelinkomsterkommer en större del av inkomsterna att hamna i denhögsta andelen. En svag facklig rörelse gör också attfacket får sämre inflytande i beslut som rör exempelvisvd-löner. Dessutom har fackföreningar med färremedlemmar också ett svagare politiskt inflytande ochpåverkar därmed inte fördelningspolitiken.

Jan-Erik Gustafsson

Franska företag iutstationeringsskandalFranska storföretag anklagas nu för att ha låtit hundra-tals utstationerade arbetare jobba svart vid bygget avett nytt kärnkraftverk. Blir det en fällande dom kom-mer böterna att vara i mångmiljonklassen.

Det förekommer social dumpning vid byggandet avden tredje generationens kärnkraftverk i Europa,hävdar facken i de berörda länderna. I februari medde-lade EU-domstolen att polska elmontörer som hadearbetat i Finland, borde ha jobbat under finskaminimivillkor. Dessutom hade de rätt att företrädas avdet finska Elektrikerförbundet. De 186 polackernaarbetade på bygget av en så kallad EuropeanPressurized Reactor i Olkiluoto.

En annan EPR-reaktor håller på att ta form iFlamanville i norra Frankrike. Nu anklagas ävenarbetsgivare där för att ha fuskat med anställnings-villkoren av utländsk arbetskraft.

– Det handlar ju om ett skyltfönster för ny tekno-logi, vilket gör historien än mer uppseendeväckande,säger Jean-Pascal François i facket CGT:s byggnads-federation, till TCO:s digitala tidning Arbetsvärlden.

Nyligen inleddes en rättegång mot flera storabyggföretag, däribland en filial till Bouygues TP, somingår i en fransk storkoncern med samma namn. 460polska och rumänska arbetare ska ha jobbat undermystiska förhållanden på platsen mellan 2009 och2011. Flera hundra av polackerna ska ha rekryteratsav bemanningsföretaget Atlanco via en filial i Storbri-tannien. Andra av den rumänska underleverantörenElco.

– Men det är en härva. Atlanco hör hemma i Irland,och på Cypern. Men har filialer i flera länder. Och nuhar de ansvariga gått upp i rök, säger Jean-PascalFrançois, till Affärsvärlden.

De anklagade företagen riskerar att få betala inmellan 8 och 10 miljoner euro i skatter och avgifter förde 460 arbetarna. Straffet för att ha anlitat svartarbetskraft kan uppgå till 225.000 euro. En fällandedom gör också att de polska och rumänska arbetarna iefterhand kan kräva skadestånd. Domen väntaskomma senare under våren.

Hugo Torstensson

Brysselgruppenspolitik är en mardrömGreklands antiåtstramningsregering eftersträvar ennedskrivning/avskrivning av Greklands statsskuld somett av flera verkningsfulla medel för att råda bot påkrisen.

Den finländske statsministern Alexander Stubbsade redan före det grekiska valet till Financial Timesatt Helsingfors kommer att säga ”ett rungande nej tillatt avskriva lånen” till Grekland. Han påstod att han”inte ville påverka” det grekiska valet den 25 januari,men att det ändå var ”fair” att visa ett klart motståndredan före valet.

Men denna form av otillbörlig påverkan, ellermaffiametoder, som också andra euroländersregeringschefer och finansministrar, liksom EU-potentater som Jean-Claude Juncker gjorde sig skyl-diga till, misslyckades som bekant. Det grekiska folkettrotsade EU-eliten och röstade nej till den av Trojkanpåtvingade åtstramningspolitiken. [Trojkan som bestårav EU-kommissionen, Europeiska centralbanken[ECB] och Internationella valutafonden [IMF] harnumera bytt pseudonym til Brysselgruppen.]

Det är inte bara den nya grekiska regeringen somanser att Trojkans nyliberala politik är kontraproduktiv.

”Den politik som hittills förts i Grekland är enekonomisk och humanitär mardröm”, skriver denprisbelönte, liberale nationalekonomen Paul Krugman iNew York Times.

Syrizas politik kan visa sig vara mycket mer realis-tisk än de som bara vill fortsätta straffa och plåga


grekerna. ”Nu borde resten av Europa låta Tsiprasavsluta sitt folks mardröm”, menar Krugman.

Den tyska tidningen die Welt citerar en högt upp-satt EU-källa som menar att en avskrivning av dengrekiska statsskulden är ”oundviklig”.

Stödet för att skriva av de grekiska statsskuldensom i dag uppgår till motsvarande tre biljoner kronoroch som hela tiden ökar på grund av unerskott i deoffentliga finanserna, ökar i Bryssel.

– En skuldavskrivning i Grekland är oundvikligeftersom landet annars inte kommer klara av sinskuldbörda, heter det enligt die Welt i EU-kretsar somansvarar för frågan.

Eva-Britt Svensson

Attendo lämnarJärfällaNu står det helt klart att det privata vårdbolaget Attendolämnar hemtjänsten i Järfälla. Vad som händer meddet 50-tal anställda som berörs är än så länge oklart.

– Vi kan inte säga så mycket än. Det är ingaförhandlingar inledda, säger Annika Bergkvist,huvudskyddsombud vid Team Attendo i Kommunalssektion Väst i Stockholms län.

Enligt Attendo i Järfälla är det 28 tillsvidareanställdaoch nästan lika många visstidsanställda som berörs avsituationen. En del av dessa är anställda vid dagverk-samheten i Barkarby.

Det varit många turer kring hemtjänsten i Järfälla,på grund av den, enligt företagen, låga ersättningen.HSB Omsorg, Aleris och Vardaga är andra privatavårdbolag som sagt upp sina avtal med Järfälla kom-mun eftersom verksamheten inte är tillräckligt profit-abel.

Anna-Lisa Eneroth

Ojämlikhet ochfattigdom i GreklandLåginkomstgrupperna i Grekland såg skattetrycket ökamed 337,7 procent från 2008 till 2012, jämfört med 9procents ökning hos höginkomstgrupperna, visar enny rapport om effekter av krisen och åtstramningspoli-tiken på inkomster, ojämlikhet och fattigdom i Grek-land.

Under titeln ”Grekland: solidaritet och anpassning ikristider”, säger den 143-sidiga tyskfinansieradestudien (med grekiska författare) att Grekland harupplevt en växande fattigdom, total och relativ utarm-ning av en del av en stor av det grekiska samhälletsom en följd av krisen och åtstramningsåtgärderna.

”Genom denna nedåtgående spiral har de på’botten’ glidit betydligt längre bort från ’toppen’, ävenom de har lidit relativt mindre förluster” heter det irapporten. Man tillägger att ”orättvisorna på grund avkrisen förvärrades av att skattetrycket på de svaga

grupperna i befolkningen var mycket tyngre än för destarkare”.

För avbryta krisen står landet inför tre ”kritiskapolitiska val”: Att utforma och tekniskt genomföra en politik för attstimulera tillväxten. Att effektivt ta itu med skatteflykt, avgiftsfusk,förmånliga skatteavdrag och toleransen hos regeringenmot dessa fenomen, vilka sägs förbli en viktig faktorbakom ojämlikhet och krisen i Grekland. Att fokusera på att höja produktiviteten och effektivi-teten hos staten, eliminera politisk korruption ochosynliga kostnader i samband med korruption.

”Dessa tre problem var inte centrala för den politiksom har förts under krisen. Ändå är förhållandetmellan ojämlikhet, tillväxt och effektivitet hos denoffentliga sektorn viktig, eftersom tillväxten är nyckelntill en framgångsrik finanspolitisk konsolidering ochstabilisering ”, säger författarna till rapporten.

Jan-Erik Gustafsson

Tyskland kräver förmycket av krisländerEMU under Tysklands ledning har hållit nordeuropeiskabanker under armarna och därmed låtit skattebeta-larna i Grekland, Spanien och nu senast Cypern betalaför krisen.

”Oetiskt” och ”riktigt dålig politik”, säger USA-ekonomen tillika Tysklandskännaren Adam Posen i enintervju med tidningen Die Welt.

Adam Posen har själv arbetat vid flera tunga tyskabanker efter landets återförening. Idag leder hanPeterson Institute for International Economics, envälkänd amerikansk tankesmedja, och gäller för attvara en internationell expert på skattepolitik.

Till Die Welt säger Posen att han visserligen förstården tyska positionen inom EMU, men att regeringenMerkel kräver för mycket av de sydeuropeiska länd-erna.

Det verkligt stora felet begick Tyskland dock inte iförhållande till de krisdrabbade länderna, utan visavi denordeuropeiska bankerna, som slapp vara med ochbetala för krisen, menar Posen.

Tyska, österrikiska, nederländska och franskabanker hade alla delat ut krediter till länderna i Sydeu-ropa. Ytterst få av dem har överhuvudtaget känt avkrisens följder, säger Posen nu.

I stället har de här instituten kunnat skjuta översina förluster på Europeiska Centralbanken – och påvanligt folk i Spanien, Grekland och Portugal. Ländersom nu befinner sig i djup recession.

Posen bedömer att detta var både oetiskt ochpolitiskt oklokt. I stället borde ländernas statsskulder haskrivits ned i ett tidigt skede, menar han. Då hade denordeuropeiska bankernas förluster realiserats – ochdet hade gett dem en välbehövlig läxa.

Hugo Torstensson


Nyheter i korthetNyheter i korthetNyheter i korthetNyheter i korthetNyheter i korthet

Var fjärde i EU är fattigVar fjärde invånare inom EU lever på gränsen tillexistensminimum. Det framgår av en rapport från denkatolska biståndsorganisationen Caritas. Totalt lever122 miljoner människor under eller på gränsen tillfattigdom.

– Vi ser att klyftorna har växt i EU-länderna. Rikahar blivit rikare och redan fattiga har fått det sämre,säger Jorge Nun Mayer på Caritas huvudkontor iBryssel, till Dagens Nyheter.

Värst är läget i länder som Grekland, Rumänienoch Italien, där allt fler tvingas söka hjälp för att få matöver dagen.

Tre av fyra EU-länder harminimilönerTre av fyra EU-länder har lagstadgade minimilöner.Högst är den i Luxemburg [18.300 kronor i månaden]och lägst är den i Bulgarien [1.660 kronor]. Det härframgår av Medlingsinstitutets årsrapport, vars upp-gifter i sin tur bygger på statistik från EU:s statistikbyråEurostat.

21 av EU:s 28 medlemsländer har nationellaminimilöner. Till dessa hör dock inte de nordiskaländerna, i vilka man förlitar sig på kollektivavtalenshöga täckningsgrad och normerande kraft. Löne-frågorna är parternas ansvar, inte staten, anser denordiska facken, som också befarar att en minimilönkan bli ett tak i stället för ett golv.

Nya miljarder tilläldreomsorgenRegeringen och Vänsterpartiet har gjort upp om attavsätta tre miljarder kronor i vårbudgeten i år ochnästa år på äldreomsorgen. Enligt förslaget ska detäven avsättas två miljarder kronor per år 2017 och2018.

– De tre extra miljarderna är en välkommen sats-ning för att ge välfärden bättre förutsättningar, sägerKommunals förste vice ordförande Per Holmström tilltidningen Kommunalarbetaren.

Jordbruket det mestoroandeDet vi bör vara mest oroade för med TTIP, handel- ochinvesteringsavtalet mellan EU och USA som för-handlats sedan 2013, är USA:s starka vilja att ökatillträdet till den europeiska jordbruksmarknaden, enligtPeter Kleen, handelsexpert och före detta generaldirek-tör på Kommerskollegium.

– Jordbruksindustrin är en stark kraft i USA. Detfinns stora lobbyintressen och delstater där 70 procentär beroende av ökad majsproduktion. De kommer attvara stenhårda på att öka tillträdet, annars kommer detaldrig att gå igenom i kongressen. Där kommer EUvara tvunget att ge efter mycket, säger han till DagensArena.

Profitörer på pengahjälpentill GreklandI massmedia – från Aftonbladet till Svenska Dagbladet– påstås det att de 240 miljarder euro som Greklandbeviljats [i själva verket lån som ska återbetalas medränta] har varit en ”räddningsinsats” för det grekiskafolkets överlevnad.

Men långt mindre än hälften av lånmiljarderna hargått in i statsbudgeten för att bekosta offentliga utgift-er. Den största delen har gått till att betala av skulden.Som Der Spiegel har noterat: ”Profitörerna på penga-hjälpen har varit privata investerare som inneharstatsskuldspapper, i huvudsak banker, försäkringsbolagoch fonder.”

Grekland återkräver tysknazi-skuldGreklands vice finansminister Dimitris Mardas harfastslagit att Tyskland är skyldig Grekland nära 279miljarder euro för reparationer efter den nazistiskaockupationen av landet. Det rapporterade the Guardi-ans nätutgåva den 6 april.

Tidningen skriver att en parlamentspanel, upprättadav premiärminister Alexis Tsipras, började arbetaveckan tidigare med att återkräva den tyska skulden,för bland annat reparationer, återbetalning av ett såkallat ockupationslån som Nazi-Tyskland tvingadeGreklands centralbank att ge samt återlämnande avarkeologiska skatter.

Taket i a-kassan höjs i höstTaket i a-kassan höjs från dagens 18.700 kronor imånaden till 25.025 kronor i månaden. Höjningenträder i kraft den 7 september i höst.

De hundra första dagarna höjs ersättningen till 910kronor från dagens 680 kronor. Därefter blir den 760kronor per dag. Den lägsta ersättningen höjs från 320kronor till 350 kronor. Det är enligt SVT resultatet avbudgetförhandlingarna mellan Socialdemokraternaoch Vänsterpartiet.

Den nu aviserade höjningen välkomnas i media avSaco och TCO. På Twitter skriver LO ”Vi hoppas få seen höjning av a-kassan snart!”.


Baktankar från en EU-rabulistBaktankar från en EU-rabulistBaktankar från en EU-rabulistBaktankar från en EU-rabulistBaktankar från en EU-rabulistOsäkerheten kring Greklands ekonomi fick räntornapå landets statspapper att stiga i början april. Dentvååriga obligationen steg 40 räntepunkter till 20,8procent, vilket indikerar en ännu större risk för betal-ningsinställelse, skriver The Guardian.

Sådan är kapitalismen. Framför allt i EU:s tappningmed avreglerade kapital- och kreditmarknader.

Räntehöjningen följer på uppgifterna att Greklandfortfarande inte presenterat ”en acceptabel lista påreformer” till sina fogdar i Bryssel och Berlin, trots”förhandlingar” under hela påskhelgen.

Hittills i år har tio gånger så många migranter drun-knat jämfört med samma period i fjol.

De tre senaste månaderna har 486 migranter dött iförsök att ta sig till Europa över Medelhavet. Sammaperiod i fjol dog 46 migranter. Om den dystra trendeninte bryts väntas ännu fler drunkna än rekordåret2014 då minst 3.419 migranter dog.

Avvecklingen av den italienska räddningsoperationMare Nostrum i oktober i fjol kan vara en del avförklaringen till de stegrande dödstalen. EU-samarbe-tet Triton, som tog över uppdraget har annorlundaförutsättningar enligt Internationella migrations-organisationen IOM:s talesperson Flavio Di Giacomo.

Tritons syfte är inte att undsätta flyktingar utan attövervaka EU:s yttre gränser för att förhindra att flyk-tingarna kan komma in i Fästning Europa.

Den förkrossande valvinsten för vänsterpartiet Syrizasom bildades så sent som 2012 av en koalitionmellan olika partier och grupper på vänsterkanten[inom partiet finns det fortfarande organiseradefraktioner med maoister, trotskister, anarkisterna ochandra grupper/sekter som träter med varandra iallmänhet och Alexis Tsipras i synnerhet].

Valvinsten för Syriza har gett upphov till spekulatio-ner om landet kommer att lämna euron eller inte. FörTyskland, Finland och fler andra euroländer är fråganinte lika känslig som tidigare [vilket framgår av derasmobbning av Tsipras, bland annat under det senasteEU-toppmötet]. Tidigare låg de grekiska skulderna påprivata banker, framför allt i Tyskland och Frankrike,men tack var de så kallade räddningspaketen [som ipraktiken inte räddat Grekland utan de tyska ochfranska storbankerna] har allt mer förts över till deandra euroländerna och till ECB och IMF.

EU-kommissionens högfärdsgalne ordförande Jean-Claude Juncker, som till exempel titulerar sig sompresident och inte som ordförande, sade i en intervjumed den spanska tidningen El País nyligen att polit-iska partier som grekiska Syriza och spanska Podemos”inte är förenligt med de europeiska reglerna”.

Junckers anstötliga uttalande har dock en poäng.

Den politik som Syriza, Podemos och andra europeiskavänsterpartier [de nya socialdemokraterna] står för ärlika oförenlig med de EU-frälstas heliga bok [Lissabon-fördraget] som eld och vatten.

”Någon borde befria svensk ekonomisk debatt från dedogmer som fortfarande kväver tänkandet hos såvälRiksbanken som finansdepartemetet – och som mestav allt för tankarna till den amerikakanska Tea party-rörelsen.” Det skriver Dagens Nyheters chefredaktörPeter Wolodarski i en söndagskrönika.

Lösningen är enkel; Sverige bär så snart sommöjligt lämna EU vars regelverk, först och främstLissabonfördraget och EU:s så kallade Stabilitetspaktinnehåller just de dogmer Wolodarski kritiserar.

Välkommen som medlem i befrielserörelsen motEU, Folkrörelsen Nej till EU. Ett års medlemskap kostar300 kronor, vilket inte borde vara något hinder för enhögavlönad chefredaktör. Plusgiro 433 02 07 – 4.

International Organisation for Migration har rankat2014 som det dödligaste flyktingåret sedan de börjadeföra statistik vid sekelskiftet. Från januari till septemberförra året förlorade mer än 4.000 flyktingar livet i EU:sgränsområden, de flesta i försök att komma till Europavia Medelhavet

Medelhavet har blivit en massgrav för människorsom söker sig bort från krig, konflikter och fattigdom.

”Nu är eurozonen som en dåligt fungerande gammalklocka. Om man lättar på locket för att plocka ut en avde klent fungerande fjädrarna sprätter alla andra fjädraråt olika håll och urverket slutar fungerar.” Det konsta-terar ekonomijournalisten Per Lindvall i tidskriftenFokus.

Hugo Torstensson

[eu och facket][eu och facket][eu och facket][eu och facket][eu och facket] är ett nyhetsbrev för folkrörelsen nej tilleu:s fackliga nätverk. ansvarig utgivare: jan-erik

gustafsson. redaktör: hugo torstensson. adress: rondovägen312, 142 41 skogås. tfn: 070-286 08 70. e-post:

[email protected]örelsen nej till eufolkrörelsen nej till eufolkrörelsen nej till eufolkrörelsen nej till eufolkrörelsen nej till eu är en partipolitiskt obunden

medlemsorganisation. adress: pölgatan 5, 414 60 göteborg.e-post: [email protected]. hemsida: www.nejtilleu.se.

Documents

nyhetsbrev för folkrörelsen nej till eu:s fackliga nätverk ...nejtilleu.se/nteu_old/natverk/pdf/Nyhetsbrev_70.pdf · eu och facket | maj 2015 HM nyhetsbrev för folkrörelsen nej