NR 3 2OO5

AleHistorisk tidskrifi

FÖR SKÅNEHALLAND

OCHBLEKINGE

\i

F

Ale H istorisk tidskrift för Skåne, Halland och B lekinge utges av De skånska landskapens h istoriska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund.

Redaktionskommitte F.d. länsantikvarie Carin B unte, Malmö Universitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktör Stadsarkivarie Göran Larsson, Lund Docent Sten Skansjö, Lund Professor Anna Christina Ulfsparre, Lund

Innehåll

M i kael Henriksson: Maskbilden från V ästra Yång - ett sensationellt järnåldersfynd i B lekinge

Karl Bergman: Ett »buller» i B lekinge - protesterna mot utskrivningen av båtsmän ti l l Stora nordiska kriget

Elisabeth Reuterswärd: Det svenska mottagandet 1945 av flyktingar från koncentrationsläger

Bob G. Lind: Ales stenar som forntida solkalendarium

Aktuellt om antikvariskt Sigvard Grubbes dryckesbägare från Lund

TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2005

Sid.

4

18 27

34

Maskbilden från Västra Vång

- ett sensationellt järnåldersfynd från Blekinge

Av Mikael Henriksson Antikvarie vid Blekinge Museum, Karlskrona

Exploateringsarkeologins vardag ter sig allt som oftast tämligen enahanda och ogla­morös. Endast i undantagsfall framkommer fynd eller lämningar som kan få en hel fält­verksamhet att stanna upp för ett ögonblick. Senhösten 2004 inträffade ett sådant närmast magiskt ögonblick, då ett överraskande fynd påträffades vid Johannishusåsen i Hjortsberga socken, Blekinge län. Fyndet ifråga är en knappt decimeterhög ansikts­bi ld av brons, och den hittades inte långt ifrån Västra Yångs by, inom ramen för en arkeologisk undersökning i Länsmuseets regi. Objektet är den äldsta kända plastiska återgivningen av ett antropomorft huvud som hittats i östra B lekinge. Dess närvaro har redan resulterat i ett stort intresse även långt utanför länets gränser.

Det är inte ofta man som arkeolog får tid

och anledning att presentera delresultat från

aktuel la projekt förrän avrapporteringen är

helt sl utförd och eventuel l ärendehantering

avsl utats. Redan tidigt stod det k lart att fyn­

det från Johannishusåsen väckte så stort

intresse att det finns särski lda skäl att delge

en regional läsekrets några prel iminära fakta.

Merparten av de experter i ämnet vi lka hitti l ls

Bi ld: Blekinge Museum.

bidragit med synpunkter gäl lande dateri ng

och ursprung har i skrivande stund enbart

tagit del av mindre tydliga fotografier, tagna

före konserveringen. Före liggande artikel

syftar därför inte minst t i l l att förse forskare

och andra i ntresserade med en första objekts­

beskrivning samt ett l ikvärdigt b ildmaterial.

Förhoppn ingen är också att stimulera en fort­

satt diskussion.

írví&SIB& iZ

MSS

K ,t ?i 4 •i

I & gt • P* yLä.tv i■-'�; --'

k -«'Td i&

Ki LÄplgr T;r. 7s*- i- s |g|

**- ■ it,

W.mtZ•*.-r#*1K «-t-

f* '4■�-.r# sfe#

;ÿÿ:

Ifi:; J

1

Maskbilden från Västra Vång mäter 8 1 mm

på höjden, som mest 59 mm på bredden och

från bakkant t i l l nässpets cirka 40 mm. Den

väger drygt 1 1 6 g och är gj uten i ett stycke,

med spår av i ngötskanaler väl synliga på

baksidan. I samband med konserveringen ge­

nomfördes en kemisk analys av legeringen,

varvid det kunde konstateras att denna bestod

av omkri ng 70 % koppar. Resterande cirka

30 % bestod av tenn med inslag av bly. Me­

tal len är i relativt gott skick, med mj ukare,

mer nedbrutna ytor endast kring näs- och

munpartierna.

Ansiktet har en närmast triangulär form,

och de relativt välskulpterade anletsdragen

ger ett stramt, lätt arkaiskt intryck. De ut­

skjutande ansiktspartierna är mj ukt markerade

och förefaller återge en närmast androgyn

gestaltning. l de gapande hålen för ögonen

har det sannolikt funnits insatta stenar av

något slag, med syfte att ge ansiktet ett mer

levande uttryck. Ansiktet inramas av hår­

flätor på bägge sidor. Vid änden av varje fläta

finns markeringar i form av små, kon­

centriska cirklar, vilka skulle kunna tolkas

som smycken av något slag. Figurens hals

har smyckats med en halsri ng i form av en

keltisk torque. Denna halsring har ändavslut­

ningar i form av runda plattor och uppvisar

inga synliga antydningar t i l l en eventuell lås­

konstruktion. Både frisyren och halsringen

har slut l igen kompletterats med rader av

pärlstavsliknande smyckningar

Omfattande efterforskningar och detalj­

studier återstår i nnan vi med någon större

säkerhet kan uttala oss om maskbilden från

Vång, dess ålder, ursprung och funktion.

Någon uppenbar paral lel l t i l l den har t i l l dags

dato i nte gått att frambringa. En handfull

l i kartade objekt har dock påträffats i Syd­

skandinavien genom åren, och merparten av

dessa har framkommit i Danmark. Ti l l skil l ­

nad från d e flesta l iknande fynd som t i l lvara­

tagits är maskbilden från Vång inte t i l l verkad

2

av tunt uthamrade bronsbleck. Inte hel ler fin­

ner vi några uppenbara ledtrådar i objektets

utformning som visar på hur ansiktet even­

tuel lt kan ha varit fastsatt och smyckat något

större föremål el ler på annat sätt använts. Det

finns en viss stilmässig variation och en

kronologisk bredd inom denna fyndkategori,

men man brukar tidsmässigt placera in dem i

den äldre järnålderns århundraden, omkring

Kristi födelse. Inte sällan kan de påvisas ha

suttit på stora kittlar och sannol ikt brukats

vid religiöst och socialt betydelseful la fester

och högtider. Sådana funktioner hos kittlar

omtalas i antika beskri vningar av traditioner

hos europeiska grannfolk under romersk tid.

Ett antal experter i ämnet ombads under

hösten 2004 att avge synpunkter angående

Vång-fyndets möj l iga t i l lverkningsort. För­

slag på såväl Öst- som Västeuropa framför­

des, men även möj l igheten att maskbilden

faktiskt har framställts lokalt i landskapet.

Oavsett hur det står t i l l med det geografiska

ursprunget ser vi idag fyndets existens som

bevis på mer el ler mindre tydliga koppl ingar

t i l l en keltisk-europeisk kulturkontext. Det är

även i lj uset av li knande, långväga kultur­

i mpulser vi måste studera de förh istoriska

kulturbygderna i kustl andskapet B lekinge.

Ur sitt sammanhang blir ett fynd som det

från Vång bara ytterl igare ett fint objekt som

pryder sin plats i en monter. ett statusföremål

framstäl l t för och nyttjat av sin tids ledande

samhäl lsskikt.

Dess koppling till den kri ngliggande, kul­

turhistoriskt varierade Johannishusbygden

lockar oss dock t i l l att inte stanna upp, utan

tvärtom söka vidare efter svar på nya fråge­

stäl lni ngar av relevans för den arkeologiska

forskningen. Vid grävni ngar i anslutn ing ti l l

fyndplatsen påträffades under det gångna

året koncentrerade spår av äldre tiders

boendemiljöer och verksamhetsytor. Det in­

samlade fyndmaterialet i kombination med

gjorda observationer rörande huslämni ngar

Åtsida och frånsida. Skala I: I. Bild: Blekinge Museum.

och hantverk har gjort att det tidsmässiga in­

tervallet på platsen tolkas ligga mellan 200-

talet och 1 000-talet e. Kr. Tveklöst är det så

att en stor del av objektets vetenskapliga

potential l igger i fyndlokalens delvis ännu

outredda sammanhang. Ytterligare spår på

platsen kan förhoppni ngsvis ge svar på de

frågor vi ställer oss om förhistoriens sista två

årtusenden där. Framtiden får följaktligen

utvisa i v i lken utsträckning nya pusselbitar

ställ s t i l l vårt förfogande samt huruvida dessa

slutgiltigt fal ler på plats.

3

I*> :

ÍB8iSÜI• :

mm XXä *;

iISill

K*S

i iff1. FiSäs-n Ai kp%fli,

•l

i;

mÜ

i ■IfcíllEl

Ett »buller» i Blekinge

- protesterna mot utskrivningen av båtsmän

till Stora nordiska kriget

Av Karl Bergman Universitetslektor i historia vid Blekinge Tekniska Högskola

I november 1709 landsteg den danska armen vid Råå och i januari 17 IO hade man intagit Kristianstad. Den danska armen drog vidare in i Blekinge, och Sölvesborg och Karls­hamn angreps. Den svenska mil itärledningen hade räknat med att Danmark skulle för­söka återta de östdanska provinser som Sverige lagt under sig, och redan i mars månad 1710 hade den svenska armen tvingat danskarna t i l l reträtt. Men kriget var inte över. Svenskarna förväntade sig en uppgörelse t i l l sjöss och flottan förbereddes. Hotet för­stärktes av att man befarade att den ryska och den danska flottan skulle kunna samverka mot svenskarna. I detta sammanhang var den svenska flottans position i Karlskrona central. I

Detta kritiska läge krävde att ytterligare båtsmän ti l l flottan skrevs ut. Blekinge och Södra Möre hade fått ett stort tillskott av båtsmän från Finland under 1680-talet. Mellan I 000-1 I 00 ordinarie båtsmän anlände till Kalmar och Blekinge under åren 1681-1682, sedan tillkom ett antal så kallade fördubblingsbåtsmän. Båtsmännen var organiserade i rotar på samma sätt som var fallet för soldaterna. Systemet kallades därför vanligen båtsmannarustning. År 1696 fanns det i Södra Möre härad och Blekinge 2 356 indelta båtsmän som kunde inkallas inom 8-12 dagar. Totalt förfogade den svenska flottan vid denna tid över I I 386 man.2

Utskrivningen av extra båtsmän ledde till omfattande protester i framför allt Medelstads härad. Protesterna omnämndes omväxlande som »buller» och »uppror». Militär handräckning hade begärts av landshövdingen, vilket understryker allvaret i den uppkomna situationen. Trots detta fortsatte protesterna och någon utskrivning kom aldrig till stånd. Vad var det som gjorde att bönderna valde att vägra utskrivning? Det var trots allt en mycket farlig väg man anträdde genom att öppet trotsa överheten. Var detta ett uttryck för de blekingska böndernas sympatier för Danmark eller fanns det andra bevekelsegrunder bakom deras agerande?

Konflikter och protester förekom även i andra delar av riket under 1700-talet. och inom forskningen har det diskuterats varför dessa konflikter i nte resulterade i bonde­uppror. Möjligen var åren runt 1710 den period under stormaktstiden då det ekono­miska trycket mot befolkningen var som störst i det svenska riket. Diskussionen har kommit att handla om den massiva mil itära närvarons betydelse ute i landet. En annan fråga har handlat om enväldets legitimitet under Karl XII och den lyhördhet som trots allt fanns för böndernas krav .3

Utskriv n ingen: det inledande skedet s:ctmarbeta med den danska fienden. Speciellt

varnades för hemliga sammankoster, bud och

hemliga brev. Efter yttersta förmåga skulle

befolkni ngen göra tjänst som krigsfolk t i l l

lands och t i l l sjöss. Edsavkrävelsen genom­

fördes härad för härad mel lan den 6/6 och

I och med att kriget kom att beröra B lekinge

avkrävdes blekingarna en trohetsed t i l l det

svenska riket och Karl XI I . Eden i nnehöll en

rad stadganden som gjorde klart att i nvå­

narna i nte på något sätt fick informera eller

4

1 7/6 1 7 1 0. Landshövdingen föreskrev även

hur predikan skulle utformas i samband med

att eden lästes upp i kyrkorna. Predikan

skulle utgå från Andra Krönikeboken, kapitel

1 5 , verserna 1 2-l 5 .4 De verser som anvisa­

des handlar om hur Juda folk helhjärtat slöt

ett förbund med Herren, s ina fäders Gud. I

samband med att en rannsakn ingskommis­

sion kom att utreda utskrivningen 1 7 1 0 i

B lekinge skulle landshövdingen el ler tjänste­

män återkommande hänvisa t i l l i nnebörden

av den ed som blekingarna s lutit.5

Utifrån de protokoll och bi lagor som rann­

sakningskommissionen efterlämnat går det

att få en god bild av hur utskrivni ngen i

B lekinge förlöpte. Från breven mel lan rådet,

landshövding Göran Adlersten och general­

amiral Wachtmeister framgår det att man

räknade med att det saknades 5 000 man för

att ful lgöra den kommande sjöexpeditionen.

Om man höll sig t i l l den ursprungl iga ord­

ningen, som i nnebar att båtsmännen skrevs

ut från kusthemmanen, skulle man enligt

Wachtmeisters beräkning få ut 4-500 man.

Detta förslog inte och framföral l t skulle

denna ordning sätta press på dem som bodde

bland »skären», medan de som bodde l ängre

upp i landet skulle klara sig bättre. Konse­

kvensen av detta skulle kunna i nnebära att

drängarna i skärgården skulle dra t i l l Born­

holm. För att undvika detta menade Wacht­

meister att man skulle fördela utskrivningen

av båtsmän över hela al lmogen. Samman­

taget fanns enl igt hans beräkni ngar 600

»söner» och 7 1 I »drängar» i skogsbygden

samt 4-500 »man» för utskrivning i skärgår­

den. Från Amiralitetskollegiums överlägg­

ningar framgår det att man slutl igen accepte­

rade I 000 man som en realistisk siffra för

länet.6 Utskrivningen av båtsmän från stä­

derna var av ringa omfattning, städerna be­

talade i stället så kallade kontributioner ti l l

rikets försvar. Karlskrona och Karlshamn

skulle vid detta t i l lfälle skriva ut 8 båtsmän

var. T Karlskrona i nnebar detta att borgerska­

pet uppdrog åt en »båtkarl» att ordna fram

personer som mot betalning var v i l l iga att

l åta sig skrivas ut.7 Utskriv ningen löstes på

detta sätt; de övre skikten i staden klarade sig

och båtsmännen skrevs ut bland de lägre

skikten i staden .

För att genomföra utskri vning av extra

båtsmän på landsbygden hade landshöv­

dingen sammankallat representanter från

socknarna t i l l ett förberedande möte i Ron­

neby.8 Kallel se t i l l detta möte utgick, och de

stora socknarna skulle skicka 1 6 representan­

ter och de små 8 stycken. Dessa deputerade

skulle enl igt kallelsen vara försedda med

ful l makter så att de kunde förhandla och även

s lutföra förhandli ngarna på sina sockenmäns

vägnar. Mötet skul l e hål las i Ronneby den

2 augusti 1 7 1 0.9 Mötet och förhandli ngarna i

Ronneby försiggick i stadens kyrka, samtl iga

socknar hade funnits på plats utom Hjorts­

berga socken. JO Förhandlingarna resulterade i att bönderna

preciserade sina synpunkter för hur utskriv­

ningen skulle kunna gå t i l l . Man påpekade att

landet var utblottat på manskap och att det var

svårt att prestera mer än det ordinarie båts­

manshållet. Förutsättningen för att kunna ge­

nomföra denna utskrivning var, enligt bön­

derna, att 1 . De båtsmän som skrevs ut efter

denna sjöexpedition skul le få återvända hem

och inte räknas som båtsmän därefter. 2 . Man

först skulle ta u t de icke aktiva friska karlar

som var båtsmän, därefter lösdrivare. 3. Om

man gick för hårt fram bland de små hemma­

nen i skärgården skulle skogsbygden lida brist

på fisk. Utskrivningen i skärgården borde där­

för inte överskrida 200 man. Til lsammans

skulle det kunna bli l 000 man för utskrivning

från länet. 4. På de hemman där det satt en

gammal bonde skulle en dräng få stanna kvar

på gården. 5. Andra provinser och städer borde

bidra med manskap. 6. Bönderna ville att lön

skulle utgå för marschen t i l l Karlskrona på

5

i- *

samma v i l lkor som för ordinarie båtsmän. 7 .

Om det fanns andra utvägar v i l le de s l ippa ut­

skriv ningen helt. - Landshövdingen accepte­

rade de första sex punkterna och den sj unde

punkten skulle översändas ti l l Kungl . Maj : t

för bedömning. 1 1 Böndernas försl ag antyder

att man i första hand försökte förmå över­

heten att skriva ut individer utanför lokal­

samhällets etablerade skikt av bönder.

Efter förhandlingarna kallades t i l l utskriv­

ningsmöte härad för härad med början i Östra

Härad den 8/8, Medelstad 9/8, Bräkne h ärad

l 1 /8 och Listers härad 1 3/8. Ti Il utskriv­

n ingen kallades krono-, frälse- och skatte­

bönder, i nhyse, rusthållare med söner och

drängar samt hemförlovade båtsmän. Den

som inte inställde sig skulle gripas som lös­

drivare. 1 2

Utskrivningsmötet i Ronneby hade förbe­

retts av landshövdingen genom förhand-

1 i ngar med representanter från socknarna.

Därmed kan han ha räknat med utskriv­

n ingen var förankrad i lokalsamhället. Men

helt säker var knappast landshövdingen; han

hade framhåll it risken för att bönder kunde

tänkas ry mma till Bornholm. Landshöv­

dingen hade även fått erbjudande om mi l i tär

handräckning vid utskrivningarna i Blekinge.

Näraliggande kompanier skulle bidra med

soldater för att verkställ a utskrivningen, och

man talade om soldaterna som en hjälp »ti l l

d e ostyrigas trängande». Senare, när all­

mogen i Medelstad protesterade mot utskriv­

n i ngen, förordade landshövdingen att 400

man skulle inkvarteras hos bönderna för att

förhi ndra uppror . 1 3

Utskrivningen i Östra och i Medelstads härad Det första utskrivningsmötet tog plats i

Lyckeby, där Östra härad mönstrade. Detta

möte avlöpte väl och 220 båtsmän skrevs ut;

några öppna protester märktes inte av. 1 4 Det

6

skulle dock senare visa sig att det fanns ett

motstånd även där.

Båtsmansutskrivningen i Medelstads härad,

som företogs i Ronneby, fick ett mer drama­

tiskt förlopp. Landshövdingen rapporterade

om utskrivningsmötet den 9/8. Av rapporten

framgår det att landshövdingen avbröts när

han började tala t i l l mötet. Bönder ropade

och skrek att ingen bonde skulle bevilja ut­

skrivning och att man skulle hålla sig t i l l

R iksdagsbeslutet. Om fienden kom i n här i

landet, framhöll bönderna, då skulle de alla

gå ut. Vid flera t i l lfällen avbröts landshöv­

dingen av bönder som skrek och protesterade

mot utskri vningen. När landshövdingen

kommenterade utskri vningsmötet framhöll

han att bland de främsta att protestera var

bönder från generalamiral Wachtmeisters

gods i Hjortsberga socken.

I och med den situation som uppstått valde

landshövdingen att avbryta utskrivningsmö­

tet för att i stället kal la ti l l sig en delegation

av bönder. Det framgår av källorna att han

v i l le läsa upp försvarskommissionens brev

om utskrivni ngen för delegationen. Delega­

tionen och landshövdingen drog sig t i llbaka

och bonderepresentanterna förmanades, en­

l igt landshövdingen, att i nse vikten av att för­

svara sina hustrur och barn. Landshövdingen

framhöll också att bönderna hade i ngått en ed

med Kungl. M aj : t som innebar att man skul le

försvara riket. Delegationen hade därefter

gått ut för att tala bönderna på torget t i l lrätta.

De hade då, enligt landshövdingen, blivit

»i l la hotade» av hugg och s lag. Bönderna på

torget hade bara upprepat sina krav.

Landshövdingen berättar i sin rapport att

han därefter hade tänkt att genom »åtsk il l iga

beräkneliga ord» och »motiver» bringa dem

t i l l »raison». I ngen hade dock lyssnat utan

man upprepade sitt avvisande av utskriv­

n ingen. Bönderna hade dessutom gjort klart

att de skulle skicka en deputerad t i l l Stock­

holm och man hade betonat att det fanns

Rik

sdag

sbes

lut

om

ru

stn

ing

sfri

het

. E

fter

det

ta b

erät

tad

e la

nd

shö

vd

ing

en a

tt h

an v

ald

e

att

gå

på

»en

an

na

n b

og

», d

etta

eft

erso

m s

kri

­

kan

det

ök

ade

i st

yrk

a. H

an

ha

de

bla

nd

an

na

t

tack

at b

önd

erna

fö

r d

eras

»re

del

igh

et»

. D

e

»g

am

la b

önd

erna

» h

ad

e d

å m

ena

t at

t m

an

bo

rde

gå

med

på

uts

kri

vn

ing

en

pre

cis

som

i

Öst

ra h

ärad

, m

en »

den

and

ra h

op

en»

änd

rad

e

inte

up

pfa

ttn

ing

. L

an

dsh

öv

din

gen

had

e fö

r­

sökt

fö

rkla

ra a

tt d

et v

ore

bät

tre

att

mö

ta f

ien­

den

i s

jön

inn

an

den

nåd

de

lan

d.

Men

det

gic

k i

nte

att

bry

ta m

ots

tånd

et,

ko

nst

ater

ade

ha

n o

ch p

oän

gte

rad

e o

ckså

att

gen

era

lam

ira­

lens

bö

nder

in

te h

ade

vari

t k

lok

are

än a

ndra

i

den

na

frå

ga

. Bö

nder

na h

ade

även

arg

um

ente

­

rat o

ch r

edo

gjo

rt f

ör

allt

vad

so

m e

nli

gt d

eras

me

nin

g f

örs

igg

ått

i S

tock

ho

lm o

ch h

ur d

et

förh

öll

sig

med

oli

ka p

riv

ileg

ier

som

had

e

ank

nytn

ing

till

uts

kri

vn

ing

arna

.

Lan

dsh

övd

ing

en k

ons

tate

rad

e at

t han

mås

te

an

mä

la d

eras

up

pst

ud

sig

het

och

att

det

in

te

ble

v n

ågo

n ut

skri

vn

ing

vid

det

ta t

illf

äll

e. A

v­

slu

tnin

gsv

is f

ram

förd

e h

an

i s

in r

app

ort

en

fråg

a: h

an

vil

le v

eta

hu

r h

an

sku

lle

gö

ra o

ch

ha

n t

illa

de

att

red

an v

inte

rn å

ret

inn

an

had

e

det

var

it p

rob

lem

av

lik

arta

d n

atu

r nä

r hä

ra­

det

sk

ull

e u

pp

båd

as

mo

t d

e d

ansk

a k

nek

­

tarn

a.

La

nd

shö

vd

ing

ens

slut

sats

ble

v a

tt o

m

han

in

te k

om

till

rät

ta m

ed b

önd

erna

i H

jort

s­

ber

ga

sock

en,

då

vis

ste

ha

n i

nte

hur

ha

n »

var

kap

abel

att

före

ta n

ågo

t d

et r

ing

aste

» vi

d e

tt

fien

tlig

t in

fall

. R

app

ort

en a

vsl

uta

s m

ed:

»l

öve

rmo

rgo

n v

id

Gud

h

ar j

ag

ber

amat

ut

­

skri

vn

ing

en

med

B

räk

ne

hära

d

ut

i H

ok

a

sko

land

es j

ag

öd

mju

kel

igen

med

det

förs

ta

ber

ätta

vad

där

läre

r p

asse

ra»

.15

Den

b

ild

la

nd

shö

vd

ing

en g

av

kan

ko

m­

ple

tter

as

och

k

ont

rast

eras

m

ed

vit

tnes

må

l

frå

n b

önd

erna

. E

n b

on

de

vid

n

am

n

Må

ns

Du

fva

ha

de

vari

t m

ed i

den

dep

uta

tio

n so

m

vari

t in

ne

och

d

isk

ute

rat

med

la

nd

shö

v­

din

gen

. Det

fram

går

av

bö

nder

nas

vit

tnes

må

l

att

bö

nd

ern

a v

än

t si

g m

ot

en

ext

ra

uts

kri

v­

nin

g a

v b

åtsm

än.

Bö

nder

nas

rep

rese

ntan

ter

had

e o

ckså

eft

erst

räva

t at

t få

ans

tånd

med

ut­

skri

vn

inge

n s

å at

t d

e k

un

de

sök

a »

Sen

ate

n»

,

det

ta i

det

fal

l la

nd

shö

vd

ing

en i

nte

ku

nd

e g

å

dem

til

l m

öte

s. B

önd

erna

fra

mfö

rde

äv

en

att

de

vil

le h

a et

t res

pas

s ti

ll S

tock

ho

lm u

tfär

dat

.

Bö

nder

på

torg

et

i R

on

neb

y

had

e fö

rsö

kt

öve

rtal

a M

åns

Duf

va a

tt b

li d

eras

dep

ute

rad

e

för

resa

n ti

ll S

tock

ho

lm.

Där

efte

r h

ade

man

red

og

jort

fö

r hu

r re

spen

gar

sk

ull

e s

am

las

in.

Du

fva

had

e d

å k

larg

jort

att

ma

n s

ku

lle

fö

r­

fatt

a en

bö

nesk

rift

och

int

e en

kla

go

skri

ft.1

6

Vit

tnes

må

l g

jord

e ä

ven

gä

llan

de

att

då

bö

n­

der

na a

nsö

kt

om

res

pas

s h

ade

de

»ban

nats

ut

på

torg

et»

.17

Ra

nn

sakn

ing

en

Bö

nder

nas

pro

test

er le

dd

e ti

ll a

tt e

n ra

nnsa

k­

nin

gsk

om

mis

sio

n

till

satt

es.

Ko

mm

issi

on

en

ko

m a

tt l

edas

av

lan

dsh

öv

din

g f

ora

n A

dle

r­

sten

, ju

rid

isk

k

om

pet

ens

till

förd

es

gen

om

lag

ku

nn

iga

per

sone

r so

m h

ämta

des

uta

nfö

r

land

skap

et.

Där

till

in

gic

k d

elar

av

råd

husr

ät­

ten

i K

arls

kro

na i

ko

mm

issi

one

n.1

8 K

om

mis

­

sio

nen

gen

om

förd

e fö

rhö

r m

ed

117

n

am

n­

giv

na

per

sone

r, n

äst

an

enb

art

bö

nder

.19

Fö

r­

höre

n ha

de

ett

tyd

lig

t m

öns

ter

-d

et v

ar n

ågra

cent

rala

frå

go

r m

an

vil

le h

a s

var

på:

Vem

va

r a

nst

ifta

re t

ill

up

pst

ud

sig

het

en v

id

mö

nst

rin

gen

i R

on

neb

y?

Vilk

a b

ön

der

had

e st

ött

det

ta g

eno

m a

tt b

idra

med

res

pen

gar

fö

r e

n S

tock

ho

lmsr

esa?

Had

e b

önd

erna

ha

ft h

em

lig

a ö

ver

läg

gn

ing

ar

där

äv

en a

ndra

här

ader

var

inb

land

ade?

De

bö

nder

so

m u

tfrå

gad

es a

v k

om

mis

sio

nen

var

ytt

erst

ov

illi

ga

att

pek

a u

t n

åg

ra l

edar

e.

Det

var

ock

så s

vår

t fö

r k

om

mis

sio

nen

att

få

ett

en

tyd

igt

grep

p o

m h

ur

insa

mla

ndet

av

pen

gar

var

org

anis

erat

. D

ärem

ot

med

gav

de

uta

n o

msv

ep o

m d

e sj

älv

a r

op

at n

ej o

ch o

m

de

bet

alat

res

pen

gar

. T

yst

nad

råd

de

ock

så i

sto

rt

sett

nä

r k

om

mis

sio

ne

n s

ök

te k

un

skap

om

oli

ka m

öte

n so

m d

e m

isst

änk

te a

tt b

ön­

der

na a

nord

nat.2

0

7

. 'ÿ

Båtsrnanstorp, B lekinge. Foto Karl Bergman.

Trots dessa svårigheter framkom olika

upplysningar som gjorde att bonden Måns

Dufva, Trantorp i Nättraby socken, utpeka­

des som ledare. Mot Dufva anfördes att han

talat mot utskrivningen och att han redan vid

mönstringen i Östra härad varit närvarande

och försökt påverka allmogen att vända sig

mot densamma.2 1 På krogen i Lyckeby sku l le

Dufva ha sammanträffat med olika härads­

män . Dufva nekade i n te t i l l att han varit när­

varande på krogen i Lyckeby, men han angav

privata skäl til l denna närvaro. Av v ittnesmå­

len framgår det att ryktet gått i Östra härad

om att bönderna i Medelstad skulle neka t i l l

utskri v ningen. Rykten fanns också om en

skrivelse som formulerades och som skulle

framföras i Stockholm. Dufva hade tillfrå­

gats om att föra skrivelsen till Stockholm

eftersom man v isste att Dufva skulle ti l l

Stockholm i privata ärenden. Dufva nekade

i nte t i l l att denna fråga stäl lts, men han hade

enl igt egen utsaga vid detta t i llfälle avvisat

förslaget.22 l ett avseende är Dufvas akti va

8

medverkan klar. I Medelstads härad hade

man börjat arbeta på en skrivelse. Måns

Dufva arbetade med denna, men den var inte

färdig, framhöll han .23 Han sökte sedan res­

pass för en resa t i l l Stockholm och han

nekade in te t i l l att ha valts t i l l Medelstads

bönders representant.24 Mot Dufva talade

också ett vi ttnesmål från en löj tnant som

menade att han försvårat undersökningen

genom att försöka undanhålla dokument.25

Måns Dufva var den enskilda person som

fick mest uppmärksamhet från kommissio­

nens sida och den enda som fick en egen

längre utfrågning.26 V ittnesmål framkom

också som framhävde att Dufva i nte så enty­

digt kunde utpekas som en medveten ledare

och organisatör, några v ittnesmål framhöll

att Dufva i nte var mer skyldig än andra bön­

der.27 En person med v iss tyngd i lokalsam­

hället som försvarade Dufva var befal lnings­

man Lyckow som menade att Dufva var en

redig man som all tid hade gjort rätt för sig.

I ett brev som skickades från rådet den 15

ÆMu •A?É m v\3 S á■; .v ;.'.. . .. /fcAmm » \,vij

i -tÆ

imam' ■ -•ÿ,•- ••:• •

tt .f awa&Ü .... v AU .M-ÅS:m fr\måJCÆSr ,' jfftjí E' J l

tESIBlP r*mmm pjpp-IpS'

■

& ..' .’1 'Æ KK- ~érX-m

KjE£ S

m. -Pff

�

H USB■B 1 i,

lfig|g||lpv/-*#J3|

i MÍ1 mak h , -;. 5«pi

■

■ ' "'. :»1■4: Ür

i

..... „,

•'iIS-i■ Hü■i 2. Líÿdbá!

* * v m11 mm

augusti slogs Dufvas roll i upproret fast.

Rådet nämnde Dufva som en av upphovs­

männen och man talade i brevet om den

»uppstudsiga» al lmogen i länet. Dufva skulle

bemötas på det sätt hans brott förtjänade.28

Brevet var ställt som ett svar t i l l lands­

hövdingen, vi lket innebär att han bör ha bi­

bringat rådet denna uppfattning. I al l männa

ordalag talades om att Dufva »vid mycket sig

bruka låtit», men de specificerade anklagel­

ser som fiskalen Ebeltoft riktat mot Dufva

fick också stöd.29

Via förhören får vi information om vem

denne Måns Dufva från Trantorp var. Han

kom från Tiomila gård, Gånghults socken, Åsbo härad i Jönköpings län, och hade tjänat

som ryttare i den svenska armen i 1 5 år under

överste Ståh lhammars regemente. Han hade

inte fått något avskedspass, v i lket nogsamt

påpekades, istället hade han fått permission

med rätt att hålla sventjänare. Dufva anförde

som exempel på sin trohet ti l l den svenska

kronan att han förlorat en häst med fu l l mun­

dering i Polen och en andra häst »nu senast»

vid Poltava. En tredje häst hade han satt upp

för det rusthåll han hade i Småland. Dess­

utom höll han 3 båtsmän i Bleki nge och

något han omnämner som 3:e och 5 :e ryttare

i Småland. Det framgår också att Dufva ägde

några öar vid den blekingska kusten vi lka

han låg i tvist med Senaten om. Av detta skäl

skulle han behöva resa till Stockholm.JO

Dufva hade alltså aktivt deltagit i kriget på

svensk sida och det torde vara svårt att hävda

att hans eventuella upproriskhet hade med

bristande lojalitet att göra. Åtminstone var

det den bild som Dufva v i l le ge och den bil­

den bör kommissionen mycket lätt ha kunnat

kontrol lera.

Måns Dufva verkar i nte ha t i l lhört de

sämst ställda bland bönderna, snarare

tvärtom. Hans kontaktnät antyder att han

rörde sig hemtamt i Karlskrona.3 1 Land­

sekreteraren Fulda, kirurgen Mäster Jörgen

och officerare fanns i u mgängeskretsen.32

Fulda v i l le dock i nte kännas v id att Dufva

brukade logera hos honom eller att de um­

gicks.33 När kommissionen avsl utades fram­

förde landshövdingen att landsekreteraren

var försumlig i sitt arbete och att hans råd­

givning hade lett ti l l uppstudsighet, nu v i l le

landshövdingen »bl iva honom kvitt».34

Dufvas hustru skrev en ansökan om rådrum

för sin make där hon också ställde borgen för

honom. Denna borgen var insamlad bland

släktingar, hustrun framhöll att förmögna

prästmän fanns med och hon betonade att

»Chifar» och »överofficerare» deltagit med

pengar t i l l borgen.35 Det var tydl igen viktigt

för hustrun att understryka sin mans breda

förankring i de övre skikten i lokalsamhället.

Måns Dufva hade håll its i arrest under hela

utredningen. Ytterligare tre :1önder hade varit

föremål för en noggrannare undersökning

näml igen Samson Olofsson, Nils Månsson

och Bonde Åkesson. Av dessa lyftes Bonde Åkesson fram i kommissionens undersök­

ning.36 Ur protokollet går det att få en bild av

hans rol l . Bonde Å kesson hade varit när­

varande på Ronneby torg vid utskrivningen

och han hade som de andra bönderna ropat

nej t i l l utskrivni ngen och varit aktiv v id in­

samlingen av respengar t i l l Dufva. Fiskalen

Ebeltoft var åter den som var nitisk och

pekade ut Bonde som en av de drivande.37

Genom de olika vittnesmålen framkom

också uppgifter om att Bonde hade varit med

och formulerat den skrivelse som skulle

skickas til l Stockholm med Dufva. Flera

bönder hade under konfl ikten hänvisat t i l l ett

riksdagsbeslut om utskri vni ngarna som

skulle ha talat ti l l deras fördel . Bonde gavs

det största ansvaret för hur detta beslut

tolkats och spridits i byarna. Han skulle, en­

l igt de uppgifter som framkom, ha hävdat att

man fått »order» från Stockholm om att

ingen utskrivning av båtsmän skulle ske.38

Bonde hade också varit aktiv när bönderna

9

skulle formulera sin suppl ik t i l l Senaten.

Notarie Sandvall som skulle registrera och

formu lera suppliken berättade att ungefär 8

dagar innan utskrivni ngen i Ronneby kom

8-10 bönder t i l l honom, däribland en som

var befu l lmäktigad att resa t i l l Stoc kholm.

Denna sistnämnda person hade dock bl ivit

förhindrad genom sjukdom och kunde i n te

ful lfölja detta uppdrag. B önderna hade häv­

dat att de vi l le bli helt befriade från utskriv­

ningen. Sandvall förklarade att det var hans

»Eds p likt» att förk lara att detta var ogörligt

och att de enligt sin trohetsed måste ful l följa

mönstringen. Bönderna hade då framfört att

suppliken skulle »styl iceras» så att utskriv­

ningen blev så l indrig som möj l igt. Detta

gjorde Sand vall också. Därefter hade en herre­

dagsman v isat honom det riksdagsbeslut som

bönderna utgick från. Innan Sandvall hade

hunnit läsa igenom detta hade denne herre­

dagsman ryckt det ur hans händer.

B onde Åkesson hade varit närvarande vid

detta möte och förklarade att med honom var

bönder från Tvings, Edestads och Hjorts-

Karta Karl Bergman.

Listers härad t'..,. ...

< ... , , .

. \ I •

:;; ... -... '

'

.. I ' .. '•

I ' \ t \._��'

.. _�-,. ' . I t I + I + , .. I . .: Sölvesborg

Bräkne härad •

berga socken. Sandvall v i l le veta v i lka som

skulle skriva under suppl iken, och bönderna

förklarade att det skulle stå att det var på

Medelstads härads vägnar. Sandvall frågade

om det inte fanns några som kunde vara emot

i nnehållet i skrivelsen. Denna i nvändning av­

färdades och bönderna svarade att de skul le

ta ansvar för skrivel sen.39

Kommissionen lade en stor del av ansvaret

för böndernas agerande på Bonde Å kesson,

och man menade att han agerat t i llsammans

med bönderna i Hjortsberga socken.40 Nota­

riens uppgifter tyder på att protesterna börjat

ta form och organiseras före det första

utskrivningsmötet i Östra härad, och uppgif­

terna tyder på att Dufva i nte var det första

alternativ som bönderna hade valt för resan

t i l l Stockholm . Den skrivelse som Sandvall

under böndernas tryck formulerat finns beva­

rad i arkivet. B önderna framhöll sitt svåra

läge på grund av kriget. Man hade inget att

invända mot det ordinarie båtsmanshållet.4 1

Kommissionen sammanfattade sin under­

sökni ng och konstaterade att fyra personer

\ •, ... ,

"\, östra härad I .

\ .

',i. ........ _ ... _ ... _ 'li(_..,\

Blekinges härader samt socknarna i Medelstads härad 0 5 10 km

1 0

Medeistads härad **K"

*~4/TvingBacka-

ryd T\V \ h / 5

V V

i EI

“ÿ

i<sI+

«'ji- v,Ronneby.

socken V> M-.'i iHjorts- .>✓ roÿberga/-..ÿ <

»ÄTS* .-i/Nättra-RonnebyfåUÍ .

sp\by •LyckebyKarlshamn . '

£>oö/

0

skulle hållas i arrest i avvaktan på Kungl.

Maj : ts beslut. Dessa var Måns Dufva, Bonde Åkesson, Samson Olofsson och Nils Måns­

son. Om övriga personers delaktighet kunde

man inte få någon kunskap, och man konsta­

terade vidare att skulle flera anses delaktiga

då skulle allt för många behöva stäl las t i l l

svars.42 Rådhusrättens protokoll från 1 7 1 0 i

Karlskrona ger oss sedan information om

vilka som slutl igen fängslades: Måns Dufva

omnämns t i l lsammans med »Samson» och

»Nils» .43 Vad som hänt med Bonde Åkesson

förtäljer inte dessa källor.

Bönderna: sammanhållning och konflikt Genom den undersökning som företogs hade

kommissionen kommit fram t i l l ett resultat,

olika vittnesmål hade kombi nerats och sl ut­

satser hade kunnat dras. Enigheten mel lan

bönderna var ett tydl igt mönster vi lket fram­

går av vittnesmålen. Men den var inte total .

Det fanns ett motstånd som antyder att det

fanns spänningar i lokalsamhället. Några

bönder sade att de varken svarat ja eller nej .

Vittnesmål omnämnde också att »den stora

hopen» ropat ja, medan några ropat varken ja

el ler nej .44 Det går även att iaktta ett kollek­

tivt tryck som innebar att några bönder inte

vågade gå emot majoriteten. Några vittnen

omtalar att de var rädda att bli ihjälslagna

eller nedslagna av sina sockenmän .45 En av

de anklagade som också fängslades, Samson

Olofsson, gav uttryck för en mer långtgående

kritik i det att han talade mot utskri vni ngen

och »sådana nämndemän som vi l l ge oss

bort».46 Rannsakningskommissionens upp­

gifter tyder på att motståndet var förberett

el ler organiserat med centrum i Hjortsberga

socken.

Frågan är varför dessa spänningar uppstod

inom bondekol lektivet? Den skrivelse som

några bönder formulerat hos notarie Sand vall

ger en del information i denna fråga. B ön­

derna poängterade att det var den extra ut­

skrivningen som var problemet. Man menade

att nu hade drängar, fattiga och unga bönder

på grund av armodet »lämnat oss och flera i

sticket» och dragit t i l l Småland för att ta

tjänst som soldater. Flera bönder var »medel­

lösa» och framhöll att nu skulle »de själva»

gå med och då skulle gårdarna överges. De

behövde hjälp för att »nj uta våra drängar och

medhjälpare», förklarade bönderna.47 Upp­

gifterna i skrivelsen tyder på att denna ut­

skrivning av båtsmän hade kommit att

drabba en grupp bönder som tidigare inte

kommit i fråga. Andra uppgifter i kommis­

sionsmaterialet understryker denna tolkning.

En bonde, som beskrev varför han inte oppo­

nerat sig, förklarade att han varken hade mågar

el ler söner som kunde drabbas av utskriv­

ningen och själv var han en skröplig man.48

Det var också de »gamla» bönderna som

hade argumenterat för att acceptera utskriv­

ningen i Ronneby. B öndernas förhandl ing

med landshövdingen hade pekat ut söner,

drängar, lösdrivare och icke aktiva båtsmän

som lämpliga för utskrivning, och i central­

maktens argumentation inför utskrivningen

var drängar en återkommande kategori.49

Starka skäl talar för att det var bönder i

utskri vningsbar ålder och gott skick som

agerade och protesterade. Det ordinarie båts­

manshållet i nnebar att lokalsamhällets före­

trädare hade en viss kontroll över utskriv­

ningsprocessen, men nu hade spelreglerna

ändrats. Den stora brist på båtsmän som

Wachtmeister redogjort för antyder att ut­

skrivningen sku l le bli omfattande. Wacht­

meisters och landshövdingens taktik var att

hela B lekinge skulle dela på bördan så att

inte bara skärgårdens söner och drängar

skulle drabbas, och uttryckligen gjordes det

klart att utskrivningen även gällde frälsebön­

derna.so Detta upplägg tyder på att överheten

förstod att lokalsamhället denna gång skulle

1 1

drabbas mycket hårt. Böndernas inledande

förhandl ingar med landshövdingen hade

först och främst eftersträvat att skydda ett

etablerat skikt av bönder. Denna taktik fun­

gerade i nte och motsättningarna i lokalsam­

hället accelererade.

Att frälsebönderna under generalamiral

Wachtmeister drogs in i utskrivningen gav

förloppet en speciel l dynamik. I käl lma­

terialet finns uppgifter som tyder på att mot­

sättningarna mellan frälsebönder och andra

bönder skärptes. En krit ik som återfinns i

källmaterialet gick ut på att frä lsebönderna

tidigare varit gynnade och att de vi l le dra sig

undan det som drabbade andra bönder.S I De

försökte också använda sig av denna sin

position när utskrivningen tog sin början i

Ronneby. När de kallats t i l l möte hade de för­

klarat att de ansåg att det var oklart om detta

gällde dem. Dessutom kunde de i n te komma

eftersom de hade order att i nfinna sig t i l l

tröskning på herrgården . Hade de försummat

detta hade de satts i fängelse, hävdade de.52

Att det handlade om frälsebönderna under

Johannishus i nnebar att utskrivningen även

skulle drabba generalamiral Wachtmeister i

form av brist på arbetskraft, något som kan

ha försatt Wachtmeister i en i n tressekonflikt. Även om protesterna hade sitt centrum i

Hjortsberga stärker v i ttnesmålen uppfatt­

ni ngen att man i Östra härad var införstådd

med utvecklingen i grannhäradet. Trots detta

valde man i Östra härad att gå med på ut­

skrivningen samtidigt som man börj ade

agera mot den. Ett vi ttnesmål omtalade att

»talet gått» om att häraderna inte skul l e sam­

tycka.SJ

Bönderna: politiska arenor och mob ilisering Genom de redovisade v ittnesmålen går det

att få grepp om böndernas mötesplatser,

deras organisation och mobil i sering. Den

1 2

naturliga mötesplatsen för bönderna var vid

kyrkan - i nte nödvändigtvis i kyrkan - det

var där man hade diskuterat, samrått el ler ut­

valt representanter.54 Men även sockenstäm­

man användes för att diskutera hur man

skulle agera.55 När diskussionen om Måns

Dufvas närvaro vid utskrivningen i Lyckeby

behandlades, var det krogen som omnämn­

des som mötesplats, det var där som Dufva

enligt vittnesmålen samtalat med häradsmän­

nen. I samband med att kommissionen i ntres­

serar sig för dessa mötesplatser framträder

bonderepresentanter som sex män och härads­

män, individer med speciell betydelse i

lokalsamhället.

Ett möte som t i l ldrog sig kommissionens

speciella intresse ägde rum hos en krukma­

kare på Pottholmen i Karlskrona, ett möte

kommissionen omtalade som hemligt. Via

olika v i ttnesmål formas en bild av detta. Ett

v i ttne gjorde gällande att det var Måns Dufva

som anordnat det. Landshövdingen hävdade

att 80 personer varit närvarande, och vi får

v ia andra v ittnen veta att frälsebönderna

levererat sina resepengar t i l l detta möte; bön­

derna hade skrivit under en skrivelse och lagt

sina bomärken t i l l den. Skriften var den som

skulle framföras i Stockholm.56 Den infor­

mation vi får om mötet fri läggs genom korta

ganska ordfattiga vittnesmål. Kommissionen

försökte få grepp om det och dess inriktning

genom att förhöra krukmakarens familj : hans

hustru och dotter samt en prästdotter som be­

funnit sig på plats. H ustrun svarade att hon

visste att en »hop» bönder varit i hennes hus

men ärendet kände hon inte t i l l . Dottern och

prästdottern sade sig inte ha någon kunskap

om mötet.57 Precis som fal let var när det

gäl lde böndernas vetskap om vem som star­

tat nejsägandet på torget i Ronneby, var de

närvarande vid mötet hos krukmakaren

märkbart ovetande om vad som skedde i

deras direkta närhet. Ett vittne gjorde gäl­

lande att några från Östra härad hade frågat

honom om Måns Dufva kunde ta med en böne­

skrift från dem t i l l Stockholm, och de hade

framfört att de v i l le möte Dufva i Lyckeby

följande dag. Dufva hade varit förhi ndrad

och M åns i Emmahult tog på sig att fara t i l l

Lyckeby. r Lyckeby hade han mottagit en

skrivelse med bomärken från häradet, denna

skrivelse hade sedan återtagits. Vem som

hade denna skrivelse visste han i nte.58

Kyrkan och prästerna användes av över­

heten för att få ut viktiga budskap t i l l under­

såtarna, och man kontrollerade att prästerna

hade ful lgjort dessa uppgifter. Samtidigt

förefaller prästerna ha varit ganska passiva

när det gällde att föra vidare information om

vad som hände i lokalsamhället ti l l över­

heten. När prästerskapet förhördes hade de

förklarat att det de kände t i l l om böndernas

protest hade de fått veta då al lt »passerat»

el ler via de kungörelser de läst upp från

predikstolen.59 Det var en påfallande passivi­

tet, ett förhållande som återspeglar prästernas

position med ena benet i lokalsamhället och

det andra i överhetens värld. Kyrkan kontrol­

lerades inte helt av överheten. Den kyrkl iga

organ isationen användes av bönderna. Bön­

derna hade sina representanter i den kyrkliga

organisationen, de så kal lade sexmännen.

Det var de som användes för att samla in

pengar till Dufvas förestående resa till Stock­

holm och som förmedlade pengarna t i l l

Dufva. Kommissionen förhörde av denna an­

ledni ng sexmännen socken för socken.60 De

intog en central position i lokalsamhäl let och

användes för t i l lsynsuppgifter och taxer­

ingsärenden .6 1 Deras position i lokalsamhäl­

let var av stort i ntresse för centralmakten

genom den inblick de hade i socknarnas

sociala och polit iska l iv . Det fanns al ltså en

tydlig väletablerad organisationsstruktur

med bonderepresentanter - om dessa sedan

var organiserade kring kyrkan el ler socken­

stämman, det var av underordnad betydelse,

organisationen kunde användas av bönderna.

Nämndemän omnämns på några stäl len i

käl lmaterialet. B land dem fanns det en sprid­

ning mellan sådana som sade sig vara för

överhetens l i nje, från de tvehågsna t i l l

sådana som agerat med bönderna.62 Nämn­

demännens instäl lning och agerande t i l ldrog

sig också kommjssionens intresse. M en sex­

männen var mer än nämndemännen entydigt

involverade i böndernas protestaktioner.

Kommissionen frågade vid ett t i llfälle några

församlade nämndemän om de v isste v i lka

som var upphovet till att utskrivningen »stu­

pat». De svarade att det vi sste de inte, men de

skulle gärna v i lja veta.63 På samma sätt som

det kan finnas anledning att förhåll a sig kri­

tisk ti l l prästernas uttalanden om vad de

visste, kan det finnas anledning att kritiskt re­

flektera över nämndemännens uttalanden om

vad de kände t i l l om det inträffade. De hade

en känslig position som förhandlare mel lan

all mogen och överheten, och trycket under­

ifrån var märkbart. Ett v ittnesmål berättade

att en av de personer som kommissionen

visat speciellt intresse för, Samson Olofsson,

yttrat att: »Stå nu på er nämndemän, det

I 000 djävlar taga er och ge intet bort oss».64 Överheten använde dem också aktivt i kom­

munikationen med bönderna, v id ett t i l lfälle

omtalades att nämndemännen »beordrats»

tala med socknarna.65

Upplösningen Trots rannsakning och den tydl iga makt­

demonstration som detta markerade var

landshövdingen inte riktigt säker på att det

skulle få någon effekt för utskrivningen. H an

konstaterade i ett brev den 1 6 september att

han inte hade kunnat fortsätta med den , efter­

som »all mogen ännu framhärdar i den tan­

ken, att de inte v i l l låta sig skrivas». Han

hänvi sade också t i l l ett brev från Amirali­

tetskoll egium som ifrågasatte v i lken nytta

man kunde ha av bönder och »Obefaret folk»

1 3

t i l l sjöss. Landshövdingen avslutade med att

han v i l le ha ytterligare i nstruktioner om hur

han skul l e handla.66 Kanske anar man bakom

denna argumentation en uppgivenhet och ett

första steg mot en kompromisslösni ng eller

en reträtt? Innan utskrivningen slutfördes

kom dock förutsättningarna att helt föränd­

ras. Hösten 1 7 1 0 kom de första ryktena om

att pesten härjade på andra sidan Östersjön

och i Danmark. Den 28 oktober 1 7 1 0 ut­

färdades en pestförordning för Skåne. Lands­

hövdingen i B lekinge rapporterade att pesten

kom t i l l Karlskrona hösten 1 7 1 0, och den 8

november lästes en pestförordning för Ble­

kinge upp i länets kyrkor. I B lekinge nådde

pestepidemin sin kulmen under 1 7 1 1 .67 Med

pestförordningarna förändrades förutsätt­

ningarna för maktutövningen och för männi­

skors möj lighet att resa och mötas. Lands­

hövdingens verksamhet kom från och med

oktober månad att allt mer i nrikta sig på kam­

pen mot pesten.68 Det hot som utskrivning­

arna utgjorde hade fått konkurrens av ett mer

påtagl igt hot. Men pesten kom också på ett

mer direkt sätt att påverka slutskedet av den

process som behandlats ovan.

De bönder som kommissionen ansåg vara

ledare för revolten mot utskrivningen fördes

t i l l Karlskrona för att hållas i fängsligt förvar.

Arresten hade dock i nte plats för dessa, el ler

också ansågs den opassande av någon orsak,

och magistraten hyrde ett hus i v i lket fång­

arna skulle hål las i arrest. Ur borgargardet

utsågs sex borgare som skulle sköta vakthål l­

ningen. I december månad 1 7 1 0 lyckades de

tre bönderna rymma och en del oegentlighe­

ter uppdagades. De sex borgarna hade skaffat

ersättare som fångvaktare. Av dessa personer

defi nierades några av dem som: pojke, dräng

och en soldat. Vid vaktavlösningen hade

vakterna fått ett exemplar av en i nstruktion

för vakthål lningen utfärdad av landshöv­

dingen. Det v isade sig att ingen av vakterna

kunde läsa. Av förhören vid rådstugerätten

1 4

framgår det att fångarna fått ta mot besök och

att de fått röra sig ute på gården. Vid flykttil l­

fället satt fem vakter i nne i huset, en vakt be­

fann sig ute på gården med två av fångarna.

Vakten på gården anade oråd och vände in i

huset för att varsko de andra vakterna. När

han kom ut på gården var fångarna borta och

samtidigt hade den tredje fången lämnat

huset och försvunnit. Jakten upptogs på

Karlskronas gator, men fick avbrytas utan

resultat. En vakt uppgav att det var så mörkt

att man inte kunde se handen framför sig. De

borgare som utsett de försuml iga ersättarna

förklarade sitt agerande med att de inte själva

vågat fullfölja s i tt uppdrag på grund av den

smittsamma sjukdom som härjade staden. De

sex borgarna fängslades av rådhusrätten.69

Kanske handlade det om försumlighet e ller

rädsla för pesten. Men det kom också en in­

dikation på att borgerskapet inte tog alltför

allvarligt på uppgiften att bevaka Måns

Dufva. Han hade satts i arrest i Karlskrona

redan den 20 augusti 1 7 1 0. Den 3 1 augusti

rapporterades att vakten, svarvaren Jacob

Pehrsson, vid två t i l lfällen varit drucken och

lämnat sin post. Svarvaren arresterades med

hänvisning t i l l denna försumlighet.70 Tre

bönder som anklagats för al lvarliga brott mot

kronan hade rymt och i stället satt sju för­

sumliga borgare i arresten.

Sammanfattande diskussion Utskrivningen i Ronneby 1 7 1 0 gick inte

riktigt som överheten tänkt sig. Bönderna

vägrade att gå med på extra utskri vning av

båtsmän. Protesterna, el ler upproret som

överheten ibland benämnde det, hade tagit

fart i Hjortsberga socken, Medelstads härad.

Frälse- och kronobönder omnämndes t i l l ­

sammans, men framföral lt pekades grevens

frälsebönder ut. Möten hade hållits och kon­

takter hade tagits med Östra härad. l denna

mening var protesterna medvetna och orga-

niserad

e. L

an

dsh

öv

din

gen

had

e in

te u

pp

­

märk

samm

at d

etta v

id

det

första

utsk

riv­

nin

gsm

ötet i L

yck

eby

; vid

det fö

ljande m

ötet

i Ro

nnby

blev

do

ck o

mfattn

ingen a

v p

rotes­

terna ty

dlig

a.

Bö

ndern

a ag

erade

ko

llek

tivt

och

ma

n fö

rsökte sk

yd

da varand

ra ge

no

m att

inte

ange

någo

n led

are eller u

pp

ho

vsm

an

.

Tro

ts detta

lyck

ades d

et för rannsak

nin

gs­

ko

mm

ission

en att få

fram tillrä

cklig

med

in­

form

ation fö

r att rin

ga

in någ

ra ledand

e per­

soner. E

n av dessa p

ersoner, M

åns D

ufva, får

tyd

ligare k

onturer än d

e andra. D

et går a

tt

ko

nstatera att det inte h

andlad

e om

nå

go

n

perso

n ur d

e läg

re skik

ten i lo

kalsam

hä

llet.

Dufva had

e ett ko

ntaktnät so

m sträck

te sig

up

p i sk

ikten av o

fficerare, tjänstemän o

ch

präster. E

n an

led

nin

g till a

tt Du

fva

agerad

e

var med

största säkerhet att u

tskriv

ning

arna

vid

detta tillfä

lle sku

lle k

om

ma att d

rabb

a

etablerad

e b

önd

er so

m

ho

no

m

själv

-d

et

handlad

e in

te b

ara om

d

rängar,

söner

och

lösd

rivare. D

et gick

vid

den

na

utskriv

nin

g

inte

he

ller att sk

ydd

a sig b

ako

m e

n p

ositio

n

som

frälseb

ond

e. U

tskriv

ning

en d

rabb

ade

Joh

an

nish

us slo

tt. Fo

to K

arl Berg

man.

lok

alsam

hä

llet p

å ett

sådant

sätt a

tt d

en

sociala

skik

tnin

gen

fram

trädd

e. E

tablerad

e

bö

nder

pro

testerade

trots

de

up

pen

bara

riskerna. Bö

nd

er, som

räknad

e med

att stå

uta

nfö

r u

tskriv

nin

gen

p

å g

rund

av

ålder,

ku

nd

e förhålla

sig p

assiva

eller till o

ch med

ge sitt stö

d till u

tskriv

nin

ge

n. N

äm

nd

emä

n

tvin

gad

es välja sida

.

Bö

nd

ernas ag

erande

infö

r u

tskriv

nin

gen

blo

ttlägg

er ett mö

nster so

m k

an disk

uteras i

termer a

v p

olitisk

ku

ltur. D

et fanns en m

ötes­

ku

ltur o

ch etab

lerade info

rma

tion

sväg

ar där

ma

n a

nv

än

de sig

av

sexm

än

nen

. Bö

nd

erna

an

vä

nd

e aktiv

t sexm

än

nen

för att org

anisera

och

gen

om

föra ak

tiviteter relaterad

e till mo

t­

ståndet.

Mång

a p

ersoner

invo

lverades

på

detta sätt i a

ktiv

iteterna och

må

ng

a g

jord

es

med

ansvariga. D

etta inneb

ar att det var svårt

att skilja

ut v

ilka

som

sku

lle d

öm

as och

vilk

a

som

sku

lle gå

fria. Ra

nn

sakn

ing

sko

mm

issio­

nen

had

e svå

rt att d

ra en

grä

ns fö

r vilk

a so

m

sku

lle straffas o

ch v

ilka

som

sku

lle k

lara sig,

egentlige

n b

ord

e stö

rre delen

av

bö

nderna

straffas e

nlig

t k

om

missio

ne

n.

Ko

llektiv

et

15

-"gm

ttfi

: ■wm B;.

WM '* - , B; . f-f ,

:: K ■BL

-v ..j-m ■s-

••.; :>ÿÿwm WBmm'fj jHP* *

lilÍlltíiS ■ .•:k m?'ÿÿV;:' '

H *&**& tissssi il jsssssss«!issssissss! i1■ : I Í ■; B

.f

;IPs r=

I BI»8 i« ÍS5SSÍ KSS.SKTIf iSí88»55!j 1' ;•?'sss:

II■mmmI m"-. ■

91 '8ral S:

■:!

m sä i «V IR1HI if $• £;;

ilpl

• ’ « .ý >>v#

Hi [i.i I' Ä j|H

"11 '

iMi[i|iI -«•»a-sii

il 1:ÿ■.

■'Í »8s| fi Issssissss! W '*£, *5=ss! I [ssssw mkr 1 im II;>111ivV ' ,v

I ,måi §§|;

I®M*#si ?i m.»im «j|j|i i x) ”lp rH,1'.

x:"xva :'ÿ -'x;

£*?

p; ■ :ÿ sI -X

■ M

.ii' ■

agMl•V ::

1 mgg&gÉi

imiXV:

11

och bredden i protesterna utgjorde på detta

sätt ett skydd. B öndernas kol lekt i va agerande

blev tydligt när majoriteten av bönderna

skyddade varandra genom att i nte peka ut

någon ansvarig för händel seförloppet på

Ronneby torg. Böndernas handl ingssätt an­

tyder en pol i tisk kultur som överheten inte

riktigt hade grepp om. Det var något som

fungerade utanför regelverket - under ytan.

Endast med svårighet kunde överheten nå

ned i denna böndernas lokala struktur. Inte

ens prästerna, rotade i lokalsamhället, funge­

rade riktigt bra som informatörer el ler som

överhetens förlängda arm . Snarare tyder bön­

dernas användande av kyrkan och dess orga­

n isation på att det var bönderna som kontrol­

l erade den lokala kyrkliga organisationen.

Kungamakten hade avkrävt bönderna en

trohetsed när kriget brutit ut . Uppenbarligen

l i tade man i nte riktigt på att bönderna i

B l ekinge loj al t skulle stäl la upp i ett nödläge.

Frågan är hur böndernas lojal i teter såg ut?

Deras argumentation utgick ifrån att de upp­

fyllde de krav kungamakten ställde i och med

att de ställ t upp på det ordinarie båtsmans­

hållet. De hävdade v idare att denna ordning

var framförhandlad på riksdagen. Man utgick

i från en form av kontrakttänkande med för­

handlingar och där bönderna ansåg att de

stod fast vid en överenskommelse. Hur stark

enheten i lokalsamhället var i den na fråga

kan dock ifrågasättas. Ett mönster framträder

där de etablerade bönderna förhandlat fram

en ordning som hade udden riktat mot de

lägre sociala skikten i första hand. B önderna

hävdade också att om fienden stod i landet då

skulJe man gå ut och försvara riket - i prakti­

ken handlade det om att försvara den egna

gården och det lokalsamhälle där man ver­

kade. Det finns inget i detta käll material som

pekar i riktning mot att protesterna marke­

rade en loja l i tet t i l J Danmark. M an skulle

kunna argumentera för att sådana lojal i tets­

yttringar knappast skulle uttryckas inför den

1 6

svenska överheten . Samtidigt kan man för­

vänta sig att minsta yttring i denna riktni ng

skulle ha använts av den svenska central­

makten. Den primära lojal i teten var riktad

mot lokalsamhället, men de drivande bön­

derna drog en gräns nedåt, mot andra mer

marginaliserade grupper som inte omfattades

av lokalsamhällets gemenskap. Det var inom

häradet och grannhäradet som denna bonde­

grupp kunde handla t i l lsammans för att värna

sina intressen. Detta lokalt förankrade age­

rande kan sedan ha kombinerats med en form

av rikslojal i tet. B önderna hade trots al lt i

riksdagsförhandl i ngar accepterat den ordina­

rie utskrivningen. Konflikten i B lekinge 1 7 1 0

kom att handla om hur dessa framförhand­

lade »avtal» skulle tolkas och om v i lken

part som levde upp t i l l avtalets överenskom­

mel ser.

Noter När beteckningen Vol . , redogörelse. protokoll resp.

bi laga anges avses Äldre kommissioner nr 75, Riksarki­

vet Stockholm.

I Lars Ericson, Krig och krigsmakt under svensk stor­

maktstid, Lund 2004 ( 2004 a) , s. 1 33- 1 53 . 2 Ni ls Erik Vi l lstrand, >> Bondpojkar doppade i vatten' .

Svensk sjömil itär rekrytering ur ett jämförande perspek­

tiv ( 1 500- 1 800)». Människan i flo/lans tjänst, Sjöhisto­

riskt symposium i Åbo 24 november 2000, Meddelande

från Jungfrusundsprojektel 6, s. 45--47. Angående flot­

tans bemanning se även Ericson 2004 a s. 34. Även Lars

Ericson Svenska knektar. lndelta soldater, ryttare och

båtsmän i krig och fred, Lund 2004 (2004 b), där båts­

manshållet i B lekinge förklaras, s. 63 ff; Ericson uppger

att I 350 båtsmän överfördes från Finland, s. 66.

> Martin Linde, Statsmakt och bondemotstånd, allmoge

och överhet under Stora nordiska kriget, Uppsala 2000,

s. 1 4, 1 86-1 89, 229-23 1 , 239.

4 ÄJdre kommissioner nr 75, B i laga 15, Riksarkivet

Stockholm.

s B ilaga 4, s. 2, Vol. 1 fol. 27, 46, 52, 84.

6 Amiral itetskollegiums protokoll 6/8 1 7 1 0, Amirali­

tetskol legium Kansliet Serie Al vol. 2, s 569, Krigsarki­

vet Stockholm.

7 Karlskronas Rådhusrätts renoverade dombok 1 7 1 0.

29/8 s. 429, 3 1/8, s. 438, 1 4/9 s. 456. Göta Hovrätts

arkiv. Jönköping.

'

s Bilaga 1 1 , se även Bi laga I 0, 1 2 ; Lars Eric son uppger

en brist på 2 000 man, se Ericson 2004 b, s . 6S.

9 Bi laga 1 6.

10 Vol . I fo l . 3 .

1 1 Kommissionens redogörelse s. 4--7. Även Bi laga 2

s. 2--4.

1 2 Bi laga 3 .

1 3 Bi laga S. 1 3 , Brev Adlersten t i l l kommissionen 1 6/9,

s . S .

1 4 Bi laga I , s. I . Bi laga 4 s. 1 -2 .

1 5 B ilaga 4 .

1 6 Vol . I fol . 1 0- 1 2, S3.

1 7 Vol . I fol . 80.

18 Vol . I fol . I .

19 Protokoll I S/8. Bilaga 7.

20 Vol. I fol. 34, 3S, 47, S I , 70, 7 1 , passim. 2 1 Vol. I fol. 1 4, I S , 20.

22 Vol. I fol. 1 3, 54, 56-58, 6 1 , 7 1 -72.

23 Vol. I fol. 38. 40, 42, 66-67, 94.

24 Bilaga 7 s . I, Vol. I fol . 63, 66.

2s Vol . I . fol. 1 4.

26 B ilaga 7.

27 Protokoll 1 5/8 fol. 34, Vol. I fol . 8, I 5. 20. 53.

2s Bi laga 6, s . 1 -2 .

2 9 Kommissionens redogörelse, s . 9- 1 0.

30 Bi laga 7 s. I, Vol. I fol . 1 2, S7, S9, 78, 88; tredje och

femte ryttare syftar troligen på de tre- och femmän­

ningsregementen som sattes upp t i l l rikets försvar, Bodil

Persson, Pestens gåta, Lund 200 I , s . 1 84.

31 Möj l igheten att sätts upp flera ryttare eller båtsmän

användes av välbärgade bönder, Ericson 2004 b s . 42,

Ericson 2004a s . 32.

32 Äk. nr 75, Bi laga 7 s . I , Vol. I fol . 1 2, 57, 59. 78. 88.

33 Protokoll I S/8 s. 3, Vol. I fol . 90.

34 Adlersten ti l l kommissionen 1 6/9 1 7 1 0, s . 3.

35 Bi laga 1 9.

36 Kommissionens redogörelse s. I 0- 1 1 .

37 Vol. I fol. 1 9. 87-88, 92-93.

38 Vol. I fol. 87.

39 Vol . I fol. 84--87, Kommissionens protokol l fol . 20,

Bi laga 1 8.

40 Vol. I . fol . 94-9S, Kommissionens redogörelse s. 8.

41 Bilaga 1 7 .

4 2 Kommissionens redogörelse s. I 1 - 1 2.

43 Rådhusrätten Karlskrona 1 7 1 0, Renoverade dom­

böcker, Göta Hovrätt Jönköping, 1 0/ 1 2 s . 669.

+l Vol . I fol . 4S, 63, 66.

45 Vol. I fol . 3 1 , Kommissionens protokol l , fol. 30.

46 Vol. I fol . 2--4.

47 B ilaga 1 7 .

48 Vol. I fol . 39.

49 Bi laga 4, s. 3, Bilaga 2, s, 2--4, Bi laga I 0, s . I , B i laga

1 1 s . 3.

50 B i laga 3.

5 1 Vol. I fol . 37.

52 Vol . I . fol . 49-SO.

53 Vol . I fol . 64.

54 Kommissionens protokol l fol . 1 2. Vol . I s . 1 9, 3 1 , 8S,

55 Vol. I fol . 69, samma ex. Kommissionens protokol l

fo l . 26.

56 Vol. I fol. 1 1 , 1 7, 26, S6, Kommissionens redogö­

relse s. 9.

57 Vol. I fol. 67.

58 Vol. l fol. S6.

59 Vol. l fol . 2 l -2S, 29.

60 Vol. I fol . 33, 42, SO, S I , S2, S3, 64, 70.

6 1 Peter Aronsson. Bönder gör politik. Det lokala själv­

styret som social arena i tre Smålandssocknar, I 680-

l 8SO. Lund 1 992, s. 1 1 2. I IS- 1 1 6.

62 Vol. I fol . 1 4. 24, 28, 36, 46, 48, S2, SS 60, 70-72, 87,

88.

63 Vol. I fol . 67.

64 Vol. I fol. 8 1 .

65 Vol. l fol . 82.

66 Adlersten t i l l kommissionen 1 6/9 1 7 1 0, Extract. brev

Amiralitetskoll. t i l l Landshövdingen 1 4/9 1 7 1 0.

67 Bodil Persson, Pestens gåra, Farsoter i det tidiga

1 700-talets Skåne, Lund 200 I, s. 276-282; Per H ulter­

man, »Ti l lståndet i B lekinge under det Stora nordiska

kriget», Karo/inskaförbunders årsbok 1 916, Lund 1 9 1 7,

s. 249.

68 Karlskrona Rådhusrätt 1 7 1 0, 20/9, 1 / 1 0, 4/ 1 0, 2 1 / 1 1 .

223/ 1 1 , I 0/ 1 2, 1 2/ 1 2, I S/ 1 2, 20/ 1 2.

69 Karlskronas Rådhusrätts renoverade dombok 1 7 1 0.

1 0/ 1 2, s. 669. Göta Hovrätts arkiv, Jönköping.

70 Karlskronas Rådhusrätts renoverade dombok 1 7 1 0 .

20/8, s . 400, 3 1 /8 s. 4 3 8 . Göta Hovrätts arkiv, Jön­

köping.

1 7

1

Det svenska mottagandet 1 945 av flyktingar

från koncentrationsläger

Av Elisabeth Reuterswärd Fil .dr, I :e arkivarie

Det är nu 60 år sedan svenska Röda Korset for t i l l Tyskland och under brinnande krig lyckades hämta 15 345 fångar och omhänderta ytterligare 2 500 som oväntat släppts fria av kommendanten i Hamburg och satt på ett tåg på väg t i l l Danmark. I Totalt rörde det sig om 17 848 f lyktingar som hämtades av svenskar i ett främmande lands fängel­ser. Det var första gången i svensk h istoria som en sådan insats ägde rum och aktionen var unik.

Under andra hälften av 1900-talet skulle Sverige sedan i flera fall hämta flyktingar som samlats i läger i samband med krig, uppror och l iknande. Fångutväxlingar hade skett före 1945, men aldrig i sådant antal, och vid sådana t i l lfällen hade transaktionen gällt två parter som bägge haft fångar från det andra landet. Så var inte fallet med Röda Korsets expedition under Folke Bernadottes befäl i Tyskland våren 1945. Röda Korsets aktion, som här kommer att benämnas Vita Buss-aktionen, skedde under krigets sista intensiva fas innan Tyskland kapitulerade den 7 maj . Berlin hade tvingats kapitulera den 2 maj då staden ockuperades av trupper från Sovjetunionen. Tyska trupper i Danmark kapitulerade den 5 maj. Många har skildrat hur Vita Buss-aktionen gick ti l l , och ämnet är fortfarande hett omdiskuterat.2 Få skildringar finns emellertid om hur de räddade flyktingarnas första dagar i Sverige gestaltade sig.3 Detta är fullt förståeligt med tanke på att dessa dagar var av helt underordnad betydelse i jämförelse med vad de tidigare genomlidit. Under de senaste decennierna har emel lertid många som berördes av flyktingmottagningen - flyk­tingarna själva, personal som då var verksam samt även den breda allmänheten - önskat få veta mer om vad som egentligen hände då. Vad som sker med människor i flykting­läger och efter svåra händelser och katastrofer har dessvärre en ständig aktual itet, och det är detta ämne som här ska behandlas.

Studien begränsas t i l l Malmöhus län, som tog emot de flesta flyktingarna under de första dagarna. Den omfattar inte de ytterligare 10 000 flyktingar som Sverige tog emot under jul i 1945 i samarbete med United Nations Relief and Rehabilitation Administra­tion ( UN RRA). Svenska Röda Korset var i hög grad involverat även i den aktionen som helt och hållet var inri ktad på fångar från koncentrationslägren. Denna senare grupp av flyktingar placerades i samma flyktinganläggningar som de tidigare flykti ngarna vistats i. I juni hade dessa hunnit föras över t i l l anläggningar i andra delar av landet och hade därmed berett plats för nykomlingar. De mi l i tära flyktingar av olika nationalite­ter som kom ti l l Sverige under samma period behandlas inte heller här. Dessa inkvar­terades på särskilda anläggningar.4 Käl lmaterialet består i huvudsak av Civi lförsvars­sektionens arkiv i Malmöhus läns landskanslis arkiv hos Landsarkivet i Lund.

Vilka slags flyktingar var myndighe­terna beredda på i Skåne våren 1 945 ? Det fanns en beredskap för flyktingar under

hela kriget och många hade kommit före

april 1 945. Cirka 70 000 barn hade evaku­

erats från Finland. Norska motståndsmän

hade flytt från Norge. Från Danmark kom

cirka l l 000 personer, varav 7 000 var judar

som flydde under hösten 1 943. Från de bal­

t iska länderna kom cirka 30 000 flyktingar

hösten 1 944. I samband med striderna i norra

Finland hösten 1 944 flydde cirka 55 000 fin-

1 8

ländare med 32 000 kreatur till Tornedalen.

En stor organisation bestående av militärer,

hemvärn, Röda Korset och Civilförsvaret

hade upprättats redan i början av kriget och

hade trimmats i samband med varje ny grupp

som kom. I jämförelse med alla dessa som

redan kommit, kan man tycka att mottagan­

det av färre än 20 000 från Tyskland inte är så

mycket att orda om.

Man var medveten om att ytterligare flyk­

tingar skulle kunna söka sig till Sverige

1945. Den 1 september 1944 utfärdade So­

cialstyrelsen en hemligstämplad promemoria

om hur länsstyrelserna och de militära myn­

digheterna skulle hantera en större flykting­

ström. Det hade blivit uppenbart att Tyskland

gick mot ett nederlag, och man befarade att

slutstriderna skulle kunna bli våldsamma

även i Danmark. Till skillnad från tidigare

flyktingströmmar skulle den nya kunna bestå

av tyska militärer, danska samarbetsmän och

så kallade Schalburgare som flydde från seg­

rande armeer och befriade människor.5 Civil­

försvaret och länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus län, Hallands, Kristianstads, Malmö­

hus, Blekinge och södra delen av Kalmar län

uppmanades att planera för en sådan situa­

tion, med tyngdpunkten förlagd till Skåne.6

Länsstyrelsen i Malmöhus län hade det

övergripande ansvaret för flyktingmottag­

ningen i länet. 1 dess arkiv kan man följa för­

beredelserna för en eventuell flyktingström.

Försvaret bevakade kusterna och skulle där

gripa inkommande flyktingar och föra dessa

till särskilda uppsamlingsläger som förbe­

reddes i Ystad, Trelleborg, Stora Hammar,

Klagshamn, Malmö, Barsebäck, Landskrona,

S:t Ibb, Helsingborg, Viken, Höganäs och

Mölle. Inga förläggningar var planerade i

Lund i den preliminära beredskapen. Civil­

försvaret i länet var inriktat på att evakuera

städerna i händelse av anfall från luften. Po­

lisen och den lokala befolkningen skulle

anmäla flyktingar de eventuellt påträffade.

Skolor och sporthallar skulle utnyttjas, och

man hade bestämt vilka som skulle bemanna

dem samt sö1ja för utspisning och eventuell

sjukvård. I uppsamlingslägren skulle flyk­

tingarna delas in i 5 kategorier:

A uniformerad tysk personal och uniforme-

rade danska samarbetsmän

B klara fall av civila samarbetsmän

C civila tyska medborgare

D civila danska medborgare utom de under

B nämnda (patrioter och tveksamma fall

av samarbetsmän)

E övriga flyktingar av utländsk nationalitet

(f.d. krigsfångar och tvångsförflyttade

civila)

För att underlätta uppdelningen skulle det

lokala civilförsvaret samarbeta med de

danska myndigheter som fanns i Sverige.

När de olika kategorierna skiljts åt, skulle de

transporteras vidare till flyktingläger anpas­

sade för varje kategori längre norrut och inne

i landet, i första hand på landsbygden.

Hemliga flyktingar När promemorian utfärdades den 1 septem­

ber 1944 hade den så kallade Vita Buss­

aktionen i stor hemlighet bö1jat planeras.

Den hölls hemlig mycket länge eftersom det

var ett av de villkor som inrikesministern och

SS-chefen Heinrich Himmler ställde för att

gå med på att Röda Korset skulle få göra mer

för de skandinaviska fångarna än att skicka

matpaket. Först när fångarna förts ut ur

Tyskland vågade svenska myndigheter låta

pressen skriva om räddningsaktionen och de

vidriga förhållandena i koncentrationslägren.

Statens informationsbyrå (SIS) höll en press­

konferens den 28 februari 1945 och medde­

lade att en Röda Kors-expedition hade inletts

för att evakuera tysk-svenskar (icke fångar),

men även för att försöka få loss skandinaver

från koncentrationslägren. Informationsby-

19

■

rån hemställde att »Grå lapp» gällde, v i lket

innebar att pressen förbjöds att publicera det

den då fick besked om.7 Den 26 mars höll Ut­

rikesdepartementet ytter I igare en presskon­

ferens då man vädjade t i l l tidningarna att t i l ls

v idare avstå från publicitet.8 Tysklands­

svenskarna samt en del av de sjuka skandina­

v iska fångarna hade då redan nått Skåne.

I en i nstruktion som länsstyrelsen i Malmö

skickade t i l l det lokala civi lförsvaret den 23

mars nämns i nget om fångar från koncentra­

tionsläger. Civi lförsvarets personal uppma­

nades däremot att vara särskilt uppmärksam

på att man bland ankommande flyktingar

kunde finna »ledande politiker, högre ämbets­

män, högre gestapobefäl, grövre krigsförbry­

tare, ur a l lmän synpunkt grövre brottsli ngar»

som skulle överlämnas t i l l poli sen och rap­

porteras t i l l l änsstyrelsen. De pol itiker och

ämbetsmän som åsyftades gällde aktiva

nazister. Instruktionen var all tså fortfarande

i nriktad på vad som kunde hända vid ett tyskt

sammanbrott i Danmark. Men den var också

öppen för andra slags flyktingar och det var

hög tid för det - i länsstyrelsens i nstruktion

ägnas näm l igen utrymme såväl åt sanitets­

anstalter, karantänläger och sj ukhus som åt

häkten ( för brottsliga flyktingar).

Kronologin för räddn ingsaktionen i Tyskland Om man ser t i l l kronologin i Tyskland hade

H immler den 1 9 februari medgivit att skan­

dinaviska fångar fick samlas i Neuengamme­

lägret, nära gränsen t i l l Danmark. Fördelen

med det koncentrationslägret var att det låg

så nära den danska gränsen att fångarna

snabbt skulle kunna föras därifrån om totalt

kaos och våld uppstod innan Tyskland kapi­

tulerade. Det var emellertid ännu i nte tal om

t i l lstånd för Röda Korset att föra fångarna

bort från Neuengamme t i l l Sverige eller t i l l

20

Danmark. Däremot fick Röda Korset t i l l ­

stånd att hämta svenskfödda tyskor med barn

och föra dessa t i l l Sverige, och så skedde

under mars månad och början av apri l .9 Den

räddningsoperationen, som inte gällde kon­

centrationsläger, ingår i nte i den statistik som

nämnts i i nledningen. Den 2 april hade

Bernadotte utverkat til lstånd att få föra ut alla

norska och danska kvinnor samt alla sjuka

skandinaver och ett antal norska studenter

från Neuengammelägret för v idare transport

t i l l Sverige. De skandinaviska kvinnorna

överfördes omgående. Den 9 april överflytta­

des 8 1 8 sj uka fångar t i l l Danmark, och de

flesta av dem transporterades vidare t i l l

Sverige därefter, bland annat t i l l Småland. I D

Den 1 9 april fick Röda Korset äntligen

t i l lstånd att hämta alla återstående skandina­

ver i Neuengamme och transportera dem t i l l

Danmark. Det rörde sig om cirka 4 200 män,

då kvinnorna och de sj uka redan hade häm­

tats. Det danska Röda Korset bidrog i den

aktionen med en stor mängd fordon och per­

sonal . Den 2 1 april utvidgades t i l lståndet t i l l

att omfatta 1 000 kvi nnor från RavensbrUck,

som Fel ix Kersten och Norbert Masur för­

handlat om. " Den 23 och 24 april ägde de

sista förhandlingarna rum, då Bernadotte fick

rätt att utan begränsning transportera bort

vem han vi l le . Då återstod bara några få

dagar innan Tyskland kapitulerade den 7 maj .

Det svenska Röda Korsets ursprungliga upp­

drag var begränsat t i l l räddning av skandina­

ver. Den delen av uppdraget avslutades den

20 april och där kunde hela operationen ha

avsl utats. Så långt fanns också en beredskap

i Skåne, eftersom antalet inte översteg 8 000

personer.

Den andra etappen, räddningen av 7 750

icke-skandinaver plus ytterligare 2 800 kvin­

nor som befriats av Hamburgs kommendant,

i nleddes den 25 april och avslutades i Tysk­

land den 30 apri l . De flesta av dessa skul le

komma t i l l Skåne några få dagar senare.

I

Kronologin i Skåne

Länsstyrelsen var den 3 1 mars beredd på att

antalet flyktingar kunde bli stort. Den 3 1

mars skrev länsstyrelsen ( l andssekreteraren

Nils Gunnar Valentin ) t i l l Civi lförsvars­

styrelsen i Stockholm att länsstyrelsen under

hela mars månad varit sysselsatt med att ut­

arbeta planläggn ingen för att ta emot en

större flyktingström. Valentin konstaterade

att det var omöj l igt att med någon grad av

säkerhet fastställa hur stort antal flyktingar

»som vid ett tyskt sammanbrott i Danmark

/kunde/ förväntas taga sig över t i l l Malmöhus

län. Under vissa förhållanden kunde kanske

antalet komma att i nskränka sig till något

tusental, men å andra sidan var det inte ute­

slutet, att flyktingarna kunna anlända i tio­

tusental . » Länsstyrelsen hade därför planerat

för att samtidigt inkvartera 20 000 flykti ngar.

De planlagda uppsamlingsplatserna och ka­

rantänlägren hade sammanlagt en kapacitet

för 1 8 000 personer, men rekognoscering och

planläggning för ytterl igare läger pågick. 1 2

Söndagen den 1 5 april ägde med kort var­

sel ett sammanträde rum i länsstyrelsens

sessionssal i Malmö. Då kände de centrala

myndigheterna endast t i l l att sj uka skandina­

viska fångar och skandinaviska kvinnliga

fångar fick föras t i l l Sverige. B land de när­

varande fanns förutom representanter för

länsstyrelsen även representanter för Utlän­

ningskommissionen och Medici nalstyrelsen,

bland dem Axel Höjer (generaldirektör för

Medicinalstyrelsen ), Ernst Bexelius (byrå­

chef vid Socialstyrelsens utlänningssektion),

Eije Mossberg (statssekreterare, Socialde­

partementet) och Torsten Segrel l (c ivi lför­

svarsdirektör i Malmöhus län) . 1 3

Enl igt d e anteckningar som bevarats i

länsstyrelsens arkiv rörde sig diskussionen i

huvudsak om den väntade flyktingmottag­

ningen, som antogs bestå av ett par tusen

legala flyktingar (kvinnor och sj uka skandi-

naver från de tyska koncentrationslägren)

samt ett betydligt större antal illegala flyk­

ti ngar som antogs vara uniformerade och

c iv i la tyskar samt danska och norska samar­

betsmän.

Höjer k largjorde även att de legala flyk­

tingarna förmodligen måste i nkvarteras

mycket l ängre i Mal möhus län än vad det

lokala Civi lförsvaret hade planerat för. Orsa­

ken var att de var för sj uka och medtagna för

en omedelbar transport samt att det i S må­

land inte fanns så många läkare el ler så stora

medicinska möj l igheter som i Skåne. Eije

Mossberg förklarade att det rent organisato­

riskt hade varit bäst att genast forsla dem

längre uppåt landet, eftersom de annars

kunde bli en »propp för den väntade stora

flyktingströmmen». l det rådande läget fick

de emellertid bli kvar i Skåne.

Ernst B exelius berättade att Utlänni ngs­

kommissionen disponerade lokaler för sj uk­

förläggningar i Bjärred ( Saltsjöbad) samt på Örenäs och Ramlösa Brunn. Man tänkte även

försöka få Sundsgården och Hotel l Hoppet.

Han begärde att länsstyrelsen skulle ta dessa

lokaler med förfoganderätt. Deltagarna i

mötet konstaterade att många av skolorna i

Malmö i nte var lämpliga för sjukförlägg­

ningar eftersom de saknade t i l lfredsställande

sanitära anordningar. I det läget förklarade

läkaren, dr Bergman, att man vid Lunds lasa­

rett skulle kunna frigöra reumatiska avdel­

n ingen genom att flytta svenska patienter t i l l

andra avdelni ngar. Höjer berättade at t sjuk­

husen i Jönköping och på andra orter fått

order att utrymma 5 procent av den svenska

befolkningen.

Man diskuterade även de i l legala flykting­

arna. Frågan var hur dessa skulle behandlas.

Eije Mossberg ansåg att om det kom en

sjövärdig båt med civila tyskar borde hela

fartyget avvisas och anmodas att gå ti l l Tysk­

land. Om man var tvungen att ta emot den -

och S kåne var al ltför belastat - skulle sjö-

2 1

värdiga båtar kunde dirigeras t i l l hamnar i

andra län l ängre upp i Östersjön.

Mossberg berättade också att man räknade

med att hela förband skulle fly från Norge.

Norska samarbetsmän skulle i l i khet med

uniformerade mi l i tärer omhändertas av

svensk m i l itär. Vad gällde Danmark berät­

tade Ernst Bexelius att polisen i Sverige hade

ett ganska uttömmande register över Schal­

burgmän som man skulle använda vid mot­

tagandet och klassificeringen av civi la flyk­

tingar. Han ansåg att det skulle vara bäst om

man kunde föra alla danska flyktingar t i l l

v issa bestämda uppsaml ingsplatser i Malmö,

Helsingborgs och Halmstads hamnar, even­

tuel lt även i Landskrona, där polisens regis­

ter genast kunde anlitas . 1 4

F u l l flyktingberedskap rådde alltså i mit­

ten av apri l . Länsstyrelsens beräkningar av

den 3 1 mars stämde väl när det gällde upp­

skattningen av det högsta tänkbara antalet

flyktingar. Det som inte alls stämde var att en

majoritet kom från Tyskland, i nte Danmark

eller Norge, att al la kom från koncentra­

tionsläger, att n ärmare hälften var kvinnor.

Kvi nnorna var inte danska, norska eller

tyska, utan polska, ryska, franska, neder­

ländska, belgiska, rumänska, ungerska m.m.

De kom inte heller på eget bevåg i små båtar

längs kusterna, utan fördes t i l l Sverige av

svenska och danska Röda Korset. De var i nte

friska, utan ett mycket större antal än vad

som beräknades den 1 5 april skulle visa sig

vara sj uka.

Nya instruktioner, fler flykti ngförläggningar I Malmöhus länsstyrelses diarium över civi l­

försvarsärenden fi nns en kronologisk för­

teckning införd över antalet flyktingar som

anlände t i l l länet från och med januari l 945.

Under perioden 1 9 j anuari - 1 8 maj anlände

1 9 253 flyktingar. I det diariet kan man också

22

följa hur mängder med byggnader med yt­

terst kort varsel togs i anspråk som förlägg­

ningar. 1 5

Antalet nyanlända var begränsat t i l l högst

ett par hundra om dagen fram ti l l den 20 april

då I 5 1 0 flyktingar från koncentrationslägren

anlände t i l l Malmö civi l försvarsområde. Den

27 april kom 2 802 flyktingar. Och det var

bara början. Den 5 maj meddelade länsstyrel­

sen t i l l Kungl. Civi lförsvarsstyrelsen i Stock­

holm att I I 8 1 2 flyktingar hade anlänt t i l l

länet. Enl igt länsstyrelsens diarium anlände

totalt 1 7 383 flykti ngar mel lan den 1 6 mars

och 5 maj . Det framgår inte hur många av

dem som hämtades av Vita Bussarna och

vi lka som sökt sig t i l l länet på egen hand över Östersjön och Öresund. 1 6

De ursprungliga planerna vi sade sig vara

helt oti l l räckliga. Länsstyrelsen hade be­

fogenhet att för Civi lförsvarets räkning ta i

anspråk lokaler som bedömdes lämpliga t i l l

flyktingförläggningar. Vissa såsom Bjärreds

Saltsjöbad, Ramlösa Brunn, Frostavallen

utanför Höör och Örenäs ingick redan i pla­

neringen och sköttes av Röda Korset. Den 23

april tog länsstyrelsen Nya Borgarskolan i

Malmö i anspråk, trots motstånd från dess

rektor. Den 3 maj rekvirerades följande an­

läggningar i Malmö: dansetablissemanget

Valencia, Hjortska vi l lan, Nya Museet i

Malmö samt dess restaurant, Kommunala

flickskolan vid Rönnehol msvägen 8, Linne­

skolan och Södervärnskolan. Förutom de

ovannämnda användes även följande lokaler

i Malmö: Gamla Borgarskolan, Idrotts­

platsen, Tennisstadion, Mon Bijouskolan

(sj ukförläggning), Karl Johansskolan, Tekla Åbergs skola, Welanderhemmet och Mel­

lersta Förstadskolan. En del av dessa skolor

användes som sjukhus, eftersom resurserna

på Epidemisjukhuset och Flensburgska sj uk­

huset i nte räckte t i l l .

l Lund hade länsstyrelsen tagit i anspråk

Palaestra (uni versitets gymnastik- och fäkt-

Foi ogruf1 nr·. l lU !!1 1· 5420

.'iang-&.eid:mann Anna Olga Ma:i 'V.ina 6 .

Woi�ichowska , Mari�

Tuul i, '.i'civo

N •r 5544 Eatl.

Wieokematm , Harald y':.:1.:1• ka , ··.� 0n1::.

Det finns fotografier av många men långt i från al la flyktingar som kom med de Vita Bussarna. (Civi lförsvarssektio­

nen, Malmöhus läns landskansl is arkiv. Landsark ivet i Lund.

sal) , Flickskolan (Lindbergska skolan), Idrotts­

hallen vid Högevall , Klosterskolan (Råd­

mansvången på Väster i Lund), Parkskolan

( Nygatan-Svanegatan) och Råbyskolan. I

Lund utnyttjades även lasarettet ( Reumatolo­

gen) samt Epidemisj ukhuset .

l Helsingborg utnyttjades förutom Ram­

lösa Brunn och Öresnäs också Sundsgården,

Magnus Stenbockskolan, Den Danske Club,

Norrehedsskolan och Hotel l Elferson i

Möl le. I Landskrona användes som flykting­

förläggningar Flickskolan, Södra skolan,

Yrkesskolan, Krönleins v i l la och Epi demi­

sjukhuset. I Trelleborg användes Tennishal­

len, Lasarettet, Gråbröderssalen, Concordia,

Samrealskolan och Östra Skolan . I Ystad:

Läroverket, Östra Skolan, Idrottshal len, Salt­

sjöbaden. I Höganäs: Eric Ruuthsskolan.

Dessutom användes Falsterbohus, Frostaval­

len, S imrishamns lasarett, Epidemi sjukhuset

i Hässleholm och Epidemisjukhuset i Hörby.

Antalet flyktingar inom länet fortsatte att

stiga de närmaste tre följande dagarna trots

att en del skickades t i l l andra län, många t i l l

23

Ii•••iíiíi

ú

%,.1

£f;rMs*. bJöZ B'xnsk

Tam£t BtgmgteM M«gi '

:

<:&tt-íí:I.

'4

5.ÍÖ2 ■ «;

flS. .15.$

*

Småland och en del t i l l Kristianstads län.

Från och med den 6 maj minskade antalet

all teftersom fler kunde överföras t i l l andra

län. Den första, mest akuta fasen var därmed

överstånden . Inga flyktingar från koncentra­

tionsläger hämtades under juni månad. I ju l i

hämtades ytterligare 10 000, men de behand­

las inte i denna studie.

Sanitets behandlingen Det fanns en mycket stor rädsl a för smitt­

samma sj ukdomar. Antibiotika hade ännu

i nte börjat användas i Sverige och därför var

dödligheten fortfarande hög i många sjuk­

domar. Mest förödande var de för åldringar

samt för människor som var i dålig kondition

redan v id smittot i l lfället. Detta gällde alla

som kom från koncentrationslägren. Fläck­

tyfus var sedan gammalt en fruktad sj ukdom

som al ltid följt i krigets spår. Det var känt att

fläcktyfus förekom i koncentrationslägren,

och därför tvingades alla före detta fångar att

genomgå sanitetsbehandling vid ankomsten.

Städernas badhus utnyttjades för detta än­

damål . I några fal l uppfördes helt nya bad­

hus, såsom i Helsingborg. Flyktingen fick klä

av s ig helt och hållet och lämna i från sig alla

kläder och även alla andra t i l lhörigheter.

Varje persons ägodelar l ades i en säck som

försågs med identitetslapp så att dess ägare

sku l le kunna få t i l lbaks dem i karantänlägret.

Kläder som personalen ansåg obrukbara

brändes emellertid, övriga behandlades med

D DT och värme för att döda eventuel la kläd­

löss. En första läkarundersökning gjordes,

och därefter blev alla grundl igt tvättade från

topp t i l l tå. Slutl igen avlusades de med DDT

som generöst pudrades i håret och på all

annan kroppsbehåri ng. ingen kände på den

tiden till farorna med DDT.

Jan Nihlen, som senare skulle bli pol is i

Lund, tjänstgjorde som vikarierande bad­

mästare där och har ski ldrat hur de första

24

flykti ngarna blev sanitetsbehandlade i Lunds

badhus. Han minns att de anlände ti l l

Centralstationen i Lund med tåg »och, i den

omfattning de mäktade ställt upp på led då de

väl lämnat tåget. Dessa eländiga människo­

spil lror fick marschera längs Bangatan och

Nygatan ner t i l l Badhuset och på båda sidor

av gatorna stod Hemvärnet på vakt, utrustade

med kulsprutepistoler». I fortsättni ngen or­

ganiserades ankomsten på ett mindre påfres­

tande sätt genom att flykti ngtågen stannade

vid Högeval l . 1 7

Förhållanden i karantän lägren Skildringen som följer bygger inte på flyk­

tingarnas beskri vningar, utan på de instruk­

tioner som utfärdades av Civi lförsvaret. De

kan uppfattas som den yttre ram inom vi lken

l ivet på förläggningen skulle levas.

Det fanns i nte någon stor personal på de

ol ika förläggningarna. Vaije flyktingförlägg­

ning hade en lägerchef. Hans uppgift var att

administrera verksamheten vid förlägg­

ningen, att se t i l l att den (enligt i nstruktionen

från Civi lförsvaret) fungerade så effektivt

som möj l igt. De flesta lägerchefer vid Civi l­

försvarets förläggningar rekryterades från

försvaret och övriga kom ofta från polis­

kåren. Det gällde att hitta människor vana att

styra stora folkmassor som befann sig i en

krissituation. Detta var på både gott och ont.

Karin Landergren B lomqvist minns hur en

lägerchef med hög mil itär bakgrund funge­

rade. » Han var en god organisatör men ver­

kade ointresserad av den vårdande aspekten i

verksamheten . . . Han krävde mil itär dri l l av

de ansökande, både i kön /för att nå fram ti l l

honom/ och framme v id skrivbordet. Klara

besked om namn, personnummer och natio­

nal itet skulle det vara. Viktigt var att den

sökande skulle stå i givakt .» i s

Förläggningarna var fy l lda t i l l bristnings­

gränsen de första dagarna i maj . Som exem-

pel kan nämnas följande: I M almö museum

fanns den 3 maj sammanlagt 678 flyktingar,

de flesta polska kvinnor och barn. Linnesko­

lan i Malmö tog samtidigt emot 433 personer

av olika national iteter, varav cirka 60 procent

var nederländskor. På idrottsplatsen i Malmö

hade man den 1 maj placerat 324 flyktingar.

Karl Johansskolan hade den 30 apri l tagit

emot 1 88 franska flyktingar.

De norska och danska flykti ngarna från

koncentrationslägren var i huvudsak förlagda

ti l l Helsingborgs civi l försvarsområde. I

Röda Korslägret i Ramlösa fanns t .ex. den 26

apri l 500 flyktingar, de flesta skandinaver. I Örenäs, också ett Röda Korsläger, fanns den

23 april 1 55 danska flyktingar. 1 9

Trängseln och den korta förberedelsetiden

för så stora grupper innebar att man inte

kunde ordna sängplatser i början. Golven

fick duga. Det var redan tidigt beslutat att

flyktingarna skulle sova på pappersmadras­

ser fy llda med krollspl i nt samt med pappers­

lakan och pappersörngott. I bö1jan fick de

även i många fall endast t i l lgång t i l l vad som

betecknades som pappersfi ltar. Senare er­

sattes sådana fil tar med yl lefiltar ur olika

förråd hos försvaret, Röda Korset och Civ i l­

försvaret.

De rena kläder som flyktingarna fick i

samband med sani tetsbehandl i ngen bestod

av overaller så långt dessa räckte. I Lund fick

flyktingarna kläder av skiftande slag som

skänkts av all mänheten. Sedan, när de hade

installerats i karantänläger, fick de en mer

anpassad utrustn ing. Det fanns särskilda

centraler där mängder med kläder och skor

samlats.

Toaletter var ett stort bekymmer. Enl igt

hälsovårdsmyndigheterna tålde i nte de be­

fintl iga vattenverken avfall från sådana som

kunde bära smitta från tyfus, kolera och

andra farliga sj ukdomar. Det var all tså för­

bj udet för flyktingarna att under karantän­

perioden (de första 1 4 dagarna) använda

vattenklosetter. Endast torrklosetter fick ut­

nyttjas i och med att avfallet från dem kunde

brännas upp. E n ligt föreskrifterna skul le an­

talet torrklosetter beräknas så att högst 1 5

personer skulle behöva dela på en klosett. Så

blev det in te i verkligheten, enl igt en mycket

bister inspektionsrapport som länsstyrelsen

fick ta del av i j un i månad. Det fanns för få

avträden, de var fruktansvärt snuskiga och

t i l lhåll för en mängd råttor såväl som för de

ofrånkoml iga flugorna.

Särskilda ordningsregler utfärdades

centralt för flyktingförläggningarna. De var

översatta ti l l flera olika språk - bl.a. tyska,

franska, polska och ryska. Flyktingarna

skulle själva hålla ordning och städa i för­

läggn ingen. De skulle utse förtroendemän

inom gruppen, och dessa ansvarade för att

ordningen upprätthölls. Al la som var friska

måste hjälpa t i l l . De måste städa och vädra

pavi ljongerna varje dag och tvätta golven

m inst en gång i veckan. Det var strängt för­

bj udet att lämna förläggningens område e l ler

att umgås med svenskar så länge man befann

s ig i karantän. Stängsel var uppsatt runt för­

l äggningarna, och vakter bevakade området

för att se t i l l så att ingen gick ut el ler in utan

t i l lstånd från lägerchefen. När klockan var

2 1 .00 måste alla vara inomhus, var och en på

sin avdelning, och från och med kl. 22.00

skulle tystnad råda. Om någon blev sj uk

skul le förtroendemannen omedelbart under­

rättas. Det var förbjudet att röka i sovsalarna

och absolut förbj udet att spotta. Man fick

röka i dagrummet. Det var förbjudet att lägga

sig på sängen med skorna på. Ingen fick be­

söka flyktingarna utan t i l lstånd av lägerche­

fen . Ytterst få sådana t i l l stånd delades ut.20

Slutl igen var det förbj udet att d iskutera pol i­

t ik av vad slag det än var.

Varje vuxen flykting fick en kontant »fick­

peng» på 7 kronor var I 4:de dag. Därmed

blev det möj ligt att själv köpa småsaker.

Svenska myndigheter var medvetna om be-

25

ho

vet av ku

ratorer, m

en först i ju

ni k

un

de e

n

de

l sådana a

nstä

llas, o

ch

dessa h

ade ing

en

möjlig

het att g

e någo

n form

av

psy

kisk

be­

ha

nd

ling

. Det g

älld

e att först tillfred

sställa

de

mest ak

uta b

eho

ven. Fly

kting

arna ville fram

­

för allt få k

ontak

t med

anhö

riga, få b

esked

om

sin egen fam

ilj samt få

info

rmatio

n om

vad so

m sk

ulle

händ

a med

dem

i S

verig

e.

Fram

tiden

var ov

iss för m

ånga so

m

redan

visste att d

e förlo

rat allt o

ch som

inte h

ade

någo

t hem

att återvända till.

Sam

manfattning

Ovanståend

e stud

ie ger end

ast en öv

ersiktlig

bild

av h

ur fly

ktin

gm

ottag

ningen g

ick till.

Fly

ktin

garnas

eget

perspe

ktiv

sak

nas h

elt,

likso

m

det från

all

perso

nal och

friv

illiga

som

delto

g. V

i har heller in

te fått ta d

el av

ad­

min

istratörernas up

pfattnin

g o

m d

en eno

rma

utm

anin

g d

e ställdes in

för. M

yck

et återstår

alltså att u

tforsk

a.

Det jag

kunnat v

isa är att lä

nssty

relsen o

ch

Civ

ilförsvaret änd

a in i d

et sista var bered

da

på h

elt and

ra slags fly

ktin

ga

r än de so

m k

om

.

Tro

ts detta ly

ckad

es man o

rganisera m

ottag

­

nin

gen så p

ass väl att sam

tliga

försåg

s med

tak ö

ver hu

vu

det, e

n b

ädd

att sova i (även o

m

den

var på g

olve

t), rena kläd

er, mat att äta

och

sjuk

vård.

Sk

ånes b

eredsk

ap

var till­

räcklig

t vä

l inövad

för a

tt klara d

en

utm

an

ing

som

m

otta

gn

ing

en

av

k

oncentratio

nsläg

er­

fångarna u

tgjo

rde.

Noter

1 S

iffran by

gg

er p

å e

n b

eräk

nin

g gj

ord

av sve

nsk

a R

öd

a

Ko

rset, pu

blicerad

på

dess h

em

sida

: ww

w.red

cross.se

.

' F

ör e

n u

tmä

rkt sk

ildrin

g av u

trym

nin

ge

n av ko

ncent­

rationsläg

ret N

euengam

me, d

är alla d

e ska

nd

ina

visk

a

fångarna sa

mlad

es oc

h se

da

n räd

dad

es av V

ita B

us­

sarna, se Katharina H

ertz-Eichenro

de, E

in K

Z w

ird g

e­

rä111111. H

äftlin

ge �w

isch

en

Ve

mic

htu

ng

un

d B

efreiu

ng

.

Die A

uf/ö

.1·u11g

des K

Z N

e11en

ga

n1111e

un

d se

ine

r AujJ

en­

lag

er du

rch d

ie SS

im F

riihia

hr 1945.

(Brem

en 200

0).

Se

äv

en

Åke S

vensson, D

e vita h

ussa

rna

. ( 194

5): H

an

s

26

Arno

ldsso

n, Na

11 oc

h d

imm

a, ( 194

5); S

un

e P

ersson, V

i

åke

r till Sverig

e. De viw

hu

ssarn

a 1945 (20

02

). Se även

Ingrid

Lo

m fo

rs. Blin

d }lä

ck. Min

ne

oc

h g

löm

ska krin

g

Sve

nska

Rö

da

Ko

rsets hiälp

insa

ts i Na

�ityskla

nd

1945. (20

05

)

J G

limtar av f

örhållandena på fly

kting

förläg

gning

arna i

Sverig

e har giv

its i mång

a själv

bio

grafier o

ch minnes­

skrifter. M

almö

Mu

seu

m h

ur g

ivit ut en fin beskrivning

av de förh

ålla

nden so

m råd

de på m

useet då

det använd

es

som

flyk

ting

förlä

gg

nin

g, F

/vkting

ar p

å M

alm

ö M

useum

1945. Min

nesb

ilder n

edteckn

ad

e av K

arin

La

nderg

ren

Blo

mq

vist. Red. M

ag

nu

s Wald

ebo

rn, And

ers Otto

sson.

Ma

lmö

Museer 20

02.

4 R

örand

e tyska och b

altisk

a so

ldaters internering

, se I h

altu

tlä111n

ing

ens sku

gg

a. In

ternerin

g o

ch utlä

mn

ing

av

tyska

militä

1jlyktin

ga

r via lä

gren

i Rin

kah

y o

ch G

äll­

tojia

1945-1946. R

ed. A

nd

ers B

ois o

ch Le

if Mårtens­

son. K

ristianstad

200

4.

5 S

ch

alb

urg

are besto

d av d

anska nazister som

bild

ade

en

särskild

militä

r trupp

, Sc

ha

lbu

rg-K

orp

s, 194

3.

6 C

ivilf

örsvarets skriv

else

nr 244

H.D

/194

5, IV

: A 10

8

H. P

rom

emo

rian av elen 10 ap

ril 1945

byg

ger p

å samm

a

up

pg

ifter som

den u

tf'Lird

ad i sep

temb

er 194

4. (L

anclsar­

kiv

et i L

un

d.)

7 U

pp

gift

pu

blicerad

p

å R

öd

a K

orsets

hemsid

a:

ww

w.red

cross.se

So

m

källa up

pg

avs U

trikesdep

arte­

mentets a

rkiv

(Riksark

ive

t).

X ib

id.

9 S

e t. ex

. Fo

lke

Sc

him

an

ski »

Fly

kte

n till S

verige» i

Po

pu

lär h

istoria

200

5: 5.

10 U

pp

gift

från sv

en

ska

R

öd

a K

orsets

hemsid

a:

ww

w.red

cross.se

11 S

et.e

x. L

ena Ein

ho

rn, H

an

delsresa

nd

e i li1', a111 vilja

och

van

kelmo

d i krig

ets .vkrtgg

a. (20

04 ).

12 Ma

lmö

hu

s län

s landskansli, sk

rive

lse d

aterad elen 3

1

mars 194

5. V

ol. A

l an

a: 10

. (Land

sarkivet i Lu

nd.)

13 An

tec

kn

ingar f

örela elen

15 ap

ril 194

5, C

ivilf

örsvars­

sektionens a

rkiv

, M

alm

öh

us !U

ns lanclskansli

(Land

s­

arkivet i Lu

nd

.) 14 lb

id.

15 Dia

rium

öv

er c

ivilf

örsvarsärenden

194

5, Ma

lmö

hus

län

s land

skan

sli, B Il a

na

: 6. (L

andsarkivet i L

und.)

16 lbid

., s. 750

. 11 Ja

n N

ihlen

, »M

änn

iskosp

illror o

ch min

nesbild

er» i

Mella

n id

yll oc

h 1w

1111lt. M

inn

en.

mä

nn

iskor m

ed

mer

a

från !tm

da

po

lisens h

oriso

nt. R

ed. K

. Arn

e Blo

m. L

und

200

3, s. 4

8-50

. IX F

lyk

ting

ar p

å Ma

lmö

Mu

seum

194

5. s. 6

2.

19 Inte mind

re än 13

00

0 fly

ktingar b

ehandlad

es vid

sa­

nitetsanstalten på Juteg

atan i He

lsingb

org

från och m

ed

den 1

1 ap

ril till och m

ed d

en 21

ap

ril194

6. A

v dessa var

I 220 svårt sju

ka

en

ligt up

pg

ift från He

lsingb

org

s civ

il­

försvarso

mråd

e till Ma

lmö

hu

s Wnssty

relse 1947

.

W U

nd

an

tag gj

ord

es för e

tt fåtal präster o

ch

rabbiner.

Även d

essa måste sö

ka särskilt tillstånd

.

Ales stenar som forntida solkalendarium

Av Bob G. Lind Fristående forskare i ämnet arkeoastronomi, Malmö

Varför byggdes Ales stenar? Den frågan har ol ika artikelförfattare genom årens lopp diskuterat utifrån ol ika aspekter. Här nedan ges en nyanserad infallsvinkel med kom­mentarer t i l l det som för andra kan tyckas vara kontroversiellt.

Olika tolkningar Att skeppssättningen A les stenar under

många år varit en omdiskuterad fornlämning

är för de flesta säkert välbekant. R iksantikva­

rieämbetets officiella tolkni ngar beträffande

skeppets byggnadssyfte kan idag räknas t i l l

tre stycken: gravteori n, teorin om ett m innes­

märke och kalenderteorin . Genom att föra

fram olika möj ligheter t i l l tolkni ngar lämnar

man utrymme för besökaren att skaffa sig en

egen uppfattning, samtidigt som man presen­

terar de belägg som l igger ti l l grund för teo­

nerna.

Vad gäl ler gravteorin har den under vårt

senaste århundrade fått stå i stort sett oemot­

sagd, eftersom de flesta skeppssättningar

faktiskt fungerat som gravskepp. Efter 1 6 år

av etappvisa arkeologiska undersökningar

har man dock i fallet Ales stenar i nte påträf­

fat en enda grav eller ett enda gravgods inom

ramen för stenkretsen. Teorin förlorar som

naturlig följd därav värde och kan istället

närmast motbevisas. Den nästföljande teorin ,

att Ales stenar skulle h a rests som ett min­

nesmärke över en förl ist fartygsbesättning

och al ltså vara en s.k. grav-utan-lik, får väl

betraktas som en förestäl l ni ng v isserligen

möj l ig i tankarna men som det vetenskapligt

knappast går att finna stöd för. Kvar av de

officiell a tolkningarna står då kalenderteorin,

den som bygger på att Ales stenars form och

orientering efter solen inte var en slump, utan

att det fanns ett speciellt syfte bakom de

mäktiga stenarnas i nbördes p laceringar.

Skeppet och solen - bronsålderns största symboler I Sydskandinavien finns det på hällar och

stenblock tusentals solsymboler och skepps­

symboler ristade sida vid sida, ofta med

solhj ulet svävande ovanför skeppet. I förbin­

delsen finns även en mångfald av dessa de­

korativa symboliska tecken ingraverade på

allehanda bruks-, kult- och prydnadsföremål

från samma tidsperiod. Var för sig och till­

sammans representerar sol- och skeppsfigu­

rerna onekligen den nordiska bronsålderns

absolut största kännetecken. Stora bronsål­

derstecken är även stensättningarna, vi lka

ofta fick skeppssymbolens form och framför

allt byggdes under yngre bronsålder.

Det rika antalet solhju l , solkors, skeppsbil ­

der och skeppsformade stensättningar ger en

stark antydan om att solen tillsammans med

skeppet inte bara har avspeglat händelser ti l l

sjöss, utan att dessa också kan ha setts som e n

symbolisk och rel igiös länk mellan världs­

l iga och h immelska resor. Förebilden för ett

sådant ideal kan närmast ses som hämtad

ifrån de antika högkulturerna vid östra Me­

delhavet och i förlängningen från Egypten.

27

5

■

Från medelhavskulturerna importerades ti Il

Norden guld, tenn och koppar samt olika

dekorer som gjorde sydskandinaverna till de

skickligaste bronshantverkare. För dessa

högstående kulturer hade solen och skeppet

sedan lång tid tillbaka haft en gemensam

religiös betydelse som solskepp och döds­

skepp. Mest välbekant är väl myten om sol­

gudens skepp i den egyptiska mytologin. I

detta solens skepp seglade solguden Ra varje

dag från öster till väster över himlavalvet.

Om natten seglade han enligt myten ned i den

mörka underjorden men kom sedan fram

igen i soluppgången va1je gryningsmorgon,

varför han ofta porträtterades sittande i sitt

skepp inrymmande en stor sol. På så sätt var

skeppet kanske också en symbol som i den

religiösa sinnevärlden betjänade de dödas

seglats till solens rike.

Med denna mytologiska skeppsbild i tan­

karna och solens kalendariska årsvarv för

ögonen är det idag inte svårt att tänka sig att

Ales stenars skeppsform måste ha varit lo­

giskt given för konstruktörerna. En datering

till bronsåldern förefaller därför stämma

mycket väl överens med skeppssättningens

byggmotiv, om detta var astronomiskt be­

tingat. Särskilt gäller detta med tanke på att

över tjugo stycken av de från början sextio

stenarna har blivit försedda med bronsålders­

tida hällristningar, s.k. skålgropar.

Ales stenar och solen Curt Roslund har i artikeln »Liten astronomi­

lära för Ales stenar», publicerad i Ale 2004: 3,

berört frågan om Ales stenars lämplighet

som solkalendarium. Roslund (s. 24) menar i

sin skrift att »Det behövs ingen jätteanlägg­

ning av typ Ales stenar för att hålla reda på

årets gång. För att hålla reda på årets gång

räcker det med en manshög stolpe som vid

middagstid får kasta sin skugga på en tio

28

meter lång timmerstock som utgår från stol­

pens bas på marken mot norr. Viktiga dagar i

almanackan kan sedan markeras med en

skåra i stocken dit skuggan når. En sådan sol­

kalender är enkel att framställa ... »

Visst hade det varit enkelt att göra så. Och

kanske gjorde man också solkalendrar på det

sättet hemma på gårdarna. Historien visar oss

dock att man i alla forntida åkerbrukande

kulturer med en rik föreställningsvärld har

varit ytterst angelägen om att manifestera

sina kunskaper genom avancerad byggnads­

konst. Varför byggdes annars Stonehenge,

Newgrange och Castlerigg? Varför byggde

maya-, aztek-och inkafolken kalendariska

solpyramider och solvisare liksom egyp­

tierna byggde 20 m höga obelisker, när det

hade räckt med en manshög stolpe och en

timmerstock? Mayafolket byggde ju till och

med en trappstegspyramid som räknade sol­

årets 365 dagar. Och vad är väl en timmer­

stock med skåror i jämfört med Ales stenars

mäktighet?

Roslund menar vidare att det enda stödet

för att Ales stenar kan ha haft ett samband

med solen är att dess längdaxel pekar mot

den uppgående solens vändpunkt i sydost vid

vintersolståndet och mot den nedgående

solens vändpunkt i nordväst vid sommarsol­

ståndet (s. 24). Nu är det emellertid mer än

så. Skeppets speciella orientering medför att

man kan avläsa både upp-och nedgången vid

tiden för vintersolståndet och sommarsol­

ståndet samt upp-och nedgången vid tiden

för vårdagjämningen och höstdagjämningen

(fig. 1 ). Däremellan kan man givetvis även

följa upp-och nedgångarna under hela sol­

året.

Förskjutningen av solbanan

En viktig aspekt att ta hänsyn till vid studiet

av skeppssättningens orientering är förskjut­

ningen av solbanan. Roslund vill i sin artikel

N

V

• -s "' .

NV

• •

• sv •

-"'

s •

NV

�m%[ V I l

• •

• •

sv • -

"' s •

NO

ö

•

Vintersolståndet - solårets kortaste dag och längsta natt

1 /4 dag 3/4 natt

ITD Natt 0 Dag

Vid vintersolståndet, solårets kor­taste dag, når solen sett från observa­tionsplatsen sin sydligaste uppgång i sydost över stävsten 1 och sin sydli­gaste nedgång i sydväst intill mid­skeppssten 1 6. Hela 314 av skeppet representerar då nattsidan, endast 1 14 representerar dagsidan .

• •

•

•

! O m •

so

Sommarsolståndet - solårets längsta dag och kortaste natt

NO 16 • •

•• ö

3/4 dag 1 /4 natt

Vid sommarsolståndet, solårets läng­sta dag, råder det motsatta förhållan­det till ovanstående. Solen når då, sett från observationsplatsen, sin nordligaste uppgång i nordost intill motställd midskeppssten 1 6 och sin nordligaste nedgång i nordväst över motställd stävsten 1 . Hela 314 av skeppet representerar då dagsidan, endast 1 14 representerar nattsidan .

• •

• •

• •

• ITD Natt • 0 Dag •

-•

• •

.. • • • •• •

I O m so

Dagjämningarna - solårets dag och natt är l ika långa

1 2 Ö •

• •

• • -

.. • • • •

1 /2 dag 1 /2 natt

ITD Natt 0 Dag

• •

• •

•

so

Vid vår- och hästdagjämning, då dag och natt är lika långa, går solen sett från observationsplatsen upp rakt i öster över sten 1 2 och ned rakt i väster över motställd sten 1 2 . Skeppet delas då in i 112 dagsida och 1 12 nattsida .

© B G Lind

Fig. I. Schematiska skisser över Ales stenar i förhål lande t i l l solårets mörkaste, ljusaste och jämnaste tidpunkter.

29

NV

'J »%

* »

%%

■

/ \ %

%"i m16SV

%\\ I\%

I

%

%% % N%

% r%%

%v

% » N%

NO«

%

i%«*

10 mL

göra gäl lande att solbanans förhållande t i l l

stenarna ändrat s ig så pass mycket vid hori­

sonten att den kalendariska relationen idag är

helt annorlunda än den var under bronsåldern

för 2700 år sedan. Roslund (s . 23) skriver:

» Det resulterar i att horisontmärken för

solens upp- eller nedgång för bestämda dagar

i kalendern då jämfört med i dag inte intar

samma platser». Förklaringen t i l l detta är

» . . . att solens vändpunkter på A les stenar på

bronsåldern låg 46 bågminuter längre mot

norr respektive söder för sommar- och

vintersolstånden».

Det astronomiska måttet för solens för­

flyttning vid horisonten på 2 700 år är al l tså

46 bågminuter, vi lket motsvaras av 0,77 gra­

der ( 1 grad = 60 bågminuter). Frågan är då

vad dessa grader i praktiken i nnebär för

kalendern. Var någonstans över stenarna

gick solen upp- respektive ned under brons­

åldern, sett från A les stenars mittpunkt, i för­

håll ande t i l l idag? Hur stor är egentligen

ski l lnaden? Den gradindelade schematiska

skissen på s . 3 1 (fig. 2) vi sar med två ol ika

markeringar differensen för uppgångarna.

Cirklarna markerar solens uppgång idag ( sett

från mittpunkten), medan kryssen markerar

solens uppgång för 2 700 år sedan. Som synes

är förskj utningen på de meterbreda stenarna

så marginel l , att de fungerade l ika väl som

horisontmärken för solens upp- och ned­

gångar under bronsåldern som de gör idag.

För att mer i ngående granska förskjut­

ningen på kalenderstenarna vid solens upp­

gång kan man börja studera det antal grader

som täcker va1je sten. Stävstenen, på skissen

kal lad nr I , omfattar 2 grader. Den 3:e stenen

omfattar också 2 grader, den 9:e 4 grader,

den l 2:e 5 grader, den l 4:e 6 grader och den

1 5 :e 7 grader. Omräknat i cm blir förskj ut­

ni ngen åt söder på de cirka I 00 cm breda

stenarna på 2700 år följande: Sten I = 37 cm

(solens vänstra halva gick upp al ldeles int i l l

kanten av stävstenen), sten 3 = 37 cm, sten

30

9 = 1 9 cm, sten 1 2 = c irka 1 5 cm, sten 1 4 =

1 2,5 cm, sten 1 5 = 1 1 cm samt midskepps

bredvid sten 1 6 = 9,5 cm. När det sedan

gäller solens kalendariska nedgångar från

sommarsolstånd över sten 1 i nordväst ti l l

vintersolstånd inti l l sten 1 6 i sydväst, är dif­

ferensen i grader och centimetrar desamma

som ovanstående, frånsett att förskjutningen

här istället blir åt norr på stenarna.

Centrum som utgångspunkt

Samtl iga beräkningar ovan utgår ifrån Ales

stenars mittpunkt, som i solårskalendern

utgör observationsplatsen ( Lind 2004) . I

detta sammanhang vi l l jag kort kommentera

Roslunds (2004, s. 23) påstående att »Någon

speciell punkt som kunde ha fungerat som

observationsplats av solens upp- och ned­

gång har aldrig arkeologiskt påvisats på Ales

stenar». Argumenten för mittpunkten som

observationsplats kan delas in i följande fyra:

1 . Alla väderstreck i förhållande t i l l solbanan

möts j ust på denna punkt, som l igger mitt

i axel l injen mel lan de båda stävstenarna i

sydost respektive nordväst. Från mitt­

punkten löper följ aktligen de fyra väder­

strecksriktningarna norr, söder, öster och

väster rakt ut mot de från stävarna räknat

fyra I 2:e stenarna, vi lka ti l lsammans bil­

dar en inre kvadratisk planlösning i skep­

pet. Avståndet mellan dessa fyra stenar är

överal lt detsamma, 1 5,92 cm, och de fyra

kvadratspetsarna l igger alla på stenarna.

Mittpunkten i kvadraten är även centrum­

punkt i skeppssättni ngen.

2. Från mittpunkten sett är horisontl injen

kring den skeppsformade stensättningen

360 grader obruten. 1 80 grader utgörs av

havshorisont och 1 80 grader utgörs av

landhorisont. Detta unika geografiska läge

är den bästa förutsättn ingen för astrono­

miska observationer av solens kalenda­

riska upp- och nedgångar, eftersom sikten

so

Fig. 2 . Solens kalendariska uppgångar i 30-dagarsintervaller. Cirklarna markerar solens uppgång idag. Kryssen mar­

kerar solens uppgång för 2 700 år sedan.

är helt fri åt alla håll . Principen att en jämn

horisont, utan större terrängvinklar i

någon riktning, härskar runt en förhisto­

risk forn lämning återfinns även vid Stone­

henge ( Lind 1 977, s . 1 20) och Stenhed vid

östra Herrestad, vars byggmotiv bör ha

haft stark anknytning t i l l Ales stenars

(Lind 2004, s. 58 ff.). 3. Från mittpunkten sett, och bara från mitt­

punkten sett, är det ful l t möjl igt att följa

solens vandring över de meterbreda ste­

narna i ett kalendersystem. Står man på

mitten och riktar bl icken mot stävstenen i

sydost, går solen vid vintersolståndet upp

inti l l och sedan rakt över denna stäv . Solen

vandrar sedan i 30-dagarsintervaller upp

över stenarna 1 -3-9- 1 2 ( tiden för vårdag­

jämning) - 1 4- 1 5 och s lutl igen upp mitt i

skeppet inti l l midskeppssten 1 6 i nordost,

då det är sommarsolstånd, 90 grader från

vintersolståndets uppgång. Vänder man

sedan bl icken 1 80 grader mot den mot­

ställda stävstenen i nordväst kan man

därifrån sedan följa solens nedgångar från

sommarsolståndet över stäven, hela vägen

t i llbaka t i l l vintersolståndet int i l l den mot­

ställda I 6:e midskeppsstenen i sydväst, 90

grader från sommarsolståndets nedgång.

Principen för nedgångarna över stenarna

är densamma som för uppgångarna. l 30-

dagarsintervaller går al ltså solen ned över

de motställda stenarna 1 -3-9- 1 2 ( tiden för

höstdagjämning) - 1 4- 1 5- och slutl igen ned

int i l l motställd midskeppssten 1 6 i syd­

väst, men med ett viktigt undantag. Från

det att solen går ned över sten I vid som­

marsolståndet ( ursprungl igen placerad 1 ,7

m in på axel l injen) t i l l s den går ned över

sten 3, tar det 35 dagar. Denna beräk­

ningsprincip, att dela in solåret i elva 30-

dagarsmånader och en 35-dagarsmånad,

överensstämmer både med den 5 000-åriga

egyptiska solkalendern och med vår sen­

tida nordiska kalender från vikingatiden

( Li nd 2004, s. 27). Att det andra halvåret

är något längre än det första var således

3 1

jr

%

fij mmrnm/ímmnff/ ////77/y/Zw:Ul

tiüWimm■

■■

HflHK WMm%

&l fI m ■ V-/

mmmm mm**** m\lWi MaiÉmømfSS-«SMS■mM n

2i

0§

bekant redan för tusentals år sedan. Poäng­

teras kan att det större avståndet mellan

sten I och sten 3 (som markerar 35-

dagarsmånaden ) bör ha varit avsiktligt,

eftersom det vid utgrävni ngar framkom­

mit att det aldrig stått någon sten i mellan­

rummet 2 : an t i l l 3 :an.

4. Arkeologiskt har det påvisats att mittpunk­

ten varit väl utmärkt under vår forntid. Då

man grävde ett schakt på cirka 3-4 kvm

precis på Ales stenars mittpunkt upptäckte

man nämligen en synnerl igen intressant

företeelse. Professor Märta Strömberg,

som ledde utgrävningarna, förklarade att

man gjort en mi ndre utvidgni ng i mitten,

orsakad av en mörk färgning under jord­

lagret. Strömberg ( 1 997, s. 1 2) skriver:

» Denna färgning visade sig vara en i det

närmaste rund anläggning med en största

diameter på ca 90 cm och ett dj up på

ca 30 cm. Fyl lningen var mörkare än det

påförda lagret och avvek markant från det

omgivande gula, starkt lerblandade sand­

och gruslagret. Sannolikt är det fråga om

en rest av en från början större grop. En

vittrad sten låg nere i gropen». Man fann

även spridda rester av en bokstam, v i lket

Strömberg ( 1 992, s. 22) tolkar som att en

påle har stått placerad i mitten . Den v iktiga

upptäckten avslöjar att mittpunkten för

lång tid sedan varit välbekant och t i l l och

med tydl igt markerad.

Ales stenar och soluret

I den numera på plats så tydligt markerade

mittpunkten kan al ltså en påle ha stått place­

rad och haft ytterligare en viktig astronomisk

funktion: att mäta solskuggans infallande

mot de värderstrecksplacerade stenarna

( fig. 3). Faktum är näml igen att då man stäl­

ler en hög påle el ler stav på mittpunkten och

lutar denna 70 grader mot norr, kommer

solskuggan att fal la rakt ut mot de väder-

32

strecksplacerade stenarna i tidsintervaller om

1 ,5 timme. Dessa väderstrecksbestämda tids­

indel ningar kallades av vikingarna för eyktir

(Lind 2004, s. 28) och var genom detta för­

farande lätta att beräkna. Tidsindelningen om

1 ,5 timme multipl icerat med de 1 6 väder­

strecken utgör näml igen dygnets omloppstid

på 24 timmar. Detta var känt hos babylo­

nierna och egypterna redan för 5-6 000 år

sedan. Från mittpunkten räknat är det också

l ika många stenar placerade mellan de mot­

ställda väderstrecken. I ett bronsåldertida

bondesamhälle med en stark rel igiös anknyt­

ning måste gi vetvis kunskapen om tideräk­

ning ha haft en stor helig betydelse.

Att Roslund nu i sin senaste A le-artikel

kritiserar denna mittpunkt som observations­

plats är ytterst motsägelsefullt, då han i tid­

skriften Folkvett (2002: 2, s. 54) för tre år

sedan menade att »Emellertid syns Bob

Linds antagande riml igt, att en sådan punkt

borde ha legat i skeppets mitt . . . » Vad som

kan tyckas än mer märkligt är att Roslund

själv under många år hävdade att Ales stenar

sannolikt byggts för att verka som solkalen­

der. Roslunds ( 1 979, s . 9 ff.) kalenderhypo­

tes utgick i korta drag i från att Ales stenar

inte var uppställda som ett skepp, utan som

två motställda parabler. Stensättningens

observationspunkt skulle då enl igt honom

befinna sig inti l l den s.k. roderstenen utanför

den sydöstra stävstenen. Genom att man

därifrån studerade solen gå upp över dal­

sänkan vid Borrby backar, 1 2,9 km nordost

om Ales stenar, skulle man kunna bestämma

datumet för sommarsolståndet. Stenarna

längs med sidoborden, menade Roslund, ut­

gjorde en observationsl inje, d .v .s . markörer

för var man fortsättningsvis skulle stå för att

se solen gå upp på samma ställe . Vid efter­

handsgranskning har det emellertid fram­

kommit att en beräkning av sommarsol­

ståndet med detta förfarande inte har varit

realiserbar ( Roslund 2002, s. I 04). Inte heller

s väg 1111der

e B G lind ouo

So1rm1arsvlsta11J. olsk11ggan vid sol-

11ppgå11gen kl 0

s O.J.00

ssv 01 .30

N n'.oo

s 24.00

sso 22.JO

Ales Stenars sym h11ggni11gar X 1 2, X3.

1 8.00

So111111,1rsolstd11d. Solsk11gga11 vid sol-

kl 20.48.

Fig. 3. Skeppets solur har symboliskt tidsindelats mellan I 6 väderstrecksplacerade stenar varav de I 2 markerar

solskuggans väg under högsommaren. Stäl l enl igt tidsschemat en stav på observationsplatsen. Luta staven 70° mot

norr (sten I 2 ) . Solskuggan faller nu i I ,5-timmarsintervaller ut mot någon av de väderstrecksplacerade stenarna.

överrensstämde parabelformen med Ales

stenar eftersom det i så fal l skulle saknas två

stenar på vardera sidan om roderstenen, och

dessutom skulle de mäktiga stävstenarna ha

hamnat utanför parabel mönstret och således

saknat betydelse.

Roslund har idag dragit t i l lbaka sin »ka­

lender-parabel hypotes» och menar nu istället

att Ales stenar kan ha byggts för att troget

följa kustl i njen mot Ystad ( Roslund 2002,

s. 1 00). Huruvida detta är sant el ler falskt har

vi naturl igtvis ingen att fråga om, men hela

skeppssättningens uppställning i sig har

obestridl igen många svar att ge. Och alla

pekar de i riktning mot solen.

Referenser Lind, B . G., 2004. Ales stenar - ur ett arkeoastronomiskt

perspektiv. Malmö.

Lind, G., I 977. Har skeppssättningen haft en astrono­

misk funktion? E/ementa 1 977 : 3. Uppsala.

Lindström, J . & Roslund, C., 2002. Det stora guide­

bråket på Ales stenar. Folkvett 2002: 2. Uppsala.

Roslund, C., I 979. Ale - forntidsmatematiker och astro­

nom? Forskning och Framsteg 1 979: 5. Solna.

Roslund, C., 2002. Gåtan Ales stenar. Ystads Jornmin­

nesförening, Ystadia11a 2002.Ystad.

Roslund, C., 2004. Liten astronomi lära för Ales stenar.

Ale 2004: 3. Lund.

Strömberg, M., 1 992. Fortsatta fältstudier vid Ales

stenar. Österlen. Å rsbok från den samlade hembygds·

rörelsen på Österlen. S imrishamn.

Ström berg, M., 1 997. C 14 - dateringar vid Ales stenar.

Ale 1 997: I. Lund.

33

«Lmtifarh

Solskuggsom

\ / min-NNV10.30

NNO13.30

halvåret.

6 7 NO15.00

NV 5 809.00 ixiÿ4im 6 V

*•74 9%3# 9 ONO16.30

4%VNV07.30

% 105# •U 26%

7% 1 16.X2, X33 9« 10

10% %1311% \*12 ÖV n06.00 1,5

&timme 15% 112(14, feW \3

12 11* %4vsv04.30

.<>• OSO19.30

v\ & 9 121 8\ •\ 7 % i6 %

5?*3 %2 20.48SO13V 15\ 14 21.00/

■-N.

s3.20. nedgangen

Sig

vard Grubbes dryckesbägare

från Lund

Fö

r 150

år sedan, år 185

5, h

ittades ett frag

­

ment a

v e

n d

ryck

esbäg

are av förgy

llt silver,

bestä

lld a

v S

igv

ard G

rubb

e till ho

nom

själv

år 15

99

. Ha

n v

ar d

å v

id e

n åld

er av

33

år.

Bäg

aren har b

livit utsatt fö

r kraftig e

ld, d

e­

form

erats och

rivits sö

nder. F

ynd

et gjo

rdes i

samb

and m

ed att

man

sku

lle a

nläg

ga järn

­

bang

ården (B

antorg

et) vid

den n

ya

järnväg

som

h

öll

på

att läg

gas

mella

n

Lu

nd

och

Ma

lmö

. Artefak

ten lä

mnad

es in

till Histo

­

riska M

useet i L

und o

ch fick in

ven

tarien

um

­

mer 3

36

2 när d

en skrev

s in i k

atalog

en 185

6.

Frag

mentet u

tgö

r cirk

a 2

/3 a

v ö

vre ha

lvan av

bäg

aren

, lyc

klig

tvis m

ed stö

rre de

len av d

en

ing

raverade tex

ten b

evarad. H

öjd

en är cirk

a

I 0 c

m, b

redd

en vid

my

nn

ing

en 14,5

cm o

ch

längst n

er vid

bäg

arens m

idja 5

,5 c

m.

Sig

vard v

ar e

n lärd

latin

ku

nn

ig m

an

och

nära vän

till d

en d

å 2

2-årig

e k

un

gen

,

Ch

ristian

IV. D

et år h

an bestä

llde b

ägare

n,

und

er månad

erna ap

ril till juli, g

jord

e de

en

gem

ensa

m resa lä

ng

s No

rges k

ust änd

a up

p

till N

ord

ka

p

och

tillb

aka

ige

n.

Sig

vard

34

föd

des

den

6

mars

156

6

på

Ly

strup

o

ch

und

ervisades sed

an bl.a

. i Lund

av dåvarand

e

lekto

rn, senare bisk

op

en, Mo

gen

s Mad

sen.

Sig

vard

blev

ä

ven

k

antor

i L

un

d

160

6.

Myck

et är känt o

m ho

nom

, framfö

rallt tack

vare att han fö

rde d

agb

ok

ko

ntin

uerlig

t mel­

lan

åren

159

4 o

ch 16

31. H

an

ägd

e bl.a

. Ho

v­

data o

ch fick

efter sitt gifte m

ed H

illebo

rg

Grub

be d

en 25

juli 16

02

To

rup, där han d

og

den

27

mars

163

6. B

egra

vn

ing

en

skedd

e i

Bara k

yrk

a några kilo

meter f

rån Lu

nd

.

Te

xte

n p

å Sig

vards silverb

ägare ä

r förfat­

tad p

å elegisk

t distik

on

och kan u

ttyd

as:

· MA

TE

RIE

S · Q

V fE

· TO

T · S

E · D

ED

IT ·

IN· V

SV

S ·

[AR

T]lF

JCIS

· DO

CT

A · N

ON

· M

AL

E ·

DV

CT

A

· MA

NV

[FIG

]AT

· C

VIV

S · M

IHI

· CR

ED

ITA

·

CV

RA

· SIG

ILL

VM

·

[CY

]AT

HV

M · M

EN

SIE

· PR

IEB

ET

·

AD

A V

CT

A · M

EIE

SIG

VA

RD

VS

· GR

VB

BIV

S

(han

s va

pen

skö

ld)

159

9

%50ceT-TXÍ V

I

SSI

y.

. cj=n=a C<£v. Cs(S'

* * 0

s©2l

4N*ÿ

'ysMf®a Uÿ)

Vi lket översatt blir:

» . . . det material som har lånat sig till så många ändamål

. . . med hantverkarens skickl iga och säkra hand

. . . vars åt mig an förtrodda uppdrag har fäst en relief

. . . skaffar såsom utökad åt mitt bord en bägare»

Bägaren överlämnades t i l l Kulturen i Lund år 200 I t i l lsammans med andra Lundaföremål som LUHM ditt i l ls haft i sin ägo. Hur bäga­ren en gång trol igen har sett ut kan man före­ställa sig om man studerar en något äldre tennbägare som fi nns i fullständigt skick i Kulturens samli ngar. Denna hittades i botten av en t imrad brunn från 1 4- 1 500-talet i kvar­teret Maria Magle nr I 0 vid grundgrävning t i l l Folkets Hus nybyggnad 1 930- 1 93 1 . Bägaren rymmer 1 ,305 l iter, dvs. ett stop el ler l/2 kanna, är 22,8 cm hög och har en mynningsdiameter på 1 2,4 cm. Den har fått inventarienumret KM 35276:a. Genom tre invändigt placerade små nubbar är bägaren

i ndelad i fyra l ika rymder, motsvarande kvar­ter av ett stop.

Ett annat exempel på Sigvards l i t terära ådra finner vi på hans dopgåva t i l l prins U lrik

t�. --·-- -

-----

Teckning och foto för­faltaren.

35

i TMATERIES- avÆ • TOT- SE-ÿmr-mÿsfjíAFICIS -DOCTA- NON- MALE -DVCTA-MANí/ /Flk AT - CVlVS ■ M IH1- CREDITA •CVKA -SISIlW /,-YÿTHVM •MENSÆ • PRÄBET- ADAVCTA-W /\ -5IGVARE.V.T - GRVB3IVS1

I ■

f /)

/1 tI i\

. *J

M

PÜ.áffl

den 28 mars 1 6 1 I . Han var en av de 1 6 fadd­

rarna och beställde för 400 daler en bägare i

rent guld med ingraveringen:

CYM · FORTVNA · GLOBO · STET ·

MALE · FIDA · ROTVNDO

NITATVR · STABILI · FAC · TVA ·

FAMA · CYBO

ST · T AMEN · HANC · NEQVEAS ·

SALVA · PIETATE · TVERT

COR · MVNDVM · CHRISTO · FAC ·

TVEARE · DEO

Poemet består av två distika och kan översättas:

»Eftersom den opål itliga Lyckan står på den

runda globen,

så se till att ditt rykte stöder sig på den sta­

diga kuben.

Men om du inte förmår skydda det, trots att

du gör vad p likten bjuder,

Se då t i l l att du bevarar hjärtat rent för

Kri stus, d in Gud.»

36

Den bägaren finns numera på Nationalmu­

seum i Köpenhamn.

För översättningen tackar jag Anders Piltz, latinprofes­

sor i Lund.

Litteratur

B0ggild Andersen, C.O. 1 936: Grubbe, Sivert. Dansk

Biografisk Leksikon, Band V I I I , Geelmuyden-Hall.

s. 344-346. Köpenhamn.

B0ggild-Andersen. C.0. 1 980: Gmbbe, Sivert. Dansk

B iografisk Leksikon. Tredje udgave, Femte bind.

Frille-Hanssen. s. 3 1 0--3 1 I . Köpenhamn.

Danmarks Adels Aarbog 1 895: Sivert Grubbe. s. 1 65.

Köpenhamn.

R0rdam. Holger Fr. 1 873: Sivert Grubbes Dagbog.

Danske Magazin, Fjerde Rrekke, Andel B inds Fjerde

Hefte, s. 36 1-406. Köpenhamn.

R0rdam. Holger Fr. 1 878: Sivert Grubbes Dagbog (s/11t-

11ing). Danske Magazin, Fjerde Rrekke, Fjerde Binds

F0rste Hefte, s. 4-83. Köpenhamn.

Ulf Danel/

Fil.kand., arkeolog

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och be­skrifning ( 1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening ( 1874-1880), Skånska samlingar ( 1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland ( 1901- 1921).

1 961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriften utges med bidrag från Yetenskapsrådet.

1 Ale-redaktionen ingår Birgitta Engström och Gert Jeppsson. Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38, 226 47 Lund.

E-post: info@tidskriftenale.nu Hemsida: http://www.tidskriftenale.nu

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 2005, 150 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 3 1-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet, Box 2016, 220 02 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda til lstånd.

Föreningens styrelse:

Docent Sten Skansjö. Lund, ordf., landsarkivarie Jan Dahlin, Lund, v.ordf., stadsarkivarie

Göran Larsson, Lund. sekr., länsarkivarie Anders Persson, Lund, v.sekr., fil . dr Peter

Ullgren. Tyringe. skattmästare, samt docent Lars Berggren, Lund, fil . lie. Kajsa Bjurklint

Rosenblad, Lund, fil. dr Peter Carelli, Helsingborg, I :e arkivarie Bengt Danielsson, Lund,

docent Tomas Germundsson, Lund, I :e antikvarie Bengt Jakobsson, Gislöv, universitets­

lektor Gen Jeppsson, Lund, docent Hjördis Kristenson, Lund, docent Nils Lewan, Lund,

landsantikvarie Barbro Mellander, Kristianstad, I :e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, länsantikvarie Thomas Romberg, Malmö, länsantikvarie Leith Stenholm, Karls­

krona. docent Eva Helen Ulvros, Lund, I :e antikvarie Pablo Wiking-Faria, Varberg.

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE

UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA

OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING

OCH LANDSARKIVET I LUND.

InnehållMIKAEL HENRIKSSON

Maskbilden från Västra Vång - ett sensationellt järnåldersfynd i Blekingei

KARL BERGMAN

Ett »buller» i Blekingeprotesterna mot utskrivningen av båtsmän till Stora nordiska kriget

4

ELISABETH REUTERSWÄRDDet svenska mottagandet 1945 av flyktingar från koncentrationsläger

18

BOB G. LIND

Ales stenar som forntida solkalendarium27

Aktuellt om antikvarisktSigvard Grubbes dryckesbägare från Lund

34Vinjetten på framsidan återger det första tecknet — en f-runa - irunhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i

Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm.

ISSN 0345-0708