186

NOTISER

beklagar jag eftedt djupt arr Jan Polasek fran

Stockholm blev utan hedersomnamnande; hans

virrinliisning var bade vacker och gen ial, och myc­

ker anvandbar i nasran vilka ursrallningssamman­

hang som heist!

For det femte och till sist: juryn var val medveten

om arr framfor allr publiken rrodde arr Stavanger

museums «vargursrallning» skulle vinna forsta pris.

Moriveringen rill arr den blev utan har vi levererat

skrifdigr.

Urgangspunkren, vargen och manniskan, som val

gick rillbaka pa den livsfi losofiska devisen Homo

homini lupus (manniskan ar manniskans varg) var

alldeles urmarkr, men sjalva ursrallningsiden sedan

mindre intressant. Enerstvedt beklagade arr juryn

hade behaftar ursrallningsiden med srampeln

«barnslig» eller «allrfor mycker gjord for barn», som

val undslapp oss. Hon menar arr barnen och deras

behov tvarrom bar lyfras fram , eftersom de ar en sa

vikrig malgrupp. Der kan hon ha rarr i, men nu

narmar vi oss den stora fraga, som rarvar en heir

egen och djupare diskuss ion.

Min asikr ar arr museerna idag srirrar sig smart

blinda pa sin pedagogiska uppgift. D e skall vara

kunskapsbanker, komplemenr ri ll skolorna, servera

kunskap i smakliga forpackningar. V issr. N ivan

sanks da ofta ner rill bamaniva. M en der ma vara en

vuxen fo rlatet om han/hon upplever en utstallning

som barnslig. Ibland har man rentav en kansla av

arr de vuxna gloms borr i ursrallningarna. All r der

dar med totalupplevelse, kulisser och skadespeleri

pa museerna borjar ju dessutom vara «Out». Der var

roligt pa 1980-talet, med Vikingacentret i York och

andra i spersen. Ursrallningam a borjade iiverall r

allrmer likna film. Besokaren sreg sa in i filmen ,

och skulle dar uppleva allr der hans forfader upple­

vat, osv. Men vem har sagr arr vi alla (vuxna) vill

sarra oss i err li ter upplevelsedg pa rals som for oss

igenom ursrallningen, alrem arivr slussas in i en

O neway-ganglabyrinr utan moj ligher arr ga rillbaka,

eller knappr ens arr sranna upp for nagon langre

srund, eftersom fo lk pressar pa bakifran ...

Var fi nns mojlighererna rill konremplarion och

begrundan, arr inte rala om meditation i Tiden och

Rummer, som museerna ocksa borde erbjuda? Arr

orienrera sig i det kosmos som ar van, kraver inre

niidvandigrvis en massa rearerspel och clownkon­

sterl? Befinner sig in re museerna i kris?

Dessutom: den under senare ar iikande rendensen

arr borja rillampa de ekonomiska marknadskrafter­

nas !agar pa museema, dvs. arr gora dem rill affars­

forerag, kan innebara dodssriiren for dem pa lang

sikr. Kerstin Smeds, jurymedlem

Kerstin Smeds dr docent i historia vid

Helsing/Ors universitet, och museifarskare

med identitet och utstdllningar som specialitet

Per Raberg (red.): The Life Region. The Social and

Cultural Ecology of Sustainable Development. Acta

Universiraris U mensis 13 1. Umea Universirer 1996.

ISBN 91-7174-835-0

Flere ars prosjekrarbeid ligger bak boka The Life

Region som Per Raberg har redigerr. Raberg har

egendig gjorr langr mer enn a redigere, - han har

skrever st0rsredelen av boka, og han har ogsa gjen­

nom sin virksomher i Kollegiet for humanistiska

ftamtidsstudierved Universiterer i Umea v::ert padri­

ver og organisator for de rre konferansene i

Vasrernorrland, der mange av bidragene i boka ble

presentert (Harniisand april 1992, Ornskoldsvik,

juni 1992 og juni 1993).

Den okologiske livsregion er tirelen pa den model!

Umea-gruppen har orienrerr seg ut fra , - her

beskrever og urdyper som en sosio-0kologisk riln::er­

mingsmare. D e ulike bidragene i boka kommer fra

delrakere i U mea-gruppens inrernasjonale nerrverk,

- forskere og debarranter som rilh0rer en kri risk

humanisrisk tradisjon.

Begreper den @kologiske livsregionen er knyrret ril

en forsdelse av hva som urgj0r der enkelre individs

0kologiske livsrom, og hvilken betydning dette fak­

tisk har. Et holistisk perspektiv tas i bruk, der en

fokuserer pa verdiperspektiver knyttet ti! individets

egenforsdelse. Nordisk Museologis lesere vii kunne

kjenne Per Rabergs framstilling av dette og de 6

verdinivaer han knytter til individenes eksistensielle

motivasjon, fra hans artikkel «Ekologi som kultur­

vetenskap» i Nordisk Museologi 199612 (s. 7 1-86) .

Temaet representerer ei lang linj e i Rabergs forfat­

terskap der boka The Space of Man fra 1987 er et

hovedverk.

Raberg plasserer et viktig utgangspunkt i det som

na kalles den dyp-0kologiske bevegelsen, et begrep

den norske filosofiprofessoren Arne N :£SS formuler­

te i 1974, som en motsats til den mer lettvine og

motepregede «grunne» 0kologi. Den sosio-0kologis­

ke tiln:Ermingsmaten bygger sa videre pa dyp-0ko­

logien, og ut fra dette kan en skimte forutsetninger

for en ny intellektuell revolusjon: «When we start

regarding social funtions as ecological processes and

the whole society as an ecological system, the doors

open wide for a rational search for knowledge in

largely new areas of human living and experience»,

sier Raberg (s. 27).

Halvparten av tekstene i The Life Region er skre­

vet av Per Raberg. De 0vrige bidragene som er

seminarinnlegg fra 1992-93 er ved 0sterrikeren

Walter B. Stohr, som skriver om regional utvikling i

et nytt Europa, Torsten Malmberg skriver om regi­

on, territorium og identitet, Gunilla Lundahl om

styrken i et helhetlig perspektiv, Jan Henriksson om

Vasternorrland som livsregion, Michel Bassand fra

Lausanne om kultur og regional identitet, jean

Fischer om avantgarden , Sidsel Morck om konflikten

mellom massekultur og regional kultur. Konkrete

blikk pa samfunn og kultur i Vasternorrland gis av

Harry Ordell, K E. Axenstrom, A. Soderstrom, A.

Wistedt, Barbro Bjork og Inger Lilliequist. UAG)

NOTISER

Rolf Kjellstrom & Gunnar Ternhag (red.): Museer

som minnen - minnen av museer. Seminarium ti!

minne av Goran Rosander. Nordiska museet,

Stockholm 1999. ISBN 91-7108 4452.

Da Goran Rosander (1933-1996) gikk bort ble det

et tomrom i det nordiske etnolog- og museumsfag­

lige milj0et. Den 8-9. oktober 1997 ble det holdt et

seminar pa Dalarnas museum i Falun ti! minne om

Goran Rosander. Tittelen pa seminaret var Museer

som minnen - minnen av museer og Nordiska muse­

et, Dalarnas museum og Dalarnas forskningsrad var

arrang0rer.

Pa sine ca. 150 sider kan ikke rapporten gi noe

fullstendig dekkende bilde av hvem Goran

Rosander var - like lite som seminaret kunne det.

Til det var hans faglige virke og betydning gjennom

n:Er 40 ar for omfattende. N :Erm est dette kommer

vi i bibliografien Rolf Kjellstrom har utarbeidet. I alt

216 skrifrlige arbeider er med; 67 fra perioden

1959-69, 96 fra 1970-79, 106 fra 1980-89 og 37

fra 1990-96. Rosanders forfatterskap viser ganske

tydelig hvor viktig hans innsats har v:Ert - bade i de

kulturhistoriske temaer han behandlet, men ikke

minst i hvordan han gikk inn i de aktuelle

museumssp0rsmal og pekte pa veier videre.

«Museerna skall skapa opinion inte spegla den» er

et sitar fra Rosander (197 1) som Per-Uno Agren vel­

ger ut i sin innledning om museumsmannen og

forskeren Goran Rosander. Mens de andre forfat­

terne fra seminaret tar opp sine egne temaer og dis­

ses tilknyrning ti! Rosander, plasserer Agren

Rosanders ulike bidrag ti! museologien i et 30-iirig

perspektiv. Bidrag som Jigger i spenningen mellom

vitenskapel iggj0ringen av museets gjenstandsinn­

sam ling og museets pedagogiske oppgave. En av de

viktigste tekstene her er kanskje Samia, varda, visa

eller nagot mer fra 1978. Og i tydeliggj0ringen av

dette «nil.got mer» samler Rosander et bredt arsenal

av urovekkende provokasjoner om museumsfolk og

museer. Ti iir seinere konstaterte han at kanskje

ikke sa mye hadde hendt. Museumsfolk var «radda

187