Pythagoras

Musikens historia Forntid - Nutid

Forntiden

Om saker så här långt tillbaka i tiden vet man inte någonting med säkerhet utan det mesta är forskarnas gissningar. Man tror att musik har funnits nästan lika länge som människan har funnits. Musikens funktion: Man härmade naturens egna ljud, t ex fåglarnas sång. Musiken användes i det dagliga livet, till arbetet, för att få jaktlycka, för att göra gudarna på gott humör, för att uttrycka känslor osv. Instrument kunde även användas för att kommunicera med andra, t ex skicka meddelanden med trummor eller brummare. Musik som underhållning kommer senare i historien. Musikens karaktärsdrag: Det viktigaste och vanligaste var sången även om man ibland använde instrument som spelade till sången. De tidigaste instrumenten var slaginstrument, trummor, käppar, skallror m.m. Man använde de naturmaterial som fanns - lera, sten, trä, ben eller horn. Andra forntida instrument är vinare, även kallad brummare (en träbit som man snurrade runt med ett snöre), säckpipa och spelpipor och flöjter i olika material. De första trummorna kom troligen till genom att man spände skinn över en burk med mat för att den skulle hålla sig bättre. Någon upptäckte att det lät kul om man slog på skinnet, och så var trumman född. Forskarna tror att all musik på den här tiden var enstämmig, alla spelade likadant om man spelade tillsammans.

Antiken (ca 500 före Kristus- ca 600 e Kr)

Antik betyder gammal. Under antiken började musiken få de former som den till viss del har än idag. Pythagoras, som även är känd inom matematiken, delade en sträng och skapade grunderna för tonsystemet med tolv toner som vi använder ännu. Ordet musik kommer från grekiskans mousiké som betyder musernas konst. Muserna var nio sånggudinnor i grekisk mytologi som beskyddade varsitt kulturområde. Ordet mousiké innefattade då många fler konstarter än vad ordet musik gör idag. Musikens funktion: Man trodde att olika skalor (tonserier) och instrument kunde påverka sinnet hos den som lyssnade. Vissa skalor var bra medan andra var dåliga. Samma sak gällde olika instrument.

Man trodde även att musik kunde ha en magisk funktion för rening och läkedom. I den grekiska teatern fanns alltid en kör som sjöng och på idrottstävlingar var det också vanligt. I barnuppfostran ingick att alla skulle spela minst ett instrument samt sjunga i kör. Karaktärsdrag: Man vet inte mycket om hur musiken lät under antiken. De instrument som användes var enkla. Flöjter, stränginstrument (lyra och kithara) samt blåsinstrument som aulos (oboeliknande). Det finns bara några sånger bevarade från antiken. En av dem är Seikilossången skriven av en man vid namn Seikilos. Den var ristad på en lertavla med en slags notskrift som forskare lyckats tyda.

Medeltiden 600-1400

Betyder mellantid, en ”dålig” tid mellan antiken och renässansen. Svält, epidemier, krig och annat hindrade människorna från att ägna sig åt kultur. Överlevnad var viktigare. Under medeltiden dominerade kyrkan musiklivet, och det är den musiken som finns bevarad. Under 600-talet bestämde påven Gregorius den store hur alla gudstjänster skulle gå till i den romersk-katolska kyrkan. Kyrkosången från den här tiden kallas därför gregoriansk sång. Den typen av musik används fortfarande i svenska kyrkans gudstjänster. Musikens funktion: Kyrkan ville föra fram sitt budskap och till det använde man musik. För att komma ihåg behövde man kunna skriva ner musiken. Man uppfann den första sortens notskrift: neumer (uttalas nevmer).

Neumerna var inget fullständigt notsystem utan ett stöd för minnet för att minnas hur melodin gick. På 1200-talet kommer mensuralnotskrift. Med den kan man skriva ner exakt hur musik ska låta. Eftersom det var i klostren man skrev ned musiken finns mer kyrklig än folklig musik bevarad.

Världslig eller profan musik som det kallas, var ofta dryckesvisor och dansmusik som inte de kyrkliga notkunniga ville veta av. På 1100-talet uppstod trubadurmusiken i Frankrike. Den sjöngs av adliga musiker, trubadurer, och handlade ofta om riddarkulturen, kärlek och politik. Kringresande musiker, gycklare underhöll folk men var även budbärare för nyheter som hänt på andra platser. Karaktärsdrag: Kyrkomusiken, sakral musik, var oftast bara för röster. Inget instrument förutom orgel var tillåtet i kyrkan. Bara män fick sjunga i kyrkan. För ljusa toner använde man pojkar, falsettsång och kastratsångare (män som kastrerats före målbrottet för att behålla sin ljusa röst livet ut). Många musikinstrument togs till Europa av araber (trumpet, pukor, luta, orgel m fl) och musiken lät nog mer orientalisk än man tänker sig. Slagverk, säckpipa och flöjter var andra vanliga instrument. I slutet av medeltiden börjar man sjunga flerstämmigt. Stilen kallas polyfoni och det innebär att alla stämmor är egna melodier som även kan sjungas var för sig. Man började med två, men snart blev det tre stämmor som gällde. Andra sorters flerstämmighet: Kanon: Alla sjunger samma stämma, men börjar på olika ställen. Motett: Man sjunger flera olika sånger samtidigt och får på så sätt flerstämmighet. Kompositörer: Leoninus, Perotinus och Guillaume de Machaut (alla från Frankrike)

Renässansen (1400-1500-talet)

Renässans betyder pånyttfödelse – av tankar och konstarter från antiken. Det blir ljusare tider efter den mörka medeltiden. Musikens funktion: Nu dominerar inte kyrkan musiklivet. Handelsmän och hov blir viktiga och vill ha komponerad musik, till exempel vid bröllop och andra festligheter. Musiken beskriver vackra känslor och man börjar räkna musik som något konstnärligt. I början av 1500-talet grundas det första nottryckeriet. Då kan musiken spridas lättare över världen än när man skrev alla noter för hand.

Karaktärsdrag: Flerstämmigheten utvecklas och man skriver komplicerade körstycken. Musikens klanger och stämmor låter mer som det vi i dag tycker låter bra. Dur och mollskalor blir det vanligaste att bygga musiken från. Man börjar skriva musik för bestämda

instrument och kan då anpassa musikstycket bättre till instrumentet. Tidigare hade musikern själv fått välja instrument att spela musiken på. Vanliga renässansinstrument var blockflöjten, skalmejan och krumhornet. Kompositörer: Orlando di Lasso, Giovanni Perluigi da Palestrina

Barocken (1600-1750)

Ordet barock betyder onaturlig, förvriden, konstig. Beskrivningen kommer från 1700-talet, då man jämförde med sin nya musik som man tyckte var finare och bättre. Musikens funktion: Musiken blir nu mer tung och dramatisk. Man beskriver starka känslor, även mörka och hemska. (Vi som kan jämföra med musik från t ex romantiken tycker inte att barockmusik låter så känsloladdad.) Musikinstrumenten utvecklas av skickliga instrumentbyggare, det är nu Stradivarius börjar bygga sina världsberömda fioler. När instrumenten blev bättre fick de starkare ljud och fungerar inför en större publik. Man har nu börjat framföra musik vid offentliga konserter, där man även ibland tar betalt. Nu blir även opera och balett populärt att skriva och att lyssna till. Mycket kyrkomusik skrivs under barocken, t ex av Bach.

Karaktärsdrag: Musiken låter nu mer som klassisk musik vi är vana med och är ofta ganska snabb och rörlig, även om det finns mycket långsam barockmusik också. Pulsen är ofta tydlig i barockmusik, det är lätt att ”stampa takten” till den. Nu skapas de instrumenttyper som fortfarande används i nästan all musik. Basinstrument, ackordinstrument och melodiinstrument byggda i olika storlekar/familjer (som t ex stråkfamiljen). Man utgår ofta från en ackordföljd när man skriver musik, precis som man gör idag. Man skriver även ner ackorden med olika system som t ex ackordanalys eller generalbas. En ny finess var terassdynamik. Det innebär att musikens styrka kliver upp och ner för trappsteg. Först svagt och sedan plötsligt starkt utan att öka styrkan gradvis. Ofta genom att olika antal musiker spelar. Liten grupp ur orkestern = svagt, hel orkestern = starkt. Kompositörer: Johann Sebastian Bach, Antonio Vivaldi, Georg Friedrich Händel

Wienklassicismen (1730-1815)

Musikens funktion: Wien var musikens centrum. Där bodde många kompositörer, det fanns fina konsertlokaler och en stor musikintresserad publik. Kompositörer var ofta anställda vid ett hov eller hos en furste. Musik var nästan alltid nyskriven (inget intresse för gammal musik), stora musiker skrev sin musik själva och många blev berömda för sin förmåga att improvisera. Man musicerar ofta i hemmen i adelns och borgarklassens fina salonger. Rika betalade gärna för att gå på konserter och opera. Karaktärsdrag: Senare under 1700-talet blir det vanligt med blandad kör (män och kvinnor)och symfoniorkester. Musiken har tydlig melodi och är elegant, sirlig och lättlyssnad. Orkestern är mellanstor. Man är mer intresserad av instrumental musik än sång. Improvisation var viktigt. (Nuförtiden improviserar man nästan aldrig när man spelar wienklassisk musik.) Piano var favoritinstrument, att spela på och att skriva musik för. Blev populärt för att man kunde spela både svagt och starkt på det beroende på hur hårt man spelade på tangenten. Nya sätt att skriva är: Sonat: Musikstycke i flera delar, satser, som är skrivet för 1-2 musiker. Symfoni: Musikstycke i flera delar som är skrivet för en stor orkester. Stråkkvartett: Musik för två fioler, en altfiol och en cello. Kompositörer: Haydn, Mozart, Beethoven

Romantiken (1810-1920)

Musikens funktion: Kyrkan och hovet förlorar makt, nu är det den borgerliga medelklassen som styr. Europa är nu stormakt och sprider sin tysk-österrikiska klassiska musik över hela världen. Konserthus, musikhögskolor och operahus byggs. I nationalromantik framhäver man sitt land genom att t ex lägga in sin folkmusik eller annat typiskt för landet i musiken. Virtuoser (extremt duktiga och tekniska musiker) blir populära och man börjar ha musiker och kompositörer som idoler. Man börjar också bli historiskt intresserade och spelar gammal musik. Nu delas musik i klassisk och ”oklassisk” musik. Improvisation, dansrytmer och sväng hör hemma i den oklassiska musiken. Spel efter noter för sittande, koncentrerat lyssnande publik är det vanliga i den klassiska musiken. Många i borgerskapet spelar instrument och man kan därför tjäna pengar på att sälja instrument och noter. Som kompositör blir det nu lättare att ”frilansa” alltså jobba med att komponera utan att ha anställning, t ex hos en furste, vilket var det vanligaste under 1700-talet. Många fler kompositörer kommer fram under denna tid än tidigare.

Karaktärsdrag: (Romantiken) Starka och mäktiga känslor i musiken. Mycket programmusik, alltså musik som beskriver något. Orkesterns stora tid. Inte så många nya instrument, men de blir mer lättspelade och får bättre klang. Virtuoserna utvecklar musiken och spelar snabbt och imponerande. Experiment med mycket stora orkestrar för kontraster och häftiga effekter. Det klassiska sångsättet utvecklas, ”operasång”. Kompositörer: Schubert, Chopin, Liszt, Mendelssohn, Brahms, Wagner, Tjajkovskij, Grieg, Sibelius, Dvorak

Modernismen 1900-

Musikens funktion under 1900-talet: Nu kommer flera epoker. Man vill komma på sådant som ingen gjort förut. Att uttrycka sig blir viktigare än att det låter ”rätt”. Klassisk musik har nu en ganska liten publik. Det finns många kompositörer, men nästan ingen riktigt välkänd. Under 1900-talet kommer demokratin och människor får välja själv vad de lyssnar på. Det gör att jazz, rock och pop blir populärt under andra halvan av århundradet. USA blir ”musikalisk stormakt”. Man börjar använda teknik i musiken, t ex inspelning och elektroniskt framställda ljud. Att spela in musik blir väldigt viktigt. Nu kan man höra samma sak hur många gånger som helst. Fler kan lyssna på olika sorters musik och till och med höra världsstjärnor.

Tre stilar ur modernismen:

Impressionismen (runt sekelskifte 1900)

Betyder intryck. Styckenas titlar låter ofta som tavlor, t ex ”Månsken”, ”Moln” eller ”Den sjunkna katedralen”. Karaktärsdrag: Målande musik. Suddig och oklar melodi. Ofta otydlig rytm, svårt att känna pulsen i musiken. Låter som improvisation men är nedskrivet. Mer klanger och ”mjuka bågar” än tydliga melodier. Inspirerat av konstens snabba skisser från den här tiden. Kompositörer: Debussy, Ravel

Expressionismen (början på 1900-talet)

Betyder uttryck. Fortsättning på romantikens känslouttryck, ibland med överdrivna känslor. Tolvtonsmetoden, där man inte får ta samma ton igen innan man tagit alla andra elva, kommer under denna period.

Karaktärsdrag: Oftast ej vackert, upplevelsen är det viktiga. Saknar ofta tonalt centrum, melodin går sällan i moll eller dur. Dissonanser - toner som skär sig mot varandra. Slumpmässiga melodier, man slog ibland tärning om toner .

Kompositörer: Stravinskij, Schönberg, Webern

Modern musik (1920-talet och framåt)

Under denna tid finns många olika stilar, modern musik är ett sammanfattande namn. Karaktärsdrag: Tekniska hjälpmedel, elektronisk musik. Detta är de första gångerna man kan framställa ljud som inte kommer från ett naturligt instrument. Man använder även vanliga instrument på annorlunda sätt, t ex spelar med stråkens trä eller preparerar pianots strängar, med sudd och häftstift. Man spelar in annorlunda saker och använder som musik. Happeningkonserter där galna saker händer på scenen. John Cage skriver t ex 4 min 33 sek, ett stycke med fullständig tystnad.

Kompositörer: Cage, Stockhausen, Reich

Kunskapskrav:

Dessa kunskapskrav är de som gäller för musikhistoria: 1. Eleven kan föra resonemang om musikens olika funktioner och vilken betydelse den har och historiskt har haft för individer och samhällen som är E : enkla och till viss del underbyggda C: utvecklade och relativt väl underbyggda A: välutvecklade och väl underbyggda

2. Eleven kan urskilja och jämföra musikaliska karaktärsdrag från olika genrer, epoker och kulturer E: I viss utsträckning C: I relativt hög utsträckning A: I hög utsträckning

Kompositörerna som nämns under varje epok är bara ett urval, inom varje epok fanns det så klart fler kompositörer än de jag tagit med.

Tidsangivelserna på epokerna är ungefärliga, då det är svårt att säga en exakt tidpunkt när övergången sker mellan en epok och en annan.

© Monica Alm 2014

© Monica Alm 2010

Musikexempel:

Musikexemplen finns i spellistor (Youtube & Spotify) på musikens hemsida, tiundamusik.weebly.com Ni ska när ni hör dem veta vad stycket heter, kompositörens namn och epok. För att bli godkänd behöver du kunna minst 7 stycken, inklusive kompositör och tidsperiod. Barock:

Wienklassicismen: Symfoni nummer 40 Wolfgang Amadeus Mozart Nattens drottning ur ”Trollflöjten” Wolfgang Amadeus Mozart Trumpetkonsert i Ess dur, sats nr 3 Joseph Haydn Symfoni nummer 5 ”Ödessymfonin” Ludvig van Beethoven ”Für Elise” Ludvig van Beethoven ”Månskenssonaten” Ludvig van Beethoven

Romantiken: Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm Felix Mendelsohn Bartholdy Ur baletten Svansjön Pjotr Tjajkovskij Also sprach Zarathustra Rickard Strauss I bergakungens sal Edward Grieg Valkyrieritten Richard Wagner

Impressionismen: En fauns eftermiddag Claude Debussy Clair de lune Claude Debussy

Expressionismen: Orkesterstycke Arnold Schönberg

Modern musik: Gesang der Jünglinge Karl-Heinz Stockhausen Violin phase Steve Reich

© Monica Alm 2014