Garpenbergsgruvan

Miljökonsekvensbeskrivning

gällande produktionsökning till 3 Mton

Sevilla och Fryksta 2011-01-29

Nils Eriksson och Lennart Lindeström

Miljökonsekvensbeskrivning

gällande produktionsökning till 3 Mton vid Garpenbergsgruvan, Hedemora

Denna miljökonsekvensbeskrivning har i allt väsentligt författats av Nils Eriksson (Nils Eriksson Environmental Consultant) och Lennart Lindeström (Svensk MKB) med bistånd i tekniska frågor av personal på Boliden Mineral AB och i hydro-geologiska frågor av Henrik Hellman (Bergab).

Omslagsbilden illustrerar det nya industriområdet vid Garpenberg Norra öster om Finnhytte-Dammsjön och är gjord av Kjell Magnusson på Atelje Magnusson i Örviken.

Sammanfattning

Boliden Mineral AB driver Garpenbergsgruvan sedan 1957. Fyndigheten innehåller

zink, bly, koppar, silver och guld. Brytningen sker på stort djup, ned till drygt 1 km

under markytan. Malmen krossas och transporteras upp ur gruvan till

anrikningsverket där den mals i kvarnar och mineralen utvinns genom flotation. De

utvunna koncentraten transporteras till smältverk på annan plats för vidare förädling.

Restprodukten, anrikningssanden, används för återfyllnad av brytningsrummen i

gruvan och resterande mängd deponeras i ett sandmagasin i närheten.

Under senare år har 1,1-1,4 miljoner ton malm brutits årligen, medan Boliden har

tillstånd att bryta 2 miljoner ton. Eftersom ytterligare mineraltillgångar påträffats i

området och då efterfrågan är stor, vill bolaget fortsätta att säkerställa driften i

Garpenbergsgruvan genom att få möjlighet att öka produktionen till 3 miljoner ton

per år.

Produktionsökningen motiveras med att en rad rationaliseringar och

effektiviseringar därigenom blir företagsekonomiskt möjliga att genomföra,

däribland en modernisering och utvidgning av anrikningsprocessen. Detta leder bl.a.

till flera miljöbesparande konsekvenser. En fortsatt gruvverksamhet för också med

sig att man behöver få tillstånd att skapa magasinsvolym för ytterligare ca 6 miljoner

m3 anrikningssand för framtiden. Detta åstadkommes genom att höja

magasinsdammarna med 6 meter över nuvarande tillåtna dämningsnivå.

En fortsatt och utökad gruvdrift i Garpenberg påverkar miljön på olika sätt, vilket i

flera avseenden leder till positiva konsekvenser men ofrånkomligen även till

negativa. Baserat på vad vi känner till om dagens miljöförhållanden i området och

de behov av naturresurser, utsläpp m.m. som blir följden av en fortsatt och utökad

verksamhet, har de förväntade konsekvenserna för miljön i olika avseenden

beskrivits i denna MKB.

Redan har flera beslut tagits och åtgärder vidtagits för att underlätta och effektivisera

en fortsatt drift i Garpenbergsgruvan. Tidigare bröts malm i två gruvor, men genom

att en förbindelseort dem emellan skapades för några år sedan, kan vissa transporter

numera ske under istället för ovan jord med minskad miljöstörning som följd. En

annan avgörande förändring är att den anrikningssand, som förs tillbaka ner i gruvan

för återfyllnad, sedan 2007 blandas med cement i en s.k. paste-fill anläggning. Den

största vinsten med detta förfarande är att naturresursen utnyttjas effektivare genom

att i stort sett all malm kan utvinnas istället för att delar måste lämnas kvar av

stabilitetsskäl. Även den planerade produktionsökningen ökar möjligheten att ta vara

på mineraliseringen i Garpenberg. Tack vare de rationaliseringar och

effektiviseringar som därmed blir möjliga ökar nämligen tillgången på brytvärd

malm i Garpenbergsområdet i väsentlig grad.

Den anrikningssand som inte återförs till gruvan, leds tillsammans med

processvatten och förorenat gruvvatten till sandmagasinet. Vid kontakten med den

finmalda sanden och genom kalktillsats från bl.a. rester av malm och ”paste” renas

vattnet i magasinet. Därefter återanvänds drygt 50 % som processvatten i

anrikningsverket, medan resten släpps ut i recipienten. Denna utgörs av

Ryllshyttebäcken, som via Gruvsjön rinner ut i Garpenbergsån och vidare till

Dalälven.

En genomgång har gjorts av vilka miljörisker som kan befaras av såväl dagens

utsläppsnivåer till vatten som eventuella förhöjda nivåer vid ökad produktion. Denna

genomgång visar att de relativa utsläppen av flertalet metaller, förutom bly, är

förhållandevis små från verksamheten i förhållande till den totala metalltillförseln

till recipienten, i storleksordningen 10-20 %. Resterande del av metalltillförseln

kommer från äldre gruvavfall i området. Gruvdrift har förekommit i

Garpenbergsområdet i över tusen år, vilket lämnat kvar stora mängder gruvavfall

från tidigare epoker. Många av dessa avfall präglar idag vattnets kvalitet genom att

avge stora mängder metaller till områdets grund- och ytvatten. Modellberäkningar

tillsammans med kompletterande bedömningar indikerar att risk för giftverkan på

vattenlevande organismer tidvis kan förekomma i närliggande vattendrag och

Gruvsjön till följd av exponering för zink och koppar, och möjligen även bly.

Den planerade produktionsökningen gör det möjligt att öka återvinningen av vatten

till anrikningsverket till över 70 %, och därmed öka vattnets uppehållstid i systemet.

Trots produktionsökningen beräknas utsläppt vattenvolym från Ryllshyttemagasinet

bli i princip oförändrad och utsläppen av metaller komma att ligga kvar på dagens

nivå.

Utsläppen av kväveföreningar och syreförbrukande ämnen förväntas däremot öka, i

det närmaste proportionellt mot produktionsökningen, om inga åtgärder vidtas. Inom

ramen för den prövotid som varit kopplad till det nuvarande tillståndet att bryta 2

miljoner ton malm, har bl.a. möjligheter att rena det utgående vattnet från dessa

ämnen utretts. Utredningen visar på svårigheter, men ändå möjligheter, att

åstadkomma en rening. Med dessa utredningar som bas har Boliden därför uttalat

ambitionen att de samlade utsläppen av kväve och syreförbrukande ämnen inte ska

öka jämfört med de utsläppsnivåer som uppskattas gälla vid tillståndsgiven

produktion. Som framgår av det avslutande avsnittet i denna MKB är det dock inte

entydigt positivt att reducera tillskottet av syreförbrukande ämnen till den

mottagande Gruvsjön.

Sedan januari 2010 sker inte längre några utsläpp av renat gruvvatten till

Gransjöbäcken, som via Finnhytte-Dammsjön förbinds med Gruvsjön norr ifrån. En

fortsatt utvinning av malmfyndigheten norrut kommer dock att kräva att stora

kvantiteter opåverkat grundvatten måste ledas bort, vilket planeras ske till

Gransjöbäcken. Viss risk för erosionsskador kan då förekomma i nedre bäcken,

medan det övre bäckpartiet istället kan komma att torrläggas under längre perioder

än idag. Under torrår kan en avsänkning med några decimeter förväntas i Stora

Gransjön samt Lilla och Stora Jälken uppströms Gransjöbäcken. Den nedströms

liggande Finnhytte-Dammsjön kommer istället att få en jämnare nivåfluktuation än

idag utan risk för betydande avsänkning, som annars vore fallet. En del av

grundvattenöverskott kan komma att användas som råvatten i anrikningsverket som

ersättning för sjövatten.

Grundvattenavsänkningen kan även komma att påverka nivån i borrade brunnar

inom ca 2 km från gruvan. Vid eventuell torrläggning av brunnar till följd av detta

avser Boliden att svara för åtgärder (kompletterande borrning eller ersättning med

kommunalt vatten eller liknande) och stå för eventuella skador. En nivåsänkning

förväntas inte ha någon påverkan av betydelse på dricksvattenkvaliten.

En ökad produktion innebär att transporter under och ovan jord ökar, liksom

användningen av energi och kemikalier m.m. i anrikningsverket. Detta leder i sin tur

till en ökad oljeförbrukning och mer utsläpp av förbränningsgaser till luft totalt sett.

Men om man ser till energianvändning och utsläpp per producerad ton malm, så

kommer produktionsökningen snarare att innebära en minskning relativt sett, tack

vare den möjlighet som ges till effektiviseringar och optimeringar. Utsläppen av

försurande ämnen kommer även efter en produktionsökning att få marginell

betydelse för försurningssituationen i kringliggande marker, som dessutom är

gynnsam allmänt sett.

För att kunna ta om hand och processa den ökade kvantiteten malm måste

kapaciteten i anrikningsverket förbättras. Hur och var detta sker på bästa sätt har

utretts. Den bästa lösningen bedöms vara att uppföra ett nytt anrikningsverk vid det

befintliga norra industriområdet, Garpenberg Norra. Genom det nya

uppfordringsschaktets placering nära den största mineraltillgången och det nya

anrikningsverkets placering invid det nya schaktet minimeras transportbehovet.

Härigenom kan också ett i alla delar modernt och rationellt processverk skapas.

Genom denna lösning minskar samtidigt antalet tunga transporten genom

Garpenbergs samhälle samtidigt som bullernivån sänks. I det närliggande samhället

Jälken förväntas oförändrade ljudnivåer jämfört med idag.

Av central betydelse för verksamhetens framtida påverkan på miljön är också valet

av plats för den fortsatta deponeringen av anrikningssand. Urvalsprocessen gjordes

redan vid prövningen för nuvarande tillstånd, varvid valet föll på en påbyggnad av

det befintliga Ryllshyttemagasinet. Den nu aktuella ansökan avser att slutligt utnyttja

den magasinskapacitet som förutsågs i den omnämnda urvalsprocessen. Detta

innebär en höjning av kringliggande dammar med 6 meter över nuvarande

tillståndsnivå.

Fördelar med en påbyggnad av det befintliga magasinet är att endast en begränsad

ny markyta behöver tas i anspråk. Vidare kommer utsläppen huvudsakligen att ske

till samma vattendrag som idag. Dammarna kan mestadels byggas av

anrikningssand, men viss komplettering krävs med bergmaterial och

morän/naturgrus. Påbyggnaden leder till att landskapsbilden ändras genom att

magasinets sluthöjd kommer att bli högre. För att magasinet skall smälta in i

landskapsbilden kommer släntning och vegetering att genomföras.

Det finns en viss osäkerhet i bedömningen gällande det utläckande grundvatten som

kommer att lämna magasinet. Mängden läckvatten ökar generellt med höjden på

magasinet. Så länge sandmagasinet är i drift bedöms risken för negativa

konsekvenser av läckaget bli små eftersom åtgärder pågår och planeras för att i

möjligaste mån samla upp och återpumpa förorenat läckvatten. När magasinet är

fyllt kommer det att efterbehandlas genom att täckas med morän och vegeteras.

Eftersom den totala genomströmningen av grundvatten blir mindre och utspädningen

därmed minskar, kan lakvattnet efter att ha genomströmmat magasinet komma att

hålla högre metallhalter än under drift. Detta skulle kunna innebära en framtida risk

för metallpåverkan på vattenlevande organismer i bäckar och tjärnar i anslutning till

magasinet.

Förutom konsekvenser av utsläpp till vatten och luft, och behovet av energi m.m.,

har även eventuella konsekvenser av gruvdriften för natur- och kulturhistoriska

värden i omgivningarna bedömts, liksom konsekvenser för friluftsliv, boendemiljöer

m.m. Som underlag för detta har en rad utredningar tagits fram. De helt

överskuggande konsekvenserna för miljön skulle uppstå om någon av dammarna

skulle haverera. Konsekvenserna för miljö och människa har bedömts för olika

scenarier. Genom dagens högt ställda säkerhetskrav för dammkonstruktioner och en

fortlöpande kontroll minimeras emellertid riskerna för dammbrott.

INNEHÅLL

1 INLEDNING ........................................................................................................................................5

1.1 GARPENBERGSGRUVAN OCH DESS ORGANISATION ............................................................................5 1.2 VAD ANSÖKAN AVSER ........................................................................................................................6 1.3 INNEHÅLL OCH AVGRÄNSNINGAR FÖR MKB .....................................................................................7

2 ÖVERSIKTLIGT OM VERKSAMHETEN .....................................................................................8

2.1 KORT HISTORIK ..................................................................................................................................8 2.2 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET ......................................................................................8 2.3 MALMEN SOM NATURRESURS .......................................................................................................... 10

3 GARPENBERGSGRUVAN MED OMGIVNINGAR .................................................................... 12

3.1 HEDEMORA KOMMUN ...................................................................................................................... 12 3.2 GARPENBERG MED OMGIVNINGAR ................................................................................................... 13

3.2.1 Markanvändning .................................................................................................................... 13 3.2.2 Infrastruktur & bebyggelse .................................................................................................... 15 3.2.3 Kulturhistoriska värden ......................................................................................................... 15 3.2.4 Friluftsliv, jakt & fiske ........................................................................................................... 19

3.3 GEOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN ......................................................................................................... 21 3.3.1 Berggrund .............................................................................................................................. 21 3.3.2 Jordarter ................................................................................................................................ 21 3.3.3 Förekomst av restprodukter från tidigare verksamhet........................................................... 21

3.4 METEOROLOGISKA, HYDROLOGISKA & HYDROGEOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN ................................. 23 3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden ........................................................................................... 23 3.4.2 Nederbörd och avdunstning ................................................................................................... 23 3.4.3 Generell vattenbalans ............................................................................................................ 24 3.4.4 Grundvattenbildning och flöden ............................................................................................ 25

3.5 ANVÄNDNING AV GRUNDVATTEN .................................................................................................... 25 3.6 BERÖRDA YTVATTENSYSTEM OCH DERAS ANVÄNDNING ................................................................. 26

4 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET ..................................................................... 30

4.1 GRUVOMRÅDET ............................................................................................................................... 30 4.1.1 Det norra industriområdet, Garpenberg Norra ..................................................................... 31 4.1.2 Södra Industriområdet ........................................................................................................... 32 4.1.3 Planerade förändringar på industriområdena ...................................................................... 34

4.2 GRUVAN .......................................................................................................................................... 34 4.2.1 Aktuell produktion ................................................................................................................. 34 4.2.2 Planerade förändringar i gruvan .......................................................................................... 36

4.2.2.1 Borrning .......................................................................................................................................... 36 4.2.2.2 Sprängning ...................................................................................................................................... 36 4.2.2.3 Lastning och transport ..................................................................................................................... 37 4.2.2.4 Krossning och uppfordring .............................................................................................................. 37 4.2.2.5 Personuppfordring ........................................................................................................................... 37 4.2.2.6 Bergförstärkning .............................................................................................................................. 38 4.2.2.7 Återfyllning ..................................................................................................................................... 38 4.2.2.8 Uppfodring av gråbeg ...................................................................................................................... 39 4.2.2.9 Vattenhantering under jord .............................................................................................................. 39 4.2.2.10 Spolvatten under jord ................................................................................................................. 41 4.2.2.11 Ventilation och uppvärmning ..................................................................................................... 41 4.2.2.12 Övriga anläggningar under jord ................................................................................................. 42 4.2.2.13 Insatsvaror under jord ................................................................................................................ 42 4.2.2.14 Återfyllnadsteknik ...................................................................................................................... 42

4.3 ANRIKNINGSVERKET ........................................................................................................................ 44 4.3.1 Befintligt anrikningsverk ....................................................................................................... 44

4.3.2 Nytt anrikningsverk eller utbyggnad av befintligt verk .......................................................... 45 4.3.3 Val av lokalisering för ett nytt anrikningsverk....................................................................... 46 4.3.4 Val av anrikningsteknik i nytt anrikningsverk........................................................................ 49

4.4 ANRIKNINGSSAND ............................................................................................................................ 55 4.4.1 Pågående pumpning av anrikningssand ................................................................................ 55 4.4.2 Förändringar i sandpumpning............................................................................................... 56 4.4.3 Reservutsläpp för sandpumpning ........................................................................................... 56

4.5 SANDMAGASIN ................................................................................................................................. 57 4.5.1 Aktuella deponeringsförhållanden ......................................................................................... 57 4.5.2 Planerad höjning av sandmagasinet ...................................................................................... 59 4.5.3 Planerad höjning av dämningsnivå i klarningsmagasinet ..................................................... 61

4.6 ANRIKNINGSSANDENS EGENSKAPER ................................................................................................ 61 4.7 VATTENBALANS ............................................................................................................................... 62

4.7.1 Nuvarande vattenbalans ........................................................................................................ 62 4.7.2 Förändringar i vattenbalansen .............................................................................................. 63

4.8 UTSLÄPP TILL OMGIVANDE MILJÖ .................................................................................................... 64 4.8.1 Utsläpp till luft ....................................................................................................................... 64 4.8.2 Utsläpp till vatten .................................................................................................................. 66

4.8.2.1 Aktuella utsläpp till vatten............................................................................................................... 66 4.8.2.2 Förändringar i utsläpp till vatten ..................................................................................................... 67

4.8.3 Sanitärt vatten ........................................................................................................................ 72 4.9 BULLER ............................................................................................................................................ 72 4.10 VIBRATIONER .............................................................................................................................. 74 4.11 AVFALLSHANTERING .................................................................................................................. 74

4.11.1 Branschspecifikt avfall ...................................................................................................... 74 4.11.2 Icke branschspecifikt avfall ............................................................................................... 74

4.11.2.1 Farligt avfall ............................................................................................................................... 74 4.11.2.2 Övrigt avfall ............................................................................................................................... 75 4.11.2.3 Förändringar i hantering av icke branschspecifikt avfall............................................................ 76

4.12 ENERGIANVÄNDNING .................................................................................................................. 76 4.12.1 Energiledningssystem och energieffektivisering ............................................................... 78

4.13 FÖRBÄTTRINGSÅTGÄRDER UNDER SENARE ÅR ............................................................................ 78 4.14 ANVÄNDNING AV BÄSTA TEKNIK, BAT ....................................................................................... 79 4.15 DEFINITION OCH BESKRIVNING AV NOLL-ALTERNATIVET ........................................................... 80

5 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I LUFT, MARK & GRUNDVATTEN .............................................. 81

5.1 FÖREKOMST AV PARTIKLAR I LUFT .................................................................................................. 81 5.2 NEDFALL AV METALLER OCH FÖRSURANDE ÄMNEN......................................................................... 82 5.3 METALLER OCH FÖRSURNINGSFÖRHÅLLANDEN I MARK ................................................................... 83 5.4 NATURVÄRDEN I GARPENBERGSOMRÅDET ...................................................................................... 84

5.4.1 Tidigare naturvärdesinventeringar ........................................................................................ 84 5.4.2 Förnyad naturvärdesinventering ........................................................................................... 85

6 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I VATTENRECIPIENTEN ............................................................... 86

6.1 AVRINNING OCH VATTENFLÖDEN .................................................................................................... 86 6.2 PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGSPROGRAM I VATTENRECIPIENTEN ........................................................ 88 6.3 YTVATTNETS KVALITET ................................................................................................................... 88 6.4 MATERIALTRANSPORT & KÄLLFÖRDELNING.................................................................................... 90 6.5 SEDIMENTFÖRHÅLLANDEN .............................................................................................................. 90 6.6 BIOLOGISKA FÖRHÅLLANDEN .......................................................................................................... 91

7 MILJÖKONSEKVENSER AV NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET ............... 93

7.1 KONSEKVENSER FÖR LUFT ............................................................................................................... 94 7.2 KONSEKVENSER FÖR MARK ............................................................................................................. 94

7.2.1 Konsekvenser för mark ur metall- och försurningssynpunkt ................................................. 94 7.2.2 Konsekvenser för mark sett till naturvärden .......................................................................... 96

7.2.3 Sammanfattande konsekvenser för markmiljön av den planerade förändringen av

verksamheten........................................................................................................................................ 96 7.3 KONSEKVENSER FÖR GRUNDVATTEN ............................................................................................... 97

7.3.1 Konsekvenser för grundvattnets flöde och nivå ..................................................................... 97 7.3.2 Konsekvenser för grundvattnets kvalitet ................................................................................ 98 7.3.3 Sammanfattande konsekvenser för grundvattenmiljön av den planerade förändringen av

verksamheten........................................................................................................................................ 98 7.4 KONSEKVENSER FÖR YTVATTEN ...................................................................................................... 99

7.4.1 Konsekvenser för ytvattnets flöde och nivå ............................................................................ 99 7.4.2 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet och risk för skada på vattenlevande organismer orsakat

av utsläpp genom utskov .................................................................................................................... 100 7.4.3 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet orsakat av annan påverkan ........................................ 106 7.4.4 Konsekvenser för Dalälven och havet.................................................................................. 106 7.4.5 Sammanfattande konsekvenser för ytvattenmiljön av den planerade förändringen av

verksamheten...................................................................................................................................... 107 7.5 KONSEKVENSER FÖR MÄNNISKAN .................................................................................................. 108

8 MILJÖKONSEKVENSER UNDER BYGGTID .......................................................................... 111

9 OM MILJÖMÅL OCH MILJÖKVALITETSNORMER ............................................................ 113

9.1 AKTUELLA MILJÖMÅL .................................................................................................................... 113 9.1.1 Nationella miljömål ............................................................................................................. 113 9.1.2 Regionala miljömål .............................................................................................................. 113 9.1.3 Lokala miljömål ................................................................................................................... 114

9.2 AKTUELLA MILJÖKVALITETSNORMER ............................................................................................ 115 9.3 VERKSAMHETENS PÅVERKAN SETT TILL MÅL OCH NORMER .......................................................... 115

9.3.1 Konsekvenser sett till miljömål ............................................................................................ 115 9.3.2 Konsekvenser sett till miljökvalitetsnormer ......................................................................... 116

10 EVENTUELLA TILLBUD – MILJÖKONSEKVENSER OCH SKYDDSÅTGÄRDER ......... 118

10.1 SÄKERHETSRAPPORT ................................................................................................................. 119 10.1.1 Vid tillbud i gruva, anrikningsverk & verkstäder ........................................................... 119 10.1.2 Vid dammhaverier – dammbrott ..................................................................................... 119

11 EFTERBEHANDLINGSPLANER ................................................................................................ 121

11.1 EFTERBEHANDLING AV INDUSTRIOMRÅDEN .............................................................................. 122 11.2 EFTERBEHANDLING AV UNDERJORDSGRUVAN .......................................................................... 123 11.3 EFTERBEHANDLING AV RYLLSHYTTEMAGASINET OCH KONGSJÖN ........................................... 123 11.4 EFTERBEHANDLING OCH BAT ................................................................................................... 123 11.5 EFTERBEHANDLINGENS EFFEKT PÅ LÅNG SIKT .......................................................................... 124

12 SAMRÅD OCH INFORMATIONSINSATSER ........................................................................... 127

13 AVSLUTANDE KOMMENTARER .............................................................................................. 128

14 REFERENSER ................................................................................................................................. 133

Bilagor

Bilaga C1. Översiktskarta

Bilaga C2. Fastighetskarta

Bilaga C3. Situationsplan

Bilaga C4. Äldre gruvavfall

Bilaga C5. Kulturvärdesinventering

Bilaga C6. Kommunens markanvändningskarta

Bilaga C7. SGUs karta över riksintresse för landets materialförsörjning

Bilaga C8. Naturvärdesinventering

Bilaga C9. Framtida industriområde vid Garpenberg Norra

Bilaga C10. Vattenbalans för verksamheten 2009

Bilaga C11. Ryllshyttemagasinet vattenkvalitetsutredning

Bilaga C12. Externbuller

Bilaga C13. Vibrationer

Bilaga C14. Miljötillstånd och miljöriskutredning Garpenbergsån

Bilaga C15. Redogörelse för kemikaliefrågor

Bilaga C16. Samrådsredogörelse

5

1 INLEDNING

1.1 Garpenbergsgruvan och dess Organisation

Boliden Mineral AB, som är ett dotterbolag till Boliden

AB, bedriver gruvverksamhet i Garpenberg i Hedemora

kommun, Dalarnas län. Gruvverksamheten i Garpenberg

kan spåras tillbaka till 800-talet. Boliden övertog

verksamheten år 1957 från AB Zinkgruvor. Sedan februari

2008 bedrivs verksamheten med tillstånd från

Miljödomstolen (M 1838-07) att bryta upp till 2 miljoner

ton (Mton) malm årligen. Antalet egna anställda är ca 310

och arbetsstyrkan består dessutom av ytterligare 100

personer anställda av entreprenörer.

Mineraliseringen bryts under jord genom s.k.

igensättningsbrytning. Malmen utgörs av komplex

sulfidmalm som anrikas till mineralkoncentrat i ett

anrikningsverk på plats. I anrikningsverket i Garpenberg

produceras kopparkoncentrat, zinkkoncentrat och

blykoncentrat samt ett blykoncentrat med hög halt av

ädelmetaller. Koncentraten levereras till smältverk för

utvinning av metaller. Vid verksamheten uppkommer

branschspecifikt avfall i form av anrikningssand och

gråberg. Den del av det branschspecifika avfallet som inte

används för återfyllning av utbrutna brytningsrum

deponeras på avsedda platser på gruvområdet.

Företagets identitet

Namn: Boliden Mineral AB

Telefonnummer: 0910 – 774 000

Organisationsnummer: 556231-6850

Huvudman/ägare: Boliden AB

Anläggningens identitet

Namn: Boliden Mineral Garpenberg

Anläggningsnummer: 2083-105

Adress: Kapplavägen 5

Postadress: 776 98 GARPENBERG

Telefonnummer: 0225-360 00 (växel)

Telefax: 0225-360 01

Boliden AB är ett av Europas ledande gruv- och smältverksföretag med anläggningar i Sverige, Finland, Norge och på Irland. Bolidens huvudprodukter är koppar och zink. Viktiga verksamheter är också prospektering och metallåtervinning. Koncernen har cirka 4 500 anställda och en omsättning på ca 30 miljarder kronor. Aktien är noterad på Stockholmsbörsens storbolagslista och på Torontobörsen i Kanada.

Boliden har idag fyra gruvområden, Aitik, Skelleftefältet, Garpenberg och Tara på Irland och totalt 6 gruvor.

6

Operativt ansvar

Områdeschef Bengt Sundelin

Telefon arbete: 0225-360 10

Mobil: 070-609 89 37

Adress: Enl. ovan.

1.2 Vad ansökan avser

I Garpenberg bedriver Boliden Mineral gruvdrift och anrikning av malm i ett

anrikningsverk byggt 1950. Dagens produktionsnivå ligger på ca 1,4 Mton/år men enligt

gällande tillstånd får 2 miljoner ton malm brytas och anrikas per år. En mycket lyckosam

prospekteringsverksamhet har under senare tid väsentligt utökat kända mineraltillgångar

och detta gör det möjligt att planera för en högre produktionsnivå. Sålunda projekteras för

en utbyggd verksamhet med förmåga att bryta och anrika upp till 3 miljoner ton malm

årligen.

För att uppnå denna kapacitet anläggs inom ramen för gällande tillstånd ett nytt

gruvschakt för uppfordring av malm och ett ytterligare schakt för personuppfordran.

Schakten anläggs i ett centralt läge med avseende på kända mineraliseringar och

malmkroppar. Att bygga ut anrikningskapaciteten i befintligt anrikningsverk är både dyrt

och ineffektivt. Den mest rationella lösningen för att nå nödvändig anrikningskapacitet

har visat sig vara att anlägga ett nytt anrikningsverk i anslutning till de nya schaktlägena.

Därför planerar Boliden att flytta ovanjordsverksamheten till industriområdet Garpenberg

Norra där paste-fill anläggningen redan är belägen och i princip avveckla verksamheten

på Södra Industriområdet.

De viktigaste förändringarna som planerad verksamhet medför i jämförelse mot dagens

befintliga och nyligen tillståndsgivna verksamhet är följande:

Maximala produktionsnivån ökas från 2 Mton/år till maximalt 3 Mton/år.

Ett nytt anrikningsverk med tillhörande industriområde och infrastruktur kommer

att byggas vid Garpenberg Norra invid de nya schakten som håller på att anläggas

intill paste-fill anläggningen.

Malmen kommer att anrikas vid det framtida anrikningsverket i Garpenberg Norra

och befintligt anrikningsverk på det Södra Industriområdet kommer att stängas

och rivas när det nya anrikningsverket trimmats in.

Fortsatt påbyggnad av Ryllshyttemagasinet till dämningsnivån +239 m och en

krönnivå på +241 m. Detta motsvarar en höjning av dämningsnivån med 6 m mot

idag tillståndsgiven nivå på +233 m.

Dessutom ansöker Boliden om att få pumpa bort inläckande gruvvatten, vars mängd

bedöms komma att öka till följd av att nya brytningsområden tas i anspråk.

Bortpumpning av gruvvatten tas med i prövningen eftersom det inte prövats tidigare och

7

den sökta produktionsökningen är förenad med en förhållandevis stor förändring i detta

avseende.

Därutöver söker Boliden tillstånd att ”ändra” den gamla vattendomen från 1949-01-25

där Boliden har tillstånd att avleda högst 60 liter vatten i sekunden från Finnhytte-

Dammsjö för driften av anrikningsverket och i framtiden kunna ta vatten från både

Finnhytte-Dammsjön och Gruvsjön eller enbart en av sjöarna. Maximala uttaget föreslås

totalt bli högst 10 000 m3 per 2 dygn.

1.3 Innehåll och avgränsningar för MKB

För gruvverksamhet måste alltid en särskild miljöprövning av miljödomstolen ske enligt

reglerna i miljöbalken. Verksamhetens inverkan på miljön i vid mening prövas och

miljödomstolen fastställer också villkor för verksamheten.

Enligt miljöbalken skall det alltid göras en miljökonsekvensbeskrivning innan miljöfarlig

verksamhet kan tillåtas. En miljökonsekvensbeskrivning ska identifiera, beskriva och

bedöma verksamhetens effekter på människor, djur, mark, vatten, luft, landskap och

kulturmiljö. Allmänheten har, enligt miljöbalken, rätt att delta och yttra sig när

miljökonsekvensbeskrivningar görs.

För beskrivning av verksamheten i form av tekniska tillvägagångssätt och lösningar,

detaljer som berör själva produktionen, ritningar och kartor över anläggningar och planer

m.m. hänvisas i första hand till den Tekniska Beskrivningen (Bilaga B till ansökan). I

övrigt återges detta endast översiktligt i MKB:n.

Tekniska frågor som har direkta konsekvenser för miljön, såsom användning av

naturresurser och kemikalier i verksamheten samt utsläpp eller annan påverkan på den

omgivande miljön, behandlas dock i MKB:n även om de samtidigt ingår i den tekniska

beskrivningen. Här förekommer således en viss grad av parallell redovisning.

Befintlig verksamhet vid Garpenbergsgruvan bedrivs med ett relativt nytt tillstånd från

Miljödomstolen (februari 2008). I denna MKB behandlas därför huvudsakligen de

miljökonsekvenser som planerade förändringar av verksamheten vid gruvan bedöms ge

upphov till i jämförelse med befintligt tillstånd (noll-alternativet).

Geografiskt sett görs avgränsningen för vattenmiljön till Gruvsjöns och

Garpenbergsån/Forsåns avrinningsområden samt i viss mån Dalälven eftersom detta

system utgör råvattentäkt samt ytvattenrecipient för verksamheten. Dessutom behandlas

vattensystemen söder, väster och norr om Ryllshyttemagasinet eftersom de är potentiella

recipienter av grundvatten från magasinet. För mark- och luftmiljön som påverkas av

verksamheten är det framförallt närområdet som är intressant vad rör nedfall av partiklar

och potentiellt försurande ämnen samt inandningsbara partiklar. Vad avser utsläpp till luft

från förbränningsmotorer behandlas detta på lokal och regional skala men sätts även i sitt

sammanhang i större skala.

8

Verksamheten vid Garpenbergsgruvan är en s.k. Seveso-verksamhet. Detta innebär att en

omfattande säkerhetsrapport utarbetats för verksamheten (Bilaga D till ansökan). I

säkerhetsrapporten behandlas de risker som verksamheten är förknippad med i detalj och

i denna MKB behandlas framförallt miljörelaterade aspekter av potentiella olyckor.

2 ÖVERSIKTLIGT OM VERKSAMHETEN

2.1 Kort historik

Gruvverksamheten i Garpenbergsområdet startade antagligen redan under 800-900-talet

och har därmed pågått i över tusen år. Namnet Garpenberg är medeltida och har sitt

ursprung i de tyska bergsmän, s.k. garpar, som under 1300-talet anlitades av ägaren till de

tidigaste koppargruvorna i området.

Under medeltiden, då bergshanteringens omfattning växte i Garpenberg, var Odalfältet

söder om det nuvarande industriområdet det dominerande brytningsområdet. Under

början av 1500-talet flyttades malmhantering till Garpenbergs herrgård och Gruvsjön

dämdes upp. Under 1600- 1700-talet var Garpenbergsområdet, efter Kopparberget i

Falun, Sveriges största kopparproducent.

Fram till 1900-talet var det främst koppar som utvanns i Garpenberg. Utvinningen skedde

genom rostning och smältning av malmen i hyttor. Redan under första hälften av 1800-

talet anlades dock ett bok- och vaskverk där man utvann koppar ur äldre gruvvarp. Denna

mekaniska våtanrinkning har senare ersatts med allt modernare flotationsprocesser.

Samtidigt har zink och bly ersatt koppar som de viktigaste utvinningsmetallerna i

Garpenberg.

År 1957 förvärvade Boliden Garpenbergsgruvan.

Ytterligare historiska detaljer kring malmhanteringen i Garpenberg återfinns i Bilaga C4,

som behandlar äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet, samt i kulturvärdesinventeringen,

Bilaga C5.

2.2 Nuvarande och planerad verksamhet

Boliden Minerals verksamhet i Garpenberg består i huvudsak av tre delar; gruva,

anrikningsverk med industriområde och sandmagasin. I gruvan utvinns råvaran, malmen,

i anrikningsverket förädlas den, och till sandmagasinet förs restprodukten.

Vattenhanteringen är en viktig del av verksamheten. Processvattnet utgörs till större delen

av återcirkulerat vatten från sandmagasinet och till en mindre del av råvatten som tas från

Finnhytte-Dammsjön. Processvattnet och anrikningssanden pumpas tillsammans med

gruvvatten och länshållningsvatten från den torrlagda norra delen av Gruvsjön till

sandmagasinet. Överskottsvatten avbördas från sandmagasinet till Gruvsjön via

Ryllshyttebäcken. Den mer detaljerade redovisning av verksamheten som lämnas i avsnitt

9

4 baseras i huvudsak på denna uppdelning. En situationskarta över verksamheten visas i

Bilaga C3. I anslutning till gruvschakten finns idag två industriområden ovan jord, det

norra, Garpenberg Norra, och det södra, Södra Industriområdet, vilka beskrivs utförligt i

TB (Bilaga B till ansökan).

Även om uppdelningen är tydlig, är verksamhetens olika delar för den skull intimt

förenade med, och beroende av, varandra. Exempelvis är driften av anrikningsverket

direkt beroende av tillgången på malm från gruvan, liksom av möjligheten att deponera

anrikningssand i sandmagasinet.

Dagens anrikningsverk tillsammans med gruvkontor, förråd och verkstad m.m. är placerat

inom gruvans södra industriområde vid det södra schaktet. Figur 1 utgör ett flygfoto över

detta område. Den huvudsakliga produktionen och uppfordringen av malm sker dock vid

det norra industriområdet. De idag aktiva brytningsområdena i gruvan sträcker sig ned till

1000 meter under jord. Malmerna som bryts innehåller främst zink, bly och koppar samt

mindre mängder silver och guld. Malmen krossas och förs upp till dagen, där den

transporteras till anrikningsverket, mals innan metallerna separeras från det övriga

bergmaterialet i anrikningsverket genom flotation och gravimetriska metoder. Det

mineralkoncentrat man producerar, transporteras till olika smältverk för vidareförädling,

medan restprodukten, anrikningssanden, återförs till gruvan som fyllning och deponeras

på sandmagasinet Ryllshyttemagasinet.

Figur 1. Foto över Södra Industriområdet, gruvan, och anrikningsverket.

10

Tack vare ett framgångsrikt prospekteringsarbete i Garpenbergsområdet under senare år

har mineraltillgångarna ökat väsentligt. Detta gör det möjligt för Boliden att planera för

ökad produktion, vilken planeras att i princip fördubblas från dagens nivå kring 1,4

miljoner ton per år till maximalt 3 miljoner ton. För att nå denna produktion anläggs ett

sedan tidigare planerat nytt uppfordringsschakt och ett schakt för personuppfordran och

dessutom avser Boliden att bygga ett helt nytt anrikningsverk på det norra

industriområdet i anslutning till schakten. Verksamheten på Södra Industriområdet avser

Boliden att avsluta och därefter efterbehandla. Produktionsökningen tillsammans med

den goda tillgången på malm och mineraliseringar, gör att behovet ökar för att kunna

deponera anrikningssand. Detta behov planerar Boliden att tillgodose genom att som

tidigare planerats höja det sandmagasin man utnyttjar idag, Ryllshyttemagasinet.

2.3 Malmen som naturresurs

En framgångsrik prospektering under de senaste åren har gjort att nya fyndigheter

tillkommit i Bolidens gruva i Garpenberg. Av dessa är Lappberget den största. Dammsjön

och Kaspersbo är andra fyndigheter som nu är i drift. Kvarnberget planeras komma i drift

inom något år och bedöms ha stor potential. Fyndigheternas lokalisering illustreras i

Figur 2. Fyndigheterna är av en komplex malmstyp med relativt höga halter av zink, bly

och silver medan halten koppar och guld är underordnad. Garpenberg har i dag mycket

goda malmreserver och gruvdriften bedöms kunna fortgå åtminstone i 20 år vid planerad

produktionsnivå på upp till 3 Mton per år, Figur 3.

Figur 2. Illustration över mineraltillgångarnas läge

i Garpenberg.

B EGREPPET MALM

Vad som betecknas som ”malm” respektive ”gråberg” baseras på ekonomiska förutsättningar. Malm är den del av en fyndighet som utgör ekonomiskt brytvärt mineral. Är ett metallhaltigt material inte värt att bryta eller anrika p.g.a. praktiska/tekniska eller marknadsmässiga skäl, betecknas materialet inte som malm oavsett vilka metallkoncentrationer det innehåller. Om å andra sidan brytnings- och anrikningseffektiviteten förbättras i framtiden och/eller marknadens efterfrågan på metallerna ifråga ökar, kommer en del av det som idag betraktas som gråberg att ingå i malmbasen och därmed förlänga gruvans livslängd.

11

Brytningsmetoden i gruvan övergår mer och mer till skivpallbrytning med pastafyllning

vilket innebär att återfyllnad sker med avvattnad anrikningssand med inblandning av

stabiliseringsmedel som till exempel cement. Beredningen av denna blandning sker i en

paste-fill anläggning vid industriområdet Garpenberg Norra.

Figur 3. Schematisk illustration över mineraltillgångar i Garpenberg.

OM METALLER

Koppar: Koppar används i stor utsträckning inom byggnads-, elektronik- och fordonsindustrin. Världsproduktionen av koppar från gruvor ligger på ca 16 Mton/år. Dessutom återanvänds koppar i mycket hög grad. Ungefär 30 % av den koppar som används är återvunnen koppar. De största producenterna är Chile, Peru och USA. I Europa är Polen det land som producerar mest koppar.

Zink: Zink används i stor utsträckning till galvanisering av stål och som legeringsmetall. Världsproduktionen av zink från gruvor är ca 12 Mton/år. Dessutom återvinns zink i viss grad. De största producenterna är China, Australien och Peru. I Europa är Irland det land som producerar mest zink.

Bly: Bly har ett brett användningsområde men används i övervägande utsträckning i blybatterier. Världsproduktionen av bly från gruvor är ca 3,8 Mton/år. Dessutom återvinns bly i viss grad. De största producenterna är China, Australien och USA. I Europa producerar Polen mest bly.

Guld: Guld har ett brett användningsområde men används i övervägande utsträckning inom smyckes- och konstindustrin. Världsproduktionen av guld från gruvor är ca 2 300 ton/år. Dessutom återvinns guld i mycket hög grad. De största producenterna är China, Sydafrika och USA. I Europa är Sverige det land som producerar mest guld.

Silver: Silver har ett brett användningsområde men används primärt för industriella syften, bl a till elektronik, speglar och som katalysator för kemiska produkter. Silver används även för prydnadsföremål och smycken. Världsproduktionen av silver från gruvor är ca 20 000 ton/år. Dessutom återvinns silver i hög grad. De största producenterna är Peru, Mexico och China. I Europa är Polen det land som producerar mest silver.

12

3 GARPENBERGSGRUVAN MED OMGIVNINGAR

3.1 Hedemora kommun

En översiktsplan för Hedemora kommun antogs i april 1991. Kommunen täcker en yta på

knappt 840 km2.

Ca 16 % av kommunens yta utgörs av åker- och betesmark, vilket är en hög andel i länet

och även i riket. Jordbruket sysselsätter dock endast 4 % av befolkningen. Knappt 65 %

av kommunens yta är skogsmark, dvs mark som enligt skogsvårdslagen är lämplig för

virkesproduktion. Nästan hälften av skogen ägs av skogsbolag.

Kommuninvånarna bor i huvudsak i

någon av kommunens sju tätorter.

Hedemora är centralort och tillika

Dalarnas äldsta stad. I kommunen bor

idag (2008) ca 15 260 personer.

Kommunen har en negativ

befolkningsutveckling och folkmängden

har minskat med 10 % sedan 1990.

Näringslivet i Hedemora är

mångskiftande och representeras av

många verksamheter och företag.

Sammanlagt finns ca 1000 företag inom

kommunens gränser. Total finns 6800

arbetstillfällen på den lokala

arbetsmarknaden. Ungefär en fjärdedel

av kommuninvånarna är sysselsatta med

vård och omsorg, medan även

tillverkningsindustrin sysselsätter en

fjärdedel. Andra betydande

sysselsättningsområden är handel,

utbildning och byggnadsarbete.

Figur 4. Översiktskarta där Dalaranas

län och Hedemora kommuns

läge framgår.

13

3.2 Garpenberg med omgivningar

Garpenbergsgruvan är belägen i Garpenberg, Hedemora kommun inom Dalarnas län,

cirka 12 km ONO om Hedemora. Samhället har ca 500 invånare.

3.2.1 Markanvändning

Garpenberg är en av tätorterna i Hedemora kommun. En detaljerad översiktsplan för

Garpenberg antogs i maj 1997.

Inom Garpenbergs kommundel är förekomsten av jordbruksmark liten. Däremot är

inslaget av skogsmark stort, varav större delen av närliggande skog ägs av Svea Skog.

Markerna inom Garpenbergs kommundel är påverkad av gruvnäringen genom förekomst

av slagg- och varphögar, sandmagasin, gruvhål etc. Stora områden har också under

århundraden nyttjats för hagmarksbeten och slåtter, träkolsframställning och som

leverantör av gruvved. Denna kulturpåverkan gör att jordmånen fortfarande är mycket

varierad. Den absolut dominerande markanvändningen i omgivningarna kring

Garpenbergs tätort är skogsbruk1. Längre ned i Forsåns avrinningsområde finns öppna

marker framförallt i anslutning till Forsån.

UTDRAG UR ÖVERSIKTSPLANEN MED RELEVANS FÖR GRUVVERKSAMHETEN

Grunden för Garpenbergs existens är gruvbrytningen. De båda gruvorna i Garpenberg är de enda gruvorna i Bergslagen där gruvbrytning fortfarande pågår.

Översiktsplanen ska bidra till att säkerställa en framtida gruvdrift i Garpenberg. Gruvdriften måste dock ske på sådant sätt att hänsyn tas till boende och miljö.

Både äldre tiders gruvbrytning och den pågående verksamheten påverkar mark- och vatten i Garpenbergs omgivningar. Läckage av tungmetaller är särskilt stor från äldre deponier av slagg, varp och anrikningssand. En begränsning av tillförsel av tungmetaller till mark och vatten bör eftersträvas. Vid eventuell övertäckning av äldre gruvavfall måste dock hänsyn tas till kulturmiljön, eftersom slaggförekomster och andra äldre lämningar utgör fornlämningar och är skyddade enligt kulturmiljölagen.

Garpenbergs gård – I området finns ett flertal fornlämningar som hänger samman med gruvdrift, järn- och kopparframställning. Södra delen av planområdet är av riksintresse för kulturmiljövården. Riktlinjer som säkerställer kulturvärdena för framtiden ska anges i översiktsplanen

Garpenbergs samhälle – Även miljön i Finnhyttan med kyrka, äldre skjutsstation, prästbostad, kalkugn m.m. är kulturhistoriskt värdefull liksom miljön kring Gruvkapellet och odalfältet. Översiktsplanen ska bidra till att bevara dessa miljöer som är en viktig del i samhällets historia.

Eftersom gruvverksamheten har påverkat stora delar av landskapet kring Garpenbergs samhälle är det viktigt att några områden för rekreation och fritid säkerställs.

14

Enligt SGU:s beslut 2007-09-13 (Dnr 46-1298/2003) är Garpenbergsgruvan klassat som

riksintresse för mineralnäring (MB 3 kap. 7§) med en utsträckning som framgår av Figur

5 (se även Bilaga C7).

Enligt tillgängliga uppgifter finns det inga planer på någon nämnvärd förändring av

markanvändningen i Garpenbergsområdet inom den närmaste framtiden.

Figur 5. Detaljavgränsning av riksintresset Garpenbergsgruvorna.

Boliden har idag mark anvisad av Bergsstaten för sin verksamhet enligt markering i Figur

6 (en större bild finns i Tekniska Beskrivningen). Beslut om ytterligare markanvisning fås

enligt praxis först efter en lagakraftvunnen miljödom. Med markanvisning menas att

bolaget enligt minerallagens 9 kap äger rätt att ta detta markområde i anspråk för

bearbetning av mineralfyndigheten, liksom för tillhörande verksamhet. Även vissa

skyldigheter är förknippade med en markanvisning.

Gruvområdets nuvarande uppdelning och utformning beskrivs i avsnitt 4.1.

MARKÄGARE

Boliden äger den mark, fastigheten Tyskgården 5:2, inom vilken verksamheten vid Södra Industriområdet bedrivs. Boliden är även ägare till fastigheten Backgården 3:3 inom vilken Garpenberg Norra är beläget.

Ryllshyttemagasinet är beläget inom fastigheterna Hedemora Backgården 3:3, Hedemora Vibberbo 1:1,18:1 och 8:1 samt Hedemora Ryllshyttan 2:1. Inom Ryllshyttemagasinet finns därutöver samfällt vatten Hedemora Ryllshyttan S:2 och Hedemora Vibberbo S:2.

15

Figur 6. Bolidens markanvisning i Garpenberg.

3.2.2 Infrastruktur & bebyggelse

Garpenbergs samhälle, med ca 500 invånare (511 år 2008) är beläget mitt i mellan

tätorterna Hedemora i väster och Horndal i öster på ca 12 km avstånd till båda samt ca 17

km norr om Avesta. Bostadsbebyggelsen i Garpenberg är lokaliserad på ömse sidor av

länsväg 735. Väg 735 passerar genom samhället och fortsätter därefter västerut mot

Hedemora. Gruvkontoret och anrikningsverket ligger söder om väg 735. Större vägar i

området är länsvägarna 68 och 70.

Öster om Gruvsjön går väg 738, som ansluter till väg 735 både vid Brattfors söder om

sjön och strax väster om Gruvgården i västra delen av samhället. Norrut från samhället

går väg 746 mot Dormsjö och österut väg 740 mot Horndal. Med Länstrafikens bussar

kan man måndag-fredag resa till och från Garpenberg. Järnvägstrafiken mot Fors är dock

nedlagd sedan 1960-talet.

I kommunens översiktsplan betonas att ”utmålen som hör till gruvorna i Garpenberg är av

riksintresse. Vid prövning av bebyggelse eller andra anläggningar inom utmålen bör

samråd ske med Bergmästaren och rättighetsinnehavaren.”

År 1990 fanns i Garpenbergs tätort 217 småhus och 130 lägenheter i flerbostadshus.

Många lägenheter och småhus var tidigare outhyrda eller till salu, men situationen har

förbättrats.

3.2.3 Kulturhistoriska värden

Garpenbergsområdets kulturhistoriska värden utreddes på uppdrag av Boliden av

Dalarnas museum under hösten 20042. Dalarnas Museum har även gjort en

16

kompletterande kulturhistorisk utredning inför denna ansökan för det område som berörs

av den sökta lokaliseringen av det nya anrikningsverket (se Bilaga C5).

Området från mitten av Gruvsjön och längs Garpenbergsån ned till gränsen mot Avesta

kommun är klassificerat som riksintresse för kulturminnesvård med hänvisning till

”bergslagsmiljön som har sitt ursprung i äldre medeltiden” (Figur 7).

Figur 7. Områden av

riksintresse för

kulturminnesvård.

Genom museets omfattande inventering2, har en detaljerad beskrivning erhållits av såväl

fornlämningar och andra kulturlämningar, som värdefulla kulturmiljöer i

Garpenbergsområdet. Utredningen omfattade ett ca 9 km2 stort område (se Figur 8). Den

bestod av, dels analyser av historiska kartor från början av 1700-talet fram till slutet av

1800-talet, dels en fornminnesinventering baserat på bl.a. kartanalysen.

Inventeringen har resulterat i att 126 lokaler med ca 250 fornminnen dokumenterats inom

området, varav 44 av dem var registrerade sedan tidigare. Runt Ryllshyttemagasinet

återfanns 42 av lokalerna och runt Gruvsjön och Finnhytte-Dammsjön de övriga 84. Det

stora, riktigt gamla gruvfältet, Garpenbergs odalfält, ingick inte i utredningen.

Den dominerande fornlämningen är äldre, övergiven odlingsmark, s.k. fossil åker.

Vanliga är också bebyggelselämningar och vägar, samt naturligtvis olika slags

industriella lämningar efter gruvor, hyttor, hammare, dammar, vattenrännor, järnvägar

etc.

Inom utredningsområdet avgränsades 16 kulturhistoriskt särskilt värdefulla miljöer. De

grupperades i två nivåer beroende på bedömningen av deras kulturhistoriska värde (Figur

8).

17

Kriterier som låg till grund för klassningen var:

de enskilda lämningarnas bevarandegrad

deras representativitet för Garpenbergs historia

hur unika de varit sett till lämningar i andra bergslagsområden

den sammanlagda miljöns kulturhistoriska upplevelsevärde.

De mest värdefulla områdena utgörs i väster av gruvområdet vid Ryllshyttan (A) med

välbevarade lämningar från gruvepokens senaste del, samt ett område med fossil åker NO

därom (B).

Figur 8. Sammanfattande

beskrivning av

kulturmiljöinventer

ingen 2004. De

högst värderade

miljöerna har

markerats med röd

färg (område A-F)

och de övriga med

orange färg

(område G-P).

Grön linje

markerar den

nuvarande gränsen

för Riksintresse

Garpenberg

(jämför med Figur

7). Gul rastrering

markerar det

område som

inventerades 2004.

Det i särklass största av de mest värdefulla kulturmiljöerna är området öster och söder om

Gruvsjön (C), som består av omfattande gruv- och industrikomplex med lång historisk

kontinuitet. Här finns lämningar av bok- och vaskverk, hamnanläggningar, gamla

färdvägar, husgrunder från olika epoker m.m., samt i söder Garpenbergs Herrgård.

Norr om Gruvsjön i västersluttningen ner mot sjöns tidigare strandlinje finns en liten,

ålderdomlig och väl bevarad gårdsenhet (D). Vid Finnhytte-Dammsjöns östra strand finns

en likaledes väl bevarad kopparhytta med ett närmast unikt bok- och vaskverk (E). Vid

Gransjöbäckens mynning norr om Dammsjön återfinns slutligen en medeltida hyttruin,

som även den är väl bevarad (F).

Den kulturhistoriska utredning som utfördes 2010 (se Bilaga C5) fokuserar på området

nordost om Finnhytte-Dammsjön och öster ut mot Stora Jälken. Arbetssättet var liknande

18

som vid 2004 års utredning och bestod av tre moment: arkivstudier, kartanalys och speci-

alinventering.

Figur 9. Område för kulturmiljöinventeringen 2010.

Totalt dokumenterades 16 nya lämningar (Figur 10). Dessa bestod av tio stycken

kolningsanläggningar, nr 1, 3, 5, 6, 8-10 och 13-15. Därtill påträffades en grund till en

kolarkoja utan tillhörande kolbotten, nr 7. Fyra stycken odlingslämningar påträffades, nr

4, 11, 16 och 17. Dessutom dokumenterades en vägbank, nr 12. För en fullständig

beskrivning av lämningarna, se Bilaga C5.

OM KLASSNING AV KULTURHISTORISKA LÄMNINGAR

Lämningar från äldre tider delas in i två kategorier beroende på skyddsstatus, fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Fasta fornlämningar skyddas av Lagen om kulturminnen (SFS 1988:950) medan övriga kulturhistoriska lämningar skyddas av en hänsynsparagraf i Skogsvårdslagen (SFS 1979:429). Till övriga kulturhistoriska lämningar räknas yngre lämningar som är relativt vanligt förekommande. Beträffande den närmare tolkningen av vad som ska bedömas som fast fornlämning så är det länsstyrelsen som har det avgörande beslutet. Enligt Riksantikvarieämbetets praxis klassas liggmilebottnar generellt som fast fornlämning medan kolbotten efter resmila klassas som övrig kulturhistorisk lämning. Denna skillnad beror på att kolbottnar efter liggmilor har ansetts som äldre och ovanligare än kolbottnar efter resmilor. De övriga nyregistrerade lämningarna, odlingar och vägbank, bedöms som övriga kulturhistoriska lämningar.

19

Figur 10. Påträffade lämnigar vid kulturmiljöinventeringarna 2004 (till vänster)och 2010 (till

höger). De 2010 nyregistrerade fasta fornlämningarna är markerade med rött och

övriga kulturhistoriska lämningar med gult. De högst värderade miljöerna har

markerats med röd färg och de övriga med orange färg. Gul rastrering markerar

det område som inventerades 2004.

Dalarnas Museum konstaterar att förutom de områden som redan utpekats i 2004 års

undersökning2 kunde inga nya områden av särskilt intresse för kulturmiljön konstateras.

3.2.4 Friluftsliv, jakt & fiske

Värden för friluftsliv och rekreation inom det aktuella inventeringsområdet i Garpenberg

undersöktes i detalj i samband med 2006 års ansökan. Resultaten från den

undersökningen3 sammanfattas i Figur 11. Genom området går vandringsleden

Folkareleden, som börjar i Avesta kommun och går vidare mot Horndal. Dessutom finns

cykel- och skoterleder. Dessa leder bedöms vara värdefulla för friluftslivet ur ett

kommunalt perspektiv.

Som ett lokalt värdefullt friluftsområde har skogsmarken söder om Finnhytte-Dammsjön

pekats ut. Detsamma gäller Finnhytte-Dammsjön, Gruvsjön, Stora Bredsjön och

Högtjärnen där fiske förekommer. I Stora Bredsjön, Nygårdstjärnen och Högtjärnen har

man dessutom planterat in ädelfisk. Gruvsjön har under senare år rönt ett ökat intresse ur

20

fiskesynpunkt genom att där förekommer förhållandevis rikligt med stor abborre.

Gruvsjön är dessutom en populär badsjö för lokalbefolkningen.

Området söder om Gruvsjön ned till Garpenbergs gård har bedömts ha ett regionalt värde

för friluftsliv och rekreation.

I kommunens översiktplan är ett område från Gruvgården upp mot Örntjärnen och ett

annat väster om Nygården anvisade för friluftsliv. Det förstnämnda innefattar ett

elljusspår och det senare slalombacken vid Tappdammarna. Både slalombacken och

elljusspåret är av regionalt intresse för skidåkare. Slalombacken är tack vare sitt höga

läge och snökanoner relativt snösäker och besöks därför av långväga skidåkare. Vintertid

anläggs spår för längdskidåkning längs elljusspåren. Skidspåren sägs hålla hög kvalitet

och locka till sig åkare från hela kommunen.

I övrigt kan nämnas att en lokal jaktvårdsförening sköter jakten. Framför allt jagas älg

och rådjur.

Längre ner i Forsåns vattensystem är fisket mer intensivt med en aktiv

fiskevårdsområdesförening i Åsgarn. De arter som här fiskas mest är abborre och gädda.

Fisket i Åsgarn har dock försämrats under senare år.

Figur 11. Sammanfattande

beskrivning av

värden för

friluftsliv och

rekreation i

Garpenbergsomr

ådet enligt en

inventering

2004. Grön

rastrering

markerar det

inventerade

området.

21

3.3 Geologiska förhållanden

3.3.1 Berggrund

Berggrunden i Garpenbergsområdet består i huvudsak av sura och intermediära

vulkaniska bergarter samt kalkstenar. Sulfidmineraliseringarna i området är främst

associerade till kontaktzonen mellan dessa båda bergarter. I samband med mineralisering

är kalkstenen vanligen delvis skarn- och dolomitomvandlad.

Berggrundens struktur i området utgörs av en synklinal, ett U-format veck, med brant

stående nära parallella veckben. Strukturen har en nordöstlig strykning och stupar brant

mot sydost.

De idag kända sulfidmalmerna och mineraliseringarna i Garpenbergsområdet återfinns

främst i det västra veckbenet. Den mineraliserade strukturen är idag delvis känd från

dagytan och ned till >1500 m djup, samt längs en sträcka på cirka åtta km. Det finns flera

olika typer av mineraliseringar, som exempelvis sprickmineraliseringar i framförallt

dolomitiserad kalksten (Mg-rik marmor), mineralisering i form av kompaktsliror och

gångar i skarn i anslutning till kalkstenen, som impregnation av sulfidmineral i

vulkaniterna, m.fl.

3.3.2 Jordarter

Dominerande jordarten i området är morän av olika sammansättning, från grusig, sandig

till moig. Blockigheten är också varierande och man kan hitta storblockiga, rikblockiga,

normalblockiga samt blockfattiga områden. Mindre förekomster av gyttja och lera finns i

vissa dalgångar, främst i anslutning till sjöar och våtmarker.

Högsta kustlinjen, HK, ligger på ca +196 i Garpenberg. Under HK är moränen ofta

svallad, något som dock avtar nedåt i terrängen. Normalt varierar jorddjupet mellan några

meter till ett tiotal meter, men kan undantagsvis variera mer inom vissa områden. Detta

har visat sig vid borrningar i området mellan norra delen av Garpenbergsgruvan och

Finnhytte-Dammsjön, där moränen uppvisade en mäktighet från endast någon meter till

ett femtiotal meter.

Sonderingsborrningar och provgropsgrävningar i samband med hydrogeologiska och

geotekniska undersökningar vid Ryllshyttemagasinet har visat på mycket begränsade

jorddjup i detta område (se Tekniska Beskrivningen Bilaga B till ansökan Bilaga B12-1).

Moränens sammansättning har här en liknande variation som i övriga

Garpenbergsområdet. I dalgången vid Ryllshyttemagasinets damm A finns inslag av

åsmaterial. Nuvarande dammar kring Ryllshyttemagasinet är grundlagda på relativt tunna

moränlager.

3.3.3 Förekomst av restprodukter från tidigare verksamhet

En detaljerad redovisning av förekomsten av äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet

återfinns i Bilaga C4.

22

Under den långa tid som gruvverksamhet bedrivits i Garpenberg har relativt stora

mängder gruvavfall producerats. En del av de äldre avfallen har i modernare tid kunnat

utnyttjas som malm tack vare att effektivare utvinningsmetoder utvecklats. Men

betydande kvantiteter finns fortfarande kvar i området, både i specificerade deponier och

som en mer diffus förekomst i form av utfyllnads- och konstruktionsmaterial (vägfyllnad,

järnvägsbank m.m.).

Ett försök att lokalisera och kvantifiera olika slag av gruvavfall i Garpenbergsområdet

gjordes under slutet av 1980-talet inom ramen för Dalälvsdelegationens arbete4. Man

uppskattade förekomsten till drygt 0,2 Mm3 gruvvarp (äldre tiders gråberg), knappt 0,4

Mm3 slagg (restprodukt från äldre tiders smältning) samt ca 2,5 Mm

3 anrikningssand

(restprodukt från i huvudsak det senaste århundradets verksamhet, exklusive sanden i

Ryllshyttemagasinet). Förekomsten av dessa äldre gruvavfall i Garpenbergsområdet

framgår översiktligt av Figur 12.

Figur 12. Gruvavfall inom Garpenbergsområdet enligt Dalälvsdelegationens kartläggning

4.

Ljusgrå fält markerar deponier med anrikningssand, mellangrå fält slagg, samt

mörkgrå fält gruvvarp. Blå fält markerar sjöar och vattendrag.

Odalfältet

Järnvägsbanken

Ö. magasinen

V. magasinen

Tappdammarna

L. Bredsjön

Ryllshyttemagasinet

Herrgården

Ryllshyttemagasinet

Odalfältet

L. Bredsjön

Ryllshyttemagasinet

Herrgården

Utjämnings-magasinet

23

3.4 Meteorologiska, hydrologiska & hydrogeologiska förhållanden

De meteorologiska, hydrologiska och hydrogeologiska förhållandena har studerats inom

ramen för de hydrogeologsika studier som genomförts av Bergab. Detaljerade redo-

görelser och data redovisas i en rad bilagor till den tekniska beskrivningen. Här ges en

översiktlig sammanfattning.

3.4.1 Temperatur- & vindförhållanden

Temperaturdata behandlas utförligare i den hydrogeologiska utredning som utgör en av

bilagorna till TB. I Tabell 1 nedan visas beräknad månads- och årsmedeltemperatur för

Garpenberg.

Tabell 1. Medeltemperatur för Garpenberg, baserat på medeltemperatur för SMHIs stationer i

Avesta och Folkärna åren 1961-1990. Temperaturen är korrigerad för höjdavvikelser

och klimatförändringar.

Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År

Medeltemp. °C -4,5 -4,3 -1,5 3,5 10 14,2 15,5 14,1 9,4 4,9 -0,6 -2,9 4,8

Vinddata har använts från SMHIs väderstation på Stora Spånsberget, sydväst om

Borlänge och ca 6,5 mil väster om Garpenberg. Stationen har en bra placering med öppet

läge och därmed få störningar från omgivningen. En vindros visas i Figur 13 nedan. Den

vanligaste vindriktningen är västlig-sydvästlig, men detta gäller endast för lägre

vindhastigheter. Vid större vindhastigheter är vindriktningen oftast nordlig eller

nordvästlig.

Figur 13. Vindros för SMHIs väderstation

vid Stora Spånsberget för år

2000-2004. Vindrosen visar

frekvens för olika vindriktningar

och vindhastigheter.

3.4.2 Nederbörd och avdunstning

Termen för nederbörd (P) är mm, med vilket menas antal millimeter vattenpelare per

enhetsyta. En millimeter nederbörd motsvarar totalt 1 liter vatten per kvadratmeter. Data

Vindros för Stora Spånsberget 20000101-20041231

0

500

1000

1500

2000

2500

N

NE

E

SE

S

SW

W

NW

" => 0 m/s" " => 2,5 m/s" " => 5,5 m/s"

24

över okorrigerad nederbörd från perioden 1968-2005 för Hedemora har använts till

statistiska beräkningar för Garpenbergsområdet (se TB). Syftet med beräkningarna har

varit att uppskatta års- och månadsnederbörden under ett normalår, respektive för ett

torrår som beräknas uppträda en gång vart hundrade år, samt ett extremt torrår med

återkomsttid en gång på tusen år. Dessutom har beräkningar av månadsnederbörd gjorts

specifikt för varje månad, dvs en beräkning av månadsnederbörd under en normalmånad,

torrmånad (1:100 år) och extrem torrmånad (1:1000 år). Framtagna nederbördsdata har

därefter korrigerats för orografiska avvikelser och normala mätfel enligt gängse normer

samt validerats mot de kortare nederbördsserier för Garpenberg som funnits att tillgå.

Avdunstning (ET) eller evapotranspiration, sker direkt från vatten-, mark- och bladytor

(evaporation) samt via vegetationens andning (transpiration). Även avdunstning uttrycks i

mm. Avdunstningsdata har tagits fram för den numera nedlagda SMHI-stationen i

Folkärna (se bilaga till TB). I första steget har en potentiell avdunstning beräknats, vilken

förutsätter fri tillgång på vatten. Från den potentiella avdunstningen har därefter verklig

avdunstning, som är beroende av markvattenhalt, vissningsgräns etc, uppskattats (Tabell

2). I beräkningarna har avdunstningen för torrår använts för både torrår (1:100) och

extremt torrår (1:1000).

3.4.3 Generell vattenbalans

En beräknad vattenbalans för Garpenbergsområdet har beräknats för ett normalår, torrår

och ett extremt torrår enligt Tabell 2. I balansen har antagits att ett torrår föregås av ett

normalår. Därmed är grundvattenmagasinen fyllda vid ingången av torråret och

snölagringen från föregående normalår tillförs balansen för torråret. Specifik avrinning

(l/s km2) finns också angivet i tabellen.

Tabell 2. Generell vattenbalans och specifik avrinning för Garpenbergsområdet för normalår

och torrår baserat på beräkningsunderlag enligt texten.

Garpenberg Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År

Normalår mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm

P 49,2 32,4 37,3 45,6 47,9 78,5 84,5 83,6 76,1 60,6 66,7 49,5 711,9

ET -0,8 1,6 8,2 28,8 67,5 92,2 92,2 65,9 33,8 9,1 -0,8 -1,6 396,1

P-ET 50 30,8 29,1 16,8 -19,6 -13,7 -7,7 17,7 42,3 51,5 67,5 51,1 315,8

S 36,9 16,2 9,3 -99,7 -33,2 0 0 0 0 0 33,3 37,1 0

G 0 0 0 0 0 13,7 21,4 3,7 0 0 0 0 0

R 13,1 14,6 19,8 116,5 13,6 0 0 0 38,6 51,5 34,1 14 315,8

10,01

Torrår 1:100 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm

R 5,5 0 0 45,7 0 0 0 0 0 0 0 0 51,3

1,63

Torrår 1:1000 mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm

R 4,3 0 0 33,2 0 0 0 0 0 0 0 0 37,5

1,19

Specifik avrinning: l/s km2

Specifik avrinning: l/s km2

Specifik avrinning: l/s km2

För en detaljerad redogörelse för vattenbalansens olika komponenter hänvisas till den

hydrologiska utredningen (underbilaga till TB).

25

3.4.4 Grundvattenbildning och flöden

Eftersom grundvattenbildningen till berg är relativt begränsad, sker den huvudsakliga

transporten av grundvatten i jordlagren. Grundvattnet transporteras från högre belägna

områden (infiltrationsområden) till lågpunkter i terrängen (utströmningsområden) där

grundvattnet rinner ut och bildar ytvattendrag, våtmarker eller sjöar.

Förutsättningarna för nybildning av grundvatten på ett sandmagasin är goda, eftersom

topografin är flack och magasinet begränsas av dammar. Eftersom Ryllshyttemagasinet är

anlagt på gammal sjöbotten, begränsar gyttjan i botten av magasinet grundvattenflödet

från sanden ned i underliggande morän. Dessa förutsättningar inklusive topografin i

området gör att praktiskt taget allt grundvatten som nybildas i magasinet transporteras ut

som ett dammläckage (flöde genom dammar och dess undergrund) i dammarnas

nedströmsslänt och i den s.k. dammtån.

Runt själva gruvan skapas en lokal ökning av grundvattenbildningen genom att

grundvattennivån sänks av den länshållning som krävs för att kunna vistas i gruvan.

Genom utpumpningen av inläckande grundvatten bildas en ”avsänkningstratt” med

relativt brant lutande grundvattennivåer in mot gruvan. De ökade gradienterna skapar ett

ökat grundvattenflöde in mot dräneringspunkten, vilket således kompenseras med en

ökad grundvattenbildning.

3.5 Användning av grundvatten

Inför den potentiella risken att genom bortledanade av gruvvatten påverka brunnar i

området har en brunnsinventring genomförts i syfte att kartlägga

grundvattenanvändningen i området. Utredningen ingår i Bilaga B14 till den Tekniska

Beskrivningen. Inventeringen grundar sig på information från SGUs brunnsdatabas,

uppgifter från Hedemora kommun och en enkät till fastighetsägare i området. Totalt

identifierades 2 kommunala vattentäkter, 24 privata dricksvattenbrunnar och 23

energibrunnar, se Figur 14.

OM GRUNDVATTENBILDNING

Nybildningen av grundvatten är beroende av tillgängligt vatten (nederbörd minus avdunstning) samt jordlagrens vattengenomsläpplighet, deras hydrauliska konduktivitet. Förutsättningarna för vattnet att infiltrera i jordlagren är också beroende av topografin, vilket innebär att exempelvis en brant lutning försvårar grundvattenbildningen. Denna sker främst i moränen, medan det i finkornigare jordarter såsom lera sker en begränsad nybildning av grundvatten. Det vatten som inte hinner infiltrera rinner istället av som ytvatten.

Grundvattenbildning sker också till berget, dels direkt på hällar och dels i kontaktzonen mellan jord och berg. I kristallint berg sker grundvattentransporten via sprickzoner. Transportvägarna är komplexa och två närliggande bergborrade brunnar kan därför uppvisa helt olika grundvattennivåer, om de har borrats genom olika sprickzoner. Detta är orsaken till att man inte kan tala om en sammanhängande grundvattennivå i bergmassan.

26

Figur 14. Karta över identifierade brunnar i området. Dricksvattenbrunnar är markerade i

rött och energibrunnar i blått och brunnar som finns registrerade i SGUs

brunnsdatabas markeras i grönt. Den blåa linjen markerar det område inom vilket

uppföljning rekommenderas. De två kommunala vattentäkterna är belägna utanför

bilden.

3.6 Berörda ytvattensystem och deras användning

Garpenbergsområdet genomströmmas av Garpenbergsåns vattensystem. I centrum ligger

Gruvsjön som västerifrån mottar vatten via Ryllshyttebäcken. Detta vatten härrör till

största delen från Ryllshyttemagasinet, som idag utnyttjas som sandmagasin för

verksamheten.

Gruvsjön mottar även vatten norrifrån, där Stora Gransjön och Stora Jälken utgör

källsjöar. Via Lilla Jälken och Finnhytte-Dammsjön mynnar detta vatten i norra Gruvsjön

via en grävd kanal.

Gruvsjön avvattnas söderut via Garpenbergsån, som byter namn till Forsån innan den

mynnar i Dalälven i Bäsingen uppströms Näs Kraftverk. Strax nedströms Gruvsjöns

27

utflödespunkt tillkommer vattnet från Rafshytte-Dammsjön, som bl.a. utnyttjats som

referenssjö vid undersökningar i vattensystemet (se Bilaga C14).

Vattensystemet illustreras schematiskt i Figur 15. För uppgifter om sjöarnas tidigare och

nuvarande yta, djupförhållanden m.m. hänvisas till en hydrogeologisk bilaga till TB. Hela

avrinningsområdet omfattar en yta på ca 130 km2 (för mer detaljer se Bilaga C14).

Figur 15. Schematisk bild över ytvattensystemet. Tv: De övre delarna med Gruvsjön i

centrum. Th: Hela vattensystemet ned till mynningen i Dalälven med

provtagningsstationer markerade (Gruvsjön=S23).

Samtliga sjöar inom Garpenbergsområdet har anlagts eller dämts upp genom byggandet

av dammar. Bland annat har Gruvsjön reglerats sedan åtminstone 1500-talet, då Gustav

Wasa styrde malmhanteringen i Garpenberg5.

GRUVSJÖN HETTE TIDIGARE GARPEN

och dessförinnan Kodisken. I Gruvsjön och flera kringliggande sjöar anlades dammar för att förse gruvorna med vattenkraft till pumpar och gruvhissar. Dessutom behövdes råvatten och vattenkraft för att driva krossar, vaskningsanläggningar etc i bok- och vaskverken (dåtida anrikningsverk) samt mekaniska anordningar i hyttorna. Finnhytte-Dammsjön försedde en hytta och en kvarn invid dess utlopp med vattenkraft. Dessutom uttogs från Finnhytte-Dammsjön även vatten för driften av en på 1640-talet tillkommen stånggång för gruvorna vid Odalfältet söder om Garpenbergs samhälle. Stånggångarna uppfanns av Christoffer Polhem, som var mycket verksam inom gruv- och hyttindustrin (bland annat ägare av verksamheter i Stjärnsund norr om Garpenberg). Sedan nyttjandet av direkt vattenkraft i början av förra seklet konkurrerats ut av el, används vatten från sjösystemet endast till råvatten för delar av verksamheten.

28

Råvatten till anrikningsverket och för kompressorkylning, toaletter och duschar tas idag

via en ledning från Finnhytte-Dammsjön. Överskottsvatten från gruvverksamheten

liksom kommunalt avloppsvatten från Garpenbergs tätort släpps ut i Gruvsjön, direkt

eller indirekt. Den norra delen av Gruvsjön är, dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet

(ingår i Odalfältet), dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I magasinet

samlas länshållningsvattnet upp från den norra torrlagda delen av sjön för att senare

blandas med bl.a. processvatten och renas genom sedimentering i gruvans nuvarande

sandmagasin, Ryllshyttemagasinet. Utflödet från sandmagasinet sker, som redan nämnts,

via Ryllshyttebäcken till västra Gruvsjön.

Gransjöbäcken, som avvattnas till Finnhytte-Dammsjön, användes fram till januari 2010

som recipient för renat gruvvatten från den norra delen av gruvan.

Figur 16. Det norra gruvområdet i övre delen av bilden med laven och paste-fill anläggningen

(grön ”lada”). Sjön Finnhytte-Dammsjön och norra delen av Garpenbergs

samhälle i bildens nedre del.

Förutom som råvatten och recipient för gruvan och samhället utnyttjas vattnet i

Garpenbergsåsystemet till en rad olika ändamål. I Brattfors, nedströms Garpenbergs

Herrgård, finns en vattenkraftstation från 1910-talet, som är i privat ägoa. I Persbo,

nedströms Brattfors, finns ytterligare en mindre privatägd damm, där elproduktion pågår i

nuläget6. Åvattnet används även tidvis för bevattning av jordbruksmark längs ån, samt till

råvatten för produktionen vid Stora Ensos kartongfabrik i Forsb.

a Kraft stationen har renoverats och beräknas tas i bruk under de närmaste åren.

b Fabrikens nuvarande vattenbehov uppgår till ungefär 0,2 m3/s. Fabriken har åtagit sig att pumpa

motsvarande kvantitet vatten, 0,2 m3/s, från den närliggande Pellbosjön till Forsån (Forssjön), då

vattenflödet i ån i höjd med fabriken understiger 1 m3/s. Det genomsnittliga vattenflödet i denna del av

vattensystemet ligger strax över 1 m3/s enligt mätningar vid kraftverket vid Dicka kvarn. Detta har

inneburit att pumpningen från Pellbosjön pågår under en stor del av året.

29

Enligt tillgängliga uppgifter finns det inga planer på någon nämnvärd förändring av

vattenanvändningen inom Garpenbergsåns avrinningsområde, förutom de förändringar

som beror på den planerade produktionsökningen. Dessa redogörs för i avsnitt 7.3.1.

I Figur 15 finns även några sjöar markerade söder, väster och norr om

Ryllshyttemagasinet. Dessa sjöar ingår i andra vattensystem än Garpenbergsån, men

ligger alla inom Dalälvens avrinningsområde. De har tagits med i redovisningen därför att

de ligger i nära anslutning till sandmagasinet. Tre av sjöarna mottar idag vatten som i

varierande grad har sitt ursprung i utläckande grundvatten från magasinet

(Långsjön/Botbennings Dammsjön, Rudtjärnen och Högtjärnenc). Den fjärde (Stora

Bredsjön) kommer att motta ett grundvattenflöde från magasinet då den pågående

återpumpningen avslutats i framtiden. En utförligare beskrivning av dessa sjöar ges i TB

Bilaga B14. Nuvarande vattenflöden genom dammarna illustreras schematiskt i Figur 17.

Figur 17. Nuvarande grund-

och ytvattenströmning

vid

Ryllshyttemagasinet,

från Bilaga B14.

c Återpumpning har påbörjats av läckvatten genom Damm E mot Högtjärnen.

30

4 NUVARANDE OCH PLANERAD VERKSAMHET

Boliden äger och driver Garpenbergsgruvan med tillhörande anrikningsverk och

infrasturktur i Hedemora kommun. Boliden bedriver dessutom ett intensivt och

framgångsrikt gruvnära prospekteringsarbete i Garpenberg. Lokaliseringen av

Garpenbergsgruvan har markerats på översiktskartan i Bilaga C1.

Gruv och anrikningsverksamheten i Garpenberg drivs i enlighet med tillstånd från

Miljödomstolen från 2008-02-29 (M 1838-07). Befintligt tillstånd medger en produktion

av högst 2 Mton malm per år.

Tidigare drevs två separata gruvor som 2004 bands samman med en ort på 800 - 900 m

nivå och blev till en gruva, Garpenbergsgruvan. De ursprungliga malmerna är idag i

princip slutbrutna men tack vare en framgångsrik prospektering under de senaste åren har

nya fyndigheter tillkommit i Garpenberg (Figur 3) och en betydande malmbas skapats. En

förskjutning av malmreservernas tyngdpunkt till Garpenberg Norra som skett över tiden

leder till att huvuddelen av malmen idag måste transporteras från Garpenberg Norra till

anrikningsverket beläget på Södra Industriområdet.

Boliden planerar därför att anlägga ett nytt modernt anrikningsverk i anslutning till

tyngdpunkten för dagens verksamhet samt att öka produktionsnivån till 3 Mton/år.

Samtidigt avser Boliden söka tillstånd för påbyggnad av det befintliga sandmagasinet

Ryllshyttemagasinet.

En sammanställning över gällande beslut och villkor kopplade till Bolidens verksamhet i

Garpenberg redovisas i Bilaga A till ansökan.

4.1 Gruvområdet

För Bolidens verksamhet i Garpenberg finns två industriområden. I norr ligger

industriområdet Garpenberg Norra med bl.a. ett schakt för personuppfordran och

uppfordring av malm och gråberg. I söder finns det centrala industriområdet med

Linaschaktet som enbart används för personuppfordran. Linaschaktet har direkt

anknytning till anrikningsverket, som ligger vid det Södra Industriområdet. Malm och

gråberg från de södra delarna uppfordras via ett tredje schakt som kallas Gruvsjöschaktet

strax öster om verket. Anrikningsverket i Garpenberg omges av ett större industriområde

med flera serviceanläggningar. Malm från det norra schaktet transporteras med lastbil och

transportband till anrikningsverket, en sträcka på drygt 3 km. De viktigaste

anläggningarna vid Garpenbergsgruvan framgår av Figur 17.

31

Figur 18. Översikt av Garpenbergsgruvan.

4.1.1 Det norra industriområdet, Garpenberg Norra

Det norra industriområdet utmärks av en 65 m hög lave med två bergfickor. Det finns

idag två upplagsområden för malm och gråberg vid Garpenberg Norra. Omgivande

byggnader rymmer ställverk, omklädningsrum, förråd, kompressoranläggning och

panncentraler. En gruvstuga rymmer kontor, konferensrum, duschrum, omklädningsrum

och matsal. Vidare finns fläktanläggningar för friskluft till gruvan och paste-fill

anläggningen där pasta för återfyllning av gruvan skapas genom att anrikningssand

blandas med bindemedel.

Det norra industriområdet har en total yta på ca 30 ha inklusive klarningsbassänger, ett

mindre utbrutet dagbrott och området kring paste-fill anläggningen. De viktigaste

anläggningarna har markerats i Figur 19. Ledningsgatan mellan anrikningsverket och

paste-fill anläggningen vid Garpenberg Norra upptar en yta på ca 34 ha. En intern

transportväg sammanbinder norra och södra industriområdena.

32

Figur 19. Översikt över Garpenberg Norra.

Vatten som pumpades upp från gruvan gick tidigare dels till paste-fill anläggningen, dels

till sedimenteringsbassänger ovan jord för slutlig klarning och vid behov tillfördes kalk.

Efter klarning leddes vattnet till Gransjöbäcken. Gransjöbäcken mynnar i Finnhytte-

Dammsjön som avvattnas till Gruvsjön. Sedan januari 2010 pumpas allt gruvvatten, som

inte används i paste-fill anläggningen, till Ryllshyttemagasinet via sandpumpledningen.

En enskild avloppsreningsanläggning renar sanitetsvattnet från gruvstugan. Anläggningen

utgörs av två enkammarbrunnar för slamavskiljning, ett öppet dike för luftning av vattnet

och två biodammar. Från biodammarna leds vattnet till klarningsbassängerna för

gruvvatten.

4.1.2 Södra Industriområdet

Södra Industriområdet ligger i direkt anknytning till bebyggelsen i samhället Garpenberg.

Området rymmer bland annat anrikningsverk med serviceverkstäder, förråd med

materialupplag, garage och gruvstuga. Anrikningsverket är sammanbyggt med gruvlaven

för Linaschaktet i ett komplex som förr rymde finkrossverk med malmfickor för

mellanlagring. Ingen malm transporteras idag upp via Linaschaktet utan gruvlaven och

krossverket är avställt.

Norr om anrikningsverket finns en upplagsplats för malm, en bilficka, transportband samt

en malmsilo. Intill anrikningsverket finns två silos som tidigare användes för lagring av

återfyllnadssand, de är nu avställda.

33

Öster om anrikningsverket finns laven för Gruvsjöschaktet. Ett transportband leder

malmen från schaktet till anrikningsverket.

En verkstads- och förrådsbyggnad innehåller elektrisk verkstad, mekanisk verkstad,

förråd och kontor. Till detta kommer kallförråd. De vilktigaste av de ovan nämnda

anläggningarna finns utmärkta i Figur 20.

Figur 20. Översikt av Södra

Industriområdet vid

Garpenbergsgruvan.

Vid industriområdet i Garpenberg har äldre brytningsrum som går upp i markytan

hägnats in, liksom områden där rasrisk anses finnas.

Under 1940-talet torrlades den norra delen av Gruvsjön (enligt vattendom 1944-08-19)

genom byggnation av dammar. Länshållning av denna torrlagda del av sjön vidhålls

fortfarande.

Länshållningspumparna är uppställda i en station i anslutning till invallningen mot norra

delen av Gruvsjön. Även det ytvatten från industriområdet i Garpenberg som inte

omhändertas i kommunens reningsverk leds till den torrlagda delen av Gruvsjön. Därifrån

pumpas det tillsammans med övrigt ytvatten till utjämnings-magasinet vid Gruvsjön och

via anrikningsverket vidare till Ryllshyttemagasinet där utfällning och fastläggning av

lösta metaller sker. Före 1988, då utjämningsmagasinet anlades, pumpades det

uppsamlade vattnet från den torrlagda delen direkt till sjön. Volymen länshållningsvatten

från Gruvsjöns torrlagda del uppgår till ca 0,8 M(m3) per år. Variationer i mängden beror

av nederbördsförhållandena och är inte beroende av malmproduktionen. Hittills har dock

34

ca 1,3 M(m3) per år pumpats eftersom pumparna vid utjämningsmagasinet arbetat med

konstant flöde. Skillnaden utgörs av vatten som tagits in till utjämningsmagasinet från

Ryllsyhyttebäcken.

Norra och södra industriområdena binds samman med en transportväg. Malm från norra

transporteras till en omlastningsstation vid Gruvsjöschaktet där malmen lastas om till en

bandtransportör.

4.1.3 Planerade förändringar på industriområdena

De framtida malmer som idag är kända är belägna med en tyngdpunkt i området kring

norra industriområdet. Med anledning härav planeras det norra industriområdet att bli ett

samlat industriområde för hela verksamheten. Boliden söker tillstånd att bygga ett nytt

anrikningsverk med tillhörande byggnader och infrastruktur i anslutning till den

befintliga paste-fill anläggningen, Figur 19. Där håller Boliden även på att sänka två nya

schakt för uppfordring av malm samt persontransport. Denna förändring kommer att leda

till en rationell malmhantering och eliminera behovet av transport av malm från Norra till

Södra Industriområdet. Detta innebär att det det norra industriområdet kommer att ta

ytterligare ca 20 ha i anspråk, vilket åskådliggörs i Bilaga C9.

Då det nya anrikningsverket tagits i drift på det norra industriområdet kommer all

verksamhet att successivt flyttas över dit. Flytten planeras att ske i etapper. Först flyttar

själva anrikningsverksamheten och delar av kringverksamheten som behövs för underhåll

och service. Centralförrådet flyttas i ett senare skede. Efter genomförd flytt av all

verksamhet kommer efterbehandling av Södra Industriområdet att ske.

4.2 Gruvan

4.2.1 Aktuell produktion

I Tabell 3 redovisas produktionen i form av total mängd brutet berg uppdelat på

mängdenbruten malm samt brutet gråberg under åren 2005-2009.

Tabell 3. Produktion i Garpenberg under åren 2005-2009.

Bergproduktion Malmproduktion Gråbergsproduktion

År [ton] [ton] [ton]

2005 1 857 000 1 115 500 741 500

2006 1 736 800 1 166 900 569 900

2007 1 903 300 1 218 200 685 100

2008 2 047 300 1 341 500 705 800

2009 1 831 800 1 425 000 406 800

Malmen som bryts krossas under jord innan den uppfordras till dagen. Huvuddelen av

malmbrytningen sker idag på ett djup av mellan 800 och 1100 meter. Brytningsmetoderna

som används är igensättningsbrytning och skivpallsbrytning. Brytningscykeln är

borrning, laddning, sprängning, lastning, skrotning och bergstabilisering, vilket illustreras

35

i Figur 21. Efter det att malmen brutits ut ur brytningsrummet fylls detta igen. Parallellt

med malmbrytningen sker tillredningsarbeten för åtkomst av nya malmpositioner.

Figur 21. Illustration av brytningscykel i Garpenbergsgruvan.

Borrning sker med hjälp av eldrivna hydraulaggregat monterade på mobila, dieseldrivna

maskiner. Vid borrningen används vatten för att spola ut borrkaxet ur hålen. Vattnet tas

från bassänger under jord. Borrhålen laddas därefter med sprängmedel som pumpas in i

hålen. Vid borrningen åtgår både el- och dieselenergi samt vatten för spolning. Denna

åtgång förväntas öka proportionellt mot den planerade produktionsökningen.

Förutom malm måste även vissa mängder gråbergd brytas för att malmen ska bli

åtkomlig. Mängden brutet gråberg i Garpenbergsgruvan motsvarar vanligen 15-20 % av

malmproduktionen. Dessa proportioner förväntas bli ungefär desamma vid en

produktionsökning.

Den frilagda malmen transporteras med dieseldrivna truckar till ett krossverk under jord,

varefter den krossade malmen uppfordras via något av schakten. Krossverk och

uppfordringsanläggningar drivs med elkraft.

Ett nytt schakt kommer att krävas för att klara den tillståndsgivna produktionsnivån 2

miljoner ton malm per år. I anslutning till schaktet placeras även en ny kross under jord.

d Definitionen av vad som är gråberg grundar sig helt på ekonomiska kriterier (detsamma gäller för malm,

se tidigare faktaruta). Gråberg kan sägas vara det mineraliserade bergmaterial som måste brytas för att

malmen ska friläggas, men som har en alltför låg halt av värdemineral för att en anrikning ska vara lönsam.

Vid ökade metallpriser kan dock vissa kvantiteter gråberg övergå till att bli malm, och vise versa vid

minskade priser.

36

Efter sprängning förstärks bergrummens tak med sprutbetong (armerad eller oarmerad,

beroende på behov) som innehåller en accelerator för att påskynda härdningen.

Ytterligare förstärkning sker vid behov med hjälp av bergbultar av stål. Bultning görs

antingen selektivt eller i system, beroende på förekomst av svaghetszoner.

Produktionsökningen förväntas leda till en ökad användning av sprutbetong,

accelererings- och fästmedel.

När ett brytningsrum är utvbrutet och förstärkt, återfylls det med gråberg och/eller

anrikningssand. Det vatten, som genom tillrinning hamnar i gruvan, pumpas etappvis upp

ovan jord via ett antal bassänger, där vattnet renas genom sedimentering.

Fläktar ovan jord blåser ned friskluft via ett antal tilluftsschakt, medan ventilationsluften

lämnar gruvan via frånluftsschakt. Behovet av tilluft beräknas bli fördubblat genom

produktionsökningen. Vintertid förvärms tilluften med hjälp av olja eller el. Även gasol

eller värmeväxlare kan komma att användas för detta ändamål.

Transporter mellan gruvans norra del och dess centrala/södra del sker idag både under

och ovan jord.

4.2.2 Planerade förändringar i gruvan

4.2.2.1 Borrning

Borrning sker med hjälp av eldrivna hydraulaggregat monterade på mobila, dieseldrivna

maskiner. Vid borrningen används vatten för att spola ut borrkaxet ur hålen, detta tas från

det vatten som tränger in i gruvan.

För att höja produktionstakten utökas antalet borriggar. Behovet av elenergi, diesel och

vatten vid borrning beräknas öka proportionellt med ökningen av malmproduktionen.

4.2.2.2 Sprängning

De borrade hålen laddas med sprängmedel. Huvudsakligen används ett

emulsionssprängämne som pumpas in i hålen. Till en mindre del används ett patronerat

sprängämne som förvaras i speciella förråd i gruvan. Emulsions-sprängämnet har ersatt

det äldre så kallade ANFO sprängmedlet som idag endast används i vissa situationer.

Övergången till emulsionssprängämnet, som är en tvåkomponentprodukt som inte blir

sprängämne förrän de blandas på plats i laddtrucken, har medfört en ökad säkerhet och en

bättre hantering med minskad risk för spill. Dessutom är lösligheten i vatten mindre för

emulsionen än för ANFO sprängämnet. Sprängmedlen består i huvudsak av lika delar

ammonium och nitrat.

I Tabell 4 anges årsförbrukningen av sprängmedel. Behovet av sprängmedel beräknas öka

proportionellt med ökningen av malmproduktionen. Framtida använding förväntas övergå

än mer till emulsionssprängmedel.

37

Tabell 4. Användning av sprängämnen 2007 – 2009. Uppgiven konsumtion vid senaste

ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton).

Utfall Beskrivning Prognos

2007 - 2009 2 Mton Utbyggt

1,3 2,0 3,0

Emulsionssprängmedel [kton] 1,1 1,8 2,4

Patronerat sprängämne [ton] 48 91 90

ANFO [kton] 0,1 0,2 0,2

Sprängämne

Uppfodrad malm (Mton)

4.2.2.3 Lastning och transport

Transporterna sker med lastbil från gaveln där malmen brutits, till krossverk i anslutning

till uppfordringsanläggningarna. I den utbyggda gruvan samlas all uppfodring till det nya

schaktet vilket får en positiv effekt då avstånden för biltransporterna minskar liksom

lyfthöjden, se transportutredningen (underlagsbilaga till TB). De leder till att den totala

transportsträckan under jord för malm, insatsvaror och personal minskar med nästan 30 %

och totala antalet ton-km med cirka 20 %.

4.2.2.4 Krossning och uppfordring

Malmen uppfordras via schakt med hjälp av eldrivna spel, idag används ett schakt vid

Garpenberg Norra (schakt II) och Gruvsjöschaktet strax öster om anrikningsverket. Före

uppfordring krossas malmen i käftkrossar belägna under jord i anslutning till respektive

schakt. I den fullt utbyggda gruvan har dessa uppfordringsvägar avvecklats och ersatts

med ett nytt malmschakt med krosstationer på två nivåer. Före denna fas kommer

uppfordringskapaciteten i Gruvsjöschaktet att uppgraderas och gruvans kapacitet kommer

under två år att överstiga anrikningsverkets kapacitet.

Det nya malmschaktet kommer att mynna i närheten av paste-fill anläggningen och

sträcker sig ned till nivån 1175 m. Brytningsverksamheten är planerad från 500 m nivån

ned till 1500 m. En lave i betong 65-70 m hög placeras ovanpå schaktläget med ett så

kallat Koepespel i toppen för drivning av malmskippen. Koepespelet har valts, bland

annat, för dess lägre energikonsumtion i jämförelse med ett trumspel.

Krossning och uppfordring i schakt sker med hjälp av elkraft. Behovet av elenergi för

uppfordring beräknas i huvudsak öka proportionellt mot ökningen av malmproduktionen.

Då ett nytt, djupare schakt anläggs ökar behovet av elkraft för uppfordring medan

konsumtionen av dieselolja för transporter under jord reduceras.

4.2.2.5 Personuppfordring

Utöver rampen i Garpenberg Norra är det möjligt att få tillträde till gruvan via schaktet

inom samma område och via Linaschaktet. Det nuvarande schaktet i Garpenberg Norra

har en begränsad kapacitet och ligger ungefär 1 km från den största malmkroppen medan

38

Linaschaket ligger 2 till 3 km söder om samma malmkropp. Personhissarna för daglig

transport i dessa schakt avvecklas och ersätts med en hiss i det nya personschaktet i

Garpenberg Norra helt nära det nya malmschaktet. Tidigare avsågs endast ett nytt schakt

anläggas med en kombination av personhissar och malmskipp, men det fortsatta

utredningarbetet har visat att två separata schakt ger en bättre lösning. Avsteget från

tidigare planer har anmälts till Länsstyrelsen som en mindre ändring av planerad

verksamhet. Via det nya personschaktet blir det möjligt att nå 1070 m djup.

Gamla brytningsnivåer ned till 380 m nivå i södra delen av gruvan kan endast nås för

inspektion genom Linaschaktet, därför kommer ett enklare trumspel att monteras vid

Linaschaktet.

4.2.2.6 Bergförstärkning

Vid sprängning anpassas sprängkraften i borrhålen så att sprickbildningen närmast

planerad kontur blir så liten som möjligt. Efter utlastning av sprängt berg rensas bergytan

med ett hydrauliskt spett, skrotas, varvid löst berg avlägsnas.

Efter skrotning sker så kallad ytförstärkning genom att ett betongskikt sprutas på

bergtaken och övre delarna av sidorna i bergrummen. För att betongskikten skall härda

snabbt används en så kallad accelerator. Sprutbetongen levereras i beredd form med

lastbil i poster om 16 ton.

Ytterligare förstärkning sker med så kallad bergbult. Bergbulten tillverkas av

armeringsjärn vanligen med längden 2,7 meter. De gjuts fast i borrhål antingen med

cement eller med härdplast.

Årsförbrukningen av kemikalier som accelerator och fästmedel beräknas öka

proportionellt mot produktionsökningen.

4.2.2.7 Återfyllning

Brytningsmetoden som används är olika varianter av igensättningsbrytning. Efter det att

malmen lastats ut ur brytningsrummet fylls detta igen. Återfyllning sker vanligen med

gråberg från tillredningen och/eller anrikningssand. Beroende på bergets egenskaper,

brytningsrummens storlek och malmens utbredning kan återfyllnadsmaterialet stabiliseras

genom inblandning av cement eller liknande bindningsmedel. I den så kallade paste-fill

anläggningen ovan jord blandas bindningsmedel in i anrikningssanden i en kontrollerad

process och pumpas ned till de rum som skall återfyllas. Vanligtvis används en

inblandning av ca 4,5 % bindemedel som utgörs av 80 % merit (slaggcement) och 20 %

cement. Det stabiliserade återfyllnadsmaterialet kallas ”paste-fill”.

Mellan 25-35 % av fallande sand från anrikningsprocessen används normalt för

återfyllnad i gruvan, som mest kan cirka 50 % av mängden fallande anrikningssand

komma att utnyttjas. Variationer mellan åren uppkommer huvudsakligen till följd av

varierande gråbergsproduktion vid tillredningsarbeten. Se vidare avsnitt 4.2.2.14.

39

4.2.2.8 Uppfodring av gråbeg

Gråberg uppfordras endast i undantagsfall då det inte kan utnyttjas för återfyll i gruvan

eller om gråberg behövs för anläggningsändamål ovan jord. Inget gråberg finns idag

deponerat i Garpenberg.

Det gråberg som kommer att uppfordras i samband med expansionen kommer att

karaktäriseras (validering) och miljögråberg kommer att särhållas för användning vid

anläggningsarbeten. Övrigt gråberg, ca 620 kton, kommer att användas för att återfylla

det befintliga dagbrottet vid Garpenberg Norra. I detta syfte har en dränerande plugg

byggts i dagbrottets botten vid den forna rampmynningen. Gråberg kommer att återfyllas

till dagbrottet i den takt det produceras och när dagbrottet fyllts kommer det att täckas

med kvalificerad moräntäckning.

4.2.2.9 Vattenhantering under jord

Anläggningarna under jord för pumpning av vatten består av ett system av pumpgropar

och bassänger där vattnet samlas upp och varifrån det etappvis pumpas uppåt. I

bassängerna sedimenterar slam vilket innebär att vattnet renas i flera steg. I anslutning till

verkstäder finns oljeavskiljare. På vissa nivåer finns parallella slambassänger så att den

ena kan ställas av för tömning.

Idag finns huvudpumpstationer på nivåerna 1000, 820, 570, och 350 under jord i norra

delen av gruvan. Via denna pumptrappa transporteras vatten upp genom nuvarande

malmschakt i Garpenberg Norra till klarningsbassänger varifrån vattnet pumpas till

Ryllshyttemagasinet. Om paste-fill anläggningen är i drift utnyttjas vattnet även i denna

process. På nivå 150 m finns en mindre station för pumpning av inträngande rent vatten

till gruvstugan i Garpenberg Norra. Borrhål på nivå 180 m levererar kylvatten till paste-

fill anläggningen, pumpledningen är dragen i den ramp som mynnar nära anläggningen.

I södra delen av gruvan samlas vattnet upp i bassäng på nivå 590 m och pumpas därifrån

till anrikningsverket via Gruvsjöschaktet och vidare till Ryllshyttemagasinet. Ingen

slamavskiljning sker i södra delen av gruvan. För närvarande projekteras en ny bassäng

och pumpstation på 380 m nivå vilken kommer att ingå i en ”pumptrappa” på liknande

sätt som i den norra delen. Även vattnet som pumpas upp genom Gruvsjöschaktet

kommer efter att denna nya station tagit i bruk att vara avslammat.

I norra delen av gruvan har omfattande mängder vatten med höga tryck påträffats vid

borrningar i anslutning till såväl Lappbergsmalmen som Dammsjömalmen. Stora

mängder malm riskerar att inte kunna brytas på grund av detta. Möjligheterna att dränera

bergmassan undersöks därför och likaså möjligheterna att täta denna. Slutsatsen är att

man kan förvänta sig en påverkan på grundvattennivån i berg inom ett stort område vid

en dränering till 500-600 m djup vid Lappberget. Genomförd hydrogeologisk utredning,

vilken redovisas i sin helhet som Bilaga B:14 i den Tekniska Beskrivningen (Bilaga B till

ansökan) visar att de hydrauliska förhållandena i berget kan påverkas på avstånd upp till

cirka 2 km från gruvan. Inom detta område kan emellertid påverkan variera.

40

Vattenledningen i berg sker främst efter sprickor varför grundvattennivån kan variera

starkt mellan närbelägna positioner.

Det diffusa inflödet av vattnet till området ger å andra sidan en liten sannolikhet för att

detta skall kunna säkras enbart via tätning av bergsmassan varför dränering ändå ses som

ett huvudalternativ. Det bör påpekas att grundvattennivån i jordlagren påverkas av till

exempel topografi och nederbörd i första hand och inte nämnvärt av förhållandena i

berget.

Tiden för att sänka grundvattennivån och ge tillträde för brytning är avhängig med vilken

kapacitet man kan pumpa. I planerna ingår att anlägga pumpstationer på två nivåer

vardera med en kapacitet på 360 m3/h. Bergabs beräkning visar att avsänkningen skulle

kunna genomföras under cirka 1 år med en pumpning av 100 l/s vilket motsvar 360 m3/h.

Efter avsänkningen behöver mindre mängder av denna vattenkvalitet pumpas upp ur

gruvan för att hindra att grundvattennivån stiger igen. Så länge som detta vatten inte

påverkats av verksamheten kan kvaliteten förväntas vara god och vattnet särhålls därför

och pumpas till Finnhytte-Dammsjön.

Avsänkningen av grundvattennivån i berget sänker vattentrycket och medger tillträde till

nya brytningsområden i gruvan. Vattnet som pumpas upp väntas vara rent och som

framgår av beräkningarna i Bilaga B14 kommer cirka 70 l/s av denna vattenkvalitet

behöva pumpas upp ur gruvan för att hindra att grundvattennivån stiger igen.

Influensområdet vid dagytan kommer att växa ytterligare en tid innan situationen

stabiliseras. En inventering har gjorts av brunnar i omgivningen, Boliden avser att lägga

upp ett program för uppföljning av lämpliga parametrar för att kunna spåra eventuell

inverkan på grundvattennivåer i området. Tappningsvatten kommer att särhållas från

övrigt gruvvatten. Det särhållna gruvvatten kan också komma att användas som

processvatten och ersätter i sådant fall råvatten från sjöarna.

I vattenhanteringen under jord kommer det även i fortsättningen att ingå stegvis rening i

sedimenteringsbassänger från vilka vatten recirkuleras. Bassängernas läge och

utformning kan dock komma att ändras, likaså kan nya bassänger anläggas i och med att

gruvan utvidgas. För närvarande projekteras en ny bassäng och pumpstation på 380 m

nivå i södra delen av gruvan. Vattnet från denna station kommer att pumpas upp till

sandpumpstationen (den planerade tryckstegringsstationen) vid nuvarande anrikningsverk

via Gruvsjöschaktet, och därefter till Ryllshyttemagasinet.

I den fullt utbyggda gruvan samlas så gott som all vattenuppfodring till det nya

personschaktet i Garpenberg Norra. Möjligen blir den nya stationen på 380 m nivå kvar

och pumpar upp en mindre mängd vatten via Gruvsjöschaktet. Vattnet används som

processvatten eller pumpas med anrikningssanden till Ryllshyttemagasinet.

Förtjockare kommer att installeras under jord för att effektivisera avslamningen av

gruvvattnet innan det pumpas upp. Lamellförtjockare kommer att installeras på nivå 700

m och nivå 1250 m. Slammet från förtjockarna pumpas till filter på 1250 m nivå för

41

slutlig avvattning. Filterkakan kommer att lastas in till utbrytna rum eller blandas in i

malmen som skippas upp ur gruvan beroende på vad som för tillfället är lämpligast.

Nedanför 1250 m nivå samlas vattnet i pumpgropar varfrån dränkbara pumpar

transporterar vattnet i en pumptrappa med steg om cirka 100 m. Djupaste nivå projekteras

till 1500 m. Sedimenterat grovt gods grävs ur bassängerna med hjälp av lastare och bärs

in på utbrutna rum eller blandas med malmen.

4.2.2.10 Spolvatten under jord

Idag är behovet av spolvatten under jord cirka 40 m3/h och det kan förväntas bli cirka 90

m3/h i en fullt utbyggd gruva, dvs en ökning proportionell mot produktionsökningen.

Behovet täcks helt av inträngande gruvvatten. En ny bassäng för uppsamling av

gruvvatten anläggs på nivå 335 m nära det nya personschaktet, härifrån leds vattnet till

brytningsområden i Lappberget och Kaspersbo. I det fall lokalt inläckage inte täcker

konsumtionsbehovet, förses bassängen med avslammat vatten från djupare nivåer.

Ytterligare en bassäng anläggs på nivå 500 m i den södra delen av gruvan, varifrån

brytningsområden i Dammsjön och Kvarnbergret kan förses med spolvatten.

.

4.2.2.11 Ventilation och uppvärmning

Friskluft tillförs gruvan via tilluftsschakt försedda med fläktar ovan jord. För att undvika

isbildning i tilluftschakten värms luften vintertid. Värmeanläggningarna består idag av

värmeväxlare samt elpatroner och oljepannor (WRD-olja). Två anläggningar vid

industriområdet Garpenberg Norra förser denna del av gruvan med luft. Centralschaktet

vid Södra Industriområdet är även det ett tilluftsschakt, detta har också en anläggning för

förvärmning av luften.

Ventilationsluften lämnar gruvan genom två frånluftsschakt och rampen i norra delen

samt via Främmande malmschaktet, Linaschaktet och Gruvsjöschaktet i den södra delen.

Ytterligare ett ventilationsschakt anläggs nära de existerande schakten i Garpenberg

Norra.

Fläktar för frånluften vid Garpenberg Norra är sedan 1997 placerade under jord för att

minska det externa bullret. En fläktanläggning för tilluft (TF4) i Garpenberg Norra

kommer att åtgärdas för att minska dess bullerspridning.

Ett till- och frånluftsschakt mynnar nära paste-fill anläggningen. Genom värmeväxling

utnyttjas frånluften för att värma upp den luft som förs ned till gruvan genom schaktet.

Värmeväxlingen beräknas ge en energibesparing av cirka 2,2 GWh/år.

Tillförseln av friskluft till gruvan koncentreras i framtiden till de utbyggda delarna i

Garpenberg Norra. Förutom schaktet ovan kommer båda de nya malm- och

personschakten att användas.

42

Huvudalternativet för uppvärmning av ventilationsluft för gruvan är i ett första skede

gasol med el eller olja som kompleteranade energikällor. Värmesystemen byggs dock upp

så att det blir möjligt att utvidga återvinningen av värme ur ventilationsluften.

4.2.2.12 Övriga anläggningar under jord

Under jord finns serviceanläggningar i form av verkstäder för maskiner och fordon samt

personalutrymmen med torrtoaletter. Vid de flesta verkstäder och serviceplatser finns

oljeavskiljare.

Verkstäder på 6 djupnivåer servar de norra delarna av gruvan. Här finns även en matsal. I

de södra delarna av gruvan finns verkstäder på 3 djupnivåer samt en matsal. Ytterligare

serviceplatser kan bli aktuella allt eftersom brytningen förflyttas nedåt.

4.2.2.13 Insatsvaror under jord

Förbrukade kemikalier och insatsvaror i gruvan under de senaste tre åren redovisas i

Tabell 5. Förbrukningen av spängmedel under jord redovisas i Tabell 4. Förnödenheterna

lagras i anslutning till serviceplatserna. Användningen av oljor som bränsle diskuteras i

4.8.1.

Tabell 5. Kemikalieanvändning i gruvan 2007 – 2009. Uppgiven konsumtion vid senaste

ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton).

Utfall Beskrivning  Prognos

2007 - 2009 2Mton Utbyggt

1,3 2,0 3,0

Smörj- och motorolja [k(m3)] 0,02 0,1 0,1

Smörjfetter [ton] 5,6 10 15

Hydraulolja [k(m3)] 0,1 0,1 0,2

Kylarglykol [m3] 0,7 3,5 3,5

Accelerator för sprutbetong [kton] 0,1 0,3 0,3

Fästmedel för bergbult [kton] 0,2 0,2 0,4

Cement [kton] 0,6 2,0 1,2

Sprutbetong [k(m3)] 8,7 18

Insatsvaror

Uppfodrad malm (Mton)

4.2.2.14 Återfyllnadsteknik

Två typer av återfyll används i Garpenbergsgruvan, dels konventionell hydraulfyll och

dels sk pasta. Genom att avvattna anrikningssanden och binda den med cement eller

liknande ämne får man en plastisk massa, en paste eller pasta. Materialet pumpas ned i

gruvan för att fylla ut utbrutna rum. Med tiden härdar det och bildar ett utfyllnadsmaterial

med hög hållfasthet.

43

Figur 22. Paste-fill anläggningen vid Garpenberg Norra.

Paste tillverkas i Garpenberg genom att klassera anrikningssanden i en grov och en fin

produkt. Klasseringen görs med hjälp av hydrocykloner. Fraktionerna avvattnas var för

sig med hjälp av trumfilter och förtjockare, varefter de åter blandas med varandra

samtidigt som bindemedel blandas in.

Klasseringsutrustningen för anrikningssanden kommer att byggas ut så att det blir möjligt

att, samtidigt med produktionen av paste, också kunna tillverka så kallad hydraulisk fyll.

Det senare materialet utgör den grova fraktionen av klasserad anrikningssand. Produkten

avvattnas inte utan pumpas eller självrinner ned till gruvan. Även denna klassering görs

med hydrocykloner.

Tabell 6. Konsumerade kemikalier i paste-fill anläggningen år 2007 – 2009. Prognostiserade

mängder vid full utbyggnad (3 Mton). Ingen uppskattning (IU) gavs för dessa

parametrar i den senaste ansökan.

Utfall Beskrivning  Prognos

2007 - 2009 2Mton Utbyggt

0,19 IU 0,60

Flockningsmedel [ton] 0,29 IU 12

Bindemedel (cement + slaggcement) [kton] 8,5 IU 38

Sand i paste (Mton)

Insatsvaror

Anläggningen för produktion av hydraulfyll tas i bruk vid behov, varför framtida

produktionsökningar delvis kan mötas med ökad drifttid. Det är emellertid viktigt att ha

en god tillgänglighet vid de tillfällen som behovet av fyllmaterial finns. Därför kan även

dagens utrustning för tillverkning av paste komma att kompletteras eller bytas ut. Sålunda

planeras för installation av en ny förtjockare och ytterligare ett cyklonpaket samt

trumfilter. Den nya ø12 m förtjockaren placeras utomhus bredvid nuvarande förtjockare,

Figur 22. Det kan även bli aktuellt att installera en ficka för mellanlagring av filtrerad

44

sand. Blir sandfickan aktuell placeras även denna utomhus, medan övriga installationer

sker inne i nuvarande byggnad.

Tabell 6 visar de senaste tre årens konsumtion av flocknings- och bindemedel samt en

prognos vid full utbyggnad till 3 Mton.

Processen konsumerar elenergi för drift av bland annat cyklonpumpar, blandningsstation

och paste-pump. Under åren 2008 och 2009 åtgick vardera cirka 1.8 GWh för processen.

Paste-fill anläggningen återanvänder gruvvatten från klarningsbassängerna i Garpenberg

Norra. En mindre andel råvatten används också.

4.3 Anrikningsverket

4.3.1 Befintligt anrikningsverk

Dagens anrikningsverk byggdes under åren 1950-1953. I anrikningsverket vidareförädlas

malmen till mineralkoncentrat som benämns utifrån sina huvudsakliga värdemetaller.

Utvinningsprocessen beskrivs i detalj i TB (Bilaga B till Ansökan). Huvudprocesserna är

malning, flotation i flera steg samt avvattning av koncentraten. Koppar- och delar av

blykoncentratet går normalt till Bolidens smältverk i Rönnskär, medan zinkkoncentratet

huvudsakligen levereras till Bolidens smältverk Kokkola i Finland och Odda i Norge.

Bly- och zinkkoncentraten exporteras till viss del även till andra europeiska smältverk.

Anrikningsverket har byggts ut och effektiviserats i olika omgångar. Genom ett

omfattande investeringsprogram har produktionen ökats med ca 30 % under den senaste

5-årsperioden och den årliga kapaciteten är idag 1,4 miljon ton malm. Tillståndet för

verksamheten medger en produktion av 2 miljoner ton malm.

Anrikningssanden, dvs den restprodukt som återstår efter anrikningsprocessen, används

för återfyllnad under jord och överskottet deponeras i sandmagasinet

Ryllshyttemagasinet. Anrikningsprocessen åskådliggörs schematiskt i Figur 23.

Figur 23. Schematisk skiss över anrikningsprocessen i Garpenbergs anrikningsverk.

45

Den krossade malmen från gruvan transporteras idag från något av uppfordringsschakten

med lastbil eller bandtransportör. I vissa fall görs en kompletterande krossning ovan jord

invid anrikningsverket. Därefter mals malmen i roterande kvarnar tillsammans med

vatten. Inga malmedia i form av stänger eller kulor används, utan malmen ”maler sig

själv” (s.k. autogen malning). Malningen kräver mycket elenergi, och svarar idag för ca

14 % av hela verksamhetens energiförbrukning.

Malmerna i Garpenberg klassas som komplexa sulfidmalmer. Det innebär att de metaller

man vill utvinna, ”värdemetallerna”, till övervägande del sitter bundna i malmen som

sulfider. För denna typ av malm är anrikning genom flotation den helt allenarådande

tekniken, vilken också tillämpas i Garpenbergsgruvan. Flotation innebär att olika s.k.

flotationsreagens tillsätts en serie tankar, där den malda malmen blandats med vatten och

där luft får bubbla genom blandningen. Processen bygger på att de malda

mineralpartiklarnas ytkemiska egenskaper kontrolleras så att ”värdemineralen” bärs upp

av luftbubblorna och bildar ett skumtäcke på ytan av tankarna. På så sätt kan dessa

separeras från övriga mineral, vilka bildar restprodukten, anrikningssanden.

För att separera blymineral från kopparmineral tillsätts bikromat. Vid processen bildas

vattenlösligt kromat med krom i sexvärd form. För att reducera kromet och samtidigt

fälla ur det, tillsätts järnsulfat till det utgående vattnet.

4.3.2 Nytt anrikningsverk eller utbyggnad av befintligt verk

För att långsiktigt säkra driften vid gruvan och i möjligaste mån utvinna

mineralresurserna i området krävs en rationalisering och effektivisering av verksamheten.

Detta görs genom att öka produktionen. Det befintliga anrikningsverket klarar dock inte

den planerade produktionsökningen utan måsta byggas ut, eller så måste ett helt nytt

anrikningsverk anläggas.

För att utröna vilket alternativ som är lämpligast genomförde Boliden en vägvalsstudie

där alternativen ställdes mot varandra. Vägvalsstudien rekommenderade anläggandet av

ett helt nytt anrikningsverk.

Boliden planerar därför att bygga ett helt nytt anrikningsverk där i grunden samma

anrikningsteknik används som i dagens anrikningsverk. I ett nytt anrikningsverk är dock

avsevärda effektiviseringar och förbättringar möjliga. Vidare dimensioneras kvarnarna så

att ingen primärkrossning behöver ske innan malmen matas in i verket.

Ett nytt anrikningsverk innebär högre investeringskostnader jämfört med en utbyggnad av

befintligt verk. Fördelarna med ett nytt verk bedömdes vara att det ger en lägre total

kostnad (investeringar+drift+reinvesteringar), samt att helt nya anläggningar minimerar

de produktionsrisker som utnyttjande av delvis befintliga anläggningar medför.

46

4.3.3 Val av lokalisering för ett nytt anrikningsverk

Lokaliseringen av ett nytt anrikningsverk kan i princip väljas fritt. Med hänsyn till miljö

och kostnader så bör lokaliseringen dock väljas så att transportarbetet minimeras. De

huvudsakliga materialströmmarna till anrikningsverket är malm och vatten. Ut ur

anrikningsverket kommer förutom produkten, dvs koncentraten, även fyllsand och

anrikningsand för deponering inklusive processvatten. I Garpenberg blir ca 15 % av

malmen koncentrat och ca 85 % anrikningssand. Av den producerade anrikningssanden

används mellan 25-50 % för återfyllnad av gruvan. I anrikningsverket används till

övervägande del återcirkulerat vatten från sandmagasinet som processvatten. Pumpad

vattenvolym till sandmagasinet, till vilket allt potentiellt förorenat vatten pumpas

tillsammans med anrikningssanden, består huvudsakligen av processvatten, gruvvatten

och länshållningsvatten från den torrlagda delen av Gruvsjön.

Beroende på mängderna i de olika strömmarna och möjliga transportmetoder kan en

optimal lokalisering beräknas ur investerings- och driftskostnadssynpunkt.

Driftskostnaderna reflekterar energiaspekterna.

Vid dagens lokalisering av anrikningsverket uppfordras ca 60 % av malmen vid

Garpenberg Norra och transporteras med lastbil till en omlastningsstation öster om

Gruvsjöschaktet och resterande del via transportband. Övrig malm transporteras från

Gruvsjöschaktet till anrikningsverket med transportband. Vid en produktionsökning

kommer all malm att uppfordras via det nya schaktet beläget invid paste-fill anläggningen

vid Garpenberg Norra.

Tre principiella lokaliseringar av det nya anrikningsverket är således möjliga (Figur 24):

Alternativ 1. Vid nya schaktet

Alternativ 2. Vid sandmagasinet

Alternativ 3. Någonstans mellan de övriga två placeringarna, exempelvis i

närheten av befintligt anrikningsverk.

En lokalisering invid schaktet (Alt. 1) eliminerar behovet av malmtransporter ovan jord.

Vidare eliminerar det behovet att transportera återfyllnadssand till paste-anläggningen.

Anrikningssand och vatten pumpas till sandmagasinet och återvinningsvatten leds tillbaka

till anrikningsverket.

En lokalisering invid sandmagasinet (Alt. 2) skulle innebära transport av malm, gruv- och

länshållningsvatten samt fyllsand med tre separata transportsystem på en sträcka av minst

5,2 km. Anrikningssanden pumpas en kortare sträcka till sandmagasinet och

återvinningsvatten pumpas eller leds en kortare sträcka till anrikningsverket än i Alt. 1.

Även en lokalisering någonstans mellan schaktet och sandmagasinet (Alt. 3) innebär

transport av malm, gruv- och länshållningsvatten med tre transportsystem (pumpning av

vatten, transportband eller vägtransport av malm och pumpning eller vägtransport av

fyllsand) på en sträcka av upp till 5,2 km (beroende på placering). Anrikningssanden

47

pumpas till sandmagasinet en sträcka som beror på lokalisering av verket, medan

återvinningsvatten pumpas eller leds till anrikningsverket.

Figur 24. Lokaliseringsalternativ med markerad 1 km radie från möjlig lokalisering av nytt

anrikningsverk

Ur ett massflödesperspektiv visar jämförelsen att en lokalisering invid det norra schaktet

är det optimala (Alt. 1). Det nya schaktets läge ges av tyngdpunkten för malmreserven.

Den utan jämförelse största reserven finns i Lappbergsfyndigheten varför schaktet är

lokaliserat dit. Andra faktorer som talar för denna placering av ett nytt anrikningsverk är:

- Alt. 1 innebär att anrikingsverket och industriområdet placeras vid gruvans

”tyngdpunkt”, vilket minimerar malm- och persontransporter.

- Ett gemensamt industriområde för hela verksamheten möjliggör påtagliga

rationaliseringsvinster.

- Ur miljösynpunkt har placeringen påtagliga fördelar.

I lokaliseringsbedömningen har dock flera andra faktorer betydelse, av vilka exempelvis

tillgång till mark, avstånd till närboende, natur och kulturvärden är de mest betydande.

Närboende har speciellt uttryckt önskan om att beakta visuella störningar, ljussättning

(s.k. luminisk påverkan) och buller (avsnitt 4.9). Som framgår av Figur 24 ligger i princip

hela Garpenbergs samhälle inom 1 km radie från dagens anrikningsverk emedan det inte

48

finns några boende inom 1 km radie från lokaliseringen av det nya uppfordingsschaktet.

Närmaste bostadshus ligger idag endast ca 200 m från anrikningsverket. Närmaste

bostadshus i förhållande till nya schaktet ligger i Jälken på ett avstånd av 1,3 km och 1

km från planerat anrikningsverket. Närmaste fastigheter i anslutning till sandmagasinet är

belägna öster om magasinet på Norrlandsvägen i Garpenberg på ett avstånd av ca 800 m.

Invid sandmagasinet finns även en slalombacke.

Ytterligare en viktig parameter att ta hänsyn till är transporter av koncentrat och

insatsvaror från respektive till anrikningsverket och möjligheten att minimera

transporterna genom Garpenbergs samhälle. Av producerat metallkoncentrat utgör i

dagsläget knappt 78 % zink-koncentrat och 20 % bly-koncentrat samt ca 2 % koppar-

koncentrat. I en framtid kommer fördelningen att förbi ungefär oförändrad, se Tabell 7.

Zink- och bly-koncentraten transporteras mot öster (Gävle) medan koppar-koncentratet

transporteras mot väster (Smedjebacken). En placering längre österut är således att

föredra eftersom kopparkoncentratet utgör en mycket liten andel av totala

koncentratmängden. Dessutom kommer huvuddelen av gruvans och anrikningsverkets

insatsvaror från öster.

Tabell 7. Mängd producerade mineralkoncentrat och genomsatt malmtonnage 2007 – 2009,

uppgiven produktion vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad. 3 Mton.

Utfall Beskrivning  Prognos

2007 - 2009 2Mton Utbyggt

1,4 2,0 3, 0

Blyslig via gravimetri [kton] 0,05 0,05* 0,2

Kopparslig [kton] 2,9 10* 5,8

Blyslig [kton] 36 100* 80

Zinkslig [kton] 153 300* 270

Produkt

Malm (Mton)

*Inte jämförbart eftersom räknat på andra antagna halter i inkommande malm

Den samlade bedömningen blir således att lokaliseringen för ett nytt anrikningsverk bör

planeras i anslutning till det nya uppfordringsschaktet invid paste-anläggningen. Den

exakta placeringen i detta område styrs av geotekniska aspekter eftersom kvarnarna

Boliden planerar att bygga ett helt nytt anrikningsverk som lokaliseras i anslutning till det nya uppfordringsschakt som håller på att sänkas invid paste-fill anäggningen på industriområdet Garpenberg Norra.

Man avser att använda i princip samma anrikningsteknik som i dagens anrikningsverk, men i ett nytt anrikningsverk är avsevärda effektiviseringar och förbättringar möjliga.

Vidare dimensioneras kvarnarna så att ingen primärkrossning behöver ske innan malmen matas in i verket.

49

kräver en mycket stabil grundläggning, dvs grundläggning på berg, och det finns strax

nordväst om nya schaktet invid paste-fill anläggningen.

Boliden har speciellt beaktat de närboendes önkesmål om att minimera visuella effekter

genom att reducera den planerade höjden på anrikningsverket och dess färgsättning.

Vidare kommer en ljussättning av området kring det nya anrikningsverket utformas så att

besvärande ljus i möjligaste mån minimeras utan att äventyra säkerheten för de anställda.

Buller har beaktats vid utformning av anrikningsverket, bullerisolering och val av teknik.

Bullerkrav har ställts vid design och kommer dessutom att beaktas i driftsrutiner för

verksamheten. Närboende i Jälken uttryckte vid samråd önskemål om att de

avbaningsmassor som uppstår vid avrymning av det utvidgade industriområdet invid

paste-fillanläggningen skall användas för att bygga en buller- och insynsvall mot Jälken.

Bolaget har inarbetat förslaget i projektet och redan anlagt vallen med avrymningsmassor

från omdragningen av malmtransportvägen som gjorts inför arbetena med det nya

schaktet.

4.3.4 Val av anrikningsteknik i nytt anrikningsverk

Inmatning av malm

Malmen som uppfordras från gruvan kommer att matas in i en malmlada via ett täckt

transportband. Malmlagret byggs in för att underlätta produktionen vintertid och för att

minska spridningen av buller och damm till omgivningen. I delar av byggnaden kan det

även bli aktuellt att lagra gråberg. Vid störningar i bandtransportvägarna kan malm och

gråberg mellanlagras i anslutning till det nya uppfordringsschaktet.

Från malmladan matas malmen via täckt transportband in till anrikningsverket och

kvarnarna. En viss mängd lagrad malm behövs för att upptätthålla kontinuerlig

produktion i anrikningsverket eftersom gruvan inte producerar ett konstant flöde av

malm. Malmladan dimensioneras för drygt 60 000 ton, dvs ca 1 veckas produktion vid

händelse av driftstopp i gruvan. Detta är en avsevärd förbättring och effektivisering

jämfört med dagens situation där en stor andel av malmen omlastas två gånger, eftersom

transport först sker med lastbil och därefter med långa transportband.

Krossning

Vid behov krossas malmen ytterligare i ett mobilt krossverk beläget invid

anrikningsverket innan den matas in till kvarnarna. Malningskapaciteten i det nya

anrikningsverket dimensioneras för att klara produktionen utan ytterligare krossning

utöver den som sker i gruvan. Därför förväntas inte någon krossning behöva ske vid det

nya verket. Viss krossning kan dock tillfälligtvis bli aktuell för framställning av

vägmaterial och liknande tillämpningar.

50

Malning

För att frilägga värdemineralen mals malmen i kvarnar tillsammans med vatten.

Malningsprocessen är idag autogene och samma teknik kommer att användas i det nya

anrikningsverket.

Malningsprocessen är energikrävande. Den specifika energiförbrukningen är idag cirka

17 kWh/ton för detta steg. I stort ökar förbrukningen av elenergi och vatten vid

malningen proportionellt mot den mängd malm som anrikas. Kvarnarna i det nya

anrikningsverket kommer att medge att malmen kan malas finare än idag. Detta kommer

att utnyttjas i det fall att man kan påvisa utbytesvinster.

Kvarnarna i det nya anrikningsverket blir avsevärt större än i dagens verk och

dimensioneras för att hantera en större produktion, men anpassas även för att kunna

hantera malmer med varierande malbarhet. Detta betyder att momentankapaciteten

beräknas variera betydligt mindre än i dagens anrikningsverk, vilket ger ett jämnare flöde

till flotationskretsarna. Anrikningseffektiviteten kan av denna anledning förväntas öka

och sålunda minska mängden metaller som deponeras i Ryllshyttemagasinet.

Anrikningsprocessen i form av malning och flotation utvecklar värme och avger buller.

Stor vikt kommer att läggas vid isolering av anrikningsverket för att hindra spridningen

av buller till omgivningen. Kylning av inomhusluften måste därför kunna ske sommartid.

I planerna åstadkommes det genom att lågvärdig värme leds bort och kyls med hjälp av

gruvvatten.

Gravimetrisk anrikning

Den absoluta huvuddelen av malmen lämnar kvarnkretsen som ett finmalt material

uppslammat i vatten, inom branschen benämnd pulp. En liten mängd blykoncentratf med

höga halter av värdemineral (bly, guld och silver) utvinns gravimetriskt i malkretsen.

Gravimetrikretsen dimensioneras i det nya verket för att kunna behandla ett större flöde

relativt dagens situation, vilket ger förutsättningar att öka utbytet av blymineral samt

ädelmetaller. Malkretsen i det nya verket förbereds även för en installation av

flotationsapparater av mindre modell som är anpassade för att hantera grovt gods. Även

här är avsikten att kunna öka utbytet av blymineral och ädelmetaller.

e Med en autogen process menas att nedmalningen sker utan hjälp av malmedia i form av stänger eller

kulor. f Koncentrat brukar även kallas ”slig”

OM ALTERNATIV MALNINGSTEKNIK

Ett flertal olika kvarntyper finns tillgängliga på marknaden av vilka framförallt SAG (Semi Autogeneous Grinding) där malmediet delvis består av stålkulor, studerats. Investringskostnaden för SAG är något lägre än för AG men driftskostnaden är betydligt högre för SAG till följd av merkostnaden för stålkulor. Vidare kan man tänka sig en kombination av finkrossning och sekundär stenmalning. Driftkostnaden (energiförbrukningen) är ungefär den samma som för AG men investeringskostnaden är dock avsevärt högre för ett finkrossverk och påföljande stenmalning.

51

Flotation

Huvuddelen av produkterna tas fram via flotation. I en serie tankar får luft bubbla upp

genom pulpen. Genom tillsats av olika flotationsreagens kan partiklarnas ytkemiska

egenskaper kontrolleras så att värdemineralen bärs upp till ytan av luftbubblorna. Det

bildas ett mineraliserat skumtäcke som skiljs av för vidare bearbetning. För att få ett gott

utfall av flotationsprocessen krävs relativt små tillsatser av flotationsreagens och att det

vatten som tillsätts håller god kvalitet.

Anrikningen utförs i tre flotationskretsar, alla med ett likartat utseende där ett rå-

koncentrat floteras i ett första steg. Råkoncentratet renas genom att flotationsprocessen

upprepas i flera steg i en så kallad repeteringskrets. För att upprätthålla höga utbyten

fortsätter flotationen av mellanprodukten från råflotationen i en så kallad

rendragningskrets.

I en första krets, den så kallade CuPb-flotationen, floteras ett värdemineralkoncentrat med

de betalbara metallerna bly (Pb), koppar (Cu), guld (Au) och silver (Ag). Detta

koncentrat delas upp i en andra krets som benämns som separationskretsen eller Cu-

flotationen, här floteras ett koncentrat med de betalbara metallerna koppar, guld och

silver, det så kallade Cu-koncentratet. Kvar blir ett Pb-koncentratet med de betalbara

metallerna bly, guld och silver.

Mellanprodukten från CuPb-flotationen pumpas till Zn-flotationen där ett mineral-

koncentrat med den betalbara metallen zink (Zn) floteras, det så kallade Zn-koncentratet.

OM FLOTATION OCH FLOTATIONSKEMIKALIER

Med flotation kan partiklar separeras med hjälp av deras olika ytegenskaper i vatten. Flotation är en av de viktigaste separationsprocesserna inom mineral- och kolindustrin. Genom att kombinera olika typer av ytaktiva reagenser som, efter dess funktion, benämns samlare, tryckare och skumbildare, samt styra den kemiska miljön i övrigt genom att styra pH, kan man avskilja ”flotera av” värdemineralen som ett skum i processen.

De typer av reagens som kan användas är kända sedan flera decennier tillbaka och få nya kemikalier har introducerats under denna tid. Möjligheten att kontinuerligt analysera procesströmmarna på metallinnehåll har tillsammans med utvecklad processtyrning medfört att doseringarna av reagens kunnat minskas. Viss forskning pågår inom området med att utveckla reagens som bygger på mikrobiologisk vidhäftning, så kallad bioflotation. Detta har ännu inte resulterat i praktiska tillämpningar.

Som samlare för sulfidmineral används olika tioföreningar, normalt xantater och ditiofosfater. De kemikalier som används varierar med tiden och malmtyp. I anrikningsverket i Garpenberg används som samlare kaliumamylxantat (KAX) eller isobutylxantat (IBX) vilka valts på grund av sin effektivitet vilken medger låga doseringar. Skumbildare är vattenlösliga polypropylenglykoleter och alkoholer, vilka är vanliga att använda i processer med sulfidmalm, reagenset är lätt nedbrytbart och inte skadligt för vattenlevande organismer. För att skilja olika sulfider från varandra i flotationsprocessen tillsätts sk. tryckare. De är ämnen som inaktiverar specifika mineral och därmed gör det möjligt att selektivt flotera andra. I anrikningsverket i Garpenberg används zinksulfat för att trycka zinkmineral vid Cu/Pb flotation. Därefter tillsätts kopparsulfat för att aktivera zinkmineralen vid Zn flotationen och bikromat för att trycka Pb vid Cu/Pb separation.

52

I kretsen återförs olika mellanprodukter och rendragningskoncentratet till råflotationen.

Dessa produkter kan även malas ytterligare i mindre kvarnar för att förbättra

friläggningen av värdemineralen.

Flotationsavdelningen i det nya anrikningsverket utformas på principiellt likadant sätt

som i nuvarande anrikningsverk. De nya flotationsapparaterna blir dock större för att

kunna hantera det större pulpflödet.

Delar av de nu utbrutna malmerna i Garpenbergsgruvan har hållit höga halter av

mineralet talk. Detta mineral floterar naturligt och förorenar därför övriga

mineralkoncentrat. Under de senaste åren har problemen orsakade av detta mineral varit

små, men av och till uppträder talkrika malmpartier. I det nya anrikningsverket reserveras

därför en plats i början av flotationsavdelningen för en eventuell installation av en fjärde

krets. I denna krets avses talk floteras av och deponeras med anrikningssanden.

Restflotation av sulfidmineral har undersökts i fullskala i samband med utbyggnader av

flotationskretsarna i nuvarande anrikningsverk. Försöken genomfördes med två syften

dels för att minska svavelhalten i anrikningssanden, dels för att minska Pb-halten i

samma produkt. Resultaten från försöken visade att det inte var möjligt att flotera

tillräckligt stora mängder sulfidmineral inom en rimlig flotationstid för att nå ned till

önskade halter av svavel. Boliden avser inte att införa en restflotation i det nya

anrikningsverket. Dock visade det sig att ökade Pb-utbyten kunde uppnås genom förlängd

flotationstid, vilket beaktats i dimensioneringen av det nya anrikningsverket.

De reagenser som behövs för processen bereds i en reagensavdelning till brukslösningar.

En ny reagensavdelning byggs och utformas för att säkerställa såväl arbetsmiljö som yttre

miljö. I det nya anrikningsverket avses liknande reagens användas som i dagens

anrikningsverk, Tabell 8. Vid denna nyanläggning kan det bli aktuellt att köpa in bränd

kalk och släcka denna i egen anläggning i stället för att som nu köpa in släckt kalk.

Avvattning av koncentrat

Koncentraten avvattnas före leverans. Zn-, Pb- och Cu-koncentraten från

flotationsprocessen förtjockas och filtreras. Processen kommer i princip att se likadan ut i

det nya anrikningsverket som i dagens verk. Den lilla andelen gravimetriskt producerat

koncentrat filtreras i en enkel process varefter den är klar för leverans. Från

avvattningskretsarna avgår processvatten till Ryllshyttemagasinet.

För att öka effektiviteten i dessa processer kan flockningsmedel tillsättas och även olika

typer av filterhjälpmedel. I det nya anrikningsverket dimensioneras filtren så att

filterhjälpmedel inte väntas komma att behövas annat än undantagsvis. Erfarenheten av

dagens så kallade pressluftfilter är goda, varför denna typ av filter kommer att användas i

det nya anrikningsverket. Elenergi för avvattningskretsarna kommer att öka proportionellt

mot den ökade produktionen av koncentrat. Konsumtionen av filterhjälpmedel kan

minskas medan konsumtionen av flockningsmedel väntas öka proportionellt mot

mängden anrikad malm.

53

Tabell 8. Konsumerade anrikningskemikalier år 2007 – 2009. Uppgivna mängder vid senaste

ansökan och prognos vid full utbyggnad (3 Mton).

Utfall Beskrivning Prognos

2007 - 2009 2Mton Utbyggt Anmärkning

1,4 2,0 3,0

Xantater [kton] 0,1 0,1 0,2 Amyl-, isob-

Zinksulfat [kton] 0,4 0,6 0,8

Dextrin [kton] 0,2 0,2 0,5

Skumbildare [ton] 37 60 84

Natriumdikromat [ton] 12 15 28

Järnsulfat [kton] 0,1 0,2 0,2 Vattenrening

Kalk, släckt [kton] 1,2 1,5 0,1

Kalk, bränd [kton] 2,2

Kopparsulfat [kton] 0,5 0,6 1,2  Flotation

Filterhjälpmedel [ton] 20 0 0  Avvattning

Flockningsmedel [ton] 6,5 13 16  Avvattning

Reagens

Anrikad malm malm (Mton)

Utlastning av koncentrat

De avvattnade flotationskoncentraten mellanlagras idag i fickor och magasin innan

transport till smältverk. Koncentraten transporteras från Garpenberg med täckta lastbilar

som rymmer cirka 40 ton fuktigt koncentrat.

Kopparkoncentratet körs med bil till Smedjebacken varifrån transport sker med tåg till

Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Bly- och zinkkoncentraten transporteras med bil till

Gävle hamn för vidare export med båt till smältverk. Sedan år 2000 mellanlagras

produkterna i magasin i hamnen före utlastning till båt. Gravimetrikoncentratet

transporteras med lastbil direkt till Rönnskärsverken. Verksamheten planeras att ske på

liknande sätt i framtiden.

Fickorna för koncentrat i det nya anrikningsverket dimensioneras för att rymma en större

del av produktionen relativt vad som är fallet idag. Dessutom byggs ett inbyggt magasin

för maximalt cirka 5000 ton koncentrat utanför det nya anrikningsverket för att lagra

koncentraten under perioder med höga malmhalter eller störningar i

koncentratleverenserna. Detta gör att lastningen av metallkoncentrat i högre utsträckning

än idag kommer att kunna ske direkt från fickor, vilket minskar andelen koncentrat som

behöver lastas från magasin med traktor. Magasinet förbinds med anrikningsverket via en

sluss, vilket gör att hanteringen av koncentrat kommer att ske inomhus. Den specifika

konsumtionen av diesel mot anrikad ton malm väntas därför minska något i jämförelse

med dagens situation. En minskad magasinshantering reducerar risken för damning vilket

förbättrar både den inre och yttre miljön. Antalet transporter ökar proportionerligt mot

den ökade produktionen av koncentrat.

54

OM VAL AV ANRIKNINGSTEKNIK

En god effektivitet i den anrikningsteknik som används bidrar till att sänka belastningen av metaller på sandmagasinet. Dagens anrikningsprocess är resultatet av en kontinuerlig utveckling under flera decennier. Tekniken har utvecklats i egen regi eller i samarbete med till exempel leverantörer. Boliden har en bred erfarenhet av olika anrikningstekniker. Förutom i Garpenberg bedriver företaget för närvarande malmbrytning och anrikning i två övriga områden i Sverige, Aitik nära Gällivare och i Bolidenområdet nära Skellefteå. Dessutom äger och driver Boliden Taragruvan belägen strax utanför Dublin på Irland. Det sker en tekniköverföring mellan gruvområdena. Minst en gång per år träffas nyckelpersonal från varje område för utbyte av erfarenheter.

Genom en central utvecklingsorganisation i Boliden inhämtas systematiskt kunskap från externa företag och institutioner. Detta sker genom samarbeten inom nationella och internationella forskningsprogram. Abonnemang på en stor andel av den tekniska litteratur som produceras inom branschen tillsammans med deltagande i nationella och internationella konferenser tillförsäkrar goda insikter i utvecklingen inom området. Här ges en översiktlig motivering av vald teknik för anrikningen. De olika metoderna beskrivs närmare i kommande avsnitt.

Autogenmalning är en nyckelteknik för friläggningen av värdemineral. Uttrycket autogen betyder i detta fall att malmen mals ned utan att externa malkroppar behöver tillföras kvarnarna. Autogenmalning kräver endast en grovkrossning av malmen före malkretsen. I litteraturen hävdas ibland att autogenmalningssteget skulle var mindre effektivt och sålunda kräva mer specifik energi per massa än konventionell malning med stänger och kulor. Enligt Bolidens uppfattning är detta inte visat. Den finlek som krävs utesluter andra typer av malning som valskrossning där kapaciteten är för låg. Autogenmalningsteknik förväntas även i framtiden användas för nedmalning av malmen.

Malmerna i Garpenberg kan huvudsakligen klassas som komplexa sulfidmalmer, med detta menas att de innehåller flera värdemetaller som till övervägande del är bundna som sulfider. För sådana typer av malmer är anrikning via flotation den helt allenarådande tekniken. I jämförelse med Bolidens övriga flotationsprocesser visar den i Garpenberg en normal effektivitet.

Än bättre metallutbyten skulle kunna nås om nedmalningen drevs längre och flotationstiderna utökades. Det finns dock olika processer som tillsammans ger förutsättningarna för hur långt nedmalningen kan drivas. Vid nedmalningen frimals de olika mineralen från varandra, en friläggning som bidrar till att öka selektiviteten i flotationsprocessen. Samtidigt med frimalningen sker även en nedmalning av kornen, denna nedmalning riskerar att producera partiklar som har en för liten storlek för att kunna tillvaratas selektivt med flotationstekniken. Selektiviteten i processen avgör om det går att producera koncentrat med en godtagbar kvalitet.

En övergång till lakning skulle kunna ge en väg att gå runt problemet med selektiviteten i flotationsprocessen. Försök till direktlakning av komplexa sulfidmalmer har dock inte kunnat utvecklas till ekonomiskt bärkraftiga processer. Boliden har infört lakning av ädelmetaller ur flotationsavfall i anrikningsverket i Boliden. Detta har förbättrat guldutbytet med ca 50 %. Detta kan i en framtid komma att studeras även i Garpenberg.

Flotationsanrikningen i Garpenbergs anrikningsverk har sedan länge kompletterats med en gravimetrisk anrikning. Denna krets har utvecklats från en traditionell våtmekanisk anrikning till att arbeta med anrikning under förhöjda gravitationsfält (centrifugalprincipen).

Boliden har tidigare producerat och sålt svavelkiskoncentrat för framställning av svavelsyra och elproduktion. Denna produkt har konkurrerats ut av andra material med högre renhet i stora delar av världen. Att producera ett svavelkiskoncentrat med erforderliga kvaliteter bedöms inte som realistiskt på grund av ogynnsamma mineralogiska förutsättningar. En restflotation av sulfider efter den normala flotationen endast för att dela upp anrikningssanden i ett svavelrikt och ett svavelfattigt material har prövats men tillräckligt låga svavelhalter har inte kunnat nås.

55

4.4 Anrikningssand

Beroende på hur rik malmen är tas 10 – 20 viktprocent av ingående massflöde till

anrikningsverket ut som koncentrat. Resterande 80 – 90 % utgörs av restprodukten

anrikningssand. Cirka 25-35 % av mängden fallande anrikningssand från

flotationskretsarna åtgår för återfyllnad av utbrutna bergrum. Mängden sand som kan

utnyttjas för återfyllning beror av brytningsteknik och tillgång till gråberg. Som mest

beräknas 50 % av mängden anrikningssand kunna åtgå för detta ändamål, medan

resterande del deponeras i sandmagasinet, Ryllshyttemagasinet.

Den anrikningssand, som återförs till gruvan, pumpas först till paste-fill anläggningen för

framställning av pasta och hydraulfyll, se avsnitt 4.2.2.7. I Tabell 9 redovisas

producerade mängder anrikningssand samt fördelningen mellan gruva och sandmagasin

under de senaste tre åren.

I framtiden förväntas cirka 1/3 av den fallande anrikningssanden åtgå som

återfyllnadsmaterial i gruvan. All produktion av återfyllnadsmaterial är numer samlad i

paste-fill anläggningen och beskrivs i avsnitt 4.2.2.7. Produktionen av hydraulisk återfyll

leds ned direkt till de utrymmen som skall återfyllas. Detta tillvägagångssätt ger således

flera fördelar mot den äldre tekniken som utgjordes av filtrering i anrikningsverket och

mellanlagring samt fraktning med lastbil till den nedlagda sandstationen i Garpenberg

Norra.

4.4.1 Pågående pumpning av anrikningssand

Den anrikningssand som ska deponeras leds först tillsammans med tillhörande

processvatten till en uppsamlingstank. Dit förs även länshållningsvatten från gruvan och

uppsamlingsvatten från utjämningsmagasinet i den torrlagda norra delen av Gruvsjön. I

synnerhet det sistnämnda vattnet är betydligt rikare på metaller än processvattnet, och

genomgår därmed en rening när det pumpas med den nymalda basiska sanden.

En cirka 2 km långa sandpumpledning från anrikningsverket till Ryllshyttemagasinet

ligger tillsammans med en reservledning ovan jord. En serviceväg är anlagd vid sidan om

ledningen. En pumpledning med reservledning och en returledning finns även dragen

mellan anrikningsverket och paste-fill anläggningen ovan jord, med en motsvarande

serviceväg.

56

Tabell 9. Mängd producerad anrikningssand och fördelningen till återfyllnad av gruvan

under perioden 2007 – 2009. Uppgivna mängder vid senaste ansökan och prognos

vid full utbyggnad.

Utfall Beskrivning Prognos

2007 - 2009 2Mton Utbyggt

Anrikningssand från verk (Mton) 1,2 1,6 2,9

Sand som återfyllnadsmaterial 0,7*

Hydraulisk återfyllning 0,05 0,20

Pastefyllning 0,21 0,60

Andel av anrikningssand 23% 44%* 27%

 Produkt

*Med dagens kunskap kan det konstateras att dessa värden överskattades i förra ansökan

Driftstörningar på sandpumpningen kan upptäckas dels genom daglig tillsyn och dels

med hjälp av övervakning av tryckvakter. Eventuell avfallssand som läckt ut samlas upp

och deponeras på Ryllshyttemagasinet.

4.4.2 Förändringar i sandpumpning

Det nya anrikningsverket anläggs nära paste-fill anläggningen och utrustas på

motsvarande sätt med en pumpanläggning uppdelad i två stationer. En station pumpar

anrikningssand till paste-fill anläggningen och den andra stationen pumpar restprodukt

till Ryllshyttemagasinet tillsammans med vatten. Pumpledningarna mot

Ryllshyttemagasinet ansluts till en ny pumpstation vid Gruvsjön dit även

länshållningsvattnet från norra delen av Gruvsjön kommer att pumpas. Från denna

mellanpumpstation dras sandledningarna en delvis ny väg för att sedan ansluta till

ledningsgatan mellan nuvarande anrikningsverk och Ryllshyttemagasinet. Bilaga B:12 i

den Tekniska Beskrivningen, Bilaga B till ansökan, visar en ritning över den nya

dragningen av sandledningarna.

Elförbrukningen vid sandpumpningen ökar i huvudsak proportionerligt mot den ökade

genomsättningen. Den ökade nivåskillnaden som uppstår då dammarna runt

Ryllshyttemagasinet höjs innebär att ökningen blir något högre än vad enbart en ökad

produktion skulle innebära. Det nya anrikningsverket förläggs på ett längre avstånd från

Ryllshyttemagsinet men högre upp än dagens anrikningsverk. Vidare blir avståndet till

paste-fill anläggningen obetydlig i sammanhanget.

4.4.3 Reservutsläpp för sandpumpning

Vid till exempel strömavbrott kan det idag bli aktuellt att tillfälligt släppa gruv- och

processvatten tillsammans med anrikningssand till uppsamlingsdammar vid den torrlagda

delen av Gruvsjön. Vattnet från dessa dammar pumpas därifrån till utjämningsmagasinet i

Gruvsjön och vidare till Ryllshyttemagasinet via anrikningsverkets pumpanläggning. Vid

57

behov grävs uppsamlingsdammarna ur och sanden transporteras till Ryllshyttemagasinet

för deponering.

Vid utbyggnaden av området kommer dammarna vid den torrlagda delen av Gruvsjön att

förläggas närmare den nya pumpstationen vid Gruvsjön. Uppsamlingsdammen vid paste-

fill anläggningen kommer att utökas med cirka 2 500 m3 för att också tjänstgöra som

uppsamlingsdamm för det nya anrikningsverket. Vattnet som samlas upp i denna damm

pumpas därefter till Ryllshyttemagasinet via det nya anrikningsverkets pumpanläggning.

4.5 Sandmagasin

4.5.1 Aktuella deponeringsförhållanden

Anrikningssanden pumpas till magasinet uppslammad i vatten. Deponeringen sker med

både direktutsläpp och s.k. spigottering från dammkrönen. Sandmagasinet i kombination

med klarningsmagasinet har två huvudsakliga funktioner: sedimentering/deponering av

anrikningssand och dekantering och rening av vattenfasen.

En kanal förbinder vattenspegeln i sandmagasinet med klarningsmagasinet (Kongsjön).

Vid inloppet till kanalen finns en tröskel av sprängsten som har till uppgift att hindra

anrikningssand att komma in i kanalen och transporteras vidare till klarningsmagasinet.

Ryllshyttemagasinet avvattnas huvudsakligen mot Gruvsjön, via klarningsmagasinet

Kongsjön och kanalen från klarningsmagasinet Kongsjön till Valbäcksmagasinet varefter

vattnet rinner via Ryllshyttebäcken ner till Gruvsjön. Huvuddelen av det vatten som

nyttjas vid anrikningsprocessen utgörs av återvinningsvatten från Ryllshyttemagasinet.

Återvinningsvatten tas under drift ut nedströms Ryllshyttemagasinet i Valbäcksdammen.

Ryllshyttemagasinet, som är beläget i ett skogslandskap, utgjorde från början två sjöar,

Lilla och Stora Ryllshyttesjön. Sjöarna reglerades vid Stora Ryllshyttesjöns utlopp.

Boliden har tillstånd att dämma Ryllshyttemagasinet till nivån +233 m vilket beräknas

räcka till år 2017 om produktionskapaciteten byggs ut enligt de planer som redovisas i

denna MKB. Idag ligger dämningsnivån på ca +227 m. Ryllshyttemagasinet täcker idag

en yta av 98 ha och däms med hjälp av dammarna A, C, D, E, E2, E3, I, I2 och J, se Figur

25. Nedanför Ryllshyttemagasinet ligger Damm B (Valbäcksdammen).

En spärrvall, S1, delar upp magasinet i en passiv del där ingen deponering sker idag (39

ha) för att minimera den aktiva ytan och därmed risken för damning, och en aktiv del där

sanden för tillfället deponeras (59 ha). I den inaktiva delen av sandmagasinet finns en

pumpgrop vid spärrvallen. I denna sitter två pumpar, en som har en kapacitet på 60 l/s

OM BEREDSKAPSDAMMAR

Beredskapsdammar behövs för att kunna tömma sandledningar och flotationskärl vid händelse av ett oplanerat stopp i verksamheten, t.ex. vid strömavbrott. Blir det stopp så sedimenterar anrikningssanden i sandledningen eller i flotationskärlen och ledningen sätts helt eller delvis igen. För att undvika detta släpps ledningens och flotationskärlens innehåll ut i lägsta punkten till en beredskapsbassäng vilken töms då verksamhten åter är i gång. Den drygt 5 km långa sandledningen rymmer en volym av nästan 2 500 m

3.

58

och en som skall klara ett högsta flöde på 180 l/s. Dessa pumpar vatten, som ansamlas på

den inaktiva delen av magasinet, till den aktiva delen.

Figur 25. Ryllshyttemagasinets nuvarande och framtida utformning baserat på en flygbild

från sommaren 2003.

Damm A är den högsta dammen med en total höjd över dammtån på 21,25 m. Dammen

är byggd med en yttre släntlutning på 1:2,5. På insidan av dammen finns en så kallad

”beach” vilken tränger bort den fria vattenytan från dammen och gör att vattnet inte kan

komma nära dammen, vilket ger en flack lutning på den hydrauliska gradienten över

dammen. Magasinet började anläggas 1963 varefter dammar tillkommit och höjts i

enlighet med vederbörliga tillstånd. Dammarna utgörs av en kombination av täta dammar

med tätkärna av morän och dränerande dammar med dränerade sektion av

anrikningssand, filter och stödfyllning. Olika byggnadsmetoder har använts över åren där

höjningar gjorts uppåt, utåt och innåt. En detaljerad redogörelse över dammarnas

uppbyggnad och utskovens utformning ges i Tekniska Beskrivingen, Bilaga B till

ansökan. I Figur 25 framgår de olika dammarnas lägen och benämningar.

59

Avbördning av vatten från Ryllshyttemagasinet sker från klarningsdelen (Kongsjön) via

ett ytutskov, Figur 26. Utskovet är anlagt i berg vid damm J. Dess tröskelnivå är på nivå

+222,6 m och konstruktionen beräknas vara i drift under hela magasinets planerade

livslängd. Vid ett dimensionerande flöde lyfts träsättar upp för att nå full

avbördningskapacitet på 4,4 m3/s. Utskovet består av två separata vattenvägar, vardera

med bredden 1.5 m, som fungerar som ett driftutskov och ett nödutskov. En läns finns

utlagd framför utskovet för att förhindra större föremål att sätta igen utskovet. För att

förhindra isbildning finns det en omrörare framför utskovet som är i drift vintertid.

Figur 26. Utskov i damm J.

4.5.2 Planerad höjning av sandmagasinet

Deponering av anrikningssand planeras fortgå med successiva påbyggnader av

sandmagasinets dammar. Påbyggnaden av gamla dammkroppar och anläggningen av nya

utförs så att de skall klara maximala belastningsfall. Dessa fall har studerats för

dämningsnivåer upp till nivå +239, vilket beskrevs redan vid föregående ansökan i mål

M1838-07 (Nacka tingsrätt 2008-02-29). På basis av dåvarande produktionsplaner söktes

endast tillstånd för dämningsnivån +233. Bolaget söker nu tillstånd för dämningsnivån

+239.

Dammkropparna har dimensionerats för ett fribord på 2 m vid de ställen där en fri

vattenyta står mot dammkroppen, sålunda till maximala krönnivån +241 runt

Ryllshyttesjön. Vid denna dämningsnivå och planerad produktionsnivå förväntas

magasinet räcka till ca år 2023. Bolaget avser att återkomma med ansökningar om

ytterligare höjning av dämningsgränsen i god tid innan magasinet blir utfyllt.

Dammarna byggs till stor del upp av de grova partiklarna i anrikningssanden. Dessa tas

fram genom att deponera anrikningssanden från dammkrönet varvid de grova partiklarna

60

avsätts närmast dammen och senare kan skrapas upp mot denna för att användas i

byggnationen av nya dammkroppar. Klassering av anrikningssanden kan också komma

att ske genom cyklonering, vilket görs i paste-fill anläggningen eller vid

Ryllshyttemagasinet. I båda fallen måste anläggningarna kompletteras. Förutom

anrikningssand behövs också olika kvaliteter av krossat berg för dammkonstruktionen

användas för filter och stödfyllning. Uppskattningsvis 760 000 m3 av detta bergmaterial

kan hämtas från Bolidens närliggande bergtäkt (för stödfyllning och grovfilter), medan

160 000 m3 köps från entreprenör (material för finfilter). Dessutom krävs ca 60 000 m

3

morän för tätkärna i vissa dammar, som man räknar med kan hämtas från bolagets

närliggande moräntäkt.

Kanalen mellan sandmagasinet och klarningsmagasinet (benämnd K-07 i Figur 25)

pluggas när driftnivån överstiger 227,9. I samband med detta anläggs en ny kanal, med

utskov (se bilaga B 11 i 2006 års utredningar). Kanalen är även utmärkt som

”utskovskanal utbyggnadsetapp 2” i översiktsritningen från 2006.

Figur 27. Schematisk skiss över Ryllshyttemagasinet vid dämningsgränsen +239.

Valbäcksmagasinet syns i bildens nedre del.

Såväl nuvarande som framtida dammar kring sandmagasinet läcker vissa kvantiteter

vatten. Det pågående vattenläckaget genom dammar och underliggande morän har

beräknats till ca 260 000 m3 per år. Ett visst läckage genom dammkropparna är önskvärt,

eftersom de är konstruerade för att ha viss genomsläpplighet. I annat fall riskeras att ett

alltför högt tryck byggs upp i magasinet, med risk för dammbrott som följd. Efter höjning

EGNA TÄKTER

Boliden har tillstånd för husbehovstäkt av berg vid Ryllshyttemagasinet, material tas för närvarande från två täkter i magasinet, varav en beräknas ta slut i år (2010). Materialet åtgår för stödfyllning och grovfilter vid dammkonstruktionerna. Morän kan också tas från egen täkt. Material till finfilter kan köpas externt.

61

av dammkrönen till +241 förväntas läckaget öka ca 3 gånger till ca 870 000 m3 per år

enligt gjord hydrologisk utredning (se underbilaga till TB samt Avsnitt 4.7). Större delen

av detta läckage sker vid damm A och Valbäcksmagasinet.

4.5.3 Planerad höjning av dämningsnivå i klarningsmagasinet

Tillåten dämningsnivå i klarningsmagasinet är idag +227,5 m. Genomförda utredningar,

se Tekniska Beskrivningen, visar att tillåten dämningsnivå kan höjas till +227,9 m utan

att några åtgärder behöver genomföras. Boliden söker därfär om tillstånd för

dämningsnivån +227,9 m. Detta ökar uppehållstiden och därmed reningseffekten vid

klarningsmagasinet.

4.6 Anrikningssandens egenskaper

Den anrikningssand som produceras vid anrikningsverket i Garpenberg och deponeras på

Ryllshyttemagasinet har karaktäriserats i olika omgångar genom åren. Inför

tillståndsansökan för produktionsökning till 2 Mton/år (2006) karaktäriserades prover av

framtida anrikningssand från Lappbergsfyndigheten, medan framtida anrikningssand från

Kvarnbergsfyndigheten har karaktäriserats i samband med den nu förestående ansökan

(se Avfallshanteringsplanen, underbilaga till TB). Dessförinnan hade anrikningssanden

som deponerats på Ryllshyttemagasinet karaktäriserats i samband med de utredningar

som ledde till en godkänd efterbehandlingsplan av magasinet.

Sammanfattningsvis kan sägas att tidigare deponerad anrikningssand innehöll en relativt

högre andel karbonater i förhållande till sulfidinnehållet i jämförelse med den

anrikningssand som idag produceras och den anrikningssand som kan komma att

produceras i en framtid. Detta har lett till att anrikningssandens vittringsegenskaper har

förändrats från att ha varit en anrikningssand som inte bedömdes komma att producera

sura lakvatten till en anrikningssand med potential att producera sura lakvatten på lång

sikt. Eftersom den potentiellt syrabildande anrikningssanden deponeras överst, kommer

denna att vara styrande för kraven på hur sandmagasinet bör efterbehandlas.

Boliden har undersökt restflotation av sulfidmineral i fullskala i samband med

utbyggnader av flotationskretsarna i nuvarande anrikningsverk. Försöken genomfördes

med två syften: dels för att minska svavelhalten i anrikningssanden, dels för att minska

Pb-halten i samma produkt. En uppdelning av anrikningssanden i en låg- och en

högsvavlig sand skulle kunna ge förutsättningar för att anpassa deponeringstekniken till

de olika sandtyperna, vilket i sin tur skulle kunna ge ekonomiska och miljömässiga

vinster. En restflotation av blymineral skulle ge miljömässiga vinster om den floterade

produkten kunde göras säljbar eller om den i det utbyggda skedet kunde blandas in i

återfyllnadssanden och på detta sätt återföras till gruvan. Försöken visade att det inte var

möjligt att flotera tillräckligt stora mängder sulfidmineral inom en rimlig flotationstid för

att nå ned till erforderliga halter av svavel för att ändra anrikningssandens egenskaper.

Anrikningssandens egenskaper redovisas i detalj i Avfallshanteringsplanen, underbilaga

till TB.

62

4.7 Vattenbalans

4.7.1 Nuvarande vattenbalans

Den använda flotationsprocessen använder ca 2,6 m3 vatten per ton anrikad malm. I

Garpenberg täcks idag vattenbehovet till 80-85 % av återvunnet vatten från sand- och

klarningsmagasinet, medan en mindre del, 15-20 %, utgörs av råvatten som tas från

Finnhytte-Dammsjön.

Till sandmagasinet pumpas förutom processvattnet även gruvvatten som delvis utnyttjas i

paste-fill-anläggningen, och länshållningsvatten från den torrlagda delen av Gruvsjön.

Totalt pumpas ca 5,8 M(m3)/år vatten tillsammans med anrikningssanden upp till

Ryllshyttemagasinet. Till sandmagasinet sker även en viss naturlig tillrinning liksom ett

visst läckage genom dammarna.

Efter klarning avbördas vattnet till Valbäcksdammen varifrån återcirkulering av vatten

sker till anrikningsverket, ca 3 M(m3)/år. Dessutom tas ca 0,6 M(m

3)/år vatten in från

Ryllshyttebäcken till utjämningsmagasinet vid Gruvsjön för att upprätthålla ett jämt

pumpflöde. Totalt avbördas ca 2,7 M(m3)/år till Gruvsjön.

Vattenbalansen för ett normalår redovisas i Tabell 10 för dagens situation liksom i form

av en prognos efter planerad utbyggnad och en dämningsnivå av +239 m i

Ryllshyttemagasinet. En detaljerad vattenbalans upprättas årligen för verksamheten i

Garpenberg. I Bilaga C10 återges vattenbalansen för år 2009. Vattenbalansen har

studerats i detalj av Bergab (se underbilaga till TB).

Tabell 10. Vattenbalans för verksamheten under perioden 2007 – 2009 samt prognostiserad

vattenbalans vid en produktion av 2 respektive 3 Mton vid en dämningsnivå av

+239 m vid Ryllshyttemagasinet.

Vattenflöde Utfall [M(m3)] Beskrivning [M(m3)] Prognos [M(m3)]

2007-2009 2 Mton Utbyggt

Anrikad malm (Mton) 1,4 2,0 3,0

Råvatten från sjö 0,6 0,6 0,6

Återvinning till anr.verk 2,8 4,4 6,9

Återvinning till paste-fill 0,2 0,2 0,3

Summa återvinningsvatten 3,0 4,6 7,2

=> Totalt processvatten 3,6 5,2 7,8

Processvattenbehov (m3/ton malm) 2,6 2,6 2,6

Länshållningsvatten 1,3 1,3 0,8

Gruvsjöschaktet 0,5 0,6 0,2

Schaktet i Garp.berg Norra 0,8 0,8 0

Nya schaktet i Garp.berg Norra 1

Särhållet gruvvatten 2,2

Summa gruvvatten 1,2 1,4 3,4

Vatten till Ryllshyttemagasinet 5,7 7,9 9,7

Vatten till Gransjöbäcken 0,3

Särhållet gruvvatten till Gransjöbäcken 2,2

Vatten från Valbäcksdammen 2,7 4,6 7,2

63

4.7.2 Förändringar i vattenbalansen

Vid den planerade produktionsökningen kommer vattenbehovet att förbli i princip

oförändrat, dvs ca 2,6 m3 vatten per ton anrikad malm. Boliden avser inte att öka

råvattenuttaget utan avser istället att täcka det ökade processvattenbehovet genom ökad

recirkulation av vatten från sand- och klarningsmagasinet. Detta innebär att

återvinningsgraden kommer att öka.

Mängden gruvvatten kommer att öka i och med att nya brytningsområden kommer att tas

i anspråk. Genom att rent vatten särhålls och avbördas direkt till Finnhytte-Dammsjö

kommer inte mängden gruvvatten som pumpas till Ryllshyttemagasinet att öka. Det

särhållna gruvvatten kan också komma att användas som processvatten och ersätter i

sådant fall råvatten från sjöarna.

Då sandmagasinet höjs ökar samtidigt läckaget genom dammarna, vilket beskrivs i

avsnitt 4.5.

Boliden avser vidare att installera varvtalsreglerade pumpar vid utjämningsmagasinet

vilket innebär att vatten inte längre behöver tas in från Ryllshyttebäcken, vilket

minimerar rundpumpningen av vatten.

Sammantaget innebär detta att den avbördade vattenvolymen till Gruvsjön kommer att

förbli i princip ofärändrad efter planerad utbyggnad, se Tabell 11.

Tabell 11. Vattenbalans för Ryllshyttemagasinet under perioden 2007 – 2009 samt

prognostiserad vattenbalans vid en produktion av 2 Mton respektive 3 Mton samt en

dämningsnivå av +239 m vid Ryllshyttemagasinet.

Utfall 2007-2009 Beskrivning Prognos Utbyggt

1,4 2,0 3,0

In

Tillrinning 0,6 0,4 0,4

Via sandledning 5,8 7,9 10,0

Totalt In 6,3 8,3 10,0

Bindning och Ut

Bindning i sand 0,1 0,1 0,2

Dammläckage A 0,1 0,4 0,4

Dammläckage C 0,0 0,1 0,1

Dammläckage D 0,1 0,2 0,2

Dammläckage E 0,0 0,1 0,1

Dammläckage I 0,0 0,0 0,0

Ytvatten (via utskov) 6,0 7,3 9,0

Totalt Bindning och Ut 6,3 8,6 10,0

Till Valbäcksdammen (utskov+dammläckage A) 6,1 7,7 9,4

Återcirkulerat till Anrikningsverk 3,0 4,6 7,2

Avbördning till Ryllshyttebäcken 3,2 3,1 2,2

Avbördning till Gruvsjön* 2,6 2,6 2,2

Vattenbalans Ryllshyttemagasinet

Produktion (Mton)

*Inget vatten leds in till utjämningsmagasinet vid 3 Mton

64

4.8 Utsläpp till omgivande miljö

Utsläpp till omgivande miljö från verksamheten vid Garpenbergsgruvan görs till luft,

vatten och mark.

4.8.1 Utsläpp till luft

Utsläpp till luft sker framför allt som förbränningsgaser från transporter samt från

sprängämnesdetonationer i gruvan. Vidare sker i viss mån diffust utsläpp till luft i form

av damning från verksamheten.

Utsläpp av förbränningsgaser är i princip proportionell mot förbrukningen av fossila

bränslen och sprängmedel. I Tabell 12 redovisas förbrukningen av fossila bränslen och

sprängmedel under åren 2007-2009 samt vid sökt maximal produktion, 3 Mton.

Dieselförbrukningen avser förbrukning såväl ovan som under jord, men exklusive

transporter av metallkoncentrat och insatsvaror. Om utsläppen beräknas med de

utsläppsfaktorer som Boliden använder vid redovisning av utsläpp till luft i årsrapporten

redovisas utsläppen till luft för de olika alternativen i Tabell 13.

En transportutredning med specificerade utsläpp från interna och externa transporter har

gjorts dels för dagens verksamhet, dels för planerad verksamhet. Utredningen redovisas i

sin helhet i en underbilaga till den Tekniska Beskrivningen. Resultaten visar att vid en

mer än fördubblad produktion kommer utsläppen från transporter att öka mellan 10 – 55

% beroende på ämne (Tabell 14). Vidare kommer utsläppen från lastmaskiner (lastning

av malm under jord) och transport av insatsvaror att öka ungefär proportionellt mot

produktionsökningen samtidigt som utsläppen från transporter ovan jord på gruvområdet

i det närmaste upphör.

Tabell 12. Förbrukning av fossila bränslen och sprängmedel under åren 2007 – 2009 samt

uppgiven bedömd förbrukning vid senaste ansökan och prognos vid full utbyggnad

(3 Mton).

Utfall Beskrivning Prognos

2007-2009 2Mton Utbyggt

1,3 2,0 3,0

Eldningsolja 1 m3 4,9 200 200

WRD olja m3 283 900 50

Gasol ton 475

Bensin m3 14 20 

Dieselolja k(m3) 2,8 4,9 2,2

SUMMA OLJA k(m3) 3,1 6 2,4

Sprängämnen kton 1,2 2,1 2,7

Uppfodrad malm (Mton)

Bränsle

65

Tabell 13. Utsläpp till luft (exklusive transporter av koncentrat och insatsvaror) under åren

2007 – 2009 samt uppgiven bedömd utsläppsmängd vid senaste ansökan och

prognos vid full utbyggnad (3 Mton).

SO2 NOx/NO2 CO2 SO2 NOx/NO2 CO2 SO2 NOx/NO2 CO2

kg kg Ton kg kg Ton kg kg Ton

Eldningsolja 1 2,8 0,8 17 88 25 538 88 25 538

WRD olja 249 408 822 792 1300 2620 44 72 145

Gasol 0 0 0 0 0 0 0 0 3010

Dieselolja 9,2 302 7120 16 528 12500 7,2 237 5590

Sprängämnen 0 5240 155 0 8930 265 0 11500 341

Totalt 261 5950 8110 895 10800 15900 139 11800 9620

Utfall 2007-2009 Beskrivning Utbyggt prognos

1,4 Mton 2,0 Mton 3,0 Mton

Tabell 14. Utsläpp till luft från transporter (inklusive transporter av koncentrat och

insatsvaror). Sammanställning av resultat från genomförd transportutredning (se

Tekniska Beskrivning).

Typ av transport

Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt Idag Sökt

Produktion (Mton) 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0 1,4 3,0

Till Garpenberg, insatsvaror 1,8 3,2 0,4 0,6 0,04 0,06 0,07 0,13 0,2 0,4

På Gruvområdet, under jord 9,4 7,6 3 2,1 0,4 0,3 0,7 0,5 0,9 0,7

På Gruvområdet, ovan jord 1,5 0 0,4 0 0,9 0 0,1 0 0,2 0

Från Garpenberg, produkt och

icke branschspecifikt avfall6,7 10 1 1,5 0,3 0,5 0,2 0,3 0,8 1,3

Lastmaskiner 13 29 1,5 3,2 0,7 1,6 0,2 0,5 1,5 3,3

Summa 33 50 6,2 7,4 1,6 2,5 1,3 1,4 3,6 5,6

CO2

(ton/år) (ton/år) (ton/år) (kton/år)

NOx

(ton/år)

CO PM HC

Den luft som används för ventilering av gruvan släpps ut i frånluftschakt och ramp.

Utifrån förbrukning av sprängämnen, drivmedel med mera beräknas de årliga utsläppen

av NOx samt SO2. Sprängämnesanvändningen är den helt dominerande källan till NOx-

utsläppet och uppvärmningen av luft till gruvan är bestämmande för utsläppet av SO2.

Av ovanstående tabeller framgår att utsläpp från lastning med lastmaskin och

sprängmedel är de dominerar källorna till utsläpp till luft utom vad gäller svaveldioxid

där uppvärmning av byggnader och tilluft med olja utgör största källorna. I framtiden

planeras uppvärmning av tilluften att vid behov ske med gasol vilken i princip är

svavelfri.

Tidigare skedde utsläpp av metallhaltigt stoft från torkningen av mineralkoncentrat. Detta

har upphört i och med att pressluftsfilter togs i drift 2002.

Damning i gruvan bekämpas framför allt med bevattning. Det lossprängda berget

bevattnas efter salvorna. Likaså är käftkrossarna under jord försedda med system för

vattenbegjutning. Risken för utsläpp av stoft via ventilationsschakten bedöms därmed

66

som liten. Processen i anrikningsverket sker i huvudsak i vatten, vilket effektivt

motverkar damning.

Till utsläpp till luft räknas även den diffusa damning som tidvis sker från delar av

sandmagasinet och från industriområdet. Det har inte varit möjligt att direkt kvantifiera

den diffusa damningen. Mätningar av små partikelfraktioner har dock genomförts i

Garpenbergs samhälle i samband med framtagandet av denna ansökan under två perioder

2009-2010 (se avsnitt 5.1).

En påbyggnad av Ryllshyttemagasinet förväntas leda till ökad risk för damning från

magasinet. Problemet är särskilt uttalat snöfria vintrar, då sanden kan frystorka. Generellt

sett ökar risken med dammarnas höjd eftersom de och sandytan blir alltmer exponerad för

vind och sanden dräneras lättare. Dammbekämpning kommer att ske genom att sanden

sprids i magasinet från många utsläppspunkter och därigenom hålls fuktig, genom

vattenbegjutning och/eller täckning med annat material.

Hantering av anrikningssand för hydraulfyll har minskat avsevärt i och med att paste-fill

anläggningen tagits idrift och kommer att minska ytterligare i framtiden. En viss lagring

av cyklonerad anrikningssand kommer dock troligtvis att förekomma även i framtiden.

4.8.2 Utsläpp till vatten

4.8.2.1 Aktuella utsläpp till vatten

Gruvvatten från Garpenberg Norra leddes fram till årsskiftet 2009/2010 ut till

Gransjöbäcken. Numer leds allt vatten till Ryllshyttemagasinet och överskottsvatten

avbördas därifrån till Gruvsjön via Ryllshyttebäcken. Klarningsbassängerna finns dock

kvar vid Garpenberg Norra om vatten skulle behöva släppas ut denna väg vid eventuella

oförutsedda händelser. Sådana händelser kan utgöras av kraftig snösmältning, extrem

nederbörd eller onormala driftsförhållanden

Enligt gällande tillstånd skall minst 50 % återvunnet vatten användas i anrikningsverket,

vilket uppfylls med marginal. Under senare år har < 0,6 Mm3 råvatten använts vid ett

totalt processvattenbehov av ca 3 Mm3/år, dvs återvinningsgraden har legat över 80 %.

Vattenkvaliteten på avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet kontrolleras vid magasinets

utskov (Kongsjön). Vattenkvaliteten kontrolleras även i Ryllshyttebäckens utlopp till

Gruvsjön. Vattenkvaliteten på ingående och utgående vatten från Ryllshyttemagasinet

samt de processer som sker i magasinet har studerats och redovisas i Bilaga C11.

Detaljerade analyser av avbördat vatten har gjorts inom ramen för denna ansökan vilka

diskuteras vidare i Bilaga C14.

I Tabell 15 redovisas en sammanställning av avbördad vattenkvalitet från

Ryllshyttemagasinet under år 2009. De provisoriska villkoren för As och Pb har under

året överskridits vid flera tillfällen (jämför med Bilaga A till ansökan). Halten arsenik i

utgående vatten överskred riktvärdet under 7 månaderna detta år och riktvärdet för bly i

utgående vatten under 6 månader. De höga blyhalterna orsakas troligen av finmalda

67

blypartiklar som bildats i flotationsprocessen och som genom sin hydrofoba karaktär inte

sedimenterar i sandmagasinet. I syfte att reducera blyhalterna lades en läns ut framför

utskovet vid isfria förhållanden. pH-värdet låg på en nära optimal nivå under hela året

tack vare en god uppföljning och reglering. De lösta halterna av bly kunde därigenom

hållas på en låg nivå.

Tabell 15. Sammanställning av halter i utgående vatten från Ryllshyttemagasinet under år

2009.

pH As-tot Cd-tot Cr-tot Cu-tot Pb-tot Zn-tot N-tot NO3-N SO4 Susp. Olja

μg/l μg/l μg/l μg/l μg/l μg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l

Medel 9 13 0,6 4,1 10 58 146 5,6 4,2 639 2,7 <1

Min 7,8 4,0 0,3 1,5 7,7 36 74 2,5 1,5 535 <5 <1

Max 10,5 24 1,2 8,2 17 119 305 8,8 6,8 705 5,2 <1

Riktvärde >6,5 10 5 15 30 50 500 10 - - 10 0,5

Halter i utgående vatten från Ryllshyttemagasinet 2009

Under ett normalår avbördas drygt 6 Mm3 vatten från Ryllshyttemagasinet. Av denna

vattenmängd återcirkuleras ca 3 Mm3 till anrikningsverket och hittills har ca 0,6 Mm

3/år

förts till utjämningsbassängen vid Gruvsjön. Utsläppt vattenvolym till Gruvsjön har legat

runt 2,5 Mm3/år. En sammanställning av utsläppsmängder och halter till Gruvsjön för

perioden 2007-2009 redovisas i detalj i Bilaga C14 och sammanfattas i Tabell 16. Det går

inte att utläsa några tydliga trender varken vad gäller förbättringar eller försämringar av

vattenkvalitet eller utsläppsmängder.

Tabell 16. Sammanställning av utsläppta mängder och medelhalter av olika ämnen

(totalhalter) för avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet till Gruvsjön under åren

2007 - 2009.

År Flöde Cu Zn Pb As Cd Cr Hg SO­4 N-tot NO­3-N Susp

[k(m3)] [kg] [kg] [kg] [kg] [kg] [kg] [Kg] [ton] [[kg] [kg] [ton]

2007 2100 33 230 120 40 0,8 15 0,1 1300 14000 8300 7,8

2008 3200 26 390 200 34 1,9 11 0,2 2000 20000 13000 9,6

2009 2700 28 400 160 31 1,7 11 0,1 1700 14000 11000 7,9

Flöde Cu Zn Pb As Cd Cr Hg SO­4 N-tot NO­3-N Susp

[k(m3)] µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l

2007 2100 16 110 57 19 0,4 7,1 0,0 619 6,7 4,0 3,7

2008 3200 8,1 122 63 11 0,6 3,4 0,1 625 6,3 4,1 3,0

2009 2700 10 148 59 11 0,6 4,1 0,0 630 5,2 4,1 2,9

Utsläppsmängder till Gruvsjön 2007-2009 (baserat på totalhalter)

Medelhalter 2007-2009 (totalhalter)

4.8.2.2 Förändringar i utsläpp till vatten

En bedömning av avbördad vattenkvalitet vid genomförande av planerad verksamhet har

genomförts och redovisas i Bilaga C11. Förändringar som kommer att inträffa i

förhållande till dagens situation är:

68

Flödet till sandmagasinet kommer att öka med ca 60 % vilket minskar vattnets

uppehållstid i magasinet i motsvarande grad. Detta ger snabbare förlopp för de

årstidsberoende parametrarna och ytbelastningen ökar på klarningsmagasinet, dvs.

sedimentationstiden minskar.

Tillrinningen till magasinet minskar successivt då magasinet höjs med upp till 35

% jämfört med dagens situation. Detta bedöms få marginell effekt eftersom

tillrinningen är liten i förhållande till den vattenmängd som tillförs magasinet via

sandledningen. Någon signifikant utspädningseffekt uppnås således inte i

magasinet, varken nu eller i framtiden.

Processvattenuttaget kommer att öka med 140 %. Andelen återvunnet vatten,

räknat som andel av totalt utflöde ur magasinet ökar då från 47 % till 72 %.

Inget vatten kommer att ledas in i utjämningsmagasinet, dvs. rundpumpningen av

vatten elimineras.

Utsläppt vattenmängd till Gruvsjön minskar med 13 % jämfört med idag i

absoluta tal och från 40 % till 22 % räknat som andel av totalt utflöde ur

magasinet. Detta medför att avblödningen av konservativa element minskar, vilket

i sin tur innebär att halterna av dessa ämnen kommer att öka tills ett nytt

jämviktsläge uppnås.

Vid en produktion av 3 Mton kommer det totala flödet samt andelen processvatten av det

totala flödet till Ryllshyttemagasinet att öka i enlighet med vattenbalansen redovisad i

avsnitt 4.7.

Figur 28. Uppmätt kvävebalans vid en produktionsnivå av 1,4 Mton. På sandmagasinet sker

sommartid spontant viss ”kväverening”.

69

Processen i anrikningsverket kommer i princip att vara densamma i det nya

anrikningsverket liksom de malmer som kommer att bearbetas. Detta innebär att

processvattnet inte bedöms komma att ändras med avseende på halterna lösta metaller.

Ytavrinning från hårdgjorda ytor på det nya industriområdet kommer att samlas upp i

diken och pumpas till sandpumpkaggen i anrikningsverket och därifrån vidare upp till

Ryllshyttemagasinet.

Mängden anrikningssand kommer att öka, vilket betyder att vattenreningen som sker av

uppsamlade vatten från gruvan och länshållningsvattnet från Gruvsjön bedöms komma att

vara lika effektiv som idag, om inte ännu effektivare.

Ökad produktion innebär ökad användning av sprängämnen. En detaljerad kvävebalans

för dagens produktionsnivå har genomförts av Boliden och sammanfattas i Figur 28.

Resultaten visar att ca 10 % av kväveinnehållet i använt sprängmedel hamnar i gruvvatten

eller malmg.

I dagsläget används ca 0,57 kg sprängämne (emulsion och ANFO) per ton brutet berg.

Denna relativa förbrukning antas förbli oförändrad i framtiden. Planerad

produktionsökning innebär således en ökning i sprängmedelsförbrukningen i

motsvarande grad, dvs. från ca 1 200 ton/år till knappt 2 600 ton/år. Andelen kväve som

hamnar i gruvvatten eller malm antas förbli oförändrad, dvs. ca 10 % av kväveinnehållet i

sprängmedlet.

En massbalansmodell för kväve har satts upp för att modellera kvävekoncentrationen i

avbördat vatten från magasinet vid 3 Mton produktion. Modellen har kalibrerats mot

dagens uppmätta kvävebalans vid en produktion av 1,4 Mton. Idag ligger

totalkvävehalterna runt 10 mg/l under vintern och sjunker till ca 2,5 mg/l under

sommaren. Modellberäkningar visar (se Figur 29) att med ökad produktion till 3 Mton

kommer halterna att öka markant varvid de vintertid kommer att ligga runt 25 mg/l för att

sommartid sjunka ned mot ca 6 mg/l. Kvoten mellan nitrat och ammoniumkväve (Figur

30) antas komma att förbli oförändrat, dvs. ca 6 sommartid då ammonium oxiderar till

nitrat och runt 3 vintertid då denna oxidation sker mycket långsamt. I Figur 30 kan även

noteras att en effektivare ammoniumoxidation uppnåtts sedan våren 2007. Någon direkt

förklaring till detta har inte kunnat hittas. Vintertid sammanfaller höga ammonuimhalter

med högt pH, vilket leder till höga ammoniakhalter.

g Detta är ungefär samma resultat som LKAB erhållit vid upprättande av kvävebalanser för deras

underjordsgruvor.

70

0,0

5,0

10,0

15,0

20,0

25,0

30,0

Jan

Ma

rM

aj Jul

Sep

tN

ov

Jan

Ma

rM

aj Jul

Sep

tN

ov

Jan

Ma

rM

aj Jul

Sep

tN

ov

Jan

Ma

rM

aj Jul

Sep

tN

ov

Jan

Ma

rM

aj Jul

Sep

tN

ov

N-t

ot

(mg/

l)

Månad

Modellerad halt N-tot idag och vid 3 Mton

Idag N-tot i avbördat vatten (mg/l)

3 Mton N-tot i avbördat vatten (mg/l)

Figur 29. Modellerad koncentration totalkväve i avbördat vatten från Ryllshyttemagasinet

som funktion av tiden. Blå linje motsvarar dagens situation vid en produktion av ca

1,4 Mton malm per år och röd linje en produktionsnivå på 3 Mton.

0

2

4

6

8

10

12

14

16

Kvo

t (N

O3

-N:N

H4

-N)

NO3-N:NH4-N

Figur 30. Kvoten mellan nitrat och ammonium under perioden 2000 till 2010 i utskovet av

Ryllshyttemagasinet. Sommartid oxiderar ammonium till nitrat i magasinet, emedan

reaktionen sker mycket långsammare vintertid. En hög kvot innebär en låg andel

ammonium och vice versa.

71

På basis av ovan gjorda antaganden samt bedömd vattenbalans för en ökad produktion till

3 Mton har en kvävebalans för verksamheten i Garpenberg upprättats och sammanfattas i

Figur 31.

Figur 31. Bedömd kvävebalans vid en

produktionsnivå av 3 Mton. . På

sandmagasinet kommer viss

”kväverening” ske spontant

sommartid

Processvattnets andel av allt vatten som tillförs Ryllshyttemagasinet kommer att öka med

ökad produktion och oförändrat råvattenuttag. Idag utgör processvattnet ca 55 % av allt

vatten som tillförs magasinet. I framtiden kommer detta att öka till ca 77 %. Vid

oförändrad produktion av tiosalter per ton anrikad malm (ca 0,19 kg/ton) kommer

tiosalthalten att öka med 40 % bara till följd av den minskade relativa utspädningen.

Dessutom kommer halterna att öka till följd av högre inkommande halter till verket. Det

är dock svårt att bedöma om inkommande tiosaltshalt till verket påverkar tiosalt

genereringen. Under antagandet att tiosaltproduktionen inte påverkas av det inkommande

processvattnets tiosaltshalt kommer tiosaltshalten vintertid att stiga till runt ca 100 - 140

mg/l, men sommartid ligga nära 0 mg/l.

Ökade tiosalthalter bedöms kunna förstärka de svängningar i pH som är tydliga idag med

högt pH i avbördat vatten från magasinet vintertid men att pH sjunker sommartid till följd

av tiosalt oxidation, se nedanstående Figur 32. Processvatten och vatten tillfört till

magasinet håller ett relativt stabilt högt pH på ca 11 året runt.

72

6,00

7,00

8,00

9,00

10,00

11,00

12,00

pH

(-)

MP-slut

Ingående magasin

Utgående magasin

Figur 32. Uppmätt pH under perioden juni 2008-juni 2009 i utgående processvatten från

anrikningsverket (blå linje), inkommande vatten till magasinet via sandledningen

(röd linje) och pH i avbördat vatten från magasinet (grön linje).

4.8.3 Sanitärt vatten Sanitärt avloppsvatten från industriområdet i Garpenberg renas i kommunens avloppsverk

beläget vid kanalen mellan Finnhytte-Dammsjön och Gruvsjön, medan avloppsvattnet

från industriområdet i Garpenberg Norra renas i enskild anläggning.

Vid genomförd utbyggnad kommer industrådet vid Garpenberg Norra att anslutas till

kommunens avloppsverk.

4.9 Buller

Bullermätningar görs i enlighet med kontrollprogrammet. Buller från hela verksamheten

inklusive transporter inom industriområdena skall begränsas så att den ekvivalenta

ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde inte överskrider:

50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 7–18)

45 dB(A) kvällstid (kl. 18–22), samt lördag, söndag och helgdag dagtid (kl. 7–18)

40 dB(A) nattetid (kl. 22–07)

Den momentana ljudnivån vid bostäder får som riktvärde nattetid inte överstiga 55 dB(A)

vid bostäder.

Inom ramen för egenkontrollprogrammet har överskridande av riktvärden förekommit i

Garpenberg. I augusti 2009 genomfördes därför en bullerkartläggning av hela

73

verksamheten. Resultatet visade att verksamheten normalt klarar de uppsatta riktvärdena

men med små marginaler. För att öka marginalerna mot riktvärdena pågår ytterligare

bullerdämpande åtgärder för att minska det externa bullret från dagens verksamhet.

I samband med utarbetandet av denna MKB har en bullerutredning genomförts för

befintlig och planerad verksamhet. Utredningen redovisas i sin helhet i Bilaga C12.

Utredningen, som bedömer bullernivåerna för befintlig och planerad verksamhet i de

mätpunkter som ingår i kontrollprogrammet (se Figur 33) visar att om planerad

verksamhet genomförs kommer bullret att minska avsevärt i Garpenbergs samhälle och

förbli oförändrat i Jälken, vilket framgår av Figur 34.

B3

B2B1

Figur 33. Mätpunkter för buller i Garpenbergsgruvans omgivning. B1 Korsningen

Jämtbovägen-Garpvägen, B2 Församlingshemmet och B3 Jälken.

Figur 34. Beräknade ekv. ljudnivåer i nuläget resp. i framtiden. B1 Korsningen Jämtbovägen-

Garpvägen, B2 Församlingshemmet och B3 Jälken.

74

4.10 Vibrationer

I samband med utarbetandet av denna MKB har en utredning rörande vibrationer

genomförts för befintlig och planerad verksamhet. Utredningen redovisas i sin helhet i

Bilaga C13. Utredningen bedömer vibrationerna till följd av sprängning i gruvan för

befintlig och planerad verksamhet utgående ifrån vibrationsmätningar gjorda i

Garpenberg och i Garpenberg Norra under perioden 2006-2009 och att den samverkande

laddningen förblir oförändrad i framtiden. Den visar att:

vibrationsnivåer uppmätta i Garpenberg och i Garpenberg Norra under perioden

2006-2009 ligger långt under gällande riktvärden (4 mm/s) vid vilket skador på

byggnader kan uppkomma.

det inte föreligger någon risk att nuvarande eller planerad verksamhet kommer att

leda till vibrationsnivåer som överskrider svenska riktvärden för normala

bostadsbyggnader (4 mm/s).

4.11 Avfallshantering

Vid verksamhet i Garpenberg genereras både s.k. ”branschspecifikt avfall” och ”icke

branschspecifikt avfall”. Det branschspecifika avfallet utgörs av anrikningssand från

anrikning av malmen och gråberg (i den mån sådant måste uppfordras och deponeras),

emedan det icke branschspecifika avfallet i princip är allt annat avfall som genereras vid

anläggningen.

Rutiner för omhändertagande av olika avfallsfraktioner ses ständigt över och interna

instruktioner revideras regelbundet. Målet är att bland annat genom ökad källsortering

öka återvinningsgraden av allt fler materialslag. Beräknade årliga mängder av olika

avfallskategorier och rutiner för omhändertagande redovisas nedan.

4.11.1 Branschspecifikt avfall

Hanteringen av det branschspecifika avfallet, gråberg och anrikningssand, beskrivs i

avsnitt 4.2.2.8 respektive 4.4 . En Avfallshanteringsplan för verksamheten har utarbetats

och återfinns i Bilaga D till ansökan.

4.11.2 Icke branschspecifikt avfall

Industriavfall och farligt avfall sorteras och samlas in. Industriavfall återvinns och

återanvänds i möjligaste mån. Elektronikskrot skickas för återvinning.

4.11.2.1 Farligt avfall

Farligt avfall sorteras och omhändertas av entreprenör (i detta fall DAKA, Dala

Specialavfall AB, samt Stena Recycling) för återvinning eller destruktion. Huvuddelen av

den totala mängden farligt avfall utgörs normalt av spillolja, oljeslam och

oljekontaminerat material. Tabell 17 specificerar hanterat farligt avfall under 2009.

Normalt sett genereras ca 200 ton farligt avfall. Dessutom omhändertar

sprängmedelsleverantören (Orica) sprängämnesrester/sprängämneskomponenter som

uppkommer i verksamheten, vilket under 2009 uppgick till ca 40 ton.

75

Tabell 17. Genererad mängd farligt avfall under år 2009 vid Garpenbergsgruvan.

Avfallsslag Mängd (ton) EWC-kod

Aerosoler färg och smörjmedel 0,1 80111

Färgavfall i småemb, lösn.bas 4,6 80111

Härdare utom isocyanat/amin 1,8 80111

Lösningsmedel 0,04 140603

Spillolja 76 130208

Smörjfettsrester 2,2 130899

Oljeavfall–fast 1,7 130899

Oljeförorenad jord 4806 320 170504

Slam från grusränna + oljeavskiljare 68 130899

Slam från grusränna + oljeavskiljare 12 130508

Olja/absol 0,9 150202

Oljiga trasor 0,7 150202

Olje- och bränslefilter 3,6 160107

Oljehaltigt vatten 30 130899

Glykolrester FA 0,7 160114

Kvicksilverhaltiga lampor/lysrör/instrument 0,2 200121

Småbatterier osorterade 0,1 200133

Blybatterier 0,1 160601

Ackumulatorblyskrot 3,3 200133

Elektronikskrot 3,7 200136

Diesel (liter) 1,0 130701

4.11.2.2 Övrigt avfall

Övrigt omhändertaget avfall, dvs. ej branschspecifikt eller farligt avfall redovisas i Tabell

18. Under år 2009 omhändertog Stena Recycling industriavfall från

Garpenbergsområdet, totalt ca 604 ton. Dessutom omhändertog Åkerbloms Skrotaffär i

Hedemora 168 ton skrot (blandskrot Tabell 18). En mindre mängd (57 ton under år 2009)

brännbart material kvarlämnades under jord i enlighet med beslut från länsstyrelsen

(2002-05-23).

Tabell 18. Genererad mängd övrigt avfall under år 2009 vid Garpenbergsgruvan.

Avfallsslag Mängd [ton] Hämtat av

Brännbart avfall 75 Stena

Deponi 51 Stena

Hushållsavfall 11 Stena

Träavfall 119 Stena

Kontorspapper 3,1 Stena

Well 2,0 Stena

Mjukplast 1,1 Stena

Blandskrot 129 Stena

Blandskrot 168 Åkerbloms

Stålskrot 1,9 Stena

Rostfritt skrot 2,9 Stena

Blandkabel 3,8 Stena

Elavfall 4,8 Stena

76

4.11.2.3 Förändringar i hantering av icke branschspecifikt avfall

En stor del av det icke braschspecifika avfall som produceras är relaterat till

produktionsnivån. Ökningen kommer dock inte att vara direkt proportionell mot

produktionsökningen eftersom transportavstånd under jord minskar till följd av det nya

schaktet. Oljebyten sker i relation till maskinernas drifttid. För exempelvis borragregat

och lastmaskiner ger detta en linjär ökning i antalet oljebyten i relation till

produktionsökningen, men för truckar kommer transportarbetet, och därmed även

oljebytena, att minska med ca 25 % relativt sett.

Totalt sett bedöms mängden icke branschspecifikt avfall (både farligt avfall och övrigt

avfall) komma att öka med ca 50 % från dagens nivå.

4.12 Energianvändning

En energikartläggning har gjorts för hela den nuvarande och den planerade verksamheten

i Garpenberg. Studien redovisas i sin helhet i en underbilaga till den Tekniska

Beskrivningen. Studien grundar sig i vissa delar på den transportutredning som gjorts för

den nuvarande och den planerade verksamheten som även den redovisas i sin helhet i en

underbilaga til den Tekniska Beskrivningen.

Energianvändningen består av användning av el, diesel och eldningsolja. Den totala

energianvändningen under 2009 uppgick till knappt 140 GWh, eller knappt 100 kWh/ton

anrikad malm, där den största delen är el följt av diesel för transporter under och ovan

jord samt olja för uppvärmning. Under de senaste åren har energiförbrukningen minskats

med ca 10 % genom att behovsstyrd sekundär ventilation införts i gruvan och

värmeåtervinning införts för uppvärmning av tillluften till gruvan.

77

80%

18%

2%

Fördelning mellan energislag:

Nuläge

El Diesel Eldningsolja

Gruvan inkl. transporter under jord

51%

Anrikningsverket exkl. infrakt

32%

Byggnader4%

Transporter ovan jord

13%

Fördelning mellan delar av verksamheten:

Nuläge

Gruvan inkl.

transporter under jord

41%Anrikningsverket exkl. infrakt

41%

Infrakt

(transportband ovan och under jord)

3%

Byggnader2%

Transporter ovan jord

13%

Fördelning mellan delar av verksamheten:

Utbyggt

83%

15%

2%

Fördelning mellan energislag:

Utbyggt

El Diesel Eldningsolja

Figur 35. Energiförbrukning vid nuvarande och planerad verksamhet vid

Garpenbergsgruvan.

I den planerade utbyggda verksamheten kommer energiförbrukningen i gruvan att relativt

sett minska i förhållande till nuläget, vilket till övervägande del beror på det nya schaktets

lokalisering och utformning som minskar transportavstånd och lufthöjd för

gruvtruckarna. Vidare kommer ytterligare utveckling av den behovstyrda ventilationen att

ge omfattande besparingar. Dessutom kommer ovanjordstransporterna av malm att

försvinna helt genom anrikningsverkets nya lokalisering och byggandet av ett nytt

infrastruktursystem med transportband. För uppvärmning av tilluften kommer

eldningsolja att ersättas med gasol (se avsnitt 4.2.2.11).

Den planerade produktionsökningen innebär mer än en fördubbling av produktionen

jämfört med dagens (knappt 120 %). Förändringen i energiförbrukning uttryckt per ton

bruten malm kommer att minska med drygt 10 kWh/ton anrikad malm totalt (till ca 88

kWh/ton). Uppdelat innebär energieffektiviseringen att:

el-användningen minskar med 5,2 kWh/ton anrikad malm, vilket motsvarar en

minkning med 5,5 %,

dieselanvändning per ton anrikad malm minskar med 5,3 kWh/ton anrikad malm,

vilket motsvarar en minskning med 29 %.

78

4.12.1 Energiledningssystem och energieffektivisering

Boliden bedriver inom Affärsområde Gruvor ett kontinuerligt arbete för att minimera

hälso- och miljöpåverkan från verksamheten. Arbetet görs i enlighet med SS 627750,

OHSAS 18001 och ISO 140001 och syftar till att uppnå ständiga förbättningar inom

området.

Under 2000-talet har Affärsområde Gruvor arbetat med att införa rutiner i verksamheten

som minst motsvarar kraven i svensk standard för energiledningssystem (SS627750) och

PFEs tilläggskrav, standard för systematiskt arbetsmiljöarbete samt standard för

systematiskt miljöarbete.

Boliden har certifierat sitt miljöarbete i enligt med ISO 14001 och OHSAS 18001.

Certifieringsrevisionen genomfördes under oktober 2008. Under år 2006 infördes och

certifierades ett energiledningssystem enligt SS 627750.

Ett steg i arbetet är att systematisera rutiner vid inköp av varor och tjänster som har

bärighet på de betydande miljöaspekterna och som verksamheten har rådighet över. En av

de betydande miljöaspekterna för Affärsområdet är användning av fossila bränslen och

utsläpp av koldioxid, varför ett antal rutiner vid upphandling av transporttjänster är

implementerade i verksamheten.

Allt projektarbete relaterat till Garpenbergsgruvan utgår ifrån ELS (Energiledningssystem

inom Boliden) som innebär att bästa möjliga energianvändning skall ske. För den utökade

verksamheten i Garpenberg innebär detta bl.a. att:

Antalet pumpar i systemet minimeras och att flödesstyrning sker genom

frekvensstyrning av alla pumpar där det är möjligt. Därmed uppnås bästa möjliga

energianvändning och följaktligen bästa miljöresultat.

Slangar och rörledningar skall hållas i gott skick så att läckage kan undvikas och

driftstörningar och rundpumpning därmed undvikas.

Uppvärmningssystem kommer att vara temperatur- och, där lämpligt, tidsstyrda.

Belysning kommer att vara ljus – och tidsstyrd.

All upphandling sker enligt ELS som innebär LCC (Life Cycle Cost) beräkning

av alla inköp, alternativt upphandling enligt fastställda LCC beräknad och

rekommenderade fabrikat. Detta för att uppnå maximal effektivitet när det gäller

energianvändningen.

Som beskrivits ovan, används en del av den sparade energin per ton anrikad malm för att

höja utbyten. Detta effektiviserar utnyttjandet av ianspråktagna naturresurser.

4.13 Förbättringsåtgärder under senare år

Vid samtliga Bolidens anläggningar bedrivs ett kontinuerligt förbättringsarbete inom

ramen för verksamheten. Här identifieras och genomförs ett flertal stora och en mängd

mindre förbättringar över tiden.

79

Gruvvattnet från Garpenberg Norra har börjat pumpas till Ryllshyttemagasinet

istället för att som tidigare släppas till Gransjöbäcken. Detta har inneburit en

påtaglig reduktion av utsläppta metallmängder till vatten.

En enskild väg byggts för transport av malm, vilken kombineras med en

bandtransportör. Härigenom effektivisas transporterna med minskade utsläpp av

bilavgaser som följd.

Ny ventilationsanläggning för gruvan med värmeåtervinning har införts.

Värmeväxlingen beräknas ge en energibesparing av cirka 2,2 GWh/år.

Större och fler flotationsapparater har installerats för att öka utbytet av

värdemineral och sänka metallhalterna i avfallet.

En avancerad flotationsstyrning har utvecklats i ett samarbete med ABB. Den

automatiska styrningen ger bättre förutsättningar att öka utbyten och minska

reagensbehov.

Ett datorbaserat verktyg för styrning och kontroll av verksamheten har införts för

att öka kvaliteten och spårbarheten på insatserna inom hälsa milö och säkerhet

Energironder har införts på varje avdelning i syfte att identifiera

energieffektiviseringar.

Frekvensomriktare har monterats på pumpar i anrikningsverket.

Projekt för styrning av ventilation under jord har påbörjats.

Ett tankuppföljningssystem är installerat, vilket möjliggör bättre uppföljning av

dieselanvändningen.

En värmepump har installerats på stora kontoret.

Utbyte har genomförts av belysningsarmaturer och portar.

4.14 Användning av bästa teknik, BAT

Hela verksamheten vid Garpenbergsgruvan kommer att genomgå omfattande

förändringar om den planerade produktionsökningen genomförs. Boliden har vid

utarbetande av de planerade anläggningarna och tillämpbara metoder genomgående

använt sig av bästa teknik (BAT) och state-of-the-art inom gruvbraschen. Detta gäller

såväl val av gruvbrytningsteknik, processteknik, avfallshantering och efterbehandling,

dvs både på kort och lång sikt.

I de delar specifika sk. BAT-dokument är tillämpbara, dvs vad gäller hantering av

gråberg och anrikningssand (EU, 2004), kan nämnas att:

Igensättningsbrytning används och återfyllning av utbrutna bergrum sker med

gråberg och anrikningssand.

Minimal mängd gråberg uppfordras ut gruvan.

Det gråberg som trots allt uppfordras hanteras selektivt beroende på dess

geokemiska egenskaper samt metallinnehåll.

Optimering av mängden anrikningssand som kan återföras till gruvan skapas

genom införd paste-teknik.

Gruv- och länshållningsvatten renas genom att det pumpas tillsammans med den

alkaliska anrikningssanden upp till sandmagasinet.

80

En DTU-manual (manual för Drift, Tillsyn och Underhåll) har tagits fram för

Ryllshyttemagasinet och Gruv-RIDAS tillämpas rörande alla aspekter relaterade

till sand- och klarningsmagasinet och deras dammar.

Planerad efterbehandlingsmetod (kvalificerad moräntäckning) utgör BAT för

sulfidhaltigt gruvavfall.

4.15 Definition och beskrivning av noll-alternativet

Som tidigare beskrivits är Garpenbergsgruvan en pågående verksamhet. Som noll-

alternativ definieras därför den verksamhet som kan bedrivas inom ramen för det senaste

tillståndet från 2008. Detta innebär i korthet att Boliden kan bryta upp till 2 Mton malm

per år och nödvändiga kvantiteter gråberg, anrika malmen i det befintliga

anrikningsverket samt deponera anrikningssand och gråberg i tillståndsgivna deponier

och upp till tillståndsgiven nivå.

Dagens utformning av verksamheten är inte optimerad efter idag gällande förutsättingar.

Malmbasens tyngdpunkt har förskjutits till Norra delen av Dammsjön där

Lappbergsfyndigheten ligger. För att optimalt kunna utnyttja mineraltillgångarna och

bättre ta tillvara kända fyndigheter krävs därför att verksamheten rationaliseras.

De förändringar som skulle behöva genomföras för att uppfylla noll-alterantivet, dvs för

att öka produktionsnivån till 2 Mton/år, består i att uppfordringskapaciteten ökas samt att

anrikningsverkets kapacitet ökas.

Nollalternativet innebär att verksamheten fortsätter enligt nuvarande tillstånd till dess den tillståndsgivna nivån i sandmagasinet uppnåtts. Därefter avvecklas gruvverksamheten i Garpenberg.

81

5 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I LUFT, MARK &

GRUNDVATTEN

5.1 Förekomst av partiklar i luft

Mätningar av luftens partikelinnehåll i Garpenbergs samhälle gjordes under vintern

respektive sommaren 2010. Under perioden 2009-12-10 till 2010-01-14 visade resultaten

på låga halter då högsta uppmätta värde var 13,7 µg/m3. Mätningarna upprepades under

perioden 2010-05-20 till 2010-08-24 eftersom det bedömdes att mer diffus damning och

därmed högre halter inandningsbara particklar skulle kunna uppkomma under sommaren.

Under denna period mättes även PM2,5. Mätresultat en redovisas i Figur 36.

Resultaten visar att medelvärdet för PM10 och PM2,5 under den andra mätperioden var 7,5

µg/m3 respektive 4,3 µg/m

3. Detta innebär en betryggande marginal såväl till gällande

miljökvalitetsnormer som till Dalarnas något strängare miljömål för partiklar i luft (se

avsnitt 9). Högsta uppmätta PM10- värde under ett dygn var 22,3 µg/m3.

0

5

10

15

20

25

17/0

5/20

10

20/0

5/20

10

23/0

5/20

10

26/0

5/20

10

29/0

5/20

10

01/0

6/20

10

04/0

6/20

10

07/0

6/20

10

10/0

6/20

10

13/0

6/20

10

16/0

6/20

10

19/0

6/20

10

22/0

6/20

10

25/0

6/20

10

28/0

6/20

10

01/0

7/20

10

04/0

7/20

10

07/0

7/20

10

10/0

7/20

10

13/0

7/20

10

16/0

7/20

10

19/0

7/20

10

22/0

7/20

10

25/0

7/20

10

28/0

7/20

10

31/0

7/20

10

03/0

8/20

10

06/0

8/20

10

09/0

8/20

10

12/0

8/20

10

15/0

8/20

10

18/0

8/20

10

21/0

8/20

10

24/0

8/20

10

PM

10 (

ug/

m3)

GarpenbergPM10 och PM2,5-mätningar sommaren 2010

PM2,5 (ug/m3 ) PM10 (ug/m3 )

Figur 36. Resultat av PM10- mätningar i Garpenbergs samhälle under perioden 2010-05-20

till 2010-08-24.

82

5.2 Nedfall av metaller och försurande ämnen

Inga mätningar av metallkoncentrationen i nederbörd har veterligen gjorts i

Garpenbergsområdet eller närliggande trakter under senare år. Närmast liggande

mätstation inom det nationella nederbördskemiska nätet är Aspvreten vid Södermanlands

Östersjökust.

Med 5 års intervall undersöks dock metallnedfallet indirekt genom insamling och analys

av mossa från mer än 700 lokaler spridda över landet, bl.a. några i trakterna av

Garpenberg. Inga haltförhöjningar noterades i Garpenbergsområdet vid den senaste

karteringen 2005 (Figur 37). En markant minskning av metallnedfallet har skett sedan

mossundersökningarna inleddes 1975.

Figur 37. Nedfallet av

kadmium och zink

över Sverige 1975

(vänster) och 2005

(höger) baserat på

mossanalyser. Röd

färg anger höga

halter (betydande

nedfall) och grön

färg låga halter

(litet nedfall). För

mossundersökning-

arna svarar IVL.

Nedfallet av försurande ämnen i Sverige undersöks fortlöpande av IVL. Mätningarna

omfattar både öppet fält och krondropp i granskog. De till Garpenberg närmast liggande

mätstationerna är Fulufjäll i nordvästra Dalarna och Galmsjön i sydvästra Gästrikland.

Galmsjön har endast undersökts några år, medan mätningarna vid Fulufjäll startade 1995.

Cd

d

Znd

Garpenberg

83

I sin senaste rapport från 2010 om utvecklingen i Dalarna7 gör IVL följande

sammanfattande bedömning beträffande Fulufjäll: ” Svavelnedfallet har minskat stadigt

sedan mitten av 1990-talet både i skogsytan och på öppet fält, precis som på flertalet ytor

i Sverige. Denna minskning återspeglas även i ökat pH i nederbörd och krondropp.

Kvävenedfallet på öppet fält har varierat mellan 2,1 och 4,1 kg per hektar och år under

den 15-åriga mätserien, medan kvävenedfallet via krondropp varit avsevärt lägre. Detta

tyder på att kväve tas upp i trädkronorna i betydande omfattning.” Den positiva

utvecklingen vid Fulufjäll åskådliggörs i Figur 38.

Figur 38. Beräknat nedfall av svavel samt nederbördens pH över öppet fält (ofyllda

kvadrater) och som krondropp i granskog (fyllda kvadrater)vid Fulufjället under

perioden 1995-2009. Från7.

Enligt modellberäkningar7 uppgår nedfallet av antropogent svavel (utan havssalt) i

Hedemora kommun till ca 2,5 kg/ha i barrskog respektive ca 2 kg/ha på åkermarkh.

Tillkommer gör torrdeponerat svavel om ca 1 kg/ha.

Det totala nedfallet av kväve (NO3 -N & NH4-N) inom Hedemora kommun uppgår enligt

samma modellberäkning till i storleksordningen 5 kg/ha i barrskog respektive 4 kg/ha på

åkermark.

5.3 Metaller och försurningsförhållanden i mark

Den mineralogiska sammansättningen på jordarterna i området speglar berggrundens

sammansättning. Släktskapet mellan morän och berggrund kan spåras längs inlandsisens

riktning, eftersom isen fört med sig krossat berg och bildat moränerna.

Därmed kan man förvänta att metallinnehållet i morän i Garpenbergsområdet generellt

sett är högre än vad som är normalt för landet. Huruvida även skogsmarkernas mårlager

innehåller naturligt förhöjda metallhalter är mer osäkert. Inga undersökningar av detta har

veterligen gjorts i trakterna kring Garpenberg.

Försurningssituationen i markerna kring Garpenberg är förhållandevis gynnsam.

Markerna i detta område har inte varit utsatt för samma stora försurningstryck som

h Avser kalenderåren 2005-2008

84

exempelvis markerna i sydvästra Sverige. Samtidigt är utvecklingen i länet positiv enligt

de nedfallsmätningar som redogjorts för i föregående avsnitt.

Figur 39 visar att pH i skogsmarkens s.k. B-horisont

(markskiktet där den huvudsakliga anrikningen sker) ligger

inom intervallet 4,7-4,9 i denna del av landet. Detta

betecknas enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder8

som ”måttligt sur” skogsmark. Eftersom dagens nedfall av

svavel i området ligger på en låg nivåi, och då utvecklingen

är positiv, bedöms den långsiktiga risken för skador p.g.a.

markförsurning generellt sett vara liten i denna region.

Figur 39. Markens pH i B-horisonten i olika delar av Sverige

vid mitten av 1990-talet. Karta från SLU.

5.4 Naturvärden i Garpenbergsområdet

I länets naturvårdsprogram finns 25 områden med höga naturvärden upptagna av vilka

två är av riksintresse för naturvården. Inget av dessa områden finns inom de berörda

delarna av Garpenberg. Dock är sjön Åsgarn och angränsande Sävviken upptagen i länets

naturvårdsprogram med anledning av att våtmarkerna, sjöarnas karaktär och

odlingsmarken skapar goda förutsättningar för ett rikt fågelliv.

5.4.1 Tidigare naturvärdesinventeringar

I den tidigare ansökan om utökad verksamhet vid Garpenbergsgruvan, som gavs in till

Miljödomstolen i juni 2006, ingick bl.a. en redovisning av en genomförd

naturvärdesinventering under 2004. Det inventerade områdets utbredning framgår av

Figur 40.

Naturvärdesinventeringen visade, liksom ovan redovisade kulturvärdesinventeringar, att

naturmiljön i Garpenbergsområdet på många sätt präglas av den sedan länge pågående

gruvverksamheten. Skogarna är mestadels intensivt odlade och nyckelbiotoper saknas,

liksom större våtmarker. Dock påträffades ett ganska stort antal skyddsvärda arter inom

inventeringsområdet. Sammanfattningsvis bedömdes inga naturmiljöer i området ha

några högre naturvärden av regionalt eller nationellt intresse.

i Klassning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder:

<2,5 kg/ha*år = låg svaveldeposition, 2,5-12 kg/ha = måttligt hög deposition,

>12 kg/ha = hög deposition

85

Figur 40. Sammanfattande

beskrivning av

naturvärdesinven

teringen av

markmiljön 2004.

Naturmiljöer med

kommunalt värde

har markerats

med röd färg,

respektive lokalt

värde med

orange färg.

Grön rastrering

markerar det

område som

inventerades

2004.

En kompletterande inventering (baserat på befintlig kunskap) gjordes även av området

nedströms Ryllshyttemagasinet. Här finns ett naturvärdesobjekt av riksintresse,

Trollbosjön, liksom bl.a. tre skogliga nyckelbiotoper.

För mer detaljer hänvisas till nämnda ansökan från 2006 (bilagorna D6 och D7).

5.4.2 Förnyad naturvärdesinventering

Under 2010 har en kompletterande naturvärdesinventering gjorts av markområdet nordost

om sjön Finnhytte-Dammsjön, där lokaliseringen av ett nytt anrikningsverk planeras

(Figur 41). Den fullständiga inventeringen redovisas i Bilaga C8.

Inventeringen visar att skogarna domineras av gran med inslag av tall och lövträd som

björk och asp. Skogarna är starkt påverkade av skogsbruk med ringa inslag av

naturvärden. Endast fyra skogsobjekt med höga naturvärden konstaterades, varav tre med

lokalt och ett med kommunalt intresse.

Två mindre fattigkärr finns inom det inventerade området, en tallmosse och två

blandsumpskogar, alla med lokalt eller kommunalt intresse. Inventerarna har vidare

konstateratb att att det idag inte finns några kända fynd av s.k. rödlistade arter inom det

aktuella inventeringsområdet. Generellt saknar området miljöer med goda förutsättningar

för att hysa sådana arter.

86

Figur 41. Inventerings-

område 2010

(blå inramning)

med

registrerade

naturvärden.

6 MILJÖFÖRHÅLLANDEN I VATTENRECIPIENTEN

I Bilaga C14 redogörs ingående för de rådande miljöförhållandena i gruvans

vattenrecipient Garpenbergsån/Forsån. Nedan presenteras relevanta utdrag från bilagan

tillsammans med vissa tillägg.

6.1 Avrinning och vattenflöden

Den ”egentliga” Garpenbergsån kan sägas börja vid Gruvsjöns utlopp (Figur 15).

Vattenflödet i Garpenbergsån vid Herrgårdsdammenj har beräknats med hjälp av en

datamodell, HBV/PULS-modellen, som utvecklats av SMHI9. Beräkningen omfattar åren

1994-2001, som även kompletterats för åren 2002-2009 med en förenklad metod10

. Den

baseras på avrinningsområdets storlek samt en rad klimatdatak. Beräkningen är endast

teoretisk, eftersom den inte tar hänsyn till de regleringar och som görs i systemet.

Baserat på dessa förutsättningar presenteras i Figur 42 beräknade flöden för perioden

1994-2009 i Garpenbergsån i höjd med Herrgårdsdammen (stn 34A), samt genomsnittliga

flöden under olika delar av året för samma tidsperiod. Medelflödet under perioden har

beräknats till 0,46 m3/s (se även faktarutan nedan).

j Omedelbart nedströms inflödet från Rafshytte-Dammsjön

k Exempel på klimatdata: uppgifter om snö (ackumulerat/smält), omättad markzon

(markfuktighet/avdunstning), grundvattenflöde och vattenbalans för sjöar.

87

Figur 42. Vattenflödet i Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen under perioden 1994-2009. I

den infällda grafen visas genomsnittsflöden under olika delar av året för samma

period. Beräkningarna har gjorts med SMHI:s pulsmodell kompletterat med en

förenklad modell (se texten). Detta teoretiska vattenflöde är dock inte detsamma

som det faktiska flödet, beroende på att vattendraget är reglerat.

VATTENFLÖDET I GARPENBERGSÅN

För att få en uppfattning om vilka höga och låga vattenflöden som kan uppträda är man hänvisad till statistik från mätningar av andra närliggande vattendrag. Ett sådant vattendrag är Långängesbäcken, som avvattnar Hedkarlsjön, 4 km öster om Sundborn. Här för SMHI statistik över vattenföringen

11.

Långängesbäckens karaktäristika vad gäller specifik avrinning är följande: Maximum/medel Medel/medel Minimum/medel 58 9,1 0,57 l/s km

2

Den specifika medelavrinningen (9,1 l/s km2) för Långängesbäckens avrinningsområde ligger i nivå

med avrinningen för sjösystemen i Garpenbergsområdetl. Avrinningsområdet för Långängesbäcken

har dock en lägre andel sjöyta än de områden som behandlas här. Detta gör att sjösystemet i Garpenberg får en ökad dämpning av flödena vid intensiva regntillfällen jämfört med Långängesbäcken. Mängden vatten som släpps ut per tidsenhet från sjöarna är också mycket beroende av utskovens utformning. En viss skillnad hos max- och minflöden mellan de jämförda systemen kan därmed förväntas. Med denna reservation bör ändå Långängesbäckens karaktäristika kunna användas som utgångspunkt för motsvarande beräkningar av vattenflödet i Garpenbergsåns vattensystem i höjd med Herrgårdsdammen enligt följande: Maximum/medel Medel/medel Minimum/medel 2,8 0,44 0,03 m

3/s

l Den specifika avrinningen för Garpenbergsån i höjd med Herrgårdsdammen kan för perioden 1990-2001

beräknas till 9,6 l/s km2 med ledning av vatteföringsuppskattningar enligt HBV-modellen och

avrinningsområdets storlek.

0

0,5

1

1,5

2

2,5

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

m3/s

Garpenbergsån (34A) vattenflöde 1994-2009

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

m3

/s

Månadsmedel 1994-2009

88

6.2 Pågående undersökningsprogram i vattenrecipienten

Fortlöpande mätningar i vattendrag och sjöar görs både av Boliden inom ramen för

egenkontrollen, och av Dalälvens vattenvårdsförening,

DVVF, där Boliden Mineral är medlem (Figur 43).

Figur 43. Mätstationer i vattensystemet

Garpenbergsån/Forsån som undersöks av

DVVF. Ytterligare några sjöar provtas i nedre

Forsån.

S21 Rafshytte-Dammsjön (ej fr.o.m. 2009)

S22 Finnhytte-Dammsjön

S23 Gruvsjön

34a Herrgårdsdammen

S24 Åsgarn

34 Forsån

6.3 Ytvattnets kvalitet

Vattnets kvalitet i sjöar och vattendrag skiljer sig åt i olika delar av åsystemet. Jämfört

med de referensvärden som finns att tillgå, är avvikelsen i allmänhet störst i Gruvsjön,

följt av Finnhytte-Dammsjön. Flertalet metaller minskar därefter i koncentration längs ån

ned mot mynningen i Dalälven (Figur 44). För koppar sker dock ett betydande tillskott

vid Garpenbergs Herrgård.

Figur 44. Koncentrationen av zink och koppar i vatten längs åsystemet. Medelhalter för

perioden 2000-2009.

Bland de ”vanliga metallerna” är haltförhöjningen störst för zink och kadmium, ca 100

gånger i Gruvsjön (S23) jämfört med referenssjön Rafshytte-Dammsjön (S21). Under

89

2000-talet kan en viss haltminskning konstateras för dessa metaller i såväl Gruvsjön

(Figur 45) som i Garpenbergsån och Forsån.

Figur 45. Vattnets zink- och kadmiumhalt i Gruvsjön under perioden 1994-2009.

Vattnets kvalitet i sjöar och vattendrag nedströms gruvområdet kännetecknas i övrigt av

att det är rikt på salter (främst sulfat), pH-neutralt samt relativt näringsrikt. Även

stickprovsundersökningar har gjorts av ett flertal sällan undersökta ämnen, bland vilka

särskilt antimon och guld uppvisar förhöjda koncentrationer i åsystemet. Vattnets

fosforhalt liksom vissa metaller har minskat under senare år, medan kvävehalten uppvisar

en ”trappstegsökning” fr.o.m. millennieskiftet (Figur 46).

Figur 46. Ytvattnets fosforhalt i Gruvsjön (vänster) respektive kvävehalt i Garpenbergsån vid Herrgårds-

dammen (höger, röd kurva) och i Forsån vid Dicka (grå kurva) under perioden 1994-2009.

I Gruvsjöns bottenvatten förekommer tidvis dåliga syreförhållanden. Ett intressant

samband är att låga syrgashalter ofta sammanfaller med låga blyhalter (Figur 47). En

sannolik förklaring är att en låg syrgashalt leder till utfällning av blysulfid, och därmed

till lägre blyhalt i vattnet.

90

0

5

10

15

20

25

30

19

94

19

95

19

96

19

97

19

98

19

99

20

00

20

01

20

02

20

03

20

04

20

05

20

06

20

07

20

08

20

09

20

10

Syrgas och bly i Gruvsjön

Syrgashalt (mg/l)

Blyhalt (µg/l)

Figur 47. Vattnets syrgashalt och blyhalt i Gruvsjöns bottennära

vatten under perioden 1994-2009.

6.4 Materialtransport & källfördelning

Som framgått av Avsnitt 4.8.2 innehåller utgående vatten från den pågående

gruvverksamheten främst metaller, sulfat och kväve. En tillförsel till Garpenbergsån av

dessa ämnen sker dock även från andra källor. Markerna inom avrinningsområdet bidrar

med såväl ett naturligt som antropogentm

tillskott av metaller och näringsämnen, och

även från luften sker ett nedfall av både metaller och kväve. Från Garpenbergsområdet är

metalltillskottet särskilt påtagligt från äldre gruvavfall av olika slag (se särskild utredning

i Bilaga C4), och längre ner längs ån bidrar framför allt jordbruksmarkerna med

näringsämnen.

Genom de fortlöpande mätningar som görs i vattenvårdsföreningens regi på några lokaler

i åsystemet och på basis av flödesberäkningar, har mängden transporterade metaller och

andra ämnen i Garpenbergsån kunnat beräknas. En detaljerad beskrivning av dessa

beräkningsresultat ges i Bilaga C14 för perioden 2000-2009. I ån i höjd med Garpenbergs

Herrgård transporteras exempelvis årligen knappt 20 ton kväve, drygt 2 000 ton sulfat, ca

6 ton zink, 40 kg bly och 8 kg kadmium.

Av dessa mängder härrör uppskattningsvis 80-90 % från äldre gruvavfall för zink,

kadmium och koppar respektive 30-35 % för bly. För kväve gäller dock att den pågående

gruvverksamheten svarar för den helt dominerande andelen av kvävetransporten i övre

Garpenbergsån i höjd med herrgården, medan gruvans andel minskar till ca en tredjedel

av kvävetransporten i nedre delen av åsystemet.

6.5 Sedimentförhållanden

Metallförekomsten i Gruvsjöns bottnar undersöktes senast 2006. Då konstaterades att

halten i det ytliga sedimentlagret för krom var förhöjd ca 400 gånger och för bly, koppar

och zink 50-100 gånger över vad som kan betraktas som bakgrund för området.

m Antropogent = orsakat av människan

91

I synnerhet bly och krom fastläggs så effektivt i Gruvsjön (S23) och i de nedströms

liggande sjöarna i åsystemet, att koncentrationen i Bollsjön före utflödet i Dalälven (S26)

närmar sig det normala för Dalälvens sjöar (Figur 48). Mindre haltreduktion längs

systemet uppvisar särskilt zink och även koppar och kadmium. Förhöjningen av

kvicksilverhalten i Forssjöns sediment (S25) beror på rester från tidigare användning av

fenylkvicksilver vid annan verksamhet.

S21 = Rafshytte-Dammsjön (referens)

S22 = Finnhytte-Dammsjön

S23 = Gruvsjön

S24 = Åsgarn

S25 = Forssjön

S26 = Bollsjön

Figur 48. Metallkoncentrationer i sjöars ytliga bottensediment längs Garpenbergs-/Forsåns

system enligt DVVF:s undersökning 2006.

6.6 Biologiska förhållanden

Sedan 1990 har växtplanktonsamhällena undersökts årligen i de berörda sjöarna i

åsystemet. Algsamhället i Gruvsjön är mycket speciellt med bl.a. förhållandevis få arter,

vilket tolkas som en trolig påverkan av metaller. Även planktonsamhället i Finnhytte-

Dammsjön har förmodligen varit påverkat av verksamheten vissa år, men i betydligt

mindre grad än i Gruvsjön.

Utmärkande för sjöarna längre ner i åsystemet är att deras planktonsamhällen är typiska

för näringsrika förhållanden. Såväl biomassan som individantalet är betydligt större än i

sjöarna högre upp. I synnerhet i Forssjön och Bollsjön är artrikedomen anmärkningsvärt

stor.

Den makroskopiska bottenfaunans förekomst och sammansättning i sjöarnas

bottensediment undersöktes senast 2006. I Gruvsjön påträffades bottenlevande djur på

alla djupnivåer i sjön, men djursamhället var allmänt sett fattigare än vad som borde

92

förväntas sett till sjöns fosforhalt. Ned t.o.m. två meters djup förekom djur med alla slags

födoval, medan bottnarna därunder dominerades av frilevande rovdjur. Med tanke på de

mycket höga metallkoncentrationerna i bottensedimenten och tidvis ansträngda

syreförhållanden måste det anses som anmärkningsvärt att så många djurarter

förekommer i sjön.

Bottenfaunasamhällena i sjöarna längre ner i åsystemet vittnar om näringsrika

förhållanden och tidvis låga syrgashalter i bottenvattnen. Inga tecken på negativ

metallpåverkan har registrerats hos de bottenlevande djuren i dessa sjöar.

Även fisksamhällets sammansättning i Gruvsjön har vid tidigare provfisken vittnat om

en påverkan av metaller och/eller andra ämnen. Vid det senaste provfisket i sjön, som

genomfördes sensommaren 2006, konstaterades dock en tydlig förbättring. Förutom

abborre och gers fångades då även mört i olika storlekar samt siklöja. Storleks-

fördelningen hos populationerna för abborre och mört var till synes helt normal, liksom

abborrens tillväxt (Figur 49). Resultaten tyder på att abborre, gers och mört idag

fortplantar sig i Gruvsjön.

Figur 49. Abborrens storleksfördelning 1991 och 2006 i Gruvsjön (vänster)samt abborrens

tillväxt i Gruvsjön 2006 jämfört med andra sjöar i Dalälven (höger). Resultat av 10

s.k. nätansträngningar.

Däremot innehåller fisken i Gruvsjön förhöjda halter av flera metaller (Tabell 19).

Exempelvis är koppar- och kadmiumhalten i abborrens levervävnad 5-10 gånger högre,

och blyhalten ca 20 gånger högre, jämfört med ”normalhalten” för andra undersökta sjöar

inom Dalälvens avrinningsområde samma år. Å andra sidan är kvicksilverhalten i fiskens

muskelvävnad lägre än normalt, antagligen beroende på någon antagonistisk verkan med

andra metaller.

I den nedströms liggande Åsgarn kan ingen påverkan av gruvverksamheten noteras hos

fisksamhället, förutom en smärre haltförhöjning av bly i abborrlever samt en

anmärkningsvärt låg kvicksilverhalt i fiskkött.

0 5 10 15 20 25 30 35

Längd mm

>330

310-329

290-309

270-289

250-269

230-249

210-229

190-209

170-189

150-169

130-149

110-129

90-109

<90

Rel. frekv. %

ABBORREGruvsjön

2006 (n=156)

1991 (n=68)

0

50

100

150

200

250

300

350

400

Ålder 0+ 1+ 2+ 3+ 4+ 5+ 6+ 7+ 8+

Längd m

m

ABBORRE tillväxt

Gruvsjön

Dalälvengenomsnitt

93

Tabell 19. Metallhalten i muskelvävnad (Hg) och levervävnad (övriga metaller) i abborre från

sjöar i Garpenbergsåns vattensystem i augusti 2006 (FHD = Finnhytte-Dammsjön).

Värdena avser samlingsprov av vardera 10 individer inom längdintervallet 17-20

cm. En jämförelse kan göras med medianvärdet för samtliga undersökta sjöar i

Dalälven samma år. Ts står för torrsubstans och vs för våtsubstans.

Cu Pb Zn Cd Hg

Lokal µg/g ts µg/g ts µg/g ts µg/g ts ng/g vs

FHD-sjön 18 0,29 130 8,2 150

Gruvsjön 53 2,3 170 31 36

Åsgarn 11 0,31 110 2,2 17

Median Dalälven* 10 0,14 110 2,4 150

* Medianvärdet (mittvärdet) för 14 provfiskelokaler i Dalälven i augusti 2001.

7 MILJÖKONSEKVENSER AV NUVARANDE OCH

PLANERAD VERKSAMHET

Gruvnäringen orsakar ofrånkomligen vissa negativa konsekvenser för miljön. Genom

olika former av försiktighetsmått och utsläppsbegränsande åtgärder görs därför stora

ansträngningar för att påverkan på miljön i dess olika former i möjligaste mån ska

minimeras.

Dagens verksamhet leder till miljökonsekvenser, som i vissa avseenden är större, i andra

avseenden mindre, sett till föregående perioder av gruvans livstid. I de flesta avseenden är

dock konsekvenserna för miljön mindre idag än tidigare, vilket kan tillskrivas såväl

genomförda åtgärder av olika slag, som teknikutveckling och en ökad miljömedvetenhet

hos anställda och företagsledning.

I detta avsnitt görs en bedömning av i vilken mån den planerade förändringen i

verksamheten samt tillhörande infrastruktur kommer att leda till större eller mindre

konsekvenser för miljön ur olika aspekter. Jämförelsen görs såväl med dagens situation

som med scenariot att tillstånd ej ges för den sökta verksamheten, d.v.s. verksamheten i

Garpenberg fortskrider i enligt med gällande tillstånd för verksamheten (nollalternativet).

Miljökonsekvenserna har grupperats i möjliga och troliga konsekvenser för olika

naturresurser, luft, mark och vatten samt människan, för att på så sätt försöka ringa in

vilken kategori som i första hand berörs. Gränsdragningen ska för den skull inte ses som

knivskarp mellan dessa kategorier, i synnerhet inte för den sistnämnda, människan, som

indirekt berörs av samtliga.

94

7.1 Konsekvenser för luft

Övergången till ny teknik för torkning av metallkoncentrat innebär att utsläpp till luft av

metallhaltigt stoft från verksamheten i princip har upphört sedan 2003. Utsläppen till luft

består därmed i huvudsak av förbrännings- och spränggaser. Interna och externa

transporter svarar för de största utsläppsmängderna.

Den planerade produktionsökningen förväntas öka utsläppen från transporter,

uppvärmning och sprängning med i storleksordningen 25, 50 respektive 50 % jämfört

med den idag tillståndsgivna produktionsnivån 2 Mton. Dessa ökade utsläpp av

förbrännings- och spränggaser bedöms inte leda till någon nämnvärd ökad risk för skada

eller olägenheter för miljö och människa i anslutning till verksamheten.

Även damning från magasinsområdet påverkar luftkvaliteten. Det har dock inte varit

möjligt att kvantifiera denna påverkan, som i huvudsak är begränsad till sandmagasinets

närområde. Den planerade påbyggnaden av sandmagasinet kommer sannolikt att öka

risken för damning, vilket bolaget är medvetet om och kommer att vidta åtgärder för att

försöka motverka.

7.2 Konsekvenser för mark

7.2.1 Konsekvenser för mark ur metall- och försurningssynpunkt

Som beskrivits i avsnitt 5.2 har utvecklingen för nedfall av såväl metaller som försurande

ämnen varit mycket positiv i bl.a. den aktuella regionen under senare decennier. De

aktuella nedfallsnivåerna kan betecknas som låga. Samtidigt bedöms den långsiktiga

risken för skador till följd av markförsurning generellt sett vara liten i området.

Den planerade produktionsökningen förväntas inte leda till någon nämnvärd ökning av

metallutsläpp till luft, och därmed inte heller av metallnedfall till omgivande marker.

En ökad användning av eldningsolja och diesel vid sökt produktion kommer visserligen

att öka utsläppen av potentiellt försurande och gödande ämnen. Från transporter bedöms

utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid öka med i storleksordningen 25 % jämfört

med den tillståndsgivna produktionsnivån. Omräknat till kväve och svavel innebär detta

ökade utsläpp med ca 3 ton kväve och knappt 0,2 ton svavel.

I stort sett inget av detta kväve kan förväntas deponera i närområdet eftersom det först

måste genomgå flera omvandlingsprocesser i atmosfären innan det kan deponera. Vidare

kan man räkna med att kväve i denna del av landet inte bidrar till försurning av markerna

i någon nämnvärd grad. I produktiv skogsmark torde i stort sett allt deponerat kväve

”sugas upp” av biomassan eftersom skogen generellt sett är kvävebegränsad12

.

Mängden utsläppt svavel måste betraktas som försumbart sett till försurningsrisken.

Dessutom förväntas en ytterligare minskning ske av svavel- och kvävenedfallet över

Sverige under det närmaste decenniet enligt gjord prognos12

tack vare planerade åtgärder

i Europa. Enligt använd beräkningsmodell kommer endast 1 % av landets skogsmarker

överskrida den kritiska belastningen år 2020.

95

Spridning av anrikningssand genom damning skulle kunna påverka de kringliggande

skogsmarkernas metallinnehåll om damningen är kraftig. Risken för en sådan påverkan är

inte möjlig att beräkna med någon säkerhet. En grov uppskattning av överslagskaraktär

presenteras ändå i nedanstående faktaruta. Den avser framtida förhållanden under

gruvdrift vid en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet. Baserat på denna information görs

bedömningen att ingen risk rimligen kan anses föreligga för negativa effekter i

kringliggande skogsmarker av nedfallande stoft från Ryllshyttemagasinet ens på relativt

lång sikt.

RÄKNEEXEMPEL – RISK FÖR METALLEFFEKTER I SKOGSMARK Metallhalter i anrikningssand från provanrikade borrkärnor av den malm som Boliden avser att bryta i Garpenbergsgruvan redovisas i en bilaga till TB rörande karaktärisering av sand. Enligt stoftmätningar kring Boliden har nedfallet av sand genom damning från Gillervattnets sandmagasin under senare år legat på nivån 3 g stoft/m

2 (ca 100 mg per stoftsamlare med diametern 20 cm). Om

vi antar att den framtida damningen från, och därmed stoftnedfallet kring, Ryllshyttemagasinet kommer att vara ungefär detsamma som kring Gillervattnet, kan metallnedfallet med detta stoft på angränsande skogsmark därmed grovt beräknas enligt tabellen nedan. I samma tabell redovisas genomsnittliga mängder av några metaller i svenska skogsmarkers ytliga mårlager enligt undersökningar på 1980-talet på sammanlagt 360 platser i landet

13.

kg/km2

Cu Pb Zn Cd Cr

Genomsnittlig mängd i mårlagret

52

350

400

5,1

25

Beräknat årligt nedfall med stoft

0,3

5

8

0,02

0,2

Under de teoretiska förutsättningar som räkneexemplet bygger på, är det årliga metalltillskottet till omgivande skogsmarker relativt ringa. Då metallnedfallet sammanräknas för en längre period på några decennier, blir dock nedfallet väsentligt större sett till markernas ”normala” metallinnehåll. Dock stannar inte all metall i det nedfallna stoftet kvar i markerna. En del frigörs och transporteras bort med markvattnet, en annan del tas upp i träd och övrig vegetation. Hur stor andel som blir kvar i marken varierar högst sannolikt för olika metaller. Viss stoftspridning bör dessutom ha skett från tidigare verksamhet. Att försöka prognostisera vilka metallhaltsförhöjningar som kan förväntas i kringliggande skogsmarker efter 25-års ytterligare gruvdrift i Garpenbergsgruvan har därför inte varit möjligt. Dock kan man konstatera att nedfallet av exempelvis bly under denna tidsperiod rimligen bör leda till en förhöjd blyförekomst i markerna med maximalt 125 kg eller 35 %. Risk för negativa effekter av metaller i skogsmark är, förutom metallkoncentration, även beroende av en rad omgivningsfaktorer som påverkar metallernas förekomstform och därmed deras biotillgänglighet. De mest väsentliga organismerna i mårlagret, och tillika de som verkar vara känsligast för metallpåverkan, är de mikroorganismer som svarar för nedbrytningen av det organiska materialet och därmed för kretsloppet av näringsämnen tillbaka till skogsväxterna. Omfattande svenska studier har visat att risken för effekter av metaller på dessa mikroorganismer är sammankopplad med den naturliga bakgrundshalten i de aktuella markerna och den koncentrationsförhöjning som metallnedfallet orsakar. Risk för effekter av metallerna i fråga anses kunna uppträda vid haltförhöjningar i markerna 3-5 gånger över bakgrundsnivån och däröver. Även vid en flerfaldigt större metalldeposition än vad som förutsatts i detta räkneexempel, kommer haltförhöjningen aldrig att kunna bli 3-5 gånger bakgrundshalten.

96

Inga nämnvärda konsekvenser för omgivande markmiljöer ur metall- och

försurningsaspekter förväntas således till följd av den planerade produktionsökningen.

7.2.2 Konsekvenser för mark sett till naturvärden

Genomförd naturvärdesinventering, se Bilaga C8, visar att det inte finns några

signifikanta naturvärden i det område som Boliden planerar att ta i anspråk för de nya

anläggningarna invid paste-fill anläggningen. Naturvärdesinventeringen visar dessutom

att det inte finns kända fynd av rödlistade arter eller EU-arter inom det område som

inventerades 2010. Generellt saknar det område som inventerades 2010 också miljöer

med goda förutsättningar för att hysa rödlistade arter. Slutligen visar

naturvärdesinventeringen att det området som avses att tas i anspråk inte utgör något

viktigt område för frifultslivet i området.

Den ökade grundvattenbortledningen som kommer att ske vid sökt produktionsnivå

förväntas leda till en viss påverkan av grundvattenförhållandena i jordlagren inom ca 1

km avstånd från gruvan (se nästföljande avsnitt). Inom detta influensområde finns enligt

gjorda naturvärdesinventeringar inga kända förekomster av särskilt skyddsvärda och

samtidigt grundvattenberoende växtarter. Däremot förekommer fattigkärr och

sumpskogar med allmänt sett förhöjda naturvärden, vars vattenförsörjning eventuellt kan

komma att påverkas.

Övrig påverkan på mark av dagens verksamhet består i att de arealer, som utnyttjas som

industri- och magasinsområde samt för transportvägar, inte är möjliga att använda för

andra ändamål. De kan heller inte återställas till naturmark så länge verksamheten pågår

(se Avsnitt 11 om efterbehandlingsplaner). Valet att bygga på Ryllshyttemagasinet istället

för att välja ett nytt område för sanddeponering minskar naturligtvis behovet av nya

markarealer för verksamheten. Jämfört med den idag tillståndsgivna påbyggnaden

kommer den sökta förhöjningen av dammarna med 6 meter att uppta en markyta som är i

storleksordningen 10 ha större.

Slutligen innebär behovet av bergmaterial för dammbyggnationen en viss markpåverkan,

i så motto att materialet i huvudsak hämtas från en bergtäkt.

7.2.3 Sammanfattande konsekvenser för markmiljön av den planerade förändringen av verksamheten

Inga nämnvärda konsekvenser för omgivande markmiljöer ur metall- och

försurningsaspekter förväntas till följd av den planerade produktionsökningen.

En viss risk finns för att vattenförsörjningen till fattigkärr och sumpskogar närmast

gruvan kan komma att påverkas vid längre torrperioder. Den markareal som behövs för

industrimark, vägar och magasin kommer i möjligaste mån att återställas till naturmark

när verksamheten avvecklas.

97

7.3 Konsekvenser för grundvatten

7.3.1 Konsekvenser för grundvattnets flöde och nivå

Den nuvarande länshållningen av Garpenbergsgruvan orsakar en sänkning av

grundvattennivåer i kringliggande jord och berg (se underbilaga till TB). Avsänkningen i

berg bedöms sträcka sig ca 1 km ut från gruvan. Influensområdets utbredning är dock

beroende av olika hydrogeologiska faktorer och kan därför variera betydligt inom det

aktuella området. För närvarande länspumpas ca 37 l/s från gruvan, vilket således

motsvarar den kvantitet grundvatten som avleds från kringliggande mark och berg.

Den planerade utvidgningen av gruvan norrut kommer att kräva att betydande kvantiteter

grundvatten måste ledas bort från berget genom pumpning upp till dagen. Om den

utvidgade gruvan ska länshållas ned till ca 500 meters djup inom ett år behöver i

storleksordningen 100-300 l/s bortledas. Därefter bedöms det fortsatta (utökade)

länshållningsbehovet uppgå till ca 70 l/s. Därutöver tillkommer dagens bortlednings-

behov, dvs ca 37 l/s. Det sammanlagda gruvvattenflödet kommer således att uppgå till

100-110 l/s, varav den särhållna (icke förorenade) andelen utgör huvudparten, ca 65 %.

Detta vatten är tänkt att pumpas till Finnhytte-Dammsjön via Gransjöbäcken (se avsnitt

7.4.1) såvida det inte kan användas som ersättning för råvatten.

Bortledningen av grundvatten leder till en avsänkning av grundvattennivån med ett

influensområde upp till 2 km från gruvan enligt Figur 50. Grundvattenbildningen i de

aktuella jordlagren är betydligt högre än i bergmassan. Påverkan på grundvatten-

situationen bedöms därför bli betydligt mindre i jordlagren än i berg, med ett

influensområde som sträcker sig ca 1 km från gruvan.

Bedömda konsekvenser för

brunnar, vattentäkter och

energibrunnar behandlas

under avsnitt 7.5. Borrade

dricksvatten- och

energibrunnar inom det

norra influensområdet kan

komma att påverkas av det

ökade tappningsbehovet,

men däremot inte grävda

brunnar.

Figur 50. Bedömt

influensområde

i berg för

framtida

länshållning av

gruvan.

98

Den aktuella strömningen av grundvatten till och från Ryllshyttemagasinet illustreras

schematiskt i Figur 17. Vid fullt utbyggt magasin kommer inte längre något

tillrinningsområde att finnas för magasinet, och därmed inget vattentillflöde ske från

kringliggande marker. Grundvattenutströmningen kommer, precis som idag, att ske i alla

väderstreck (se även avsnitt 11.5 om miljökonsekvenser efter genomförd

efterbehandling).

Volymen utläckande grundvatten via dammarna kommer för det utbyggda magasinet att

öka avsevärt jämfört med idag. Ansökan avser en höjning av dämningsnivån med ca 10

meter jämfört med dagens nivå (2010). Med utgångspunkt från den idag tillståndsgivna

dämningsnivå (noll-alternativet) begränsas dock höjningen till 6 meter, vilket samtidigt

innebär en mindre volymökning av utläckande grundvatten.

7.3.2 Konsekvenser för grundvattnets kvalitet

Den ökade bortledningen av grundvatten och de konsekvenser detta kan få för

angränsande borrade brunnar bedöms inte nämnvärt komma att påverka kvaliteten i

berörda dricksvattenbrunnar.

Påverkan på grundvattnets kemi av läckvatten från Ryllshyttemagasinet har utretts och

redogörs för i en underbilaga till TB. Provtagningar och analyser av grundvatten i

sandfilterbrunnar i och omkring magasinet gjordes senast 2010. Grundvattnet i anslutning

till dammarna jämförs i första hand med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för

grundvatten14

.

Inga höga halter av kadmium, zink, bly eller arsenikn har påträffats i grundvattnet

nedströms damm D, som avgränsar Ryllshyttemagasinets västra del. Däremot innehåller

grundvattnet mycket höga halter av kadmium, zink och bly nedströms damm A, som

avgränsar magasinet österut mot Valbäcksmagasinet.

Inget grundvatten har undersökts nedströms övriga dammar. Istället har bäck- och

sjövatten provtagits och analyserats för att därmed få en indirekt uppfattning om

eventuella metallhaltsförhöjningar i grundvatten (se avsnitt 7.4.3).

7.3.3 Sammanfattande konsekvenser för grundvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten

Det ökade behovet att bortleda grundvatten för att kunna utvinna de norra fyndigheterna

kommer att bredda influensområdet för påverkan på grundvattenbildningen i berg från

nuvarande 1 km till ca 2 km från den norra gruvan. Nivån i borrade dricksvatten- och

energibrunnar inom de norra delarna av influensområdet kan därmed komma att

påverkas, men knappast vattnets kvalitet. Påverkan på jordlagren blir betydligt mindre,

varför inga nämnvärda konsekvenser förväntas i grävda brunnar.

En höjning av dammarna med 6 meter över den idag tillåtna dämningsgränsen kommer

att öka utläckaget av grundvatten. Cirka hälften av läckvattnet kommer att hamna i

n Koppar ingår inte i bedömningsgrunder för grundvatten.

99

Valbäcksmagasinet där huvuddelen återvinns i processen. Läckvatten som når magasinets

omgivningar kommer i möjligaste mån att samlas upp, kvalitetskontrolleras, och vid

behov återpumpas till magasineto.

7.4 Konsekvenser för ytvatten

7.4.1 Konsekvenser för ytvattnets flöde och nivå

Nuvarande hydrologiska förutsättningar i form av vattenbalanser, vattennivåer i sjöar och

vattenflöden i vattendrag samt den nuvarande verksamhetens påverkan i sammanhanget

redogörs för översiktligt i avsnitt 6.1 och i detalj i en underbilaga till TB.

I och med att gruvvattnet från norra delen av gruvan sedan januari 2010 leds över till

Ryllshyttemagasinet, tillförs Finnhytte-Dammsjön inte längre denna vattenvolym.

Tidigare vattenbalansberäkningar har visat att en avsänkning på mellan 1-1,5 m av sjöns

nivå därmed kan komma att ske vid nuvarande produktionsförhållanden under ett torrår.

En förändring som den sökta produktionsförändringen leder till är att särhållet (icke

förorenat) gruvvattenfrån det norra gruvområdet i framtiden kommer att ledas ut i

Gransjöbäcken och därmed tillföras Finnhytte-Dammsjön. På så sätt elimineras denna

risk för avsänkning i sjön, som istället kommer att få en jämnare nivåfluktuation än idag.

Andra konsekvenser för berörda ytvatten av det ökade behovet att tappa grundvatten vid

sökt produktion har utretts genom översiktliga vattenbalansberäkningar (se underbilaga

till TB). För sjöarna Stora Gransjön, Lilla och Stora Jälken, vilka alla ligger inom det

aktuella influensområdet, gäller att vattennivån kan komma att avsänkas 0,2-0,3 meter

under utloppströsklarna i samband med ett torrårp. Sjöarnas djupförhållanden gör att

endast en begränsad del av stränderna kommer att påverkasq. Normalår bedöms påverkan

av tappningen bli marginell för sjöarnas vattennivå.

I Gransjöbäcken är vattenflödet sommartid mycket begränsat och dess övre delar torkar i

stort sett ut. Eftersom utledningen av tappat grundvatten kommer att ske i mitten av

Gransjöbäcken riskeras det övre bäckpartiet att torrläggas under längre perioder än idag. I

det nedre bäckpartiet finns istället risk för att utledningen av den stora

grundvattenmängden kan leda till erosionsskador eftersom det genomsnittliga

vattenflödet kommer att öka med närmare ca 140 % i genomsnitt och väsentligt mer

under den inledande avsänkningsfasen. Vidare kommer vattenflödet att bli likartat under

hela året.

Den pågående överledningen av vatten till sandmagasinet från anrikningsverket, som i sin

tur utgör delvis recirkulerat gruvvatten, länshållningsvatten, råvatten m.m., leder till ett

o Åtgärder har redan planerats och delvis inletts för att möjliggöra detta genom framdragning av el för

pumpar, grävning eller fördjupning av diken, pumpgropar etc. p Denna maximala nivåsänkning kan jämföras med nivåvariationerna ±0,1 m i Stora Jälken respektive ±0,5

m i Stora Gransjön under senare år. Aktuell vattendom för St. Gransjön tillåter en regleringsamplitud på 2,5

meter. q Kunskapen om Lilla Jälkens djupförhållanden är dock begränsad.

100

vattenflöde i den mottagande Ryllshyttebäcken som är ca 7 gånger större än normalt. En

ökad produktion till sökt nivå innebär att utsläppt vattenmängd till Ryllshyttebäcken

kommer att minska något jämfört med dagens situation beroende på en ökad recirkulation

inom verksamheten.

Råvatten till anrikningsverket uttas idag från Finnhytte-Dammsjön, men planeras att

huvudsakligen i stället tas från Gruvsjön. Visst uttag av råvatten kan dock i framtiden bli

aktuellt även från Finnhytte-Dammsjön. Denna förändring förväntas inte att leda till

några nämnvärda konsekvenser för vattennivån i någon av sjöarna.

7.4.2 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet och risk för skada på vattenlevande organismer orsakat av utsläpp genom utskov

I Bilaga C14 om miljöförhållanden i vattenrecipienten görs en ingående analys och

bedömning av konsekvenser av nuvarande och framtida utsläpp för miljöförhållandena i

vattenrecipienten. Analysen omfattar en miljöriskbedömning av ämnen i utgående vatten

från gruvan för i första hand Gruvsjön och åsystemet nedströms. För mer detaljer än de

som lämnas nedan hänvisas till nämnda bilaga. Nedan presenteras relevanta utdrag från

utredningen samt centrala slutsatser.

Påverkan på vattenkvaliteten av den pågående gruvverksamheten varierar för olika

ämnen, och i skilda delar av vattensystemet.

Enligt uppskattningar i Bilaga C4 och Bilaga C14 har verksamheten stor betydelse för

sulfat- och kväveförekomsten i Garpenbergsån. Ser man till ”nettoeffekten” i Gruvsjön

och övre Garpenbergsån svarar dagens verksamhet enligt uppskattningen för ca 85 % av

den totala sulfattillförseln och ca 65 % av kvävetillförseln. Längre ner i åsystemet

reduceras den pågående gruvverksamhetens andel, särskilt för kväve till följd av tillförsel

från framför allt jordbruket längs ån.

Även bly kommer i hög grad från den nuvarande verksamheten, uppskattningsvis drygt

hälften av det totala tillskottet till Gruvsjön. För övriga metaller såsom zink, kadmium

och koppar har den pågående driften däremot förhållandevis liten betydelse, i

storleksordningen 10-20 % av det totala tillskottet. Den dominerande tillförseln av dessa

metaller sker istället från äldre gruvavfall inom Gruvsjöns avrinningsområde och kring

övre Garpenbergsån.

För att bedöma risken för skada eller annan påverkan på vattenlevande organismer av

utsläppen har olika tester och modellberäkningar gjorts. Baserat på OECD:s

bedömningsgrunder klassas det utgående vattnet från magasinet vid

undersökningstillfället som ”ej skadligt” för grönalger, kräftdjur och fisk.

Risken för toxicitet hos metallerna zink, kadmium och koppar har bedömts genom

lokalspecifika beräkningar med hjälp av den s.k. BLM-modellenr. Modellen tar hänsyn

till vilka specifika förhållanden som råder i just det vatten som ska bedömas. Sådana

r Biotic Ligand Models. Denna metod att beräkna den lokalspecifika toxiciteten hos metaller förordas idag

inom såväl EU som i Nordamerika. Den finns ännu inte utvecklad för alla metaller.

101

faktorer är exempelvis vattnets pH och organiska halt m.m. som påverkar metallens

förekomstform och därmed dess biotillgänglighet, förekomsten av andra ämnen som kan

konkurrera med metallen ifråga vid upptaget i organismen, etc (Figur 51).

Figur 51. En mängd enskilda ämnen, komplex m.m. påverkar sannolikheten för att den

rosafärgade metalljonen i centrum ska binda till eller passera fiskens gälar, och

därmed även risken för att metallen ifråga ska påverka fisken negativt. Dels

konkurrerar olika komplex och negativt laddade joner i vattenmassan med fisken

om att binda till sig metalljonen, dels konkurrerar andra positivt laddade joner om

tillgången till receptorerna och/eller upptagsvägarna i fiskens gälar. Denna

konkurrens utgör grundstommen för tillämpningen av BLM, Biotic Ligand Model.

Beräkningar av dessa tre metallers möjliga toxicitet har gjorts för utskovet från

Ryllshyttemagasinet, nedre Ryllshyttebäcken, Garpenbergsån vid Herrgårdsdammen samt

för nedre Forsån. Den studerade perioden varierar från 3 till 9 år beroende på tillgång på

data för de olika mätpunkterna. Metallernas teoretiska toxicitet för ett antal definierade

testorganismer har bestämts för de vattenkemiska miljöförhållanden som rådde vid varje

enskilt mättillfälle under denna period. Resultatet redovisas i ett antal tabeller och grafer i

Bilaga C14.

Koppar uppvisade liten eller marginell risk för toxicitet enligt BLM-modellen i såväl

utskovet som bäcken. Störst risk för koppartoxicitet konstaterades i övre Garpenbergsån,

där ett koppartillskott sker från historiska slagger längs ån. Risken för toxicitet orsakat av

kadmium kan betecknas som försumbar i de testade vattnens. Endast zink uppvisade en

reell risk för akut giftverkan, främst i övre Garpenbergsån (Figur 52).

s Jämförelser med de för Europa gemensamma miljökvalitetsnormerna för kadmium och bly görs i avsnitt

9.3.

Bildning avmetallkomplex

Konkurrens om bindning på gälarna

Organiskt & oorganiskt mtrl. löst & partikulärt

CO32-

Cl-etc.

Me2+

H+

}Ca2+

Mg2+

Na+}

Me2+

102

Figur 52. Beräknade LC50-halter för regnbåge resp. kräftdjur enligt BLM-modellen jämfört

med uppmätta, ”observerade” halter (ofiltrerade prover) i övre Garpenbergsån,

Herrgårdsdammen

Som nämnts ovan har dock den pågående gruvverksamheten en relativt undanskymd roll

för eventuell toxicitet av zink i åsystemet. I exempelvis Ryllshyttebäckens vatten ökar

zinkhalten 4-5 gånger från sandmagasinets utskov till bäckens utflöde i Gruvsjön till följd

av betydande zinktillskott från äldre gruvavfall i omgivningarna.

Risken för toxicitet av koppar och zink i övre Garpenbergsån enligt BLM-metoden ska

även ses i ljuset av de faktiska undersökningar av bottenfauna och påväxtalger som gjorts

på samma lokal (se Bilaga C14). Påväxtalgssamhället i ån har uppvisat inslag av

missbildningar som kan vara följden av en metalleffekt medan den senaste inventeringen

av bottenfaunasamhället visade på en normal sammansättning ”utan tydliga tecken på

påverkan”.

För bly finns inga kriterier baserat på BLM-metodiken ännu utarbetade. Jämförs istället

de gränsvärden för bly som tillämpas av amerikanska naturvårdsverket EPA med

förhållandena i Garpenberg, finner man att risk för negativa effekter av bly kan föreligga

i Ryllshyttebäcken och möjligen i Gruvsjön men knappast i Garpenbergsåns.

Arsenik har en relativt låg giftverkan på vattenlevande organismer, förutom i form av

arsenat. Vattenlevande växter i fosforfattiga miljöer kan nämligen av misstag ta upp

arsenat istället för fosfat pga ämnenas stora likhet. Man kan inte helt bortse från en risk

för effekter av arsenat i den relativt fosforfattiga Ryllshyttebäcken. Den högre

fosforhalten (och förmodligen lägre arsenikhaltent) längre ner i åsystemet minimerar här

risken för sådana effekter. Sett till EPA:s gällande vattenkvalitetskriterium för arsenik är

marginalen rimligen betryggande i hela vattensystemet.

Natriumdikromat används i anrikningsprocessen för att ”trycka” bly. Kromöverskottet

”destrueras” sedan några år tillbaka genom tillsats av järnsulfat. Härvid reduceras sexvärd

t Arsenikhalten i vatten mäts inte av vattenvårdsföreningen.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

200

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

µg

/l

Koppartoxicitet vid Herrgårdsdammen (34A)

LC50 Daphnia magna

Observerad kopparhalt

Koppar

0

100

200

300

400

500

600

700

800

900

1000

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

µg

/l

Zinktoxicitet i Herrgårdsdammen (34A)

LC50 Regnbåge

Observerad zinkhalt

Zink

103

krom till den mindre farliga trevärda formen, vilken huvudsakligen fälls ut och fastläggs

i magasinet. Detta innebär att utsläppet av krom till recipienten är förhållandevis litet.

Stickprovsmätningar på sexvärt krom i utskovet har genomgående visat på halter under

mätmetodens detektionsgräns. Eftersom marginalen till gällande nordamerikanska

gränsvärden för krom är betryggande stor görs bedömningen att risken för toxiska

effekter av krom i vatten i Garpenbergsområdet är försumbar.

Som ett komplement till de mätningar som görs inom ramen för gällande kontrollprogram

har analyser även gjorts av ett stort antal sällan undersökta metaller och halvmetaller.

Analyserna har gjorts på såväl utskovsvatten som recipientvatten. Mätningarna visade på

förhållandevis höga halter av antimon, följt av molybden och guld. Enligt den begränsade

tillgången på uppgifter om dessa ämnens giftighet föreligger ingen risk för negativ

påverkan i Garpenbergsområdet, men en sådan risk kan för den skull inte uteslutas.

Sammanfattningsvis bedöms de pågående utsläppen av metaller via utskov till vatten från

gruvverksamheten bidra till att bly, och eventuellt även arsenik och antimon, riskerar att

orsaka negativ påverkan på vattenlevande organismer i nedre Ryllshyttebäcken och

möjligen även Gruvsjön. För övriga metaller och andra delar av vattenrecipienten har de

pågående utsläppen av metaller och arsenik en underordnad betydelse för eventuell skada

på växter och djur.

De ovan redovisade beräkningarna och den sammanfattande bedömningen av risken för

effekter av metaller gäller uteslutande koncentrationer i vatten. Ingen hänsyn har tagits

till halterna i sediment, som i flera fall är mycket höga. Detta är naturligtvis en brist i

analysen, som i sin tur främst beror på en bristande tillgång till relevanta jämförelsedata.

Den planerade produktionsförändringen förväntas inte medföra några ökade utsläpp av

metaller till vattenrecipienten, och därmed inte heller till någon ökad risk för negativa

konsekvenser i detta avseende.

Däremot beräknas en produktionsökning leda till ökade utsläpp av restkemikalier från

anrikningsprocessen. Dagens utsläpp av dessa kemikalier, dvs främst xantater och deras

nedbrytningsprodukter, har legat under den nivå som varit möjlig att analysera. Med

ledning av detta tillsammans med tillgängliga litteraturdata görs bedömningen att risken

är liten för en påverkan i vattensystemet av xantater och/eller deras

omvandlingsprodukter även efter en produktionsökning på sökt nivå.

Andra ämnen i utgående vatten från verksamheten, som kan ha betydelse för

mijlöförhållandena i det mottagande vattensystemet, är kväveföreningar, syretärande

ämnen och potentiellt pH-sänkande föreningar.

Vid flotationsprocessen bildas tiosulfat, som när det oxideras producerar försurande

svavelsyra. Denna syrabildning motverkas i magasinet av att betydande mängder

syrabuffrande ämnen tillförs från malmen och processen. Enligt gjorda mätningar i

utskovet och Ryllshyttebäcken (se bl.a. Bilaga C14) sker en effektiv nedbrytning av

tiosulfater i magasinet under den varmare delen av året med låga restutsläpp till

104

recipienten. Under vinterhalvåret är dock nedbrytningen sämre. Då kommer tiosulfatet

istället att efterhand oxideras i recipienten, med potentiell risk för pH-sänkning som följd.

En överslagsberäkning visar att utsläppt tiosulfat vintertid har en stor pH-sänkande

potential (Bilaga C14). Baserat på fortlöpande mätningar i vattenvårdsföreningens regi

görs ändå bedömningen att det idag inte föreligger någon risk för skadligt låga pH-värden

i åsystemet till följd av en efteroxidation av tiosulfat. Anledningen torde vara att endast

en begränsad del av utsläppt tiosulfat verkligen oxiderar i systemet och/eller att det finns

en stor potential av buffrande ämnen som motverkar en pH-sänkning.

Den planerade produktionsökningen kommer att leda till ökade utsläpp av tiosulfat. Med

stor sannolikhet kommer detta att åtföljas av ett ökat utsläpp av buffrande ämnen. Därför

görs bedömningen att en produktionsökning inte kommer att öka risken för försurning i

vattensystemet i någon påtaglig grad. Någon säker prognos går dock inte att göra.

Kvävet i utsläppt vatten från verksamheten härrör från sprängämnen, som i huvudsak

består av olika kväveföreningar. Kväve är en viktig beståndsdel i levande varelser.

Tillgång på kväve är således en förutsättning för liv, samtidigt som ett överskott av kväve

under vissa förhållanden kan orsaka övergödning med oönskade effekter som följd.

För att en gödningseffekt ska åstadkommas av en riklig tillgång på kväve krävs dock att

det inte råder brist på något annat essentiellt ämne, såsom fosfor. I sötvatten råder det

normalt sett överskott på kväve, vilket innebär att ett ytterligare kvävetillskott inte

påverkar produktionen av alger och därmed inte orsakar någon övergödning. Ett tydligt

kväveöverskott förekommer i Garpenbergsområdet, vilket innebär att kväveutsläppen

från gruvverksamheten inte påverkar produktionen av växtplankton i sjöarna.

Emellertid kan ett kväveöverskott påverka sammansättningen hos algsamhället genom att

exempelvis gynna tillväxten av trådformiga alger. Enligt vattenvårdsföreningens

mätningar finns det även tecken på att kväve eventuellt kan vara produktionsstyrande

under vissa sommarmånader i sjön Åsgarn, längre ner i åsystemet.

Ett ökat utsläpp av näringsämnet kväve till följd av den planerade produktionsökningen

förväntas inte leda till någon nämnvärd påverkan i de övre delarna av Forsåsystemet där

fosfor är det styrande närsaltet för bioproduktionen. Möjligen kan ett ökat kvävetillskott

få en viss produktionshöjande effekt under enstaka sommarveckor i de mellersta och

nedre delarna av åsystemet.

I synnerhet vintertid sker utsläppen av kväve till stor del i form av ammonium. Denna

reducerade kväveförening kan i kombination med högt pH bli toxiskt för vattenlevande

organismer eftersom det mer eller mindre övergår i ammoniak. Under senare år har

potentiellt toxiska ammoniakhalter uppträtt enskilda vintrar i nedre Ryllshyttebäcken,

men inte längre ner i systemet. Risken för toxiska effekter av ammoniak kommer att öka i

nedre Ryllshyttebäcken vid en produktionsökning, men knappast nämnvärt i andra delar

av vattensystemet.

105

Utsläppt ammonium oxideras efterhand i det mottagande vattenområdet i närvaro av

syrgas. Förutom ammonium släpper verksamheten även ut andra syretärande

föreningar i form av lättnedbrytbara organiska ämnen (BOD7) och reducerat svavel

(tiosulfat). Vid begränsad tillgång på syrgas kan därvid syrgasbrist uppstå.

Som redovisats i tidigare avsnitt 6.3 råder ofta ansträngda syrgasförhållanden i Gruvsjöns

djupare vattenmassa, särskilt under sensommaren (se exempel från 2009 i Figur 53). En

bidragande orsak till detta är det temperatursprångskikt som (naturligt) skapas i sjön

sommar- och vintertid. Detta förstärks av utsläppta salter från verksamheten, vilka

ansamlas i Gruvsjöns djupare vattenmassa under stor del av året. En överslagsberäkning

ger vid handen att utsläppen av syretärande ämnen från gruvverksamheten troligen utgör

en viktig, och kanske den centrala orsaken till de tidvis ansträngda syrgasförhållandena i

sjöns bottenvattenu.

Figur 53. Djupprofiler

över syrgas i

Gruvsjön i

mitten av

mars, maj,

augusti och

oktober 2009.

Den planerade produktionsökningen förväntas leda till ungefär en fördubbling av

utsläppen av syretärande ämnen. Därmed ökar risken för att perioder med ansträngda

syrgasförhållanden i sjöns bottenvatten ska förlängas och att vattnets syrgashalt ska

reduceras ytterligare. Denna risk förstärks av att även utsläppen av salter förväntas öka.

Det är inte osannolikt att vår- eller höstcirkulationen i sjön uteblir vissa år, och att

fullständig syrebrist kan uppträda i sjöns djupare vattenmassa under delar av året. Detta

får i så fall till följd att organismsamhällena på dessa djup utarmas så att endast de mot

ansträngda syreförhållanden mest tåliga djuren blir kvar.

Däremot är det inget som tyder på att miljöförhållandena kommer att försämras i

Gruvsjöns övre vattenmassa ner till ca 8 meters djup till följd av en produktionsökning.

Därmed bedöms produktionsökningen inte komma att påverka den tendens till förbättrade

förhållanden som registrerats under senare år i form av bl.a. en rikare fiskpopulation i

Gruvsjön. Möjligen finns det risk för negativa miljökonsekvenser i sjöns övre

vattenmassa i samband med vår- och höstcirkulationer då ett syrefattigt bottenvatten

u För den skull är det inte osannolikt att ansträngda syreförhållanden tidvis skulle kunna uppträda i sjöns

bottenvatten även under naturliga förhållanden, dvs utan någon antropogen tillförsel av syretärande ämnen.

0

5

10

15

20

25

0 2 4 6 8 10 12

Dju

p (

m)

Syrgashalt (mg/l)

mar-09 maj-09 aug-09 okt-09

106

blandas med ytvattnet. I extrema fall kan detta leda till ansträngda syreförhållanden under

någon eller några veckor i hela sjöns vattenmassa.

7.4.3 Konsekvenser för ytvattnets kvalitet orsakat av annan påverkan

Vid ovan omtalade undersökningar av bäck- och sjövatten i Ryllshyttemagasinets

närområde (avsnitt 7.3.2) har förhöjda halter av framför allt zink och kadmium

registrerats i bäckvatten nedströms damm C, som avgränsar magasinet söderut, i

Högtjärnen nordväst om magasinet, samt i Stora Bredsjön norr om magasinet (se Figur

6). Smärre haltförhöjningar av dessa metaller har även uppmätts i Rudtjärnen väster om

magasinet. En central, eller i vart fall bidragande, orsak är läckage av förorenat vatten

från Ryllshyttemagasinet. Mängden läckagevatten kommer att öka i takt med att

magasinet höjs.

Idag uppsamlas och återpumpas läckvatten mot Högtjärnen och Stora Bredsjön. Planer

finns på att, vid behov och då det är väderleksmässigt möjligt, samla upp och återpumpa

merparten läckvatten från magasinet (under pågående drift).

Fr.o.m. 2010 sker inga utsläpp av renat gruvvatten till Gransjöbäcken, vars kemiska

sammansättning därmed inte påverkas nämnvärt av den aktuella verksamheten. Vid sökt

produktion kommer dock vattenkemin i bäcken att förändras till följd av de betydande

mängder grundvatten som kommer att ledas hit. Denna förändring av vattnets kemi

kommer att få konsekvenser för bäckens flora och fauna, förmodligen främst av positiv

art jämfört med de förhållanden som rått fram till 2010.

7.4.4 Konsekvenser för Dalälven och havet

Påverkan på metallförekomsten i älven från dagens gruvverksamhet i Garpenberg uppgår

till ca 0,3 % eller mindrev. Risken för negativa effekter av metaller i nedre Dalälven kan

idag betraktas som ytterst liten, varför Garpenbergsgruvans betydelse ur

miljörisksynpunkt blir försumbar i detta avseende. Ingen förändring förväntas av den

planerade produktionsökningen.

Gruvans andel av kvävetransporten i Dalälven är idag mindre än 0,2 %. Vid sökt

produktionsnivå kan denna andel förväntas öka till ca 0,3 %. Liksom är fallet i

Forsåsystemet är fosfor mestadels det produktionsstyrande näringsämnet i nedre

Dalälven, medan det omvända eventuellt gäller under kortare perioder av året.

Bottenhavet, som mottar Dalälvens vatten, uppvisar inte några övergödningsproblem.

Inte heller är det enligt senare rön särskilt troligt att kväve är det viktigaste

produktionsstyrande ämnet i detta havsområde15

.

Sammanfattningsvis synes såväl dagens som den planerade gruvverksamheten i

Garpenberg orsaka en marginell, eller i det närmaste försumbar, påverkan på

miljöförhållandena i nedre Dalälven och Bottenhavet.

v För beräkningsunderlag hänvisas till Bilaga C14.

107

7.4.5 Sammanfattande konsekvenser för ytvattenmiljön av den planerade förändringen av verksamheten

Det ökade behovet att tappa grundvatten för att kunna utvinna de norra fyndigheterna

bedöms leda till att sjöarna Lilla och Stora Jälken samt Stora Gransjön kan komma att

avsänkas 0,2-0,3 meter under utloppströsklarna ett torrår med en begränsad påverkan på

stränderna som följd. Normalår bedöms påverkan av tappningen bli marginell. Ingen

nämnvärd påverkan på växtlighet och djurliv förväntas jämfört med dagens förhållanden,

eftersom den aktuella nivåvariationen i St. Jälken och St. Gransjön är 0,2 respektive 1

meter.

I Gransjöbäcken, som avvattnar St. Gransjön mot Finnhytte-Dammsjön, kommer de övre

partierna att torrläggas under längre perioder än vad som sker idag. Det genomsnittliga

flödet i dess nedre partri kommer att mer än fördubblas som ett resultat av att det tappade

grundvattnet kommer att ledas ut i bäcken. Risk för erosionsskador i bäcken kan då

föreligga. Vattenkemin kommer att förändras, sannolikt främst i positiv riktning jämfört

med de förhållanden som rått fram till 2010.

En positiv konsekvens för Finnhytte-Dammsjön av att ett relativt jämnt flöde av

tappvatten kommer att ledas till Gransjöbäcken är att den idag befintliga risken för en

avsänkning av sjöns vattenyta under torrår med 1-1,5 meter elimineras. Istället kommer

sjön att få en jämnare nivåfluktuation än idag.

En höjning av Ryllshyttemagasinet innebär en ökad risk för att förorenat grundvatten ska

nå kringliggande bäckar och sjöar med negativa konsekvenser som följd. Detta kommer i

möjligaste mån att motverkas genom uppsamling och återpumpning av läckvatten till

magasinet.

Utsläppen av metaller via utskovet från Ryllshyttemagasinet kommer att förbli ungefär

desamma som idag. Samtidigt kommer utsläppen av tiosulfat att öka, vilket potentiellt

kan leda till att vattnets pH tidvis sänks. Men med stor sannolikhet kommer dettta att

åtföljas av en samtidig utsläppsökning av buffrande ämnen, varför risken bedöms som

liten för att låga pH-värden ska uppträda i de berörda delarna av ekosystemet till följd av

en ökad tillförsel av tiosulfat. Därmed förändras heller inte risken för att negativa effekter

ska orsakas av utsläppta metaller på vattenlevande organismer. Prognosen är dock osäker.

En produktionsökning leder till en motsvarande utsläppsökning av kväveföreningar. Som

näringsämne bedöms ett ökat tillskott av kväve inte nämnvärt påverka bioproduktionen i

de övre delarna av det mottagande åsystemet. Möjligen kan vissa algarter gynnas till

fördel för andra. Längre ner i åsystemet kan dock kväve eventuellt vara styrande för

bioproduktionen under delar av sommaren.

Särskilt vinterid sker utsläppen av kväve till stor del som ammonium. Vid högt pH

föreligger en betydande del av detta ammonium i form av ammoniak, vilket är giftigt för

vattenlevande organismer. Risken för toxiska effekter av ammoniak kommer att öka i den

närliggande Ryllshyttebäcken vid en produktionsökning, men knappast i andra delar av

vattensystemet.

108

En produktionsökning leder även till en motsvarande ökning av utsläppen av

syreförbrukande ämnen, bland vilka de redan omnämnda tiosulfat och ammonium är två.

En tredje ämneskategori är lättnedbrytbara organiska ämnen (BOD7). Idag råder periodvis

ansträngda syreförhållanden i djupare vattenlager i den mottagande Gruvsjön. Vid en

ökad tillförsel av syretärande ämnen kommer dessa perioder förmodligen att förlängas

och vattnets syrgashalt eventuellt bli lägre. Detta riskerar i sin tur att ytterligare utarma

sjöns djuplevande bottenfauna, och kan eventuellt även tillfälligtvis påverka

syrgasförhållandena i ytligare vattenlager i samband med sjöns vår- och höstcirkulation.

En positiv konsekvens blir förmodligen en ökad fastläggning av metaller i Gruvsjöns

bottnar, vilket i så fall avlastar de nedströms liggande delarna av åsystemet.

Den planerade ökningen av produktionen vid Garpenbergsgruvan förväntas leda till

marginella, eller försumbara, konsekvenser för nedre Dalälven och havet.

Inom ramen för prövotidsutredningar i mål nr M 1838-07 har bl.a. möjliga åtgärder och

kostnader för att minska utsläppen av kväveföreningar, tiosalter och BOD7 utretts. Det

konstateras att det är komplicerat att införa kväverening, och att flera alternativa åtgärder

därför lämpligen måste sättas in på flera ställen i processen, eller i anslutning till

verksamheten, för att reducera kväveutsläppen. Utfallen vid införda reningsåtgärder

bedöms som osäker beroende på stora vattenflödena, vidsträckta ytor och stort beroende

av rådande klimat. För tiosalter och BOD7 föreslås en metod som går ut på att ämnena

oxideras med hjälp av kemikalietillsatser. Boliden avser att i samråd med myndigheter

och reningsexpertis utprova och i förekommande fall tillämpa föreslagna metoder med

ambitionen att utsläppen till vatten av kväveföreningar och syreförbrukande ämnen inte

ökar vid sökt produktionsnivå jämfört med den idag tillståndsgivna nivån.

7.5 Konsekvenser för människan

Vid denna genomgång görs ingen bedömning av arbetsmiljöfrågor, dvs hälso- och

olycksfallsrisker inom gruvområdet.

För personer som vistas utanför gruvområdet kan följande möjliga negativa konsekvenser

identifieras till följd av verksamheten i och i anslutning till Garpenbergsgruvan:

Påverkan på privata dricksvatten- och energibrunnar (ingen påverkan på kommunala

vattentäkter)

Störning av buller från krossverk, fläktar och fordon

Damning från fabriksområde, sandmagasin och vägar

Exponering för bilavgaser

Olycksfallsrisk av framför allt tunga fordon till och från gruvan

Konsekvenser för friluftsliv, jakt, fiske och kulturmiljö

Förändring av landskapsbilden

Med den planerade produktionsökningen följer ett ökat behov att leda bort inläckande

grundvatten i framför allt gruvans norra delar. Borrade dricksvatten- och

energibrunnar kan därmed komma att påverkas inom det norra influensområdet, som

109

sträcker sig ca 2 km ut från gruvan. Här rekommenderas uppföljande övervakning av

vattennivå, och för dricksvattenbrunnar även kvalitet, enligt förslag i en underbilaga till

TB. Ingen förändring kommer däremot att ske i detta avseende inom det södra

influensområdet sydväst om den vattendelare som sträcker sig tvärs gruvområdetw.

Ingen påverkan av produktionsökningen förväntas heller på grävda brunnar inom

influensområdet, eller på kommunala vattentäkter.

En påtaglig förbättring förväntas i form av betydligt lägre ljudnivåer i Garpenbergs

samhälle om industriområdet istället flyttas till Garpenberg Norra norr om samhället.

Marginalen till gällande riktvärden bedöms bli god i samhället. Däremot kommer

marginal att saknas mot det dimensionerande riktvärdet 40 dBA nattetid i byn Jälken nära

det nya industriområdet. Boliden kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att nämnda

riktvärde inte överskrids. Jämfört med dagens produktionsförhållanden bedöms ljudnivån

från det nya industriområdet bli ungefär oförändrad i den mätpunkt som ligger vid byn

Jälken. Boliden har förvärvat skogsområdet kring Garpenberg Norra för att därmed kunna

säkerställa en bullerdämpande (och landskapsbildsbevarande) skyddszon kring

industriområdet.

Den planerade flytten av verksamheten till Garpenberg Norra innebär att samtliga

transporter till och från gruvan sker till eller från Garpenberg Norra. Transportvägen för

metallkoncentrat förflyttas söder- och österut, vilket innebär en minskning av tung trafik i

Garpenbergs samhälle, förutom transporten av kopparkoncentrat som transporteras till

Smedjebacken via Hedemora och Säter. Denna mängd är dock liten i förhållande till

transporterna av zink- och blykoncentrat till Gävle. I och med att verksamheten

koncentreras till en plats försvinner samtidigt malmtransporterna mellan schaktet i

Garpenberg Norra och anrikningsverket på det Södra Industriområdet. Sammantaget

innebär detta minskat buller för boende i samhället och ungefär oförändrad ljudnivå för

byn Jälken.

Eventuella olägenheter av damning är svårt att kvantifiera. Boliden har en uttalad strävan

att fortlöpande arbeta med förebyggande åtgärder för att minska damning, exempelvis

genom sopning, tvättning av fordon, bevattning och täckning av sandytor, m.m. Främst

tack vare den minskade transporten genom samhället bedöms risken för olägenheter av

damning komma att minska vid sökt produktion.

En negativ påverkan på friluftsliv, jakt och fiske är begränsad till de markområden som

upptas av gruvområdena, sand- och klarningsmagasinen, ledningsgator samt anslutande

vägar. Den för gruvverksamheten upplåtna markytan kommer att öka något vid den

planerade produktionsökningen. Den inskränkning som detta innebär för friluftsliv och

jakt bedöms ändå som måttlig. I den mån förändringar i transportvägar påverkar

säkerheten och tillgänglighet för exempelvis ryttare kommer Boliden att röja för bättre

sikt vid korsande ridvägar.

w Vattendelaren går väster om Domsjövägen/Herrgårdsvägen.

110

Fisken i de berörda sjöarna är inte olämplig som människoföda till följd av

gruvverksamheten. Tvärtom är fisk från Gruvsjön och Åsgarn paradoxalt nog särskilt

lämplig som föda tack vare den markant låga kvicksilverhalten i fiskköttet.

Produktionsökningen innebär ingen förändring i detta avseende.

Den förändring av landskapsbilden som den moderna gruvverksamheten åstadkommit

kommer i möjligaste mån att återställas till ”tidigare” förhållandenx. Detta gäller dock

inte för Ryllshyttemagasinet. Dammkrönets höjd kommer enligt ansökan att höjas 6

meter från idag tillåten krönnivå +235 meter till +241 meter. Detta kommer naturligtvis

att medföra en förändrad landskapsbild i denna del av området. Dammarna kommer

framför allt att vara synliga från öster. De kommer efter varje höjning att fortlöpande

efterbehandlas och sås in med gräs för att på detta sätt bättre smälta in i naturen.

En visuellalisering har gjorts av det det nya industriområdet vid Garpenberg Norra (Figur

54). Förutom laven kommer förhållandevis lite av byggnaderna att bli synliga från

sjösidan (Finnhytte-Dammsjön) så länge skogen söder därom är intakt.

Figur 54. Visualisering av det planerade industriområdet vid Garpenberg Norra.

Visualiseringen är gjord av Kjell Magnusson på Atelje Magnusson i Örviken.

Kulturmiljön i Garpenberg och dess omgivningar är allmänt sett påtagligt påverkad av

många århundradens gruvverksamhet. Förutom äldre odlingsmark m.m. utgörs

kulturvärdena i området av just lämningar av olika slag från den äldre gruvepoken. Den

pågående gruvverksamheten utgör inget övergripande hot mot den kulturhistoriska miljön

x Återställandet kommer att ske i samråd med berörda myndigheter och exempelvis inte omfatta

kulturhistoriska värden eller huskroppar och vägar som nyttjas för andra ändamål, se

efterbehandlingsplanen.

111

i Garpenbergsområdet. Snarare har en fortsatt och utökad gruvdrift positiva

konsekvenser, genom att gruvan tagit på sig att vårda såväl ett antal gamla byggnader

som kulturhistoriskt intressanta miljöer i området, t ex det gamla gruvkapellet.

Det nya industriområdet invid paste-fill anläggningen kommer att ta ny mark i anspråk.

Enskilda objekt kan även påverkas vid byggnation av nya vägar. Genomförd

kulturvärdesinventering tillsammans med planerad utformning av det nya industriområdet

visar att 3 objekt identifierade som ”övrig kulturhistorisk lämning” kan komma att

påverkas, objekten 11 (odlingslämning), 12 (vägbank) och 13 (kolningsanläggning),

Figur 10. Objekten beskrivs i detalj i Bilaga C5. Lämningar från äldre tider delas in i två

kategorier beroende på skyddsstatus, fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska

lämningar. Övriga kulturhistoriska lämningar skyddas av en hänsynsparagraf i

Skogsvårdslagen. Till övriga kulturhistoriska lämningar räknas yngre lämningar som är

relativt vanligt förekommande. Boliden avser att hantera frågan om eventuell

slutundersökning av objekten i samråd med länsstyrelsens kulturvårdsenhet och Dalarnas

Museum.

En odiskutabelt positiv effekt av verksamheten är det faktum att gruvan är den i särklass

största arbetsgivaren i trakten och därför erbjuder ett stort antal arbetstillfällen, såväl

direkt som indirekt. Därmed ges möjlighet för samhällets invånare att bo kvar och bygden

att leva vidare.

Figur 55. Det gamla gruvkapellet intill

Södra Industriområdet är

Sveriges enda kvarvarande

helt intakta gruvkapell från

tidigt 1600-tal. Ritning av

Henrik Hellman, 1998

8 MILJÖKONSEKVENSER UNDER BYGGTID

Den ökade produktionstakten enligt sökt alternativ kommer att genomföras när

erforderliga anläggningar byggts upp. Byggtiden för det nya anrikningsverket bedöms

vara drygt 2 år. När väl de nya anläggningarna finns på plats kommer en övergång av

produktionen att ske till dessa. Under denna uppstartsperiod kommer det befintliga

anrikningsverket samtidigt att vara i drift.

Byggande av de nya anläggningarna kommer således att ske parallellt med att

produktionen pågår som vanligt i befintliga anläggningar. Detta innebär att en parallel

112

organisation kommer att arbeta med utbyggnaden. Denna kommer i möjligaste mån att

arbeta från befintliga lokaler, men invid byggplatsen kommer ett relativt stort

etableringsområde att skapas med tillhörande infrastruktur. Etableringen kommer att ske

så att den i möjligaste mån kan använda den permanenta infrastruktur som byggs upp för

den utbyggda verksamheten, exempelvis vad gäller vatten och avlopp, parkeringsytor och

upplagsytor. Vidare kommer den att lokaliseras så att den inte tar mark i anspråk som inte

kommer att behövas för den framtida verksamheten.

Inledningsvis kommer mark- och grundläggningsarbeten att ge upphov till framförallt

buller. Vid markarbeten kommer sedvanliga försiktighetsåtgärder att genomföras varvid

diken och sedimentfällor kommer att anläggas för att minimera risken för utsläpp av

suspenderat material från byggområdet. Avbaningsmassor kommer, i den mån de uppstår,

att omhändertas och lagras i högar för användning i bullervallar och för efterbehandling

av gruvområdet. Damning kommer att minimeras genom bevattning av trafikerade ytor

vid torr väderlek.

En ökning av transporter till och från gruvområdet kommer att märkas under

byggnadsskedet. Det handlar om lastbilstransporter och transport av de entreprenörer som

kommer att arbeta med utbyggnaden. Uppbyggnaden av det nya anrikningsverket och

övriga anläggningar kommer även att resultera i en viss ökning av mängden avfall de

närmaste åren i form av byggavfall.

När de nya anläggningarna tagits i bruk och körts in, kommer befintliga anläggningar att

successivt börja rivas. Detta kommer att ge upphov till att en viss mängd material för

återvinning och en mindre del material för deponering. En viss mängd farligt avfall kan

förväntas uppkomma vid rivning av befintliga byggnader. En fördjupad

markundersökning kommer att utföras för att klarlägga om det finns förorenade områden

inom det gamla industriområdet. Om sådana förorenade områden skulle påträffas

kommer de att riskbedömas och eventuellt saneras.

En miljöpåverkan under byggtiden skulle även uppkomma vid noll-alternativet eftersom

det nuvarande anrikningsverket då skulle behöva byggas ut och om för att klara en

genomsättning av 2 Mton.

113

9 OM MILJÖMÅL OCH MILJÖKVALITETSNORMER

9.1 Aktuella miljömål

9.1.1 Nationella miljömål

I april år 1998 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål16

. De anger den

miljökvalitet som bör ha uppnåtts inom en generation, dvs till år 2020-2025. Miljömålen

har ingen tydligt formell rättslig status (såsom exempelvis miljökvalitetsnormerna), utan

ska, enligt propositionstexter, framför allt vara styrande gentemot myndigheter och andra

offentliga organ.

Av de 15 miljömålen bedöms främst följande åtta ha relevans för Boliden Minerals

verksamhet i Garpenberg: Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och

vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, samt i viss mån Bara naturlig försurning,

Begränsad klimatpåverkan och God bebyggd miljö.

I april 2001 lade regeringen en miljöproposition som bekräftar de tidigare

miljökvalitetsmålen och samtidigt formulerar ett antal delmål för vart och ett av dem

(totalt 69 delmål). Dessutom föreslås tre grundläggande åtgärdsstrategier:

Effektivisering av energianvändning och transporter

Giftfria och resurssnåla kretslopp

Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö

En ny proposition presenterades av regeringen i maj 2005, där några ändringar av

miljökvalitetsmålen föreslogs. Förändringarna innefattar ett nytt sextonde miljömål om

biologisk mångfald; Ett rikt växt- och djurliv, samt fem nya delmål, ändrad lydelse hos

sjutton delmål, och att nio delmål utgår. Propositionen antogs efter några smärre

ändringar av riksdagen i oktober 2005. Våren 2006 fattade riksdagen ett nytt

klimatpolitiskt beslut som bygger på nationell klimatpolitik i global samverkan.

Utvecklingen och arbetet med att försöka uppnå miljömålen och delmålen följs

fortlöpande upp på nationell nivå. För information om detaljer kring detta hänvisas till

den officiella miljömålsportalen (www.miljomal.nu).

9.1.2 Regionala miljömål

Länsstyrelsen i Dalarnas län har tillsammans med representanter för andra myndigheter,

kommuner, näringsliv, m.fl synat miljöproblemen i länet och anpassat miljömålen utifrån

de nationella målen. Regionala miljömål antogs av Länsstyrelsen i november 2003 och

har därefter reviderats. De reviderade målen med tillhörande handlingsplan fastställdes av

Länsstyrelsen under 200717

. Dalarnas miljömål presenteras på länsstyrelsens webbplats:

www.w.lst.se.

Dalarnas miljömål överensstämmer i allt väsentligt med de nationella miljömålen.

Således återges de nationella miljökvalitetsmålen ordagrant för Dalarna. Även flertalet

114

regionala delmål är identiska med de nationella. I några fall har de nationella delmålen

anpassats förr länet, i några fall har de skärpts. Det finns även exempel på helt nya delmål

för länet som saknar en nationell motsvarighet.

Bland de regionala målen och delmålen bedöms framför allt följande ha relevans för

Boliden Minerals verksamhet i Garpenbergy:

1. Utsläppen av växthusgaser i Dalarna ska halveras till senast år 2050.

2. Industrins tillförsel (användning?) av fossila bränslen per producerad enhet ska minska fram

till 2010.

3. År 2010 ska utsläppen i Dalarna av svaveldioxid och kväveoxider till luft ha minskat med

minst 10 % respektive 40 % från 1999 års nivåer.

4. I omgivningen till gruvområden bör, i ett generationsperspektiv, metaller förekomma i så

låga halter att de inte innebär risk för människors hälsa och miljön.

5. I ett generationsperspektiv ska det utläckande grundvattnets kvalitet vara sådant att det

bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

6. Samtidigt ska grundvatten ha så låga halter av föroreningar orsakade av mänsklig

verksamhet att dess kvalitet uppfyller kraven för god dricksvattenkvalitet enligt gällande

svenska dricksvattennormer för dricksvatten och kraven på God grundvattenstatus enligt

EG:s ramdirektiv för vatten.

7. I ett generationsperspektiv får belastningen av näringsämnen och föroreningar inte negativt

inverka på människors hälsa eller försämra förutsättningarna för biologisk mångfald.

8. Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag ska i ett

generationsperspektiv kunna fortleva i livskraftiga bestånd.

9. I samma tidsperspektiv ska sjöar och vattendrag ha God ytvattenkvalitet med avseende på

artsammansättning och kemiska och fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för

vatten.

10. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad-

och friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt.

11. Kvaliteten hos det ytvatten som lämnar länet via bland annat Dalälven ska medverka till att

målet God ytvattenstatus uppnås i det mottagande havsområdet.

12. Vid beslut om åtgärder i gruvområden ska särskild hänsyn tas till kulturhistoriska värden.

Notera även miljömålet för partiklar i faktarutan nedan.

9.1.3 Lokala miljömål

Kommunfullmäktige i Hedemora kommun antog i maj 2009 lokala miljömål för

kommunen18

. De lokala miljömålen utgår från de nationella och regionala miljömålen

med tillhörande delmål. En genomgång av de lokala miljömålen visar att de miljöaspekter

som har relevans för Garpenbergsgruvan innefattas av de nationella och regionala målen

enligt ovan.

Kommunen har levt upp till samtliga regionala mål i Dalarnas Miljömål 2007-2010 som

berör Hedemora.

y Texterna återges inte alltid ordagrant men innebörden är oförändrad.

115

9.2 Aktuella miljökvalitetsnormer

Gällande regler för miljökvalitetsnormer finns angivet i miljöbalken (5:2§) och dess

förordningar. Vissa normer är bindande genom att de anger gränsen för lägsta godtagbara

miljökvalitet, dvs högsta godtagbara föroreningsnivåer, medan andra beskriver vad som

ska eftersträvas eller ska tjäna till ledning för bedömning av miljötillståndet.

Idag finns normer fastställda för utomhusluft, för s.k. fisk- och musselvatten, för

kvantitativ och kemisk grundvattenstatus, samt för kemisk och ekologisk ytvattenstatus.

För utomhusluft har miljökvalitetsnormer för svaveldioxid, bly, partiklar, ozon, bensen

och kolmonoxid trätt i kraft. Av dessa har framför allt risken för förekomst av förhöjda

halter finpartikulärt material (PM10) i Garpenbergs luftmiljö utretts (se nedan).

Normer för fisk- och musselvatten gäller endast vissa utpekade vattenområden (inte

Dalälven), medan miljökvalitetsnormen god kvantitativ och kemisk grundvattenstatus

respektive god kemisk och hög eller god ekologisk ytvattenstatus ska uppnås i december

2015 (med tidsfrist i flertalet fall till december 2021).

För de berörda ytvattnen i Garpenbergsområdet har vissa undantag gjorts i form av

tidsfrist till 2021 från ytvattnens krav att nå god kemisk och ekologisk status till 2015.

Undantag gäller för nedre Ryllshyttebäcken, Gruvsjön och Garpenbergsån avseende bly

och/eller kadmium (kemisk status), och för Gruvsjön och Garpenbergsån avseende

övergödning (bottenfauna) respektive morfologiska förändringar (rensning)z. En

sammanställning över vattenmyndighetens klassning av de berörda vattenförekomsterna

ges i Bilaga C14, Tabell 17.

9.3 Verksamhetens påverkan sett till mål och normer

9.3.1 Konsekvenser sett till miljömål

De förändringar som förväntas till följd av den planerade produktionsökningen och

påbyggnaden av sandmagasinet bedöms få följande konsekvenser sett till de aktuella

miljömålen. Bedömningen utgår i första hand från de mer specificerade regionala målen:

Utsläppen av koldioxid samt svavel- och kväveoxider kommer att öka till följd av

intensifierade transporter och ökad uppvärmning av ventilationsluft. Detta bedöms för

den skull inte innebära risk för försurningsskador i gruvans närområde, eftersom

försurningssituationen allmänt sett är gynnsam och utvecklingen positiv.

Gjorda mätningar av finpartiklar i luft under 2010 (se avsnitt 5.1), tyder på att det

regionala målet för partiklar uppnåtts i Garpenbergs samhälle.

Användningen av fossila bränslen per producerat ton malm förväntas minska något

vid en produktionsökning i gruvan.

Inga grundvattentäkter bedöms bli påverkade av de sökta produktionsplanerna i form

av försämrad dricksvattenkvalitet. Ökande mängder läckagevatten under driftskedet

respektive högre koncentrationer av metaller under efterbehandlingsskedet riskerar

dock att påverka livsmiljön i mindre vattendrag i direkt anslutning till sandmagasinet.

z Den ekologiska statusen för nedre Ryllshyttebäcken har anmärkningsvärt nog klassats som God.

116

Frånsett i magasinets närområde innebär planerna ingen ökad tillförsel av metaller till

omgivningarna. Den pågående verksamheten reducerar snarare metalltillförseln till

vattenmiljön genom att omhänderta vissa lakvatten från äldre gruvavfall.

En eventuell ökning av kvävetillförseln till vattenrecipienten kan komma att påverka

såväl närmiljön som nedströms liggande delar av åsystemet beroende på kvävets

förekomstform. Bolagets ambition är att i möjligaste mån vidta åtgärder så att

utsläppen av kväveföreningar inte blir större än vid den idag tillståndsgivna

produktionsnivån.

Samma ambition har bolaget uttalat gällande framtida utsläpp av syreförbrukande

ämen, som i annat fall kan försämra livsbetingelserna i recipienten Gruvsjön.

På grund av den rikliga förekomsten av historiska gruvavfall i Garpenbergsområdet är

det tveksamt om det finns vare sig tekniska möjligheter eller ekonomiska

förutsättningar ett genomföra åtgärder så att en God ytvattenkvalitet kan uppnås i alla

avseenden i gruvans vattenrecipient. Möjliga åtgärder kan även stå i strid med målet

att bevara kulturhistoriska värden.

En fortsatt och utökad gruvverksamhet i Garpenberg är snarast främjande för att

kulturhistoriska värden i området ska bevaras.

9.3.2 Konsekvenser sett till miljökvalitetsnormer

Mängden partiklar (PM10) får som långtidsmedelvärde inte överskrida 40 µg per m3 luft

enligt gällande miljökvalitetsnorm (se faktaruta). Genomförda mätningar i Garpenbergs

samhälle under vintern och sommaren 2010 (se avsnitt 5.1) resulterade i PM10- värden på

7-14 µg/m3, vilket tyder på en betryggande marginal till normen.

Målet att uppnå miljökvalitetsnormerna god kemisk och ekologisk ytvattenstatus i de

berörda vattenförekomsterna är, som nämnts ovan, förenat med en tidsfrist fram till

december 2021. Som skäl för detta anger vattenmyndigheten att det är tekniskt omöjligt

och/eller ekonomiskt orimligt att genomföra åtgärder så att deras effekt hinner få

Om partiklar PM10 och PM2,5

Partiklar i stoft består av korn med olika storleksfördelning och sammansättning. Stoftets kornstorleksfördelning är av intresse eftersom det finns ett EU-gränsvärde och en miljökvalitetsnorm för PM10. PM10 är den del av partiklarna som passerar igenom ett intag definierat i EUs mätstandard EN 12341, som med 50 procents effektivitet avskiljer partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 µm. På motsvarande sätt mäts även PM2,5. Enligt förordning (SFS 2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft får mängden partiklar (PM10) i utomhusluften inte överskrida i genomsnitt 50 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde) mer än 35 gånger per kalenderår (90-percentil)och i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Vidare har strängare miljömål än normen fastställts för Dalarna, vilka för PM10 anger att dygnsmedelvärdet 35 µg/m

3 och årsmedelvärdet 20 µg/m

3 luft inte får överskridas.

Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år. För PM2,5 anges som dygnsmedelvärde 20 µg/m3 och årsmedelvärde 12,5 µg/m3 luft. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år.

117

genomslag före denna tidpunkt. Idag omfattas vattenförekomsterna därmed i praktiken

endast av kravet att statusklassningen inte får förändras till det sämre, dvs att

vattenkvaliteten inte får försämras i den grad att vattenförekomsten erhåller en lägre

statusklass än idag. Samtidigt bör dock möjliga och lämpliga åtgärder utredas och

planeras, som kan leda till att god ekologisk och kemisk status uppnås till december 2021

(eller 2027 efter en eventuell ytterligare förlängning av tidsfristen).

Orsaken till att miljökvalitetsnormen för kemisk status idag inte uppnås i Gruvsjön och

Garpenbergsån är att vattnets halt av kadmium överskrider normvärdet. Av genomgången

ovan har framgått att utsläppen av kadmium från verksamheten utgör 15-20 % av den

totala tillförseln av kadmium till Gruvsjön. Den pågående verksamheten bidrar således

endast i mindre grad till att kadmiumhalten överskrider det angivna normvärdet för god

kemisk ytvattenstatus. I realiteten bidrar den pågående gruvverksamheten förmodligen till

det omvända, dvs till att normvärdet för kadmium inte överskrids mer än det de facto gör.

Detta åstadkommes genom att verksamheten tar om hand och renar det metallhaltiga

länshållningsvattnet från den invallade norra delen av Gruvsjön, vilket huvudsakligen

utgör lakvatten från äldre gruvavfallsupplag.

Vidare framgår av redovisningen ovan att utsläppen av bl.a. kadmium inte förväntas öka

till följd av den planerade produktionsökningen, vilket innebär att förhållandena sett till

normvärdet inte kommer att försämras.

Som motiv för att Gruvsjöns ekologiska status klassas som måttlig och inte god anger

vattenmyndigheten att bottenfaunasamhällets sammansättning tyder på en påverkan, vars

orsak inte är utreddå. Vidare pekar man på möjliga miljöproblem till följd av ”extremt

höga metallhalter” av koppar och zinkä samt tidvis låga syrgasförhållanden i sjön. Det bör

i sammanhanget uppmärksammas att Vattenmyndigheten för Bottenhavets distrikt ännu

inte angivit några riktvärdesliknande haltnivåer för de aktuella vattenförekomsterna

gällande ”särskilt förorenande ämnen” till vilka bl.a. koppar och zink skulle kunna

räknas. För den skull måste rimligen haltnivåerna av såväl dessa som flera andra metaller

betraktas som påtagligt höga i Gruvsjöns vatten och sediment.

I likhet med kadmium härrör endast en mindre del, i detta fall drygt 10 %, av

förekommande zink och koppar från den pågående verksamheten. Samtidigt leder

omhändertagandet av länshållningsvattnet från Gruvsjöns norra del förmodligen till en

större reduktion av tillförseln till Gruvsjön och Garpenbergsån av dessa (och flera andra)

metaller än vad utsläppen från den pågående gruvverksamheten orsakar. För bly är

förhållandena något annorlunda då betydelsen av den pågående verksamheten är större,

uppskattningsvis ca 65 % av den totala tillförseln. För samtliga metaller gäller dock

bedömningen att tillförseln inte kommer att öka till följd av den planerade

produktionsökningen.

å Som skäl till att god ekologisk status inte uppnås i Garpenbergsån anges morfologiska förändringar av

vattendraget. ä Även kadmium nämns i detta sammanhang. Denna metall omfattas dock av den kemiska statusen.

118

Beträffande de periodvis låga syrgasförhållandena i Gruvsjön så gäller detta endast sjöns

djupare partier. I vilken grad den pågående gruvverksamheten är orsak till detta har inte

med säkerhet kunna fastställas, men en överslagsberäkning ger vid handen att

verksamheten är en viktig orsak, och kanske den centrala orsaken, till de rådande

förhållandena. Den planerade produktionsökningen kommer att leda till en ökad tillförsel

av syreförbrukande ämnen till Gruvsjön om inga åtgärder vidtas för att förhindra detta.

Med ambitionen att förhindra att de samlade utsläppen av syreförbrukande ämnen

kommer att öka i förhållande till det som gäller vid den tillståndsgivna produktionsnivån,

planerar bolaget att utprova, och i förekommande fall införa lämplig reningsmetodik eller

andra förändringar i verksamheten. Såväl för- som nackdelar med att förbättra

syrgasförhållandena i Gruvsjöns bottenvatten diskuteras i avsnitt 13.

När det gäller nedre Ryllshyttebäcken så måste det starkt ifrågasättas om denna

vattensträcka verkligen ska omfattas av kraven på god vattenkvalitet enligt

vattendirektivet. Dels omfattar den endast en ca 1,5 km lång rinnsträckaö varför kravet i

direktivet om att en vattenförekomst ska vara betydande knappast kan anses vara

uppfylltaa

, dels består vattenflödet i dess nedre del till 85 % av avloppsvatten från

gruvverksamheten. Hela vattenförekomsten omfattas således av den utspädningszon inom

vilken inga krav rimligen kan ställas på vattnets kvalitetbb

. Därmed bör vattensträckan

överhuvudtaget inte utgöra en egen vattenförekomst, en omständighet som

Vattenmyndigheten i Bottenhavets distrikt bör informeras om.

10 EVENTUELLA TILLBUD – MILJÖKONSEKVENSER OCH

SKYDDSÅTGÄRDER

Bolidens verksamhet vid Garpenbergsgruvan är en Seveso-anläggning (högre kravnivån)

vilket medför att olycksrisker studerats i detalj och en omfattande säkerhetsrapport tagits

fram. Till denna ansökan har en uppdatering gjorts av säkerhetsrapporten, vilken

behandlar den planerade verksamheten (Bilaga D till ansökan). Detta innebär att

säkerhetsrapporten har uppdaterats inför denna ansökan för att omfatta inte bara befintlig

verksamhet vid gruva och anrikningsverk utan även sökta förändringar i verksamheten

samt Ryllshyttemagasinet. Ryllshyttemagasinet behandlas eftersom magasinet utgör en

s.k. riskanläggning utifrån genomförd klassificering i enlighetet med

Gruvavfallsförordningen (SFS 2008:722).

ö Ryllshyttebäcken är, som vi uppfattat det, uppdelad i 2 vattenförekomster, varav en övre (SE668709-

152037) och en nedre (SE668682-152127). aa

I Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2006:1 anges att grunden för att ett vattendrag ska identifieras som en

egen vattenförekomst är att det är längre än, eller lika med, 15 km. bb

Hur utspädningszonen ska definieras för olika slags vattenförekomster utreds för närvarande av

vattenmyndigheten.

119

10.1 Säkerhetsrapport

Säkerhetsrapporten (Bilaga D till ansökan) ger en allmän beskrivning av

säkerhetspolicyn, säkerhetsledningssystemet och de beredskapsplaner som finns. Den

beskriver även de risker för allvarliga olyckor som verksamheten är förknippad med och

hur dessa risker hanteras preventivt, samt hur man avser att hantera tillbud eller olyckor.

I säkerhetsrapporten har företaget beskrivit verksamhetens miljö, de anläggningar och de

processer som berörs av Sevesolagstiftningen samt de risker som identifierats i samband

med de kemikalier som omfattas av bilagan i SFS 199:382. Företaget har även redogjort

för de risker som finns kopplade till hanteringen av utvinningsavfall (enligt rådets

direktiv 2006/21/EG) Förebyggande åtgärder i form av bland annat utbildning,

säkerhetsutrustning, rutiner och säkerhetsledningssystem presenteras. I anknytning till

detta presenteras även konsekvenslindrande åtgärder.

10.1.1 Vid tillbud i gruva, anrikningsverk & verkstäder

De scenarier som identifierats att kunna leda till en allvarlig kemikalieolycka är en

okontrollerad explosion i ett sprängämnesförråd eller på/vid ett laddfordon. För att

förebygga risken för en okontrollerad explosion i samband med sprängämnen är det

förbjudet att förvara brännbart material i sprängämnesförråden. Rökning, svetsning,

öppen eld eller dylikt får inte heller förekomma i närheten av explosiva varor.

Laddfordonen genomgår årligen en brandskyddsbesiktning för att minska risken för

fordonsbrand. Personalen är utbildad i heta arbeten och släckningsutrustning i form av

sprinkler på fordon, brandsläckare och brandposter finns tillgängliga runt om i gruvan,

vilket kan begränsa följderna av en explosion. Räddningskammare finns utplacerade på

17 platser i gruvan innehållandes totalt 129 platser. I fordon och maskiner som används

under jord finns tillräckligt många brandflykthuvor för det antal personer som kan

transporteras med dem.

10.1.2 Vid dammhaverier – dammbrott

De scenarier som identifierats kunna leda till en allvarlig olycka relaterad till hanteringen

av utvinningsavfall är överströmning, läckage, inre erosion, stabilitetsbrott eller yttre

erosion, vilket kan leda till dammbrott i sandmagasinet.

För att förebygga risken för dammhaveri utförs driftmässig tillsyn av sandledningen och

Ryllshyttemagasinets damm A dagligen. Dammen inspekteras också minst fyra gånger

per år. Inspektionerna är till för att återkommande kunna värdera eventuella förändringar

och verifiera säkerheten. Besiktning av damm A utförs minst vartannat år. Besiktningen

utförs av en utomstående dammtekniskt sakkunnig och syftar till att ge en samlad och

sakkunnig värdering av mätresultat, eventuella förändringar och behov av åtgärder samt

en verifiering av dammsäkerheten. En fördjupad dammsäkerhetsutvärdering (FDU)

genomförs minst vart tionde år på damm A.

120

I Ryllshyttemagasinets klarningsdel sker automatisk nivåavläsning för att registrera

vattennivåernas variation över tiden samt kontrollera att dämningsgränsen (DG) inte

överskrids. Nivåmätningen är kopplad till styrsystemet, och varnar både vid för hög och

för låg nivå. Vattenståndsrör används för avläsning av grundvatten/portrycksnivåer i

dammkroppen. Mätbrunnar används för att mäta läckage och för att se om

materialtransport genom dammen förekommer.

För Ryllshyttemagasinet finns en DTU-manual framtagen som fokuserar på

dammsäkerhetsfrågor. Dammar är konsekvensbedömda och klassade enligt Gruv-RIDAS

(se vidare Tekniska Beskrivningen Bilaga B till ansökan), Tabell 20. Klassningen har

gjorts med avseende på risk för förlust av människoliv, samt skador på infrastruktur,

miljö och egendom om dammarna skulle brista för en krönnivå av +241 m och en

dämningsnivå av +239 m. Dammbrottsberäkningar har gjorts med hjälp av allmänt kända

formler för beräkning av flöde och bräschutvecklingcc

, samt genom modellering. Möjliga

konsekvenser av dammbrott har bedömts både för normala flöden och för

högflödessituationer. Potentiella skadeobjekt längs vattnets väg har identifierats med

såväl topografiska kartor som genom platsbesök. Dammarna konsekvensklassas i en

fallande risk skala med klasserna: 1A, 1B, 2, och 3. Klass 1A: Hög sannolikhet för förlust

av människoliv eller för allvarlig personskada och/eller hög sannolikhet för mycket

allvarliga skador på viktiga samhällsanläggningar, betydande miljövärden eller mycket

stor ekonomisk skada. Klass 2 Sannolikeheten är inte försumbar för beaktansvärd skada

på viktiga samhällsanläggningar, miljövärden eller ekonomisk skaddegörelse. Klass 3:

Sannolikheten är försumbar i dessa avseenden.

Tabell 20. Konsekvensklassning av dammar runt Ryllshyttemagasinet.

Damm Konsekvensklass

Ryllshyttemagasinet, Damm A 1A

Ryllshyttemagasinet, Damm C 2

Ryllshyttemagasinet, Damm D 2

Ryllshyttemagasinet, Damm E 3*

Ryllshyttemagasinet, Damm E2 1B*

Ryllshyttemagasinet, Damm E3 3**

Ryllshyttemagasinet, Damm I 3*

Ryllshyttemagasinet, Damm I2 3**

Ryllshyttemagasinet, Damm J 3**

Valbäcksdammen, Damm B 2

*Föreslagen konsekvensklassning (Sweco, 2008)

**Föreslagen konsekvensklassning (Sweco, 2010)

Den mest uppenbara effekten av ett dammbrott är att stora mängder vatten frisläpps,

vilket orsakar flodvågor och översvämningar. Eftersom det här är frågan om en

cc

Med bräsch menas i detta fall genombrytning i damm.

121

gruvdamm måste hänsyn också tas till att anrikningssand följer med vattnet, och att såväl

sanden som vattnet kan innehålla miljöfarliga ämnen.

Vid konsekvensklassificeringen har i första hand risken för människoliv beaktats. I de fall

denna risk bedömts som försumbar har i andra hand bedömning av skador på miljövärden

och/eller ekonomisk skada legat till grund för klassningen.

Ser man specifikt till riskerna för skada på natur- och miljövärden av ett dammbrott, finns

det anledning att jämföra med gjorda naturvärdesinventeringar. Några nyckelbiotoper

norr och söder om sandmagasinet riskerar att drabbas av ett dammbrott. Det mest

värdefulla objektet är dock Trollbosjön väster om magasinet, som är utpekat som

riksintresse för naturvård.

Karaktären av potentiella miljöeffekter vid ett dammbrott är av flera slag. Initialt kan man

tänka sig akuttoxiska effekter av vattnet i magasinet. Enligt gjorda miljöriskbedömningar

är det främst ojoniserad ammonium, dvs ammoniak, som riskerar att vara toxiskt.

Medföljande sand orsakar en akut påverkan genom att täcka arealer av såväl land som

bottnar av sjöar och vattendrag.

Den allvarligaste miljöaspekten ligger dock i ett längre tidsperspektiv genom sandens

benägenhet att vittra och på sikt bilda surt lakvatten. Mest utsatt i detta avseende är sand

som fastläggs ovan den normala vattenytan, och därmed blir exponerad för luftens syre.

Vid ett dammbrott där betydande mängder sand förs med till omgivningarna, måste

därför sanden omhändertas och återföras till (det reparerade) sandmagasinet. Även själva

omhändertagandet kommer ofrånkomligen att orsaka vissa skador från de maskiner som

kommer att utnyttjas för ändamålet.

Beroende på de vittomfattande konsekvenser som ett eventuellt dammbrott kan orsaka, är

kraven på kontroll av dammarna mycket högt ställda. Därför genomförs fortlöpande

tillsyn och kontroll av sandmagasinets dammar i enlighet med ett speciellt

kontrollprogram, som finns beskrivet i verksamhetens manual för drift, tillsyn och

underhåll av dammar (DTU-manual). Programmet omfattar daglig tillsyn, inspektioner,

besiktningar och fördjupade utvärderingar med olika tidsinterval, vilket redovisas ovanl.

11 EFTERBEHANDLINGSPLANER

Enligt gällande tillstånd skall ”efterbehandling av Ryllshyttemagasinet och

industriområdena (skall) ske i huvudsak enligt den metod som anges i den preliminära

efterbehandlingsplanen”. Vidare gäller att ”i god tid innan driften upphör i respektive del

skall tillståndshavaren till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till slutlig

efterbehandlingsplan för godkännande”.

Efterbehandlingsplanen för Garpenbergsgruvan har inte ändrats i sak inför denna

ansökan. För Ryllshyttemagasinet kvarstår kvalificerad täckning som huvudalternativ för

efterbehandlingen. Den anrikningssand som förväntas falla från de framtida malmerna är

122

potentiellt syrabildande. Detta medför att sandmagasinet måste efterbehandlas så att

sulfidoxidation minimeras. Avsvavling har studerats som ett alternativ för att modifiera

anrikningssandens vittringsegenskaper men kan inte i dagsläget anses vara ett realistiskt

alternativ.

De förutsättningar som ändrats inför denna ansökan är huvudsakligen när i tiden som

efterbehandlingen av Södra Industriområdet bedöms komma att genomföras.

Anledningen till detta är att efterbehandlingen av Södra Industriområdet kan

tidigareläggas eftersom verksamheten planeras att flyttas till nya anrikningsverket på det

norra industriområdet. Vidare har underjordsgruvan inarbetats i efterbehandlingsplanen.

Ytterligare en mindre förändring är att dagbrottet vid Garpenberg Norra avses att fyllas

med gråberg och därefter täckas med kvalificerad moräntäckning. Nedan sammanfattas

de föreslagna efterbehandlingsplaner som återges i sin helhet i Efterbehandlingsplanen

som utgör en bilaga till Avfallshanteringsplanen (underbilaga till TB).

Föreliggande efterbehandlingsplan omfattar den nuvarande och planerade verksamheten i

Garpenberg, dvs. Södra Industriområdet och Garpenberg Norra, underjordsgruvan samt

det påbyggda sandmagasinet Ryllshyttemagasinet med klarningsmagasinet Kongsjön.

11.1 Efterbehandling av industriområden

Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för industriområdena:

Garpenberg Norra efterbehandlas efter avslutad gruvdrift genom att befintliga

installationer i möjligaste mån överlåts till alternativa verksamhetsutövare.

Installationer som ej finner nya användningsområden rivs och rivningsmaterialen

återanvänds eller återvinns i möjligaste mån. Schakt- och rampöppningar

förseglas med minst 1 m armerad betong. All utrustning och infrastruktur

avlägsnas från industriområdet. Industriområdet rensas upp och rehabiliteras i de

delar som de inte kommer att användas i framtiden av andra verksamhetsutövare.

Kostnaden för efterbehandlingen av industriområdena täcks av intäkter från

försäljning av utrustning och skrot. Dagbrottet återfylls med gråberg under

gruvans drift och täcks därefter med kvalificerad moräntäckning.

Södra Industriområdet kan börja efterbehandlas då verksamheten flyttar över till

det nya anrikningsverket. En översiktlig markteknisk undersökning har visat att

det ca 10 ha stora industriområdet är uppbyggt på 2-7 m metallhaltiga

fyllnadsmassor (gruvavfall). Fortsatt karakterisering av fyllnadsmassorna är

nödvändig för att optimera efterbehandlingen av området. I denna

efterbehandlingsplan bedöms att en kvalificerad täckning av massorna på plats är

det bästa alternativet, men det återstår att visa genom fortsatt karakterisering av

fyllnadsmassorna. I övrigt efterbehandlas Södra Industriområdet på samma sätt

som Garpenberg Norra, med den skillnaden att efterbehandlingen kan påbörjas

och i stora delar genomföras under gruvans driftperiod.

123

11.2 Efterbehandling av underjordsgruvan

Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för underjordsgruvan:

Underjordsgruvan efterbehandlas genom att all utrustning av värde eller som kan

menligt påverka miljön avlägsnas från gruvan varefter pumpning upphör och

gruvan tillåts vattenfyllas genom naturlig inströmning av grundvatten. Schakt och

ramper gjuts igen. Vattenkvaliteten i den uppfyllande gruvan kontrolleras och om

så bedöms nödvändigt behandlas gruvvattnet till dess en acceptabel vattenkvalitet

uppnåtts och vattnet kan bräddas direkt till recipienten.

11.3 Efterbehandling av Ryllshyttemagasinet och Kongsjön

Sammanfattningsvis föreslås följande efterbehandlingsåtgärder för Ryllshyttemagasinet

och klarningsmagasinet:

Ryllshyttemagasinet måste efterbehandlas så att sulfidoxidationen minimeras i ett

långsiktigt perspektiv. Ett flertal alternativa metoder har studerats men bara

kvalificerad moräntäckning har funnits realistisk. Huvudanledningen är bristen på

naturlig tillrinning, genomsläppliga dammar samt den underliggande markens

genomsläpplighet vilket sammantaget gör långsiktig vattenmättning av det

deponerade materialet komplicerad. Dammarna byggs med mycket flack lutning

och efterbehandlas kontinuerligt vartefter de höjs. Efter avslutad drift schaktas

dammkrönet av, sandytan täcks med tätskikt bestående av 0,3 m tät morän och

skyddsskikt bestående av 1 m osorterad morän (eventuellt kan alternativa material

användas). Ytan vegeteras och ett system för uppsamling och avledning av

ytavrinning installeras. Totala kostnaden för efterbehandlingen av

Ryllshyttemagasinet uppskattas till ca 93 Mkr, inklusive uppföljning,

korrigerande åtgärder och täckningen av dammarnas utsida vilket sker under drift.

Föreslagna åtgärder bedöms leda till en långsiktig årlig belastning på miljön som

är i nivå med den belastning som magasinet genererar under drift. Om en förtida

efterbehandling av någon anledning skulle bli aktuell kan en sådan utföras i

enlighet med denna konceptuella plan fast vid en lägre nivå för sandytan.

Klarningsmagasinet Kongsjön efterbehandlas genom partiell avsänkning.

Befintligt utskov i berg bibehålls. Om anrikningssand eller hydroxidslam

sedimenterat på de torrlagda delarna av klarningsmagasinet rensas det bort och

deponeras på Ryllshyttemagasinet där massorna täcks. Torrlagda områden

rehabiliteras. Totala kostnaden för efterbehandlingen av Kongsjön uppskattas till

ca 1,5 Mkr.

11.4 Efterbehandling och BAT

De föreslagna efterbehandlingåtgärderna för Garpenbergsgruvan är framtagna i enlighet

med BAT-dokumentet för hantering av anrikningssand och gråberg19

. Dessutom utgör de

Bästa Möjliga Teknik enligt 2 kap 3 § Miljöbalken, vilket omfattar både den använda

124

teknologin, det sätt på vilket en anläggning konstrueras, utformas, byggs, underhålls och

drivs samt avvecklas och tas ur bruk.

Vid den generella utformningen av hela verksamheten i Garpenberg och speciellt i arbetet

med utformningen av projektet som rör produktionsökning och utbyggnad av

Ryllshyttemagasinet har de allmänna rekommendationerna rörande gruvavfallshantering

följts, vilket lett till minimering av mängden anrikningssand som deponeras ovan jord.

Projektet har genomsyrats av ett ”från vaggan till graven” tänkande där

långtidsperspektivet haft avgörande betydelse för val av lokalisering samt utformning av

deponeringsmetod, dammkonstruktion och efterbehandlingsåtgärder. Speciellt har BAT

med avseende på hantering och efterbehandling av potentiellt syrabildande gruvavfall

beaktats. En viktig slutsats i BAT-dokumentet är att alla dammar och deponier skall

byggas med en stabilitet som uppfyller en säkerhetsfaktor på minst 1,3 (1,5) i

efterbehandlingsskedet. Den design som föreslagits uppfyller redan under driftskedet

dessa krav och säkerhetsfaktorn ökar avsevärt efter avslutad drift och vartefter

efterbehandlingsåtgärderna genomförs. Sandmagasinets utformning och hantering syftar

till att i möjligaste mån skapa möjligheter till successiv efterbehandling. Föreslagna

åtgärder ändras inte avsevärt om en förtida efterbehandling skulle bli aktuell.

11.5 Efterbehandlingens effekt på lång sikt

Bedömningar av de olika efterbehandlingsåtgärdernas effekt på lång sikt har gjorts i

efterbehandlingsplanen. Beräkningarna visar att metalluttransport från det

efterbehandlade sandmagasinet är den dominerande källan till metaller från de

efterbehandlade anläggningarna. Vidare bör hållas i åtanke att det finns stora mängder

historiskt gruvavfall i området kring Garpenberg som kommer att utgöra betydligt större

källor till metaller än de efterbehandlade objekten från dagens och planerad verksamhet.

Det slutliga efterbehandlingsresultatet är beroende av vilka material som finns

tillgängliga för täckningen, och då främst tätskiktet. Detta avgör hur mycket syrgas som

tränger ner i magasinet, och därmed i vilken grad anrikningssanden kommer att vittra.

Vatten som tillförs den efterbehandlade magasinsytan kommer att lämna magasinet på i

princip två sätt:

Huvudparten, ca 230 000 m3 per år i genomsnitt, kommer att rinna ovanpå den täckta

magasinsytan utan att komma i kontakt med sanden. Detta vatten kommer därmed att

hålla en god kvalitet.

Uppskattningsvis ca 115 000 m3 per år kommer att infiltrera genom täckningen in i

magasinet och bilda grundvatten enligt gjord grundvattenutredning (underbilaga till

den Tekniska Beskrivningen). Detta grundvatten kommer att strömma ut från

magasinet via dammar och underliggande morän. Kvaliteten hos detta läckagevatten

beror av de reaktioner som sker i magasinet, och kommer dessutom att förändras med

tiden.

125

Med ledning av resultaten från ett s.k. fuktkammarförsök och kvoten mellan sulfat och

respektive metall i lakvattnet från samma försök, har en uppskattning gjorts av ett ”värsta

fall” för framtida halter av koppar, zink och bly i det utgående läckagevattnet från det

efterbehandlade sandmagasinet, Tabell 21.

Jämfört med det beräknade läckaget under pågående drift enligt 4.8.1, och då framför allt

i slutet av driftskedet vid fullt utbyggt magasin, blir utsläppen av koppar och sulfat från

det efterbehandlade magasinet relativt små. Läckaget av zink kan komma att kvarstå på

ungefär samma nivå, medan blyläckaget förväntas öka.

Enligt ovan redovisade resonemang (se faktaruta om ”västa fall”) kan framtida halter och

mängder från det efterbehandlade Ryllshyttemagasinet komma att bli endast en liten

andel av de som anges i Tabell 21.

Tabell 21. Uppskattade ”värsta fall” i form av halter och mängder i utgående läckagevatten

från Ryllshyttemagasinet efter en kvalificerad efterbehandling med moräntäckning.

Beräknat flöde:115 000 m3/år.

Koppar Zink Bly Sulfat

Halt (mg/l) 0,036 7,1 0,78 580

Mängd (kg/år) 4 810 90 65 000

Om ”värsta fall”

Med ”värsta fall” avses här den metallbelasting

som motsvarar primärt mobiliserade metaller

från den sulfidoxidation som blir följden av det

syre som trots den kvalificerade täcknigen

transporteras till anriknningssanden via

diffusion. Detta är ett konservativt antagande

eftersom de primärt mobiliserade metallerna

tenderar att fastläggas innuti anrikningssanden i

magasinet och inte transporteras ut. Det finns två

sandmagasin i Sverige som studerats tillräckligt

för att göra en bedömning av hur stor andel av

den primärt mobiliserade metallmängden som

fastläggs redan innuti magasinet och därmed inte

transporteras ut till omgivande miljö. Dessa är

Laver nära Älvbyn i Norrbotten och Kristineberg

i Västerbotten. Laver har studerats av bl.a.,

Ljungberg och Öhlander20

och Kristineberg har

studerats av Alakangas et al.21

samt Eriksson22

.

Resultaten redovisas i nedanstående tabell. Det

finns givetvis skillnader i förutsättningarna för

de två jämförda magasinen, men det kan

konstateras att en omfattande fastläggnnig av

metaller kan förväntas i det efterbehandlade

Ryllshyttemagasinet. Det är dock svårt att

bedöma hur stor denna kan förväntas bli med

visshet. Därför används ”värsta fall” i denna

MKB för den fortsatta bedömningen av

miljöpåverkan.

Element Laver* Kristineberg**

S 98% 100%

As 1855%

Cd 11% 1,0%

Cr 16%

Cu 4% 3,00%

Hg 0,40%

Pb 0,10%

Zn 12% 100%

*Ljungberg och Öhlander (1999)

**Alakangas et al. (2010) samt Eriksson (2010)

Andel uttransporterat av primärt mobiliserade element

126

Tabell 22. Fördelningen mellan

dammarna av det

framtida läckaget via

grundvatten från det

efterbehandlade

Ryllshyttemagasinet.

Det totala läckaget har

beräknats till ca

115 000 m3 per år.

Enligt de uppskattningar som varit möjliga att göra och som presenterats i ovanstående

tabeller, kommer således läckaget av zink till magasinets närliggande ytvatten i söder,

väster och öster att förbli ungefär densamma jämfört med situationen under slutet av

driftskedet vid fullt utbyggt magasin, respektive öka för bly. Jämfört med i dag rådande

förhållanden ökar läckaget av båda metallerna, varav bly högst påtagligt. Dock ska än en

gång påpekas att uppskattningarna är förhållandevis osäkra och bör ses som en ”värsta-

situation”.

Påverkan på vattenkemin i vattendrag och sjöar som angränsar till det efterbehandlade

magasinet beror, som redan nämnts, på vilka halter av metaller etc som det utströmmande

grundvattnet innehåller, i vilka former ämnena förekommer, samt graden av utspädning i

de mottagande ytvattnen. Eftersom magasinet ligger högst upp i terrängen, kommer

vattnet i de små vattendragen nedströms dammarna i huvudsak att bestå av vatten från

magasinet. Denna andel minskar med ökande avstånd från magasinet eftersom vatten

tillförs från andra markområden.

I ett inledningsskede efter slutförd efterbehandling kommer en stor del av metallerna att

fastläggas i de marklager som genomströmmas av grundvattnet, vilket leder till lägre

koncentrationer i vattendragen. Men efter en tid får man räkna med att markerna blir

mättade och att koncentrationerna i det utflödande grundvattnet från magasinet till stor

del återfinns i utflödet till ytvattendragen.

Det är därmed inte osannolikt att de närliggande vattendragen efter en tid, och under delar

av året, kommer att innehålla förhållandevis höga halter av flera ämnen. Om de i Tabell

21 redovisade koncentrationerna för koppar, zink och bly tas som utgångspunkt för

möjliga maximihalter även i de övre delarna av de små bäcksystemen nära dammfoten,

bedöms även risken för toxiska effekter vara stor. Denna risk är ganska stor för zink och

bly, men knappast sannolik för koppar. Förmildrande faktorer är att vattnets pH förväntas

Andel av läckagevattnet

Damm A 67 % Damm C 4 % Damm D 19 % Damm E 10 %

127

vara svagt basiskt och dess innehåll även stort av skyddande positiva ämnen såsom

kalciumjoner.

Läckagevattnets kvävehalter kommer att minska drastiskt när sandmagasinet är

efterbehandlat jämfört med driftskedet.

Beträffande övriga miljökonsekvenser begränsas den framtida markanvändningen på

magasinets yta i viss mån av strävan att undvika skador på täckningen. De föreslagna

efterbehandlingsåtgärderna medger dock att träd och annan vegetation kan etablera sig på

magasinsområdet.

Den förhållandevis flacka lutningen på slänterna gör att magasinet kommer att smälta in

förhållandevis väl i landskapsbilden, även om den ursprungliga vyn naturligtvis aldrig

kommer att återfås.

12 SAMRÅD OCH INFORMATIONSINSATSER

Inom ramen för utarbetandet av denna MKB har ett utökat samrådsförfarande

genomförts. Inledande samråd hölls med allmänhet och myndigheter i mars 2010. Ett

utökat samråd hölls i september 2010. Samråden föregicks av utskick av skriftligt

samrådsunderlag till sakägare, närboende och myndigheter. Samråden föregicks också av

annonser i lokalpressen. Inför samrådet i mars 2010 infördes annonser i Dala-

Demokraten - 22/3 samt 23/2, Södra-Dalarna tidning – 20/3 och Annonsbladet – v. 11.

Inför samrådet i september 2010 infördes annonser i Dala-Demokraten den – 11/9 samt

25/9, Södra-Dalarna tidning / Falu Kuriren – 11/9 samt 25/9, Annonsbladet - v. 37 samt

v. 39 och i Avesta tidningen - 10/9 samt 24/9.

I och med annonserna gick således en allmän inbjudan ut, men samråden riktade sig

framförallt till närboende och fritidsboende i närområdet till den pågående och planerade

verksamheten.

Samråden var välbesökta med ett 70-tal deltagare vid samrådsmötena för allmänheten i

mars och september. Till ett extra samråd i september där boende i Jälken bjöds in och

som fokuserade på frågor relaterade till boendemiljön i Jälken, kom 21 Jälkenbor samt

länsstyrelsen. Intresset var även stort från massmedia, vilket resulterade i ett flertal

artiklar och TV-inslag i anslutning till samråden.

Samtliga samrådsmöten inleddes med inledande föredragning av bolaget. Frågor och

påpekanden kunde ställas och synpunkter lämnas muntligt direkt vid samrådsmötena eller

skriftligt efter mötena.

En samrådssammanfatting som belyser hur Boliden beaktat och hanterat inkomna

synpunkter från samråden tillsammans med kopior på samrådsprotokoll, inkomna

skriftliga kommentarer samt kopia på annonser inför samrådsmöten med allmänheten

bifogas i Bilaga C16.

128

Information om projektet gjordes tillgänglig genom utskickat samrådsunderlag, annonser

i lokalpress, presentationer och besvarande av frågor vid samrådsmötena.

Samråden resulterade även i att en samverkansgrupp bildades mellan Boliden och

Jälkenborna för att hålla regelbuden kontakt och underlätta informationsutbyte. Gruppen

träffades den 4 november 2010 varvid 16 fastighetsägare deltog. Mötet beslutade att man

skulle träffas igen i februari 2011 efter det att ansökan lämnats in. Vidare beslutades att

ordna studiebesök till Bolidens anläggningar i Garpenberg för intresserade.

13 AVSLUTANDE KOMMENTARER

Den grundläggande frågan är om tillstånd skall medges eller inte för den planerade

produktionsökningen vid Garpenbergsgruvan, som bl.a. innebär en omlokalisering av

anrikningsverket, samt kräver en påbyggnad av sandmagasinets dammar. En central

aspekt vid planeringen har varit att utreda hur produktionsökningen kan genomföras med

minimala miljökonsekvenser som följd.

En ökad produktionstakt, i detta fall en ökning av den årliga produktionen till planerade 3

miljoner ton malm, innebär med vissa undantag att även de årliga utsläppen till luft och

vatten ökar (sett till dagens tillståndsgivna produktionsnivå 2 miljoner ton), liksom

användningen av kemikalier, energi etc. Undantagen utgörs av svavel- och koldioxid till

luft samt metaller till vatten, som kommer att minska något eller bli ungefär oförändrade

trots produktionsökningen.

Sett till mängden producerat metallkoncentrat leder produktionsökningen med få

undantag till minskade relativa utsläpp. Anledningen är att delar av ”servicefunktionen”

för verksamheten är förhållandevis oberoende produktionsvolymen, samt att en

produktionsökning möjliggör vissa effektiviseringar och optimeringar. Exempel på de

förstnämnda är gruvventilationen som måste fortgå i viss utsträckning oavsett hur mycket

malm som bryts. Exempel på effektiviseringar är placeringen av det nya anrikningsverket

nära det nya uppfordringsschaktet, vilket minskar behovet av transporter under och över

jord. Ett undantag utgör utsläppet av kväveföreningar, som i relation till produktionen

relativa utsläpp förväntas bli ungefär oförändratdd

.

Sett ur ett naturresursperspektiv innebär de effektiviseringar som produktionsökningen

möjliggör, att åtgången av kemikalier och energi minskar totalt sett för utvinning av

mineralfyndigheten i Garpenberg. Dessutom kommer den utvinningsbara andelen av

fyndigheten att öka genom att kostnaden minskar för varje ton bruten och bearbetad

malm, vilket definitionsmässigt ökar tillgången på naturresursen malm i området. Detta

minskar samtidigt behovet att utvinna motsvarande mineraliseringar i andra områden.

dd

Eftersom utsläpp av kväveföreningar har samband med mängden brutet berg (malm plus gråberg), kan

dessa utsläpp variera i relation till produktionen beroende på hur mycket gråberg som måste brytas för att

nå malmen.

129

Utvinningen av metallkoncentrat ur de ökade kvantiteterna malm kommer i huvudsak att

ske enligt samma koncept som idag. Var utvinningen ska ske har dock varit föremål för

utredningar. Fördelar och nackdelar med det valda lokaliseringsalternativet för ett nytt

anrikningsverk vid Garpenberg Norra har jämförts med andra lokaliseringsmöjligheter,

liksom med en eventuell ut- och ombyggnad av befintligt anrikningsverk vid Södra

Industriområdet. Av skäl som presenteras i tidigare avsnitt har dock de senare

alternativen valts bort. Huvudskälet till det valda lokaliseringsalternativet är att

placeringen i anslutning till det nya uppfordringsschaktet och den befintliga paste-fill

anläggningen innebär såväl rationaliserings- som miljövinster, tack vare en koncentrering

av verksamheten nära det nya fyndighetsområdet. Detta innebär egentligen ingen ny

lokalisering utan snarare en utvidgning av det befintliga industriområdet Garpenberg

Norra.

Bland negativa konsekvenser som oundvikligen blir följden av denna utvidgning är att

ytterligare markarealer måste tas i anspråk för såväl industriområdet som för nya vägar

och ledningsgator. Gjorda inventeringar har dock visat att inga särskilt bevarandevärda

natur- eller kulturobjekt eller -miljöer kommer att påverkas av dessa planer. Den nya

lokaliseringen innebär sänkta ljudnivåer för de boende i Garpenbergs samhälle. Ljudnivå

för de boende i den närliggande byn Jälken förväntas bli ungefär densamma som vid

nuvarande produktionsförhållanden. Nödvändiga åtgärder kommer att vidtas av Boliden

för att tillförsäkra att gällande riktvärden för buller innehålls.

En annan konsekvens värd att nämna har samband med behovet att länshålla den del av

gruvan som bolaget planerar att utvinna vid en produktionsökning. Denna länshållning

riskerar att orsaka lägre grundvattennivåer i de borrade dricksvatten- och energibrunnar

som ligger inom gränsen för det utpekade influensområdet på 2 km avstånd från gruvan.

De tekniska konsekvenser detta kan innebära att vissa brunnar tidvis torrläggs. En lägre

vattennivå i berörda dricksvattenbrunnar bedöms dock inte nämnvärt påverka

vattenkvaliteten. Boliden avser att svara för åtgärder eller ersättning om skada på de

berörda brunnarna uppkommer.

I den tidigare ansökan 2006 om produktionsökning till 2 miljoner ton och påbyggnad av

sandmagasinet presenterades en utredning om andra möjliga lokaliseringar av

anrikningssanden i ett nytt magasin. Lokaliseringsutredningen ledde fram till att en

påbyggnad av det befintliga magasinet var att föredra, inte minst ur en rad miljöaspekter.

Det som ansökan nu avser är att få tillstånd att genomföra den fortsatta påbyggnad av

magasinet som planerades redan i tidigare utredningsskede. Inget ytterligare

lokaliseringsalternativ för den anrikningssand som genereras från en fortsatt och utökad

produktion har därför utretts inom ramen för denna ansökan.

Även om en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet bedöms som det bästa alternativet så är

det för den skull inte problemfritt sett till troliga och möjliga miljökonsekvenser. En

ytterligare påbyggnad ställer exempelvis krav på omfattande och säkra

dammkonstruktioner för att innehålla och avvattna den vattenbemängda

anrikningssanden, samt en fortlöpande kontroll av dammstabiliteten.

130

För att bygga dammarna åtgår vissa kvantiteter naturmaterial i form av bergkross och

morän. I möjligaste mån kommer dock restprodukten anrikningssand att användas som

konstruktionsmaterial, vilket sparar stora mängder berg och naturgrus. Till negativa

miljökonsekvenser räknas bränsleförbrukning och utsläpp till luft för byggnationen, även

om det handlar om förhållandevis små kvantiteter sett till verksamheten i övrigt. Vidare

ökar risken för damning i takt med att magasinet höjs, vilket kommer att motverkas

genom damningsbekämpande åtgärder. En annan konsekvens är den förändring av

landskapsbilden som en förhöjning av magasinet orsakar, vilken i möjligaste mån

kommer att reduceras genom anläggning av långsluttande slänter och vegetering.

En konsekvens av en påbyggnad av Ryllshyttemagasinet värd att uppmärksamma är det

ökade läckage av potentiellt förorenat grundvatten som beräknas ske till omgivningarna.

Det dominerande läckaget, som sker österut vid damm A, bedöms leda till endast ringa

eller inga negativa konsekvenser. Anledningen är att det samlas upp i Valbäcksmagasinet

där det antingen återcirkuleras till anrikningsverket som processvatten eller når ett

avrinningsområde som i hög grad är präglat av tidigare gruvverksamhet och som

avvattnar mot den redan påverkade Ryllshyttebäcken. De mindre kvantiteter

läckagevatten som kommer att rinna åt söder, väster och norr riskerar dock att nå

vattendrag som i huvudsak inte tidigare påverkats av vatten med förhöjda halter metaller,

salter, kväve m.m. Så länge Ryllshyttemagasinet är i drift bedöms risken för negativa

konsekvenser av läckaget vara små eftersom utökade åtgärder kommer att vidtas för att

samla upp och återpumpa förorenat vatten till magasinet. Efter det att magasinet i en

framtid har efterbehandlats ökar dock risken för metallpåverkan på vattenlevande

organismer i framför allt de närmast liggande bäckarna.

Förutom nämnda diffusa utsläpp i form av damning och läckage genom dammvallar, sker

mer direkta utsläpp till luft och vatten från verksamheten. Dessa kan på olika sätt och i

varierande grad påverka den omgivande mark- och vattenmiljön.

För kringliggande marker har den totala belastningen under en längre tidrymd betydelse

för markernas metallinnehåll, försurningsstatus etc, snarare än tillfälligt ökat nedfall

under ett antal år. I detta avseende leder en produktionsökning således till en minskad

belastning av den omgivande markmiljön sett till gruvans totala livslängd, tack vare de

optimeringar och därigenom lägre relativa utsläpp som produktionsökningen möjliggör.

För vattenmiljön har däremot ögonblickssituationerna större betydelse, särskilt i fråga om

ämnen som kan vara akut giftiga. En farhåga som varit förknippad med en

produktionsökning gäller risken för giftverkan av reducerade kväveföreningar, en risk

som ökar i vattendraget närmast utsläppspunkten vid en produktionsökning. Emellertid

görs bedömningen att denna risk endast föreligger i nedre Ryllshyttebäcken innan dess

utflöde i Gruvsjön. Eftersom det (enligt motivering i avsnitt 9.3.2) måste anses som

ytterst tveksamt om några krav på miljöförhållanden överhuvudtaget kan ställas på detta

vattendrag, bör denna förändring rimligen kunna godtas. Då ska även beaktas att bolaget

har uttalat en ambition att kväveutsläppen från verksamheten inte ska öka över den

utsläppsnivå som uppskattas gälla vid den tillståndsgivna produktionen.

131

Under förutsättning att denna ambition uppfylls, kommer således tillskottet av

näringsämnet kväve till det nedströms liggande delarna av Garpenbergs åsystem eller till

Dalälven och havet inte att öka i någon betydande grad jämfört med dagens förhållande.

Därmed ökar heller inte nämnvärt risken för att kvävet ska påverka bioproduktionen i

dessa vattenområden på ett negativt sett.

Likaså har bolaget uttalat en ambition att utsläppen av syreförbrukande ämnen inte ska

öka över den utsläppsnivå som uppskattas gälla vid den tillståndsgivna produktionen.

Därmed kommer de idag rådande, tidvis ansträngda, syreförhållandena i Gruvsjöns

bottenvatten inte att försämras i någon påtaglig grad till följd av en produktionsökning i

form av längre och mer fördjupade perioder med ansträngda syreförhållanden.

Beroende på vilket skydds- och bevarandevärde man lägger på Gruvsjön finns det

samtidigt olika aspekter att lägga på detta. Som redovisats i avsnitt 7.4.2 riskerar en ökad

tillförsel av syretärande ämnen till sjön att ytterligare utarma den djuplevande

bottenfaunan. Däremot förväntas inga eller endast tillfälliga måttliga negativa

konsekvenser i sjöns ytligare vattenlager bli följden av ett ökat utsläpp. Förutom dessa

negativa kan dock även positiva aspekter lägga på en ökad tillförsel av syretärande ämnen

och salter till sjön. Det positiva samband som beskrivs i Figur 47 mellan syre och bly i

sjöns bottenvatten vittnar om en effektiv fastläggning av bly i sjön vid låga syrgashalter.

En ökad syretäring i kombination med en förlängning av perioder med begränsad kontakt

mellan sjöns yt-och bottenvatten torde leda till en ökad fastläggning av metaller i sjön,

inte bara av bly utan även av andra metaller, som bildar stabila föreningar med svavel.

Medan metallbelastningen på Gruvsjöns bottnar därmed ökar, avlastas samtidigt den del

av vattensystemet som ligger nedströms sjön.

I likhet med nästan all industriell verksamhet orsakar även gruvverksamheten negativa

konsekvenser för miljön. Gruvnäringens syfte att utvinna en naturresurs i kombination

med dess relativt stora behov av energi och markytor gör att miljökonsekvenserna i flera

avseenden blir större än för flertalet andra industrigrenar. De överväganden som måste

göras är huruvida dessa konsekvenser är allvarligare än att de kan accepteras sett till

verksamhetens samhällsnytta, samt att verksamhetsutövaren vidtar de försiktighets-

åtgärder som samhället rimligen kan kräva sett till miljörisker, kostnader och tillgänglig

teknik.

Den grundläggande frågan är därmed den som formulerades redan i inledningen av detta

avsnitt, nämligen om tillstånd skall meddelas eller inte för den planerade produktions-

ökningen vid Garpenbergsgruvan och en fortsatt påbyggnad av sandmagasinets dammar.

Om svaret skulle bli nej och ingen alternativ deponeringsplats för anrikningssand finns att

tillgå, kommer i praktiken gruvdriften i Garpenberg att fortsätta fram till dess

sandmagasinet fyllts till den höjd som inryms i nuvarande tillstånd, vilket beräknas ske år

2017-2018. Då tvingas verksamheten att avvecklas, varefter sandmagasin och

industriområden efterbehandlas (noll-alternativet). En avveckling innebär flera positiva

miljökonsekvenser genom att utsläpp från transporter, uppvärmning och sprängningar

upphör, liksom behovet av naturresurser i form av olja, el, jord- och bergmaterial etc.

132

Likaså kommer tillförseln till Garpenbergsån av kväveföreningar, sulfat m.m. att minska

drastiskt.

Detta gäller dock inte för flera metaller. Istället är det troligaste scenariot att risken för att

metaller i åsystemet ska orsaka giftverkan ökar. Detta beror i sin tur på, dels att den

samlade tillförseln av metaller från historiska gruvavfall förväntas öka, dels att en

avveckling även leder till minskad tillförsel av pH-neutraliserande ämnen, kalciumjoner

m.m. i åvattnet. Därmed kommer metallernas biotillgänglighet att öka.

För den bofasta befolkningen i samhället kommer eventuella störningar från

verksamheten att upphöra, men å andra sidan tvingas sannolikt många att flytta, eftersom

den största arbetsgivaren försvinner.

En avveckling av verksamheten leder således inte till odelat positiva konsekvenser för

miljön i Garpenberg. Ur ett mer vidsträckt naturresursperspektiv är dock den

övergripande frågan om det verkligen kan anses försvarligt att inte till fullo ta vara på en

konstaterad malmfyndighet i anslutning till en befintlig gruva. Så länge efterfrågan på

metallerna ifråga kvarstår, innebär ju detta att motsvarande mängd istället måste tas från

någon annan mineralisering, som annars kunde ha sparats till eftervärlden.

133

14 REFERENSER

DIGITALT UNDERLAGSMATERIAL

Hedemora kommun, www.hedemora.se

Länsstyrelsen i Dalarnas län, www.w.lst.se

Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se

Skogsvårdsstyrelsen. Underlagsmaterial om naturvärden och skog, www.svo.se

Vattenmyndigheterna. www.vattenkartan.se

Vägverket, www.vv.se

1 Nordström, K. & Olofsson, H. (2003). Användning av GIS och fjärranalys vid införandet av

Ramdirektivet för vatten, en pilotstudie i Dalälvens avrinningsområde. Länsstyrelsen Dalarnas län,

Rapport 2003:23. 2 Dalarnas Museum, 2004. Kulturhistorisk utredning kring GRUVSJÖN och RYLLSHYTTAN i

Garpenbergs socken och Hedemora kommun Dalarna. Arkeologisk rapport 2004:4. 3 Ekologigruppen & Medins Biologi-Kemi-Miljö, 2004. Inventering av naturvärden i marker och vatten

kring Garpenberg. 4 Lundgren, T. & Hartlén, J. (1990). Gruvavfall i Dalälvens avrinningsområde. Metallutsläpp och

åtgärdsmöjligheter. SGI rapport No 39. 5 Tegengren F. R. SGU, ser Ca no 17, 1924. Sveriges ädlare malmer och bergverk.

6 Personlig information från Erik Mattsson, Stora Enso

7 Phil Karlsson, G., Akselsson, C., Hellsten, S., Karlsson, P-E. & Malm, G. (2010). Övervakning av

luftföroreningar i Norra Sverige och Dalarna - mätningar och modellering. Resultat till och med

september 2009. IVL rapport B1914. 8 Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet, skogslandskapet. NV rapport 4917.

9 Beräkningen av vattenflödet har gjorts av SMHI och finansierats av Lstn Dalarna.

10 Tröjbom, M. & Lindeström, L. (2005). Ämnestransporter i Dalälven 1990-2003, mängder, ursprung &

trender. Rapport från Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004:22. 11

SMHI (1994). Vattenföring i Sverige. Del 2, vattendrag till Bottenhavet. Svenskt Vattenarkiv, SMHI

Hydrologi Nr 41, 1994. 12

Phil Karlsson, G. M.fl. (2008). Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige - mätningar och

modellering. IVL rapport B. 13

Andersson, A. m.fl. (1991). Metal concentrations of the mor layer. Naturvårdsverket rapport 3990. 14

Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för vattenkvalitet, grundvatten. NV rapport 4915. 15

Boesch, D. et al (2005). Expert evaluation of the eutrophication of the seas surrounding Sweden. Rapport

under publicering av Naturvårdsverket. 16

Regeringens proposition 1997/98:145 17

Dalarnas miljömål. Länsstyrelsen Dalarnas län, rapport 2007:07. 18

Lokala miljömål för Hedemora kommun 2009-2015 och framåt. Antaget av kommunfullmäktige 2009-

05-28. 19

EU, 2004. Reference document on best available technology on the management of tailings and waste-

rock. 20

Ljungberg J. och Öhlander B., 1999. The geochemical dynamics of oxidising mine tailings at Laver,

northern Sweden. Journal of Geochemical Exploration. Journal of Geochemical Exploration. Volume

74, Issues 1-3, Pages 57-72. 21

Alakangas L., Öhlander B., Nason P. 2010. Declining trace element concentrations in groundwater in

water saturated sulphide-rich tailings after remediation at Kristineberg, northern Sweden. Article in

proceedings of the International conference IMWA 2010, 5 – 9 September, Sydney, Nova

Scotia, Canada. 22

Eriksson N., 2010. Efterbehandlingsplan Kristinebergsgruvan.