1

En redogörelse av min praktik på Art Gallery of Hamilton, ON, Canadaav Johanna Karlsson

Art Gallery of Hamilton, AGH, beläget i halvmiljonstaden Hamilton, Ontario Kanada är ett konstmuseum med inriktning på Kanadensisk och Europeisk historisk och modern konst. Samlingarna består av ungefär 9500 verk ur samtliga ovan nämnda kategorier och samlingarna växer konstant genom donationer. Med sina 250´000 besök per år är AGH ur ett svenska perspektiv ett ganska stort museum likaså är det Ontarios tredje största kostmuseum dock fick jag ganska ofta höra att AGH ändå är ett ganska litet museum, men, enligt mig, med stora ambitioner och en välutbildad personal. Rent fysiskt har AGH stora lokaler med flera olika gallerier fördelade över två våningar. På nedre plan visas de temporära två största utställningarna. Detta är ofta en samtida och en mer historisk. På detta plan finns även en permanent utställning av AGH mest kända verk,

deras egna Mona Lisa - Alex Colvilles “Horse and Train”. Totalt under min tid på AGH var det samtidigt sju olika utställningar på display. Vilket det konstant brukar vara: Plan 1: Graeme Patterson: Secret CitadelThe spectacle of playAlex Colville: Horse and TrainPlan 2: The Painter Pictured: French Nineteenth - Century Paintings and Portrait Photographs. A play on nature: Joseph Calleja and Viktor TinklThe Tanenbaum African CollectionKim Adams: Bruegel - Bosh Bus För att besöka plan 1 krävdes att man betalade inträdesavgift till museet, detta krävs inte för plan 2 vilken man kan hålla öppen gratis genom donationer. Här visar man permanent historisk konst ur samlingarna, dock byts verk ut allt eftersom så att man får ett flöde på vad som visas.

Här finns också en avdelning med äldre afrikansk konst, masker etc. vilken donerades av den förmögna familjen Tanenbaum. På plan två finns också ett galleri med modern konst. Under min tid i Kanada visades här samtida skulpturer. I detta galleri finns också Kim Adams “Bruegel - Bosch Bus” på permanent visning. Detta verk utvecklas hela tiden då konstnären då och då kommer till museet och bygger på verket. AGH fungerar inte bara som ett konstmuseum utan även som ett galleri då man säljer konst vi ett par tillfällen per år. Denna konst är samtida kanadensisk och kan även vara konsthantverk. AGH driver också ett så kallat Design Annex, en butik på en annan plats i stan. Denna butik säljer inredning, möbler, småsaker under kategorin modern design. Här har man också mindre visningar och försäljning av samtida konst, ofta fotografi.

MIN PRAKTIK PÅ AGH2

sep

tem

ber

- 8

no

vem

ber

201

3

Jag brevid målningen ”Mother and Child” Giverny 1887. William Blair Bruce. AGH. Foto: Christine Braun AGH.

2

Alla dessa ovan nämnda, förutom Benedict Leca, var de som jag arbetade tillsammans med under min praktik något jag kommer gå igenom under arbetsuppgifter. Övrig personal på museet arbetar med ekonomi, marknadsföring, event, butik, försäljning, säkerhet etc men alltså inte konkret med konsten. När det behövs använder sig ovan nämnda personer av volontärer. Det finns en stor volontär kultur i Kanada. Även praktikanter som jag själv tas in vid behov. Tobi Bruce är den enda som har en anställd assistent, Lela Radisevic M.A museum studies (min närmsta kollega ) som hjälper Tobi med utställningsresearch och annat som inte hon själv hinner med. De sex ovan nämnda personerna hade alla en konstvetenskaplig

utbildning, kandidat, magister eller som Benedict Leca en doktorsexamen. På frågan om det var vanligt att de tog in praktikanter svarade man “Ja”. Universitetet Mc Master ligger i staden och härifrån kommer sporadiskt studenter. Dock fick jag veta att jag var den enda utländska praktikanten man haft så länge någon kunde minnas, troligtvis var jag den enda på de 100 år museet funnits men det svar som betydde mest för mig var dock när de berättade att det alltid är en risk att ta in en praktikant då man inte vet hur duktig denna är och om den stjälper mer än

hjälper och jag sedan fick höra; “You know Johanna you are unique for your generation. You are very hard to find”.

Director of Curatorial AffairsDr. Benedict Leca

Senior Curator of Canadian Historical ArtTobi Bruce (min handledare)

Curator of Contemporary ArtMelissa Bennett

Cheif PreparatorGreg Dawe

Manager, Collections and ExhibitionsChristine Braun

PreparatorPaula Esteves Mauro

Personal på Art Gallery of Hamilton

MIN

PR

AK

TIK

PÅ

AG

H 2

Sep

tem

ber

- 8

No

vem

ber

201

3

Art Gallery of Hamilton på King street west och Design Annexet på James street north. Foto: Artgalleryofhamilton.com

3

MIN

PR

AKTI

K P

Å A

GH

2 S

epte

mb

er -

8 N

ove

mb

er 2

013

Praktikens upplägg ochmina arbetsuppgifterUnder stora delar av praktiken har jag varit självgående, jag har haft mina arbetsuppgifter och hela tiden vetat vad jag ska göra. Det fanns arbete så att jag hade kunnat stanna minst en månad till något som också Tobi nämnde att jag kunde göra om jag hade möjligheten. Jag skulle vilja dela upp min praktik i tre perioder; vecka 1-4 , vecka 5-7, vecka 8-10.

Från första dagen kände jag mig som en i gemenskapen, stämningen på arbetsplatsen var mycket trevlig och alla välkomnade mig med öppna armar, nyfikenhet och som att jag alltid varit en medarbetare. Det klickade helt enkelt. Ryktet hade också gått om att Tobi hade “a swedish intern” vilket gjorde att det kändes som att alla visste vem jag var även på ställen som i restaurangen och på Design annexet. Att en svenska kom till Hamilton för att jobba på AGH hör inte till vanligheterna. Att svenskar överhuvudtaget vistas i Hamilton var ovanligt.

Ekonomi och driftighet på AGHAGH är enligt mig ett museum som lyckas hålla en mycket stilig fasad, en fasad där det ser ut som att inget sparas på trots att man hela tiden pratade om att det inte fanns pengar nog. De olika curatorerna fick en viss summa pengar till den utställning som de skulle skapa. Tobi hade exempelvis en summa pengar som skulle räcka till sin kommande utställning om William Blair Bruce i detta räknades också Lelas personaltimmar, inlåningsavgifter etc alltså allt som rör utställningen. En stor del av galleriets pengar kom från donationer, privata som stora företag. Att företag och banker mycket aktivt sponsrar museet och dess utställningar såg jag som något mycket vanligt i Kanada tillskillnad från hemma i Sverige. Exempelvis kan jag inte se att Nationalmuseum i Stockholm skulle ha Sparbankens logga på

samma plansch som Carl Larsson. En vanlig syn på de museum jag besökte var att man på planschen för utställningen hade en lång lista av sponsorer som banker, organisationer, stiftelser etc. En annan sak som passerade mina tankar var just att man hade en väldigt liten personalstyrka vilken dock var mycket stark. Få personer presterade väldigt mycket. Till arbetet med utställningen om William Blair Bruce är det exempelvis bara jag, Tobi och Lela som gjort arbetet med att skapa själva utställningen. När den sedan ska hängas upp

kommer det vara Greg, Paula och antagligen två volontärer som gör installationsarbetet. Till den kommande katalogen skrivs kapitlen av Tobi samt sex andra konsthistoriker i Kanada och USA. Att det är så få personer som klarar av att göra så mycket med ett mycket gott resultat anser jag helt enkelt bero på kompetens och att ge en kompetent person en heltidstjänst än att ge tre ej fullt så kompetenta personer deltidstjänster.

Övre galleriet på AGH. Dock ej den nuvarande utställningen. Foto Artgalleryofhamilton.com

Carolina Benedicks Bruce almanacka 1891. Återfinns på Brucebo. Foto: Tobi Bruce AGH.

4

Tobi gav mig redan första dagen alla Carolina Benedicks Bruce’s almanackor från 1886-1914 och sa att min uppgift var att översätta dessa till engelska samt faktiskt läsa dem. I dessa fanns mängder med information om paret Bruces liv som man ville ta del av. Den första veckan kändes det nästan omöjligt att uttyda vad som stod. Inte nog med att det var skrivstil och ett språk från 1800-talets slut så var det också korta anteckningar skrivna för privatbruk med alla förkortningar det kan inneära. Dessutom nämndes ofta mängder med namn på personer och platser som tog tid att lista ut. Till en början kunde ett år ta upp till tre dagar att översätta och gå igenom till skillnad från ett och ett halvt år på en dag några veckor senare. Vecka 1-4 jobbade jag med almanackorna och fick konstant olika frågor av Tobi som jag skulle finna svaren på. Det kunde handla om vad som hände ett speciellt datum eller när de var på en speciell plats. Eftersom Tobi rättade alla författarnas texter till katalogen om William Blair Bruce behövde hon ofta få olika saker bekräftat med mig. Likaså ville kvinnan som skrev delen i boken om Williams tid i Sverige att jag skulle sammanställa en lista på alla gånger under åren 1886-1906 som William befann sig i Sverige och var han befann sig då, vilket jag gjorde. Jag gjorde också en sammanställning av alla platser och resor som paret gjorde från 1886-1906. En otroligt lång och detaljerad lista. Jag lyckades och spåra den franska staden St Nazaire som William och Carolina bodde i en tid och som William målat flera motiv ifrån. Staden bytte på slutet av 1800-talet namn till Sanary-Sur-Mer men att komma fram till detta tog tid. När jag väl funnit ut vad staden heter dag kunde jag hitta gamla vykort från staden samt i google maps hitta platsen där Carolina och William bodde från vilken han målat vyer över havet från. Häftigt! Genom dessa nyfunna fakta kunde jag u också datera några av Williams målningar som tidigare varit oklara i dateringen. Någon dag, eller timma då och då under denna period hjälpte jag också Christine Braun att katalogisera och göra en konditionsrapport av verk som kom in till AGH eller skulle skeppas ut. Det kändes mycket bra att de på AGH stenhårt litade på min förmåga efter redan första veckan och därför utan problem och tvivel släppte mig lös och litade på min förmåga att färdigställa saker på ett tillfredsställande sätt.

Veckorna 5, 6 och 7 skilde sig mycket ifrån de övriga veckorna. Dessa tre veckor arbetade jag nämligen tillsammans med Greg och Paula med att plocka ner en utställning och sätta upp en annan. Under dessa veckorna jobbade jag under Melissa Bennett som är cuartor för modern konst då båda dessa utställningar var samtida. När vi tog ner den avslutade utställningen var arbetsuppgifterna framförallt att förpacka konstverken. I detta fall var de mycket skrymmande och bestod av allt från målningar till gallerväggar. Konstnärerna i detta fall hade ingen större organisation på hur det skulle paketeras och det handlade till stor del om att vara kreativ och ta allt som fanns tillgängligt - kartong, bygga trälådor, bubbelplast etc. Denna utställning hade premiär på och var till stor del platsbygd för AGH, den hade alltså aldrig skickats i lådor innan. Arbetet vid denna nedplockning var mycket unikt, det brukade vara betydligt mer organiserat än så här. Konstnärerna i detta fall var också extremt kontrollerande och stämningen under denna vecka av arbete var mycket tryckt. Veckan därpå skulle då Greame Patterson’s utställning ”Secret citadel” installeras. Stämningen var en helt annan. Verken kom i noggrant tillverkade lådor. Allt var tydligt märkt. Vi assisterade Greame med att packa upp men själva ihopsättandet av verken gjorde han själv. Mina uppgifter under denna tid handlade om att riva väggar, måla väggar och tak, spackla, dra kablar, städa, röja och städa, etc. Ett fysiskt mycket tungt arbete. Det var dock en mycket rolig process att vara med om då det i dessa fall inte handlar om att hänga tavlor på väggar - ”Secret citadel” är som en miniatyr värld. Allt installationsarbete görs med stor försiktighet och kunskap. Jag fick lära mig lyfttekniker för att inte skada varken mig själv eller konsten, vilka material man använder vid packning hur man transporterar och packar samt hur samarbetet med konstnären kan se ut etc. vilket gjorde att jag fick se hur man rent praktiskt skapar en konstutställning, något som var mycket givande. Det var också kul att som omväxling få arbeta med kroppen och inte bara sitta vid ett skrivbord, dock har jag upptäckt att jag gillar skrivbordet bäst i längden.

Vecka 8 var jag återigen i Tobis händer. Att det nu ”bara” var tre veckor kvar kändes stressande och Tobi sa i förbifarten att jag kunde stanna till jul om jag ville. Erbjudandet frestade men jag var ju

MIN

PR

AKTI

K P

Å A

GH

2 S

epte

mb

er -

8 N

ove

mb

er 2

013

5

tvungen att fortsätta mina studier på hemma plan och pengarna fanns inte precis i överflöd. Dock var det skönt att känna uppskattning och förtroende. Dessa tre veckor fortsatte jag översättningsarbetet med almanackorna men jag arbetade mycket tillsammans med Lela och Tobi och korrekturläste de kapitlen som andra författare skrivit till den kommande katalogen/boken om William. Att få det förtroendet att gå in och peta i texterna kändes häftigt, likaså att jag faktiskt kunde bidra med mer fakta och korrigera faktafel i texterna kändes mycket bra.

Under alla dessa veckor jag jag också sporadiskt ägnat tid i magasinen. Jag och Lela har haft som uppgift att kontrollmäta alla Williams verk för att visuellt kunna bygga upp utställningen i Google sketchup. När målningarna var utan sin ram kunde vi även plocka bort den baksida som fanns på flera av dem. Utan denna kunde vi studera duken där det inte sällan fanns små anteckningar eller signaturer. Flera av verken saknar signatur på framsidan men när vi tog bort ram och baksida och försiktigt vek ut den del av duken som var fäst runt spännramen kunde vi där

finna signatur och årtal i vissa fall, något man på AGH inte visste. Detta tillsammans med mina fakta från almanackorna gjorde att vi kunde datera vissa målningar samt sätta in dem i en kontext och en plats. Mycket kul!

Mitt arbete har också innehållit en hel del korrespondens med både Sverige som Frankrike och Arlene Gemacher, konsthistoriker på The ROM i Toronto som skriver om porträtten av Carolina som William målat. Korrespondensen har handlat om att antingen vi på AGH behövde hjälp med någon fråga om Bruce eller att någon annan behövde hjälp av oss i fallet. Jag har också varit den som skött mycket av kontakten med Brucebo då det har varit smidigt då jag känner människorna här i Visby som arbetar med det samt pratar samma språk.

Tobi har också flitigt skickat i väg mig på studiebesök både på AGO och The ROM i Toronto där jag träffat konsthistoriker och konservatorer, sett deras samlingar och utställningar och utbytt erfarenheter, åsikter, idéer, skillnader, likheter etc. mellan Sverige och Kanada inom branschen. Ofta mycket givande samtal.

MIN

PR

AKTI

K P

Å A

GH

2 S

epte

mb

er -

8 N

ove

mb

er 2

013

Jag och Tobi. Lela i biblioteket som vi ibland gjorde till vårt kontor. Williams avramade sjölandskap. kontrolleras och fotograferas i magasinet. Foto: Johanna Karlsson

6

MIN

PR

AKTI

K P

Å A

GH

2 S

epte

mb

er -

8 N

ove

mb

er 2

013 Blev det som jag

trodde och uppfyllde jag målen?

Det var i stort sett helt omöjligt att på förhand veta hur det skulle bli på praktiken. Det jag främst oroade mig över var personkemin och huruvida jag hade kunskaperna som krävdes. Just det där med kunskaperna är svårt att veta när man kommer från skolbänken och ut i arbetslivet. Hur arbetar folk i branschen? Har de fått lära sig de vi får lära oss? Hur tillämpar man kulturvård? Och framförallt; vad kan jag? Jag har tidigare nämnt i denna text hur jag från första dagen på praktiken kände att mina medarbetare och framförallt Tobi hade ett stort förtroende för mig. Detta gjorde att jag fort kände att jag trodde på mig själv och att jag faktiskt klarade av arbetet. Jag visste dock inte att jag skulle klara av det så bra som jag gjorde. Jag älskar det arbete jag utfört på AGH, jag har verkligen fått bekräftat att detta är mitt kall i livet, det jag brinner för. Det roligaste jag vet. Men jag har också fått bekräftat att jag är duktig på det och att jag alltid söker ny kunskap och vill lära mig mer.

Vad det gäller de mål jag formulerade på praktikplanen innan jag åkte anser jag mig faktiskt ha uppfyllt alla. För mig handlade målen om att se hur en curator/intendent arbetar på ett konstmuseum, hur de arbetar med föremål och konstverk och hur de skapar utställningar. Jag anser mig fått delta i alla de uppgifter och lite till som stod med på planeringen. Jag har aldrig känt mig som något bihang utan som en medarbetare i

mängden. Det som på slutet av praktiken kändes aningen jobbigt var att jag inte skulle ha tid att avsluta allt. Jag hade kunnat översätta 6 år till av almanackor, kartlägga personer och platser, placera in fler konstverk i tid och rum och hjälpa till mer med arbetet inför utställningen. Det fanns dock inte tid då jag skulle åka och min tid på AGH hade tagit slut. Dock kände jag en liten känsla av dåligt samvete över detta, bara för att jag tyckte att det var så otroligt roligt arbete och att jag ville hjälpa till så mycket som möjligt. Jag ville ju hela tiden prestera så bra som möjligt. Under min tid på AGH tycker jag att det jag lärt mig utbildningen stämt mycket bra överens med hur de arbetar. Jag kan inte säga något som jag kände att jag saknade eller inte fått lärt mig som skulle vara av vikt under praktiken. Jag anser nog dock att detta är högst personligt och handlar om hur mycket och vad man tar in under utbildningen. Jag har dessutom nästan tre års erfarenhet av att arbeta på museum vilket gjorde att jag var

van vid den typen av institution, hur arbetsfördelningen ser ut etc. Jag ser det som att praktiken är en av de viktigaste delarna i utbildningen. I och med denna har jag växt något otroligt, lärt mig massor både om mig själv och arbetet/branchen men det kommer och har också ge mig erfarenhet, kontakter etc. som kommer vara mycket användbara i min framtid. I och med min praktik har nya dörrar öppnats och jag har redan nya utmaningar som väntar. Är det något jag hade velat ändra på är det möjligheten att göra praktik en hel termin, speciellt när det handlar om utlandspraktik. Att praktiken ligger placerad där den gör är mycket bra. Då har man chans att genom praktiken knyta ihop säcken och använda sig av den när man bestämmer sitt ämne för examensarbetet. Den ger studenter erfarenhet av självständigt arbete vilket är mycket viktigt vid skrivandet av den nämna uppsatsen. För mig har praktiken på AGH varit ovärderlig. Den har tagit mig till nästa nivå, i utbildningen, kunskapsmässigt och i livet.

”Where you place your will, there you will achieve”Koreansk ordspråksom följer mig genom livet

Kanadensisk flagga vid Niagarafallen. Foto: Johanna Karlsson