Embed Size (px)
Citation preview
1
Mars 2008 Nr. 67
2
STYRELSEN
Ordförande:Anders Gezelius031-97 21 [email protected] ordförande:Kristina Bergman031-82 90 [email protected]:Magnus Andersson042- 14 67 [email protected] sekreterare:Kerstin Strandskog08-19 72 [email protected]ör:Ebba Thorén035-505 [email protected] kassör:Kent Knutson0520-47 96 [email protected]ästare:Gunnar Andersson0477-205 [email protected]:Gunnel Svensson031-40 86 [email protected]ästare:Lotta Borgiel0151-209 00Ledamöter:Bengt Cederfeldt08-96 14 95Elly Mattsson0243-22 85 [email protected]
Briefingmaterialskickas till Gunnel SvenssonPrästgårdsängen 9, 4 tr, 412 71 GöteborgE-post: [email protected] [email protected]
Adressändringar:Skickas till Elly MattssonKälarvsgatan 16, 784 72 BorlängeE-post: [email protected]
Resmästaren:Vår Resmästare är Lotta BorgielMarsjö Hvilan, 643 94 Vingåker
Sista materialdag för nästa nr. är 10 maj 2008.
Annonser svartvitt:En helsida kostar 500 kr och en halvsida 250 kr.
Annonser färg:En helsida kostar 1000 kr och en halvsida 500 kr.
Redaktionen förbehåller sig rätten att bedöma ocheventuellt förkorta insända bidrag och tar inte ansvarför ej beställt material.
SGS adress:c/o Anders GezeliusSkatkullevägen 22, 430 82 Donsö
Internetadress:www.sgsresa.nuE-post: [email protected]
Medlemsavgift per kalenderår:Ordinarie medlem 200 kr. Familjemedlem 75 kr.Postgiro: 429 14 52-3
Try
c k:
Str
an
ds
Try
c ke r
i, N
ora
08
02
3
Innehåll
4
6
5
22
20
7
10
17
12
24
26
Förstasidesbilden
Korowaikvinna med barn på Nya Guinea.
Foto: Stefan Karlsson
Har du glömt att betalamedlemsavgiften för 2008?
Ordinarie medlem 200 krFamiljemedlem 75 kr
Betalas till postgiro 429 14 52-3Snarast!
Ordföranden har ordet …
Nya medlemmarAvliden medlem
Ekonomisk redogörelse
Vykortshälsningar från SGS:are
Resebrev från Tanzania
Möten med intressantamänniskor
Ett dygn tillsammans medkorovaier i Nya Guineas regnskog
En resa i det vackra Rumänien,men i skuggan av Ceacescu
Drömmen om Aconcagua
Möten med noshörningar, eller inärmaste laget
Min första fjällvandring
Resemästarens sidor
Sista Nytt! Rapport från SGS Väst-träff i Göteborg
13
31
4
Ordförandenhar ordet …
AndersGezelius
SGS:are är fantastiska!SGS är sannerligen en märklig förening!Vi tar med stor tvekan initiativ till enkryssning på Donau och är oroliga föratt det inte kommer att bli tillräckligtmånga som vill och kan följa med påden. Och vad händer? Jo, det blir ett såstarkt tryck på resan så att telefonköntill anmälan kraschar och vi står där meddubbelt så många som vill åka, som kanfå plats. Med minst lika stor tvekan drarvi igång planeringen för en av de merudda resor man kan tänka sig – tillPitcairn, antagligen den mest isoleradeoch samtidigt bebodda ö som finns. Detblir naturligtvis en rejält dyr resa och detvar länge tveksamt om den skulle kunnagenomföras – och nu står vi där medväntelista också till den resan!
Medlemsavgift 2008Tiderna förändras och det måste vi ocksågöra. I decembernumret av Briefingfanns inget inbetalningskort för med-lemsavgiften med som vi tidigare alltidbrukat ha. Delvis berodde det på ettmisstag den här gången, men det gjordedet också nödvändigt att diskutera hurvi ska hantera det här i framtiden. Detär en extra utgift att trycka upp inbetal-ningskort och få dem med i utskick ochmed alla de olika möjligheter att betalasom finns idag känns det egentligen intelängre nödvändigt. Jag uppmanar där-för alla medlemmar att betala in årsav-
giften och på annan plats i Briefing finnsalla uppgifter som behövs för det.En av de största utgifter som föreningenhar, förutom Briefing, är portoavgifterför påminnelser om medlemsavgiftenoch när inbjudan skickas ut till lokalaarrangemang. Du kan bidra till att dekostnaderna minskas genom att med-dela vår medlemsansvarige vilken e-postadress du har. Du har antagligenglömt om du redan har gjort det, såskicka för säkerhets skull in din e-posta-dress omgående till [email protected]. Om vi kan använda e-postblir det så mycket enklare (och billigare)att skicka ut information när det finnsbehov!
20-årsjubileum i höst!Höstmötet 2008 är också 20-årsjubileumoch det måste vi naturligtvis fira liteextra! Förutom ett bra program i vanligordning skulle det vara extra roligt attfå höra lite minnen från något av allt detsom har hänt under de här åren. Fun-dera på hur du skulle kunna bidra tilljubileet genom att berätta något eller påannat sätt manifestera de 20 år som hargått. Även om du inte varit med underalla år så finns det säkert något minnes-värt du kan dela med dig av! Ta kontaktmed någon i styrelsen om du har idéersom kan bidra till ett roligt och minnes-värt jubileum!
5
Nya medlemmar i SGSVi är glada att kunna hälsa följande välkomna i föreningen:
Vårmöte i RättvikMed det här numret av Briefing följerinbjudan till vårmötet i Rättvik. Vi haraldrig tidigare varit så långt norrut. Ärdet också ett vågspel? Nej, jag är säkerpå att ni kommer att dyka upp där i maj.SGS:are är ju vana att resa så en liten
tripp upp till det vackra Dalarna är juen bagatell, eller hur? Som vanligt kom-mer det att vara ett omväxlande och in-spirerande program och som vanligtkommer det också att finns många till-fällen till goda samtal och glada skratt.Väl mött i Rättvik i maj!
Örjan BergqvistArvesund 230830 02 Mattmar
Anders och Gunn NordströmStora vägen 33194 68 Upplands Väsby
Gerty HolstNorregatan 4 E242 31 Hörby
Gösta SteidlerThulehemsv. 28224 67 LUND
Ilona HoffmanLenngrensgatan 7234 39 Helsingborg
Inga och Ingemar YllforsHenry Dunkers Plats 6252 67 Helsingborg
Ingemo och Mats BergströmVärendsgatan 41352 35 Växjö
Irene FavreSkanörvägen 5, 3 tr121 52 Johanneshov
Lilian LarssonViktor Rydbergsgatan 37412 57 Göteborg
Lisbet CelanderLantmannagatan 48262 51 Ängelholm
Marie GranbergFärgargårdstorget 12116 43 Stockholm
Anna Greta LodinSnöhöjdsstigen 2431 39 Mölndal
Alf och Solvieg KlintMellanvägen 2468 52 Vargön
Lars EgnellRudsjövägen 44131 47 Nacka
Fortsättning följer på sid 6.
6
Merie AdlerFöreningsgatan 7451 52 Uddevalla
Gunnar och Lena WillstedtVikensgatan 5263 32 Höganäs
Peter BaggeCarl Bergstens gata 68603 78 Norrköping
Solveig SchmidtVestervang 25 BD-8000 Århus C Danmark
Anita Karlsson och samboKristinebergs Strand 3112 52 Stockholm
Einar EngströmGetfotsvägen 5122 46 Enskede
Lena och Karl WiklundTrollstigen 82611 45 Nyköping
Staffan TammSmedvägen 10 4 tr176 71 Järfälla
Göran SvenssonMusikgatan 40271 92 Ystad
Mats JönssonTorggatan 14 2 tr.432 41 Varberg
Kent och Anki EnglundManganvägen187 46 Täby
Eva Christina AnderbergRibevägen 18 C 217 46 Malmö
Britta Liisa KlangÅkeshovsvägen 42168 37 Bromma
Irene MatthisVikingagatan 20113 42 Stockholm
Dagh CasselbrandtSkyttelbacken 23872 36 Kramfors
Avliden medlem i SGSSGS deltar i sorgen efter den avlidna medlemen
Ingrid Ohlsson, Mölndal. Till hennes minne harföreningen planterat träd i Vi-skogen.
7
Ekonomisk redogörelse för SGS för år 2007
Enligt önskemål och beslut på tidigare årsmöte, redovisas här som underlag införårsmötet en ekonomisk redogörelse för intäkter och utgifter under verksamhets-året. Observera att det här är ett underlag som ännu inte är reviderat.
Ingående balansTillgångar SkulderKassa 320 Leversntörsskulder 31.495Postgiro 220.154 Medlemsavgifter 39.700Bank 6.519 Summa eget kap. 158.798Kundfordran 3.000Summa kronor 229.993 Summa kronor 229.993
ResultaträkningKostnader IntäkterMöteskostnader 399.316 Mötesavgifter 436.650Porto 6.638 Medlemsavgifter 84.975Administration 4.306 Annonser 6.500Briefing 58.866 Ränta 0Styrelsearvode 9.000Uppvaktningar 75Årets överskott 58.194Summa kronor 530.395 Summa kronor 530.395
Utgående balansTillgångar SkulderKassa 455 Leverantörsskulder 19.192Postgiro 106.426 Medlemsavgifter 9.225Bank 126.519 Summa eget kap 210.992Kundfordran 6.009Summa kronor 239.409 Summa kronor 239.409
8
1 2
3
4
5
6
7
Till Briefing hardet kommit vykorts-
hälsningar frånSGS:are!
9
(1) Nya Zealand 071204Hej Alla! Sommarhälsningar från Nya Zealand med sitt vackra landskap ochmånga speciella fåglar. Eva & Kent Knutsson
(2) Tamarindo 29/11Hej! Vi har sett lite av kontrasterna i Costa Rica. Efter huvudstaden kom vi tillregnskogen vid Karibiska kusten. Vidare vulkaner, molnskog och nu en badortpå västkusten. Nya fågelarter verkar dyka upp på varje plats. Troligen ej nyska-pande. Hälsningar Eje & Bengt Cederfelt
(3) Cotopaxi - EcuadorHär kommer en hälsning från Ecuador. Vi reser med Världens resor och har somfärdledare Åsa Backevall. Det är en utmärkt resa som visar många olika delar avlandet. Bergen, Amazonas, kustlandet. Vi tycker att Ecuador har väldigt mycketatt erbjuda - och då åker vi ändå inte till Galapagos! hälsningar till alla från Eva& Anders G
(4) Damaskus 9:e nov 2007Hälsningar från en rundresa i Jordanien med Petra, Aqaba, Jerash o Amman, nui Syrien där vi fortsätter till bla Aleppo. Åker i IMs regi o vi gör flera studiebe-sök. Birgitta Lindblad.
(5) KrugerparkÄnnu har vi inte sett lejon under våra vandringar. Det blev en avstickare tillSydafrika på vår Mocambique-resa med Erik Rupp. Hälsningar från oss 4 somkom iväg. Birgitta K, Marie D, Jaan och Eivor U
(6) Mendoza 7/12 2007Hej! Vi är i vinstaden Mendoza. Här kostar en halv flaska rött på restaurang 25 kr.Idag tur till vinodling. Kristina vände i Aconcaquas basläger 4300m pga läkaresinrådan. Stellan var i Camp Canada 5000m med mat, bar 13 kg på ryggen, etthelvete. Nu 5 dagar här och 7 i Buenos Aires. Hem till jul! Stellan & Kristina
(7) Kapstaden 080102Gott Nytt År! Nyåret firades i vindistriktet Stellenbasch och vi avslutar nu vårresa i Kapstaden. Har rest runt i Mozambique, Swaziland och Sydafrika med eninternationell grupp på 15 personer och en guide från Mozambique. Det harvarit en solig och intressant resa. Har sett massor av djur (bla de ”bigs”) i fleranationalparker. Många hälsningar Kristina o Eric.
10
Min dotter Kiwi och hennes väninna harvarit volontärer på en missionsstation inordvästra Tanzania sedan augusti ochnu skulle jag ner och hälsa på och resarunt med flickorna.
DAG 1 måndag landade jag på Entebbe,Ugandas flygplats. Det började intebra...Jag skulle ta buss över gränsen tillTanzania, men bussen var trasig så jagväntade och väntade. Efter 4 timmarkom den skramlande och den såg intepålitlig ut. Efter 5 timmars vansinnes-färd i 130 knyck i överfull buss modellantik kom jag till Bukoba. Där väntade2 söta flickor och gissa om jag var gladatt se dem! Vi tog taxi i 45 minuter påvindlande bergsvägar med mest gropar.Så kom vi fram till deras lilla hus, somvar prydligt, med bara kallvatten ochjust då fanns både el och vatten! Sen blevdet sängen!
DAG 2 tisdag fick jag se barnhemmet.Dagen började med morgonbön medden gamle prästen. Ganska fint och en-kelt. Där jobbade flickorna for högtryckbytte matade och gullade med otroligeffektivitet. De småpratade på swahilimed annan personal och jag fattar intehur de lärt så mycket på 2 månader. Jagförsökte hjälpa till men var påtagligtklumpig jämfört med flickorna. Potträ-ning börjar vid 4 månaders ålder! Pålunchen visade de mig läkar-mottagningen och vi snackade med läka-rassistenten. Han berättade att det finnsmassor av malaria men ingen, inte enshan själv tar profylax. Sen gick vi tillhushållsskolan där flickorna trivts bäst.
Full rush och alla vinkade glatt. De ver-kar verkligen ha gjort sig omtyckta! Deenorma mängder barnkläder som jagmed väldig möda fått med mig och somBritish Airways hårdnackat vägrade migatt ta först- skulle sen delas ut. De tre avpersonalen som har minimal lön och haregna barn fick komma hem och välja vadde ville ha. Det var rena julafton! Allatre ville ha Chris svarta väska!! En grönmössa som Ingelas granne skickat medgjorde stor succe hos ena damens 4 årigeson. Resten fördelades mellanbarnavårdscentralen och barnhemmet.På kvällen hade flickorna bjudit tillavskedsfest med fin mat. Mycket trev-ligt för mig att få träffa deras chefer. Allaotroligt positiva till allt flickorna gjortoch jag kände mig som väldigt stoltmamma.
DAG 3 onsdag. Lilla Lydia kom förbi föratt få alla rester efter middagen som viinte kunnat äta upp! Alla fick Marabouchoklad. Vi berättade att nästa dag skullevi åka nattfärja från Bukoba till Mwanzaoch sitta på däck då det inte finns hyt-ter. På morgonen kom en av chefernaförbi och berättade att hon via bekantasbekanta fått kontakt med en maskinistpå Serengeti-färjan och han erbjöd sigatt mot ersättning låta oss ha hans hyttunder natten! Hurra! Så då var det baraatt säga adjö och flickorna var nog liteledsna att ge sig iväg, de hade gärna stan-nat ett tag till. I Bukoba såg vi oss om-kring, hämtade tågbiljetterna frånMwanza till Dar es Salaam, och träffademaskinisten. Trevlig stad och vi åt här-lig lunch för urbillig peng. Sen gick vi
Resebrev från TanzaniaText: Ann Lundén
11
ombord på lastbåten som var stor som 5dubbel sundsbuss ungefär. Hytten minstsagt enkel med 2 bunkbeds. En för migoch den andra smala delade flickorna.Jag började omedelbart leta livvästar ochfann kistorna och öppnade locket -tomma! Gick upp till kapten och vi fick3 livvästar, men de andra 1000 perso-nerna??? Uppe på övre däck var detfräscht men nere i de stora sittsalarnavar urtrångt och kvävande hett. Det varspegelblankt och otroligt vackert när vigled över Victoriasjön. Vi trivdes verk-ligen. Satt och läste och mumsade på detsiste av godiset som Paola sänt med.Folklivet minst sagt exotiskt. Vi var kan-ske 10 vitingar bland 1000. Flickornasatt i långa samtal med katolske pastorni Bukoba fader Felix. När vi var nere ihytten ett tag dör en ung man på däck.Han lindades i en bår, likadan som vihade för bärande i trånga passager påRCCL, och fick ligga på golvet med dukover huvudet och gympaskorna bredvidsig. Lite FÖR naturlig inställning tilldöd!
DAG 4 torsdag. Jag hade ställt klockanpå 6 och gick upp. Det var sa otroligtvackert att jag skakade liv i tjejerna. Visatt sen på däck och såg den vackra in-farten till Mwanza. Massor av klipporoch berg. VI var törstiga då vi inte dracknågot för att undvika den urvidriga toa-letten. Vi tog taxi till ett religiöst hosteldär vi delade ett krypin för 50 kronor.Enkelt men säkert och tryggt. Underdagen vandrade vi i denna charmigastad, den andra i storlek i Tanzania.Kvällen avslutades med en påkostadmiddag på stans 5 star hotell med otro-lig utsikt från terrassen. Ölen får klartgodkänt. Jättefin dag! Tyvärr strömav-brott i hela Mwanza som kvarstod närvi vaknade.
DAG 5 fredag. Tidig morgon vi skullevara vid tåget kl 7. De hade snott våraförstaklassbiljetter då regeringen chart-rat den vagnen. Vi hade 2 klass och detvar rätt OK. Vi delade med en liten dock-flicka på 18 år, som skulle till sinboardingschool i Dodoma och 2 tantersom var mycket vänliga. Kupén var rättrymlig för 6 men gången utanför så smalatt man inte kunde mötas. Toan ska viinte tänka på... Chris hade INTE trivts.Flickorna positiva och glada och kvartöver 8 rullade tåget iväg. Det var somatt sitta på en film och se Afrika saktaglida förbi. Fram på eftermiddagen blevdet 34 grader varmt i kupén. Min nyaklocka följer temp, höjden, lufttrycketoch kompass. Jag älskar den! Flickornasmåpratade på swahili med än den enaän den andra. Vi åt i restaurantvagnen.Maten var OK, men kupén måste ses föratt tros! När solen gått ner upptäckte viatt det fanns ingen el på tåget så det varkolmörkt. Alla måste ha vetat det för dehade ficklampor. Tack Robin förpannlampan! Vi hade inget ljus förränsolen gick upp och det är inte helt lättatt lägga sig i nermörker. Inga lakan el-ler kuddar ingick utan vi kvartade påvinylsäten.
DAG 6 lördag. Vi hade sovit gott ochgick och åt frukost i s.k. restaurangvag-nen. Sen var det bara nedräkning till vikom till Dodoma kl 1 bara 3 tim förse-nade. Ovanligt snabbt tydligen. Vi varväldigt nöjda med tågresan. Vi fick semycket och alla var vänliga. I Dodomahuvudstaden, väntade bussar att ta osstill Dar es Salaam eftersom en bro rasatså tåget kom inte längre. Vi hoppade påoch det var 7 timmar i buss. Denna bussvar fin och chauffören körde bra. Mycketatt titta på längs vägen. När vi kom framgav jag chauffören dricks och tackadeför att han kört lugnt. Han gjorde en rik-
12
tig glädjedans av förtjusning för beröm-met. Sen blev det taxi till WMCA. Därvar dyrt och sunkigt och en sur portier.Bara kallvatten i duschen som vanligt,tjejerna är ju vana vid det. Sen ville vi hamiddag men klockan var 10 och vi togen promenad och kände oss inte be-kväma så vi fick återvända utan mat. Sovgott ändå.
DAG 7 söndag. Vi åt en torr brödbit medte och tog sen promenad i den stora sta-den som inte var trevlig alls. Så det kän-des lagom att ta färjan till Zanzibar12.30. Jag blev lite sjösjuk men över-resan tog bara 3 timmar. Vackert var deti alla fall. Här tog vi taxi och tog in påett hostel som LP rekommenderat. Rättenkelt men dyrt ändå. Zanzibar kändesunderbart omanskt och vi flanerade igamla stan som står som världsarv. Vi
var lyckliga och bestämde att vi blir här2 nätter. På kvällen lyxade jag och bjödpå drinkar på fin strandrestaurant mensedan åt vi middag på enklare ställe. Detvar väldigt gott jag åt bläckfisk i kokos-mjölk, Katja tog en riktigt fin sallad ochKiwi jumboräkor. Tyvärr blir man an-tastad av killar hela tiden som vill hjälpatill med allt och det är påfrestande. Vigick vilse på hemvägen och gick i storcirkel och kom tillbaka till ursprungs-stället efter en halvtimme när vi troddevi var hemma! Sedan sussade vi gott.
DAG 8 måndag. Fin frukost och sen fickflickorna henna på händerna, blev väl-digt fint. Jag gick till Internet och nu sit-ter jag här och skriver till er. I morgonflyttar vi oss till östra delen av ön. Peng-arna räcker långt och vi är friska ochglada! STOR KRAM från oss alla tre!
Möten med intressanta människorText: Ulla Lidström
När jag läste socialantropologi (eller et-nografi, som det hette på min tid) fickvi lära oss att islänningarna ofta var inära kontakt med ”naturens väsen”. Närman anlade en väg måste man först frågadessa väsen om man verkligen fick drafram vägen just där. Det fick/får man intealltid, det skulle förstöra eller störa bo-endet för invånarna i underjorden. Så enoch annan väg på Island (ja t o m inne iReykjavik) gör en lustig – till synes omo-tiverad – sväng.Herman som blev vår isländske guidehäromåret intygade att det är så än idag.Han tog oss på fantastiska resor över ön.Och som så ofta fick vi höra ett annor-lunda människoöde.
Herman hade vuxit upp omväxlande iTrondheim och på Island. Efter student-examen sökte han sig till Göteborgsuniversitet. Stortrivdes i staden och medtiden doktorerade han i idéhistoria. Menså plötsligt blev längtan efter svart lavaoch heta källor alldeles för stark. Hantog fru och två barn med sig hem tillIsland. Men vad har man där för ut-komstmöjligheter med idéhistoria? Vis-serligen hör Reykjavik till jordens skol-tätaste städer men … Alltså blev det tillatt byta yrke. Språken hade han ju sam-lat på sig och berätta sagor, framför alltisländska, ja det kunde han – kan han.Fråga på turistbyrån efter Herman närni kommer till ön!
13
Vi befinner oss tre dagsmarscher frånYaniruma dit vi flög med ett litet special-chartrat plan. 58 bärare har burit all ut-rustning för vår grupp som består av nioturister, inkluderat Magnus Anderssonsom är vår expeditionsledare på dennaresa ”Återseende med trädhusfolket”.
Vi avslutar middagen i vanlig tid straxföre 20:00. Det är kolsvart utanför vårluftiga matsal bortanför fotogenlampanssken. Men det är inte tyst, en symfonimed grodor som startat i samband medatt det börjat mörkna klockan 17:30.Middagen har varit näst intill överdådigom man betänker var vi befinner oss.Förrätt: Löksoppa och krupuk. Varm-rätt: Kokt ris, kokt lax i majonnäs, koktkinakål och morötter, krabba, kankon-blad (spenatliknande blad från en lokalväxt, fungerar som ”sömnmedel”) ochgurka i vinäger. Vår eminente kockCharley är det som lyckas åstad-komma denna måltid.Det blir en tidig kväll, släcker lju-set 20:00, lite extra tidigt för allaeftersom det inte kommer att blinågon sovmorgon i morgon.Jag vaknar klockan 23:00, nu hargrodorna fått konkurrens avKorowaiernas sång borta frånfesthuset som ligger ca 100mbort.Svårt att somna om, vaknar igen
00:45. Nu hörs bara ett annat ljud, ös-regn som smattrar mot hyddans tak. Vetsedan tidigare att taket är helt vattentättså inget att oroa sig för. Efter ett tag av-tar regnet i styrka och sången från fest-huset hörs igen. Jag bestämmer mig föratt gå upp. Äter tre bananer som ”fru-kost” innan jag sätter på mig blötastrumpor och skor. Räknar inte med attkomma tillbaka hit innan morgon-aktiviteterna tar vid som är lite speci-ella idag. Regnet har slutat helt när jagger mig av mot festhuset. Behöver intetända pannlampan eftersom fullmånenger tillräckligt ljus.När jag närmar mig festhuset ser jag ettpar små eldar som brinner där inne. Lju-det av dansande och sjungandeKorowaier är starkt. De går fram och till-baka i det 36m långa festhuset. De ogiftamännen går sakta och en av dem är led-sångare och sjunger en monoton sång,
Ett dygn tillsammans med Korowaieri Nya Guineas regnskogText och bild: Stefan Karlsson
Festvärden plockar sagolarver.
14
de andra hakar på och avslutar med ettkraftfullt ”hoooho”. Före dem hopparsmåpojkarna jämfotahopp framåt meden väldig frenesi och ropar ”ia-ye”. Ef-ter männen kommer kvinnorna som viss-lar svagt och rör på knäna utåt och inåtoch får på det sättet en vickande rörelsepå höfterna så att kjolarna svänger vack-ert. Dansen är till för att bygga upp stäm-ningen inför festen, stärka de sociala ban-den mellan de olika klanerna som arrang-erar festen samt inte minst för att sago-larverna ska utvecklas bra.Festhuset har en kvinnosida och enmanssida. Smyger in i festhuset på män-nen sida genom en sidoingång som jagrekognoserat tidigare, detta för att intestöra festtåget.Det verkar dock som min plötsliga när-varo orsakar lite turbulens eftersom närmännen får syn på mig i mörkret såspringer de åt alla håll ut i den närmasteöppning som de kan hitta. Kvinnornafortsätter dock som om inget hänt.Några småpojkar ställer sig framför mig,jag kan knappt urskilja dem i mörkret.Som mest är det 13 kvinnor som dan-sar. Visslar emellanåt och rör sig saktaframåt. En äldre kvinna rör sig så graci-öst att hon verkar sväva fram. Efter etttag avtar antalet kvinnor som dansar ochfler och fler går och lägger sig. Den äldrekvinnan är ensam att dansa mot slutet.Det pratas lite kors och tvärs runt om ifesthuset. Klockan 02:15 är det helt stillaoch alla sover, utom jag. En pojke lig-ger och sover ca 0.30 cm ifrån mig. Liteaktivitet emellanåt, någon som lägger påved på någon av de glödande eldarna.Tiden går ganska långsamt men jagtycker det är fantastiskt att bara sitta häri deras ”sovrum” och känner ingetsömnbehov. Pojken som ligger och so-ver precis bredvid mig vaknar och tittar
förskräckt på mig, han flyttar sig längreifrån mig och närmare några andra poj-kar som ligger längre bort. Strax före04:00 börjar de förbereda grynings-dansen.Ett par kvinnor försöker få liv i barnensom nu sover djupt. Några av ”turist”-lamporna lyser och de övriga smyger in.Klockan 04:20 börjar dansen. Lite trögttill en början, tre män, två pojkar ochåtta damer i tåget, ledsångaren är hes.De slår på trummorna som färdigställtdagen innan, en i varje ända av festhuset.En lite kuriositetisk detalj fick vi redapå då, för att ljudet ska bli rätt stopparde in en fjäder från Kasuarstrutsen imellan barkbitarna som utgör självatrumskinnen.Klockan 04:45 beger sig festvärden,Betté Senip, iväg för att hämta in de för-sta sagolarverna. Vi är några ”snabb-fotade” som får följa med. Betté är ut-rustad med pilbåge, pilar, stenyxa ochen fackla gjord av splittrad bambu, denglöder bara. Det är mörkt men jag lyckasgå utan lampa, mest tack vare att jag haren lampa bakom mig. Det går ganskafort, vi går förbi vårt läger och sedan inpå en liten stig. Vid en bäckpassage såhalkar jag på den hala stocken som ut-gör själva bron och plumsar i, dock baramed ett ben och ”rätt sida” så jag klararkameran som hänger över axeln på an-dra sidan. Betté stannar till och kontrol-lerar att allt är ok. Vi kommer till en platsdär det huggits ner sagopalmer någraveckor tidigare. Vi hör hur det fortfa-rande trummas borta vid festhuset. Bettéförsvinner först för att tillverka ett spettav ett hårt trädslag. Han kommer till-baka och lyfter bort lite blad som liggeröver en nerhuggen sagopalm.Han börjar bända upp trädet medspettet. Ljuset kommer ganska fort nu.
15
Betté plockar några larver som han läg-ger på ett ”serveringsfat”, larverna skavara en gåva till altaret inne i festhuset.Täcker sedan över stammen när han ärklar så att det kan ”plockas” ordentligtsenare.Tungt för Betté att få med sig allting till-baka men han måste klara detta självenligt traditionen. Klockan 05:15 kom-mer vi tillbaka till festhuset, dansandetoch trummandet fortsätter i 15 minutertill innan de avslutar genom att springafram och tillbaka inne i festhuset tregånger innan det blir lugnt och stillaigen. Vi turister går bort till oss för attäta frukost. Frukosten består som alltidav nybakat bröd, en liten ugn har buritsmed hit ut, pannkakor, riktig hårdost,te och två bananer till så är man klar förnästa aktivitet.Solen skiner när vi samlas klockan 07:00för att följa med när de plockar sago-larver.Vi är bara tre turister i varje grupp till-sammans med ett par Korowaier ochnågot/några barn. Min grupp består av
Dag och Margareta (vid den förra resanför fyra år sedan hit så var vi en gruppäven då), vi får med oss Betté plus enannan Korowaiman och en liten pojke.Våra personliga bärare som burit vårdagryggsäck och hjälpt oss över besvär-liga passager under hela vandringen äräven med oss.Går till samma ställe som vi var vid inatt/morse. De fortsätter med den palmsom Betté började med tidigare. Finnsinte så mycket larver tycker vi. Deslänger dem mot ett ”fat” nära där vi står.Betté verkar tyngd av ansvaret för fes-ten men han ler för första gången somvi ser när Dag lyfter upp en larv somhamnat utanför ”fatet”. Det finns inteplats för oss att hjälpa till med ”utvin-ningen”, trångt och redan tre somplockar. Den lille pojken är ganskasnabb med att bjuda oss på sagolarver.De biter inte av huvudet när de äter dem,det fick vi lära oss förra gången. Sma-kar/luktar inte så mycket ruttet/mäsk nujämfört med förra gången, mycket renaresmak tycker jag. De hittar många små-
Sagolarvsplockning.
16
larver som de äter upp direkt när deplockar dem. Efter att de är klara medden första palmen går Betté iväg, antag-ligen för att kolla läget för de andra sago-larvsplockarna. Det blir bara ca 50 lar-ver, inga skalbaggar eller puppor viddenna första palm.De börjar med nästa träd, mindre än10m bort. Först ett träspett för att bändaisär stammen, sedan pulveriserar de fib-rerna med hjälp av stenyxor. Det synsgrova hål i träet där sagolarverna tuggatsig igenom. Vi bjuds på mera sagolarver,jag äter upp min innan vi kommer påatt vi måste ta kort. Tar kort på Dag närhan äter sin andra larv.Betté kommer tillbaka och hjälper tillmed slutet av plockningen på detta an-dra träd. Det blir ca 60 larver, 3-4 pupporoch 2 skalbaggar nu. Man bryter loss allaben på skalbaggen så att den inte skakrypa iväg, och gör inte som förragången då de ”bet” av nacken på dem.Betté plockar till sig en hand med larversom han bjuder oss på. Jag äter 2-3 st.,Dag och Margareta någon var. Vi visaratt resten kan gå till bärarna. De får ävennågra flera, de är inte lika ”svår-övertalade” som oss. Ruma Dayo, minpersonlige bärare, bjuder mig att äta medhonom. Sätter mig bredvid honom påen stock och äter ett par larver till.De paketerar larverna i palmblad, detblir bara ett par paket. Vi tycker att detkänns lite oroväckande eftersom det ärså få larver, hoppas att de andra grup-perna får tag i mera.De kommer dock att vara ute hela da-gen och ”skörda” hundratals träd efter-som färska sagolarver är den viktigastematen som gästerna ska bjudas på.Vi får en lat dag i solen varvat med bad.Jag försöker även sova en del för att ta
ikapp den missade nattsömnen men detgår inget vidare. Jag försöker även få nerupplevelserna på papper i min dagbok.Känns mycket svårt att sätta ord pådenna upplevelse som vi varit med om,inte många utomstående kan ha fått varamed om en sådan upplevelse.Det är varmt, 29°C och (bara) 75 % luft-fuktighetÄter lunch klockan 12:00, består avnybakade småbröd, kokt kål, morötter,lök, ost, paté och ”kinesisk” falukorv.En kortare promenad för att aktivera siglite innan det blir mera bad.Eftermiddagsfika 16:30, friterade ”sago-larver” (bananer). Vi får besök när visitter i baren, Tre Korowaikvinnor, tvåäldre och en som är i yngre tonåren, allaär gifta. Även några barn är med, fyrapojkar som är mellan 4-6 år och en flickasom är ca 3 år. Via Magnus och Lefamsom kan översätta från Indonesiska(Bahasa) till Korowai lyckas vi prata lite.Ingen av dem har varit i Yofofla, inte ensvarit ute vid floderna Ndairam Kabur iöster eller Sirets som ligger i väster. Dettatrots att det inte är så långt borta, ca.5km till Ndairam och ca. 10km tillSirets. Fler och fler ansluter. Magnussäger att jag är ogift, jag blir erbjudenen 8-åring. Den äldsta av kvinnorna,Dup, säger dock att jag är för vit, vi skrat-tar alla mycket. Säger att hon inte varitpå sagolarvsfest och sett vita människortidigare. Hon har två söner och två barn-barn.Sedan är det dags för middag igen ochett dygn har alltså passerat. Själva sago-larvsfesten är en helt annan historia samtäven vandringen hem till civilisationen(vad nu civilisation är) och avslutnings-dygnet på en öde ö utanför Biak.
17
Bukarest är en stor stad. De kolossalabyggnader den forne diktatorn lät upp-föra ger också ett storvulet intryck. Bortmed de hus som fanns och upp med detgigantiska Folkets Hus och den avenysom leder fram till det. Självfallet finnsockså en del vackert att se inte minstpåkostade parker. Vi tar dock tåget föratt komma upp till den vackra delenMaramures vid gränsen till Ukraina.Nattåget är bra, inte så värst moderntmen vår ledare vill försäkra oss om engod sömn så varje kupé får en vinflaskaatt dela. Den har avsedd effekt.
Tidigt på morgonen är vi uppe i stadenSighet och får en härlig generös frukostpå vårt hotell. Mätta och glada åker viut till en kreatursmarknad. Det vanli-gaste fordonet här ärhäst och vagn och kläd-seln särskilt hos kvin-norna minner om 100 årtillbaka i tiden. På mark-naden är det liv och rö-relse, där säljs hästar,kalvar, får, getter ochframför allt grisar. De förett förfärligt liv när destoppas i påsar eller omde är stora och skall upppå ett lastflak Alla harroligt det märks inte
minst vid det lilla bord där hembrändsnaps säljs.Det finns saltgruvor i trakten och däri-från kommer de grå saltstenarna som haren strykande åtgång.
I Sighet finns också Fängelsemuseet ettmuseum för offren och för motståndarnatill kommunismen. Ceacescu lät depor-tera intelligentian upp hit till att utståtortyr och andra grymheter.. Fängelsethar t.ex. kvar de bojor på golvet undernågra cm vatten där fången fick sitta iso-lerad för en försyndelse som t.ex att haförsökt att se ut genom fönstren.
Betryckta lämnar vi den ohyggliga plat-sen och tar oss ut till ”Den lyckliga kyr-kogården” Sapanta. Här har varje grav
En resa i det vackra Rumänien,men i skuggan av Ceacescu.Text och bild: Marianne och Stig Billing
Klosterkyrka från 1400-talet, ett världsarv.
18
smyckats med ett färgstarkt träkors meden utskuren text och bild. Artisten, detär bara en som har tillstånd till att göradem, bestämmer bild och text. Ingen fårlägga sig i hans arbete. Det gäller att hållasig väl med honom för att få ett vackerteftermäle.
Vi far genom vackra dalar med små byaroch kommer till Botiza, som är en litetstörre by. Vi bor på ett familjepensionatmed bra rum och badrum. Vår gruppdelas upp på fyra familjer. Vi får jätte-bra mat, spännande goda rätter, omelettoch pannkaka på morgonen och polentamed tillbehör på kvällen. Vi startar hären vandring i en underbar natur, som iSound of Music. Vi lär oss att här slårman med lie, traktorer har vi inte sett,här finns speciella höhässjor med höjoch sänkbara tak. Blommande äppelträdpå sluttningarna vittnar om att skördenav frukterna tas väl till vara. Vi vandrartill en ålderdomlig by där det görs texti-lier av hampa.
Vår buss hämtar oss och under vägentillbaka stannar vi till, vid vad de kallaren ”tvättinrättning”. En strid bäck rin-ner igenom ett hus ungefär som vid enkvarn och där ”tovade” kvinnorna storafiltar. Där inne finns också enhembränningsapparat. Det är tillåtet idet här landet. Mannen i huset är så gladatt se oss och för en ev. försäljning atthan iklädd den traditionella hatten, tarfram trumman och spelar och sjungerför oss. Visst handlar vi!
Nu lämnar vi Maramures för att ta ossöver ett pass i Karpaterna till denMoldaviska delen av Rumänien. Vi harsett världsarvskyrkor av trä tidigare men
här finns höjdarna. Det är kloster från1400-talet med målade bilder på alla si-dor både ute och inne. Bilderna är au-tentiska och är inte förbättrade. Det ärfascinerande och otroligt. En stor ochkraftig nunna guidar oss på tyska, honhar ett enormt kroppsspråk så ord hadeegentligen inte behövts. Vi lyssnade heltförtrollade och blev totalt gripna av hen-nes tolkning av målningarna. Vi är såpåverkade av henne att när hon knäböj-ande inne i kyrkan anmodar oss 10 attpå vårt eget språk med henne läsa Fa-der Vår stämmer vi unisont in. En stäm-ningsfull stund. Nåväl vårt nästa värld-sarv ligger inte så långt härifrån. Det ären något äldre kyrka också i ett kloster,vars målningar klarat tiden tand och allakrig. Här finns en jättemålning överDomedagen på kyrkans bakre fasad.Under vår härliga resa äter vi gärna pick-nick lunch ute. Maten köper vi i småbutiker under vägen. Det är skönt attsitta i solen på sluttningarna, äta detgoda brödet med skinka och ost till detgoda ölet.
När vi tar oss tillbaka till Transsylvanienoch kommer ut på bördiga slätter ser vistorkar som har bon uppe på telefon-stolparna. Vi ser hur de matar sina ungaroch inte störs av bilar och nyfikna.
Kreatursmarknaden i Sighet.
19
Sighisoara är som flera av de andra stä-derna i centrala Rumänien typiska borg-städer med murar och torn och vackrakyrkor. Tyvärr har Dracula-febern tagitöverhand på flera ställen. I den här sta-den föddes han på 1400-talet. Han he-ter egentligen Vlad Tepes.
Sibiu är 2007 en av Europas kultur-huvudstäder och vid vårt besök är hären stor jazzfestival.Brasov är en litet större stad. Gemen-samt för de här städerna är också att dengamla delen har hus i vackra färger..Borgen Bran ligger inte långt härifrånoch den anses vara Draculas borg. Hanlär ha suttit fängslad här, men det lärinte heller finnas ett uns sanning i detta.Borgen är dock småskaligt vacker ochligger på en höjd i en skön natur. Drott-ning Maria av Rumänien har ägt borgenoch det finns ett foto av henne i ett av
rummen. Hon var barnbarn till Drott-ning Victoria av England och såledeskusin med kronprinsessan Margareta påSofiero. Likheten är slående både tillutseende och till vad som sades om na-turintresse och välgörenhetsarbete.Nackdelen med platsen är den kommer-siella handeln nedanför slottet.
På vägen tillbaka till Bukarest får vi tadel av vinprovning och konstaterar attvinerna är riktigt bra. Vi stannar till föratt äta på en stor och välrenommeradrestaurang och märker att vi nu harkommit i turistpåverkade områden ochser med saknad tillbaka till det genuinaoch välkomnande i norr.
Det är Världens Resor som på ett allde-les utmärkt sätt planerat och genomförtdenna intressanta resa med oss 10 hel-singborgare.
Vacker och lättgången natur.
20
Mitt stora fritidsintresse är resor tillfrämmande länder, flera av turerna harblivit vandringar på hög höjd. I Sverigehar det endast varit en tre dagars fjäll-tur i Härjedalen, däremot flertal i devackra norska bergen. Jag och min flick-vän Kristina lyckades sommaren 2006nå Norges högsta punkt Galdhöpiggen2469 meter över havet. Det var en tuffdag med start och mål nere vid Spiter-stulen. Vi försökte nå toppen tio år tidi-gare men vände i snön, på grund av då-lig sikt. Norrmännen har ett bra uttryck:
det är ingen skam att snu. Jag försökte1995 nå högsta punkten på Rondane iNorge, men tät dimma fick mig att gåner igen.
1989 gjorde jag min första storavandringsresa, det var genom Zanskar-dalen i norra Indien. Det gick väldigt braatt pulsa i snö över Shingo La passet på5097 meters höjd.
Kristina och jag ingick i en grupp somhösten 1995 gjorde en lång vandring på
Drömmen om AconcaguaText och bild: Stellan Håkansson
Stellan och Kristina, Plaza del Mulas.
21
28 dagar i Nepal. Vi var uppe på drygt5000 meter en dag och nästa ned på3000 meters nivån. Kristina var heltframme vid klätterväggen till IslandPeak, alltså nästan 6000 m och honmådde bra.
Hösten 2005 gick vi i Mount Kenyamassivet, för att få acklimatisering införKilimanjaro, Kristina fick höjdsjuka, vil-ket innebar att hon kräktes och saknadematlust. Vi kom ändå upp på Point Len-ana 4985 meter, genom att gå den brantaoch korta vägen. Två dagar senare, bör-jade vi försöket mot Afrikas högstapunkt, Kilimanjaro 5895 meter. Vinådde toppen som planerat på min 50årsdag.
Nu var en av de sju kontinenternas hög-sta berg avklarat. Nästa mål varAconcagua 6962 meter i Argentina, detär världens högsta berg utanförHimalaya och Amerikas högsta punkt.Vi valde att följa med en norsk grupp,som planerat toppförsök den åttonde de-cember förra året. Det finns fleraklättringsmöjligheter, men bara en vand-ringsled till Andernas tak. Vinter-utrustning samt isyxa och stegjärn kräv-des, eftersom temperaturen brukadevara runt minus 25 grader och det blå-ser ibland 30 sekundmeter. Redan vid
första lägerplatsen var det läkarkontroll,där hade Kristina högt blodtryck, så honbörjade äta tabletter. Vi tältade någradagar på 3300 meter och fortsatte enlång dag till baslägret, som heter Plazade Mulas och ligger på 4365 metershöjd. Ny läkarkontroll, Kristina ochnågra till i gruppen måste äta blodtrycks-sänkande tabletter. Nästa tältplats heterCanada på 5043 meter, dit gick jag endag med 13 kg på ryggen, varav sju kgvar en del av gruppens matförråd, somskulle läggas under stenar däruppe. Jaghar aldrig varit så trött, det tog fyra tim-mar upp och en timme ned i den brantabacken, cirka 45 graders lutning. Kris-tina fick besked av doktorn att honmåste ned på lägre höjd, så jag valde attfölja med henne till låglandet och sta-den Mendoza.Jag har blivit bergtagen av Aconcagua,tänker varje dag på att jag var så nära,men ändå långt under toppen. Det åter-stod fem dagar upp, jobbigare för varjesteg, sedan tre hårda dagar utför medömma fötter.Jag måste tänka mer än två gånger omjag skall satsa på Aconcagua igen. Minfysik borde orka och pengar går väl attspara till ett nytt försök, men är det likabra väder där nästa gång? Största pro-blemet är att ladda om psyket för det ärett helvete där uppe i himmelen.
22
Vi hade redan sett fyra av ”The big five”.Nu återstod bara noshörning. Det var iKruger National Park i östra delen avSydafrika. Vi deltog i en så kalladeftermiddags-gamedriving, d v s satt i en4-hjulsdriven jeep och körde omkring ireservatet. Efter bara en kvarts körningsåg vi noshörningen på ca 20 metersavstånd. En hane, ett mäktigt köttbergpå ca 3 ton, som stod stilla och åt avgräset.
Senare under kvällen såg vår guide ochchaufför på ca 100 meters avstånd sexnoshörningar. Han stannande då till bi-len invid ett litet vattenhål på ca 5 x 5meter och antog att djuren var på vägmot detta vattenhål. Och mycket riktigt.De kom närmare och närmare. För attslutligen vara bara några meter från bi-len. Vi hörde deras fnysanden och sågderas blickar när de betraktade oss ochkände oss aningen nervösa, trots att visatt uppe i jeepen.
Men värre skulle det bli. I Hlane RoyalNational Park i Swaziland gjorde vi enså kallad ”bush-walk”, vilket innebar attvi gick till fots i parken med en guide,vars enda ”vapen” var en träpinne. Vihade väl gått i närmare två timmar ochinte sett något mer spännande äntermitstackar, en död sköldpadda och
några impalor (hjortdjur), när vi på av-stånd bland träden såg någranoshörningar, vilka dock genast gav sigiväg när de märkte av oss. Vi gjorde där-efter en kringgående rörelse och guidenförsökte spåra upp dem igen och efteren stund lyckades han och vi såg dem ilite öppnare terräng. Vi betraktade dempå vad som kändes som ett betryggandeavstånd på ca 30 – 40 meter, och förflyt-tade oss sen för att se dem ännu bättrerakt framifrån.
Då börjar en hona med unge att gå motvårt håll. Och guiden säger till oss attvara lugna, inga häftiga rörelser. På 20meters avstånd säger han till oss attkrypa ned i sittande ställning och ”bequiet”. Fortfarande kändes dock avstån-det till noshörningarna någorlunda ut-härdligt.
Men noshörningarna kom sakta allt när-mare. På ca 10 meters avstånd verkadenoshörningshonan överväga vad denskulle göra. Och den bestämde sig föratt fortsätta ytterligare ett par meter motoss. Så stannade den till på ca 6 – 7 me-ters avstånd och stod där och frustadeoch tittade på oss. Den lyfte emellanåthöger framben och tog omväxlande etthalvt steg framåt, för att strax därefterta frambenet ett halvt steg bakåt. Och
Möten med noshörningar,eller i närmaste lagetText och foto: Eric Skoog och Kristina Bergman
23
guiden viskade regelbundet ”be silent,don’t move”. Detta förlopp pågick i ca femminuter, men i den situation som vi be-fann oss i kändes det som en halv evig-het och man kan väl säga att vi alla igruppen var oerhört rädda. Att noshörn-ingen hade en unge med sig kändesockså som en komplicerande faktor,även om ungen själv inte tycktes särskiltintresserad av oss, utan mest verkadevilja ge sig iväg. En noshörningshonaväger 1,5 – 2 ton och att ha en sådanvarelse stirrande mot sig på bara någrameters avstånd utan skyddsnät, stäng-sel eller sittande i ett fordon, är absolutinte en lugn tillvaro.
Så där satt vi alltså och lekte ”arga le-ken” med noshörningshonan. Vi vågadeinte röra på oss, p g a risken att nos-hörningen skulle uppfatta det som en
aggressiv handling och anfalla oss. Tro-ligen var även hon lite fundersam på vadvi var för ena skumma figurer, men somtur var för oss, ledsnade hon till slut påvårt ”sällskap”, fnyste högljutt ochlufsade iväg och vi kunde andas ut. Allavar då ordentligt skärrade, men oerhörtlättade när hon försvann.
Tillbaka i lodgen sa flera av den inhem-ska befolkningen när de fick höra omvåra upplevelser bara ”too close, tooclose” och om detta var vi väl tämligenöverens.
Att vi senare under samma dag, men dåfrån jeep, fick se ett lejonpars kärleks-akt och därefter en stor elefanthannemed ”fem ben” rusa efter vår jeep varen storartad och intressant final på enalltför spännande dag.
Alldeles för nära!
24
1957 hittade jag en kurs om fjällnatur iSaltoluokta och reste dit. Förutom stu-dier av växter och djur gjorde vi kortarevandringsturer.En dag mötte vi två äldre damer somvandrat på Kungsleden. De hade bäraremed sig, två unga pojkar med jätterygg-säckar, och själva vandrade de med lättpackning och stavar. De var säkert inteså gamla som jag är nu, men då tycktejag de var uråldriga.Då kom tanken: ”Om de där gamlatanterna kan vandra på Kungsleden, såska väl jag också kunna!”Så kom det sig att jag 1958 startade mittlivs första långfjällvandring tillsammansmed min vän Evy. Vi åkte tåg, sen båtuppför Lulevatten, övernattade iSaltoluokta och fortsatte sen med båt tillStora Sjöfallet och Suorva. Längre gickinte båten. Men det fanns stig längsAkkajaure upp till Vakkotavare, där vårvandring skulle starta.Ombord på båten fanns en grupp hög-röstade stockholmare.- Stig 7-8 km efter sjön? Det är väl inget!Vi går!De hörde inte en av samernas stillsammakommentar:- Den stigen är för jäklig! Bara block-mark!Men vi hörde och frågade försiktigt omdet var någon av samerna som skullemed båt upp längs Akkajaure. Ja, enskulle till Ritsem. Jo, visst kunde vi fååka med. För en blygsam slant kom vibekvämt upp till Vakkotavare-kåtorna,STF hade inga stugor där ännu, bara tvåkåtor.
Min första fjällvandringText: Ulla Johansson
Bo i kåta! Bara det en upplevelse. Därinstallerade vi oss i godan ro. Fram pånattkröken kom stockholmarna, döds-trötta, sura och arga.- Nej aldrig mer fjällvandring!! Jag åkerhem!Vi två tjejer startade vår första dagsetapptidigt nästa morgon, 16 km tillTeusajaure. Vädret var mulet, lite regn,stigen var våt, ibland som en forsandebäck. Och vadställena var svåra. Grönaoch dumma som vi var, vadade vi på felställen och plurrade.- Jag kan inte vandra i våta kläder, samin kompis och skiftade till sitt endaombyte. Och plurrade snart nog igen!Nu fanns bara hennes rosa pyjamas kvaratt byta till så den fick det bli. Jag gick ivåta kläder, som snart nog torkade hjälp-ligt.Vår matutrustning var dålig, ett sprit-kök (utan lä-skydd). En kaffepanna,några pulversoppor och ett paket Pempotatismos. Det blev dåligt med mat dendagen. Har ni förresten försökt diskapotatismosrester ur en kaffepanna??Med kallt vatten? Gör inte det!!Med alla våra misstag tog det lång tidinnan vi avverkat 16 km. På trötta benkom vi fram till Teusajaure, en smal långsjö. Den måste vi över, stugan låg påandra sidan. Vi hade tur. På vår sida lågtvå båtar, hade det bara varit en hade vifått lov att ro över sjön tre gånger!Det var svårt nog med en gång. Vi vardåliga roddare och sicksackade fram.Två fiskande pojkar förbarmade sig öveross och tog oss på släp in till stugan. De
25
gav oss dessutom både fisk och potatis,så vi blev mätta.Sålunda styrkta startade vi med gott modnästa etapp, Teusajaure – Kaitumjaure.Vädret var bättre och vandringen gickbra, likaså tredje etappen till Singi.Fjärde dagen vandrade vi genom denmäktiga Siellavagge och kom fram tillKebnekaise Fjällstation mycket stoltaoch alldeles uthungrade.Här fanns mat! Ett buffébord! Jag åt tillsmagen stod i sju hörn och en snip.- Ett under att du inte sprack! sa minkompis.Kebnekaise! Nej upp till toppen gick viinte, Men till Tarfalasjön. Och jag upp-täckte Sveriges vackraste plats! Åtmins-tone tyckte jag det då. Förvisso är deten av de få högalpina miljöerna i Sverige.Vi vandrade ner till Nikkaluokta, fickskjuts över Ladjojaure av väderspå-mannen Enok Sarri i en motorbåt, somlastades så relingen gick längs med vat-tenytan.- Någonstans att bo i Nikkaluokta?- Jo nog kan ni få bo hos oss! sa Enok.
Så blev vi inackorderade hos Enok ochIngeborg Sarri.Nästa dag var det kyrkhelg, gudstjänst idet lilla Lappkapellet. Flickorna Sarri,(8-10 år) strök sina koltar för att varafina till kyrkobesöket. Efter gudstjäns-ten stod vi alla på kyrktrappan med vymot Kebnekaisemassivet och sjöng”Härlig är jorden”.Nu tycker man väl att vi borde varanöjda med vår resa. Men icke!- Så här långt åt norr kommer vi väl ald-rig mer, trodde Evy. Så det är bäst vi be-söker Abisko med. Det gjorde vi, Kiruna,Abisko, Riksgränsen och Narvik var vitill. Sen åkte vi hem, mycket nöjda ochstolta.Men det blev följder. Min kompis villealdrig mer äta pulverpotatismos. Det blevvärre för mig, jag blev ”fjällbiten” och harfjällvandrat nästan alla somrar sen dess.Senast nu i augusti, en snäll pensionärs-vandring i Härjedalsfjällen, tre dagar, till-sammans omkring 45 km. En fjällvand-ring kan ju vara: Regnig, stenig, jobbigoch ändå alldeles, alldeles underbar!
If you want to get the Swedes singingthen open a bottle of ice-cold snaps –which is the Swedish word for schnapps.Swedes drink snaps, flavoured withcraway, aniseed, coriander, fennel andwormwood, with herring (of course)and crayfish.You’ll please them no end if you, too,were to join in the singing of a ‘snapsvisa’(a song which accompanies schnapps).Here is an English transcription of oneof the most famous songs. Grab a Swede
Ur boken ”Sweden - the secret files” av Colin Moon -Snaps-
and sing along. Skål!Hell and goreChung hop father Allan Allan layHell and goreChung hop father Allan lay.
Oh handsome inter hell an tarHand hell air inter half an fourHell and gore!(Now knock it back in one)Chung hop father Allan lay.
26
Resemästarens sidor
KalendariumJubileumskryssningpå Donau17-27/5 2008.Fulltecknad.
Madagaskar5-21/9 20085 platser kvar.
Mekong22/10-21/11 2008Beställ program!
Förenade arabemiratenoch QatarOktober 2008Intresseanmälan.
Pitcairn30/11-22/12 2008Fulltecknad.
Kryssning på Grönland29/5-5/6 2009Beställ program!
Scilly-öarnaMaj/juni 2009Intresseanmälan.
Jag hoppas att ni har haft en härlig resevinter! Sedan sist har Pitcairnresan blivitfulltecknad och 6 resenärer åkte till Saudiarabien den 15 februari. I övrigt är detbara att boka in sig på de fina SGS-resorna. Utförliga program på resorna hittar dupå vår hemsida www.sgsresa.nu. De kan även rekvireras från respektive arrangör.
Lotta Borgiel, Resemästare
27
Beställ program!
JUBILEUMSKRYSSNING PÅ DONAU
Resan blev snabbt full och väntelistan lång. Därför överväger vi att upprepa resan2009. Vi återkommer om detta.Mer information: Lotta Borgiel påGränslösa Resors telefon 0151-209 00,e-post [email protected]
MADAGASKAR - VÄRLDENS MINSTA KONTINENT
Även om denna världens fjärde största ö tillhör Af-rika, så skulle det kunna vara en egen kontinent. Såunikt är det man ser på denna fantastiska ö - merpar-ten av floran och faunan är endemisk, det vill sägaden finns bara här. Vem har inte drömt om att kommanära lemurer och fascineras över mäktiga baobabträd?Nu kan din dröm bli sann - vi erbjuder en omfattanderundresa speciellt framtagen för SGS med svensk färd-ledare.Datum: 5-21/9 2008Preliminärt pris: 39 900 krProgram: Kon-Tiki Resor,Peter Grip, tel 08-31 26 00,e-post [email protected]
MEKONGFLODEN
På begäran upprepar Magnus Andersson sin SGS-resa längs Mekongfloden. Denkommer liksom tidigare att starta i Kunming, besöka en unik cham-festival iTibet och bergsbyar i Laos. Andra höjdpunkter är Luang Prabang, Vientiane,Angkortemplen, Phnom Penh och båtfärden med Mekongs Drottning iMekongdeltat. Resan avslutas i Saigon. Läs mer om resan i tidigare Briefing, t exmars 2005 Nr. 55Datum: 22/10-21/11 2008Pris: cirka 40.000 krProgram: Beställs av Gränslösa Resor,Lotta Borgiel, 0151-209 00, [email protected]ör: Magnus Andersson i samarbetemed Gränslösa Resor.
Fulltecknad!
5 platser kvar!
28
Anmäl intresse!
FÖRENADE ARABEMIRATEN OCH QATAR
Förenade Arabemiraten ligger på den Arabiska halvön. De 7 emiratens samman-lagde yta är inte större än Svealand, men när man färdas genom ökenlandskapen,känns landet enormt stort. Varje emirat har en huvudstad men UAE:s egentligahuvudstad är Abu Dhabi i emiratet med samma namn. I varje emirat finns ettklocktorn och det är mellan dessa man räknar avstånden. Först när man på nyttser ett torn, vet man, att nu är det ett nytt emirat. Emiratens två resurser är oljaoch sand, man söker efter mera olja men önskar sig gärna mindre sand - ochvatten är en bristvara. Abu Dhabi är det största av de sju emiraten. På 60-taletfanns det här endast några ”hyddor”. Idag är staden Abu Dhabi MellanösternsManhattan med pampiga byggnader. Ajman är det minsta emiratet. Al Ain harblivit ett slags kulturellt centrum. Här har danskarna gjort arkeologiskautgrävningar och här finns en intressant blomsterpark, Hili Gardens. I Dubaivandrar vi på smågatorna samt besöker Guld-souqen med 100-tals butiker. På enkonstgjord ö ligger Birj Al Arab, ett 7-stjärnigt hotell, som anses som ett av värl-dens mest luxuösa… Vi gör en utflykt till någon av de många oaserna, där detfinns grönska, dadelpalmer och porlande bevattningskanaler.
Vägen till GulfenVi besöker också det tämligen okända landet Qatar, som endast är 24 mil frånnorr till söder och 16 mil brett och omgivet av den Arabiska Gulfen på 3 sidor.Nåja, TVstationen Al Qasira har vi alla hört talas om. Ett land, som skryter mednoll kriminalitet. I huvudstaden Doha, finns det bl.a. vackra moskeér. Den starkaarabiska hästen finns här. Kamelmarknaden med ”ökenskeppen” förtjänar ettbesök, likaså oryx-farmen i Shahaniya, som grundades då det endast fanns 7oryxantiloper kvar. En resa till Förenade Arabemiraten och Qatar kommer duinte att ångra. Livet är väsensskilt, upplevelserna annorlunda. Du känner digvälkommen!Datum: cirka 12 dagar i oktober 2008Pris: ännu ej fastställt. Margot åker till ITB i Berlin i mars för att samla informa-tion och få priser.Arrangör: Margot Lindeson genomSjöresebyrå/Skandinavisk Resebyrå (tel 08-411 49 80).Intresseanmälan och mer information:Margot Lindeson, tel 08-18 85 38,e-post [email protected].
29
I BOUNTYS KÖLVATTEN TILL PITCAIRN,Nya Zeeland, Rarotonga och Tahiti med pitcairnexpertenAnders Källgård
Hur ofta får man chans att besöka den mytomspunna ön Pitcairn, världens kan-ske mest isolerade bebodda ö? Att tillsammans med en av Sveriges främstapitcairnexperter resa i fartyget Bountys kölvatten? Sällan, men här är ett ypper-ligt tillfälle! Lägg till detta vita sandstränder, orörda korallrev och regnskog.Det tillfället tog 12 resenärer och resan är nu full-tecknad, men du kan fortfarande ställa dig på vänte-lista.Datum: 30 november – 22 december 2008 med möjlig-het att förlänga i Asien, Nya Zeeland, Söderhavet och /eller USAPris: 82.000 kr exkl flygPris för flyg med Air New Zealand: Från 12.920 kr(återbetalningsbar) + skatt ca 2.700 kr.Beställ program: Gränslösa Resor,Lotta Borgiel, 0151-209 00,[email protected]
KRYSSNING PÅ GRÖNLAND
Vi kombinerar Grönlands huvudstad Nuuk med den unika kultur som finns därmed Ilulissats fantastiska miljö av isberg vid den stora isfjorden. Du besöker två
Fulltecknad!
30
spännande städer och hela resan har ni tillgång till svensktalande guide.
Två dagar kommer att tillbringas i huvudstaden Nuuk som är ett modernt cen-trum, med många goda restauranger och med ett stort kulturellt utbud. Vi kom-mer att resa med båt till Ilulissat där det finns gott om tid att titta sig mätt på dejättelika isbergen i isfjorden. Besöket inleds med en stadsvandring. Det kommeräven att göras en vandring till den gamla boplatsen Sermermiut, där vi om vädrettillåter äter vår lunch medan vi tittar ut över de jättelika isbergen och inser natu-rens storhet. På vägen till Ilulissat så anlöper vi med kustskeppet ett antal städerdär vi även hoppas hinna med en kortare guidad stadsvandring i Sisimiut. Vikommer med hjälp av vår guide att under dessa dagar uppleva en hel del av vadGrönland av i dag har att erbjuda när det gäller kultur, stadsliv och natur.
Pris (SEK) per person preliminärt: 26.500:-Preliminärt datum: 29 maj – 5 juni 2009.Antal deltagare: Max 15Arrangör: Monika Larsson, Grönlandsresor AB,Betselvägen 1, 177 58 Järfälla, www.gronlandsresor.se,Tel 08-556 269 70.
SCILLYÖARNA
På vårmötet 2007 uttrycktes intresse för att göra en SGS-resa på närmare håll.Isabel Olesen som är med i resegruppen arbetar därför med en resa för SGS tillScillyöarna i England, en sällan besökt ögrupp längst ut i havsbandet. Hit reserman för naturen, lugn och ro, men området är också intressant arkeologiskt.
Isabel skriver:Isles of Scilly er et område bestående af 5 beboede og ca. 50 ubeboede øerbeliggende i ca. 450 km. sydvest for Lands End, i det sydligste England. Dennærmeste nabo mod vest er New Foundland. De 5 beboede øer er: St. Mary’s,som er den største (ca. 3 x 4 km.), Tresco, Bryher, St. Martin’s og St. Agnes.
På grund af beliggenheden i golfstrømmen er der et relativt mildt klima.Naturen er enestående, og der er en stor biodiversitet både hvad angår planter,sommerfugle og fugle. Mange fugle yngler på øerne. Der er ikke meget trafik, tilgengæld er der mange vandrestier, hvorfra man nyde naturen og de arkæologiskinteressante steder.
Menneskenes tilstedeværelse på øerne kan dateres helt tilbage til før vi blev tilhomo sapiens (10.000 fvt.). Siden bronzealderen har mennesket været fast-
Beställ program!
31
Intresseanmälan
till resemästaren!
boende på øerne. Der er forskellige spor af menneskene gennem tiderne i form afruiner, kunstgenstande mm.
Ud over den naturligt forekommende flora, er der også en botanisk have (TheAbbey Garden), der bl.a. har subtropiske planter helt uden hjælp fra drivhus.
Havet omkring Scilly er krystalklart. Man kan tage på bådture, hvor man besøgerde ubeboede øer og ser på sæler og søfugle. Nogle steder kan man også se ruinerfra romertiden under vandet.
Hvis man skulle være interesseret i at se mere,kan man gå ind på Isles og Scilly’s hjemmeside.www.simplyscilly.uk.com
Rapport från SGS Väst-träff i GöteborgSöndagen den 17 februari mötte 44 gladaSGS-are upp på den trevliga Annedals-gården i Göteborg.Monika Apell hälsade välkommen ochlämnade ordet till Håkan Bergström,som har gjort åtskilliga resor och såle-des har mycket att berätta. Dagens rub-rik var ”Öar”. Håkan tog oss med påbildsafari i den subantarktiska övärldenoch till hissnande, vackra vyer på NyaZeelands sydö, där man faktiskt kan fåen provkarta på det mesta som natur ochdjurvärld har att erbjuda. Om detta ochmycket mer kan man läsa i Håkans bok-serie ”Såvitt jag kan minnas...”Sedan blev det smörgåspaus och tillfälletill meningsutbyte mellan deltagarna.Ewa Knutson hade med kort varselplockat fram intressanta bilder från Bor-neo. Hennes fågelbilder var betagande.Många av dagens SGS-are var med påkryssningen till Västindien för sex årsedan och fick nu återuppleva platser
och vyer som vi andra också njöt av.Under kaffe- och pratpausen som följdekunde vi bläddra i Ingela Lundgrens di-gra album med foton från en resa i majförra året till nordatlantens ögrupper. Visåg de karga landskapen med sina ka-rakteristiska byggnader, en del i ruiner.Eva och Anders Gezelius har varit på Fijioch Samoa. Anders kunde tyvärr intevara med i dag, men Eva klarade bild-visningen och berättade spännande upp-levelser på ett medryckande sätt. Vi fickse hur man deltog i familjens måltideroch kyrkobesök uppklädda som Samoasinvånare. Att sova innanför myggnät i”öppna hus” verkade också fungera.Så efter fyra fantastiska timmar i fjärranvarma och fängslande ö-världar vand-rade vi ut i den göteborgska verklighe-ten, men med drömmen om att någongång få uppleva något av allt detta.Anita Ström och Per Armstrong
32
Sverige
Porto betalt
B
Avs
: SG
S, C
/O E
lly
Mat
tsso
n,
Snic
karb
acke
n 8
, 150
23
En
hör
na
