Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.

N:r 23 (442) Fredagen den 5 juni 1896. 9:de årg. P r e n u m e r a t i o n s p r i s p r å r :

Idun ensam L _. kr. 5. Iduns Modet. , fjortondagsuppl. i 5 Iduns Modet. , mänadsuppl. » 3 iBarngarderoben- - __ > 3

B y r å : K l a r a s ö d r a k y r k o g . 1 6 ,

A l l m . telef. 6 1 4 7 . 1 tr.

Prenumeration sker å alla post­anstalter i riket.

R e d a k t ö r o c h u t g i f v a r e :

FRITHIOF HELLBERG. Trätfas säkrast kl. 2—3.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

T J t g i f n i n g s t i d :

h v a r j e h e l g f r i f r e d a g .

Lösnummerpr is 15 öre (15sn:r endast för kompletteringar.)

A m i < > i i s | » r i s ;

35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp- rad

L o u i s e R e u t e r s k i ö I d , född N o r d e n f a l k .

I Inder d e n g å n g n a v e c k a n har j u hela vär lden haft sina b l ickar

^ r ik tade p å » R y s s l a n d s hjärta», d e n he l iga s taden v i d M o s k w a s

stränder, dit tusentals gäs ter från vär ldens alla l and församla ts

för att närvara v i d de t märk l iga ö g o n b l i c k , då alla ryssars själf-

härskare ke jsar Niko laus I I p r y d d e sitt hu fvud m e d A l e x a n d e r

N e w s k y s o c h Pe te r den stores s tol ta krona .

Sällan, o m ens n å g o n s i n

har vä l en dy l ik h ö g t i d "firats

m e d större p rak t än den , s o m

här u tveck l ades u n d e r de tren-

ne dagar d e egen t l iga krö­

n i n g s h ö g t i d l i g h e t e r n a påg in-

g o . — M a n h a d e o c k s å t ag i t

s ig g o d t id at t o r d n a det

hela , t y d e g o d a ryssa rne äro

f ö g a for t färdiga . — »Ni k o m ­

m a h i t för att p å några da­

gar t aga i skä r skådande h v a d

v i fö rbe red t i t v ä n n e år ,» sade

m r G e o r g e d e Sers lavine till

den , s o m skrifver det ta . A l l a ,

' s o m på n å g o t sätt haf t m e d

k r ö n i n g e n att gö ra , ha fva va­

rit fu l lkoml ig t ö fver lupna , s o m

m a n säger, unde r der iaa t id .

L e j o n p a r t e n häraf har natur­

l ig tvis fallit p å hofd ign i t ä re rna

o c h d e f r ä m m a n d e beskick­

n inga rna .

I van l iga fall äro, s o m bo­

kant , d ip loma te rna bosa t t a i

St. Pe t e r sbu rg , m e n unde r

k rön ingshög t id l i ghe t e rna haf­

v a d e alla neds lag i t s ina b o ­

pålar i r ikets andra s tad.

V å r i M o s k w a bosa t t e lands­

m a n , herr Carl H a g m a n , h a d e

m e d äkta r y s k gästfr ihet upp ­

låtit sitt l uxuösa v i d Balt-

sehaja Niki t ska ja b e l ä g n a pa­

lats till svenska l ega t ionens

f ö r f o g a n d e . V å r be sk i ckn ing

va r ä fven b l a n d d e bäst lo­

ge rade , under de t m å n g a andra h a d e fått n ö j a s ig m e d t äml igen

b l y g s a m m a bos täde r af de t enkla skälet, att några andra ej s t o d o

till att få.

Säker l igen skall de t in t ressera I d u n s läsarinnor att se por t rä t te t

af den kv inna , s o m representerade d e n svenska ä l skvärdhe ten

o c h b e h a g e t vid d e n oafbru tna fö l jd af l y s a n d e banket ter , ba ler ,

ga laföres tä l ln ingar o c h fester

af a l l ehanda s lag, hvara f krö-

n i n g s d a g a r n e i l lustrerades —•

vår r y s k e minis te rs m a k a .

H o n s tä l lde de t o c k s å själf

genas t m e d i n t a g a n d e bered­

vi l l ighe t till vå r d i spos i t ion ,

d å I d u n s representan t h ä r o m

d a g e n u p p v a k t a d e h e n n e un­

der hennes t i l lfäl l iga uppehå l l

i M o s k w a .

I de t svenska ministerresi­

dense t v i d N e w a n s s t ränder

röna s tädse r e sande l a n d s m ä n

det hjär t l igaste , af nob l e s s

o c h o t v u n g e n h e t p r ä g l a d e mo t ­

t agande , och de t ta fö rhå l lande

har fortfari t o förändrad t un­

der de b r å d s k a n d e k rön ings -

dagarne .

D e t är i h e m m e t s vär ld ,

s o m fru Reu te r sk iö ld skuri t

s ina lagrar; , h o n har ej g jo r t

sig n å g o t n a m n i n o m k o n s t e n

eller l i t teraturen. F ö r öfr igt

skul le h o n a ldr ig finna till­

fälle därtill . H e n n e s pl ikter

s o m m a k a till en m a n , s o m

bek läde r en af våra v ik t igas te

o c h m e s t m a k t p å l i g g a n d e di­

p loma t i ska poster , hennes

e g e n s k a p af vä rd inna i en

l y s a n d e soc ie te t upp tage r m e r

än vä l all d e n t id , hva rö fve r

h o n k a n d i sponera .

Sör j i c k e den kraft , s o m k v ä f d fö rg i ck , S o m i n g e n n ä r a n d e l i fs luf t f i ck ; D e n v a r b lo t t d ö m d a t t f ö r b l ö d a .

T y v i l l en flamma m o t h i m l e n slå, E n m ä k t i g t a n k e t i l l l juse t nå, K a n in te t h inde r den d ö d a !

Ellen Lundberg.

N u har M o s k w a åter snart ik lädt sig hvar-

dagsdräk t . K e j s a r e n beg i fve r sig t i l lbaka

till Peterhof, o c h de furst l iga gäs terna

skingras . M a n ser ej m e r p å K r e m l s bo rg ­

gå rd eller p å T w e r s k o i B o u l e v a r d Lhi H u n g

Changs g e m y t l i g a ansikte eller marska lk

Y a m a g a t a s g u l d s m i d d a un i fo rm. Ils sont

passés ces jours des fetes.

M e n de af våra r e sande l andsmän , s o m

b e s ö k t d e n he l iga s taden unde r dessa da­

gar , skola säker l igen ha palatset v i d Balt-

scha ja Niki tskaja o c h dess ä l skvärda vär­

d inna i t a c k s a m h å g k o m s t .

Mari Mihi.

*

6

Släden kommer!

R x S e n . &ö«rt.roe-fc, AUxj-fPen-Se, A t t o m - m e n . 3 e ,

oJp-töi/ teu-Se ^cVfcj^ocJefc *vc2 ovet o f t e n e i - r e .

oineuei* a j ; ftuwJe dhCowiAte* p å . (^t&ne-ne.

Ratten tibtet i aite, ÉBå&lie,

(^•EäSen. 1/u.Ae* i alle- i ^ C å å l l e ,

^ £ a 3 e * u f e oue-fc £Bo£cje-fciae cjiå/fc.

äl-3 cjfj.eiin.ena. ^o - tSen- ocjp cB tombte f co f c i / i r i f e i a

S D a n a p e og- 2 ) u . j k e o p f m o 3 ffiÅmHem

2 ) f c a , c j e n 3 e pVein. ooe-fc { / u - A e « 3 e 8 c j n e .

(^EäSe-n AiiAe-fc m a ^ t t ^ t i ofliouen,

oSuAe-fc i Datnxej -Bej;*i.eia3e Slecjfne,

ÖLnSeCoAt i > e n t e n 3 e l /vj t tefc ^ o t 3 e n (

^ å t ^ R ^ e ^ A 3 a n a p e 3 e (^EctSeAto-tSen

SVu/Ke- t j^e-tnfc o u e i - J C a / u e t u 3 ;

(9Lfo 3 e t AtäåkeSe,

i i m e S e , H n a . & R e 3 e ,

0 U 3

Q S \ J . I O 3 e* oio-tg-! SLlia3e<fc QHj/n.3evi o u n S e i a .

0 $ \ i H & e 3 3 e n Aot - j .en.3e ^.o<fc3 j ; ta . ( ^ ' t u i a 3 e n . J

JCuafe ocjf fenuAb -unSe-fc 2 ) o 3 e « A o f n e .

ojo-fc^ e-fc o i l j . n 3 ; u n S e t - o i o f c c j e n ^amo^en

' S a u j og- A t n j n e 3 e £BoEc|ec | ;an .Cjfen ;

e j . 3 e n - qeAte ÖäEomAt a t A e .

(^tctSe-n &ommet\ 3"ia ouen, |;ta ouen!

o j e ! S)et {•u.Ae-t, 3 e t | [ a m m e t i oftiouen,,

' o5 ' t i , {ne3en . fi-tij.Se-fc t Ju-Bel? t i 3 .

2 D a - m . p e 3 •po-fcR-u.nSe-t ''v^ct^A&xj.e^A 'SotSe-n.:

) ) J C i / m . ? u n Aen3e<t JL\| .&f\eia. -til' ^ o t 3 e n ,

^otSenA <^Ea3e fionaw-e* j;*a C j /uD.»

H e l e n a N y b l o m .

Våra söners framtid. Också några synpunkter af Inoognita.

(Forts. o. slut.)

M e d m ä n n e n s van l iga r ingak tn ing för

kv innans spl i t t rade v e r k s a m h e t i h e m m e t ,

anser vår ärade förfat tare den al ldeles lik­

t y d i g m e d lättja, syss lo löshe t , odug l ighe t .

I hans ö g o n t y c k e s denna ve rksamhe t va ra

al ldeles ident i sk m e d hushå l l sbes tyr ; dessa

senare äro natur l ig tvis af m y c k e t stor v ikt ,

d o c k omfa t t a de ej på långt när hela kvin­

nans uppgi f t i h e m m e t . Jag tänker n u icke

b lo t t på h u s m o d e r n , u tan före t rädesvis p å

den v u x n a dot tern , s o m t i l läfventyrs har för­

sakat en m e r a o b e r o e n d e s tä l lning för att i

ö d m j u k , uppoff rande kär lek va ra de sina

till h jä lp o c h s t ö d ; h o n har k a n h ä n d a en

m o r , s o m i t jugu , trettio år t röt ta t u t sig

m e d hushå l l sgö romål o c h n u behö fve r li tet

l indr ing , en far, s o m behöfve r hjä lp v i d sina

skrifverier, y n g r e sy skon , hv i lkas läxläsning

h o n k a n öfvervaka , s läkt ingar o c h vänner ,

s o m a l l t somoftas t tarf va n å g o n handräckn ing ;

den , s o m vil l t jäna sina m e d m ä n n i s k o r —

äfven u tan att häng i fva s ig åt en »febr i l

vä lgörenhe t s i fve r» — b e h ö f v e r v iss t i cke

l ägga hände rna i kors , t y de t finns så oänd­

l igt m y c k e t att g ö r a :

»Här är så mången brant att jämna, Så många ack, så många ve, Här är så mången bön att be, Här är så mycken hjälp att lämna, Här är så mycken tröst att ge.» *

V i b e h ö f v a j u s t kv innor , s o m icke äro

b u n d n a g e n o m ett b e s t ä m d t y rke , s o m kun­

n a split tra sina krafter för att här utfyl la

en lucka , där räcka en h jä lpsam hand , s o m

vi l ja försaka » n u t i d s k v i n n a n s » stolta ideal ,

en obe roende , vä l af lönad stäl lning, o c h g ö r a

sig till allas t jänarinnor .

Ä f v e n o m vi n u inskränka vår uppfat t­

n ing af heml i fve t s mångsk i f t ande uppgif ter

o c h endas t t änka p å de egent l iga hushålls-

g ö r o m å l e n , skulle i cke g e n o m döt t rarnas fli­

t igare de l t agande däri jungf rurnas antal be­

tyd l i g t k u n n a nedsä t tas o c h d e n b r i n n a n d e

t jäns tefolksfrågan d ä r i g e n o m fö renk las? —

O c h ännu en sak : Ä r de t i cke n o g , att den

n u v a r a n d e ku l tu ru tveck l ingen tv ingar de

flesta m ä n att bli spec ia l i s te r? O m n u äfven

k v i n n o r u tan u n d a n t a g skola hängi fva s ig

åt fackstudier , hva r tar d å den a l lmänna

b i l d n i n g e n v ä g e n , denna de andl iga f ö r m ö -

genhe te rnas h a r m o n i s k a u tveck l ing , s o m är

raka mo t sa t s en till en ens id ig special-utbild­

n i n g ? J ag tror, att det , s o m till fö l jd af

t idens oemot s t ånd l i ga kraf hotar att g å för-

loradt för de t m a n l i g a släktet, de t b ö r a v i

k v i n n o r värna, värna de t i cke mins t för våra

m ä n s , våra b röders , våra söners skull , på

hv i lka en l u g n o c h b i ldad a tmosfär i n o m

h e m m e t efter dagens j ä k t a n d e bes ty r säker­

l igen mås t e ve rka v ä l g ö r a n d e o c h upplif-

v a n d e .

V i d det ta tillfälle skulle j a g vi l ja b ry t a

en lans för den så illa å tgångna »forn t ids­

k v i n n a n » . H u r d e n n a vare lse var beskaffad

här i Sver ige , v e t j a g icke , m e n i mi t t fjär­

ran h e m l a n d har j a g sett m å n g a exempla r

* C. W. Strandberg

af det ta i »Her ibe r t s» ö g o n så ö m k l i g a släkte,

o c h j a g får säga, att enl igt m i n tanke »nu­

t ids -» o c h t. o . m . » f r a m t i d s k v i n n a n » skulle

ha åtskil l igt att lära af d e m . J ag har bl ifvi t

uppfos t r ad af en sådan fo rn t idskv inna —

h o n var f ö d d i å rhundrade ts bö r j an — m e n

aldrig k a n j a g minnas , att h o n lärde oss ,

att v i skulle sätta oss ner » m e d hände rna

i skö te t o c h vän ta p å f r a m t i d e n » , d. v . s.

på en m e r eller m i n d r e accep tabe l friare.

H o n tillät oss a ldr ig att vara syss lo lösa ,

hon fö re speg lade oss aldrig, att n å g o t » v i d ­

unde r l ig t» skulle k o m m a , m e n h o n lärde oss

i cke heller, att kv innans uppgi f t va r att

a r m b å g a s ig f ram g e n o m vär lden o c h kappas

m e d m ä n n e n o m de bäs ta b rödb i t a rne . Däre­

m o t lärde h o n oss , att j u m i n d r e v i tänkte

p å oss själfva, j u m i n d r e anspråk v i h a d e

p å l ifvet, dess lyck l iga re skulle v i bli , o c h

d e n n a l ä r d o m , t ror j a g , passar så vä l för

gifta s o m för ogif ta kv innor . H e n n e s infly­

t a n d e s träckte s ig långt u töf ver hennes famil j s

gränser , o c h de m e s t b e g å f v a d e m ä n funno

en vede rkv icke l se i att u t b y t a tankar m e d

d e n n a flnbildade kv inna , s o m k u n d e » tänka

s j ä l f s t änd ig t» , en sak, s o m verk l igen i cke

b lo t t är » n u t i d s k v i n n a n » förbehål le t . H o n

a rbe tade he la sitt lif i cke b lo t t m e d hufvu-

de t — h o n var sin m a k e s hjä lpreda unde r

d e svåraste fö rhå l landen — , icke b lo t t m e d

händerna — h o n h a d e ett m y c k e t stort hus­

håll, s o m h o n p å de t omsorgsfu l las te sköt te —

utan f ramför allt m e d hjär tat ; det ta är i cke

de t m i n s t upps l i t ande arbetet , m e n det är

ett arbete i de t fö rdo lda , s o m i n g e n ser.

K u n d e j a g få m i n a döt t rar att l ikna henne ,

då skulle j a g sanner l igen känna m i g t r y g g

a n g å e n d e deras f ramtid. I hvi lke t h e m deras

lif än skulle förflyta, o m i fadershuset , i ett

ege t h e m eller v i d en f r ä m m a n d e härd , al­

dr ig skulle de t bli ett ony t t ig t och förfe ladt

lif, u tan d e skulle , hvar de än h a m n a d e ,

så kär lek o c h skörda vä ls ignelse .

D e n n a » fo rn t i d skv inna» är för res ten icke

den e n d a af s a m m a slag j a g känt o c h be­

undra t . Ä f v e n b l and äldre f röknar har j a g

känt m å n g a , hvi lka , u tan att ha n å g o t sär-

ski ldt lefnadskall , på ett gagnr ik t sätt fy l lde

sin plats i l ifvet o c h b i d r o g o till b å d e s in

egen o c h andras lycka . Själ fviska o c h miss­

n ö j d a u n g m o r k o m m a i l ikhet m e d själfvi­

ska o c h m i s s n ö j d a m ä n att finnas i alla t ider,

så länge vår j o r d icke är fö rvand lad till ett

guds r ike .

I ett a f seende är j a g fu l lkoml ig t ense m e d

den ärade art ikelförfattaren. Syss lo lös b ö r

i n g e n g å här på vår j o r d , arbetet är källan

till all t iml ig l y c k a o c h hälsa, m e n det finns

m å n g a s lags arbete , o c h de spl i t t rade gö ro -

må len i h e m m e n höra i nga lunda till de lät­

taste eller mins t n ö d v ä n d i g a . J ag vil l i kort­

he t s ammanfa t t a m i n m e n i n g h ä r o m . För­

m ö g n a flickor b ö r a i cke be rö fva sina mede l ­

lösa m e d s y s t r a r deras s p a r s a m m a i n k o m s t ,

u tan skaffa sig sysse lsä t tn ing p å ofvan an­

t y d d a sätt; o c h m e d e l l ö s a flickor b ö r a akta

sig för att i s törre u t s t räckn ing än s o m hittills

sket t t r änga s ig in på m a n n e n s l e fnadsbanor

o c h d ä r i g e n o m skapa en skara af syss lo lösa

eller dål igt af lönade män , för hv i lka gifter­

måle t blir en o m ö j l i g h e t eller å tmins tone

någon t ing de icke k u n n a t änka på, förrän

de ha slitit ut s in bäs ta u n g d o m s - och man­

nakraft , en oms tänd ighe t , s o m k o m m e r att

m e n l i g t inverka äfven på k o m m a n d e gene­

rat ioner .

A t t den o r o v ä c k a n d e m i n s k n i n g e n i äkten­

skapen i h ö g g rad härflyter från d e n tillta­

g a n d e l yxen , anmärker » I i e r i b e r t » fu l lkom­

l igt r iktigt . D e t är därför en m o d e r s oaf-

v is l iga pl ikt att vän ja sina döt t rar v id enkel­

he t o c h f ö r n ö j s a m h e t ; bl i d e gif ta, nåväl ,

då bl i d e i cke några dy rba ra lyxar t ik lar för

d e m ä n , hvi lkas h jä lp de skola bl i , o c h bli

de i cke gif ta, så få d e dess lättare för att

finna s ig i den stäl lning, G u d anvisar d e m .

Ma jo r S c h e n s t r ö m har g jo r t en stor insats

i b e k ä m p a n d e t af våra socia la missförhål­

l anden g e n o m sitt energ i ska p å p e k a n d e af

n ju tn ings lys tnadens oöfverskåd l iga fö l jder .

J a g märke r m e d häpnad , att m i n uppsa ts

inga lunda håller, h v a d ti teln ut lofvar . D e t

va r j u o m »vå ra söners f r a m t i d » j a g skulle

tala, m e n i stället har j a g före t rädesvis

y t t ra t m i g o m döt t rarnas . T i te ln är d o c k

i cke al ldeles oberä t t igad . D e t är ve rk l igen

fa rhågan för våra söners utsikter i l i fvet ,

s o m k o m m i t m i g att g r ipa till pennan , m e n

d å de t j u gä l lde att g ö r a några inkas t m o t

» H e r i b e r t s » förs lag , fick j a g m ö t a h o n o m

på hans e g e n m a r k . För res ten äro d e b å d a

k ö n e n s int ressen så nära fö rkn ippade , att

de i cke gä rna k u n n a behand la s hvar för

sig. D e t finns na t i ona l ekonomiska synpunk­

ter, s o m icke få förbises , när de t är f rågan

o m kv innans v e r k s a m h e t s o m r å d e . J ag är

i n g a l u n d a k o m p e t e n t att nä rmare u t reda

dessa , j a g vi l le endas t g ö r a u p p m ä r k s a m

på, at t f rågan o m k v i n n a n s arbete i cke är

fullt så enke l s o m m å n g e n tror. I vår t

k o m p l i c e r a d e samhäl l smaskiner i mås te hvar je

del vara vä l afpassad o c h stå på sin rätta

plats , annars k o m m e r det hela i o lag .

*

Cinclblommor o c \ rosor. Novell af A. G—n. Öfvers. för Iclun.

e smala fina fingrarne framtrollade på det mörka tyget de läckraste blommor, knoppar

och blad. Utan uppehåll ilade penseln fram och tillbaka; ettstreck,en färgklick här och där och ur detta kaos framsprang en blomsterprakt, till hvil-ken fantasi och hjärta sade sitt »varde». Hjärtat var medarbetare, ty det gällde att i tid hinna en brudgåfva färdig. Det gällde en lycklig brud i Men för målarinnan själf hägrade ingen lycka.

Lindblommor och rosor uppstodo så på sol­fjäderns gazbotten. Lindblommor och rosor formade sig i hennes själ till en ram, inom hvil-ken det förflutna drog förbi.

Framför trappan till den lilla prästgården stod det väldiga lindträdet, bredande sina grenar öf-ver det röda tegeltaket, och därunder intill väg­gen frodades rosenbuskar i vildaste yppighet, klättrade nyfiket upp till fönstren och omslöto dem som en ram. Men linden sträckte sina gre­nar bort öfver slånbärshäcken in i' den närbeläg­na grefliga trädgården.

Prästens Lisa och unge grefve Fritz hade va­rit goda vänner, redan innan de kunde se öfver häcken. De träffades hvar enda dag i trädgår­den, och tillsammans inhämtade de vetandets första grunder.

Slånbärshäcken växte och barnen blefvo stora. Fritz gick nu i skola i hufvudstaden, men då han var hemma under ferierna, kröp han så ofta han kunde genom den täta häcken in i grann-trädgården. Men i hemlighet måste det ske, ty den stolta modern tålde ej att hennes telning, grefvevärdighetens arftagare, stod på förtrolig fot med den enkla prästfamiljen.

Prästens Lisa var nu sjutton år, Fritz tjuguett. I den varma sommarkvällens skymning möttes den brunlockige ynglingen och hans blonda väninna under lindens grenar för att åter säga farväl före

en lång skilsmässa. Hans kraftiga arm omslöt den späda gestalten, hans läppar funno hennes röda mun och ord af den innerligaste älskling växlades. En framtid full af lycka och solsken målade sig för båda. — »Lef väl, min kärlek, vi ses åter!» ljöd det för sista gången på an­dra sidan slånbärshäcken. »Farväl till nästa år.»

Men nästa år bröt stormen lös öfver Tyskland. Dess hjältemodiga söner, förnäma och låga, käm­pade sida vid sida på fransk jord. Ur tusende sår vällde hjärtblodet fram — röda rosor, brutna för fosterlandet. Grefve Fritz hade varit en af de första, som kastat böckerna åsido och gripit till svärdet, trots alla tårar af modern, som ej ville släppa sin älskling.

Därpå ringde klockorna åter in freden, äfven i den stilla landsförsamlingen, — men snart där­på ljödo dödsklockorna för Lisas far. Sorgliga dagar följde. Den jublande känslan efter den ångestfulla tidens slut förbyttes till djupaste sorg, ty med försörjaren förlorade prästfamiljen det gamla hemmet. Lisa tog ett tungt farväl af hem och rosor, af slånbärshäck och lindträd, och mor och dotter började med den ringa pensionen ett undandraget lif i en af hufvudstadens förstäder, där intet erinrade om det förlorade paradiset.

En bekant konstnär gjorde Lisa uppmärksam på hennes framstående målaretalang och gaf hen­ne undervisning. För den unga flickan började därmed en ny arbetsam tillvaro. Men hon kunde Gud vare lof, förtjäna pengar och hindra de bitt­raste bekymren, näringsbekymren, att hålla sitt intåg.

Så arbetade och producerade hon, men sam­tidigt längtade hon efter någonting annat och hoppades — hoppades, trots det att hon aldrig fått mottaga en rad från honom, som ägde alla hennes tankar och känslor. Hon visste blott att han ilat med från seger till seger, att han blifvit utnämnd till officer, och att han befann sig oskadd i ockupationsarmén. Blott han väl komme hem — då — då kanske!

Sommaren kom. Hufvudstaden smyckade sig för att mottaga sina snart återvändande söner. Brännande solsken lägrade sig på gatorna, — rundtorn blommor, fanor, glädjestrålande männi­skor. Vid den med troféer och löfguirlander öfver-smyckade via triumphalis längs parken stod se­dan tidigaste morgonstund midt bland den otå­ligt väntande mängden en ung flicka i en enkel sorgdräkt med en bukett af blommande lind och rosor i handen. Inte den mest glödande solhetta, iugen trötthet förändrade det spända, fjärrskå­dande uttrycket i hennes drag.

Andtligen, ändtligen närmade de sig, de tappre krigarne mottagna och följda af folkets jubel. De entusiastiska hurraropen ur tusende strupar brusade som h afsvågor, näsdukar viftade, fanor fladdrade, kransar och blommor kastades, det var ögonblick sådana som sällan upplefvas och kännas. Väl instämde den unga flickan i hurra­ropen, men hennes blick öfverfor glansen med mindre intresse än de öfrigas, — ögat, hjärtat sökte blott honom, honom allena!

Där komma de, de stolta ryttarne, och äfven han bland dem, på skummande häst, med blixt­rande hjälm på hufvudet, med blomstersmyckadt bröst, — han, krigsguden i egen person! Lisas bröst var nära att sprängas. Nu måste han se henne, — nu!

Hon höjde buketten, som kärlek och längtan bundit. Då gled den glänsande ryttarens blick likgiltigt öfver den svarta gestalten. Kransar och blommor räcktes honom från alla håll, — men en bukett föll till marken, — och hästhof-var trampade på den.

Jublet hade brusat slut. I parkens enslighet sjönk Lisa ned på en bänk.

Drömmen om lycka och kärlek var begrafven. Hon kände för första gången, att det fanns nå­got som kallades ståndsskillnad och att den un­ge krigsguden ej var skapad för violen vid vä-

Många år hade gått sedan denna tunga dag. Den fattiga prästdottern hade aldrig återsett sin barndoms- och ungdomsvän, hade aldrig hört nå got om honom. Lycklig kände hon sig ej, men hennes hjärta hade åter funnit ro efter den fruk­tansvärda striden.

Dagarne förflöto lugnt för den begåfvade och omtyckta konstnärinnan, som — såsom hon själf kallade sig — nästan hunnit blifva gammal ung­mö. Och i dag målade hon med mer än vanlig ifver. Hur glad den unga bruden skulle bli! Men redan i dag skulle solfjädern lämnas och solen stod redan lågt. — Så! Nu var den färdig. — Men hvad är detta, Lisa? Den är ju alldeles ut­märkt lyckad och ändå har du tårar i ögonen?

I ffygande brådska ordnade målarinnan sin

taolett. Den gamla ungmön gjorde verkligen inte alls skäl fär namnet.

Det var ganska lång väg till villan i västra förstaden. För ungefär ett år sedan hade Lisa gått den för första gången på kallelse af den unga grefvinnan, som förtjust i ett af målarin­nans arbeten, önskade undervisning af henne. Talang och uthållighet funnos visserligen ej hos detta lyckans skötebarn, men väl ett varmt hjärta, och sålunda hade mellan lärarinnan och eleven uppstått ett hjärtligt vänskapsförhållande, om än den unga adelsfröken alltid visste att uppdraga en viss gräns för förtroligheten.

På sista tiden hade undervisningen helt och hållet afbrutits, och i stället hade Lisa genom bref fått beställning på en solfjäder. Hon, gref­vinnan, hade förlofvat sig och af sin blifvande brudgum fått löfte om en solfjäder. Hon hade då bedt att få beställa den hos sin lärarinna. Han hade naturligtvis gått in därpå, men förbe­hållit sig, att o m det skulle vara blommor, måste det vara rosor och lindblommor. Om l i s a ville åtaga sig att måla solfjädern, måste hon lofva att göra den färdig till den och den dagen, och om hon därmed kunde förena ett besök, skulle det mycket glädja brefskrifvarinnan.

I det grefliga huset, målet för Lisas vandring, strålade redan gaskronorna och middagssällskapet satt ännu till bords, men den unga målarinnan fördes det oaktadt in i salongen. Brudparet skulle genast komma.

I salen bredvid klingade glasen mot hvarandra. — Hvad var detta — hörde Lisa rätt? — Hvad var det för ett namn, som nämndes? Oemot­ståndligt drog det henne mot salen. Tyst gled hon öfver den tjocka mattan, sköt försiktigt por­tierens veck en smula åt sidan, och — där stod han, i manlig kraft och skönhet, med armen om sin unga brud, hennes elev! — Som bedöfvad stödde sig Lisa en stund mot dörrposten.

Därpå strök hon hastigt med den fria handen öfver pannan. Nej, hon ville ej tala med ung­domsvännen. Ej en enda bitter droppe finge falla i bådas glädjebägare! — Ljudlöst slöto sig portierens veck; ljudlöst gled hon ut och med­delade den törvånade tjänaren, att hon hade glömt någonting mycket viktigt och att hon ty­värr ej kunde vänta längre.

Månen stod högt på himlen, då Lisa återvände till sin hemtrefliga kammare. Så hade den äfven sett ned på henne den där sommaraftonen under linden. — Tårarne runno utför hennes kinder, men stilla och undergifvet blickade hon upp mot den eviga världen därofvan och bad till Gud, att den unga lycka, hon nyss i hemlighet bevittnat, måtte få evigt vara.

*

Pd runclresa. N å g r a k o r t a b r e f f rån f r ö k e n E v a .

Uppsnappade och afskrifna af Georg Noräensvan-

2 .

Berlin.

l a g sitter o c h dr icker oriental iskt kaffe

7^ i e t t a rabkafé . När j a g ser åt höge r ,

ser j a g ett egyp t i sk t k l i pp t empe l m e d sina

gudab i lde r o c h ko lonne r , af hvi lka några

ramla t och l i gga hälft b e g r a f n a i flygsanden.

Ti l l väns te r ser j a g i n g å n g e n till en fornti­

d a amfiteater, där b a k o m hö j e r s ig en p y ­

r amid m o t d e n blå h imlen , en p y r a m i d af

vä ld iga k l i ppb lock , s o m b i lda t rapps teg ,

l ämpl iga för en jä t te . M e n m i d t f ramför

m i g står en p a l m l u n d , o c h där b a k o m är

en n e g e r b y m e d s ina tält o c h s in b runn ,

där sk inande svar ta negre r hala u p p vat ten­

krusen , k o k a mat , väsnas o c h skräna. E n

flock åsnor står s ad lad o c h f e m kamele r

l i gga i rad v ä n t a n d e på ryt tare. A r a b e r n a

retas, r öka cigarret ter , leka, ba rnen spr inga

o m k r i n g nära n o g nakna , kv innorna äro

vackra o c h b r o k i g t k lädda , bedu ine r i hv i t a

burnuser o c h m e d långa b ö s s o r oxdi g r a n n a

sablar hö ra o c k till taflan.

B a k o m m i g l i gga k r o k i g a g ränder m e d

or iental iska b y g g n a d e r , en m o s k é , kaféer ,

2)

verks täder , där m a n hamrar och arbetar,

o c h but iker , där a l lehanda grannlå ter säljas,

allt under tonerna af j an i t s cha rmus ik från

en turkisk mus ikkår .

H v a r j a g ä r ?

Jag är i Ka i ro . O c h K a i r o är de t tref-

l igaste o c h bäst l y c k a d e hörne t af industri­

u ts tä l ln ingen i T r e p t o w p a r k e n utanför Ber­

lin. T v å h u n d r a negrer o c h araber af o l ika kulö­

rer från gu l t till b läcksvar t äro h i t fö rda o c h

här ans tä l lda för att spe la s ig s jä lfva —

äkta äro de hva r e n d a en o c h förstå ara­

b i ska bät t re än tyska . O c h g l ad lyn ta o c h

n ö j d a m e d sin vä r ld t y c k a s d e a l l e s a m m a n

va ra — v i d a m e r a t ren iga att se p å än d e

figurer, s o m i » A l t - B e r l i n » — också d e n en

a fde ln ing i n o m u t s tä l ln ingsområde t — ut­

k l ädda i 1500-ta le ts teaterdräkter utföra ky­

pare- eller försäl jerskeroller .

D e t är j u s t sk i l lnaden me l l an K a i r o o c h

Alt -Ber l in , att staffagefigurerna i de t förra

äro sig själfva, m e d a n de i de t senare äro

u tk l ädda i t ea te rkos tymer . D e n här åstad­

k o m n a rekons t ruk t ionen af ett s t ycke af de t

g a m l a Ber l in m e d dess rådhus torg , dess

s tadspor t , to rn och b r y g g o r är för öfr igt

bra n o g — bät t re l ikväl på af s tånd, s ed t

till e x e m p e l från s jön , o c h allra bäs t v id

s o l n e d g å n g e n , än p å nära håll, d å de t är

så m y c k e t s o m stör, synner l igas t de m o ­

derna skyl ta rna o c h allt m o d e r n t g o d t k ö p s -

k ram, s o m försäl jes i b o d a r n a . Bierutskänk-

n i n g är där i hvar je hus — så o c k i Ka i ro ,

Ka i ro utan bier skulle an tag l igen alls ej

bära s ig i Ber l in .

M a n k a n för öfr igt v å g a pås tåendet , at t

he la den s torar tade Ber l inuts tä l l ingen är en

e n d a bierhal l . E n i n föd ing pås tod , att d e t

är 700 b ierkaféer i n o m uts tä l ln ingsområdet ,

o c h en annan försäkrade , att de t är snarare

flere än färre än så. Nå, bät t re för m y c k e t än för litet, t y c k e r A d a m — i de 7 0 0 bier-

loka lerna får m a n å tmins tone sitta p å en

stol , u tan att b e h ö f v a beta la särski ldt för det .

Nå, u ts tä l ln ingen, Ber l ins s tora d ragn ings­

kraft för s o m m a r e n , h v a d skall j a g säga

o m d e n ?

F ö r de t förs ta är d e n långt ifrån färdig

ännu, fas tän d e n i nv igdes » p u n k t l i g t » , s o m

ke jsaren befal l t , d e n 1 m a j . D å må t t e de t

ha sett vacke r t u t här u t e ! N u är de t d e n

2 2 m a j , o c h hvar t m a n än k o m m e r , så

hamras o c h bul tas det , l äggas rör ledningar ,

b y g g a s pav i l jonger , hus , fontäner , broar ,

snöfjäll , u ts ik ts torn o c h g u d ve t allt h v a d .

Hä r o c h hva r i pa rken är o m kväl la rna

ännu k o l m ö r k t — di t bö r , enl igt en berli-

ner t idn ings y t t r ande , en hva r t aga m e d sig

en » f l a m m a » . D e n s tora fon tänen f ramför

u ts tä l ln ingspala tse t bes tår ä n n u så l änge af

endas t koppar rör , s o m stå u p p ur bas sängen .

Ti l l hös t en blir de t n o g färdigt . D e t är e j

att und ra på , att ke jsaren va r a l lernådigst

förargad , när han k o m di t för att i nv iga här­

l igheten , o c h att inv ign ings ta le t t o rkade in .

M e n d e s tora b y g g n a d e r n a äro färdiga ,

ståt l iga o c h originella, o c h där finns förstås

en m a s s a saker att se — o c h m y c k e t sär­

ski ld t för oss E v o r att beundra . O m kväl­

larna, när pa rken o m k r i n g d a m m a r n a är upp­

lys t af mi l l ionta ls kulör ta l ampor , så är där

ståtl igt n o g . D å kan m a n låta ro s ig i

g o n d o l g e n o m den m o d e r n a u ts tä l ln ingen.

Går m a n sedan p å teatern i Al t -Ber l in —

en teater, s o m alls ej lär bä ra s ig o c h s o m

vä l snart blir u t b y t t m o t en l ö n a n d e varie-

térörelse — o c h ser ett skådespe l från 1400-

talet, o c h be söke r m a n därpå arenan i Ka i ro

o c h så g ö r en r idt p å k a m e l g e n o m gator­

n a — k a m e l e n u t t rycker sitt m i s s n ö j e m e d

he la t i l l s tä l lningen g e n o m att skr ia o c h s e

ut at t v i l ja bi tas , när m a n sätter sig i sa­

de ln , m e n så tar d e n sitt förnuf t till f ånga ,

rätar på b a k b e n e n , så m a n är fä rd ig at t

g ö r a en ku l l e rby t t a ö fver dess h u f v u d , o c h

s t iger s edan u p p p å f r ambenen , hvaref ter

den går sed ig t o c h värd ig t , l e d d af e n

arab, s o m s junger en visa , sin r e g l e m e n t e -

rade färd p å sitt g u p p a n d e sätt, s o m g e r

d e n r i dande en käns la af s j ö g å n g , r u n d t

K a i r o t i l lbaka till p a l m l u n d e n , där den fal ler

p å k n ä o c h aflevererar sin last — ja , ef ter

allt det ta har m a n t i l l räckligt m å n g a erfa­

renhe te r för en a f tons tund .

I s jä l fva verke t mås t e man t aga he la ut­

s tä l ln ingen m e d en viss urski l lning. D e n är

j u m i n d r e en indus t r iu ts tä l ln ing än ett s tor t

för lustelsestäl le , a fsedt för d e n s tora publ i ­

kens s m a k . D e n g ö r i n t ryck af m a r k n a d

o c h ej prec is m a r k n a d för de g e d i g n a s t e

varor . D e t ser ut, s o m o m v e d e r b ö r a n d e

kän t s ina p a p p e n h e i m a r e o c h resonnera t s o m

sa, at t m a s s a n infinner s ig inte , i fall m a n

ej förstår att roa d e m m e d sådana n ö j e n ,

s o m passa för dess l y n n e . Där för är he l a

Vergniigungspark, s o m bi ldar u t s t ä l ln ingsom-

rådets e n a ända , m e d a n indus t r iu ts tä l ln ings­

b y g g n a d e n u tgö r d e n andra , öfverfull t a f

vaxkab ine t t , p a n o r a m o r , ö lkne iper o c h kaféer,,

menager i , ru t schbanor , fotografiatelierer, va -

rietéer, g u n g o r o c h karusel ler o c h he la d e n

van l iga marknadsb rå t en . K a n s k e massorna,

l ockas dit på de t sättet, när de t blir v a r m a

sommarkvä l l a r , hittills har u ts tä l ln ingen va ­

rit må t t l ig t be sök t , o c h o lyckspro fe t e r sak­

nas e j , s o m spå at t de t hela skall få e n

snöp l ig u tgång .

— M e n n u fruktar j a g , att mi t t b re f bör ja r

bli t råkigt . O c h nu törs j a g knappas t börja

skr i fva n å g o t o m själfva Ber l in , de t h e m m a

hos os s ofta för ta lade Berl in, s o m alls e j

är stelt o c h tråkigt , s o m m å n g e n tror. D e t

är en s tad , s o m går f ramåt för hvar je dag ,

o c h där de t finns en m ä n g d saker att t i t ta

på. M a n får e j b e d ö m a d e n efter » d e n

L i n d e n » o c h »Kaise rga l l e r i» m e d dessas pa-

n o p t i k o n o c h au tomate r — v a x g u b b a r o c h

alla s lags au tomate r t y c k a s va ra d e n af ber-

l inerpubl iken m e s t gou te rade kons ta r ten —

m e d deras g o d t k ö p s b o d a r m e d en m a r k s va ­

ror , dess » f r i sche Kaise rk i i s se» o c h fo togra­

fier af ke jsar fami l jen i g r u p p o c h hva r fö r

sig, ke j sa rba rnen i un i fo rm sky ld rande fö r

p a p p a o c h ke j sa rbarnen spe lande o l ika in­

s t rument , m e d a n lilla pr isessan dansar — i

f ö rb igående s agd t fanns en af de s m å prin­

sessorna ä fven fo togra fe rad i da lkul lsdräkt ,

i » s v e n s k nat ional d r äk t» s tod de t skr i fvet

på kortet .

Ber l in har o c k s å andra ga to r m e d e legan­

ta b o d a r o c h liflig fo lkröre lse . O c h fo lket

är lus t igt att se på. Herrarne , s o m för t io

år sedan f ö r e k o m m o i y f v i g a »kronpr ins ­

s k ä g g » , upp t räda n a snart sagd t u tan un­

dan t ag i l ånga mus tascher , m e d stor k o n s t

u p p å t b o r s t a d e ; de t är na tur l ig tv is ke jsaren ,

s o m angifvi t t o n e n också i de t ta fall.

D a m e r n a — ja , här finns förstås d a m e r af

alla kval i téer d e m e s t u p p s e e n d e v ä c k a n d e

bära s tora hat tar m e d en hel b l o m s t e r s k ö r d

o m k r i n g kill ien, äro fr iserade p å ett m y c k e t

kons tnär l ig t sätt o c h ha t i l lägnat sig m y c k e n

kolor is t isk färd ighet . Deras väl å s t a d k o m n a

ansiktsfärg unde r den y f v i g a c h e v e l y r e n på­

m i n n e r o m v a x d o c k o r n a s i deras ä l skade

panop t ikon .

A d a m s tuderar förs tås utel i fvet och j a g

föl jer natur l igtvis m o d . H a n har alltid trå­

kigt , när j a g inte är m e d . Hä r finnas bier-

kneipar , s o m u p p t a g a hela hus från källaron

till v inden , o c h kaféer, trcfl igare än i de t

kära S t o c k h o l m , lika fint dekorerade , m e n

m i n d r e prå lande .

Så ha v i vari t p å opero r o c h teatrar.

Deu t sches theater är, s o m hva r o c h en ve t ,

den m e s t in t ressanta af d e m . M e n vi h a d e

otur . Dä r gafs he la v e c k a n , v i vari t här,

g i ssa hv i lke t m ä s t e r s t y c k e ? J o » L u m p a z i -

v a g a b u n d u s » , s o m H o d e l l bearbe ta t s in » A n ­

dersson, Pe t t e r son o c h L u n d s t r ö m » efter.

Pe t te r son spe lades af i n g e n m i n d r e än själf-

v e J o s e p h K a i n z , s o m eljes spelar H a m l e t ,

R o m e o , Kar l M o o r o c h k u n g e n i »Ta l i sma­

n e n » . Så h a v i sett loka la lustspel , s o m

spelades förträffligt, och v i ha vari t på

O l y m p i a jät teteater , när den i n v i g d e s hä rom­

dagen . T e a t e r n — en ofant l ig t räbarack m e d

jä rnskele t t — är u p p b y g d för tillfället, r y m ­

m e r 4 , 0 0 0 åskådare , o c h scenen , b red s o m

ett hel t to rg , r y m m e r vä l åtski l l iga hundra­

tal personer . Dä r ga f s en bal let t , »Or ien­

t e n » , impor t e r ad från L o n d o n , m e d en

prak t o c h b r o k i g h e t u tan gräns , m e d kr igs­

härar o c h far tyg , s o m segla i verk l ig t vat­

ten , ry t tar faktningar , elefanter o c h allt m ö j ­

l igt annat . Lö j l i g t var , at t m a n k o m in i

teatern öfver en gå rd m e d förfr iskningstäl t

på b å d a s idor o c h att k y p a r n e unde r he la

föres tä l ln ingen s p r u n g o o m k r i n g i s a longen

o c h u t b j ö d o b ier o c h smörgåsa r . U tan m a t

kan ber l inaren ej le fva .

V i ha också sett p å kons tu ts tä l ln ingar i

l ånga banor . O m d e m skall j a g ej säga

n å g o t anna t än att p å en uts tä l ln ing af

Kr is tuspor t rä t t , där loka len va r deko re r ad

m e d p a l m e r o c h aff ischerna h a d e f o r m e n af

kors , lurade bi l je t t försäl jerskan m i g -på en

mark , när h o n ga f m i g t i l lbaka p å en tia,

hv i lke t va r k o m i s k t n o g . In te i o c h fö r

sig, t y m a n ö v e r n är ej ovanl ig , r edan sam­

m a d a g fö rsök te t v å ol ika kypa re precis

s a m m a k o n s t s t y c k e , u tan att då l yckas , t y

då k ä n d e j a g knepe t , s o m j a g lärt m i g p å

u ts tä l ln ingen af » d a s Chris tus I d e a l » .

-*-

"Dessa små". N å g r a b i l d e r n r » d e b u n d n a s y s t r a r n a s » lif,

tecknade för Idun af A m a n d a K e r f s t e d t .

j ^ F l e r e år hafva gåt t , s edan j a g af L o r é n s k a

stiftelsen h a d e i u p p d r a g att t aga reda p å

förhå l landena b land S t o c k h o l m s s ö m m e r s k o r ,

deras arbetsfört jänst , arbets t id , lefnadsvil l-

kor , bos täder , mat , m . m . m . m . , frågor i

oänd l ighe t , hv i lka de t ålåg m i g att å sär­

ski ldt för ä n d a m å l e t t r yck ta fyras id iga ark

ifylla.

D e t var in te t lätt u p p d r a g att in t ränga i

p r iva ta personers l e fnadsoms tänd ighe te r , att

g å g e n o m hu fvuds t adens ga to r ur hus i hus

o c h söka personer af en v iss klass , t y af

lätt begr ip l iga skäl k u n d e m a n i cke b e s ö k a

syf l ickorna p å ateliererna, o c h h v a d s o m

f ramför allt va r fysiskt ans t rängande , de t

var de m å n g a t rapporna . D e s s u t o m mås t e

p r o m e n a d e r n a före tagas o m hva rdaga rna ti­

d ig t o m m o r g n a r n e , sent o m aftnarne, o c h

f ramför allt o m söndagarne , o m m a n skulle

träffa v e d e r b ö r a n d e h e m m a . H u r m å n g e n sön­

d a g s m o r g o n har j a g i cke in t rädt i d e n för

m i g uppg i fna bos taden , p å s a m m a g å n g s o m

d e n u n g a s ö m m e r s k a n k o m från ateliern,

där h o n vaka t na t ten öfver för n å g o n u n g

d a m s b a l k o s t y m eller för at t fy l la vårsä-

F r o f v e r # Klädningstyger #

j ä m t e ModeplailSCher s ä n c t a s g r a t i s .

IteJcvisUion&r, öfverstigande Jer.

fiOf frdhtfritt till järnvägs- ocli

ängbålsatationer*

Oscar Jacobsson 27 Drottninggatan, Sthlm.

s o n g e n s kapp l age r ; hur har j a g i cke stått

v i d soffan, där d e sofvi t påk lädda , d jup t o c h

tung t , o c h tveka t att v ä c k a d e m , t y d e t

är j u s t na t ten till s ö n d a g e n , s o m den m e s t a

v a k a n fordras af d e m , då k u n n a de t aga igen

s ig på f r idagen o c h b e h ö f v a ej k o m m a då­

s iga o c h o h å g a d e till d e n n y a a rbe t sdagen .

När m a n k o m utåt tul larne, särdeles på Sö­

der åt H o r n s o c h Skans tull till, då l ju snade

taflan någo t , där funnos å tmins tone luft o c h

här l iga utsikter, o m o c k föns t ren v o r o min­

dre o c h r u m m e n lägre.

D e sex månade r , s o m ägnades åt det ta

arbete , v o r o v isser l igen m y c k e t anst rängan­

d e för b å d e själ o c h k r o p p , m e n dels hop ­

p a d e s j a g lifligt, att m i n a b e m ö d a n d e n skulle

föra n å g o t g o d t m e d sig åt d e m , s o m i all­

m ä n h e t m e d så stort t i l lmötesgående läto

m i g b l i cka in i deras lif, dels e rb jöd arbe­

te t e t t m y c k e t s tort p s y k o l o g i s k t intresse.

O a k t a d t j a g n u egent l igen b lo t t har kva r

et t s tarkt to ta l in t ryck af denna tid, e m e d a n

m i n a de ta l je rade an teckn ingar öfver lämna-

des till en annan pe r son , s o m af det ta o c h

andra mater ia l skulle u tarbeta en b ro schy r ,

o c h j a g således e j har m ö j l i g h e t att upp­

friska m i n a hågkoms te r , så är de t d o c k

v issa erfarenheter, s o m l ämna t hos m i g out­

plånl iga in t ryck , o c h det är några af dessa

m i n n e n , j a g i cke t ror m i g g å grannlagen-

he t en för nära g e n o m att här omta la .

J ag k o m t id ig t en s ö n d a g s e f t e r m i d d a g till

en l ägenhe t p å söder , di t j a g fått anv isn ing .

Särdeles l ämpl iga för upp lysn ingars erhål­

l a n d e v o r o b rödbu t ike rna . Dä r h a d e m a n

van l i gen reda på en he l m ä n g d flickor, s o m

s y d d e till boda r , e m e d a n deras m e s t a f ö d a

h ä m t a d e s j u s t från sådana but iker . F l ickan ,

som j a g f rågade efter, va r icke h e m m a , m e n

hon befanns va ra sys ter till m a n n e n i hu­

set, så att j a g k u n d e af hennes svägerska

få ve ta allt, h v a d j a g ö n s k a d e . M e n det ta

lilla a r b e t a r h e m ! D e t b e s t o d af ett r u m o c h

et t s tort k ö k , där spiseln var omsorgs fu l l t

d o l d b a k o m en r ö d o c h hv i t gard in . Där

var p å ett komfor t abe l t sätt o r d n a d t m e d

vackra , fast enkla m ö b l e r o c h så pu t s ad t

o c h fint, att de t var en g läd je att se. Golf­

v e n be täck ta m e d vacke r t r andade h e m v ä f d a

t rasmat tor , ga rd ine rna r ö d a o c h hvi ta , ock ­

så h e m v ä f d a , dukar p å b o r d e n l ikaså. D e t

u n g a pare t m i s s p r y d d e i cke de t trefliga

h e m m e t .

»Se r f run ,» sade m a n n e n , sedan vi pra ta t

en s tund, » v i vän t ade i s ex år, Mar ia o c h

j a g , för vi vi l le inte bör ja m e d skuld, u tan

v i k n o g a d e hva r p å sitt håll p å bosät tnin­

g e n , o c h de t var en g läd je , ska j a g säga,

för hvar sak v i k u n d e skaffa oss . M e n de t

förs tås , in te fick v i g å så gent i la i k lädseln ,

s o m de merende l s göra , u n g d o m a r n e , m e n

v i t y c k t e l ika m y c k e t o m hvarandra för det ,

eller hur M a r i a ? »

P å hvi lken väd j an Mar ia svarade m e d

et t l eende o c h en n ick , s o m de t var skada,

att j a g var e n s a m o m att s e .

» N u har j a g sex ton k r o n o r i veckan , sir

frun, o c h de t räcker g o d t till, och ändå sät­

ter j a g in f emt io öre hva r v e c k a åt Maria ,

o m n å g o n t i n g skulle h ä n d a m i g , o c h en

k rona i m å n a d e n till en s jukkassa , så att

o m j a g skulle få en feber , så s tupar j a g

inte för d e t . »

» N å , fört jänar inte frun m e d n å g o n t i n g ? » s ade j a g .

» N e j , inte egent l igen , han vil le inte det , V i l h e l m . »

» N e j , » sade m a n n e n och skrat tade, » h o n

har s läpat n o g i b a r n d o m e n o c h u n g d o m e n ,

nu vi l l j a g hål la henne s o m en pr insessa .»

» A h , j a g har de t bät t re än n å g o n prin­

sessa ,» sade frun. » V i ä' j u fria o c h rå

oss själfva, o c h det g ö r inte p r insessorna .»

»Ser frun, j a g är järnarbetare , o c h de t är

allt et t härd t arbete , so t ig t o c h dant , o c h

därför vill j a g inte att m i n hus t ru ska sträf-

v a m e d arbete för andra , så at t h o n inte

k a n ha de t trefligt o c h fint o c h ma ten i

o rdn ing , när j a g k o m m e r h e m . För j a g

vi l l ha m i n hus t ru för m i g , när de t n u är

så väl , att j a g kan f ö d a oss . M e n in te du­

ge r de t att supa o c h r ö k a o c h b j u d a o c h

rumstera , m e n det h a v i d å inte s inne för

n å g o n d e r a . »

»Ja , de t förstås , när j a g sätter u p p en

väf åt oss ,» s a d e frun, »så tar j a g j u alltid

till l i tet mer , s o m j a g sedan säljer, för j a g

är så r o a d af att väfva , sen j a g t jänte p å

landet . D e t t y c k s n o g , att m a n k a n få

för g o d t pris i boda rne , m e n inte håller de t

så bra, s o m det j a g vä fve r .»

» O c h , ser frun, d å har h o n sitt arbete

h e m m a o c h kan l ä m n a de t när s o m hels t ,»

sade m a n n e n . » F ö r de t har j a g obse rve ­

rat, att de t inte duge r att hafsa m e d m a t e n .

I ngen t ing v idb ränd t , vä l l ingen p å borde t ,

het o c h u tan k l impar — o c h . s o m Mar ia

s teker po ta t i sen m e d en l i ten vat tskvät t ,

i, så d e n m o s a r sig, de t kan ingen männi ­

ska g ö r a efter. F ö r hvar v e c k a l ägger v i

först af till hy ran o c h kassorna , de t får

a ldr ig kl icka, för s tora utgifter på en g å n g

de t är arbetarens fö rdär f .»

(Forts.)

pröken )\lexandra Gripenberg,

den finska föreläsar innan, hvars b i ld illu­

strerar dessa rader, är en af kv innosakens

m e s t f rä jdade banér förar innor i no rden . Ord­

fö rande i finska kv inno fö ren ingen , förfat­

tar inna till b l . a. de t b e t y d a n d e ve rke t

»Refo rmarbe t e t för förbät t randet af kvin­

nans s t ä l ln ing» , upp t r ädde h o n v id kv inno­

kongres sen i Ch icago 1 8 9 3 s o m F in lands

representant o c h va ldes unde r det ta m ö t e

till kassaförval tare i de t s tora internatio­

nel la k v i n n o f ö r b u n d e t »In te rna t iona l Coun-

cil of W o m e n » , hvars o rd fö rande är l a d y

A b e r d e e n , v i ced ro t tn ing af Canada .

H e n n e s af oss i förra numre t bebådade"

fö redrag höl ls l ö r d a g e n d e n 3 0 m a j kl . half

8 p å af tonen i ho te l Cont inenta ls s tora sal.

M e d en i m p o n e r a n d e gestal t , ett friskt,

liffullt ansikte o c h ett sympa t i sk t l e ende

förenar f röken Gr ipenbe rg en behagful l vär­

d ighe t , en klar, vä l l judande röst o c h ett

flytande, e legant fö redrag . P å b o r d e t fram­

för h e n n e hv i l ade unde r föredrage t en jät te­

k lunga af skära rosor , ett fager t u t t ryck

af svenska vänne r s sympa t i . Fö red rage t s

ä m n e var

Elisabeth Cady Stanton och

kvinnosaksarbetet.

Varmt och fängslande skildrade föreläsarinnan Elizabeth Cady »Stanton, en af det organiserade kvinnosaksarbetets grundlägg-ammor, och hennes femtioåriga verksamhet för den amerikanska kvinnans frigörelse. Redan som barn pinsamt berörd af det på skämt framkastade, men af hennes fader, en framstående domare, bekräftade påståendet, att hennes blifvande make, om han så behagade, utan hinder från lagens sida skulle kunna sälja ett henne tillhörigt korallhalsband och förslösa penningarna därför, såg hon i sin ungdom med en växande känsla af sitt köns förtryck gång på gång olyckliga kvinnor bönfälla om hjälp hos hennes far, men lämna honom ohulpna och förtviflade, då lagen ej tillstadde honom att göra dem rättvisa. Koin så den dag, då sju amerikanska kvinnor, verksamma mot­ståndare till slafveriet, på grund af sitt kön vägrades tillträde till världsantislafverimötet i London. Denna skriande orättvisa framkallade, 1848, den första kviunokongressen, hvilken följ­des af en serie effektiva tidningsartiklar och John Stuart Mills epokgörande verk om »Kvinnans underordnade ställning».

Med glödande hänförelse deltog den unga ame-ikanskan i dessa frihetsrörelser. Efter ett uppe­håll af flere år, nästan uteslutande ägnade åt äkten­skapliga och husmoderliga plikter, kastade sig Elizabeth Stanton, som dock lidelsefullt älskade sitt hem och hyste motvilja mot allt offentligt uppträdande, åter energiskt in i kampen för kvinnoemancipationen. Under 16 år använde hon 8 månader af året till föredragsresor, med orubbligt jämnmod fördragande utbrott af okun­nighet, råhet och hätsk förföljelselusta. En mängd förtroendeuppdrag, bland andra ordförandeskapet i kvinnosaksdeputationen till kongressen 1854, skötte hon med osviklig säkerhet och takt. Syn­nerligen tilltalande var skildringen, huru hon lyckades omvända sin i föråldrade åsikter stel­nade gamle fader, samt af hennes fyrtioåriga, idealiska vänskapsförhållande till den praktiska, godlynta, för kvinnosaken outtröttligt verksamma kväkerskan Susan Be Anthony, »Methusalems äldsta dotter med hatt från arken», hvilken, laddad med ämnen till tidningsuppsatser, som ett yrväder brukade bryta in i hennes hem, rycka henne från hennes husliga sysslor och tvinga henne ned vid skrifbordet, under det hon själf intog hennes plats vid vaggan eller söm­men. Som bevis på mistress Stantons slagfär­dighet må anföras, att hon, då en af hennes åhörarinnor spetsigt frågade, hvar hon gjorde af sina barn, medan hon höll föredrag, gaf det dräpande svaret: »Hvar gör ni af edra, när ni går och hör på? Det tar icke längre tid för mig att tala än för er att lyssna.»

Men hvarför denna rastlösa yttre verksamhet på ett förkättradt område, hos en ung, vacker, älskande och älskad kvinna? Sin personliga lycka och tillfredsställelse fann _ hon i rikaste mått vid den husliga härden. Åra och utmär­kelse kunde hon med sin glänsande litterära be-gåfning vunnit långt mindre mödosamt genom föredrag och uppsatser öfver populära ämnen. Nej, moderligheten, känslan af ansvar mot ofödda släkten, önskan att förebygga lidanden för kom­mande generationer af kvinnor, förde henne in och höll henne kvar på denna förr vida mer än nu törnbeströdda bana. Orubblig konsekvens och enhet i sträfvanden karaktärisera denna tros- och viljestarka kvinna, som drifven af osläcklig längtan efter sanning och rättvisa, följde Emersons storslagna maning att »sikta mot stjärnorna».

Efter att öfvergångsvis hafva påpekat, huru­som det gamla motståndet mot kvinnosaken gång på gång lefver upp, stundom framkalladt af dem, hvilka fordom själfva fört kvinnofrigörelsens ta­lan, inlade fröken Gripenberg en skarp protest mot hvar och en af de nio teser, i hvilka frö­ken Ellen Key i det tredje af sina mångomtalade föredrag framställde grava anmärkningar mot kvinnosaken och dess förkämpar. Hon påminte bl. a., att det just var kvinnosaksvännerna, som väckte frågan om förbättrandet af den gifta kvinnans rättsliga ställning, och som höjt akt­ningen för verksamheten i hemmet genom att införa undervisning i husliga ämnen.

V i d fö redrage t s slut hä lsades den varm­

hjär tade o c h talangful la föreläsar innan m e d

en kraft ig applåd af de t talrika, m e s t af

d a m e r be s t åenda audi tor iet , hvarpå , i ho­

tellets lilla sal, fö l jde en enkel , m e n af d e n

angenämas t e s t ämning p räg lad fest, g i fven

till f röken Gr ipenbergs ära af ett femt io ta l

vänner o c h beundrar innor .

Ella Rot

Från Iduns läsekrets.

Ehuru vi visserligen ej kunna tänka oss eller finna, att författarinnan till den anspråkslösa lilla skiss, som här nedan åsyftas, på något vis afsett att förklena vare sig sjuksköterskornas aktnings-kräfvande gärning eller det allmänt ansedda sjuk­hus, som valts till skissens ram, vilja vi icke för­vägra den högt ärade insändaren af följande rader plats för hans framställning.

Red. af Idun. Herr redaktör! Många hafva, i likhet med mig, lifligt ogillat

tendensen i det lilla stycke, med titel »Extra biträde, skiss från Sabbatsbergs sjukhus», som lästes i nummer 21 af tidningen Iduns inneva rande årgång — ett stycke, som för öfrigt inga­lunda var af natur att påkalla någon uppmärk­samhet. Och jag har, ehuru utan något som helst uppdrag eller bemyndigande, blott på grund af det lifliga intresse jag efter 8 års tjänstgö­ring vid sjukhuset känner för det samma och särskildt för den därvid anställda, sjukvårdande personalen, känt mig manad att offentligen ut­tala mitt beklagande af att ett dylikt opus fått inflyta i eder mycket lästa och af många gärna lästa tidning. Hvad rätt har väl »Lenjas (eller Anna) haft att skrifva så som hon gjort? Hvad har hon gifvit eller velat gifva genom sin skiss? Har hon lämnat en teckning ur verkligheten, då bon tecknat »Gärdas» sorgliga historia? Ingen på Sabbatsbergs sjukhus kan minnas att något liknande där timat (och nere personer finnas, som äro kvar sedan sjukhuset öppnades). Nå väl, om hela händelsen är diktad, så har kanske omgifningen af densamma, själfva ramen, sitt intresse! »Lenja» har måhända gifvit en interiör från sjukhuset, så att man kan få ett intryck af huru det tillgår bland de lidande, som gå till hälsa — eller till döden. Men nej, icke heller detta. Teckningen saknar fullkomligt lokalfärg. Den kunde lika väl passa in på hvilket annat sjukhus som helst, och jag ber i detta afseende få upplysa, att å Sabbatsbergs sjukhus sedan flere år tillbaka intet »extra biträde» användts. Der tjänstgöra i sjukvården endast öfversköter-skor, biträdande sköterskor och elever samt un­dantagsvis extra elever. Förr funnos visserligen »biträden». Men dessa tillhörde tjänstfolkets klass, voro tjänarinnor. Hvad för öfrigt syster Teklas dräkt angår, är den ej af det slag, som bäres af någon »syster» (diakonissa eller skö­terska från »Sofiahemmet» eller »Röda korset»). De andra sköterskorna kallas »fröken». Dock, här komma vi just in på det odiösa sökandet efter originalet. Och svårt är att frigöra sig från den tanken att »Lenja» velat föra sina lä­sarinnor in i ett sådant sökande — att detta är det ledande motivet i hennes skiss. När hon tecknar jämförelsen mellan sig själf och den stackars »syster Tekla», då blir det lif i teck­ningen. Hvad Anna är känslig och ädel! Hon vore dock mycket lämpligare till sköterska än syster Tekla! Och måhända finns det ej endast era enda syster Tekla på Sabbatsbergs sjukhus! Hvem vet, huru sköterskorna behandla de li­dande! Ar det sådana reflexioner »Lenja» (Anna) vill framkalla? Måste då icke hvarje rättänkande, och särskildt den, som i likhet med underteck­nad blickat in i sköterskornas mödosamma, plikttrogna och kärleksfulla arbete, känna sig uppfordrad att på det allvarligaste protestera mot hennes tillvägagående. Har hon tjänstgjort på Sabbatsbergs sjukhus, så borde hon kunnat finna ämne till sanna skildringar nog, uti hvilka »systrarnas» lif med de sjuka framställts i en helt annan dager. Och hon kunde således gif­

vit dem inför allmänheten ett erkännande, som de väl förtjäna — och en uppmuntran, som de väl behöfva.

Högaktningsfullt F. A. Lodin,

pred. v. Sabbatsbergs sjukhus.

K vinnor och pengar,

,,_.en m e n i n g e n , att k v i n n o r n a äro ohjä lp-

§fW l igt b o r t k o m n a i f råga o m allt, s o m

rör pengar , t y c k e s va ra b l a n d m ä n n e n

a l lmänt r ådande . » H a n förstår sig i cke m e r

på pengar ä,n et t f r u n t i m m e r » är ett tale­

sätt, s o m nära n o g öfvergåt t till o rdspråk .

D e m e s t o r iml iga historier o m f run t immers

to ta la br is t på f ö r m å g a att uppfa t ta allt

h v a d s o m angår affärer, o m deras slöseri

o c h oförs tånd , d y k a u p p allt emel lanå t o c h

bl i fva b å d e t r o d d a o c h ovede r l agda . V i s s a

talesätt , s o m v o r o i s v a n g o m k v i n n a n för

å r t ionden, j a , å rhundraden t i l lbaka, idislas

ännu , o c h m a n t yckes g l ö m m a , hvi lka u t o m ­

orden t l iga förändr ingar hennes s tä l ln ing och

fos t ran unde rgå t t i vår t å rhundrade , i all

synne rhe t unde r d e sista å r t iondena . Må­

h ä n d a var h o n i svunna t ider en i ngenue ,

då de t gä l lde att förstå penn ingevä rde t —•

h o n har j u hållits s o m en o m y n d i g , o c h

h v a d vi l l m a n begära af den o m y n d i g a ! —

m e d all säkerhet är h o n de t e j , p å få un­

dan t ag när, den dag s o m i d a g är. Fler­

talet k v i n n o r förstår s ig n u p å penga r l ika

bra s o m flertalet m ä n g ö r det .

O c h när h o n är fu l lkoml ig t o k u n n i g i

det ta s tycke , h o s h v e m l igger s k u l d e n ? Jo ,

h o s d e n m a n eller de m ä n , s o m stå henne

närmas t . H a n eller de ha fva under lå t i t att

g i fva h e n n e de upp lysn inga r , den underv is ­

n i n g de bor t . Sedan g ö r a de s ig lus t iga

öfver hennes br i s tande ins ikt o c h hennes

oförs tånd . M a n n e n förvärfvar sin kunskap

unde r prakt isk ö fn ing o c h g e n o m erfaren­

he t och undrar sedan på , att kv innan , u t an

vare s ig prakt isk ö fn ing eller erfarenhet , ej

förvärfvar någon . Närhels t han b r y r s ig

o m o c h g ö r sig besvä r att m e d d e l a henne

n å g o t o m penn ingars värde , deras afkast-

n ing , p lace r ing m . m . , finner han hos h e n n e

g o d uppfa t tn ing o c h verk l ig t in t resse och

sin r inga m ö d a r ikl igen lönad . Har n å g o n

känt en kv inna , s o m ej profiterat af den

kunskap o m o c h inb l ick i dy l ika förhållan­

den, s o m m a n gifvi t h e n n e ? Ej sällan vi­

sar h o n i saker, s o m röra pengar , ett för­

s tånd, s o m ej alltid finnes hos hennes m a n

eller bror . T ro t s allt pra t i mo t sa t t rikt­

n ing är h o n en intel l igent hushållare, b lo t t

h o n får lära s ig h v a d s o m förstås m e d

hushål ln ing. Schopenhauer , pess imis ten o c h

kv innoha ta ren , har sagt att k v i n n a n slösar

bor t , h v a d m a n n e n fört jänar . M e n mån­

g e n m a n har k o m m i t unde r fund m e d , att

hans hus t ru äger en f ö r m å g a att d r y g a ut

penga rna o c h få d e m att räcka till m e r än

han själf, o c h låter henne fö rdenskul l köpa ,

o m det är n å g o t specie l t h a n behöfver .

K v i n n o r n a s ex t r avage rande har i alla ti­

der u tg jo r t ett s tående t ema , o c h de t talas

ä n n u al l t jämt o m hennes gräns lösa slöseri ,

o m hennes okufvade , dy rba ra kapricer , o m

huru f ö r m ö g e n h e t e r g e n o m h e n n e förspil las.

Dy l ik t tal b ö r emel ler t id m o t t a g a s m e d

miss t ro . M a n n e n , ej kv innan , är den s tore

s lösaren, har al l t id var i t de t o c h k o m m e r

all t id att förbl i fva det . H a n har s lösat

bo r t mi l l ioner , där h o n s lösat bor t några

tusental . Slöseri hos h o n o m är så van l ig t ,

att de t knapp t väcke r n å g o n u p p m ä r k s a m ­

he t alls, så ovan l ig t h o s henne , att de t

väcke r a l lmän u p p m ä r k s a m h e t . H e n n e s ut­

gif ter äro i fö rhå l lande till hans s m å ; h o n

lefver g o d t på inkomste r , s o m för h o n o m

ej skulle förs lå ; h o n g ö r sällan lä t ts inniga

depenser , lä t ts inne i denna be tyde l s e är ej

hennes fel. H o n är till sin natur konser­

vat iv , hennes uppfos t ran är konven t ione l l ,

h o n fö l jer gä rna auktori te t och är m o t s a t ­

sen till s lösakt ig . O m h o n g ö r s ig sky ld ig

till s löseri i n å g o t a f seende , är det meren­

dels af okunn ighe t . H o n förstår e j , att h o n

handlar gale t . U p p l y s henne , o c h de t skall

v i sa sig, att h o n lätt l edes till spa rsamhet .

D e n n a d y g d ha rmonie ra r m e d hennes sin­

ne lag o c h s jälsanlag, j a , m e d he la hennes

natur .

F å äro d e m ä n , s o m , af o m s t ä n d i g h e t e r n a

t v i n g a d e till ett indrage t lefnadssät t , af

s m a k o c h bö je l se föra ett sådant , för så

v id t n ä m l i g e n d e ej äro g i r iga . Så snart

oms tänd ighe t e rna de t m e d g i f v a , u p p h ö r a d e

att spara o c h d raga in. E n k v i n n a där­

e m o t , s o m v a n t s ig v i d ett hushål l sakt ig t

lefnadssät t , fortsätter at t ö fva sparsamhet ,

äfven sedan de t för h e n n e ej u tgö r n å g o t

n ö d t v å n g , j a , rent af ej ö fve renss t ämmer

längre m e d hennes s tånd o c h vi l lkor . M å n g a

äro d e e x e m p e l , s o m härpå k u n d e anföras .

H u r u ofta är ej en rik k v i n n a så n o g a m e d

s ina utgifter , att h o n får n a m n o m sig att

va ra snål! K v i n n a n s detal j s inne g ö r h e n n e

b ö j d för e k o n o m i . M å h ä n d a äger h o n e j ,

h v a d vi p läga kal la affärsgeni, o c h m å h ä n d a

går » l a hau te flnance» öfver hennes hori­

sont , m e n et t omsorgs fu l l t o c h n o g g r a n t

fö rva l t ande af m i n d r e p e n n i n g e b e l o p p är

hennes speciel la ta lang, och däri l igger hen­

nes s tyrka. A l l t i d o c h al lestädes har h o n

därpå visat prof. I de flesta fall k u n n a de

äkta m ä n n e n m e d t r y g g h e t l ägga sina in­

k o m s t e r i hus t runs händer . F ö r t r o e n d e från

deras s ida i de t ta s t y c k e verkar spor rande

o c h u p p m u n t r a n d e ; miss t ro o c h ett inkvi-

si toriskt fö rhörande o c h räkenskapsgran-

skande f ö d a in t resselöshet o c h modfä l l dhe t .

Sedan kv innan n u bör ja t själf för t jäna pen­

n ingar o c h d ä r i g e n o m lärt s ig förstå deras

va lör , har h o n k o m m i t till en m o g n a d , s o m

näs tan förvånar , o c h i n g e n opar t i sk pe r son

skall k u n n a förneka , att h o n i fö rva l tande t

af sin e k o n o m i ådaga lägger såväl försikt ig­

he t s o m hushål ln ing. V i tala ej här o m

de få undantagsfa l len .

D e t f ak tum, att h o n p å n u i f rågavarande

o m r å d e k o m m e r att s n a b b t o c h säkert g å

framåt , skall n o g ej h indra , att en de l m ä n

for t farande s o m hittills k o m m e r att tala o m

hennes okunn ighe t , o förs tånd , ex t ravage­

rande o. d. D e n icke i ak t tagande , t ank löse

m a n n e n t y c k e s h ä m t a s ina m e n i n g a r o m

kv innan från luggs l i tna tradit ioner, s o m d e

envis t hål la fast v id , t rots alla me t amor ­

foser h o n undergå t t unde r t idernas l ä n g d .

H a n räknar m å h ä n d a de t ta s o m t rohe t m o t

köne t . P å hennes e k o n o m i s k a o k u n n i g h e t s

o c h slöseris k o n t o skrifver h a n gä rna fa­

ran af äk tenskaps ingående . A c k , v o r e

de t ta e n d a o rsaken till äk tenskapl ig o l y c k a ,

då skulle äk tenskape t i regel bev i sa s ig

vara, h v a d unga , romant i ska ä l skande före­

ställa sig, när de bef inna sig på fört jus­

n ingens h ö j d !

D e t k a n i f rågasät tas , h u r u v i d a b l a n d tu­

sen fall af e k o n o m i s k ruin hus t run m e d ­

ve te t o c h uppsåt l ig t b idrager till et t enda .

N e j , t v ä r t o m söker h o n i a l lmänhet , så

v id t h o n äger en smu la sund t förnuf t o c h

någor lunda känner till affärsställningen, hål la

m a n n e n t i l lbaka från s lösakt iga v a n o r o c h

använde r he la sitt in f ly tande i e k o n o m i s k

r ik tning. E. B.

T U R I S T E N i l lustrerad t idning för rese-, vandr ings - och kurortslif, utkommer med ett 8- ä 12 sidigt

nummer hvarannan vecka och kostar för maj—december endast 3 kronor.

1896 ( D U N

U i » n o t i s b o k e n .

Frän Honnef meddelas, att drottningen, som till följd af lindrigt illamående under sista veckan icke kunnat lämna sin bostad, nu åter är bättre. I början af denna vecka liar h. m:t haft glädjen mottaga besök af kronprinsessan och de unga prinsarne.

Kronprinsessan Victoria anlände enligt telegram den 28 maj med sina söner till Kreuz-nach för att vistas vid därvarande kuranstalt.

FredriJca Bremerförbundets årsmöte, som afhölls här om aftonen, öppnades af fru A. Montelius med ett längre, sympatiskt minnestal öfver förbundets under året aflidna medlem fri­herrinnan Sophie Adlersparre (Esseide). Af års­berättelsen framgår, att förbundet nu har 1,619 medlemmar, och 47 ombud ha på skilda orter inom landet verkat i förbundets intressen. För­bundets egna fonder ha under det förflutna året ökats med 4,793 kr. och uppgå nu till 21,038 kr. Allmänna stipendiefonden har en behållning till 1896 å 100,402 kr., och donationsfondernas sam­manlagda belopp utgör kr. 88,589.

Platsförmedlingsbyrån har haft 498 inskrifna arbetsgifvare och 618 arbetssökande. Summan af årslönen för de af byrån förmedlade platserna uppgår till 45,000 kr. Afdelningen för anskaf­fande af sjuksköterskor har i 318 fall anskaffat sköterskor. Sjukkassans medlemmar voro 238 och sjukhjälp har utbetalats med 3,230 kr.

Pristagarinnan för kvartettkomposition i årets pristäfling om Sällskapets för svenska kvartettsångens befrämjande pris var fröken Sara Wennerberg, en brorsdotter till f. d. stats­rådet Gunnar Wennerberg.

#

Fröken Hulda Lundin, slöjdinspektrisen vid Stockholms folkskolor, har afrest till Tysk­land för att därstädes studera den nu pågående utställningen i Berlin samt taga kännedom om den kvinnliga slöjdundervisnisningen i de tyska skolorna.

Smekmånaden i Visby ämnar det unga paret, grefve Leo Tolstoi junior ocli hans gref-vinna, född Westerlund, tillbringa. De nygifta ditreste omedelbart efter bröllopet i förleden vecka och ha för afsikt att uppehålla sig där ett par veckor.

*

Teater och musik.

Studentföreningen Philochoros' föreställningar i mån­dags och tisdags å Dramatiska teatern hade sam­lat en mycket talrik och på bifall frikostig pu­blik. Det hurtiga och karaktärsfulla utförandet af de olika danserna och programmets öfriga nummer var däraf ock väl förtjänt. Särskildt väckte en bondkadrilj från Östergötland, utförd af åtta par, stormande bifall, likaså Frykdals-polskan för den fart och det sprittande goda lynne, hvarmed den framfördes. Den behagfulla Vingåkersdansen med sin dramatiska liffullhet dansades och spelades äfven på ett högst för­träffligt sätt och måste likasom de två först­nämnda numren gifvas da capo. Emellanåt, me­dan man hvilade sig från dansen, berättades komiska bondhistorier eller fick man höra bond­spelmännens låtaj, hvilkas omedvetna komik var synnerligen underhållande. Programmet af-slutades med ett stort dansgille på en rymlig loge. Här var det glam och glädje, och här af-löstes gammalvals af klappdans, och så följde Smålandspolska och trekarlspolska och flere an­dra danser.

Publiken gaf, såsom sagdt, på lifligaste sätt uttryck åt sin belåtenhet med de lyckade presta­tionerna. Synnerligen entusiastisk i sina bifalls-yttringar visade sig särskildt den mycket upp­märksammade skara, som på premieren i brokiga nationaldräkter fyllde hela första radens fond. Och den torde äfven hafva varit mest kompetent att bedöma föreställningen; det var nämligen all den ungdom, som under Skansens vårfest nu i dagarna uppträdt om aftnarna på Skansens dans­bana, som här tagit plats. Dessutom bevistade prins Kärl med uppvaktning måndagsföreställ­ningen.

*

Brudfärden. Berättelse från Bohusläns skärgård

af Johannes Sundblad.

(Författarens sista, efterlämnade arbete.)

(Forts.)

Svare t från A n n a var i cke m i n d r e ol ik t

hennes fö regående . Natur l ig tv is lå tsade h o n

ej förstå den fina anspe ln ingen p å den blif-

v a n d e m a t m o d r e n , m e n brefve t var i öfrigt

m y c k e t hjär t l igt o c h öfver underskrif ten s tod

denna g å n g » d in i b l eka d ö d e n t i lgifna barn­

d o m s v e n » . En inst inkt l ik känsla h a d e g jor t ,

at t h o n denna g å n g va l t en annan bref-

skrifverska, t y Elsa » t o g en inte där en

s läppte h e n n e » , o c h m e d det där »påskrif-

t u m m e t » h a d e d e aldrig förhållit s ig rätt,

s ade h o n till h v e m s o m vi l le hö ra de t .

N u fö l jde bref p å bref. F y r a m å n a d e r

va r ett l ång t mel lanskof . F ö r hvar je g å n g

blef t o n e n » k ä r l i g a r e » , j a , Ka l les sista bref

h a d e vari t ett o rden t l ig t friarebref. P å det ta

fö l jde ett svar, hvars innehål l i s a m m a n ­

drag skul le k u n n a återget ts m e d :

» J a g be r o m åtte-dar 's be tänket id , m e n

inte bl i r de t n e j ! »

O c h öfver underskr i f ten s tod denna g å n g :

» D i n i blekaste d ö d e n » .

6.

» Ja , här sitter v i n u å hålla h v a r a n d r a i

h a n d prec iss s o m för f e m t o n år s e n , » sade

Kal le , i de t h a n hårdt k r a m a d e A n n a s ena

hand . »När j a ' n u tänker m e j tebaka , så

t y c k e r j a ' , att d e v a s o m i går , så har t ia

gått; arena ha fluget b o r t . »

» A ja', s o m t y c k e r att di krupet f ram. Ja'

har längtat , å j a har vänta t , så . . . »

D e t låg n å g o t fö rebrående i t onen , o c h

h o n d r o g h a n d e n t i l lbaka.

» M e n n u ska d u s l ippa å vän ta längre ,

l i ten. N u ska j a sit ta h e m m a i s tuga vin­

tern o m ; de har j a satt m e j f ö r e , » sade

Kal le o c h d r o g h e n n e intill s ig. »Långturer

ä j a ' n ö j d på , m e n u tan s j ö n k a n j a ' inte

lefva . Ja ' k ö p e r m e j därför in i en s to rs jöbå t

å går på half lot t t e å bör ja m e . Snart ska

j a få en hel lot t . K u n d e n o c k skaffat m e j

d e genas t , o m j a inte ve la t be ta la s tuga

kon tan t , ser du , för j a ä, s k a m å tal ' o m ' e t ,

inte » b a r s k r a p a d e r » , u tan har n o c k inte så

lite innes tående h o s r e d e r i e t . . . »

Här a fs tannade samtalet , m e d a u de sut to

o c h sågo utåt de t mo t sa t t a l ande t . De t t a

va rade några ö g o n b l i c k , m e n snart b rö t s

t y s t n a d e n af K a l l e s :

»Nå , då är v i ense o m , att j a ' far te Mor-

l anda i e f t e rmidda ' å tar u t l y s n i n g ? För­

m y n d a r e n d in har lo fva t å fö l ja m e ' . »

» G ö r s o m d u själf vill , m e n h v a ä de

s o m brådskar så fö r sk räck l ig . H a vi vän ta t

i f e m t o n år, så k a n v i vä l v ä n t a än nå ' ra

månar . S tuga behö fve r allt å ses o m å . . . »

» N e j , v i ha vän ta t l änge n o c k , » af b rö t fäst­

m a n n e n häftigt . » B ö r j e . . . Bör j e . . . »

» H v a har j a m e B ö r j e å g ö r a ? »

» A h , han har j ä m t gå t t här h e m m a å lag t

u t sina k roka för d e j , å j a ' har i nga ro

inna ' v i ä v i g d a . »

» D å har h a n agna t s ina refvar * förgäfves ,

ska j a säja de j . . . B ö r j e . . . A h n e j . »

» M e n dansa t håttepolske m e n , d e har du

ä n d å g jo r t t id t å p f t e ? »

» J a ? . . . H v e m har kunna t säja d e ? »

* Agnat = satt agn på sina refvar.

A n n a hade s läppt Ka l les h a n d o c h rest

sig, under de t att hon blef b l o s s a n d e röd .

» J o , d e har Elsa g jo r t . H o skrof i ett

»påsk r i f t um» — j a ' har läst o m ' e t g å n g på

gång , så j a kan ' e t utante . — » B ö r j e går

här, tål inte s jön å duge r såll 'es inte för

bankf iske en g å n g . — M e n dansa, de k a n

h a n ; i hå t tepolskan s log han h ä r o m dan föt-

tera tre g å n g e r i taket . V a ' d e inte en b e s t !

H a n dansa ' ä n d å m e A n n a , å de såg väl

så pass kä r l f t ut, så . . . »

» D e v a ' efter de brefvet , som de l ånga

uppehål le t b l e ' , d u m i n n s . . . H v a skulle

j a ' t ro annat , än att E l sa l j ög . . . När

g j o r d e h o ' annat , u s c h l i n g e n ? » fortsatte A n n a ,

unde r de t att en dar rn ing i rös ten förråd­

de , hur u p p r ö r d h o n var . » Ja ' miss tänk te

genas t , att d e v a ' någo t ga le t m e de där

» p å s k r i f t u m e t » , å ba henne läsa upp ' e t , å de

g j o r d e h o , s o m j a ' t r o d d e rätt, å de hand la '

o m n å g o t fyr , s o m h o ' en g å n g ha ' t t m e

de j . . . ett påskehorn eller h v a d e ' va ' . . .

M e n från den d a ' n b le h o också åsätter frå

t e å skr i fva .»

» Ja ' har förståt t det , m e n o m d u kan

säja de j fri för Bör j e , har de t inte vure t

n å g o n annan, s o m d u t y c k t o m unde r d i

här m å n g e arena, för att d u ha ' t t friare,

de tar j a ' för a fg jord t . — Säj uppr ik t i t !»

»Ja , d e k a n j a gärna göra , å de s å m y c k e

m e r s o m d u själf sa : j a ' ska vara fri, å d u

ska va ra fri . . . J ag h a d e såll 'es ingen­

t ing lofvat , fast j a allti hållet m e j själf för

t e å va ra di f ä s t emö , m e n så v a d e ett par

år s o m de b l e så småt t för m e j å m o r , att

v i höl l p å å rakt sväl ta ihjäl . Jus t s o m

d e v a s o m svårast , k o m de en n o r r m a n

frå' Ege r snnd . H a n fö rde egen skuta å v a

en rikti herrekar ' . H a n h a d e fått ö g o n a p å

m e j , j a ' ve t inte hur, å sökte j ä m t å k o m ­

m a i språk m e ' m e j . E n g å n g frågte h a n

m e j , o m j a ' in te vi l le g å o m b o r d på hans

skuta å se, hur han hade ' t , m e n j a ' v a

rätt l ika n o j d e r o m ' e t ; en annan g å n g b j ö '

han bå ' m e j å m o r på fri resa t e Ege r sund ,

m e n v i v a lika n ö j d a ; m o r d ro ' s * väl li te

för ' t , m e n j a ' sa ' m e j rakt ifrån'et . I he la

läge t ka l lade di m e j emel ler t id för » n o r s k e s a » ,

å j a k a n in te neka , att j a ' själf ansåg m e j

p å g o ' v ä g å bli de . E n da ' s teg h a n in

i vå r s tuga — m o r satt ändå å spann å j a

satt å t r ädde på ett nät •— å n u g j o r d e

han inte l ånga o m s v e p , u tan frågte m e j rätt

p å sak, o m j a ' vi l le bli hans hustru. H a n

talte o m , hur b ra j a ' skulle få t . . . H a n

skulle bära m i g på händera , å m o r skulle

j a ' få ta m e , sa ' han . Ja ' k o m i d e s a m m a

att se m e j o m k r i n g i s tuga, å aldri h a d e

j a ' t yck t , att d e sett så fatt i ' t u t där s o m

d e g j o r d e i d e n s tunna ; kanske v a ' de där­

för, att j a ' i m i inbi l ln ing såg, hur präkt ig t

j a ' skulle få ' t , o m j a ' vi l le bl i hans » k o n e » ,

s o m h a n sa. H a n h a d e sträckt u t si '

h a n d å talte så kärli ' t , å j a ' höl l j u s t på

å r äcka f r am m i å säja mi t t j ao rd , m e n

inna j a g j o r d e de , lu ta ' j a ' m e j f ramåt , för

att få lite oppskof , då i d e s a m m a ett klin­

g a n d e hördes v e föttera, å då j a såg ner ,

så låg d in p e n n i n g där. Ja ' k ände , att j a '

b l e s o m en d r y p a n ' e b i o ' i ansiktet . . . D e

v a ändå, s o m o m j a g jo r t n å g o t o n d t å

b le ' e t ö fver raskad p å bar gä rn ing . N u b l e

d e inte fråga o m hands lån ing längre , u tan

fick n o r r m a n afske p å gråt t papper . Ka r l en

t r o d d e n o g , att j a g h a d e b le t t sprit t ga len ,

o c h han y t t r ade o c k n å g o t i den v ä g e n , d å

han s t rax därefter l ä m n a d e s tugan .»

* Drogs.

Arma h a d e unde r de sista o r d e n dragi t

u p p p e n n i n g e n ur b a r m e n och höl l den för

ö g o n e n på f ä s tmannen . »Se r du , han skiner

som gull, de b e t y d e r , at t j a vure t de j t r o g e n . »

7.

» M o r , m o r , I kan aldri t ro ! . . . I da ' har

de l y s t för G u d i n g s - K a l l e å T o r s k e n s A n n a ! »

skrek lo t sens Kar in , d å h o n efter å t e rkomsten

från kyrkresan ännu s tod m e d fo ten p å

t röskeln .

» A h , d u pratar ; d e skulle väl ha sports

n å g o t i fö rväg , o m de vure t i f r åga ,» svara­

de m o d r e n , näs tan stött å lägets vägna r ,

at t m a n skulle h ä m t a sina nyhe te r o m det ta

från anna t håll . » D u har vä l hör t gale t ,

b a r n . »

» I ska in te vara ba rns l f e r , m o r ! J a ' h a r

väl m i n a öra ändå . D e ä', s o m j a ' säjer.

M e n v a de inte bra b e s y n n e r l i g t ? . . . Prä­

sten s tappla ' p å b ä g g e n a m n e n , å A n n a , h o '

fick he t ta A n n i k a . D e v a m å n g a , s o m la '

m ä r k e tillbet.»

» D å blir d e aldri n å g o t b rö l l op å ,» sade

m o r m o d r e n , s o m suttit o c h lyssna t till dotter­

dot terns k y r k o n y h e t . » S å n n t har j a ' hör t

e x e m p e l p å förr en g å n g . »

» G u ' beva re . . . Spå inte så där. D e ä

ändå h e m s k t , » sade h u s m o d r e n .

I d enna r ik tn ing g i n g o samta len he la ef­

t e r m i d d a g e n i fiskeläget, m e n ej n o g här­

m e d ; u n d e r de v e c k o r , s o m fö reg ingo bröl-

loppe t , hv i lke t skulle fö l ja o m e d e l b a r t på

lysn ingen , h a d e m å n g a i g ranne lage t m e r a

b e k y m m e r för d e t n y a h jone lage t , än d e

haft för s ig själfva p å år o c h dag . M a n i

re tade sig öfver , att v igse l r ingen , s o m Ka l l e

h a d e i b e r e d s k a p , var af gu ld ; » l i k s o m o m

inte en å sölfver k u n d e vure t g o ' n o k k . . . »

» K o p p a ' p å k r a n s e n * v a utå äkta post l in;

andra skul le inte g å an åt Torsk-Ol les tös

kan tänka ! T e b ru 'k l änn ing skulle de , gu­

bevars , v a r a ' köpetyg, h e m v ä f d t k u n d e inte

vara pass l ig t n o k k . A tänk, h o ' ä så te

pass , att h o ' t yck t e , att d e inte k u n n a vara

n o k k m e k len ing **, u t an d e skul le va ra

r ikt igt på he r r skapsv i s» , het te de t s lut l igen,

» m e n för de har d å h a n ändt l i satt p . »

» G u ' låt d o m inte rakt sväl ta ihjäl här i

l ä g e t » , sade Ka l l e , d å h a n t i l l s ammans m e d

A n n a kvä l len före b rö l loppe t o rdnade de t

sista i b rudehuse t . » N u har kär inger 'a

inte m e r än en dä ' å skval l ra på, å den

sträfvar di vä l m e . »

» J a v e t inte, hur d e k o m m e r s e j , m e n

när j a ' ser på, hur fint de ä här å h o c k a

prakti' t rakter ing vi har å b ju ' d e m på, så

känner j a ändå, s o m d å j a ' vure t på graf-

öl . . . T ä n k o m det ta blir ett sånt i stället

för ett b r ö l l o p . »

A n n a såg sorgsen u t o c h bor t to rkade

o förmärk t de f r ambry t ande tårarna.

» H v a ä de för s n a c k ? . . . Jaså, d e där

kär ingepra te t o m , att p räs ten s taka sej p å

våra n a m n ? H v a skul le k u n n a hända . . .

D e n s o m i f e m t o n år gå t t j o l a ikr ing, h a n

d runknar in te p å Ellos . . . Se så, l i ten,

var n u in te barnsl i ' . . . F ö r d ö m d t käring­

pra t !»

* En hylla, som i de gamla bondhusen gick omkring öfre kanten af den väggfasta, sparlakans-omgifna sängen.

** Utklenade (utbredda) smörgåsar; ett slags gaffelfrukost.

B r ö l l o p s d a g e n u p p g i c k med en s t rå lande

sol, hv i lken s t rödde sitt g u l d b l a n d v ikarne

o c h skären. Öfver d e sma la s u n d e n b y g g d e

h o n s ina f lyt tbara b r y g g o r me l l an ö a r n e ;

på d e n s tora El lösef j o r d e n , där hennes sned­

d a n d e strålar ej f ö r m å d d e slå n å g o n sådan

me l l an s t ränderna, b i ldades en b r e d v ä g

långt utåt f jo rden . M i d t i d e n n a f r a m g l e d o

t renne båtar , hvi lkas r o d d a r e t yck t e s ö s a

g u l d m e d årorna. D e t var d e från brude­

huse t u t r o e n d e t r enne båtarne, s o m skulle

föra b rudfö l j e t till d e n plats , där v ä g e n

inifrån. Orus t leder n e d till E l löses t randen ,

hvarifrån brö l lops fo lke t till fots skul le fort­

sätta sin v ä g till k y r k a n .

(Slut i nästa n:r.)

Iduns byrå och expedition hållas under månaderna juni—augusti öppna

hvarje söckendag kl. 10—5.

*-——

Innehållsförteckning.

Louise Reulerskiö ld , född Nordenfalk; af Mari Mihi. (Med porträtt) . — Gläden k o m m e r ! p o e m af Helma Ny­blom. — V å r a söners f ramt id; också några synpunkter af Ineognita. (Forts. o. slut). — L i n d b l o m m o r och rosor; no­vel l af A. O—n. Öfvers. för Idun. — På rundresa; några korta bref från »fröken E v a » , Uppsnappade och afskrifna af Georg Nordensvan. 2. — »Dessa s m å » ; några bilder ur »de b u n d n a systrarnas lif.» t ec tnade för Idun af Amanda Kerfstedt. — Fröken A l e x a n d r a Gripenberg; af Ella Bot. (Med portratt). Från I d u n ? läsekrets. — Kvinnor och pan­sar; af E. B. — Ur notisboken. — Teater och mus ik . — Brudfården; berättelse från Bohusläns skärgård af Jo­hannes Smalblad. — Tidsfördrif.

Redigeras af SopMe Linge.

Bidrag mottagas med tacksamhet.

C h a r a d .

Det lefde en gång — så börjar min saga —

En högättad andra, som arfslott fått taga

Af förfäder många. Han ägde af smycken

De mest undersköna — väl hundrade stycken.

Bland dessa klenoder så fanns det dock ingen,

Som mättes i skönhet med »stenen i ringen».

Att den var mitt första är lätt att begripa.

I tusen fasetter man nödgats den den slipa,

Ty den var så stor, att det finger den prydde

Blott mödosamt bärarens order åt­lydde.

Så sades bland folket. Min andra ock ägde

Ett tredje så dyrbart, att om man det vägde,

Dess vikt uti guld knappast skulle förslå

Att lösa det ut. Det var folktron också.

En dag gick vår man att i skogen spatsera

Och bar då sin ring samt mitt tredje m. m.

Ty röfvare funnos — det visste han väl,

Men var icke rädd för att slå dem ihjäl.

Nå, bäst han i skuggan af träden flanerar

Så hör han ett skrik, som hans blod altererar,

En kvinnas det var. Genom buskar och snår

Han skyndar framåt, och han röf-varen slår.

Den sköna han räddar — så tjusande fager —

På fläcken hans lättrörda hjärta nu tager,

Och utan besinning han gifver sin ring

Å t flickan, som vore det rakt ingen­ting.

Hon rodnar och bleknar samt skjuter bort smycket

Samt säger: Min herre, det är allt för mycket,

Om någon förtjänat belöning att få, Så är det ej jag, men väl ni, af oss

två. Mitt hela du är, säger eldigt, vårt

andra. Och vill du som jag, skola lyckligt

vi vandra Tillsammans, och du blir min maka,

så huld, Mer värd än i skattkammarn stenar

och guld.

S. L.

K o n s o n a n t f ö r ä n d r i n g s g å t a .

Med b på landet ofta bär mig tösen; med f »framåt» har varit stads min

lösen; med g, det är i skogen bra att göra; med j , du visdom uti mig får höra; med l, jag kan en hjärteklämmavara; med r, du dina händer bör bevara; med s, jag viktig är att hafva, då ett pris för godt rekord du hoppas få.

Pirfvel.

M o s a i k .

e

t s

I a P P

I *

1 e

P 0 | v a

s i P

a h s s

t 1 1 f å l |

t

3

j t a

1 —«—

n a

s i

• i _ " n r

I T 11 o-

e 1

• c 0

e r e

r w

a 1- a ^ 1

a k

g h 0 1

1) Ö, lydande under Spanien, 2) stad i Norge, 3) ögrupp, 4) husge-råd, 5) en som skyr dagsljuset, 6) hvad den trötte ej vill sakna, 7) individ i Norrland, 8) stad i England, 9) bruk och järnvägsstation i Sverige.

Begynnelse- och slutbokstäfverna bilda namn på något som före­kommer i våra kyrkor. M T

P r o k ö p .

1—4) I döden för din skull jag går Med hull och hår.

2—4) »I bunden form» jag följes åt Af bitter gråt.

3—4) Terräng, där mången öfva plär

En sport så kär.

L ö s n i n g a r .

Logogry/en : Viljekraft, trafik, flirt, kli, traf-ve, artikel, kilar, rek, Rea , talk, arkiv, val, kval, vaktel, falk, klav, valk.

Akrostikonet: Gertrud: gren, Elsa, lusa, Tora, rask, usla, dalmas.

Charaden: Bok-staf.

Förvandlingsgåtan: Birmingham: Bretagne, Ingolstadt, Ravenna, Minneapolis, Idefjord, Nikobarerna, Genezaret, Hardanger, Abes­sinien, Möckeln.

Aritmoremct: Rikedom: mer, moder, ko, rike, Krim, rim, dike, ord, Erik.

Bufviidbryet: Sannas apa Bob reder sås i madam Sissis kök.

Bland nu befintliga Cacaosorter I J I I T M Å N ^ P A P A n intages säkert förnämsta platsen af 1 U L I I ? I M i l O V * H v * H V y

R e d a n 1 8 8 8 i n t y g a d e prof. J o h . L a n g i L u n d , a t t H u l t m a n s C a c a o v a r fu l l t l i k a m e d v a n H o u t e n s C a c a o . H u l t m a n s C a c a o k a n s å l e d e s v a r m t re­k o m m e n d e r a s ti l l h v a r j e h u s m o d e r .