Louis Fischer

Lenin

Engelsksprkigt original: 1964

Publicerad p svenska 1967. versttning: Clas Gripenberg

Fischer beskte Sovjetunionen frsta gngen 1922 och tillbringade sammanlagt 14 r dr. Han

skrev flera bcker och mnga artiklar om Sovjetunionen och dess politik. Han verkade ven

som korrespondent under inbrdeskriget i Spanien. Hela tiden stdde han den officiella

stalinistiska politiken.

Men utrensningarna, den sovjetiska pakten med Nazityskland, anfallet p Finland m m under

2:a vrldskrigets inledning, fick honom att omvrdera sin stndpunkt och han brt till slut helt

med kommunismen. Han redogr sjlv fr detta i boken The God That Failed (1949), svensk

titel Vi trodde p kommunismen (1950), dr ett antal f d kommunistiska frfattare redogr fr

sina erfarenheter av och brytning med stalinismen. Drefter verkade Fischer som historiker.

Lenin-biografin kan givetvis inte undg att avspegla Fischers anti-kommunism, men boken r

nd lsvrd.

MF

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiO7eaWoP3OAhWKWCwKHab7DB0QjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.thinglink.com%2Fscene%2F784851638937452545&bvm=bv.131783435,d.bGg&psig=AFQjCNF99SSEF-i-xUvaPbh5HuMUjv4ZVg&ust=1473336649233976http://marxistarkiv.se/diverse/renegater/vi_trodde_pa_kommunismen.pdf

Innehll

1. Tv brder .............................................................................................................................. 1 2. En ledare fds ....................................................................................................................... 11 3. Gnistan och elden ................................................................................................................. 29

4. Lenin sdan han var .............................................................................................................. 37 5. Kapitalismens ddsdom ....................................................................................................... 61 6. Kommunisterna och staten ................................................................................................... 71 7. Freden r ett problem ........................................................................................................... 82 8. Slutet och brjan ................................................................................................................... 91

9. En man gr historia .............................................................................................................. 96 10. En desdiger dag .............................................................................................................. 100 11. Julen och den 28 december 1917 ..................................................................................... 107

12. Generalerna och kommissarien ........................................................................................ 118 13. Lenins viljestyrka ............................................................................................................. 129 14. Lenin och vnstern ........................................................................................................... 136 15. Ett mord i Moskva ............................................................................................................ 146

16. Resa utan Baedeker .......................................................................................................... 154 17. Att bygga upp en stat ........................................................................................................ 162 18. Lenin och Tjitjerin ............................................................................................................ 166 19. Attentatet mot Lenin ......................................................................................................... 172

20. Inbrdeskriget tar form ..................................................................................................... 176 21. Den lnga armen ............................................................................................................... 185 22. Freden r ett vapen ........................................................................................................... 196

23. Ett stnk av idealism ........................................................................................................ 205

24. Kall seger .......................................................................................................................... 212 25. Ryssland mot Polen: den stora planen .............................................................................. 219 26. Flitig fretagare ................................................................................................................ 233

27. Den nya diplomatin ....................................................................................................... 239 28. Stalin, Lenin och Trotskij ................................................................................................. 244

29. P trskeln till kapitalism ................................................................................................. 255 30. Bjligt stl ........................................................................................................................ 270 31. Lenin om Marx ................................................................................................................. 276

32. Partiet ............................................................................................................................... 283 33. Statsmannens salt ............................................................................................................. 292

34. Tredje internationalen ...................................................................................................... 296

35. Sovjetisk utrikespolitik ..................................................................................................... 300

36. En drm grusas ................................................................................................................. 313 37. Hur man anvnder guld .................................................................................................... 321 38. Framtiden var nrvarande ................................................................................................. 327 39. Stalin mot Lenin ............................................................................................................... 352 40. Ett mte med Lenin .......................................................................................................... 363

41. Klockan ringer fr andra gngen ...................................................................................... 373 42. Lenins sista vilja och testamente ...................................................................................... 380 43. Den olycklige Lenin ......................................................................................................... 392 44. Slutet ................................................................................................................................. 408 Tillgg. Frgiftade Stalin Lenin? ........................................................................................ 411

1

1. Tv brder Det var Lenin som grundade sovjetstaten och drog upp riktlinjerna fr sovjetpolitiken. Det

kommunistiska tnkandet och de kommunistiska metoderna prglas av hans livliga och kraft-

fulla personlighet. Han fddes den 10 april 1870 och dog barnls den 21 januari 1924, men

han lmnade efter sig mnga ideologiska arvtagare och miljoner politiska avkomlingar i alla

delar av vrlden.

Lenin skulle ha kunnat bli professor i nationalekonomi, en framgngsrik advokat eller

schackmstare. Det finns ingenting i hans hrstamning, barndom eller ungdom som tyder p

en blivande karrir som revolutionr och diktator. Men han var ett barn av Ryssland hftig

och oregerlig och frukten av ett trd med djupa rtter i landets mngskiftande jord.

Det nationalistiska draget i kommunismen fordrar att Lenin skall beskrivas som en etniskt ren

storryss. Hans icke-ryska frfder dljs drfr fr alla utom de allra nyfiknaste. En officiell

biografi p 602 sidor av P. P. Pospelov och tta andra frfattare som p frsorg av Sovjetiska

institutet fr marxism-leninism publicerades 1960 i Moskva (Vladimir Iljitj Lenin, Biografija)

innehller bara tta ord om Lenins frfder: hans farfrldrar var fattiga mnniskor av lgre

medelklass i Astrachan, hans morfar var lkare. 2:a upplagan (1963) r lika fordig.

Mera detaljerade upplysningar lg frvisso inom rckhll fr frfattarna. Marietta Sjaginjan,

en vlknd sovjetfrfattarinna av armeniskt ursprung publicerade 1937 efter genomgng av

multnande lokala arkiv och gulnade skattekvitton en artikel i novembernumret av Moskva-

tidskriften Novyj Mir, inkluderande faksimiler av vissa dokument, som visar att Lenins farfar

var en viss Nikolaj Vasiljevitj Uljanov, en fattig skrddare, troligen fre detta livegen, i den

illaluktande fiskarstaden Astrachan vid Volgas utlopp i Svarta havet. I femtiorsldern gifte

sig Nikolaj Vasiljevitj (som var storryss) med Anna Aleksejevna Smirnov, en kalmuck-flicka

som var analfabet. Dessa fakta terfinns ingenstans i den rikliga sovjetlitteraturen om den

store ledaren. Kalmuckerna r buddhister med stora, runda, platta, gulbruna ansikten och

mongoliska gon. Lenins hga kindknotor och sneda gon tyder p asiatiskt blod.

Ilja Nikolajevitj Uljanov, parets fjrde och siste son, kom till vrlden nr fadern var 67 och

modern 43. Fem r senare dog fadern. Iljas 12 r ldre ogifte bror Vasilij som var forman och

handelsbitrde tog hand om Ilja och bekostade hans utbildning. Ilja blev Lenins far.

P moderns sida hade Lenin tyskt blod. Detta pikanta faktum frtigs omsorgsfullt av de flesta

sovjetiska publikationer. Den 19 sidor lnga artikeln om Lenin i den stora sovjetencyklopedin

nmner Lenins far men inte hans mor, och i vriga biografier fr man p sin hjd veta att hon

var dotter till en lkare. Och detta i ett land likgiltigt om det r tsaristiskt eller sovjetiskt

dr varje fdelse, dop, skolgng och flyttning antecknas och bevaras i arkiven, och dr alla

mste vara frsedda med ett pass som utvisar deras nationalitet. Det enda omnmnandet

finner vi en bok om familjen Uljanov, utgiven och kommenterad av Lenins ldsta syster

Anna, som helt enkelt konstaterar: Maria Aleksandrovna Blank, Lenins mor, var dotter till en

lkare; hennes mor var tyska.1

Lenins tyska mormor dog ung, och hans mor, skrev Anna, blev strngt uppfostrad av en tysk

moster.2

1 V. Aleksejev och A. Sjver, Semja Uljanovych v Simbirske, 1869-1887 (Familjen Uljanov i Simbirsk 1869-

1887), utgiven och kommenterad av A. I. Uljanova-Elizarova, Leningrad 1925. 2 A. I. Uljanova-Elizarova, Vospominanija o Aleksandre Iljitje Uljanove (Minnen av Aleksandr Iljitj Uljanov)

Moskva, 1930, s. 33. Aleksandr Iljitj Uljanov var Lenins bror.

2

Dessa tv omnmnanden av Lenins tyska mormor och Marietta Sjaginjans omnmnande av

hans kalmuckiska farmor r mngordiga jmfrda med den tystnad som omger morfaderns,

doktor Aleksandr Dmitrijevitj Blanks etniska ursprung. Somliga hvdar att han var jude.

Nr Lenin vid folkrkningen 1922 tillfrgades om sin morfar, svarade han enligt Marietta

Sjaginjan: Jag vet inte. I ett land med mnga raser som Ryssland brukar rastillhrigheten

vara knd, och den frnekas inte. Men denna och andra upplysningar om doktor Blank r

undvikande och oklara. Maria, Lenins syster, skriver att hennes far, Ilja N. Uljanov, blev

bekant med sin blivande hustru, Maria Aleksandrovna Blank, i brjan av 1860-talet. Maria

Aleksandrovna var dotter till en lkare av smborgerligt ursprung, en progressiv mnniska

med intresse fr ider, kraftfull och sjlstndig, frmmande fr karrirism och kryperi. Nr

doktor Blank drog sig tillbaka, kpte han en liten egendom i guvernementet Kazan ... En

antologi om Lenins ungdom som kom ut i Moskva 1958 citerar dessa rader och tillfogar en

fotnot: Maria Aleksandrovna Blank [Lenins mor] fddes 1835. Hennes mor dog kort drp.

Hennes far, Aleksandr Dmitrijevitj Blank, tog sin examen vid medicinska fakulteten i S:t

Petersburg och verkade som lkare i guvernementen Smolensk, Perm och Kazan. Efter

hustruns dd drog han sig tillbaka.1 Han fortsatte emellertid att praktisera nr han dragit sig

tillbaka till sin egendom i Kokusjkino. Namnet p hans tyska hustru, Lenins mormor, nmns

inte, men vi vet av andra kllor att hon hette Anna Groschopf. Vi terkommer till henne

lngre fram.

I en artikel i Bolsjevik, ett kommunistiskt partiorgan, i juni 1938, bidrog Nadezjda K.

Krupskaja, Lenins nka, med en detalj om doktor Blank: han var fdd i Ukraina. Karl Radek,

den mest knde sovjetiske publicisten och kommunistiske partiledaren, kallade i en artikel i

Izvestija den 23 april 1923 doktor Blank regementslkare och tillfogade slugt: I tillgng-

liga kllor fr man inte veta mycket om Lenins morfar. Liksom alla sin tids lkare knde han

sig frmodligen dragen mot den primitiva materialismen, eftersom den rkade vara frenlig

med religionen. I sitt hem uppfostrades Lenins mor i en religis anda, men inte enligt Do-

mostrojs regler. Domostroj, den ortodoxa kyrkans hustavla frn 1500-talet, frpliktade alla

familjens medlemmar till obetingad lydnad fr hushllets feodalt-religise herre. Inte enligt

Domostroj betyder allts inte ortodox. Lenins mormor var lutheran och hans mor

uppfostrades som lutheran.

I en artikel i Izvestija ngra veckor efter Hitlers makttilltrde frklarade Radek, som sjlv var

jude, att Lenins frldrar, Uljanovs, inte bara fysiskt bidrog till att forma den Messias som

ledde proletariatet ur den egyptiska fngenskapen. Bde Ilja Nikolajevitj Iljanov och Maria

Aleksandrovna Blank bidrog i hg grad till vr andlige ledares karaktr.

De som knde den okynnige Radek personligen kom skert till den uppfattningen att han

menade mer n han sade. Var det en tillfllighet att han valde liknelsen med Moses? Antydde

han att otillgngliga kllor innehll en hemlighet? Kreml har inte besvarat frgan.

Gtan kring doktor Blank har gett upphov till en hftig polemik bland ryska emigrantexperter.

N. Valentinov som gav ut en bok om sina minnen av Lenin i New York 1953, skrev i Novyj

Zjournal (New York, vol. 61, 1960): Jag vet inte var han fddes och var han var hemma;

men ett r jag sker p, och det har jag redan skrivit, Blank var inte jude. andra sidan

bemtte David A. Shub, frfattare till Lenin a Biography xxxx(New York 1948),

Valentinov i ett senare nummer av Novyj Zjournal. Han ppekade att Blank inte r ett ryskt

utan ett judiskt namn och att Aleksandr Blank, Lenins morfar var en kristnad jude frn

Odessa. I samma nummer (vol. 63) intar signaturen Historian samma stndpunkt. I ett brev

av den 9 april 1961 till Novoje russkoje slovo, en rysksprkig daglig tidning i New York, tog

1 Molodye gody V. I. Lenina (Lenins ungdomsr), Moskva, 1958, s. 13.

3

emellertid Anna M. Bourgina avstnd frn dessa sikter. Hon nmnde flera ryssar med

namnet Blank som absolut inte var judar. Shub frsvarade sin stndpunkt i ett svar av den 23

april 1961, och Valentinov gick till frnyat angrepp i majnumret av Sotsialistitjeskij vestnik

(Socialistisk kurir, New York), dr han bestmt pstod att Aleksandr D. Blank varken var

dpt jude eller lkarassistent i Odessa.

Den enda slutsats man kan dra r att inga tillfrlitliga fakta om doktor Blanks hrstamning har

publicerats. Uppgifterna mste finnas i de verfulla ryska arkiven, men bolsjevikerna fann det

bst att dlja dem. Detta stder misstanken att det finns ngot att dlja.

Detta kan frklaras med en nskan att skapa en nationalistisk bild av Lenin som hundrapro-

centig storryss. Dessutom var det inte ett litet hemman som doktor Blank kpte utan en

egendom, och nda till 1861 hade han mnga livegna. Inte heller detta drag passar in i den

populra bilden av Rysslands befriare.

Doktor Blanks maka hette som sagt Anna Groschopf och var, som namnet anger, av tysk

hrkomst p fdernet. Hennes far hette Johann Gottlieb Groschopf och kom 1766 till vrlden

i Lbeck inom en av stadens patricierfamiljer. Han utvandrade som ung till S:t Petersburg,

levde dr som framgngsrik affrsman p stor fot och gifte sig 1793 med Anna Beata

hrstedt. Namnet lter svenskt, och Anna Beata hrstedt (Lenins mormors mor)

hrstammade i verkligheten inte bara p fdernet utan ocks p mdernet frn svenskar

Hennes far, Carl Fredrik hrstedt, var fdd 1741 i Uppsala som son till en dr verksam

handskmakare vid namn Carl Reinhold hrstedt, som avled 1749. Carl Fredrik slog sig ner. i

S:t Petersburg, etablerade sig dr som guldsmed och ingick 1772 ktenskap med Anna

Christina Borg, som ven hon var fdd i Uppsala (1745). Anna Christinas far Carl Borg var

hattmakare i Uppsala men utvandrade av fr oss icke knd anledning till S:t Petersburg och

avled 1750 i Lovisa i Finland. ven hans hustru Anna Brita, f. Novelia 1713, kom frn

Uppsala, och hennes far var liksom maken hattmakare. Hattmakaren Simon Novelius avled i

Uppsala 1733 och var gift med Catharina Arnberg Lenins mormors mormors mormor.1

ven om det inte kan bevisas att Lenins morfar var jude, omspnner hans hrstamning

Eurasien frn Centralasien till Centraleuropa. I detta avseende var Lenin detsamma som

Ryssland, en brygga mellan st och vst, med drag frn bda, men strvande till att inte vara

ngondera.

Lenin r en pseudonym. Som frfattare, utgivare, journalist och ledare skrev han ofta under

pseudonymen N. Lenin, men han anvnde ocks V. Ilin, V. Frei, K. Tulin, Karpov och

andra. N betyder ingenting. Som sovjetledare undertecknade han med sitt verkliga namn,

Vladimir Iljitj Uljanov, och tillfogade ofta Lenin inom parentes.

Det r oskert varifrn namnet Lenin hrstammar. Ett frslag r att nr han frst anvnde det i

december 1901, tnkte han p en skolkamrat som hette Lena. Den officiella biografin sger i

sin andra upplaga (s. 81) att nr man frgade Lenins slktingar, svarade de att han

frmodligen valde det av en hndelse, men att det ocks r mjligt att namnet kommer frn

floden Lena i Sibirien. Det skulle ha fallit sig naturligare fr honom att anvnda Volgin

efter Volga, i vars floddal han tillbragte sin barndom och ungdom. Georgij Plechanov, den

ryska socialismens fader, hade emellertid redan lagt beslag p Volgin, och drfr blickade

Vladimir Iljitj lngre ster ut. Hur annorlunda skulle inte det ryska sprket, Rysslands och

vrldens politiska litteratur se ut i dag om de avhandlade volginismen och sovjetpolitiken

var volginistisk!

1 Om Lenins tyska anor berttar Georg von Rauch i uppsatsen Lenins Lbecker Ahnen, Zeitschrift des Vereins

fr Lbeckische Geschichte und Altertumskunde, bd 40, Lbeck 1960. Lenins svenska stamtrd har utretts av

frstebibliotekarien Olof von Feilitzen.

4

Lenins far Ilja tillbragte hela sitt liv vid Volga, Moder Rysslands pulsder. Han intrdde i

gymnasiet i Astrachan 1843 och belnades vid sin examen 1850 med en silvermedalj. Samma

r skrevs han in vid universitetet i Kazan. I maj 1855 blev han lrare i fysik och matematik fr

de hgre klasserna vid adelsinstitutet i Penza. Nr flera medlemmar fakulteten avskedades fr

framstegsvnliga och slunda omstrtande sikter, fick Ilja stanna kvar. I en rapport frn

institutet lovordades han fr sin studieflit och sin undervisning. I november 1861 hll han ett

fredrag, Om ska och blixtar. tta mnader tidigare hade Alexander II upphvt

livegenskapen, men Iljas titel som kunde ha varit en trffande kommentar till reformens

otillrcklighet och ndaml hade ingen politisk udd.

Ilja gifte sig med Maria Aleksandrovna Blank i Penza 1863 och flyttade till Nizjnij Novgorod,

dr den bermda rliga Volga-marknaden hlls. Dr undervisade han till 1869, d han blev ut-

nmnd till skolinspektr i guvernementet Simbirsk med ste i staden Simbirsk. Hr fddes

Lenin, och hr tillbragte han den frsta tredjedelen av sitt liv.

Simbirsk hade ursprungligen varit en fstning som skulle skydda det moskovitiska vldets

sydstra flank mot asiatiska inkrktare. Men 1870, nr Lenin fddes, hade den ryska

expansionen i Sibirien och Turkestan bervat staden all militr betydelse. Den utvecklades i

stllet till ett utskeppningscentrum fr spannml, fisk, ull och pottaska, och strsta delen av de

30 000 invnarna var mordviner, tjuvasjer och andra asiater prmdragarna p Volga och

arbetarna i varumagasinen.

Simbirsk str med ena foten p den lga asiatiska Volga-stranden och den andra p den hga

europeiska, och de bda delarna frenas av en jrnvgsbro. Stadens centrum p hgra

stranden ligger mellan Volga och den mindre floden Svjaga. Som pojke simmade och fiskade

Lenin ofta i den slingande Svjaga.

De flesta husen i Simbirsk var lga, mrkgra envningshus, men ngra hade vindar och ett

ftal kunde skryta med tv vningar. Lenin fddes i flygeln till ett hus som gdes av en viss

Pribilovskij. Senare flyttade familjen till vervningen i samma hus, och efter att Ilja 1874

hade blivit befordrad till skoldirektr, flyttade Uljanovs flera gnger, tills de 1878 kpte

trhuset vid Moskvagatan 48. Dr bodde Lenin tills han fyllde 17 r.

Vladimir (som inom familjen kallades Volodja), var den yngste av sex syskon: Anna, som var

fdd 1864, Aleksandr (Sasja) 1866, Vladimir, Olga 1871, Dmitrij 1874, och Maria 1878.

Vladimir var mycket lik fadern. Bda hade hga och vlvda pannor, rdaktigt skgg, kala

huvuden och korta ben. Bda hade svrt att uttala r efter vissa konsonanter. Bda var

synnerligen energiska och arbetsamma. Bda dog tidigt, vid ngra och femtio rs lder. Ilja

blev aldrig obducerad, men lkaren frklarade att han dog av hjrnbldning, medan Lenin dog

av skleros i hjrnan.

Nr Ilja tilltrdde sin befattning som skolinspektor 1874, fanns det i hela guvernementet

Simbirsk tjugo skolor, alla i elndigt skick. Han arbetade outtrttligen p att bygga nya och

reparera gamla skolor samt p att utbilda lrare. Fr sitt framgngsrika arbete utnmndes han

till verkligt statsrd, en titel som gav honom generalmajors rang och rftligt adelskap. Nr

han dog 1886 hade guvernementet Simbirsk 20 000 elever i sm frberedande skolor och

hundratals i flera frtrffliga gymnasier.

Ilja var veckor, ibland mnader borta hemifrn, han frdades med tg, vagn och slde till de

avlgsnaste delarna av sitt distrikt. Man ocks nr han var i staden gjorde han ett imponerande

och reserverat intryck p barnen. Den dominerande gestalten i familjen var alltid hans hustru

Maria Aleksandrovna, en mrklig kvinna. De ftaliga sovjetiska omnmnandena sger att hon

hade stark vilja och bestmd karaktr. I sin bok om brodern Sasja skriver Lenins syster

Anna att modern, som hade vuxit upp i en by p landet, under sina tidigare r inte visste vad

5

nervositet ville sga. Doktor Blank, sger Anna i ett uttalande som dljer lika mycket som

det sger, kunde inte anstlla hemlrare fr sina yngre dttrar som han hade gjort fr de ldre

nr han innehade en annan stllning. Han ville inte heller att de skulle uppfostras i ett

institut. Marias uppfostran anfrtroddes drfr en tysk moster som frbjd te och kaffe, vilka

ansgs skadliga, men som tog vl hand om hennes studier. Fast Maria Aleksandrovna aldrig

gick i skola, avlade hon en skriftlig lrarinneexamen. Hon lrde sig sjlv engelska och franska

och talade en litterr tyska och ryska. P hennes bord stod en komplett Shakespeare-upplaga

p engelska och Thiers vidlyftiga opus om franska revolutionen p originalsprket. Under

hennes ledning gav barnen ut en handskriven veckotidning fr familjen som hette Sabbaten.

De sydde sina klder p en Singer symaskin. Mamma Maria lrde ocks Volodja att spela

piano och att sjunga till hennes eller systern Olgas ackompanjemang. Dmitrij, Lenins yngre

bror, minns att han sjng Heines lyriska snger och Valentins aria ur Gounods Faust.

Anna berttade i sina memoarer att Volodja som barn var livlig, nsvis och glad, han lskade

vilda lekar och att rusa omkring. Han log stndigt och var frtjust i att retas och spela

barnsliga spratt. Han hade oftare snder sina leksaker n han lekte med dem. Han lrde sig

lsa vid fem rs lder, och sedan fick han en informator som frberedde honom fr gymnasiet

dit han kom vid nio och ett halvt rs lder.

Volodjas bsta lekkamrat var den tjugo mnader yngre systern Olga. Hon lrde sig lsa

tillsammans med honom och kunde det som fyraring. Enligt Anna var Olga ytterst flitig.

Jag minns att nr Volodja under ett av de sista gymnasieren lyssnade till Olgas evinnerliga

pianovningar i rummet bredvid, sade han till mig: 'Dr har du en vars flit du kan avundas.'

Nr Volodja insg detta, brjade han utveckla sin egen flit, som frvnade oss alla under hans

senare r.

Fliten var ett familjedrag. Fadern Ilja vertog ett underutvecklat skolsystem och byggde upp

det till ngot helt nytt. Mamma Maria hrskade i hemmet som var hennes vrld. Bda hade

sinne fr ordning och lskade arbete. Alla barnen rvde dessa egenskaper.

Med ringa anstrngning fick Volodja goda betyg. I sista gymnasieklassen var hans medeltal 4

10/11; det hgsta vitsordet var 5. P examensdagen kom han hem och ropade: Grekiska 5,

latin 5, religion 5, matematik 5 och s vidare, och skyndade upp till sitt eget rum eller till

rummet bredvid dr han fljde med Sasjas kemiska experiment.

Pappa Uljanov spelade krocket med de tv ldsta pojkarna, Sasja och Volodja. Han lrde dem

ocks att spela schack. Han hade svarvat pjserna sjlv. Senare han gav dem t Volodja, som

frlorade dem flera tiotal r senare. Det drjde inte lnge frrn pojkarna lrde sig besegra

fadern.

Enligt Dmitrij som gnade ett helt avsnitt av sina memoarer t schack, gnade sig den unge

Lenin med stort allvar t spelet. Han beviljade svagare motstndare ett handicap p en pjs,

och om de protesterade, sade han att det inte var ngot nje med att spela ett spel som inte

tvingade honom att tnka intensivt och frigra sig. Men han intresserade sig fr

schacklitteraturen endast fr att lra sig vissa klassiska ppningar och slutspel.

Anna sger i sina memoarer att varken Sasja eller Volodja intresserade sig fr politik under

gymnasieren. Bda frldrarna var liberalt konservativa. Modern gick inte i kyrkan, men det

gjorde Ilja. Lenin berttade en gng hur Ilja efter mordet p Alexander II 1881 sorgsen drog

p sig sin mbetsmannauniform och gick till katedralen i Simbirsk fr att srja sjlvhrskaren

som han betraktade som tsaren-befriaren. I dessa jsningstider hnde det ibland att

terrorister satte upp plakat p telegrafstolparna som krvde dd t tsaren, och alltemellant

brnde missnjda bnder sina herrars hus eller skrdar. Man vet inte om barnen Uljanov

gnade dessa hndelser ngon uppmrksamhet. Det finns inga anteckningar i tsartidens arkiv,

6

som omsorgsfullt har underskts av sovjetforskare, om att familjen Uljanov skulle ha tilldragit

sig polisens uppmrksamhet.

Yttervrlden inkrktade sllan p denna ansprkslsa familj. Ilja bjd ibland hem kolleger fr

att diskutera skolproblem. Maria gjorde sllan visiter, hon hade tillrckligt arbete hemma.

Hon var kanske ocks medveten om klyftan mellan den sjlvlrda, kulturella kvinnan med

tysk och luthersk bakgrund, och de smborgerliga kpmansfruarna i provinsstaden Simbirsk

med sin av skvaller prglade milj. Samma kvava atmosfr rdde svl i staden som p

landsbygden, och den var tydligt dekadent. Ty fast tsaren hade befriat de livegna kallade

godsgarna dem fortfarande sina sjlar och anstllde dem i hundratal fr en obetydlig ln.

Vissa godsgare samlade magnifika bibliotek, men som klass hade de stagnerat. De avskydde

arbete och hngav sig uteslutande t sina njen.

Det smniga Simbirsk hade emellertid en bermd son, Ivan Aleksandrovitj Gontjarov (1812-

1891), vars roman Oblomov kom ut 1859. Sedan dess har Oblomov varit synonymen fr en

uttrkad, obeslutsam, flegmatisk ryss som inte vet hur han skall frdriva tiden och som avskyr

att anstrnga sig. Oblomovismen betraktades som ryssens andra natur, men i vilken mn en

ryss hemfll t oblomovism berodde p hans temperament och hans erfarenheter. Lenin hade

ett lidelsefullt temperament. Han hade en skakande erfarenhet: brodern Sasjas avrttning.

Ilja Uljanov dog den 12 januari 1886. Sasja som studerade vid universitetet i S:t Petersburg

var inte nrvarande vid begravningen. Kunde den strnge faderns bortgng ha verkat

befriande p bda snerna? I sitt svar p folkrkningsfrgorna 1922 skrev Lenin: Icketroende

[avseende Gud] sedan 16-rsldern det vill sga efter faderns dd. (Detta borde ta dd p

en ofta refererad historia att han slet av sig korset nr han hrde en prst sga till fadern att

pojken borde f stryk fr att han var ateist. Men den fortlever i den sovjetiska mytologin.)

Ungefr samtidigt slt sig Sasja till Narodnaja Volja, Folkets frihetsparti, vars medlemmar

kastade den bomb som ddade Alexander II den 1 mars 1881. Livegenskapens upphvande

tjugo r tidigare hade inte dmpat terroristernas hat till den absoluta monarkin. Inte heller

tsarens vldsamma dd lugnade dem. De hade knappt ddat honom, frrn de brjade planera

ett attentat mot hans son, den storvxte, korpulente Alexander III. Sasja Uljanov, som nu hade

rvt faderns adelskap, anmlde sig frivilligt fr att utfra ddet. Men frberedelserna hade inte

hunnit lngt d han och hans syster Anna, som inte var inblandad, samt flera av deras

kamrater blev arresterade den i mars 1887.

S snart deras mor hade underrttats om detta red hon hals ver huvud till Syzran en strcka

p 100 kilometer, och hon var femtitv r gammal och fortsatte drifrn med tg till S:t

Petersburg dr hon bnfll tsaren om att f beska Sasja i det fruktade fngelset

Schliisselburg. Alexander III gav sitt skriftliga tillstnd. Vid sammantrffandet den 30 mars

fll Sasja p kn, omfamnade hennes knn och grt. Hga mbetsmn hade sagt henne att om

han ngrade sig och bad monarken om nd, skulle hans liv skonas. Sasja vgrade. Han skulle i

s fall bli tvungen att rja konspirationens hemligheter. Jag tycker synd om dig, mor, frlt

mig, berttade hon senare att han hade sagt. Och efter detta, tillfogade hon, frskte jag

inte lngre vertala honom. Jag visste att det skulle knnas svrt fr honom.

Modern var med vid rttegngen. Av de femton anklagade blev fem, bland dem Sasja, dmda

till dden, tv till livstids fngelse och de andra till deportering av olika lngd till Sibirien och

Sachalin.

Efter rttegngen bnfll modern nnu en gng Sasja om att be tsaren om en mildare dom,

vilket flera av hans kamrater gjort. Det kan jag inte efter allt vad jag har sagt under

rttegngen, svarade han. Det skulle vara hyckleri. Jag vill d fr mitt land. Nr hon gick

bad han om en liten volym med Heines dikter. Hon hade den med sig vid sitt sista besk och

kysste honom till farvl. Han avrttades den 8 maj 1887. Modern fljde honom till galgen och

7

sade: Mod, mod. Han hade nyss fyllt tjugoett r.1 En sovjetisk legend som refereras i alla

officiella biografier sger att nr Lenin hrde om broderns arrestering fr en konspiration mot

tsarens liv, yttrade han: Nej, vi skall g en annan vg.

Detta r inte den rtta vgen.2 Detta grundar sig p den nioriga Marias minnesbild. Hon

berttade historien p ett mte i februari 1924, strax efter Lenins dd.3 Skerligen har det

ohyggliga i Sasjas hngning skrpt hennes minne, men fr att minnas mste hon ha frsttt

vad dessa ord innebar. De var avsedda att ge intrycket att Lenin, redan d marxist, skulle ha

motsatt sig narodnikernas terror, och att han nskade en arbetarnas revolution, inte

individuella bombattentat.

Vad Maria n har sagt, r historien inte sann. I sjlva verket var frhllandet mellan Sasja och

hans bror Vladimir ganska spnt. Enligt Anna brukade denne som barn ofta hrma Sasja, och

nr han fick vlja mellan olika alternativ svarade han ofrnderligen: Lika som Sasja. Men i

sjlva verket var brderna mycket olika, bde till temperament, uppfrande, etik och

utseende, faktiskt s olika att det finns skl att tro att Sasja liksom Anna rent av tyckte illa om

Volodja.

I sin skildring av den ldre brodern skriver Anna att syskonen grupperade sig parvis: hon och

Sasja, Volodja och Olga, Dmitrij och Maria. En antropolog som studerade fotografier kom till

en annan indelning: modern, Anna, Sasja och Dmitrij var lngskalliga, fadern, Volodja, Olga

och Maria kortskalliga.

Anna berttar hur fadern en gng karakteriserade ngra av barnen: Anna var sangviniker

glad, livsbejakande Volodja koleriker och Olga melankoliker. Anna kallar Volodja den dr

ostyrige pojken. Under vintern 1885-86, skriver hon, promenerade och pratade jag en hel

del med Volodja. Detta fortsatte ocks fljande sommar. Volodja, frklarar hon, befann sig

d i en vergngsperiod d pojkar blir speciellt strva och envisa. Hos honom som alltid hade

varit pigg och sjlvsker var detta speciellt framtrdande, i synnerhet efter att fadern, som

alltid hade haft en dmpande inverkan p gossarna, hade dtt.

P hsten 1886 frgade Anna Sasja om hans sikt om Volodja. Sasja svarade: Han r

otvivelaktigt mycket begvad, men vi kommer inte verens. Detta, minns hon, sades skert

och bestmt, s att det nstan lt som vi kommer inte alls verens. Varfr? frgade hon.

Inget srskilt, svarade Sasja undvikande, och lmnade t mig, skriver Anna, att rkna

ut det sjlv. Jag frklarade det s att Sasja ogillade de srande dragen i Volodjas karaktr

hans hnfullhet, nsvishet och arrogans, i synnerhet nr de riktades mot modern, med vilken

han ibland talade p ett stt som han aldrig hade vgat gra s lnge fadern levde. Jag minns

Sasjas ogillande min nr han hrde broderns svar.

Efter Sasjas dd, p sommaren 1887, sade modern till Anna att hon en gng nr Volodja och

Sasja spelade schack pminde Volodja om en order som han inte hade verkstllt. Volodja

svarade ofrskmt och drjde med utfrandet. Och nr modern insisterade, svarade Volodja

terigen med ett ohvligt skmt. D vnde sig Sasja lugnt till Volodja: Antingen gr du som

mamma sger, eller ocks spelar jag aldrig mer med dig.

1 Anna berttar detta i sina minnen av brodern Sasja, och detsamma meddelar Lenins yngre syster Maria i en

artikel i Pravda den 18 febr. 1963. Denna artikel skrevs enligt redaktionen i brjan av 1937, ngra mnader fre

Marias dd, fr att publiceras till femtirsminnet av Sasjas hngning. Av oknda skl publicerades den frst 26

r senare. Kanske Stalin inte ville att en potentiell mrdare skulle frhrligas. Stalin levde i stndig skrck fr

lnnmrdare, och meddelanden om politiska mord utomlands undertrycktes eller avfrdades p tv rader. Att

konspiratren var Lenins bror kade ytterligare Stalins betnkligheter. Han ville dra uppmrksamheten frn

Lenin till sig sjlv. 2 Se till exempel Vladimir Iljitj Lenin, Biografija, av P. P. Pospelov m fl., s. 9.

3 Ngra utdrag publicerades i Izvestija den 19 april 1963.

8

Volodja reste sig genast och gjorde som modern hade sagt.

Det var dessa drag i Volodjas karaktr, skrev Anna 1930, och ocks de saker som p den

tiden intresserade Volodja, som skapade den ldre broderns uppfattning om honom. Hn och

ironi, sger hon, var absolut frmmande fr Sasjas natur, medan hnet var ngot helt

naturligt fr Volodja, i synnerhet under hans vergngsperiod.

Fast Volodja alltsedan barndomen hade hrmat Sasja och respekterade honom, stod de aldrig

nra varandra, sger Anna. Det som vidgade klyftan under Sasjas sista r var politiken. Den

vintern var Volodja fientligt instllt mot gymnasiets ledning, gymnasiestudierna och

religionen, och han hade ingenting emot att skymfa lrarna Han befann sig s att sga i

en period d han tog avstnd frn auktoriteten. Men de diskuterade aldrig politik.

P sommaren 1886, skriver hon, minns jag hur frvnade Sasja och jag var ver att

Volodja kunde lsa Turgenjev om och om igen. Han lg p sin sng och lste och lste och

detta medan han delade rum med Sasja som flitigt studerade Marx och annan politisk och

ekonomisk litteratur Volodja brjade lsa Marx p ryska frst 1888-89 i Kazan. P den

tiden hade Volodja allts inga bestmda politiska sikter.

Volodja kunde drfr inte ha frdmt terrorn och sagt sig fredra en annan vg. I sjlva

verket var det Sasja som var marxist eller nst intill. Detta vet man i dagens Ryssland.

Slunda sgs i en liten bok som publicerades i Moskva 1956: 1885-86 fanns det bland hans

[Sasjas] bcker ocks Kapitalet av Marx. Aleksandr Iljitj stod i vgsklet mellan Narodnaja

Volja och marxisterna. Han godknde det programutkast som Plechanovs marxistiska grupp

Arbetarklassens befrielse hade gjort upp.1 Samma bok rjer fr frsta gngen i Sovjet-

unionen att Sasja kort fre sin dd versatte en lng artikel av Karl Marx. versttningen som

trycktes som en rysksprkig pamflett p 47 sidor i Genve 1887 ligger framfr mig, gulnad av

lder.

Ngra r senare frstod Lenin hur det hade sttt till med brodern och meddelade en god vn,

Isaak Christoforovitj Lalajants, att Sasja hade betraktat sig som marxist.2

Hur som helst frblir Leninmytologin i Ryssland ofrndrad, Lenin var den marxistiske

tonringen, brodern en icke-marxistisk terrorist.

I den mn domarna tillt, klargjorde Sasja sin politiska instllning under rttegngen. Hr

fljer ett utdrag ur det stenografiska protokollet.3

Rttens ordfrande till A. Uljanov: Ni studerade vid universitetet i S:t Petersburg?

Svar: Ja.

Frga: Redan p fjrde ret?

Svar: Ja.

Frga: Trots er ungdom?

Svar: Ja, jag studerade p fjrde ret.

1 B. Volin, Lenin v Povolzje 1870-1893 (Lenin i Volgatrakten 1870-1893), s. 33-34.

2 I. Ch. Lalajants, Om mina sammantrffanden med V. I. Lenin 1893-1900. Moskva, tidskr. Proletarskaja

revolutsija, nr 1, 1929. Cit. efter Novyj Mir, nr 4, 1963, sid. 159. 3 Pervoje marta 1887 goda. Djelo P. Sjevivirjov, A. Uljanov. P. Andrejusjkin, V. Generalov i drugije (1 mars

1887. Rttegngen mot P. Sjevirjov, A. Uljanov, P. Andrejusjkin och andra). Med inledning av A. I. Elizarova

(Lenins syster Anna). Texten tillrttalagd fr trycket av A. A. Sjikov (Moskva 1927). Materialet frn Centrala

sovjetarkivet. Boken gavs ut i 2 000 ex. i sovjetiska verk str alltid upplagans storlek angiven inte i tio- och

hundratusentals ex. som de flesta sovjetbcker. Dessa 2 000 ex. har antagligen gtt till bibliotek som stller dem

till speciellt plitliga personers och ett begrnsat antal hgre tjnstemns frfogande.

9

Som svar p ytterligare frgor meddelade Sasja att hans far hade hjlpt honom nda till sin

dd. En tid gav han lektioner. Sedan togs frgan om gruppens duplicerade proklamation upp.

Frga: Vem hektograferade den?

[Sasja svarade att det hade han gjort.]

Frga: Deltog ingen annan?

Svar: Nej, men det var en som hjlpte mig.

Frga: Vem?

Svar: Jag vgrar att uppge ngot namn.

Under rttegngen viskade Sasja som hade varit isolerad frn sina kamrater i fngelset till

dem att de skulle skylla allt p honom. Han var beredd att d fr att frita de andra. En av

konspiratrerna, Orest Makarovitj Govoruchin, son till en donkosack, flydde utomlands strax

fre attentatsfrsket mot tsaren. Nr rtten frgade Uljanov varfr inte han hade flytt,

svarade han: Jag ville inte fly. Jag ville d fr mitt land. I Vsteuropa berttade Govoruchin

om komplotten.1 Aleksandr Iljitj Uljanov var den strste personligheten bland dem, sade

han. Som student var han flitig och begvad Han deltog i en tvling med en ess och

fick en guldmedalj. Framgngen uppmuntrade honom. Han funderade redan p att bli

professor. Men hur lidelsefullt intresserad han n var av vetenskapen var intet mnskligt

frmmande fr honom P den tiden, under hans tredje r, verkade han nnu inte i ngra

revolutionra organisationer. Hans instllning till Narodnaja Voljas studiecirklar var negativ.

De pratar en massa och studerar mycket litet, sade han. Han hade alltid fotografier av sina

frldrar framme i sitt rum. Nr fadern dog, berttade Anna enligt Govoruchin, srjde Sasja s

djupt att han ville beg sjlvmord. Jag sg honom aldrig livad och glad, fortsatte

Govoruchin. Han var alltid dyster och tankfull. Han lskade teatern, frstod sig p poesi och

var speciellt frtjust i musik, men nr han lyssnade till den blev han nnu dystrare och tank-

fullare. Till slut anslt han sig till en Narodnaja Voljacirkel fr att, som han sade, prva de

revolutionra ider han hade diskuterat mot bakgrund av livets verklighet. Den 19 februari

1886 deltog han i en demonstration p Volkov-kyrkogrden i S:t Petersburg fr att hedra

skalderna Nekrasov, Dobroljubov och andra som hade arbetat fr livegenskapens upp-

hvande. Polisen frbjd vidare demonstrationer. De beslt d att dda tsaren. Nr en del-

tagare i en illegal demonstration arresterades och ett papper med Sasjas namn terfanns hos

honom fruktade Sasja att bli deporterad till Simbirsk, hans hemstad. Det r ju fruktansvrda

utsikter, utbrast han, att leva i provinsen, i Simbirsk, till exempel, dr man blir helt frslad.

Inga bcker, inga mnniskor.

Den ryska kapitalismens, den ryska byns framtid: kunde kommunen, mir, verleva det var

frgor som enligt Govoruchin bekymrade Sasja. Med en sdan instllning passade han inte i

Narodnaja Volja, eftersom han frnekade mjligheten att gripa makten efter ett mord och

frnekade bykommunens betydelse som aktiv faktor vid Rysslands vergng till socialism.

Han var vertygad om att det inte fanns ngra substantiella skillnader mellan Narodnaja Volja

och Plechanovs socialdemokrater, till vilka Lenin senare slt sig. Flera medlemmar av

terroristgruppen var socialdemokrater, den omfattade dremot inga medlemmar av Narodnaja

Volja, men de behll namnet drfr att det frmedlade ett budskap. Detta budskap var:

systematisk terror fr att strta tsarregimen eller tvinga den till betydande eftergifter. Sasja

trodde inte p individuell terror utan p mord i stor skala.

1 Berttelsen upptecknades p sin tid och fann sin vg till Vladimir L. Burtsevs (1862-1942), en av den ryska

revolutionens historikers arkiv, dr den frblev, tills den publicerades in extenso med en inledning av den

mensjevikiske frfattaren Boris I. Nikolajevskij i Golos minuvsjogo na tjuzjoj stranje (Rster frn flydda dagar i

ett frmmande land) Paris, nr 4 1928. Lnga utdrag trycktes tidigare i Proletarskaja revolutsija. Istoritjeskij

zjurnal istparta (Den proletra revolutionen. Historisk tidskrift om partiets historia), nr 7 (juli 1925) med

inledning av Anna Elizarova.

10

Sida 289 i den stenografiska uppteckningen lyder:

Den talade Uljanov: Vad mitt frsvar betrffar, r jag i samma stllning som Generalov och

Andrejusjkin. Fakta r till fullo fastslagna och jag frnekar dem inte. Drfr innebr rtten att

frsvara sig endast rtten att framlgga motiven fr brottet, det vill sga att redogra fr den

tankeprocess som vertygade mig om ndvndigheten att beg detta brott. Jag kan till min

tidigaste ungdom spra den obestmda knsla av missnje med samhllssystemet som trngde

allt djupare in i mitt medvetande och sknkte mig en vertygelse som inspirerade mig i det

aktuella fallet. Men frst efter mina studier av de sociala och ekonomiska vetenskaperna

befstes denna vertygelse om det onormala i det rdande systemet och de obestmda

drmmarna om frihet, jmlikhet och broderskap tog hos mig form som en strikt vetenskaplig

socialism Det finns bara en riktig utvecklingsvg, och det r ordets och pressens, den

vetenskapliga tryckta propagandans vg, ty varje frndring i samhllssystemet r resultatet

av en frndring i samhllets uppfattning. Detta framhlls klart och tydligt i Narodnaja Voljas

terroristfraktions program, och det r raka motsatsen till vad herr klagaren nyss sade.

klagaren, pstod Sasja, hade falskeligen sagt att den lilla gruppen av terrorister hade fr

avsikt att pracka sina sikter p samhllet. Sasjas sikt var diametralt motsatt: I betraktande

av regeringens instllning till det intellektuella livet r inte bara den socialistiska utan ocks

den allmnna kulturella propagandan omjliggjord. Till och med den vetenskapliga behand-

lingen av olika frgor r allvarligt frsvrad. Regeringen r s stark, intelligentsian s svag

och s koncentrerad till ngra f stder att regeringen kan berva den dess enda mjlighet de

sista resterna av yttrandefrihet Sedan jag hade blivit vertygad om det absoluta

subjektiva behovet av tanke- och yttrandefrihet, blev det ndvndigt att underska den

objektiva mjligheten, det vill sga att underska om det i det ryska samhllet finns de

element som behvs fr en kamp [fr friheten]. Det ryska samhllet skiljer sig i tv avseenden

frn Vsteuropa. Det str intellektuellt sett lgre och vi har inga fast sammansvetsade klasser

som kan lgga band p regeringen Fr en intellektuell mnniska r rtten att tnka fritt

och att dela sina tankar med dem som r mindre utvecklade inte bara en ofrytterlig rtt utan

ocks ett krav och en plikt.

Hr avbrt domaren och uppmanade Sasja att inte framlgga allmnna teorier som r mer

eller mindre bekanta fr oss utan att frklara hur detta inverkade p honom.

Uljanov: Allt detta inverkade p mig personligen, s frn den synpunkten sett kan jag inte

framlgga subjektiva motiv.

Domaren uppmanade honom att fatta sig s kort som mjligt.

Uljanov: Nvl Vr intelligentsia r fysiskt s svag och s oorganiserad att den fr

nrvarande inte kan inleda en ppen kamp. Det r bara genom terror som den kan frsvara sin

rtt att tnka och att delta intellektuellt i samhllslivet. Terror r den av 1800-talet skapade

kampformen, det enda mjliga frsvaret fr en minoritet som endast r andligen stark och

vertygad om att den har rtt mot majoritetens knsla av sin fysiska styrka.

Det ryska samhllet lever i sdana omstndigheter att det bara r med sdana enskilda

kamphandlingar mot regeringen som det kan frsvara sina rttigheter Inom det ryska

folket kommer det alltid att finnas tio personer som r s trogna sina ider och s uppfyllda av

sitt lands olyckor att det inte innebr ngon uppoffring fr dem att d fr sin sak. Ingenting

kan skrmma sdana mnniskor.

Domaren: Ni talar om det som var, inte om det som kommer att ske.

11

Uljanov: Det kan jag inte g in p. Fr att till fullo demonstrera min tro p ndvndigheten

av terror mste jag frklara om den kan eller inte kan leda till resultat. Detta r allts en s

ndvndig del av min frklaring att jag ber att f sga ngra ord ...

Domaren: Nej. Det rcker Med andra ord begrundade ni under inflytande av dessa

tankar mjligheten att delta i detta illdd?

Den talade: Ja, under deras inflytande. Jag var vertygad om att man kunde n resultat med

terror, s detta var inte bara en personlig angelgenhet. Jag sger allt detta inte fr att rtt-

frdiga mitt handlingsstt moraliskt eller bevisa att det var politiskt effektivt. Jag ville visa att

det var den oundvikliga fljden av de rdande frhllandena, av de rdande motsttningarna i

livet. Man vet att vi kan utveckla vr intellektuella frmga, men vi har ingen mjlighet att

stlla den i vrt lands tjnst. En sdan objektivt-vetenskaplig granskning av orsakerna, hur

egendomliga de n kan frefalla klagaren, mste vara till strre hjlp, ocks fr dem som

avvisar terrorn, n blott och bart indignation. Det r allt jag ville sga.

Detta var Aleksandr Iljitj Uljanovs sista ord.

Han hade inte frnekat sin skuld. Han hade erknt den och rttfrdigat den. Han hade

undertecknat sin egen ddsdom.

Nr en ung mnniska som just brjar utveckla sina rika gvor dms till dden och avrttas,

innebr det en bestende chock fr de verlevande. Hans dd i galgen p befallning av en

hatad sjlvhrskare fogade hat till chocken. Aleksandr Uljanov blev en hjlte fr ryssar som

aldrig hade sett honom eller hrt talas om honom. Han blev ocks en hjlte fr Vladimir

Uljanov, vars chock och raseri kades av den ohyggligaste av alla knslor: nger, nger ver

att han inte hade sttt brodern tillrckligt nra, att han inte hade uppskattat honom, att han

hade undervrderat honom. Nr Lenin fr frsta gngen arresterades som universitetsstudent,

frgade en cellkamrat vad han skulle gra efter frigivningen. Vad skall jag tnka? svarade

Lenin. Min vg har utstakats av min ldre bror.1

Lenins hustru minns att den kvll hon trffade sin blivande make tog de en promenad, och

uppvaktningen brjade med att han berttade fr henne om Sasjas avrttning. Broderns de

hade utan tvivel ett djupt inflytande p Vladimir Iljitj, skriver hon.2

Nr Lenin vid sin terkomst till Ryssland 1917 ombads att skriva en liten skiss om sig sjlv,

frfattade han en Oavslutad sjlvbiografi p tta rader som frst publicerades i Pravda den

16 april 1927 och omtrycktes i aprilnumret av Novyj Mir 1963. Mitt namn r Vladimir Iljitj

Uljanov. Jag fddes i Simbirsk den 10 april 1870. P vren 1887 blev min ldre bror Alek-

sandr dmd till dden av Alexander III fr ett attentat (den i mars 1887) mot hans liv

2. En ledare fds Aleksandr (Sasja) Uljanov slt sig i frtvivlan till revolutionen, fast ingen av hans brder hade

blivit avrttad. Lenin skulle kanske ha vandrat vgen till Kreml, ocks om Sasjas nacke inte

hade knckts i galgmannens snara. Men med hnsyn till den sociala jsningen bland intelli-

gentsian i Ryssland och den omstndigheten att sjlvhrskardmet trngde in i det uljanovska

hemmet och slckte ut dess klaraste ljus, str det klart att Lenins kurs var utstakad.

De tsaristiska myndigheterna lt inte Sasjas synd g ut ver hans yngre bror. Samma vr Sasja

dog fick Volodja guldmedalj vid slutexamen i gymnasiet i Simbirsk. Fljande termin skrevs

han in vid universitetet i Kazan, faderns alma mater. Modern, som troligen avskydde

1 Citerat i Novyj Mir, april 1963, ur en bok av B. Volin, Student Vladimir Uljanov, Moskva, 1958.

2 Nadezhda Krupskaya, Memories of Leninxxx. versatt av E. Verney, New York 1930, del I, s. 5.

12

provinsialismen i Simbirsk lika intensivt som Sasja hade gjort, flyttade nu till det strre och

mera kosmopolitiska Kazan. Tv av hennes gifta systrar bodde dr: Anna Blank, numera

madame Veretennikova, och Ljubov Blank, frst gift med en Ardasjev, och i sitt andra

ktenskap madame Ponomarova.

Lenins mor Maria Aleksandrovna hade pengar. Nr hennes man dog uppmanade myndig-

heterna i Kazan henne att acceptera den ordensdekoration som hon var berttigad att bra.

Hon vgrade kanske den inte betydde ngot fr henne, och hon skulle ocks betala lsen fr

den. Men tv dagar efter mannens frnflle anhll hon om pension, och beviljades en frikostig

summa. Hon fick ocks en del av inkomsterna frn faderns, doktor Blanks, egendom. Med

dessa resurser kunde hon bekosta Volodjas studier, betala rkningar och underhlla familjen.

Senare skickade hon pengar till Lenin i Sibirien, och nr han hade blivit en knd revolutionr

skickade hon honom p hans begran guldrubler genom den tsaristiska posten.

Volodjas studier behvde hon inte bekosta lnge. Den 4 december 1887, under sin frsta

termin i Kazan, slt han sig till flera hundra studenter som deltog i en ansprksls

demonstration mot universitetets inspektor. Han och ngra andra arresterades och satt i

fngelse flera dagar. Den 5 december skildes han frn universitetet, och den 7 frvisade

polisen honom till morfaderns egendom i Kokusjkino i guvernementet Kazan ett inte alltfr

oangenmt straff dit den ldre systern Anna ocks hade frvisats efter sin arrestering i S:t

Petersburg.

Vladimir Iljitj lste glupskt, spelade schack, kte skidor och jagade. Den 9 maj 1888, dagen

efter rsdagen av broderns avrttning, anhll han om att f teruppta studierna vid

universitetet i Kazan, men fick avslag. Drp anhll han om att f resa utomlands fr en kur

och fr att studera. Inte heller detta biflls. I september 1888 fick hela familjen Uljanov,

ocks Anna och Vladimir, tillstnd att bostta sig i Kazan. Hr tillbragte han sju mnader

under vilka han, enligt den sovjetiska helgonlegenden, aktivt verkade i marxistiska kretsar.

Men under denna tid mtte han aldrig den ledande anden i dessa kretsar Nikolaj E. Fjodosejev

som Maksim Gorkij, p den tiden kringvandrande frfattare, en gng trffade vid ett ppet

kvllsmte och d frgade om han kunde skapa kontakt mellan dessa kretsar och ngra

arbetare.

Den 3 maj 1889 reste familjen Uljanov fr att tillbringa sommaren i byn Alakejevka i

guvernementet Samara dr Maria Aleksandrovna hade kpt ett hus. I oktober 1889 flyttade

familjen till staden Samara vid Volga. nda till augusti 1893 tillbragte nu familjen somrarna i

huset i byn och resten av ret i Samara. Lenin lste juridik, odlade ett rdaktigt skgg och

brjade bli skallig.

Under denna period beskte Lenin tv gnger S:t Petersburg, p hsten 1890 och frn den 7

september till den 12 november 1891, fr att frhra sig om villkoren fr att avlgga juridisk

examen utan att bedriva universitetsstudier och fr att lsa i Vetenskapsakademiens bibliotek.

Ingen i familjen Uljanov frvrvsarbetade. Familjens tillgngar rckte till resor och till livet i

staden och p landet.

Den 14 januari 1892 anhll adelsmannen Vladimir Uljanov, som den blivande Lenin

tecknade sig, hos undervisningsministern om tillstnd att avlgga juridisk examen.1 Han blev

godknd och fick officiell fullmakt att praktisera, men blott som advokatbitrde och i vissa,

begrnsade ml. Han besvrade sig hos domstolen. Denna frfrgade sig hos polisen som

meddelade att den inte hade ngot emot att hva restriktionerna. Lenin godkndes slunda

som fullfjdrad advokat.2

1 Molodye gody V. I. Lenina, s. 372 och 385.

2 Leninskij sbornik (Leninsamlingen), del II, utg. av L. B. Kamenjev, Leningrad, 1924, S. 444.

13

I Samara tog Lenin sitt frsta steg mot marxismen. Sovjetbiograferna pstr att han brjade

lsa Kapitalet nr den ldre brodern Sasja hade den med sig hem under en sommarferie. Men

som hans syster Anna berttar, lste han Turgenjev om och om igen, vilket var helt naturligt

fr en tonring i en provinsstad. Man pstr vidare att han blev vertygad marxist i Kazan.

Men V. V. Adoratskij, som knde Lenin i Kazan och senare blev en av redaktrerna fr hans

samlade verk, frskrar att medlemmar av Narodnaja Volja utan tvivel utvade ett visst

inflytande p Lenin i Kazan. I de avlgsna provinserna var detta parti fortfarande en

terroristorganisation.

Sjlv sger Lenin 1902 i Vad br gras? om sin tids revolutionrer: Mnga av dem brjade

tnka revolutionrt som anhngare av Narodnaja Volja. Nstan alla dyrkade entusiastiskt

terrorns hjltar. Avsvrjandet av den hmmande knslan fr denna heroiska tradition kom

frst efter en hrd kamp och tfljdes av en brytning med personer som till varje pris ville

frbli Narodnaja Volja trogna och som de unga socialdemokraterna [marxisterna] skattade

hgt.

Detta uttalande, skriver Krupskaja i sina minnen, r en del av Lenins biografi.

I Samara brjade Lenin emellertid studera Marx' Kapitalet med den flit som delvis frklarar

hans storhet. Hr var, terigen enligt Adoratskij, Lenin redan marxist, ehuru vissa drag av

Narodnaja Volja [en speciell instllning till terrorn] kvarstod. Var det ett speciellt band med

den dde brodern?

Dessa drag fortlevde lnge. 1902 ddade den nittonrige ryske socialistrevolutionre

terroristen Stepan V. Balmasjov (socialistrevolutionrerna, SR, var arvtagare till Narodnaja

Volja) den tsaristiske inrikesministern Dmitrij S. Sipjagin. Nr Lenin, som bodde i London,

hrde detta, utbrast han: Ett snyggt arbete.1 Visserligen skrev han senare att en

revolutionrs liv var mera vrt n en skurks som Sipjagins. Men det spontana gillandet sger

lika mycket som den senkomna eftertanken.

Den 20 augusti 1893 flyttade Lenin till S:t Petersburg. P vgen stannade han i Nizjnij

Novgorod, och dr, berttar Adoratskij, talade han p mten som marxist. En av hans

biografer sger att marxisterna i Ryssland p den tiden bokstavligen kunde rknas p

fingrarna.

Vladimir Iljitj Uljanov, adelsman och advokat, tjugotre r gammal, anlnde till S:t Petersburg

den 31 augusti 1893 fr att inleda sitt liv som aktiv revolutionr. Han slt sig till en strlande

vintergata av unga marxister, som reflekterade glansen frn den stora stjrnan p det socialis-

tiska firmamentet, Georgij V. Plechanov. Bland dem mrktes Aleksandr N. Potresov, son till

en artilleriofficer, ett r ldre n Lenin, Vasilij V. Starkov, en jmnrig ingenjr, Gleb M.

Krzjizjanov, en tjugoettrig ingenjr och framfr allt Peter B. Struve, sonson till den bermde

tyske astronomen Friedrich Struve och son till guvernren i Astrachan. Peter Struve som var

fdd samma r som Lenin hade redan varit utomlands tv gnger och skrivit en artikel om

ryska missvxtr till en tysk tidskrift. Han var vsterlnning, marxist och motstndare till det

terroristiska, bykommunorienterade Narodnaja Volja. Lenin rk ihop med honom.

Frklaringen till sammandrabbningen var en tilltrasslad hrva av personliga och politiska

motiv. Struve var en liberal anhngare av legal marxism. Lenin hade nnu inte avsvurit sig sin

speciella instllning till terrorn och frordade drfr illegal verksamhet. Lenins stt skrpte

antagonismen. Vasilij Starkov skrev 1925 minnen som ger kvintessensen i debatten mellan

Lenin och Struve:

1 Vospominanija o Vladimire Iljitje Lenine (Minnen av V. I. L.), del I, s. 215.

14

Vladimir Iljitj frvnade oss inte mindre genom sin praktiska mognad n genom sina

teoretiska kunskaper och, skulle jag vilja sga, sitt nyktra stt att tnka. Denna senare

egenskap framhvdes speciellt av hans orubbliga och ofrnderliga instllning till principer

som kunde betraktas som 'stenhrda', ett uttryck som vi snart anvnde. Han gav aldrig efter

nr det gllde att formulera allmnna principer, men visade sig relativt smidig nr det gllde

taktiken frn dag till dag Jag minns hur ihrdigt han frsvarade sin sikt om terrorn som

politisk kampmetod Han utvecklade den enligt vr sikt ktterska tanken, att social-

demokratin inte i princip tar avstnd frn terrorn som kampmetod. Huvudsaken r ndamlet,

och varje kampmetod, ocks terrorn, r bra eller dlig, beroende p om den under givna

frhllanden bidrar till uppnendet av detta ndaml eller tvrtom skadar det. Fr oss, som var

uppfostrade med Plechanovs artiklar som skarpt kritiserade Narodnaja Voljas p terrorn

baserade program och taktik frefll sdana sikter ktterska. Jag minns inte lngre hur

vapenvilan kom till stnd, men hur som helst frblev Vladimir Iljitj alltid densamme. I

besittning av den borne ledarens beslutsamhet och klarsynthet, kunde han tillta sig lyxen av

att i viss utstrckning vara opportunistisk betrffande kampmetoderna, ty han visste alltid hur

lngt man kunde g i sdana fall och i vilket gonblick de taktiska frgorna brjade inverka

p rent programmistiska problem som erfordrade absolut intransingens Jag tror att

Vladimir Iljitj i detta avseende frblev ofrndrad till den sista dagen av sitt liv.

Starkovs minnen som frst publicerades i Moskva-tidskriften Krasnaja Nov i november 1925,

tergavs p nytt i tredje volymen av den tidigare nmnda Minnen av Lenin1, men utan ovan

citerade utdrag.

Lenin hade gjort sitt frsta penndrag i den ryska revolutionra rrelsens historia. Han var

flitig, bildad, belst och en strlande debattr. Han var sjlvsker och stridbar. Han fste en

allt verskuggande uppmrksamhet vid den politiska metoden.

Innan Lenin lmnade Samara betalade han med egna eller moderns medel fr tryckningen av

ett par hundra formulr med talrika frgor som skulle besvaras av Volga-bnder. Han gav A.

A. Preobrazjenskij, en idealist som hade grundat en jordbrukskommun i Samaradistriktet, i

uppdrag att samla in svaren. Han fick dem i S:t Petersburg. Lenin blev nu s upptagen av sin

national-ekonomiska och statistiska forskning att han missktte sitt arbete som bitrde t

advokaten M. F. Folkenstein.

P vren 1894 skrev Lenin en artikel med statistiska tabler p omkring 3 000 ord, men ingen

ville trycka den fre 1927. En andra, nnu lngre artikel om marknader, som skrevs p

hsten 1893, cirkulerade bland marxisterna i S: t Petersburg men trycktes inte. I sjlva verket

byggde den p felaktiga frutsttningar och publicerades frst 1937. Ingenting avskrckte 23-

ringen. Frn 1893 till 1923, d derfrkalkning i hjrnan tystade hans tunga och hejdade

hans penna, skrev Lenin omkring tio miljoner ord. De finns alla i hans samlade verk p ryska.

De blottar i detalj en man med jrnvilja, frslavande sjlvdisciplin, frakt fr motstndare och

hinder, en fanatikers kalla beslutsamhet och framtanda, och frmgan att vertyga eller

kujonera svagare karaktrer genom sin mlmedvetenhet, sin intensitet, sin bjelse fr

teoretiserande, sin personliga offervilja, sin politiska frslagenhet och sin absoluta vertygelse

att han besatt sanningen. Hans liv blev bolsjevismens historia. Nr svrigheterna tryckte ner

de obeslutsamma gick han vidare mot framgngen och frde kommunismen till makten i

Ryssland. Det som dittills hade varit en ensam flyktings polemik frvandlades nu till en

stormakts politik.

En av de marxister i S:t Petersburg som lste Lenins artikel om marknaderna var Nadezjda

Konstantinova Krupskaja som var fdd ett r fre frfattaren. Trettio r senare mindes hon

1 Del 3, s. 18-20.

15

nnu vilket intryck artikeln gjorde p henne: Hela stilen tydde p en ivrig marxist som fattar

situationerna konkret sdana de r och sdana de utvecklas. Jag ville bli nrmare bekant med

nykomlingen fr att f en klarare uppfattning om hans sikter.

Denna lnga, bleka, allvarliga lrarinna med knut i nacken trffade Lenin fr frsta gngen p

en bjudning i fastan dr marxisterna t blinier och diskuterade Rysslands framtid. Ngon

framhll behovet av kommitter som skulle lra massorna att lsa. Vladimir Iljitj skrattade,

skrev Krupskaja i sina memoarer, och p ngot vis lt skrattet elakt och torrt. Jag hrde

honom aldrig mer skratta p det viset.

Nja, sade han, om det finns ngon som vill rdda fderneslandet med en sdan kommitt,

skall vi inte hindra honom. Hon frstod, att han fredrog kraftigare metoder.

Fyra r senare var dessa tv marxister gifta med varandra.

Det finns anledning att tro fast det inte kan dokumenteras att Lenin hade ett misslyckat frieri

bakom sig. Han friade till Apollinaria Jakubova, ocks hon lrarinna och medlem av hans

marxistiska grupp. Krupskaja skrev i sina memoarer: Jag hade varit intim vn med henne nr

vi arbetade i samma sndagsskola fr vuxna bortom Nevskij i S: t Petersburg. Apollinaria

avvisade Lenin och gifte sig med professor K. M. Tachterev, redaktren fr den revolutionra

tidskriften Rabotjaja mysl (Arbetarens tanke). I sin besvikelse brjade Lenin uppvakta

Krupskaja och vann henne. Senare det var 1900 brevvxlade Apollinaria i London och

Lenin i Mnchen, men deras lnga brev behandlade uteslutande ideologiska och strategiska

frgor, vilka emellertid vad honom betrffar ocks hade en personlig anstrykning. Han

beklagade hennes giftiga anmrkningar och vdjade till vr gamla vnskap. Hon bad om

urskt.1 1902 flyttade Lenin och Krupskaja frn Mnchen till London dr de frst hyrde en

mycket ansprksls bostad nra King's Cross Road. Vrdinnan beklagade sig emellertid ver

att Krupskaja varken satte upp gardiner eller hade ngon vigselring. Apollinaria som talade

bttre engelska n Lenin och Krupskaja meddelade vrdinnan att nykomlingarna var lagligen

gifta och att hon skulle stmmas fr frtal, om hon upprepade sina insinuationer. Hon

instllde fientligheterna.2

Lenin var uppmrksam mot sin familj och sina kamrater. Men med undantag fr dem frossade

han i det hat som utgjorde en skerhetsventil fr hans outtmliga frrd av bitterhet och

stridslust. Han var lika intolerant mot den moderata oppositionen som mot det tsaristiska

sjlvhrskardmet. Dessa bda antidemokratiska bengenheter splittrade den ryska

revolutionra rrelsen med katastrofala fljder fr dess utveckling. En enad rrelse kunde ha

rddat detta begvade folk (som inte frtjnade de regeringar det fick) frn den rda terrorns

och diktaturens fasor. Men oppositionen mot en regering speglar i allmnhet denna regerings

allmnna beskaffenhet, och Lenins inre spnningar, nervositeten som han inte hade rvt av

modern, skrpte kritiken.

Den djupaste klyftan inom den revolutionra rrelsen gapade mellan socialdemokraterna, dvs.

marxisterna, och socialistrevolutionrerna (SR), som fljde i Narodnaja Voljas fotspr. Det

var fr att understryka skillnaderna och utplna likheterna mellan dem som Kremls skribenter

uppfann Lenins avstndstagande frn broderns terrorism och dolde Sasjas marxism och

Lenins terroristiska sikter. Det r dr som den kommunistiska historiefrvrngningen brjar.

Socialdemokraterna och SR eller narodnikerna var oense i en viktig frga: hur skulle

muzijken, bonden, bedmas?

1 Leninskij sbornik, del XIII, utg. av V. V. Adoratskij, V. M. Molotov och M. A. Savelev, Moskva-Leningrad,

1930, s. 93-111. 2 Vospominanija o Vladimire Lenine Iljitje, del I, s. 215-216.

16

Stenka Razins bondeuppror p 1600-talet och Pugatjovs p 1700-talet hade en betydande

inverkan p de ryska marxisternas syn p sitt lands framtid. Bnderna, hvdade de, kunde

plundra, stjla och mrda, men de kunde inte strta en regering eller gripa makten. Pugatjov

spelade lika mycket p muzjikens tsartrohet drfr upptrdde han som tronpretendent som

p deras missnje med fattigdom och livegenskap. Drfr riktade Lenin blicken mot en annan

klass, arbetarna. Marx' och Engels' kommunistiska manifest av 1848 talade om lantlivets

idioti. Marxismen har alltid varit en tankeriktning fr stadsbor. Den vnde sig till arbetare

och fabriker. Godsgaren var en naturlig och bonden en potentiell fiende, drfr att han

drmde om att ga jord. Om drmmen frverkligades skulle han frvandlas till en sm-

kapitalist som tillmpade ineffektiva jordbruksmetoder i liten skala. Mnga ryssar betraktade

emellertid byn som idyllisk, hur smutsig och elndig den n var. Den gudfruktige, hederlige,

lidande bonden, kldd i hemvvt och bast- eller filtskor, ofrdrvad av det frfall som hade

vunnit insteg i stderna och av materialistisk korruption, var ingen kapitalist. Han slet fr att

skaffa mat, klder och hem t sin familj och bedrev handel endast i den mn det var nd-

vndigt fr att lyckas med detta. Byns ekonomi var frvisso efterbliven, till och med primitiv,

men den var ocks primitivt socialistisk. Redan p 1500-talet hade de enkla ryska bnderna

utvecklat mir-samhllet vars sociala ml var jmlikhet. Frhllandena vxlade med tid och

plats, men tminstone en del av jorden och egendomen, vanligen skogar och beten, var

gemensamma. Gemenskapen beslt om vxtfljden. Den jord som bnderna fick efter

livegenskapens upphvande 1861 delades av byfrsamlingen enligt familjernas storlek och

arbetsfrmga, och vid behov skedde en omfrdelning. Alla skulle f sin del av bde den

goda, den medelmttiga och den dliga jorden. Detta ledde till en uppdelning i smlotter som

bestod nda till kollektiviseringen 1929, och fast den inskrnkte produktionen visade den en

jmlikhetsknsla som 1800-talets narodniker betraktade som huvudsaken i sina drmmars

socialistiska Ryssland.

Narodnikrrelsen genomgick flera utvecklingsstadier frn 1860-talets rent terroristiska

Narodnaja Volja till sin sista inkarnation som vnster- och hgersocialistrevolutionrer, vilka

inte fraktade fredlig politisk verksamhet och som friade till sovjetregimen ocks sedan den

hade undertryckt dem 1918. Narodnikernas firmament gnistrade av stjrnor. Leo Tolstoj var

narodnik med hnsyn till sitt tnkande, ven om han inte formellt tillhrde rrelsen. 1884

vergav han vid 56 rs lder den aristokratiska societeten i S:t Petersburg och Moskva och

drog sig tillbaka till sina frfders by. Han frhrligade kroppsarbetet, pljde, harvade och

sdde tillsammans med muzjikerna, gick barfota kldd i bondeblus (som stdernas intellek-

tuella hnfullt kallade tolstovka), avstod frn sina rikedomar, frdmde den statsdirigerade

ortodoxa kyrkan, gnade sig t att frbttra frhllandena i byn och predikade tergng till

naturen och avstndstagandena frn vldet. Enligt Ernest J. Simmons, Tolstojs biograf, sade

han: En ekonomisk revolution inte bara kan utan mste komma. 1886 frklarade Tolstoj, att

om inte den ryska fattigdomens problem lstes, skulle en arbetarrevolution med frstrelse

och mord bryta ut. Tolstoj, den kristne anarkisten-narodniken, fruktade folkets vrede.

Bakunin frordade vldet. Michail Bakunin (1814-1876), godsgare och gardesofficer som

hade blivit anarkist och ateist, predikade sina radikala ider i hela Europa, framfr allt i

Spanien Medelhavets Ryssland. Hans fiende var staten, hans politik strtandet av alla

regeringar, hans hjlte Stenka Razin, hans ml ett folk av sjlvfrsrjande bondesamhllen

och sm industriarteler eller kooperativer med ett minimum av lokal frvaltning.

Liksom Bakunin trodde furst Pjotr Kropotkin, vilken som ung hade varit page vid tsarens hov,

p anarkismen och nihilismen och formulerade det msesidiga bistndets doktrin: en

frivillig bondekommunism, baserad p mirsystemet. ven Georgij V. Plechanov (1857-1918),

som hrstammade frn en rik adelsfamilj, brjade som narodnik. Senare slt han sig till det

marxistiska ryska socialdemokratiska arbetarpartiet och blev dess ledande teoretiker och som

17

sdan Lenins aktade mentor tills den briljante men stridslystne Lenin frst detroniserade och

sedan nedsvrtade honom. Dessa var ngra av de relativt f som i sin frbittring ver den

grymma, slsaktiga, oknsliga tsarregimen krvde en annan och slt sig till revolutionrernas

glesa led. Mnga ifrgasatte allt, nihilisterna frnekade allt, ngra ville riva ner allt.

Revolutionrernas raseri var jmfrbart med monarkins drskap. Fvldet uppmuntrade ett

annat ftal att inta dess plats med hjlp av mord eller revolution. Den av kyrkan stdda

tsarismen gav upphov till ateism. Det var tsaren som mjliggjorde revolutionen. Emedan

Ryssland var ett underutvecklat land var dess intelligens, som Sasja sade under rttegngen,

svag och klasserna inte fullt utvecklade. Revolutionrerna utgick drfr i sitt tnkande frn

bomber eller statskupper tv inte alltfr vitt skilda former av vld.

Det var ingen mur av stl som skilde narodnikerna frn marxisterna. De lnade av varandra.

Men de frra koncentrerade sig p folket och dess vervldigande majoritet var bnder. Den

ryska kapitalismen lg alltjmt i sin linda; 1881 fanns omkring en miljon industriarbetare och

75 miljoner bnder.1 Narodnikerna tog avstnd frn den vsterlndska kapitalismen med

slummar och exploatering och hoppades att deras lskade Ryssland skulle hoppa ver

kapitalismen och utan klasskrig g direkt frn underutveckling till agrar socialism. Detta

sociala innehll anpassade de till sin mystiska, messianska slavofili.

Marx sjlv beundrade de icke-marxistiska narodnik-terroristerna som sjlva bar sina skinn

till marknaden (hans torra uttryck fr deras idealistiska beredvillighet att offra sina liv) och

ansg att de frdelaktigt skilde sig frn 1880-talets ryska marxister, som kommer till Genve

fr att gra propaganda i Ryssland. Han studerade det ryska bysamhllet p avstnd och ville

inte definitivt motarbeta dess anhngare. Nr Vera Zasulitj, en prominent rysk marxist och

tidigare terrorist, frgade Marx om hans sikt om kommunen, svarade han p franska den 8

mars 1881 (han dog 1883):

Den analys som lggs fram i Kapitalet erbjuder slunda varken argument fr eller emot den

agrara kommunen. Den specialstudie som jag har utarbetat i mnet har dock vertygat

mig om att kommunen r utgngspunkten fr Rysslands sociala pnyttfdelse. Men om den

skall kunna fungera som sdan, mste de skadliga inflytanden som pverkar den elimineras.

Den mste vidare tillfrskras en spontan utvecklings normala villkor.2

Ocks Friedrich Engels sg en klar sterlndsk glans i kommunen i Ryssland dr, framkastade

han 1885, en handfull beslutsamma mn kunde gra revolution. Men hungersnden 1891

och Rysslands snabba industriella utveckling kom honom att ndra sikt. Hungriga, i damm

insvepta kommuner framstod inte lngre som en lmplig grogrund fr kommunismen utan

som en drm frn det frgngna. Ryssland bromsade den i vrlden i vrigt rdande

tendensen mot kapitalistisk ekonomisk utveckling, menade Engels.

Lenin accepterade villigt Engels' nya syn och vidarebefordrade den med skoningsls

upprepning i en hektograferad liten skrift.3 Detta angrepp mot narodnikerna och frsvar av.

marxisterna, som inleddes i juli 1894, var en sprreld av frgiftade pilar, som i frsta hand

riktades mot Nikolaj K. Michailovskij (1842-1904) och Nikolaj F. Danielson (1844-1918),

1 Den frsta folkrkningen i Ryssland (utom Finland) fretogs 1897 och visade en total befolkning av 128 924

289 invnare, av vilka 16 785 212 i stder och kpingar. En officiell uppskattning 1881 angav antalet

fabriksarbetare till 770 842, en siffra som inte innefattar gruvarbetare. Omkring en miljon kommer man till om

man lgger till dessa och fabriksarbetarna i det asiatiska Ryssland. 2 Dietrich Geyer, Lenin in der russischen Sozialdemokratie. Die Arbeiterbewegung im Zarenreich als

Organisationsproblem der revolutionren Intelligenz. 1890-1903, Kln-Graz, 1962, s. 8. 3 Lenin, Sjto takoje 'Druzja Naroda' i kaki oni vojujet protiv sotsial-demokratov (Vad 'Folkets Vnner' r, och

hur de bekmpar socialdemokraterna), i Lenin, Sotjinenija (Samlade verk), 2:a uppl., del I, Moskva-Leningrad,

1927, s. 55-221.

18

som den 24-rige Lenin smdade och avrttade. Han kallade narodnikledarna subjektiva

sociologer som analyserade en individs motigheter utan att inse att det var klasskampen

allena som bestmde mnniskans de. Det var en virtuos prestation av ett underbarn som

brann av ungdomlig lngtan att dda med fraktfull sarkasm. Essen r absolut osentimental

och opverkad av tvivel. Marxismen hade fr all framtid satt sin prgel p Lenin. Han fns t

narodnikernas uppfattning att man kunde rdda Ryssland genom att sl en bro mellan

kapitalismen och socialismen. Mir-institutionen skulle upplsas under trycket frn

industrialismen, frutspdde han. Bonden skulle antingen bli smbrukare eller arbetare i en

stad.

Lenin vlkomnade den ryska kapitalismens utveckling. Den skulle fra med sig en kning av

antalet arbetare, kapitalismens framtida ddgrvare. Ryssland, hvdade han, levde inte

enligt sina egna sociala lagar, Marx' lror hade universell giltighet, den ryska kapitalismen

mste mta samma de som den vsteuropeiska, bda skulle frst vxa och sedan duka under

fr det revolutionra proletariatet, enat under den internationella kommunismens baner.

En samflld aktion, tminstone frn de ledande civiliserade lndernas sida, frklarade Marx

och Engels i Kommunistiska manifestet, r ett av de frsta villkoren fr proletariatets

frigrelse. Och detta var mjligt drfr att arbetarna inte har ngot fosterland. Vi kan inte

frnta dem ngot som de inte ger. De nationella skillnaderna och antagonismerna mellan

folken, frklarade de bda frfattarna, frsvinner mer och mer fr var dag. Nationell

ensidighet och trngsynthet blir allt omjligare, och ur de mnga nationella och lokala

litteraturerna skall en vrldslitteratur uppst.

Marx' och Engels' misstag att frutsp nationalismens dd hrrrde ur det antagande som

utgr grunden fr allt marxistiskt tnkande: att den politiska, kulturella och psykologiska

utvecklingen gr jmsides med de ekonomiska frndringarna. Bourgeoisien, sger mani-

festet, har genom sin exploatering av vrldsmarknaden givit produktionen och konsumtionen

i alla lnder en kosmopolitisk karaktr Genom den snabba utvecklingen av alla pro-

duktionsmedel, genom de i hg grad underlttade kommunikationerna tvingar

bourgeoisien, vid hot om utplnande, alla folk att tillmpa de borgerliga produktions-

metoderna. Eftersom produktionen och konsumtionen har blivit kosmopolitiska, mste,

frutstter manifestet optimistiskt, vrldslitteraturen, folkens knslor och proletariatets

strvanden flja samma utveckling.

Av alla klasser som i dag str ga mot ga med bourgeoisien, frklarade manifestet, r

endast proletariatet en verkligt revolutionr klass. De andra klasserna frsvagas, och kommer

att till slut uppslukas av den moderna industrin, medan dremot proletariatet r dess speciella

och mest betydande produkt.

Bnderna var fr konservativa fr att gra revolution, sade Marx och Engels. Och mer n

s, fortsatte de: De r reaktionra, eftersom de frsker vrida historiens hjul tillbaka.

Drmed stmplades narodnikerna som reaktionra frkmpar fr de reaktionra bnderna.

Men arbetarna var tvrtom funktionella revolutionrer.

Nr Marx och Engels studerade sin tids frhllanden drog de slutsatser som dyrkande

lrjungar har frskt gra allmngiltiga. Den nutida arbetaren, skrev de i manifestet,

sjunker djupare och djupare i stllet fr att hja sig i samma takt som industrin Han blir

ett fattighjon, och fattigdomen utvecklas snabbare n befolkningen och rikedomarna. Detta

visar tydligt, att bourgeoisien inte lngre duger till hrskande klass i samhllet.

Detta leder till klasskrig. Alla hittills existerande samhllens historia r en historia om

klasskrig, frskrar manifestet. Nr en klass inte lngre r nyttig fr samhllet mste den ge

vika fr en annan. Eftersom denna klass gr motstnd, mste den krossas. Kommunisterna

19

frsmr att dlja sina sikter och sin mlsttning, beknner manifestet i avslutningen. De

frklarar ppet att de kan n sitt ml endast genom att med vld strta alla existerande

samhllsformer. M den hrskande klassen darra infr den kommunistiska revolutionen!

Proletrerna har ingenting annat att frlora n sina fjttrar. De har en hel vrld att vinna.

Proletrer i alla lnder, frena er!

Detta r den marxistiska lagen. Lenin hll sig under sina tjugofyra r 1893 till 1917 som

agitator, publicist och organisatr s nra den marxistiska linjen som mjligt. Men han gjorde

avsteg drifrn nr livet s fordrade. Han brjade emellertid som en internationalist och

vsterlnning med den fasta vertygelsen att Ryssland, som rrde sig i vrldskapitalismens

huvudstrm, influerades av utvecklingen i Europa, Asien och Amerika och i sin tur skulle

inverka p denna. Narodnikerna tog avstnd frn Europa, Lenin anslt sig till det. De var

russocentriska, han var det till att brja med inte.

Narodnikerna och marxisterna bekmpade varandra bittert under 1870-, 80- och 90-talen.

Men i och med att den ryska industrin utvecklades, upptckte de frra arbetarklassen, och de

insg ocks att mir-institutionen var dmd till undergng. Sent omsider insg Lenin ocks att

proletariatet ensamt aldrig kunde inleda och nnu mindre konsolidera hans efterlngtade

revolution. Fljaktligen br- j jade han fria till bnderna. Om narodnikerna och marxisterna

hade verkat i en demokrati som slipar av ideologiernas skarpa kanter, skulle de kanske ha

enats fr att tillsammans bekmpa den gemensamma tsaristiska fienden i stllet fr att frska

frgra varandra. Exilen r dessutom ett drivhus dr konflikterna skrps och hrklyvande

dogmatiker frodas. De flesta ledande ryska revolutionrer av bda skolorna tillbragte r av

frvisning i Sibirien och Vsteuropa. Men Sibirien dmpade inte motsttningarna, lika litet

som Europa lrde dem demokrati. Som landsflyktingar bosatta i England, Tyskland, Frankrike

och Schweiz levde de i verkligheten kvar i Ryssland.

Inget folk kan undfly sitt frflutna. Den kan endast bygga vidare p det frgngna. Narod-

nikerna terspeglade Rysslands frflutna. Renssansen hade inte ntt till Ryssland. Ryssland

berrdes inte heller av reformationen p 1500-talet, det var bundet till den sterlndska

bysantinska kyrkan. I slutet av 1600-talet och p 1700-talet frskte Peter den store och

Katarina den stora ppna fnster till den europeiska tekniken och kulturen. Men nr Europa i

Napoleons skepnad uppenbarade sig p de ryska vidderna, besegrade Kutuzov med general

vinters hjlp inkrktaren. Genom detta fjrmade sig Ryssland liksom Spanien frn den

borgerligt-kapitalistiska franska revolutionen och reste en mur mot Vsteuropa. Vsteuropa

var alltfr framstegsvnligt och mktigt fr att kunna appellera till det tsaristiska samhllets

vre skikt.

Nr den unge Lenin 1895 skrev om Friedrich Engels' dd i London framhll han att bde

Marx och Engels kunde ryska, att de lste ryska bcker, att de med sympati fljde med den

ryska revolutionra rrelsen och upprtthll kontakter med ryska revolutionrer Marx

och Engels insg klart, att en politisk revolution i Ryssland skulle ha en vldig betydelse fr

den vsteuropeiska arbetarrrelsen. Det autokratiska Ryssland har alltid tjnat som ett

reaktionens blverk t hela Europa Endast ett fritt Ryssland som inte har behov av att

frtrycka polacker, finnar, tyskar, armenier och andra sm folk eller av att stndigt egga upp

Frankrike mot Tyskland kan befria dagens Europa frn dess militra brdor, frsvaga dess

reaktionra element och strka den europeiska arbetarklassen. Det var drfr som Engels fr

att frmja arbetarrrelsen i Vsterlandet s varmt hoppades p politisk frihet i Ryssland.1

Den 25 april 1895 reste den unge Lenin till Schweiz, Paris och Berlin dr han sammantrffade

med landsflyktiga ryska marxister och studerade europeiska frhllanden. Frn Salzburg,

1 Lenin, Sotjinenija, 1895-1897 (Samlade verk), 4:e uppl., del II, Moskva, 1950, s. 13.

20

Paris och Berlin skrev han alldagliga brev till modern, beskrev sevrdheterna, klagade ver

plgsamma magbesvr, bad henne skicka ytterligare hundra rubel och berttade att han

dagligen hade badat i Spree (i Berlin). I september var han tillbaka i S:t Petersburg dr han

intensifierade sin illegala politiska verksamhet, skrev broschyrer fr underjordiska arbetar-

cirklar, organiserade strejker, undervisade fabriksarbetare i marxism och gjorde sig bekant

med arbetarnas frhllanden. Han assisterades av Krupskaja som arbetade som kontorist p

jrnvgsstyrelsen. Till fljd av broderns rykte och hans egen verksamhet hll den tsaristiska

polisen ett skarpt ga p honom. Det var inte ltt att gra propaganda bland arbetarna.

I en artikel med titeln Vad tnker vra ministrar p? i november 1895 framhll Lenin

lmpligheten av att hlla tsaren utanfr diskussionen och att i stllet tala om de nya lagar som

gynnade arbetsgivarna och om de ministrar som var fientliga mot arbetarna. Vi, sade han

enligt systern Anna (Novyj mir, juni 1963), har fr avsikt att tala om ministrarna, inte om

tsaren. Monarken var fortfarande lillefar fr arbetarna och bnderna. Om man brjar tala

mot tsaren och den rdande samhllsordningen fr man bara arbetarna mot sig, frklarade

Lenin.

I flera veckor lyckades Lenin undg polisen. I allmnhet var det ltt att se vilken god

utbildning han hade ftt i Narodnaja Volja (nr det gllde att lura detektiverna), skriver

Krupskaja i sina memoarer. Men natten den 8 december 1895 blev han ntligen gripen. I

fngelset inledde han arbetet p ett stort verk med titeln Den ryska kapitalismens utveckling, 1som helt legalt gavs ut i S:t Petersburg 1899. Han anvnde fngelsets bibliotek och bcker

som hans anhriga hade skickat honom; detta tillt nmligen lagen. De skickade ocks

matpaket och pengar. Till systern Anna skrev Lenin den 12 januari 1896: Min hlsa r

tillfredsstllande. Jag kan f mineralvatten hr; det skickas frn ett apotek samma dag jag

bestller det. Jag sover tio timmar per dygn och drmmer om de olika kapitlen i mina

kommande bcker. Han sov s gott, frklarade han i ett annat brev, drfr att han gymnasti-

serade alla kvllar innan han gick till sngs, han gjorde ett femtital djupa bugningar i snabb

fljd och vidrrde varje gng golvet utan att bja knna. Vakten som kikade in mste ha

blivit hpen, trodde Lenin, ver att denne man pltsligt hade blivit s from, fast han inte en

enda gng hade bett att f g i fngelsekyrkan. P kvllarna lste han ocks romaner fr att

koppla av. Han upprtthll ocks kontakten med sina cellgrannar med hjlp av knackningar

enligt en hemlig kod. V. V. Starkov, en medlem av Lenins marxistiska grupp, som

arresterades tillsammans med honom, skriver i sina memoarer att de till och med spelade

schack med denna kod.

Nr Lenin en gng gick genom korridoren p vg ut till sin dagliga promenad, mrkte han att

han under brkdelen av en sekund kunde se en bit av gatan nedanfr. Han skrev d ett brev till

Krupskaja (referat i Novyj mir, juni 1963) och bad henne och Apollinaria stlla sig p denna

punkt s att han kunde se dem. Men av ngon orsak kunde Apollinaria inte komma, och

planen gick om intet.

Fngelsevistelsen var inte s