Hälsa och samhälle

LCP SOM ARBETSSTÖD

VID VÅRD I LIVETS

SLUTSKEDE

OMVÅRDNADSPERSONALENS UPPLEVELSER AV ATT ARBETA ENLIGT LCP OCH PÅ VILKET SÄTT DET PÅVERKAR SAMARBETE, KOMMUNIKATION OCH RELATIONER

ANGELIQUE NÅVALL - PALM

2

LCP AS WORK SUPPORT

FOR CARE IN FINAL

STAGE OF LIFE

NURSING STAFF EXPERIENCES OF WORKING ACCORDING TO LCP AND HOW IT AFFECTS COOPERATION, COMMUNICATION AND RELATIONSHIPS

ANGELIQUE NÅVALL - PALM

Nåvall-Palm, A. LCP as a work support for care at the end of life, how nursing

staff feel that it is to operate with LCP and how it affects collaboration,

communication and relationship.

Degree in Social Work 15hp. Malmoe University: Health and society, department

of social work 2012.

Abstract: The purpose of this essay is to explore how staff nurses in four different

businesses feel that their work situation has changed since the introduction of LCP

(Liverpool Care Pathway). Further highlights is how the nurse believes that

cooperation, communication and relationships have been affected, in what way

and if so how. The essay is written from collaboration and a professional approach

in social work. Another perspective the essay illustrates is the way in which the

method was introduced in the organization, this according to implementation

processes and communication theory. The result shows that the staff nurses

experience a greater involvement and confidence in their work than before.

Furthermore has the cooperating with other collaboration partners turn out to be

much better since the LCP-method was introduced. By using the method the staff

nurses feel an increased security, participation, transparency, clarity and

transparency. The LCP-method with its checklists contributes to these feelings. It

appeared in the essay that the staff nurses feel they can talk more openly about

death and dying with relatives after the introduction of the LCP-method.

Keyword: Care at the end of life, Collaboration, Communication, LCP, A

Professional approach, Staff nurses' experiences.

3

Nåvall-Palm, A. LCP som arbetsstöd vid vård vid livets slutskede, hur

omvårdnadspersonal upplever att det är att arbeta enligt LCP och på vilket sätt det

påverkar samarbetet, kommunikationen och relationen.

Examensarbete i Socialt Arbete 15hp. Malmö högskola: Hälsa och samhälle,

enheten för Socialt Arbete 2012.

Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur undersköterskor i fyra

olika verksamheter upplever att deras arbetssituation har förändrats sedan man

införde LCP (Liverpool Care Pathway). Vidare belyses hur undersköterskorna

menar att samarbete, kommunikation och relation har påverkats och på vilket sätt

och i så fall hur. Uppsatsen är skriven utifrån samverkan och ett professionellt

förhållningssätt i socialt arbete. Ett annat perspektiv som uppsatsen belyser är på

vilket sätt metoden blev introducerad i organisationen, detta utifrån

implementeringsprocesser och kommunikationsteorin. Resultatet visar att

undersköterskorna upplever en större delaktighet och trygghet i deras arbete idag

jämfört med tidigare. Vidare har samarbetet med andra samverkanspartners blivit

mycket bättre sedan LCP- metoden infördes. Med hjälp av metoden känner

undersköterskorna en ökad trygghet, delaktighet, klarhet, tydlighet och öppenhet.

Detta genom de checklistor som LCP- metoden bygger på. Det framkom i

uppsatsen att undersköterskorna känner att de kan prata mer öppet om döden och

döendet med anhöriga efter införandet av LCP - metoden .

Nyckelord: Kommunikation, LCP, Professionellt förhållningssätt, Samarbete,

Undersköterskors upplevelser, Vård vid livets slutskede,

4

Förord När jag gjorde min verksamhetsförlagda utbildning hos en enhetschef fick jag

förmånen att vara med vid användandet av LCP. Detta väckte min nyfikenhet på

att undersöka metoden djupare. På vilket sätt undersköterskorna upplevde att det

vara att arbeta med LCP- metoden. Under tiden som jag arbetat med min studie

har jag fått förmånen att träffa flera undersköterskor och ta del av deras

upplevelser, tankar och idéer. Det har varit väldigt intressant och otroligt roligt att

få ta del av deras arbete. Jag vill rikta ett särskilt tack till de undersköterskor som

ställde upp och lät sig intervjuas av mig. Jag vill även rikta ett stort tack till de

personer som på annat sätt gjorde denna studie möjlig genom litteraturtips,

feedback, support samt att jag fick möjligheten att komma ut i er verksamhet för

att genomföra intervjuerna.

Jag vill även tacka min handledare Linda Lill för att hon kommit med konstruktiv

kritik och förslag på hur jag kunnat förbättra mitt arbete. Vidare vill jag rikta ett

tack till de som på olika sätt stöttat mig i denna skrivprocess . Till sist vill jag

tacka min familj för att de ställt upp och stöttat mig under denna intensiva period.

Maj 2012

Angelique Nåvall-Palm

Student vid Malmö högskola fakulteten för Hälsa och Samhälle

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING……………………………………………………………..........7

2. PROBLEMFORMULERING……………………………………………….7-8

3. SYFTE…………………………………………………………………………8

4. FRÅGESTÄLLNING…………………………………………………………8

5. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………….........9

5.1. Palliativ vård ur ett historiskt perspektiv…………………………………9

5.2. Äldre personer och deras anhöriga……………………………............9-10

5.3. Att arbeta i dödens närhet………………………………………….........10

5.4. LCP – Liverpool Care Pathway………………………………......….10-12

6. TEORETISKA INFALLSVINKLAR………………………………..………12

6.1. Nationellt vårdprogram för palliativ vård…………………………....12-13

6.2. Professionellt förhållningssätt…………………………………………...13

6.3. Implementeringsprocesser…………………………………………...13-14

6.4. Kommunikationsteori…………………………………………………...14

6.5. Samverkan…………………………………………………………...14-15

7. METOD………………………………………………………………………15

7.1. Val av metod…………………………………………………………15-16

7.2. Metodologiska övervägande…………………………………………….16

7.3. Datainsamling…………………………………………………………...16

7.4. Urval……………………………………………………………………..17

7.5. Tillvägagångssätt…………………………………………………….17-18

7.6. Bearbetning……………………………………………………………...18

7.7. Validitet och reliabilitet…………………………………………….........18

7.8. Forskningsetiska övervägande…………………………………………..19

8. RESULTAT OCH ANALYS………………………………………………...19

8.1. Att arbeta med palliativ vård utifrån

ett professionellt förhållningssätt …………………………………….20-21

8.2. Checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet,

delaktighet, trygghet och öppenhet…………………………………...21-22

8.3. Hur LCP implementerades i verksamheten………………………….22-24

8.4. Vikten av att samarbeta hela teamet kring vårdtagaren……………...24-25

9. SAMMANFATTANDE ANALYS……………………………………….25-27

6

10. REFERENSER…………………………………………………………...28-29

11. BILAGOR………………………………………………………………........30

11.1. Informationsbrev…………………………………………………..30

11.2. Frågeguide……………………………………………………........31

11.3. Samtyckesblankett från informanterna…………………………….32

7

1. INLEDNING

Palliative Medicine is total care of body, mind and spirit. It is also team care

with each member a specialist in his or her own right, each an equal member, and

no one a ‘Prima Donna (Beck-Friis s 10 2009).

Citatet finns med i Professor Derek Doyles lärobok Oxford Textbook of palliative

medicine (a a). Professor D. Doyle betraktas vara den palliativa vårdens grundare

i Storbritannien. En av den palliativa vårdens hörnstenar är lagarbete, Doyle

definierar i ovanstående litteratur att lagarbete är:

En grupp människor med olika färdigheter som arbetar tillsammans under en

utsedd ledare mot ett gemensamt mål. Målet är identifierat, accepterat, förstått

och omprövat av alla.

Inblandade samarbetspartners ska arbeta mot samma mål inom palliativ vård, för

att ge en så god och kvalitativ vård som möjligt för den döende vårdtagaren.

Målet med palliativ vård är att uppnå bästa möjliga livskvalitet för patienter och

deras anhöriga utan att förlänga eller påskynda döden. Vidare innebär vården att

lindra smärta och andra besvärande symtom (Beck – Friis2009).

Personal som arbetar närmast vårdtagaren i vardagen är en viktig del i den

palliativa vården. För att kunna tala om kvalitetssäkring och utveckling bör hela

teamet involveras och komma till tals vid vårdsituationen. Undersköterskornas

kunskap om vårdtagaren och deras anhöriga är väldigt värdefull för att fullt ut

kunna ge en värdig vård vid livets slutskede.

Det som bidrog till mitt val av ämne var på vilket sätt undersköterskorna upplever

att LCP metoden gör vardagen mer lätthanterlig för dem. Detta genom bland

annat att de inte behöver lägga ner så mycket tid på att ringa efter

sjuksköterskorna.

Hösten 2011 gjorde jag min verksamhetsförlagda utbildning hos en enhetschef för

ett vårdboende. Där kom jag i kontakt med LCP (Liverpool Care Pathway) för

första gången, LCP är ett arbetssätt som man arbetar utifrån inom den palliativa

vården, men som nu i allt större utsträckning implementeras inom andra

användningsområden exempelvis äldrevården. Man använder sig av LCP-

metoden de sista dagarna upp till en vecka vid vård av döende vårdtagare.

Forskning som jag tog del av inför uppsatsen pekade på att undersköterskors

upplevelser inom äldrevården inte var ett högprioriterat område. Flera forskare

påpekade att undersköterskornas erfarenheter och arbetssituation behöver

åskådliggöras för att kunna fortsätta utveckla äldrevården. Det bidrog ytterligare

till att min nyfikenhet väcktes för att undersöka undersköterskornas perspektiv på

ett djupare plan.

2. PROBLEMFORMULERING

LCP är ett kvalitetssäkringsprogram som ska underlätta för vårdgivare, patienter

och anhöriga under den palliativa vården. Tanken är att med hjälp av tydliga

instruktioner samt dokumentation ska alla inblandade parter veta när och på vilket

sätt vården skall utföras. Det vill säga att alla parter ska från början vara

välinformerade och ha tillräckligt med kompetens för att kunna erbjuda en trygg

8

och säker vård vid livets slutskede. Om personalen har tillräcklig kunskap att

känna igen när vårdtagaren går in i slutfasen, ger det dem en möjlighet att ge en

värdig vård hela vägen. Förhållningssättet kring hur man avslutar behandlingen

och istället fokuserar på symtomlindring, bör vara klart för alla inblandade parter

så som vårdpersonal, anhöriga och i de fall vårdtagaren kan medverka

(http://www.lcp.nu/pages/1.asp 24/3-12). Konkret är LCP en individuell

standardvårdplan som vårdpersonal använder sig av den sista veckan i livet hos

den döende vårdtagaren.

Journalen är kunskapsbaserad med tydliga mål och riktlinjer, detta gör att man

efter dödsfallet kan gå tillbaka och analysera målen (a a). Genom att återvända

och analysera vårdsituationen kan man ta lärdom och fortsätta att utveckla den

palliativa vården.

Frågeställningar som jag ville undersöka var på vilket sätt som informanterna

introducerades i LCP - metoden. För att få fram fakta kring hur introduktionen

gick till deltog en ansvarig sjuksköterska för LCP i studien. Ytterligare något som

jag ville belysa var om undersköterskorna upplevde att deras arbete påverkades av

metoden och i så fall på vilket sätt. Erfar undersköterskorna att samarbete,

kommunikation och relation har utvecklats eller förändrats och i så fall på vilket

sätt. Uppfattar undersköterskorna att metoden bidrar till att öka kvaliteten i

vårdsituationen. Ytterligare en faktor som väckte min nyfikenhet var om LCP-

metoden bidrar till att undersköterskorna känner sig mer delaktiga i vården. Tills

sist funderar jag på vad är det som gör att vissa metoder fungerar bättre än andra

och så småningom blir institutionaliserade.

3. SYFTE

Syftet med studien är att ta reda på hur undersköterskorna upplever att deras

arbetssituation har förändrats i samband med införandet av LCP - metoden.

Känner undersköterskorna att metoden bidrar till att höja kvaliteten på vården?

Vidare finns en ansats att klarlägga hur undersköterskorna uppfattar att

kommunikationen och relationen i teamet har påverkats. Studien kommer att

belysa syftet utifrån samverkansprocesser och ett professionellt förhållningssätt i

socialt arbete. Ytterligare ett annat syfte är att ta reda på hur LCP- metoden blev

introducerad i organisationen. Genom att utgå från implementeringsprocesser i

metoder och kommunikationsteori kommer studien att undersöka hur

undersköterskorna upplever att de fick introduktion och information kring LCP.

4. FRÅGESTÄLLNINGAR

Upplever undersköterskorna att deras arbete har förändrats sedan

införandet av LCP- metoden?

På vilket sätt fick undersköterskorna introduktion och information om

LCP- metoden?

Har metoden påverkat relationen och kommunikationen mellan

vårdpersonalen emellan och övriga inblandade? I så fall på vilket sätt?

Upplever undersköterskorna utifrån deras perspektiv att LCP höjer

kvaliteten för vårdtagare som är vid livets slutskede?

9

5. TIDIGARE FORSKNING

Under följande avsnitt kommer jag att presentera den tidigare forskning om

palliativ vård som jag har funnit relevant för uppsatsen. En kort tillbacka blick om

den palliativa vården utifrån ett historiskt perspektiv samt hur den har utvecklats

fram till idag. Vidare får läsaren en inblick i äldres och deras anhörigas situation

den sista tiden i livet. Personalens upplevelser och arbetssituation inom

äldrevården utgör ytterligare en annan del av detta avsnitt. Slutligen går jag

igenom vad olika forskare har publicerat angående LCP.

5.1. Palliativ vård ur ett historiskt perspektiv

I mitten på 60-talet grundades hospice rörelsen i England. Den uppkom tack vare

en sjuksköterska som förfärades av hur vården behandlade döende vårdtagare eller

rättare sagt bristen på vården gentemot dessa vårdtagare. I mitten på 70-talet spred

sig dessa tankar till Sverige. Sedan dess har vården för döende vårdtagare

utvecklats med stora steg och fortsätter att utvecklas hela tiden. Målet med

palliativ vård är att uppnå bästa möjliga livskvalitet för vårdtagare och deras

anhöriga utan att förlänga eller påskynda döden. Palliativ vård innebär att man vill

lindra smärta och andra besvärande symptom. Inom palliativ vård betonar man

arbetslagets betydelse och samarbete. Man arbetar tillsammans i teamet för att

uppnå bästa möjliga kvalitet för vårdtagaren och deras anhöriga (Beck –

Friis2009). Den personal som arbetar närmast vårdtagaren i vardagen är en viktig

del i den palliativa vården och endast då man ser till hela teamet kan man tala om

kvalitetssäkring och utveckling av den palliativa vården tycker jag. Deras kunskap

om vårdtagaren och deras anhöriga är väldigt värdefull för att fullt ut kunna ge en

värdig vård vid livets slutskede.

5.2. Äldre personer och deras anhöriga

Avhandlingen Äldre personers sista tid i livet – Livskvalitet, vård, omsorg och

närståendes situation (Andersson 2007)beskriver på vilket sätt äldre och deras

anhörigas upplever den sista tiden i livet. Det är viktigt att ta reda på hur vården

ser ut för äldre personer under denna tidsperiod. Dels för att på så sätt kunna

utveckla en bättre kunskap om vården för denna grupp och dels för att bättre

kunna möta dem och deras anhöriga. Något som författaren kom fram till med sin

ovanstående studie var att äldre personers sista tid i livet ofta medför sjukdomar

och besvär. Författaren menar att det är ett resultat av att de äldre har en hög ålder

snarare än att de befinner sig vid livets slutskede.

Äldre personer som bor kvar i ordinärt boende står för en högre konsumtion av

vård än äldre personer som har flyttat till särskilt boende. Ett resultat från ovan

nämnda studie visar brist på samverkan mellan olika vårdgivare. Det behövs en

bättre samverkan mellan olika vårdgivare för att kunna ge en riktigt bra och

kvalitetssäkrad vård för äldre personer. Detta skulle i sin tur bespara den äldre

personen onödiga vårdperioder på sjukhus och öka möjligheten att erhålla vård

anpassad till såväl önskemål som behov. Att arbeta utifrån ett mer teambaserat

arbetssätt inom palliativ vård, skulle avsevärt kunna förbättra den äldre personens

livskvalitet (a a).

Anhörigas insatser och upplevelser under äldre personers sista tid i livet är något

som framkom som ett tema i en studie gjord av Andersson (2007). Där fann

författaren att anhöriga står för ett stort engagemang under äldre personers sista

tid i livet och framförallt då hos de som befinner sig i ordinärt boende.

10

Ibland kan anhöriga ha gjort stora insatser i vården av den äldre personen under en

lång tid innan det syns för omgivningen. Anhöriga som vårdar den äldre personen

får en tillvaro som förändras på ett genomgripande sätt i och med att man tar på

sig hjälpgivarerollen (Jeppsson Grassman 2003). När anhöriga ger sitt stora

engagemang för vårdtagaren innebär det att deras fokus är på vårdtagaren. Det

faktum att de snart mister sin närstående och den sorg detta innebär kommer i

skymundan. Det vill säga att de inte har någon möjlighet att förbereda sig

känslomässigt på deras närståendes bortgång. Det innebär också att anhörigas

livssituation och positiva aktiviteter begränsas under denna period. Denna

isolering och begränsning är oftast självvald, men innebär en sårbarhet. Att vara

knuten till hemmet kan även innebära känslor av trygghet och inte bara en

begränsning (a a).

Forskning inom palliativ vård visar på att det är viktigt för vårdtagare och deras

anhöriga att de känner sig delaktiga i beslut som rör deras vård, dvs. att både

vårdtagare och anhöriga känner att de fortfarande har kontroll över sin

livssituation. Det har i tidigare forskning även framkommit att anhöriga tycker det

är viktigt att känna delaktighet samt att de får stöd och hjälp både under och efter

dödsfallet (Veerbeek et al 2008).

5.3. Att arbeta i dödens närhet

Vad innebär det för personalen att arbeta inom äldrevården? I avhandlingen Att

arbeta i dödens närhet – rutiner och ritualer i äldreomsorgen (Strid 2007)

beskriver författaren om sin förförståelse för personalen inom äldrevården.

Författaren uppfattar platser som gruppboende och vårdboende som dödens

väntrum . Där både de gamla, deras anhöriga och personalen väntar på att döden

ska komma och befria den äldre från ett liv som inte längre anses vara värdigt.

Emellertid fortgår de äldres vardag samt personalens arbetsliv. Författarens syfte

med studien var att beskriva och belysa omvårdnadspersonalens vardagliga

praktik på särskilda boende för äldre. Det som framkom var att personalen hade

motstridiga känslor inför att vårdtagarna bodde kvar på vårdboendet tills de avled.

Å ena sidan kan vårdtagaren avsluta sitt liv i en miljö som är bekant för henne

eller honom. Å andra sidan kräver vård vid livets slutskede mycket tid och

resurser från personalens sida. En slutsats som Strid (2007) drog var att när

döendet och döden inträffar, kantas detta av ritualer och ceremonier som i sin tur

hjälper till att behålla ordningen i vardagen. Vidare skriver författaren att när

arbetet är strukturerat inger det en trygghet och förutsägbarhet hos

undersköterskorna. Ansvariga chefer på vårdboenden beskrev i studien att

anhöriga och omvårdnadspersonalen förespråkar att man ska medicinera

vårdtagaren så att hon eller han hålls vid liv. Detta tolkade Strid (2007) som att

personalen dels ville att vårdtagaren skulle få smärtlindring men även att

personalen sökte efter bekräftelse på att de handlat rätt i vården om vårdtagaren.

5.4. LCP- Liverpool Care Pathway

LCP är ett kvalitetssäkringsprogram som utvecklades i Storbritannien 1998 med

syfte att sprida kunskap från den palliativa vården till andra vårdformer. Syftet är

att denna metod ska spridas både i och utanför Europa(Ekeström 2012a). För att

kunna ge en god vård till döende vårdtagare är det viktigt att känna igen döendet

(Ekeström 2012b). Det är en förutsättning att det finns tillräckligt med kompetens

kring förhållningssätt, vård och behandling under döendefasen. LCP är ett

dokumentationsstöd som är utvecklat inom palliativ vård, men sprids nu till andra

användningsområden så som äldrevården. Man använder sig av det under de sista

11

dygnen/veckan (Ekeström 2012b) LCP- metoden ger riktlinjer för vården av den

döende, men tjänar även som syfte att identifiera behov av utbildning och

kompetensutveckling hos vårdpersonalen (a a). John Ellershaw (2007) skriver att

det är viktigt att höja kvalitén inom palliativ vård för alla i vårt samhälle. Ju äldre

man blir, desto större är sannolikheten att drabbas av cancersjukdomar eller

åldersrelaterade sjukdomar. Det innebär att den palliativa vården måste utvecklas

så att flera användningsområden får tillgång till den typen av vård. Grunden när

man implementerar LCP inom t.ex. äldrevården är utbildning till personalen som

ges av specialister inom palliativ vård. LCP- metoden fokuserar på de fysiska,

psykiska, sociala, existentiella och religiösa aspekterna av vården för vårdtagarna

och deras anhöriga (a a).

LCP- metoden består av tre faser nämligen; initial bedömning, kontinuerlig

bedömning och efter dödsfallet. Initial bedömning innebär att man observerar att

vårdtagaren är döende och bara har några dagar upp till någon vecka kvar att leva.

Bedömningen följer en checklista med 18 punkter och mål för en god vård av den

döende vårdtagaren. Teamet som består av flera olika professioner går igenom

tänkbara orsaker till vårdtagarens tillstånd. När man har gått igenom alla punkter

och vårdtagaren betraktas som döende får vården en annan inriktning. Hela

teamet, anhöriga och i de fall vårdtagarens tillstånd tillåter det, även vårdtagaren

själv, samlas till ett så kallat brytsamtal (Ekeström 2012b). Samtalet innebär att

man går igenom vårdsituationen och vårdtagarens tillstånd. Vidare informeras alla

inblandade om vad som kommer att hända från nu och framåt. Genom detta

brytsamtal är ambitionen att alla inblandade partner ska känna sig mer delaktiga i

omvårdnaden kring vårdtagaren och i besluten som kommer att tas. Kontinuerlig

bedömning är fortsatt kontroll av behov, symtom och behandling, denna

bedömning sker var 4:e timme under hela vårdsituationen. Vidare sker en

bedömning utifrån ett antal punkter på en checklista och genom kommunikation

med vårdtagare och anhöriga. Genom hela situationen resonerar vårdpersonalen

regelbundet med anhöriga. Det för att medvetandegöra de anhöriga känslomässigt

och informationsmässigt. Vidare att de upplever att de kan fråga och prata om vad

som händer och sker. Annat som är viktigt är att anhöriga känner att de kan säga

ifrån, om det är något som de upplever som jobbigt eller oväntat. Ett exempel

skulle kunna vara att anhöriga vid brytsamtalet har uttryckt att de inte vill vara

delaktiga i omvårdnaden efter att vårdtagaren avlidit, men efter hand som vården

fortlöper finns möjligheten för anhöriga att ändra uppfattning . Det är då viktigt

som personal att man hela tiden pratar med anhöriga för att uppfatta dessa signaler

i tid.

Den sista fasen är det så kallade efter dödsfallet. Denna fas innebär att personalen

arbetar utifrån en checklista med mål kring omhändertagande av kroppen och med

stöd till efterlevande. Vidare innebär det att handläggning sker enligt gällande

rutiner för att kontrollera att inga misstag har skett i samband med dödsfallet. Man

har även uppföljningssamtal en tid efter dödsfallet med anhöriga, där man går

igenom anhörigas upplevelser av omhändertagandet av både vårdtagaren och

vårdsituationen som helhet (Ekeström 2012b).

Med hjälp av metoden kan man på ett effektivt sätt höja vårdkvalitén för döende

vårdtagare och samtidigt få en möjlighet att i efterhand analysera i vilken grad

målen för LCP uppfylldes (http://www.lcp.nu/pages/1.asp 3/4-12). LCP

dokumentet utvärderas årligen av en multidisciplinär styrgrupp i England.

12

År 2010 skapade man även en internationell styrgrupp, vars syfte är att stödja och

påverka den internationella utvecklingen av LCP (Fürst et al 2012).

6. TEORETISKA INFALLSVINKLAR

För att läsaren ska få en förståelse för den empiriska undersökning som jag har

gjort angående undersköterskornas upplevelse av att arbeta med LCP- metoden

har jag valt att använda mig av olika infallsvinklar. Dessa infallsvinklar är;

professionellt förhållningssätt, nationellt vårdprogram för palliativ vård,

implementeringsprocesser, kommunikation samt samverkansprocesser.

6.1. Nationellt vårdprogram för palliativ vård

Från och med år 2012 finns ett nationellt vårdprogram med riktlinjer för hur man

bör arbeta inom den palliativa vården. Detta program tillkom på grund av att man

från samhällets sida såg att det fanns stora skillnader i hur vården vid livets

slutskede ombesörjdes. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att ta fram

nationella riktlinjer för palliativ vård ( www.socialstyrelsen.se 24/4-12).

Programmet ska vara till hjälp och stöd för all personal som arbetar med

vårdtagare som befinner sig vid livets slutskede (Fürst et al 2012). Vidare ska det

tillsammans med Svenska palliativregistret ge förutsättningar för en förbättrad och

ständigt utvecklande vård vid livets slutskede. Den palliativa vården bör enligt

världshälsoorganisationens definition se döendet som en normal process. Vidare

bör den bidra till att hjälpa vårdtagaren att leva med värdighet och välbefinnande.

Den palliativa vården ska varken påskynda eller skjuta upp döendet. Ett stort antal

av de som vårdas vid livets slutskede vill leva så länge som möjligt med en hög

livskvalitet i behåll. Sjukvårdens syfte är att så långt som det är möjligt tillgodose

vårdtagarnas behov och ge dem ett värdigt avslut på livet. Utifrån ett

professionellt perspektiv ska personalen vägleda vårdtagarna i övergången till

vård vid livets slutskede. Den palliativa vården bör vila på en värdegrund, denna

värdegrund bör uttrycka vad som är viktigt och vad som bör prioriteras i vården (a

a).

Man kan enligt vårdprogrammet sammanfatta den palliativa vårdens värdegrund

med fyra ledord nämligen; närhet, helhet, kunskap och empati (Carlberg 2012).

Närhet innebär att människan är social till sin natur och därför kräver närhet. Det

är viktigt att personal är närvarande och närvarande i mötet med vårdtagare som

befinner sig vid livets slutskede. Att vara närvarande i mötet ger personalen en

möjlighet att lyssna till vårdtagarens önskemål. Emellertid är det en lika viktig

uppgift att personalen finns till för de anhöriga i detta skede. Helhet innebär att

personalen ser till hela människan, fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt.

Genom att samverka med olika samarbetspartners i vården kan man bidra till att

se helheten hos vårdtagaren. Kunskap innebär att ingen vårdtagare någonsin ska

anses som färdigbehandlad. När det inte finns mer att göra för att bota, ska

personalen ge vårdtagaren en god livskvalitet vid vård.

Personal inom den palliativa vården bör få kontinuerligt utbildning och

fortbildning för att kunna erbjuda bästa möjliga livskvalitet och en optimal vård (a

a). Ett stort personligt engagemang där personalen är medveten om den utsatthet

som vårdtagaren befinner sig i, visar på att personalen har empati - det sista av de

fyra ledorden. Det är krävande att arbeta i närvaro av döden, men på samma gång

är det väldigt givande enligt det nationella vårdprogrammet (2012).

13

Den tacksamhet och öppenhet som vårdtagare vid livets slutskede ofta känner är i

högsta grad berikande. En förutsättning för detta ömsesidiga förhållande är

förmågan från personalens sida att visa empati. Det vill säga förmågan att känna

in personens situation och att visa omtanke i kombination med ett professionellt

förhållningssätt. Denna empati är den palliativa vårdens kärna (Carlberg 2012).

6.2. Professionellt förhållningssätt

Professionell hållning är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som

gagnar patienten på kort och lång sikt, av patientens legitima behov – inte av de

egna behoven, känslorna och impulserna (Holm s. 51 2007).

Ulla Holm (2007) jämför definitionen professionell hållning med föräldrarollen,

där hon menar att föräldrar sätter barnets behov och känslor i första rummet.

Författaren resonerar att en professionell hjälpare bör handla likartat i en

vårdsituation, för att kunna definiera sig som professionell. Vidare skriver

författaren att en professionell hållning innefattas av två förhållningssätt.

Personalen bör förstå att relationen mellan vårdtagare och personal inte är jämlik.

Det vill säga den professionella hjälparen har till uppgift att se till så att

vårdtagarens behov och känslor blir tillgodosedda. Vårdtagaren har en rättighet att

kräva utrymme för sina problem, medan personalen inte kan kräva detsamma av

vårdtagaren. Det andra förhållningssättet är att personalen bör vara medveten om

sina egna behov och känslor.

Medvetenheten om de egna känslorna ger personalen en möjlighet att kontrollera

de, menar Holm (2007). Några känslor som däremot är svåra att hantera är ilska

och hjälplöshet. Författaren tar upp ett antal metoder, som man kan använda sig

av för att kontrollera känslorna. En sådan metod är att bland annat att neutralisera

känslan, genom att ha förståelse för varför vårdtagaren har en provocerande

attityd. Det skapar i sin tur en känsla av medkänsla istället för att väcka ilska,

menar författaren. Denna förståelse och empati är ett resultat av erfarenheter som

personalen samlar på sig i arbetslivet. Vidare hänger hjälplöshet nära samman

med personalens inre krav på sig själva. På vilket sätt personalen tar sig an

arbetsuppgifter, hur pass medvetna de är och vilken självkännedom samt

motivation de har inför sina arbetsuppgifter (a a). När det gäller professionell

hållning är det viktigt, vilken människosyn som den professionella hjälparen har.

Följande citat är hämtat ur boken Det räcker inte att vara snäll (2007):

Jag var nyligen på besök på ett behandlingshem för missbrukare. Man påpekade

där att en viktig förutsättning för att vara behandlare var att man insåg att även

man själv i vissa lägen skulle kunna hamna i ett missbruk. Man var inte i grunden

annorlunda och förmer än de människor man skulle hjälpa (Holm s. 64 2007).

Att vara medveten som professionell hjälpare att man en dag skulle kunna hamna

i samma situation som den man hjälper är en viktig egenskap inom vården. Detta

skulle kunna skapa en ödmjukhet och en medvetenhet som speglar av sig i arbetet

med vårdtagarna.

6.3. Implementeringsprocesser

I boken Från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens mödosamma konst

(Guldbrandsson 2007) beskrivs processen implementering och hur den bör gå till.

Implementering handlar om hur någon får en idé om en ny metod som skulle

kunna svara för ett visst behov eller problem. Denna idé presenteras sedan inför

14

den organisation där den skulle kunna användas. Nästa steg i

implementeringsprocessen är att man planerar och förbereder införandet av den

nya metoden, därifrån går man vidare till att utbilda och informera berörd

personal. Nästa steg är att metoden introduceras och att personalen arbetar med

förfaringssättet. Det är viktigt att utvärdera och granska metoden efter att

personalen arbetat efter den en längre tid, detta för att kunna förändra, utveckla

och förbättra tillvägagångssättet. Sista steget i implementeringsprocessen är när

den tas för givet, det vill säga att oavsett omorganiseringar eller

personalomsättningar arbetar man fortfarande efter metoden. Nu kan man säga att

metoden har blivit institutionaliserad.

Vad som bidrar till att ett förfaringssätt blir institutionaliserad är flera, bland annat

behöver den tilltänkta målgruppen veta att metoden existerar. Metoden behöver

dessutom vara bättre än de metoder som används redan idag. Sist men inte minst

är interaktionen lika viktig mellan de som vill införa metoden och de som ska

använda sig av den menar Holm (2007). Med andra ord är det av stor vikt hur man

kommunicerar med varandra och vilken betydelse kommunikationen har i

implementeringsprocessen.

6.4. Kommunikationsteori

En variant av kommunikationsteorin som nämns av Payne (2002) har utvecklats

utanför socialt arbete, för att i en allmän betraktelse passa detta. En utgångspunkt

är att när vi gör något visst, alltid gör detta som en reaktion på den information

som vi har fått till oss. Informationen kan vara fakta eller sådant som kan läras in.

Denna information som vi tar till oss, omtolkar vi och gör därmed vår egen

bedömning av den. När vi utvärderar informationen, ger vi även indirekt

återkoppling till den som har gett oss informationen, i detta fall sändaren.

Sändaren i sin tur får en uppfattning av hur vi har tolkat och bedömt

informationen. Alla människor har sina inre regler för hur informationen

bearbetas. Detta innebär i sin tur att varje människa tolkar olika saker som mer

eller mindre viktigt (a a). Detta kan spela en stor roll när man kommunicerar,

eftersom alla uppfattar en och samma situation olika och tar därmed till sig olika

delar i kommunikationen. Det skulle kunna bli problematiskt när man delger

någon något som sändaren uppfattar som viktigt och mottagaren i sin tur uppfattar

informationen som mindre viktig. Repstad(2010) skriver att om

omvårdnadspersonalen har en god kommunikation i arbetsgruppen skapar det en

bättre trivsel och större trygghet hos vårdtagaren. Vidare skriver han att forskning

visar att det finns ett samband mellan kommunikation och vårdkvalitet.

6.5. Samverkan

Palliativ vård är en helhetsvård som inkluderar insatser från flera kompetenser och

ofta från flera huvudmän. Samverkan är därför en nödvändig förutsättning för god

palliativ vård (www.socialstyrelsen.se 24/4-2012). Att samverka är att man

tillsammans med andra arbetar mot ett gemensamt mål, oftast ett objekt.

Vanligtvis är det chefer eller arbetsledare som tar initiativ till

samverkansprocesser det vill säga ser en möjlighet till att rationalisera, förenkla

eller förbättra i arbetet. Samverkan kan ha både positiva och negativa effekter. De

positiva effekterna skulle kunna antas vara att man ser verksamheten utvecklas

och att man har en möjlighet att lära och utveckla nya saker. Negativa effekter

skulle kunna vara att det okända skapar en känsla av osäkerhet (Danemark 2000).

Danemark menar att samverkan kan ske på fyra olika nivåer. Den lägsta nivån är

att man samverkar endast med någon yrkesgrupp som kallas in tillfälligt för att ge

15

råd eller stöd. En sådan samverkansprocess skulle man kunna anta att det handlar

om när man kallar in konsulter i utveckling - eller krishanteringssyften.

Nästa nivå är att man strukturerar sina insatser för att uppnå bästa möjliga resultat.

En sådan situation är det som kallas team inom äldrevården. Att

undersköterskorna tillsammans med andra yrkeskategorier så som

arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor arbetar tillsammans för att ge

en så god och kvalitativ vård som möjligt.

Den tredje nivån är situationer, där man skapar grupper eller team för att arbeta

med specifika problem eller frågor. På denna nivå skulle man kunna placera LCP

metoden med tanke på att samverkan i teamet sker mellan olika professioner så

som undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och anhöriga. Genom att veta vad

målet är och på vilket sätt samverkan ska ske skapar man ett syfte med

samverkan. Syftet i detta fall är att ge en god vård vid livets slutskede.

För att en samverkan ska ha så goda förutsättningar som möjligt bör den utgöras

av vissa grundläggande fundament, enligt Danemark (2000). Dessa fundament är

följande; en klar och tydlig ledning, att processen har tillräckligt med resurser och

hur målet för samverkan ser ut. Slutligen bör alla inblandade vara på det klara

med att de har olika synsätt, regelverk och kommer från olika organisationer.

Synsätt innebär i det här fallet att alla inblandade bör vara medvetna om att bakom

en handling finns en rad olika antagande om verkligheten. Vidare att man visar

varandra respekt och inser att man kan lära av varandra och att man har en öppen

diskussion om varandras olikheter i språk och synsätt. En medvetenhet att alla

inblandade parter har olika regelverk att förhålla sig till underlättar

samverkansprocessen. Detta regelverk kan innebära maktobalans eller att det finns

olika tillåtande nivåer, beroende på vilken organisation man tillhör. Det finns även

formella och informella regelverk som bör diskuteras vid en samverkansprocess.

När det gäller organisationen är det viktigt att alla är medvetna om de olika

inblandade parternas bakgrund, vilken organisation och styrning de kommer från.

Att vem som har rätt att fatta beslut och delegera, vem som bör fatta beslut och

delegera. Om man kommer från olika politiska styrningar redogör för skillnaderna

i gruppen (a a).

7. METOD

7.1. Val av metod

Metodavsnittet ska ge läsaren en förståelse och tilltro till uppsatsen och dess

resultat. Avsnittet kommer att redogöra för vilket tillvägagångssätt som används

för att få svar på frågeställningarna i uppsatsen. Under avsnittet bearbetning

kommer läsaren att få en presentation av informanterna. Med utgångspunkt i

syftet används en kvalitativ metod för att genomföra studien (Kvale 2009). En

kvalitativ metod styrs av de syften och frågeställningar som forskaren vill belysa

med studien. Annat som påverkar val av metod är vilket material som forskaren

behöver för studien. Kvalitativt angreppssätt kännetecknas av ett tätt och nära

förhållande mellan forskaren och informanten. Utifrån syftet att beskriva

undersköterskornas upplevelse så gjordes bedömningen att en kvalitativ metod

skulle passa bra. I uppsatsen förekommer en datorstödd intervju. En datorstödd

intervju kan genomföras via mail och det var på det viset som den genomfördes i

uppsatsen (a a).

16

7.2. Metodologiska övervägande

Uppsatsen föranleddes av olika överväganden om vilka metoder som skulle kunna

komma till användning vid genomförandet av studien. De övervägandena

speglades av huruvida studien skulle genomföras med hjälp av observationer eller

intervjuer. Med tanke på att syftet var att få fram undersköterskornas upplevelser

i deras arbetssituation, togs beslutet att en kvalitativ intervju skulle vara mest

lämpad. En observation skulle kunna vara en metod att använda, om syftet var att

ta reda på hur LCP fungerade i praktiken. Detta eftersom forskaren då kan få fram

en annan sorts kunskap som till exempel icke-verbal i form av kroppsspråk. En

observation i en sådan känslig vårdsituation ställer stora krav på forskaren.

Forskaren bör ha tagit ställning till de etiska övervägande och övervägt andra

alternativ först. Detta av den anledning att en observation när man använder sig av

LCP- metoden, skulle kunna upplevas som utlämnande för vårdtagare, anhöriga

och vårdpersonal. Av den anledning bör en observation i en sådan situation vara

något som noga bör övervägas. Med tanke på ovanstående resonemang angående

observation och tidsbristen i samband med studien, bestämde jag mig för att

endast använda kvalitativa intervjuer.

När intervjuerna med informanterna var genomförda visade resultaten att deras

svar angående hur och när de fått introduktion på metoden varierade. Av den

anledningen återkopplade jag till ansvarig sjuksköterskan för LCP. För att få fram

fakta kring introduktionen, användes den informationen som den ansvarige

sjuksköterskan hade i studien. Denna intervju genomfördes som en datorstödd

intervju, en sådan intervju kan ske via mailväxling mellan informant och

intervjuare (Kvale 2009). Det var via mail som denna intervju genomfördes.

7.3. Datainsamling

För att det skulle finnas en flexibilitet i intervjuerna genomfördes de på ett

semistrukturerat sätt (Kvale 2009). En semi- strukturerad intervju påminner om ett

vardagssamtal, men som en professionell intervju har den ett syfte och en specifik

teknik. Där finns en flexibilitet som inte finns i en strukturerad intervju, där man

utgår och följer ett givet intervjuformulär. Flexibiliteten grundades på att jag

skulle kunna följa informanten och ändra riktning om så behövdes. Genom att det

finns flexibilitet i intervjun kan forskaren fånga upp saker som informanten säger

och utveckla det direkt tillsammans med informanten.

Den datorstödda intervjun gjordes med ansatsen att få fram fakta kring hur LCP

implementerades i den organisation där studien genomfördes. Det positiva med att

genomföra en sådan intervju är att vi kunde korrespondera med varandra när det

passade oss båda. Nackdelen var att det skapar en distans utan vägledning av

kropps och talspråk (a a). Men eftersom jag ansåg att det var viktigt att få fram

fakta, så togs beslutet att använda den datorstödda intervjun i uppsatsens

resultatavsnitt. Alternativet hade varit att utesluta svaren från informanterna kring

deras upplevelser av introduktionen. Databasen Libris och google scholar var två

informationskällor som användes vid insamlandet av material. Sökning skedde på

ord som äldre, palliativ vård, LCP, undersköterskors upplevelser, äldrevård,

professionellt förhållningssätt och implementeringsprocesser.

17

7.4. Urval

Ambitionen var att ha ett så stort representativt material som möjligt utifrån de

förutsättningar som fanns. Utgångspunkten för studien var att informanterna

skulle vara så utspridda som möjligt över staden. Därför användes ett stratifierat

urval, det innebär att informanterna valdes ut utifrån att de i största möjligaste

mån kom från olika områden. Det lyckades inte helt men till stor del. Två av

informanterna kommer från två olika hemvårdsgrupper, en informant kommer

från ett vårdboende och tre informanter kommer från ett och samma vårdboende.

Den sista informanten den datorstödda intervjun, arbetar övergripande i hela

staden som ansvarig sjuksköterska för LCP- metoden.

7.5. Tillvägagångssätt

För att söka efter informanter tog jag hjälp av det kontaktnät som jag hade inom

staden. Genom att ta kontakt med ansvarig sjuksköterska för LCP inhämtades

information om vilka områden som har blivit introducerade och arbetar enligt

LCP- metoden. LCP är under utveckling i staden och därmed försvann vissa

områden i inledningsskedet. Därefter togs kontakt med två enhetschefer och en

ansvarig sjuksköterska för att se om de kunde hjälpa till med vidare kontakter med

undersköterskor. Genom att maila de ansvariga fick jag deras tillåtelse att

genomföra intervjuerna. I ett fall var det en ansvarig gruppledare som hjälpte till

med ytterligare kontakter, det på grund av omorganisering inom området. Vid

kontakt med alla inblandade beskrevs syftet med studien. Informanterna fick även

till sig ett informationsbrev så att de kunde läsa igenom det i lugn och ro.

På tre av områdena var det informanter som har varit direkt delaktiga i

användandet av LCP. På ett ställe var det informanter som har arbetat med

metoden, men som inte varit direkt delaktiga i vården. Alla intervjuer ägde rum på

informanternas arbetsplats och varje intervju tog ca en timme. Varje

intervjutillfälle startade med en introduktion om mig, syftet och frågeställningarna

med studien. På något ställe visade det sig att det fanns en koppling mellan

informant och intervjuaren, genom tidigare arbetssituationer. Det behöver dock

inte vara till en nackdel i intervjusammanhang, man skulle kunna anta att det kan

bidra till att skapa ett förtroligt intervjutillfälle. Att skapa en förtrolig

intervjusituation är att rekommendera för att få ett så bra resultat som möjligt

(Kvale 2009). Om forskaren skapar ett förtroligt intervjutillfälle leder det ofta till

att informanten och intervjupersonen slappnar av. Med tanke på relationen skulle

man kunna anta att informanten delgav mer relevant information vid

intervjutillfället än vad som var tänkt från början.

Vid varje intervjutillfälle delgavs informanten muntlig information om att

deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas av informanten. Vidare

informerades informanten om att det endast var jag som skulle ha tillgång till

arbetsmaterialet men att i vissa fall skulle handledare och examinator eventuellt

kunna be att få tillgång till materialet. Efter den muntliga informationen ombads

informanten att skriva på ett skriftligt medgivande (se bilaga 3). Intervjuerna

spelades in på mobiltelefon, detta gör forskaren för att vara koncentrerad och

närvarande i mötet med informanten (Kvale 2009). Att spela in intervjun gör

också att forskaren kan gå tillbaka och lyssna på intervjun flera gånger under tiden

som arbetet med att bearbeta resultatet pågår. Efter bearbetning av materialet fick

alla informanter möjlighet att ta del av materialet. Detta genom att varje informant

fick ett mail där intervjupersonen tackade för deras delaktighet och där de ombads

att läsa igenom materialet.

18

Informanterna fick en vecka på sig för att läsa igenom och återkomma om det var

något som de ville lägga till eller ändra på. Om de inte återkom inom en vecka

blev de informerade om att intervjupersonen tog det som ett godkännande av

materialet. Fyra av informanterna återkom med svar om att de ansåg att

materialet stämde väl överens med vad som hade framkommit vid intervjuerna.

7.6. Bearbetning

För att spela in varje intervju användes en mobiltelefon. Efter varje intervju

lyssnade jag igenom intervjuerna en gång, därefter skrevs hela intervjun in i ett

word - dokument. Allt som har blivit sagt under intervjun skrevs ner, även små

ord och kommentarer, vilket framgår i de citat som finns återanvänt i uppsatsen.

Det finns inga klara regler på vad som ska eller inte ska vara med i en utskrift.

Däremot behöver intervjuaren göra ett urval och hålla sig till det (Kvale 2009).

Vid transkriberingen framkom ord som förekom hos en övervägande del av

informanterna. Orden upprepades flera gånger under intervjuerna och därmed

uppfattade jag de som viktiga. Dessa ord blev i sin tur till olika teman, som jag

efteråt använde mig av i nedanstående resultatavsnitt.

Här följer en kort introduktion av de sju informanterna. Den första informanten

kallar jag Lisa, hon har arbetat inom äldrevården i tjugofem år. Lisa trivs jättebra

med sitt yrkesval. Den andra informanten kallar jag för Svea och hon har arbetat

nio år som undersköterska. Svea trivs med att arbeta som undersköterska. Klara är

den tredje informanten. Klara har arbetat som undersköterska i 10 år och tycker att

det är ett intressant arbete. Vera har arbetat sedan 1976 inom vård och trivs

mycket bra på sitt arbete. Stina säger att hon trivs jättebra och om hon inte hade

gjort det skulle hon aldrig stannat kvar så länge som hon har gjort. Stina har

arbetat inom vården i 40 år. Elsa har arbetat sedan 16 års ålder inom vården och

trivs med sitt yrke. Den sista informanten som jag har valt att kallat för Sigrid har

arbetat inom vården som sjuksköterska i nästan 40 år. Jag uppfattar Sigrid som en

eldsjäl inom den palliativa vården i organisationen. Alla informanterna har en

åldersvariation mellan 30-60 år och uttrycker att de känner en glädje att arbeta

inom äldrevården.

7.7. Validitet och reliabilitet

I forskningssammanhang talas ofta om validitet och reliabilitet. Validitet innebär

att mäta eller undersöka det som forskaren sagt ska undersökas. Reliabilitet står

för att forskningsmaterialet ska gå att upprepa. När det gäller kvalitativa metoder

finner jag det mer användbart att använda definitionerna trovärdighet och

tillförlitlighet. I Kvale (2009) framgår det att kvalitativa forskare använder sig allt

oftare av ovanstående begrepp. Författaren (a a) har dock inte valt att göra någon

ytterligare förklaring till vad ovan nämnda begrepp står för. Av den anledningen

söktes förklaringar till begreppen tillförlitlighet och trovärdighet via Google.

Anna-Lena Törnkvist (2008) vid Karolinska Institutet gör följande

begreppsförklaringar av definitionerna i samband med kvalitativa metoder.

Studien ska stämma överens när det gäller kontexten, informanterna och

datainsamlingen. Det ska finnas en pålitlighet när det gäller hur data har

förändrats under arbetets gång och alla delar av uppsatsen ska hänga samman dvs.

att det ska finnas stringens i uppsatsen (Törnkvist 2008)

19

7.8. Forskningsetiska övervägande

För att tillgodose informanternas säkerhet när det gäller de etiska överväganden

har uppsatsen följt de fyra etiska råden som innebär följande; informations-,

samtyckes-, nyttjande- och konfidentialitetskravet (Forsman 2001).

Utifrån informationskravet sammanställdes ett informationsbrev där det framkom

vem jag är, min bakgrund, på vilket sätt studien skulle genomföras och syftet med

uppsatsen. Detta brev skickades sedan till de verksamheter där intervjuerna skulle

genomföras (Forsman 2001). Vidare blev informanterna informerade om att det

var frivilligt att delta i studien och att de när som helst kunde avbryta deltagandet

om de ville eller kände obehag. När det gäller samtyckeskravet har både skriftligt

och muntligt medgivande inhämtats, dels blev informanterna informerade via

telefon när tider för intervjun bokades. Dels har alla informanter skrivit på en

samtyckesblankett, vilket gjordes i samband med intervjutillfället (se bilaga 3). Då

konfidentialitetskravet är oavvisligt så har jag av respekt för informanterna

beaktat deras integritet, genom att avidentifiera all information som skulle kunna

hjälpa till att identifiera informanterna (Forsman 2001). Resultatet skulle inte

förändras utav att det gick att utläsa var eller vem som blivit intervjuade. Vidare

har det insamlade materialet förvarats så att obehöriga inte har kunnat ta del av

det. Informanterna informerades om att handledare och examinator skulle vara de

enda utomstående som eventuellt skulle kunna komma ifråga att ta del av

råmaterialet eller lyssna på ljudfilerna.

8. RESULTAT OCH ANALYS

Resultatet grundar sig på sex intervjuer med undersköterskor som alla har arbetat

inom äldrevården under många år. Undersköterskorna hade en åldersvariation

mellan 30-60 år och slumpen gjorde att det endast blev kvinnliga deltagare.

Ytterligare en informant användes i studien, denna intervju genomfördes via

datorn. Den här typen av intervju benämns som datorstödd intervju av Kvale

(2009). Anledningen till att informanten tillkom var att hon som ansvarig

sjuksköterska för LCP, bedömdes ha information om introduktionen som jag fann

viktig och relevant för uppsatsen. Fyra av informanterna arbetade på särskilda

vårdboende och två av informanterna arbetade inom hemvården. De kommer från

fyra olika områden i en mellanstor stad i nordvästra Skåne.

Resultaten kommer att redovisas utifrån tema, dessa teman var återkommande

under intervjuerna. Teman som framkom var; professionellt förhållningssätt,

checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet, delaktighet, trygghet och

öppenhet, implementeringsprocessen och kommunikation samt samarbete.

Professionellt förhållningssätt blev ett tema för att det på olika sätt framträdde i

varje intervju och uppfattades vara viktigt för informanterna. Checklistorna som

LCP består av framkallade flera olika känslor hos undersköterskorna.

Kommunikation och implementering växte fram ur frågan på vilket sätt LCP blev

introducerat och hur länge de hade haft LCP på arbetsplatsen. Det sista temat som

var tydligt var samarbete och på vilket sätt det hade förändrats i samband med

LCP metoden.

20

8.1. Att arbeta med palliativ vård utifrån ett professionellt förhållningssätt

Att arbeta professionellt innebär att man har en kunskap om något både teoretiskt

och praktiskt (Holm 2007). Holm skriver om en kunskap som i litteraturen

benämns som förtrogenhetskunskap. Det är den kunskap man förvärvar när man

använder sig av de praktiska och teoretiska kunskaperna som man som personal

besitter. Vidare definierar författaren professionellt förhållningssätt på följande

sätt med detta citat:

… En ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som - på kort och lång

sikt - gagnar den hjälpsökande, inte av de egna behoven, känslorna, och

impulserna (Holm sid 51 2007).

Det innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati och ett

personligt bemötande. Vid intervjuerna var ambitionen att undersköterskorna med

egna ord skulle beskriva deras upplevelser av att arbeta utifrån LCP. I nationella

vårdprogrammet (Fürst et al 2012) står det att även om vårdpersonalen alltid gör

sitt bästa i vårdsituationen. Innebär LCP- metoden att undersköterskorna nu får

kunskap om varför man gör som man gör i vissa vårdsituationer. Det leder i sin

tur till en ökad säkerhet och känsla av att arbeta professionellt. Vid intervjun

ställdes frågan vad palliativ vård är. Undersköterskorna svarade med lite olika

definitioner att det är vård vid livets slutskede. Citaten speglar deras svar på ett

tydligt sätt:

Men alltså det sättet att arbeta är helt fantastiskt alltså, de e så svårt att förklara

de alltså den här känslan (Stina).

Att ge så bra vård som möjligt för den döende och framförallt få en så bra, bra

slut för de anhöriga som möjligt så de minns sin anhöriga med ett, på ett bra sätt

att det, Det är jätte viktigt! (Vera).

Personalens svar kan tolkas som att de fann det viktigt att ha ett personligt

bemötande till anhöriga. Vidare att anhöriga känner att personalen fanns där för

dem och inte enbart för vårdtagaren. Det framkom tydligt i intervjuerna att

informanterna upplever att anhöriga blivit än mer viktiga och synliga i deras

arbete efter att LCP infördes. Man skulle kunna anta att om anhöriga är nöjda med

vården av deras närstående blir det en bekräftelse för omvårdnadspersonalen, att

de har utfört sitt arbete på ett professionellt sätt. Forskning visar att det är viktigt

att anhöriga känner att de är delaktiga i beslut som rör deras närstående och att de

får stöd och hjälp både under och efter dödsfallet (Veerbeek at al 2008).

Undersköterskorna ombads att utveckla sina svar när det gällde vad de menade

med vård vid livets slutskede. Personalen beskriver att vårdtagarna ska ha det så

bra som möjligt den sista tiden och att döendet skall vara en tid utan smärta.

Därmed var undersköterskornas uppgift att försöka tillgodose vårdtagarens

önskemål. Den palliativa vården bör enligt världshälsoorganisationens definition

(Fürst et al 2012) se döendet som en normal process och syfta till att hjälpa

vårdtagaren att leva med värdighet och välbefinnande. Den palliativa vården ska

inte påskynda eller skjuta upp döendet. Att vårda någon vid livets slutskede med

respekt för vårdtagaren och deras anhöriga samtidigt som undersköterskan utövar

sina kunskaper är en mycket svår balansgång som personalen står inför.

Undersköterskornas berättelser speglar deras vilja att ha ett professionellt

21

förhållningssätt på ett väldigt tydligt sätt anser jag. När man pratar om

professionellt förhållningssätt skulle man kunna anta att det är samma sak som att

vara affärsmässig eller att inte visa medkänsla. Emellertid visar forskning att det

är precis tvärtom, det vill säga att man visar respekt, medkänsla och empati

samtidigt som man utövar de teoretiska kunskaper i sin roll som undersköterska

(Holm 2007).

8.2. Checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet, delaktighet, trygghet och öppenhet

LCP är en journal där allt antecknas som rör vården gällande vårdtagarens sista

tid. Att använda LCP som ett journalverktyg ger möjlighet att i efterhand

analysera i vilken grad målen i LCP metoden har uppfyllts (Ekeström 2012a). Det

ger i sin tur unika möjligheter att göra kvalitetsuppföljningar, möjligheter som inte

har funnits tidigare. Detta möjliggör en fortsatt utveckling och förbättring av

vården vid livets slutskede. Idag används LCP på ett hundratal enheter runt om i

Sverige, men fler enheter tillkommer hela tiden. LCP metoden används även runt

om i världen, vilket innebär en möjlighet till utvärdering och forskning både

internationellt och nationellt . Efter varje dödsfall går teamet igenom

vårdsituationen och fyller i blanketter på vilka mål som har uppfyllts. Efter

genomgången förs materialet in i Svenska Palliativregistret, där materialet

används som statistik vid vidareutvecklingen av den palliativa vården (a a).

Under intervjutillfällena visar personalen blandade känslor inför hur det är att

arbeta med LCP- metoden. Trygghet, klarhet och tydlighet var några av de känslor

som kom upp ett flertal gånger under varje intervjutillfälle. Det tolkar jag som att

undersköterskorna upplever att riktlinjerna inom LCP ökar förutsättningarna för

att lägga den tid som behövs på vårdtagare och anhöriga.

Vidare framkom det i några intervjuer att undersköterskorna tidigare kunde

uppleva en viss osäkerhet och förvirring. Förvirring genom att de inte visste om

sjuksköterskan hade varit hos vårdtagaren eller ej. Osäkerhet genom att

undersköterskorna inte riktigt visste vad och hur mycket de kunde berätta för

anhöriga angående vårdtagarens tillstånd. Nästan alla informanter upplevde att

dessa känslor har minskat eller försvunnit helt sedan införandet av LCP. De

känner en större delaktighet och att alla i teamet nu arbetar mot ett och samma

mål. En informant uttryckte följande:

Man vet exakt hur man ska göra som facit i handen kan man säga (Klara).

Undersköterskorna upplever att checklistorna som LCP metoden består av bidrar

till att missarna i vården blir färre. Detta för att undersköterskorna kan gå igenom

dokumentationen. På så vis har de större möjlighet att kontrollera att den vård som

ska utföras är utförd samt när det verkställdes och när det ska utföras nästa gång.

På Nya Zeeland och i England finns undersökningar som visar att vårdpersonalen

upplever en större trygghet i att diskutera vården vid livets slutskede med

anhöriga. Vidare visar dessa undersökningar att personalen upplever en ökad

trygghet genom att de vet att det finns vid behovs medicin att tillgå (Ekeström

2012a).

Resultaten från intervjuerna beskriver något som man skulle kunna tolka som en

likvärdig känsla som ovanstående studier pekar på. Jag antar att denna trygghet

22

som undersköterskorna känner bidrar till en kvalitetshöjning av vårdtagaren och

deras anhöriga.

Deras utsagor speglar denna trygghet igenom hela intervjun. Bland annat

framkom följande när vi pratade om anhöriga och deras roll i vården vid livets

slutskede:

Att de känner sig trygga att personalen har tid med dem, att de blir sedda, att de

får lova att vara ledsna och att folka lyssnar på de, de e viktigt och att de erbjuds

om de vill stanna över, om de vill sova över så att man ser till så de får mat och

kaffe o framförallt blir sedda, att väljer dem att vara här väldigt mycket så att

dem, man avlöser dem så att de får det bra ja överhuvudtaget att de känner sig

trygga. De e jätte viktigt! (Vera).

Detta tolkar jag som att anhöriga uppfattades av undersköterskorna som väldigt

viktiga. Det vill säga att anhöriga har det så bra de kan i den situationen som de

befinner sig i. Flera informanter vittnar om att de uppfattar det som att anhöriga

blir mer delaktiga sedan införandet av LCP metoden:

Jag märker mer en trygghet i de anhöriga med detta att dem e de får den

informationen de behöver o får prata o fråga o plus att med den här LCP så följer

det lite broschyrer o så som man lämnar till anhöriga…. (Lisa).

Undersköterskornas beskriver att deras arbetssituation vid vård vid livets

slutskede har blivit mer öppet och tydligare. Detta citat skulle kunna tolkas som

att undersköterskorna uppfattar att information och trygghet hänger samman. Det

vill säga att när man informerar anhöriga både muntligt och skriftligt ger det en

ökad trygghet för anhöriga (Ekeström 2012a).

8.3. Hur LCP implementerades i organisationen

När en ny metod ska införas på en arbetsplats startar ofta processen med att någon

kommer med en idé om en metod, som kan lösa eller utveckla arbetet på något

sätt (Guldbrandsson 2007). Där studien genomfördes gick det till på följande sätt:

När det gäller LCP så skedde planering och anslutning hösten 2010 (Sigrid).

Så svarar ansvarig sjuksköterska för LCP på frågan hur de har implementerat

metoden. Ett viktigt inslag i en implementeringsprocess är att man planerar och

strukturerar upp den metod som man vill införa, detta underlättar i sin tur det

fortsatta arbetet (Guldbrandsson 2007). Vidare är det viktigt att det finns ett behov

för metoden inom organisationen. Utifrån sjuksköterskans information tolkar jag

det som att det inom organisationen fanns ett stöd och behov av att strukturera upp

vården vid livets slutskede. För att kunna införa LCP krävs att det finns ett stöd

från den egna organisationens ledning. Vidare krävs det att ledningen ger

vårdpersonalen möjlighet att förstå varför och på vilket sätt LCP ska införas.

Vårdpersonal som har fått stöd rapporterar ett ökat självförtroende både vad gäller

kunskap och beslutsfattande (Ekeström 2012a).

23

I nästa steg av implementeringsprocessen presenterar man idén med

förbättringsarbetet. Frågan hur introduktionen gick till i organisationen besvaras

enligt nedan av ansvarig sjuksköterska för LCP:

Januari 2011 fick alla vårdcentraler information om att LCP skulle införas.

Ansvarig läkare och sjuksköterska för LCP i denna stad introducerade och

informerade LCP alla sjuksköterskor inom den kommunala verksamheten på två

olika möten (Sigrid).

Man skulle kunna anta att denna grundliga introduktion är en del av förklaringen

till varför LCP uppfattas som en bra arbetsmetod. En annan förklaring som jag

skulle tro bidrar till är att metoden fyller ett behov, av att strukturera och

tydliggöra arbetsuppgifterna vid vård vid livets slutskede. Efter dessa två olika

möten bildades en palliativ nätverksgrupp på 10 sjuksköterskor som arbetade med

riktlinjerna för LCP. Därnäst startade LCP på de boende och hemvårdsområden

som ovanstående tio sjuksköterskor var ansvariga för. Enligt ansvarig

sjuksköterska har introduktionen skett på ett likvärdigt sätt överallt med några få

undantag. Ett undantag var att en del enhetschefer valde att ge

omvårdnadspersonalen mer utbildning i palliativ vård, än bara den information

som ingår i rutinerna vid LCP användandet

(http://www.lcp.nu/blanketter/utbildningsdokumentation/LCPutbildning%20SE%

20version%201.5%202009_kopia_.pdf 8/5-2012). På frågan om när i tid som LCP

metoden infördes gav undersköterskorna olika svar. De visste inte riktigt säkert,

men trodde att det skulle kunna röra sig om för ca ett och ett halvt år sedan:

Ja LCP kom jag först i kontakt med när jag började här och då hade vi en nästan

precis när jag börjat (Stina).

Vidare fick undersköterskorna frågan på vilket sätt de hade fått introduktion och

ett svar som framkom var:

Hmhmh vi fick på ett möte, kommer inte ihåg om det var på ett team eller va det

var att det skulle införas i staden och vi skulle gå någon kurs men den kursen den

har inte kommit ännu (Svea).

Svaren om introduktionerna varierade något, en annan undersköterska svarade att:

Ssk hade den med på ett par tre möten e på våra team möte och lät den sedan

ligga på bordet så alla hade möjlighet att titta i den, o så blev den introducerad

här (Stina).

En undersköterska berättade såhär:

Jag har fått introduktion på den när jag började, det var nästan det första jag

fick så gick vi igenom pärmen, o så o det var också bra så att man vet vad det

handlar om o så där sen fick vi lite papper o så så att man kan sitta o läsa (Elsa).

Utifrån detta kan man tolka informanternas svar på hur introduktionen gick till där

det viktiga för informanterna var innehållet i introduktionen snarare än på vilket

sätt informationen framfördes. Däremot har de funnit metoden som sådan som

viktig och användbar och därför tagit den till sig på det vis som de gjort.

24

Payne (2002) menar att varje människa har egna inre regler för hur man tar emot

och omvandlar information. Denna process delar in information i fack som mer

eller mindre viktigt. Vidare skriver författaren att när informationen sedan har

utvärderats ger mottagaren, den som mottagit informationen någon typ av

återkoppling. På så sätt blir sändaren den som förmedlat informationen till oss,

medveten om hur informationen tolkats och bedömts. Det är något som även

bekräftas av forskning kring implementeringsprocesser enligt Guldbrandsson

(2007). I hennes litteratur kan man läsa att det viktiga i implementeringsprocessen

är att det finns ett uttalat behov av metoden och att den metod som föreslås är den

rätta för detta behov. Utifrån undersköterskornas beskrivningar skulle man kunna

anta att det fanns ett behov av att strukturera och tydliggöra arbetsuppgifterna i

vården vid livets slutskede. Detta behov fyllde LCP och av den anledningen skulle

man kunna anta att det kommer att bli en metod som förmodligen kommer att

institutionaliseras i framtiden.

8.4. Vikten av att samarbeta hela teamet kring vårdtagaren

När flera olika parter ska samarbeta i ett team, är det viktigt att processen har

tillräckligt med resurser och att alla inblandade parter vet vad målet är. Vid frågor

kring samarbetet framkom det tydligt att alla informanter finner att samarbetet har

utvecklats och förbättrats sedan LCP infördes. Informanterna uttrycker det som att

de nu vet när sjuksköterskan skall komma samt att alla är informerade om

vårdsituationen hos vårdtagaren. Följande citat belyser hur undersköterskorna

upplever samarbetet mellan olika parter. De första två citaten beskriver hur det går

till när vårdtagarna försämrats och LCP kan bli aktuellt:

Ja vi i regel som i de fallen som jag varit mest, har e i och med att de e vi

undersköterskor som går mest hem just till vårdtagaren (Lisa).

Så brukar jag ha en dialog med sjuksköterska och så gör de e ett hembesök och

sen så i regel brukar de göra en bedömning och kontakta läkare efter det så har

det väl gått till i de fallen jag varit med (Lisa).

Deras citat tolkar jag som att det är undersköterskorna som ser de små

förändringarna hos vårdtagarna som oftast leder till att man sätter in LCP. Vidare

är det undersköterskorna som signalerar till resterande teamet att situationen har

förändrats till det sämre. Man kan tolka det som att personalen upplever att LCP

medfört ett ökat samarbete kring vårdtagaren som de tidigare har saknat en

delaktighet i. Dessutom uttrycker undersköterskorna en lättnad över att vissa saker

sker per automatik i och med att man sätter in LCP. En sådan sak skulle kunna

vara vak:

Ja det tycker jag är jättebra de e också beslutat att man inte behöver sitta och

tjafsa med cheferna att vi måste ha ett vak eller så (Elsa).

Något annat som sker per automatik är att eventuell medicinering redan är

ordinerad och insatt av läkare. Det betyder att om och när vårdtagaren behöver

exempelvis smärtstillande eller ångestdämpande så finns ordinationen redan där.

Innan de sätter igång den så ska ju allting va klart så allting finns där ju så det

är inte det att man måste ringa runt och säga till att man måste ha morfin o så där

sen så kommer Ssk var 4:e timme när ordinarie Ssk gått hem utan att man

behöver ringa och säga till att de ska komma (Elsa).

25

Vilket i sin tur kan tolkas som att undersköterskorna känner att de tidigare fick

påkalla sjuksköterskornas uppmärksamhet om att vårdtagaren behövde medicin av

olika slag. Vidare upplever undersköterskorna att sökandet efter sjuksköterskan

har tagit väldigt mycket tid tidigare. Tid som undersköterskorna idag istället kan

lägga på vårdtagare och anhöriga. Vidare tyder jag intervjusvaren som att

undersköterskorna känner en ökad gemenskap med teamet som förstärkts sedan

införandet av LCP:

Att vi, alltså vi e ju ett team som arbetar tillsammans, de e vi undersköterskor,

sjuksköterskor, arbetsterapeut och sjukgymnaster (Lisa).

Att de fått en ny och mer delaktig roll i vården av vårdtagaren. En del

undersköterskor berättade att de tidigare kunde känna att en del sjuksköterskor

ifrågasatte deras kompetens. Det kunde ta sig uttryck i att sjuksköterskorna

ifrågasatte om besök av dem verkligen var nödvändigt eller att tidpunkten för att

ge mer medicin var rätt i tid. De undersköterskor som hade upplevt detta tidigare

kunde märka en skillnad sedan man införde LCP metoden. Efter införandet

uttryckte undersköterskorna att de upplever att samarbetet har blivit mycket

bättre, att deras åsikter uppfattas som viktiga nu. Detta gör att undersköterskorna

är en viktig del i vården. Av den anledningen att det är de som arbetar närmast

vårdtagaren och därför skulle kunna antas vara först med att upptäcka

förändringarna i ett tidigt skede.

9. SAMMANFATTANDE ANALYS

Syftet med denna studie var att ta reda på hur undersköterskorna upplever att

deras arbetssituation har förändrats, när det gäller vårdtagare vid livets slutskede

sedan man införde LCP. Undersköterskorna gav uttryck för många olika

uppfattningar på hur de tyckte att det var att arbeta med metoden. Trygghet,

klarhet och tydlighet var några av de upplevelser som alla informanterna uttryckte

vid ett flertal tillfällen under intervjun. Det skulle kunna tolkas som att riktlinjerna

utifrån LCP- metoden ger undersköterskorna större möjlighet att använda tiden på

rätt sätt, gentemot både vårdtagare och anhöriga.

Det som även framkom i någon intervju var att undersköterskorna tidigare kunde

uppleva en osäkerhet och förvirring. Denna kunde visa sig genom att de inte visste

om sjuksköterskan hade varit hos vårdtagaren. Det kunde även ta sig uttryck i att

undersköterskorna inte riktigtvisste vad och hur mycket de kunde delge anhöriga

angående vårdtagarens tillstånd. Numera upplever undersköterskorna att teamet

har en större helhetssyn kring vårdtagarens situation, genom att följa gällande

instruktioner kring LCP- metoden.

En av mina frågeställningar var om undersköterskorna upplever, utifrån deras

perspektiv, att LCP höjer kvalitén för vårdtagare som är vid livets slutskede. Jag

tycker att jag fick svar på den fråga, då undersköterskorna anser att LCP som

arbetssätt, kan likställas med att ha facit i handen, det vill säga att alla är

medvetna om, när och hur vården skall utföras hos varje enskild vårdtagare. Detta

medförde i sin tur att de känner en ökad trygghet i sina yrkesroller. Att använda

LCP gör att man kan i efterhand analysera och utvärdera hur vården har varit för

vårdtagaren (Fürst et al 2012). Det ger i sin tur unika kvalitetsuppföljningar som

tidigare inte har varit möjligt. Detta möjliggör även att man kan fortsätta att

utveckla vården av döende.

26

Ett annat syfte med uppsatsen var att undersöka om undersköterskorna upplever

en förändring i kommunikationen och relationen. Alla undersköterskor betonade

att det har skett förändringar vad gäller kommunikation och relation till andra

samarbetspartner men även till anhöriga. Likaså angav de att anhöriga uppfattas

som en viktig del i vårdarbetet. Därmed har anhöriga intagit en mer central och

delaktig roll i vården. Numera uppfattar undersköterskorna att de har rätt

förutsättningar att prata mer öppet om döden och döendet med anhöriga. Innan

kunde man känna en osäkerhet kring hur mycket man kunde delge anhöriga.

Det ledde i sin tur till att undersköterskorna hänvisade till sjuksköterskan istället

för att själva föra en dialog med anhöriga. Jag anser att det är en kvalitetshöjning

att undersköterskorna, idag kan prata mer öppet med anhöriga om den rådande

situationen. Då undersköterskorna befinner sig dagligen på avdelningen, bidrar

detta ytterligare till att relationen och förtroendet stärks anhöriga och personal

emellan. Detta förtroende skulle man kunna anta bidrar till att anhöriga har lättare

för att ställa existentiella frågor. Tidigare forskning pekar på att delaktighet är

viktigt för anhöriga, att de får känna att de är med när beslut ska fattas rörande

vården av vårdtagaren (Veerbeek et al 2008). Personalen beskriver hur viktigt det

är att anhöriga är delaktiga i vården, detta för att de ska minnas den sista tiden,

utifrån ett anhörigt perspektiv, så bra som möjligt.

När det gäller andra samarbetspartners upplever undersköterskorna en större

trygghet och delaktighet nu än tidigare. De tycker att deras kompetens och åsikter

efterfrågas och hörsammas mer i dagsläget. De beskriver hur de idag för en bättre

dialog med sjuksköterskan om vårdtagarens förändrade situation. Numera

kommer man överens med sjuksköterskan när kontakt med läkare ska tas.

Jag tror att LCP kan ge ringar på vattnet när det gäller samarbetet mellan

undersköterskorna och andra samarbetspartners. Mina funderingar är om LCP-

metoden skulle kunna utvecklas och därmed användas i andra vårdsituationer, till

skillnad från idag, då det i dagsläget endast används i samband med palliativ vård.

En utveckling av denna metod skulle kunna innebära att man implementerar och

utvecklar arbetssättet till att kunna användas under hela vårdtiden för vårdtagaren.

Förmodligen skulle det betyda en kontinuerlig förbättring, vad gäller samverkan

mellan olika yrkeskategorier, men även en ökad samsyn kring vårdtagaren. Då

LCP- metoden är utarbetat främst för den palliativa vården skulle det krävas en

hel del förändringsarbete och förberedelser med bl.a. att nyansera checklistorna

och annat arbetsmaterial, för att kunna tillämpas i övriga vårdsituationer. Då

kommuner och landsting ständigt strävar efter att höja vårdkvalitén skulle resultat

av att utveckla LCP- metoden i andra vårdsammanhang innebära ytterligare en

kvalitetshöjning av hela vårdkedjan. Denna kvalitetshöjning skulle kunna medföra

att man i hela vårdkedjan arbetar mot samma mål det vill säga att ge en så god

vård som möjligt till äldre vårdtagare i äldrevården.

Den sista frågeställningen som ställdes i uppsatsen var på vilket sätt LCP

introducerades. För att svara på den frågan togs kontakt med ansvarig

sjuksköterska för LCP inom organisationen. Sedan fick informanterna frågan hur

de hade uppfattat introduktionen av LCP. Resultatet visade att undersköterskorna

hade mer eller mindre förbisett vikten av introduktionen . Å ena sidan skulle man

kunna anta att det berodde på att det inte var informationen i sig som

undersköterskorna fokuserade på, utan snarare på att metoden fyller ett behov av

struktur och tydlighet i vården vid livets slutskede. Å andra sidan tänker jag att det

27

skulle kunna finnas ett samband mellan behovet av att strukturera upp arbetet

kring vård i livets slut och på det sätt som metoden blev introducerad på. Vidare

funderar jag på om det kan vara så att introduktionen genomfördes på ett

professionellt sätt till den grad, att undersköterskorna med lätthet kunde ta till sig

den nya metoden. Min slutsats är att införandet av LCP- metoden låg rätt i tid i

kombination med en välgenomtänkt introduktion i verksamheterna. Mina

antaganden som jag hade med mig om att LCP skulle underlätta för

undersköterskorna i deras vardag tycker jag blev bekräftad genom denna studie.

Jag tycker att jag fått svar på mitt syfte och mina frågeställningar som jag hade

med mig in i studien. Flera frågor väcktes hos mig under tiden som jag arbetade

med uppsatsen. En av dem var följande: Vad är det som bidrar till att samarbetet

har blivit till det bättre med hjälp av LCP? Jag tänker då närmast på samarbetet

mellan undersköterskor och sjuksköterskor. Detta skulle vara väldigt intressant att

studera i framtiden och framförallt tror jag att det skulle vara viktigt för vården att

få svar på denna fråga. Andra frågor som väcktes var bl.a. om det förbättrade

samarbetet mellan undersköterskor och sjuksköterskor endast beror på att LCP ger

en struktur och tydlighet eller finns det andra avgörande faktorer som hittills inte

har uppmärksammats?

Jag kan tolka mina resultat i studien som ett resultat av att olika behov har blivit

synliggjorda i samband med att LCP- metoden infördes. Det vill säga att

undersköterskornas tidigare upplevelser om att vara ifrågasatt av andra

yrkeskategorier har bekräftats och synliggjorts. Vidare har min studie

uppmärksammat att struktur och tydlighet, är två faktorer som har efterfrågats i

samband med palliativ vård. Emellertid skulle det kunna vara så att

undersköterskorna, har under en längre tid varit medvetna kring den otydlighet

som har funnits kring den palliativa vården, men har tidigare inte fått gehör från

varken organisationen eller övriga samarbetspartners. I samband med att LCP

infördes synliggjordes dock ovanstående faktorer som av olika anledningar

tidigare inte har uppmärksammats.

Skulle resultatet se likartat ut om jag hade genomfört en observation i samband

med kvalitativa intervjuer eller hade jag fått fram ett annat resultat? Hade även det

resultatet visat på ett ökat samarbetet eller hade det framkommit andra faktorer

som jag eventuellt kan ha missat genom att utesluta en observation? Jag tror inte

att resultatet hade blivit annorlunda, men det är något som kanske blir besvarat i

en annan studie i framtiden. Uppsatsen stärkte mig i min uppfattning om att LCP

är en metod som äldrevården i hela Sverige borde arbeta utifrån.

Något annat som studien bidrog till var att stärka min uppfattning om att döden är

en viktig del av livet och något som vi alla bör prata mer öppet om. Det enda som

vi alla säkert kan säga om livet, är att alla föds och alla dör allt däremellan kan

ingen sia om. Däremot kan vi göra det så bra som möjligt i ovan nämnda

situationer och där tycker jag LCP fyller en viktig funktion.

28

10. REFERENSER

Tryckta källor

Andersson. M. (2007) äldre personers sista tid i livet Lund: Wallin & Dalholm

Boktryckeri AB.

Carlberg. A. (2012) ”Den palliativa vårdens värdegrund” i Fürst C-J. (red.)

nationellt vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och

landsting

Danemark. B. (2000) samverkan – himmel eller helvete Stockholm: Förlagshuset

Gothia.

Ekeström. M-L. (2012a) ”Liverpool Care Pathway” i Fürst C-J. (red.) nationellt

vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.

Forsman. B. (2001) forskningsetik - en introduktion Lund: Studentlitteratur.

Fürst. C-J. (2012) ”Mål med vårdprogrammet” i Fürst C-J. (red.) nationellt

vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.

Fürst. C-J. (2012) nationellt vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges

kommuner och landsting

Guldbrandsson. K.(2007) från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens

Mödosamma konst Statens folkhälsoinstitut: Östersund.

Grassman Jeppsson.E.( 2003) anhörigskapets uttrycksformer Lund:

Studentlitteratur.

Hellström, L (2005) anvisningar för skrivande studenter. Handfast handledning

för studenter som skriver rapporter och examensarbeten. Malmö Högskola:

Hälsa och samhälle

Holm.U. (2007) det räcker inte att vara snäll Finland: WS Bookwell.

Kvale.S. (2009) den kvalitativa forskningsintervjun Ungern: Elanders Kft

Payne. M.( 2002) modern teoribildning i socialt arbete Stockholm: Natur och

Kultur.

Repstad.P. (2010) sociologiska perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete

Malmö: Holmbergs.

Strid. A-L. (2007) att arbeta i dödens närhet – rutiner och ritualer i

Äldreomsorgen Lund: Mediatryck Lunds universitet.

Törnkvist. A-L. (2008) att arbeta med kvalitativ data. Stockholm: Karolinska

Institutet.

29

Tidskrift

Beck- Friis (2009) Palliativ Vård. Nordisk Geriatrik, nr 6, 7-11.

Ekeström M-L (2012b) LCP Liverpool Care Pathway ett arbetssätt som ger stöd

Och struktur för att säkra kvaliteten av vården vid livets slutskede. Tidningen A,

nr 1, 15-16.

Ellershaw.J. (2007) Care of the dying: what a difference an LCP makes!

Palliative Medicine, 21, 365-368.

Veerbeek .L. (2008) Using the LCP: Bereaved Relatives' Assessments of

Communication and Bereavement, American Journal of Hospice and Palliative

medicine, 25, 207-214.

Internet 1

www.lcp.nu

Hämtat 2012-03-24, 2012-04-03, 2012-05-08

Internet 2

www.socialstyrelsen.se

Hämtat 2012-04-24

30

11. BILAGOR

11.1. Bilaga 1.

INFORMATIONSBREV

Hej

Mitt namn är Angelique N Palm, jag är en undersköterska som läser vid

socionomprogrammet vid Malmö Högskola. Under hösten 2011 gjorde jag min

verksamhetsförlagda utbildning i Helsingborgs stad. Jag kom då i kontakt med

LCP som man använder sig av inom äldrevården i Helsingborg. Jag blev väldigt

nyfiken och intresserad på detta kvalitetssäkringsprogram.

Nu är det dags för mig att skriva mitt examensarbete och det skulle jag vilja göra

utifrån undersköterskans perspektiv.

Det som framförallt väckte min nyfikenhet var hur du som undersköterska

upplever det är att arbeta utifrån LCP?

Hur tycker du att vården av äldre vid livets slutskede har påverkats, efter att ni

införde LCP?

Hur tycker du kvaliteten på vården har påverkats?

Hur upplever du att kommunikationen och relationen till vårdtagarna och deras

anhöriga har påverkats sedan införandet av LCP?

Som du ser så är jag nyfiken och intresserad på din upplevelse av LCP. Därför

skulle jag bli väldigt glad om du ville ställa upp och delta i min studie. Det jag

skulle vilja är att träffa dig för en intervju, där vi samtalar om dina upplevelser

tankar och idéer angående LCP.

Att delta i mitt examensarbete är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta

ditt deltagande. Det material som jag samlar in kommer bara att användas i detta

syfte och kommer efteråt att raderas. Ditt deltagande i min studie är anonymt och

det kommer inte att gå att spåra dina svar till dig.

Jag hoppas att du känner att du skulle kunna tänka dig att delta. Dina åsikter och

din kunskap är värdefull i utvecklingen av vården av vårdtagare vid livets

slutskede tycker jag.

Mina kontaktuppgifter är:

Mobilnr: xxxx-xx xx xx

eller mail:

xxxxxxxx@student.mah.se

Tack på förhand

Hälsningar

Angelique N Palm

31

11.2. Bilaga 2

Frågeguide

Vad heter du?

Hur gammal är du?

Hur länge har du arbetat inom vården?

Trivs du med ditt yrke?

Vad är Palliativ vård för dig?

Skulle du vilja berätta om en vård situation där du utfört palliativ vård?

På ett ungefär i hur många vårdsituationer har du varit med om att ni

använt LCP?

På vilket sätt har vården av döende vårdtagare förändrats sedan ni införde

LCP?

Upplever du att LCP höjer kvaliteten för vårdtagare som är vid livets

slutskede? i så fall på vilket sätt

Hur upplever du LCP som ett arbetsredskap?

Känner du dig mer delaktig nu när det gäller beslut som rör vården av

vårdtagare vid livets slutskede?

Hur har LCP påverkat relationen mellan vårdtagare vid livets slutskede

och vårdpersonalen?

Ser du någon skillnad på hur ni arbetar idag på din arbetsplats med

palliativa vårdtagare mot hur ni arbetade med samma typ av vårdtagare

tidigare?

Kan du se någon skillnad när det gäller kommunikationen och relationen?

På vilket sätt fick ni introduktion om LCP?

När fick ni introduktionen?

När införde ni LCP på ditt arbete?

32

11.3. BILAGA 3. Informanternas skriftliga samtyckesblankett

Formulär

Samtycke

(lämnas tillsammans med bilaga 1 till deltagare

i projektet för underskrift) Bilaga

2

Projektets titel: (ifylles av student) Datum: (ifylles av student)

Studieansvarig/a: (ifylles av student)

Din E-post som student vid Malmö högskola:

ej din privata e-post (ifylles av student)

Studerar vid Malmö

högskola, Hälsa och

samhälle, 206 05 Malmö, Tfn

040-6657000

Utbildning: (ifylles av student)

Nivå: (ifylles av student)

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig

information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag

när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:

Datum: ……………………………………………………………………………..

Deltagarens underskrift: …………………………………………………………

33