ÅKA SKIDOR 4544 ÅKA SKIDOR

K U D D A R N A I N A R N I A

E N M A G I S K , PÅ H I T TA D D R Ö M V Ä R L D , E L L E R E N S K R U V A D V E R K L I G H E T ?

K A N A D E N S I S K A M I C A H E L I K A N M Y C K E T V Ä L V A R A S K I D Å K N I N G E N S Y T T E R S TA

G R Ä N S . S Å N Ä R A S O M D E T G Å R AT T K O M M A P E R F E K T I O N PÅ S N Ö .

O M D E T N U E N S Ä R PÅ R I K T I G T F Ö R S TÅ S .

AV TOBIAS LILJEROTH FOTO MATTIAS FREDRIKSSONEn 360 in i det oändligt vita.

Jonny Collinson på Mojo.

M I C A * H E L I

ÅKA SKIDOR 4746 ÅKA SKIDOR

DET ÄR ETT DRYGT decen-nium sedan bilderna från ett dittills helt okänt ställe i Kanadas vildmark började dyka upp i mitt ständiga flöde av sönderbläddrade skidtidningar

och repeatskadade skidfilmer på DVD. Klipp efter klipp på Seth Morrison, Mark Abma, Mike Douglas och andra hjältar som viktlöst studsade nerför gigan-tiska kuddar av snö (okej, pillows för den nördige) i en skogsterräng som såg ut som att den var designad av skidåkare, eller alpin terräng som såg ut att vara skapad av bergsguden själv.

Ett mytiskt sagoland, ouppnåeligt och exotiskt. Så fjärran från den vanliga skidverkligheten bland överbefolkade liftar, sönderkörda pister och uppspårad offpist där det enda som liknar pillows är storleken på pucklarna. En drömvärld, reserverad för de få och de utvalda.

Några år senare började min kompis Billy svamla om att han några år tidigare, 2004 kanske – han var inte ens helt säker själv – med liv och lem som insats hade fått agera försökskanin på en ännu inte öppnad heliskioperation norr om Revelstoke.

Via en serie av halkiga bananskal, lösa kontakter i Fernie och blöta kvällar på det ökända sunkhålet the Roadhouse i Golden hade en skitig raggare och skibum bördig från Stugun i det djupaste av Jämtland

sagovärld av snö bara vuxit sig starkare i skidvärlden. Ett skidåkningens Narnia med magiska puderpillows istället för talande lejon. Ett ställe som egentligen inte existerar på riktigt.

T IO ÅR SENARE SITTER jag och skum-par de 15 milen från Revelstoke norrut ut i ungefär ingenting på en knölig väg som i princip bara befolkas av gigantiska

timmerlastbilar och personal som jobbar på den gigantiska Micadammen, uppströms längs Colum-biafloden.

Och en och annan heliskigäst förstås. Området är antagligen det tätaste i världen när det gäller heli-kopterbaserad skidåkning. Något som kan förklaras med att vi åker förbi gigantiska berg som ser ut som att någon släppt av västra Schweiz här ute, och glömt allt vad folk och bebyggelse heter. Landskapet är sin-nesutvidgande mäktigt och stort. Och öde.

Vi stannar till på en lerig parkeringsplats vid vägens ände strax efter dammen. Och det är här som alla likheter, och för all del kontakt, med den vanliga världen upphör helt och hållet. En A-star-helikopter touchar ner på marken framför oss likt en fågel fenix

från skyarna och lyfter med oss över vattenmagasinet Kinbasket Lakes isfria vatten. Genom fönstren ser vi Monashees sträcka ut sig i väster, och Selkirks i öster – en oändlig, snudd på öde bergsvärld av toppar, glaciärer och potentiella skidåk i alla riktningar.

Helikoptern siktar in sig på ett kalhygge på andra sidan sjön och ett komplex av träbyggnader som ligger likt ett sagoslott omgivet av tjock tallskog och med enorma, vitklädda berg som kuliss.

Mobiltäckningen försvann strax efter att vi lyfte från parkeringen på andra sidan sjön, och vår enda kontakt med omvärlden är en extremt skakig och långsam satellituppkoppling – vår värld för några dagar består av oss som befinner oss här i detta nu och bergen utanför. Och, jag ska inte ljuga, en snudd på löjligt överdådig, nybyggd lodge som vårt tillfäl-liga hem.

M EN DET ÄR NÄSTA morgon som den totala overklighetskänslan infinner sig, och det säger inte lite. Som skidåkare är man van att bryta

på sig sina stelfrusna pjäxor på en svinkall och snål-blåsig parkeringsplats samtidigt som man försöker att inte få allt för mycket grus i dem.

Inte på Mica. Här sitter vi istället i egna bås i något som snarare liknar ett NHL-lags omklädningsrum och gör oss redo med Dr. Dre som strömmar ur högtalarna. Inte det minsta ghetto eller skibumaktigt, men ja … vid det här laget har jag nästan slutat att bli förvånad.

Det vill säga ända tills jag går ut genom dörrarna från omklädningsrummet, sliter med mig skidorna från stället utanför, tar ett tjugotal steg och kliver in i en helikopter som inom några sekunder lyfter ut i bergsvärlden. Det är så sjukt att min hjärna får härd-smälta, systemfel och glädjefnatt på samma gång.

Helikoptern stiger över granskogen, upp mot en knivskarp bergskam som försvinner under oss och exponerar en magisk, vit värld lika stor som evighe-ten – Molson Creek.

OCH DET ÄR DÄR OCH DÅ SOM JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD OM ATT JAG EGENTLIGEN DÖTT OCH HAM-

NAT I ULLRS HIMMELRIKE. FÖR JAG UTGÅR FRÅN ATT DET INTE FINNS MOBILTÄCKNING DÄR HELLER.

hamnat på rekognoseringstur i en helt orörd bergs-värld med en gratis helikopter som enda ledsagare. Och en guide som hade lika lite koll som Billy och hans polare på hur terrängen såg ut. Det var bara att peka på ett åk från luften, bli avsläppt och åka livet ur sig. Och upprepa.

Med andra ord, sådant där som egentligen inte händer på riktigt. Ibland tror jag han ljuger, om inte

annat att han saltar sanningen lite. Fast å andra sidan, min gode vän Billy har en sanslös förmåga att få det orimliga att faktiskt hända på riktigt, så jag misstänker att det faktiskt hänt på riktigt. Den jäveln.

V INTERN EFTER ÖPPNADE DETTA magiska ställe för sin första gäster. Mica Heli. Och sedan dess har myten om denna

5 Izzy och Jonny i omklädnings-rummet med Dr Dre.

4 »Mica är sjukt fett«. Fotograf Fredriksson skräder inte orden. Sällskapet på autograftavlan är

helt ok det med.

M I C A * H E L I

ÅKA SKIDOR 4948 ÅKA SKIDOR

Och det är där och då som jag är helt övertygad om att jag egentligen dött och hamnat i Ullrs himmelrike. För jag utgår från att det inte finns mobiltäckning där heller.

V ÅR LEDSAGARE, FÖRUTOM den hockeybackskralliga guiden Eric, är en ung kvinna vid namn Izzy Lynch. En benhård

dam med en skidteknik hämtad från den översta hyllan och ett humör strax ovanför det. En semi-professionell friåkerska som figurerat i storfilmer från bland annat Sherpas Cinema och som bara några månader tidigare fått jobb som marknadsansvarig på Mica Heli, en kombo som egentligen bara existerar i drömmarnas värld. Och det är ju där vi befinner oss i detta ögonblick.

Vårt lilla crew rundas av med skidåkningens senaste golden boy, Jonny Collinson från Snowbird i Utah och fotografen Mattias. Den senare får mer eller mindre komplett tilt och hittar fotospot efter fotospot

var femte höjdmeter. Och det är väl i och för sig lätt att förstå honom, fonden är bland det mäktigaste du kan hitta i skidvärlden och snön ... ja jäklar, snön är som skapad för stordåd.

Ett några decimeter djupt fluff som blir gradvis stummare ju längre ner man kommer men är som damm på ytan. Superhjältesnö. En krämig perfektion som går att åka precis hur fort och långt i som helst utan att bli trött, samtidigt som den sprutar i ansiktet så fort du trycker till och borrar dig längre ner i den.

N U SKA VI VARA fullständigt ärliga och inte ge folk falska illusioner. Mica är förbehållet de få och de priviligie-rade, det är inget att sticka under stol

5 A-star. Skidvärldens trans-portmedel till overkligheten. Izzy Lynch på Canadian i

Molson Creek.

M I C A * H E L I

ÅKA SKIDOR 5150 ÅKA SKIDOR

med. En vecka här kostar lika mycket som två hela säsonger på en respektabel skidort om man dessutom lever ganska gott.

Det man däremot får för slantarna som man snott ur sin sönderslagna spargris är en skidupplevelse som slår det mesta på den här planeten på tassarna. En vistelse i en fantasivärld där du är mer eller min-dre helt bortkopplad från omvärlden medan du bor löjligt lyxigt och äter gourmetmat och blir ompysslad likt en kunglighet eftersom man har en personal per gäst i snitt.

V ISST, DET ÄR HÄRLIGT och skönt. Men trots allt handlar Mica om skidåkning. Rent intergalaktiskt bra skidåkning. Utan minsta tvivel den

bästa skidterräng som jag haft förmånen att få åka i. Mäktigt stort och med en enorm variation, från högal-pina glaciärer, till långa crusingåk, öppna gläntor och kanske den bästa skogsåkningen på den här planeten.

Micas terräng täcker 1 200 kvadratkilometer. Nästan lika mycket som Öland, fast med en topografi som sträcker sig från 748 meters höjd vid Kinbasket Lake ända upp till 3 016 meter på Dunkirk Mountain. Ett spektakulärt bergsområde som ligger mitt i ett geologiskt treriksröse där de mäktiga bergskedjorna Klippiga bergen, Selkirks och Monashees möts i en tektonisk symbios.

Skidområdet består av nio dalgångar med ett hundratal olika åk, med otaliga varianter som alla dränks av i runda svängar 18 meter snö per vinter. Och man är som mest 24 personer som delar på allt på en och samma gång.

Och skulle vädret vara motsträvigt, om det blåser för mycket eller sikten för dålig, brummar man igång snövesslan och kör varv i skogen bakom lodgen. 600 fallhöjdsmeter skog som hade blåst vilken skidort på planeten ur vattnet. Men det är som sagt, bara reservplanen.

N ÄR MICA DROG igång sin verksamhet 2003 tog man sin hjälp av skidfilmer och fotocrews för att visa världen vad man

hade att erbjuda. Och det dröjde inte länge förrän skidvärldens vita dukar bombarderas med Seth Morrison, Mark Abma och Mike Douglas som körde kuddlinjer vars like aldrig hade skådats förut. Myten om skidåkningens svar på Narnia började brumma i medvetandet hos åkare som ivrigt försökte hitta liknande åk på sina hemorter.

De legendomsusade åken ligger ihopklumpade i dalgången Harvey Creek och har fått namn som Pil-lowtalk och Rock Garden. Och så förstås Douglas egen signaturlinje, den anorektiskt smala bergsryggen Mr Bungles.

Jag lämnar fototeamet åt sitt eget, långsamma, öde och tar istället plats i en helikopter ihop med Tom och Bengt, två ytterst glada norrmän från Bodø, som kör på som om det inte finns någon morgondag. Vilket är förståeligt när man befinner sig på en plats som lika gärna kunde vara påhittad.

5 Tobias Liljeroth har ännu en horribel dag på jobbet.4 Mica får mellan 15 och 18 meter snö per år. Jonny Collinson spårar upp tre deci-meter av den varan.

M I C A * H E L I

ÅKA SKIDOR 5352 ÅKA SKIDOR

TILLSAMMANS MED GUIDEN Tyler, en lätt skinntorr man med lår av armeringsjärn och lika mycket lokal-kännedom som vi eftersom han precis börjat jobba här, börjar vi utforska

området i ett rent ursinnigt tempo. Benen skriker efter nåd, hjärnan efter mer, mer och ännu mer. Det blir det senare.

Eftersom de stora kuddlinjerna i Harvey Creek inte är helt igenfyllda ännu eftersom vi är här tidigt

på säsongen får vi nöja oss med lite mindre drama-tiska åk.

Eller nöja sig … På Mica nöjer man sig inte med något, varje åk är i princip ett av de bästa som jag åkt. Hands down. Vi bränner av kuddåket Mojo flera gånger i rad. Till och med när jag missbedömer farten och landar i uppförslut och ramlar baklänges in i en mindre grotta spelar det ingen större roll, det är ju ändå inte på riktigt.

DEN SISTA DAGEN hopas jag ihop med Eric Crossland och Malcolm Sangster från skidfilmsbolaget Sherpas Cinema som är på

Mica för ett luddigt affärsmöte med en tysk gentle-

LÄGE 14 mil norr om Revelstoke i British

Columbia vid Micadammen och Kinbasket Lake.

RESA Flyg till Calgary eller Kelowna. Bli upplockad i Kelowna eller från kontoret i centrala Revelstoke med Micas egen buss. Alternativt egen bil till uppsamlingsplatsen.

SKIDÅKNING Sker med 1 guide per fyra gäster med hjälp av A-Star-helikoptrar. Garanterat minst 5 500 höjdmeter per dag. Vid dåligt flygväder kör man catskiing bakom lodgen.

SNÖ 15-18 meter per år.

UTRUSTNING Demoskidor från Völkl och DPS i midjebredder mellan 115-150 millimeter finns på plats. Mica står för obligatorisk lavinutrustning, inklusive lavinairbag. En liten skidshop finns på lodgen med handskar, goggles och förstärkningsplagg.

LODGE Nybyggd lodge med både enkel- och dubbelrum. Bar, restaurang, bubbelpool, massör, gym, skidverkstad, satellitinternet – you name it.

INFO micaheli.com

MICA HELI | KANADAPuder Terräng Lodge

Pris Instagrammöjligheter

man från ett stort bilmärke. Ett affärsmöte i puder, där ingen pratar affärer. Relationsbyggande kallas det visst i den moderna världen.

Det hela blir snart till en artig dans i vem som ska åka först. Eller snarare tvärtom. När man vet att åket under skidspetsarna är helt ospårat och att man enbart är fem personer som ska dela på det är det ganska enkelt att låta artigheten gå före och erbjuda

mannen bredvid att köra först. Det spelar ju liksom ingen roll, för i fantasins värld åker du bara lite åt sidan och har en hel bergssida för dig själv.

Stora crusingsvängar leder ner i en gles granskog som öppnar upp sig i en stor glänta med en runout lika stor som evigheten. Det rinner sluff nerför de branta sluttningarna och täcker våra spår nedanför.

In i fågeln och tillbaka upp för ännu ett varv. Samma artighetsdans på toppen och upprepa tills vi, högst motvilligt, tvingas retirera tillbaka till lodgen för återfärden till den riktiga världen. Den utanför Micas himmelrike där det finns mobiltäckning, verkliga människor och världen inte består av fluffiga, snötäckta kuddar så långt ögat kan nå.

TILL OCH MED NÄR JAG MISSBEDÖMER FARTEN OCH LANDAR I UPPFÖRSLUT OCH RAMLAR BAKLÄNGES IN I EN MINDRE GROTTA SPELAR DET INGEN STÖRRE ROLL, DET ÄR JU ÄNDÅ INTE PÅ RIKTIGT.

Kuddar, pillows ... Whate-ver. Izzy Lynch på Mojo.5 Micas lodge. Ett nätt litet krypin med sjöutsikt.

M I C A * H E L I