Upload
others
View
6
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
1
Kriminologiska institutionen
Genus inom kriminalvården
Kvinnliga kriminalvårdares upplevelser i relation till de
manliga intagna
Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp
Kriminologi
Grundnivå
Vårterminen 2019
Clara Nylund
2
Sammanfattning:
Kvinnor som arbetar som kriminalvårdare är i minoritet och befinner sig i den så kallade
“männens värld”. Idag är 36% av Sveriges kriminalvårdare kvinnor. Tidigare forskning visar
bland annat att yrket kriminalvårdare är ett stereotypiskt manligt yrke och att kvinnliga
kriminalvårdare oftare utsätts för trakasserier än de manliga kriminalvårdarna. Syftet med
studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever att de blir bemötta av
manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Vidare också undersöka de
kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Det
rekryterades fem kvinnliga kriminalvårdare, som arbetar på ett fängelse med säkerhetsklass 1
till studien. Den mest lämpliga datainsamlingsmetoden för att besvara forskningsfrågorna var
en semistrukturerad intervju. Studien grundade sig även i en genusteoretisk ansats. Det som
framkom i resultatet var att intervjudeltagarna upplevde att en del av de manliga intagna
ringaktade de kvinnliga kriminalvårdarna för att de var kvinnor. De upplevde även sexism av
de manliga intagna. Däremot visade resultatet att på grund av att de var kvinnor var de inte
heller ett hot för de manliga intagna. Vidare upplevde ingen av intervjudeltagarna att de
kände någon oro för utsatthet generellt i relation till de manliga intagna. Däremot beskrev de
att de i vissa situationer och vid enstaka händelser kunde känna en viss oro för utsatthet i
relation till de manliga intagna.
Nyckelord: Kvinnliga kriminalvårdare, Manliga intagna, Genus, Interaktion, Oro för
utsatthet.
3
Innehållsförteckning
Inledning...................................................................................................................................4
Syfte och frågeställning...........................................................................................................5
Teori…………………..............................................................................................................5
Tidigare forskning...................................................................................................................7
Arbetsdelning och arbetsroller……………………………………………………..…7
Maskulinitet och femininitet……………………………………………......………..8
Relationen med intagna………………………………………………...………...….9
Utsatthet inom kriminalvården…………………………….……………..…….…...10
Metod.....................................................................................................................................12
Urval och Deltagare....................................................................................................12
Material.......................................................................................................................13
Tillvägagångssätt……………………………………………………….......…….…14
Trovärdighet...............................................................................................................15
Etiska överväganden...................................................................................................15
Analysmetod...............................................................................................................16
Resultat och analys..............................................................................................................17
Sexism.....................................................................................................................17
Dubbla rollen av makt.............................................................................................19
Hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta av de manliga intagna……...20
Hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna......................23
Upplevd oro för utsatthet i relation till de manliga intagna...................................26
Diskussion..........................................................................................................................27
Litteraturförteckning
Bilaga 1. Informationsbrev
Bilaga 2. Intervjuguide
Bilaga 3. Kodningsschema
4
Inledning
År 2013 utgjorde kvinnorna 38% av de anställda inom kriminalvården i Sverige (Bruhn 2013:
115). Om man däremot ska titta på hur många kvinnor och män som arbetar med titeln
kriminalvårdare så framkom det i kriminalvårdens personaltidning Omkrim (2018:1) att det år
2017 var ungefär 64% män och 36% kvinnor som arbetade som kriminalvårdare i svenska
kriminalvården. Tidigare forskning visar på att blandad könsfördelning samt att ha kvinnor på
fängelser med manliga intagna resulterar i mer stimulerande rehabilitering för de intagna.
Dessutom en mer enhetlig bild av yrkesrollen (Bruhn 2013: 115). Bruhn (2013: 125) menar
även att kvinnliga kriminalvårdare på fängelser med män innebär ett lugnare klimat på
fängelset.
I boken “Kriminalvården insikter och utblickar”, från 1998, benämner de anställda inom
kriminalvården att de kvinnliga kriminalvårdarna är i minoritet och befinner sig i en
mansdominerad miljö med manliga normer, som de benämner som “männens värld” (Amilon
& Edstedt 1998: 84). I början av 1970-talet anställdes en kvinna för första gången att arbeta
som vårdare på en anstalt för män i Sverige. Även i Kanada var det på 70-talet som den
första kvinnan började arbeta i ett fängelse som kriminalvårdare, där det endast fanns manliga
intagna (Szockyj1989: 319). Innan dess arbetade endast kvinnliga kriminalvårdare på
fängelser där det var kvinnliga intagna. På dessa fängelser där kvinnorna arbetade med
kvinnliga intagna hade man sett att kvinnorna klarade av sina arbetsuppgifter utan
svårigheter. Anledningen till att kvinnor före 70-talet inte arbetat med manliga intagna, var
att man ville skydda de intagnas integritet samt att det fanns diskussioner om kvinnors fysiska
förmåga att hantera situationer med manliga intagna (Szockyj 1989: 319).
Studien disponeras på följande vis: Inledningsvis förklaras den genusteoretiska ansatsen då
den genomsyras i hela studiens process. Därefter kommer den tidigare forskning som finns
om ämnet beskrivas. Dessutom kommer det att vara underrubriker för att underlätta läsningen
om den tidigare forskningen. Efter det beskrivs metoddelen som består av urval och
deltagare, material, tillvägagångssätt, trovärdighet, etiska övervägandet och analysmetod.
Dessa olika delar kommer att beskriva studien och studiens tillvägagångssätt tydligare.
Vidare framförs resultatet med en analys där resultatet kopplas till den valda teorin och
tidigare forskning. Avslutningsvis sammanfattas studien i diskussion där slutsatser kommer
att presenteras.
5
Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever hur de bemöts av
manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Vidare undersöka de kvinnliga
kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.1 Utifrån syftet
formulerades följande frågeställningar:
a) Hur upplever kvinnliga kriminalvårdare att de blir bemötta av de manliga intagna?
b) Hur beskriver kvinnliga kriminalvårdare sin oro för utsatthet av manliga intagna på sin
arbetsplats?2
Vidare är avgränsningen i studien att undersökningen endast fokuserar på fängelser som har
säkerhetsklass 1 med endast manliga intagna. 3Avgränsningen i studien beror på att det finnas
skillnader i hur man blir bemött av de manliga intagna beroende av olika säkerhetsklasser.
Teori
Teorin som studien utgick från, som även genomsyrades under studiens gång och var
grundläggande för att kunna besvara föreställningarna, var en genusteoretisk ansats. Denna
teoretiska ansats valdes för att förklara hur kvinnliga kriminalvårdare samt de manliga
intagnas agerande kan ses som uttryck för att göra genus. Det som var i fokus i denna
teoretiska ansats var utifrån Ingrid Landers genusteoretiska utgångspunkt (Lander 2003a;
Lander 2003b). Inledningsvis är det viktigt att förstå förhållandet mellan kön och genus då
Lander (2003b: 22) menar att kön endast en variabel bland andra variabler, exempelvis att det
beskriver hur många kvinnor respektive män det finns i ett sammanhang. Enligt Lander
(2003b: 41) är genus å andra sidan socialt konstruerat och som ständigt reproduceras i
vardagen i form av verbala uttryck och handlingar. Bakom de handlingar vi dagligen gör
finns en föreställning om att kroppar är olika, vilket är grunden för de egenskaper en
1 I denna studie har artiklarna som använts benämnt kriminalvårdare som correctional officers (Co’s), vilket är benämningen i en del andra länder samt översättningen till engelska språket. I denna studie kommer correctional
officers att benämnas som kriminalvårdare för att undvika missförstånd. Däremot fanns medvetenheten i att det
finns skillnader i att arbeta som kriminalvårdare och correctional officer i andra länder. 2 När ordet utsatthet nämns i studien så innefattar det all form av utsatthet, det vill säga viktimisering. Utifrån viktimologin innebär det att man blir utsatt för brott, ett brottsoffer (Heber, Tiby & Wikman 2012: 18, 19).
Därav kommer samtliga aspekter av utsatthet tas i beaktande under studiens gång. 3 Dessa olika anstalter är uppdelade på olika säkerhetsklasser där 3 är den lägsta säkerhetsklassen medan 1 är den högsta säkerhetsklassen (Kriminalvården, 2019, 2 april) Kriminalvårdare är titeln för de som arbetar som
vakt på svenska fängelser. Anledningen för detta är att kriminalvårdens uppgift är att vårda genom att verkställa
straff och minska återfall i brott (Kriminalvården 2019: 8 Maj).
6
människa har (Lander 2003b: 22). Vidare innebär femininiteter respektive maskuliniteter
olika tanke- och handlingsmönster som tillskrivs kvinnor respektive män. Istället för att
använda sig av begreppet kön så använder sig Lander (2003b: 26) av begreppen kropp, genus
och sexualitet. Kroppen används för att beskriva skillnader mellan män och kvinnor, då
kroppen är biologisk. Vidare draperar vi dessa kroppar med olika egenskaper och
handlingsmönster som bland annat leder till hur man handlar och vilka sexuella preferenser
man har (Lander 2003: 26). Dessa sociala föreställningar som finns blir förkroppsligat med
vårt handlingsmönster. Vi föds i en kropp som sedan bekönas som maskulint alternativt
feminint (Lander 2013a: 16). Man förväntas att agera utifrån föreställningarna som finns om
kroppen och på så vis göra genus (Lander 2013a: 15; Lander 2003b: 22). Vidare kan genus
även beskriva relationen mellan “könen”, det vill säga sammansättningen av femininiteter
och maskuliniteter i olika sammanhang, vilket i denna studie var relationen i fängelsemiljön
(Lander 2013: 12a).
Fortsättningsvis är sexualiteten starkt influerad av våra kulturella föreställningar som till stor
del utgår från biologin som innebär att det finns en naturlig kvinnlig- och manlig sexualitet.
Det som är väsentligt i denna studie är kontrollen av sexualitet, vilket är en viktig del i
uppbyggnaden av normalitet och avvikelse för kvinnor. Vidare är sexualiteten en av
grundpelarna för den normativa femininiteten. Det finns olika femininiteter och
maskuliniteter som grundar sig i vilken social position man har. En viss typ av femininitet är
den normativa femininitet som bestämmer hur en kvinna bör vara. Vidare innebär det hur en
kvinna förhåller sig till förväntningarna kring hur man bör vara som kvinna, som ligger i
kulturella och historiska förväntningar (Lander 2003: 12; Lander 2003: 26b). Normativ
femininitet grundar sig i god moral och är kopplad till konstruktioner av kvinnans sexualitet.
Det faktum att normativ femininitet är en kontroll av kvinnans sexualitet är vidare intressant
för denna studie då det finns en underliggande tanke om den sexuellt tillgängliga kvinnan
som är kontrollerad för mäns sexualitet. Kvinnors sexualitet är kopplad till kroppen. Genom
att framhäva kroppsformer och visa hud antas kvinnan signalera sexuell aktivitet och åtrå
(Lander 2003: 40b). Denna normativa femininitet kan även teoretiskt överföras till män då
det bland annat anses att män bör ha fysiska färdigheter som uppmuntras medan kvinnor
uppmuntras då de lyder och är stilla. Utifrån den normativa femininiteten beskrivs
egenskaper hur en kvinna bör vara, bland annat omvårdande samt ha en naturlig
modersinstinkt (Lander 2013a: 20, 22). Motsatt om en kvinna skulle vara högljudd betraktas
7
hon istället som “pojkaktig”, vilket beskriver en maskulin egenskap. Vidare är maskulinitet
oftare förknippat med exempelvis olika sorters våld (Messerschmid 1999; Messerschmidt
1993). Om en man skulle visa tecken på svaghet och rädsla överskrider han könsrollerna och
på så vis kan man därav överföra den normativa femininiteten till att det finns en viss typ av
maskulinitet (Lander 2003b: 35). Det är tydligt att urskilja kroppens anatomi då det är
naturliga skillnader som femininitet och maskulinitet grundar sig i. De sociala
genusföreställningar grundar sig i kroppars olikheter, vilket är denna beköning som är
anledningen till att det finns en indelning i dominerande och dominerad av manlig dominans
och kvinnlig underordning. Dominansförhållandet mellan män och kvinnor påverkas av
sexualiteten (Lander 2013a: 16).
Tidigare forskning
Arbetsdelning och arbetsroller
I Sverige är det idag 36% kvinnor som arbetar på fängelser som kriminalvårdare. Trots att det
är betydligt fler kvinnor idag än innan 70-talet som arbetar på fängelser med manliga intagna,
visar tidigare forskning att det finns skillnader i vilka avdelningar män och kvinnor arbetar på
(Bruhn 2013: 115). Även att uppdelning av arbetsuppgifter skiljer sig mellan manliga och
kvinnliga kriminalvårdare (Bruhn 2013: 128). Kvinnor är överrepresenterade på avdelningar
där man framförallt fokuserar på rehabilitering (Bruhn 2013: 115; Savicki, Cooley & Gjesvold
2003: 602; Jurik, 1985). Kvinnorna är mer intresserade att hjälpa de intagna med rehabilitering.
Männen är jämförelsevis mer intresserade av säkerhetsarbetet som syftar på att hålla ordning
på de manliga intagna på fängelset (Savicki, Cooley & Gjesvold 2003: 602).
Vidare finns det tydliga egenskaper som de kvinnliga kriminalvårdarna agerar utifrån i
jämförelse med de manliga kriminalvårdarna (Amilon & Edstedt 1996: 86; Bruhn 2013: 128;
Zupan 1986: 353). Amilon & Edstedt (1996: 86) beskriver egenskaper hos de kvinnliga
kriminalvårdarna och menar att kvinnliga kriminalvårdare är mer relationsorienterade än
manliga kriminalvårdare. Detta leder i sin tur till bättre relation med de intagna och att
förändringsarbetet fungerar bättre. En annan faktor är att de kvinnliga kriminalvårdarna anses
vara mer anpassningsbara, de kan både vara vakt och vårda. Bruhn (2013: 128) beskriver dessa
egenskaper ytterligare i form av att kvinnorna arbetar för att bygga nära band samt hjälpa till
med att hantera känslor, medan de manliga kriminalvårdarna inte är lika intresserade att arbeta
på det sättet. Enligt Bruhn (2013: 128) har de kvinnliga kriminalvårdarna en lugnande inverkan
8
på klimatet på fängelser vilket resulterar i en mer dämpad miljö. Jenne & Kersting (1996, s.
459) motsätter sig detta då de menar att närvaron av kvinnliga kriminalvårdare på fängelser
varken ökar eller minskar våldet. Bruhn (2013: 128) hävdar att kvinnorna kan påverka klimatet
på fängelset, men inte på de avdelningar där det mestadels är manliga kollegor samt manliga
intagna, detta på grund av könsfördelningen på fängelset (Bruhn, 2013: 128). Zupan (1986:
353) studie skiljer sig åt då den genomfördes i amerikansk kontext till skillnad från de
resterande två studierna som genomfördes i svensk kontext. Vidare beskriver Zupan (1986:
353) de egenskaper som de kvinnliga kriminalvårdare agerar utifrån, som framförallt är att de
är bekymrade över de intagnas socioemotionella välmående samt att de värderar att de intagna
behöver emotionell återkoppling.
Maskulinitet och femininitet
Trots att det idag i Sverige är relativt många kvinnor som arbetar som kriminalvårdare, finns
det fortfarande länder där det endast är ett fåtal kvinnor som arbetar som kriminalvårdare och
där män är överrepresenterade (Bruhn 2013: 128). Trots att fokuset på dessa fängelser ligger
på vård och straff råder det en “machokultur”, vilket leder till att det finns ett visst motstånd
mot de kvinnliga kriminalvårdarna på fängelset. En annan studie beskriver också en viss
“machokultur” som förklarar att det blir en viss typ av maskulin kod som blir tydlig på grund
av de speciella förhållandena som fängelset innebär (Ugelvik 2014: 57). Att hamna i fängelse
kan upplevas som att få sin identitet förlorad, varpå det inte bör ses förvånande att tilltaget av
fängelsets koder sker. Detta kan vara en del i att omarbeta sin identitet (Ugelvik, 2014: 66).
Några utav de maskulina attribut som framkom var mod, ansvar, lojalitet samt ära. Vidare
handlar det om att de inte ska dela med sig av information, detta på grund av den maskulina
kulturen att man inte ska “gola” till personalen på fängelset. Den som läcker information och
inte följer den koden är inte en man och anses vara opålitlig av de andra.
Utifrån en äldre studie kan denna maskulina kultur, maskulina koder eller machokultur som
det även kallas, leda till att yrket kriminivalvårdare är ett stereotypiskt manligt yrke. Detta är
anledningen till att det ansågs problematiskt att som kvinna arbeta som kriminalvårdare med
manliga intagna (Farnworth 1992: 278). Trots att detta är en äldre studie är den av fortsatt
relevans för denna studie då även senare studier inom samma ämne visar på liknande resultat,
att kriminalvården är ett stereotypiskt manligt yrke. Därav är denna studie intressant då det
under många år funnits diskussioner om kvinnliga kriminalvårdare på fängelser med manliga
9
intagna. Det har även visat sig att kvinnliga kriminalvårdare har svårt att anpassa sig i
fängelset och integreras in i arbetsmiljön. Detta på grund av den stereotypiska manliga
atmosfär som är på fängelset (Farnworth 1992: 278). I och med den stereotypiska manliga
atmosfären menar Bruhn (2013: 125) att de manliga intagna känner ett större behov att visa
sin maskulinitet framför de manliga kriminalvårdarna än framför de kvinnliga
kriminalvårdarna. Tilläggas kan att detta leder till att de heller inte riktar sin ilska gentemot
de kvinnliga kriminalvårdarna. De känner inte att de behöver visa sin maskulinitet framför
kvinnorna på samma vis som gentemot de manliga kriminalvårdarna. Noterbart menar Bruhn
(2013: 125) är att de manliga intagna uppfattar de kvinnliga kriminalvårdarna som bättre
lyssnare samt att de kvinnliga kriminalvårdarna kan använda olika former av känslor
gentemot de intagna.
Enligt Farnworth (1992: 278) studie var det män som var det dominerande könet på fängelset,
vilket en del av de manliga kriminalvårdarna ansåg vara en anledning till att kvinnorna inte
var lämpade att arbeta som kriminalvårdare. De manliga kriminalvårdarna baserade detta mer
på normerna kring könsroller snarare än normerna kring yrkesroller. En del av de manliga
kriminalvårdarna ansåg bland annat att de kvinnliga kriminalvårdarna inte hade möjlighet att
hantera våldsamma situationer på samma sätt som männen. De menade att de kvinnliga
kriminalvårdarna kände sig mer bekväma i typiska kvinnliga roller. Detta tog sig uttryck i att
prata med de intagna i våldsamma situationer samt att vara vänskapliga.
Relationen med de intagna
Med denna machokultur i bakgrunden har det framkommit att det rent utav kan vara
olämpligt eller komplicerat med att kvinnliga kriminalvårdare arbetar på fängelser med
manliga intagna (Farnworth 1992: 293; Newbold 2005: 115; Crewe 2006: 414). Crewe (2006,
s.411) menar att relationen mellan kvinnlig kriminalvårdare och manlig intagen kan vara
komplicerad på grund att det anses vara svårt att hitta en bra balans mellan en god relation
och en olämplig relation. Även Newbold (2015: 115) menar att kvinnliga kriminalvårdare
som arbetar på fängelser med manliga intagna och vice versa kan skapa olämpliga relationer
mellan de anställda och intagna. Skillnaden är att Crewe (2006: 411) menar att det är svårt att
hitta en bra balans på grund av om en manlig intagen skulle “flirta” med en kvinnlig
kriminalvårdare och hon reagerar aggressivt tillbaka eller avvisande kan det leda till att de
manliga intagna isolerar sig från henne. Om den kvinnliga kriminalvårdaren istället skulle
10
reagera med att uppmuntra detta beteende skulle det kunna leda till att de manliga intagna får
makt över de kvinnliga kriminalvårdaren på ett fientligt sätt. Medan Newbold (2005)
diskuterar detta utifrån att när man började anställa kvinnor på fängelser med manliga
intagna, framförallt inom högsäkerhetsfängelser, ansågs kvinnornas intåg som ett hot mot den
manliga ethosen. Det vill säga en så kallad vi-känsla av endast män (Newbold 2005: 105).
Vidare menar Newbold (2005: 115) att manliga fördomar, stolthet och traditionalism spelade
in kring dessa fördomar om kvinnorna som började arbeta. En del av de intagna är i fängelset
på grund av deras värderingar, som att kvinnan har lägre status samt att de inte respekterat
kvinnornas civila eller sexuella rättigheter. Exempel på dessa brott är våld i nära relation eller
våldtäkt. Därutöver studerar Crewe (2006: 395) om kvinnliga kriminalvårdare har något
privilegium på grund av att de är kvinnor och hur deras femininitet utspelar sig gentemot
deras professionella identitet. Exempel på detta kan vara sexualisering, det vill säga att de
kvinnliga kriminalvårdarna framhäver sin sexualitet. Crewe (2006: 395) menar vidare på att
relationen mellan kvinnlig kriminalvårdare och manlig intagen influeras av den intagnes
livserfarenheter samt hur klimatet på fängelset är, det vill säga att det kan vara faktorer som
kan påverka relationen. Enligt Crewe (2006: 414) är relationen en emotionell eller
känslomässig laddning mellan en kvinnlig kriminalvårdare och en manlig intagen. Detta
studerades även utifrån makt och lust och hur sexuella identiteter kunde framhävas på de
kvinnliga kriminalvårdarna. Till skillnad från de andra studierna menar Farnworth (1992:
293) att de manliga kollegorna tyckte att kvinnorna betedde sig olämpligt när de hade sina
typiska kvinnliga roller. I tillägg menar (Newbold 2005: 115) att något som kan hjälpa att
rehabilitera samt minska atmosfären som manliga institutioner producerar är att de kvinnliga
kriminalvårdarna arbetar mer ute på avdelningarna och interagerar med de intagna. Detta för
att de intagna ska kunna rehabiliteras samt normalisera detta beteende till livet utanför
murarna.
Utsatthet inom kriminalvården
Utöver detta finns det en bild att kvinnliga kriminalvårdare inte kan hantera aggressiva
situationer på fängelset (Jenne & Kerstings 1996). Däremot motbevisas detta då det visat sig
att det inte finns skillnader i kvinnliga och manliga kriminalvårdares agerande och hanterande,
vad det gäller aggressiv respons till de manliga intagna, specifikt när det uppkommer
svårigheter, misskötsamheter och aggressiva möten med de intagna (Jenne & Kerstings 1996:
458; Tewksbury & Collins 2006: 327). Det fanns inga skillnader i hur manliga och kvinnliga
11
kriminalvårdare hanterade dessa situationer. Däremot menar Jenne & Kerstings (1996: 458) att
man kunde se att de kvinnliga kriminalvårdarna i vissa situationer kunde agera mer aggressivt
än de manliga kriminalvårdarna. Trots de olika hinder som diskuteras utifrån att vara kvinna
och arbeta på ett fängelse med manliga intagna, så fanns det inga olikheter i hur de hanterar
sina arbetsuppgifter. Amilon & Edstedt (1998: 86) menar att kvinnliga kriminalvårdarna löser
problem genom att ställa frågor till omgivningen, vilket löser problemet fördelaktigare samt att
det minskar antalet konfrontationer från de intagna.
Våld inom fängelset är en ökande oro för både kriminalvårdare samt de intagna (Jenne &
Kersting 1996: 442; Heiskanen 2007: 30; Estrada, Jerre, Nilsson & Wikman 2010). Jenne &
Kersting (1996: 442) menar på att det är en trend att kvinnliga kriminalvårdare ska vakta
manliga intagna och vice versa. Däremot visar det sig att de som är beslutsfattande samt de
som arbetar med administrationen är tveksamma över de kvinnliga kriminalvårdarnas förmåga
att kunna hantera våldsamma situationer med de manliga intagna. Estrada, Jerre, Nilsson &
Wikman 2010 konstaterar att var femte person som arbetar inom säkerhetssektorn har blivit
utsatt för våld. Heiskanen (2007: 30) visar att kriminalvårdare är en yrkesgrupp som har stor
risk att bli utsatt för våld.
Det har visats att specifikt kvinnliga kriminalvårdare är överrepresenterade för en annan form
av utsatthet, det vill säga trakasserier (The Marshall Project 2017, 11 september; Savicki m. fl
(2003: 602). I tidningen om rättsväsendet The Marshall Project (2017: 11 september) framkom
att 524 kvinnliga kriminalvårdare uppgav att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. De
uppgav att aggressiva sexuella trakasserier från manliga intagna oftast uppkom då det var en
fientlig miljö. Till skillnad från The Marshall Project (2017) undersöker Savicki m. fl (2003:
602) endast trakasserier generellt, inte specifikt sexuella trakasserier, dessutom av både
medarbetare och intagna. De visade att det var 77% av de kvinnliga kriminalvårdarna i
jämförelse med 44 % av de manliga kriminalvårdarna som uppgav att de upplevt någon form
av trakasserier på arbetsplatsen. En förklaring till detta var att det fanns könsskillnader av
aspekteten utbrändhet och stress och att detta berodde på trakasserierna på arbetsplatsen.
Kvinnliga kriminalvårdare blev oftare utsatta för trakasserier på arbetsplatsen än manliga
kriminalvårdare, vilket grundade sig i att kön var den huvudsakliga orsaken till trakasserier.
Trots att de inte specifikt undersökte just sexuella trakasserier i denna studie var det tydligt att
trakasserier på grund av kön var mycket högre för kvinnliga än manliga kriminalvårdare.
12
Metod
Denna studie utgick ifrån en kvalitativ ansats som också kallas för mjuk data (Ahrne &
Svensson 2015: 9). Detta då syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga
kriminalvårdare upplever att de bemöts av manliga intagna utifrån ett genusperspektiv.
Vidare även att undersöka de kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation
till de manliga intagna. Utifrån studiens syfte och frågeställningar var en kvalitativ ansats
mest lämpad för att besvara frågeställningarna, eftersom intresset låg i att undersöka de
kvinnliga kriminalvårdarnas egna upplevelser, erfarenheter och tankar. En kvalitativ ansats
resulterar i en djupare förståelse av ord och tankar av de kvinnliga kriminalvårdarnas egna
upplevelser kring fenomenet. Datainsamlingsmetoden var en semistrukturerad intervju.
Urval och deltagare
Urvalsstrategierna i studien var en kombination utav två olika urval. Till att börja med
gjordes ett försök att rekrytera deltagare till studien genom att lägga ut en förfrågan på två
olika forum på Facebook där endast kvinnor är medlemmar. Detta gav inga resultat då det
inte var någon i grupperna som ville ställa upp. Det första försöket till att rekrytera deltagare
till studien fick ingen respons och ledde inte studien framåt. Därav fick ytterligare
tillvägagångssätt tilläggas för att rekrytera kvinnor till studien, vilket var genom ett
snöbollsurval som också är ett bekvämlighetsurval (Bryman 2011: 196). Detta innebär att
genom en kontakt inom kriminalvården, en bekant som jobbar inom kriminalvården hjälpte
till att få tag i en annan person som arbetar som kriminalvårdare. Den intervjupersonen kunde
sedan i sin tur rekommendera ytterligare en person som kunde vara relevant för studien och
undersökningens tema. Bekvämlighetsurval är i sin tur att man tar de människor som finns
tillgängliga. I och med detta urval rekryterades det fyra kvinnor från säkerhetsklass 1 som
kunde tänkas ställa upp på en intervju. Däremot för att försöka att uppnå teoretisk mättnad,
som innebär att man fortsätter tills man har tillräckligt med data och ingen annan relevant
information kan tillkomma behövdes åtminstone en intervjudeltagare till (Bryman 2011:
394). För att få tag i ytterligare en deltagare lades en förfrågan ut i Facebookgruppen
“Kriminologi SU”. Detta urval var genom ett bekvämlighetsurval då det var den första
kriminalvårdaren som fanns till hands och hade möjlighet att ställa upp i studien (Bryman
2011: 196). Däremot var kriterierna att det skulle vara en kvinna som arbetar som
kriminalvårdare. Detta ledde till att den femte och sista personen rekryterades till studien.
13
Utifrån studiens syfte var deltagarna i studien kvinnliga kriminalvårdare som arbetar på ett
fängelse med säkerhetsklass 1 med endast manliga intagna. Totalt blev urvalet fem stycken
kvinnor. Kvinnorna som deltog i studien var mellan åldrarna 22 och 26 år. Det är viktigt att
vara medveten om att samtliga intervjudeltagare var relativt unga och nära i ålder, vilket var
viktigt att ta i beaktande, att åldern kan ha påverkat resultatet då samtliga intervjudeltagare
var unga kvinnor. Bruhn (2013: 123) menar att det finns en risk för framförallt unga och
oerfarna kriminalvårdare av båda könen att bli trakasserade och manipulerade. Anledningen
till det smala åldersspannet berodde på hur urvalet gick till, vilket var genom snöbollsurval då
de kontaktade människor i liknande ålder som de själva och det var de som valde att ställa
upp.
Material
För att besvara forskningsfrågorna var den mest lämpade datainsamlingsmetoden
semistrukturerade intervjuer, som utgick från att frågorna var allmänt formulerade (Bryman
2011: 206). Fördelen var att frågorna kunde anpassas och ge en bredare bild samt få med
intervjupersonens språkbruk och emotioner kring ämnet (Ahrne & Eriksson- Zetterquist
2015: 38, 53). Vidare utgick intervjuguiden från ett frågeschema men däremot kunde
ordningen på frågorna variera samt att det fanns möjlighet till följdfrågor. Denna form av
intervju var mest lämpad då det fanns mer frihet att ställa frågor och ta upp nya ämnen. En
semistrukturerad intervju var även mest användbar för att kombinera att kunna besvara
frågeställningarna samt få en djupare bild av intervjudeltagarnas verklighet. Intervjuguiden
var konstruerad på så vis att det började med allmänna frågor om jobbet som kriminalvårdare,
exempel på en sådan fråga kunde vara “Krävs det någon specifik utbildning för att arbeta
som kriminalvårdare?”. Dessa frågor var mest nödvändiga för att förstå intervjudeltagarens
svar i ett sammanhang (Bryman: 2011). Efter de allmänna frågorna utgick intervjuguiden från
olika teman för att försöka få med det som var relevant för att besvara frågeställningarna och
syftet. Dessa olika teman var “Stämning på jobbet, Att som kvinna arbeta inom
kriminalvården, Interaktion med de intagna och Oro för utsatthet av de intagna”. Utifrån
dessa teman strukturerades olika öppna frågor för att besvara forskningsfrågorna (Bryman
2011: 242). Anledningen till valet av öppna frågor var för att intervjudeltagarna skulle kunna
svara fritt på frågorna och på så sätt använda sina egna ord istället för forskarens ord (Bryman
2011:.244). Ett exempel på tema “interaktion med de intagna” var då en av frågorna: Hur ser
interaktionen med de intagna ut? Positivt/negativt med interaktionen?”.
14
Tillvägagångssätt
Inledningsvis var det viktigt att försöka få tag i samtliga intervjudeltagare till studien.
Intervjuerna påbörjades vid olika tidpunkter under studiens process på grund av att det var
tidskrävande att få tag i intervjudeltagarna. Detta ledde till att intervjuerna påbörjades trots att
samtliga intervjudeltagare inte hade blivit rekryterade ännu. De fem olika intervjuerna
utfördes på olika sätt, då en del av intervjudeltagarna inte hade möjlighet att mötas fysiskt
utan de fick utföras via videosamtal. Två av fem intervjuer genomfördes via videosamtal, två
personer valde att utföra intervjun i ett bokat grupprum och en intervju genomfördes hemma
hos intervjudeltagaren. Viktigt att tänka på om det ska vara i hemmiljö var att det endast var
intervjudeltagaren och intervjuaren hemma, så att intervjun kunde pågå ostört (Ahrne &
Eriksson- Zetterquist 2015: 43). Det var viktigt att låta intervjudeltagaren välja den plats där
de ville att intervjun skulle hållas, för att de skulle känna sig bekväma (Ahrne & Svensson
2015: 42). Intervjuerna varierade mellan 20 och 45 minuter och spelades in med en iphone
utan Simkort för att sträva efter högsta möjliga konfidentialitet för intervjudeltagaren.
Att det endast var fem intervjudeltagare som deltog samt att intervjuerna var förhållandevis
korta kan anses problematiskt utifrån att försöka uppnå teoretisk mättnad. Detta då man
riskerar att inte får tillräckligt med insamlad data som sedan transkriberas till empiriskt
material, vilket kan upplevas som smalare bild av fenomenet. Fler intervjudeltagare hade
kunnat resultera i en bredare bild och även visat ifall dessa kvinnliga kriminalvårdare
beskriver fenomenet med fler liknande upplevelser. Eftersom det var få intervjudeltagare blev
bilden av fenomenet smalt men däremot blev det en djupare bild av fenomenet. Trots det få
antal intervjudeltagare samt att intervjuerna var relativt korta mellan 20 och 45 minuter, så
fanns det tillräckligt med empiriskt material för att besvara forskningsfrågorna samt att det
även fanns liknande upplevelser hos intervjudeltagarna. Detta då målet inte var att
generalisera resultatet på alla kvinnliga kriminalvårdare i Sverige, detta eftersom studien hade
en kvalitativ ansats var det mer intressant att få en förförståelse av beteenden och värderingar
dessa kvinnor hade (Bryman 2011: 372).
Fortsättningsvis i forskningsprocessen transkriberades den insamlade datan efter varje
intervju och därav framkom det empiriska materialet. Ljudet spelades in på en Iphone utan
Simkort på en inspelningsfunktion, vilket var en tidskrävande process. Iphonen hade inte en
funktion så att ljudet kunde saktas ner, vilket i efterhand resulterade i att det tog mycket tid av
15
forskningsprocessen. Det inspelade ljudet är själva datan medan de transkriberingar som
gjordes är det empiriska materialet, när man transkriberar skriver man ut den insamlade datan
i text (Ahrne & Svensson 2015: 23, 51).
Trovärdighet
Reliabilitet kan enkelt beskrivas med tillförlitlighet. Det handlar om att flera studier visar
liknande resultat, de vill säga att de är korrekta (Thurén 2007: 26). Den andra aspekten som
är viktig är validitet. Detta innebär att man ställer sig frågan, mäter vi det vi ska mäta, som i
denna studie togs i beaktande att man undersöker det som är relevant för studien.
När man tittar utifrån kvalitativa studier försöker man uppnå hög reliabilitet och validitet på
annat vis än i kvantitativa studier. Detta gör man genom att visa trovärdighet, vilket togs i
beaktande i denna studie (Ahrne & Svensson 2015: 24). Forskningen ska verka trovärdig och
detta var viktigt att ta i beaktande under studien genom att visa transparens (Ahrne &
Svensson 2015: 25). Transparensen togs i beaktande på så vis att i studien så diskuteras det
kring forskningsprocessen, visade genomskinlighet samt att det ständigt redogjordes för
processen, vilka val som togs och varför. Det var även viktigt att ständigt redogöra för
kopplingarna till teorin och samtidigt vara öppen med bristerna i studien och visa på att det
fanns en medvetenhet i bristerna med studien. Reflexivitet var även en viktig del i analysen
då det är viktigt att självproblematisera studien, viktigt att vara reflexiv genomgående i
studien.
Etiska överväganden
När intervjuerna påbörjades var det viktigt att utifrån individskyddskravet utgå från de fyra
etiska huvudkraven. Det första som togs i beaktande under studien och framförallt utförandet
av studien var informationskravet (Bryman 2011: 131). Detta applicerades på så vis att
deltagarna blev informerade om bland annat studiens syfte. Deltagarna fick
informationsbladet uppläst muntligt att det var helt frivilligt att delta i studien och de kunde
när som helst avbryta sin medverkan. När deltagarna efter informationen svarade “Ja” på att
det kunde spelas in och sa under intervjun att de samtycke i och med att det blev inspelat,
vilket uppfyllde samtyckeskravet (Bryman 2011: 132). Det tredje kravet var att deltagarnas
personuppgifter hanterades konfidentiellt, ingen kommer kunna koppla just de till studien.
Det nämns inte några namn och personuppgifterna hanterades med högsta möjliga
konfidentialitet, vilket kallas för konfidentialitetskravet. Slutligen det sista viktiga kravet var
16
att den insamlade datan inte kommer att användas till något annat än till studiens syfte. Detta
krav kallas för nyttjandekravet.
Under studiens gång var det viktigt att utifrån Vetenskapsrådet (2002: 5) överväga
forskningskravet och individskyddskravet mot varandra, det förväntade kunskapstillskottet
mot risk för negativa konsekvenser. I detta fallet var det att utifrån tidigare forskning att se
vad som behövdes forskas ytterligare om, vilket var att få en bredare bild kring hur de
kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta samt sin upplevda oro för utsatthet i relation till de
manliga intagna. Detta vägdes mot individskyddskravet som innebär att ingen individ utsätts
för varken psykisk eller fysisk skada när de deltar i studien (Vetenskapsrådet 2002: 5). Detta
är att fråga om utsattheten kan uppfattas som att inkräkta på intervjudeltagarnas privatliv och
att de kan anses vara känsliga eller personliga frågor, som kan uppfattas problematiskt för
deras integritet. Däremot samtyckte samtliga deltagare till studien och de var väl medvetna
om studien syfte. Vidare ställdes frågor om upplevelserna utifrån deras yrkesroll och inte som
privatpersoner vilket kan anses vara mindre känsligt. En annan aspekt som togs i beaktande
var att det inte ställdes frågor om att bli utsatt utan om “oron för utsatthet” bedömdes det
etiskt acceptabelt och att det på så vis inte var problematiskt för deras integritet.
Analysmetod
För att analysera det insamlade materialet gjordes det en tematisk analys, vilket innebär att
man försöker hitta olika teman i det empiriska materialet (Bryman 2011: 528). Det första som
var viktigt att göra i analysen var att sortera det insamlade materialet eftersom det i början är
mycket material, det som kallas kaosproblemet (Rennstam & Wästerfors 2015: 69).
Tillvägagångssättet var att sammanställa allt empiriskt material i ett och samma dokument för
att få en helhet. Efter materialet sorterats var det dags att reducera det, vilket enligt Rennstam
& Wästerfors (2015, s. 103) innebär att välja ut det som var relevant för studiens syfte samt
frågeställningar. Det sista som togs i beaktande i studien var att argumentera för att lösa
auktoritetsproblemet, att man argumenterar för sin tes med hjälp av det empiriska materialet
(Rennstam & Wästerfors, 2015, s.137). I analysprocessen så kodades det empiriska
materialet. Kodningen innebär att intervjuerna transkriberas, sammanfattades, sorterades samt
att informationen som var relevant reducerades och flyttades till ett annat dokument (Öberg
2015: 63). Det var först viktigt att hitta meningsbärande enheter som sedan kunde bilda
koder. De meningsbärande enheterna valdes ut om de ansågs besvara forskningsfrågorna och
17
syftet. Olika avsnitt av det transkriberade materialet fick rubriker eller etiketter även kallat
koder (Bryman 2011: 525). Dessa olika etiketter flyttades i sin tur över till ett annat
dokument för att sättas samman till olika teman. Ett tema bestod tillslut av olika koder, en
grupp koder från det empiriska materialet (Bryman 2011: 528). Denna grupp koder sattes
samman till antingen självständiga teman eller huvudtema med subteman som var relevanta
för studiens syfte och frågeställningar. Detta utgick från en deduktiv ansats, att den utgick
från teori och kan dra slutsatser om det insamlade materialet (Svensson 2015: 218). Vidare
har det deduktiva tillvägagångssättet till fördel att man redan har relevanta begrepp som är
viktiga för studien (Yin 2013: 98).
Resultat och analys
Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdare upplever att de blir
bemötta av de manliga intagna utifrån ett genusperspektiv. Vidare också undersöka de
kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.
Utifrån den tematiska analysen framkom det olika teman. Dessa teman var: Sexism, ett
huvudtema: Dubbla rollen av makt och två Subteman för det huvudtemat var: Hur de
manliga intagna bemöter de kvinnliga kriminalvårdarna samt: Hur de kvinnliga
kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna. Det sista temat som framkom var Upplevd
oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. En stor del av det empiriska materialet
visade att intervjudeltagarna hade liknande åsikter och upplevelser men det fanns också
empiriskt material som skiljde sig åt. Hädanefter benämns de 5 intervjudeltagarna som Id1,
Id2, Id3, Id4 och Id5 detta eftersom kvinnorna som deltog i studien ska vara anonyma. I de
olika temana kommer resultatet att presenteras men också analyseras i förhållande till teorin
som genomsyrat studien samt den tidigare forskningen.
Sexism
I det empiriska materialet framkom det ett genomgående tema, att samtliga deltagare upplevt
någon form av sexism. 4 Däremot beskrev samtliga intervjudeltagare detta fenomen med
olika ord. Id1 beskrev att det förekommer sexuella trakasserier av de manliga intagna och
nämner även att det är vanligt. Utifrån resultatet på studien är detta ett vanligt fenomen, då
man arbetar som kvinnlig kriminalvårdare. Det var även ett vanligt förekommande fenomen
för de kvinnliga kriminalvårdare på fängelset “Denver County Jail” som också utsattes för
4 Sexism innebär diskriminering eller nedvärdering på grund av dennes kön (Nationalencyklopedin 2019).
18
sexuella trakasserier på fängelset av de manliga intagna (The Marshall Project (2017, 11
september). Vidare beskriver Id1 de sexuella trakasserierna på följande vis när hon fick
frågan under intervjun av intervjuaren: Vad upplever du för Nackdelar att vara kvinnlig
kriminalvårdare?:
Nackdel är väl framförallt det här att det är väldigt mycket sexuella trakasserier,
hela tiden. Det är inte så många som säger saker rakt ut, det har hänt dom som
verkligen går fram till en och säger “gud vad du är snygg” eller “gud vad snygg
rumpa du har” eller ger direkta så kommentarer, men oftast är det busvisslingar...ja
massa olika läten...skäller eller asså ja bara såhär konstigt beteende enligt mig men
påvisar liksom en sexuell...
Liknande tankar och upplevelser delar även Id3: “Dom träffar ju inga kvinnor och det är ju ett
problem då vi ses ibland som objekt att vissla åt eller flörta med eller säga sexuella
kommentarer till då majoriteten av männen är heterosexuella”. Detta kan teoretisk förklaras
att kvinnors sexualitet är kopplad till kroppen och genom att framhäva kroppsformer och visa
hud antas kvinnan signalera sexuell aktivitet och åtrå (Lander 2003b: 40). Även Crewe (2006:
395) menar att de kvinnliga kriminalvårdarnas femininitet utspelar sig gentemot deras
professionella identitet och menar att de kvinnliga kriminalvårdarna framhäver sin sexuelitet.
Detta skulle kunna vara en förklaring till varför de kvinnliga kriminalvårdarna får sexuella
kommentarer av de manliga intagna. Detta är inte något intervjudeltagarna nämner med egna
ord, snarare tvärtom då de menar att de är viktigt att hålla avstånd. Däremot kan det teoretiskt
förklaras på så vis att utifrån den kropp man har så finns det föreställningar som man agerar
och handlar utifrån, vilket kan förklaras genom att man uttrycker normativ femininitet, vilket
innebär att de manliga intagna har kontroll över de kvinnliga kriminalvårdarnas sexualitet.
Detta då manliga intagna uppfattar den kropp de kvinnliga kriminalvårdarna har, att de är
sexuellt tillgängliga och under kontrollerade former ett föremål för deras sexualitet (Lander
2003b: 40). Därav agerar de manliga intagna med dessa sexuella kommentarer och visslingar
och på så vis uttrycker sin maskulinitet, vilket gör att de kvinnliga kriminalvårdarna
objektifieras av de manliga intagna. I detta fallet skapas genus genom verbala uttryck med
sexuella kommentarer. Dessa kommentarer och agerande kan vara ett sätt för de manliga
intagna att uttrycka sin maskulinitet (Lander 2013a: 14; Lander 2013b: 22). Detta bekräftar
även Id3 då hon ibland upplever att hon ses som ett objekt av de manliga intagna. Id4
uttrycker det på liknande vis: “Man kan bli utsatt för sexism asså såhär o kommentarer och
det kan ju göra att man känner sig otrygg på ett annat sätt typ än manlig kollega som kanske
inte ens märker typ blickar”. Detta går i linje med Savicki m.fl. (2003: 602) som visar att
19
trakasserier på arbetsplatsen är generellt vanligt. Dessa trakasserier uppkommer för att de är
kvinnor i relation till de manliga intagna, därav har sexualiteten en viktig del i det. Id2 och
Id5 beskriver detta fenomen annorlunda, de använder inte orden sexuella trakasserier,
objektifiering eller sexism men de upplever ändå vissa kommentarer som olämpliga. Id2
diskuterar detta utifrån att de manliga intagna försöker att charmera eller få de kvinnliga
kriminalvårdarna på fall. Medan Id5 upplever det på följande vis:
Dom försöker i början att vara på en, de är väldigt måna om att veta exakt vem man är
och vart man bor och liknande och vissa kan då även använda komplimanger, det har
jag stött på.Vissa säger att man är fin när man kommer på morgonen eller liknande och
det är en teknik för dem, för att man ska få något slags förtroende gentemot dom.
Dubbla rollen av makt
I detta huvudtema finns det två subteman under. Anledningen till de två olika subtemana
“Hur de manliga intagna bemöter de kvinnliga kriminalvårdarna” och “Hur de kvinnliga
kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna” är utifrån Lander (2013a: 16) att man
iscensätter genus. Kvinnorna och männen skapar genus i interaktion med varandra. Det vill
säga hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta, som är en utav forskningsfrågorna, kan
delvis förklaras utifrån hur de agerar och bemöter de manliga intagna. Detta då även genus
kan beskrivas som relationen mellan “könen”, vilket är intressant hur det konstrueras i
fängelsemiljön (Lander 2013a: 12). Dessa två subteman särskiljs för att tydliggöra hur de
bemöter varandra men det är viktigt att ha i beaktande att forskningsfrågan “hur de kvinnliga
kriminalvårdarna upplever att de blir bemötta av de manliga intagna” kan endast besvaras
utifrån att studera interaktionen i fängelsemiljön. Huvudtemat Dubbla rollen av makt
framkom genom att samtliga intervjudeltagare upplevde att en del av de manliga intagna hade
problem med att vara undergivna de kvinnliga kriminalvårdarna som är överordnade. Vidare
är detta intressant utifrån dominansförhållandet mellan män och kvinnor som är utav en
genusrelation av manlig dominans och kvinnlig underordning, det vill säga patriarkala
strukturer (Lander 2013a: 16; Lander 2013b: 35). I och med den dubbla rollen av makt som
utspelar sig på fängelset då de manliga intagna är underordnade de kvinnliga
kriminalvårdarna som är överordnade. Detta är problematiskt för de manliga intagna då det
inte stämmer utifrån deras genusgörande (Lander 2013a: 16; Lander 2013:35). Bland annat
nämner Id5 hur hon uppfattar att de manliga intagna bemöter henne, vilket är intressant
utifrån att hon som kvinnlig kriminalvårdare är överordnad de manliga intagna. Det blir
20
tydligt i situationer som kan uppfattas som kränkande till exempel där det blir tydligt att den
som visiterar har makten, vilket visar på en konflikt i genusordningen och att hon även
beskriver det som en “fight”:
Sen finns det ju också klienter som blir väldigt...de känner sig väldigt kränkta när
kvinnor visiterar dem o så. Men vi kommer inte backa från det utan kvinnorna kommer
visitera ändå även om de skulle säga emot, för att annars vinner ju de den fighten.
En del av intervjupersonerna beskrev detta tydligare och ansåg att makten som de kvinnliga
kriminalvårdarna har över de manliga intagna var ett problem, att de manliga intagna inte
uppskattade att de kvinnliga kriminalvårdarna är överordnade. Detta är intressant utifrån att
det kan uppfattas som att de manliga intagna uppfattar detta som en maktförlust, eftersom det
går emot förväntningarna på deras genusgörande där männen är överordnade (Lander 2013a:
16). De tidigare nämnda sexuella trakasserier och sexismen som de kvinnliga
kriminalvårdarna utsätts för kan tolkas som ett sätt för de manliga intagna att kompensera
denna typ av maktförlust. Detta då de eventuellt känner att de behöver uttrycka sig för att
skapa maskulinitet på annat vis, genom kommentarer. Ett annat exempel då det tydligt
framkom att en manlig intagen försökte kompensera sin maktförlust eftersom den kvinnliga
kriminalvårdaren var överordnad, var när Id3 berättade att hon nekade en manlig intagen till
något. Det resulterade i att han spred ett rykte om henne på avdelningen: “Just nu går det ett
rykte om mig på avdelningen att jag har AIDS, det är en klient som har hittat på det för att jag
sa nej till honom angående någonting”.
Hur de kvinnliga kriminalvårdarna blir bemötta av de manliga intagna
Utifrån resultatet framkom det också skillnader i de olika upplevelserna att vara kvinnlig
kriminalvårdare i relation till de manliga intagna. Att vara kvinnlig kriminalvårdare kunde
beskrivas som både positivt och negativt. Till exempel beskrev Id1 det positiva med
relationen mellan de manliga intagna som: “Jag har aldrig känt mig liksom rädd att klienterna
typ ska ge sig på mig just för att jag är kvinna och jag tror att det finns ju nån liten såhär grej
att man inte slår kvinnor”. Det faktum att Id1 nämner att man inte slår kvinnor är en norm
som vissa delar, vilket Lander (2013a: 16; 2013b: 40) menar att kroppen skapas av sociala
normer, det finns föreställningar kring den kropp du har och kommer därav agera utifrån
dessa föreställningar. Dessa föreställningar är i detta fallet vad som är maskulint respektive
feminint. I detta fallet är det att män bör ha fysiska färdigheter, vara stor och stark och
föreställer sig att kvinnan redan är i underläge och agerar utifrån att de ska lyda och vara
21
snälla (Lander 2003b: 40). Därav slår inte en man en kvinna, då det inte finns någon
konkurrens. Vidare tilldelas kroppen bland annat värderingar som gör att något uppfattas som
manligt eller kvinnligt. Exempel på det kan vara att männen skapar maskulinitet genom sina
värderingar som innebär att “man inte slår kvinnor”. Detta beskriver även Id2:
Man slår ju inte en kvinna typ asså man kan bli arg och så på en kvinna och bli irriterad
på henne när det ska domderas eller såhär säga till det kan jag det kan dom ju bli sura
för. Men jag tror att risken för att dom ska slå mig är mindre än att dom ska slå min
manliga kollega.
Id4 menar att en fördel med att vara kvinna är att man känner sig trygg, vilket resulterar i att
hon inte kommer bli utsatt för något, för att hon är kvinna. Detta motsäger de studier som
menar på att det finns ett visst motstånd mot kvinnliga kriminalvårdare på manliga fängelser.
Detta bland annat på grund av machokulturen, manliga fördomar och en vi-känsla av
maskulinitet (Newbold 2005: 115; Bruhn 2013: 128). När Id4 fick frågan av intervjuaren:
Vad är för fördelar med att just vara kvinna och arbeta som kriminalvårdare? Kan det tolkas
som att hon har föreställningar om att de manliga intagna kan agera på följande vis, utifrån att
de vill iscensätta sin maskulinitet (Lander: 2013a: 16):
Jag tänker att killar på kanske vissa att dom känner oftare...för att dom är då mer ett hot
och jag är mer då inte är det liksom, och då kan jag tänka att dom känner det för att om
man ska säga om det finns nån... maktgrejs så är det väl mycket att asså dom gångerna
jag känt det så kanske det liksom är att en klient vill bevisa någonting till exempel
genom våld eller liksom bete sig på ett sätt framför alla andra och att finns det ingen
kille så måste det har ju aldrig hänt men om jag skulle säga han skulle inte tveka typ att
slå till honom lite för att visa sin status typ.
Vidare beskriver också Id4 denna machokultur att det handlar om att de intagna känner ett
behov att hävda sig. Följaktligen menar hon att vara kvinna och arbeta som kriminalvårdare
resulterar i att man inte ses som ett hot av de manliga intagna, vilket återigen kan kopplas
ihop med att uttrycka genus. Detta på så vis att man vill uttrycka genus, de kvinnliga
kriminalvårdarna iscensätter sin femininitet med sina egenskaper som bland annat är lugna
och empatiska, vilket inte hotar de manliga intagnas maskulinitet som Id4 beskriver som
“supermusklig machokille” (Lander 2013a: 16; Lander 2013b: 40). Detta menar Id4 är något
positivt med att vara kvinna i relation till de manliga intagna, vilket hon beskriver när hon får
frågan hur hon blir bemött utav de manliga intagna. Det faktum att de kvinnliga
kriminalvårdarna inte uppfattas som hot kan även vara en förklaring till att kvinnor på
22
fängelser med manliga intagna resulterar i ett lugnare klimat (Bruhn 2013a: 125). Därutöver
att de manliga intagna inte känner att de kvinnliga kriminalvårdarna är ett hot bekräftar även
Bruhn (2013a: 125) studie som menar att de manliga intagna känner ett större behov att visa
sin maskulinitet framför de manliga kriminalvårdarna än de kvinnliga.
Det beskrevs innan att det finns nackdelar med att vara kvinnlig kriminalvårdare. Id1
beskriver även andra faktorer såsom att åldern visade sig ha en inverkan, detta var viktigt att
studera utifrån att åldern kan ha haft betydelse för resultatet. I detta fall att åldern och kön
korsar varandra, det vill säga att det är två faktorer som kan påverka att Id1 beskriver hennes
känsla hur hon upplever att de intagna bemöter henne:
Jag märka bland många klienter att det finns kanske att man kanske har mer respekt för
män. Det är nog på grund av att det är just en man och att en kvinna ses som lite lägre
och speciellt jag som är ung också så blir det lite såhär... om jag säger åt en säg en 40
årig man som sitter där som klient så ses jag liksom som en liten flicka och inte har
något mandat att säga till eller så…så jag tror att det är det att ah... män ser upp till män
lite mer än vad de ser upp till kvinnor.
Det faktum att åldern nämns som en övrig faktor finns även tidigare forskning som visar på
att vara ung och oerfaren inom kriminalvården ökar risken att bli utsatt för trakasserier och
manipulation (Bruhn 2013: 123). Manipulation nämner även Id1 utifrån hennes upplevelser:
“När de ser en ung tjej tänker de att henne kan vi manipulera”. Åldersfaktorn nämner även
Id3: “Många klienter har både svårt med mitt kön och min ålder… att jag är en ganska ung
kriminalvårdare, jag är ju 22”. Vidare berättar Id3 att åldern anses vara ett problem, utifrån
frågan hur hon upplever att de manliga klienterna har för bild av att hon är just kvinna och
arbetar som kriminalvårdare: “Blir det ju då massa glåpord egentligen typ att vem är du att
säga till mig... du är liksom, när du föddes åkte jag in för första gången o ja lite sådär”. Dessa
glåpord kan också vara ett sätt att agera för att uttrycka sin maskulinitet (Lander 2013a: 16),
det vill säga använda sig av glåpord för att visa den manliga dominansen. Tidigare studier har
visat att det är svårt att hitta en bra balans mellan en god relation och en olämplig relation
mellan de anställda och intagna (Newbold 2015: 115; Crewe 2006, s.411), vilket även Id2
bekräftar när hon får frågan vad hon upplever är en nackdel med att vara kvinnlig
kriminalvårdare:
En del tjejer som kommer är ju liksom, dom faller för dom här killarna för att dom
charmar ju dom, det är väl såklart en jättenackdel att dom liksom lyckas charma vissa
23
kvinnor som kanske...dom ser ju direkt vilken kvinna dom ska försöka charma för den
synpunkten liksom och det är väl en absolut nackdel då på det sättet att kvinnor blir,
asså då blir alla kvinnor sedda på det sättet asså av liksom av andra.
Sammanfattningsvis finns det både för- och nackdelar med hur de kvinnliga kriminalvårdarna
blir bemötta av de manliga intagna utifrån deras egna upplevelser och känslor. Dels finns den
bilden att kvinnorna värderas lägre men i och med det uppfattas de inte heller inte som ett hot
för att de manliga intagna inte behöver mäta sig med de kvinnliga kriminalvårdarna.
Hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna
Eftersom genus uttrycks genom interaktion och handling är det därför intressant att även
undersöka hur de kvinnliga kriminalvårdarna bemöter de manliga intagna. Samtliga deltagare
till studien upplevde att det är viktigt att sätta ner foten och markera vad som anses vara
felaktigt beteende, vilket även kan tolkas som att kvinnorna behöver sätta ner foten på grund
av sexismen. Följande beskriver Id3 varför det är viktigt att säga ifrån:
Om man inte sätter ner foten så kan det fortgå hur länge som helst. Men säger man till
ganska direkt att det är absolut inte okej att du tilltalar mig på det där sättet då har dom
en tendens att ah...men okej hon är inget att gå på liksom.
Vidare menar Id5 att: “Om en klient skulle sätta sig emot mig och kalla mig för något fult ord
i till exempel en grupp då låter man oftast det vara och så tar man undan honom sen, de
backar oftast varandra”. Det faktum att de manliga intagna backar varandra kan förklaras
utifrån att det skapas en viss typ maskulinitet och en kod blir tydlig på grund av de speciella
förhållandena på fängelset (Ugelvik 2014: 57). Detta kan innebära att de intagna backar
varandra för att visa varandra lojalitet och på så vis behålla sin maskulinitet. Om de istället
går emot de andra intagna, uttrycker man inte sin maskulinitet som innebär att visa lojalitet
gentemot de andra männen. En del av intervjudeltagarma beskriver också olika egenskaper
som de kvinnliga kriminalvårdarna agerar utifrån, det finns förväntningar kring det och hur
de arbetar som kriminalvårdare generellt. Bruhn (2013: 125) menar att de kvinnliga
kriminalvårdarna skapar en lugnare miljö på fängelset, vilket bekräftas av Id2 som upplever
att det finns skillnader i egenskaper mellan personalen och att alla egenskaper behövs för att
det ska bli en bra miljö. Id2 upplever att de kvinnliga kriminalvårdarna är mer empatiska och
svarar ”ja” på frågan om hon tycker att hon kan behålla sitt lugn. Vidare menar hon på att det
är ett förhållningssätt som kvinnor är bättre på: “Att speciellt som kvinna istället att man
24
behåller sitt lugn, kvinnor är ju bättre på att hålla sitt lugn och kunna lugna ner män som är
arga liksom”.
Id3 upplever också kvinnorna är mer empatiska och menar på att rollen blir annorlunda för de
kvinnliga- och manliga kriminalvårdarna. Arbetsuppgifterna är samma och beskriver följande
då hon jämför vad hon upplever att de intagna tycker: “Att de behöver prata med någon så är
kvinnor mera empatiska liksom i generellt sätt och då tror jag att de tycker det är lättare att
prata med en kvinna”. Även Bruhn (2013: 128) menar att kvinnor vill göra en feminin
konflikthantering då de vill hjälpa de manliga intagna med att bland annat hantera känslor.
Farnworth (1992) resultat visade på att uppfattningen var att de kvinnliga kriminalvårdarna
inte kunde hantera våldsamma situationer på samma vis som de manliga kriminalvårdarna.
De kvinnliga kriminalvårdarna fick istället prata sig igenom våldsamma situationer, vilket
även Id3 bekräftar när hon förklarar de olika rollerna som man och kvinna och att de
manliga- och kvinnliga kriminalvårdarna reagerar olika på situationer som anses oroliga.
Detta kan även kan kopplas till Bruhn (2013: 125) studie som menar att kvinnliga
kriminalvårdarna är bättre lyssnare samt att de kan använda olika former av känslor gentemot
de intagna. Id4 pekar på skillnader i bilden mellan kvinnliga och manliga kriminalvårdare
“Mitt sätt att arbeta kanske krockar med då ett framfusigt killesätt som är såhära skrika och
peka typ”. Det går i linje med Farnworth (1992: 278) slutsats att de kvinnliga
kriminalvårdarna har ett annat förhållningssätt än de manliga kriminalvårdarna och är mer
bekväma i sina typiska kvinnliga roller som tar i uttryck att prata med de intagna i våldsamma
situationer samt att vara vänskapliga, vilket innebär att de kvinnliga kriminalvårdarna har ett
annat förhållningssätt än de manliga kriminalvårdarna. Däremot motsäger det studier som
visar på att kvinnliga kriminalvårdare reagerar aggressivt tillbaka på liknande vis som
manliga kriminalvårdare vid oroliga situationer (Jenne & Kersting 1996: 442; Tewksbury &
Collins 2006: 327). Vidare beskriver Id3 att kvinnor löser problemen genom att ställa frågor
till omgivningen istället, vilket även bekräftas av Amilon & Edstedt (1998: 86):
Arbetsuppgifterna är ju detsamma, jag tror att det är rollen som blir lite annorlunda. ja
men att det känns som att när det blir oroligt eller liknande så är det männen som står
där redo med sina batonger för att nu blir det fight, medans vi kvinnor kanske försöker
prata oss ur situationen och lugna ner dom via ord för att slippa ta till våld, så att det är
själva rollen på det sättet att männen känns mera på hugget mera fysiskt medan
kvinnorna är mera försöker att lugna situationen först.
25
Tidigare beskrevs det att de kvinnliga kriminalvårdarna inte ses som ett hot utav de manliga
intagna, en förklaring kan vara att dessa kvinnor iscensätter sin femininitet bland annat
genom att vara mer empatiska (Lander 2013a: 16: Lander 2013b; 41). Egentligen tycker Id4
att det snarare handlar om hur man är som person, i hur man hanterar situationer men
motsäger det samtidigt när hon får frågan under intervjun om det finns skillnader i hur de
hanterar situationer på arbetsplatsen beroende på om du är man eller kvinna. Hon svarar att
det finns ett allmänt “prat” hur en kvinna uppfattas och att många vill framhäva att kvinnor är
lugna och detta kan förklaras utifrån normativ femininitet (Lander 2013a: 12; Lander 2013b:
35). Det vill säga det finns förväntningar kring hur en kvinna bör vara, vilket Id4 beskriver att
kvinnor anses vara lugna och att man uttrycker sin femininitet utifrån dessa förväntningar.
Det kan förklaras utifrån att normativ femininitet är en kontroll av kvinnans sexualitet
(Lander 2003b: 40). Detta då män bör vara starka och kvinnorna ska lyda och vara snälla,
vilket är en förklaring till varför kvinnorna agerar utifrån detta “prat” då det anses att de bör
det, på grund av denna kontroll över dem. Detta kan också förklara varför kvinnorna ej
uppfattas som ett hot av de manliga intagna. Kvinnorna förhåller sig till dessa förväntningar
kring att kvinnan är lugn för att det är så en kvinna bör vara. Vidare beskriver Id4 att
kvinnorna är mer ödmjuka i sitt samtal:
Jag tycker många vill framhäva att vi skulle va såhär lugna typ eller att det skulle asså
det finns väl ett allmänt prat amen såhär att män är kvinnor så blir det lugnare typ, vilket
är såhär bara tycket det är mer personligsbundet men eh ah det skulle väl kunna va en
grej att dom liksom isånnafall sköter det på ett annat sätt...det är nog mer att man har
den, vi säger typ såhär att vara mer såhär samtal, asså ödmjukt i samtal så kanske det är
typ en kvinnligt kodad egenskap istället men använder killar den så tycker jag väl att
såhära att den personen blir lika ändå
Den normativa femininiteten framkommer även när Id5 berättar vad hennes mål är inom
kriminalvården “För mig så känns det som om jag kan ha gjort minsta lilla skillnad så är det
värt någonting, det betyder nånting”. Detta kan på sätt och vis tolkas som omvårdnad, hon
vill hjälpa människor, vilket är en egenskap som kvinnan tillskrivs (Lander 2013a: 22). Detta
bekräftar även (Zupan 1986: 353) då kvinnor är mer intresserade att emotionellt återkoppla
till de intagna. Dessutom att arbeta rehabiliterande med de intagna (Bruhn 2013; Jurik, 1985;
Savicki, Cooley & Gjesvold 2003: 602). Detta är alltså normativ femininitetsgörandet på så
vis att de egenskaper som kvinnan tillskrivs och hur en kvinna bör vara, leder till att
kvinnorna agerar utifrån det. Sammanfattningsvis är det liknande tankar och upplevelser att
26
det är viktigt att markera rätt och fel men också att det finns en bild av att de kvinnliga
kriminalvårdarna är lugnare samt mer empatiska.
Upplevd oro för utsatthet i relation till manliga intagna
Syftet och en av frågeställningarna för studien var hur de kvinnliga kriminalvårdarna
upplever oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Detta tema syftade till att förklara
hur de olika intervjupersonerna känner oro för utsatthet i relation till de manliga intagna.
Detta då tidigare forskning bland annat visar på att en yrkesgrupp som har stor risk att bli
utsatt för våld är kriminalvårdare (Heiskanen 2007: 30). Enligt Newbold (2015: 115) är en
del av de intagna i fängelset på grund av värderingar som att kvinnan har lägre status samt att
de inte respekterat kvinnornas civila eller sexuella rättigheter, vilket Id5 upplever
följaktligen:
Jag försöker oftast att inte tänka på vad de sitter för det är väldigt många som gjort... de
har torterat kvinnor, de har våldtagit kvinnor...de har slagit sin fru och liknande, så att
man måste hela tiden vara medveten om att de sitter där av en anledning. Men jag
brukar inte tänka på att jag möter en person som gjort si och såhär.
Detta citat visar tydligt på att trots tidigare forskning som visar på att det finns en ökad risk
för våld, att samtliga intervjudeltagare inte kände oro för utsatthet i det stora hela i relation
till de manliga intagna. Däremot framkom det av intervjudeltagarnas upplevelser att det finns
vissa situationer, enstaka händelser samt att det kan vara vissa intagna då det finns en viss
rädsla eller obehag inför. Intervjudeltagarna hade liknande upplevelser och uppfattning kring
oro för utsatthet. Exempelvis upplever Id3 att det är viktigt att alltid ha ett extra öga åt sidan
och man är aldrig helt lugn, för ibland finns det sådana som hon beskriver det “konstiga
klienter”. Hon menar att man kan vara orolig för vad klienten är kapabel till, däremot menar
även Id3 att: “Asså jag känner mig tryggare inne på anstalten än vad jag gör typ om jag
cyklar hem från stan en fredagkväll”. Detta menar även Id5 på som uttrycker sina känslor på
följande vis “Jag vill inte säga ordet rädd men man har ju en större oro för att någonting ska
hända om det är en högklassklient”. Id5 menar även att det är viktigt att vara vaksam: “Man
är ju självklart vaksam varje gång man ska öppna en dörr för man vet inte vad klienten
kommer göra när man öppnar dörren “. Det faktum att de kvinnliga kriminalvårdarna kan
känna en viss oro gentemot en del intagna kan bland annat förklaras att våld ofta är
förknippat med maskulinitet (Messerschmid 1999; Messerschmidt 1993). Därav känner dessa
kvinnor en viss oro i vissa situationer med vissa intagna då det kan antas att de uttrycker sin
27
maskulinitet genom sitt agerande, som då syftar till våld (Lander 2013a: 16; Lander: 2013b).
Fortsättningsvis visade resultatet på liknande upplevelser, känslor och åsikter kring temat.
Exempelvis beskriver Id1 på följande vis hur hon upplever oro för utsatthet i relation till de
manliga intagna:
Nej jag har nog aldrig känt mig rädd så det har ju såklart varit specifika eller enskilda
klienter som jag har känt att här är det lite obehaglig och jag kanske inte ska vara ensam
med den här klienten, men jag har aldrig känt mig så rädd att han ska, att de ska göra
några närmanden, eller fysiskt utåtagerande.
När Id2 fick frågan under intervjun om hon upplever oro för utsatthet, grundar sig denna
fråga i intervjun till viss del att det framkommit från tidigare forskning, att var femte person
inom säkerhetssektorn har blivit utsatt för våld i arbetslivet (Estrada, Jerre, Nilsson &
Wikman 2010). Följaktligen svarade även Id2 på följande sätt, vilket i stort sätt sammanfattar
hela temat:
Det är väldigt sällan jag känner mig rädd på jobbet är det och jag vet inte asså jag
känner mig ju inte rädd för att jag skulle va kvinna heller liksom så där känner jag ingen
oro så. Det är väl mera att visa klienter är ju mer har ju liksom en högre risk, det är ju
alltid en risk såklart att bli utsatt för något men jag känner inte själv att jag går runt och
oroar mig för det liksom.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga kriminalvårdarna upplever att de blir
bemötta av manliga intagna på arbetsplatsen utifrån ett genusperspektiv. Även undersöka de
kvinnliga kriminalvårdarnas upplevda oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Det
som framförallt framkom i resultatet var att intervjupersonerna upplevde att en del av de
manliga intagna ringaktade de kvinnliga kriminalvårdarna, för att de var kvinnor samt att de
upplevde sexism i relation till de manliga intagna. Däremot visade även resultatet på grund av
att de var kvinnor var de inte heller ett hot för de manliga intagna. Vidare upplevde ingen av
intervjupersonerna oro för utsatthet i relation till de manliga intagna generellt. Däremot fanns
det vissa intagna, vissa situationer och vissa händelser som intervjudeltagarna kunde känna
viss oro för utsatthet i relation till de manliga intagna. Detta var ett oväntat resultat om man
jämför med tidigare forskning som menar på att kriminalvårdare är en yrkesgrupp som har
stor risk att bli utsatt för våld (Heiskanen 2007: 30). Det finns viss diskrepans i resultatet då
samtliga deltagare inte kände någon oro för utsatthet men däremot nämner de en viss form av
28
utsatthet, bland annat sexuella trakasserier. Diskrepansen ligger i att intervjupersonerna inte
känner oro för utsatthet, trots att det förekommer.
Utifrån den genusteoretiska ansats som studien grundade sig i kan resultatet förklaras utifrån
det. Anledningen till att de manliga intagna agerar samt bemöter de kvinnliga
kriminalvårdarna tolkas som att de manliga intagna uttrycker sin maskulinitet (Lander 2013a:
16; Lander 2013b: 35). Det är även intressant eftersom de manliga intagna är undergivna,
vilket inte stämmer överens med dominansförhållandet mellan män och kvinnor då utifrån
genusgörande borde vara av manlig dominans och kvinnlig undergivelse. De intagna ska följa
regler som kriminalvården har, därmed har de kvinnliga kriminalvårdarna makten över de
manliga intagna. Detta kan delvis förklaras att de manliga intagnas agerande är ett sätt att
kompensera för maktförlusten, vilket de gör genom bland annat de sexuella trakasserier och
kommentarerna som har en sexuell antydan. Det kan tolkas att de uttrycker sin maskulinitet,
då de fått sin identitet förlorad på fängelset och på så vis skapar en annan typ av maskulinitet
för att kompensera för maktförlutsen (Ugelvik, 2014: 66).
En viktig del i att de kvinnliga kriminalvårdarna inte uppfattas som ett hot av de manliga
intagna kan också förklaras utifrån den normativa femininiteten, då kriminalvårdarna agerar
och bemöter de manliga intagna genom att vara empatiska, lugna och omvårdande eftersom
det är hur de förväntas agera (Lander 2013a:12; Lander 2013b: 26). På grund av den
normativa femininiteten uppfattas inte de kvinnliga kriminalvårdarna som ett hot. Detta kan
även förklara varför samtliga intervjudeltagare inte känner någon oro för utsatthet trots att
maskulinitet kan förknippas med våld (Messerschmid 1999; Messerschmidt 1993). En annan
förklaring till att samtliga intervjudeltagare inte känner oro för utsatthet kan ligga i att dessa
kvinnor arbetar på en säkerhetsklass 1, vilket är den högsta säkerhetsklassen. Detta kan
resultera i att de manliga intagna inte har samma möjligheter att uttrycka sin maskulinitet, på
grund av den höga säkerheten, vilket leder till att de kvinnliga kriminalvårdarna inte känner
någon oro för utsatthet i relation till de manliga intagna då de ej kan uttrycka sin maskulinitet
på grund av den höga säkerheten. Den ovan nämnda diskrepansen kan även vara en
förklaring till att de inte känner oro för utsatthet trots att det förekommer sexism, som tar i
uttryck i sexuella trakasserier som blivit normaliserat i denna miljö. Detta innebär att de
kvinnliga kriminalvårdarna inte upplever oro för utsatthet eftersom sexismen är ett vanligt
fenomen inom fängelsemiljön.
29
Det är viktigt att ta i beaktande att det var få intervjudeltagare som deltog i studien samt att
intervjuerna var relativt korta, som tidigare har problematiserats. Detta kan anses vara en
svaghet med studien. Detta på grund av att studien eventuellt inte uppnådde teoretisk mättnad
(Bryman 2011: 394). Trots få antal intervjudeltagare samt att intervjuerna var relativt korta
ansågs att det fanns det tillräckligt med empiriskt material för att besvara forskningsfrågorna.
Det är också viktigt att vara medveten om att samtliga intervjupersonerna var relativt unga,
det vill säga mellan 22 och 26 år. Denna faktor kan ha påverkat resultatet då det visat sig att
unga och oerfarna kriminalvårdare har en ökad risk för manipulation och trakasserier (Bruhn
2013: 123). Resultatet kunde eventuellt varit annorlunda om åldersspannet varit bredare.
Däremot en styrka med studien är att trots att det finns tidigare forskning kring just kvinnliga
kriminalvårdare som arbetar på fängelser med manliga intagna, finns det däremot inte mycket
tidigare forskning som syftar att förklara den upplevda oron för utsatthet, vilket är en styrka
med denna studie då det undersöker ett område som inte är väl utforskat. Ytterligare en styrka
med denna studie är att den hade en kvalitativ ansats, vilket i denna studie var relevant med
intervjudeltagarnas egna upplevelser och känslor. Även att de olika fenomen beskrevs med
deras egna valda ord, vilket gav en djupare bild av de olika fenomenen.
En praktisk implikation som studien bidragit med är att det har uppmärksammat sexuella
anspelningar, sexuella kommentarer, sexuella trakasserier eller i det stora hela sexismen som
förekommer på fängelser gentemot de kvinnliga kriminalvårdarna av de manliga intagna.
Detta är ett uppenbart problem, vilket kriminalvården borde ta i beaktande för att motverka
det. Det vill säga problemområdet tycks inte vara oro för utsatthet generellt utan fokus borde
snarare ligga på att jobba för att motverka sexismen. Vidare kan detta vara av intresse att
undersöka på ett bredare åldersspann. Det vill säga fler kvinnor som arbetar som
kriminalvårdare samt ha ett bredare åldersspann för att se ifall denna sexism endast
förekommer gentemot de yngre kvinnorna eller ifall det även sträcker sig upp i åldrarna.
Även att undersöka detta utifrån ett intersektionellt perspektiv som innebär att kategorier
korsar varandra, i detta fall ålder och kön (Czarniawska 2015: 135–136). Det kan även vara
intressant att undersöka detta fenomen genom kvantitativa studier för att ha möjligheten att
kunna generalisera resultatet till hela populationen av kvinnliga kriminalvårdare. Ytterligare
forskning kan med all väsentlighet leda till att klimatet på arbetet i relation till de manliga
intagna kan förbättras för kvinnliga kriminalvårdare.
30
Ltteraturförteckning
Ahrne, G., Ahrne, G. & Svensson, P (red) (2015) Handbok i kvalitativa metoder. (2., [utök.
och aktualiserade] uppl.) Stockholm: Liber.
Ahrne, G., & Eriksson-Zetterquist (2015) “Intervjuer” I Ahrne, G & Svensson, P (red)
Handbok i kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 35–53. Stockholm: Liber.
Amilon, C., & Edstedt, E (1998) Kriminalvård- insikter och utblickar. (1. uppl.) Stockholm:
Norstedts juridik.
Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, Uppl 2. Malmö, Liber AB
Bruhn, A (2013) Gender Relations and Division of Labour among Prison Officers in Swedish
Male Prisons. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and and Crime Prevention.
14(2)., s. 115-132, DOI: 10.1080/14043858.2013.845353
Crewe, B (2006) Male prisoners’ orientations towards female officers in an English prison.
Punishment & Society, 8/4 ., s. 395–421, https://doi.org/10.1177/1462474506067565
Czarniawska, B (2015) “Skuggning i fältarbete” I Ahrne, G & Svensson, P (red). Handbok i
kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 130-139. Stockholm: Liber.
Estrada, F., Jerre, K., Nilsson, A. & Wikman, S (2010) Violence at Work - The Emergence of
a Social Problem. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention,
11/1., s. 46-65. doi: 10.1080/14043851003703846
Farnworth, L (1992) “Women Doing a Man’s Job: Female Prison Officers Working in a Male
Prison.” Australian and New Zeeland Journal of Criminology. 25/3., s. 278-296.
doi.org/10.1177/000486589202500305
Heber, A., Tiby, E., & Wikman, S. (red.) (2012). Viktimologisk forskning: “brottsoffer i teori
och metod”. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
https://doi.org/10.1177/1462474506067565https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1177/000486589202500305
31
Heiskanen, M (2007) Violence at Work in Finland; Trends, Contents and Prevention. Journal
of Scandinavian studies in criminology and crime prevention, 8/1., s. 22-40. doi:
10.1080/14043850701278473
Jurik, N.C (1985) An officer and a lady: Organizational barriers to women working as
correctional officers in men’s prisons. Social Problems, 32/4., s.375-389
Jenne, D.L., & Kersting, R. C (1996) Aggression and Woman Correctional Officers in Male
Prison. The Prison Journal, 76(4), https://doi.org/10.1177/0032855596076004005
Kriminalvården (2018:1) Omkrim-Kriminalvårdens personaltidning.
Kriminalvården (2018) Årsredovisningen. Norrköping. Kriminalvården.
Lander, I (2003a) Den flygande maran: en studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i
Stockholm. Diss. Stockholm: Univ., 2003. Stockholm.
Lander, I. (2003a) Genus, normalitet och avvikelse. Med kroppen som utgångspunkt. I:
Lander, I., Pettersson, T. & Tiby, E. (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.
Genusperspektiv inom svensk kriminologi, s. 21–46. Lund: Studentlitteratur
Newbold, G (2005) WOMEN OFFICERS WORKING IN MEN’S PRISONS. Social Policy
Journal of New Zealand. 25, 105-117.
Messerschmidt, J. W (1993) Masculinities and Crime. Critique and Reconceptualization of
Theory. Lanham: Rowman & Littlefield.
Messerschmidt, J. W (1999) Making bodies matter: Adolescent masculinities, the body and
varities of violence” Theoretical criminology, 3/2., s. 197-220
Szockyj, E. (1989). Working in a man’s world: woman correctional officers in an institution
for men. (Canada). Canadian journal of criminology. 31(3), 319-328.
https://doi.org/10.1177/0032855596076004005
32
Savicki, V., Cooley, E., & Gjesvold, J. (2003). Harassment as a Predictor of Job Burnout in
Correctional Officers. Criminal Justice and Behavior, 30(5), 602–619.
https://doi.org/10.1177/0093854803254494
Svensson, P (2015) “Teorins roll i kvalitativ forskning”. I: Ahrne, G & Svensson, P (red).
Handbok i kvalitativa metoder. (2. uppl.), s. 208-219. Stockholm: Liber.
Santo, A (2017, 11 september): The Unique Sexual Harassment Problem Female Prison
Workers Face-When women report abuse from men in their custody. The Marshall Project.
Rennstam, J. & Wästerfors, D. (2015). Från stoff till studie: om analysarbete i kvalitativ
forskning. (1. u