KONST UTAN BILDER Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869

Agneta Ekström

______________________________________________________________

Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet VT 2008

Omslagsbild: Första sidan i Aftonbladet, tisdagen 20 april 1869.

ABSTRACT Institution: Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet Adress: 106 91 Stockholms universitet Tel: 08-16 20 00 vx Handledare: Tomas Björk Titel och undertitel: KONST UTAN BILDER

Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869

Författare: Agneta Ekström

Adress: Vattugatan 13

Postadress: 111 52 Stockhom

Tel: 08-411 70 21

Typ av uppsats: kandidatuppsats magisteruppsats annan uppsats X

licentiatuppsats doktorsavhandling

Ventileringstermin: VT 2008

1869 var Aftonbladet Sveriges ledande tidning. Tidningen presenterade kontinuerligt artiklar om konst. Vid denna tid innehöll dock tidningen inga bilder som kunde illustrera konstartiklarna. Uppsatsen har inventerat allt det material som presenterades under året, både löpande nyhetsartiklar och det omfattande material som skrevs om det stora nordiska konstnärsmöte som hölls i Göteborg och som följdes av en nordisk konstutställning. Genom att analysera materialet bl.a. utifrån Jürgen Habermas teori om den borgerliga offentligheten visas att tidningen hade en heltäckande redovisning av konstutbudet i Sverige, och använde Ny Illustrerad Tidning som bildkälla. Konstartiklarna var kultur-produkter som var tillgängliga för alla. Tidningen och dess chefredaktör August Sohlman, stödde professionaliseringen av konstnärskåren. Den framväxande borgerligheten var en närvarande publik som också var en ny kundgrupp. Kungens inflytande minskar. Aftonbladet fungerade som konstdomare och använde ansedda skribenter som kritiker. Aftonbladet visade öppenhet för publiken. Läsarna var en deltagande publik som kunde få ett personligt förhållande till konsten. Aftonbladet fungerade inom konstens område som en borgerlig offentlighet. Sökord: Aftonbladet, Jürgen Habermas, August Sohlman, Karl XV, Göteborgs konstförening, Stockholms konstförening, skandinavism, konstdomare.

Innehåll Inledning 3 Syfte 3 Avgränsning Teoretisk utgångspunkt 4 Källor, disposition och metod 4 Forskningsöversikt 5 Jürgen Habermas, medborgaren och konsten 6 Den borgerliga offentligheten 6 Konsten och marknaden, publiken och konstkritiken 7 Aftonbladet 8 Aftonbladet, i tiden 8 Sverige 1869 8 Den tidiga kampen för tryckfriheten 8 Att sprida nyheter med hästdragen diligens 9 Nyheter och annonser 9 Politik och andra nyheter 10 Konstläsning i januari månad 11 Konsten i Aftonbladet 14 Två meter text om konst 14 Konstnotiser 14 1800-talets tryckta bilder 14 Ny Illustrerad Tidning som bildleverantör 15 Konstutställningar, bildkälla för stockholmspubliken? 16 Aftonbladets löpande konstbevakning 17 Liten volym men ändå märkbar 17 Fokus på konstnärer och enskilda verk 17 Alla konstriktningar redovisas 18 Konst i det nya offentliga rummet 19 Den ”värderika” konsten 19 Utrymme för kritiska röster 19 Läsarperspektivet 20

Aftonbladets artiklar från det nordiska konstnärsmötet och konstutställningen i Göteborg 22

”Alla” var där 22 Konstnärsmötet – ” offentligen och med ordets makt” 23 Tre dagars diskussioner 23 Konstnärsmötet - konkreta resultat 25 Ett öppet möte, men få talade 25 Den borgerliga konstpubliken och kungens roll 26 Artiklarna om konstnärsmötet 28 Den skandinaviska konstutställningen 29 En utställning av bildning och kultur 29 Konstutställningen, en borgerlig arena 30 August Sohlmans ”sju bref” 31 Artiklarna om konstutställningen 33 Kritiker, kritik och publik 35 En kunnig kritikerkår 35 Fyra tunga namn 35 Närhet mellan kritik och publik 36 Avslutande sammanfattning 37

Källor och litteratur 39

Bildförteckning 41

3

Inledning Denna uppsats handlar om ett års konsthändelser i Sverige, året 1869. Huvudkälla är tidning-en Aftonbladet. Tidningen var Sveriges ledande dagstidning från starten 1830 fram till 1860-talet. Under den liberale chefredaktören August Sohlmans (1824-74) ledning, hade tidningen i många år agiterat för den representationsreform som ledde till tvåkammarriksdagens införan-de 1866. En betydelsefull del i kampen för ökat medborgarinflytande gällde medborgarnas tillgång till kunskap och kultur. Tiden kring 1869 var en innehållsrik period i det svenska kulturlivets utveckling. Några exempel:

- Nationalmuseum, den nya nationella konstscenen, invigdes 1866. - Samma år öppnades den Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm. - 1869 samlades konstnärer och ritlärare till ett stort nordiskt konstnärsmöte, med en

stor konstutställning, i Göteborg där konstens situation och framtida utveckling disku-terades.

- Utställningsverksamhet som berörde personer utanför de begränsade kulturkretsarna i Stockholm hade börjat vidgas genom konstföreningar i Stockholm, Växjö, Malmö och Göteborg.

Men än var det långt till det demokratiska genombrottet, inte förrän 1921 fick alla svenska män och kvinnor lika rösträtt. Folkskolan genomfördes formellt 1842 men det dröjde flera decennier innan alla barn fick grundläggande utbildning. Sverige var ett uttalat klassamhälle. Kommunikationerna var bristfälliga. Efter missväxtåren 1866 och 1868 levde många i svält. Jordbrukssamhället var i omvandling mot ett industrisamhälle. Medelklassen växte och de liberala krafterna inom olika samhällsgrupper ville förnya inte bara politik och ekonomi utan också utbildning och bildning. I min kandidatuppsats, Drakdu-ken och Skogstomten, Signe Sohlman och Nanna Bendixson i 1800-talets konstliv, fick jag inblick i två unga kvinnliga konstnärers liv och kunde spegla hur 1800-talet tankeliv påverka-de deras liv och konstnärliga produktion. August Sohlman var deras far. I de borgerliga miljöer som Aftonbladets läsare tillhörde, levde man ett modernt stadsliv präglat av framtidstro. För dagens läsare finns det två fällor att falla i. Det ena är att läsa ske-endet utifrån tankefiguren ”före industrialismens genombrott”. Då läser man med facit i hand. Men varken Aftonbladets redaktion eller dess läsare visste ”hur det skulle gå”. En annan tolk-ningsfälla är ordens språkliga likhet mellan då och nu. Att gå på konstutställning eller resa till Göteborg är triviala ting idag, en självklar del i många medborgares vardag. På 1800-talets mitt var det exklusiviteter som var laddade med kulturellt, socialt och politiskt innehåll. Syfte Målet med den här uppsatsen är att presentera allt det material som trycktes i Aftonbladet un-der året 1869 och som var relaterat till konst i någon form. Genom texturval och presentation blev tidningen en aktör i det svenska konstlivet. Hur såg tidningens engagemang ut och vilken roll spelade den i utvecklingen för att göra konst tillgänglig för en bredare allmänhet? Genom att använda Jürgen Habermas teori om ”den borgerliga offentligheten” vill jag få en teoretisk belysning av skeendet.

4

Avsikten är alltså - att dokumentera det konstmaterial som Aftonbladet presenterade för sina läsare under

år 1869 - att analysera urval, innehåll och presentation - att studera hur skeendena i konstlivet 1869 förhåller sig till Jürgen Habermas teori om

borgerlig offentlighet. Avgränsning Med beslutet 1866 om en parlamentarisk författning hade Sverige formellt hade tagit steget över till ett demokratiskt styrelseskick. Den gamla ståndsriksdagen var avskaffad och den politiska makten utgick från de röstberättigade medborgarna. Som tidigare sagts manifestera-de sig engagemanget för medborgarna på konstens område bl.a. med konstindustriutställning-en i Stockholm samma år och därtill Nationalmuseums öppnande. Uppsatsen behandlar år 1869. Skälet till att jag valt det året är att det då arrangerades ett stort nordiskt möte i Göteborg för konstnärer och ritlärare. Till detta möte hörde en nordisk konstutställning som pågick i sex veckor.. Avgränsningen i plats, Aftonbladet, är vald därför att tidningen länge var Sveriges mest inflytelserika dagstidning och fortfarande var en av de två mest ansedda rikstäckande nyhets-tidningarna. August Sohlman, Aftonbladets chefredaktör, var i decennier en mycket inflytelse-rik liberal opinionsbildare; han var också konstkritiker och lärare i konsthistoria på Kungliga Akademien. Konsten var ett av Aftonbladets intresseområden. Uppsatsen är skriven utifrån Aftonbladets roll som aktör. Det betyder att det är Aftonbladets urval, presentation och perspektiv av ett ämne som är föremål för analys. Teoretisk utgångspunkt Den tyske sociologen och filosofen Jürgen Habermas har ägnat mycken forskning åt att disku-tera och belysa demokratiutveckling. Han har bl.a. studerat mekanismerna bakom medborgar-nas tillträde till ”det offentliga” och dess konsekvenser inom olika samhällssektorer, främst i studier av massmedias utveckling. I början av 1960-talet publicerade han sin tidiga teori i ver-ket Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället. Ett av de områden i den demokratiska samhällsutvecklingen som han berör är konsten. Jag kommer att använda hans teoretiska modell för att belysa och tolka materialet i Aftonbladet. Källor, disposition och metod Kartläggningen av huvudmaterialet, 1869 års artiklar i Aftonbladet, har skett genom arkivstu-dier på Kungliga Biblioteket där texten finns på mikrofilm. Kompletterande material har sam-lats in genom arkiv- och litteraturstudier. Inledningsvis presenteras de villkor under vilka en dagstidning arbetade under denna tid. Därefter redovisas inventeringen av Aftonbladets löpande konstbevakning och i ett följande avsnitt belyses innehållet i olika artiklar från det nordiska konstnärsmötet i Göteborg och den konstutställning som var anknuten till detta. Sist kommer ett avsnitt om kritik och publik. I samband med redovisningen av materialet diskuteras iakttagelserna utifrån Jürgen Habermas teori om den borgerliga offentligheten. I avslutningen görs en sammanfattande kommentar.

5

Forskningsöversikt Jürgen Habermas teori om den borgerliga offentligheten har använts i mycket vetenskaplig forskning. I Sverige finns undersökningar och tolkningar inom olika discipliner t.ex. filosofi, sociologi och litteraturvetenskap. För att belysa det kunskapsområde som är relaterat till upp-satsen har jag använt material både från samhällshistoria och från konstfältet Utvecklingen efter 1800-talets mitt var en dynamisk tid i Sverige. Tore Frängsmyr skildrar i Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II, 1809-2000, de bärande idéströmmarna. I Rönndruvans glöd, Nygöticismens tanke, konst och miljö under1800-talet, har Bo Grandien utvecklat hur dessa idéer kunde omsättas i konstnärliga praktiker. Georg Nordensvan har i sin konsthistoria Svensk Konst och Svenska Konstnärer i nittonde århundradet II, från Karl XV till sekelskiftet, givit inblick i den tidens institutioner och konst-närskap. I August Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld har Tomas Björk bl. visat den mångfasetterade August Malmströms roller som aktör i det samtida konstlivet. Ett avsnitt belyser också spridningsvägar för Malmströms originalkonst genom stora upplagor av tryckta bilder samt deras mottagande av publik och kritik. Solfrid Söderlind har i Porträttbruk i Sverige, 1864-1865, kartlagt bl. a. hur ett nytt medi-um, fotografiet, växer fram och hur sambandet mellan beställare, konstnärer och porträttörer ändrades i det snabbt förändrade Sverige i mitten av artonhundratalet. Anna Lena Lindberg har i Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier, använt sig av Jürgen Habermas teori för att belysa hur konsten gjordes tillgänglig för fler än en grupp kännare och experter; i undersökningens historiska avsnitt belyser hon bl.a. förhållandet mellan staten, konstnärer, utställningar och den framväxande allmänna pu-bliken. I Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1825-1880, har Eva-Lena Bengtsson belyst bl.a. hur den reproducerade konstbilden spreds och hur den påverkat synen på konst, konstnärernas roll och marknad.

6

Jürgen Habermas, medborgaren och konsten Den borgerliga offentligheten När Aftonbladet skrev om konst fanns det inga bilder i tidningen, många av läsarna hade san-nolikt inte besökt på en allmän konstutställning, få hade sett nationell originalkonst. Hur kan då tidningens texter tolkas och förstås? Som undersökande verktyg kommer jag alltså att an-vända den tyske filosofen Jürgen Habermas (f. 1929) teori om ”den borgerliga offentlighe-ten”. Den presenterades i det banbrytande verket Borgerlig offentlighet: kategorierna ”pri-vat” och ”offentligt” i det moderna samhället, som kom ut 1962.1 Där studerade Habermas bl.a. den historiska utveckling som ligger bakom att konsten och litteraturen blev en del av de enskilda medborgarnas livsutrymme. Habermas har gjort en hi-storisk och filosofisk studie och presenterat en modell för hur olika samhällsmekanismer har påverkat hur medborgargrupper avskilt sig, och därmed frigjort sig från staten och hur relatio-nen mellan ”det privata” och ”det offentliga” förändrats. Den samhällstyp han särskilt har uppmärksammat är de borgerliga samhällenas utveckling i Europa under slutet av 1700-talet och 1800-talet. En förutsättning är kapitalismens framväxt. När hantverkare och handelsmän började utbyta tjänster och nyttigheter uppstod en ekonomi och en marknad som låg utanför furstens och hovets beslutsområde. Med detta uppstod också ett fritt samarbete mellan de del-aktiga borgarna inom den egna gruppen. En förutsättning för att denna fria marknad skulle fungera var att det fanns ett aktivt och fritt nyhetsutbyte utan statlig styrning. Varuhandel och nyhetsförmedling hängde intimt sam-man. Från de merkantila nyhetsbreven utvecklades en tidningspress som började förmedla nyheter och information som också gällde samhällsområden utanför de rent affärsmässiga. Habermas utvecklar denna grundläggande uppdelning i stat (offentlig myndighet) och mark-nad (privat sektor) ett steg vidare.2 I den privata sektorn ser han marknaden som ett socialt område, ”socialsfären”. Där åter-finns t. ex diskussionsklubbar, salonger och tidningar där ordet fritt diskuteras. Genom en fri press kan en publik delta i ett gemensamt nyhetsutbyte. Parallellt med det direkta utbytet av löpande nyhetsinformation utbildas ett gemensamt samtal om allmänna och gemensamma frågor. Inom den privata sektorn bildas ytterligare ett område, ”intimsfären”, som har familjen som källa. I intimsfären finns utrymmet för t. ex känslor och religion. I ro-maner och konstnärliga verk kommer upplevelser/känslor till uttryck och kan sedan diskuteras med andra som har samma upplevelser. En gemensam öppen diskussion mellan fritt deltagande medborgare har uppstått. I förläng-ningen av dessa diskussioner skapar detta borgerlighetens samhälle lagar som skyddar indivi-den och den läsande och resonerande publikens möjlighet till diskussion och fria åsikter. La-gar om yttrandefrihet, pressfrihet och församlingsfrihet är sådana exempel. I ett sent skede av utvecklingen kommer grupper att begära samhällets stöd för sin verksamhet. Då börjar ett söderfall av den etablerade borgerligheten.

1 Jürgen Habermas: Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället. Eslöv 1998. Den tyska titeln är Strukturwandel der Öffentlichkeit. Mats Dahlkvist har skrivit en introducerande inledning. 2 Habermas 1998, s. viii – xv.

7

Den borgerliga offentligheten har två komponenter: - de sociala sfärerna bildar ett eget socialt område med institutioner, t.ex. en fri press,

där fria medborgare kan utveckla sina åsikter om både politik, litteratur och konst. - genom den offentliga diskussion som där pågår kan den deltagande publiken utkristal-

lisera en gemensam uppfattning, en offentlig mening. Konsten och marknaden, publiken och konstkritiken I den gemensamma diskussionen och det öppna samtalet deltar de enskilda medborgarna som privata personer. De kaffehus och salonger som blomstrade i England och Tyskland under tiden kring skiftet mellan 1700-talet och 1800-talet är enligt Habermas sinnebilden för den borgerliga offentligheten. Fria medborgare samlades till öppen diskussion om kulturella och politiska angelägenheter. Diskussionerna var fria och ingens deltagande hade större tyngd än någon annans. Konsten hade både under den feodala perioden och under 1700-talet hört till maktens om-råde i Europa. Hov och furstehus satte ramarna för konstens kategorier och konstnärernas skapande. Habermas påminner om den historiska utvecklingen; genom olika privata initiativ öppnades konstens salonger, konstmuseer skapades och konsten fick en allmän publik.3 Var och en kunde bilda sig en egen uppfattning och få gehör för den. Han pekar också på måleri-ets situation. När konstens beställningar inte längre kom från maktens boningar måste konst-närerna arbeta för en marknad, de blev beroende av den och därmed av dess publik.4 När den stora publiken fick en egen kontakt med konsten, uppstod en funktion, och person, som förmedlande länk mellan dem och konstverket – den professionelle konstkritikern. Han, för det är en han, benämns av Habermas konstdomare. Denna position blir dubbel, säger Ha-bermas.5 I relation till konstnären är konstdomaren publikens språkrör, i relation till publiken är han dess uppfostrare. Till att börja med har konstkritikern ingen egen arena, så småningom börjar konst- och kulturtidskrifter växa fram.6 Den borgerliga offentlighet som Habermas skildrar som modell hade sin storhetstid i Eng-land och Tyskland i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Hans texter beskriver ett idealt samhälle som inte blivit omsatt i verkligheten. Kritiker har påpekat att den borgerliga offentligheten enligt Habermas modell, bara var möjlig för en socialt gynnad grupp i samhäl-let. Den största delen av befolkningen lämnades utanför.7

3 Habermas 1998, s. 37. 4 Habermas 1998, s. 37. 5 Habermas 1998, s. 38. 6 Habermas 1998, s. 39. 7 Anders Burman: Den siste store tänkaren. Dagens Nyheter, 2005-02-11.

8

Aftonbladet Aftonbladet i tiden Sverige 1869 Karl XV (1826-72) var kung över Sverige och Norge. Sverige hade ca fyra miljoner invånare varav nittio procent bodde på landsbygden. Att Sverige var ett agrart samhälle utan fungeran-de infrastruktur syns i Aftonbladets spalter; när landet drabbades av svår missväxt 1866-68 hade Aftonbladet artiklar om insamling till de nödlidande.8 1870 hade huvudstaden Stockholm 130 000 invånare. Industrialiseringen var i sitt tidiga skede och malmarna var ännu glest bebyggda. Staden höll på att få ett centralt vattenlednings-system, men gatorna var gropiga och gatubelysning fanns bara på få ställen. Bebyggelsen hade flyttat ut från Gamla Stan och pampig stadsbebyggelse hade vuxit upp på nedre Norr-malm, runt Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården. Centralstationen och den nya centralbron höll på att byggas så att järnvägens stambanor kunde knytas samman och näringslivet expandera. Med järnvägens utbyggnad kunde den svenska stora industrialiseringsperioden ta sin början. De första stegen mot ett industrialiserat land var tagna. Den tidiga kampen för tryckfriheten Aftonbladet grundades 1830 av Lars Johan Hierta (1801-1872). Under hans kamp för närings- och pressfrihet drogs tidningen in eller fick tryckförbud flera gånger under Karl XIV Johans regering. Aftonbladets första historia och Lars Johan Hiertas liberala kamp för pressfrihet stöddes av en liberal, välbeställd befolkningsgrupp av köpmän och näringsidkare. Pressens ställning som granskare av samhällsutvecklingen började byggas upp.9 I Habermas teoribild-ning är det den fria marknaden som banar vägen för den ”politiska offentligheten” och dess medvetna press. Genom att motsätta sig indragningsmakten hade Aftonbladet i sin tidiga hi-storia värnat medborgarnas möjligheter att delta i ett fritt åsiktsutbyte på det sätt Habermas hade diskuterat. August Sohlman tillhörde sedan 1852 ledningen för tidningen. Den ägdes av en grupp libe-rala privatpersoner.10 Vid den tiden hade samhällsdiskussionen i Sverige förändrats. Frågan om ett nytt statsskick sattes nu överst på agendan. Aftonbladet utgjorde då en politisk offent-lighet för diskussionen om parlamentarismen, hur medborgarna skulle kunna välja sina före-trädare till en folkvald riksdag, eller, för att använda Habermas vokabulär, hur förhållandet mellan staten och socialsfären skulle regleras. August Sohlman hade ett brett register. Han var aktiv skandinavist, ivrade för en represen-tationsreform, agiterade i försvarsfrågan och var en av skarpskytterörelsens mest aktiva före-språkare.11 I Aftonbladets spalter hade han drivit en intensiv kampanj för den representations-reform. 1866 ersattes ståndsriksdagen av en parlamentarisk tvåkammarriksdag. August Sohl- 8 AB: Societetsspektakel för de nödlidande i Småland, 1869-04-22. 9 Tore Frängsmyr: Tredje statsmakten,Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II 1809- 2000 , Stockholm 2004, s. 178 – 180. 10 Gunnar Fredriksson: Aftonbladet – en svensk historia, Stockholm 1980, s. 120. 11 En tidig frivillig försvarsrörelse.

9

Bild 1. August Sohlman, chefredaktör för Aftonbladet, ca 1860. Foto KB.

man var en ledande gestalt i Sveri-ges offentliga liv. När beslutet om den nya riksdagen var fattat hölls en hyllningsbankett för August Sohlman och Aftonbladet.12 Afton-bladets läsekrets var en elit som huvudsakligen bestod av högre borgerlighet och små kretsar av intellektuella.13 Tidningen stod vid riksdagsreformens tid på höjden av anseende och ansågs vara landets mest inflytelserika tidning.14 Det material som publicerades fick starkt genomslag. Att sprida nyheter med hästdragen diligens Aftonbladet var landets första riks-spridda tidning.15 Lokala dagstid-ningar fanns i några större städer men de täckte bara sitt närområde och kom inte ut alla dagar i veckan. 1870 hade Aftonbladet en total upp-laga på ca 7 000 exemplar. Dagens Nyheter som då hade tagit upp kampen om förstaplatsen hade un-gefär lika många läsare.16 Förutsättningarna för att sprida opinion och kultur var beroende av transporterna. Tidningens halva upplaga gick till landsorten med tåg, ångfartyg och postdi-ligenser. Det var ett arbets- och tidskrävande sätt att nå läsarna. Bara tio procent av de sträck-or som Postverket använda för distribution av post och tidningar var järnväg. Hästdragna postdiligenser eller s. k kärrpost användes på nittio procent av poststräckorna.17 Nyheter och annonser Den redaktion som chefredaktören hade till sitt förfogande var inte stor. Förutom honom själv ingick endast ett par personer i hela redaktionen. (Dagens Nyheter som då blivit något större

12 SBL, uppslagsord: Sohlman, August, s. 630. Notisförfattare: E. Johannesson. 13 Eric Johannesson: Med det nya på väg (1858 – 1880), Den svenska pressens historia II, Stockholm 2001, s. 129. 14 Johannesson 2001, s. 136. 15 Johannesson 2001, s. 128. 16 Johannesson 2001, s. 127. 17 Eric Johannesson: Den läsande familjen, familjetidskriften I Sverige 1850-1880, Stockholm 1980, s. 133.

10

Bild 3. Sida ur Aftonbladet. Mitt i femte spalten står Konst-notiser, om nya tavlor av hovmålare Geskel Saloman. 22 april 1869.

Bild 2. Avsnitt av textsida i Aftonbladet. bland andra nyheter står Konstnotiser. Denna gång om nya tavlor av hovmålare Geskel Saloman. 22 april 1869.

än Aftonbladet hade t.ex. 1873 fem personer anställda.) Till de fast anställda kom radskrivare eller nyhetsjägare som hade sin huvudsakliga utkomst någon annanstans men som bistod re-daktionen med nyheter. Urklipp ur andra tidningar fick ibland komplettera den egna redaktio-nens texter. Aftonbladet kom ut sex dagar i veckan och omfattade åtta sidor som var ungefär lika stora som dagens kvällstidningar. De opaginerade sidorna har sju tättryckta spalter, Första sidan i varje nummer bestod huvudsakligen av annonser. I spalterna till vänster om mitten återfanns annonser om teater och musikevenemang i Stockholm. Den andra halvan bestod av annonser om kommunikationsmöjligheter. Ett stort antal småannonser erbjöd ångbåtsfarter mellan kust-städerna; därtill kom annonser för diligensresor mellan större landsortsstäder. Några annonser för ångare till Tyskland eller England fanns också. Också sista sidan bestod delvis av annon-ser. Här erbjöd stadens köpmän dagligvaror som mattor, fotogen, målade rullgardiner, seltyg och andra livets förnödenheter. I annonserna fanns ibland illustrationer medan de redaktionella sidorna bara innehöll text. Textstyckena var uppsatta på en spalts bredd och hade enspaltiga halvfeta rubriker. Våra da-gars genomtänkta lay-out låg långt i framtiden. Politik och andra nyheter Mittuppslaget var det utrymme som redaktionens huvudsakligli-gen hade till förfogande. Här fanns rapporter från riksdags-debatter och viktiga offentliga tilldragelser liksom utrikesnyhe-ter. Artiklarna var långa och mycket utförliga och inlägg i debatter eller tal återgavs in exten-so. Efter dagens huvudartiklar, som ofta behandlade politiska aktualiteter, kom nyhetsartiklar från stad och land. Stockholms-prägeln är tydlig. Alla rubriker var enspaltiga. Nyhetsartiklarna var ganska korta, från några centimeter till en decimeter. Materialet står tätt packat och sidorna är ganska oöverskådliga. Rättegångs- och polissaker var en stående rubrik. Presentation och recensioner av musik och teater-evenemang i Stockholm förekom flera gånger i veckan. Återkom-mande bland nyhetsmaterialet fanns enspaltiga Konstnotiser som stod inplacerade i den allmänna

11

texten. Aftonbladet bevakade specialområden genom att period- vis under samlingsrubrikerna LITTERATUR-TIDNING respektive TEKNISK TIDNING samla och sprida material om nyutkom-men litteratur eller tekniska nyheter. Ett viktigt litterärt inslag var följetongen, en skönlitterär roman som publicerades i dagliga avsnitt, som var placerad längst ner på sidan tre. Den var placerad under ett streck tvärs över hela sidan. Att sprida litteratur i följetongsform var en innovation som snabbt vunnit fäste i hela Europa och som dels kunde sprida litteratur till en bred läsekrets, dels gav tidningen nya läsargrupper. I och med införandet av den allmänna folkskolan hade den läsande publiken i Sverige ökat betydligt.18 En av effekterna blev att antalet boktryckerier och förlag ökade.19 Annonser om nyutkomna böcker är ett återkommande inslag i tidningen. Bokförläggarna blev en inflytelserik grupp i det svenska kulturlivet samtidigt som författarna kunde börja räkna med att deras manuskript skulle kunnas spridas i vida kretsar. Många enskilda människor skulle få direktkontakt med litteraturen. Lars-Johan Hierta hade redan när han startade Aftonbladet givit plats åt nyheter om teater och litteratur. Såväl Stockholmsupplagan som landsortsupplagan lästes av högborgerliga och akademisk publik ute i landet. Aftonbladets kulturmaterial fick spridning i inflytelserika kret-sar i hela landet.

18 Ett exempel från Stockholm: den 11 juni meddelande tidningen att antalet barn i Stockholms folkskolor detta år är ca 7 000. Fem år tidigare var antalet 2 000. AB AB, Examen, 1869-07-11. 19 Just ovanför texten om de ökande elevgrupperna står en notis om provtryck av en tidning för boktryckare i Norden. AB: Nordisk Boktryckeri-Tidning, 1869-07-11.

12

Konstläsning i januari månad För att ge exempel på den typ av texter och ordval som mötte i Aftonbladet presenteras här innehåll och textlängd i konstnotiserna från januari månad 1869. De feta rubrikerna är tid-ningens egna. - Ny Illustrerad Tidning. Information om senaste numret som innehåller bl. a. plansch av

”Carl XII:s staty af Molin”, ”Ett pantlånekontor af d´Unker” med tillhörande planscher”.20 (3 cm)

- Vid Sällskapet Iduns sammankomst hade ”Skulptören Kjellberg /…/ utställt August Blanches byst, som han nyligen fullbordat, och hvilken väckte allmänt bifall.”21 ( 1,5 cm)

- Ny Illustrerad Tidning. Nytt nummer med planscher av bl.a. Plafondmålning i Slottska-pellet samt ”Sårad dansk soldat”, en ”tafla af fru Jerichou”.22 (2,5 cm)

- En kort notis om frescomålningar i den heliga gravens kyrka i Jerusalem.23 (3,5 cm). - Konstnärer: eftersom det är ett nytt år presenteras listor över under året avlidna bemärkta

personer i Europa, bl. a. bildhuggare, målare och arkitekter. Några är svenskar.24 (12 cm) - Konstnotiser. Rapport om svenska konstnärer som befinner sig utomlands och de verk de

håller på att arbeta med, bl. a. ”vår talangfulle landsman” skulptören och medaljgravören J. E. Ericsson som befinner sig i Rom där han fullbordat och låter gjuta en statygrupp.25 (6 cm)

- Ny Illustrerad Tidning. Senaste numret innehåller bl. a. ”Från Spanien ”(med plansch: Morisk byggnadskonst, part af Myrtengården i Alhambra): ”Skandinavisk kyrka i North-Shields, i England” /---/: ”Bronslykta med genier i Stockholms slott, modellerad af Bou-chard” (plansch).26 (3,5 cm)

- Konstnotiser. En notis om att ”Professor A. Malmström” har fått erbjudande från konst-föreningen i Wien om att där presentera sin målning ”Bråvallaslaget”. Professor E. Bergh har fått en inbjudan från Haag att ”der exponera något eller några af sina nyare arbeten”.27 (2 cm)

- Nationalmuseum. På kanslisvenska, uppenbarligen klippt direkt ur statsverkspropositio-nen, en lång text om statsanslaget till Nationalmuseum och att ”professorn J. Ch. Bok-lund” skall ”… i enlighet med de bestämmelser, som den under samma dag utfärdade stadga angående förvaltningen af de i nationalmuseum förvarade konstsamlingarna föresk-rifver, bestrida de till samma förvaltning hörande göromål; …”28 (17 cm)

20 AB: Ny Illustrerad Tidning1869-01-02. 21 AB: Sällskapet Iduns sammankomst, 1869-01-04. 22 AB: Ny Illustrerad Tidning, 1869-01-09. 23 AB: Notis utan rubrik, 1869-01-09. 24 AB: Konstnärer, 1869-01-13. 25 AB: Konstnotiser, 1869-01-15. 26 AB: Ny Illustrerad Tidning, 1869-01-16. 27 AB: Konstnotiser, 1869-01-18. 28 AB: Nationalmuseum, 1869-01-19.

13

- - Föreningen för Nordisk konst har stängt sin utställningslokal ”för anordnande af ny ex-

position”.29 (2 cm) - Konstföreningens lokal vid Carl XIII:s torg (i nuvarande Kungsträdgården) har åter öpp-

nat.30 (2,5 cm) - Stockholmsbref XI. En mycket utförlig och positiv anmälan av en nyutgåva av Frithiofs

saga. Den innehöll nya xylograferade illustrationer av den välkände konstnären August Malmström.31 (73 cm)

- Konstföreningens exposition. I en lång enspaltig notis anmäls att konstföreningen byter principer för hur konsten i framtiden skall hängas i föreningens utställningslokal. Därtill anmäls en tillfällig utställning som består av dels ”kapitalverk inom kopparstickkonsten”, dels svenska teckningar. Tonen i den osignerade artikeln är synnerligen positiv och an-vänder också mycket uppskattande adjektiv som ”yppersta alster” och ”konstnjutning”.32 (15 cm).

- Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg är rubriken på den tidningsartikel som anmäler det arrangemang som skall bli årets svenska stora konsthän-delse.33 På första sidan har anordnarna samma dag infört en annons om utställningen och mötet. (15 cm)

- Ett minnesblad. En ”större plansch, föreställande Aug. Blanches liktåg”, har just utkom-mit i bokhandeln, och får en positiv anmälan. Tidningen konstaterar att den ”torde för mången komma att utgöra en erinran om den mest storartade sorgfest, Stockholm firat”.34 (6 cm)

- Stockholms-bref XII. Signaturen Hilarius analyserar och stöder, i en principiellt hållen artikel, konstföreningens verksamhet som håller på att moderniseras för att stödja fler konstnärer och att nå en bredare publik.35 (70 cm)

- Carlsbalen. I anslutning till den stora Carlsbalen på Slottet med anledning av kungens födelsedag, beskriver tidningen resultatet av den restaurering som professor Scholander gjort av slottets festvåning och de nya målningar som satts upp.36 (2 cm)

- Konstnotis. ”Fröken Amalia Lindegren har … fullbordat ett fruntimmersporträtt av stor förtjänst”. Det meddelas också att ytterligare tavlor av konstnärinnan är under produk-tion.37 (2 cm)

- Ny Illustrerad Tidning innehåller bl. a. ”Stockholms slott, med plansch: riksdagens pro-cession till rikssalen”.38 (3,5 cm)

29 AB: Föreningen för Nordisk konst, 1869-01-20. 30 AB: Konstföreningens lokal, 1869-01-20. 31 AB: Stockhoms-bref XI, 1869-01-22 32 AB: Konstföreningens exposition, 1869-01-22. 33 AB: Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg, 1868-01-22. 34 AB: Ett minnesblad, 1868-01-23. 35 AB: Stockholms-bref XII, 1868-01-28. 36 AB: Carlsbalen, 1868-01-29. 37 AB: Konstnotis, 1868-01-29. 38 AB: Ny Illustrerad Tidning, 1868-01-30.

14

Konsten i Aftonbladet Två meter text om konst Konstnotiser Det material om konst som ingick i tidningen publicerades alltså inte under någon separat avdelning. Det var inplacerat i det allmänna nyhetsmaterialet på samma sätt som andra löpan-de händelser. Artiklarna var enspaltiga och de hade en rubrik eller överskrift i halvfeta bok-stäver. Nyhetstexterna var inte signerade. Jag har läst allt det material som Aftonbladet publicerade på redaktionell plats under året 1869 och som är relaterat till konst i någon form. Innehållet är brett och artiklarna handlar om enskilda målningar, skulpturer, enskilda konstnärer, utställningar, utställningslokaler och öp-pettider. Just detta år upptogs en stor del av materialet av artiklar från det nordiska konstnärs- och ritläraremötet som ägde rum i Göteborg i juni; mötet pågick under fyra dagar och den därtill hörande konstutställningen i sex veckor. Sammanlagt innehöll Aftonbladet 154 texter som behandlade konst i någon form. Ca sjut-tiofem procent var skrivna i notisform. De flesta texter var mellan några centimeter och en och en halv decimeter långa. De längre artiklarna varierade mycket i omfång, från en och en halv decimeter till den längsta som omfattade nittiofem centimeter! Jag har räknat innehållet efter dessa kategorier och funnit att tidningens material består av 116 korta notiser och 34 längre artiklar. Räknat i centimeter hade redaktionen levererat totalt 210 spaltcentimeter text som berörde konst. Påfallande är alltså att andelen små notiser var stor. Ett av skälen var sannolikt resurserna; tidningen hade få fast anställda och fick lita till anställda radskrivare som rapporterade ny-hetsmaterial som var något så när lätt att få fram. Ett annat skäl var att dagspressjournalistiken inte var utvecklad, intervjuformen användes t.ex. inte. Utöver rena nyheter publicerades de-battartiklar, mest i politiska frågor. ”Causerier” eller ”Stockholmsbref” var samlingsnamn för diverse kommenterande material i lätt ton. Några gånger under året behandlades konst där. 1800-talets tryckta bilder Slående för en nutida läsare är att Aftonbladets artiklar inte innehåller några bilder. Illustratio-ner används i annonserna, men på redaktionell plats lyser de med sin frånvaro. Under artonhundratalet första hälft hade den massproducerade bilden fått ett genombrott. Sedan 1840-talet hade det funnits bildproduktion i illustrerade böcker, litterära kalendrar och illustrerade familjetidningar.39 Bildreproduktioner hade börjat ges ut i samlarportföljer och gavs ut som ”premietavlor” till prenumeranter. Svensk Familj-Journalen hade t.ex. konstre-produktioner som bilaga.40 Konstnärernas verk spreds utan deras direkta medverkan, deras namn blev kända och en folklig konstmarknad växte fram.41 39 Lena Johannesson: Den grafiska bildkulturen, Konsten 1845-1890, Signums Svenska Konsthistoria, , Lund 1992, 508 - 509. 40 Johannesson, Lund 1992, sid. 491. 41 Eva-Lena Bengtsson: Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1824-1880, Uppsala 2000, s. 182.

15

Bild 3. Vinjettbild i Ny Illustrerad Tidning. I bilden syns det nya Nationalmuseum, placerat mitt emot det kungliga slottet. 26 juni 1869.

Under denna tid uppkom också en flora av enkla illustrerade tidningar med ”lättare” inne-håll. Söndags-Nisse, som hade polemiska texter och bilder som drev med överheten, var en av de största. De tekniska möjligheterna att trycka bilder i veckopress fanns alltså men möjligheten att göra tekniskt goda illustrationer i dagspresstryck hade inte utvecklats. Det fanns en folklig masspridd bildvärld som kopplades samman med folklig journalistik. Bildanvändning hade därmed fått en låg status som de intellektuella tidningarna ville hål-la ett avstånd till.42 Fotografiet fick spridning främst genom porträttfotografier och visitkortsbilder och kunde inte användas som konstillustrationer.43 Ny Illustrerad Tidning som bildleverantör Hur kunde då en läsare förstå och tolka de korta och innehållsmässigt knapphändiga texter om konst som Aftonbladets redaktion presenterade? Ett svar kan ligga i att redaktionen kunde förlita sig på en bildkälla och bildkod som låg utanför den egna tidningen, men som ändå var tillgänglig för läsekretsen – Ny Illustrerad Tid-ning. Aftonbladet införde kontinuerligt notiser om innehållet i det senast utkomna numret av N.I.T. och meddelade vilka nya motiv, illustrationer och planscher som fanns att beskåda där. Man skulle kunna säga att Aftonbladet därmed använde N.I.T. som en slags indirekt auktori-serad bildbilaga.

N.I.T., startade 1864 och blev landets kanske mest ansedda kultur-tidskrift.44 Den hade konstnärligt högtstående bildmaterial.45 Tid-skriftens skickligt utförda illustra-tioner i xylografi blev ett av dess kännemärken.46 N.I.T. hade en egen konstnärlig ateljé.47 Den leddes av den framstående xylografen Edward Skill.48 I N.I.T:s egen annons för

prenumeration 1869 i Aftonbladet, framhålls att tidskriften kommer att ”på ett vårdat sätt i bild och ord” informera sina läsare.49 I annonsen

påpekas också att ”De flesta av våra framstående konstnärer bland hvilka Edv. Bergh, A. Malmström och J. W. Wallander tillhöra tidningens redaktion, lemna bidrag till

42 Dag Nordmark: Liberalernas segertåg,. Åren då allting hände (1830-1897), Den svenska pressens historia II, Stockholm 2001, s. 100. 43 Solfrid Söderlind: Porträttbruk i Sverige. Stockholm 1993, s. 165. 44 Johannesson, Lund 1992, s. 508. 45 Johannesson, Stockholm 1980, s. 85. 46 Xylografin blev en vanlig illustrationsteknik på 1800-talet, bilder graverades in på ändträet av en stock. Eftersom ändträ var hårt blev illustrationerna skarpa. 47 AB: Annons 1869-01-16. 48 Johannesson, Lund 1992, s. 502. 49 AB: Annons, 1869-01-16.

16

hennes illustrationer, och för aktualiteter har hon fortfarande att påräkna sina redan af allmän-heten välkända tecknares bidrag.”50 Harald Wieselgren (1835-1906), som var chefredaktör, ville hålla tidningens intellektuella profil över familjetidningarnas och den fick aldrig någon masspridning som de. Priset ansågs högt. 1870 hade N.I.T. 4 200 prenumeranter.51 Konstutställningar, bildkälla för stockholmspubliken? Möjligen var det så att en del av konstnotiserna bara vände sig till en stockholmspublik, de läsare som rent fysiskt kunde gå till Konstföreningens lokal i Kungsträdgården, till National-museums utställningar eller besöka de utställningar som Kungliga Akademien då och då pro-ducerade. Auktionernas visningar var också en möjlighet att se konst. Konstföreningen hade sin ”expositionslokal” vid Carl XIII:s torg, nuvarande Kungsträd-gården. Avgiften var på ”hvardagarne 25 öre. Söndagarne 10 öre.”52 Nationalmuseum som hade invigts tre år tidigare och var nationens stora konstarena hade fri entré på söndagarna. Museets besökssiffror var mycket höga.53 Kungliga Akademien hade ibland utställningar. Sällskapet Idun som var en mötesplats för ”män inom vetenskap och konst”, hade vid sina månadssammanträden ofta en konstutställning i lokalen på Drottninggatan 71.54 Föreningen för Nordisk konst hade sina lokaler i ”Berns hus vid Berzelii park”. I Stockholm fanns ytterligare en öppen informationskanal om konst. Det var de föreläs-ningar om konst och konsthantverk som Lorentz Dietrichson (1834-1917) höll på Svenska Slöjdföreningen. Föreningen hade föreläsningsserier som var öppna för allmänheten. Lorentz Dietrichson var amanuens på Nationalmuseum, lärare på Konstakademien, konstskribent och en framträdande gestalt i svenskt konstliv. Han var också skribent i Ny Illustrerad Tidning sedan 1866.55 Hans återkommande föreläsningar, som illustrerades med en typ av ljusbilder, besöktes av stora publikskaror, ibland hundratals personer.56 Aftonbladet nämner dessa före-läsningar i korta notiser. Slöjdföreningen annonserade återkommande på första sidan.57 Utställningar i Konstföreningens regi är de som i särklass oftast anmäls i Aftonbladet detta år. Rapporter återkommer flera gånger under året och texterna är utförliga. Nationalmuseums utställda konst omnämns inte alls; i få och små notiser uppmärksammas t.ex. inköp eller gå-vor. Kungliga Akademien får något enstaka omnämnande. Akademien hade en utställning 1868, nästa skulle komma 1870.58 Korta anmälningar om Iduns utställningar återkommer flera gånger. Föreningen för Nor-disk konst får några små omnämnanden.59

50 Tomas Björk har i sin avhandling om August Malmström bl. a. visat hur reproduktioner av en konstnärs oljemålningar kunde få mycket stor spridning genom tryckta massproducerade bilder. Tomas Björk: August Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld, Stockholm 1997, s. 324. 51 Johannesson, Stockholm 1980, s. 85. 52 Annons på förstasidan i Aftonbladet, 1869-11-17. 53 1869 kom 88.376 personer, enlig museets statistik. Anna Lena Lindberg: Men Gud förbarme sig, Hvilket publikum! Stockholm 1987, s. 31. 54 Uppburen sekreterare i sällskapet var Harald Wieselgren, som nämnts tidigare var han redaktör för Ny Illustre- rad Tidning. Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 12, uppslagsord Idun. Stockholm 1910, s. 369. 55 Lindberg 1987, s. 27. 56 Konstpedagogikens dilemma, Anna Lena Lindberg, Lund 1988, s.57. 57 AB: Annons: Svenska Slöjdföreningens 11:te offentliga föreläsning öfver konstens tillämpning på industrien hålles af Hr. Docenten Dietrichson /…/ , 1869-01-16. 58 Georg Nordensvan: Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, II. Stockholm 1928, s. 48. 59 Föreningen för nordisk konst startade 1858. Den hade skandinavisk inriktning. Sven Sandström: Konsten i Sverige, Det sena 1800-talet – bildkonst och miljökonst, Stockholm 1981, s.16.

17

Man kan anta att många av Aftonbladets prenumeranter hade N.I.T. på salongsbordet. Den upplysta borgerlighet som läste Aftonbladet hade med all sannolikt dessutom tillgång till de praktböcker, kalendrar och andra tryckta bildverk där konst hade reproducerats. En stor del av den läsekrets som bodde i Stockholm hade sett eller hört talas om de tavlor som hängde i Konstföreningens eller Iduns expositionslokal. Den som skrev notiserna till tidningen kunde ha ganska god uppfattning om vilka verk publiken faktiskt hade sett i en eller annan presenta-tionsform. Varför Aftonbladet nästan aldrig nämner de utställningar på Nationalmuseum som nådde så många människor är det svårt att få upplysningar om i spalterna, inga kommentarer ges. Möj-ligen skulle det kunna vara så att de mycket stora besökargrupperna gjorde att Aftonbladet kategoriserade besöken i Nationalmuseums salar som ett slags allmänt folknöje, inte konstut-ställningar som skulle behandlas på sakkunnig nivå. Aftonbladets löpande konstbevakning Liten volym, men ändå märkbart Sammanlagt har alltså Aftonbladet skrivit mer än två spaltmeter text om konst det här året, noggrant räknat 210 cm. Rapporteringen från Göteborg bryter dock det mönster av smånotiser som är vanligt under ordinarie rapportering. Av den totala textmängden under året gick nästan hälften till rapportering under juni, juli och augusti från konstnärsmötet och konstutställning-en, 103 centimeter fördelade på 27 artiklar. Till skillnad från den löpande bevakningen fanns här flera mycket långa och utförliga artiklar, såväl rapporterande som kommenterande. Konsttextens andel av hela tidningens textproduktion är liten. Det visuella intrycket när man bläddrar igenom hela materialet är att utrymmet för konst upptar en minimal del av tid-ningen. Det vore dock fel att anta de korta texterna betydde att konsten inte uppmärksamma-des. Mediakonkurrensen var inte stor. All text fick sannolikt ett starkt genomslag. Fokus på konstnärer och enskilda verk Av årets 116 smånotiser behandlar 67 namngivna eller konkret beskrivna konstverk i någon form - 31 behandlar bildkonst, 17 gäller skulptur. Artiklar om arkitektur finns nästan inte. Av de notiser som presenterar ett konstverk har många sitt fokus på konstnärerna. Det finns t.ex. flera som ger information om vilka verk olika konstnärer arbetar med och var de senare skall presenteras. En annan kategori är presentation av nya färdiga verk. Verket kan presente-ras med sin titel, ibland beskrivs motivet, men inte alltid. Vid denna tid var analys av konst-verken inte vanliga. Ofta höll sig kommentarerna till motivet och dess innehåll.60 De flesta notiser består av fem-tio rader. Några ger en längre beskrivning av det verk det är fråga om. Följande är en konstnotis som i tidens stil beskriver hovmålare Geskel Salomans senaste arbete.61

60 Hans Hayden: Konsthistoria utanför universiteten, 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige, Stockholm 2000, s. 158. 61 Geskel Saloman (1821-1902) porträtt- och genremålare.

18

”Hofmålare G. Saloman i Göteborg arbetar sedan någon tid tillbaka på en tafla, förestäl-lande en från fälttåget återvändande trupps intåg i en stad, som smyckat sig till foster-landsförsvararnas festliga mottagande.Taflans hufvudparti grupperar sig kring en balkong i förgrunden och erbjuder tvenne bjerta kontraster: Å ena sidan unga damer, som lifvade av hänförelse och måhända äfven av glädje att återse för dem särskildt kära personer, kas-ta blommor ned på de förbitågande krigarne; å andra sidan, vid trappan till balkongen en ung maka som kriget gjort till enka, och som just erhållit den yttersta bekräftelsen på den förlust hon lidit. Öfverväldigad av smärta har hon sjunkit i en moders eller äldre väninnas famn, medan soldaten som till henne överlämnat några suvenirer från den fallne, är sys-selsatt med att hopsnöra sin rensel ur hvilken han framtagit dem. Af samme flitige konstnär finnes för närvarande i Göteborgs musei tafvelgalleri ut-ställd en genre: tvenne tjänsteflickor, som under en dimmig vinterqväll stannat vid ett af gasen rikt upplyst butiksfönster, betraktande de der exponerade granna tygerna.”62

De längre notistexterna är av denna typ. Motiven och dess känslomässiga innehåll är huvud-saken. Stil- eller formanalys används ytterst sällan i notiserna. Alla konstriktningar redovisas I det vardagliga notismaterialet, Göteborgsmaterialet och kåseritext undantaget, namnges 48 svenska konstnärer, varav åtta är kvinnor. De flesta namnen berör samtida konstnärer. Elva nämns mer än en gång. Bland dem som nämns oftast finns både bildkonstnärer och skulptö-rer.63 Den som fick flest omnämnanden var Tore Billing, (10), Edvard Bergh (6), J. E. Eriks-son (5), Frithiof Kjellberg (4) och Gustaf Rydberg (4). Åtta kvinnor nämns i årets notismaterial.64 De är Sofia Isberg, Amalia Lindegren, Carolina Weidenhayn, ”frk Börjeson”, ”fru Dietrichson”, ”frk Holmlund”, ”fru Kjellberg” och ”fru Jerichou”. Kvinnliga konstnärer presenteras ungefärligen efter sin andel av de ”erkända” konstnärerna. Vid en genomläsning får man intrycket att de flesta etablerade konstnärer som var aktiva i Sverige också någon gång har uppmärksammats i tidningen Det skulle kunna tyda på att tid-ningen haft som ambition att täcka hela konstfältet. Redaktionen har inte begränsat nyhetsflö-det till särskilda konstnärer eller någon särskild konstnärlig stil. Bara fyra texter talar om utländsk konst. Sverige var ett avlägset land i norra Europas ut-kant. Det syns också bland konstnotiserna.

62 AB: Konstnotiser. 1869-04-22. 63 Personuppgifter presenteras i textföljd. Uppgifterna från SBL. Tore Billing (1816-92), landskapsmålare. Ed- vard Bergh (1828-80). landskapsmålare. J.E. Eriksson (1836-71), medaljgravör och skulptör, Frithiof Kjell- berg (1836-85), bildhuggare och bl. a. lärare för Johan Petter Molin. Gustaf Rydberg (1835-1933), tecknare, grafiker, landskapsmålare. 64 Sofia Isberg (1819-73), träsnidare, verksam i Motala. Hennes verk ställdes ut bl.a. i London, Paris och Wien. Amalia Lindegren (1814-91) porträtt- och genremålare. Carolina Weidenhayn (1822-1902), xylograf, trä- och medaljgravör. Agnes Börjeson (1827-1900), genremålare. Mathilde Dietrichson (1837-1921), por- trätt- och genremålare, tecknade i N.I.T. Josefina Holmlund (1827-1905), landskapsmålare, sannolikt Harriet Kjellberg (1824-1902) god amatörmålare, Elisabeth Jerichou (1819-82), uppskattad dansk genre- och porträtt målare.

19

Konst i det nya offentliga rummet Vid en inventering av de 48 konstnotiserna visar det sig att drygt en tredjedel behandlar skulp-tur i någon form. Under mitten av artonhundratalet hade de snabbt växande städerna börjat planera offentliga platser som torg och parker.65 De började prydas med monument, statyer och fontäner.66 Det ökande antalet offentliga byggnader smyckades av friser och skulpterade medaljonger före-ställande bemärkta samhällsmedborgare. Stockholmarna kunde i Kungsträdgården beundra statyer av både Karl XII och Karl XIII. En gipsmodell av Molins stora fontän, som senare även den skulle stå i Kungsträdgården, visades på Stockholmsutställningen 1866.67 Med stä-dernas tillväxt började den offentliga konsten, tillgänglig för alla, att växa fram. Den offentliga konsten blev också ett tacksamt nyhetsmaterial för N.I.T. som i nästan varje nummer visade bilder av statyer, utsmyckning och officiella byggnader från städer i Sverige. Den ”värderika” konsten De små notiser som presenterade ett särskilt verk eller konstnär innehåller oftast ett kort vär-deomdöme. Ett fåtal är helt neutrala. I de fall notisen nämner ett konstverk finns nästan alltid ett positivt värdeord om motivet eller konstnären. Sådana allmänt positivt laddade ord är t.ex. ”förträfflig”, ”värderik” eller ”berömvärd”. Konstnären presenteras alltid med titel: ”artisten”, ”herr”, ”professor” eller ”fröken”. Ett exempel är en notis i mars:

Konstföreningens exposition har i dessa dagar blifvit tillökad med en nyligen fullbordad värderik tafla, ”Besök i en stångjärnssmedja”, af prof. Wallander.68

Tidningen lästes av en välutbildad elit med politiska, kulturella och/eller ekonomiska intres-sen som band dem samman. Sverige var inte stort och i dessa grupper rörde sig personer som kände eller kände till varandra. Denna närhet avspeglar sig i konstnotisernas språkliga ut-formning. Texterna var utformade som i en konversation mellan väletablerade personer. Många inslag förutsatte konstkunskap och personkännedom. Utrymme för kritiska röster Bland de löpande notiserna hade Aftonbladet inte avsatt utrymme för diskussion eller kritik, men under den fria formen Stockholmsbref kunde kåseriska eller kritiska röster höras. Redan tidigt på året öppnades en diskussion om Konstföreningen i Stockholm och allmänhetens möj-lighet att få se konst. Det skedde genom ett inlägg i januari.69 Signaturen ”Hilarius” skriver i pregnanta och ganska sarkastiska formuleringar och diskuterar Konstföreningens framtida utställningspolitik.70 Han påminner inledningsvis om att Konstföreningen hade sin bakgrund i

65 Catharina Nolin: Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet, Stockholm 1999, s. 270. 66 Eva-Lena Bengtsson: Skulpturen, Konsten 1845-1890, Signums svenska konsthistoria, , Lund 2000, s. 281. 67 Fontänen av Johan Petter Molin gjöts i brons och kom på plats 1873. 68 AB: Konstföreningens exposition, 1869-03-24. 69 AB: Stockholmsbref, XII, 1869-01-28. 70 ”Hilarius” var pseudonym för Claes Lundin (1825-1908), mångsidig skribent som medverkade i flera av tidens tidningar och tidskrifter. Svenskt Biografiskt Handlexikon, 11:103. Stockholm 1906. Uppslags- ord: Lundin, Claës.

20

adliga och högborgerligt slutna cirklar som utövade ett ”långt utsträckt förmynderskap över konstnärerna”.71 Mycket gott hade gjorts, men nu var det dags för förändring. Författaren be-skriver hur ”allmänheten” senare började intressera sig för konsten och medlemsantalet påtag-ligt växte ”så att hela medelklassen av minuthandlare och handtverksklassens solidare med-lemmar” ville vara med. Inköpen av konst gjordes med högre kvalitet och allmänheten fick tillträde, visserligen mot avgift men utan medlemskrav, till utställningar som visades under längre perioder. Signaturen tillstyrker föreslagna stadgeändringar i denna riktning ”ty på all-mänhetens upplysta deltagande beror konstföreningens lif i första rummet”. En månad senare, i februari, följs diskussionen upp i en presentation av Konstföreningens nya ”konsthistoriska exposition”, dock i en osignerad artikel.72 Anmälaren knyter an till reso-nemangen i den tidigare artikeln och det verkar sannolikt att ”Hilarius” är författare även den-na gång. Han uppskattar den nya utställningens kronologiska hängning av verk från 1800-talet, från flera samlingar av svensk konst. Senare skall konst från 1700-talet följa. Positivt är både utställningens hängning i kronologisk ordning, som gör det möjligt för betraktaren att följa den svenska konstens utveckling och att annars undangömda samlingar och konstverk, ”nyttiga för det stora samhället”, kan visas för allmänheten.73 Läsarperspektivet Konstmaterialet hade en fast plats i Aftonbladet. Det finns en löpande bevakning av konstut-budet och redovisningen av materialet sker på allmän plats i tidningen. Redaktionen har gjort konsten permanent tillgänglig för läsekretsen. Tydligt är också att Aftonbladets läsekrets utgör en liten del av hela befolkningen. Det har sina orsaker i den allmänna samhällssituationen. 1869 var Sverige ett klassamhälle med stora ekonomiska och sociala klyftor. Den elit i Stockholm och i landsortsstäderna, som var Afton-bladets huvudsakliga läsekrets, fick konstinformation som var baserad på att läsarna hade tillgång till parallella informationskanaler som N.I.T och andra tryckta visuella källor. Det fanns många begränsningar i konstartiklarna. Tidningens ekonomi tillät bara en smal konstbevakning och de tekniska resurserna medgav inga bildillustrationer. De sociala konven-tionerna och den relativt outvecklade journalistiken var effekter av samhällsutvecklingen. Men i konstnotiserna syns klart att tidningen täcker ett konstutbud som går över alla genrer eller andra konstnärliga gränser. Redaktionen har inte inskränkt bevakningen till vissa konst-former eller konstnärsgrupper på andras bekostnad. Det fanns inget utrymme för direkt tilltal till publiken i form avlöpande kommenterande artiklar. Inte heller fanns plats för gensvar från allmänheten i insändare eller intervjuer; den formen av journalistik används ännu inte. Men en öppen kanal fanns, kritiska åsikter kunde komma fram i den litet friare journalistik som ”Stockholmsbref” utgjorde. Där kunde en kritiker framföra sina åsikter i en direktkanal till publiken. Publiken kunde inte gå i direkt svaromål, men den är klart närvarande, det är läsaren som är tidningens fokus. Läsekretsen utgjordes av privatpersoner som agerade utifrån personligt intresse. De valde sin informationskälla och var prenumeranter eller lösnummerköpare. Tidningen gavs ut av

71 Konstföreningen grundades 1832. Den hade från starten nära förbindelsen med kungahuset. Solfrid Söderlind: Porträttbruk i Sverige. Stockholm 1993. s. 71. 72 AB: Konstföreningens konsthistoriska exposition, 1869-02-27.

21

fristående ägare som inte var kopplade till statsmakten. I princip var tidningens vardagliga konstartiklar kulturprodukter som var öppna för alla och som förmedlades på en fri marknad.

22

Aftonbladets artiklar från det nordiska konstnärsmötet och konstutställningen i Göteborg ”Alla” var där En tvåspaltig annons överst på första sidan kallade den 22 april till ”Konstutställning jemte Konstnärs- och Ritläraremöte i Göteborg”.74 Konstutställningen står öppen för konstnärer från de nordiska länderna och skall pågå i sex veckor. Förutom utställningen utlystes ett möte där konstnärer, lärare vid konstutbildande institutioner och ”vänner af skön konst” är välkomna för gemensam diskussion om gemensamma frågor. En likalydande annons kom sex dagar senare. Det var arrangörernas stora presentation av den konstbegivenhet som Aftonbladet kom att ägna djupgående intresse under den sex veckor långa utställningstiden, från den 14 juni och sex veckor framåt. I januari hade en första enspaltig annons publicerats, undertecknad av kulturpersonligheter i Göteborg och av Göteborgs konstförenings styrelse.75 Inne i tidningen fanns en kort notis.76 Göteborgs konstförening startades 1854 av S. A. Hedlund och Geskel Saloman.77 Med annonserna i april började förberedelserna för göteborgsmötena. Då började också nyhetsartiklarna i tidningen, t.ex. artiklar med namnlistor över vilka konstnärer som anmält sig, från vilka länder de kom, katalogen ”kommer att upptaga öfver 550 nummer”.78 Den stora konstutställningen var en del av sammankomsten – mötet mellan konstnärer och ritlärare var den andra. Till detta möte hade arrangörerna i den första annonsen efterlyst frågor ”som rör den sköna konsten och undervisningen i densamma”. När mötet öppnade hade arrangörerna ställt samman nio diskussionsfrågor där tre berörde det nationella eller nordiska som inspira-tionskälla inom bildkonst och skulptur.79 Mötet fick uppbackning från högsta nivå. Tidningen rapporterade när kungen, Karl XV, med sin uppvaktning avreste från Stockholm till Göteborg samt noterade att ”hrr Scholander, Boklund, Edv. Bergh, Wallander, Billing, Rydberg, Ankarcrona80, Dietrichson och Sander”81 reste ”med samma bantåg”.82 Notisen beskriver en krets som hade stort inflytande i den svenska konstvärlden. Kungen var en centralperson i svenskt konstliv. Han målade själv, var kansler i Kungliga Akademien och hade nära kontakter med flera konstnärer.83. Dagarna innan konstnärsmötet öppnades ägde ett stort publicistmöte rum i Göteborg. Kän-da publicister från hela Sverige hade för andra året samlats för att diskutera gemensamma ämnen om pressens situation.84 Fyrtioen av landets främsta publicister var närvarande.85 Bland namnen märks Lars Johan Hierta och August Sohlman. Göteborgs Handels- och Sjö-

74 AB: 1869-04-20. En likalydande annons infördes sex dagar senare. 75 AB: Annons: ”INBJUDNING”, 1869-01-22. 76 AB: Den stundande konstexpositionen i Göteborg, 1869-04-22. 77 Sandström 1981, s. 16. 78 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet., 1869-06-09. 79 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet., 1869-06-09. 80 Ankarcrona, Henrik (1831-1917), officer och konstnär, fick lektioner av Karl XV. Målare, orientalist. 81 Nils Fredrik Sander (1828-1900), konstforskare, amanuens på Nationalnuseum. 82 AB: Konungen afreste igår…, 1869-06-14, 83 Sven Eriksson: Karl XV, Stockholm 1954, s. 367. 84 AB: Annons ”Inbjudning”, 1869-05-19. 85 AB: Publicistmöte i Göteborg, 1869-06-14.

23

fartstidning representerades såväl av sin stridbare chefredaktör S.A. Hedlund, som av Viktor Rydberg.86 Rudolf Wall, som hade inlett Dagens Nyheters stora framgång, var där liksom bokhandlare Albert Bonnier. På deltagarlistan fanns också Harald Wieselgren, redaktör för N.I.T. Vid sidan om artiklarna om publicistmötet stod nyheter och referat från det ”sjette all-männa läraremötet i Upsala” 87 och från ett nordiskt studentmöte i Kristiania.88 Den aktiva borgerligheten höll på att konsolidera sig på flera fronter. Konstnärsmötet, ”… offentligen och med ordets makt…” Tre dagars diskussioner Konstnärsmötet ägde rum i elementarläroverket. Landshövdingen i Göteborg, greve Albert Ehrensvärd, inledde mötet med ett tal. Den här dagen var Richard Gustafsson Aftonbladets referent.89 I hans artikel beskrivs hur landshövdingen satt på den estrad där kungen och ”be-

86 1893 kallades denne diktare och författare till den Bergska professuren vid Stockholms högskola. Lärostolen ägs idag av Stockholms universitet och är en av professurerna vid konstvetenskapliga fakulteten, www.arthistory.su.se, Institutionens historia. 87 AB: Läraremötet i Upsala, 1869-06-16. 88 AB: Konstnärsmötet i Göteborg, telegram, 1869-06-14. 89 Richard Gustafsson (1874- 1918), journalist och politiker. Startade den populära tidskriften Kasper, 4 000 ex., som han utgav till sin död. Han satt två perioder i riksdagen, arbetarvänlig liberal. Johannesson 2001, s. 208.

Bild 4. Öppnandet av det skandinaviska konstnärsmötet i Göteborg. Illustration ur Ny Illustrerad Tidning, nr 26, 26 juni 1869.

24

styrelsen” hade sina platser. Konstnärerna satt på bänkar nere i salen och ”kring väggarne och uppe på läktaren taga damerna plats som lefvande blomsterguirlander.” 90 Tidningen redovisar utförligt talet där landshövdingen påminde om skälen till att mötet samlats:

- att följa upp mötet i Stockholm 1866 och föra fram Göteborg som ett konstcentrum. - att sammanföra Nordens konstnärer och konstintresserade och verka för den nordiska

konstens framtid. - att få ”offentligen och med ordets makt”, alltså i en öppen muntlig diskussion, till-

gänglig för alla, kunna diskutera konstens aktuella frågor. - med en utställning visa folket att konstnären ”lefde och kände med det”. - uppmuntra kommande generationers intresse för konst och att därmed lyfta befolk-

ningen till att ”uppfatta konstens uppgift”. 91 Sedan startade mötet. Aftonbladet refererar under tre dagar diskussionerna om de nio dis-kussionsfrågorna och talarnas inlägg behandlas utförligt. Deltagarna hade inte lång tid på sig, nio omfattande frågor skulle behandlas på tre dagar.92 Mötet fick delas upp i olika grupper.

De nio frågorna var: 1. Huru bör det nationella i konsten förstås? Bör konsten sträfva att i sina alster företrädesvis framställa det nationella? 2. Kan en sjelfständig nordisk byggnads-konst utbildas på grundvalen af förhandenvarande minnesmärken? 3. Kan en na-tionell nordisk bildhuggarekonst sjelfständigt utbildas ur Nordens saga, lif och folktyp? 4. Huru bör inom konsten naturhärmningen förenas med konstens kraf på idealitet? 5. På hvilka vägar bör man sträfva att vinna tillämpning och användning af den sköna konsten i det dagliga lifvet? 6. Hvilka äro de åtgärder, som kunna kraftigast befrämja allmänhetens smak och sinne för skön konst? 7. Hvilket infly-tande hafva konstföreningarne utöfvat på den bildande konstens utveckling? Huru skulle genom dem en vexelverkan och närmre förbindelse kunna åstadkommas mellan de nordiska ländernas konstidkare? 8. Huru bör undervisningen i ritkons-ten rätteligen anordnas uti skolorna? 9. Hurudan är ritlärarens ställning i de tre nordiska länderna, och hurudan bör den vara?

I den första långa diskussionen om ”konsten i sina alster borde företrädesvis framställa det nationella” deltog främst svenskar, där August Sohlman, som var skandinavist, var en av de mest aktiva. Inte oväntat argumenterade han starkt för konstens samhörighet med Norden. Diskussionsmönstret upprepade sig under mötesdagarna. Ett fåtal personer deltar i själva dis-kussionen, de flesta av dem var väl kända namn. Inte många konstnärer begärde ordet. Afton-

90 AB: Bref från Göteborg, 1869-06-17. 91 AB: Konstnärsmötet i Göteborg, 1869-06-16. 92 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet, 1896-06-09.

25

bladet beredde sina läsare möjlighet att följa argumentationen i de utförliga referaten, en del var mer än en tryckspalt långa. Konstnärsmötet - konkreta resultat När Aftonbladet fjorton dagar efter mötets avslutande publicerade en värderande kommentar sker det i en utförlig artikel.93 Den var undertecknad av signaturen ”–rn.94 Skribenten är posi-tiv till mötets fokusering på det nordiska, men är litet garderad när det gäller delar av debat-tens alltför exalterade nordiska tonlägen; dock varnar han för att överge anknytningen till Norden. ”Det är konstnärsemigrationen som varit särskildt den svenska konstens digerdöd upprepade gånger.” Han uppmärksammar särskilt diskussionen om konst och konstindustri och instämmer i tanken att konstnärerna måste inse de nära band de har till hantverket, ”indu-strien”. Vad gäller diskussionen om konstföreningarna understryker han att föreningarna inte skall köpa konst för att stödja omogna konstnärer. De bör i stället få stipendier och utbildning. Inte heller skall man uppmuntra köp av bara små konstverk utan uppmuntra till större verk. Han påpekade att mötet förutom gemensam diskussion och förbrödring också lett till ge-mensamma praktiska förslag:

- de statliga museerna i Norden bör få höjda anslag för att köpa in konst från dea nordiska länderna.

- en fornminnesförening bör instiftas i Stockholm. - konstföreningarna i de nordiska huvudstäderna bör samarbeta. - en ansökan till de nordiska regeringarna om stöd till fraktkostnader på tåg och ångfartyg

för att skicka konst. - nordiska konstmöten bör hållas vart tredje år i en av de nordiska huvudstäderna; en kom-

mitté bildades under mötet. Ett öppet möte, men få talade I skildringarna från mötesdiskussionerna refererades inlägg från redan mycket kända konstnä-rer eller kulturprofiler som August Sohlman. Publiken var i spalterna en tyst, namnlös grupp. Vad Aftonbladet inte berörde var att konstnärerna utgjorde en minoritet. I deltagarlistorna från mötet fanns såväl en stark representation från det kapitalstarka och inflytelserika näringslivet i Göteborg som uppslutning från det offentliga samhällslivet. Flera av stadens inflytelserika publicister var där, liksom officerare och ämbetsmän.95 Deltagarlistorna vid konstnärsmötet omfattade något över femhundra personer.96 Om man ser mötet ur ett konstnärsperspektiv, hade konstnärerna haft möjlighet att inom de egna leden föra en fackdiskussion, de var en professionell yrkesgrupp vars frågor visades upp. Av tidningens referat att döma var det inte många enskilda konstnärer som deltog i debatterna. Men även om de inte var många så var de etablerade. Artiklarna visade att landet hade en klart definierad kår av professionella konstnärer. Denna stora manifestation av konsten och

93 AB: Tillbakablick på första skandinaviska konstnärsmötet, 1869-06-30. 94 Eichorn, Christopher, (1837 – 89) biblioteksman, konstkännare, författare. Svenska Män och kvinnor, 2, Stock holm 1944. Uppslagsord: Eichhorn, Chistopher. 95 Bo Grandien: Rönndruvans glöd, Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet, Stockholm 1987. 96 Förhandlingar vid konstnärs- och ritläraremötet i Göteborg 1869.

26

konstnärernas plats i samhället skedde i Göteborg, utanför huvudstaden och Akademien. Vis-serligen var flera av konstnärerna professorer vid Akademien, men de deltog i ett arrange-mang som visade upp sig i de rika köpmännens främsta handelsstad utanför Stockholm. I den artikel som i januari tog upp frågan om ändrade utställningsprinciper för Konstföre-ningen, syns den diskussion om konstnärernas behov av försörjning och den marknad som var en förutsättning. Under mötets samlingar kan man anta att konstnärsgruppen blev klart på-mind om vem som var dess framtida kundgrupp, den borgerlighet som fick allt bättre ekono-miska möjligheter att etablera sig som köpare med ambitionen att skaffa konst som var accep-terad som ”god” på nationell nivå. Den borgerliga konstpubliken och kungens roll Mötet i Göteborg skulle kunna ses som att också konstens lekmannaföreträdare i det borgerli-ga samhället ville synas på konstscenen. Med Habermas ord ville de få till stånd en medbor-gerlig diskussion, denna gång om konstens roll i samhället. Även om det var mest professio-nella konstauktoriteter som talade under mötet så visade lekmannaintresset sin tyngd både genom att konstföreningen arrangerade och att så många enskilda människor hade anmält sig. Deltagarna markerade sig både som en kvalificerad närvarande publik och som en köpstark kundgrupp. Kungen, Karl XV, satt under förhandlingarna på en upphöjd estrad i solennitetssalen. Han var en av konstens centralfigurer i landet. Kungen hade stort konstnärligt intresse, han målade själv på något som förefaller vara god/acceptabel amatörnivå, han hade ivrat för Nationalmu-seums tillkomst och stödde flera konstnärer som också ingick i hans egen umgängeskrets.97 Kungahuset och hovet var en av de stora konstbeställarna i landet.98 Kungen hade varit kans-ler för Konstakademien och skänkte vid sin död en stor del av sin konstsamling till National-museum. På konstutställningen var ”Nr 1” i katalogen av kungens hand, liksom ytterligare två verk. Signaturen ”Richard” kommenterade: De ”hänga där som ett uttalande att kungen är en vän af konsten, men göra icke anspråk på att väcka intresse som konstverk af någon betydelse.”99 Kungen hade varit starkt engagerad för skandinavismen. Georg Nordensvan uttryckte kungens konstsyn så här: ”Karl XV gav villigt sitt stöd åt den svenska konstens uppgift att förhärliga fosterlandet och dess fornsägner…”.100 Man kan utgå från att denna nordiska utställning inte kommit till utan hans medgivande.101 Kungen markerade sitt gillande genom sin höga närva-ro på mötesestraden. Man kan undra hur han uppfattade de tydliga tecken på förändring som både mötet och utställningen innebar. Kungens uppmuntran och stöd till konstnärerna hade haft stor betydel-se.102 Initiativtagarna till det möte han besökte var en konstförening, utställningen var inte lokaliserad till hovets närhet, vare sig geografiskt eller socialt. Den borgerliga kundgrupp som skulle bli konstens stora beställare satt utbredd framför hans fötter. Kungen och hovet bör rimligen ha sett att de kungliga beställningarna skulle få konkurrens.

97 Nordensvan 1928, inlaga före s. 1. 98 Söderlind 1993, s. 61, 99 AB: Bref från Göteborg, 1869-06-19. 100 Nordensvan 1928, s. 2. 101 Bo Grandien framför åsikten att kungen varit den drivande kraften bakom mötet. Grandien, Stockholm 1987, s. 176. 102 Bo Lindwall: Då och Nu, Svenska konstliv under 150 år, Stockholm 1982, s. 38.

27

Bild 5. Den högtidliga avtäckningen i Lorensbergsparken i Göteborg av Johan Petter Molins bronsbyst av skalden Anders Wadman. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, ”efter en skizz av A. M. tecknad af A. G. Haf-ström. 4 september 1869, nr 27,s. 213.

I de konkreta slutsatserna från mötet syns den process mot konstens professionalisering som Habermas beskrivit. Mötet hade fattat ett beslut om att konstföreningarna fastare borde etablera sig i de nordiska länderna. Därmed skulle kunna följa en breddning av allmänhetens möjlighet att bli en kvalificerad publik. I förslaget om höjda anslag till de statliga museerna för inköp av nordisk konst syns en utveckling som enligt Habermas teori pekar förbi de priva-ta borgerliga initiativ som konstföreningarna innebar. Mötet önskade att staten skulle subven-tionera frakter och inköp av konst. I och med ett sådant steg skulle borgerligheten avstå från en del av sitt självständiga utrymme. Det sista steget i Habermas teori, borgerlighetens sön-derfall, skulle vara påbörjat. Dagarna i Göteborg avslutades med statyinvigning. Skulptören Johan Petter Molin hade under våren arbetat på en ”kolossal byst” som hade beställts av sällskapsorden Par Bricole.103 Den avbildade den populäre skalden Johan Anders Wadman.104 Under festliga former samla-des nu den högtidsklädda publiken till avtäckande av statyn i Lorensbergsparken. Till evene-manget hade August Söderman skrivit en festkantat.105

103 AB: Konstnotis, 1869-02-03. 104 Johan Anders Wadman (1777-1837), skald och ordensbroder i Par Bricole. Nordisk Familjebok 1893. Uppslagsord: Wadman Johan Anders. 105 AB: Bref från Göteborg,1869-06-19.

28

Artiklarna om konstnärsmötet När landshövdingen, greve Ehrensvärd, inledde konstnärsmötet påpekade han att arrangörer-nas ambition var att diskutera konsten ”offentligen och med ordets makt”. Aftonbladet med-verkade till att uppfylla detta mål. Tidningen gav oerhört stort spaltutrymme åt att referera både frågeställningar och mötesdiskussioner. Det visar på en vilja att göra debatten tillgänglig för läsarna/publiken. Detta uppfyller ett av de kriterier Habermas har ställt upp för diskussion i en borgerlig offentlighet, nämligen öppenheten. Man utbytte åsikter ”offentligen” och i en fri diskussion ”med ordets makt”. I och med den utförliga redovisningen av landshövdingens tal fick läsarna god information om de aktuella frågor om konst som arrangörerna ville lyfta fram. Som framgått tidigare stöd-de Aftonbladet mötets allmänna inriktning för att ge konsten en större publik med den diversi-fiering av konstscenen som det skulle medföra i form av fler aktörer, både i form av fler konstproducenter och nya konstkonsumenter. Men samtidigt ser man att tidningen uppmärksammade inlägg främst av välkända personer. De inlägg som gjordes av andra talare får litet utrymme och inte heller skrivs något om att så många deltagare ur lägre eller högre borgerlighet hade anmält sig. Många av namnen var sä-kert kända för referenterna, men enkelspårigheten i bevakningen är tydlig. Ett liknande teck-en är att tidningen, som gav så stort utrymme åt både mötet och konstutställningen, helt kort i en liten notis i januari nämnde att det var konstföreningen och kulturpersoner i Göteborg som stod bakom.106 Den första annonsen som publicerades samma dag, var undertecknad av tolv personer.107 Inga hänvisningar till detta finns i kommande artiklar. Det kan tas som ett tecken på att ”alla” kände varandra. Och den som inte kände till de inre cirklarna blev utan besked, åtminstone i Aftonbladets många fortsatta artiklar som kom efter april. Tidningen hade ambi-tionen till öppenhet men satt här kvar i tidens elittänkande. Därmed fick en del av mötesredo-visningen en exkluderande effekt. Tidningen visade en dubbel hållning. Å ena sidan stödde Aftonbladet läsarnas rätt till information i konstfrågor genom att ha en bred bevakning, å andra sidan skrev man inte om alla deltagargrupper när de fanns på plats. Skribenterna kunde ännu inte tillämpa en praktik som gjorde hela publiken närvarande i artiklarna. Signaturen ”-rn”, Christopher Eichhorn, var i sin slutsummering positiv till de flesta förslag som mötet lett fram till. Med gillande återger han besluten om fraktstöd och samarbete för att sprida konst. Utförlig är han i sitt stöd för en inköpspolitik för konstföreningarna. Det skulle kunna medföra en sådan professionalisering av konsten som Habermas har diskuterat och som leder till att konst blir kulturprodukter på en marknad för privatpersoner. Richard Gustafsson var rak i sina kommentarer om kungens medverkan i mötet och utställ-ningen. Tidningen kände sig uppenbart oförhindrad att ta in material som visade på kunga-maktens minskande betydelse i konstsammanhang. Det fanns ingen devot hållning inför kungen eller hovet och tidningen gav skribentens reflektioner fritt spelrum. Materialet från mötesdagarna handlar både om staten och den borgerliga offentligheten. Kungen sitter på hedersplatsen men uppenbart är att hovet inte har tolkningsmonopol i konst-frågor. Borgerligheten hade genom sitt stora deltagande konstituerat sig både som konstintres-

106 I notisen nämndes ”landshövdingen, stadens konstförenings styrelse samt hrr C. Waern, J.J. Dickson, Viktor Rydberg m. fl.”, AB: Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg, 1869-01-22. 107 I mötesarrangörernas enspaltiga annons nämndes Alb. Ehrensvärd, P.Wieselgren, C. F Waern, B. E. Dahl- gren, J. J. Dickson, Edv. Magnus och Victor Rydberg. Bland under tecknarna för konstföreningens styrelse står S.A. Hedlund och G. Saloman. AB: Annons ”INBJUDNING”, 1869-01-22.

29

serade individer och som framtida kundgrupp. Aftonbladet hade i hög grad stött utvecklingen. Tidningen hade skickat sina mest framstående skribenter till Göteborg och givit mycket stort utrymme för mötesreferaten. I princip fick hela läsekretsen tillgång till allt som sades, den blev på det sättet en närvarande publik. Aftonbladet hade fungerat som en borgerlig offentlig-het. Den skandinaviska konstutställningen En utställning av bildning och kultur Konstnärsmötet var den ena delen av Göteborgssammankomsten, den skandinaviska konstut-ställningen var den andra. Aftonbladet rapporterade från denna genom många allmänna ny-hetstexter. Under veckorna fram till utställningsdagen levererade Aftonbladet kontinuerliga rapporter om vilka konstnärer som skulle ställa ut och förteckningar över verken. Kåsören ”Richard” var på plats och återgav stämningar och intryck. Till detta material fanns sju långa artiklar som systematiserade och analyserade de utställda verken både under utställningstiden och efter. Dessa artiklar är inte signerade men det är sannolikt att det är kritikern och läraren i konsthistoria, August Sohlman, som hållit i pennan. (I ett följande avsnitt om August Sohl-mans sju ”bref” från Göteborg, finns närmare presentation.) Utställningen omfattade 565 verk, oljemålningar, akvareller, teckningar, kopparstick, gra-vyrer, arkitektritningar och elevarbeten. Sjuttio svenska konstnärer hade ställt ut, trettio var danskar, femton norrmän samt några konstnärer från Finland. Mindre utställningar med eng-elsk och tysk konst fanns också. Konsten ställdes ut i det nybyggda, slottslika elementarläroverket som väckte referenten ”Richards” beundran. Han frapperades av att byggnaden var så lik ett museum. Den som inte visste att det var en skola skulle kunna tro att den från början var tänkt för utställningar, tyckte han.108 Den stora ”solennitetsalen” en trappa upp var utställningens centrum. Där hängde de mest framstående verken från de nordiska länderna. För att komma dit gick besökarna upp genom den stora trapphallen. På ömse sidor om trappan hängde två kolossala kartonger av professor Winge.109 På övervåningen hängde ”i ett flertal salar och kabinett” verk av svenska och nors-ka konstnärer. Arrangörerna hade vinnlagt sig om arrangemangen. Väggarna i alla salarna hade under utställningstiden klätts med ”överdrag af brun kalikå” för att bättre lyfta fram de uppsatta alstrens förtjänster.110 På bottenvåningen hängde danska och finska verk, en mindre tysk utställning samt en utställning av ”nutida engelska målare”.111 I korridorerna visades ar-kitekt- och byggnadsritningar. Därtill hade hela gymnastiksalen upplåtits för alster från ut-bildningsanstalter i Sverige, Norge och Danmark.

108 AB: Bref från Göteborg, 1869-06-17. 109 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläreremötet, 1869-06-09. Verkens titlar eller motiv anges inte. 110 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. FÖRSTA BREFVET. 1869-06-16. 111 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet, 1869-06-09.

30

Bild 6. Den norska genremålaren Adolph Tidemans målning ”Bestemo-derns Brudekrone”. Xylografi ur Ny Illustrerad Tidning, nr 36, 4 septem-ber 1869 nr 36. s. 301.

Konstutställningen – en borgerlig arena Man kan se hur arrangörerna hade ansträngt sig för att göra utställningen till en manifestation både av staden Göteborgs framsteg och av konstens funktion som statusbärare för borgerlig-heten. Det nya läroverket var de borgerliga samhällsklassernas tecken på civilisationens fram-steg. Utställningslokalen hade en klart symbolisk laddning av bildning, kunskap och framsteg. Skribenten ”Richard” påpekade att de flesta verken hade visats tidigare, på utställningarna i Stockholm 1866 och på den stora världsutställning-en i Paris 1867.112 Vad gäller ambitionen att ställa ut många verk kan man anta att villigheten att ta emot tidigare verk från både Stockholm och Paris-utställningarna var ett grepp som användes för att markera Göteborgs och ut-ställningens status. En pe-dagogisk ambition att låta publiken få tillgång till ett stort material av etablerad konst borde rimligen också ha funnits. August Sohlman fram-höll i sina texter bl. a. det positiva i att flera målning-ar med stora mått pre-senteras.113 Det ansåg han positivt eftersom stora tav-lor ställer krav på omsorgs-fullt utförande och ”rikare komposition”.114 Dessa kommentarer har sannolikt sin grund i den diskussion som under åren förts om att konstföreningarna hade uppmuntrat omogna konstnärer vars produktion höll för låg nivå. Om valet av stora tavlor varit systematiskt betyder det att utställningsarrangörerna understöd-de denna kritik. Kritikernas kommentarer stödde professionaliseringen av konsten. Sammantaget kan man se hur utställningsarrangörerna i sitt val av såväl innehåll, ort, plats och arrangemang använt konsten som ett område för att markera borgerlighetens makt och inflytande.

112 AB: Bref från Göteborg, 1869-06-17. 113 AB: Den skandinaviska konstnärs- och ritlärarmötet, FÖRSTA BREFVET, 1869-06-16. 114 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. FÖRSTA BREFVET., 1869-06-16.

31

August Sohlmans sju ”bref” Med början under utställningen och också efter dess slut, presenterade Aftonbladet en över-siktlig konstkritisk bedömning i sju långa och utförliga artiklar. Skribenten presenteras inte, men sannolikheten är stor för att det är tidningens chefredaktör, kritikern och läraren i konst-historia August Sohlman som presenterade sina sakkunniga synpunkter på den nordiska kons-ten och dess utövare. Under många år hade han skrivit artiklar om konst i Aftonbladet. Han var tidningens ledande skribent, var akademisk lärare och sannolikt en av dem som värnade om konstens plats i tidningen. Artiklarna var disponerade som föreläsningar i konsthistoria, de följer indelningen i traditionella genrer. Argument för det nordiska i konsten, ett av August Sohlmans favoritteman, finns på flera ställen. Han tog ett helhetsgrepp och publicerade vid sju tillfällen under tre månader en genomgång av utställningen. Han kommenterade arbetena efter genre, möjligen efter katalogens indel-ning. Huvudrubriken var återkommande. De sju artikelrubrikerna gav besked om temat: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg.

FÖRSTA BREFVET Inledande öfversigt ANDRA BREFVET (Några synpunkter på Düsseldorf och den nordiska konsten) TREDJE BREFVET Våra Düsseldorfare FJERDE BREFVET Den af Düsseldorf oberoende genremålningen FEMTE BREFVET Historien – Porträttet SJETTE BREFVET Djur och död natur – Landskapet – Arkitekturen - Marinen SJUNDE BREFVET Utländska mästare. – Aqvareller. – Kopparstick och träsnideri. – Byggnadskonst – Undervisningsafdelningen. – Slutord

I det första brevet inleder August Sohlman med att gillande uppmärksamma ”taflornas me-rändels betydligare dimensioner”. Detta tyder på att konstnärerna ”har målat icke blott för en konstförständig publik, utan också med afseende på en god och liberal marknad.”115 Tre brev har Düsseldorfmåleriet som underliggande tema. Düsseldorf har tvingat in genre- och naturmåleri i ett manér som inte givit utrymme för det naturliga och friska och som sak-nar rötter i det fosterländska livet och den nordiska naturen.116 I samma artikel kommenteras de stora Düsseldorfmålarna Tidemand117 och Gude118, med all respekt, men deras inflytande anses ha hämmat utvecklingen. Tidemans senaste stora tavla Bestemoderns brudekrone får dock hans gillande.119 En positiv utveckling kan enligt skribenten skönjas när flera svenska konstnärer vänt sig mot Paris, en utveckling till stort gagn.120 Det allt mer uppmärksammande måleriet från Mün-chen, med ”intend. Boklund”121 i spetsen får också hans godkännande.122

115 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FÖRSTA BREFVET, 1869-06-16. 116 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. ANDRA BREFVET, 1869-06-22. 117 AdolphTidemand (1814-76), norsk genremålare. 118 Hans Gude (1825-1903), norsk landskaps- och genremålare. 119 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, TREDJE BREFVET, 1869-07-02. 120 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FJERDE BREFVET, 1869-07-05. 121 Johan Boklund (1817-80), historie-, genre- och porträttmålare. Intendent på Nationalmuseum, senare hovin- tendent. 122 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FJERDE BREFVET, 1869-07-05.

32

Det svenska historiemåleriet har varit undanträngt av Düsseldorfmåleriet, men författaren ser en klar ljusning vid horisonten med två yngre målare.123 Han framhåller August Malmström och Mårten Eskil Winge som är inspirerade av saga och sägen.124 I samma artikel lyfts också porträttmålare fram.125 De är den unge men begåvade Gustaf von Rosen och Amalia Linde-gren vars verk noteras som ”det bästa af vad utställningen bjuder”. I hennes klass är också ”fru Jerichou”, dvs. den tidigare nämnda danska konstnären Elisabeth Jerichou. För landskapsmåleriet ser framtiden också god ut.126 Edvard Bergh framhålls som den kla-rast lysande stjärnan, med Alfred Wahlberg och Gustaf Rydberg som goda, men inte lika goda, efterföljare.127 Den konstyttring som därtill får mest uppskattning är Egron Lund-grens128 akvareller, Ny Illustrerad Tidnings xylografiska ateljé, Carolina Weydenhayns trä-snitt och Lea Ahlborns129 medaljkonst. Anknuten till den stora utställningen var avdelningar med tysk och engelsk konst. Den eng-elska utställningen var ”hr. R. Dicksons samling”.130 August Sohlman kommenterar de 52 verken ”af den nya engelska skolan”.131 Han konstaterar att ”individualismen i hela sin ut-sträckning utgör lösen för engelsmännen i konsten”. En tavla av Turner finner han ”fri från alla kompositionens och färgläggningens förutsättningar”, något som ”utmärker en stor char-latan, såvitdt det ej häntyder på dårhushjonet”.132 August Sohlman var positiv till den friare målning som vändningen mot Paris innebar, men att acceptera upplösningen av kompositio-nen i Turners verk, det kunde han inte. Det var den nordiska konsten som var utställningens tema och i sin avslutningskommentar var August Sohlman positiv. Utställningen har ”i allas hjertan styrkt ett medvetande, det om Nordens andliga enhet”. August Sohlman hade i många år ivrat för skandinavismen. I en le-darartikel noterade han att de som deltog i utställningen ”representerade något gemensamt, att det verkligen finnes någonting, som i motsats till det främmande, kan kallas nordisk konst”.133 Dessa ”sju bref” är dels en dagsrapport om den etablerade konsten i Sverige, dels en de-monstration av Aftonbladets och August Sohlmans roll som konstdomare. Han vågar gå emot Düsseldorf och de uppburna konstnärerna Gude och Tidemand i rätt raka ord. Men det är den etablerade akademiska koden som gäller. Dock pekar han på konstens öppning mot Paris vil-ket kan tyda på en beredskap för ett framtida öppnare friluftsmåleri som avlägsnar sig från den bundna akademiska undervisningen. Man kan konstatera att han disponerade sin kritik efter den klassiska genreindelningen. Det kan naturligtvis bero på att han helt enkelt följde katalogens traditionella disposition, men också på att hans egen tankevärld varit starkt bunden till denna klassiska uppdelning134.

123 August Malmström (1829-1901) tecknare. illustratör, genre- och historiemålare, direktör för KA. Mårten Eskil Winge (1825-1896), historiemålare. 124 AB: Den skandinaviska konstutställningen, FEMTE BREFVET, 1869-07-19. 125 Gustaf von Rosen (1843-1923), porträtt- och historiemålare. 126 Alfred Wahlberg (1834-1906), landskapsmålare. 127 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJETTE BREFVET, 1869-08-03. 128 Egron Lundgren (1815-75) tecknare, målare. 129 Lea Ahlborn (1826-97), mynt- och medaljgravör. 130 AB: Bref från Göteborg. 1869-06-17. 131 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJUNDE BREFVET, 1869-08-07. 132 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJUNDE BREFVET, 1869-08-07. 133 AB: STOCKHOLM den 23 Juni. Osignerade ledare, 1869-06-23. 134 Dan Karlholm har visat konstkatalogernas och handböckernas betydelse för att skapa en europeisk konstsyn. Dan Karlholm: Handböckernas konsthistoria, Om skapandet av ”allmän konsthistoria” i Tyskland under 1800 – talet. Eslöv 1996, s. 30.

33

Bild 7. August Sohl-mans första "bref". 16 juni 1869.

Samtidigt använder han spalterna för egen agitation om det fornnor-diska i konsten. Han är en tudelad konstdomare. Å ena sidan ägnar han sig i ”brefven” åt inre revision av konstvärlden i och med sina uppgö-relser med Tidemand och Gude och med Düsseldorf, men sin egen agitation för det fornnordiska fortsätter han. Å andra sidan är han sam-tidigt den undervisande och docerande som lär läsekretsen hur kanon för den etablerade konsten ser ut. Han gör inga brott mot den akade-miska konsten utan stöder gällande ramar. ”Brefven” är ett kompendi-um om vad som gäller. Artiklarna om konstutställningen I flera inslag under konstutställningen ser man sådana tecken som Ha-bermas iakttagit. Själva utställningspubliken är just en sådan grupp av fritt deltagande privatpersoner som definierar en borgerlig offentlighet. Konsten är frigjord från hovet, den produceras för en marknad och en kader av privata konstköpare finns på plats. Aftonbladet hade satsat stora resurser för att medverka också i denna process. Fyra skribenter var på plats och den mest kände av dem, Au-gust Sohlman, skrev konstkritiska ”bref” som trycktes också månader-na efter utställningen. I August Sohlmans inlägg finns synen att konsten var en viktig ange-lägenhet för hela folket. Konsten hade sitt ursprung hos detta gemen-samma folk och kunde bara utvecklas i samklang med det. Tanken om den nordiska enheten var ett utflöde av tanken om samband mellan folk av gemensamt ursprung. Man skulle kunna säga att denna av känslor drivna romantisk/politiska syn samvarierar med Habermas beskrivning av hur de fria enskilda individer samlas för att diskutera sina egna pri-vata upplevelser och känslor. Att också konstutställningen var ett stort öppet medborgerligt arrangemang, ett fundament i Habermas teori, var helt i linje med tidningens mångåriga kamp för medborgarinflytande. Som tidigare påpekats talade August Sohlman med uppskattning om att det var till formatet stora konstverk som ställdes ut. Hänvisningen sker i positiva ordalag och ingenstans finns kritiska tongångar. Chris-topher Eichhorn talade med gillande om nordiskt samarbete och frakt-bidrag. Aftonbladets ledning, läs August Sohlman, hade säkert en mycket klar uppfattning om vilken utveckling på konstens område som man kunde vara med och påverka så att den medborgerliga kundgrup-pen växte. Det bör ha varit en självklar konsekvens av Aftonbladets liberala hållning till medborgarinflytande och fritt flöde av handel att understödja också en fri konstmarknad. Sett i detta perspektiv kan man se konstutställningen som ett utbud av varor. Den göteborgska publiken kunde sakta flanera i gymnasiets salar och korridorer och gör sina val. Så småningom kunde de genom sina egna plånböcker bestämma var tavlorna skulle hamna. 250 verk

34

var till salu.135 Förvisso var det en liten del av publiken som hade råd att köpa konsten, den överväldigande del av befolkningen hade över huvud taget inte resurser att vare sig kunna få se eller köpa något, men i princip hade de möjligheten. Det är ett viktigt element i Habermas samhälleliga teoribygge. När August Sohlman i sju artiklar gjorde sin stora genomgång av den utställda konsten, utgick han ifrån att de enskilda verken hängde där på sina konstnärliga meriter, de är inte re-presentanter för någon samhällelig konstsmak, styrd av hovet eller aristokratin. August Sohl-man själv talade utifrån en traditionell akademisk konstsyn men poängen är här att konstver-ken är utvalda av en beslutande grupp, konstföreningen i Göteborg, som agerade på eget upp-drag, inte som ombud för makten. I sina bedömningar agerade August Sohlman som ombud och vägledare för publiken. Dock är han inte en neutral informatör; han agiterar för sin egen smak och uppfattning.

135 Tidningen rapporterade i augusti att 80 oljemålningar blivit köpta. AB: Konstexpositionen i Göteborg, 1869- 08-09.

Bild 8. August Malmströms målning ”Kung Heimer och Aslög”, ett nordiskt motiv på konstutställningen i Göteborg. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, 24 juli 1869, nr 30, s. 236.

35

Kritiker, kritik och publik En kunnig kritikerkår Under året producerar sig fyra identifierbara konstskribenter i Aftonbladet. Enligt tidens jour-nalistiska tradition presenteras de inte med namn i anslutning till texten. Tre framträder under pseudonym. I ett fall presenteras inte kritikern alls, nämligen i fallet med August Sohlman och de sju ”brefven” från konstutställningen i Göteborg. Fyra tunga namn ”Hilarius”, som i januari skrev de öppenhjärtiga kommentarerna om Konstföreningens framti-da hängningspolicy, var alltså skriftställaren Claës Lundin. Han var sedan många år medarbe-tare i flera tidningar i Stockholm. Detta år hade han återkommit till Stockholm efter en period som Pariskorrespondent för flera svenska tidningar och tidskrifter. Han var en erfaren skribent och ett respekterat namn i Stockholms kulturkretsar. Signaturen ”-rn.”, som kommenterade uppföljningen av konstnärsmötet och dess resultat, var alltså Christopher Eichhorn. Vid sidan som sina konstnärliga och litterära engagemang skrev han 1864-69 många av Aftonbladets teaterrecensioner. Signaturen ”Richard”, Richard Gustafsson, som bevakade konstutställningen, var en av Aftonbladets företrädare vid publicistmötet dagarna innan.136 Som tidigare nämnts var han skribent och liberal politiker. Aftonbladets chefredaktör, August Sohlman var den fjärde i kritikergruppen. Han hade varit lärare i konsthistoria vid Konstakademien i 18 år och slutade där året före Göteborgsutställl-ningen. Han hade under åren också skrivit många konstartiklar i Aftonbladet. Efter den stora journalistiska insatsen under göteborgstiden fortsatte Aftonbladet under hös-ten sin konstbevakning på vanligt sätt med konstnotiser. Några större inlägg publicerades inte. Det hade kanske sin orsak i att August Sohlman fick ägna mycket tid åt tidningens finanser. Ekonomin var aldrig stark och när upplagan minskade 1865, blev det svårt att få ekonomisk stabilitet.137 I slutet av hösten 1869 fick August Sohlman sälja delar av sina aktier i tidningen och för en tid dra sig tillbaka.138 Han återkom i ledningen på våren 1870. Att Aftonbladet ansåg konsten vara en viktig arena visar sig i att man använder sig av kriti-ker med kvalificerad erfarenhet och hög status. Aftonbladets redaktion visste att man hade en välutbildad läsekrets. Som tidigare påpekats kan man utgå från att en del av läsarna hade till-gång till bokverk, kalendrar och reproduktionsportföljer med goda illustrationer. Det var en läsekrets med förväntningar på att få kvalificerad information. Aftonbladet gick dem till mötes genom att använda tidens framstående konstkännare som skribenter.

136 AB: Publicistmötet i Göteborg, 1869-06-14. 137 Johannesson 2001, s. 137. 138 Den 11 oktober 1869 inleddes tidningen på ledarplats med en lång artikel undertecknad av August Sohlman. Den bör jade: ”För viktiga enskilda angelägenheters skull har undertecknad beslutit sig för att ifrån och med denna dag frånträda hufudredaktörsbefattningen för denna tidning.” AB: ledare utan rubrik, 1869-10-11.

36

Närhet mellan kritik och publik När publiken växer kommer behovet av en konstdomare, säger Jürgen Habermas. Konstdoma-ren är experten som vägleder publiken. August Sohlman fungerade i denna position under Göteborgsutställningen, även om han samtidigt värnade om en akademisk konstsyn. Som tidigare sagts är de flesta konstnotiser som löpande publiceras under året ren faktain-formation. Det finns sällan introduktion eller förklaringar till det material som presenteras. Någon kritikerbedömning ges det inte utrymme för. Man skulle kunna ta det till intäkt för att tidningen helt enkelt inte hade ambitionen att på ett kvalificerat sätt informera publiken, men mer sannolikt är att journalistiken ännu inte var tillräckligt utvecklad. Ett annat och samman-hängande skäl kan vara att resurserna helt enkelt inte räckte till. Men även om det inte finns ett direkt tilltal är publiken på ett sätt närvarande i och med att materialet skrevs som returin-formation. (Inom journalistiken används detta begrepp om texter som beskriver sådana hän-delser som inte är en nyhet för läsaren och som behandlar ett ämne eller händelse som läsarna själva varit med om.). I avsnittet om bildkällor påpekades att en del av publiken, den som bodde i Stockholm, faktiskt hade kunnat uppleva samma bilder som skribenten, antingen ge-nom eget besök eller genom den virtuella salong som N.I.T. utgjorde. Aftonbladets läsare var inte en okänd masspublik. I det här perspektivet skulle man kunna säga att notismaterialet bekräftar publikens kulturella men inte geografiska närhet till redaktionen, grupperna var väl kända för varandra. Utöver konstnotiserna fanns det på allmän plats inte många artiklar om särskilda konstäm-nen eller kritiska inlägg. Situationen skilde sig från tiden i Göteborg då inläggen är fler. Men både ”Hilarius” tidiga inlägg i januari och texterna från Göteborg ger utrymme för kritik. Det vittnar om att tidningen då fungerar som en kanal för åsikter och kommentarer om konst även om kommunikationen än så länge är enkelriktad. Publiken kunde inte ge sina egna åsikter till känna. För att tala med Habermas ord har Aftonbladet rollen av konstdomare som meddelade sina åsikter till en mottagande publik. Men som led i en utvecklingsprocess hade konstkritiken effekten att tidningen byggde upp publikens kunnande. Ännu var Aftonbladets spalter inte öppna för publiken i en direkt dialog men tidningen medverkar till att konstruera en kunnig publik som, i ett tekniskt mer utvecklat samhälle, skulle kunnat göra sina röster hörda i en borgerlig offentlighet.

37

Avslutande sammanfattning Att genom Aftonbladets artiklar studera konsten i Sverige under mitten av 1800-talet, har givit inblickar i ett samhälle på väg från jordbrukarsamhället mot moderna stadsbildningar. Det stora industriella genombrottet tre decennier senare skulle i grunden förändra samhället. Enligt Jürgen Habermas växer den borgerliga offentligheten fram när den fria marknaden skapar behov av öppen information och fritt meningsutbyte. Att använda hans teori för att studera konstlivet i Sverige, så som de skildrats i Aftonbladets spalter under 1869, har varit mycket fruktbart. Teorin har fungerat väl både för att förstå långsiktiga processer och för att studera mikrohändelser som konstmötet och konstutställningen i Göteborg. Undersökningen har visat att Aftonbladet, inom de snäva ramar som fanns för distribution och journalistik, genom sina konstnotiser hade en kontinuerlig bevakning av konstutbudet under året. Artiklarna täcker alla typer av konst, både bildkonst och skulptur. Tidningen upp-märksammade ett representativt urval av de konstnärer som var verksamma i landet. Dagstidningarna kunde vid denna tid inte trycka konstbilder. En inventering har visat att Aftonbladet sannolikt har använt den över hela landet lästa tidskriften Ny Illustrerad Tidning, som en bildkälla. Ytterligare bildkällor, särskilt utställningarna i konstföreningens lokaler, fanns för den del av läsekretsen som bodde i Stockholm. Kulturpubliken var liten och redak-tionen hade nära relationer till den. Redaktionen hade inte begränsat urvalet till någon särskild konstriktning eller särskild konstnärsgrupp. Konstartiklarna blev därmed kulturprodukter som i princip var tillgängliga för alla läsare, en viktig del i Habermas beskrivning av hur borgerligheten skapade sig ett fritt rum för meningsutbyte. Aftonbladets rapportering från både konstnärsmötet i Göteborg och den stora nordiska konstutställning som var kopplad till det, har gjort det möjligt att studera skeendet på detalje-rad nivå. Artiklarna från konstnärsmötet visar konstens utveckling mot en fri marknad. Att de svens-ka konstnärernas frigörelse från hov och kungamakt har börjat, syns både i att konstnärerna samlats till ett möte för att diskutera gemensamma frågor och i att arrangören var en konstfö-rening i det ekonomiskt starka Göteborg. Konstnärsgruppen agerar som professionella yrkes-utövare. Mötet var öppet och i lokalen satt medborgare som hade rätt och möjlighet att följa och delta i förhandlingarna. Publiken var ganska tyst men hade möjlighet att delta. Mötet kan ses som en illustration av hur statens och kungamaktens påverkan på konstlivet minskar och borgerlighetens utrymme ökar. Aftonbladet följde med gillande utvecklingen. Konstutställningen bidrog till denna utveckling. Den starka borgerligheten hade arrangerat en utställning av bildning och kultur som en vision av maktförhållandena i den framtida kul-turutvecklingen. I sju stora artiklar anmäler Aftonbladets chefredaktör, konsthistorikern Au-gust Sohlman den utställda konsten. Habermas har påpekat att konstdomaren utvecklas som informationsförmedlare mellan publiken och konsten. I Aftonbladets artiklar från konstutställ-ningen fyller August Sohlman denna roll. Han är den som både informerar och uppfostrar läsarna om den konst som hängde på utställningens väggar. Även om det inte fanns någon kanal för direkt dialog mellan läsarna och redaktionen var tidningen mycket medveten om sin publik. Man använde kunniga kritiker och visade därmed både respekt för läsekretsen och bidrog till att förse den med instrument för konstupplevelser. Därmed skapades underlag för publiken att delta i en fri jämbördig dialog.

38

Läsarna tillhörde en ekonomisk och kulturell elit där stockholmspubliken var en kärna. Men uttryckt i Habermas termer kan man ändå säga att Aftonbladets konstartiklar riktar sig till en allmän publik. Presentation och urval var inte exkluderande, det var i princip möjligt för alla privatpersoner att ta del. Det är allmänintresset, publiken, som är Aftonbladets utgångspunkt. Läsekretsen kunde genom Aftonbladets spalter få kunskap om den konst som producerats för en öppen marknad i landet. Läsarna var en publik av fria individer som kunde få ett per-sonligt förhållande till konst och konstupplevelser och skaffa sig egna åsikter. Därmed kunde Aftonbladet på konstens område fungera som en borgerlig offentlighet.

39

Källor och litteratur Otryckta källor STOCKHOLM Kungliga Biblioteket Sohlmanska arkivet, Acc 1976/28

Tryckta källor och litteratur Aftonbladet 1869, mikrofilmad på Kungliga Biblioteket. Bengtsson, Eva-Lena: Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1825-1880, Uppsala 2000. Bengtsson, Eva-Lena: Statyerna, Konsten 1845-1890, Signums svenska konsthistoria, Lund 2000. Björk, Tomas: August Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld, Stock-holm 1997. Burman, Anders: Den store tänkaren, Dagens Nyheter, 2005-02-11. Eriksson, Sven, Karl XV, Stockholm 1970. Fredriksson, Gunnar: Aftonbladet – en svensk historia, Stockholm 1980. Frängsmyr, Tore, Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II 1809-2000, Stockholm 2004. Förhandlingar vid konstnärs- och ritläraremötet i Göteborg 1869. Grandien, Bo: Rönndruvans glöd, Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet, Stockholm 1987. Habermas, Jürgen: Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det mo-derna samhället. Eslöv 1998. Johannesson, Eric: Med det nya på väg (1858-1880), Den svenska pressens historia 2, Stock-holm 2001. Johannesson, Eric: Den läsande familjen, Familjetidskriften i Sverige 1850 – 1880, Stock-holm 1980. Johannesson, Lena: Den grafiska bildkulturen, Konsten 1845-1890, Signums Svenska Konst-historia, Lund 1992.

40

Karlholm, Dan: Handböckernas konsthistoria, Om skapandet av ”allmän konsthistoria” i Tyskland under 1800-talet, Eslöv 1996. Lindberg Anna Lena, ”Men Gud förbarme sig, hvilket publikum!” Om konstpedagogikens rötter i Sverige, Stockholm 1987. Lindberg, Anna Lena: Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier, Lund 1988. Lindwall, Bo: Då och Nu, Svenskt konstliv under 150 år, Stockholm 1982. Nordmark, Dag: Liberalernas segertåg (1830-1858). Den svenska pressens historia 2, Stock-holm 1980. Nolin, Catharina: Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet, Stockholm 1999. Nordensvan, Georg: Svensk Konst och Svenska Konstnärer i nittonde århundradet, Stockholm 1891, andra omarbetade upplagan, Stockholm 1928. Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 12, Stockholm 1910. Ny Illustrerad Tidning, 1869. Sandström, Sven: Konsten i Sverige, Det sena 1800-talet - bildkonst och miljökonst, Stock-holm 1981. Svenskt Biografiskt handlexikon; Stockholm 1906. Svenska Män och kvinnor, Stockholm 1944. Svenskt Biografiskt Lexikon. Svenskt Biografiskt Handlexikon, Stockholm 1906. Söderlind, Solfrid: Porträttbruk i Sverige, 1810-1863, Stockholm 1993. 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige, Stockholm 2000. Internet www.arthistory.su.se, 2008-02-05

41

Bildförteckning Omslagsbild. Första sidan i Aftonbladet, tisdagen den 20 april 1869. Bild 1. August Sohlman, chefredaktör för Aftonbladet, ca 1860. Fotografi från familjen Sohl mans arkiv på Kungliga Biblioteket. KB Acc 1976/28, låda 1. Foto: KB. Bild 2. Textavsnitt ur Aftonbladet. Konstnotiser, om nya tavlor av hovmålare Geskel Salo man. Andra sidan, opaginerad. 1869-04-22. Bild 3. Vinjettbild i Ny Illustrerad Tidning. I bilden syns det nya Nationalmuseum, placerat mitt emot kungliga slottet. 26 juni 1869, nr 26. Bild 4. Öppnandet av det skandinaviska konstnärsmötet i Göteborg. Illustration ur Ny Illustre rad Tidning, 26 juni 1869, nr 26, s. 205. Bild 5. Den högtidliga avtäckningen i Lorensbergsparken i Göteborg av Johan Petter Molins byst av skalden Anders Wadman. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, ”efter en skizz av A. M. tecknad af A. G. Hafström.”. 4 september 1869, nr 27, s. 213. Bild 6. Den norske genremålaren Adolph Tidemans tavla ”Bestemoderns brudekrone”, som hängde på konstutställningen i Göteborg. Xylografi ur Ny Illustrerad Tidning, 4 sep- tember 1869, nr 36, s. 301. Bild 7. August Sohlmans första ”bref”. Aftonbladet, andra sidan, opaginerad. 16 juni 1869. Bild 8. August Malmströms målning ”Kung Heimer och Aslög”, ett nordiskt motiv på konst- utställningen i Göteborg. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, 24 juli 1869, nr 30, s. 236.

______________________________________________________________________________________

Eventuellt återstående exemplar av uppsatserna kan beställas skriftligen eller per tel 16 33 56. Slutsålda uppsatser kan läsas på institutionen efter överenskommelse per tel 16 33 53. Vissa uppsatser finns också tillgängliga på specialmuseer och bibliotek.

UPPSATSER I KONSTVETENSKAP LÄSÅRET 2007/2008 1. Warberg, Ulla-Karin: ”…hästen äter inte giftigt gräs…” Konsthistorikern, orientalisten och samlaren Fredrik Robert

Martins sociala nätverk. (80p) 2. Hedberg, Johanna: Svenska Cirkusbyggnader. När? Var? Hur och Varför? (60p) 3. Kvist, Lotta: Konstprojektet i Lambohov. Ett relationellt konstprojekt. (60p) 4. Lilliestråle, Märtha Angert: Skansens ”gröna rum” – en tolkning av trädgården som scenografi. (80p) 5. Pihlgren, Marianne: ”Varje krumelur är ett äventyr”. Stig Södersten, illustratör och målare. (60p) 6. Mäki, Sofia: Platsbildningar i trädgårdsstaden. Om gestaltningen av de publika rummen i stadsdelarna längs Nockebybanan i västra Stockholm. (60p) 7. Hedberg, Charlotte: Bakgårdarnas kulisser. Om brandmursmålningar i Stockholm under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. (60p) 8. Noonan Alice: Den sargade kroppen. En undersökning av de medeltida lidandekrucifixens förhållande till 1300-talets pestepidemi. (60p) 9. Borg Kauppi, Liselotte: Tre barockkonstnärer i Sverige, och kvinnor var de dessutom. Analys av kvinnliga konstnärers möjligheter i stormaktstidens Sverige. (60p) 10. Tinelius,Linda: I en iscensatt värld. Bilder på åldrande kvinnor. En analys av Helena Blomqvists bilder. (60p) 11. Örtenblad, Linda: Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1850-1890. En studie av den första offentliga högre bildningsinstitutionen för kvinnor ur ett genus- och konstvetenskapligt perspektiv. (60p) 12. Werlin, Gudrun: Arkitekturen som medicin. Den fysiska vårdmiljön ur ett holistiskt perspektiv. (60p) 13. Blomberg, Björn: Betvingat betraktande – en studie i hur olika maktstrukturer påverkar vårt sätt att förhålla oss till konst. (80p) 14. Karlsson, Isak: Röda Stan i Norrköping. Belysande av ett bostadssocialt byggande i trädgårdsstadsform. (60p) 15. Lundgren, Karin: Jugendglas från Reijmyre med tonvikt på förlagetecknarna Ellen Meyers och Greta Welanders glas. (60p) 16. Arnheim-Olofsson, Fabian: Folkkonst eller akademi- och skråkonst? En jämförande undersökning. (80p) 17. Jessen, Carolyn: Drottning Ester Ett bibliskt motiv under medeltid och renässans. (60p) 18. Isaksson, Jan: De tidiga ångkraftverken som byggnadstyp. Kontext, aktörer och gestaltning. (60p) 19. Kennedy,Caroline: En trendanalys – vardagsrummet under 1900-talet. (60p) 20. Lindberg, Gunilla: Yrjö Hirns estetiska teorier. Vårt tidlösa behov av konst. (80p) 21. From, Kaisa: Barnstugan. Från småbarnsinstitution till förskola. Samhällsinsatser och arkitektonisk gestaltning under perioden 1944-1966. (60p) 22. Danielsson, Charlotte: “You have arrived to another planet…” A study of Louis and Eva Sparre and their journeys in North Africa. (80p) 23. Lundgren, Johan: Möbelanalys och ikonologi – en studie i konstvetenskapliga metoders tillämpning på möbler. (80p) 24. Koll, Jenny: Analys av Ernst Billgrens målning Diana. (60p) 25. Magnusson, Ulla: Tecken och silhuetter i monumentalt rum. En studie av Birger Hallings väggmålning från 1955 i

Västerås stadsbibliotek. (60p) 26. Karlsson, Fredrik: ”The image is an act”. Fyra verk av Dan Wolgers, en studie utifrån Nicolas Bourriauds teori om relationell estetik. (Kand) 27. Karlsdotter, Katarina: Marie kröning. En undersökning av motivets förutsättningar, orsaker och betydelse under perioden 1050-1300. (80p) 28. Wrede, Gerd: Göteborgskoloristernas syn på Göteborg. En jämförelse mellan verk av Ragnvald Magnusson och Folke Persson. (Kand) 29. Pawlowska, Anna: Möten i Konstsalarna. En komparativ studie av det konstpedagogiska programmet i två utställningar

på Länsmuseet Gävleborg. (80p) 30. Björklund, Mélanie: Användning, kunskap och insikt. Ett tredelat kulturhistoriskt värderingssystem applicerat på Kiruna. (60p) 31. Berggren,Cecilia: Androgynens sällsamma gemenskap - en queerteoretisk läsning av Nils von Dardels motivkrets.

(Kand) 32. Mazzi, Linda: En analys av ”Hornsleth Village Project Uganda” utifrån relationell estetik och postkoloniala aspekter. (Kand) 33. Lundberg, Pamela: Begreppet nysurrealism i samtidskonsten. En semiotisk och beskrivande studie av tre samtids konstnärers målningar. (Kand) 34. Oftedal, Linnea: ”ARKITEKTUR SOM BRYR SIG”. En introduktion till arkitektoniska svar på humanitära kriser. (Mag)

______________________________________________________________________________________

Eventuellt återstående exemplar av uppsatserna kan beställas skriftligen eller per tel 16 33 56. Slutsålda uppsatser kan läsas på institutionen efter överenskommelse per tel 16 33 53. Vissa uppsatser finns också tillgängliga på specialmuseer och bibliotek.

UPPSATSER I KONSTVETENSKAP LÄSÅRET 2007/2008 35. Njord-Bjelkestedt, Marianne: Birgit Broms – porträtt av en konstnär.(Kand) 36. Sjöberg, Laura: Kati Nordgren, en presentation. Med en undersökning av marginaliserande faktorer för kvinnliga konstnärer under perioden 1930-1960. (Kand) 37. Kärkkäinen, Sanna: ”En offentlig visning varje lördag kl 14 (ur ett patriarkalt perspektiv)”. En analys av offentliga visningar på Stockholmsmuseer ur ett genusperspektiv. (Mag) 38. Ramel, Marie: I skuggan av Nils Dardel, en studie av Thora och Nils Dardel i egenskap av ett modernistiskt konstnärspar i 1920-talets Paris, med tonvikt på Thora Dardels konstnärskap. (Kand) 39. Torsson, Mimmi: Tre fontäner i Kungsträdgården – historik, utformning och funktion. (Kand) 40. Östlund, Thérèse: Augustus Earle ”The Wandering Artist”. En studie av den frilansande konstnärens möjligheter och begränsningar under västvärldens kolonisation av den Nya Världen. (Kand) 41. Ullenius, Frida: Textilier med färginspiration från öst och norr. Kaffe Fassett och Raine Navin. (Kand) 42. Hambraeus, Pernilla: Erik Höglund som ”Revolutionären på Boda” eller glaskonst med bärkraft av måleri och skulptur. (Mag) 43. Hallmann, Susanne: Maria Miesenberger och intentionalitet. En kritisk analys. (Mag) 44. Andersson, Anita: Karl Axel Pehrson och postmodernismen. (Mag) 45. Liljeblad, Fredrik Anthony: Retuscheringens estetik - en semiotisk analys av två retuscherade porträtt. (Kand) 46. Magnusson, Lina: Hur fungerar texten? En analys av två delverk i Sophie Calles Prenez soin de vous. (Kand) 47. Åkerman, Ebba: Swedish Modern. Demokratisk design på världsutställningen i New York 1939. (Kand) 48. Ekström, Agneta: KONST UTAN BILDER. Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869. (Mag)