Kandidatuppsats

Det exceptionella Europas dominans

En postkolonial studie av läromedel för gymnasieskolan

Författare: Mergim Smakolli Handledare: Eleonora Poggio Examinator: Steffen Hope Termin: VT - 2020 Ämne: Historia Nivå: C-uppsats Kurskod: 2HIÄ06

1

Abstract This work is a postcolonial study of educational books for the subject of history for upper

secondary school. The purpose is to analyze to which extent the educational books fulfill the

demands from the Swedish school curriculum to offer education which supports multiculturalism

and international views. The work thereby studies in which way non-European countries are

depicted in the educational books, to ascertain whether the books are eurocentric or not. To do so,

postcolonial theory has been used to function as a means of analyzing the texts. The method used

is text analysis to be able to ascertain attitudes or stances that the authors show with which words

they choose to describe non-European countries and cultures. The findings show that both books

are eurocentric in the way they portray non-Europeans, however to different extents. Alla tiders

historia problematize their use of perspective less than Epos. Alla tiders historia makes use of

many choices of language which strongly suggests that pupils reading it might get a view on

history that strongly favors European exceptionalism, that is, the view that Europe was

exceptional and therefore able to dominate other countries. This view does not allow for a deeper

understanding of the multifaceted mechanisms which made possible European conquest. Instead

this view allows for a simplistic reduction of history, which does not encourage students critical

thinking of why the world is at it is today, and which processes shaped the world. This goes

against what the curriculum states should be one of the aims of the subject of history, and the aim

for the whole school, which is that students should be prepared to function in and be able to

navigate a multicultural society. Lastly, an alternative route is proposed, grounded in Alan

Singers proposition for a Global History with a social studies approach.

Nyckelord Postkolonial teori, eurocentrism, kritiskt textanalys, läromedelsanalys, kolonialism, imperialism, modernism Tack Tack för allt tålamod, alla.

2

Innehåll 1.1 Tidigare forskning ............................................................................................................ 4 1.2 Syfte och frågeställningar ................................................................................................ 5 1.3 Teori ................................................................................................................................. 6

1.3.2 Postkolonial teori ..................................................................................................... 6 1.3.3 Kolonialism, Imperialism och Modernitet ............................................................... 7 1.3.4 Eurocentrism ............................................................................................................ 9

2 Metod och material ................................................................................................................ 11 3.1Metod .................................................................................................................................... 11

3.1.1Textanalys ...................................................................................................................... 11 3 Bakgrund ................................................................................................................................ 14

3.3 Läroplan, Värdegrund och Amirell ................................................................................ 14 4 Analys .................................................................................................................................... 17

4.3 Alla tiders historia (1500-1900) ..................................................................................... 17 4.1.1Kolonialismen 15–1700 ................................................................................................. 17 4.1.2Imperialismen 1800 ....................................................................................................... 22

4.4 Epos 1b (1500-1900) ...................................................................................................... 24 4.4.2 Kolonialism ............................................................................................................ 24 4.2.2 Imperialismen 1800 ............................................................................................... 28

4.3 Summering av analys ..................................................................................................... 31 5 Diskussion .............................................................................................................................. 32

5.1 Modernitet, kolonialism och imperialism ...................................................................... 33 5.2 European exceptionalism – Vilken förklaringsmodell använder författarna? ............... 34

6 Slutsatser ................................................................................................................................ 35 Referenser ...................................................................................................................................... 39 Bilagor .............................................................................................................................................. 1

Bilaga A Skriv in titel .................................................................................................................. 1

1

1. Inledning

Beroende på vilket perspektiv som anläggs kan historieundervisning få olika effekter. En sådan

effekt är att historieundervisning kan bli ett demokratiseringsverktyg. Enligt Stefan Amirell har

historieämnet sådana möjligheter som inte tas till vara på. Hans argument i ett debattinlägg i

Svenska Dagbladet är att historieundervisningen, för att vara relevant i ett öppet, internationellt

och mångkulturellt präglat samhälle, behöver förstås utifrån globala och gränsöverskridande

utgångspunkter, alltså utifrån ett globalt perspektiv.1 Han hävdar att ett globalt perspektiv, snarare

än ett ”snävt nationellt perspektiv och fokus”, bidrar till ett demokratiskt och pluralistiskt

samhälle, som i och med det även motverkar extremism och intolerans.2 Hans debattinlägg var ett

svar på ett tidigare inlägg som poängterade historielösheten i extremister överallt i världen.

Skolan, och lärarna, har läroplanen och värdegrunden att förhålla sig till, som säger att skolan ska

”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och … grundläggande

demokratiska värderingar”.3 Vidare går det att läsa i värdegrundsdokumentet att:

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen ska i skolan

utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan

trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller

funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Alla tendenser till diskriminering

eller kränkande behandling ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste

bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

I enlighet med demokratiuppdraget bör de perspektiv som används i historieundervisning verka

inkluderande snarare än exkluderande. I historieundervisning går det att utläsa mycket om vilket

perspektiv som anläggs i läroboken genom att välja en särskild epok eller tidsindelning och

analysera det. En sådan indelning är kolonialismen.

Under 1400- och 1500-talet började européer att kolonisera omvärlden, och det fick stora

konsekvenser i flera hundra år efter det. Till och med i nutid ser vi spår av kolonialismen, vare

sig det är språk som talas i olika världsdelar, såsom engelska, spanska franska eller holländska,

1 Amirell Eklöf, Stefan. Svenska dagbladet 2014-10-06. Debattinlägg: Brist på perspektiv i ämnet historia 2 Amirell Eklöf, Stefan. 2014-10-06. 3 Lgr 11 (2019). Läroplan för gymnasieskolan reviderad 2019. Stockholm: Skolverket.

2

eller namngivningen av geografiska platser som Amerika efter upptäcktsresaren Americo

Vespucci, för att inte nämna de politiska, social och ekonomiska ojämlikheterna som kvarstår i

världen. I läroplanen för historia står det i det centrala innehållet att kolonialism ska behandlas.

Det står inget mer om det, utan att det tillsammans med en rad andra begrepp och fenomen ska

undervisas. För att förstå innebörden av kolonialismen måste begreppet först förstås som

fenomen.

Kolonialismen medförde otroligt stora förändringar, både för de koloniserande men framförallt

för de koloniserade. Kolonialismen ledde till globalisering vad gäller handel, politik och ekonomi

och vi ser, som tidigare nämnts, fortfarande spår av detta idag. Tankar om ”vi och dem”,

europeisk överlägsenhet och de koloniserades hjälplöshet och barbariska kulturer föddes under

denna tid och lever vidare i olika mått idag. Att kolonialismen står med som centralt innehåll är

positivt, eftersom det kräver att läraren lyfter det i undervisningssyfte. Det är här problemet

uppstår. Hur lyfts det fram? Hur berättas det, och utifrån vilket perspektiv? den europeiska

kolonialismen ledde inte enbart till att en global ekonomi växte fram eller att ursprungsfolk

runtom i världen utnyttjades och berövades sin frihet. Den ifrågasattes också från början av

européer. Detta skapade diskursen kring kolonialism och, senare i historien, imperialism. Walter

L. Mignolo menar att om kolonialism vid dess födelse spreds med hjälp av arméer så

vidmakthålls den idag av de ord som rättfärdigar användningen av vapen och arméer.4 Detta

betyder att hur kolonialismen behandlas avgör om det är en fortsättning på perspektiv och

hållningar som grundlades under kolonialtiden eller om det är en uppriktig diskussion om

kolonialismen som kan leda till en rättvisare och mer balanserad värld.

Målet med denna uppsats är att undersöka just hur kolonialismen och imperialismen beskrivs i

två läroböcker som är ämnade för undervisning på gymnasienivå. Eftersom det enligt läroplanen

står utskrivet att all undervisning ska genomsyras av värdegrunden så bör rimligtvis även

läroböckerna som används i undervisningen till någon grad följa det. I historieämnet är det

nämligen vanligt att läroböckerna har en central roll i undervisningen, och de används flitigt av

lärare för att planera den. Fortfarande betraktas läroböckerna ofta som lärarnas främsta

hjälpmedel och undervisningen i svenska skolor styrs ofta av det läromedel som används. Därav

valet att undersöka historieläroböcker för gymnasieskolan. Vilket eller vilka perspektiv tycks

författarna ha valt, medvetet eller omedvetet? Är sättet de väljer att skriva historia på ett uttryck

4 Mignolo L. Walter. 2012. On decoloniality – Concepts, Analytics and Praxis

3

för det eurocentriska perspektiv som grundlades under kolonialismens födelse och som fortsätter

att upprätthålla koloniala förhållanden? Termerna kolonialism, imperialism, modernitet och

eurocentrism är centrala för denna uppsats. Kolonialism och imperialism fungerar som både

tidsindelning och som begrepp/fenomen.

Ända sedan den svenska staten slutade kvalitetssäkra läromedel 1991 har detta ansvar att ställa

kritiska frågor till ett läromedel vilat på lärarnas axlar, som är de som väljer vilket läromedel de

ska använda i en viss kurs.5 Givetvis ser alla seriösa läromedelsförfattare till att använda sig av

vedertagna metoder när de framställer sina verk, eftersom de har ett vinstintresse i att boken får

så stor spridning som möjligt. Det finns förmodligen ingen större orsak att tro att moderna

läromedel, läromedel avsedda för lgy11, innehåller särskilt kontroversiella faktapåståenden, eller

att de framställer exempelvis Hitler som något annat än en diktator. Det som dock kan

förekomma är att författarnas historiesyn, och historikers ackumulerade kunskap över årtionden

om hur ett läromedel i historia bör se ut, kan avläsas för att urskilja ett visst urval. Exempelvis

skriver Patrik Johansson att ”få elever har uppfattningen att historia är en tolkande och

argumenterande vetenskap” och ”att den historiska berättelsen beror på dem som skapar den”.6

Det betyder att eleverna kan läsa en historielärobok och ta de perspektiv som lyfts fram som

fakta, eller de enda som existerar. Vidare ses skolan som en auktoritet gällande ämnet, vilket

lägger ännu större ansvar vid val av läromedel. Genom att undersöka vad styrdokumenten för

skolan, särskilt gymnasiet, säger om lärarens roll generellt men även specifikt i historieämnet så

ska läromedel i historia analyseras utifrån postkoloniala perspektiv.

Historia, som är ett komplext och stort ämne, har i läroböcker en tendens att vara linjärt och följa

ett särskilt perspektiv. Detta av förståeliga anledningar: skulle en läromedelsförfattare välja att

inkorporera hela världens historia grundligt skulle boken bli alltför omfångsrik, det skulle i själva

verket inte vara möjligt. Skulle boken ta upp väldigt många olika regioners historia finns risken

att den bara skrapar på ytan av alla historier och blir väldigt fragmenterad. Alltså måste

läromedelsförfattare göra avgränsningar, och när det gäller historia är dessa nödvändiga för att

kunna få en, någorlunda, enhetlig och förståelig historia. Det finns dock vissa aspekter att fundera

över. Om en lärobok har som mål att framhäva europeisk historia, vilket kolonialismen och

5 Nationalencyklopedin, sökord: Läromedelsgranskning. www.ne.se (hämtat 2019-01-30) 6 Johansson, Patrik. (2014). Att tolka spåren från det förflutna. Innebörder, lärande och meningsskapande av historisk källtolkning på gymnasiet. Stockholm: Stockholms universitet.

4

imperialismen är en del av, vilket klargörs i ämnesplanen för historia 1b, finns det ändå anledning

att undersöka på vilket sätt detta europeiska perspektiv framhävs.

1.1 Tidigare forskning

Läromedelsforskning är ett populärt ämne, särskilt för studenter som ska bli ämneslärare. En

enkel sökning i DIVA på läromedel och historia, enbart för kategorin historia, gav 46 träffar. Det

gemensamma för alla olika sorters forskning är att de undersöker en särskild aspekt av en

lärobok, och det kan variera från politiska beslut som styr hur läromedlen ser ut eller själva

kontexten i vilken läromedlet framställdes, till att fokusera på författarna av läromedlen.

Sture Långström stod för en gedigen läromedelsstudie, som i de allra flesta fall används som

referens av flera andra som forskat om läromedel.7 Långström räknade in flera parametrar för sin

undersökning. Dels så diskuterar han författarna och hur deras historiesyn kan påverka

läromedlet, men han diskuterar även själva kontexten ur vilken läromedlet är sprungen. I

Långströms studie motiveras också varför läromedelsstudier är relevanta: Läroböcker används i

skolorna, på flera olika sätt, och det som står i dem tas ofta för sanning av eleverna.8 Lärare

planerar kurser utifrån läromedel snarare än läroplaner. Utifrån slutsatserna blir det relevant att

undersöka vad läroböckerna förmedlar för historisk kunskap. Det är förmodligen även av just den

anledningen som så många läromedelsstudier har gjorts. De undersökningar som återfinns i

DIVA-portalen angående ämnena eurocentrism och historia är kopplade mot grundskolan årskurs

7–9, och har, som min uppsats, inslag av postkoloniala studier. Det finns alltså många uppsatser

som undersöker läromedel, därav två som på något vis behandlar ämnet eurocentrism.

Emelie Billman, som skrivit uppsatsen Återstoden av Postkolonialism, undersöker huruvida två

läromedel för årskurs 7-9 följer värdegrundsuppdraget om att främja det mångkulturella

samhället.9 Till undersökningen har hon använt sig av två perspektivbegrepp, nämligen

eurocentrism och interkulturellt lärande. Båda perspektiven ligger som motpoler till varandra och

interkulturellt lärande är det perspektiv som, enligt Billman, främjar ett mångkulturellt lärande.

Slutsatsen i hennes studie är att de båda läromedlen inte lever upp till läroplanens krav, och att de

7 Långström, S., 1997. Författarröst och lärobokstradition: en historiedidaktisk studie = The textbook tradition and the voice of the author: a study in history and didactics, Umeå: Univ. 8 Långström, Sture. (1997). s.17 9 Billman, E. (2016). Återstoden av postkolonialism : En analys av historiekunskapens läromedel

5

är alltför eurocentriska i sina perspektiv. Denna uppsats undersöker hur läroböckerna lever upp

till kraven som läroplanen ställer på att historieundervisningen ska främja ett mångkulturellt

lärande. Andra begrepp som är centrala för uppsatsen är historisk empati och historiemedvetande.

Just historiemedvetande är centralt i läroplanen från 2011, där eleverna förväntas ha ett

historiemedvetande för att kunna orientera sig i nutiden och dra rimliga slutsatser om framtiden.

Hazzel Hesslind, som har undersökt synen på de latinamerikanska kulturerna i läromedel för

årskurs 7–9.10 I synnerhet så undersöks synen på Aztek-, Maya- och Inkakulturerna och hur de

framställs i läroböckerna från 1960-talet till 2014. Syftet med hans arbete är att undersöka

huruvida den europeiska synen, eurocentrism, på dessa kulturer har förändrats genom åren och,

om så är fallet, att undersöka på vilka sätt de har förändrats. Slutsatsen i denna uppsats är att

läromedlen i stort sett har varit eurocentriska, med undantag under 1990-talet då det, enligt

Hesslind, blev en förbättring. Slutligen menar Hesslind att de amerikanska högkulturerna har

hamnat i skymundan i läroböckerna eftersom andra utomeuropeiska områden har blivit mer

aktuella att ta upp. Exemplet Kina med dess ökade ekonomiska betydelse och mellanöstern med

politiska konflikter och flyktingströmmar tas upp som möjliga orsaker till detta skifte.

1.2 Syfte och frågeställningar

Den tidigare forskning som har granskats har haft som syfte att undersöka flera läroböcker för

grundskolan från flera olika läroplaner. Syftet har varit att utforska hur kolonialism och

imperialism beskrivs och hur beskrivningen har förändrats över tid, och huruvida de har uppfyllt

läroplanernas krav, eller om de följer värdegrundsuppdraget. Denna uppsats ämnar undersöka hur

eurocentrism uttrycks i läromedel för gymnasienivå, där man skulle kunna förvänta sig att

fenomenet skulle presenteras på ett mer utvecklat sätt. Vidare kommer denna uppsats enbart att

fokusera på läromedel för den aktuella läroplanen för gymnasiet, lgy11. Till skillnad från tidigare

arbeten som har baserat sin analys på interkulturellt lärande och historisk empati, och

postkolonial teori på ett mer generellt plan, så kommer denna uppsats att förhålla sig specifikt till

begreppen imperialism, kolonialism, modernitet och eurocentrism som de framförs av bland

andra Walter L. Mignolo. Dessa begrepp är del av postkolonial teori, och de kommer att utgöra

analytiska verktyg för att undersöka hur läroböckerna framställer utomeuropeiska kulturer, hur

10 Hesslind, H. (2014). Synen på de forna amerikanska högkulturerna i grundskolans läroböcker (Dissertation)

6

kolonialismen och imperialismen beskrivs och vilka förklaringar som ges till den europeiska

expansionen. Detta görs för att utröna om böckerna är eurocentriska och, om så är fallet, på vilket

sätt denna eurocentrism tar sig uttryck. Nedan presenteras den specifika frågeställningen som ska

leda analysen av läromedlen.

o Hur framställs utomeuropeiska kulturer i läromedlen? Dvs. Sker framställningen av

utomeuropeiska kulturer i kontrast till Europa?

o Hur beskrivs kolonialismen och imperialismen i böckerna? Vilka förklaringar ges till

europeisk expansion? (försvarare av europeisk exceptionalism – europeisk exceptionalism

på grund av våldsutövning och erövring)

1.3 Teori

De teoretiska utgångspunkter som kommer att styra denna uppsats kommer från postkolonial

teori, vilket kommer att diskuteras nedan. Utöver det kommer jag att lyfta fram begreppen

eurocentrism, modernitet, kolonialism och imperialism som är centrala för att framföra analysen.

1.3.2 Postkolonial teori Postkolonial teori befinner sig som akademiskt fält inom det som kan kallas kritisk teori.

Postkolonial teori syftar till att åskådliggöra kolonialismens betydelse, eller konsekvenser av den,

för utvecklingen av idéer om modernitet, civilisation och utveckling och även kvarlevorna av den

i nutidens samhälle. Ett annat syfte med postkolonial teori är att också synliggöra att

kunskapsproduktionen är situerad i ”väst” eller i Europa, vilka två för övrigt ofta används

omväxlande i texter som bär spår av kolonialt tänkande. Sammantaget har alltså idéer om

modernitet och civilisation skapats av européer i Europa, under och efter kolonialismen,

samtidigt som kunskapsproduktionen har varit situerad inom Europa, det vill säga att

utomeuropeiska perspektiv inte har fått plats inom ramen för skapandet av kunskap.11

En annan viktig utgångspunkt för postkolonial teori är användandet, eller ifrågasättandet, av

dikotomier, motsatspar, för att beskriva världen. Sådana kan vara man och kvinna, civiliserade

och vildar, regerande och de regerade etc. Denna ”annanhet” har, enligt Edward W. Said, tillåtit

européer, europeiska nationer, att skapa sig själva genom ett ständigt jämförande med det

11 Mignolo, Walter (2005) The Idea of Latin America s.15

7

annorlunda.12 I Saids fall använder han termen Orienten som, enligt européerna, innefattade en

mystik, exotisk och något i grunden annorlunda syn på andra än européer. Orienten kunde

innefatta fascination och en försköning av ett ”ädlare, simplare” liv, men det innebar också

motsatsen mot det som Europa försökte framställa sig som; nämligen som upplysta, civiliserade

och kristna.13 Detta sätt att organisera världen, särskilt eftersom kunskapsproduktionen är situerad

i Europa/Väst, har gjort att det västerländska har byggts upp i dikotomi med resten av världen,

olika geografiska positioner under olika tider, och att det västerländska alltid är det

eftersträvansvärda. I och med det tillkommer det att ord som är europeiska konstruktioner som

modernitet och civilisation, men även definitionerna och konsekvenserna av kolonialism och

imperialism, användes och används fortfarande för att beskriva historien. Det är där postkolonial

teori tar sin utgångspunkt, eller rättare skulle kanske vara att säga, en av de utgångspunkter man

kan ta vid användandet av postkolonial teori. Alltså, genom att poängtera kunskapsproduktionens

placering (i Europa) och att ifrågasätta nutida texter som använder sig av koloniala

konventioner.14

1.3.3 Kolonialism, Imperialism och Modernitet Termerna imperialism, kolonialism och modernitet är nära kopplade till varandra, och begreppen

har historiskt använts för att korsbefrukta varandra. För att förstå detta påstående måste först

begreppen definieras, både i deras generella användningsområden men också som verktyg för

kolonialism. Imperialism beskrivs som tvåsidig, det vill säga att det finns klassisk imperialism

och modern imperialism. Gällande klassisk imperialism är den politiska dimensionen

framträdande, och i modern imperialism är de ekonomiska faktorerna de som framträder.

Imperialismen, i ordets bestämda form, brukar i läroböckerna betecknas som de europeiska

nationernas kolonisering av omvärlden. En sökning på begreppet modernitet ger många olika

svar, dock är ett svar den idébegreppsliga versionen av modernitet som sägs ha uppkommit under

renässansen, och sen befästes under/efter upplysningen.15 Det första påståendet om att

imperialism/kolonialism och modernitet är beroende och korsbefruktande förklaras i bland andra

12 Said W. Edward (1978) Orientalism s.5 13 Bush, Barbara (2014) Imperialism and Postcolonialism s.155 14 Walter L. Mignolo. (2012) Imperial/Colonial Metamorphosis: A Decolonial Narrative, from the Ottoman Sultanate and Spanish Empire to the US and the EU. Huggan, Graham (red). The Oxford Handbook of Postcolonial Studies. (s.107–127) s.110 15 Mignolo, Walter (2005) s.5

8

Barbara Bushs bok Imperialism and Postcolonialism. Hon diskuterar, bland annat, vad

modernitet kan tänkas vara och när det började. Begreppet modernitet började enligt vissa

användas på 1490-talet eller under den europeiska upplysningen. Främst bör poängteras att idéen

om (europeisk) modernitet föddes tidigt och utvecklades de århundraden som följde.16

Modernitet spreds via imperialistisk expansion, och med hjälp av modernitet, som lovade

utveckling och frälsning, rättfärdigas och rationaliseras imperialism. Mignolo skriver om

modernitet som det verktyg som rättfärdigar imperialism/kolonialism. Imperialism/kolonialism

upprätthålls inte av arméer och vapen, enligt Mignolo, utan genom den retorik som rättfärdigar

användandet av vapen och arméer.17

Kolonialism är det som sker när en nationalstat erövrar, kontrollerar och exploaterar ett annat

område, utanför sina statsgränser. Dock sker neokolonialism på någorlunda andra premisser, då

den koloniserande makten utövar en politisk dominans och bedriver ekonomisk exploatering av

en koloni utan direkt territoriell kontroll. Den första formen av kolonialism som beskrivits är den

som skedde under Europas expansion från 1500-talet fram till den industriella revolutionen,

ca.1800-talet. Neo-kolonialismen blir framträdande under 1800-talet och framåt, då de europeiska

imperialistiska ambitionerna växte fram. Detta ledde bland annat till koloniseringen av Afrika

efter Berlinkonferensen då europeiska nationer samlades för att komma överens om villkoren för

koloniseringen. Enligt Mignolo spreds kolonialism vid dess födelse med vapen och arméer, men

den vidmakthålls i modern tid av de ord som rättfärdigar det användandet av vapen och arméer, i

ett försök att övertyga människor om att det är för mänsklighetens bästa, dess frälsning och dess

lycka.18

Mignolo menar att kolonialism och imperialism är maktuttryck som till en början utövades med

hjälp av våld. Genom våld kunde kolonier tas, imperier byggas, befolkningar utnyttjas som

arbetskraft, råvaror beslagtas och den egna staten stärkas. Modernitet är däremot den retorik som

rättfärdigar användandet av det våld som tillåter imperialism och kolonialism att äga rum.

Modernitet är löftet om framgång, utveckling och frälsning.19 Ett problem som Mignolo lyfter

med begreppen kolonialism, imperialism och modernitet är att dessa begrepp, så som de oftast

16 Bush, B. (2014) Imperialism and Postcolonialism, s.78 17 Mignolo L. Walter. (2012a). s.140 18 Mignolo L. Walter. (2012a). s.140 19 Walter L. Mignolo. (2012b) Imperial/Colonial Metamorphosis: A Decolonial Narrative, from the Ottoman Sultanate and Spanish Empire to the US and the EU. Huggan, Graham (red). The Oxford Handbook of Postcolonial Studies. (s.107–127) s.108-109

9

används, inte enbart beskriver historiska skeenden och utvecklingar, utan att de också rättfärdigar

dessa händelser. Mignolo menar att begreppet modernitet är ett narrativ, eller flera olika narrativ,

som gömmer den mörkare sidan av kolonialismen.20 Eftersom modernitet utlovar framgång,

utveckling och frälsning så skulle det vara motsägelsefullt att explicit nämna de mörkare sidorna

av kolonialism och imperialism. Att explicit nämna att slaveriet var utnyttjandet av människor till

andra människors fördel skulle därmed gå emot löftet om modernitet. Därför skapades det

narrativ som beskrev afrikaner som mindre värda än människor så att de kunde förslavas.21 Alltså

är modernitet det narrativ som förklarar och rättfärdigar förtrycket av folk och övertagandet av

mark. Det eurocentriska narrativet har ständigt varit det starkaste inom historieskrivningen, och

har även upprätthållits i århundraden, och inom det rymmer inte andra nationaliteter, språk,

kulturer eller minoriteter eller deras upplevelser av historien.22 Därför bör det vara intressant att

undersöka hur beskrivningen av dessa historiska händelser framställs i läroböckerna. Är det

samma narrativ som Mignolo kritiserar som lyfts fram i böckerna eller sker nyanserade

förklaringar och beskrivningar av kolonialismen och imperialismen?

1.3.4 Eurocentrism Begreppet eurocentrism definieras bland annat i Peter Grans bok Beyond Eurocentrism – A New

View Of Modern World History. Det främsta draget i eurocentrism enligt Gran är att det särskiljer

Europa från resten av världen, och skapar ett ”vi och dem” tänk.23 Vid analys av eurocentrisk

historieskrivning skulle således fokus ligga vid att urskilja hur olika grupper framställs, om de

framställs i relation till Europa, och om det finns regerande och de regerade, i egenskap av

herrskap över andra folk på grund av kulturella, religiösa eller etniska skillnader. Walter L.

Mignolo, likt Gran, beskriver eurocentrism som det som styr den epistemologiska modellen,

kunskapsbildningen, som i sin tur ger form åt hur vi ser på ekonomi, politik, kunskap och kön

och sexualitet.24 Enligt Mignolo är eurocentrism alltså det övergripande begreppet som behandlar

olika ämnen, eller snarare, styr hur dessa olika ämnen behandlas. Att tala om kolonialismen och

berömma Europa för deras uppfinningsrikedom är ett uttryck för ett eurocentriskt perspektiv som

har sin tradition, eller födelse i, kolonialismens början. Detta vore att vidmakthålla ett

eurocentriskt perspektiv som både rationaliserar men också legitimerar kolonialismen. Utöver det

20 Mignolo, ,W. (2012a) s.141 21 Mignolo, W. (2012a). s.141 22 Mignolo, W. (2005) s.15 23 Gran, P. (1996). Beyond eurocentrism - A new view of modern world history, s. 13 24 Mignolo, W. (2012b) s.110

10

finns det, enligt Mignolo, även en uppdelning inom debatten om eurocentrism, där en falang

förklarar europeiska markvinningar och utveckling genom att säga att Europa är exceptionellt,

eller den engelska termen european exceptionalism.25 De hävdar att europeiska nationer kunde

kolonisera och erövra stora landområden tack vare att Europa var exceptionellt, helt enkelt. Detta

argument möter starkt motstånd av de som hävdar att europeiska, västeuropeiska, nationer kunde

växa sig starka baserat på imperialistisk expansion och våld.26 Tvärtemot positionen att european

exceptionalism ledde till dominans, så ska våldsutövning och erövring ha lett till dominans. Det

som framkommer är att båda synsätt positionerar Europa som exceptionellt och att det var

oundvikligt att just Europa/Väst skulle dominera världen kulturellt, ekonomiskt, politiskt och

militärt. Mignolo menar att det är just dessa narrativ om Europas utveckling mot modernitet,

dominans, som vidmakthåller koloniala strukturer än idag.27 Mignolo menar att: “Eurocentrism

består av en rad narrativ om civilisation och frälsning, framgång och utveckling, vilkas roll är att

rationalisera logiken om expropriation och utnyttjande, samtidigt som det rättfärdigar

utbredningen av fattigdom och koncentrationen av rikedom.28 Alltså är alla västerländska försök

till att förklara imperialism och kolonialism någon form av rättfärdigande av dessa företeelser, så

länge de begrepp och förklaringsmodeller som används är uppkomna av kunskap som är situerad

i väst.

I analysen kommer jag att undersöka vilken, till övervägande del, ståndpunkt böckerna tar:

försvarare av europeisk exceptionalism eller europeisk exceptionalism baserat på imperalistisk

expansion. Detta betyder att hur kolonialismens och imperialismens orsaker och förutsättningar

och konsekvenser beskrivs kommer att avgöra i vilket av de ovan nämnda facken böckerna

hamnar i. Om författarna av boken framhåller att det är genom imperialistisk expansion som

kolonialismen och imperialismen skedde, så menas det ändå att europeiska nationer tog

initiativet. Synen om ett exceptionellt Europa är missvisande på många sätt, särskilt eftersom

Europa som sådant inte existerade

Det råder inget större tvivel om att böckerna är eurocentriska i sin framställning, dock är det

intressant att undersöka hur det tar sig uttryck och begreppen som har diskuterats ovan blir

analytiska verktyg för att framföra analysen. Antingen kan läromedelsförfattarna uppvisa en

medvetenhet kring urvalet som gjorts, och inte enbart i förordet utan löpande i texten för att

25 Mignolo, W. (2012b) s.108-109 26 Mignolo, W. (2012b) s.108 27 Mignolo, W. (2012b) s.109 28 Mignolo, W. (2012b) s.110

11

undvika att läsaren får en ensidig uppfattning. Det kan även vara så att böckerna är okritiska och

oreflekterade, vilket är ett större problem. Om en bok som är menad till gymnasiet inte

problematiserar den eurocentriska syn som oftast dominerar läroböcker får eleverna en alldeles

för ensidig uppfattning av historien, vilket står i kontrast till värdegrunden som säger att flera

perspektiv ska anläggas. Alltså kan läroböckerna vara eurocentriska men uppvisa en medvetenhet

genom att kommentera urvalet, eller så finns det risk att läroböckerna är okritiskt eurocentriska,

vilket är än mindre önskvärt.

2 Metod och material

3.1Metod

För att kunna besvara denna undersöknings frågeställningar och problemformuleringar har jag

valt att använda mig av metoden textanalys. Hur författarna av läroböckerna använder sig av

koloniala termer för att beskriva, exempelvis, händelseförlopp och orsaker och konsekvenser

kommer att vara det som jag vid textanalysen måste förhålla mig till. Detta blir de teoretiska

utgångspunkterna.

3.1.1Textanalys Textanalys är ett brett begrepp som ställer texten i fokus för det som undersöks. Textanalys kan

användas som argumentationsanalys för att tolka olika ståndpunkter i en debatt och det kan även

användas för att tolka innehållet eller intentionerna bakom en text.29 Det som är återkommande är

dock att just tolkandet står i centrum. För att textanalysen inte ska riskera att bli tolkad på ett

subjektivt vis måste texten man arbetar med bearbetas och analyseras på ett sätt som är

vetenskapligt accepterat. Vidare måste forskaren bestämma ett förhållningssätt och vilka

teoretiska perspektiv hen ska förhålla sig till vid analysen av källan. En och samma text kan ge

upphov till olika svar och tolkningar beroende på vilket perspektiv forskaren anlägger vid

tolkandet av källan.30 Jag kommer att använda mig av innehållsanalys eftersom det med hjälp av

den som utgångspunkt kan göras jämförelser texterna emellan för att urskönja likheter och

skillnader.

29 Gustavsson, M. & Svanström, Y., 2018. Metod : guide för historiska studier Upplaga 1., Lund: Studentlitteratur. s.68 30 Gustavsson & Svanström s.69

12

Vid användandet av textanalys som metod tillåts forskaren komma nära sitt källmaterial och det

är det jag vill med min undersökning. Det är inte enbart det som skrivs eller inte skrivs i de olika

läromedlen som är av intresse, det är även hur det skrivs. Fördelen med textanalys och närläsning

är att man som forskare kan urskönja nyanser i språket, såsom värdeladdade ord och val av ord

vid beskrivningar. Som tidigare har nämnts finns det en risk vid textanalys att tolkningen blir

subjektiv och det är givetvis problematiskt. Sättet att undvika det är att förhålla sig till de

teoretiska utgångspunkterna som diskuterats ovan i Teoriavsnittet. De olika läroböckerna

kommer även att kompareras för att se om en bok är mer lämplig än den andra för att undvika ett

eurocentriskt perspektiv. Dock kallar jag inte detta för en komparativ metod, eftersom

jämförelsen snarare används för att påvisa vissa textliga likheter och skillnader utan att det för

den sakens skull upptar något större fokus. Främst handlar detta om att genom nära arbete med

texterna att kunna urskilja hur kolonialism och imperialism beskrivs, dvs om, och hur, ett

eurocentriskt perspektiv tar sig uttryck läroböckerna.

3.2.1 Material För denna uppsats analysdel kommer det material som används att vara läromedel för ämnet

historia för kursen 1b på gymnasiet. Historia 1b är den kurs som är gymnasiegemensam, vilket

betyder att alla elever på gymnasiet läser den. Eftersom syftet för denna uppsats är att utröna ifall

tiden från kolonialismen till imperialismens slut (1500 - 1900) är eurocentrisk i hur de framställs i

böckerna. Det som undersöks i materialet är hur olika kulturer beskrivs, vilka perspektiv som

används och ett försök görs att gradera ifall läromedlen skiljer sig och till vilken mån de skiljer

sig. Urvalsprocessen för denna undersöknings källmaterial är inte särskilt komplicerad. De enda

kriterierna de skulle uppfylla för att vara del av undersökningen är att de till att börja med skulle

vara läromedel för historia på gymnasienivå, och att de explicit skulle vara kopplade till den

senaste läroplanen (Lgy11). Det finns många olika sätt att utföra läromedelsstudier på och många

olika faktorer att överväga. Niklas Ammert menar att läroboken är en del i en didaktisk

kommunikationskedja, vilket innebär att det finns flera olika faktorer som påverkar läromedlet

som färdig produkt.31 Så här beskriver han lärobokens position i denna kedja: ”Läroboken

överför ett innehåll, vilket i sig är ett urval som ska svara mot styrdokumentens krav och behoven

hos elever och lärare”.32

31 Ammert, N. (2011). Att spegla världen – Läromedelsstudier i teori och praktik. s.28 32 Ammert, N. (2011) s.28

13

Därför finns det olika perspektiv och ställningar forskaren kan ta vid studiet av läromedel. Dessa

olika perspektiv väljer Ammert att kalla det processuella, strukturella och funktionella

perspektivet.33 Det processuella perspektivet innebär att forskaren studerar läroboken som en del i

en process. Denna process innefattar den samhälleliga kontexten, från författarna till läromedlet

som färdig produkt. Fokus ligger snarare på hur ”statsmakter, läroplaner och författarna som

personer har satt avtryck i böckerna och den struktur som läroboken har tillkommit inom”.34

Detta är alltså de yttre ramfaktorerna för uppkomsten av läroboken. För denna uppsats syfte så är

de yttre ramfaktorerna enbart läroplanen Lgy11, och hur den styr kraven på läroböckerna.

Politiken som ledde fram till den senaste läroplanen, även om läroplanen är ett politiskt

styrdokument, är inte av intresse för denna undersökning.

Främst ligger fokus på innehållet i boken och vad som förmedlas. Enligt Ammerts modell kallas

det för det funktionella perspektivet. Fokus riktas mot läroboken, som enligt Ammert är en del av

en socialisationsprocess, där människors syn på samhället i dåtid, nutid och framtid skapas i

relation till synen på sig själva.35

Det primära källmaterial som kommer att användas är läroböcker för historieämnet på

gymnasienivå och läroplanen för gymnasieskolan (Lgy11). De läroböcker som kommer att

undersökas är:

● Almgren, H., Bergström, B. & Löwgren, A., 2012. Alla tiders historia. A 2., [rev.] uppl..,

Malmö: Gleerup.

● Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin, Ann-Sofie Ohlander. 2012. Epos 1b.

Förlag: Liber

Båda dessa läromedel är skrivna i enlighet med Lgy11 och de är tagna från de välkända förlagen

Gleerup och Liber. Vidare har kontakt tagits med verksamma historielärare som bekräftat att

dessa böcker används på deras skolor, där även Perspektiv på Historien 1b lyftes fram som

vanligt förekommande. Dock föll valet på de två ovanstående böckerna på premisserna att de är, i

någon mån, använda i klassrummet och de båda kommer från två olika förlag.

Här har en avvägning skett gällande antalet läroböcker kontra vad syftet med undersökningen är.

Givetvis finns det utrymme för att rikta kritik mot en studie som använder sig av enbart två

33 Ammert, N. (2011) s.28–29 34 Ammert, Niklas. (2011) s.28 35 Ammert, Niklas. (2011) s.33

14

läroböcker, men enbart om studien ämnar uttala sig om läroböcker i sin helhet, eller generalisera

det som hittas i analysen. Dock är det viktigt att poängtera att de enda generaliseringar som görs

gentemot fynden i analysen är att de flesta läroböcker som är situerade i Europa, och används i

europeiska skolor, i någon mån förmodligen är eurocentriska. Det denna studien ämnar göra med

källmaterialet är att undersöka hur denna eurocentrism kan ta sig uttryck i läroböcker, och med

det målet i åtanke har närläsning och textanalys valts som metod. För att på djupet penetrera

läroböckerna har urvalet begränsats till två läroböcker, med tanken att inkludering av en tredje

bok inte skulle göra resultatet mer eller mindre generaliserbara. Ett tredje läromedel skulle, i

motsats till studiens syfte, göra analysen mer ytlig, utan att tillföra några generaliserbara element

till studien. Därmed har avvägningen varit att studiens syfte att närgående analysera språket i

läroböckerna, och hur olika kulturer är representerade i dem, kräver en djupgående och

uttömmande analys. Å andra sidan skulle många fler läroböcker ha kunnat inkluderas, men då

skulle hela utformningen av studien behövt ändras om. Vid en tematisk studie skulle de olika

läroböckerna ha kunnat klassificeras i olika teman, för att sedan diskuteras. Det är dock viktigt att

poängtera att en sådan studie skulle se helt annorlunda ut, med olika mål och syften än den

nuvarande studiens mål och syften.

3 Bakgrund I detta avsnittet kommer historieundervisningens syfte såsom det är framskrivet i läroplanen att

presenteras kortfattat. Vidare kommer skolans värdegrund att diskuteras. Värdegrunden är något

som ska genomsyra allt i skolan, från bemötande till undervisning, vilket betyder att det som är

framskrivet där kan användas för att kontrastera och jämföra hur väl böckerna förhåller sig till

dessa. Dessa två kapitel kommer att diskuteras utifrån premissen att historieämnet i skolan

faktiskt har möjlighet till att främja demokratiska och fritänkande människor, vilket Eklöf

Amirell framhåller i sin debattartikel, och som påpekats ovan.

3.3 Läroplan, Värdegrund och Amirell

I läroplanen för historia kan både lärare och elever läsa om historieundervisningens syfte. Det är

viktigt att minnas att det står historieundervisningens syfte, och inte historieämnets syfte. Alltså

är det syftet med själva undervisningen, den del läraren håller i som kommenteras i läroplanen.

Detta är enbart viktigt att poängtera eftersom denna uppsats ämnar undersöka läroböcker för

gymnasiet, läroböcker som i förlängningen blir en del av undervisningen. I sektionen om ämnets

15

syfte går det att läsa följande: ”Eleverna ska därigenom ges möjlighet att utveckla sin förståelse

av hur olika tolkningar och perspektiv på det förflutna präglar synen på nutiden och uppfattningar

om framtiden”.36 Om detta är syftet med historieundervisningen, bör rimligtvis även läroböckerna

för historia på gymnasienivå visa en medvetenhet i hur olika perspektiv och tolkningar påverkar

synen på just samtiden. Vidare går det att läsa att:

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sin historiska bildning och förmåga

att använda historia som en referensram för att förstå frågor som har betydelse för nuet och

framtiden, samt för att analysera historiska förändringsprocesser ur olika perspektiv.37

Det som framkommer är att eleverna måste ges insikter, och möjlighet att utveckla dessa insikter

om historia, särskilt ur olika perspektiv och tolkningar för att påvisa att deras, eller samhällets,

syn på samtiden och framtiden präglas av hur det förflutna tolkas. Med detta följer det att höga

krav ställs på undervisningen eftersom det kräver att läraren både måste säkerställa att eleverna

tillskansar sig faktakunskaper och samtidigt påvisa att historieämnet bygger på tolkningar av

olika slags kvarlevor.

Stefan Eklöf Amirells påstående om att historieundervisningen utifrån globala,

gränsöverskridande, perspektiv lägger grunden för ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle

visar att historia bör tolkas på ett sätt som inkluderar snarare än exkluderar. Han menar även att

ett snävt nationellt, eller enbart europeiskt för den delen, perspektiv och fokus tvärtom motverkar

pluralism och hur olika kulturer och folkslag har påverkat varandra genom tiderna.38 Ur ett snävt

europeiskt perspektiv så existerar inte utomeuropeiska kulturer förrän européer möter dessa och

detta riskerar att motverka en ökad förståelse hur hela världen är sammanlänkad, och framför allt

hur den har varit det i det förflutna. Amirells syn på hur historieämnet i skolan kan gynna

öppenhet och tolerans mot andra kulturer och folk stämmer väl överens med skolans värdegrund

och dess krav på att all undervisning ska genomsyras av det värdegrunden står för. I Lgy11:s

värdegrund står det att: Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna

ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell

mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg

identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras

36 Lgr11 Historia 37 Lgr11 Historia 38 Amirell Eklöf, Stefan.2014-10-06.

16

villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och

ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.39

Det går även att läsa att skolan ska vara jämlik och icke-diskriminerande oavsett etnisk härkomst,

och att skolan ska motverka intolerans och främlingsfientlighet med diskussion och insatser.40

Liksom det står i historieämnets syfte så beskrivs det i värdegrunden att eleverna ska ges en

referensram för att kunna orientera sig i samhället. Detta innebär att det, i ett alltmer

internationaliserat Sverige, krävs perspektiv i undervisningen som visar på kopplingar mellan,

snarare än avgränsningar från, olika kulturer och folk. Detta dels för att uppfylla kraven från

historieämnets syfte, men också värdegrunden. Elevernas ska ges förmågan att orientera sig i ett

mångkulturellt samhälle, och sättet detta görs på är genom att skapa sig en förståelse dels för ”det

egna kulturarvets krets” men också genom att förstå andra länders historiska bakgrund för att

kunna se likheter och skillnader, och främst förstå dessa likheter och skillnader.41

Det finns således flera incitament för läroboksförfattare att skriva läromedel som tydligt visar en

medvetenhet kring hur olika perspektiv leder till olika tolkningar av historien, vilket i sin tur

leder till en viss förståelse av vår samtid. Ur en ståndpunkt är det klart förståeligt att det är svårt

att anlägga flera olika perspektiv på varje kapitel utan att förvirra eleverna för mycket, det blir en

kamp mellan överblick och fördjupad förståelse. Dock bör läromedlen åtminstone förmedla en

viss förståelse för att ett urval har gjorts, och hur detta urval har gjorts kommer att ligga till grund

för analysen. Hur historia tolkas och hur detta påverkar vår syn på samtid och framtid blir även

särskilt intressant utifrån den tidsperiod som den här texten ämnar undersöka, nämligen 1500-

1900-talet eller kolonialismen och imperialismen. Detta beror på att det är denna tid då världen

blir allt mer sammanlänkad, genom handel, våld och politik, och dessa perioders konsekvenser

ter sig helt och hållet olika beroende på vilket perspektiv man ser det ifrån. Därför är det av

intresse att se om läroböckerna uppfyller läroplanens och värdegrundens krav på vikten av olika

perspektiv och förståelse för såväl den egna kulturen som andra kulturer och deras historiska

bakgrunder.

39 Lgy11 40 Lgy11 41 Lgy11 Ämne - Historia.

17

4 Analys

I det kommande avsnittet kommer själva analysen av läromedlet att ske. Böckerna kommer att

behandlas separat, från 1500–1900-tal. Analysen kommer att fokusera på de delar där

utomeuropeisk kultur möts och beskrivs. Hur kolonialismen och imperialismens orsaker och

konsekvenser beskrivs kommer att analyseras med hjälp av begreppen som diskuterades under

Teoriavsnittet. Även avsaknaden av omnämnanden av utomeuropeiska kulturer kommer att

diskuteras. Slutligen kommer fokus att ligga vid de beskrivningar av olika folkslag, kulturer och

utomeuropeiska nationer som ges i boken. Sker beskrivningar i relation till europeisk ”norm”,

beskrivs de som exotiska (eller återfinns det ett mått av sökande efter förståelse för hur de levde.)

Varje bok kommer att delas in i rubrikerna ”Kolonialism” och ”Imperialism”.

En problematik som återkommer vid att avgränsa undersökningen utifrån termer och årtal är att

information som kan vara väsentlig för att förstå kolonialismen kan ha skrivits i ett annat kapitel.

Sker referenser bakåt i boken, utanför de ramar jag har fastställt kommer jag att använda dessa

delar också, om det avslöjar något om historiesyn. Val av titlar, upplägg och perspektiv skiljer sig

mellan olika läroböcker, vilket vidare kan göra det svårare att penetrera just kärnan i det denna

uppsats försöker analysera. Dock kan variationen av upplägg och rubriknamn även det avslöja

något om författarnas historiesyn och, på grund av det, leda till insikter som denna uppsats söker.

4.3 Alla tiders historia (1500-1900)

I Alla tiders historia så behandlas kolonialismen på 6 sidor och imperialismen får 10 sidor, av

bokens totala sidnummer vilket är 452 sidor. Detta innebär att kolonialismen upptar 1.33 % av

bokens totala innehåll och imperialismen 2.21 %. Läroboken nämner givetvis dessa begrepp i

andra kontexter i boken, även utanför det explicita utrymmet som har givits för dessa begrepp

eller skeenden. Dock bör det vara av intresse att granska vad som skrivs om dessa två, i många

avseenden kvarlevande, historiska händelser även om utrymmet de ges inte är särskilt stort.

4.1.1Kolonialismen 15–1700 Eftersom avgränsningen som har gjorts för vad som ska analyseras i läromedlen är från

kolonialismens början till imperialismen så börjar analysen på 1500-talet. I boken benämns det

kapitlet som ”Upptäckternas och Enväldets tid”.42 Redan på första sidan om detta kapitel

återfinns en formulering om hur ”Cartier var en av de geografiska ”upptäckare” som spred

42 Almgren, Bergström,Löwgren. Alla tiders historia 1b, s.95

18

europeisk civilisation till andra världsdelar”.43 Ordet upptäckare har satts inom citationstecken,

kanske för att signalera att upptäcka landmassor där det redan bor människor är en underlig

formulering, det var väl redan upptäckt? Dock berättar författaren inte explicit att detta är en

problematisk formulering, vilket kan leda till förvirring om eleverna inte förstår den subtila

hinten. Det finns andra vägar att gå för författarna, för att både undvika att förvirra eleverna

genom att sätta upptäckare in citationstecken, men också för att verkligen poängtera att det är ett

möte mellan två tidigare separerade världar. Genom att påvisa att ordet upptäckare innefattar en

viss problematik, men samtidigt använda det ordet så förvirrar författarna läsaren. Det är

problematiskt, men nödvändigt att använda ordet. Att istället fokusera på mötet mellan folk och

kulturer hade varit mer gynnsamt, eftersom författarna hade kunnat undvika en formulering som,

enligt författarna själva, är problematisk, och en mer dynamisk historia hade kunnat framhävas,

där det finns flera deltagare som är aktiva. Författarna nämner vidare att det i modern tid börjat

uppmärksammas att de ”upptäckta” ursprungsbefolkningarna i många avseenden var kulturellt

högtstående. Detta beskriver de utomeuropeiska kulturer som möts som något utvecklade, dock

är formuleringen om att dessa upptäcktsfärder spred europeisk civilisation problematisk. Det var

just täckmanteln att ”sprida civilisation” som användes för att försvara kolonialismen och

imperialismen, som om det vore för ett gott syfte. Samma typ av formulering återfinns i den

engelske författaren Rudyard Kiplings ”White Man’s Burden” som uppmanade unga brittiska

män att sprida civilisationen till vildarna, eftersom de ”inte vet bättre”. Formuleringar som

”upptäckten av Amerika” och användandet av Europa som ett begrepp för en enhet, särskilt i

kontrast till resten av världen, återkommer under större delen av det analyserade innehållet.

Vidare tar boken upp orsakerna och förutsättningar för världsomseglingarna och

upptäcktsfärderna. Under rubriken ”Europa upptäcker världen” får läsaren veta att det fanns flera

anledningar till upptäcktsfärderna såsom av ekonomisk art, upptäcktslusta, mission och att

furstarna ville lägga nya områden under sitt välde.44 När författarna skriver om de ekonomiska

orsakerna till att upptäcka handelsvägar nämns det att turkarna behärskade landvägen till

Österlandets rikedomar, eftersom de hade upprättat ett stort rike i Främre Orienten.45 Det är det

Osmanska imperiet som omtalas, och det brukar i många fall benämnas som en del av sydöstra

Europa och Mellanöstern. Att välja att benämna det som ”ett stort rike i Främre Orienten” kan

43 Almgren, m.fl. (2011) s. 95 44 Almgren, m.fl. (2011) s. 96 45 Almgren, m.fl. (2011) s. 96

19

tolkas som att det Osmanska imperiet inte kvalificerade att kallas europeiskt, och att den

bedömningen inte gjorts utifrån geografisk position. Snarare tycks det som om författarna

mystifierar eller framställer det Osmanska riket som exotiskt genom att kalla det ett område i

Främre Orienten. Boken tar vidare upp förutsättningarna för expeditionerna och nämner bland

annat tekniska utvecklingar för navigering och utrustningen på skeppen. Kompasserna, seglen,

styråran och krutet nämns som viktiga förutsättningar för upptäcktsfärderna. Däremot nämns

aldrig att framsteg inom astronomi och navigation med hjälp av stjärnorna till stor del

utvecklades i Mellanöstern och att kompassen och krutet uppfanns i Kina.46 På så vis framstår

européerna som de sinnrika och att de själva nådde fram till nya kontinenter, territorium och

befolkningar. Det är en missvisande bild då det finns stora mängder fakta om hur Kina utförde

storskaliga expeditioner till havs.47 Även europeisk vapenteknik lyfts fram som ett exempel på en

förutsättning att tvinga andra människor till lydnad, dock nämns inte förhållandet mellan krutet,

Kina och Europa på ett sätt som utvecklar läsarens förståelse av flödet av varor och idéer mellan

kontinenter. Just att idéer och nya uppfinningar kunde färdas till olika länder och kontinenter, för

att sedan förfinas för ett visst syfte, går miste när läsaren får uppfattningen att de flesta nya ting

uppfanns i Europa. Det läsaren får veta är helt enkelt att européerna hade vapen som var

överlägsen de utomeuropeiska folkens.

Författarna beskriver vidare hur mötena med de antika sydamerikanska civilisationerna såg ut

och hur mötet mellan européer och infödingar såg ut. Det som kan uppmärksammas är att de tre

stora rikena, Mayariket, Inkariket och Aztekriket beskrivs på ett tämligen homogent vis. Inga

fördjupningar om kulturerna görs och läsaren får ingen förståelse för hur dessa civilisationer såg

ut. Det positiva om indianrikena som läsaren får veta är att konst och vetenskap stod på en hög

nivå och att mayafolkets kalender var mera exakt än den europeiska.48 Föregående mening inleds

dock med orden ”…det märkliga…”, som i att det är märkligt att indianrikena hade väl

utvecklade samhällen med högtstående konst och vetenskap.49 I nästa mening får läsaren dock

veta att ”indianfolkens teknik befann sig på stenåldersstadiet” och att de inte hade effektiva vapen

eller kände till hjulet.50 Stycket avslutas med meningen: ”Det var dessa folk som spanjorerna

46 Gingerich, O. (1986). Islamic Astronomy. Scientific American,254(4), 74-83. Retrieved May 14, 2020, from www.jstor.org/stable/24975932 47 Sen, T. (2016). The impact of Zheng He's expeditions on Indian Ocean interactions. s.612-613 48 Almgren, m.fl. (2011) s.100 49 Almgren, m.fl. (2011) s.100 50 Almgren, m.fl. (2011) s.100

20

stötte på och besegrade i början av 1500-talet”.51 Det är problematiskt att de tre olika

indianrikena beskrivs på detta homogena vis, eftersom läsaren riskerar att få uppfattningen att

alla tre civilisationerna i grunden var lika, men att de hade olika namn. Inga beskrivningar av

kulturerna, eller deras styresskick, som möts görs, snarare stöter läsaren på generaliseringar som

inte fördjupar kunskapen eller ökar deras förståelse för likheter och skillnader mellan européerna

och indianrikena. För övrigt så bygger mycket av det författarna benämner som positivt på

Även de koloniserande beskrivs stundvis som platta aktörer, där de allt som oftast beskrivs som

antingen ondskefulla eller dominanta. Många gånger används i boken termen ”européerna”, som

om de utgjorde någon sorts enhetlig makt. Andra gånger görs åtskillnad mellan portugiser och

spanjorer när det handlar om koloniseringen av Sydamerika. Vid jämförelser av teknologisk

utveckling sker jämförelsen oftast med Europa som måttstock. Skillnaderna i teknologi och kultur

beskrivs inte och exempelvis avsaknaden av bruket av hjulet i Sydamerika försöks inte förklaras.

Boken framför enbart att hjulet inte var känt av indianrikena.

Konflikten mellan spanjorerna och indianrikena beskrivs i detta kapitel. Spanjorerna beskrivs

som ”erövrare”, ”främlingar, ”inkräktare” och ”bökande grisar”. Dessa epitet får spanjorerna när

det i boken förklaras att spanjorerna togs emot med vänskap och vördnad, men att spanjorerna

istället hade onda avsikter. Läsaren får återigen se urbefolkningen som passiva och spanjorerna

som aktörer. Vidare avslöjas, genom beskrivningen av spanjorerna, bruket av Den Svarta

legenden, vilket innebär att resterande europeiska stater svartmålade Spanien som särskilt

grymma i sin kolonisering.52 Den svarta legenden var propaganda, skriven av författare från

andra europeiska länder än Spanien som var inspirerade av Upplysningens ideal, som användes

för att svartmåla just Spanien som de särskilt brutala erövrarna.53 Problematiken med en sådan

diskurs, där en nation svartmålas som “de värsta” förbrytarna, är flera. Dels så är den svarta

legenden propaganda, till stora delar överdriven i syftet att få andra nationer att framstå som mer

humana, men också så minskas utrymmet för att kritiskt titta på all kolonisation som brott mot

andra folk och kulturer.54 Problemet är således inte att Spaniens kolonisation i Sydamerika

51 Almgren, m.fl. (2011) s.100 52 "The Black Legend (2020)." Encyclopedia of Latin American History and Culture https://www.encyclopedia.com/humanities/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/black-legend 53 "The Black Legend (2020)." (2020) 54 "The Black Legend (2020)." (2020)

21

kritiseras, utan det är av vilken anledning det kritiseras som är problematiskt, och det bör

tilläggas att om författarna gjort detta valet omedvetet så är det fortfarande problematiskt. Detta

eftersom de skriver en lärobok för gymnasieelever, vilket ställer stora krav på författarna att

framföra en nyanserad bild, snarare än att använda, medvetet eller omedvetet, ett fenomen som

den Svarta legenden.

De gamla amerikanska civilisationernas fall beskrivs på några rader och utan någon information

om platser, förlopp eller personer (förutom de spanska conquistadorerna). Istället beskrivs det hur

conquistadoren Cortez med en styrka på ”600 man, två kanoner, 13 musköter och 16 hästar”

besegrade aztekernas rike och att det skedde inom loppet på två år. ”Pizarro krossade inkariket

1531 med en ännu mindre vapenstyrka”55. Detta är allt som skrivs om dessa gamla civilisationers

förfall. Läsaren får veta att spanjorerna landsteg och erövrade, att aztekerna och inkaindianerna

hälsade dem välkomna och besegrades. Läsaren får inte veta något om de kulturer som möts av

spanjorerna, inga beskrivningar av geografi görs och inga som helst beskrivningar av förlopp ges.

Det sista som skrivs om kontakterna med Amerika är att det upprättades stora feudalgods och att

indianerna sågs som lägre ett släkte av de ”europeiska erövrarna”, och att de tvingades arbeta på

plantager och i gruvor.56 Den, vid det här laget, bekanta beskrivningen av urinvånarna i Amerika

fortsätter på samma vis som tidigare, nämligen som passiva åskådare i historien. Läsaren får veta

att indianbefolkningen saknade immunitet mot de europeiska sjukdomarna och att detta ledde till

en ”demografisk katastrof” och att ”inte ens en tiondel av befolkningen återstod av den

ursprungliga befolkningen” på 1600-talet.57 I de följande meningarna förklaras det hur

slavhandeln påbörjades: För att klara arbetskraftsproblemet började man införa slavar från Afrika.

Uppemot en miljon afrikaner fraktades på 1500-talet till de spanska och portugisiska

kolonierna. När engelsmännen under 1600-talet började kolonisera i Nordamerika, fick

slavhandeln ännu större omfattning.

Ingen vidare information ges läsaren vid detta stadie, på sidan 152 i boken nämns slavhandeln

nästa gång då triangelhandeln beskrivs. Ingen koppling görs mellan ”upptäckandet” av Amerika

och den omfattande triangelhandeln som kom att påverka hela världen på olika sätt. Läsaren får

55 Almgren, m.fl. (2011) s.100 56 Almgren, m.fl. (2011) s.100 57 Almgren, m.fl. (2011) s.101

22

inget grepp om varför de nya kontakterna och bildandet av kolonier i Amerika var grunden för

stor förändring.

4.1.2Imperialismen 1800

Avsnittet om Imperialismen bearbetas i Alla tiders historia 1b på 14 sidor. På de här 14 sidorna

får läsaren veta om ”huggsexan om Afrika”, kapplöpning mellan Storbritannien och Frankrike

och kapplöpningen om Asien. Utöver det berättas det om imperialism på olika platser, nämligen

japansk, rysk och amerikansk imperialism. Eftersom begreppet imperialism och imperium är

invecklade grepp inom historiografin, bör det finnas förklaringar på varför imperialismen är

viktig, och varför det har fått efterklang i modern tid. Dock är avsnittet om imperialismen kort

och på ett generellt plan, där författarna beskriver vad som hände när Afrika koloniserades, hur

Indien koloniserades och blev del av brittiska imperiet och hur imperialismen sett ut i andra delar

av världen. Det är positivt att utomeuropeiska exempel tas upp, dock är det snarast i förbigående

dessa diskuteras. Ingen fördjupad kunskap ges, om förutsättningarna för olika nationer, vare sig

för de koloniserande eller de koloniserade, där informationen om de som faktiskt blev

koloniserade är nästintill obefintlig. Det utomeuropeiska imperium som nämns är Japan, dock

nämns Japans utveckling till ett imperium snarare som ett resultat av att de har anammat

europeisk teknologi och europeiska synsätt. På så vis sker ändå beskrivningen av Japan utifrån

europeiska mått, och dess framgång bygger till stora delar på att de ”till slut” öppnade landet och

tog in europeisk expertis. Detta är till stor del sanning,58 men ingen information om det japanska

samhället ges innan moderniseringen, endast att ” det japanska samhället hade stora likheter med

feodalsamhället i Europa under medeltiden”.59 Japans långa och komplexa historia, inrikes, men

också deras isolationistiska förhållningssätt till omvärlden behandlas inte på djupet, utan det blir

bara av intresse att undersöka Japan, när det har blivit mer västerländskt. Det utomeuropeiska

land som benämns som kolonisatörer ställs ständigt mot europeiska normer, och dess framgång

bygger enbart på hur väl de, Japan, implementerar europeisk teknologi och militär. Det är värt att

notera, att Japan fick internationell slagkraft, i och med militär, teknologisk och ekonomisk

kunskap som hämtades från europeiska stater, dock ges inte omständigheterna någon förankring.

Läsaren får enbart veta att Japan blev framgångsrikt som imperium så snart det blivit mer likt

58 Dodge, E.S., 1976. Islands and empires Western impact on the Pacific and east Asia, s.308 Minneapolis: University of Minnesota Press. 59 Almgren, m.fl. (2011) s.236

23

Europa. Ingenting nämns om Sveriges roll i kolonialismen, och dess faktiska kolonier. Inte heller

samernas situation i Sverige som är en form av inrikes kolonialism.

Exemplet Kina beskrivs på samma vis, med den stora skillnaden att de inte lyckades, eller inte

var intresserade av, att implementera europeisk teknologi. Informationen om Kina som ges är,

likt den om Japan, något lösryckt och saknar kontext. Läsaren får veta att Kina inte ville ha något

med ”västerlänningarna” att göra, men att européernas militära och teknologiska överlägsenhet

snart blev uppenbar.60 Dock får läsaren inte veta något om Kinas historia som förklarar dess

nuvarande situation. Det som har skrivits om Kina tidigare var att de inte var intresserade av

europeiska bytesvaror, eftersom de hade allt de kunde önska, och att de enbart var intresserade av

silver och guld för att handla med europeiska makter. Med andra ord nämns Kina, även Japan,

endast när européerna kommer i kontakt med dem, som om de legat under en slöja till européerna

kom och drog bort den.

Gällande Indien beskrivs situationen även där väldigt kort och generellt. Här får läsaren dock

information om sepoyupproret (1857-1858), som var ett uppror som startades av indiska militärer i

den brittiska armén, på ett mer nyanserat vis. Exempelvis går det att läsa att ”både britter och

upprorsmän gjorde sig skyldiga till upprörande terrordåd”.61 Sådana nyanseringar är viktiga,

eftersom det signalerar att det är två aktörer som utför handlingar, inte enbart européer som

aktörer och indier som passiva. Tidigare har exempelvis britternas utnyttjande av indisk

arbetskraft benämnts, och att britterna, utifrån det som går att utläsa i texten, relativt enkelt

successivt kunde ta över Indien.62 I det sista stycket i avsnittet om Indien skriver författarna:

Britternas närvaro i Indien fick även positiva effekter. Den bidrog på flera sätt till att ena landet och

väcka indiernas nationalkänsla. Britterna byggde järnvägar och anlade telegraf- och telefonlinjer och

band på så sätt samman landet. I engelskan fick det splittrade Indien ett riksspråk. Skolor inrättades för

att utbilda indier som skulle hjälpa till att styra landet.63

Detta stycke tycks poängtera att britterna ändå gjorde mycket gott för Indien som nation, och att

det inte enbart var negativt med den brittiska imperialismen. Det är en grov förenkling att påstå

60 Almgren, m.fl. (2011) s.230 61 Almgren, m.fl. (2011). s.236 62 Almgren, m.fl. (2011). s.236 63 Almgren, m.fl. (2011). s.236

24

att britternas närvaro väckte indiernas nationalkänsla och att det hjälpte att ena landet. Det är en

följd av något negativt, men det insinuerar att ett enande av indierna var den enda vägen att gå.

Även anläggningen av järnvägar och telefonlinjer beskrivs på ett oproblematiskt sätt i texten.

Dessa anlades inte för indiernas bekvämlighet, utan järnvägarna anlades för att effektivisera

truppförflyttningar och transport av varor till kusterna, helt enkelt för att effektivisera kontrollen

över landet. Att inte problematisera det i läroboken är som att sopa under mattan förtrycket av

indier som skedde, genom att påstå att de ändå fick positiva saker från britterna. Det citerade

stycket ovan är ett extremt tydligt exempel på ett eurocentriskt perspektiv, då imperialismens

långvariga effekter inte ens berörs, och det avslutas med att det positiva med britternas, tidvis,

brutala styre gjorde att Indien fick utvecklad infrastruktur och, så småningom, självständighet.

Det som framhävs är att utvecklingen till ett självständigt Indien, med en nationalkänsla som

väckts genom den brittiska kolonisationen, är det positiva att ta med sig från imperialismen.

Utvecklingen sker tack vare invaderande styrkor, som använder sig av teknologi för att

övermanna lokalbefolkningar, men eftersom en del av teknologin lämnas kvar så blir det något

positivt.

4.4 Epos 1b (1500-1900)

För att läsaren ska forma en uppfattning om boken som helhet presenteras den här i enkelhet.

Boken består av totalt 406 sidor, därav behandlas kolonialismen på 7 av dessa sidor. Likaså

behandlas imperialismen på 7 sidor. Det är viktigt att poängtera att följder och konsekvenser

givetvis nämns i andra kapitel också, eftersom de historiska händelserna inte sker i något

vakuum. Alltså finns det instanser där både kolonialism och imperialism nämns utanför spannet

som ovan angivits, dock är det explicita utrymmet för dessa historiska händelser 7 sidor vardera.

Det innebär att kolonialismen och imperialismen behandlas i 1,7 % vardera i bokens innehåll.

Eftersom både kolonialismen och imperialismen har fått stora konsekvenser för hur världen ser ut

idag så kan det verka som om det inte får något vidare utrymme. Därför bör det bli särskilt

intressant att granska på vilket sätt dessa behandlas i boken.

4.4.2 Kolonialism När boken når fram till 1500-talet, boken följer en kronologisk ordning, kallas det nya kapitlet för

Tidigmodern tid. I en faktaruta på sidan förklarar författaren termen ”tidigmodern tid” och

berättar att det är ett epoknamn som enbart passar den europeiska historien. En medvetenhet

kring det uppvisas. Det nya kapitlets första rubrik är ”Krutimperier” och innehåller information

om vad det menas med krutimperier, att de använde sig av skjutvapen. Efter det sker en

25

genomgång av krutimperier världen över. En första beskrivning av Osmanerna och dess väg till

makt ges, kort återberättat, sedan får läsaren veta om Safaviderriket i mellanöstern. Slutligen

berättas det om Mogulriket, öster om Safaviderriket, som erövrade norra Indien och skapade ett

stort rike. Det går även att läsa att Mogulriket fanns kvar ändå till 1800-talets mitt, då

Storbritannien helt tog över Indien. Dock förklaras det att mogulerna redan under 1700-talet hade

börjat förlora sin makt. Allt det som skrivs om dessa tre riken är informativt, och beskriver vilka

folkgrupper som kom till makten och vilken religiös tillhörighet. Sedan fortsätter författarna att

beskriva fler asiatiska krutimperier. Vi får veta att Kina inte ska kallas ett krutimperium, eftersom

det redan var ett etablerat imperium sedan länge.64 Däremot får läsaren veta att Kina erövrades av

nya härskare som kom från Manchuriet i nordöst. Sedan hoppar berättaren till Japan, som var ett

krutimperium, och att Japan som var starkt påverkat av Kina ändå hade skapat en egen kultur och

aldrig erövrats utifrån. Exemplet på sådana försök är då mongolerna utrustade stora flottor för att

invaderade, för att se flottorna skingrade av stormar.65 Sedan följer en beskrivning av hur Japan

sett ut innan, och att det medeltida Japan påminde om det högmedeltida Europa. Ordet feodalism

nämns aldrig, istället beskrivs detta system med stormän, riddare som svurit trohet till någon

herre och svaga kungar. Jämförelsen görs mellan samurajerna som svurit trohet till någon herre,

och kejsaren som, likt kungen i Europa, inte hade någon större makt.66 Läsaren får veta att en av

stormännen, med hjälp av skjutvapen, vid slutet av 1500-talet lyckades besegra sina rivaler och ta

makten och själva ta titeln shogun.

Nästa underrubrik är ”De amerikanska imperierna”. Vägen dit har i boken varit att gå åt öster,

med startpunkt i Osmanska riket. I texten går det att läsa att ”I Amerika fanns det förstås inga

krutimperier, eftersom Nya världen inte nåtts av Gamla världens uppfinningar”.67 Det står att läsa

att det under medeltidens slut ändå skapades två stora och folkrika imperier i Amerika, nämligen

Aztekerriket i Mexico och Inkariket längs västkusten.68. Sedan beskrivs aztekerna och inkafolket

i några korta meningar. Det går att läsa att aztekerna var ett folk som var bosatt i det som idag är

Mexicos huvudstad och att de under 1300- och 1400-talen utvidgade sitt område på bekostnad av

grannfolken. Inkafolket hade sitt ursprung i Anderna, i dagens Peru, och de skapade ett jätterike

som sträckte sig från Bolivia till Chile på kort tid under 1400-talet. På detta sätt påminner de,

64 Sandberg, Robert mfl. (2012). Epos 1b s.57 65 Sandberg, Robert mfl. (2012). s.58 66 Sandberg, R. mfl. (2012). s.57 67 Sandberg, R. mfl. (2012). s.58-59 68 Sandberg, R. mfl. (2012). s.59

26

enligt boken, om krutimperierna i Asien. Vilket kan ses som en förvirrande förenkling, eftersom

den inhemska utvecklingen till ett stort rike eller ett krutimperium inte diskuteras. Det enda som

skulle kunna påminna författarna om likheterna mellan Inkafolkets stora rike och krutimperierna i

Asien skulle vara omfånget, den geografiska storleken av ytan som de kontrollerar. Det sista som

skrivs är att ”ett märkligt fenomen i Inkariket är att det aldrig utvecklade någon skrift, men trots

det var det väldiga riket mycket välorganiserat”.69 En bild med tillhörande bildtext förklarar hur

Inkariket krossades av spanjorerna och att kyrkan och spanjorerna gjorde allt de kunde för att

undertrycka det som påminde om den gamla inhemska kulturen och religionen.

Nu skiftar fokus till Europa, och beskriver Rysslands expansion mot Sibirien, och vidare mot

Stilla havet, och Spaniens expansion. Det nämns också att de i första hand expanderade utanför

Europas gränser, med Spanien som världsomspännande imperium. Återigen är det skjutvapnen

som beskrivs som faktorn som gjorde det möjligt. Läroboken fokuserar en del på just Spanien nu.

År 1492 erövrade de kristna spanjorerna det sista av det muslimska riket i Spanien. Samma år

seglade Christoffer Columbus västerut på Atlanten i ett hopp om att ta sig till Indien genom att

segla runt jorden. Det hade aldrig gjorts tidigare, men det gällde att våga.70 Slutligen beskrivs det

att Columbus trodde att han kommit till Indien, när han i själva verket hade nått Haiti och Cuba,

och ”att Karibien kallas Västindien och invånarna i Amerika kallas för indianer beror förstås på

Columbus missuppfattning”.71 Problematiseringen av Västindien och indianer förklarar för

eleven någorlunda väl att det är kvarlevor från kolonialtiden, dock används Amerika utan

problematisering. Detta tar Mignolo upp och menar att både Amerika och Latinamerika är

kvarlevor från kolonialtiden som ingen ifrågasätter.72 De som bodde i vad som idag kallar

Amerika/Latinamerika uppfattade inte det som Amerika/Latinamerika. I samband med en bildtext

får läsaren veta att ett av de folk som hjälpte spanjorerna att erövra Aztekerriket var

Tlaxcalanerna.73 Detta berättar för läsaren att de spanska erövrarna inte själva störtade aztekerna,

utan att allianser bildades med lokala folk som ville bli kvitt aztekernas styre. Att alliansen med

urinvånare nämns är något positivt, eftersom det ger en något mer nyanserad bild av erövringen.

Det finns dock djupare förklaringar till hur erövringen gick till, vilket Matthew Restall tar upp i

sin bok 7 Myths of the Spanish Conquest. Han ifrågasätter, med hjälp av källor från spanska och

69 Sandberg, R. mfl. (2012). s.59 70 Sandberg, R. mfl. (2012). s.59 71 Sandberg, R. mfl. (2012). s.60 72 Mignolo M. Walter. (2005). s.2 73 Sandberg, R. mfl. (2012). s.60

27

latinamerikanska arkiv, bland andra myterna om krutvapnens dominans, synen på

conquistadorerna som överlägsna herrar och militärer, och den spanska militärens

överlägsenhet.74 Istället fokuserar Restall på spanjorernas allianser med olika lokala folkgrupper,

däribland folk från latinamerika, men även från Västafrika, för att förklara den spanska

erövringen.75

De efterföljande rubrikerna handlar om Europa och heter ”Européerna på offensiven”, ”Europa

dominerar världshaven” och ”Kolonier och handel”. Det beskrivs att efter Columbus och da

Gamas första resor gick ”korken ur flaskan” för européerna och alla gav sig ut på resor.

Européerna ville erövra land. Exemplen som ges nu är Portugal och Spanien. Portugal upprättade

handelsstationer längs Afrikas kuster, i Indien och i Sydostasien ändå upp till Macao i södra

Kina. De lade även ”beslag” på Brasilien, som fortfarande har portugisiska som sitt språk.76 Dock

var det spanjorerna som gjorde de stora erövringarna. Det står att spanska äventyrare besegrade

Aztekerriket och Inkariket. Detta gjorde de med hjälp av ”svärd, skjutvapen och rustningar, och

inte minst för att de hade hästar, som ju inte fanns i Amerika”.77 Det står att spanjorerna fick

hjälp av andra indianfolk, särskilt mot aztekerna, dock nämns dessa folk inte individuellt.

Förutom bildtexten som nämner tlaxcalanerna så nämns inga andra folk som ingick allianser med

spanjorerna. Vidare nämns den katastrof som skedde i och med kontakten mellan européerna och

”Amerikas befolkning” eftersom de saknade immunitet mot de sjukdomar som européerna drog

med sig. Vidare beskrivs Europeérnas dominans på världshaven och Spaniens

världsomspännande imperium, som inte bara innefattar stora delar av Amerika, utan även

områden i Sydostasien och Europa. Dock kom konkurrensen ikapp med fransmän, holländare och

engelsmän i spetsen. Orsaken till att de europeiska länderna kunde dominera världshaven, och

med det handeln, var på grund av att man i Europa byggde stora segelsfartyg som kunde bära

kanoner. Författaren skriver att detta inte gjordes på andra håll i världen, men att Kina säkert

hade kunnat. Dock var Kina ”så stort och rikt och kände sig så överlägset alla andra, att landet

klarade sig bra ändå”.78

74 Restall, M., (2003). Seven myths of the Spanish conquest, Oxford ; New York: Oxford University Press. 75 Restall, M., (2003). conquest s.45 76 Sandberg, R. mfl. (2012). s.61 77 Sandberg, R. mfl. (2012). s.61 78 Sandberg, R. mfl. (2012)..61

28

Texten går vidare med att beskriva att Portugal och Spanien redan hade sina kolonier på andra

sidan haven, men att nordeuropéerna nu följde efter under 1600-talet. Nordeuropéerna lade under

sig Nordamerika och delar av Västindien, skaffade sig stödjepunkter längs Afrikas västkust och

koloniserade Sydafrika, och lade under sig områden i Indien och Sydostasien.79 Under 1700-talet

tog engelsmännen över världshaven och handeln. I Indien kunde britterna, i och med att

Mogulriket försvagades, skaffa större inflytande där, för att slutligen ta över större delen av

Indien.80 Även Sveriges och Danmarks del i kolonialismen nämns, och det finns en hel faktaruta

dedikerad svenska kolonier. Sättet det skrivs på är som om den svenska kolonialismen var ett

misslyckat affärsäventyr som inte gav någon ekonomisk vinning. Inget nämns heller om

behandlingen av samerna, vilket är underligt. Under detta stycket skulle det kunnat inkluderas en

diskussion om koloniseringen av Sápmi och samernas mark.

Det sista som nämns på de sidor som kolonialismen behandlas på är triangelhandeln, utan att

nämna den vid det namnet. Författaren skriver att ”slavhandeln är ett mörkt kapitel i Europas

historia”.81 Läsaren får veta att slaveri alltid har funnits, men att plantagerna i Brasilien,

Västindien och senare i sydstaterna i USA var helt beroende av slavarbetskraft.82 Det står även att

11 till 14 miljoner slavar fraktades över Atlanten under ”vidriga” förutsättningar innan först

Storbritannien och sedan andra europeiska nationer förbjöd slavhandeln på 1880-talet. De förbjöd

något som de själva hade bedrivit under lång tid.

4.2.2 Imperialismen 1800 ”Den nya imperialismen”. Så lyder rubriken som inleder kapitlet om imperialismen, då de

europeiska nationerna strävade efter att kolonisera andra territorier och skapa imperium.

Modellen för den nya imperialismen hade, enligt texten, redan skapats av Storbritannien, och de

andra europeiska staterna sökte efter samma framgångar som Storbritannien. Det beskrivs att det

brittiska ”världsherraväldet” länge haft en informell och indirekt karaktär. Kolonierna styrdes

med hjälp av handelskompanier, inte den brittiska kronan.83 Ostindiska kompaniet, som styrt i

britternas viktigaste koloni Indien, upplöstes på mitten av 1800-talet och Indien lydde under den

brittiska staten. 1876 lät drottning Viktoria utropa sig kejsarinna av Indien och kolonialismen

79 Sandberg, R. mfl. (2012). s.61-62 80 Sandberg, R. mfl. (2012). s.62 81 Sandberg, R. mfl. (2012). s.62 82 Sandberg, R. mfl. (2012). s.62 83 Sandberg, R. mfl. (2012). s.179

29

hade blivit en renodlad statlig imperialism, knuten till en organisation av ett imperium styrt och

kontrollerat av den brittiska kronan.84

Kolonialismens nya mönster, imperialism, hängde samman med den ekonomiska utvecklingen i

Europa. Främst benämns att den ökade kontrollen av kolonierna gick hand i hand med

protektionismen i Europa som höll på att vinna mark, efter att frihandel hade rått en längre tid.

Målet var att sätta upp tullar, hitta råvaror och avsättningsmarknader. Detta gjordes genom att

kolonisera andra länder och inkorporera dem i det imperialistiska systemet. Dock nämns inget om

de koloniserade som levde under imperialismens förtryck. Modernitet tycks vara utgångspunkten

för imperialismen, att de nya tankarna om handel, politik och utveckling ledde till att europeiska

nationer kunde kolonisera andra. Detta grundar diskursen i en eurocentrisk tolkning av historien,

där eleverna som läser boken inte får en djupare förståelse för hur möten mellan kulturer, i

konflikt och i samarbete, fortfarande påverkar hur världen ser ut idag.

Vidare beskrivs det att den nya imperialismen vällde fram över stora delar av världen. Kina stod

länge emot, men kunde inte efter opiumkriget, inre stridigheter och påtryckningar från europeiskt

håll att hålla stånd. I samband med ett bondeuppror, riktat mot den egna regimen och de

västerländska ”inkräktarna” gick västmakterna samman och slog brutalt ned upproret.85 Kina var

inte längre ett imperium, det blev en republik under ledning av Sun Yat-sen, och vände sig både

mot det europeiska inflytandet och kejsardömets förtryck. En mer nyanserad beskrivning av

Kinas situation, då både inbördes stridigheter och utländsk påtryckning tas i beaktande. I nästa

stycke behandlas Japan, och jämförelser görs mellan Kina och Japan. Även här nyanserar

författaren bilden av Japan något, och beskriver främst att både Japan och Kinas ekonomi

dominerades av jordbruk. Skillnaden var arrende avgifterna, som i Kina var rörliga beroende på

böndernas inkomst, medan den i Japan var fast och att bönderna i Japan kunde behålla

överskottet. Detta ledde till att det växte fram städer och ett ekonomiskt system som innebar att

överskottet gick till producenterna, vilket påminde om den samtida västerländska ekonomin.

Därför kunde de lättare anpassa sig till en sådan, västerländsk, ekonomi.86 Det beskrivs också hur

Japans shogun störtades av yngre adelsmän och att utrikespolitiken förändrades. Nu sökte Japan

kunskap om industrialisering och teknisk utveckling i de ledande europeiska länderna. Även den

84 Sandberg, R. mfl. (2012). s.179 85 Sandberg, R. mfl. (2012). s.180 86 Sandberg, R. mfl. (2012). s.181

30

imperialistiska politiken anammades av Japan. Detta ger en någorlunda nyanserad bild av Japans

utveckling till imperium. Japans framgång vilar snarare på dess egen förmåga att anpassa sig än

att de var passiva mottagare av europeisk innovation. Ekonomin lyfts som viktig orsak gällande

både Japan och Kinas utveckling.

Nästa del som lyfts är ”The scramble for Africa”. Inledningen här lyder enligt följande: ”I Afrika

tog sig den nya imperialismen alldeles särskilt brutala och genomgripande uttryck”.87 Detta följs

med att utvecklingen med kolonisering upp till att ”hela” Afrika koloniserades. Afrikanska

kusterna hade erövrats, Algeriet hade annekterats av Frankrike och hela Sydafrika hade också

erövrats. Det berättas om boerna som var holländare, fransmän och tyska protestanter som bott

där sedan 1600-talet och bildat självständiga stater. Guld-och diamantfyndigheter upptäcktes

under 1870–1880-talet i boernas områden och britterna ville då lägga boernas land under sig

också.88 Två krig kämpades mellan britterna och boerna och britterna tog över republikerna.

Vidare får läsaren veta att Afrika söder om Sahara var nästintill oberört av europeisk expansion

fram till 1870-talet. Dock delades nästan hela kontinenten upp mellan några europeiska länder på

1870-talet och exploaterade dess materiella och mänskliga tillgångar. Kung Leopold ges som

specifikt exempel som en särskilt hänsynslös kolonisatör. Det beskrivs att Leopold ingick

”mängder av fördrag med afrikanska hövdingar” och att de överlämnade ett jättelikt område till

Leopolds privata företag.89 Det beskrivs även att de afrikanska hövdingarna inte förstod

innebörden av en sådan försäljning, eftersom de inte tillämpade individuell äganderätt av jord.90

Den kongolesiska situation beskrivs som fruktansvärd och att Leopolds Kongo gav honom

enorma rikedomar.

Vidare beskrivs uppstyckningen av Afrika som skedde under Berlinkonferensen 1884. Där

beslöts villkoren ett europeiskt land måste uppfylla för att kunna göra anspråk på överhögheten

över ett afrikanskt område.91 Författaren nämner även att detta enbart gällde de europeiska

nationer och hur de skulle tävla sinsemellan, utan att ta hänsyn till vad afrikanerna själva tyckte

om européernas erövring av deras kontinent.92

87 Sandberg, R. mfl. (2012). s.182 88 Sandberg, R. mfl. (2012). s.182 89 Sandberg, R. mfl. (2012). s.182 90 Sandberg, R. mfl. (2012). s.182 91 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184 92 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184

31

Den sista delen är ”kolonialismens följder” och behandlar konsekvenserna av det boken gått

igenom i föregående sidor. Här kan man läsa att ”Européernas herravälde över Afrika och Asien

blev ganska kortlivat. Hundra år senare, 1970, var så gott som alla tidigare kolonier åter fria

stater”.93 De negativa följder som tas upp för Afrika är att kartan förändrades radikalt under

kolonialismen eftersom kolonialmakterna hade dragit raka streck för att dra sina nya gränser.

Nästan varje streck ”delade ett eller flera afrikanska folk i två delar”.94 Gränserna blev kvar efter

frigörelsen och är fortfarande ett ”besvärligt arv” från kolonialtiden för afrikaner.95 Även

problemet att européerna som koloniserade afrikanska territorier krävde skatteinkomster och

råvaror av afrikaner, och således tvingade männen att arbeta i gruvor för svältlöner. Detta ledde

till att familjerna splittrades och kvinnorna som ensamma familjeförsörjare är ”fortfarande ett

normalt inslag i Afrika”.96 Dessa är följderna av kolonialismen som tas upp av författaren

gällande Afrika. Ingenting sägs om de långvariga negativa effekterna på utvecklingen i de olika

afrikanska samhällena, och de följder som anges generaliserar en hel kontinent.

Även situationen i Indien diskuteras och följderna förklaras. Här får läsaren veta att följderna har

diskuterats mycket. Dock står det att kolonialmakterna indirekt kunde lägga grunden för

frigörelse och enande. Att Storbritannien förvaltade Indien som en enda sammanhängande koloni

gjorde det enklare att bilda ett enat land. Britterna hade gett indierna en gemensam fiende att

förena sig mot.97 Detta är en problematisk syn eftersom det enbart tar upp den positiva effekten

att Indien enades på grund av en gemensam fiende. Det är ett konstigt argument, eftersom att det

bygger på antagandet att det var ett krav. Vi ser även långt efter att kolonierna blivit “fria” från

imperierna att konsekvenserna lever än idag. Turbulenta förhållande mellan Indien och Pakistan,

Kina och Tibet konflikten, de problematiska förhållandena på den Afrikanska kontinenten på

grund av den slumpmässiga uppdelningen av land. De långvariga ekonomiska eller demografiska

följderna av imperialismens expansion och kolonialismen diskuteras inte i något av fallen.

4.3 Summering av analys

De båda böckerna tar upp en liten del av kolonialismen och imperialismen, utan att kunna gå in

på djupet, vilket kan vara förståeligt eftersom omfånget på boken inte tillåter djupdykningar i

93 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184 94 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184 95 Sandberg, R. mfl. (2012). 1b s.184 96 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184 97 Sandberg, R. mfl. (2012). s.184

32

varje region och tid. Dock sker vissa formuleringar som är indikativa för eurocentriskt tänk och

icke-kritisk diskurs som normaliserar kolonialismen. Alla tiders historia var särskilt

normaliserande av kolonialismen i sin framställning. Dock verkar de båda böckerna framhäva

bilden av att kolonialismen tog slut i och med de sista koloniserade staternas frigörelse på 1970-

talet. Enligt Mignolo, och många andra, skulle detta inte alls vara fallet utan vi ser spår av

kolonialismen och imperialismen fortfarande idag. Just sättet läroböckerna beskriver

kolonialismen och imperialismen kan vara genom att använda språket på ett sätt som indikerar ett

rättfärdigande av kolonialismen, i grunden ett eurocentriskt sätt att använda språket och historien.

Särskilt nutidens sätt att tala om kolonialismen och imperialismen är uttryck för vidmakthållandet

av kolonialismen, enligt Mignolo.98 Alla tiders historia använder sig ofta av uttryck och

beskrivningar av andra kulturer som signalerar detta eurocentriska perspektiv grundat i ”vi och

dem”. Epos ger en någorlunda nyanserad bild stundtals, även om det aldrig går in på djupet i

någon utomeuropeisk historia. Snarare sker kortare sammanfattningar och grundläggande

förklaringar, oftast utifrån Europa som mätsticka. I diskussionen kommer en problematisering av

läromedel som koncept att göras, dock bör det nämnas att det av logistiska skäl är svårt att få med

alla delar av världshistorien i en bok. Det är inte heller det som efterfrågas, snarare är det en fråga

om perspektiv. Ett globalt gränsöverskridande perspektiv hade gett läsaren förståelse för hur

europeiska och utomeuropeiska kulturer har utvecklats i både samklang men också i konflikt. I

avsnittet Slutsatser kommer detta globala perspektiv på historien, så som Alan Singer ser att

historia ska undervisas, och hur det skulle kunna se ut att diskuteras. Detta sker i kontrast till

böckernas eurocentriska perspektiv, och behandlar vilka fördelar som finns med ett sådant

perspektiv.

5 Diskussion

I detta kapitel kommer en diskussion att föras kopplat till den teori som är framlagd tidigare i

uppsatsen, för att på så vis besvara frågeställningarna. Begreppen modernitet, imperialism och

kolonialism kommer att ligga till grund för analysen, såväl som den uppdelning mellan ”european

exceptionalism” eller ”european exceptionalism based on imperialistic expansion” för att

tydliggöra vilken förklaringsmodell de olika läromedlen sluter sig till.

98 Mignolo L. Walter. (2012a).

33

5.1 Modernitet, kolonialism och imperialism

Uppsatsens första fråga besvaras i detta kapitel. Det som ska besvaras är hur utomeuropeiska

kulturer beskrivs och om det sker utifrån europeiska mått. Flera exempel förekommer i texten där

utomeuropeisk kultur möts och beskrivs på olika sätt som gör det värt att rikta kritik mot

läroboken. Det som främst går att läsa är att, särskilt, de latinamerikanska kulturerna börjar

existera endast då en europeisk nation kommer i kontakt med dem. Läsaren får veta att Aztekerna

och Inkaindianerna besegrades av europeiska trupper, dock vet läsaren inget mer om dessa

kulturers rika historia. Vidare har Restall i sin bok gjort tydligt att många uppfattningar om

erövringen av Latin- och Mesoamerika är myter, som är sprungna ur tiden då erövringarna

skedde. Ett förskönande perspektiv av historien, där de europeiska trupperna inte kunde stoppas.

Kolonialismens och Imperialismens påverkan på historien, och hur vi ser på vår samtid nu som

en följd av det förflutna, kan aldrig beskrivas rättvist om det enbart är historieundervisning

utifrån europeisk standard. Det är helt enkelt ett väldigt eurocentriskt synsätt på historien.

Modernitetsbegreppet, såsom det är beskrivet i teoriavsnittet, gör sig påmint vid ett flertal

tillfällen. Ett rättfärdigande narrativ målas upp där européerna med deras teknologiska

överlägsenhet självklart måste gå segrande ur mötet. Detta gäller även beskrivningen av de

utomeuropeiska kulturernas höga nivå på konst och vetenskap, men att de teknologiskt låg på

”stenåldersstadiet”. Denna beskrivning är helt klart utifrån europeiska mått mätt, vilket medför att

modernitetsbegreppet, som det beskrivs av Mignolo, återigen gör sig påmint. De europeiska

(moderna) värderingarna är det som bedömer vad som är märkligt, avancerat eller användbart.

Mignolo menar att just beskrivningar och användandet av modernitet som förklaringsmodell för

europeiska staters framgång är ett sätt att rättfärdiga kolonialismen och imperialismen. Det blir

något oundvikligt, att det upplysta och moderna Europa skulle civilisera och sprida modernitet till

dessa outvecklade folk. Det var just dessa argument som fördes fram under kolonialismen och

imperialismen, och det är dessa formuleringar i läromedlen som upprätthåller de strukturer som

grundlades under kolonialismen.

De båda böckerna tenderar även att homogenisera både européerna och de folk de stötte på.

Exempelvis de latinamerikanska folken tenderar att beskrivas på ett sätt som får dem att framstå

som en enda grupp, med samma kultur. Dock är Epos bättre på att ge läsaren en uppfattning om

de olika kulturerna och en del av de inre stridigheterna. Enligt Mignolo är denna homogenisering

ett sätt att utrota ett rikt förflutet, genom att placera den europeiska kontakten med dessa folk som

den första gången deras historia tar fart. I verkligheten finns det en rik historia, och det fanns och

finns än idag många ursprungliga kulturer i Amerika, och dessa kulturer skiljer sig från varandra

34

på flera olika sätt. Det är inte enbart problematiskt att andra kulturer homogeniseras, utan även

Europa som enhet är svårt att rättfärdiga. Nationerna i Europa har haft motstridigheter inbördes,

och dessa behandlas ofta i historiska sammanhang, som exempelvis 30-åriga kriget. Men, när

andra kulturer möts, så har alla motsättningar och skillnader inom, det som kallas, Europa suddats

ut.

5.2 European exceptionalism – Vilken förklaringsmodell använder

författarna?

Här besvaras den andra frågan av uppsatsen. Som jag skrev tidigare så finns det olika förklarande

narrativ som används i läromedlen, som är uttryck för eurocentrism. Kolonialismen och

imperialismen brukar förklaras genom antingen european exceptionalism eller european

exceptionalism based on imperialistic expansion. Beskrivningarna som ges i Epos är snarare

uttryck för det senare, nämligen att imperialistisk expansion ledde till att Europa blev

exceptionellt. Att Europa hade förmågan att erövra massiva landområden, använda dess resurser

och befolkningar till produktion och således öka sina rikedomar är varför Europa blev ledande i

världen. Detta sätt att förklara kolonialismen är dock enligt Mignolo problematiskt eftersom det

fortfarande enbart är européer som får plats på scenen, och det är enbart de som agerar. Om

istället globala och gränsöverskridande perspektiv hade använts, enligt den modell Amirell

åberopar i sin debattartikel, kunde historien rymma flera olika kulturer och deras interaktioner

som leder till en förståelse för hur utvecklingen har sett ut. Istället är det att utomeuropeiska

kulturer väntade på att upptäckas och antingen erövras eller anpassa sig till det moderna för att

överleva. Dock är Epos mer konsekventa och försök görs att påvisa att utomeuropeiska kulturer

faktiskt har egna historier. Exempelvis beskrivs Japans utveckling till imperium på ett sätt som

ger merit åt den japanska ekonomin som framgångsfaktor, snarare än att som Alla tiders historia

mena att Japan enbart blev framgångsrikt då det började emulera europeiska stater. Alla tiders

historia är också den bok som främst framhåller Europa som exceptionellt. Här är beskrivningar

av processer och skeenden mycket mer onyanserade, och det är oftast på grund av Europa som

utveckling sker. Bristen på reflektion Alla tiders historia visar gällande britternas imperialistiska

styre i Indien är en särskild ögonöppnare. Att, som författarna gjort, skriva att det brittiska styret

ändå medförde positiva saker som språk, järnvägar, telegraf- och telefonlinjer och skolor är

problematiskt och helt i linje med Mignolos beskrivning av imperialism, kolonialism och

modernitet som urskuldande narrativ. Att dessa folk ska känna sig tacksamma för det

35

europeiska/brittiska arvet som lämnades i Indien, för att det på något sätt enade landet, är att

ursäkta den utarmning av den indiska halvön som skedde. Detta är ett tydligt tecken på att Europa

är exceptionellt och det är otänkbart att europeiska stater inte skulle erövra omvärlden. Denna syn

på historien, ur ett eurocentriskt perspektiv, med kortare exkursioner i utomeuropeiska nationer

ger, som tidigare nämnts, en bild av historien som en utveckling, vars kraft och potential

utvecklas och realiseras i Europa, och som är oundviklig. Genom att skriva läroboken i

kronologisk ordning, med fokus på europeisk historia så blir utfallet ett eurocentriskt perspektiv.

6 Slutsatser

Ett problem som uppstår med en läromedelsstudie som denna är att en medvetenhet kring

läromedelsformatet finns hos författaren av denna text. Givetvis, som jag har nämnt tidigare, så är

det svårt att göra alla rättvisa eftersom boken skulle bli alltför omfattande och eleverna skulle ha

svårt för att skaffa sig ett grepp om historia och historiska processer. Även formatet på denna

uppsats, som väljer att göra en djupdykning i enbart två texter istället för att använda ett större

urval, kan vara problematiskt eftersom det inte ger någon direkt uppfattning om hur läget är

överlag på läromedelsfronten och hur eurocentrism tar sig uttryck. Det finns dock en del punkter

som går att generalisera även om denna studie enbart innefattar två läromedel. Att läromedel som

är till för en europeisk nation är eurocentriska kanske inte är förvånande i sig, det är snarare

bristen på reflektion och medvetenhet kring urvalet som bör ifrågasättas mer. Om nu ett

läromedel måste hålla sig inom en viss ram för att inte bli alltför omfattande så bör även urvalet

göras tydligare, att påvisa att andra perspektiv och tolkningar finns bortom det perspektiv som

boken anlägger. I min mening räcker det inte att i förordet påtala att ett urval har skett, eftersom

det sällan är något eleverna läser. Snarare bör det tydliggöras i texterna, i det kapitel som

behandlas, att det finns flera tolkningar av olika händelser. Vidare är lärarnas roll viktig i denna

problematik. Det vill säga, läraren måste identifiera om ett läromedel saknar problematiseringar

av perspektiv och tolkningar av historia och därmed göra det till en del av undervisning att påvisa

detta för eleverna. Detta är problematiskt, eftersom personliga uppfattningar om historia inte

borde vara styrande i ett urval, särskilt inte när undervisning måste uppfylla kraven från

läroplanen.

Läromedel brukar okritiskt tas emot av elever, det som står i läroböcker är alltså fakta, vilket

betyder att ett tolkningsämne som historia kan medföra vissa problem om det som läggs fram inte

36

problematiseras. Utifrån värdegrunden som menar att skolan ska verka inkluderande, och att

eleverna ska lära sig att orientera sig i ett mångkulturellt och internationaliserat samhälle, så

ställer det krav på lärare och läromedel att lägga fram perspektiv som överensstämmer med detta.

Utifrån dessa premisser så uppfyller läromedlen inte dessa krav, särskilt i detta fall inte Alla

tiders historia. Epos å andra sidan är mer nyanserad och utrymme ges åt utomeuropeiska nationer

även om det är mer ytligt. Epos ståndpunkt är mer försvarbart, eftersom den använder olika

perspektiv även om en hel del av utomeuropeiska kulturer och nationer jämförs på olika vis med

Europa. Detta kan tolkas som att det görs för att eleverna ska ha någon referens att förhålla ny

kunskap till. Det är dock en grov förenkling av historien som, även om argumentet är att det

hjälper eleverna, som i slutändan inte ger några svar på världens nuvarande tillstånd, hur ojämlika

ekonomiska, politiska och sociala förhållande har skapats, men även fortsätter att skapas och

upprätthållas.

För att undervisning i historia ska överensstämma med både värdegrunden och läroplanen med

dess krav på en internationaliserad undervisning som gynnar eleverna i ett mångkulturellt

samhälle måste både läromedlen och läraren anlägga olika perspektiv för att påvisa att mycket av

historien består av tolkningar av kvarlevor. Alan singer skriver i sin bok Teaching Global History

att historia, för att undvika vinklade, förskönande återberättelser av historia, så bör undervisning,

och främst läroplanen för historia, vara temabaserad. Dessa teman ska i sin tur vara grundade i

frågor, som både elever, och lärare och historiker ställer. Singer menar att eleverna, genom att

stimuleras till att ställa frågor om varför världen ser ut som den gör idag, och hur den kommer se

ut i framtiden, skapar underlag för att arbeta med global historia.99 I exemplet han ger, från när

han använde metoden i ett amerikanskt klassrum, så dök frågor upp såsom: “Gör vår rikedom

andra delar i världen fattiga?”, “Varför påverkar religion historia?”, “Är världsfred ett rimligt

mål?”.100 Frågan om varför religion påverkar historia skulle kunna appliceras för att undervisa

global historia, från förhistorisk till modern tid, i flera olika tider och kontexter, utan att behöva

anlägga ett eurocentriskt perspektiv. Det som är viktigt att minnas, som även Singer poängterar,

är att historia är en tolkande verksamhet, och det är viktigare att ställa frågor än att tro att

absoluta fakta är av vikt.101Singer lägger särskild vikt vid elevernas förmåga, och främst att de

ges utrymme, till att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till både historiska fakta, men även

99 Singer, A.J., 2012. Teaching Global History A Social Studies Approach, s.7-8 Hoboken: Taylor and Francis. 100 Singer, A.J., (2012). s.9 101 Singer, A.J., (2012). s.9

37

nuvarande dokument som läroböcker och läroplaner.102 Detta tillåter, trots bristande perspektiv i

läroboken eller i styrdokument, eleverna att ifrågasätta urvalet och fundera på vem det är som

gynnas av en sådan historieskrivning. Metoden påminner starkt om Critical literacy inom ämnet

engelska, där elevernas förmåga att kritiskt tänka och vända sig mot texter och ifrågasätta deras

partiskhet, för att på så sätt motstå indoktrinering och propaganda.103 Nu menar jag inte att

läroböckerna som har undersökts är propaganda för en dold agenda som författarna försöker lura

på eleverna, snarare har de inte ifrågasatt de eurocentriska perspektiv de helt klart har anlagt.

Kraven som Singers globala historia ställer kan implementeras av lärare, utan några förändringar

i läroböcker eller styrdokument, dock kräver detta mer planering och arbete, vilket lärare i regel

oftast har för lite av. I en ideal situation, i syfte att undvika en förenklad version av världens

historia, kan kursplaner för historia skrivas om, så att de fokuserar mer på teman, istället för

europeisk kronologi, och läromedel produceras i enlighet med dessa kursplaner. I nuläget verkar

det dock som att det enklaste sättet att undvika en förenklad, eurocentrisk version av historien är

att anlägga ett global historiskt perspektiv som Amirell i sin debattartikel och Alan Singer i sin

bok om Global History åberopar.

102 Singer, A.J., (2012). s.22 103 Luke, A., Woods, A., Fisher, D., Bruett, J. & Fink, L. 2009, "Critical Literacies in Schools: A Primer", Voices From the Middle, vol. 17, no. 2, pp. 9-18.

38

39

Referenser

Källmaterial: Hans Almgren, Börje Bergström, Arne Löwgren. 2011. Alla tiders historia 1b.

Förlag: Gleerups

Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin, Ann-Sofie Ohlander. 2012. Epos 1b. Förlag:

Liber

Litteratur: Ammert, Niklas. 2011. Att spegla världen – Läromedelsstudier i teori och praktik. Studentlitteratur Amirell Eklöf, Stefan. Svenska dagbladet 2014-10-06. Debattinlägg: Brist på perspektiv i ämnet historia Billman, Emelie. (2016). Återstoden av postkolonialism : En analys av historiekunskapens läromedel (Diss) Bush, Barbara., 2014. Imperialism and postcolonialism, Oxfordshire, England ; New York: Routledge. Dodge, E.S., 1976. Islands and empires Western impact on the Pacific and east Asia, Minneapolis: University of Minnesota Press. Gran, Peter. (1996). Beyond eurocentrism - A new view of modern world history. New York: Syracuse University Press. Gingerich, Owen. (1986). Islamic Astronomy. Scientific American,254(4), 74-83. Retrieved May 14, 2020, from www.jstor.org/stable/24975932 Hesslind, Hazzel. (2014). Synen på de forna amerikanska högkulturerna i grundskolans läroböcker (Diss) Huggan, Graham., 2016. The Oxford handbook of postcolonial studies. Oxford: Oxford University Press.

40

Luke, Allen, and Annette Woods. 2009 “Critical Literacies in Schools: A Primer.” Voices from the Middle, vol. 17, no. 2, 2009, s.9–18. Långström, Sture., 1997. Författarröst och lärobokstradition: en historiedidaktisk studie = The textbook tradition and the voice of the author: a study in history and didactics, Umeå: Univ. Mignolo, Walter, and Catherine E. Walsh. 2018. On Decoloniality : Concepts, Analytics, and Praxis. Duke University Press Mignolo, Walter. 2005. The idea of Latin America, Oxford: Blackwell. Nationalencyklopedin, Sökord: Läromedelsgranskning. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/läromedelsgranskning (Hämtad: 22/01-2019) Johansson, Patrik. (2014). Att tolka spåren från det förflutna : Innebörder, lärande och meningsskapande av historisk källtolkning i gymnasiet (Lic diss). Centrum för de humanistiska ämnenas didaktik (CeHum), Stockholms universitet, Stockholm. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-107297 Restall, Matthew. 2003. Seven myths of the Spanish conquest, Oxford ; New York: Oxford University Press. Said, Edward. 1979. Orientalism New ed.., New York: Vintage books. Sen, Tansen. (2016). “The impact of Zheng He's expeditions on Indian Ocean interactions.” Bulletin of the School of Oriental and African Studies, 79(3), s. 609-636. doi:10.1017/S0041977X16001038 Singer, Allan J., 2012. Teaching Global History A Social Studies Approach, Hoboken: Taylor and Francis. Skolverket (2019) Ämnesplan – Historia https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-igymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode=HIS%26tos=gy&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3 (Hämtad: 15/1-2020) Lgr 11 (2019). Läroplan för gymnasieskolan reviderad 2019. Stockholm: Skolverket. https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/laroplan-gy11-for-gymnasieskolan

1

Bilagor

Bilaga A Skriv in titel

Skriv in bilaga