Kamrater och brott är brottsligt beteende inlärt?...Teorin om differentiella associationer publicerades av Edwin H. Sutherland första gången 1939 i boken ”Principles of Criminology”

Kriminologiska institutionen

Kamrater och brott – är brottsligt beteende inlärt?

En kvantitativ studie av ungdomsbrott och differentiella

associationer

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2009 Katarina Baatz

2

Sammanfattning

Ungdomsbrottsligheten är ett ämne som är ständigt uppmärksammat i samhällsdebatten och i media.

Varför ungdomar begår brott har studerats omfattande inom kriminologin och ett flertal teorier har

försökt finna förklaringar till problemet. Denna studie har studerat huruvida den brottslighet ungdomar

begår kan tänkas vara inlärd från individer i ungdomarnas närhet. Studiens utgångspunkt är teorin om

differentiella associationer vilken teoretiserades av Edwin H. Sutherland 1939. Inlärningsteorin har

genom åren testats genom att undersöka sambandet mellan brottsliga kamrater och ungdomars egen

brottslighet. Denna studie har undersökt detta samband genom att skilja på brottslighet begången på

egen hand och brottslighet begången tillsammans med andra. Åtskillnaden gjordes för att få ett mått på

inlärningen, då faktorer som grupptryck och ökade tillfällen till brott inte i lika hög grad kan tänkas

vara en bakomliggande faktor vid brott på egen hand. Huvudfrågeställningen för studien var således

om unga, vilka har kamrater som begått brott, begår fler brott på egen hand än vad de som inte har

kamrater som begått brott gör. Det material som användes vid studien var 1770 enkäter, besvarade av

högstadieungdomar i Stockholms stad vilka deltagit i en självrapportundersökning år 2006, ”The

International-SelfReport Delinquency Study 2”. Åtta olika typer av egen brottslighet studerades:

misshandel, burit vapen, fickstöld, sålt droger, rån, stulit ur bil, cykelstöld samt snatteri. Studien fann

att unga med kamrater som begått brott i högre grad begår brott på egen hand, än vad de som inte har

kamrater som begått brott gör. Resultatet indikerar att brottsligt beteende är inlärt från kamrater, då det

överförs på ett annat sätt än enbart genom grupptryck och ökade tillfällen till att begå brott. Studien

visade även att föräldrars kontroll över sitt/sina barn har ett samband med i vilken mån barnet/barnen

har kamrater som begått brott eller ej.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ..................................................................................................................... 4

1.1 BAKGRUND ..................................................................................................................................... 4

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ..................................................................................................... 5

1.3 DISPOSITION .................................................................................................................................... 5

2. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ..................................................................................... 6

2.1 TEORIN OM DIFFERENTIELLA ASSOCIATIONER ................................................................................. 6

2.2 KRITIK MOT TEORIN OM DIFFERENTIELLA ASSOCIATIONER ............................................................. 8

2.3 DENNA STUDIE I FÖRHÅLLANDE TILL TEORIN .................................................................................. 9

3. TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................... 10

3.1 FORSKNING OM DIFFERENTIELLA ASSOCIATIONER OCH BROTTSLIGA KAMRATER .......................... 10

3.2 SVENSKA SJÄLVRAPPORTUNDERSÖKNINGAR OM UNGDOMSBROTTSLIGHET .................................. 13

3.3 DENNA STUDIE I FÖRHÅLLANDE TILL TIDIGARE FORSKNING .......................................................... 14

4. METOD .......................................................................................................................... 14

4.1 MATERIAL OCH URVAL ................................................................................................................. 15

4.2 BORTFALL ..................................................................................................................................... 15

4.3 VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET ................................................................... 16

4.4 OPERATIONALISERING OCH VARIABLER ........................................................................................ 17

4.5 INTERNT BORTFALL ....................................................................................................................... 20

4.6 PROBLEM OCH FELKÄLLOR ............................................................................................................ 20

4.7 ANALYSMETODER ......................................................................................................................... 20

5. RESULTAT OCH ANALYS ........................................................................................... 21

5.1 TEST AV SAMBAND: BROTTSLIGA KAMRATER OCH BROTTSLIGHET PÅ EGEN HAND ........................ 21

5.2 STYRKAN PÅ SAMBANDEN ............................................................................................................. 23

5.3 JÄMFÖRELSE MED BROTT BEGÅNGET MED ANDRA UNGDOMAR ..................................................... 23

5.4 KONTROLL MED ”FÖRÄLDRAKONTROLL” ..................................................................................... 25

6. SLUTSATSER OCH SLUTDISKUSSION ..................................................................... 28

7. REFERENSER .............................................................................................................. 31

BILAGOR

4

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Ungdomsbrottsligheten har studerats omfattande inom kriminologin och kan sägas vara ett av ämnets

mest centrala problemområden (Estrada & Flyghed 2001, s. 17). Att ungdomar någon gång under sin

tonårstid begår brott är inte ovanligt. Varför begår då så många unga brott? Är riskfaktorerna

medfödda, är det den omgivande miljön som avgör eller är det uppväxten och föräldrarna? Ett flertal

teorier har strävat efter att förklara varför unga begår brott och varför vissa tenderar att bli mer benägna

att falla in i ett kriminellt beteende än andra. Teorierna har gett ungdomsbrottsligheten såväl biologiska,

psykologiska som sociologiska förklaringar. Att forska kring varför unga kommer att begå brott är av

stor vikt för att kunna dra slutsatser om vilka åtgäder som ska sättas in och var åtgärder ska sättas in för

att minska ungdomsbrottslighetens omfattning.

En välkänd kriminologisk teori, vilken avser att förklara varför unga kommer att anamma ett brottsligt

beteende, är Edwin H. Sutherlands teori om differentiella associationer. Teorin om differentiella

associationer bygger på att brottsligt beteende, liksom allt annat beteende, är inlärt. Inlärningen sker i

en kommunikationsprocess inom en grupp vilken står en individ nära. Såväl tekniker hur brott begås

som drivkrafter och motiv lärs in i denna process. Utifrån om dessa motiv och drivkrafter lärs in som

fördelaktiga eller ofördelaktiga mot att bryta mot lagen kommer en individ att bli kriminell eller icke-

kriminell (Sutherland & Cressey 1955, s. 77f).

Sedan Sutherland publicerade sin teori om differentiella associationer har hundratals artiklar skrivits på

ämnet och många försök har gjorts att testa teorin empiriskt. Forskningen har då fokuserat på att

studera sambandet mellan brottsliga kamrater och brottsligt beteende (se: Short 1957, Jensen 1972,

Warr & Stafford1991, Hochstetler et al. 2002). Genom att ställa frågor kring ungas attityder till brott,

egen brottslighet, kamraters attityder till brott och kamraters brottslighet har studier försökt pröva om

Sutherlands inlärningsteori stämmer med verkligheten.

Hochstetler, Copes & DeLisi (2002) skrev i artikeln ”Differential association in group and solo

offending” att tidigare forskning kring differentiella associationer har missat att skilja på brott begågna

på egen hand och brott begågna med andra. En särskiljning mellan dessa bör vara av vikt vid en studie

rörande inlärning av brottsligt beteende då medbrottslingar kan innebära en utsatthet för grupptryck

5

samt medföra tillfällen att begå brott och inte nödvändigtvis behöver vara ett bevis för en

inlärningseffekt (Hochstetler et al 2002, s. 561).

1.2 Syfte och frågeställningar

Forskning gällande differentiella associationer har sällan skiljt på brottslighet begången på egen hand

och brottslighet begången tillsammans med andra, varför denna studie syftar till att undersöka om

brottsligt beteende är inlärt genom en åtskiljning av dessa. Eftersom brottslighet tillsammans med andra

kan vara ett uttryck för grupptryck och att fler tillfällen ges till brottslighet, är avsikten med den här

studien att få ett bättre mått på en eventuell inlärning.

Följande frågeställningar avses att besvaras:

Begår ungdomar som har brottsliga kamrater fler brott på egen hand, än vad de som inte har

brottsliga kamrater gör?

Skiljer sig eventuella samband åt för olika brottstyper?

Skiljer sig ett eventuellt samband för brottsliga kamrater och brott på egen hand från sambandet

mellan brottsliga kamrater och brott med andra ungdomar?

Är ungdomar med låg föräldrakontroll mer påverkbara för en eventuell inlärning från kamrater,

än ungdomar med hög föräldrakontroll?

1.3 Disposition

Efter att ha gett en kort bakgrund till ämnet som ska undersökas, samt redogjort för studiens syfte och

frågeställningar ovan, följer en beskrivning av den teori som använts som utgångspunkt för studien

samt en redogörelse för forskning som gjorts i ämnet. Vidare redogörs för den metod och det material

som studien utgår ifrån. Resultatet redovisas sedan med avseende på de frågeställningar som ställts

upp. En analys och diskussion görs därefter där resultatet knyts ihop med studiens syfte, teori och

tidigare forskning. Avslutningsvis förs en diskussion kring förslag på möjlig framtida forskning i

ämnet.

6

2. Teoretisk utgångspunkt

Nedan redovisas den teori som använts som utgångspunkt för studien samt den kritik som riktats mot

teorin. Avlutningsvis redogörs det för hur studien förhåller sig till teorin.

2.1 Teorin om differentiella associationer

Teorin om differentiella associationer publicerades av Edwin H. Sutherland första gången 1939 i boken

”Principles of Criminology”. Denna bok har utkommit i ett flertal olika upplagor både före och efter

Sutherlands död, 1950. Upplagan som används här är från 1955 och har reviderats av Donald R.

Cressey. Hur begreppet differentiella associationer ska översättas till svenska är svårt, Sarnecki (2006)

översätter det till ”varierande anknytning” och anger en alternativ översättning vilken är ”särskiljande

tillhörighet” (Sarnecki 2006, s. 153f). På grund av bristande svenska översättningar kommer jag i

föreliggande studie nyttja begreppet differentiella associationer.

Sutherland och Cressey (1955) byggde upp teorin kring nio påståenden vilka anses förklara processen

vilken leder till att en individ blir brottslig. Dessa påståenden följer nedan:

1) ”Brottsligt beteende är inlärt.” Med detta menar Sutherland att brottsligt beteende inte ärvs utan att

det är något som måste läras in, på samma sätt som vilket yrke som helst. En individ som inte lärt sig

begå brott kommer inte att uppfinna ett brottsligt beteende.

2) ”Brottsligt beteende lärs in vid interaktion med andra personer i en kommunikationsprocess.”

Kommunikationen menar Sutherland kan vara både verbal och innefatta gester eller beteende.

3) ”Den främsta delen av inlärningen av brottsligt beteende äger rum inom intima personliga

grupper.” Detta innebär att kommunikationsmedel som olika medier, t ex filmer och tidningar, spelar

en mindre roll vid inlärning av brottslighet, det är de nära relationerna med andra människor som är

avgörande.

4) ”När brottsligt beteende lärs in, inkluderar inlärningen a) tekniker att begå brott, vilka ibland är

mycket komplicerade och ibland mycket enkla och b) specifika inriktningar för motiv, drivkrafter,

rationaliseringar och attityder.”

5) ”De specifika inriktningarna för motiv och drivkrafter lärs in genom definitioner av lagen som

fördelaktiga respektive ofördelaktiga.” Sutherland menar att en individ kan vara omgiven av personer

vilka anser det vara accepterat att bryta mot lagen eller personer vilka anser detta vara oacceptabelt.

Det är de personer som står en individ närmast och som oftast är i individens närhet som kommer att

påverka individen i valet av inställning till brottslighet.

7

6) ”En person blir brottslig om fördelaktiga definitioner för att bryta mot lagen överväger

ofördelaktiga definitioner för att bryta mot lagen.” Det är denna punkt som är kärnan i de differentiella

associationerna enligt Sutherland och den gäller såväl brottsliga associationer (anknytningar) som anti-

brottsliga associationer. Den kultur som omger en person påverkar oundvikligen alla personer som

lever i denna kultur, det må vara en brottslig kultur eller vilken annan kultur som helst. Om en person

lever i en kultur som förespråkar brott, isolerad från en som är negativ till brott, kommer denna person

att anamma denna prokriminella kultur.

7) ”Differentiella associationer varierar i frekvens, varaktighet, prioritet och intensitet.” Sutherland

skriver att frekvens och varaktighet inte kräver någon förklaring, de talar för sig själva, medan prioritet

och intensitet är något svårare att definiera. Prioritet förklarar Sutherland med att en individ som tidigt

hänger sig till ett brottsligt beteende kan bevara detta beteende genom hela livet, liksom en person som

inte utvecklar ett brottsligt beteende alls under barndomen bevarar detta ickebrottsliga beteende.

Innebörden av detta påstående är att associationer som fås tidigt i livet är viktigare än de som fås

senare. Intensiteten berör graden av känslomässig anknytning till källan av den kriminella eller

antikriminella förebilden.

8) ”Inlärningsprocessen av brottsligt beteende genom association med kriminella och anti-kriminella

mönster inkluderar alla de mekanismer som är närvarande vid all annan inlärning.” Inlärningen av

brottsligt beteende är inte enbart en imitationsprocess utan sker även genom association med andra.

9) ”Eftersom brottsligt beteende är ett uttryck för allmänna behov och värderingar, förklaras det inte

med dessa behov och värderingar eftersom icke-kriminellt beteende är ett uttryck för samma behov och

värderingar.” En arbetare går till jobbet för att tjäna pengar liksom en tjuv stjäl för att få pengar.

Sutherland menar att de förklaringar till brottslighet som getts utifrån en strävan efter lycka, pengar,

socialt erkännande eller som ett utlopp för frustration alla är resultatlösa eftersom de beskriver

brottsligt beteende likväl som icke-brottsligt beteende. De lyckas inte beskriva varför beteendet blir just

brottsligt (Sutherland & Cressey 1955, s. 77ff).

Att en person kommer att associera med en brottslig kultur beror till stor del på hur familjeförhållanden

ser ut för personen, menar Sutherland och Cressey (1955). Om hemmet misslyckas med att visa ett

avstånd till brottslighet eller är neutralt inställt till barnets brottslighet kan det leda till att barnet

utvecklar ett brottsligt beteende, beroende på om det umgås i en miljö som förespråkar brott eller ej. Ett

hem som är splittrat och där det finns många problem kan medföra att barnet flyr från hemmet och

kommer att leta efter en annan grupp att vara en del av. Detta kan leda till, enligt Sutherland och

Cressey, att barnet blir isolerat från familjen och de antikriminella ideal som råder där. Det finns då en

8

större risk för att barnet kommer att ingå i en kriminell miljö och anpassa sig till denna. Om hemmet är

en prokriminell miljö medverkar detta också såklart till barnets brottslighet. Dock anser Sutherland att

kamrater i samma ålder och av samma kön har en större påverkan på barnets attityd till brottslighet än

föräldrarna (Sutherland & Cressey 1955, s. 180f).

Hochstetler, Copes och DeLisi (2002) undersökte i artikeln ”Differential association in group and solo

offending” effekten av kamraters brottslighet/attityder på egen brottslighet uppdelat på brott begånget

på egen hand och brott begånget tillsammans med andra. Författarna menar att det är av största vikt att

skilja på brottslighet tillsammans med andra och brottslighet på egen hand då gruppbrottslighet kan

vara ett uttryck för grupptryck eller att fler tillfällen ges till brott. Gruppbrottslighet behöver inte vara

ett bevis på att brottslighet lärs in, vilket de anser att tidigare forskning har misslyckats med att belysa.

I nämnda studie analyserade de sitt material med avseende på tre oberoende variabler; respondentens

attityd till brott, kamraters attityder till brott samt kamraters brottslighet. De beroende variablerna

berörde stöld, misshandel och vandalisering. Studiens resultat var att både kamraters attityder och

beteende hade ett signifikant samband med egen brottslighet för alla tre typer av brott. Alla de tre

oberoende variablerna hade ett signifikant samband med egen brottslighet, såväl för gruppbrottslighet

som solobrottslighet (Hochstetler et al 2002, s. 561ff).

2.2 Kritik mot teorin om differentiella associationer

En kritik som riktats mot Sutherland är att han inte förklarar hur teorin ska testas empiriskt. Sarnecki

(2006) påpekar att det inte finns någon förklaring till hur det är tänkt att de differentiella

associationerna, samt frekvensen, varaktigheten, intensiteten och prioriteten med vilka associationerna

varierar, ska mätas för att kunna prövas mot verkligheten (Sarnecki 2006, s. 156). Teorin har även

kritiserats för att den inte beskriver processen kring inlärningen av brottsligt beteende tillräckligt väl

(Akers & Burgess 1966, s. 130). Vad som framgår i teorins huvudteser förklarar Sutherland och

Cressey (1955) inlärningsprocessen som att den verkar på samma sätt som alla annan inlärning. Någon

närmare förklaring för denna process ges ej. Inom ramen för föreliggande studie kommer inte

inlärningsprocessen vara möjlig att studera i detalj. Warr och Stafford (1991) ifrågasätter teorin på två

punkter. För det första menar de att teorin slår fast att attityder som är fördelaktiga för att anamma ett

brottsligt beteende är nödvändiga för att utveckla ett sådant beteende. Deras kritik är att en persons

attityd inte nödvändigtvis stämmer överens med en persons beteende och att unga mycket väl kan begå

brott trots att de inte anser det vara accepterat. För det andra kritiserar de teorin, precis som Akers och

9

Burgess (1966), för att den inte kan förklara hur överföringsprocessen, från en person till en annan, av

definitioner, attityder och brottsligt beteende går till (Warr & Stafford 1991, s. 852).

2.3 Denna studie i förhållande till teorin

Brottsligt beteende kan definieras på ett flertal olika sätt. Dels kan brottslighet ses ur ett strikt

legalistiskt perspektiv, inom vilket begreppet innefattar alla handlingar vilka är belagda med straff

(Flyghed & Estrada 2001, s. 16). Dels kan brottslighet definieras som avvikande beteende, vilket är ett

något vidare begrepp eftersom det kan innefatta såväl kriminaliserat avvikande beteende som

ickekriminaliserat avvikande beteende, som exempelvis psykisk sjukdom eller alkoholmissbruk

(Sarnecki 2006, s. 21f). I föreliggande studie ses brottsligt beteende/brott ur ett legalistiskt perspektiv.

Det legalistiska perspektivet ses dock inte i sin extrema form i studien, eftersom detta innebär att endast

de brott vilka bevisats inför domstol är möjliga att definiera som brott (Estrada & Flyghed 2001, s. 16).

Sutherlands och Cresseys (1955) teori om differentiella associationer bygger på att brottsligt beteende

är inlärt och att det lärs in på samma sätt som alla andra beteenden. Det är personerna som omger

individen som denne kommer att associera med och anamma pro- eller antikriminella attityder och

beteenden från. Inlärningsprocessen innefattar både motiv, drivkrafter, rationaliseringar, attityder och

specifika tekniker för brottsligt beteende. I den här studien kommer det studeras om kamraters

brottsliga beteende, vilket kan tänkas ge sken av en prokriminell attityd, medför en inlärning av ett

brottsligt beteende. En kritik av teorin är att den förutsätter att en överföring av attityder vilka genererar

brottslighet, men kritikerna menar att attityder och beteende inte behöver gå i samma riktning. Unga

som begår brott måste inte nödvändigtvis anse att det är acceptabelt. Det kan dock tänkas att även om

ungas egentliga attityd är antikriminell, sänder deras brottsliga beteende en annan signal om deras

attityd, vilket kan medföra att det blir denna som lärs in.

I linje med Hochstetler et al (2002) kommer jag att skilja mellan brott tillsammans med andra och brott

begågna ensam vad gäller ungdomars brottslighet. Detta görs för att eventuellt kunna utesluta att det är

enbart grupptryck eller imitation som medför att unga med brottsliga kamrater begår fler brott.

Hochstetler et al genomförde sin studie på material från en amerikansk studie från 1970-talet. Att

undersöka sambandet gällande svenska ungdomar och med ett nyare material är såväl intressant som

relevant. Denna studie kommer även att gå ett steg vidare och jämföra de eventuella sambandens styrka

mellan gruppbrottslighet och brottslighet på egen hand.

10

Då Sutherland och Cressey (1955) i ”Principles of Criminology” menar att det främst är

familjeförhållandena som styr om en ungdom kommer att associera med brottsliga kamrater eller ej,

kommer jag att kontrollera om unga vars föräldrar har olika kontroll över vad de unga gör, är olika

benägna att ha brottsliga kamrater och påverkas av deras beteende. Utifrån teorin bör låg

föräldrakontroll innebära en ökad risk för association med brottsliga kamrater samt att kamraterna

påverkar den unge mer, varför ett eventuellt samband mellan brottsliga kamrater och egen brottslighet

bör vara starkare för de med låg föräldrakontroll än de med hög. Dock menar Sutherland att kamraters

attityder påverkar mer än vad föräldrarnas gör, varför det kan tänkas att även de unga som har föräldrar

som vet vad de gör och umgås med dem påverkas av brottsliga kamrater.

3. Tidigare forskning

Nedan följer en redogörelse för en del av den forskning som gjorts på ämnet brottsliga kamrater och

brottsligt beteende, dels utifrån teorin om differentiella associationer och dels beträffande

självrapporterad brottslighet hos ungdomar i Sverige.

3.1 Forskning om differentiella associationer och brottsliga kamrater

Samtliga, med undantag för den första av de studier som redogörs för här, har använt sig av material

från ”The National Youth Survey” från USA. Mycket av den forskning som kommer från USA kring

differentiella associationer och brottsliga kamrater har använt sig av denna longitudinella undersökning

där ca 1 700 ungdomar, som var 11-17 år året 1976, deltog. Data samlades in genom intervjuer vilka

skedde under fem olika perioder under åren 1976-1980, med ytterligare kompletterande intervjuer åren

1983 och 1987 (Church, Wharton & Taylor 2008, s. 6).

En utav de tidiga rapporterna kring brottsliga kamrater och brottsligt beteende var Shorts (1956-57)

”Differential association and delinquency” där teorin om differentiella associationer testades på 16- och

17-åriga brottslingar vilka befann sig på en statlig träningsskola år 1955. Short konstruerade en speciell

variabel som mått på de ungas ”differentiella associationer” vilken skulle spegla frekvensen,

intensiteten, varaktigheten och integreringen med brottsliga kamrater. Studien fann stöd för ett

samband mellan brottsligt beteende och brottsliga associationer, samt för ett samband mellan de ungas

grad av differentiella associationer och samtliga brottskategorier vilka undersöktes (Short 1956-57, s.

234-238).

11

Warr och Stafford (1991) studerade i rapporten ”The Influence of Delinquent Peers: What They Think

or What They Do?” förhållandet mellan brottsligt beteende och kamraters attityder jämfört med

kamraters beteende. Warr och Stafford ansåg att Sutherlands teori endast avser en överföring av

attityder från personer som står en individ nära men att stöd för teorin även erhållts utifrån beteende.

Det finns inte ett självklart band mellan attityd och beteende, unga kan av olika skäl mycket väl begå

brott även om de inte anser det vara legitimt, och därför borde, enligt Warr och Stafford, forskningen

skilja på attityd och beteende. Författarna använde sig av variablerna; respondentens egen attityd till

brott, kamraters attityder till brott, kamraters brottslighet samt respondentens egen brottslighet och

analyserade datan på tre olika typer av brott; använt marijuana, stulit något värt mindre än 5 dollar och

fuskat på prov i skolan (Warr & Stafford 1991, s. 851-854). Warr och Stafford fann att, trots att

kamraters attityder till brott är viktiga för utfallet av ungas egen brottslighet, är kamraters beteende av

betydligt större vikt. Denna effekt bestod även vid en kontroll där kamraters attityder och egna attityder

hölls konstant. Författarna menade att resultatet visar att brottslighet inte enbart kan sägas vara en

formering av kamraters attityder till egna attityder utan att brottslighet snarare uppstår från andra

sociala inlärningsmetoder som grupptryck eller imitation (Warr & Stafford 1991, s. 851).

Agnew (1991) undersökte sambandet mellan brottsliga kamrater och egen brottslighet genom att

studera effekten av kamratanknytning, kamratkontakt, kamraters brottsliga mönster samt associationer

med brottsliga kamrater på egen brottslighet, i rapporten ”The interactive effects of peer variables on

delinquency”. Datan som användes kom från den första omgången av NYS-studien. Agnew fick som

resultat för de med flest brottsliga kamrater, att en stor del hade en stark anknytning till sina kamrater

samtidigt som en stor del inte hade stark anknytning. Vidare rapporterades en stor variation i tid som

tillbringades med kamrater. En stor del rapporterade att deras kamrater inte skulle acceptera ett

brottsligt beteende, liksom att en stor del varken skulle acceptera eller misstycka, medan en liten del

rapporterade att deras kamrater skulle acceptera ett brottsligt beteende. Utifrån detta resultat menar

Agnew att det inte är möjligt att dra några generella slutsatser kring hur kamratförhållanden i brottsliga

grupper ser ut. Agnew delade även upp materialet på ”allvarliga” och ”mindre allvarliga” brott för både

brottsliga kamrater och egen brottslighet. Han fann då att den bästa förutsägande faktorn för

brottslighet är brottsliga kamrater. Därutöver fann han att kamrater som ägnar sig åt allvarliga brott,

främst har ett samband med de som har en egen allvarlig brottslighet, likväl som att de med kamrater

som ägnar sig åt mindre allvarlig brottslighet, främst har ett samband med egen mindre allvarlig

brottslighet. Vidare fann Agnew att kamratanknytning, tid tillbringad med kamrater, kamraters

12

accepterande av brottslighet samt kamrat/grupptryck har en svag positiv effekt på brottslighet (Agnew

1991, s. 55-62).

Warr (1993) ställde frågan i artikeln ”Parents, peers and delinquency” om föräldrars inflytande kan

motverka inflytandet från brottsliga kamrater. Warr ställde här teorin om sociala band, vilken menar att

inflytandet från föräldrar kan motverka brottslighet, mot teorin om differentiella associationer, vilken

menar att brottsliga kamrater kan medverka till brottslighet. Studien undersökte denna fråga på sex

olika brott; fuskat på prov i skolan, använt marijuana, stulit något värt mindre än fem dollar, använt

alkohol, inbrott samt stulit något värt mer än fem dollar. De variabler som undersöktes vidare var;

kamraters brottslighet, egen brottslighet, tid som tillbringas med familjen uppdelat på eftermiddagar,

kvällar och helger samt anknytning till föräldrar (Warr 1993, s. 247-252). Studien visade att den tid

som föräldrar tillbringar med sina barn motverkar kamraters inflytande. Däremot har föräldrars

anknytning till sina barn ingen direkt motverkande effekt på vare sig kamraters inflytande eller på

brottslighet. Dock har föräldraanknytning effekt på vilket umgänge ett barn väljer och därmed har

föräldraanknytning en indirekt effekt på brottslighet. Anledningen till att tiden som tillbringas med

föräldrar och inte anknytningen till föräldrar är av största vikt för att motverka inflytandet av brottsliga

kamrater, tror Warr beror på att inflytandet och trycket från kamrater är så starkt på unga att den enda

chansen att inte utsättas för detta är att avhållas från umgänget med sådana kamrater. Vad gäller tiden

tillbringad med föräldrar, vilken i studien delades upp på eftermiddagar, kvällar och helger, visade

resultatet att helgtid är den som har störst motverkande effekt på brottslighet. Warr förklarar resultatet

med att unga som tillbringar mycket tid med sina föräldrar på helgen avhålls från ”festkulturen” som

till stor del uppmuntrar brottslighet (Warr 1993, s. 258f).

Church, Wharton och Taylor (2009) använde sig i ”An Examination of Differential Association and

Social Control Theory: Family Systems and Delinquency” av differentiella associationer och sociala

band-teorin för att undersöka eventuella samband mellan; stressfulla familjehändelser, sammanhållning

inom familjen, familjerelationer, uppfattad självbild, kamraters brottsliga beteende och eget brottsligt

beteende. De fann ett resultat som tyder på att brottsliga kamrater är det starkaste tecknet på egen

brottslighet. Även uppfattad självbild, vilket i detta fall är ett mått på hur respondenterna tror att

föräldrar och vänner ser på dem, är en faktor som är signifikant för egen brottslighet, där låg uppfattad

självbild innebär större risk för egen brottslighet. Att ha en låg uppfattad självbild innebar även en

större risk för att umgås med brottsliga kamrater. Författarna menar att detta samband är mycket stark

vilket tyder på att en ungdom som lyckas uppehålla en hög uppfattad självbild, trots låg

13

familjesammanhållning och stressfulla familjehändelser, löper mindre risk att falla in i brottsligt

beteende (Church et al 2009, s. 6-9).

3.2 Svenska självrapportundersökningar om ungdomsbrottslighet

1995 genomförde Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet Sveriges första rikstäckande

självrapportundersökning gällande ungdomars erfarenhet av brottslighet. Ytterligare en studie

genomfördes av institutionen 1997, efter detta övertog BRÅ uppdraget och sedan dess har

undersökningen besvarats vartannat år, dock ej år 2007 (BRÅ 2008, s. 6). Enkätundersökningen vänder

sig till ungdomar i årskurs nio och innehåller bland annat frågor kring egen brottslighet, utsatthet för

brott, livsstil och hemförhållanden. En likadan enkät, men med vissa justeringar, har använts vid

samtliga tillfällen. Åren 1995 och 1997 gjordes ett systematiskt urval av alla skolklasser i årskurs nio, i

landet medan urvalen från och med 1999 byggde på ett systematiskt urval av samtliga grundskolor,

med årskurs nio, i landet (BRÅ 2006, s. 13).

Ring (1999) sammanställde i sin avhandling ”Hem och skola, kamrater och brott” materialet från de

två första självrapportundersökningarna, 1995 och 1997. I avhandlingen analyserades materialet främst

utifrån Hirschis teori om sociala band, men analysen berörde även Sutherlands differentiella

associationer samt subkulturteorier. Sociala band-teorin förklarar brottsligt beteende som en

konsekvens av svaga sociala band till det omgivande samhället. Hirschi utgår från fyra olika typer av

band vilka reducerar sannolikheten för brottslighet: anknytning, åtaganden, delaktighet samt

övertygelse (Sarnecki 2006, s. 218f). Rings huvudfrågeställning i avhandlingen var ”i vilken grad

brottsligt beteende är kopplat till individens situation med avseende på relationer till familj, skola och

kamrater” (Ring 1999, s. 7). Ring fann stöd för sociala band-teorin men fann även att graden av

brottsbelastning hos kamrater och inställning till brott hos kamrater var de variabler som visade starkast

samband med egen brottsbelastning (Ring 1999, s. 191).

I BRÅ:s rapport från 2006 ”Ungdomar och brott åren 1995-2005” undersöktes bland annat effekten av

en riskfull livsstil på egen brottslighet. I variabeln riskfull livsstil ingick;/brottsbelastning hos kamrater/,

/ofta i centrum på kvällarna/ och /dricker ofta alkohol/. Riskfull livsstil ställdes mot en individuell

riskfaktor vilken innehöll variablerna; /hög tolerans till brott alternativt problembeteende/, /bristande

skuldkänslor/, /hög preferens för fysisk risk/, /hög rastlöshet eller impulsivitet/ och /aggressivt

benägen/. Resultatet man fann var att ungdomar med en lägre individuell riskfaktor i större mån kunde

”stå emot” ett brottsligt beteende trots att de anammat en riskfull livsstil (BRÅ 2006, s. 34).

14

3.3 Denna studie i förhållande till tidigare forskning

Tidigare forskning har länge konstaterat ett samband mellan brottsliga kamrater och egen brottslighet.

Warr och Stafford (1991) fann att kamraters beteende är betydligt mer avgörande för egen brottslighet

än kamraters attityder till brott. I föreliggande studie kommer, som tidigare nämnts, kamraters beteende

studeras i förhållande till respondenternas eget beteende. Dock kommer studien inte mäta huruvida ett

specifikt beteende lärs in utan om kamraters brottsliga beteende, vilket ger sken av att det är legitimt att

begå brott, överförs. Warr och Staffords slutsats var att brottslighet mer sannolikt uppstår på grund av

inlärningsprocesser som grupptryck eller imitation snarare än en överföring av attityder. Då denna

studie kommer att titta på brottslighet uppdelat på om den begåtts ensam eller med andra ungdomar

kommer inlärningen att undersökas så att grupptryck inte lika troligt kan tänkas vara en medverkande

faktor till brottsligheten. Det går dock med uppdelningen inte att helt utesluta att grupptryck är en

faktor som påverkar. Warr (1993) studerade föräldrars motverkande effekt på brottsliga kamrater och

kom fram till att det enda sättet på vilket föräldrar kan förhindra brottslighet är att inskränka barnets tid

till umgänge med brottsliga kamrater. Trycket från kamrater är så starkt på en ungdom att det endast

kan undkomma detta genom att inte utsättas för sådana kamrater. Jag kommer utifrån detta att

kontrollera ett eventuellt samband mellan brottsliga kamrater och egen brottslighet med att titta på om

tid tillbringad med föräldrar samt om föräldrar vet vilka den unge umgås med påverkar ett eventuellt

samband.

4. Metod

För att kunna undersöka om det finns något samband mellan egen brottslighet på egen hand och

brottsliga kamrater har jag valt att använda mig av ett material som samlats in av någon annan, så

kallad sekundärdata. Anledningen till att använda sekundärdata är att detta ger en möjlighet att

undersöka ett mycket stort urval, där samband kan testas samt i slutändan generaliseras, och att

materialet kan antas vara av god kvalitet då det insamlats och sammanställts av kompetenta forskare

(Bryman 2004, s. 208). I föreliggande studies fall är användande av sekundärdata en förutsättning för

att kunna genomföra studien då det varken fanns tid eller ekonomiska resurser att samla in ett stort

material. Ett problem för föreliggande studie med användandet av sekundärdata är att materialet som

tillämpas inte är utformat för just denna studies syfte och frågeställningar, vilket medför vissa problem

då frågorna/variablerna som används för att mäta specifika teoretiska begrepp troligtvis inte är

15

konstruerade för att mäta dessa specifika begrepp. Det är därför av vikt att vara mycket noggrann med

att reflektera över vad det är som egentligen mäts med de variabler som används.

4.1 Material och urval

Materialet denna studie baseras på kommer från den andra omgången av den internationella

undersökningen International Self-Reported Delinquency Study, ISRD-2. Undersökningen utfördes

under våren 2006 i ett antal länder och riktade sig till elever i årskurs 7-9. ISRD-2 är en

enkätundersökning vilken berör frågor om ungas brottslighet och levnadsförhållanden. Frågeformuläret

bestod av 67 frågor med till största delen fasta svarsalternativ och besvarades anonymt i skolan under

övervakning av en lärare. Enkäter, eller så kallade självrapportundersökningar, används ofta vid

kvantitativ forskning där ett stort urval av respondenter kommer att delta och där det är frågan om att

undersöka någon typ av kausalitet eller samband mellan variabler (Bryman 2004, s. 56f).

Urvalet jag kommer att använda mig av är 1770 enkäter från ungdomar i åldern 12-17 i årskurs 7-9 i

Stockholms stad. Populationen bestod av 1084 klasser från 114 skolor, årskurs 7-9 i Stockholm, och av

dessa drogs 102 klasser ut till att delta, varav 94 kom att svara. Totalt bestod populationen av 25186

elever och urvalet totalt 2322 elever. Urvalet av klasser drogs slumpmässigt vilket innebär att alla

enheter, i detta fall klasser, i populationen har lika stor sannolikhet att bli valda, vilket gör det möjligt

att generalisera resultatet till en större population (Bryman 2004, s. 121).

4.2 Bortfall

Svarsfrekvensen vid undersökningen var 76 procent för de elever som utgjorde urvalet (Kivivuori

2007, s. 36). Bortfallet är ofta stort vid enkätundersökningar vilket medför att risken är större för att

resultatet blir snedvridet. Bryman (2004) anger som måttstock en skala där en svarsfrekvens på 70-85

procent anses vara bra (Bryman 2004, s. 148). Svarsfrekvensen bland de klasser som utgjorde urvalet

var totalt 92,2 procent. Att inte alla klasser deltog förklarar till viss del varför svarsfrekvensen inte blev

högre än 76 procent.

En risk vid studier som denna är att bortfallet är systematiskt, det vill säga att de som inte svarar har

någon egenskap gemensamt. Ett systematiskt bortfall kan hota validiteten i och med att en viss grupp

missas att undersökas. Det har visat sig i forskning att ungdomar som skolkar och således inte deltar i

självrapportundersökningar i högre grad ägnar sig åt brottsligt beteende. Detsamma gäller de som går i

specialklasser på grund av till exempel inlärningssvårigheter, vilka ofta inte kommer att delta i

16

självrapportundersökningar (Kivivuori 2007, s. 33). Att utesluta de respondenter som utgör detta

systematiska bortfall har dock visat sig inte påverka studier märkbart vilka redovisar allmän förekomst

av beteenden, dock kan det ha en större effekt när frekvenser redovisas (Kivivuori 2007, s. 33).

För att minska bortfallet bifogades extra svarskuvert till alla klasser så att enkäter från frånvarande

elever kunde skickas in i efterhand, dels kontaktades de klasser som inte skickade in några enkäter alls

och uppmanades att göra detta. Åtgärderna medförde till att minska bortfallet något, det är dock oklart

hur mycket.1

4.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Validitet innebär att en undersökning verkligen mäter det den har för avsikt att mäta och är ett av de

viktigaste kriterierna för en forskningsrapport (Bryman 2004, s. 89f). I föreliggande studie är

validiteten framför allt aktuell i samband med om de begrepp som används speglar de beteenden som

avses att mätas. Som kontroll av om begreppen var svåra att förstå i enkäten användes en fråga sist i

enkäten där respondenterna fick svara på hur de tyckte det var att svara på frågorna. Resultatet av dessa

visade att 13 procent tyckte att det var ”jobbigt”, lika stor andel tyckte att det var ”svårt ibland” medan

20 procent tyckte att det var ”ganska lätt” och 32 procent att det var ”helt okej”. Detta kan möjligtvis

ses som en test av frågornas/begreppens validitet. Validitet handlar även om, om ett påstått kausalt

förhållande mellan två eller flera variabler verkligen är kausalt, eller om någon annan möjlig variabel

medverkar till kausaliteten, vilket kommer att kontrolleras i studien (Bryman 2004, s. 89f).2

Reliabilitet är en benämning på en undersöknings tillförlitlighet. Med god reliabilitet innebär det att

undersökningen troligtvis resulterar i samma svar om den upprepas igen vid ett senare tillfälle, dvs. om

den är stabil. Ett sätt att testa stabiliteten i en undersökning är att genomföra ett ”test-retest” vilket

innebär att en grupp respondenter får svara på undersökningen två gånger vid två olika tillfällen

(Bryman 2004, s. 86f). Ett flertal studier har visat att självrapportundersökningar rörande brottslighet

har god ”test-retest” stabilitet (Kivivuori 2007, s. 20). Något ”test-retest” har dock inte genomförts på

ISRD-2 studien men då en standardiserad enkät användes bör stabiliteten och reliabiliteten vara god.

1 Efter samtal med Lina Andersson, Kriminologiska institutionen, som var med och samlade in materialet.

2 Validiteten diskuteras mer gällande de begrepp/beteenden som ska mätas under rubriken ”4.4 Operationaliseringar och

variabler”.

17

Generaliserbarhet är av stort intresse för kvantitativa forskare och för att kunna generalisera ett resultat

krävs det att urvalet gjorts slumpmässigt, vilket var fallet vid ISRD-2. Ett sådant förfarande ökar

sannolikheten för att urvalet representerar den population som ska studeras, men är dock ingen garanti.

Generaliserbarheten sträcker sig enbart till den population som urvalet dragits ifrån, vilket för

föreliggande studie innebär att resultatet enbart är möjligt att generalisera till den population av klasser

årskurs 7-9 i Stockholm som urvalet drogs ifrån (Bryman 2004, s. 93). För att kunna dra slutsatser

kring om de eventuella sambanden går att genrealisera till populationen kommer hypotesprövning att

genomföras.

4.4 Operationalisering och variabler

Nedan redovisas den oberoende variabeln kamrater som begått brott och de beroende variablerna vilka

berör åtta olika typer av respondenternas egen brottslighet: misshandel, burit vapen, fickstöld, sålt

droger, rån, stulit ur bil, cykelstöld samt snatteri. Sist beskrivs kontrollvariabeln vilken benämns

föräldrakontroll.

För att kunna mäta kamrater som begått brott kommer frågan ”Ibland gör ungdomar saker som är

olagliga. Hur många kompisar har du som har gjort något av nedanstående” att användas. Frågan är

uppdelad på fem olika typer av brott; droganvändning, snatteri, rån, vandalism och misshandel, där

respondenten får svara ”nej” eller ”ja” och uppge antal kompisar. Frågorna i sin helhet går att finna i

bilaga 1. Variabeln är tänkt att mäta antal kamrater till respondenterna som begått brott men validiteten

hos detta begrepp kan diskuteras. Antalet respondenten uppger är en uppskattning av vad denne tror

och föreställer sig och behöver inte stämma överens med det faktiska antalet kamrater som begått brott.

Det är möjligt att antalet överskattas eller underskattas. Då antal kamrater kommer att delas in i ”inga”

eller ”1 eller fler” är det dock inte av stor vikt om det exakta antalet är rätt eller ej, varför en viss över-

eller underskattning ej bör medföra något problem. Det är dock av vikt att komma ihåg att det även

med denna uppdelning handlar om vad respondenterna tror och att det inte är kamraternas faktiska

beteende som mäts. Anledningen till att endast använda två kategorier och inte dela upp antal kamrater

ytterligare är att jag anser att det inte går att säga något om den inbördes relationen mellan kamraterna.

Utifrån Sutherlands teori är det de individer som står en person närmast som påverkar den främst. En

ungdom som endast har en brottslig kamrat, men som står den mycket nära, kan associera med denna

lika mycket som en ungdom som har tio brottsliga kamrater associerar med dessa. En svaghet med

variabeln är att den inte definierar vad som menas med kamrat. Respondenterna har antagligen olika

uppfattningar om vad en kamrat är. Om de har rapporterat endast kamrater som står dem nära eller om

18

de även rapporterat ytligt bekanta går inte att säga. Begreppet kamrat/kompis har dock använts i

tidigare forskning varför det kan antas vara det mest lämpliga begreppet.

De fem olika frågorna om kamrater som begått brott kommer att slås samman till en variabel vilken

mäter huruvida respondenten inte har några kamrater alls som begått något utav brotten eller om

respondenten har en eller flera kamrater som begått något utav brotten.

Den egna brottsligheten kommer att delas upp på brotten; misshandel, burit vapen, fickstöld, sålt

droger, rån, stulit ur bil, cykelstöld och snatteri. Dessa brott var de som var vanligast att begå på egen

hand av de som begått brottet; för misshandel var det ca 59 procent som begått brottet på egen hand,

burit vapen 56 procent, fickstöld 46 procent, sålt droger 44 procent, rån 37 procent, stulit ur bil 35

procent, cykelstöld 26 procent och snatteri 24 procent. Samtliga frågor rörande egen brottslighet består

av en huvudfråga om brottet någon gång begåtts och en följdfråga om brottet begicks ensam, med

andra ungdomar eller med vuxna den senaste gången. För fullständiga frågor från enkäten se bilaga 1.

Misshandel begången på egen hand mäts med frågan ”Har du med avsikt gett någon stryk, eller skadat

honom med slagträ/påk eller kniv, så illa att han var tvungen att uppsöka läkare?”. Det finns en risk,

då frågan är ställd så att den insinuerar att det är fråga om en pojke som misshandlats att denna tolkas

som att en begången misshandel av en flicka inte ska rapporteras.

Vad gäller frågan om burit vapen kan denna te sig vara lite komplicerad då det är svårt att veta hur

respondenterna har definierat att bära vapen ensam eller med kamrater. Det kan tänkas att

respondenterna tolkat frågan som att det är självklart att ett vapen bärs ensam, medan frågan kan tolkas

som att vapnet burits i samband med umgänge i grupp respektive när respondenten exempelvis gått ut

på stan själv och tagit med ett vapen. Frågan gäller huruvida respondenten ”någonsin” burit vapen,

varför det även kan tänkas att respondenten burit kniv som barn, där tanken på det som ett vapen inte

varit aktuell, och rapporterat detta. Då burit vapen är bland de vanligaste rapporterade beteenden såväl

för brottslighet på egen hand som brottslighet med andra ungdomar finner jag det, trots svårigheterna

med begreppet, intressant att undersöka ett eventuellt samband även för denna variabel.

Frågan om brottsligheten begicks ensam eller tillsammans med andra berör endast den senaste gången

brottet begicks. Ett problem med att använda denna variabel tillsammans med brottsliga kamrater är att

respondenten inte svarar på när det senaste brottet begicks. Om brottet begicks en tid tillbaka kan

19

respondenten mycket väl ha bytt umgängeskrets sedan dess. Det går inte utifrån dessa frågor att säga att

de brottsliga kamrater som respondenten rapporterar har någonting med det brott som eventuellt begåtts

att göra, vilket är ett problem för studiens validitet. Detta är ett problem för all kvantitativ forskning

vilken samlar in data vid endast en tidpunkt, så kallad tvärsnittsdata. Det finns då ingen möjlighet att

slå fast en viss tidsordning mellan två händelser och dra kausala tolkningar av resultatet, något man bör

ha i åtanke vid genomförandet av dessa studier. Vid jämförandet av två eller flera variabler går det

egentligen bara att påvisa samband, inte att uttala sig om i vilken riktning variablerna påverkar

varandra (Bryman 2004, s. 92). Dock görs detta ofta ändå, då forskningen grundar sig i teorier vilka

bygger på kausala tolkningar. Med utgångspunkt i teorin om differentiella associationer kommer även

jag att dra vissa kausala slutsatser då teorin bygger på att det umgänge en individ har kommer att

påverka en individs beteende. Det går dock inte att utesluta att orsaksriktningen är den motsatta, att

egen brottslighet medför att man skaffar sig ett brottsligt umgänge.

Föräldrakontroll ska användas som kontroll för att se om både den oberoende och de beroende

variablerna påverkas av en tredje variabel. Föräldrakontroll är tänkt att vara ett mått på i vilken mån

föräldrarna vet vad den unge gör samt om den unge regelbundet tillbringar tid med sina föräldrar.

Variabeln har valts eftersom Sutherland och Cressey (1955) menar att unga som isoleras från hemmet

eller har föräldrar med en neutral inställning till brott kommer att ty sig till en annan grupp individer. I

variabeln kommer frågorna ”Hur ofta brukar du och dina föräldrar (eller de vuxna som du bor med)

göra något tillsammans, som att gå på bio, gå på promenad eller göra en utflykt, besöka släktingar, gå

på sportevenemang eller liknande?”, ”Hur många gånger i veckan brukar du vanligtvis äta

kvällsmat/middag tillsammans med (någon av) dina föräldrar (eller de vuxna som du bor med)?”,

”Brukar dina föräldrar (eller de vuxna du bor med) vanligtvis veta vilka du är med när du går ut?” samt

”Brukar dina föräldrar (eller de vuxna du bor med) vanligtvis säga åt dig vilken tid du senast måste

komma hem om du går ut på kvällen?”. Problemet med variabeln är att respondenten kan vara isolerad

mentalt från familjen, fastän den tillbringar mycket tid med sina föräldrar, samt att föräldrarna kan veta

vilka respondenten umgås med, men inte bry sig om huruvida umgänget är passande eller ej. Genom att

kombinera de fyra frågorna till en variabel är förhoppningen att detta ska avspegla respondenternas

förhållande till sina föräldrar med så god validitet som möjligt. Variabeln kommer att delas in i hög

respektive låg föräldrakontroll. Svarsalternativen på de fyra frågorna kommer att kodas på en skala från

1-8, se bilaga 1 för kodning. Respondenternas medelvärde på frågorna avgör sedan om de kategoriseras

som tillhörande låg respektive hög föräldrakontroll, där ett medelvärde på över 4,5 kommer att

kategoriseras som hög. Svarsalternativet ”jag går inte ut”, vilket återfinns på de två senare frågorna,

20

kommer att kodas som ett högt värde eftersom det bör innebära att föräldrarna har kontroll över sina

barn då de befinner sig i hemmet.

4.5 Internt bortfall

Det interna bortfallet är kopplat till de respondenter som fyllt i enkäten men som av någon anledning

hoppat över att svara på en fråga eller av misstag missat att svara på en fråga. Forskning som gjorts

kring det interna bortfallet indikerar att detta inte har någon större inverkan på resultat vid

självrapportundersökningar gällande brottslighet (Pauwels & Svensson 2008, s. 302). Det interna

bortfallet kommer att redovisas i de olika frekvenstabellerna för varje fråga, men någon korrigering för

dessa kommer inte att göras, grundat på det resultat forskningen visat.

4.6 Problem och felkällor

När människors beteende undersöks med enkäter där svaret fylls i av respondenten själv uppstår

ofrånkomligen ett antal problem. Dessa problem är exempelvis att respondenten tolkar frågan

annorlunda än vad som var avsändarens avsikt, respondenten kan minnas fel (i det här fallet exempelvis

i fråga om när det senaste brottet begicks) samt respondenten kan svara utifrån en uppfattning om hur

socialt accepterat ett visst beteende är (Bryman 2004, s. 174). Vid studier där unga ska uppge

aktiviteter som deltagande i brott är det troligt att de överrapporterar (för att vara tuffa inför kamraterna

eller på grund av minnesfel), alternativt underrapporterar (av rädsla att läraren kommer att se svaren,

tror ej på anonymiteten) eller lämnar oseriösa svar. En studie som undersökt effekten av ”skämtare”

som angett falska/oseriösa svar har dock visat att dessa inte medför något större problem då antalet

”skämtare” oftast är mycket litet. Dessa kan dock påverka resultat vid analys av samband och de bör

kontrolleras för (Kivivuori 2007, s. 26f). Uppenbara ”skämtare” och otydliga svar har sorterats bort

från materialet, vilket rör sig om mellan noll och ett par procent på samtliga frågor, med undantaget för

snatteri inom egen brottslighet där det rör sig om 3,8 procent. Detta har inte gjorts utav mig, utan av de

som sammanställde ISRD-materialet.

4.7 Analysmetoder

För att studera om unga med brottsliga kamrater i större utsträckning begår brott på egen hand än unga

som inte har brottsliga kamrater kommer jag att använda mig av korstabeller, Chi-två test och vissa

sambandsmått. Nedan redovisas de olika analysmetoderna.

21

Chi-två testet används för att beräkna om det finns ett samband mellan två variabler i en korstabell. De

Chi-två test som kommer genomföras här kommer att ha en signifikansnivå på 5 procent. En

signifikansnivå på 5 procent (p<0,05) innebär att sannolikheten att slumpen skulle gett upphov till

sambandet är fem på hundra (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2003, s. 226ff).

Olika sambandsmått används för att testa styrkan hos ett samband i en korstabell. För variabler på

ordinalskalan, vilket innebär att variablerna går att rangordna och kategorisera, används måtten

Kendall’s tau och Gamma. Fördelningarna jag kommer att studera är mycket skeva vilket innebär att

Gamma kommer indikera alldeles för starka samband än vad som är troligt. På grund av detta kommer

jag att använda mig av Kendall’s tau. Kendall’s tau ger ett värde från -1 till +1 på sambandets styrka

där ett värde nära noll indikerar ett svagt samband. Måttet visar även om det är ett negativt eller ett

positivt samband (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2003, s. 156).

5. Resultat och analys

Nedan följer en redovisning av de funna resultaten samt en analys av dessa. Eftersom undersökningen

använt sig av en kvantitativ metod redovisas resultaten främst i tabellform. Först redovisas testen av

samband mellan kamrater som begått brott och brottslighet på egen hand vilket avser att besvara

studiens första frågeställning, om ungdomar med brottsliga kamrater begår fler brott på egen hand än

vad de som inte har brottsliga kamrater gör. Vidare analyseras de eventuella sambandens styrka för att

se om vissa typer av brott har ett starkare samband med brottsliga kamrater än andra typer av brott,

vilket utgör frågeställning två. Därefter görs en jämförelse med testen av samband med brottslighet på

egen hand och sambanden mellan kamrater som begått brott och brottslighet med andra ungdomar,

med avsikt att besvara studiens tredje frågeställning huruvida sambanden skiljer sig åt på något sätt.

Till sist redovisas partial- och marginalsamband mellan den oberoende variabeln, de beroende

variablerna och föräldrakontroll för att undersöka om sambanden skiljer sig åt för olika grupper av

ungdomar.

5.1 Test av samband: brottsliga kamrater och brottslighet på egen hand

Efter en sammanslagning av antalet kamrater som begått brott i två kategorier visar sig 50 procent av

respondenterna inte ha några kamrater som begått brott och 48 procent av respondenterna ha en eller

fler kamrater som begått brott. Resterande 2 procent utgör internt bortfall. Det är alltså något fler

respondenter som inte har kamrater som begått brott, även om skillnaden inte är särskilt stor.

22

Fördelningarna är mycket skeva då det är få respondenter som begått brott på egen hand jämfört med

hur många som inte begått brott alls. Vid utförande av korstabeller och Chi-två test framkommer att

samtliga brott som begåtts på egen hand har ett signifikant samband med kamrater som begått brott, se

Tabell 5.1. Dock går chi-två testet för rån på egen hand inte att tolka meningsfullt eftersom mer än 20

procent av cellerna har förväntade värden mindre än fem.

Tabell 5.1 Korstabeller över kamrater som begått brott och brottslighet på egen hand för samtliga brottstyper, samt

sambandsmått och signifikans. Flickor och pojkar åk 7-9, Stockholms stad, år 2006, n=1770.

Kamrater som begått brott Kendall’s

tau-b Sign. (p-värde)

Egen brottslighet Inga 1 eller fler

% n % n

Misshandel

på egen hand 0,3 3 3,5 28

-0,116 <0,000 ej begått brottet 99,7 863 96,5 780

Totalt 100 866 100 808

Burit vapen

på egen hand 2,6 22 10,4 78


Totalt 100 859 100 752

Fickstöld

på egen hand 0 0 2 16

-0,102 <0,000 ej begått brottet 100 874 98 795

Totalt 100 874 100 811

Sålt droger

på egen hand 0 0 1,7 14

-0,095 <0,000 ej begått brottet 100 868 98,3 797

Totalt 100 868 100 811

Rån

på egen hand 0 0 1,1 9

-0,076 - ej begått brottet 100 868 98,9 802

Totalt 100 868 100 811

Stulit ur bil


-0,07 0,004 ej begått brottet 99,9 872 98,8 799

Totalt 100 873 100 809

Cykelstöld



Totalt 100 864 100 767

Snatteri

på egen hand 4,3 35 10,8 62


Totalt 100 816 100 575

Alla brott

på egen hand 6,3 55 20,0 167

-0,204 <0,000 ej begått brott 93,7 823 80,0 669

Totalt 100 878 100 836

I korstabellerna för fickstöld, sålt droger och rån visar sig sambandet tydligt för samtliga tre brott då

alla respondenter som begått brottet på egen hand har kamrater som begått brott. Genomgående visar

korstabellerna att andelen som begått brott på egen hand ökar när kamrater som begått brott finns med i

bilden. Burit vapen, som diskuterades i metoden, uppvisar starkast samband (-0,162). För denna

23

brottstyp ökar andelen respondenter som begått brott på egen hand med cirka 8 procentenheter när

respondenterna har kamrater som begått brott. Snatteri och burit vapen är de två brott vilka har störst

andel respondenter som begått brott på egen hand och som inte har några brottsliga kamrater. De övriga

brotten är således något ovanligare att begå på egen hand om man inte har kamrater som begått brott.

Sutherland och Cressey (1955) menar att brottslig beteende lärs in genom interaktion med individer

vilka förespråkar brott. Det resultat som erhållits visar att interaktion med kamrater som begått brott

innebär ökad egen brottslighet, vilket ger stöd åt teorin och den tidigare forskning som gjorts på

området. Hochstetler et al (2002) menar att forskning kring differentiella associationer måste skilja på

solobrottslighet och gruppbrottslighet för att kunna dra mer korrekta slutsatser om en eventuell

inlärning. Att brottslighet genomförd på egen hand har ett samband med kamraters brottslighet

indikerar att ungas kamrater påverkar dem på ett annat sätt än genom grupptryck och ökade tillfällen

till brott. Det går dock, som nämndes i metoden, inte att utesluta att orsaksriktningen är den omvända;

att egen brottslighet gör att unga söker sig till ett brottsligt umgänge.

5.2 Styrkan på sambanden

Vad gäller studiens andra frågeställning och styrkan på de samband som fåtts är dessa väldigt svaga för

samtliga brott, de varierar mellan -0,07 och -0,162, se Tabell 5.1. Utifrån sambandsmåttets styrka för

de olika brotten kan det urskiljas att de lindrigare brotten burit vapen och snatteri har något starkare

samband än de allvarligare brotten rån och stulit ur bil. Det går dock inte att urskilja ett mönster att

brottsliga kamrater i högre grad ökar sannolikheten för lindriga brott än allvarliga brott, då styrkan på

sambanden är relativt jämna, samt att exempelvis sålt droger har ett ungefär lika starkt samband som

cykelstöld. Vid en sammanslagning av samtliga brott till ett index på total brottslighet, alla brott, ökar

styrkan på sambandet något, -0,204.

5.3 Jämförelse med brott begånget med andra ungdomar

Vad gäller brott som begåtts med andra ungdomar visar sig även här samtliga brott ha ett signifikant

samband med kamrater som begått brott, se Tabell 5.2. Styrkan på sambanden är överlag något

starkare än för brott begånget på egen hand, med undantag för misshandel, fickstöld och sålt droger,

men de är fortfarande väldigt svaga. Snatteri och burit vapen är fortfarande två utav de brottstyper

vilka uppvisar starkast samband men även cykelstöld har här ett av de starkaste sambanden. Snatteri

uppvisar ett betydligt starkare samband för brott med andra ungdomar (-0,332) än brott på egen hand (-

0,126). Snatteri är även det brott som uppvisar den absolut största andelen respondenter som begått

24

brott med andra ungdomar och som har kamrater som begått brott. Sambandet mellan alla brott och

brottsliga kamrater uppvisar det starkaste sambandet, -0,356. Jämfört med sambandet för brott begågna

på egen hand mellan alla brott och brottslig kamrater, där sambandets styrka var -0,204, är sambandet

för brott med andra ungdomar alltså något starkare.

Tabell 5.2 Korstabeller över kamrater som begått brott och brottslighet med andra ungdomar,samt sambandsmått och

signifikans. Flickor och pojkar åk 7-9, Stockholms stad, år 2006, n=1770.

Kamrater som begått brott

Kendall’s tau-b

Sign. (p-värde) Egen brottslighet

Inga 1 eller fler

% n % n

Misshandel

med andra ungdomar 0,1 1 1,9 15

-0,091

ej begått brottet 99,9 863 98,1 780 <0,000

Totalt 100 864 100 795

Burit vapen


-0,174


Totalt 100 845 100 732

Fickstöld

med andra ungdomar 0 0 2 16

-0,102

ej begått brottet 100 874 98 795 <0,000

Totalt 100 874 100 811

Sålt droger


-0,074

ej begått brottet 99,9 868 98,6 797 0,002

Totalt 100 869 100 808

Rån


-0,085


Totalt 100 869 100 816

Stulit ur bil


-0,096


Totalt 100 873 100 816

Cykelstöld


-0,18


Totalt 100 865 100 807

Snatteri


-0,332


Totalt 100 833 100 755

Alla brott


-0,356

ej begått brott 93,1 817 64,0 534 <0,000

Totalt 100 878 100 835

Att ett antal respondenter uppgett att de inte har brottsliga kamrater men att de begått brott med andra

ungdomar, vid snatteri så många som 52 stycken, kan te sig något märkligt. Detta beror dock troligtvis

på att frågan kring egen brottslighet endast berör senaste gången brottet begicks. En respondent vilken

vid ifyllandet av enkäten inte ansåg sig ha kamrater som begått brott, kan vid tidpunkten för brottet ha

25

haft kamrater som begått brott. En andra förklaring kan vara att en respondent som begått brott med

andra ungdomar inte anser att dessa är respondentens kamrater.

Åtskiljningen av solo- och gruppbrottslighet, i linje med Hochstetler et al (2002), visar att sambanden

för brottslighet med andra är något starkare än sambanden för brott på egen hand. Detta kan tolkas som

att kamraters brottslighet påverkar de unga och överförs till dessa, vilket Sutherland menar, men att

överföringen/inlärningen kan förstärkas när andra ungdomar är närvarande vid brottet.

Agnew (1991) fann att brottsliga kamrater är den främsta förutsägande faktorn för egen brottslighet

samt att allvarlig brottslighet hos kamrater har starkast samband med egen allvarlig brottslighet,

detsamma gällde för mindre allvarlig brottslighet. Eftersom föreliggande studie inte skiljer på allvarlig

och mindre allvarlig brottslighet i variabeln som gäller brottsliga kamrater kan studien inte uttala sig

om detta resultat. Dock finns det en tendens vad gäller brott med andra ungdomar att de mindre

allvarliga brotten, snatteri, cykelstöld och burit vapen, har ett starkare samband med kamrater som

begått brott än vad de mer allvarliga brotten har.

5.4 Kontroll med ”föräldrakontroll”

Avsikten med att jämföra sambanden uppdelat på hög och låg föräldrakontroll är att se om vissa

individer löper en större risk för att lära in ett brottsligt beteende än andra. En indelning av variabeln

föräldrakontroll resulterade i att 16 procent av respondenterna kom att kategoriseras som ”låg” och 83

procent av respondenterna som ”hög”. Resterande respondenter utgör internt bortfall. Fördelningarna är

även i detta fall mycket skeva. Då det vid genomförande av Chi-två test på samtliga partialsamband

visade sig att endast tre utav brottskategorierna, snatteri, burit vapen och alla brott, gick att tolka

meningsfullt med testet kommer endast dessa tre att redovisas i tabellform under denna rubrik.

Resterande partial- och marginalsamband går att finna i bilaga 3-4.

Partialsambanden visar utifrån korstabellerna att sambanden mellan brottslighet på egen hand och

brottsliga kamrater, för samtliga brottstyper, består vid en indelning i hög och låg föräldrakontroll, se

bilaga 3. För samtliga brottstyper ökar andelen som begått brott på egen hand när brottsliga kamrater

finns med, för såväl dem med låg föräldrakontroll som hög. Oavsett föräldrakontroll verkar det alltså

utifrån detta som att kamraters brottslighet medför ökad egen brottslighet.

26

Vad gäller snatteri går det att utläsa i Tabell 5.3 att det inte finns ett signifikant samband mellan

snatteri på egen hand och kamrater som begått brott för de med låg föräldrakontroll (p=0,319). Dock

går det i korstabellen att se att det finns ett samband i urvalet eftersom en andel på 9,1 procent av de

med inga brottsliga kamrater begått brott på egen hand och en andel på 13,7 procent av de med

brottsliga kamrater begått brott på egen hand. För de med hög föräldrakontroll finns det ett signifikant

samband (p<0,000), styrkan på sambandet är dock svagt. I detta fall har en andel på 3,7 procent inga

brottsliga kamrater men har begått brott på egen hand och i fallet där brottsliga kamrater rapporterats är

andelen 10,1 procent. För burit vapen finns det ett signifikant samband för de med låg föräldrakontroll

(p=0,012), det är dock något osäkrare än sambandet för de med hög föräldrakontroll (p<0,000).

Styrkorna för de signifikanta sambanden är ungefär lika svaga som för de tidigare sambanden. För

variabeln alla brott är sambandet signifikant för såväl de med hög föräldrakontroll som låg. Sambandet

är dock något starkare för de unga som har kategoriserats som tillhörande ”hög”, vilket indikerar att

unga med hög föräldrakontroll påverkas mer av brottsliga kamrater än unga med låg föräldrakontroll.

Tabell 5.3 Partialsamband mellan kamrater som begått brott och brottslighet på egen hand uppdelat på föräldrakontroll.

Korstabeller, sambandsmått samt signifikans. Flickor och pojkar åk 7-9, Stockholms stad, år 2006, n=1770.

Kamrater som begått brott Kendall’s

tau-b Sign. (p-värde) Egen brottslighet, uppdelat på

föräldrakontroll

Inga 1 eller fler

% n % n

Låg föräldrakontroll; Snatteri

på egen hand 9,1 8 13,7 14

-0,072 0,319 ej begått brottet 90,9 80 86,3 88

Totalt 100 88 100 102

Hög föräldrakontroll; Snatteri

på egen hand 3,7 27 10,1 48

-0,130


Totalt 100 726 100 473

Låg föräldrakontroll; Burit vapen

på egen hand 5,6 5 16,6 25

-0,161


Totalt 100 90 100 151

Hög föräldrakontroll; Burit vapen

på egen hand 2,2 17 8,8 53

-0,149


Totalt 100 766 100 600

Låg föräldrakontroll; Alla brott

på egen hand 11,3 11 24,7 44

-0,160

ej begått brott 88,7 86 75,3 134 0,008

Totalt 100 97 100 178

Hög föräldrakontroll; Alla brott

på egen hand 5,7 44 18,6 122

-0,202

ej begått brott 94,3 734 81,4 534 <0,000

Totalt 100 778 100 656

27

Utifrån partialsambanden och korstabellerna ter det sig som att brottsliga kamrater påverkar de unga

som har hög föräldrakontroll liksom de med låg föräldrakontroll. Sambanden är dock något säkrare att

generalisera till populationen vad gäller de unga med hög föräldrakontroll, p<0,000 för samtliga. Att de

samband som ses i korstabellerna för de med låg föräldrakontroll inte är lika säkra att generalisera till

populationen (snatteri p=0,319, burit vapen p=0,012, alla brott p=0,008), indikerar möjligtvis att denna

grupp inte påverkas lika mycket av brottsliga kamrater, utan snarare begår brott i lika stor utsträckning

oavsett brottsliga kamrater eller ej. Å andra sidan är sambandet gällande brottet burit vapen starkare för

de med låg föräldrakontroll (-0,161) än de med hög föräldrakontroll (-0,149). Sutherland och Cressey

(1955) ansåg att isolering från föräldrar kan innebära att unga tyr sig till en annan grupp individer och

anammar denna grupps kulturella och kriminella värderingar. Trots att de ansåg att föräldrarna var den

bakomliggande faktorn trodde de att kamrater påverkade mer än föräldrar. Huruvida kamrater påverkar

mer än föräldrar låter jag vara osagt, dock verkar det som att kamrater påverkar oavsett föräldrarnas

olika förhållningssätt.

Marginalsambanden visar att föräldrakontroll har ett signifikant samband med såväl den oberoende

variabeln, kamrater som begått brott, som de tre beroende variablerna, snatteri, burit vapen och alla

brott, se Tabell 5.4. Låg föräldrakontroll ökar sannolikheten för att ha brottsliga kamrater och innebär

även en större sannolikhet för att begå brott på egen hand. Av de med hög föräldrakontroll har en andel

på 54,3 procent inga kamrater som begått brott medan andelen av de som har låg föräldrakontroll och

som inte har kamrater som begått brott utgör 35,7 procent. För de två brotten har 93,6 procent av dem

med hög föräldrakontroll inte snattat och 94,8 procent har inte burit vapen. Motsvarande andelar för de

med låg föräldrakontroll är 88,5 procent och 87,7 procent. Vid ett jämförande av sambandens styrka

verkar föräldrakontroll ha starkast samband med antal kamrater som begått brott (-0,137) av de tre.

28

Tabell 5.4 Marginalsamband över föräldrakontroll och kamrater som begått brott, snatteri på egen hand samt burit vapen

på egen hand. Korstabeller, sambandsmått och signifikans. Flickor och pojkar åk 7-9, Stockholms stad, år 2006, n=1770.

Föräldrakontroll Kendall’s

tau-b Sign. (p-värde)

Låg Hög

% n % n

Kamrater begått brott

inga 35,7 100 54,3 786

-0,137

1 eller fler 64,3 180 45,7 662 <0,000

Totalt 100 280 100 1448

Snatteri

på egen hand 11,5 22 6,4 77

0,069


Totalt 100 191 100 1206

Burit vapen

på egen hand 12,3 30 5,2 71

0,106


Totalt 100 243 100 1372

Alla brott

på egen hand 19,8 55 11,7 170

0,088

ej begått brott 80,2 223 88,3 1277 <0,000

Totalt 100 278 100 1447

Utifrån samtliga marginalsamband, se bilaga 4, går det i korstabellerna se att det finns samband mellan

föräldrakontroll och egen brottslighet för samtliga brottstyper. Dock går det inte att uttala sig om

huruvida dessa samband är signifikanta eller ej eftersom mer än 20 procent av cellerna har förväntade

värden mindre än fem vid genomförande av Chi-två test på övriga brott.

Resultatet visar att unga som tillbringar lite tid med sina föräldrar och vilkas föräldrar har mindre

vetskap om vilka de umgås med, i högre grad har kamrater som begått brott, än de vilkas föräldrar vet

vilka de umgås med och som tillbringar mycket tid med dem. Detta resultat stöder Sutherlands teori att

föräldrarnas agerande medverkar till en association med brottsliga kamrater eller ickebrottsliga

kamrater. Sambandet mellan föräldrakontroll och brottsliga kamrater är starkare än det mellan

föräldrakontroll och egen brottslighet, för brotten snatteri och burit vapen, vilket indikerar att hög

föräldrakontroll i högre grad motverkar brottsliga kamrater än brottsligheten i sig. Resultatet stöder

Warrs (1993) resultat att föräldrar kan ha en motverkande effekt på brottslighet såväl som brottsliga

kamrater.

6. Slutsatser och slutdiskussion

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida brottsligt beteende är inlärt genom att studera

sambandet mellan egen brottslighet och brottsliga kamrater uppdelat på brottslighet på egen hand och

brottslighet tillsammans med andra. Detta gjordes eftersom Hochstetler et al (2002) menar att en

29

åtskiljning gör det möjligt att studera Sutherlands inlärningsteori så att kamraters närvaro och inverkan

vid genomförande av brott med större sannolikhet kan bortses ifrån.

Liksom tidigare forskning finner denna studie stöd för sambandet mellan brottsliga kamrater och egen

brottslighet. Samtliga brottstyper uppvisade samband mellan brottsliga kamrater och brottslighet på

egen hand. Alla samband var signifikanta, förutom för rån där chi-två testet inte var möjligt att tolka.

Att de respondenter vilka har kamrater som begått brott i högre grad har begått brott ensamma, än de

som inte har kamrater som begått brott, indikerar att kamraters brottsliga beteende överförs på ett annat

sätt än genom påtryckningar i grupp eller att ökade tillfällen till att begå brott ges. Vad gäller studiens

första frågeställning, om ungdomar med kamrater som begått brott begår fler brott på egen hand än de

som inte har kamrater som begått brott, visar det sig att så är fallet. Sutherland och Cressey (1955)

menar att brottsligt beteende lärs in vid kommunikation med andra individer vilka förespråkar brott,

varför resultatet för den första frågeställningen kan tolkas som att någon form av inlärning från

kamrater äger rum.

Sutherland och Cressey (1955) menar att inlärningen sker inom personliga grupper och att medier som

tidningar och film är mindre viktiga, dvs relationen till andra människor är det som avgör. Vidare

menar Sutherland och Cressey att brottsligt beteende lärs in om definitioner fördelaktiga för att begå

brott överstiger definitioner ofördelaktiga för att begå brott. Ett problem för studien var att det i enkäten

inte definieras vad som menas med begreppet kamrat/kompis. Utifrån teorin om differentiella

associationer är det de personer som står en individ nära som avgör de brottsliga definitionerna.

Möjligheten finns att respondenter rapporterat även ytligt bekanta som kamrater som begått brott.

Eftersom begreppet använts utan definition i tidigare forskning för liknande syfte kan det dock antas att

begreppet är beprövat och det mest lämpade för syftet.

Teorin om differentiella associationer påstår att inlärningen inkluderar tekniker att begå brott,

rationaliseringar, motiv, drivkrafter och attityder. Inlärningen har i denna studie mätts genom att

studera kamraters beteende, vilket kan antas ge sken av att brott är något som är accepterat och utstrålar

en attityd som är prokriminell. Eftersom variabeln för kamraters brottslighet endast innehåller tre utav

de brott som ingår i egen brottslighet kan resultatet inte antas visa på en inlärning av ett specifikt

beteende, utan snarare en överföring av en viss inställning till brottslighet.

30

I metoden diskuterades problemen med begreppet burit vapen och hur detta möjligtvis tolkats.

Eftersom en så stor del respondenter angett att de har burit vapen ensamma är det möjligt att många

tolkat frågan som att ett vapen alltid bärs på egen hand. Dock uppvisade burit vapen på egen hand

starkast samband med kamrater som begått brott. Det är svårt att, utifrån de problem som finns med

frågan, uttala sig om huruvida detta samband är riktigt eller sprunget ur feltolkningar.

Vad gäller studiens andra frågeställning, huruvida de eventuella sambanden skiljer sig åt för olika

brottstyper, fann studien inte några uppenbara skillnader i sambandens styrka. Det ter sig som att

samtliga brottsliga beteenden utförda på egen hand påverkas i lika hög grad av kamraters inflytande.

För studiens tredje frågeställning, huruvida sambanden skiljer sig åt mellan brott på egen hand och

brott tillsammans med andra, indikerar resultaten att sambanden är något starkare för brott begågna

tillsammans med andra ungdomar. Detta resultat tyder möjligtvis på att det inte enbart handlar om en

inlärning utan att denna förstärks i interaktion med grupptryck alternativt ökade tillfällen till brott när

kamrater är närvarande. Samtliga signifikanta samband var dock mycket svaga varför det är svårt att

uttala sig om förhållandet dem emellan.

Sutherland och Cressey (1955) anser att föräldrarna har en stor inverkan på om en ungdom kommer att

associera med brottsliga kamrater eller ej. Om föräldrarna är neutralt inställda till brott eller om

hemmet är splittrat kan det leda till att barnet blir isolerat från familjen och tyr sig till en annan grupp.

Resultatet visar att unga vilka har föräldrar som tillbringar mindre tid med dem och har mindre god

vetskap om deras umgänge, i större utsträckning har kamrater som begått brott, vilket stöder

Sutherlands teori. Studiens frågeställning vilken berörde ämnet löd ”Är någon grupp av ungdomar mer

sårbara för en eventuell inlärning från kamrater?”. Korstabellerna över partialsambanden visade att

samtliga samband bestod vid en uppdelning på föräldrakontroll, vilket tyder på att ingen grupp av

ungdomar påverkas mer än någon annan. Utifrån de signifikanstest som genomförts, ter det sig som att

sambandet för de unga med hög föräldrakontroll, mellan brottsliga kamrater och brottslighet på egen

hand, är signifikant för populationen. Sambandet som ses i korstabellerna för de med låg

föräldrakontroll är dock, i fallet snatteri inte signifikant för populationen och i fallet burit vapen något

osäkert men signifikant på nivån p<0,05. För variabeln där alla brottstyper ingår är sambandet

signifikant för såväl de med låg som hög föräldrakontroll, utifrån vilket slutsatsen kan dras att unga

påverkas av kamrater i lika stor utsträckning oavsett grad av föräldrakontroll.

31

Studien kan inte uttala sig om på vilket sätt kamraters inställning till brott överförs/lärs in från en

person till en annan, utan kan endast dra slutsatsen att den attityd ungas kamrater har färgar av sig på de

unga själva. Resultatet är endast möjligt att generalisera till den population av elever i årskurs 7-9 i

Stockholms stad år 2006 som utgjorde populationen. Bortfallet på 24 procent kan tyckas vara något

problematiskt på grund av vad som nämndes i metoden, att eventuella skolkare ofta i större

utsträckning begår brott än ickeskolkare. Dock beror den största delen av bortfallet på att inte alla

klasser deltog i undersökningen, varför bortfallet inte bör innehålla en ovanligt stor del skolkare.

Framtida forskning bör fokusera på att studera sambandet mellan brottsliga kamrater och egen

brottslighet mer i detalj. Detta kan förslagsvis göras genom att undersöka huruvida de brottsliga

kamraterna föregick den egna brottsligheten eller ej, för att kunna dra mer riktiga kausala tolkningar.

Av vikt är också att mer i detalj studera om de personer som står en individ nära definierar brottslighet

som mer fördelaktigt än ickebrottslighet, samt om dessa definitioner överskrider ickebrottsliga

definitioner. Jag tror att kvalitativa studier på ämnet skulle tillföra mycket till forskningen kring teorin

om differentiella associationer.

32

7. Referenser

Agnew, R. (1991) ”The Interactive Effects of Peer Variables on Delinquency”. Criminology, vol. 29,

nr. 1, s. 47-72.

Bryman, A. (2004) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber

BRÅ (2006) Ungdomar och brott åren 1995-2005 (BRÅ-rapport 2006:7) Stockholm:

Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

BRÅ (2008) Den nationella skolundersökningen om brott 1995-2005 (BRÅ-rapport 2008:2)

Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

Burgess, R. L., Akers, R. L. (1966) ”Differential Association-Reinforcement Theory of Criminal

Behavior”. Social Problems, vol. 14, nr. 2, s. 128-147

Church II, W. T., Wharton, T., Taylor, J. K., (2009) ”An Examination of Differential Association and

Social Control Theory: Family Systems and Delinquency” Youth Violence and Juvenile Justice, vol 7,

nr. 3, s. 3-15

Djurfeldt, G., Larsson, R., Stjärnhagen, O. (2003) Statistisk verktygslåda – samhällsvetenskaplig

orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Estrada, F., Flyghed, J. (2001)(red) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Stockholm: Studentlitteratur.

Estrada, F., Flyghed, J. (2001) ”Inledning”. I: Estrada, F., Flyghed, J. (2001)(red) Den svenska

ungdomsbrottsligheten. Stockholm: Studentlitteratur. Kap 1, s. 11-22.

Hochstetler, A., Copes, H., DeLisi, M. (2002) ”Differential association in group and solo offending”.

Journal of Criminal Justice, vol. 30, s. 559-566.

Kivivuori, J. (2007) Delinquent Behaviour in Nordic Capital Cities. Finland: Scandinavian Research

Council for Criminology, National Research Institute of Legal Policy, publikation nr 227.

33

Pauwelsen, L., Svensson, R. (2008) How Serious Is the Problem of Item Nonresponse in Delinquency

Scales and Aetiological Variables? European Journal of Criminology, vol 5; nr 3, s. 289-308.

Ring, J. (1999) Hem och skola, kamrater och brott. Stockholm: Stockholms universitet,

Kriminologiska institutionen.

Sarnecki (2006) Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur.

Short, J. F. Jr. (1956-57) ”Differential Association and Delinquency” Social Problems, vol. 4, s. 233-

239.

Sutherland, E., Cressey, R. (1955) Principles of Criminology. Fifth edition. Philadelphia: J B

Lippincott Company.

Warr, M. (1993) ”Parents, peers and delinquency”. Social Forces, vol 72, nr. 1, s. 247-264.

Warr, M., Stafford, M. (1991) ”The Influence of Delinquent Peers: What They Think Or What They

Do?”. Criminology, vol 29, nr. 4, s. 851-866.

34

Bilagor

Bilaga 1: Enkätfrågor

Frågor som utgör kamrater som begått brott:

Ibland gör ungdomar saker som är olagliga. Hur många kompisar har du som har gjort något av

nedanstående? Nedanstående besvarades med ”nej” och ”ja, antal kompisar”

Droger: Jag har kompisar som har använt narkotika som marijuana, hasch, ecstasy, amfetamin,

heroin eller kokain.

Snatteri: Jag har kompisar som har stulit saker från affärer eller varuhus.

Inbrott: Jag har kompisar som har gått in i byggnader för att stjäla något.

Rån: Jag har kompisar som har hotat folk med vapen eller med stryk för att få pengar eller

andra saker från dem.

Misshandel: Jag har kompisar som har gett någon stryk, eller skadat någon illa med exempelvis

slagträ/på eller kniv.

Frågor som utgör egen brottslighet:

Frågorna besvarades med ”nej” eller ”ja” samt följdfrågan ”Gjorde du det ensam eller tillsammans med

andra, den senaste gången?” där svarsalternativen var ”ensam”, ”med vuxna” samt ”med andra

ungdomar”.

Misshandel: Har du med avsikt gett någon stryk, eller skadat honom med slagträ/påk eller kniv,

så illa att han var tvungen att uppsöka läkare?

Burit vapen: Har du någonsin haft vapen på dig när du gått ut, såsom slagträ/påk, kedja eller

kniv?

Fickstöld: Har du någonsin ryckt åt dig en plånbok, väska eller något annat från någon person?

Sålt droger: Har du någonsin sålt någon typ av narkotika, eller fungerat som mellanhand?

Rån: Har du någonsin hotat någon med vapen eller med stryk för att få pengar eller andra saker

från dem?

Stulit ur bil: Har du någonsin stulit något ur en bil?

Cykelstöld: Har du någonsin stulit en cykel, moped eller scooter?

Snatteri: Har du någonsin stulit något från en affär eller ett varuhus?

35

Frågor som utgör föräldrakontroll:

Hur ofta brukar du och dina föräldrar (eller de vuxna som du bor med) göra något tillsammans,

som att gå på bio, gå på promenad eller göra en utflykt, besöka släktingar, gå på

sportevenemang eller liknande? Svarsalternativ: mer än en gång/vecka (6); ungefär en

gång/vecka (5); ungefär en gång/månad (4); några gånger/år (3); ungefär en gång/år (2);

nästan aldrig (1).

Hur många gånger i veckan brukar du vanligtvis äta kvällsmat/middag tillsammans med (någon

av) dina föräldrar (eller de vuxna som du bor med)? Svarsalternativ: aldrig (1); 1/vecka (2);

2/vecka (3); 3/vecka (4); 4/vecka (5); 5/vecka (6); 6/vecka (7); varje dag (8).

Brukar dina föräldrar (eller de vuxna du bor med) vanligtvis veta vilka du är med när du går ut?

Svarsalternativ: alltid (7); ibland (4); sällan/aldrig (1); jag går inte ut (7).

Brukar dina föräldrar (eller de vuxna du bor med) vanligtvis säga åt dig vilken tid du senast

måste komma hem om du går ut på kvällen? Svarsalternativ: jag går inte ut (7); nej, det gör de

inte (1); ja, det gör de (7).

36

Bilaga 2. Frekvenstabeller

Frekvenstabell 1. Kamrater som tagit droger

Frekvens Procent Giltig procent Kumulativ procent

Giltiga Inga 1346 76.0 78.9 78.9

1 eller fler 359 20.3 21.1 100.0

Totalt 1705 96.3 100.0

Internt bortfall 65 3.7

Totalt 1770 100.0

Frekvenstabell 2. Kamrater som snattat


Giltiga Inga 881 49.8 55.2 55.2

1 eller fler 716 40.5 44.8 100.0

Totalt 1597 90.2 100.0


Totalt 1770 100.0

Frekvenstabell 3. Kamrater som gjort inbrott


Giltiga Inga 1441 81.4 86.5 86.5

1 eller fler 224 12.7 13.5 100.0

Totalt 1665 94.1 100.0


Totalt 1770 100.0

Frekvenstabell 4. Kamrater som rånat


Giltiga Inga 1559 88.1 91.7 91.7

1 eller fler 142 8.0 8.3 100.0

Totalt 1701 96.1 100.0


Totalt 1770 100.0

Frekvenstabell 5. Kamrater som misshandlat


Giltiga Inga 1447 81.8 86.1 86.1

1 eller fler 233 13.2 13.9 100.0

Totalt 1680 94.9 100.0


Totalt 1770 100.0

37

Frekvenstabell 6. Kamrater som begått brott


Giltiga Inga 889 50.2 51.3 51.3

1 eller fler 844 47.7 48.7 100.0

Totalt 1733 97.9 100.0

Internt bortfal 37 2.1

Totalt 1770 100.0

Frekvenstabell 7. Misshandel


Giltiga På egen hand 32 1.8 1.8 1.8

Med vuxna 5 .3 .3 2.1

Med andra ungdomar 17 1.0 1.0 3.1

Otydligt svar 3 .2 .2 3.2

Ej begått brottet 1650 93.2 93.2 96.4

Inget svar 63 3.6 3.6 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 8. Burit vapen



Med vuxna 9 .5 .5 6.2




Inget svar 61 3.4 3.4 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 9. Fickstöld


Giltiga På egen hand 16 .9 .9 .9

Med vuxna 2 .1 .1 1.0



Inget svar 53 3.0 3.0 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

38

Frekvenstabell 10. Sålt droger



Med vuxna 4 .2 .2 1.1

Med andra ungdomar 15 .8 .8 1.9



Inget svar 61 3.4 3.4 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 11. Rån



Med vuxna 2 .1 .1 .7

Med andra ungdomar 15 .8 .8 1.5



Inget svar 60 3.4 3.4 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 12. Stulit ut bil



Med vuxna 2 .1 .1 .8



Inget svar 54 3.1 3.1 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 13. Cykelstöld



Med vuxna 4 .2 .2 1.6




Inget svar 59 3.3 3.3 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

39

Frekvenstabell 14. Snatteri



Med vuxna 7 .4 .4 6.0




Inget svar 63 3.6 3.6 100.0

Totalt 1770 100.0 100.0

Frekvenstabell 15. Total brottslighet


Giltiga Ej begått brott 1504 85,0 86,9 86,9

På egen hand 226 12,8 13,1 100,0

Totalt 1730 97,7 100,0

Internt bortfall 40 2,3

Total 1770 100,0

Frekvenstabell 16. Föräldrakontroll


Giltiga låg 289 16.3 16.4 16.4

hög 1475 83.3 83.6 100.0

Total 1764 99.7 100.0

Internt bortfall 6 .3

Totalt 1770 100.0

40

Bilaga 3. Partialsamband

Korstabell 1: Misshandel * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll


Totalt inga 1 eller fler

låg Misshandel på egen hand Antal 1 8 9

% inom Kamrater som begått brott 1.0% 4.9% 3.5%

ej begått brottet Antal 95 155 250


Totalt Antal 96 163 259


hög Misshandel på egen hand Antal 2 20 22

% inom Kamrater som begått brott .3% 3.1% 1.6%





Korstabell 2: Fickstöld * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll



låg Fickstöld på egen hand Antal 0 6 6






hög Fickstöld på egen hand Antal 0 10 10

% inom Kamrater som begått brott .0% 1.6% .7%





41

Korstabell 3: Sålt droger * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll



låg Sålt droger på egen hand Antal 0 8 8






hög Sålt droger på egen hand Antal 0 6 6

% inom Kamrater som begått brott .0% .9% .4%





Korstabell 4: Rån * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll



låg Rån på egen hand Antal 0 4 4






hög Rån på egen hand Antal 0 5 5






Korstabell 5: Stulit ur bil * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll


Total inga 1 eller fler

låg Stulit ur bil på egen hand Antalt 0 4 4




Total Antal 96 168 264


hög Stulit ur bil på egen hand Antal 1 6 7




Total Antal 774 639 1413


42

Korstabell 6: Cykelstöld * Kamrater som begått brott * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll



låg Cykelstöld på egen hand Antal 0 10 10






hög Cykelstöld på egen hand Antal 3 8 11

% inom Kamrater som begått brott .4% 1.3% .8%





43

Bilaga 4. Marginalsamaband

Korstabell 7: Misshandel * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Misshandel på egen hand Antal 9 23 32

% inom Föräldrakontroll 3.5% 1.6% 1.9%





Korstabell 8: Fickstöld * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Fickstöld på egen hand Antal 6 10 16

% inom Föräldrakontroll 2.2% .7% .9%





Korstabell 9: Sålt droger * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Sålt droger på egen hand Antal 8 7 15






Korstabell 10: Rån * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Rån på egen hand Antal 4 6 10






44

Korstabell 11: Stulit ur bil * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Stulit ur bil på egen hand Antal 4 8 12






Korstabell 12: Cykelstöld * Föräldrakontroll

Föräldrakontroll

Totalt låg hög

Cykelstöld på egen hand Antal 10 13 23

% inom Föräldrakontroll 4.0% .9% 1.4%





Documents

Kamrater och brott är brottsligt beteende inlärt?...Teorin om differentiella associationer publicerades av Edwin H. Sutherland första gången 1939 i boken ”Principles of Criminology”