Islam del 4

Muhammeds liv är ett föredöme inom islam

Information om Muhammeds liv kan hämtas ur en mängd källor. Eftersom hans liv redan på ett tidigt stadium betraktades som ett föredöme, började människor i hans närhet att skriva ner episoder ur Muhammeds liv.

Dessa berättelser kallas hadither. Efterhand sållades många mindre trovärdiga hadither bort, samtidigt som de mer autentiska skildringarna av profetens liv fogades samman i stora samlingar.

Dessa samlingar betraktas som ideal, Muhammeds levnadsideal, eller sunna. Ordet kan översättas med sed eller tradition. Vid rättsliga bedömningar är sunna mycket viktig.

Kaliferna - Muhammeds efterträdare

Efter profetens död blev det stridigheter om vem som skulle ta över ledarskapet. Muhammed hade före sin död inte utsett någon efterträdare till posten. Efter Muhammeds död fanns därför varken någon ledare eller organisation. Ingen visste heller hur man skulle gå till väga för att utse en efterträdare.

Några ansåg att den utsedde skulle stå i släktskap med profeten och besitta särskilda religiösa dygder (goda moraliska egenskaper).

Andra menade att det enbart var de religiösa dygderna som var viktiga och att släktskapet inte var så viktigt. Det var dessa åsikter som senare gav upphov till uppdelningen i shia och sunni.

Sunni

Sunni är den största grenen inom islam. De flesta muslimerna i världen är därför sunniter (85-90 procent). De följer bestämmelserna i Koranen och Muhammeds sätt att leva och handla som finns beskrivet i sunna (seden).

Inom sunni betonas Muhammeds seder och bruk, det vill säga hans lära och hur han levde. Om detta går att läsa i haditherna. Haditherna är de nedskrivna delarna av den större traditionssamlingen sunna, vilken också innehåller allmänt kända men inte nedskrivna förbud och plikter inom islam.

Sunni

Sunniter anser inte att det kan komma några fler profeter eller andra religiösa ledare som har rätt att omtolka Koranen eftersom det var Muhammed som mottog Koranen som är Guds sista budskap till människorna.

Shia

Shiamuslimerna anser att Muhammed utsåg sin kusin och svärson Ali till sin efterträdare, och att Ali inklusive de religiösa ledare av hans släkt som efterträdde honom (imamerna) har rätt att omtolka Koranen.

De är därför de rätta ledarna för muslimerna. Shiamuslimerna hävdar att en ättling till Ali en dag ska återvända som ledare och frälsare (jämför med judarnas tro på Messias).

Shia

Shiamuslimerna finns framförallt i Iran och delar av Irak.

Mellan 10-13 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam efter sunniterna.

Val av ledare

Slutligen samlades de ledande männen till ett rådslag för att där utse en ny ledare. De flesta enades om att välja Abu Bakr, Muhammeds svärfar, till "de troendes ledare".

Det fanns dock de som var mycket missnöjda med detta och som hellre hade sett Ali, Muhammeds kusin och svärson, som efterträdare. Men Ali var mycket ung vid den här tiden, vilket talade emot honom.

Kalifer

Abu Bakr 632-634: Kalifatet expanderade under Abu Bakrs tid som ledare. Muslimerna intog Palestina, Syrien och delar av Irak. Abu Bakr blev dock inte långvarig som islams främste ledare, han dog efter bara två år.

Kalifer

Umar ibn al-Khattab 634-644: Umar var en av profetens närmaste vänner och tidigaste anhängare.

Arabernas välde expanderade ytterligare under Umars ledarskap. Under den här tiden erövrades delar av Iran, resterade delar av Irak, Egypten och Nordafrikas kust.

Araberna fördrev inte lokalbefolkningen under sina erövringar, det rådde heller inga krav på omvändelse till Islam. Den enskilda människan påverkades därför inte särskilt mycket av maktövertagandet. Detta bidrog till att islam kunde expandera i snabb takt.

Muslimerna införde ett provinsstyre med en guvernör i varje provins. Guvernörerna hade sina säten i olika garnisonsstäder. Basra i Irak är ett exempel på en sådan garnisonsstad.

Umar mördades år 644 av en persisk slav.

Kalifer

Uthman ibn Affan 644-656: Uthman utsågs genom ett traditionellt rådslag. Han var medlem av en av de mäktigaste familjerna.

När han fick makten utnämnde han genast sina släktingar till de högsta styrande posterna. Uthman var en ganska svag regent och fick snart problem med de arabiska stammarna. Han fick också stark kritik från profetens familj.

Uthman mördades till slut av en grupp arabiska soldater som varit posterade i Egypten. Efter mordet anklagades Ali (Muhammeds kusin och svärson) för att ligga bakom. Trots det blev han en kort tid därefter utsedd till ny kalif.

Kalifer

Ali ibn abi Talib 656-661: Ali mötte omedelbart motstånd från andra grupper som var missnöjda med hans utnämning till kalif. Ali reste därför från Mekka till staden Kufa i nuvarande Irak där han bildade en ny bas.

Det är Alis anhängare, shiat-Ali (shia betyder parti, Alis parti) som senare kommer att kallas för shiamuslimer. Irak har sedan dess varit ett starkt fäste för shia.

Meningsskilljaktigheterna som funnits inom de arabiska stammarna alltsedan Ali blev utnämnd till kalif, övergick efter ett tag i öppet krig.

Ali blev mördad år 661. Alis motståndare tog efter hans död över kalifatet och den Umayyadiska dynastin kom att skapa ett imperium.

Ett muslimsk imperium

Under umayyaderna expanderade kalifatet ytterligare. Spanien, Iran och Afghanistan införlivades i det muslimska imperiet. Det rådde en stor öppenhet gentemot andra religioner. Man hade under den här tiden täta kontakter med judar och kristna.

Umayyaderna var en utpräglad arabdynasti. Kalifen utsågs alltid från samma familj.

I Damaskus påbörjades nu också organiserandet av ett centralstyrelse efter bysantinsk (östromersk) modell.

Förvaltingsspråket var till en början grekiska, men övergick under al-Malik till arabiska.

Dyrt att inte vara muslim

Umayyaderna var religiöst inklusiva, men etniskt exklusiva.

Detta framgår inte minst i beskattningssystemet som gör gällande att de arabiska muslimerna endast behövde betala ett tionde i skatt.

De som däremot var muslimer men icke-araber fick betala hela 50 procent i skatt.

Men värst drabbade var de som varken var muslimer eller araber, alltså judar och kristna, som utöver att betala 50 procent av sin inkomst i skatt också fick dras med en extra pålagd skatt för att de inte var muslimer.

Samtalsfråga:

Har det historiskt sett varit bättre att vara kristen eller jude i muslimska länder, jämfört med att vara jude eller muslim i kristna länder? Varför eller varför inte?

Umayyadernas fall

Den arabiska stamlojaliteten var fortfarande mycket stark och betydelsefull, men den fungerade samtidigt som en splittrande kraft som fick andra uteslutna samhällsgrupper att enas och gå samman mot umayyaderna.

Det blev revolt år 747 och några år senare tog de s.k. abbasiderna upp kampen under sin svarta fana och besegrade till slut umayyaderna.

Samtalsfråga:

Det finns en väpnad grupp som idag använder en svart fana. Vilka då och varför tror ni att de använder denna?

Abbasiderna 750-1258

Abbasidernas fämsta mål var att upphäva orättvisorna som uppstått runt om i den muslimska världen under umayyadernas styre.

Mawali, en grupp som var muslimer men inte araber, utgjorde maktbasen. De bestod av köpmän och hantverkare. Abbasiderna avskaffade därför den arab-etniska identiteten. Grunden för lojalitet skulle hädanefter utgöras av islam. I detta ingick också att få andra att konvertera (omvändas) till islam.

Till skillnad från umayyaderna var abbasiderna religiöst exklusiva och etniskt inklusiva. Alla som inte var muslimer fick hädanefter lägre social status samtidigt som avståndstagandet gentemot andra religioner ökade. Däremot sågs alla muslimer - oavsett vilken etnicitet de hade - som jämbördiga anhängare av islam.

Framsteg och bakslag

Under början av 800-talet påbörjade abbasiderna i Bagdad omfattande översättningar av grekiska texter. Man började nu intressera sig för bland annat medicin, matematik, teologi och filosofi.

Det abbasidiska väldet gick under på grund av krig. Först mot de fanatiska korsfarararméerna och därefter mot de väldrillade mongoliska styrkorna. Under mongolernas invasion 1258 erövrades och förstördes Bagdad. Det abbasidiska riket gick nu under. De femhundra åren under den abbasidiska ledningen brukar ofta ses som islams storhetstid.

Samtalsfråga:

Man brukar säga att renässansen och upplysningen i Europa hade varit omöjliga om det inte varit för Islam. Stämmer det? Och varför i så fall?

Osmanska riket fr.o.m. slutet av 1200-talet till 1923

Det Osmanska riket, eller ottomanska riket, var turkarnas imperium som varade i drygt 600 år, fr.o.m. slutet av 1200-talet till 1923 då det moderna Turkiet bildades.

I samband med erövringen av Konstantinopel 1453 blev det Osmanska riket en världsmakt. Osmanska riket var under lång tid den islamiska världens främsta stormakt och utgjorde ett allvarligt hot mot det kristna Europa.

När det var som störst under 1600-talet omfattade det hela Mellanöstern, Turkiet, Balkanhalvön och stora delar av Nordafrika.

Satsade på fel häst

Det Osmanska riket gick under efter att ha satsat på fel sida under första världskriget då turkarna kämpade tillsammans med Tyskland. Resterna av imperiet omvandlades därefter till dagens Turkiet.

Arbeta vidare:

Formulär

Quizlet

Respons