Examensarbete på avancerad nivå

Independent degree project second cycle

Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete, Specialistsjuksköterskeutbildning, 15 hp

Nursing AV, Scientific work, Specialist nursing, 15 credits

Distriktssköterskans upplevelse av hälsosamtal till 40-, 50- och 60 åringar

-en kvalitativ intervjustudie.

A primary district nurse’s experiences of Health dialogues for 40-, 50- and 60

year old’s -a qualitative interview study.

Josefine Davén

Moa Simola

MITTUNIVERSITETET Institutionen för Omvårdnad

Examinator: Kenneth Asplund, kenneth.asplund@miun.se

Handledare: Britt Bäckström, britt.backstrom@miun.se

Inga-Lena Westling Sjöström, inga-lena.westling-sjostrom@miun.se

Författare: Josefine Davén, joda0104@student.miun.se

Moa Simola, mosi1301@student.miun.se

Utbildningsprogram: Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete specialistutbildning 15 hp

Huvudområde: Omvårdnad

Termin, år: Ht, 2014

Abstrakt

Landstinget Västernorrland erbjuder hälsosamtal till 40-, 50- och 60 åringar i syfte att öka

medvetenhet om sambandet mellan levnadsvanor och ohälsa, samt att behandla de individer

som har hög risk för sjukdom. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors

upplevelse av att utföra hälsosamtalen inom primärvården. Material insamlades genom

semistrukturerade, personliga intervjuer med distriktssköterskor som var utförare av

hälsosamtal och som arbetade på hälso- och vårdcentraler i länet. Totalt genomfördes åtta

intervjuer. Intervjuerna spelades in, skrevs ner ordagrant och analyserades med kvalitativ

innehållsanalys. Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var

positivt, även uppskattat av patienterna samt att det sammanföll med distriktssköterskornas

eget intresse. Innehållet i hälsosamtalet medför goda möjligheter till dialog men bör anpassas

till patientens önskemål och behov. Distriktssköterskorna växlar mellan olika

samtalsstrategier i hälsosamtalet för att på bästa sätt kunna främja livsstilsförändringar.

Upplevelsen av manualen var övergripande positiv, men då distriktssköterskorna beskrev

otydligheter i manualen fanns utrymme för framtida förbättringar. Resultatet kan addera ny

kunskap om hälsosamtalets genomförande, innehåll, förutsättningar och hinder. Resultatet kan

även ge en hänvisning att distriktssköterskorna använder en patientcentrerad strategi under

hälsosamtalet.

Nyckelord: Distriktssköterska, hälsopromotion, hälsofrämjande, hälsosamtal, innehållsanalys, primärvård.

Abstract

The county of Västernorrland offers health dialogues for 40-, 50- and 60 year old´s with the

aim to increase awareness of the relation between lifestyle and illness, and to treat those

individuals with high risk of illness. The aim of this study was to depict primary district

nurse´s experiences by performing health dialogues in the primary health department.

Material was collected through semi structured, personal interviews with primary health

nurses who were performers of health talks, and who worked at health care centers in the

county. In total, eight interviews were carried out. Interviews were recorded, written down

precisely and analyzed with qualitative content analysis. The results showed that primary

district nurses experienced the health dialogues as positive, also appreciated by patients and

that it was in concordance with the district nurses’ personal interest. The content in the health

dialogue entails proper opportunities to create dialogues, but requires adapting to the patient´s

own needs and requests. The primary district nurses alternates between different

communication strategies in the health dialogue in order to create optimum lifestyle change.

The experience of using a manual was positive, but there is room for improvement, as the

district nurses commented on some unclear sections in the manual. The results of this study

may add knowledge about the health promoting dialogue´s implementation, content,

opportunities and difficulties. The result also indicates that primary district nurses are using a

patient-centered strategy during the health dialogue.

Keywords:

Content analysis, health dialogues, health promotion, health promoting, primary district nurse,

primary care.

Innehållsförteckning

Bakgrund ................................................................................................................................... 1 Problemformulering och syfte ................................................................................................ 3 Frågeställningar ...................................................................................................................... 4

Metod ......................................................................................................................................... 4 Kontext och urval ................................................................................................................... 4

Tabell 1; sociodemografiska variabler över inkluderade distriktssköterskor ............................................ 5 Intervjuer ................................................................................................................................ 5

Etiska överväganden .............................................................................................................. 5

Innehållsanalys ....................................................................................................................... 6 Tabell 2; ett exempel på analysprocessen ......................................................................................... 6

Resultat ...................................................................................................................................... 6 Tabell 3; domän, kategori och underkategori .................................................................................... 7

Distriktssköterskornas upplevelse av att genomföra hälsosamtal .......................................... 7

Distriktssköterskornas upplevelse av hälsosamtalets innehåll ............................................. 10

Distriktssköterskornas upplevelse av manualen ................................................................... 13 Diskussion ............................................................................................................................... 14 Resultatdiskussion ................................................................................................................ 14

Metoddiskussion ................................................................................................................... 19 Slutsats och vidare forskning ............................................................................................... 21

Referenslista ............................................................................................................................ 22

Bilagor .........................................................................................................................................

1

Bakgrund

I Landstinget Västernorrland genomförs ett hjärt-, kärl- och diabetesprogram, “Ett friskare

Västernorrland”, där ett av insatsområdena inom programmet är gratis hälsoundersökning och

hälsosamtal som erbjuds för 40-, 50- och 60 åringar genom primärvården (Landstinget

Västernorrland, 2014). Detta utförs av distriktssköterskor på hälso- och vårdcentraler, och har

erbjudits sedan februari 2012. Enligt Landstinget Västernorrland (2011) är syftet med

hälsosamtalet att öka medvetenheten om sambandet mellan levnadsvanor och insjuknande i

diabetes och hjärt- kärlsjukdom, samt att behandla de individer som har hög risk för sjukdom.

Därför är hälsosamtalet en viktig del i folkhälsoarbetet (Landstinget Västernorrland, 2014).

Denna studie är en del av uppföljningen till programmet "Ett friskare Västernorrland", och har

som avsikt att belysa distriktssköterskors upplevelse och erfarenhet av att vara utförare av

hälsosamtal för 40-, 50- och 60 åringar.

Det finns anledning till oro för den framtida hälsoutvecklingen (Norberg & Danielsson, 2009,

s. 202-203). Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdom har ökat i Sverige under lång tid, därför

startade Västerbottens Landsting år 1984 ett program som innefattar hälsoundersökning och

uppföljande hälsosamtal, där syftet var att stödja mer hälsosamma vanor och därmed minska

ohälsa (Norberg, Wall, Boman, & Weinehall, 2010). Västerbottens andsting har genom

programmet l ckats minska ins uknandet i diabetes, h ärt- och kärls ukdom i länet

(Landstinget Västernorrland, 2014). Modellen för hälsoundersökning och hälsosamtal har

anammats av övriga län i landet (Norberg et al., 2010), inklusive Västernorrlands län där en

stor andel vuxna lever med övervikt, fetma, diabetes och högt blodtryck (Landstinget

Västernorrland, 2014). Primärvården har en möjlighet att nå individer genom kontaktytan med

befolkningen, vilket innebär att primärvården har goda förutsättningar för att arbeta

hälsofrämjande och har en viktig uppgift i att förebygga sjukdomar i samhället

(Socialstyrelsen, 2005).

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen, och ett av de

elva målområden som Sveriges regering fastställt för folkhälsan är ett mer hälsofrämjande

arbetssätt (Socialdepartementet, proposition 2002/03:35). Ordet hälsopromotion är en

översättning av engelskans “health promotion” där motsvarande begrepp på svenska är

“hälsofräm ande” (Korp, 2004 s.19). Ordet “främ a” har bet delsen “bevara” eller “förbättra”

och begreppet “hälsa” innebär flera definitioner, från hälsa som en medicinsk status till hälsa

2

som ett upplevt välbefinnande (Korp, 2004 s.24). Begreppen hälsopromotion och

hälsofrämjande har samma betydelse och hädanefter kommer begreppet hälsofrämjande att

användas. Distriktssköterskor tolkar begreppet hälsofrämjande arbete som en livsstils- och

beteendeförändring (Irvine, 2007; Keleher & Parker, 2013) och att distriktssköterskor är den

profession som är mest lämplig att arbeta med hälsofrämjande insatser (Wilhelmsson &

Lindberg, 2009).

Inom det hälsofrämjande arbetet används olika typer av samtalsformer och strategier. Det

ställs dessutom höga krav på att skapa goda relationer, samt att samtalet ska vara effektivt och

leda fram till ett resultat (Hilmarsson, 2012, s.12). Samtalsformerna har dels en edukativ

funktion utifrån att hälsoråd förmedlas, och dels en funktion i att åstadkomma en

förändringsprocess (Bergstrand, 2004, s.83). Stödsamtal är den vanligaste formen av samtal

inom primärvården och innebär att främja och stärka patientens resurser och styrkor. Detta

genom att exempelvis belysa situationer där patienten hanterat utmaningar på ett bra sätt, eller

för att lyfta fram förmågor hos patienten som denne inte är medveten om själv (Holmquist,

2012, s.73). Problemlösningssamtal innebär att föra en dialog som leder framåt steg för steg,

och samtalsformen coaching är en metod för att skapa förändring eller utveckling genom

patientens uppsatta mål (Hilmarsson, 2012, s.246- 262). Stages of Change-modellen (SOC) är

en patientcentrerad samtalsform som används vid livsstilsförändringar och bygger på

förståelse för att individens förändringsarbete är en lång process genom stadier; det

förmedvetna, medvetande, förberedelse, aktivitetsstadiet och slutligen vidmakthållandet. En

annan samtalsform är Motiverande samtal [MI] som underlättar individens förflyttning mellan

stadierna (Svensk sjuksköterskeförening, 2008). MI fokuserar på att lösa patientens inre

ambivalens och på att framkalla patientens inre motivation, inte till att påtvinga förändring

som inte överensstämmer med patientens egna värderingar och uppfattningar (Miller &

Rollnick, 2010 s.52). MI som samtalsform är ett arbetssätt som distriktssköterskor uppmanas

att använda i hälsosamtalet för 40-, 50- och 60 åringar (Hörnsten, Lindahl, Persson &

Edvardsson, 2014). MI som metod anses bland distriktssköterskor vara ett värdefullt verktyg

för hälsofrämjande arbete (Brobeck, Odencrants, Bergh & Hildingh, 2011; Miller & Beech,

2009; Östlund, Wadensten, Häggström & Kristofferzon, 2013), samtidigt är det en krävande

metod för dem att använda (Brobeck et al. 2011; Noordman, van der lee, Nielen, Vlek, van

der Weijden & van Dulmen 2012; Östlund et al. 2013).

3

Distriktssköterskans arbete ska bygga på ett holistiskt hälsofrämjande arbetssätt för att stödja

och stärka den enskilda individen (Distriktssköterskeföreningen i Sverige, 2008). Detta kan

liknas med ett salutogent perspektiv som fokuserar på vilka faktorer som orsakar och

vidmakthåller hälsa, mer än vad som orsakar sjukdom, kallat patogenes (Antonovsky, 2007,

s.31). Antonovsky ger uttryck för att en individ ständigt rör sig på ett slags spektrum mellan

hälsa-ohälsa där flera faktorer kan påverka individens rörelse mot den friska eller sjuka polen

på det spektrumet, men att ett salutogenetiskt synsätt främjar rörelse mot den friska polen

(Antonovsky, 2007, s.28-31). Antonovsky menar att begreppet känsla av sammanhang

(KASAM) är centralt för att människor är, blir och förblir friska och syftar till tre

komponenter i en individs copingstrategi; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet

(Antonovsky, 2007, s.43). En person med stark KASAM är mer motiverad att se en uppgift

som en positiv utmaning, föra in struktur och söka ändamålsenliga resurser för att klara det

(Antonovsky, 2007, s. 238). Detta kan jämföras med Dorothea Orems omvårdnadsteorier, där

målet med omvårdnad bör vara att främja patientens förmåga till egenvård för att leda denne

till förändring (Orem, 2001, s.40). Egenvård definieras som utförandet av aktiviteter som

individen på eget initiativ utför för att bevara hälsa och välmående (Orem, 2001, s.43).

Egenvården syftar till att tillgodose individens egenvårdsbehov som definieras som individens

insikter om handlingar som är nödvändiga för funktion och utveckling (Orem, 2001, s.47).

Enligt Kirkevold beskriver Orem att egenvården är beroende av individens mentala,

psykologiska och fysiska egenskaper, och när det uppstår obalans mellan egenvårdsbehov och

förmågan att utföra egenvård skall sjuksköterskan träda in för att hjälpa patienten (Kirkevold,

2000, s.153). Både Antonovskys och Orems teorier talar för vikten av att stärka en individs

resurser för att lyckas med livsstilsförändring.

Problemformulering och syfte

Flera studier beskriver hälsofrämjande arbete och hur distriktssköterskor upplever det

(Brobeck, Odencrants, Bergh & Hildingh, 2013; Irvine, 2007; Wilhelmsson & Lindberg,

2009). Däremot har tidigare utförda studier av samtal mestadels fokuserat på samtal mellan

patient och läkare, och studier av samtal mellan sjuksköterska och patient förekommer

sparsamt (Bergstrand, 2004, s.61). Tidigare forskning om distriktssköterskors erfarenheter av

att utföra hälsosamtal för 40-, 50- och 60 åringar är mycket begränsad. Därför är det av vikt

att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att utföra hälsosamtal för en ökad förståelse för

distriktssköterskans hälsofrämjande arbete, samt för att åskådliggöra eventuella

förbättringsmöjligheter. Syftet med studien är därför att belysa distriktssköterskors upplevelse

4

av att utföra hälsosamtal inom primärvården till 40-, 50- och 60 åringar inom Västernorrlands

län.

Frågeställningar

Hur upplever distriktssköterskor genomförandet av hälsosamtalet?

Hur upplever distriktssköterskor innehållet i hälsosamtalet?

Hur upplever distriktssköterskor manualen för hälsosamtalet?

Metod

I studien valdes kvalitativ innehållsanalys (Polit & Beck, 2008, s.517-518) med induktiv

ansats (Elo & Kyngäs, 2007) för att identifiera vilka mönster och teman som framträdde

utifrån det insamlade materialet. Analysen baserades på intervjupersonernas unika upplevelser

och erfarenheter av hälsosamtal samt att genom kvalitativ innehållsanalys beskriva variationer

genom att identifiera skillnader och likheter i textinnehåll (Lundman & Hällgren Graneheim,

2008, s.160-162).

Kontext och urval

Studien genomfördes vid hälso- och vårdcentraler inom Västernorrlands län på uppdrag av

folkhälsoplanerare i Västernorrlands läns andsting som en del i pro ektet “Ett friskare

Västernorrland”. Ett brev skickades ut från folkhälsoplanerarna till berörda verksamhetschefer

via e-post och ett brev bifogades (bilaga 1) med en förfrågan om tillåtelse att rekrytera

distriktssköterskor till studien. Distriktssköterskorna kontaktades i sin tur via e-post och

telefon för att få ett informationsbrev om studien (bilaga 2). Inklusionskriterierna var att de

hade specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska samt var utförare av hälsosamtal. I

Västernorrlands län finns 32 hälso- och vårdcentraler, tio av dessa exkluderades på grund av

det geografiska avståndet i förhållande till studiens tidsplan. Slutligen tillfrågades

verksamhetschefer på 22 olika hälso- och vårdcentraler i länet, varav fyra var privatägda. Av

de 22 tillfrågade verksamhetscheferna tackade tre nej. En distriktssköterska tackade nej. Fem

chefer, och fem distriktssköterskor svarade aldrig på förfrågan. Sammanlagt resulterade

förfrågningarna i att åtta intervjuer utfördes på de olika hälso- och vårdcentralerna under

september och oktober 2014, varav en av dessa var en pilotstudie som senare inkluderades i

studien. Alla deltagande distriktssköterskor var kvinnor mellan 44 och 61 års ålder. De hade

arbetat som distriktssköterskor mellan 5 och 25 år. Distriktssköterskorna hade genomfört

mellan 50 till 400 hälsosamtal, och av de åtta inkluderade hade sex utbildning i MI.

5

Tabell 1, sociodemografiska variabler över inkluderade distriktssköterskor

Ålder i år 49 44 60 51 52 61 56 48

Kön K K K K K K K K

Antal verksamma år som distriktssköterska 14 5 25 5 13 20 14 10

Antal genomförda hälsosamtal totalt sedan

start 50 60 60 200 70 400 250 300

Utbildning i MI ja nej ja ja ja ja ja nej

Intervjuer

Studien bygger på semistrukturerade intervjuer (Jfr. Polit & Beck, 2008, s.394). Intervjuerna

påbörjades genom att studiens syfte presenterades och information om konfidentialitet och

rätten att avbryta deltagandet delgivits. Distriktssköterskorna gav ett informerat samtycke till

deltagande i studien muntligen och skriftligen. Intervjuerna följde en frågemall med tre

ämnesområden, upplevelsen av genomförande, innehåll och manual (bilaga 3). Intervjuerna

inleddes med samma öppningsfråga, och frågorna ställdes med öppna frågor (Jfr. Polit &

Beck, 2008, s.414). Intervjuerna pågick mellan 30 och 50 minuter och spelades in via diktafon

och skrevs sedan ut ordagrant. Intervjuerna genomfördes av båda författarna. Inför varje

intervju utvaldes en att vara ansvarig ledare för intervjun och den andra var mer lyssnande,

iakttagande och gjorde korta inlägg om något saknades eller behövde undersökas mer utifrån

frågemallen. Intervjuerna genomfördes på samma sätt vid varje tillfälle, men rollen som

intervjuansvarig växlade vid intervjutillfällena.

Etiska överväganden

Lagen om etikprövning avseende forskning på människor (SFS 2003:460) syftar till att

skydda den enskilda människan och människovärdet skall respekteras. I paragraf 16 (SFS

2003:460) står att deltagaren skall ges information om bland annat övergripande mål och syfte

med studien. Verksamhetschefer och deltagande distriktssköterskor blev skriftligt informerade

via informationsbrev om studiens s fte och tillvägagångssätt, samt delgavs

kontaktinformation till författare och handledare. Inför intervjun informerades deltagarna i

studien muntligen och skriftligen om att deltagandet var frivilligt och att de hade rätt att

avbryta medverkan. Vidare kan forskning endast utföras om deltagande dokumenteras (SFS

2003:460 § 17), deltagarna fick därför skriva på ett informerat samtycke till medverkan. Det

inspelade materialet förvarades endast tillgängligt för författarna och både datamaterial och de

medverkandes identiteter behandlades konfidentiellt.

6

Innehållsanalys

Analysprocessen genomfördes i flera steg med stöd av Graneheim och Lundman (2004). Till

en början lästes alla intervjuer igenom för att få en helhetsbild. Därefter reflekterade

författarna gemensamt över det huvudsakliga innehållet. Hela texten lästes igen och delades

upp utifrån de delar av innehållet som sammanföll med de tre frågeområdena i frågemallen,

vilka sedan utgjorde tre domäner. Vidare sorterades texten upp i meningsenheter utifrån delar

och stycken av text som hörde ihop genom innehåll och sammanhang och som svarade mot

syftet med studien. Meningsenheterna kondenserades nära textens innehåll och kodades (Jfr.

Lundman & Hällgren Graneheim, 2008, s.165). Processen fortsatte genom att koderna med

liknande innehåll sorterades och sammanfördes in i underkategorier och kategorier. Processen

karaktäriseras av att jämföra och urskilja liknande begrepp (Jfr. Graneheim & Lundman,

2004). Oklarheter som uppstod under processen löstes genom ständig dialog, diskussioner och

jämförelser av åsikter mellan författarna för att uppnå trovärdighet (Jfr. Polit & Beck, 2008, s.

539).

Tabell 2; ett exempel på analysprocessen

Meningsenhet Kondenserad

mening

Kod Underkategori Kategori

Jag tycker det är

givande, att det är

intressant att jobba

med friska

Givande och

intressant att jobba

med friska

En givande,

intressant och

rolig

arbetsuppgift

Rolig och

intressant

arbetsuppgift

Att fyllas av

en positiv

känsla

Ja det är väldigt roligt

att jobba med det här,

jag skulle inte vilja

släppa det

Roligt att jobba

med det här och vill

inte sluta

Ja jag har ju valt det

själv så jag tycker det

är positivt, jag har

själv alltid tyckt att jag

vill göra det här

Valt det

s älv…positivt, vill

göra det här

Det finns ett eget

intresse och vilja

för

arbetsuppgiften

Intresse som

stämmer med

egna värderingar

…uppgiften t cker ag

känns bra eftersom det

är min inriktning och

jag vill jobba med

dom här frågorna

Känns bra, det är

min

inriktning…vill

jobba med det här

Resultat

Under innehållsanalysen framstod sju kategorier och 17 underkategorier. Dessa är

presenterade i tabell 3. Kategorier och underkategorier förklaras närmare i löpande text och

underkategorierna skrivs kursivt. Citat från de transkriberade intervjuerna används för att

7

beskriva kategorierna, och är numrerade för att på ett konfidentiellt sätt refereras till en

enskild distriktssköterska.

Tabell 3; domän, kategori och underkategori

Domän Kategori Underkategorier

Genomförande

Att fyllas av en positiv

känsla

-En rolig och intressant uppgift

-Intresse som stämmer överens med egna värderingar

-Positivt att se helheten

Upplevelsen av en

uppskattad insats

-Patientens intresse för hälsa skapar dialog

-Värdet av att arbeta hälsofrämjande

Förutsättningar för

genomförande

-Samverkan skapar delaktighet, eftertanke och förändring

-Hinder i samtalet

-Betydelsen av tid, utbildning och stöd från verksamheten

Innehåll

Ett öppet

förhållningssätt

främjar

helhetsperspektiv

-Innehåll som skapar bild av hälsa

-Möjlighet att anpassa innehåll

Hälsosamtalet växlar

mellan

samtalsstrategier

-MI som tankesätt

-Övriga samtalsstrategier

Hinder i samtalets

innehåll

-Känsliga samtalsämnen

-Saknad av innehåll

-Upplevd kunskapsbrist

Manual

Manualen har

möjligheter och

begränsningar

-Manualen som stöd

-Otydligheter i manualen

Distriktssköterskornas upplevelse av att genomföra hälsosamtal

Att fyllas av en positiv känsla

En rolig och intressant arbetsuppgift

Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var en positiv, rolig och intressant

arbetsuppgift som de inte skulle vilja släppa. En distriktssköterska betonade att de som

kommer till hälsosamtalet inte är patienter, utan friska personer, vilket också upplevdes som

positivt. Vidare framkom att distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var något som

gav dem arbetsglädje.

“...idag känns den enbart positiv, det är det roligaste av jobbet nu faktiskt, för det blir

väldigt, ehh, bra möten med… det är ju inte ens patienter, med personerna som kommer…”

(Intervju 6)

8

Intresse som stämmer överens med egna värderingar

Detta bygger på att arbetet med hälsosamtal sammanfaller med distriktssköterskornas eget

intresse och vilja att arbeta hälsofrämjande. Distriktssköterskorna beskrev också att det

personliga intresset för att arbeta med kost och hälsa var en förutsättning för arbetsuppgiften.

“...ja själva den uppgiften tycker jag känns bra eftersom det är min inriktning och jag vill

jobba med dom här frågorna…” (Intervju 3)

“...jag tror att du måste ha ett visst personligt intresse… precis som alla andra områden när man

jobbar inom vården så bör du ha ett visst intresse för det område du, du verkar i…” (Intervju 7)

Positivt att se helheten

Distriktssköterskorna gav uttryck för att både de själva och patienterna upplevde att

hälsosamtalet har ett holistiskt perspektiv, där patienten blir sedd som en helhet. Detta

beskrevs som något positivt.

“...när man börjar prata runt om då liksom, hur alla de här sakerna hänger ihop och

förändrar man en så kan man förändra två då liksom, för att slutligen få ihop helheten… så,

jaa, det är jättespännande…” (Intervju 4)

“...att bli sedd som en helhet, för så är det ju definitivt inte inom vården…” (Intervju 6)

Upplevelsen av en uppskattad insats

Patientens intresse för hälsa skapar dialog

Distriktssköterskorna upplevde mötet med patienten som positivt, utifrån att patienterna oftast

är intresserade och positivt inställda till hälsosamtalet. Distriktssköterskorna beskrev att

många patienter har ett intresse för sin hälsa och redan äter bra och tränar, men kommer till

samtalet för att få en bekräftelse och ett kvitto på att de sköter sig. De upplevde även att de

fick en god kontakt med patienten under samtalet och att hälsosamtalet var uppskattat.

“De flesta som kommer tycker ju att det är väldigt väldigt bra och det tycker jag också att

landstinget tittar på det som är friskt och hur ska vi få dem att fortsätta vara friska och det är

dom glada för de som kommer.” (Intervju 5)

“...det är enbart positivt det här...vilket ju inte alla annan patientkontakt är, eftersom det är

som det är va, vi har inte tider så det räcker åt alla, de får inte komma precis när de vill… //

...men nu är det en nöjd person som går härifrån.” (Intervju 6)

Värdet av att arbeta hälsofrämjande

Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var något positivt för patienten, då

hälsorisker som till exempel höga blodfetter upptäcktes och var ett led i att minska

folkhälsosjukdomarna.

9

“...vi ska ju… påvisa eventuella hälsorisker och förändringar, det är ju hela tanken med det

här…//...så varje liten insats tror jag kan ha betydelse…” (Intervju 3)

Förutsättningar för hälsosamtalets genomförande

Samverkan skapar eftertanke, delaktighet och förändring

Distriktssköterskorna upplevde att det blev ett bra genomförande av samtalet när patienten var

motiverad, nyfiken och intresserad, vilket skapade en känsla av samverkan. Patientens

delaktighet ansågs meningsfullt för samtalet, att de genom samtalet fick en tankeställare och

blev medvetna om vad de själva kan påverka gällande sina levnadsvanor.

Distriktssköterskorna upplevde det som en fördel att de själva utförde provtagningen vid ett

tillfälle innan hälsosamtalet, för att få en första kontakt och att patienten då var mer öppen och

avslappnad vid det senare samtalet. Distriktssköterskorna upplevde att när båda parter

samverkade i samtalet skapades förutsättningar att patienten reflekterade över sina

hälsovanor.

“...jag kommer ju inte få alla att sluta röka… så är det ju, men jag kanske kan väcka tanken i

att de börjar fundera runt det i alla fall…” (Intervju 4)

“För man vill ju att de ska vara så delaktiga som… att det inte blir det här med att man mässar om

och talar om att si och så och så och så… utan att man själv… att dom själv får tänka till om hur,

vad kan jag, vad har jag för möjligheter att påverka…” (Intervju 1)

Hinder i samtalet

Distriktssköterskorna beskrev att vissa patienter kunde komma till samtalet och vara

avvaktande, slutna och att de var anti. Distriktssköterskorna gav uttryck för att de då upplevde

en känsla av att inte nå fram, och att en omotiverad, negativ patient försvårade genomförandet

av hälsosamtalet. Några distriktssköterskor upplevde att det kunde bero på rädsla eller

osäkerhet att patienten inte visade intresse eller var negativ till samtalet. Det framkom även att

distriktssköterskorna upplevde att det mestadels var män som var negativa till samtalet.

“...framförallt ett par män som jag tror, som jag är osäker på varför dom kom...för redan

från starten så utstrålas det nån anti på något sätt…// jag kom aldrig in i något bra

samtal…//… det kändes i luften… det var något försvar på vad jag… på vad vi sa...nä sådär

gör jag minsann inte och nänänä, det där spelar ingen roll och nänänä det där… ingenting

som var värt nått att prata om fast det fanns ett och annat där på stjärnan…” (Intervju 3)

Betydelsen av tid, utbildning och stöd från verksamheten

Distriktssköterskorna upplevde att det var ett tidskrävande arbete på grund av alla moment

som skall innefattas i samtalet. De beskrev att hälsosamtalet var en uppgift som skall passa in

10

i resten av verksamheten och att tiden för arbetet på hälso- och vårdcentralerna redan var

pressad.

“...det tar mycket tid, mycket planering, tar mycket tid på lab, man ska ta blodtryck och man

ska ta fasteprover och de ska vägas och midjan och hå och hej och allting… det tar väldigt

mycket tid från personalen.” (Intervju 2)

Distriktssköterskorna upplevde att det fanns brist på utbildning inför uppgiften att genomföra

hälsosamtal och beskrev också att det fanns lite tid att ta till sig ny kunskap om exempelvis

nya rekommendationer eller forskning i det hälsofrämjande arbetet. De upplevde även en

frånvaro av fortlöpande utbildning som berörde hälsosamtalet, som till exempel fördjupning

av blodfetter.

“...för det är ju oftast så, att det är på fritiden man får läsa om man är intresserad… det är

ju få arbetsplatser som… där det finns tid avsatt för att gå igenom forskningen…” (Intervju

1)

“...just det här med att man kastades in i någonting som man inte hade utbildning för, vi skulle lära

oss enkäterna själva, man fick läsa på, det är först efteråt som vi fått...// kontaktdagar eller ja

kontaktpersoner.” (Intervju 7)

Distriktssköterskornas upplevelse av stöd från chefer och ledning på arbetsplatsen beskrevs

som en förutsättning för att kunna genomföra arbetsuppgiften. Distriktssköterskorna upplevde

att det har blivit mer fokus på hälsofrågor än vad det var tidigare utifrån att det idag genererar

pengar till verksamheten.

“...livsstilsfrågor har alltid kommit i sista hand…och det tycker jag är jättebra nu att det ger

pengar, för det har blivit att…gjort det intressant och det sätter fokus på frågorna och alla

vet att de är viktiga…” (Intervju 3)

Distriktssköterskornas upplevelse av hälsosamtalets innehåll

Ett öppet förhållningssätt främjar helhetsperspektivet

Innehåll som skapar bild av hälsa

Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalets innehåll omfattade de viktigaste delarna,

och att det breda innehållet gav en helhetsbild av patientens hälsa vilket ansågs utgöra en bra

grund för samtalet.

“...eftersom den riktar sig mot hjärt- kärlsjuka, om man tänker sig diabetes, blodfetter,

motion, rökning, alkohol, tobak...alltså den är väl heltäckande, tycker jag” (Intervju 7)

“...det är ju en helhetsbild… och just det här med att se möjligheter och vad man har för möjligheter

för att förändra saker och ting till det bättre…” (Intervju 1)

Möjligheten att anpassa innehåll efter patient

Distriktssköterskorna beskrev att hälsosamtalets innehåll kunde anpassas utifrån patienten och

vad patienten själv valde att tala om. Distriktssköterskorna upplevde att deras uppgift var att

11

synliggöra hälsoläget, men också att patienten skulle erbjudas möjlighet att påverka innehållet

i samtalet.

“En del börjar ju redan när dom kommer på provtagningen o det är ju inte bara det som står

i enkäten det kan vara familjesituationer o allt...sexuella problem ja allt kan komma under

dom här hälsosamtalena...så att jag tror dom tycker det är bra att nu får jag gå dit o prata

med nån...det hör ju inte alltid alls hemma där men det är ju ett hål o berätta...så ja allt o

ingenting talas det om” (Intervju 5)

Anpassningen av hälsosamtalets innehåll bidrog också till att distriktssköterskorna var

flexibla i mötet med patienten beroende på livssituation och ålder. Distriktssköterskorna

upplevde att det fanns en generell skillnad på åldersgrupperna, där 40 åringar upplevdes som

vältränade och intresserade av sin hälsa, och som sökte bekräftelse på att de levde hälsosamt.

Samtidigt upplevdes många 40 åringar som stressade, mitt uppe i livet, och att de hade svårare

att ta tid för att komma till hälsosamtalet. Distriktssköterskorna upplevde att 50- och 60

åringar hade mer fokus på sin hälsa och större insikt i att de kunde bli sjuka. Detta påverkade

samtalets innehåll.

“40 åringarna de har oftast barn fortfarande som är i väldigt aktiv ålder så de har, där kan

man oftast se direkt på stress och sömn, ja börjar få en tendens eventuellt till högt blodtryck

och sådär så man får liksom prata om de där sakerna… så det blir ett helt annat samtal…

//… ja men börjar man komma mot 50 och framförallt 60, ja då är det liksom fullt fokus på,

då skulle man helst vilja gå igenom en magnetröntgen…” (Intervju 4)

Distriktssköterskorna upplevde att trots att de försökte anpassa innehållet till patientens

önskemål eller livssituation, kunde det ändå vara svårt att nå fram beroende på hur mottaglig

patienten var. Exempelvis upplevde distriktssköterskorna att det fanns patienter som kom till

samtalet enbart för att få ta del av sina provsvar och att de tydligt visade att de inte var

intresserade av ytterligare dialog kring hälsoläget.

“Dom som kommer fast dom inte är intresserad egentligen...det känns som man bara ger ett

resultat o så blir de ingen mer diskussion...men ja då får man väl hoppas att dom är nöjd så

med att höra resultatet fast det liksom inte blir någe mer då så att säga….fast dom egentligen

skulle behöva...men dom kanske inte är mottagliga...det är svårt...” (Intervju 8)

Hälsosamtalet växlar mellan samtalsstrategier

Motiverande samtal som tankesätt

Distriktssköterskorna upplevde att de använde MI som en samtalsmetod i hälsosamtalet.

Distriktssköterskorna ville skapa eftertanke och förändring i patientens livsföring genom MI,

som för dem innebar ett förhållningssätt där patientens egna värderingar och villkor styr

hälsosamtalets innehåll.

“Jag försöker ju att ha det här motiverande samtalet…att det inte är jag som sitter o

säger...utan att jag visar och dom får dra någon slutsats...mitt uppdrag är ju att visa på de

här sambanden...ja...motiverande samtal kan man väl kalla det” (Intervju 3)

12

Övriga samtalsstrategier

Även om distriktssköterskorna upplevde att de använde MI i hälsosamtalet så framkom att de

även använde andra samtalsstrategier. De upplevde att de växlade mellan att ge råd, stöd och

information till patienten och att hälsosamtalet även medförde en chans att undervisa, då de

upplevde att en del människor hade bristande kunskaper om god hälsa.

“Jag växlar nog i hälsosamtalet, för att vissa saker så är det ju information… men man

ställer ju alltid frågan vad vet du… vad känner du till om... men vet dem inte då måste jag ju

liksom informera ja… så att, jag växlar nog” (Intervju 4).

Hinder i samtalets innehåll

Känsliga samtalsämnen

Distriktssköterskorna upplevde att alkohol var ett svårt, laddat ämne att tala om, och att det

alltid varit så. En distriktssköterska uttryckte att det kunde vara känsligt att prata om alkohol

då det var osäkert vilken attityd patienten svarade med. Det upplevdes också svårt att påverka

och förändra patienters alkoholvanor.

“Det är väl alltid det här med alkoholen som är ett problem...ja för att den som har sådana

alkoholvanor att det kanske är lite för mycket är vana med dom och trivs med dom i regel och

tänker inte...det är svårt att ändra på...så den delen kan vara lite svår ibland...tycker jag”

(Intervju 3)

Samtidigt upplevde distriktssköterskorna att det fanns en större öppenhet idag bland

befolkningen att diskutera alkoholvanor. Distriktssköterskorna upplevde att eftersom

hälsosamtalet efterfrågade alkoholvanor utifrån enkäten i manualen, var det enklare att visa på

anledning till att ställa frågor kring det. De upplevde det också lättare att tala om alkohol när

det var möjligt att visa på samband mellan exempelvis alkoholanvändning och högt blodtryck.

Distriktssköterskorna upplevde även att vikt var ett svårt och känsligt samtalsämne, speciellt

hos kvinnor.

“...men nu tycker jag att det är så enkelt i och med att vi har det här AUDIT ...//... och jag tror

att vi inom vården har blivit bättre på att inbjuda till att prata om det här, för det är väldigt

många som är väldigt väldigt öppna, tycker jag…mycket mer än för flera år sedan” (Intervju

6)

Saknad av innehåll

Distriktssköterskorna upplevde att det saknades innehåll som rörde frågor om hot och våld,

och att det var ett ämne som antogs påverka hälsan i hög grad. Vidare upplevde

distriktssköterskorna att det saknades frågor om stress och sömn.

“...jo kanske det här med om man varit utsatt för våld...om man har nån erfarenhet av våld...

det missar vi ju ofta. Det påverkar ju allt möjligt om man har varit med om våld det gör det ju,

men då påverkar det ofta sömnen o stressen o psykiskt välbefinnande hela den biten...så hur

får man fram det…” (Intervju 3)

13

Upplevd kunskapsbrist

Distriktssköterskorna beskrev svårigheter att tala om lipider. De upplevde att det var svårt att

bedöma övriga riskfaktorers påverkan på lipidstatus, och att lipider mer var en fråga inom

läkarens område.

“att prata lipider…vad som är högt och lågt, och hur det påverkar, alltså det kan jag tycka är

svårt för det har jag ju inte fått någon utbildning på…//...just det här när patienterna har

kringfrågor, när man känner att det här är inte, nu är jag ute på hal is för det här är inte mitt

område riktigt” (Intervju 7)

Distriktssköterskornas upplevelse av manualen

Manualen har möjligheter och begränsningar

Manualen som stöd

Distriktssköterskorna upplevde att manualen var ett övergripande bra stöd för att genomföra

hälsosamtal.

“Ja, man behöver den ju… jag använder den ju inte så mycket nu, men från början behöver

man ju den… jag använder den som stöd, för att du ska veta de här värdena och gränserna

och när du ska hänvisa vidare och när du ska ta tillbaka och… så visst måste man väl ha en

manual…” (Intervju 7)

Distriktssköterskorna upplevde manualens “st ärnprofil” m cket positiv, enkel och

pedagogisk att använda i hälsosamtalet. De upplevde att stjärnprofilen tydliggjorde

sammanhanget för patienten, och att även patienterna ansåg den vara ett bra instrument.

“den är bra den tycker jag är jättebra... enkel och tydlig och den är lätt att prata runt och visa

på samband... jag tycker den är genialisk faktiskt” (Intervju 3).

Otydligheter i manualen

Distriktssköterskorna beskrev att manualens riktlinjer gällande blodfetter skiljde sig från

landstingets referensvärden på så sätt att de var mer begränsade. De upplevde även att det var

svårt att förhålla sig till läkares personliga åsikter om behandlingen av blodfetter, eftersom de

kan skilja sig från manualens behandlingsrekommendationer. Dessa otydligheter skapade

förvirring.

“Alltså den säger annat i manualen, utslaget är ju annat vinklat än mot system cross

labmodul. Referenserna ser ju inte likadana ut...//...Manualen kan förbättras, jag tycker att

man kan ge tydligare information i och med blodfetterna” (Intervju 2)

“jag tycker det är svårt för att då säger kanske jag först att jag ska prata med doktorn om det

här och att det här värdet bör man behandla...och, ja, vad får jag sen för svar från

doktorn...så ska man tillbaks sen till patienten och tala om att nej, doktorn tyckte inte så...så

då är det ju inte så lätt” (Intervju 1)

Det var även otydligheter gällande kost, där distriktssköterskorna upplevde att manualen var

gammalmodig och missvisande. De beskrev att det var för få frågor i enkäten kring kost för

att ge en helhetsbild. De beskrev att det inte togs hänsyn till födoämnesallergi, vilket innebar

14

att exempelvis en fisk- och skaldjursallergiker fick sämre resultat gällande matvanor. De

upplevde att det inte fanns tydlig information om portionsstorlekar, vilket ansågs vara

betydelsefullt för resultatet i stjärnprofilen. En distriktssköterska upplevde det problematiskt

att de svenska matvanorna och rekommendationerna inte var likvärdiga andra kulturer, vilket

medförde förvirring och begränsningar i samtalet.

“Eh, sen kan jag ju tycka att själva mallen är fantastiskt snedvriden ibland. Det är liksom,

man får ju en halv udd om man inte äter fisk tre gånger i veckan eller mer, det är så skeva

vinklingar där. Jag kan ju tycka att folk äter bra men, men det tycker inte stjärnprofilen”

(Intervju 2).

Vidare otydligheter berörde vardagsmotion, där distriktssköterskorna upplevde att patienter

hade svårt att uppskatta och gradera sin vardagsmotion i enkäten, vilket ledde till att

distriktssköterskorna fick problem att sedan tolka resultatet med hjälp av manualen. Det

ansågs skapa fel bild av patientens hälsotillstånd.

“det är lite fyrkantigt en del frågor o särskilt den fysiska aktiviteten...många har ju väldigt

svårt att svara på den också för att dom har svårt att räkna ut, dom har svårt att uppskatta

sin egen vardagsmotion...” (Intervju 5)

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelse av att utföra hälsosamtal

inom primärvården till 40-, 50- och 60 åringar inom Västernorrlands län. Studien

genomfördes för att få en förståelse för distriktssköterskornas syn på samtalet samt att

tydliggöra hur hälsosamtalet kan utvecklas. Studien är en av väldigt få som beskriver ämnet.

Innehållsanalysen resulterade i sju kategorier, men huvudresultaten var att upplevelsen av

genomförandet var positivt, uppskattat och sammanföll med ett eget intresse för

arbetsuppgiften och hälsofrågor. Innehållet i samtalet medförde goda möjligheter till dialog

men bör anpassas till patientens önskemål och behov. Alkohol var ett ämne som upplevdes

svårt att tala om. Det framgick att hälsosamtalet växlade mellan samtalsstrategier för att

distriktssköterskorna på bästa sätt ska kunna främja livsstilsförändringar. Upplevelsen av

manualen var övergripande positiv, men då distriktssköterskorna beskrev otydligheter i

manualen fanns utrymme för framtida förbättringar.

I denna studie framkom att distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet ingav en positiv

känsla och att de inte ville släppa arbetsuppgiften. Det är värdefullt att distriktssköterskorna i

studien väljer att arbeta med hälsofrämjande insatser, att de tycker det är roligt och att det ger

15

arbetsglädje. I nationella riktlinjer från Socialstyrelsen ges rekommendationer om åtgärder för

att förebygga sjukdom genom att stödja förändring av levnadsvanor, och merparten av

åtgärderna består av någon form av rådgivning eller samtal (Socialstyrelsen, 2011).

Hälsosamtalet för 40-, 50- och 60 åringar har en betydande roll där distriktssköterskor är

nyckelpersoner i förändringsprocessen. Utifrån detta är det viktigt att de känner sig

motiverade och entusiastiska inför uppgiften, vilket beskrivs av distriktssköterskorna i denna

studie. Även andra studier har visat liknande resultat (Brobeck et al, 2013; Keleher & Parker,

2013; Wilhelmsson & Lindberg, 2009). Lika viktigt är det att distriktssköterskorna i denna

studie upplevde att hälsosamtalet var en uppskattad insats även från patienterna. Möjligen

beror uppskattningen på att intresset för hälsa bland befolkningen har blivit alltmer populärt,

och att hälsa och livsstil blivit ett mer angeläget ämne. Sveriges Kommuner och Landsting

[SKL] visar i en rapport att det finns ett stort intresse bland befolkningen att prata

levnadsvanor, och att inställningen är positiv till stöd för livsstilsförändring samt att

vårdpersonal diskuterar levnadsvanor vid besök i vården (SKL, 2013). I denna studie beskrev

distriktssköterskorna att hälsosamtalets innehåll var lätt att föra på tal då patienterna

upplevdes ha förståelse för att deras hälsa var i fokus. Antonovsky menar att personer med

stark KASAM hanterar negativa stimuli som irrelevant eller ofarligt med större sannolikhet än

personer med svag sådan (Antonovsky, 2007, s.181). Detta betyder att patienter kan välja att

hantera frågorna om livsstil och vanor på ett uppskattat sätt då de lättare kan handskas med

dem, och att de har känslan av att också klara av dem. Antonovskys begrepp om KASAM kan

således även vara en förklaring till varför distriktssköterskorna i denna studie upplevde att

vissa patienter var negativt inställda till samtalet redan från start. En annan förklaring till

varför just manliga patienter var negativt inställda kunde enligt en distriktssköterska i denna

studie bero på att patienten var uppmanad av exempelvis hustrun att delta i hälsosamtalet, och

var egentligen inte själv intresserad. De Melo, De Sa och Gucciardi (2013) beskriver en

könsskillnad när det kommer till egenvård av diabetes, där kvinnor tenderar att i större

utsträckning än män ta till sig råd om levnadsvanor. Detta ger uttryck för att vissa män inte

har lika positiv inställning till att diskutera eller förändra sin hälsa, vilket samstämmer med

det som distriktssköterskorna i denna studie upplevde. Det finns även en könsskillnad

gällande vad kvinnor och män önskar tala om i hälsosamtalet, där kvinnor efterfrågar en

övergripande bild av hälsa till skillnad mot män där samtalet fokuserar på mer handgripliga

problem som exempelvis kolesterolvärde eller vikt (Hörnsten et al., 2014). Utifrån denna

skillnad i hur män och kvinnor pratar om hälsa, skulle eventuellt ett hälsosamtal med en

distriktssköterska och patient av samma kön innebära att distriktssköterskan får en annan

16

upplevelse, då bägge parter delar en gemensam bild av vad ett hälsosamtal bör innehålla. Det

är också intressant att distriktssköterskorna beskrev att vissa patienter kom till hälsosamtalet

med en i förväg negativ inställning, eftersom att undersökningen är frivillig. Om

hälsosamtalet lyckas med att förstärka en patients KASAM kan patienter möjligen bli mindre

negativt inställda, och medföra en framgångsrik hantering av de råd som ges som i sin tur

bidrar till positiva hälsoeffekter och ett ökat välmående.

Distriktssköterskorna i denna studie uttryckte att deras önskan var att påvisa hälsorisker och

göra patienten medveten om dem, men inte att påtvinga förändring. Eftersom att patienten

redan från början är i beroendeställning i relation till vårdpersonal, bör personalen försöka

minimera känslan av undergivenhet genom att förmedla att patienten är expert på sig själv,

sina upplevelser och sin kropp (Ottosson & Ottosson, 2007, s.16). Detta förknippas med

begreppet “empowerment” som innebär att stöd a eller stärka en individs resurser genom att

öka individens känsla av kontroll (Jerdén, 2012, s.58), vilket bygger på ömsesidig respekt

mellan patient och vårdgivare (Fossum, 2013, s.200-202). Patienten har i slutändan det totala

ansvaret för den egna hälsan, som har till följd att en överföring av makt och kontroll från

experten till den vanliga människan sker, vilket är en grund i den hälsofrämjande ideologin

(Korp, 2004, s.52). Att distriktssköterskan ger makt och kontroll till patienten att styra över

sin hälsa kan knyta an till Antonovskys KASAM då delaktighet och engagemang främjar

känslan av meningsfullhet (Antonovsky, 2007, s.45). Medbestämmande är också avgörande

för att människan ska acceptera de uppgifter de ställs inför, om istället andra individer tar

besluten kan det leda till att människan reduceras till objekt (Antonovsky, 2007, s.130). Det

står också i Hälso- och sjukvårdslagen att all vård och behandling ska bygga på respekt för

patientens självbestämmande, integritet och utformas i samråd med patienten (SFS 1982:763,

§ 2a). Detta innebär att oavsett samtalsform, ska innehåll och förlopp vara ett ömsesidigt

samspel mellan personal och patient, och att patienten får information om olika val för att få

möjlighet att påverka sin situation (Bergstrand, 2004, s.83).

Stödet från verksamheten och ledningen var något som distriktssköterskorna i denna studie

upplevde viktigt för hälsosamtalets genomförande, även att få stöd i form av tillräckligt med

tid för arbetsuppgiften, då de upplevde det tidskrävande. En studie visade att

distriktssköterskorna hade svårt att prioritera den hälsofrämjande delen av arbetet då de

upplevde bristande stöd från ledningen och att det hälsofrämjande arbetet var något som lades

utöver de redan befintliga arbetsuppgifterna (Brobeck et al., 2013). Detta kan betyda att det

17

inte är möjligt att genomföra hälsosamtal om stödet inte finns från ledningen.

Distriktssköterskorna i denna studie beskrev även att hälsofrämjande arbete tidigare haft låg

prioritet på hälso- och vårdcentraler, vilket också framgår i en annan studie (Wilhelmsson &

Lindberg, 2009). En bidragande orsak till att hälsofrämjande arbete har fått mer fokus antogs

av distriktssköterskorna i denna studie vara för att hälsosamtalet genererar pengar till

verksamheten. De ekonomiska vinsterna kan innebära att stödet från ledningen ökar. Det

hälsofrämjande arbetet utgår från både humanitära som ekonomiska utgångspunkter, och färre

sjukdomsutbrott eller komplikationer innebär en vinst för den enskilde personen men också en

besparing för samhället (Bergstrand, 2004, s.25). Därför är hälsosamtalet en viktig insats.

Särskilt utifrån att ohälsan såsom exempelvis fetma ökar i Sverige (Folkhälsomyndigheten,

2014, s. 12).

Distriktssköterskorna i denna studie beskrev att de anpassade innehållet i samtalet för att möta

patientens önskemål och behov, vilket även framkommer i en annan studie (Hörnsten et al.,

2014). Distriktssköterskornas förmåga att anpassa innehållet bör ses som en styrka, då de på

grund av denna förmåga kan stimulera patienten och förstärka dennes resurser. Detta

förhållningssätt kan jämföras med Orems omvårdnadsteori, som Kirkevold tolkar som ett mål

att så långt som det är möjligt hjälpa patienten till självständighet (Kirkevold, 2000, s.149).

Det är viktigt att sjuksköterskan vägleder, stödjer, undervisar samt skapar en utvecklande

miljö så att patientens förmåga till egenvårdsaktivitet ökar (Orem, 2001, s. 58). Att anpassa

innehållet kan även kopplas samman med KASAM, där begreppet begriplighet utgör i vilken

utsträckning patienten upplever informationen från sjuksköterskan som förnuftig, gripbar,

ordnad, sammanhängande och strukturerad (Antonovsky, 2007, s.44). Detta medför att

distriktssköterskan bör anpassa samtalet så att patienten finner det begripligt och förståeligt

och lättare kan ta till sig hälsosamtalets innehåll.

Levnadsvanor är förknippade med både stolthet och skam, och om samtalet inte baseras på ett

förhållningssätt av empowerment finns risken att skamkänslorna förstärks (Jerdén, 2012, s.

65). Eftersom distriktssköterskorna i denna studie beskrev att vissa patienter kom till

hälsosamtalet för att få bekräftelse på att de redan levde sunt, kan de patienter som upplevdes

negativa vara det på grund av att de inte vill höra att de lever osunt. I denna studie framkom

att distriktssköterskorna upplevde alkohol som ett svårt ämne att tala om, vilket även framgår

i en annan studie (Geirsson, Bendtsen & Spak, 2005). Eventuellt kan det vara så att

distriktssköterskorna inte vill utsätta patienten för frågor som kan medföra skamkänslor, och

18

att de vill skydda patienten från situationer de tror är obehagliga för dem. Orem beskriver

konsten att träda fram med försiktighet, som innebär att sjuksköterskor bör vara försiktiga

med att döma patienten i förväg. Vidare beskriver Orem att sjuksköterskor är personer som

har en förmåga att ständigt anpassa sig till andra människor, och att det är en egenskap som är

väsentligt för att de ska veta vad som ska göras eller undvikas i vissa situationer (Orem, 2001,

s.293). Om distriktssköterskor i hälsosamtalet, när de talar om alkohol, inte är dömande,

anpassar sig till patienten, och känner av när de kan gå på eller backa undan så kan patientens

eventuella skamkänslor eller ovilja att tala om alkoholfrågorna minska. Samtidigt upplevde

distriktssköterskorna att det hade blivit lättare att beröra ämnet utifrån att det var en del i

manualens enkät och att attityder till alkoholkonsumtion blivit mer öppet i samhället att prata

om. Detta är naturligtvis positivt att alkoholfrågor inte är lika svårt att beröra, och ett steg åt

rätt håll.

I denna studie framkom att hälsosamtalet innehåller inslag av både råd, stöd, undervisning,

information och MI. Denna blandning av strategier sammanfaller med andra studiers resultat

(Hörnsten et al., 2014; Irvine, 2007; Keleher & Parker, 2013). Distriktssköterskorna i denna

studie upplevde att de försökte använda sig av MI för att motivera patienten till förändring,

men de beskrev även ett stort behov av att använda andra samtalsformer under samtalets gång.

En slutsats av detta är att hälsosamtalet inte endast kan vara ett Motiverande samtal, utan bör

innehålla växlingar av samtalsstrategier. Distriktssköterskor uppmanas att använda MI i

hälsosamtalet (Hörnsten et al., 2014), vilket blir anmärkningsvärt när MI inte går att använda

som enskild metod i hälsosamtalet. I denna studie framkom även att distriktssköterskorna

upplevde svårigheter att använda MI beroende på bristande fortlöpande utbildning, vilket

andra studier även visar (Brobeck et al., 2013; Lindhe Söderlund, Nilsen & Kristensson, 2008;

Miller & Beech, 2009; Noordman et al., 2012; Östlund et al., 2013). Lindhe Söderlund et al.

(2008) beskriver att sjuksköterskor även anser att det är svårt att anpassa arbetet till MI istället

för sedvanlig rådgivning då det kräver en ny slags tankegång, vilket kan förstärka slutsatsen

att MI som enskilt tillvägagångssätt i hälsosamtalet inte är optimalt.

Distriktssköterskorna i denna studie upplevde att manualen var till hjälp i uppstarten av

arbetet med hälsosamtal, men beskrev att de i dagsläget inte använde manualen i särskilt stor

utsträckning. De beskrev att orsakerna till att de inte använde manualen var att de upplevde

den för omfattande och att det fanns vissa otydligheter med den. Den otydlighet som oftast

beskrevs gällde riktlinjer för blodfetter. Därför är det intressant att just avsnittet om blodfetter

19

var det som distriktssköterskorna använde mest, eftersom det också var det som gav mest

förvirring. I avsnittet finns beskrivet tre olika riskgrupper som patienter med höga blodfetter

kan hamna under, och distriktssköterskorna upplevde att dessa tre grupper var svårtolkade.

Distriktssköterskorna i denna studie önskade mer utbildning gällande blodfetter utifrån att de

har ett ansvar för bedömning samt att de ska lyckas svara på patienters frågor som upplevdes

svårt. Studier visar också att läkare anser att hälsofrämjande arbete ligger på

distriktssköterskans ansvar och att de själva är mer intresserade av det medicinska (Brobeck et

al. 2013; Wilhelmsson & Lindberg, 2009). Det blir då en komplex situation där

distriktssköterskan har ett krav på sig att lyckas med något de egentligen inte får utbildning i.

Metoddiskussion

Denna studie är en del av uppföljningen som görs inom ramen för programmet “Ett friskare

Västernorrland”, och är således ett samarbete med folkhälsoplanerare från Västernorrlands

läns landsting. Folkhälsoplanerarna hjälpte till att kartlägga de trettiotvå hälso- och

vårdcentralerna som finns i länet, men författarna valde själva ut vilka som tillfrågades om

deltagande i studien. Hälso- och vårdcentraler i två av länets kommuner tillfrågades inte om

deltagande på grund av det geografiska avståndet, då det inte fanns tillräckligt med

tidsutrymme för längre resor under tiden då studien genomfördes. Något som kan vara viktigt

att poängtera är att det, enligt uppgift från folkhälsoplanerarna, utförs en stor andel

hälsosamtal på hälso- och vårdcentraler i en av kommunerna som exkluderades, vilket kan

innebära att deltagande därifrån eventuellt hade tillfört mer till studiens resultat. Detta bör tas

i beaktning inför framtida studier kring hälsosamtal. Dock finns viss geografisk spridning

inom länet utifrån de intervjuer som inkluderades i studien och distriktssköterskorna hade

även olika lång erfarenhet av att utföra hälsosamtal och viss spridning i ålder, vilket också ses

som en styrka med studien och har betydelse för studiens giltighet (jfr Lundman & Hällgren,

Graneheim, 2008, s. 169). Det har varit svårt att få besked om deltagande till studien, främst

från de tillfrågade verksamhetscheferna. Några verksamhetschefer svarade inte varken på e-

post eller telefon, andra tackade nej på grund av att de ansåg att det inte finns tid att låta

distriktssköterskorna delta i studien. På två hälso- och vårdcentraler tackade

distriktssköterskorna själva nej till deltagande. Detta kan ses som en svaghet med studien då

ett större antal deltagande distriktssköterskor eventuellt hade lett fram till andra, eller flera,

resultat. Det är också tänkvärt vad orsaken kunde vara varför vissa hälso- och vårdcentraler

inte var intresserade av att ingå i studien. En orsak skulle kunna vara att de som tackade nej

inte är lika vana utförare av hälsosamtal, vilket kan medföra osäkerhet till att svara på frågor

20

gällande arbetsuppgiften. En annan orsak kan vara att hälsosamtal inte är något som

prioriteras av verksamhetschefer. Det blir då intressant i det avseende att hälsosamtal är

obligatoriskt att erbjuda och genererar inkomst till verksamheten. Det är dock viktigt att lyfta

fram att det vid två hälso- och vårdcentraler inte fanns någon distriktssköterska som utför

hälsosamtal, vilket naturligtvis är en orsak till att just de hälso- och vårdcentralerna inte kunde

delta i studien. Det är något som författarna inte heller kan påverka.

Personliga intervjuer valdes utifrån att det anses vara den bästa metoden för att samla data på

grund av den bredd av information och förståelse för uppgiften som de medför (Polit & Beck,

2008, s. 324), och för att metoden ansågs kunna få fram syftet med studien. Valet att använda

semistrukturerad intervju innebär också en större möjlighet att få den information som

önskades men samtidigt att deltagarna hade frihet att själva tala med egna ord (Polit & Beck,

2008, s.394). I kvalitativ forskning är forskaren delaktig i samspelet under intervjun och kan

därmed påverka studiens resultat (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008, s. 170). Deltagarna

var villiga att tala om ämnet och dela med sig av sina upplevelser av hälsosamtal, det fanns

således ingen tvekan bland dem att delta i studien. Författarna till den här studien har ingen

erfarenhet av att själva utföra hälsosamtal, varför en möjlig påverkan på distriktssköterskornas

svar och senare resultat anses vara liten, vilket stärker studiens pålitlighet. Innan varje intervju

poängterades att författarna inte hade erfarenhet av att utföra hälsosamtal, vilket tros kan ha

bidragit till att deltagarna svarade mer öppet och ärligt om sina upplevelser. Frågorna i

intervjun anses inte heller vara känsloladdade eller integritetskränkande, vilket kan bidra till

en lättsam och positiv stämning. Ingen av de deltagande distriktssköterskorna kommenterade

intervjufrågorna som svårbegripliga, och därför kan det antas att frågorna var lättförståeliga.

Då bägge författarna också fanns på plats vid intervjuerna kunde eventuella problem och

misstolkningar gällande frågorna minimeras. Alla frågor ställdes på liknande sätt utifrån

frågemallen, vilket antas bidra till ett tydligare resultat och stärker studiens tillförlitlighet.

Analysprocessen genomfördes av författarna tillsammans, detta för att undvika feltolkningar.

Om problem uppstod kunde författarna diskutera med varandra så att bägge var överens om

vad texten egentligen handlade om, vilket anses vara en styrka. Detta förstärker också

tillförlitligheten med analysen. I processen då kategorier och underkategorier utformades

diskuterade båda författarna med varandra och i samråd med handledarna framkom slutligen

samstämmighet kring dessa. Detta anses vara en styrka. I resultatet användes citat från de

intervjuade deltagarna i texten för att på ett tydligt sätt få fram distriktssköterskornas

21

upplevelser, vilket förstärker pålitligheten med studiens resultat. Frågor gällande trovärdighet

togs hänsyn till under hela processen inför och under tiden studien genomfördes.

Slutsats och vidare forskning

Denna studie genomfördes för att få en bild av distriktssköterskornas upplevelse av

hälsosamtalet som erbjuds till 40-, 50- och 60 åringar. Studien bidrar med kunskaper om

distriktssköterskors upplevelse på det vis att det tydliggörs vilka förutsättningar och hinder

som förekommer, hur innehållet och manualen upplevs. Studien bidrar även till att synliggöra

utvecklingsmöjligheter. Resultatet kan ge en hänvisning att distriktssköterskorna använder en

patientcentrerad strategi under hälsosamtalet, bland annat genom att vara följsamma och

lyhörda inför patienten och främja empowerment.

Utifrån att denna studie är inriktad på distriktssköterskans upplevelse av hälsosamtalet, skulle

det vara intressant att belysa patientens perspektiv och upplevelse. Detta skulle även vara

intressant att undersöka då hälsosamtalet är en frivillig och gratis insats men vissa patienter

trots det är negativa till hälsosamtalet. En studie på patientperspektivet kan sedan jämföras

med denna studies resultat. Vidare forskning skulle också kunna beröra hälsosamtalets

hälsoeffekter på folkhälsan ur ett kortsiktigt perspektiv för patienten och ett långsiktigt för

samhället, och dess ekonomiska vinster.

22

Referenslista

Antonovsky, A. (2007). Hälsans mysterium. (2. Uppl.). Stockholm: Natur och kultur.

Bergstrand, M. (2004). Hälsorådgivande samtal. Lund: Studentlitteratur.

Brobeck, E., Odencrantz, S., Bergh, H. & Hilding, C. (2011). Primary healthcare nurses'

experiences with motivational interviewing in health promotion practice. Journal of Clinical

Nursing, 20(23-24), 3322-3330. doi:10.1111/j.1365-2702.2011.03874.x

Brobeck, E., Odencrantz, S., Bergh, H. & Hilding, C. (2013). Health promotion practice and

its implementation in Swedish health care. International Nursing Review, 60(3), 374-380.

doi:10.1111/inr.12041

De Melo, M., De Sa, Eric., & Gucciardi, E. (2013). Exploring differences in Canadian adult

men and women with Diabetes management: results from the Canadian Community Health

Survey. BMC Public Health, 22(13), 1089. doi:10.1186/1471-2458-13-1089.

Distriktssköterskeföreningen i Sverige. (2008). Kompetensbeskrivning: legitimerad

sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen Distriktssköterska. Hämtad 17 november,

2014 från, www.distriktsskoterska.se/download.php?f_id=135&id=1

Elo, S. & Kyngäs, H. (2007). The Qualitative content analysis process. Journal of advanced

nursing 62 (1), 107-115. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x

Folkhälsomyndigheten. (2014). Folkhälsan i Sverige: årsrapport 2014. Hämtad 10 oktober

2014 från, http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/17825/Folkhalsan-i-Sverige-

arsrapport-2014.pdf

Fossum, B. (2013). Framgångsrika kommunikationsmodeller. B. Fossum (Red.),

Kommunikation: samtal och bemötande i vården (s. 199-221). Lund: Studentlitteratur.

Geirsson, M., Bendtsen, P. & Spak, F. (2005). Attitudes of swedish general practitioners and

nurses to working with lifestyle change, with special reference to alcohol consumption.

Alcohol & Alcoholism, 40(5), 388–393. doi:10.1093/alcalc/agh185

Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2),

105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001

Hilmarsson, H. T. (2012). Samtalet med känslomässig intelligens. Lund: Studentlitteratur.

Holmquist, R. (2012). Reflekterande och stärkande samtal. A. Hertting & M. Kristenson

(Red.), Hälsofrämjande möten: Från barnhälsovård till palliativ vård (s. 71-85). Lund:

Studentlitteratur.

Hörnsten, Å., Lindahl, K., Persson, K. & Edvardsson, K. (2014). Strategies in health-

promoting dialogues- primary healthcare nurse´s perspectives- a qualitative study.

Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28(2), 235-244. doi:10.1111/scs.12045

23

Irvine, F. (2007). Examining the correspondence of theoretical and real interpretations of

health promotion. Journal of Clinical Nursing 16(3), 593-602. doi:10.1111/j.1365-

2702.2005.01539.x

Jerdén, L. (2012). Empowerment som grund. A. Hertting & M. Kristenson (Red.),

Hälsofrämjande möten: Från barnhälsovård till palliativ vård (s. 57-69). Lund:

Studentlitteratur.

Keleher, H. & Parker, R. (2013). Health promotion by primary care nurses in Australian

general practice. Collegian, 20(4), 215-22. doi:10.1016/j.colegn.2012.09.001

Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier- analys och utvärdering (2. uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Korp, P. (2004). Hälsopromotion. Lund: Studentlitteratur.

Landstinget Västernorrland. (2011). Ett Friskare Västernorrland: En långsiktig plan för 2011

– 2020 för att minska insjuknandet i diabetes och hjärt‐ kärlsjukdom. Hämtad 2 november,

2014 från,

http://lvn.se/PageFiles/1712/Ett%20Friskare%20V%C3%A4sternorrland%20Rev%20110510.

pdf

Landstinget Västernorrland (2014) Manual hälsoundersökningar/vuxna, utgiven av

landstinget Västernorrland, Härnösand, 2014-08-21.

Lindhe Söderlund, L., Nilsen, P. & Kristensson, M. (2008). Learning motivational

interviewing: Exploring primary health care nurse´s training and counseling experiences.

Health Education Journal, 67(2) 102-109. doi:10.1177/0017896908089389

Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. M. Granskär &

B. Höglund Nilsson (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s. 159-

172). Lund: Studentlitteratur.

Miller, S.T. & Beech, B.M. (2009). Rural healthcare providers question the practicality of

motivational interviewing and report varied physical activity counseling experience. Patient

Education and Counseling, 76(2), 279-282. doi: 10.1016/j.pec.2008.12.022

Miller, W. R. & Rollnick, S. (2010). Motiverande samtal: att hjälpa människor till

förändring. Stockholm: Natur och kultur.

Noordman, J., van der Lee, I., Nielen, M., Vlek, H., van der Weijden, T. & van Dulmen, S.

(2012). Do Trained Practice Nurses Apply Motivational Interviewing Techniques in Primary

Care Consultations? Journal of Clinical Medicine Research 4(6), 393-401. doi:

http//dx.doi.org/10.4021/jocmr1120w

Norberg, M. & Danielsson, M. (2009). Folkhälsorapport 2009 (s. 201-242). Stockholm:

Socialstyrelsen.

Norberg, M., Wall, S., Boman, K. & Weinehall, L. (2010). The Västerbotten Intervention

Programme: background, design and implications. Global Health Action, 22(3), 1-15.

doi:10.3402/gha.v3i0.4643

24

Orem, D. (2001). Nursing: Concepts of Practice (6. uppl.). St Louis: Mosby.

Ottosson, H., & Ottosson, J-O. (2007). Psykiatriboken. Stockholm: Liber.

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for

Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott.

Sveriges Kommuner & Landsting. (2013). Befolkningsundersökning 2013: Vårdbarometern-

Befolkningens attityder till, kunskaper om och förväntningar på hälso- och sjukvården.

Hämtad 25 november, 2014, från,

http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7585-055-9.pdf?issuusl=ignore

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 7 oktober, 2014, från Riksdagen,

https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-

sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad 10 oktober,

2014, från, http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-

Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/

Socialdepartementet. (2002). Proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. Harpsund:

Socialdepartementet. Hämtad 10 oktober, 2014, från,

http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/59/ce6a4da9.pdf

Socialstyrelsen. (2005). Hälsofrämjande hälso- och sjukvård? En kartläggning av

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Hämtad 19 november, 2014, från,

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10176/2005-131-

34_200513135.pdf

Socialstyrelsen. (2011). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011.

Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor

Stöd för styrning och ledning. Hämtad 24 november, 2014, från,

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18484/2011-11-11.pdf

Svensk sjuksköterskeförening (2008). Strategi för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete.

Hämtad 24 november, 2014, från,

http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/H%C3%A4lsofr%C3%A4mjande%20arbete-

publikationer/Strategi.for.sjukskoterskans.halsoframjande.arbete.pdf

Wilhelmsson, S. & Lindberg, M. (2009). Health promotion: Facilitators and barriers

perceived by district nurses. International Journal of Nursing Practice, 15(3), 156-163.

doi:10.1111/j.1440-172X.2009.01740.x

Östlund, A-S., Wadensten, B., Häggström, E. & Kristofferzon, M-L. (2013). District nurse´s

and registered nurse´s training in and use of motivational interviewing in primary care

settings. Journal of Clinical Nursing, 23(15-16), 2284-2293. doi:10.1111/jocn.12509

25

Bilagor

1.

Till verksamhetschef på Hälsocentral inom Västernorrlands läns landsting,

Förfrågan gällande tillstånd att rekrytera distriktssköterskor till en kvalitativ

intervjustudie; distriktssköterskors erfarenheter av att genomföra hälsosamtal.

Inom Landstinget genomförs ett långsiktigt arbete för att minska insjuknandet i diabetes samt

hjärt- och kärlsjukdomar för att främja folkhälsan. Därför erbjuds alla 40-, 50- och 60 åringar

en gratis hälsoundersökning och ett hälsosamtal utfört av distriktssköterska.

Denna studie kommer att vara en del av den utvärdering som Landstinget genomför. Syftet

med studien är att belysa distriktssköterskornas erfarenhet av att genomföra hälsosamtal.

Studien vänder sig till den distriktssköterska som ansvarar för genomförandet av

hälsosamtalen. Efter att distriktssköterskan fått information och tillfrågats om medverkan i

studien och tackat ja kommer hon/han att delta i en intervju med öppna frågor. Det är av

betydelse att beskriva vad denna ålagda arbetsuppgift innebär för utövaren och för att belysa

förbättringsmöjligheter.

Vad som framkommer i intervjun kommer att behandlas konfidentiellt och inga

personuppgifter kommer att utlämnas. Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst

utan särskild förklaring. Denna information kommer också att delges till respektive

deltagande distriktssköterska.

Denna förfrågan avser erhållande av tillstånd att rekrytera verksam distriktssköterska som

brukar utföra hälsosamtal vid Hälsocentralen. Intervjun beräknas ta 45-60 minuter och

planeras att genomföras under v. 38- 40.

Denna studie kommer att genomföras av två studerande på Distriktssköterskeprogrammet vid

Mittuniversitetet. Arbetet sker under handledning via Mittuniversitetet och utgör ett

vetenskapligt arbete på Magisternivå. Vi samarbetar även med folkhälsoplanerare Peter

Möllerswärd, Barbro Forslin och Anna Gidlund vid Landstingsstaben, Folkhälsocentrum.

Vänligen,

Moa Simola Josefine Davén

Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska

xxxx@student.miun.se xxxx@student.miun.se

070-xxxx 070-xxxx

26

Senast den 12/9 kommer vi att kontakta er om medgivande till studien ges.

Vi kommer sedan kontakta ett urval av berörda distriktssköterskor för inbokning av

intervjutillfälle.

Handledare vid Mittuniversitetet:

Britt Bäckström

Universitetslektor i omvårdnad, Fil. Dr

Mittuniversitetet, Institutionen för Omvårdnad

+46(0)60- xxxx

xxx.xxx@miun.se

Samt

Inga-Lena Westling-Sjöström

Universitetsadjunkt

Omvårdnad

+46(0)60- xxxx

xxx.xxx@miun.se

27

2.

Till Distriktssköterskor som utför hälsosamtal för 40-50 och 60 åringar,

Förfrågan att medverka i en kvalitativ intervjustudie gällande distriktssköterskors

erfarenheter av att genomföra hälsosamtal.

Denna studie kommer att vara en del av den utvärdering som genomförs av hälsosamtalen i

Västernorrland.

För att utvärdera hälsosamtalen ställer vi nu frågan till Dig som distriktssköterska om Du är

intresserad av att delta i denna utvärdering som sker i form av en studie, där syftet är att

belysa distriktssköterskors erfarenhet/upplevelser av att genomföra hälsosamtal.

Denna förfrågan har skickats till Dig utifrån de namn som föreslagits av Din verksamhetschef,

som godkänt Din eventuella medverkan.

Studien baseras på intervjuer som består av öppna frågor. Intervjun kommer att spelas in och

beräknas ta 45-60 minuter, och planeras att genomföras under v. 38- 40.

Vad som framkommer i intervjun kommer att behandlas konfidentiellt och inga

personuppgifter kommer att utlämnas. Citat kommer att användas i det slutgiltiga arbetet, men

inget som framkommer i intervjun kommer att kunna härledas till enskild person. Deltagandet

är frivilligt och kan avbrytas när som helst under intervjun.

Denna studie kommer att genomföras av oss två studerande på Distriktssköterskeprogrammet

vid Mittuniversitetet. Arbetet sker under handledning via Mittuniversitetet och utgör ett

vetenskapligt arbete på Magisternivå. Vi samarbetar även med Folkhälsa och Vårdval, där

kontaktpersoner är folkhälsoplanerare Peter Möllerswärd, Barbro Forslin samt Anna Gidlund.

Vänligen,

Moa Simola Josefine Davén

Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska

xxxx@student.miun.se xxxx@student.miun.se

070-xxxx 070-xxxx

Vi kommer att ta kontakt med Dig som är tillfrågad.

28

Handledare vid Mittuniversitetet:

Britt Bäckström

Universitetslektor i omvårdnad, Fil. Dr

Mittuniversitetet, Institutionen för Omvårdnad

+46(0)60- xxxx

xxx.xxx@miun.se

samt

Inga-Lena Westling-Sjöström

Universitetsadjunkt

Omvårdnad

+46(0)60- xxxx

xxx.xxx@miun.se

Informerat samtycke:

Informerat samtycke till deltagande i intervjustudie. Vänligen ringa in ett av nedanstående

alternativ.

Jag tackar JA till att medverka i studien

Jag tackar NEJ till att medverka i studien

……………………………………………………………………………

Namnteckning, datum

29

3.

Frågemall

1. Jag skulle vilja att du berättar om din upplevelse och erfarenhet av hälsosamtal.

2. Kan du berätta om hur det är att genomföra ett hälsosamtal?

- tankar/känslor av att utföra samtalet

- mötet med patienten i samtal

- upplevelse av skillnad att ha hälsosamtal med en 40-åring resp 50 eller 60?

- finns förutsättningar/hinder till att genomföra ett bra samtal?

kan du ge ett ex på ett bra samtal?

kan du ge ett ex på ett mindre bra samtal?

upplever du att du har stöd från verksamheten att utföra hälsosamtal?

3. Hur ser du på innehållet i samtalet?

- typ av samtal (rådgivande, stödjande, motiverande)?

(vad är det som gör att det är ett motiverande etc? kan du beskriva, ge ett exempel..?)

- har du fått någon utbildning i att genomföra samtal och i så fall vilken?

- upplever du att du har fått tillräcklig utbildning?

- saknas något?

- finns det innehåll som är svårt att prata om?

4. Vilken erfarenhet/upplevelse har du av att använda manual för hälsosamtalet?

- Tydlighet eller ej

- Stjärnprofilen

- Tydlighet kring uppföljning?

- Kan manualen förbättras?

5. Finns det något Du tycker att vi har missat?

Inför de sociodemografiska variablerna:

• Hur länge har du obbat som dsk?

• Kön

• Ålder

• Hur många samtal ungefär har du genomfört?

• Har du fått utbildning i samtalsmetodik?