28 LÖRDAG 28 DECEMBER 2019

Redaktör: Peter Korpi 031-62 44 25 | E-post: utland@gp.seVärlden

Klimatförändringar, utvinning av grundvatten och ökad urbanisering leder till att Jakarta sjunker snabbare än någon annan av jordens megastäder – fyra meter de senaste två årtiondena. Nu har en rad åtgärder satts in för att vända trenden. GP har besökt staden som sjunker med upp till två decimeter om året.

Yayan Suprianto ser ut över vattnet som omger hans familjs hus. Kon-struktionen består av enkla plan-kor, och ett plåttak vilar på träpålar – som står nerskjutna i det gröna vattnet, fullt av alger och plastskräp. Fabriksarbetaren från västra Java kom, precis som miljontals andra indoneser, till huvudstaden i hopp

om bättre jobb och framtidsutsik-ter.

Tiomiljonersstaden har med hela sitt metropoliska område, ef-ter Tokyo, världens största urbana befolkning med omkring 30 mil-joner. Yayan Suprianto bor i Kam-pung Teko (kampungs betecknas ofta som urbana slumområden),

eller Jakartas enda ”floating vil-lage” som byn med 300 familjer också kallas.

Tidigare sträckte frodiga risfält ut sig i området, men industrier, regnvatten och hushållsavfall har genom åren påverkat dränerings-systemen och samlat vattenmassor-na i vad som liknar en stor sjö, där

det kraftigt nedsmutsade vattnet är otjänligt. När det regnar svämmar vattenansamlingarna över och ho-tar byns befolkning.

– Vi blir nog tvungna att flytta tillbaka till vår hemby, säger Yay-an som inte kan förutspå när hans hus kommer försvinna helt under vattnet.

Trots att regeringen tidigare har pumpat ut vattenmassorna så kom-mer de snabbt tillbaka.

– Vattnet stiger varje år. Tidigare hade vi bara översvämningar under regnperioden, men nu kommer de hela tiden, fortsätter Yayan.

Av världens megastäder sjunker

Jakarta snabbast; från en centimeter om året i vissa områden – upp till ett par decimeter om året i norra Jakarta. Sedan 1970-talet har staden sjunkit mellan två och fyra meter. Dock är det inte enbart Jakarta som drabbas; med klimatförändring-arna stiger havsnivåerna, och allt kraftigare stormar och regnmas-sor drabbar kustnära städer världen över.

På norra Java ligger en annan stad, Semarang, med sex miljoner invå-nare – som har liknande problem som Jakarta. Andra hotade asiatiska städer är Dhaka och Bangkok, med-an afrikanska städer som Lagos och Alexandria hotas att läggas under vatten. I USA ser läget dystert ut för Houston och New Orleans, medan översvämningarna i Venedig nyli-gen påminde oss om att europeiska städer – även de drabbas av klimat-förändringarna.

Redan idag befinner sig 40 pro-cent av Jakarta under havsnivån, men det är inte bara klimatföränd-ringarna som ligger bakom att Ja-karta sjunker. Istället är det bristen på rent vatten. Mindre än hälften av stadens befolkning har tillgång till vattenledningar och många pum-

Waladuna moskén, som numera delvis ligger under vatten, har blivit en symbol för den sjunkande staden,

Indonesien

Staden som sjunker snabbast i världen

29LÖRDAG 28 DECEMBER 2019

par därför upp grundvatten genom tusentals, ofta olagliga, brunnar. Därigenom töms naturliga akvifers på färskvatten – vilket leder till att den porösa marken sjunker ihop. Trots att staden årligen tar emot stora vattenmängder genom 300 regndagar och de tretton floder som omger staden, så har vattnet ingenstans att ta vägen – eftersom våtmarkerna och mangroveskog-arna som tidigare behöll vattnet, har ersatts av shoppinggallerior och skyskrapor.

Det uppskattas att 97 procent av stadens träskmarker har förvand-

lats till betongdjungel. Under de senaste två årtiondena har, framför allt områden i norra Jakarta sjunkit, med upp till fyra meter, och gjort det näst intill omöjligt att dränera vattnet. Detta är ett enormt pro-blem, menar klimatexperten Dicky Edwin Hindarto, som är koordi-nator på Jakarta-baserade organi-sationen Indonesia Low Emission Network.

– Jakarta har inga gröna ytor kvar. Vi behöver utöka parker och man-groveskogar istället för ytor med betong, säger han.

Små steg görs i rätt riktning. Re-geringen ser nu över möjligheten

att bygga vertikala höghus, täckta med grönska, med inspiration från Singapore. Samtidigt beviljas färre tillstånd att bygga nya byggnader. Återplanteringen av mangrove, och återställningen av parker har redan påbörjats, även om detta måste ske i mycket högre utsträckning, menar Dicky Edwin Hindarto.

Bildandet av den nya planerade huvudstaden på Borneo kommer medföra att regeringsbyggnaderna i Jakarta rivs och flyttas.

– Regeringen planerar att anlägga nya grönytor på de ytorna.

Staden har ett årtionde på sig att agera. Annars kommer stora delar av staden att hamna under Javas-jön och miljoner invånare behöva evakueras.

Regeringen har emellertid börjat vidta konkreta åtgärder för att vän-da trenden. Togas Braini är provins-regeringens chef inom grundvatten och geologi.

Enligt honom är det viktigt att staden kontrollerar och bevarar grundvattennivåerna; dels genom att stänga ner olagliga brunnar och dels genom att bygga fler in-filtrationsbrunnar som samlar upp

regnvatten som kan användas till dricksvatten.

Det finns omkring 4500 registre-rade brunnar i Jakarta, och ett okänt antal olagliga.

– Vi fokuserar på att anlägga nya infiltrationsbrunnar, bara i år har vi byggt 1300, säger Togas Braini.

Även otaliga kanaler och reser-voarer har byggts. Problemet är att utsläpp från fabriker och ned-smutsning från befolkningen har gjort vattnet, som annars kunde ha använts som tillförlitliga vattenkäl-lor, otjänligt.

I Manggarai, ett område i stadens södra delar, rinner svart sörja förbi i kanalerna. Det osar kloakvatten. Vattenledningarna fungerar ore-gelbundet; istället är invånarna beroende av köpta vattentankar, eller av grundvatten som de enbart tillåts pumpa upp mellan vissa tid-punkter.

– Vi förlitar oss på lastbilarna som kör hit vattenbehållare, säger Hay-ana som bor här och fortsätter:

– Det har inte regnat på länge och det finns knappt något grundvatten kvar.

Bilder: Jonas Gratzer Yayan Suprianto vet inte när han måste flytta från Jakartas enda floating villige. Vid översvämningar hotas hela byn av det otjänliga vattnet.

” De privata aktörerna sätter vinstintresse före socialt ansvar. Därför har bara drygt hälften av invånarna tillgång till vatten- ledningar.

Fakta: Ny huvudstad

Indonesiens president Joko Widodo har sagt att landet ska bygga en ny huvudstad på Bor-neos sydöstra kust, i provinsen Kalimantan som tillhör Indo-nesien. Byggandet av den nya huvudstaden som kommer att innehålla landets regering och administrativa funktioner ska på-börjas i slutet av 2020. Som skäl

till flytten anger Widodo att han vill jämna ut inkomsterna mellan landets öar. Java står för 58 pro-cent av landets BNP och Kaliman-tan för drygt åtta procent. Flytten får kritik från miljöorganisationer som hävdar att det kommer på-verka utrotningshotade djurarter på Borneo.

Källa: The Guardian>>>

30 lördag 28 december 2019

Redaktör: Peter Korpi 031-62 44 25 | E-post: utland@gp.seVärlden

Det är inte bara kontrollerna av grundvattnet som är viktigt. Till-stånden för nya byggnader måste begränsas, säger Elisa Sutanudjaja, på Jakartas tankekedja Rujak Cen-ter for Urban Studies.

Hon arbetar med en rad organi-sationer och lokalbefolkningen för att implementera hållbara urbana lösningar, och Elisa Sutanudjaja låg bakom arbetet med att avbryta byggtillstånden av sjutton artifi-ciella öar som ingår i projektet The Great Garuda.

Hon berättar om Jakartas problem, medan hon går under träden som har planterats längs Citra Lake, en av hundratals anlagda färskvat-tenreservoarer; ”det är regnvatten som går att dricka, och det finns fisk här”, säger hon.

När det regnar och floderna sväm-mar över, har vattnet ofta ingen-stans att ta vägen – när marken täcks av asfalt och betong.

– Vi måste stoppa existerande bygglov, och istället anlägga nya gröna ytor.

Ett av provinsregerings mål är att skapa fritt rinnande vattenvägar som minskar översvämningar och

fungerar som dricksvattenkällor. Arbetet med att städa upp i floderna har pågått under några år och det börjar ge resultat.

Dudi Gardesi är regeringens ansva-rige för Jakartas vattenresurser, in-klusive rening av floderna, och han förklarar att det länge har varit ett problem att närliggande distrikt förorenar – och han ser det därför som nödvändigt med samarbete mellan olika aktörer.

– Vi ska subventionera renings-projekt i andra distrikt, bygga nya infiltrationsbrunnar och reservoa-rer samtidigt som vi måste minska utvinningen av grundvatten, säger Dudi Gardesi.

Stadens största problem är, enligt honom, bristen på rent vatten som försvåras av att vattenledningarna inte når alla invånare då de olika privata vattenaktörerna, sätter vinstintresse före det sociala an-svaret som krävs för distribuering av vatten till hela befolkningen. Det är anledningen till att enbart drygt hälften av Jakartas invånare har till-gång till vattenledningar, oftast i de mer välbärgade områdena i stadens centrala delar.

För att få till en riktig förändring krävs att människor slutar slänga sopor i floderna och att orenat avloppsvatten och fabriksutsläpp stoppas. Förändringen ska ske på ti-dig nivå, och provinsregeringen har därför infört miljökunskap i grund-skolans läroplan – som undervisar eleverna i en hållbar framtid.

– Vi har avsatt en större budget till undervisning. Jag tror att vi kan nå målen om rent vatten i Jakarta till 2030, fortsätter Dudi Gardesi.

Utanför regeringsbyggnaden ren-sar orangeklädda män i ”Orange

Army”, anställda av miljödeparte-mentet, floden Banjur Kanal Barat på plast och annat skräp som flyter på ytan. Arbetet med att rensa den-na och många andra floder påbör-jades 2016, och en av de anställda, Sumarto – som var med från starten för tre år sedan – ser en klar skillnad, nu mot då.

– Innan vi började rensa upp i floden kunde man spela fotboll på den, säger han.

Det finns fortfarande mycket skräp i vattnet, men nu växer sjö-gräs på flodbottnen och fiskar och insekter syns till vid ytan.

– Djurlivet har återkommit, och

nästa steg är ett plantera buskar och träd längs floden, berättar Sumarto.

Gymnasiet SMA Negeri 27 Jakarta är en av huvudstadens omkring hund-ra så kallade green schools. Skolor där miljökunskap är integrerat i lä-roplanen och där hållbarhet lärs ut inom samtliga ämnen. SMA Negeri 27 Jakarta har tretton infiltrations-brunnar som samlar upp regnvatt-net på skolområdet och kontrollerar översvämningar. Plastflaskor och engångsförpackningar är förbjud-na; istället tar eleverna med sig egna flaskor till skolan.

Inne i ett klassrum pågår en bio-logilektion där eleverna klappar i händerna och håller en högljudd diskussion hur plastförbrukningen i samhället ska minskas, för att där-igenom få renare vatten i Jakartas floder.

– Vi i den yngre generationen har ett annat mindset; vi vill återvin-na, ta bort plast och ha ett mindre CO2-fotavtryck, än den äldre ge-nerationen, säger en av eleverna i klassrummet, Diah Oktavia, 16.

Trots green schools och renare floder så återstår problemet med att megastaden stadigt sjunker, samti-digt som klimatförändringarna gör framtiden oviss, med extremväder – i en stad som redan drabbas av årliga cykloner – med värre över-svämningar som följd.

I norra Jakarta ligger slumområdet Muara Angke. Intill kajen i hamnen, där arbetare från miljönämnden fis-kar upp plastföremål i håvar, är en fyrameters grå cementmur upprest – som ska skydda mot havets fram-marsch. Regeringen har bestämt att muren, som ska bli tjugo kilometer lång, varav åtta kilometer står klara, är det första konkreta skyddet mot Javasjön. Dahlan bor i ett av trähu-sen som står på pålar nerstuckna i gyttjan innanför muren. Innan 2017, då denna del av muren bygg-des, höjde Dahlan huset med ett par meter – för att undgå havsni-vån. Nu är det istället de kraftiga regnen som orsakar regelbundna översvämningar i familjens hus.

– Regnvattnet har ingenstans att ta vägen och fastnar som i en fälla här inne, säger han och pekar på slumområdet – som omges av havsmuren.

Klimatförändringarna och det faktum att norra Jakarta beräknas sjunka omkring tjugo centimeter om året, gör att Dahlan och hans familj snart kan tvingas att flytta.

– Regeringen har lovat att förflyt-ta oss, frågan är bara var. Vi har inte råd att bo i andra områden, säger han.

Längre bort, på utsidan av muren, ligger Waladuna-moskén, som har blivit något av en symbol för ett Jakarta som sjunker, halvt ned-sänkt i havet. Några barn springer på muren och en man fiskar från stenarna intill moskén. De nerlag-da fiskfabrikerna i närheten tornar upp sig som grå betongskelett och påminner om en dåtid som var be-tydligt ljusare än framtiden. I den närliggande kampungen Gedung Pompa lagar Ita Amaliah street-food till förbipasserande kunder. Havsmuren känns trygg, åtmins-tone i nuläget, säger hon.

Regeringen vill flytta Ita Amaliah och övriga invånare som bor i de enkla trähusen intill muren – till ”vertikala höghus”. Hennes familj har varken tillgång till vattenled-ningar eller brunnar, utan köper vatten i tankar. De kommer inte ha råd till hyran i sådana höghus.

Pojkar leker och slänger sig nakna från en träbrygga. De skrattar i nuet, till synes oberörda om sin framtid.

Ita skakar på huvudet och säger att regeringen vill rensa upp i slum-men för att bygga dyra bostadshus till mer välbärgade invånare.

– Jag hoppas att vi kan bo kvar. Men jag tror inte det kommer bli så, säger hon.

Johan Augustinutland@gp.se Jakartas skyline i förändring. Klimatförändringar, förbjudna brunnar och ökande urbanisering får staden att sjunka.

” 97 procent av stadens träskmarker har förvandlats till betongdjungel. Det gör dränering nästan omöjlig.

Fakta: The Great Garuda-projektet

Med sina 30 miljoner invånare är Jakarta Sydostasiens största metropoliska område och ett av världens mest tätbefolkade ur-bana områden. Staden står för en fjärdedel av landets BNP men de urbana problemen återstår som skrot i navet för den ekonomiska motorn. Lösningen skulle vara The Great Garuda-projektet, som fått namnet av den mystiska få-

geln som är landets nationalsym-bol. Arbetet, med nederländsk förebild, att bygga sjutton arti-ficiella öar i Jakarta-bukten och en tillhörande havsmur startade 2014. Målet var att skapa nya hem för hundratusentals invånare, kontorsbyggnader, gallerior och en ny flygplats. Notan skulle till en början hamna på 40 miljarder dollar, en siffra som kom att hö-

jas. Projektet stötte på problem eftersom kritikerna påstod att det enbart tillgodosedde den väl-bärgade delen av befolkningen samtidigt som fattiga invånare tvångsflyttades för att bereda plats för öarna. Arbetet stoppa-des 2016 och hittills fortsätter projektet enbart på två av sjutton öar. Källa: Abitare

Indonesien

”Vi vill återvinna, ta bort plast och ha ett mindre cO2-fotavtryck, än den äldre generationen”, säger diah Oktavia, 16 år.

>>>

regeringens ansvarige för Jakartas vattenresurser, dudi gardesi, menar att omkringliggande distrikt bidrar till föroreningarna i staden.

Sjuårige Firar har fångat en fisk i havet som gränsar till hans hem.

31LÖRDAG 28 DECEMBER 2019

Stora sjöar bildas när vattnet inte har någonstans att ta vägen. Bilder: Jonas Gratzer

Om det inte hade varit för nedskräpningen hade vattendragen kunnat fungera som källor till dricksvatten.

Regeringen vill flytta Ita Amaliah och hennes son till ett höghus, men hon har inte råd att betala hyran. ”Jag hoppas att vi kan bo kvar”, säger hon.

Den orangea armén har som uppgift att rensa vattendragen från skräp.