historiska media
Detta r en roman. Det innebr inte ndvndigtvis att berttelsen i sig skulle vara fiktiv eller helt och hllet
sakna historisk grund. Allt det betyder r att det som skildras hr, av olika orsaker aldrig intrffade.
Historiska MediaBox 1206
221 05 [email protected]
Historiska Media och Magnus Alkarp 2015Omslag: Niklas Lindblad/Mystical Garden Design
Omslagsfoton: Shutterstock Sttning: sa Bjrck
Tryck: ScandBook AB, Falun 2015Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 isbn 978-91-7545-134-3
del 1
Vid vgens ndeAugusti 1973
7
tisdagen den 7 augusti
Det sgs att en mnniska fds och dr, att hon lmnar sina spr, av-tryck som under vindarnas spel och vgornas svall lngsamt vittrar bort, allt medan nya liv fds, dr och stter sina avtryck. Hur lngt p den vg som leder till evigheten vi kommer innan spren av oss fr-svinner, sgs bero p betydelsen av vra grningar, om vi stadkommit ngonting minnesvrt eller om s inte skulle vara fallet, varit tillrck-ligt goda frldrar att tminstone ngot enstaka spr kunde fra oss lite nrmare ondligheten. Simon Krezensky hade lnge frskt att trsta sig med det frra, men funnit en brnnande sorg ver att inte ha ftt bevisa det senare.
Men nu visste han inte lngre. Livet hade blivit vad det hade bli-vit. Kallelsen frn Karolinska sjukhuset brnde i hans innerficka, han skulle frmodligen inte f ngot definitivt besked den hr gngen hel-ler, men det vilade ngot slutgiltigt ver den hr dagen och han ville inte st dr vid vgens nde med den dsliga knslan av ett frfelat liv, vad skulle det tjna till?
Minnen och hgkomster, just det som etsat fasor i hans hjrta och kramat musten ur hans sjl allt det ouppklarade, alla avsked han aldrig hunnit ta, alla drrar han lmnat ppna, alla drrar han stngt alldeles fr hrt varfr grubbla ver sdant nu? Alla han ville ta av-sked av var sedan lnge borta, det fanns ingenting mer fr honom hr. Han hade kommit fram till vgsklet, nu skulle han g den sista strckan ensam, hel och fullstndig i sig sjlv och ju frre som skulle komma att sakna honom, desto lugnare kunde han g till den eviga ron. Vad som drefter hnde, om han gjort tillrckligt fr att undvika att g evigt frlorad terstod att se nr den dagen var inne.
Det var tminstone s, och mjligen fr sin sinnesfrids skull som han antog att allt hngde samman och det var drfr Simon Krezen-
8
sky just denna dag och inom loppet av en knapp timme skulle komma att fatta tv avgrande beslut. Det frsta var mest en frga om hans egen verlevnad. Det andra beslutet var i Krezenskys gon betydligt viktigare n s.
han vaknade alldeles fr tidigt den morgonen och s vrst mnga timmars sammanhngande smn hade det inte blivit den hr natten heller, men istllet fr att gna vargtimmarna t att ligga och vrida sig i sngen, tassade han ut i kket, bryggde sig en kopp kaffe och gick sedan ut p balkongen fr att mta gryningen. Dagen skim-rade. Stilla steg den upp ur sitt morgonbad, lftesrik och segrande, krnt med en silverkantad, klar himmel. Bara ngra rosenmarmore-rade molntussar makade sig lngsamt ver staden, efterslntrare som borde ha brutit upp och gtt hem fr lnge sedan.
Men stillheten varade inte lnge, redan p frmiddagen brjade det mullra frn ngra vldiga, hga moln i sder och p radion varnade de fr kraftiga skurar och hrda vindar. Den hr eftermiddagen hade han tagit ledigt fr det lkarbesk som han inte hade sett fram emot och eftersom han hade tnkt passa p att utfra ngra renden p staden innan besket, bekymrade han sig ver hur han skulle lyckas hitta en ledig taxi om det skulle brja vrka ned i city han var inte p humr fr armbgandet nere i T-banan och han tnkte definitivt inte klm-ma in sig i ngon fuktdrypande, igenimmad SL-buss.
Lyckligtvis verkade inte ovdret vilja gra sig ngon brdska, tvrt-om tycktes det drja utanfr staden, nstan som om en vldig hand strckt sig ned frn himlen fr att frm det att hejda sig en liten stund, det var inte dags riktigt n. Krezensky kunde inte slita gonen frn skyn. Det var ett imponerande sceneri. Nstan som om Gud ra-dade upp hela sitt teatermaskineri p en och samma gng.
Han hade tnkt fara ned till stgtagatan fr att kpa en kak-tusnl till sin gamla grammofon, sedan till den dr djuraffren bak-om Humle grden och kanske hinna med ett besk hos sitt favorit-antikvariat p Birger Jarlsgatan medan han nd var i krokarna, men ven om det inte fll en droppe regn var det ingen bra dag fr den
9
sortens utflykter. Semestrarna var ver, stmningen grinig och han misstnkte att den egendomliga sommaren hade en avsevrd del av skulden. Vrmen och det vackra vdret hade infunnit sig redan vid skolavslutningarna, midsommarhelgen mste ha varit den vackraste i mannaminne, men just den fredag d industrisemestern brjade och frhoppningsfulla familjer packade sina bilar och resvskor, fll fyrtio-fem millimeter regn ned ver Mlardalen. Det blev en sommar som tvingade barnfamiljerna inomhus med sockor som aldrig ville torka, en sommar full av brutna lften och ledsna barn. Nu hade de ter-vnt, men det var inte mycket att komma tillbaka till. Luften kndes gammal och ptvingad, det mste ha varit som att komma tillbaka till ett unket gammalt fngelse dr avloppet hade sprungit lck och dr ingen kommit sig fr att stda upp.
Tiden gick alldeles fr fort och ovdret kom allt nrmare, Simon bestmde sig fr att prioritera djuraffren och tog sedan en taxi upp till Karolinska. Den ljumma vind som smekt staden i ngon vecka mste ha upphrt under taxifrden, nr han steg ur bilen kunde det inte ha varit mer n tolv, tretton grader dr ute. Just nr han kommit under entrtaket ppnade himlen sina portar p vid gavel.
det var den fjrde lkaren p lika mnga veckor, men den hr hade han tminstone trffat tidigare. Vad som bekymrade honom var att det rkade vara den lkare som han hade brjat tycka om och han ville inte gra henne orolig. Hon var ganska ung och i det hr fal-let kunde ldern vara ett problem det var s svrt att frklara livs-avgrande, svra val fr mnniskor som inte hade hunnit odla sin lik-giltighet. Han frklarade fr henne att han var ddstrtt p det hr. Pneumoence falografi, muskelbiopsier, elektromyografi, lumbalpunk-tioner de kanske tillfredsstllde lkarnas pliktknsla, lindrade deras oro ver att ha missat ngot och kunde skert ge lkarkandidaterna, assistenterna och sjukskterskeeleverna erfarenheter de saknade, men det fick rcka nu. Det tunna glaset under hans ftter hade redan br-jat ge vika, snart skulle han falla fritt och allt han ville var att f falla i fred. Ut ur det svarta och in i det bl.
10
Nej, viskade hon frskrckt. Men du fr inte ge upp nu! Forsk-ningen gr framsteg och verlevnadschanserna r
Jag r trtt p att verleva, avbrt han henne lugnt. Vi lter det vara nu. Ni har gjort allt vad ni har kunnat, det rcker fr mig.
Det rcker inte fr mig, svarade hon.Han gav henne ett leende.Det r kanske det som skiljer dig frn en smre lkare, svarade
han. Frresten har du ju sjlv sagt att det kan lka spontant, s var-fr skulle
Det r vldigt, vldigt ovanligt, Simon.Just nu, svarade Simon, vill jag bara att vi lter naturen ha sin
gng.Hon sjnk tillbaka i stolen och betraktade honom.Det hr knns inte alls bra, sade hon. Nr ngon ger upp s hr.
Hur vet jag att du inte tnker g hem och Snlla, log han. Jag sade att vi skulle lta naturen ha sin gng, jag
sade inte att jag tnkte hjlpa den p traven.Hon betraktade honom allvarligt.Lovar du det? viskade hon.Jag lovar, svarade han, reste sig upp och brjade krnga p sig sin
kavaj. Men om jag skulle rka f sdana tankar s hr jag naturligt-vis av mig.
Han lmnade henne med ett lfte om att tminstone hra av sig fr att frnya recepten, rusade sedan ned till entrn och ut till en taxi. Vid det laget hade det slutat regna, allt som terstod av ovdret var ett dovt muller i nordvst.
vad som sedan skedde, vad han knde, tnkte, sg eller hrde skulle det ta dagar fr honom att pussla samman till en ngorlunda begrip-lig hndelsekedja. Men redan p Rsundavgen, nr han upptckte den svarta Mercedesen st parkerad strax bortom uppfarten till Has-selstigen, mste han under alla omstndigheter ha insett att ngonting viktigt skulle ske, och det var i den stunden som han fattade det andra avgrande beslutet vad de n hade fr planer fr honom skulle han
11
lta det hnda. Knappt hade han kommit i hjd med bilen nr vnster bakdrr ppnades och ngon enorm person som mste ha sttt gmd i buskarna vrkte sig ver honom.
De slet in honom i bilens bakste, pressade ned honom p golvet, trdde en huva ver hans huvud och spnde handfngsel runt hans handleder. D hade bilen redan brjat rulla och ngon, kanske sam-ma person som placerade sitt tunga kn ver Simons ryggslut, brja-de dra och slita i Simons vnstra arm. Mannen viskade till honom att inte spjrna emot, allt skulle g s mycket enklare d. Simon insg att han borde vara rdd, men det enda som tedde sig skrmmande var hans egen avsaknad av rdsla och i den stunden, just nr han gav ef-ter och knde ett styng i armvecket, vxte en skrmmande insikt fram inom honom: Han hll just p att kliva ur sig sjlv, ut ur sin tid och sitt sammanhang och in i ett helt annat liv, just det liv han inte ville minnas, hgkomster som han hade gnat mer n halva sitt liv t att jaga p flykten.
Han frskte tnka p ngot annat, men det var fr sent nu. Det hade redan brjat, som nr ljuset i biografen tonar ned, hgtalarna knpper och projektorn brjar surra. Bilder, rster, dofter, larm, grt, skrik, slag, allt rullade emot honom nu. Snart trdde gestalterna fram med bleka, konturlsa ansikten som marmorstatyer som legat p ha-vets botten, svallade av sand och snckskal och som efter rtusenden hamnat i ngon fiskares garn och som nu lg uppdragna p stranden. Det gick knappt att urskilja deras ansiktsdrag, men det var alldeles uppenbart att de ville pminna Krezensky om ngot.
del 2
Skr
