Embed Size (px)
Citation preview
Gulldens högGulldens högGulldens högGulldens högGulldens högi Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundrai Husby-Långhundra
Birgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla ErikssonBirgit Arrhenius & Gunilla Eriksson
med bidrag av
Thomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin CalissendorffThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff†††††,,,,,Helena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, HenrHelena Fennö, Henry Freijy Freijy Freijy Freijy Freij†††††, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,
Sven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & UrSven Isaksson, Rita Larje & Urve Millerve Millerve Millerve Millerve Miller
Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet 6
Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet 6:
Gulldens hög i Husby-Långhundra
av Birgit Arrhenius & Gunilla Eriksson
med bidrag avThomas Bartholin, Liselotte Bergström, Karin Calissendorff,
Helena Fennö, Henry Freij, Ann-Marie Hansson, Lars G. Henricson,Sven Isaksson, Rita Larje & Urve Miller
Omslagsillustration: Lars G. Henricson
Hela rapporten finns tillgänglig i fulltext (pdf) på Arkeologiskaforskningslaboratoriets webbplats: www.arklab.su.se under fliken
Publikationer. Den kan även beställas på CD från:
Arkeologiska forskningslaboratorietStockholms universitet
106 91 Stockholmtel 08-16 20 00
© Arkeologiska forskningslaboratoriet och respektive författare 2006issn 1653-2910
Den rapport som här föreligger gäller deutgrävningar som utfördes vid Gullhögen i Husby-Långhundra från 1988 till 1993. Utgrävningarnavar en del av undervisningen i laborativ fält-arkeologi och extra medel för undersökningarnabeviljades av Berit Wallenbergs Stiftelse. Ut-grävningarna har delrapporterats tidigare, menhär föreligger den kompletta redovisningen av fält-arbetena och deras resultat. Att slutredovisningendröjt så länge har flera skäl. Dels var utgräv-ningarna komplicerade och de kompletteradesmed många naturvetenskapliga analyser som togtid att utföra. Medel för bl.a. Thomas Bartholinsdendroanalys av kolet i koldikena har beviljats avdåvarande Humanistisk-samhällsvetenskapligaforskningsrådet.
Men skälet för dröjsmålet har också att göramed att jag direkt efter Gullhögens avslutande star-tade ett nytt projekt, nämligen utgrävningarna vidVendel, som sedermera kom att vara en viktig delav det av Riksbanksfondens särskilda kultur-donation understödda SIV-projektet (Svealand ivendel- och vikingatid). Tyvärr kom SIV-projektetatt ta så mycket tid att slutrapporteringen av Gull-högen kom att åsidosättas. Samtidigt har dock ma-terialet varit tillgängligt för intresserade forskare
och därför torde dröjsmålet inte orsakat störremen.
Till Gullhögen finns ett mycket stortdokumentationsmaterial och det blev nödvändigtatt inför slutrapporteringen göra en ganska kraftigsållning av detta material. Delvis berodde det rikadokumentationsmaterialet på att utgrävningarnavar ett led i undervisningen i laborativ fält-arkeologi och att därför varje grupp gjorde egnaprofiler och planritningar. Men ett problem varockså att det dröjde innan vi i fält till fullo förstodhögens konstruktion med koldiken och de under-liggande gravarna A och B.
Renritningen av de stora huvudprofilerna harutförts av Bo Zachrisson som också ritat planen avröset efter lodfotona. Digitalisering av fältplanernahar utförts av Gunilla Eriksson och småprofilernahar digitaliserats av Öjvind Karlsson och KjellPersson. Fältfotona är om inte annat anges tagnaav Lars Henricson, som också illustrerat omslaget.
Gunilla Eriksson, har genom att hon själv deltogi utgrävningens slutstadium varit till ovärderlighjälp för att leta fram lämpliga fältfoton och fält-ritningar och i övrigt granska texten. Hon harockså fotograferat alla föremålen, kalibrerat 14C-dateringarna och bearbetat texten för tryckning.
Kista i oktober 2003
Birgit Arrhenius
Förord
Innehåll
Gullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-LånghundraGullhögen vid Husby-Långhundraav Birgit Arrhenius ........................ 33333
Högens belägenhet ...................................... 3Orsaken till utgrävningen .............................. 3Tiden för utgrävningen och deltagare ............. 3Uppmätning och yttre besiktning av högen ...... 4Utgrävningens förlopp .................................. 4Högens och gravarnas konstruktion ................ 6Koldikenas morfologi ................................... 8Koldikena och mittrösets koltäckning – datering
och relation till gravläggningarna .............. 8Gravgåvor .................................................. 9Gravarnas datering .................................... 12Sammanfattning......................................... 12Referenser ................................................. 14Tabell ....................................................... 16Figurer ..................................................... 17Fyndfoton ................................................. 39Huvudprofil 1–2 ........................................ 49Översikt över profiler .................................. 51Fyndlista ................................................... 53
Bilaga 1TTTTTrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporrækulsanalyser fra Gullhögen – rapporttttt
av Thomas Bartholin .................... 5959595959
Bilaga 2PM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliterPM avseende undersökning av fytoliter
ur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenur jordprover tagna i Gullhögenav Liselotte Bergström .................. 6767676767
Bilaga 3Namnet Namnet Namnet Namnet Namnet GullhögenGullhögenGullhögenGullhögenGullhögen
av Karin Calissendorff ................. 6969696969
Bilaga 4KonserKonserKonserKonserKonserveringsrapporveringsrapporveringsrapporveringsrapporveringsrapporttttt
av Helena Fennö......................... 7171717171
Bilaga 5RapporRapporRapporRapporRapport om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna it om fossila växtrester funna i
Gullhögen Gullhögen Gullhögen Gullhögen Gullhögen av Ann-Marie Hansson 7373737373Inledning .................................................. 73Resultat ..................................................... 73Diskussion ................................................. 74Referenser ................................................. 75
Bilaga 6En cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare tvåEn cirkusbägare samt ytterligare två
glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-glas, möjligen härrörande från grup-pen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglaspen Schlangenfädenglasav Lars G. Henricson ................... 8181818181
Bilaga 7Osteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialet
från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen från Gullhögen av Rita Larje ......... 8383838383Gravarna från äldre järnålder ..................... 83
Brandgrav A .......................................... 83Brandgrav B........................................... 84A–B, F 135 ............................................ 85
Graven från vikingatid ................................ 85Keramikkärl I, F 174 ............................... 85Keramikkärl II, F 195 .............................. 85Keramikkärl III, F 201.............................. 87
Referenser ................................................. 87
Bilaga 8Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,Studies of soil samples from Gullhögen,
compared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentcompared with top soils and sedimentstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasstrata from surrounding areasav Urve Miller .......................... 101101101101101
Bilaga 9RapporRapporRapporRapporRapport avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-t avseende arkeologisk undersök-
ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 ning av stensättningen grav 3 avSven Isaksson & Birgit Arrhenius . 107107107107107
Inledning ................................................ 107Undersökningens genomförande ................ 107Undersökningens resultat .......................... 107Fyndhistorik ............................................. 108Gravgåvor .............................................. 108Referenser ............................................... 109Tekniska och administrativa uppgifter .......... 109Figurer ................................................... 110Fyndlista ................................................. 114
Bilaga 10Osteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialetOsteologisk analys av benmaterialet
från grav 3från grav 3från grav 3från grav 3från grav 3 av Rita Larje ............ 117117117117117Brända ben av människa .......................... 117Obrända djurben..................................... 117Fragmenteringsgrad ................................. 118Fragmentstorlek ....................................... 118Referenser ............................................... 118Figur, tabeller och appendix ...................... 119
BartholinBartholinBartholinBartholinBartholin ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• 5959595959
Trækul af bløde træarter (gran, fyr, el o.l.) vejer ca160 kg/m3. Trækul af hårde træarter (eg, med flere,men også grene af nåletræ) vejer ca 230 kg/m3. AfGullhögens trækul udgør bløde træarter 60,3% oghårde 39,7%, hvilket betyder, at trækul herfravejer ca 188 kg/m3. Gullhögens samlede, be-regnede mængde trækul på 30 m3 skulle såledesveje 5 640 kg. Baseret på en vægt af 1,414 kg af2200 stykker af i alt 3 532 analyserede stykkertrækul fra Gullhögen, kan den analyserede del aftrækullet beregnes til at udgøre 0,04% af densamlede mængde trækul.
Trækulsanalyserenes formål har været at be-stemme træarterne og dimensionerne af det træ,der som trækul er endt i Gullhögen, og de er såledesgennemført på en meget lille del af det usædvanligefund.
Trækulsanalyserne er normalt udført på prøver,som er udtaget på forskellige steder i anlægget ogofte er hvert sted repræsenteret med en prøve frakullagets øvre del og en fra dets nedre del.
Prøvetagningstedernes horisontelle beliggen-hed er vist på figur 1:1.
I hver prøve er der normalt analyseret 100stykker trækul, hvoraf den ene halvdel udgørtilfældigt udvalgte stykker blandt prøvens storestykker og den anden halvdel er udtaget blandtprøvens mindste stykker. I gennemsnit vejer et stortstykke trækul 1,40 g og et lille 0,03 g.
Det samlede analyseresultat er gengivet i tabel1:1.
Dimensionen af det stykke trækul, som harligget til grund for trækullet er forsøgt bestemt,ligesom der er angivet, om kullet kommer fra greneeller stammer. Dette er relativt enkelt at se, når detdrejer sig om nåletræ, hvor grenenes reaktionsvedlet lader sig erkende i trækullet.
Tabel 1:2 gengiver analyseresultatet kvalitativt,træartens repræsentation i de forskellige prøver, ogkvantitativt, svarende til et sammendrag af tabel1:1.
Tabel 1:3 gengiver dimensionsfordelingen af destykker trækul, som kan specificeres hertil, for de 3hyppigst forekomne træarter: Fyr, gran og eg
Trækulsanalyser fra Gullhögen – rapport
Thomas Bartholin, Nationalmuseet/NNU
(94,4% af hele materialet).Tabel 1:1–3 giver således et samlet overblik over
udnyttelsen af den omgivende trævegetation. Engennemgang af de enkelte prøver giver derimod etmere varieret og helt lokalt billede aftrævegetationens variation, som det fremgår affølgende kommenterede oversigt over analyse-resultatet af de enkelte prøver:
I kommentarerne til enkeltprøvernes analyse-resultat er jordbundsforholdene for den muligevækstplads for de pågældende træarter bedømt udfra følgende generelt forventede optimale vokse-pladser under normale vækstbetingelser:
Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds-Jordbunds- JuniperusJuniperusJuniperusJuniperusJuniperus PinusPinusPinusPinusPinus PiceaPiceaPiceaPiceaPicea QuercusQuercusQuercusQuercusQuercus AlnusAlnusAlnusAlnusAlnusforholdforholdforholdforholdforhold
Meget tør X x xTør x X xHalvtør x x XLet fugtig X XFugtig X x xMeget fugtig X
En sammenstilling af bedømte voksepladser fortræarterne i enkeltprøverne ser således ud:
JordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforholdJordbundsforhold Antal prøverAntal prøverAntal prøverAntal prøverAntal prøver
Meget tør 1Tør til halvtør 16Halvtør til let fugtig 7Let fugtig til fugtig 9Fugtig til meget fugtig 2
Disse mulige vækstpladser bør forsøges sættes i re-lation til de faktiske forhold. Her blot, at jonærmere Gullhögens top, man kommer, jo tørrerebund, og som det af ovenstående fremgår, er sko-ven blevet udnyttet, så nær toppen som muligt.(Under forudsætning af at Gullhögen selvfølgeligvar skovbevokset).Dette leder til følgende slutbemærkninger:
6060606060 ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• BarBarBarBarBartholintholintholintholintholin
Det er forfatterens opfattelse,
• at de store mængder trækul kan være frem-kommet ved en tilfældig eller bevidst afbrændingaf skoven i området fra Gullhögens top til den om-givende dalbund,
• at der måske er sket en kløvning og yderligere„forkulning“ af en stor del, af de ved brandenikke helt forkullede stammer,
• og at vikingerne har valgt at opbygge Gullhögenogså med trækul, måske af den enkle grund, at
man indså, at dette kunne være meget arbejds-besparende. Trækul vejer jo kun ca 10% afhvad de andre byggematerialer vejer.
• og måske skulle vikingen alligevel rydde det af-brændte areal med henblik på at skaffe arealertil græsning og opdyrkning.
Lad derfor Eero Järnefelts billede: „Svedje“, fra1893 være et tusindsårsminde for arbejdet medopbygningen af Gullhögen (Konstmuseet iAteneum. Inv nr AI 514, Helsingfors).
Antalstykker % prøver
Pinus, stamme >10 cm 262 7,42 19„ „ >5 cm 226 6,40 21„ „ <5 cm 225 6,37 18„ gren >2 cm 152 4,30 19„ „ <2 cm 97 2,75 17„ uspecificeret stamme 463 13,11 16„ uspecificeret gren 75 2,12 5„ uspecificeret stamme/gren 110 3,11 4
PINUS SUM (tall) 1610 45,48 24
Picea, stamme >10 cm 328 9,29 10„ „ >5 cm 105 2,97 14„ „ <5 cm 86 2,43 11„ gren >2 cm 75 2,12 7„ „ <2 cm 83 2,35 7„ uspecificeret stamme 313 8,86 7„ stamme/gren 57 1,61 2
PICEA SUM (gran) 1047 29,64 14
Juniperus, stamme/gren >5 cm 9 0,25 2„ „ <5 cm 8 0,23 2„ uspecificeret stamme/gren 11 0,31 1
JUNIPRUS SUM (en) 28 0,79 3
Salix, stamme/gren >10 cm 1 0,03 1„ „ <2 cm 1 0,03 1
SALIX SUM (vide, sälg, pil) 2 0,06 2
Populus, stamme/gren >10 cm 22 0,62 5„ „ >5 cm 2 0,06 2„ „ <5 cm 3 0,08 1
POPULUS SUM (asp) 27 0,76 6
Betula, stamme/gren >10 cm 6 0,17 3„ „ >5 cm 3 0,08 2„ „ <5 cm 14 0,40 5„ „ <2 cm 19 0,54 4„ uspecificeret stamme/gren 8 0,23 2
BETULA SUM (björk) 50 1,42 9
TTTTTabel 1:1.abel 1:1.abel 1:1.abel 1:1.abel 1:1. Samlet analyseresultat.
BartholinBartholinBartholinBartholinBartholin ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• 6161616161
Antalstykker % prøver
Alnus, stamme/gren >10 cm 6 0,17 2„ „ >5 cm 12 0,34 4„ „ <5 cm 19 0,54 2„ „ <2 cm 7 0,20 2„ uspecificeret stamme/gren 4 0,11 1
ALNUS SUM (al) 48 1,36 6
Quercus, stamme/gren >10 cm 199 5,63 8„ „ >5 cm 126 3,57 11„ „ <5 cm 56 1,59 7„ „ <2 cm 23 0,65 6„ uspecificeret stamme/gren 278 7,87 7
QUERCUS SUM (ek) 682 19,31 15
Prunus sp., stamme/gren <5 cm 1 0,03 1PRUNUS SP SUM (fågelbär, hägg, slån) 1 0,03 1
Tilia, stamme/gren >10 cm 1 0,03 1„ „ >5 cm 5 0,14 1„ „ <5 cm 4 0,11 2
TILIA SUM (lind) 10 0,28 4
Fraxinus, stamme/gren <5 cm 1 0,03 1FRAXINUS SUM (ask) 1 0,03 1
BARK SUM 26 0,74 5
SUM 3532 100,03 37
TTTTTabel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. abel 1:2. Kvalitativ og kvantitativ træartsfordeling aftrækullet fra Gullhögen.
Træart Antal prøver Antal stykkerN % N %
Pinus 24 64,9 1610 45,5Picea 14 37,8 1047 29,6Juniperus 3 8,1 28 0,8Salix 2 5,4 2 0,1Populus 6 16,2 27 0,8Betula 9 24,3 50 1,4Alnus 6 16,2 48 1,4Quercus 15 40,5 682 19,3Prunus 1 2,7 1 0,0Tilia 4 10,8 10 0,3Fraxinus 1 2,7 1 0,0Bark 5 13,5 26 0,7
I alt 37 X 3532 99,9
TTTTTabel 1:1abel 1:1abel 1:1abel 1:1abel 1:1 (forts.)
6262626262 ••••• bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1bilaga 1 ••••• BarBarBarBarBartholintholintholintholintholin
TTTTTabel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. abel 1:3. Specificerede dimensioner for Pinus, Picea og Quercus.
PINUS PICEA QUERCUS I ALT% af % af % af
antal Pinus alle antal Picea alle antal Quercus alle antal %
Stamme/gren >10cm 262 27,2 12,8 328 48,4 16,1 199 49,3 9,7 789 38,6>5cm 226 23,5 11,1 105 15,5 5,1 126 31,2 6,2 457 22,4<5cm 225 23,4 11,0 86 12,7 4,2 56 13,9 2,7 367 18,0
Grene >2cm 152 15,8 7,4 75 11,1 3,7 227 11,1<2cm 97 10,1 4,7 83 12,3 4,1 23 5,7 1,1 203 9,9
I alt 962 100,0 47,1 677 100,0 33,2 404 100,1 19,8 2043 100,0
Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Figur 1:1. Prøvetagningstederneshorisontelle beliggenhed.
Ove
rsig
t ove
r an
alys
eres
ulta
tet a
f de
enke
lte
prøv
er
F 40
5, ø
vers
te d
el o
g F
406,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F405
F4
06
Pinu
s,
gren
>2
cm
1
1 "
" <2
cm
1
3 Pi
cea,
st
amm
e >5
cm
2
3 "
" <5
cm
9
11
" gr
en
>2 c
m
24
22
" "
<2 c
m
31
31
Aln
us,
stam
me/
gren
>5
cm
6
4 "
" <5
cm
12
7
" "
<2 c
m
5 2
Bet
ula,
"
>5 c
m
2 0
" "
<5 c
m
3 2
" "
<2 c
m
3 4
Que
rcus
, "
>5cm
0
5 "
" <5
cm
1
4 Ti
lia,
" <5
cm
0
1 Su
m
100
100
Kom
men
tar:
Pice
a ud
gør 6
6 og
67%
og
Aln
us 2
3 og
13%
af p
røve
rne.
Sm
å di
men
sion
er.
Stam
me/
gren
-for
hold
et h
os P
icea
tyde
r på,
at d
et k
un e
r kul
fra
træer
nes ø
vers
te st
amm
edel
e og
gr
ene,
der
her
er i
ndsa
mle
de.
Veg
etat
ions
type
: Tæ
t gra
nsko
v m
ed sp
redt
ek
med
ung
al i
næ
rhed
en.
Bun
d: F
ugtig
til m
eget
fugt
ig (a
l).
F 40
7, ø
vers
te d
el o
g F
408,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F407
F4
08
Pice
a,
stam
me
>10
cm
33
42
" "
>5 c
m
15
6 "
" us
peci
ficer
et
47
44
" gr
en
>2 c
m
3 0
" "
<2 c
m
0 2
Popu
lus,
st
amm
e/gr
en
>10
cm
1 6
Salix
"
>10
cm
1 0
Sum
10
0 10
0 B
emæ
rkni
nger
ved
ana
lyse
n:
F407
: Fle
re st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. Fle
re st
ykke
r med
inse
ktga
nge.
K
omm
enta
r: B
egge
prø
ver h
elt d
omin
eret
af P
icea
stam
mev
ed (9
5 og
92%
). D
e få
Pic
ea g
rene
kan
væ
re k
nast
er i
vedd
et. I
nsek
tgan
ge v
iser
, at f
lere
af t
ræer
ne m
å ha
ve v
ære
t død
e in
den
bræ
ndin
gen.
Se
lekt
eret
mat
eria
le ,
fork
ulle
de e
ller k
un d
elsv
is fo
rkul
lede
stam
mer
ude
n gr
ene.
V
eget
atio
nsty
pe: T
æt g
rans
kov
med
svag
indb
land
ing
af a
sp o
g sä
lg.
Bun
d: L
et fu
gtig
til f
ugtig
.
F 40
9, ø
vers
te d
el o
g F
410,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F409
F4
10
Que
rcus
, st
amm
e >1
0 cm
33
37
"
" >5
cm
17
12
"
" us
peci
ficer
et
50
47
" gr
en
<2 c
m
0 1
Frax
inus
, st
amm
e <5
cm
0
1 B
etul
a,
" <5
cm
0
1 Pr
unus
, "
<5 c
m
0 1
Sum
10
0 10
0 K
omm
enta
r: B
egge
prø
ver h
elt d
omin
eret
af s
tam
mev
ed a
f Que
rcus
(100
og
96%
). Se
lekt
eret
m
ater
iale
ude
n m
indr
e st
amm
er/g
rene
. V
eget
aion
styp
e: S
kov
af e
k m
ed få
, and
re lø
vtræ
er.
Bun
d: H
alvt
ør ti
l let
fugt
ig.
F 41
1, ø
vers
te d
el o
g F
412,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F411
F4
12
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
8 14
"
" >5
cm
14
20
"
" <5
cm
15
12
"
gren
>2
cm
13
10
"
" <2
cm
20
0
" us
peci
ficer
et st
amm
e 28
36
Q
uerc
us,
stam
me
>10
cm
1 0
" "
>5 c
m
0 8
Popu
lus
" >1
0 cm
1
0 Su
m
100
100
Kom
men
tar:
Beg
ge p
røve
r hel
t dom
iner
et a
f Pin
us (9
8 og
92%
). D
en ø
vre
prøv
e, F
411,
med
lidt
st
ørre
and
el a
f gre
ne o
g sm
å st
amm
edim
ensi
oner
, men
ant
agel
ig in
gen
sele
ktio
n.
Veg
etat
ions
type
: Ung
talls
kog
med
spre
dt e
k.
Bun
d: H
alvt
ør ti
l tør
.
Bartholin • bilaga 1 • 63
F 41
3, ø
vers
te d
el o
g F
414,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F413
F4
14
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
0 1
" "
>5 c
m
14
15
" "
<5 c
m
15
18
" gr
en
>2 c
m
15
16
" "
<2 c
m
6 17
"
uspe
cific
eret
stam
me
12
13
" "
gren
e 14
0
Que
rcus
, st
amm
e/gr
en
>5 c
m
3 2
" "
<2 c
m
0 9
Popu
lus
" >5
cm
1
0 Sa
lix
" <2
cm
1
0 B
etul
a "
<5 c
m
3 5
" "
<2 c
m
11
1 Ti
lia
" >5
cm
5
0 "
" <5
cm
0
3 Su
m
100
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
F41
4: M
ange
af d
e st
ørre
styk
ker k
un d
elvi
s for
kulle
de. 1
stk.
Pin
us
med
bar
k og
færd
igda
nnet
årr
ing
tyde
r på
vint
erfæ
ldni
ng.
Kom
men
tar:
Beg
ge p
røve
r dom
iner
et a
f Pin
us (7
6 og
80%
). K
un sm
å di
men
sion
er, o
gså
blan
dt d
et
inds
amle
de lø
vtræ
. Asn
tage
lig in
gen
sele
ktio
n.
Veg
etat
ions
type
: Ung
talls
kog
, mås
ke st
adig
præ
get a
f ind
blan
det l
øvtræ
fra
fory
ngel
sest
ids-
punk
tet.
Bun
d: T
ør ti
l hal
vtør
. F
415,
øve
rste
del
og
F 41
6, n
eder
ste
del.
anta
l træ
kuls
tykk
er
F4
15
F416
Pi
nus,
st
amm
e >1
0 cm
32
73
"
" >5
cm
14
22
"
" <5
cm
4
3 "
gren
<2
cm
6
0 "
uspe
cific
eret
stam
me
44
2 Su
m
100
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
F41
6: 1
styk
ke P
inus
vis
er ty
delig
e øk
sesp
or.
Kom
men
tar:
Beg
ge p
røve
r hel
t dom
iner
et a
f Pin
us (1
00 o
g 10
0%).
Sele
kter
et m
ater
iale
, ku
n st
amm
eved
. V
eget
atio
nsty
pe: R
en, (
halv
gam
mel
) tal
lsko
g.
Bun
d: T
ør.
F 42
4, ø
vers
te d
el o
g F
425,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F424
F4
25
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
14
24
" "
>5 c
m
18
8 "
" <5
cm
9
17
" gr
en
>2 c
m
11
2 "
" <2
cm
6
5 "
uspe
cific
eret
stam
me
41
42
Popu
lus,
st
amm
e/gr
en
>10
cm
1 0
Bet
ula
" >1
0 cm
0
2 Su
m
100
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
F4
24: F
lere
styk
ker "
hård
t" b
rænd
te m
ed in
dre
spræ
ngni
nger
og
krys
talli
sere
de d
ele,
men
også
fler
e st
ykke
r, de
r kun
er d
elvi
s for
kulle
de.
F425
: Fle
re st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. Sta
mm
esty
kker
und
er 1
0 cm
har
gen
nem
gåen
de v
okse
t m
eget
lang
som
t. K
omm
enta
r: B
egge
prø
ver d
omin
eret
af P
inus
(99
og 9
8%) m
ed re
lativ
t få
gren
e. A
ntag
elig
fra
afbr
ænd
ing
af a
lene
stam
mer
. V
eget
atio
nsty
pe. N
æst
en re
n, "
halv
gam
mel
" ta
llsko
g.
Bun
d: T
ør.
64 • bilaga 1 • Bartholin
F 61
2, ø
vers
te d
el o
g F
610,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F612
F6
10
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
4 0
" "
>5 c
m
1 2
" gr
en
>2 c
m
1 5
" "
<2 c
m
1 2
" us
peci
ficer
et st
amm
e/gr
en
4 12
Pi
cea,
st
amm
e >5
cm
3
8 "
" <5
cm
25
5
" gr
en
>2 c
m
0 16
"
" <2
cm
0
11
" us
peci
ficer
et st
amm
e/gr
en
23
34
Juni
peru
s,
stam
me/
gren
>5
cm
8
1 "
" <5
cm
7
0 "
" us
peci
ficer
et
11
0 B
ark
12
4 Su
m
100
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
Fle
re st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. F6
12: M
eget
smal
le å
rrin
ge i
Pinu
s og
Pice
a, o
verd
rev?
F6
10: F
orho
ldet
man
ge st
ore
gren
e og
færr
e, m
indr
e st
amm
esty
kker
: Top
ende
r fra
stør
re g
rane
r?
Kom
men
tar:
Prøv
erne
dom
iner
es a
f Pic
ea (5
1 og
74%
) I F
612
er d
et st
amm
eved
og
i F61
0 er
det
m
est g
renv
ed a
f Pic
ea. J
unip
erus
udg
ør o
gså
en v
æse
ntlig
del
af F
612
(26%
). V
eget
atio
nsty
pe: B
emæ
rkni
nger
ne fr
a an
alys
en ti
l F61
2 to
lker
mat
eria
let s
om k
omm
ende
fra
et
over
drev
/græ
snin
gsar
eal,
jfr. d
e sm
alle
årr
inge
og
indb
land
ing
af e
n.
F610
kan
der
imod
væ
re re
nere
gra
nsko
g m
ed n
ogen
indb
land
ing
af ta
ll.
Bun
d: F
612
er u
spec
ifik,
mås
ke h
alvt
ør ti
l let
furti
g. F
610
fugt
ig ti
l let
fugt
ig.
F 63
5, ø
vers
te d
el o
g F
636,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F635
F6
36
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
3 4
" "
>5 c
m
7 12
"
" <5
cm
7
18
" gr
en
>2 c
m
23
9 "
" <2
cm
8
4 "
uspe
cific
eret
stam
me/
gren
40
46
Q
uerc
us,
uspe
cific
eret
stam
me/
gren
1
0 A
lnus
, st
amm
e >5
cm
1
1 "
uspe
cific
eret
stam
me/
gren
4
0 B
etul
a,
stam
me
>10
cm
0 2
" "
>5 c
m
1 0
" us
peci
ficer
et st
amm
e 5
3 B
ark
0 1
Sum
10
0 10
0 B
emæ
rkni
nger
ved
ana
lyse
n:
F635
: Fle
re st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. F6
36: M
eget
smal
le å
rrin
ge, u
nder
50.
K
omm
enta
r: B
egge
prø
ver n
æst
en re
n Pi
nus (
88 o
g 93
%).
F635
mås
ke m
est t
open
der f
ra st
ørre
træ
er.
Veg
etat
ions
type
: Mås
ke fr
a 2
fors
kelli
ge b
esta
nde
af ta
ll. F
636
fra
tætv
okse
t bes
tand
med
små
stam
med
iam
etre
. Spr
edt i
ndsl
ag a
f and
re tr
æar
ter.
Bun
d: T
ør ti
l hal
vtør
.
Bartholin • bilaga 1 • 65
F 63
9, ø
vers
te d
el o
g F
640,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F639
F6
40
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
12
4 "
" >5
cm
10
12
"
" <5
cm
20
15
"
gren
>2
cm
6
11
" "
<2 c
m
2 8
" us
peci
ficer
et st
amm
e 36
0
" "
stam
me/
gren
0
44
" "
gren
11
0
Bar
k
3
6 Su
m
100
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
F6
40: E
nkel
te st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. F6
39: M
eget
smal
le å
rrin
ge, u
nder
50.
K
omm
enta
r: B
egge
prø
ver r
en P
inus
(100
%),
ikke
sele
kter
et.
Veg
etat
ions
type
: Ant
agel
ig 2
fors
kelli
ge b
esta
nde.
F63
9, æ
ldre
med
lang
som
væ
kst.
F640
, ung
med
hu
rtig
væks
t. B
und:
Tør
. F
642,
ned
erst
e de
l. an
tal t
ræku
lsty
kker
F642
Pi
nus,
st
amm
e >1
0 cm
12
"
" >5
cm
10
"
" <5
cm
12
"
gren
>2
cm
13
"
" <2
cm
3
" us
peci
ficer
et st
amm
e/gr
en
50
Sum
10
0 B
emæ
rkni
nger
ved
ana
lyse
n: E
nkel
te st
ykke
r kun
del
vis f
orku
llede
. K
omm
enta
r: R
en P
inus
(100
%),
inge
n se
lekt
ion.
V
eget
atio
nsty
pe: R
ent,
ikke
ung
t tal
lbes
tånd
. B
und:
Tør
.
F 64
7, ø
vers
te d
el.
anta
l træ
kuls
tykk
er
F6
47
Pinu
s,
stam
me
>10
cm
44
" "
>5 c
m
4 "
" <5
cm
2
" us
peci
ficer
et st
amm
e 50
Su
m
100
Bem
ærk
ning
er v
ed a
naly
sen:
Enk
elte
styk
ker k
un d
elvi
s for
kulle
de p
å ov
erfla
den,
hvi
lket
eve
ntue
lt ka
n be
tyde
, at d
e ha
r væ
ret u
dklø
vet i
nden
bræ
ndin
gen.
K
omm
enta
r: R
en P
inus
, sel
ekte
ret s
tam
mev
ed.
Veg
etat
ions
type
. "Æ
ldre
" be
stan
d af
tall.
B
und:
Tør
.
66 • bilaga 1 • Bartholin
BergströmBergströmBergströmBergströmBergström ••••• bilaga 2bilaga 2bilaga 2bilaga 2bilaga 2 ••••• 6767676767
SyfteSyfteSyfteSyfteSyfteAtt undersöka förekomsten av fytoliter i två jord-prover tagna vid olika nivåer ur Gullhögen för attstudera växtsammansättningen.
AnalysAnalysAnalysAnalysAnalys3 g jord från vardera provet undersöktes (tabell2:1). Framprepareringen skedde efter metod be-skriven i Bergström 1996. Båda proverna innehöllmycket organiskt material vilket gav stor andelfytoliter. Tungvätskefraktioneringen med centrifu-gering utfördes därför endast en gång. Mängdenbiogent kiselmineral översteg redan då vida den er-forderliga mängden fytoliter för en relativ kvantifi-ering. Andelen fytoliter med hög densitet (hit hörgräsfytoliter, bulliforma och en del andra kom-pakta fytoliter) kan därför vara något för låg. För-modligen är dock förhållandena mellan de olikafytolittyperna korrekt. Av det framprepareradematerialet gjordes en relativ kvantifiering där för-hålllandet mellan de stora grupperna av fytoliterundersöktes.
ResultatResultatResultatResultatResultatF342 bestod av ungefär lika delar avlånga fytoliteroch gräsfytoliter (pooida) (30–50% vardera). Enhel del plattor (10–50%) – främst korniga.
F343 bestod till övervägande delen av pooidagräsfytoliter (>50%). En mindre andel terrestriskadiatoméer (10–50%), lite avlånga fytoliter, liteplattformade fytoliter (genomskinliga och opaka)och lite stratosporer från guldalger (mindre än10% vardera).
Fytolitsammansättningen i de analyserade pro-verna skiljer sig väsentligt från varandra. F342 haren sammansättning som till största delen består avfytoliter associerade med gräs. En stor del av dessaförekommer emellertid även i stor utsträckning iandra växter. Andelen fytoliter som kan härrörafrån träd eller andra tvåhjärtbladiga växter är härrelativt stor. Fytoliterna ur F343 har en tydligaregräskaraktär.
ReferensReferensReferensReferensReferensBergström, L. 1996. Arkeobotaniska växtstenar.
En metodstudie och morfologisk analys avkiselfytoliter ur jordprover från Vendel. I: CD-uppsatser i laborativ arkeologi 95/96. Del 1.Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stock-holms Universitet.
PM avseendeundersökning av fytoliter ur jordprover tagna i Gullhögen
Liselotte Bergström, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 29 maj 1996
Tabell 2:1. Undersökt material.
Provnummer Lagerbeskrivning X-koordinat Y-koordinat Z-värde
F342 brunjord från botten 321,8 115,6 25,89F343 brunjord överlagrad av 320,6 116,6 26,02
högens påförda grästorv
CalissendorffCalissendorffCalissendorffCalissendorffCalissendorff ••••• bilaga 3bilaga 3bilaga 3bilaga 3bilaga 3 ••••• 6969696969
Namnet Gullhögen
På runstenen U 496, upprest på det närbelägna gravfältet Raä 25 vid Gullhögen,finns omnämnt mansnamnen Gullæifr och Ragnfast. Här nedan diskuterar KarinCalissendorff möjligheten av att namnet Gullæifr är samma som högens namnGulldenshögen.
Att Gullæifs är att fatta som genitiv av ett mans-namn Gullæifr (Guðlæifr, Gunnlæifr) är säkert rik-tigt föreslaget av Wessén-Jansson. Namnet före-kommer ju rätt ofta på runstenar.
Den grammatiska konstruktionen ”för Ragn-fasts själ och Guðlæifs” är lika normal som ”förKarins själ och Birgits”.
Tråkigt nog finns ingen uppteckning av namnetGullhögen. Ändringen från det obegripliga Gull-denshögen kan ses som en följd av att den storahögen väl har varit omsusad av drömmar om denstora skatten. Men kan detta namn komma ur detdär tänkta *Gulleivshögen? Kanske inte omöjligt,men inte särskilt troligt heller. Vi på OAU skulleknappast våga oss på att sammanställa runskrift-ens mansnamn med förleden i högens namn. Fråga
Helmer G. på Runverket. Gulldenshögen haronekligen en fördel i det där -s som kan vara genitiv-s.
Om man vill laborera med genitivformen avGullæifr i högens namn är det ändå ovisst om nam-nen gäller samma person. Stenens Gullæifr föreslåsav Wessén-Jansson alternativt som farfar till Ragn-fast. Men den mannen kan ju ha blivit uppkalladefter t.ex. sin farfar.
Wessén-Janssons förvåning över gravfälts-kontinuitet mellan hedniskt och kristet kan vi välinte riktigt dela numera efter att ha tittat på sådanti Bonniers arbete Kyrkorna berättar.
Karin CalissendorffArkivarie, Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU),
5 juli 1988
FennöFennöFennöFennöFennö ••••• bilaga 4bilaga 4bilaga 4bilaga 4bilaga 4 ••••• 7171717171
Ett H-svärd i järn (fyndfoto 31) från Gullhögen iHusby-Långhundra socken, Uppland, konservera-des under 1989–1990. Svärdet påträffades vid1989 års utgrävning av högen.
Före behandlingFöre behandlingFöre behandlingFöre behandlingFöre behandlingSvärdet, som var i fem delar, förvarades nedfryst ifrysrum fram till konserveringen. Svärdet var intekomplett, en del av klingan saknades. Klingan varhårt korroderad och korrosionen uppträdde i formav gropiga ytor och utgjutelser. Klingan var eldpå-verkad, på ytan satt kolbitar och brända ben-lik-nande partiklar fastkorroderade. Blodsrännan varfortfarande synlig. Glansiga utgjutelser möjligenbestående av bränd sand, fanns på ett par ställenliksom avtryck av organiskt material. En av svärds-delarna satt fast på en relativt stor sten. Ett ovaltbeslag till underhjaltet hade halkat ner och satt enbit ner på klingan. Beslaget täcktes av järn-korrosion. Ett liknande beslag satt på undersidanav överhjaltet som var fastsatt med en nit på var-dera sidan av greppet. Beslagen var av annan me-tall än järn. Underhjalt, överhjalt och knapp täck-tes till större delen av korrosion, men på ett parställen stack inkrusterade trådar fram ur korro-sionstäcket.
BehandlingBehandlingBehandlingBehandlingBehandlingEDTA-metoden tillämpades vid konserveringen.Svärdsdelarna behandlades till en början i ett dygni en 4% EDTA-lösning som först höll 80° sedanrumstemperatur. Den uppluckrade korrosionenbearbetades med ultraljud, skalpell och roterandeborstar. På nytt lades delarna ned i EDTA, 4%, ochbehandlades 6–7 timmar för att bättre kunna tafram inkrusteringen. Processen kontrollerades imikroskop. Behandlingen fortsatte med lakning ibuffertlösning av 1% Na2HPO4. Vätskan byttesvarje dygn i en vecka och svärdet var därefterkloridfritt. Svärdet torkades med hjälp av blågel ien sluten behållare, därefter limmades bitarna ihop
Konserveringsrapport
Helena Fennö, Arkeologiska forskningslaboratoriet, 11 oktober 1994
med tvåkomponentlim, Araldit. Inkrusteringarnaoch beslagen penslades med Ercalenelack och jär-net täcktes med paraffin.
ResultatResultatResultatResultatResultatMetallen stabiliserades vid konserveringen.Ytorna rengjordes, korrosion avlägsnades så långtsom möjligt. De kraftiga, glansiga beläggningarnapå klingan läts sitta kvar. En större insats gjordesför att preparera fram inkrusteringen. Både över-,underhjalt och knapp täcktes på samtliga sidor avkoppar- och silverfärgade trådar. Den kompaktakorrosionen som låg ovanpå var mycket hård ochsvårforcerad. Trots detta syntes inkrusteringenvara lagd i fyra rader på underhjaltet, i grupper omfyra koppar- / fyra silvertrådar. På överhjaltet ochknappen var inkrusteringen bara delvis bevarad.Trådarna verkade vara ordnade på liknande sättsom på underhjaltet, dvs. i grupper om tre eller fyrasilver- och kopparfärgade trådar. Dock låg de härinte i rader (möjligtvis på knappen). Trådarna påknappen var mycket dåligt bevarade och mönstretkunde bara anas. På överhjaltets undersida satt ettovalt beslag som täckte hela ytan. Beslaget var nå-got deformerat och hade på baksidan en silver-färgad yta. Utsidan var guldfärgad, eventuellt för-gylld. Metallen hade ett par sprickor och ytan varfläckig av järnkorrosion. I övrigt var beslaget i godkondition. Beslaget vara fastsatt med två nitar, enpå vardera sidan om greppet. Nitarna var segmen-terade (melonpärleformade), mässingsfärgade,eventuellt förgyllda. En bit ned på klingan sattännu ett beslag fastkorroderat i samma utform-ning som det tidigare nämnda. Beslaget har eventu-ellt suttit på svärdslidans kant eller på undersidanav underhjaltet. Inga spår av nitar var dock synliga.
Svärdet, framförallt klingan, röntgades för attklargöra om någon mönstervällning fanns; svagaspår framträdde. Svärdets olika delar limmadesihop där passningen inte var tveksam. En bit sak-nades och svärdet lämnades därför i två delar.
HanssonHanssonHanssonHanssonHansson ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• 7373737373
InledningInledningInledningInledningInledningDe flesta analyser av fossilt växtmaterial i Sverigeliksom även på kontinenten gäller andra anlägg-ningstyper än gravar, t.ex. olika slags kulturlager,såsom stolphål i hus, kloaker, brunnar, byggnads-material av olika slag och som avtryck i keramik(Willerding 1991:1).
Växtmaterialet i gravarna kan ha utgjort grav-gåvor, rituellt deponerade eller som symboler, mende kan också haft en viss praktisk funktion. Närdet gäller storhögar, som ibland kan innehålla fleragravar från olika tidsperioder, och som även kanha ett bosättningslager underst eller i omedelbarnärhet av högen (Küster 1985:15; Ramqvist1992:152; Seiler 2001) kan växtmaterialet iblandvara svårtolkat. Trots ev. kontaminationsproblemär det oerhört viktigt att också belysa använd-ningen av det botaniska materialet i de förhisto-riska gravarna för att få en mer fullständig bild avgravinnehållet än enbart artefakter av oorganisktslag samt brända ben. Man kan också jämföragravmaterial av organiskt slag med det växtmate-rial, som användes i de levandes samhälle. På dettasätt skulle man kunna få en bättre förståelse förden rådande ideologiska uppfattningen (Hansson& Bergström 2002). Det är annars inte så vanligtatt man rutinmässigt gör analys av fossila växtr-ester i brandgravar. Även om intresset för dennakontext i makrofossilsammanhang har ökat undersenare år.
Under den torvbyggda högen låg ett mittröseoch under detta påträffades berghällen med etttunt lager mylla. Den ljung (Calluna vulgaris), somursprungligen växt på hällen kunde fortfarandeidentifieras.
Ytterligare en gles stensättning påträffades ca 1–2 m norr om mittröset. Detta innehöll en äldrebrandgrav med en större benkoncentration. Härfanns också fragment av mycket dyrbara grav-gåvor. Graven daterades till romersk järnålder,300-talet AD och låg relativt nära den vikingatidagraven, men längre ner mot högens botten.
Provtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodProvtagning och metodUnder utgrävningens gång togs jord in från ochomkring brandlagret i grav B till ArkeologiskaForskningslaboratoriet för vattensållning och nog-grann undersökning i laboratoriet. Vid vatten-sållningen även sädeskorn, hasselnötsskal(Corylus avellana) och ett enfrö (Juniperuscommunis) påträffades i norra delen av Gullhögen.Man beslöt då, att även prova att flotera jorden,för att på detta sätt också ta tillvara mindre växtr-ester (fig. 1). Det har sannolikt varit en kraftig stör-ning just där man funnit de förkolnade växt-resterna. De tre vetekärnorna har påträffats i olikakoordinatrutor (varje koordinatruta är 1 m2).
Vid floteringen användes floteringskärl medolika siktsatser med en minsta maskstorlek på 0,5mm. Det växtmaterial som tillhandahölls på dettasätt undersöktes under stereolupp och identifier-bara växtrester plockades försiktigt ut med en finpensel. Mycket smutsiga fröer/frukter med pålag-ring av minerogent slag, tvättades i fluorvätesyra(HF). På detta sätt tillhandahölls för analys avfossila växtrester dels floterat och dels växtmate-rial som plockats ut vid vattensållningen.
Vid identifieringsarbetet användes, förutomAFL:s recenta referenssamling, följande referens-litteratur: Beierinck 1947, Katz et al. 1965, Berg-gren 1969, 1981, Anderberg 1994, Mossberg &Stenberg 1992, Korsmo et al. 1981. Nomenklaturenligt Mossberg & Stenberg 1992.
Växtmakrofossilanalysen på detta material visarmycket klart att flotering av jorden ger ett betydligtrikhaltigare och mera varierat fossilt växtmaterialän att med blotta ögat leta efter förkolnade växtr-ester i jorden, även om den är vattensållad. Floter-ingen gör alltså att man får en mera allsidig bild avdet förhistoriska botaniska materialet och därmedockså information om odlingen och gravgåvor avbotaniskt slag.
Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Resultat (tabell 5:1–2)Av de sädeskorn som kunde identifieras domine-
Rapport om fossila växtrester funna i Gullhögen,Husby Långhundra sn, Uppland
Ann-Marie Hansson, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, augusti 1995 (rev. 2002)
7474747474 ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• HanssonHanssonHanssonHanssonHansson
rade skalkorn (Hordeum vulgare), 53 kärnor och10 osäkra. Här fanns också ett sädeskorn frånhavre (Avena sp.) liksom 3 vetekorn (Triticum sp.).Vidare påträffades 9 kärnor från emmer-/speltvetesamt 5 sädeskorn som sannolikt kan föras tilldenna grupp. Obestämda sädeskorn, alltför hårtbrända eller fragmenterade uppgick till ca 101. Tillåkerogräsen som kom fram vid analysen kan räk-nas; dån (Galeopsis sp.), linmåra (Galium spuriumssp. spurium) (fig. 5:2), grönknavel (Scleranthusannuus) (fig. 5:3), bergssyra (Rumex acetosella),åkerviol (Viola cf. arvensis) och styvmorsviol(Viola cf. tricolor). Även ruderatväxter och växterfrån andra habitat, t.ex. ängsväxter såsom dagg-kåpa (Alchemilla vulgaris), nejlikväxter (Caryo-phyllaceae), starr (Carex spp.), och olika gräsarter.Av bär och nötter som har insamlats kan nämnashasselnötter (Corylus avellana) som påträffades ifyra prov, men också smultron (Fragaria vesca),enbär (Juniperus communis) och lingon/blåbar(Vaccinium vitis-idaea/myrtillus). Enbären kanockså hamnat här av andra orsaker.
14C-datering har utförts på 2 av de 3 vete-kärnorna (Triticum aestivum s.l.), och de då er-hållna dateringarna, vikingatid, visar att åtmin-stone vetet sannolikt har kommit från den vikinga-tida graven.
DiskussionDiskussionDiskussionDiskussionDiskussionKontext
De fossila växtresterna har påträffats norr om detstora mittröset och nära den äldre graven. Den vi-kingatida graven är alltså placerad i ett lager högreupp. Frågan är, hur de förkolnade växtresterna harhamnat i ett lager norr om graven och i ett annatstratigrafiskt läge om de har hört till denna grav.Det finns en möjlighet, att man kan ha strött utmaterial som kommit från gravbålet, och som inteplacerats direkt i graven eller i de tre urnorna. Detkan sannolikt även finnas andra förklaringar. Kon-tamination från någon vikingatida bosättning kanvara svårt att tänka sig, eftersom inga bosättnings-lager har påträffats så nära Gullhögen.
Fördelning av olika växtgrupper
Troligtvis är säden nedlagd som gravgåva, efter-som fynden av säd (odlade växter) dominerar överandra ekologiska grupper. Så var även fallet i denmittblocksstensättning (A8) från Odensala präst-gård, Odensala socken, Up, där också en växt-makrofossilundersökning har utförts (Hansson1995), denna grav daterades till övergången yngrebronsålder/förromersk järnålder. Växtmaterialet iGullhögen, vikingatid, och mittblockssten-
sättningen från Odensala skiljer sig markant åt.Frånvaro av åkerogräs är ganska vanligt vidmakrofossilundersökningar i bronsålders-kontexter liksom också i Odensalagraven. Sum-man odlade växter är hög i Odensalagraven, härfanns också en stor andel dådra (Camelina sativa).I Gullhögen däremot bildar åkerogräsen/ru-deraterna en grupp. Ur denna grupp kan sedanskiljas ut två olika typer av växter med olika kravpå växtplats. Dels de växter, som kan trivas på torroch mager störd mark. Till denna grupp kan manräkna bergssyra (Rumex acetosella), grönknavel(Scleranthus annuus), fältveronika (Veronicaarvensis), och styvmorsviol (Viola tricolor) (identi-fieringen av de två senare är något osäker) och delsde växter som kräver en störd biotop med meranitrofila och gärna lite fuktigare förhållanden, så-som pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida),linmåra (Galium spurium ssp. spurium) och våtarv(Stellaria media). När det gäller åkerogräs/ruderat-växter från Gullhögen, har sannolikt de allra flestai gruppen följt med säden som åkerogräs. Det kannoteras, att här inte fanns några svinmållor, som ärmycket vanliga i dessa sammanhang, och brukarräknas som tecken på att åkrarna är gödslade.Mållorna är nitrofila. Här finns i stället grön-knaveln som indikerar en mager åkermark
Halvgräsen (Cyperaceae) har placerats för sigunder gruppen ängsväxter (våtmarksväxter).Dessa brukar vara en indikator på djurfoder, hö,deras ”frön” är växtanatomiskt att betrakta somnötter, och de har ett motståndskraftigt skal. Dessahalvgräs har ibland hittats i fähusdelen i de under-sökta förhistoriska norrländska husen (Engel-mark, 1981; Ramqvist, 1983; Wennberg, 1986;Engelmark & Viklund 1990) och i östra Mellan-sverige i själva fähuset (Hansson 1999).
Fördelningen av olika ekologiska växtgrupper iGullhögen liknar mera de arkeobotaniskt under-sökta brandgravarna i Vendlas hög, som dateratstill yngre järnåldern (Hansson 2002), där ocksååkerogräs och ängsväxter förekommer tillsam-mans med säden (se fig. 5:4). Ängsväxterna i Vend-las hög kan tolkas på flera sätt , bl.a. som hö, i vil-ket den döde har bäddats ner.
Säden
När det gäller den förkolnade säden finns vete,emmer/speltvete, havre och korn, men ingen rågpåträffades. Vetekärnorna var mycket små (se stor-lek nedan). Det förekommer olika fritröskandeveten, kubbvete (Triticum compactum Host.) ochbrödvete (Triticum aestivum L.). För att skilja ut dekortare och tjockare kärnorna av kubb- eller bröd-/kubbvete (compactum-typ) från de slankare kär-
HanssonHanssonHanssonHanssonHansson ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• 7575757575
norna av brödvete (aestivum-typ), i de fall, däraxdelar saknas, kan man använda sig av längd/bredd-index. Kubbvetet (Triticum compactum) ärkortare och tjockare än brödvetet (Triticumaestivum) (Behre 1990:155). Längd/bredd-indexanges till 1,32–1,56 för kubbveten och 1,67–2,22för brödveten. Ett genomsnitt av längd/bredd-index för vetet i det vikingatida Haithabu ligger på1,49 (Behre 1969:22) och har identifierats somkubbvete.
I Gullhögen-analysen påträffades bara tre vete-kärnor, vilket är för litet för att kunna avgöra tillvilken vetesort de tillhör (Behre 1983:22), även omde enligt längd/bredd-index verkar ligga inom ra-men för kubbvetet (fig. 5:5). I växtlistan har dessavetekorn för enkelhetens skulle benämnts Triticumaestivum s.l., alltså brödvete i vid bemärkelse. Debåda grupperna har av Schiemann (1948) slagitsihop till en undergrupp, bröd/klubbvete (Triticumaestivo-compactum Schiem.), en beteckning, somockså har använts här i Sverige. Numera försökerman undvika undergrupper så mycket som möjligt(Zohary & Hopf 1994).
Hjelmqvist (1998) ger referenser till neolitiskafynd av kubbvete, han påpekar att i Danmarkstidigneolitikum spelade detta vete en betydanderoll under den äldsta jordbrukstiden, i t.ex. St.Vallby (Helbaek 1955), Stengade på Langeland,som dateras till tidigneolitikum (Hjelmqvist 1975).Men redan i sent tidigneolitikum och mellan-neolitikum tycks detta vete vara sällsynt. Sammatendenser finns också i Sverige. Först under brons-och järnålder finner man åter vete i lite störremängd. Vetet började också uppträda i liten skala iMälarområdet under äldre järnålder för att sedanöka successivt (Hjelmqvist 1979:54). Hjelmqvistmenar (1988:191) att detta kan bero på att det inteär samma typ av vete även om båda sorterna kallaskubbbvete. Senare tiders kubbvete står nära detvanliga hexaploida brödvetet, t.ex. de diag-nostiska tvärcellernas morfologi överensstämmerockså, vilket inte är fallet med det allra tidigastekubbvetet, som Hjelmqvist benämner ”pålbygg-nadsvete” och som inte är hexaploid.
Tidiga fynd av kubbvete är sällsynta. I Finlandhar de har dock påträffats i södra Finland; Karjaa,Domargård, med en datering till 300-400 AD(Matiskainen 1984) och Janakkala, Virala, somdateras till samma tid.
Ett medeltida (1400-tal) fynd av kubbvete frånTurku, Finland, som omfattar mer än 300förkolnade kärnor, och är påträffat i en anläggningsom kan tolkas antingen som en avfallshög eller ettförråd. Längd/bredd index på 23 mätta kärnor varunder 1,57 (Lempiäinen 1995:152). Medeltidafynd har också rapporterats från Lieto, Pahka, som
ligger ca 7 km nordöst om Turku (Säppä 1979).I Gullhögen finns också emmer/speltvete
(Triticum dicoccum/spelta), vilket inte är särskiltvanligt vid den här tiden. Vid växtmakrofossil-analyserna i Svarta Jorden, Birka, vikingatid, harenbart vete, råg, havre och skalkorn påträffats.Medan bröden som deponerats som gravgåvor iBirkas brandgravar har bakats av mjöl innehål-lande bl.a. emmer- och speltvete. Hakon Hjelm-qvist, som har utfört analysen, noterar att detta ärett ålderdomligt drag. Aven om det är mycket säll-synt med skalveten under vikingatiden i Sverige såförekom de i Ryssland vid den här tiden enligt deresultat som erhölls vid växtmakrofossilanalyserav jord från boplatser tillhörande ruserna, även ombrödvete, råg och ärtor var huvudgrödorna före-kom också skalveten (Pashkevich 1989:253).
ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserAnderberg, A.-L. 1994. Atlas of seeds and small
fruits of Northwest-European plant specieswith morphological descriptions. Part 4.Resedaceae-Umbelliferae. Stockholm
Arrhenius, B. 2002. Gullhögen vid Husby Lång-hundra. Intern rapport. Arkeologiska Forsk-ningslaboratoriet, Stockholms Universitet.
Behre, K.-E. 1969. Untersuchungen desbotanischen Materials der frühmittelalter-lichen Siedlung Haithabu (Ausgrabung 1963-1964). Berichte über die Ausgrabungen inHaithabu. Bericht 2. Ed. Schietzel, K.Neumünster
Behre, K.-E. 1983. Ernährung und Umwelt derwikingerzeitlichen Siedlung Haithabu. Neu-münster.
Behre, K.-E. 1990. Kulturpflanzen und Unkräuterder vorrömischen Eisenzeit aus der SiedlungRullstorf, Ldkr. Lüneburg. Nachrichten ausNiedersachsens Urgeschichte, Band 59.Hildesheim, pp. 141-165
Beijerinck, W. 1947. Zadenatlas der neder-landsche flora. Wageningen
Berggren, G. 1969. Atlas of seeds and small fruitsof Northwest-European plant species withmorphological descriptions. Part 2.Cyperaceae. Lund
Berggren, G. 1981. Atlas of seeds and small fruitsof Northwest-European plant species withmorphological descriptions. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Stockholm
Engelmark, R. 1981. Carbonized plant materialfrom the Early Iron Age in N. Sweden. Wahlen-bergia 7:39-43
Engelmark, R. & Viklund, K. 1990. Makrofossil-
7676767676 ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• HanssonHanssonHanssonHanssonHansson
analys av växtrester - kunskap om odlandetskaraktär och historia. Bebyggelsehistorisktidskrift 10:33-41.
Hansson, A.-M. 1995. Analys av fossilt växtmate-rial från RAÄ 235, Odensala Prästgård,Odensala socken. Bilaga IV. Olausson, M., Detinneslutna rummet - om kultiska hägnader,fornborgar och befästa gårdar i Uppland från1300 f Kr till Kristi födelse. (Diss.) Stockholm,s. 262-269
Hansson, A.-M. 1999. Fossilt växtmaterial frånSIV-projektets undersökningar i Vendel, vidVendels kyrka. Opublicerad rapport frånArkeologiska Forskningslaboratoriet, Stock-holms Universitet.
Hansson, A.-M. 2002. Analys av fossilt växtmate-rial från 3 brandgravar och ett undre lager iVendlas hög, Vendel, Vendels sn, Uppland.Opublicerad rapport från ArkeologiskaForskningslaboratoriet, Stockholms Universi-tet.
Hansson, A.-M. & Bergström, L. 2002. Archaeo-botany in prehistoric graves - concepts andmethods. Journal of Archaeological Science13:43-58
Helbaek, H. 1955. Stora Valby - Kornavl i Dan-marks förste Neolitiske fase. Aarböger 1954,pp. 198-204
Hjelmqvist 1975. Getreidearten und andereNutzpflanzen aus der frühneolitischen Zeit vonLangeland. I J. Skaarup, Stengade, pp. 211-219. Rudkøbing
Hjelmqvist, H. 1979. Beiträge zur Kenntnis derprähistorischen Nutzpflanzen in Schweden.Opera Botanica, nr 47
Hjelmqvist, H. 1988. Kornavtryck i stenålders-keramiken från Spodsbjerg. I Spodsbjerg - enyngre stenalders boplads på Langeland
Katz, N.Ja., Katz, S.V. & Kipiani, M.G. 1965.Atlas and Keys of Fruits and seeds occuring inthe quaternary deposits of the USSR. Moscow
Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Kors-mos Ogräs Planscher. Stockholm
Küster, H. 1985. Neolitische Pflanzenreste ausHochdorf, Gemeinde Eberdingen (KreisLudwigsburg Hochdorf). LandesdenkmalamtBaden-Würtemberg. Kommisionsverlag
Konrad Theiss verlag.Lempiäinen, T. 1995. Macrofossil Finds from the
Medieval Turku, SW Finland. Res archaeo-botanicae. International Workgroup forPalaeoethnobotany. Proceedings of the ninethSymposium Kiel 1992. Eds H. Kroll & R.Pasternak. Kiel, pp. 149-164
Matiskainen, H. 1984. Getreidekörner aus detspätzeitlichen Siedlungskammer Domargård 1in Karjaa, Südfinnland. Fennoscandia Arch. 1,1984, pp. 43-50
Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den NordiskaFloran. Stockholm
Pashkevich, G.A. 1991. The palaeothnobotanicalexamination of cultivated plants of old russianstate. Palaeoethnobotany and Archaeology.International Work Group for Palaeoethno-botany 8th symposium Nitra-Nove´ Vozokany1989. Acta Interdisciplinaria ArchaeologicaTomus VII. Nitra 1991.
Ramqvist, P. 1983. Gene. On the origin, functionand development of sedentary Iron Agesettlement in Northern Sweden. Archaeologyand Environment 1 (Diss).
Ramqvist, P. 1992. Högom. The excavations1949-1984. Högom part 1. University ofUmeå, Department of Archaeology. Riksandi-kvarieämbetet. University of Kiel, Departmentof Pre- and Protohistory.
Schiemann, E. 1948. Weizen, Roggen, Gerste. Sys-tematik, Geschichte und Verwendung. Jena
Seiler, A. 1991. I skuggan av båtgravarna. Land-skap och samhälle i Vendels socken underyngre järnålder. Del 1. Text och figurer. Thesesand Papers in Archaeology B:7. ArkeologiskaForskningslaboratoriet, Stockholms Universi-tet
Säppä, M. 1979. Liedon Pahkan Pahamäensubfossiiliset viljalajit kaivauksilta v. 1977.Department of Botany, University of Oulu
Wennberg, B. 1986. Iron Age agriculture inTrogsta, North Sweden. Fornvännen 81, pp.254-262
Zohary, D. & Hopf, M. 1994. Domestication ofplants in the old world. 2:nd ed. Oxford.
HanssonHanssonHanssonHanssonHansson ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• 7777777777
Tabell 5:1. Innehåll av fossila växtrester i 1 l jordprover med fyndnummer och koordinater
F 500F 500F 500F 500F 500 X331 Y122. Växtmaterialet var utplockat.1 hasselnötsskal (Corylus avellana)
F 644 F 644 F 644 F 644 F 644 X330 Y119. Från jord kring kniv. Växtmaterialetvar utplockat.1 cf. emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cerealia indet.7 en (Juniperus communis)
F 656F 656F 656F 656F 656 X331 Y119. Växtmaterialet var utplockat1 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)
F 657F 657F 657F 657F 657 X332 Y119. Växtmaterialet var utplockat11 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)4 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cf. emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)9 cerealia indet.1 hasselnötsskal (Corylus avellana)1 en (Juniperus communis)(frö)
F 659F 659F 659F 659F 659 X332 Y 118. Växtmaterialet var utplockat2 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)
F 660F 660F 660F 660F 660 X330 Y119. Växtmaterialet var utplockat9 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)1 en (Juniperus communis) (frö)
F 661F 661F 661F 661F 661 X330 Y120 Växtmaterial var delvis utplockat.(Ca 8 l jord - 4 dl torkat floterat material).19 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)2 cf. skalkorn (H. vulgare var. vulgare)2 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)2 cf emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)ca 19 st cerealia indet. (i fragmentariskt skick)5 familjen halvgräs (Cyperaceae spp) (2 distigm., 3tristigm.)1 linmåra (Galium cf spurium ssp. spurium)5 en (Juniperus communis) (frön)1 cf. en (J. communis) barrfragment1 grönknavel (Scleranthus annuus)Övrigt: bitar av träkol med gulaktig pålagring1 litet blomax
F 662F 662F 662F 662F 662 X332 Y120. (Ca 8 l jord - 4 dl floterat material)8 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)2 korn (Hordeum sp.)1 bröd/kubbvete (Triticum aestivo-compactum)1 cf emmer/speltvete (T. dicoccum/spelta)ca 39 cerealia indet (fragment)1 daggkåpa (Alchemilla vulgaris)1 familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae sp.) (cf Silene)1 hasselnötsskal (Corylus avellana)
1 familjen halvgräs (Cyperaceae) (distigm.)3 familjen halvgräs (Cyperaceae spp.) (tristigm.)1 cf. ärtfamiljen (Fabaceae)1 cf. smultron (Fragaria vesca)1 pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida)5 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)18 en (Juniperus communis) (frön)31 en (J. communis) (barrfragment)2 st Picea abies, gran (barrfragment)10 gräsfamiljen (Poaceae spp.)4 fingerört (Potentilla sp.)17 grönknavel (Scleranthus annuus)2 cf. våtarv (Stellaria media)1 cf lingon/blåbär (Vaccinium vitis idaea/myrtillus)1 fältveronika (Veronica cf arvensis)
F 663F 663F 663F 663F 663 X331 Y 118. En del av materialet var utplockat.(Ca 2l jord - 1 dl floterat material)7 cerealia indet (fragment)1 hasselnötsskal Corylus avellana)1 pipdån/toppdån (Galeopsis tetrahit/bifida)1 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)4 en (Juniperus communis) (frön)5 en (J. communis) (barrfragment)
F 664F 664F 664F 664F 664 X331 Y121. (Ca 5 l jord - ca 3 dl floteratmaterial)6 skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare)3 cf. korn (Hordeum sp.)ca. 6 cerealia indet. (fragment)5 en (Juniperus communis) (frön)2 en (J. communis) (barrfragment)4 cf. gräsfamiljen (Poaceae spp.)1 grönknavel (Scleranthus annuus)1 fältveronika (Veronica cf. arvense)1 styvmorsviol (Viola cf. tricolor)
F 665F 665F 665F 665F 665 X332 Y 121. (Ca 5 liter jord, ca 3 dl floteratmaterial)1 havre (Avena sp.)1 cf. korn (Hordeum sp.)1 emmer/speltvete (Triticum dicoccum/spelta)5 cerealia indet.2 daggkåpa (Alchemilla vulgaris)2 familjen ärtväxter (Fabaceae sp.)8 linmåra (Galium spurium ssp. spurium)13 en (Juniperus communis) (frön samt del av bär)25 en (J. communis) (barrfragment)6 gräsfamiljen (Poaceae spp.)4 fingerört (Potentilla sp.)2 bergssyra (Rumex acetosella)19 grönknavel (Scleranthus annuus)1 lingon/blåbär (Vaccinium vitis idaea/myrtillus)
7878787878 ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• HanssonHanssonHanssonHanssonHansson
EG
Väx
tart
erPr
ovnu
mm
er:
5001)
6441)
6561)
6571)
6591)
6601)
6611,
2)66
21,2)
6631,
2)66
42)66
52)T
otal
tO
dlad
e vä
xter
1H
avre
(Ave
na s
p.)
11
1K
orn
(Hor
deum
vul
gare
)11
919
86
531
cf. K
orn
(Hor
deum
sp.
)2
22
31
101
Vet
e (T
riti
cum
aes
tivu
m s
.l.)
11
13
1E
mm
er/s
pelt
vete
(T. d
icoc
cum
/spe
lta)
14
21
19
1cf
. em
mer
/spe
ltve
te (c
f. T
. dic
occu
m/s
pelt
a)1
22
51
Cer
ealia
inde
t.2
914
1939
76
510
1T
otal
t ant
al o
dlad
e vä
xter
03
126
324
4451
715
818
2
Vild
a vä
xter
4D
aggk
åpa
(Alc
hem
illa
vulg
aris
)1
23
5Fa
milj
en n
ejlik
växt
er (C
aryo
phyl
lace
ae)
11
3, 5
Has
sel (
Cor
ylus
ave
llana
)1
11
14
4Fa
milj
en h
alvg
räs
(Cyp
erac
eae)
54
95
Fam
iljen
ärt
växt
er (F
abac
eae)
12
33
Smul
tron
(Fra
gari
a ve
sca)
11
2Pi
pdån
/top
pdån
(Gal
eops
is te
trah
it/b
ifid
a)1
12
2L
inm
åra
(Gal
ium
spu
rium
ssp
. spu
rium
)5
18
142
cf. L
inm
åra
(G. s
puri
um s
sp. s
puri
um)
11
3, 5
En
(Jun
iper
us c
omm
unis
), fr
ön7
11
518
45
1354
(bar
rfra
gmen
t)(1
)(3
1)(5
)(2
)(2
5)(6
4)5
Gra
n (P
icea
abi
es) (
barr
frag
men
t)(2
)(2
)5
Grä
s fa
milj
en (P
oace
ae)
104
620
4Fi
nger
ört (
Pot
enti
lla s
p.)
44
84
Ber
gssy
ra (R
umex
ace
tose
lla)
22
2G
rönk
nave
l (Sc
lera
nthu
s an
nuus
)1
171
1938
2V
åtar
v (S
tella
ria
med
ia)
22
3,5
Lin
gon/
blåb
är (V
acci
nium
vit
is id
aea/
myr
tillu
s)1
12
2,4
Fält
vetr
onik
a (V
eron
ica
cf. a
rven
sis)
11
22,
4St
yvm
orsv
iol (
Vio
la c
f. t
rico
lor)
11
Tot
alt a
ntal
frön
/fru
kter
i va
rje
prov
110
128
325
5715
219
2990
415
1) V
äxtr
este
r so
m p
lock
ats
ut v
id v
atte
nsål
lnin
g2)
Flo
tera
t pro
v
TTTT T abe
ll 5:
2.ab
ell 5
:2.
abel
l 5:2
.ab
ell 5
:2.
abel
l 5:2
. Fos
sila
väx
treste
r i G
ullh
ögen
. Eko
logi
ska
och
funk
tione
lla g
rupp
er(E
G):
1. O
dlad
e vä
xter
, 2. Å
ker-
ogrä
s, ru
dera
ter,
växt
er fr
ån st
örd
mar
k oc
h str
ände
r, 3.
Insa
mla
de b
är o
ch n
ötte
r, 4.
Äng
sväx
ter,
5. Ö
vrig
a
HanssonHanssonHanssonHanssonHansson ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• 7979797979
Fig. 5:1. Koordinatrutor med fyndnummer, grå koordinatrutor markerar jordprov för växtmakrofossilanalys. C =fynd av cerealier. Cadritning: Gunilla Eriksson med modifiering av Kjell Persson.
Fig. 5:2.Grönknavel(Scleranthusannuus). Längd ca 2mm. SEM-foto: Ann-Marie Hansson
Fig. 5:3 Linmåra(Galium spuriumssp. spurium) Längdca 1,5 mm. SEM-foto: Ann-MarieHansson
Fig. 5:4 (höger). Fördelning av fossila växter iGullhögen, Odensala grav A8 och i Vendlas högefter ekologiska grupper.Ekologiska grupper = EG,1. Odlade växter2. Åkerogräs, växter från störd mark och stränder3. Insamlade växter4. Ängs- och fuktmarksväxter5. Övriga
8080808080 ••••• bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5bilaga 5 ••••• HanssonHanssonHanssonHanssonHansson
Fig. 5:5. Vete (Triticum aestivum s.l.). a) dorsal vy, b) ventral vy, c) storleksförhållande för de tre påträffadekärnorna från Gullhögen.
FnrFnrFnrFnrFnr LängdLängdLängdLängdLängd BreddBreddBreddBreddBredd HöjdHöjdHöjdHöjdHöjd L/B-indexL/B-indexL/B-indexL/B-indexL/B-index659 4,1 2,8 2,3 1,46660 3,8 2,5 2,2 1,52662 3,1 2,0 1,9 1,55
aaaaa cccccbbbbb
HenricsonHenricsonHenricsonHenricsonHenricson ••••• bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6 ••••• 8181818181
En cirkusbägare samt ytterligare två glas,möjligen härrörande från gruppen Schlangenfädenglasfrån Vackerberga, Husby-Långhundra sn, Uppland
Lars G. Henricson
I det starkt brandskadade inventariet från grav Bpåträffades enligt författaren veterligt det förstaexemplaret av en s.k. cirkusbägare av glas, typJesendorff (Eggers 209) (Lund Hansen 1987, s.74ff), funnet i Sverige. Gruppen representerar enbemålad och en omålad variant. En tredje merasällsynt variant, med graverade figurativa orna-ment och inskriptioner (Goethert-Polaschek 1977,s. Taf. 37), har ännu inte återfunnits i Skandinavien(jfr Lund Hansen 1987, s. 74ff). Ytterligare sanno-likt två glasbägare har påträffats i graven.
Exemplaret (E 209) från Vackerberga är kraftigtfragmenterat och med svåra brandskador (fynd-foto 24–25). Lämningarna torde dock vara till-räckliga för en rimligt säker identifiering. På gla-sets yta finns bemålad figurativ ornamentik i färg-skalan blå, gråvit och med svartgrå konturer ochlinjer, motivet kan dock här inte identifieras.Intressant är färgkomponentens kraftiga tjocklek,i vissa partier mellan ½ och 1 mm, vilket delvis kanbero på brandskadan.
Traditionen att bemåla glas i emaljteknik komatt utvecklas till större omfattning under 200-taletssenare del. Tekniken torde ha introducerats i Väst-europa av österifrån immigrerande hantverkare.De östliga produkterna, ibland även med guld-ornamentik, sannolikt från verkstäder i Egypten/Syrien, kan visa bilder ur grekisk mytologi, t. ex.den egyptiska guden Osiris med inskription:”Drick och må väl”. Även djur- eller vegetativaornament är vanliga. Föregångare kan även sökas icypriotiska verkstäder under det andra århundra-det.
Cirkusglasen är dock ännu de enda emalj-bemålade glasen från perioden som kunnat doku-menteras från skandinaviska fynd under perioden(13 st danska samt fem glas utan bemålad orna-mentik) (jfr Lund Hansen 1973, omslagsbild;Lund Hansen 1987, s. 76, 208f, Karte 73).
Tillverkningen i väst sträcker sig in i det tredjeårhundradets tredje fjärdedel. Även om de flesta,och bäst bevarade kunnat återfinnas norr om limes(Danmark och norra Tyskland) anses de vara till-verkade i Rhenlandet. Merparten av dessa låga
öppna skålar i relativt färglöst glas har bemålatsmed polykromt färgstarka, starkt narrativt och il-lusoriskt tecknade bilder från amfiteatrarnas kam-per mellan gladiatorer och vilda djur. Dessa glastorde representera en höjdpunkt i den romerskaglaskonstens polykromt figurativa bildkonst. Endatering för cirkusglasen till period C1b (210/20–250/60 e.Kr.), med tyngdpunkt i dess senare del ärrelevant för dansk gravkontext (Lund Hansen1987, s. 30, 74).
Graven från Vackerberga innehåller lämningarefter ytterligare två glas. Trots ett relativt stort an-tal fragment från dessa återstår inga skärvor sommed säkerhet kan identifieras. Likheten är dockslående med glaslämningarna från en grav vidGödåker (SHM 15368:1; två glas) (Almgren &Ohlsson 1916, s. 82f; Ekholm 1934, s. 21; LundHansen 1987, s. 443). Vackerbergaglasen karaktä-riseras såväl som gödåkerglasen av kraftigt hop-smälta klumpar med tydliga stråk av vita opakaofta långsmala trådliknande inslag i massan, somhär tolkas vara spår efter på ytan ursprungligopakvit trådornamentik (fyndfoto 21–23). Avgödåkerglasen är ett mörkare, ljust olivgrönt igrundmassan (ca 30 fragm.=186,4 g) ett ljusare,ljust grönt (ca 70 fragm.=112,9 g). Båda gravarnainnehåller glas med dessa karaktäristika, även deopakt vita inslagen är identiska. Samtliga dessaglas torde ha tillverkats i Rhendalens ”Schlangen-fädenwerkstätten” under 200-tal e.Kr. De beva-rade lämningarna bör med sin kvantitativa omfatt-ning ha tillhört relativt stora och tunga glas vilketger stöd åt antagandet.
Gruppen Schlangenfädenglas (”snake glass”,Eggers 189) är ovanliga i Sverige. Välkända är hor-net från Östervarv, Varv sn, Östergötland (E 246)(Stenberger 1979, s. 391f, fig. 171; Lund Hansen1987, s. 444) och bägaren från Tuna, Badelundasn, Västmanland (Stenberger 1979, s. 394f; LundHansen 1987, s. 451). En skärva kan, med osäker-het, dokumenteras från Helgöbosättningen (Hen-ricson, sjävsyn). Från Tunagraven finns ”...ytterli-gare ett eller möjligen två glaskärl, varom någramycket små bitar bär vittnesbörd” (Stenberger1979, s. 395).
8282828282 ••••• bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6bilaga 6 ••••• HenricsonHenricsonHenricsonHenricsonHenricson
Gruppen schlangenfädenglas, som de kan iden-tifieras i västeuropeiska museisamlingar represen-terar en kategori senromerska glas med en närmastobegränsad omfattning i formens, ornamentikensoch funktionens omfattning. Samtliga binds sam-man i en gemensam kulturyttring genom sin poly-kroma, kraftiga, opaka och ibland ”pärlade” tråd-ornamentik, som ofta läggs i en upprepad grund-form ”Kölner Schnörkel” (Follman-Schultz 1992,s. 57). Även icke färgad ornamentik är vanlig.
I dessa verkstäder kunde tillverkas föremål san-nolikt till kompletta serviser: kannor, upplägg-ningsfat, flaskor eller mera anspråkslösabägarformer. Ett ”Meisterstück” från Römisch-Germanische Museum i Köln, en platt rund flaskapå fot med två hänklor och med röd, gul, blå ochvit trådornamentik, anses vara oöverträffad i sittornamentala uttryck (Hellenkemper 1988, s. 6,Abb s. 7). En av museets kanske mest spektakuläraföremål från dessa verkstäder torde vara ett parsandalformade varmvattenflaskor (att fylla medvarmt vatten – för att trä på fötterna föresänggåendet) med blå, vit och ofärgad ”pärlad”trådornamentik (jfr Tait 1991, s. 84).
Redan den ornamentala variationen hos skan-dinaviska fynd beskriver den polykromttrådornerade produktionens enorma variabilitetoch omfattning.
Gruppen glas med schlangenfädenornamentikintroduceras i det andra århundradets senare del,majoriteten kan dateras till det tredje århundradet,stilen fortsätter dock med kontinuitet även i detfjärde. Dess kulturhistoriska och stilistiska ur-sprung kan sökas i samtida monokrom ornamen-tik från Syrien/Palestina (Tait 1991, s. 84).
Båda de här aktuella glasformerna anses varatillverkade i Rhendalens verkstäder, möjligen iKöln (Lund Hansen 1987, s. 70, 76, 160;Fremersdorf 1967, s. 17; Tait 1991, s. 84ff). Intres-sant är här att glasen från Östervarv och Tuna bådahar påtagliga inslag av både opakt blå/turkosblå(”kornblumenblauen”) och opakt vit/gråvit tråd iornamentiken. Glasen från Gödåker ochVackerberga saknar blå inslag, och bildar här enseparat grupp för Mälarregionen, relaterat tillöstervarvs- och tunaglasen.
Ekholm har behandlat gödåkerglasen i sam-band övriga nordiska schlangenfädenglas, men harutryckt osäkerhet gällande dess kultur- och grupp-tillhörighet (Ekholm 1958, s. 26). Samma tvek-samhet måste gälla för klassificeringen avlämningarna från Vackerberga. Glas med endastvit trådornamentik har inte kunnat återfinnas i lit-teraturen, samtliga dessa fyra svenska glas måsteges en alternativ samtida tillhörighet. Likheterna idessa båda lämningar av glas torde ha en gemen-
sam kulturhistorisk beröringspunkt.Vackerbergagraven kan trots svårigheten med
identifieringen av sitt starkt destruerade inventa-rium sälla sig till en grupp högkvalitativagravläggningar med romerska glas, relaterat tilljämförande dansk och svensk erfarenhet. I danskgravkontext kan E 209 (polykromt bemålade) (tiodaterade gravar) bindas till kombinationer medandra glaskärl som sannolikt tillverkats i Köln (tregravar) (Lund Hansen 1987, s. 76). Två av dessahar polykrom trådornamentik. I sex gravar finnssilverföremål dokumenterade, guldföremål (arm-eller fingerring/-ar) återfinns i sex gravar.
Graven från Östra Varv har en rik vapen-uppsättning, medan kvinnograven från Tuna i sinmångfald av silver- och guldföremål ”… i rikedomknappast äger sin motsvarighet i Norden fråndenna tid…” (Stenberger 1979, s. 391ff).
ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserAlmgren, O. & Ohlsson, E. 1916. Ett uppländskt
gravfält med romerska kärl. Fornvännen 11, s.77–103.
Ekholm, G. 1934. Romerska Vinskopor och Kärlav Hemmoortyp i skandinaviska fynd. Upp-lands Fornminnesförenings Tidskrift 45.Uppsala.
Ekholm, G. 1958. Westeuropäische Gläser inSkandinavien während der späten Kaiser- undfrühen Merowingerzeit. Acta Archaeologica29. Köpenhamn.
Follmann-Schulz, A.-B. 1992. Die römischenGläser im Rheinischen Landesmuseum Bonn.
Fremersdorf , F. 1967. Die römischen Gläser mitSchliff, Bemalung und Goldauflagen aus Köln.Die Dänkmäler des römischen Köln VIII. Köln.
Goethert-Polaschek, K. 1977. Katalog derrömischen Gläser des Rheinischen Landes-museums Trier. Trier Grabungen und Forsch-ungen, Band IX. Mainz am Rhein.
Hellenkemper, H. 1988. Glas der Caesaren.Römisch-Germanische Museum, Köln 1988.
Lund Hansen, U. 1973. Glas fra danske oldtids-fund. København.
Lund Hansen, U. 1987. Römischer Import imNorden. Nordiske Fortidsminder, Serie B. Bind10. København.
Stenberger, M. 1965. Tuna i Badelunda. A gravein central Sweden with Roman vessels. ActaArchaeologica 27, s. 1–21.
Stenberger, M. 1979. Det forntida Sverige.Stockholm.
Tait, H. (red.) 1991. Five Thousand Years ofGlass. London.
LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• 8383838383
Benmaterialet från Gullhögen består av två i tidoch rum väl avgränsade fyndenheter. Alla gravarnautgörs av kremeringar. De äldsta gravarna daterasfrån år noll till yngre romersk järnålder och består isin tur av två samlingar av brända ben som skiljersig åt både vad gäller fragmenteringsgrad, benensfärg och gravgodsets sammansättning i övrigt. Denyngsta graven som daterar sig till vikingatid, bestårav tre lerkärl med innehåll av brända ben. Denosteologiska analysen visar att två personer blivitbisatta i dessa lerkärl. För den arkeologiska utred-ningen och tolkningen av gravkonstruktion, arte-fakter och datering hänvisas till redovisningen ihuvudrapporten.
GravarGravarGravarGravarGravarna från äldre järna från äldre järna från äldre järna från äldre järna från äldre järnåldernåldernåldernåldernålderGravanläggningarna utgjordes dels av en sten-packning med större block och mindre stenar delsav en mindre förhöjning norr om denna där det lågen koncentration av brända ben, sammanlagt ca4200 mycket små fragment med en sammanlagdvikt av ca 240 g. Här hittades också 2.6 g obrändadjurtänder. Över och mellan stenarna i den storastenpackningen tillvaratogs en andra benkon-centration som innehöll drygt 1800 fragment meden vikt av ca 590 g. En fyndenhet med 98 brändabenfragment vägande ca 20 g ligger på gränsenmellan dessa båda benkoncentrationer.
Figur 7:1 visar stenpackningens utbredning ochbenkoncentrationernas placering. Tabell 7:1 redo-visar benmaterialets fördelning i antal fragmentoch vikt i gram över gravkonstruktionen.
De över stenpackningen spridda benen kallas ifortsättningen för A, benkoncentrationen i norrkallas B och fyndet på gränsen mellan A och B förA–B.
Brandgrav ABrandgrav ABrandgrav ABrandgrav ABrandgrav ATill Brandgrav A har förts alla benfragment somlåg utspridda över stenpackningen, fyndnummer24-354 i Appendix 7:1. Enda undantaget är A-Bsom är fyndnummer 135 och ligger på gränsen
Osteologisk analys av benmaterialet från Gullhögen, RAÄ 30,Husby-Långhundra socken, Uppland.
Rita Larje, Naturhistoriska riksmuseet, 9 januari 1996
mellan A och B. Två fyndenheter (24 och 48) med 1resp. 2 obestämbara brända benfragment liggerförhållandevis långt utanför stenpackningen (fig.7:1). Fynd 314, obrända fragment av hästtand,förs till Grav B.
Ben av människaBen av människaBen av människaBen av människaBen av människaI benmaterialet har identifierats 189 fragment avmänniska från samtliga delar av kroppen (tabell7:2). Den övervägande delen av fragmenten kom-mer från skalltaket. Detaljuppgifter rörande deidentifierade fragmenten finns i Appendix 7:1.(Med ‘skalltak’ avses fragment från kranietaketmedan ‘kranium, övriga delar’ avser skallbasenoch ansiktet med undantag av käkarna.)
Benen är väl förbrända och beige till färgen.
KönTrots ett stort antal identifierade fragment finnsdet få ben med kriterier som kan ligga till grund förbedömning av den dödes kön. Ett fragment frånstora ischiasbukten på bäckenet utgör visserligeninbuktningens botten men är för liten för att tillåtaen uppskattning av dess vinkel.
ÅlderDet finns endast två skallfragment med rester avsutur. I det ena fallet är suturen helt sluten och detandra fallet har en sutur under sammanväxningsprängts i den inre kompakta delen. Även omsutursammanväxningen i kraniet är en mindre braåldersindikator är den ofta det enda som står till-buds när det gäller brända ben. Av övriga skall-fragment har en del (38 %) sprängts sönder i detmellanliggande spongiösa skiktet (diploë) så att re-sultatet har blivit fragment som består av antingenden yttre eller den inre kompakta delen av skallta-ket. Sådan påverkan på kraniets platta ben genomkremering kan man se på unga individer och påmycket gamla (Gejvall 1948). Samtliga fragmentdär tvärsnittet har kunnat studeras har en upp-byggnad som visar lika tjocka kompakta yttre respinre skikt och ett mellanskikt av diploë som utgören tredjedel av skalltakets totala tjocklek vilket ta-
8484848484 ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• LarjeLarjeLarjeLarjeLarje
lar för att det rör sig om en ung vuxen person(Sigvallius 1994).
En försiktig tolkning skulle vara att placera dendöde i åldersintervallet Adultus (18-44 år). Av-gränsningen av åldersintervallen följer den som an-vänds av Sjövold (1978).
DjurbenDjurbenDjurbenDjurbenDjurbenBland de brända benen ingår även fyra identifie-rade djurbensfragment. Det rör sig om delar fråntvå mellanhandsben, ett mellanfotsben och frånskaftdelen av ett lårben, samtliga från får eller get.
FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDen genomsnittliga vikten för de fragment somidentifierats till människa är 1.33 g, fragmenten avfår är relativt stora (3.05 g i genomsnittsvikt) ochden obestämbara fraktionen har en genomsnittligfragmentvikt på 0.3 g. Den genomsnittliga viktenför hela materialet är 0.32 g per fragment vilketkan jämföras med 0.06 g för Brandgrav B (tabell7:1). I A är alltså de brända benen mindre starktfragmenterade än i B och det återspeglar sig ocksåtydligt i att ett större antal postkraniala skelett-element finns representerade i listan över identifie-rade benfragment.
Sammanfattning: Den döde var en vuxen personoch på hans/hennes likbål har man offrat ett får el-ler åtminstone delar av ett. Både lårben och arm-bågsben hör hemma i köttrika delar av djur-kroppen. De brända benen har krossats innan deströddes ut över gravläggningens stenpackning.
Brandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav BBrandgrav B utgörs av den benkoncentration somlåg norr om stenpackningen, fyndnummer 358–667 i Appendix 7:1. Fem fyndenheter (430, 460,488, 512 och 619) ligger långt från ben-koncentrationen men har ändå räknats höra tillbrandgrav B, liksom fyndenhet 314.
Ben av människaBen av människaBen av människaBen av människaBen av människaBenkoncentration B består av de brända och välkrossade benresterna efter en människa. 85 frag-ment från människa har identifierats (tabell 7:3)och av dessa var inte mindre är 81 bitar från skall-taket. En liten del av en tandrot finns också. Fråndet postkraniala skelettet har endast identifieratsfragment från ett skulderblad och ett lårben samtett fragment från vänster höftled på bäckenet. Somframgår av tabell 7:1 utgörs benfynden av mycketsmå fragment och därför har man störst möjlighetatt känna igen skalltaksfragment medan övriga de-lar av skelettet förvandlats till icke identifierbartbenkross.
Benen i Grav B är mestadels vita till färgen.Appendix 7:1 innehåller detaljerade uppgifter
om de identifierade fragmenten.
KönDet finns inga identifierade fragment som kan liggatill grund för en könsbedömning.
ÅlderFem skalltaksfragment har bevarade suturer ochdessa är öppna. 8% av skalltaksfragmenten harspruckit i diploë. De få fragment där förhållandetmellan yttre och inre kompakt skikt och mellanlig-gande diploë kunnat studeras visar att de tre skik-ten är lika tjocka. Den sammantagna bedöm-ningen kan befoga att den döde placeras i ålders-intervallet Adultus (18–44 år).
DjurbenDjurbenDjurbenDjurbenDjurbenI det brända benmaterialet ingår också fyra klo-fragment av björn och detta brukar tolkas som atten björnfäll använts att svepa den döde i. Ett femtedjurbensfragment utgörs av en liten bit horn somdock inte kunnat artbestämmas. Inga andra spårav brända djurben finns.
Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenTill benkoncentration B hör även tre fynd avobrända djurtänder. I den södra marginalen (fig.7:1) låg emaljfragment av en hästtand och mer cen-tralt emaljfragment av troligen ett får. I det senarefallet rör det sig om 7 mycket små fragment. Dettredje fyndet (F 430) utgörs också av obrändaemaljfragment av djurtand/tänder. Det är 43mycket små fragment som på anatomiska grunderendast kan bestämmas till får/get eller nöt. Dessatandrester kommer från ett område långt utanförB:s östra marginal (fig. 7:1).
FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDen genomsnittliga fragmentvikten för de identi-fierade fragmenten av människa ligger på ca 0.33 gmedan den icke bestämbara fraktionen i genom-snitt bara väger 0.05 g per fragment (tabell 7:1).Den genomsnittliga fragmentvikten för hela ben-materialet från Brandgrav B är bara 0.05 g. Storadelar av materialet har vattensållats på laborato-rium vilket naturligtvis bidragit till det högafragmentantalet. Det torrsållade materialet har engenomsnittlig fragmentvikt på 0.064 g medan devattensållade fragmenten i snitt väger 0.046 g, enskillnad på mindre än 0.02 g. Även med hänsyntagen till sållningsförfarandet framstår Grav B somavvikande från grav A beträffande fragmenterings-grad.
Sammanfattning: Den döde som var en vuxen
LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• 8585858585
person har kremerats liggande på eller svept i enbjörnfäll. De brända benen har krossats före depo-sition inom en några m² stor yta. Obrända tänder(men inga andra obrända ben) av häst och får/getoch möjligen också nöt ingår i begravningen. Så-dana tänder är inte ovanliga fynd i brandgravarmen innebörden är ännu dold för oss. HuruvidaF430 (tand av får/get eller nöt) verkligen hör tillbrandgraven förblir en öppen fråga.
A–B, FA–B, FA–B, FA–B, FA–B, F 135135135135135F 135 består av sammanlagt 98 benfragment meden vikt av ca 20 g. De fördelar sig på 7 identifieradeskalltaksfragment av människa, en lös lårbens-epifys av får samt 90 obestämbara fragment. An-ledningen till att detta fynd redovisas separat ärsvårigheten att föra det till rätt kremering. Det lig-ger på gränsen mellan A och B. Av tabell 7:1 fram-går att man på grund av fragmenteringsgrad förbestämbara fragment av människa kanske skulleföra materialet till B medan förekomsten av ettbränt fårben bättre stämmer överens med A.
Graven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidGraven från vikingatidDe vikingatida benfynden består av brända ochobrända fragment. Benen från gravbålet/bålen lågsamlade i tre keramikkärl (gravurnor). En mindredel ben tillvaratogs vid utgrävningen i sålljordenomedelbart utanför kärlen. I kärl nr II (F195) harfyndmaterialet tillvaratagits i fyra lager och i kärlnr III (F201) i två lager.Genomgående gäller att fragmentstorleken starktvarierar. Mycket stora benbitar finns (men ingahela brända ben) omväxlande med ett oräkneligtantal mycket små fragment. Det stora antal mycketsmå benfragment som inte kunnat bestämmas tillbenslag har inte räknats utan bara vägts. Det rörsig om tusentals minimala fragment. (Innehållet igravurnorna har tillvaratagits i laboratorium.) Be-nen är mycket sköra och särskilt de spongiösa de-larna faller lätt sönder. Även förbränningsgradensom den kan utläsas ur de brända benens färg skif-tar. De brända benen uppvisar alla färgvarianterfrån vitt över beige och brunt till svart, alltså frånväl förbränt till förkolnat.
Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Keramikkärl I, F 174Benmaterialet (ca 250 g) kommer dels från kärlet,dels från sålljorden utanför kärlet. Samtliga ben ärväl förbrända, beigevita till färgen och sköra, utomnågra få små obestämbara rörbensfragment där in-sidan endast är förkolnad (svart). Med hänsyn tillbenmaterialets enhetliga utseende och att sam-
mansättningen av benslag i sålljorden komplette-rar benslagen i kärlet kan man sluta sig till att dessabenrester härrör från samma individ.
AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatKärl I innehåller resterna av en människa. Fråninnehållet i kärlet har identifierats ett skalltaks-fragment och delar av kotor, korsben och bäcken.De identifierbara benen från sålljorden utanförkärlet uppvisade likartad sammansättning av ben-slag; skalltak, kotor, korsben och bäckenfragment– men här återfanns också delar av lårben, skenbenoch skulderblad (tabell 7:4). Från sålljorden härrörockså två djurbensfragment. Det är två rörbens-bitar som tyvärr inte går att bestämma varken tillbenslag eller art.
KönHöger och vänster bäckenben kring stora ischias-bukten (incisura ischiadica major) har identifie-rats. Det vänstersidiga fragmentet uppvisar en gan-ska öppen vinkel (ca 90°) vilket skulle indikera attdet rör sig om en kvinna.
ÅlderKotkropparna visar inga åldersförändringar ellerförslitningsskador varken i bröst- eller länd-regionen. Korsbenet representeras av delar av detvå översta kotelementen. De fem kotelementensom utgör korsbenet växer samman med börjannerifrån. Sammanväxningen börjar i 20-årsåldernmed start i de ringformade kotbrosken (Bass1971). De identifierade översta kotelementen visaringa spår av sammanväxning. Kraniefragmentenär tunna. Fragment från skalltaket (os occipitale,os temporale och os parietale) har öppna suturer.Både utseendet på kotkropparna och de öppnasuturerna samverkar till en placering av denna in-divid i åldersgruppen Adultus (18–44 år).Sammanväxningsgraden i korsbenet pekar motJuvenilis (10–24 år). Jag gör bedömningen att detrör sig om en person på gränsen mellan Juvenilisoch Adultus.
Sammanfattning: Kärl nr I innehöll de brändabenresterna av en ung kvinna.
Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Keramikkärl II, F 195Denna urna innehöll ca 1.100 g brända ben och ca30 g obrända fågelben. Till detta kommerca 6 g brända ben från sålljorden utanför kärlet.Urnans innehåll har grävts ut i fyra lager och analy-sen har därför också gjorts lager för lager. Samtligalager innehöll både brända och obrända ben-fragment. Förbränningsgraden, avspeglad i ben-fragmentens färg, varierar från fullständig till
8686868686 ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• LarjeLarjeLarjeLarjeLarje
ofullständig/förkolnad.
AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatBrända benBrända benBrända benBrända benBrända benBland de brända benfragmenten har människa,häst, hund, får/get och nöt identifierats. Fördel-ningen av bestämbara fragment i de olika lagrenframgår av tabell 7:5.
MänniskaSammanlagt 22 fragment med en sammanlagd viktav ca 170 g har identifierats till människa. Av tabell7:6 framgår att fragmenten i huvudsak utgörs avdelar från bäckenregionen och de nedre extremite-terna. Den övre delen av kroppen representeras avenstaka fragment från överarm och strålben ochskallen av fyra fragment. Ett vänstersidigt bäcken-fragment från lager 2 är stort (största längd ca 10cm) och omfattar del av acetabulum, incisuraischiadica major och del av ledytan mot korsbenet.Incisuren uppvisar en något spetsigare vinkel änmotsvarande fragment i Kärl I. Fåran (Sulcuspreauricularis) längs kanten mot korsbenet sak-nas.
Kraniefragmenten utgörs av två bitar från skall-taket varav det ena (från os frontale) har en öppensutur. Ansiktsskelettet finns bevarat i höger okbåge(os zygomaticum) och höger processus frontalis påos maxillare (d v s näsans yttre begränsning motögonhålan).
KönEftersom könskaraktärerna i skelettet uppträdermed överlappning och man måste välja antingenkvinna eller man är könsbedömning utifrånkremerade benrester ofta ett vanskligt företag. I dethär fallet finns alltför lite av ischiasbukten bevaratför att ge en entydig bedömning av dess utseende,endast att den i jämförelse med fragmentet i Kärl Iär mer U-formad. Sulcus preauricularis är inte ut-bildad. På grund av dessa fakta blir bedömningenatt dessa brända fragment utgör resterna av enman.
ÅlderLiksom för skelettet i Kärl I saknas förslitnings-skador och åldersbetingade förändringar. Utseen-det talar för att det rör sig om en ung vuxen(Adultus 18–44 år) person och någon närmare ål-dersbestämning än så går inte att få fram ur ben-fragmentens yttre morfologi.
Brända djurbenBrända djurbenBrända djurbenBrända djurbenBrända djurbenSom framgår av tabell 7:5 finns häst, hund, nöt ochen småbovid, troligen får representerade i Kärl II.
HästTabell 7:7 visar att fragment av hästben finns isamtliga lager i kärlet. Tabellen visar också att de24 identifierade fragmenten kommer från samtligahästens kroppsdelar vilket talar för att hästen lagtshel på bålet.
HundAv tabell 7:8 framgår att också en hund lagts hel påbålet. De flesta kroppsregioner finns represente-rade i de 23 identifierade fragmenten. Noteras kandock att ben från tassarna saknas. Hundben åter-fanns i samtliga fyra lager i kärlet. Inget talar för attdet finns mer är en kremerad hund.
NötNötboskap representeras av 8 benfragment somfördelar sig på de tre övre lagren i kärlet (tabell7:9). Endast vissa delar av djurkroppen ingår. Denproximala delen av ett armbågsben och den distaladelen av ett lårben har öppna ytor mot ledändarna(epifyserna). Dessa ledändar växer samman medsina resp skaft när djuret är mellan 3½ och 4 år (Sil-ver 1969). Djuret som offrades var alltså yngre än3½ år. De identifierade kroppsdelarna motsvararstyckningsdelarna framlägg och baklägg och dettaskulle kunna tolkas som att vissa köttrika delar avett ungnöt lagts på bålet men inte hela djuret.
Får/getI materialet finns 3 fragment som kommer från fåreller get (tabell 7:10). Två av fragmenten kommerfrån skallen. Det tredje fragmentet är från den dis-tala delen av ett överarmben och motsvararstyckningsdelen framlägg.
Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenÖverst i kärl II låg rester av tamhöns. Mindre ving-ben och tåben hade rasat ned mellan de brända bensom fyllde kärlet och hönsben har identifierats frånsamtliga lager i kärlet.
Ett stort antal hela och fragmenterade hönsbenkunde identifieras till benslag (tabell 7:11). Mångaav skelettdelarna var också mätbara och som fram-går av tabell 7:12 skiljer sig storleken på vänsteroch höger sidas ben. Mätningar på ett jämförelse-material visar att skillnaden mellan höger och vän-ster sida normalt ligger i storleksordningen några10-dels mm.
Hönsbenen i kärl II har en storleksskillnad påmellan 1.1 och 3.5 mm och denna skillnad kanknappast förklaras som en höger/vänster asymme-tri. Konsekvensen av detta antagande blir att det ikärl II finns benrester från två individer, i detta falltvå tuppar. Det finns i materialet en vänstersidig hel
LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• 8787878787
tars med sporre och en högersidig lös, men mindresporre. En egendomlighet i sammanhanget är attav den större tuppen endast vänstersidiga fragmentoch av den mindre endast högersidiga delar haråterfunnits. Delar från det axiala skelettet kommerfrån en enda individ. Noteras ska också att ingaskallben återfunnits.
Fynd av obrända hönsben i brandgravar är inteovanligt. Ett fint exempel finns från Järvafältet ivästra Stockholm där man hittat en grav från tidigvikingatid med ett lerkärl med brända ben somhade en hel, obränd tupp som lock. I brandgrava-rna på Järvafältet finns flera fynd både av obrändaeller lätt svedda höns och enstaka obrända djurbeneller tänder. Tänder av nöt, får och svin tycks härförekomma under hela järnåldern medan häst-tänder tycks vara begränsade till den senare delenav järnåldern (Sigvallius 1994).
Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Keramikkärl III, F 201Kärl III innehåller brända ben av både människaoch djur. Benmaterialet väger totalt ca 333 g. Kär-let har grävts ut i två lager. Förbränningsgraden va-rierar från fullständig till förkolnad.
AnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAnalysresultatAv tabell 7:13 framgår att människa, häst ochhund identifierats i Kärl III.
MänniskaSju fragment har identifierats från kranium, rygg-rad, korsben och lårben (tabell 7:14).
Häst18 identifierade fragment av häst fördelar sig överhela djurkroppen (tabell 7:15).
HundFrån hund har identifierats 6 benfragment, mesta-dels från bakbenen (tabell 7:16).
Kärl III innehåller benmaterial från samma kreme-ring som Kärl II. Någon överlappning eller dubble-ring vad gäller förekomst av skelettelement somskulle tyda på samtida kremering av mer än enmänniska har inte kunnat beläggas. Istället kom-pletterar fragment av såväl människa som djur var-andra. Identifierbara fragment saknas i kärl III avnöt och får vilket inte är förvånansvärt med tankepå det låga fragmentantal med vilka dessa djur ärrepresenterade i kärl II; 8 resp 3.
Sammanfattande tolkning av benfynden i kärl IIoch III: Benresterna från likbålet över en ung manoch de djur eller delar av djur han fick med sig somgåva har placerats i två lerkärl. Som lock över detena kärlet har man lagt delar av två obrända tup-par.
Gullhögen i Husby-Långhundra socken i Upp-land visade sig dölja de bisatta resterna efter fyrapersoner. Samtliga hade blivit kremerade.
I högens botten fanns två gravar från romerskjärnålder. Den ena graven (A) tillhörde en ungvuxen person på vars bål man även lagt åtminstonenågra köttrika delar av får. De krossade ben-resterna hade strötts ut över en väl tilltagen sten-packning. Den andra graven tillhörde också en ungvuxen person som kremerats inlindad i en björn-fäll. Benresterna hade krossats till mycket småfragment som strötts ut över en mindre markyta.Graven innehöll även obrända djurtänder (häst,får/get, och ev nöt).
Under vikingatid har man åter använt den gamlagravplatsen och då bisatt de kremerade benen aven ung man, hans häst och hund samt resterna efteroffrade delar av nöt och får/get. Som effektfulltlock har man placerat ett par nyslaktade tuppar.Bålresterna fick inte plats i en kruka utan man fickta två stycken. Det finns också en tredje urna i gra-ven och den gömmer de kremerade benen av enung kvinna.
ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserBass, W.M. 1971. Human Osteology: A
Laboratory and Field Manual of the HumanSkeleton. Second Edition. Colombia.
von den Driesch, A. 1976. A Guide to themeasurement of Animal Bones fromArchaeological Sites. Cambridge, Mass.
Gejvall, N.-G. 1948. Bestämning av de brändabenen från gravarna i Horn. i Sahlstrand, K.E.& N.-G. Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken iHorns socken, Västergötland. Stockholm.
Sigvallius, B. 1994: Funeral Pyres. Iron AgeCremations in North Spånga. Theses andPapers in Osteology 1. Stockholm University.
Silver, I.A. 1969. The Ageing of Domestic Animalsin D.R. Brothwell & E. Higgs eds., Science inArchaeology, London.
Sjøvold, T. 1978. Inference concerning the agedistribution of skeletal populations and someconsequenses for palaedemography. Anthrop.Közl. 22.
8888888888 ••••• bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7bilaga 7 ••••• LarjeLarjeLarjeLarjeLarje
Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1.Figur 7:1. Stenpackningens utbredning och benkoncentrationernas placering.
Tabell 7:1. GULLHÖGEN. Benmaterialet från äldre järnålder. .. Benfyndens fördelning på koncentrationer. Antal, vikt i g samt genomsnittlig fragmentvikt. .. A= benfynd spridda över stenpackningen. .. B= benkoncentrationen i norr. .. A-B= fynd på gränsen mellan A och B Brända ben Människa Djur . Obest . Totalt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt antal vikt, g medelvikt A 189 251.2 1.33 4 12.2 3.05 1645 285.7 0.2 1838 549.1 0.3 B 85 28.2 0.33 5 4.2 0.84 4099 209.8 0.05 4189 242.2 0.06 A-B 7 3.1 0.44 1 2.7 90 15.0 0.17 98 20.8 0.21 Obrända ben Djur antal vikt, g medelvikt A 63 2.6 0.04
Larje • bilaga 7 • 89
Tab
ell 7
:2.
Bra
ndgr
av A
. Brä
nda
ben
av m
änni
ska
Ben
slag
anta
l Sk
allta
k
105
Kra
nium
, övr
iga
dela
r
9 Ö
verk
äke
1
Und
erkä
ke
1
Kot
or
27
Rev
ben
7
Öve
rarm
9
A
rmbå
gsbe
n
3
St
rålb
en
1
Bäc
ken
3
Lårb
en
8
Sken
ben
1
0 V
adbe
n
2
M
ella
nfot
sben
1
Häl
ben
2
Su
mm
a
189
vikt
251
.2 g
T
abel
l 7:3
. B
rand
grav
B. B
ränd
a be
n av
män
nisk
a.
Ben
slag
An
tal
Skal
ltak
81
Ta
nd
1
Skul
derb
lad
1
Lå
rben
1
Bäc
ken
1
Su
mm
a
85
vi
kt 2
8.2
g T
abel
l 7:4
. F
174,
kär
l I. B
ränd
a be
n av
män
nisk
a.
BE
NSL
AG
I
kär
let
I så
lljor
den
Skal
ltak
1
9
Brö
stko
ta
1
2
Länd
kota
2
3 O
best
kot
a
3
8 K
orsb
en
1
1
Skul
derb
lad
1
Bäc
ken
3
6
Lårb
en p
rox
1
"
skaf
t/dis
t
2 V
adbe
n pr
ox
1
Ant
al fr
agm
11
3
4 Su
mm
a 4
5 V
ikt,
g
4
4.6
7
1.5
Sum
ma
116.
1 T
otal
vik
t oid
enti
fier
ade
frag
men
t
138.
2 g
Tab
ell 7
:5.
F 19
5, k
ärl I
I. A
ntal
och
vik
t av
de b
ränd
a be
nfra
gmen
ten
för
varj
e
lage
r oc
h fö
rdel
ade
på m
änni
ska
och
före
kom
man
de d
jura
rter
. A
RT
Lag
er 1
L
ager
2
Lag
er 3
L
ager
4
Sum
ma
n v
ikt,g
n
vik
t,g
n v
ikt,g
n
vik
t,g
n v
ikt,g
M
änni
ska
3
21.3
5
70
.7
6
41.
2 8
36
.2
22
169.
4 H
äst
7
81
.2
7
84.6
5
140
.9
5
37.3
24
34
4.0
Hun
d
3
6.1
8
32
.1
9
11.
8 3
3
.6
23
53.
6 Få
r/ge
t
1
1.0
2
5.3
3
6.3
N
öt
1
11
.8
3
12.8
4
2
2.2
8
46.
8 Su
mm
a
1
4 1
20.4
2
3 20
0.2
25
217
.1
1
8
82.
4
80
620.
1 O
best
75.
4
156
.1
1
54.3
96
.6
482
.4
Tot
alt 1
102.
5 g
+ 6
.1 g
från
sållj
ord
Tab
ell 7
:6.
Kär
l II,
F 19
5. B
ränd
a be
n av
män
nisk
a B
EN
SLA
G
Lag
er 1
L
ager
2
Lag
er 3
L
ager
4
Skal
ltak
2 K
rani
um, ö
vrig
t
2 Lä
ndko
ta
1
Obe
st k
ota
1
1 Ö
vera
rm p
rox
1 St
rålb
en sk
aft
1 B
äcke
n
2
2 Lå
rben
pro
x
2
skaf
t 1
1
dist
1
1
Sken
ben
skaf
t
1
Vad
ben
skaf
t
1
Fotro
tsbe
n
1
Ant
al fr
agm
3
5
6
8
Sum
ma
22
Vik
t,g
21
.3
70
.7
41
.2
36
.2
Sum
ma
169.
4
90 • bilaga 7 • Larje
Tab
ell 7
:7.
Kär
l II,
F 19
5. B
ränd
a be
n av
häs
t B
EN
SLA
G
L
ager
1
Lag
er 2
L
ager
3
Lag
er 4
K
rani
um, v
änst
er
1 K
rani
um
1
H
alsk
ota
1
Länd
kota
2 Sv
ansk
ota
1
Obe
st. k
ota
1
2
Öve
rarm
, ska
ft, h
öger
1 Ö
vera
rm, d
ist
1
Arm
bågs
ben,
prox
, vä
nste
r
1 M
ella
nhan
dsbe
n,pr
ox
1
Mel
lanh
ands
ben,
skaf
t
1 K
orsb
enet
, vän
ster
1
Sken
ben,
skaf
t 1
Sken
ben,
skaf
t +
dist
al d
el, v
änst
er
1 Sp
rång
ben,
vän
ster
1
Häl
ben,
vän
ster
1
Mel
lanf
otsb
en,
prox
, vän
ster
1 O
best
. mel
lanf
otsb
en 1
1 2:
a tå
bene
t
1
1 A
ntal
frag
men
t 7
7
5
5
Sum
ma
24
Vik
t, g
81.2
84.
6
11.
8
37.
3 Su
mm
a 21
4.9
Tab
ell 7
:8.
Kär
l II,
F 19
5. B
ränd
a be
n av
hun
d B
EN
SLA
G
L
ager
1
Lag
er 2
L
ager
3
Lag
er 4
K
rani
um, h
öger
1
Öve
rkäk
e
1 U
nder
käke
1
1 Tä
nder
2
1 H
alsk
ota
1
1
2
Brö
stko
ta
2
1
Länd
kota
1
1 O
best
. kot
a
1 K
orsb
en
1
Strå
lben
, ska
ft
1 A
rmbå
gsbe
n, sk
aft
1 Lå
rben
, pro
x, v
änst
er 1
Lå
rben
, pro
x
1
1 A
ntal
frag
men
t 3
8
9
3
Sum
ma
23
Vik
t, g
6.1
2.
1
11.8
3.6
Sum
ma
53.6
Tab
ell 7
:9.
Kär
l II,
F 19
5. B
ränd
a be
n av
nöt
B
EN
SLA
G
L
ager
1
Lag
er 2
L
ager
3
O
best
. kot
or
2
K
orsb
enet
2
Arm
bågs
ben,
pro
x
1
Lå
rben
, dis
t
1
1
K
näsk
ål, v
änst
er
1
Ant
al fr
agm
ent
1
3
4
Sum
ma
8
Vik
t, g
11.8
12.8
22.2
Su
mm
a 4
6.8
Tab
ell 7
:10.
Kär
l II,
F 19
5. B
ränd
a be
n av
får/
get
BE
NSL
AG
Lag
er 3
Lag
er 4
H
ornk
vick
e
1
K
rani
um, h
öger
1
Ö
vera
rm, d
ist,
höge
r 1
A
ntal
frag
men
t 1
2
Sum
ma
3
Vik
t, g
1.0
5
.3
Su
mm
a 6
.3
Larje • bilaga 7 • 91
Tab
ell 7
:11.
Kär
l II,
F 19
5. O
brän
da b
en a
v ta
mhö
ns
BE
NSL
AG
Lag
er 1
L
ager
2
Lag
er 3
L
ager
4
Hal
skot
or
5
Svan
skot
or
5
Obe
st. k
otor
1 Py
gost
yl
1
Rev
ben
7
1
Brö
stbe
n
7 K
orpb
enet
, hög
er
1
1 N
ycke
lben
1 Sk
ulde
rbla
d, v
änst
er
1 Ö
vera
rm, v
änst
er
1 Ö
vera
rm, h
öger
1
Strå
lben
, pro
x +
skaf
t, vä
nste
r
1 A
rmbå
gsbe
n, v
änst
er 1
H
andr
otsb
en
1
1
1
2
Car
pom
etac
arpu
s, vä
nste
r
1 B
äcke
n
5 Lå
rben
, pro
x +
skaf
t, vä
nste
r
1 Lå
rben
, pro
x
1 Lå
rben
, dis
t
1 Ti
biot
arsu
s, vä
nste
r 1
Tibi
otar
sus,
höge
r 1
Vad
ben,
pro
x +
skaf
t, vä
nste
r
1 V
adbe
n, p
rox
1
Tars
, vän
ster
1 Ta
rs, h
öger
3 1:
a vi
ngfa
lang
, hög
er 1
3:
e vi
ngfa
lang
1
1
1:a
tåfa
lang
2
2
3
2 2:
a tå
fala
ng
1
3:e
tåfa
lang
2 Se
sam
ben
1
Ben
ringa
r frå
n
lufts
trupe
n
2
1 A
ntal
frag
men
t 58
7
6
5 Su
mm
a 76
V
ikt,
g
25
.0
0.
7
0.5
0.
5 Su
mm
a 26
.7
Tota
l vik
t oid
ent.
2
.5
>0
.5
>
0.5
>0
.5
Tab
ell 7
:12.
M
ätba
ra b
en a
v ta
mhö
ns
Måt
t enl
igt v
on d
en D
ries
ch (1
976)
i m
m
GL
G
reat
est l
engt
h
Bp
Bre
adth
of t
he p
roxi
mal
end
B
d G
reat
est b
read
th o
f the
dis
tal e
nd
Sc
Sm
alle
st b
read
th o
f the
cor
pus
Dd
Gre
ates
t dep
th o
f the
dis
tal e
nd
D
id
Gre
ates
t dia
gona
l of t
he d
ista
l end
D
p G
reat
est d
epth
of t
he p
roxi
mal
end
L
m
Med
ial l
engt
h D
ip
Gre
ates
t dia
gona
l of t
he p
roxi
mal
end
Ö
VE
RA
RM
V
änst
er
Hög
er
GL
69.6
66.5
B
p
19.3
16.9
B
d
14.7
-
Sc
6.5
- A
RM
BÅ
GSB
EN
Vän
ster
G
L
68
.6
Did
9.2
B
p
8.7
Sc
4.5
C
AR
POM
ET
AC
AR
PUS
V
änst
er
GL
38.0
B
p
11.1
D
id
7
.9
1:a
VIN
GFA
LA
NG
EN
G
L
13
.7
LÅ
RB
EN
V
änst
er
Hög
er
GL
76.6
-
B
p
13.3
11.0
B
d
14.7
12.2
Sc
6.7
-
D
d
10.9
9.8
Dp
9
.1
7.
3
L
m
71
.9
-
TIB
IOT
AR
SUS
Vän
ster
H
öger
G
L
-
10
7.3
Bd
-
1
0.1
Dip
18.6
15.
8 T
AR
SOM
ET
AT
AR
SUS
V
änst
er
GL
77.5
B
p
12.0
B
d
11.9
Sc
6.9
92 • bilaga 7 • Larje
Tab
ell 7
:13.
K
ärl I
II, F
201
. Ant
al o
ch v
ikt a
v de
brä
nda
benf
ragm
ente
n fö
r va
rje
la
ger
och
förd
elad
e på
män
nisk
a oc
h fö
reko
mm
ande
dju
rart
er.
AR
T
L
ager
1
L
ager
2
Su
mm
a
n
vi
kt, g
n
vikt
, g
n
vi
kt, g
M
änni
ska
4
17.
1
3
1.
1
7
18.
2 H
äst
14
8
4.0
4
2
2.7
18
10
6.7
Hun
d
1
0
.6
5
2
5.7
6
2
6.3
Sum
ma
19
101.
7
12
49.
5
31
151.
2 O
best
74.7
107.
9
182
.6
Tot
alt
333,
8 g
Tab
ell 7
:14.
Kär
l III
, F 2
01. B
ränd
a be
n av
män
nisk
a B
EN
SLA
G
L
ager
1
Lag
er 2
Sk
allta
k
1 O
best
kot
or
1
3
Kor
sben
1 Lå
rben
, dis
t
1 A
ntal
frag
men
t 4
3
Su
mm
a 7
V
ikt,
g
1
7.1
1.
1
Sum
ma
18.2
T
abel
l 7:1
5. K
ärl I
II, F
201
. Brä
nda
ben
av h
äst
BE
NSL
AG
Lag
er 1
L
ager
2
Kra
nium
5
3 U
nder
käke
1 A
tlask
otan
2 A
xisk
otan
1 St
rålb
en, s
kaft
1
Arm
bågs
ben,
pro
x,
väns
ter
1
Han
drot
sben
1 Sk
enbe
n, p
rox
1
Sken
ben,
skaf
t 1
Fotro
tsbe
n
1 A
ntal
frag
men
t
14
4
Sum
ma
18
V
ikt,
g
8
4.0
2
2.7
Su
mm
a 1
06.7
Tab
ell 7
:16.
Kär
l III
, F 2
01. B
ränd
a be
n av
hun
d B
EN
SLA
G
L
ager
1
Lag
er 2
Ö
verk
äke
1
1
Obe
st k
ota
1
Lårb
en, p
rox
+ sk
aft,
väns
ter
1
Sken
ben,
pro
x
1 Sk
enbe
n, sk
aft
1 A
ntal
frag
men
t 1
5
Su
mm
a
6
Vik
t, g
0.6
25
.7
Su
mm
a 2
6.3
Larje • bilaga 7 • 93
Appendix 7:1 GULLHÖGEN, RAÄ 30, Husby-Långhundra sn, Uppland Osteologisk analys av benmaterialet från äldre järnålder. A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
F 24 1 0.9 312.60 126.50 26.58
F 25 skalltak 2 5.3 318.55 122.86 26.87 kotkropp 1 överarm 1 skaft 10 3.2
F 26 skalltak 3 0.6 2 spruckna i diploë 319.08 123.99 26.82 24 4.5
F 28 7 0.5 315.12 124.15 26.95
F 29 1 0.2 316.80 123.39 27.03
F 30 bröstkota 1 0.9 315.27 122.16 26.93 1 0.4
F 31 skalltak 12 30.3 1 öppen sutur, 1 sluten sutur 318 122 26.86 kranium 1 höger okben kranium 1 vänster okben, processus temporalis bröstkota 1 överarm 1 skaft bäcken 1 incisura ischiadica major skenben 1 distal ledyta 38 34.4
F 32 skalltak. 1 3.0 tinningbenet, linea temp. inferior 318- 121- 27.24 319 122 mellanhandsben Ovis 1 3.9 skaft 23 5.4
F 44 skalltak 43 91.0 6 öppna suturer, 12 spruckna i diploë 320 Ö-V profil kranium 1 höger kilben kranium 3 tinningbenet, pars petrosa underkäke 1 höger kondyl
bröstkota 3 ländkota 1 obest kota 2 revben 7 överarm 1 höger, distal del överarm 1 höger proximal del överarm 1 distal del armbågsben 1 proximal del, olecranon lårben 1 skaft lårben 2 höger trochanter major skenben 1 höger, skaft skenben 1 skaft vadben 1 skaft bäcken 1 vänster tuber ischiadicum bäcken 1 vänster, facies sacropelvina 689 112.0
F 48 2 0.7 314.84 126.04 26.99
F 49 1 0.6 317 124 26.99
F 50 1 0.1 319 122 26.99
F 94 skalltak 4 5.1 319.54 122.10 27.23 överarm 1 skaft 9 1.5
F 96 skenben 1 1.5 skaft 319.45 122.63 27.01 3 0.1
F 97 5 1.5 319.30 122.36 26.95
F 98 skalltak 1 4.1 tunn diploë 319.26 122.58 26.98 halskota 1 kotkropp skenben 1 skaft, margo anterior 19 2.9
F 99 4 6.8 319.37 122.92 26.95
F 106 1 1.4 318,69 120.66 27.02
F 107 3 0.3 318.46 120.93 27.00
F 108 10 0.4 318.48 120.19 26.92
94 • bilaga 7 • Larje
A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
F 109 4 0.1 317.5 122.6 26.83
F 110 5 1.1 319.22 120.48 26.97
F 117 1 1.3 319.29 120.19 26.99
F 118 strålben 1 4.4 höger, omr f tuberositas radii 319.86 122.52 26.83 +-5 +-5 3 0.8
F 119 skalltak 10 24.0 5 spruckna i diploë 319.50 122.10 27.18 överkäke 1 proc. frontalis +-5 +-5 halskota 1 obest kota 1 överarm 1 skaft armbågsben 1 proximal del armbågsben 1 höger, proximal del, olecranon lårben 1 skaft lårben 1 höger, distal del, condylus lateralis skenben 1 skaft, median vadben 1 skaft strålben Ovis 1 7.2 skaft mellanfotsben 1 skaft 263 39.0
F 120 skalltak 1 0.2 sprucket i diploë 318.82 120.55 26.97 3 1.0
F 122 4 0.6 317.75 120.38 26.85
F 123 5 0.7 318.93 120.30 26.93
F124 lårben 1 29.7 skaft 318.30 120.00 26.83 skenben 2 skaft, samma ben, margo anterior hälben 1 vänster, facies articularis cuboidea hälben 1 facies articularis talaris media 29 8.6
F 126 1 0.3 319.25 123.14 26.83
F 128 skenben 1 3.5 skaft,bit med margo anterior 319.01 123.02 26.82
F 129 skalltak 1 4.0 os parietale vid angulus mastoideus 316.95 122.88 26.76 ländkota 1 från processus articularis posterior +-5 överarm 1 skaft 24 6.1
F 130 skalltak 6 7.5 5 spruckna i diploë 316.20 123.55 26.70 kranium 1 tinningben, pars petrosa +-10 skenben 1 skaft 94 20.6
F 132 skalltak 2 1.6 1 sprucket i diploë 315.67 123.31 26.64 kranium 1 tinningbenet +-5 36 4.6
F 133b skalltak 9 3.6 6 spruckna i diploë 315.90 123.65 26.66 58 10.1 +-10 +-10
F 134 mellanfotsben 1 0.2 distal del 315.55 123.44 26.67 16 3.0 +-10 +-10
F 135 skalltak 7 3.1 1 sprucket i diploë 326.48 123.97 26.70 lårben Ovis 1 2.7 vänster, proximal ledkula, lös epifys 90 15.0
F 136 skalltak 1 1.9 318.77 120.00 26.63 bröstkota 1 +-10 +-10 lårben 1 distal del, condylus lateralis 25 5.7
F 137 3 0.1 317.91 120.36 26.78
F 141 5 0.3 318.7 120.08 26.57 +-10 +-10
F 142 9 0.5 318.0 124.15 26.67
F 149 1 >0.1 315.05 118.77 26.53
F 150 2 2.2 316.60 119.50 26.29
F 153 7 0.9 315.80 122.70 26.28
F 154a 14 2.0 323.35 123.40 26.47 +-10 +-20
F 155 10 0.7 323.42 124.40 26.42
Larje • bilaga 7 • 95
A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
F 156a 3 2.7 324.23 123.96 26.41
F 157 3 0.4 324.50 124.45 26.45
F 158 6 0.6 323.06 120.05 26.32 +-15 +-15
F 159 skalltak 1 2.6 322.80 121.05 26.58 lårben 1 skaft +-10 +-10 mellanhandsben Ovis 1 1.1 skaft 6 1.0
F 161a 1 0.2 324.95 124.41 26.51
F 169 1 >0.1 315.20 118.00 26.08
F 176 ländkota 2 11.6 319.70 122.00 26.31 obest kota 1 ledutskott +-3 +-2 obest kota 8 överarm 1 skaft 13 7.6
F 178 4 0.6 + 1 ornerat fragment 319.15 122.08 26.35
F 197 4 >0.1 319.25 123.5 26.15
F 198 2 0.1 318.15 123.36 26.15
F 202 3 0.9 319.40 121.0 26.99 +-5 +-10
F 301 revben av kattstorlek 1 0.2 obränt, 322.15 117.68 27.37
F 307 skalltak 4 12.2 1 sprucket i diploë 321.40 116.88 26.77 kranium 1 höger nackben, vid protuberantia halskota 1 obest kota 1 63 15.0
F 310 1 >0.1 321.75 117.89 26.87
F 312 8 1.2 321.8 115.61 26.81
F 313 4 1.1 321.8 115.61 26.81
F 314 tand Equus 13 1.3 obrända-delvis brända emaljfragment 327.8 122.28 26.61 två större, 11 mindre fragment
F 328 3 0.2 318.5 121.3 26.05
F 330 8 0.6 317.6 124.50 26.16
F 331 skalltak 2 1.0 1 sprucket i diploë 315.54 124.61 26.12 7 0.5
F 334 10 1.4 316.35 116.30 25.97
F 335 3 0.2 316.50 124.65 26.11
F 336 1 0.1 316.25 124.43 26.13
F 337 1 0.1 324.18 123.50 25.88
F 338 2 >0.1 323.63 123.85 25.86
F 340 1 0.1 322.45 117.25 25.99
F 341 1 0.2 323.0 117.20 25.94
F 344 1 0.1 321.4 117.4 25.96
F 347 2 0.1 321.24 118.45 25.90
F 349 skalltak 2 0.5 321.15 116.75 25.94
F 350 3 0.2 321.1 116.65 25.93
F 352 2 >0.1 ∅ 2 m 321 117.5 25.87
F 354 4 0.1 320.2 116.9 25.91
F 358 skalltak 2 0.6 327.50 122.15 25.70 1 0.1
F 364 1 0.2 328.30 122.68 25.50
F 365 1 0.5 328.70 122.40 25.31
F 366 9 0.8 328.95 122.05 25.33
F 402:1 skalltak 8 3.7 331.0 123.5 25.66
96 • bilaga 7 • Larje
A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
80 11.7 F 402:2 skalltak 5 2.1 " 237 15.8
F 430 tand Ovis eller Bos 43 1.0 obrända emaljfragment 330.55 127.05 26.42
F 432 3 0.8 329.2 122.3 26.84
F 435 skalltak 4 0.5 1 med öppen sutur ∅ 20 cm 331.2 122.0 26.77 +-10 +-10 65 2.3
F 442 skalltak 12 2.7 ∅ 1 m 330 122.5 ≈ 25.85 115 6.8
F 443 3 0.5 330.05 123.10 25.85
F 447 klofalang Ursus arctos 1 1.1 330.45 122.7 25.79 64 3.9
F 448 54 5.0 331.6 122.1 25.86
F 451 37 0.8 vattensållat ∅ 30 cm 330.5 121.35 25.79- 25.87
F 459 5 0.6 332.5 122.0 25.76 +-30 +-20
F 460 skalltak 2 0.6 1 sprucket i diploë 332.8 125.0 25.64 horn 1 1.1 3 0.8
F 463 58 3.1 330.6 121.7 25.81- 25.89
F 464 skalltak 2 0.2 332.0 122.5 25.85 27 2.2 +-20 +-20
F 466 1 0.5 331.5 121.4 26.62
F 471 1 >0.1 332.0 123.55 25.68
F 472 skalltak 1 0.3 öppen sutur vattensållat 330.6 121.7 25.81-
25.89 147 6.2
F 473 8 0.1 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 25.89
F 474 skalltak 1 0.3 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 48 0.9 25.89
F 475 26 0.5 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 25.89
F 476 skalltak 1 0.2 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 70 7.6 25.89
F 477 skalltak 1 0.1 vattensållat 330.6 121.7 25.81- 15 0.2 25.89
F 478 24 0.4 vattensållat 330.75 122.30 25.83
F 479:1 skalltak 1 0.7 os frontale med öppen sutur vattensållat 329.6- 121.5- 25.89- 330.5 121.95 25.79 172 7.8 F 479:2 skalltak 2 0.4 klofalang Ursus arctos 1 0.2 206 7 9
F 484 skalltak 7 2.9 1 med öppen sutur SÖ m² 331.0 121.0 25.54- nackbenet 1 25.66 56 5.5
F 485 11 2.0 330.4 122.0 25.56- +-30 +-30 25.96
F 486 skalltak 2 1.4 330.4 122.0 25.56- 5 0.1 +-30 +-30 25.96
F 487 7 0.3 SÖ m² 332.0 122.0 .≈ 25.85
F 488 skalltak 4 0.1 335.2 121.0 25.50
F 489 skalltak 3 0.6 1 med öppen sutur vattensållat SÖ m² 329.0 122.0 ≈ 25.85 143 3.9
Larje • bilaga 7 • 97
A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
F 490 28 0.8 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 491 60 2.3 vattensållat SÖ m² 330.0 123.0 ≈ 25.85
F 492 skalltak 1 0.1 vattensållat 331-0- 121.3- 25.80- 57 3.2 330.7 121.35 25.88
F 493 4 0.5 vattensållat SÖ m² 331.0 123.0 25.64- 25.74
F 494 42 1.3 vattensållat 331.0 123.0 25.80-
F 499 140 3.7 331.0- 121.35 25.80- 330.6 121.45 25.88
F 501 8 0.3 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85 25.88
F 502 skalltak 1 0.2 vattensållat SÖ m² 331.0 123.0 ≈ 25.85 85 2.5
F 503 skalltak 3 1.7 1 sprucket i diploë vattensållat SÖ m² 330.0 121.3 ≈ 25.85 tand 1 rotfragment 319 6.6
F 504 21 1.1 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 505 9 0.2 vattensållat SÖ m² 332.0 122.0 ≈ 25.85
F 507 11 0.4 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 508:2 11 0.3 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 509 skalltak 4 2.1 vattensållat ∅ 30 cm 330.5 122.6 25.59 skulderblad 1 342 11.7
F 512 2 0.6 ∅ 40 cm 331.65 124.9 25.46
F 513 34 0.3 330.0 122.0 25.59- 25.64
F 514 6 1.0 vattensållat SÖ m² 332.0 123.0 25.56- 25.66
F 517 8 0.1 vattensållat SÖ m² 331.0 124.0 ≈ 25.85
F 518 skalltak 5 5.2 1 sprucket i diploë vattensållat SÖ m² 331.0 124.0 ≈ 25.85 lårben 1 skaft bäcken 1 vänster, fossa acetabuli 173 7.7
F 519 56 3.6 ur profilen 330.0- 121.0 25.66- 331.0 25.86
F 520 202 7.3 ur profilen 330.0- 121.0 25.66- 331.0 25.86
F 522 4 0.5 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 523 25 1.4 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85
F 524 23 0.9 vattensållat SÖ m² 332.0 122.0 ≈ 25.85
F 525 skalltak 1 0.2 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85 30 0.7
F 526 skalltak 3 0.4 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85 91 2.9
F 527 1 >0.1 vattensållat SÖ m² 332.0 123.0 ≈ 25.85
F 528 6 0.3 vattensållat ≈ 25.85
F 529 18 0.6 vattensållat SÖ m² 331.0 122.0 ≈ 25.85
F 530 16 0.6 vattensållat SÖ m² ≈ 25.85
F 531 5 0.4 vattensållat SÖ m²
F 532 klofalang Ursus arctos 1 0.4 vattensållat SÖ m² 329.0 123.0 43 2.8
F 608 31 9.5 vattensållat 331.14 121.10 25.99 +-0.1 +-0.18
F 619 3 0.3 vattensållat 329 128 25.7
98 • bilaga 7 • Larje
A n t a l f r a g m e n t KOORD NR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y m.ö.h.
F 623 skalltak 4 0.9 brandlagerområde 331 121 - 118 11.0 vattensållat +-0.4 +-0.8
F 624 211 8.7 brandlagerområde, utbredning ca330 121 25.98 framgår av planritning vattensållat
F 645 tand Ovis? 7 0.3 obrända/eldpåverkade emaljfragm. 329.3- 121.7- -≈ 25.76 klofalang Ursus arctos 1 1.4 vattensållat 329.8 122.2 46 4.7
F 656 11 0.8 vattensållat 331 119 ≈ 25.76
F 658 17 0.3 vattensållat 330 121 ≈ 25.76
F660 28 2.0 vattensållat 330 119 ≈ 25.76
F 662 9 1.0 vattensållat 332 120 ≈ 25.76
F 664 25 3.7 vattensållat 331 120 ≈ 25.76
F 667 17 2.3 vattensållat 331 121 ≈ 25.76
Larje • bilaga 7 • 99
MillerMillerMillerMillerMiller ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• 101101101101101
Sampling for microfossil studies was carried out attwo different occasions in May 1988. At the firstoccasion samples were taken from the mound itselfand from the fields down slope, north of Gull-högen. At the second occasion a pit was dug atStoråbron and samples were cut out from the pitwall (Table 8:1).
The Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaThe Gullhögen areaFour samples from the Gullhögen area were pre-pared for siliceous microfossil analysis, and stud-ied under light transmisson microscope (LTM) andscanning electron microscope (SEM). The esti-mated abundance of different siliceous microfossilgroups along with the %-values of organic carbon(TOC) are shown in Table 8:2.
There exists an obvious similarity in the micro-fossil composition between the samples 1a and 2.
Studies of soil samples from Gullhögen, Husby-Långhundra, comparedwith top soils and sediment strata from surrounding areas
Urve Miller, Dept. of Quaternary Geology, Stockholm University, August 1994 (rev. 2003)
The rich occurrence of brackish–marine diatoms,mainly as corroded fragments, combined withabundantly occurring terrestrial diatoms, speaksin favour of the same origin of the material. It isalso of interest to notice that phytoliths are mostabundant in sample 3, i.e. the newly sawn field,and quite common also in samples 1b and 2, whilein sample 1a they are present, but not common.
A list of diatom taxa, and other siliceousmicrofossil groups, noted in the Gullhögen area,and their ecological preferences, are presented inTable 8:3.
Selected representatives of the characteristicsiliceous microfossils present in the Gullhögen ma-terial, are illustrated on SEM micrographs Figs8:1–7.
The sample 1b was also checked in its content ofpollen. There were only a few corroded pollengrains noted, why no analysis was carried out.
Table 8:1. Lithological description of soil and sediment samples, collected by U. Miller in May 1988 from theGullhögen and Storåbron areas in Husby-Långhundra.
GullhögenSample No.
1. The Mound, section I, “grass tussocks”a) “grass turf” with minerogeneous materialb) thin layer of rusty or humic material.
2. Top soil from the field down slope the mound (bad for cultivation)3. Top soil from the field down slope the mound (newly sown, good for cultivation)
StoråbronPit, dug in the depression (possibly an overgrown, small meander lake).
No. Depth(cm)
4. –10 clay gyttja or gyttja clay5. –20 “ “ “6. –30 “ “ “ with wood remains7. –40 wood, clay with wattle impressions and charcoal8. –40 clay gyttja or gyttja clay, rich in wood remains, charcoal, burnt clay and shaley stones9. –40–50 clay gyttja or gyttja clay
10. –50 “ “ “ (slightly calcareous)11. >–60 clay (calcareous)
102102102102102 ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• MillerMillerMillerMillerMiller
StoråbronStoråbronStoråbronStoråbronStoråbronEight samples from the sedimentary sequence atStoråbron were prepared for diatom analysis. Ageneral survey of the slides under a light micro-scope showed that the clay at –60 cm is barren ofmicrofossils and calcareous, possibly glacial.
The overlying gyttja clay (–50 cm) containsfragments of saltwater diatoms (Hyalodiscusscoticus, Grammatophora oceanica, Rhabdonemaarcuatum). No phytoliths were noted.
Upwards in the gyttja clay there is an increase inthe content of terrestrial diatoms, phytoliths,chrysophyte cysts and charcoal particles. Frag-ments and some whole frustules of saltwater dia-toms are present up to the uppermost sample (–10cm).
In order to indicate changes in palaeoenviron-mental conditions the sampling at Storåbronshould be complemented by denser intervals. Pref-erably a soil monolith could be cut out and studiedwith reference to several parameters, e.g. micro-morphology, sediment composition, microfossilsand plant macrofossils. Pollen and macrofossilanalysis should be carried out, along with siliceousmicrofossil studies. The stratum rich in wood re-mains and charcoal (–40 cm) should be radiocar-bon dated.
Concluding remarksConcluding remarksConcluding remarksConcluding remarksConcluding remarksThe samples studied from Gullhögen show that indry and oxidised soil the pollen grains are not pre-served, but the resistant siliceous microfossils oc-cur abundantly.
The main groups of siliceous microfossilspresent are: diatoms, phytoliths and chrysophytecysts.
Diatoms indicate the palaeoenvironmental con-ditions, which prevailed at the time of sedimentdeposition in the water (brackish–marine), or atthe soil surface after emerging from the sea (fresh-water and/or terrestrial) (Miller & Florin 1989).
Phytoliths are small particles of biogenic silica,present in plants and very common in grasses, in-cluding cereals. Their presence indicates terrestrialconditions (land use, erosion) and grass vegeta-tion, either natural or cultivated (Rovner 1971,Piperno 1988, Rapp & Mulholland 1992, Risberg& Miller 1997, Tingvall 1997).
Chrysophyte cysts are common in nutrient (Pand N) rich environments, often affected by hu-mans, but may occur in very different environmen-tal conditions (Duff & Smol 1991).
The present pioneer study was aimed as a test ofpalaeoecological methods, which could be applica-ble to oxidised soil samples. The analyses confirm
Table 8:2. Abundance (estimated) of siliceous microfossils and the organic carbon content (%TOC) in the samplesfrom the Gullhögen and Storåbron areas, Husby-Långhundra.o = well preserved, # = fragments; o/# = rare, oo/## = common, ooo/### = abundant
Sample diatoms Chrysoph. phyto- sponge TOC %brackish freshwater terreristrial cysts liths spicules–marine
Gullhögen1a ##o o# oo# – o# # 2.191b # o oo# o oo# – 3.142 ##o o o# – oo# # 1.463 #o # o# o oo## – 1.71
Storåbron4 10cm #oo oo o# oo o – 4.115 20cm #oo oo# o# o o# – 2.596 30cm #o o## o# – o – 3.477 40cm #o # # – # – 1.418 40cm #o oo# o# – oo – 3.929 40–50cm oo o o – o – 1.0710 50cm #oo o# o# – # # 0.5911 >60cm # # # – – – 0.25
MillerMillerMillerMillerMiller ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• 103103103103103
the potential of siliceous microfossils as environ-mental indicators, in conditions, where the organicmatter, e.g. pollen and plant macrofossils, is notpreserved.
AcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsAcknowledgementsSven Karlsson and Liis Miller assisted during thefield work. Britta Hörnström prepared the samplesfor diatom analysis and measured the TOC con-tent. Sven Karlsson is also responsible for the SEMmicrographs. Birgit Arrhenius and the Archaeolo-gical Research Laboratory are acknowledged forgood collaboration and valuable discussions.
ReferencesReferencesReferencesReferencesReferencesDuff, K.E. & Smol, J.P. 1991. Morphological
description and stratigraphic distributions ofthe chrysophycean stomatocysts from arecently acidified lake (Adirondack Park,N.Y.). Journal of Paleolimnology 5, pp. 73–113.
Miller, U. & Florin, M.B. 1989. Diatom Analysis.
Sample 1a 1b 2 3Diatom taxaBrackish–marineCocconeis scutellum – – + –Epithemia westermanni +++ +++ +++ +
Gomphonema exigua – – – +
Grammatophora oceanica ++ – ++ +Hyalodiscus scoticus (umbillicus) + + + –Nitzschia punctata – – + +Rhabdonema arcuatum + – – +Rhabdonema minutum + – – –Synedra tabulata + – + –
Freshwater and terrestrialAnomoeoneis brachysira – + – –Eunotia spp. + ++ – –Hantzschia amphioxys ++ ++ + +Navicula mutica + – – –Pinnularia borealis ++ ++ + –Pinnularia Majores + – – –Pinnularia spp. – ++ + +
Chrysophyceae cysts – + – +Phytoliths + ++ ++ +++Sponge spicules + – + –
Introduction to Methods and Applications. InGeology and Palaeoecology for Archaeologists(eds: T. Hackens and U. Miller). PACT 24, pp.133–157.
Piperno, D.R 1988. Phytolith Analysis. AnArchaeological and Geological Perspective.San Diego.
Rapp, G. jr & Mulholland, S. (eds) 1992.Phytolith Systematics. New York.
Risberg, J. & Miller, U. 1997. SiliceousMicrofossils in Soils, Ash Strata and Sedimentsfrom the Birka Excavation Site and its sur-roundings. In Environment and Vikings, (eds:U. Miller, H.Clarke, A-M. Hansson, B.M.Johansson, B. Ambrosiani & T. Hackens).PACT 52, pp. 261–275.
Rovner, I. 1971. Potential of opal phytoliths inpaleoecological reconstruction. QuaternaryResearch 1, pp. 343–359.
Tingvall, C. 1997. Phytolith Studies of SelectedCereals and Other Grasses. In Environmentand Vikings, (eds: U. Miller, H. Clarke, A-M.Hansson, B.M. Johansson, B. Ambrosiani & T.Hackens). PACT 52, pp. 167–172.
Table 8:3. List of diatom taxa and othersiliceous microfossils noted in the soilsamples from the Gullhögen area inHusby-Långhundra.+++ abundant, ++ common,+ rare, – not noted.
104104104104104 ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• MillerMillerMillerMillerMiller
Fig. 8:1. Grammatophora oceanica,a brackish–marine diatom species.Sample 1a.All micrographs are taken underPhilips SEM 515 at the Department ofQuaternary Research, StockholmUniversity. Magnification is shown bythe white or black bar = 10 μm.
Fig. 8:2. Phytolith and diatomfragments. Sample 1a.
Fig. 8:3. The genus Pinnularia prefersshallow freshwater and terrestrialconditions. Sample 1b.
MillerMillerMillerMillerMiller ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• 105105105105105
Fig. 8:4. Phytolith, chrysophyceanstomatocyst and diatom fragmentsindicate terrestrial conditions.Sample 1b.
Fig. 8:5. Rhabdonema arcuatum,a brackish–marine diatom speciestogether with phytoliths and diatomfragments. Sample 3.
Fig. 8:6. Phytolith together witha fragment of Epithemia westermanni,a slightly brackish water species.Sample 3.
106106106106106 ••••• bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8bilaga 8 ••••• MillerMillerMillerMillerMiller
Fig. 8:7. Chrysophycean stomatocyst,often common in nutrient rich soils.Sample 3.
Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• 107107107107107
Rapport avseende arkeologisk undersökning av stensättningengrav 3, Raä 30, Husby-Långhundra sn, Uppland
Sven Isaksson & Birgit Arrhenius
InledningInledningInledningInledningInledningDen undersökning som här avrapporteras föran-leddes av påträffandet av den stensättning som varbelägen under Gullhögen (grav A). Denna sten-sättning hade ett brandlager spritt på och omkringsjälva stenpackningen. Då grav A överlagrades avhögen bedömdes det som nödvändigt att under-söka om detta något avvikande gravskick var enmera generell sedvänja på gravfältet. Utifrån dennagrova premiss valdes graven markerad på kartan(fig. 9:1) ut. Utgrävningen ägde rum mellan den 3och 27 maj 1993. Platsledare i fält var FK SvenIsaksson.
Under vintern 1992/1993 avverkade mark-ägaren Lennart Karlsson de tallar och enar somväxte på graven och under våren utfördes en tätfosfatkartering, på ca 20 cm djup, och en noggrannavvägning av graven. Fosfatkarteringen gavfosfatmax vid x269/y140 och x271/y138 på ca120 P° samt en generell förhöjning av fosfat-halterna inom gravens begränsningar (fig. 9:2).
Undersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeUndersökningens genomförandeBeskrivning av stensättningenoch dess omedelbara omnejd
Området utgörs av en skogsbevuxen hage i vilkenutegångskor hålles. Vegetationen består framförallt av tallar och enbuskar. Undervegetationen ut-görs mestadels av gräs, mossor och allehanda örter.
Stensättningen är belägen i en svag sydsluttning,är närmast rund med en diameter av ca 10 m. Kant-kedjan utgjordes av mellan 0,5 och 1,5 m stora ste-nar, väl synliga i gravens sydöstra del. Nordost omgravens centrum fanns en oval fördjupning, ca 2 mlång och 0,7 m bred. Flera ovan jord synliga, störrestenar (1–1,5 m) fanns söder och sydväst om för-djupningen. Väster om graven gick en stig som san-nolikt var den väg som förbi Gullhögen ledde tillkyrkan. Uppenbarligen hade man utnyttjat grav 3som rastställe då vid gravens västra kant på-träffades en mängd recenta föremål, däribland enfällkniv av modell äldre (fyndfoto 35).
Grävningsarbetet
Sammanlagt kom ca 105 m2 att undersökas. Störredelen av arbetet, dvs. avtorvning och rensning, ut-fördes för hand, med spadar, skärslevar och bor-star. Lyftandet av stenpackningen utfördes dels förhand samt dels med hjälp av grävmaskin. En höjd-fix fastställdes på en jordfast sten vid x258,8/y132,8 och uppmättes till 24,78 m ö.h. Sten-sättningens högsta punkt låg på ca 25,5 m ö.h.Koordinatnätet och höjdfixen upprättades i över-ensstämmelse med tidigare undersökningarskoordinatnät och höjdfix inom gravfältet. Före av-torvning fotodokumenterades graven, både medsvart/vit film för papperskopior samt färgdia. Enprofil drogs längs yl39 mellan x262 och x275 (fig.9:3), och en längs x270,5 mellan yl30 och yl39,6(fig. 9:4). Den sistnämnda profilen upprättadesinte förrän efter avtorvning och när delar av sten-packningen lyfts bort. Då graven med sten-packningen avvägdes noggrant innan flyttningenvar det lätt att lägga tillbaka stenarna och rekon-struera graven efter att undersökningen avslutats.
Undersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatUndersökningens resultatEfter avtorvning syntes kantkedjan tydligt runthela graven, med ett avbrott i sydväst. Stenarna isjälva packningen varierade i storlek mellan 1 moch ned till knytnäves storlek, och var lagd i ett tilltvå lager. Fyllningen i graven utgjordes antingen avett grusigt siltlager med viss humus eller ett grusigtmullager. Underst fanns två typer av gulaktig mo-rän med lite eller ingen inblandning av humus. Denena var grusig och lös medan den andra var sandig-are och mer kompakt. Både mullagret ochsiltlagret uppträdde med inblandning av sot. Mul-lagret har bitvis tolkats som orginalmarkytamedan den siltiga bitvis verkar påförd. Denna tolk-ning grundar sig på att den siltiga jorden över-lagrar mullagret, vilket tydligt syns centralt i debåda profilerna (fig. 9:3–4). I profilen yl39 synstydligt att den ovan nämnda fördjupningen ärgrävd. Detta syns i det att den gulaktiga botten-
108108108108108 ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius
Tabell 9:1. Fyndlista i urval; de i texten nämnda fynden redovisas.
Fynd X Y möh Under Sakord Material Vikt (g) Mått (mm) Anmärkningarmarkytan
(m)
716 269,70 140,90 25,45 0,05 Spjutspets Järn 22,3 74×14 Bit av spets738 270,40 137,96 25,49 0,05 Obestämbar Korrosion <0,1 7 Vitaktig färg772 268,96 134,27 25,13 0,15 Spjutspets Järn 88,6 155×30 Spets med holk773 270,35 132,80 24,90 0,15 Spik/nit-huvud Järn 4,2 Ø=18775 267,86 137,66 25,42 0,10 Ten Järn 3,2 34×7 Spets av spik?777 272,86 138,59 25,47 0,10 Spik/nit-huvud Järn 1,2 Ø=18778 272,20 138,00 25,59 0,05 Obestämbar Järn? 4,0 Ø=21782 268,24 138,72 25,48 0,15 Keramik Keramik 9,1 39×28×8 1 stor + 3 små bitar783 270,63 138,95 25,31 0,20 Obestämbar Järn 1,1 Ø=15796 267,32 138,57 25,30 0,15 Spjutspets Järn 106,8 127×43 Spets med holk804 268,70 138,00 25,37 0,05 Keramik Keramik 1,4 17×13×6 5 små bitar807 268,50 137,70 25,35 0,05 Keramik Keramik 0,2 10×7×3 1 bit825 267,40 138,10 25,19 0,30 Keramik Keramik 0,8 12×10×6 1 bit834 266,86 137,78 25,22 0,20 Obestämbar Järn? 6,4 41×21×6838 272,07 141,21 25,24 0,30 Spjutspets Järn 19,0 52×19 Bit av spets849 268,35 141,30 24,93 0,55 Betselring Järn 103,0 Ø=76868 271,10 138,90 24,98 0,50 Flinta Flinta 1,8 18×15×9905 267,70 141,60 24,87 0,45 Spik/nit-huvud Järn 4,4 Ø=23
moränen överlagrar mullagret strax intill, eller när-mare bestämt söder och väster om, fördjupningen.Tre stycken tydligare mörkfärgningar dokumente-rades. En mindre var belägen ca l m söder om destora stenarna, omkring x267,5/y139,3, och cal×0,5 m stor. En större var belägen direkt norr omde stora stenarna och i anslutning tillfördjupningen. Den var belägen omkring x270/x138–140 och var ca 2,5×1,5 m stor. Den tredje lågi direkt anslutning till gravens norra kant och fort-satte dessutom utanför graven. Denna mörk-färgnings avgränsning var bitvis något diffus ochvar bitvis mycket rik på kol. Den sträckte sig norr-ut från omkring x272 och sträckte sig i öst–västligriktning mellan yl36,5 och yl42 (fig. 9:5).
FyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFyndhistorikFynden påträffades generellt väldigt ytligt (tabell1). De första kom redan under grästorven. Samt-liga metall- och keramikfynd påträffades ovanpåstenpackningen (med F849 som enda undantag)och endast enstaka brända ben i eller strax understenpackningen. Det hittades ingen direkt grav-gömma, utan de brända benen låg spridda. Störredelen hittades dock i gravens nordöstra kvadrant,kring fördjupningen och de stora stenarna. Flestben hittades i rutorna x269/y139 och x269/y140,vilket stämmer bra med ett fosfatmaximum vidx269/y140. Två spjutspetsar i fyra delar (F716,
F772, F796 och F838; fyndfoto 36–37) hittades,spridda över graven. Ytterligare järnfynd utgjor-des av tre stycken spik- eller nithuvuden (F773,F777 och F905), en ten eller bit av spik (F775) samten ring (F849), förmodligen en del av ett betsel(fyndfoto 34). Fyra stycken oformliga stycken/klumpar av metall (F738, F778, F783 och F834)hittades också, även dessa spridda över graven.Den keramik (F782, F804, F807, och F825; fynd-foto 33) som fanns i graven är av enkelt slag, menbitarna räcker inte till något kärl. De hittades väs-ter och söder om de stora stenarna inne i graven.Ett antal bitar av rödbränd lera hittades också. Enmindre bit flinta hittades också (F868), relativtdjupt ned i graven. Enstaka kolbitar och smärrekolkoncentrationer påträffades över i stort setthela ytan. Enstaka bitar av harts (F762, F794) harockså hittats. Totalt registrerades 206 fynd-nummer. Av dessa utgörs ca 30% av kol och ca55% brända ben. Resterande ca 15% utgörs i stortsett av ovan nämnda fynd.
GravgåvorGravgåvorGravgåvorGravgåvorGravgåvorSom ovan påpekas låg de brända benen och de för-historiska föremålen spridda över stensättningenmed en viss koncentration i den nordöstra delen.De brända benen kunde inte könsbedömas mentillhörde en person inom åldersintervallet Adultus(18–44 år, se Larje, bilaga 10). De två spjut-
Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• 109109109109109
spetsarna ger dock en klar antydan om att graventillhört en man.
I graven fanns också obrända ben i form av ettpar hästtänder och en fårbog. Spjutspetsarna till-hör båda Salos typ B (Salo 1962) som karakterise-ras av att holken, med fyrsidigt tvärsnitt är mycketkort och övergår direkt till bladet som är kraftigtryggat. Båda spjutspetsarna verkar avsiktlig demo-lerade med spetsen avbruten och eggarnaomböjda. En betselring med två vidhäftande småringar, ett antal oformliga järnklumpar och någrakrukskärvor från grovt gods ingick också i grav-utrustningen. Gravens datering till förromerskjärnålder ges av spjutspetsarna. Men som påpekasav Nicklasson sträcker sig det förromerskavapenskicket i Mälardalen in i period B1 (Nick-lasson 1997, s. 110). Det är därför svårt att avgöraom grav A under Gullhögen eller grav 3 är denäldsta av de undersökta gravarna. En antydan omatt grav A är äldst skulle kunna hämtas ur nivå-erna, där i varje fall röset till grav A ligger på ennågot högre nivå än stensättningen till grav 3. Sten-sättningen till grav A är också betydligt mäktigareän motsvarande i grav 3. I Svealand brukar mansom regel placera de äldsta gravarna högst upp igravbacken där man från graven har en vidsträcktutsikt.
ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserNicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. Acta
Archaeologica Lundensia 22. Lund.Salo, U. 1962. Früheisenzeitliche Lanzenspitzen
der skandinavischen Halbinsel. ActaArchaeologica XXXIII.
TTTTTekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterekniska och administrativa uppgifterLänsstyrelsens dnr och datum för beslut: 220-2899-93, 1993-04-30Tidsperiod: 1993-05-03–1993-05-27Undersökt yta: 105 m2
Personal: Följande personer deltog under mer ellermindre hela grävningen: Birgit Arrhenius, projekt-ledare, Gunilla Eriksson, arkeolog, Sven Isaksson,platsledare, Åse Johannessen, assistent, LennartKarlsson, grävare, Anita Malmius, doktorand,Lars Sundkvist, C-student, Åsa Wallin, C-student,Torbjörn Ågren, C-student.Belägenhet: Ekonomiskt kartblad 11I 5f Locksta-holm
110110110110110 ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius
Figur 9:1. Karta över gravfältet Raä 30 och angränsande lämningar. I norr Gullhögen och strax S därom grav 3 ärstensättningen som denna rapport avhandlar. Skala 1:2500.
Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• 111111111111111
Figur 9:2. Isaritmkarta över fosfatkarteringen av grav 3. Skala 1:100.
112112112112112 ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius
Figu
r 9:3
. Pro
fil x
262–
275/
y139
, sed
d frå
n ös
ter.
Skal
a 1:
50.
Figu
r 9:4
. Pro
fil x
270,
5/y1
30–1
39,6
, sed
d frå
n sö
der.
Skal
a 1:
50.
Isaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & ArrheniusIsaksson & Arrhenius ••••• bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9bilaga 9 ••••• 113113113113113
Figur 9:5. Plan över kantkedja och inre större stenar samt fynd. Skala 1:100.
Fnr
xy
m ö
.h.
mat
eria
lan
mär
knin
gfy
ndfo
to70
126
9,30
141,
7525
,31
kol,
brän
da b
en70
226
8,65
139,
3525
,50
brän
da b
en70
326
8,50
140,
0525
,50
brän
da b
en70
426
8,15
139,
4025
,47
brän
da b
en70
526
9,66
141,
7725
,32
kol
706
272,
9014
0,55
25,4
9ko
l70
727
4,15
139,
8025
,34
kol
708
268,
7814
1,17
25,4
1br
ända
ben
709
269,
1014
0,05
25,4
7br
änd
lera
710
269,
4513
9,55
25,4
0br
ända
ben
711
270,
2314
1,77
25,3
4br
ända
ben
712
267,
2714
0,21
25,3
6br
ända
ben
713
269,
3013
9,95
25,4
2br
ända
ben
714
272,
3014
0,20
25,6
1ko
l71
526
9,20
140,
8025
,46
brän
d le
ra71
626
9,70
140,
9025
,45
järn
spet
sigt
före
mål
3671
726
6,10
141,
0524
,86
kol
718
268,
9514
0,66
25,4
5br
ända
ben
719
269,
3513
9,74
25,4
4br
ända
ben
720
272,
7013
9,50
25,4
3ko
l72
126
9,60
139,
7125
,40
kol,
brän
da b
en72
226
9,20
141,
1425
,38
brän
da b
en72
326
8,30
140,
5025
,36
kol,
brän
da b
en72
426
9,45
139,
2025
,36
brän
da b
en72
526
9,50
139,
4025
,36
brän
da b
en72
626
8,00
140,
3225
,19
brän
da b
en72
726
8,30
141,
0825
,35
brän
da b
en72
827
0,10
139,
2025
,31
kol
729
269,
9014
0,00
25,3
3ko
l73
026
9,30
141,
1425
,33
brän
da b
en73
126
7,70
139,
8325
,40
brän
da b
en73
226
8,70
141,
3025
,30
brän
da b
en73
326
9,67
140,
5625
,37
brän
da b
en73
426
9,33
140,
4425
,29
brän
da b
en73
526
9,42
140,
3025
,35
brän
da b
en73
626
9,30
136,
4525
,40
kol
737
267,
8714
1,21
25,1
9br
ända
ben
738
270,
4013
7,96
25,4
9m
etal
lkr
aftig
t kor
rode
rad
klum
p73
926
9,88
140,
5225
,31
brän
da b
en74
026
9,88
140,
3725
,32
brän
da b
en74
126
9,78
140,
2325
,35
brän
da b
en74
226
9,30
137,
4025
,48
brän
da b
ensk
allb
en tr
olig
en74
326
7,40
140,
9825
,14
kol
744
271,
8013
6,20
25,4
8ko
lko
ncen
tratio
n i s
otig
jord
ca
0,15
m i
diam
eter
.74
526
9,88
140,
5025
,27
brän
da b
en74
626
9,61
140,
0225
,32
brän
da b
en74
726
9,67
140,
0025
,29
brän
da b
en74
826
8,20
137,
8525
,46
kol
749
269,
6413
9,98
25,2
6br
ända
ben
750
270,
4313
8,45
25,4
6br
ända
ben
751
272,
7413
8,93
25,4
8br
ända
ben
752
268,
1713
7,17
25,4
7br
ända
ben
753
269,
6014
0,21
25,2
2br
ända
ben
754
267,
3013
7,68
25,3
9ko
l75
527
0,35
137,
5025
,54
brän
da b
en75
627
0,30
137,
3025
,55
kol
757
267,
4813
9,52
25,3
9br
ända
ben
758
269,
0113
7,80
25,4
3ko
l75
927
1,15
138,
4025
,53
brän
da b
en76
026
7,81
135,
5025
,25
kol
761
271,
2013
8,50
25,5
0st
en"g
limm
erst
en" t
rolig
en n
atur
lig76
226
6,20
137,
0025
,28
harts
(org
)sm
ält,
fram
kom
i så
llet
763
266,
1013
7,80
25,3
4ko
l76
427
1,72
138,
3525
,57
brän
da b
en76
526
9,59
139,
1725
,35
brän
da b
en76
626
9,43
139,
7225
,16
brän
da b
en76
726
9,40
139,
4225
,35
brän
da b
en76
826
9,52
139,
4725
,25
kol,
brän
da b
en76
926
9,45
139,
8325
,30
brän
da b
en77
026
9,65
139,
5925
,35
brän
da b
en
Fnr
xy
m ö
.h.
mat
eria
lan
mär
knin
gfy
ndfo
to77
126
9,50
140,
1025
,15
brän
da b
en
772
268,
9613
4,27
25,1
3jä
rnsp
juts
pets
, väl
beva
rad
med
spe
ts o
ch h
olk.
Kry
ss-
/kor
sfor
mig
t tvä
rsni
tt.36
773
270,
2513
2,80
24,9
0jä
rnsp
ik-/n
ithuv
ud77
426
7,52
139,
3925
,24
brän
d le
ra77
526
7,86
137,
6625
,42
järn
ten
776
266,
9813
4,06
24,8
2ko
l77
727
2,86
138,
5925
,47
järn
spik
-/nith
uvud
, met
alld
etek
torn
gav
ej n
ågot
uts
lag
778
272,
2013
8,00
25,5
9ko
rr.jä
rn?
met
alld
etek
torn
gav
ej n
ågot
uts
lag
779
266,
5513
9,16
25,2
3ko
l78
026
7,36
139,
1525
,36
brän
d le
ra78
126
8,60
138,
4025
,43
kol
782
268,
2413
8,72
25,4
8ke
ram
ik33
783
270,
6313
8,95
25,3
1jä
rn78
427
0,34
138,
9025
,28
brän
da b
en78
527
2,44
138,
3025
,52
brän
da b
en78
626
8,30
138,
7025
,44
brän
d le
ra78
727
3,86
137,
0525
,39
kol
788
272,
0013
9,43
25,5
1br
ända
ben
789
272,
6013
9,23
25,4
1br
ända
ben
790
272,
8713
9,13
25,3
9ko
l79
127
1,89
134,
6625
,24
brän
da b
en79
227
2,08
139,
2525
,51
orga
nisk
klu
mp
793
271,
0514
0,18
25,4
1br
ända
ben
794
269,
8013
6,60
25,4
8ko
l har
ts?
795
270,
2013
8,20
25,4
0br
ända
ben
796
267,
3213
8,57
25,3
0jä
rnsp
juts
pets
3779
727
1,60
139,
7025
,38
brän
da b
enså
llfyn
d79
826
8,00
138,
0025
,37
brän
da b
enså
llfyn
d79
926
7,10
138,
5025
,36
kol
800
271,
1613
9,38
25,3
8br
ända
ben
801
268,
7013
7,60
25,4
2ko
l, br
ända
ben
sållf
ynd
802
272,
8613
9,72
25,3
7ob
ränd
a be
n80
326
9,10
138,
1025
,30
kol,
brän
da b
enså
llfyn
d80
426
8,70
138,
0025
,37
kera
mik
kol
sållf
ynd
805
266,
8713
8,24
25,3
3ko
l80
627
1,57
138,
3825
,50
brän
da b
en80
726
8,50
137,
7025
,35
brän
da b
en, k
eram
ik/b
r ler
aså
llfyn
d80
827
0,15
140,
3825
,28
brän
da b
en80
927
0,03
140,
4425
,24
brän
da b
enså
llfyn
d81
026
9,48
140,
4725
,32
brän
da b
enså
llfyn
d81
127
1,36
139,
4425
,21
brän
da b
en81
227
0,90
139,
9725
,21
brän
da b
en81
326
9,90
140,
0725
,15
brän
da b
en81
427
3,00
139,
0025
,31
kol
ur m
örkf
ärgn
ing
815
270,
1514
1,20
25,3
3st
en81
627
1,17
138,
5225
,40
brän
da b
en81
727
1,28
139,
5225
,17
brän
da b
en81
826
7,34
139,
5425
,09
brän
da b
en81
927
3,00
135,
7025
,40
kol
ytlig
t i to
rvla
ger
820
270,
0114
0,47
25,1
5br
ända
ben
821
268,
5013
7,30
25,3
3ko
l, br
ända
ben
sållf
ynd
822
271,
0013
8,30
25,4
0br
ända
ben
sållf
ynd
823
266,
7914
1,28
25,0
2ko
l, br
ända
ben
824
269,
3714
0,20
25,1
5br
ända
ben
sållf
ynd
825
267,
4013
8,10
25,1
9ke
ram
ik82
626
9,67
141,
8225
,25
brän
da b
en82
727
1,60
141,
9025
,22
kol
ytlig
a ko
l spr
idda
ca
0,5
m i
diam
eter
828
269,
4814
1,67
25,2
7br
ända
ben
829
269,
4014
1,90
25,2
6br
ända
ben
sållf
ynd
830
271,
3514
0,65
25,4
1st
en83
126
9,80
141,
9025
,20
brän
da b
enså
llfyn
d 0.
2-0.
3 m
i di
amet
er83
227
0,40
136,
9025
,43
orga
nisk
t, ko
lko
lat/s
mäl
t mat
eria
l i o
mrå
de c
a 0.
25 m
i di
amet
er83
327
0,00
141,
9025
,35
brän
da b
enså
llfyn
d i o
mrå
de c
a 0.
2-0.
3 m
i di
amet
er83
426
6,86
137,
7825
,22
met
all?
rost
klum
p32
835
272,
2713
8,26
25,4
6br
ända
ben
fynd
i fy
llnin
gen
836
272,
4313
8,17
25,4
5br
ända
ben
fynd
i fy
llnin
gen
837
270,
3614
1,62
25,2
2br
ända
ben
838
272,
0714
1,21
25,2
4sp
juts
pets
3783
927
0,75
141,
3425
,23
brän
da b
en
114 • bilaga 9 • Isaksson & Arrhenius
Fnr
xy
m ö
.h.
mat
eria
lan
mär
knin
gfy
ndfo
to84
026
6,70
137,
0025
,01
kol
sållf
ynd
841
268,
6013
9,50
25,4
8br
ända
ben
konc
entra
tion
ca 0
.3 m
i di
amet
er84
227
0,06
138,
4025
,31
brän
da b
en84
327
1,05
138,
6725
,33
brän
da b
en84
427
1,02
138,
4825
,46
brän
da b
en84
527
0,38
138,
4825
,22
brän
da b
en84
627
1,75
136,
1525
,23
brän
da b
en+j
ord
att s
ålla
847
270,
9313
9,73
24,9
4br
ända
ben
848
270,
4613
8,62
25,1
3br
ända
ben
+jor
d at
t sål
la84
926
8,35
141,
3024
,93
järn
ring,
till
bets
el?
vagn
?34
850
274,
3013
6,90
25,2
3ko
lyt
ligt (
rece
nt?)
om
råde
ca
0.3
m i
diam
eter
851
267,
4213
4,75
24,8
0ko
lko
ncen
tratio
n i m
orän
852
274,
0913
6,27
25,2
6br
ända
ben
ytlig
t! oc
h lå
ngt u
t i k
ante
n av
gra
ven
853a
265,
3013
5,15
24,8
3jä
rnfä
llkni
v, m
oder
n?35
853b
269,
5614
0,14
25,2
2br
ända
ben
854
269,
8013
9,75
25,2
9br
ända
ben
855
269,
5514
1,45
25,3
3br
ända
ben
856
269,
6014
1,60
25,2
6br
ända
ben
sållf
ynd
ocks
å85
727
0,30
141,
4025
,32
brän
da b
en85
826
7,66
139,
2325
,04
kol
unde
r gul
san
d oc
h st
en i
"mor
än"
859
272,
6213
7,20
25,2
6ko
lun
der s
tenl
ager
1, o
vanp
å st
en m
ed li
te jo
rd u
nder
860
267,
7013
7,90
25,0
0ko
l86
127
1,00
139,
0025
,08
brän
da b
en86
226
7,89
139,
5425
,03
kol
863
272,
7513
9,28
25,1
7ko
l86
427
0,00
140,
4525
,23
brän
da b
enin
klus
ive
sållf
ynd
865
270,
9013
8,90
24,9
7ko
l86
626
9,30
141,
6525
,24
brän
da b
en86
726
8,78
141,
3925
,14
obrä
nda
ben
bene
n lå
g i V
-form
atio
n86
827
1,10
138,
9024
,98
flint
a86
926
8,60
137,
9024
,92
lera
klum
p87
026
9,00
141,
5025
,21
brän
da b
enyt
ligt
871
270,
4813
9,60
25,0
6br
ända
ben
872
269,
5513
9,10
25,2
7br
ända
ben
873
269,
7513
9,00
25,2
7br
ända
ben
874
269,
8513
8,75
25,2
7br
ända
ben
875
270,
9013
6,80
25,2
0ko
l87
626
9,80
141,
8025
,18
kol,
brän
da b
en87
727
1,50
137,
0525
,21
kol
878
266,
8013
9,90
24,8
0ko
l87
926
8,10
141,
2525
,06
brän
da b
en88
026
9,70
139,
6125
,09
kol,
brän
da b
en88
126
9,62
139,
0525
,11
kol,
brän
da b
en88
227
9,00
140,
8725
,03
kol
i jor
den
unde
r en
sten
883
269,
3014
0,43
25,0
9br
ända
ben
i pås
en fi
nns
en li
ten
bit s
om s
nara
re ti
llhör
F88
488
426
9,42
140,
2525
,17
brän
da b
enhä
r fat
tas
en li
ten
benb
it so
m fi
nns
i F88
388
527
0,40
140,
2824
,99
brän
da b
en88
626
8,78
141,
2525
,11
obrä
nda
ben
887
270,
0014
0,38
25,1
8br
ända
ben
888
268,
9314
1,20
25,1
2br
ända
ben
889
269,
3714
0,20
25,1
2br
ända
ben
stra
x ov
anfö
r "m
orän
"89
026
9,57
140,
5425
,12
brän
da b
en89
126
9,44
140,
5025
,08
brän
da b
enin
vid
sten
892
271,
4514
1,82
25,2
0br
änd
lera
?89
326
9,10
141,
2525
,00
brän
da b
enal
ldel
es o
vanp
å m
orän
894
271,
5014
1,95
25,1
8ko
l, br
ända
ben
895
272,
7013
7,72
25,2
1br
ända
ben
896
272,
8013
8,30
25,2
0ko
l89
727
0,05
137,
3025
,22
kol
898
267,
0013
7,00
25,0
0br
änd
lera
gräv
mas
kins
fynd
899
270,
9013
9,00
24,9
0br
ända
ben
i pro
filen
900
272,
9513
7,15
25,1
0ko
l90
126
5,75
139,
1924
,72
kol
902
271,
5013
7,50
25,0
3ko
lun
der s
ten
903
268,
4013
9,00
25,0
6ko
l90
426
8,30
141,
7025
,08
brän
da b
enef
ter g
rävm
aski
nens
intå
g90
526
7,70
141,
6024
,87
järn
plat
t klu
mp,
efte
r grä
vmas
kine
ns in
tåg
906
269,
5013
8,70
25,3
0br
ända
ben
botte
nmåt
t 25.
06 s
ållfy
nd+y
tfynd
907
269,
5013
8,70
25,3
4ko
l
Isaksson & Arrhenius • bilaga 9 • 115
LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10 ••••• 117117117117117
Gravanläggningen utgjordes av en stenpackningmed större block och mindre stenar omgiven av enkantkedja. Graven dateras till tidig romersk järn-ålder. De brända benen låg spridda över helagraven, dock med en större koncentration i dennordöstra delen (Fig. 10:1). Totalt har ca 300 gbrända och ca 48 g obrända benfragment till-varatagits.
För den arkeologiska utredningen och tolk-ningen vad gäller gravkonstruktion, artefakter ochdatering hänvisas till Isaksson & Arrhenius (bilaga9) i denna publikation.
Benmaterialet har mestadels framtagits genomsållning i fält (maskstorlek 4 mm). Fynd 908 och909 kommer från material som vattensållats(maskstorlek 2 mm) på Arkeologiska forsknings-laboratoriet. tabell 10:1 visar benmaterialetsfördelning efter metod för tillvaratagande. De tvåvattensållade enheterna producerade mer ändubbelt så många benfragment som resten av grav-anläggningen, men viktsmässigt utgjorde det baraca en fjärdedel.
Ser man till antalet bestämbara fragment kanman konstatera att trots den starka fragment-eringsgraden finns det i den vattensålladefraktionen 19 som kunnat identifieras. Det mot-svarar 33% av totala antalet bestämbara fragmentfrån graven men bara ca 6% av vikten. Sex av åttatandrötter hittades vid vattensållning och som för-väntat också ett antal (11 av 33) skalltaks-fragment. Detta visar, vad som är allmänt känt, attfinare såll ökar antalet bestämbara benfragment.Det gäller för alla typer av arkeologiska ut-grävningar.
Brända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaBrända ben av människaDe brända benen kommer uteslutande från män-niska (tabell 10:2). 58 fragment har identifieratsoch de fördelar sig på nästan samtliga kroppsdelarvilket framgår av tabell 10:2. 36 fragment kommerfrån kraniet och 8 utgörs av små bitar av tand-rötter. Resterande 14 fragment härrör från detpostkraniala skelettet.
Kön
Det finns inga fragment identifierade som kan liggatill grund för en könsbedömning. Fragmenten äralltför små för att avslöja något om robusticitet.
Ålder
Fem av de 33 skalltaksfragmenten har en öppensutur. Det finns inga fragment med slutna ellersammanväxande skallsömmar men sju små skall-taksbitar (21%) har sprängts sönder i diploë. Deflesta fragment där tvärsnittet har kunnat studerashar en uppbyggnad som visar två lika tjockakompakta yttre resp inre lager och ett mellanskiktav porös benvävnad som utgör en tredjedel avskalltakets totala tjocklek. Tre små fragment upp-visar en tjockare diploë på bekostnad av det inrekompakta lagret. Sammantaget befogar detta enplacering av den döda personen i åldersintervalletAdultus (18–44 år) (Gejvall 1948, Sigvallius1994).
Obrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenObrända djurbenDe obrända skelettfragmenten kommer från hästoch får/get (tabell 10:3).
Häst
Hästen representeras av 155 fragment av minst tvåtänder. Dessa hittades nära varandra (fynd 867 och886) i östra utkanten av benkoncentrationen vidett större block (Fig. 10:1).
Får/Get
Fåret/geten representeras av fyra fragment sanno-likt från samma överarmsben (fynd 802) och liggerockså i benkoncentrationens utkant, men i dennordöstra delen av graven mellan två stora block(Fig. 10:1).
Fynd av obrända tänder och enstaka ben av djurförekommer förhållandevis ofta i järnålderns
Osteologisk analys av benmaterialet från grav 3, RAÄ 30,Husby-Långhundra socken, Uppland.
Rita Larje, Naturhistoriska riksmuseet, 9 januari 1996
118118118118118 ••••• bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10 ••••• LarjeLarjeLarjeLarjeLarje
brandgravar. Att tolka innebörden av dessa fynd ärsvårt. I 31 brandgravar av 488 på Järvafältetundersökta av Sigvallius (1994) finns det obrändatänder av häst, nöt, får/get och svin och i 20 avdessa är just tänder de enda obrända fynden avdjurkroppar.
FragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradFragmenteringsgradDe brända benen har genomgående en gråbeigefärg. Som framgår av tabell 10:1 är den genom-snittliga fragmentstorleken uttryckt i vikt för helamaterialet ca 0,13 g. Om man utesluter fynden 908och 909 som vattensållats och där fragmentantaletskattats till ca 500 resp 1000 stiger medelvikten till0,32 g. Det kan jämföras med benmaterialet iBrandgrav A från Gullhögen som på liknande sättlåg spritt över en stenpackning och också har enmedelvikt på 0.32 g för hela benmaterialet. I bådafallen har tillvaratagandet skett genom sållning ifält (maskstorlek 4 mm).
Sammanfattning: Den döde var en vuxenperson, man eller kvinna går inte att utläsa ur debrända benresterna. Obrända kraniedelar av enhäst, alternativt endast tänder, har lagts i gravenliksom ett överarmsben av får/get. Det senaremöjligen rester av en fårbog.
FragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekFragmentstorlekVid osteologiska undersökningar av brända ben ärdet önskvärt att ange benvolym, helst både för dentotala och för den identifierade resp. denoidentifierade fraktionen. Men detta låter sigibland inte göras med mindre än att man hällersamman benfragment från det otal små påsar somär resultatet av arkeologernas noggranna ut-grävning och dokumentation. Brända ben frånäldre gravundersökningar ligger ofta i en ochsamma påse medan senare undersökare registreraroch samlar in benen i mindre fyndenheter.
Den totala vikten däremot kan man komma åtutan att förstöra fördelningen på fyndenheter.Genom att räkna och väga alla fragment per art
resp. obestämbar fraktion för sig får man ettunderlag som kan användas när man vill beskrivaden fragmenteringsgrad man subjektivt kan se.
Som tidigare antytts (Larje, bilaga 7) kan man seen skillnad i fragmentstorlek mellan Grav A ochGrav B i Gullhögen. I Grav A har fragmenten enmedelvikt av 0.3 g medan medelvikten i Grav Bbara ligger på 0.06 g. Ur Appendix 7:1 får manfram att mer än 2/3 av benfragmenten i Grav B ta-gits tillvara genom vattensållning i såll med 2 mmmaskstorlek. Frågan är om detta är anledningentill den låga medelvikten. En jämförelse mellan dentorrsållade (maskstorlek 4 mm) fraktionen och denvattensållade visar att skillnaden i medelvikt är mi-nimal, mindre än 0.02 g. Skillnaden beror alltsåinte på metoden för tillvaratagandet utan det före-ligger en faktisk, påvisbar skillnad i hur benen harkrossats i Grav A och Grav B.
Hur ser då Grav 3 ut i jämförelse? Medelviktenför hela det brända benmaterialet är 0.13 g ochfaller alltså någonstans mittemellan Grav A och B.Som framgår av tabell 10:1 har ca 1500 fragmenttagits fram genom vattensållning och 729 genomtorrsållning i fält. Jämför man den torrsålladefraktionen med Grav A och B finner man enslående likhet med Grav A. I båda fallen är medel-vikten ca 0.3 g. De vattensållade fragmenten vägeri genomsnitt bara 0.04 g, t.o.m. något mindre än iGrav B. Det är uppenbart att vattensållningen i dethär fallet resulterat i en stor mängd mycket småfragment som ”drar ner” medelvikten. Slutsatsenblir att Grav 3 i fråga om fragmenteringsgrad lik-nar Grav A i Gullhögen.
ReferenserReferenserReferenserReferenserReferenserGejvall, N.-G. 1948. Bestämning av de brända
benen från gravarna i Horn. I Sahlstrand, K.E.& N.-G. Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken iHorns socken, Västergötland. Stockholm.
Sigvallius, B. 1994: Funeral Pyres. Iron AgeCremations in North Spånga. Theses andPapers in Osteology 1. Stockholm.
LarjeLarjeLarjeLarjeLarje ••••• bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10bilaga 10 ••••• 119119119119119
Figur 10:1. Benfyndens spridning över graven. ×=brända ben, •=obrända ben. Skala 1:100.
Tabell 10:1. GRAV 3. Benmaterialets fördelning efter metod för tillvaratagande. Såll 4 mm = torrsållning i fält Såll 2 mm = vattensållning i laboratorium Bestämda Obestämda Totalt antal vikt,g medelvikt antal vikt,g medelvikt antal vikt,g medelvikt
Såll 4 mm 39 43.5 1.12 690 192.1 0.28 729 235.6 0.32 Såll 2 mm 19 2.6 0.14 ca 1500 62.6 0.04 ca 1519 65.2 0.04
Totalt 58 46.1 0.79 2190 254.7 0.12 2248 300.8 0.13 Tabell 10:2. Brända ben. Identifierade fragment av människa Benslag Antal Skalltak 33 Kranium, övrigt 2 Överkäke 1 Tänder 8 Kotor 1 Överarmsben 1 Strålben 1 Lårben 3 Skenben 5 Mellanfotsben 1 1:a fingerleden 1 tå/fingerben 1 Summa 58 vikt: 43.4 g
Tabell 10:3. Obrända ben av djur. Art Benslag Antal vikt, g Häst Tand 155 45.1 Får Överarm 4 3.1
120 • bilaga 10 • Larje
Appendix 10:1 GRAV 3, RAÄ 30, Husby-Långhundra sn, Uppland Osteologisk analys
A n t a l f r a g m e n t COORD
FNR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y z
702 5 0.6 269.30 139.35 25.50
703 7 1.5 268.50 140.05 25.50
704 1 0.1 268.15 139.40 25.47
708 skenben 1 2.1 skaft 268.78 141.17 25.41
710 4 0.2 269.45 139.55 25.40
711 1 0.4 270.23 141.77 25.34
712 1 >0.1 267.27 140.21 25.36
713 2 0.9 269.30 139.95 25.42
718 1 >0.1 268.95 140.66 25.45
719 2 0.7 269.35 139.74 25.44
721 3 0.7 269.60 137.71 25.40
722 8 0.9 269.20 141.14 25.38
723 skalltak 1 >0.1 268.30 140.50 25.36
724 överarm 1 1.9 skaft 269,45 139.20 25.36 3 0.3
725 strålben 1 0.5 skaft 269.50 139.40 25.36 3 0.3
726 2 1.0 268.00 140.32 25.19
727 skalltak 1 0.4 os frontale 268.30 141.08 25.35 5 1.2
730 1 0.1 269.30 141.14 25.33
731 1 0.1 267.70 139.83 25.40
732 1 0.1 268.70 141.30 25.30
733 skalltak 1 1.0 os parietale m öppen sutur 269.67 140.56 25.37 1 0.2
734 1 0.1 269.33 140.44 25.29
735 1 0.3 269.42 140.30 25.35
737 1 >0.1 267.87 141.21 25.19
739 1 >0.1 269.88 140.52 25.31
740 1 0.1 269.88 140.37 25.32
741 1 >0.1 269.78 140.23 25.35
742 skalltak 1 0.2 269,30 137.40 25.48
743 skalltak 1 0.1 267.40 140.98 25.14
745 skenben 1 3.3 269.88 140.50 25.27 2 1.3
746 1 0.3 269.61 140.02 25.32
747 skalltak 4 2.5 ett fragm. med öppen sutur 269.67 140.00 25.29 14 2.3
749 6 1.3 269.64 139.98 25.26
750 1 0.1 270.43 138.45 25.46
751 2 0.4 272.74 138.93 25.48
752 1 0.1 268.17 137.17 25.47
753 12 5.3 269.60 140.21 25.22
755 2 >0.1 270.35 137.50 25.54
757 skalltak 2 0.1 spruckna i diploë 267.48 139.52 25.39
759 1 >0.1 271.15 138.40 25.53
764 3 0.3 271.72 138.35 25.57
Larje • bilaga 10 • 121
A n t a l f r a g m e n t COORD
FNR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y z
765 7 2.6 269.59 139.17 25.35
766 1 0.2 269.43 139.72 25.16
767 16 4.3 269.40 139.42 25.35
768 kranium 1 1.8 pars petrosa 269.52 139.47 25.25 1 0.1
769 1 0.5 269.45 139.83 25.30
770 5 1.8 269.65 139.59 25.35
771 12 4.7 269.50 140.10 25.15
784 3 1.0 270.34 138.90 25.28
785 1 0.3 272.44 138.30 25.52
788 3 0.2 272.00 139.43 25.51
789 1 >0.1 272.60 139.23 25.41
791 1 0.2 271.89 134.66 25.24
793 1 0.2 271.05 140.18 25.41
795 3 0.5 270.20 138.20 25.40
797 2 0.5 sållfynd 271.60 139.70 25.38
798 3 0.2 sållfynd 268.00 138.00 25.37
800 2 0.2 271.16 139.38 25.38
801 skalltak 3 0.8 sållfynd 268.70 137.60 25.42
802 överarm får 4 3.1 obränt 272.86 139.72 25.37
803 1 0.1 sållfynd 269.10 138.10 25.30
806 1 0.2 271.57 138.38 25.50
808 1 0.6 270.15 140.38 25.28
809 10 3.1 sållfynd 270.03 140.44 25.24
810 11 5.0 sållfynd 269.48 140.47 25.32
811 1 0.2 271.36 139.44 25.21
812 1 0.4 270.90 139.97 25.21
813 2 1.4 269.90 140.07 25.15
816 1 0.6 271.17 138.52 25.40
817 1 0.3 271.28 139.52 25.17
818 skalltak 1 1.9 os parietale mot occip., öppen sutur 267.34 139.54 25.09
820 3 2.7 270.01 140.47 25.15
821 1 0.1 268.50 137.30 25.33
822 2 0.6 sållfynd 271.00 138.30 25.40
823 2 1.1 266.79 141.28 25.02
824 8 2.4 sållfynd 269.37 140.20 25.15
826 skalltak 1 2.8 os occipitale, sulcus transversus 269.67 141.82 25.25
828 1 0.3 269.48 141.67 25.27
829 1:a fingerbenet 1 0.5 distal ledända sållfynd 269.40 141.90 25.26 45 10.0
831 skalltak 1 0.6 os occip., sulcus transv., passn med 826 269.80 141.90 25.20 sållfynd, 0.2-0.3 m diameter 9 1.4
833 skalltak 1 sprucket i diploë 270.00 141.90 25.35 mellanfotsben 1 1.2 skaft 26 4.7 sållfynd, 0.2-0.3 m diameter
835 1 0.1 nere i fyllningen 272.27 138.26 25.46
836 1 0.2 nere i fyllningen 272.43 138.17 25.45
122 • bilaga 10 • Larje
A n t a l f r a g m e n t COORD
FNR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y z
837 3 0.6 270.36 141.62 25.22
839 2 0.5 270.75 141.34 25.23
841 10 5.4 koncentration, ca 0.3 m diameter 268.60 139.50 25.48
842 kotkropp 1 2.0 270.06 138.40 25.31 13 5.3
843 lårben 1 2.7 skaft, under trochanter minor 271.05 138.67 25.33 5 2.6
844 skalltak 1 0.3 271.02 138.48 25.46 6 2.1
845 skenben 1 3.8 skaft 270.38 138.48 25.22
846 1 0.5 271.75 136.15 25.23
847 3 0.4 270.93 139.73 24.94
848 skenben 1 1.4 skaft 270,46 138.62 25.13 27 8.5
852 4 0.3 ytligt, i kanten 274.09 139.27 25.26
853 skalltak 1 0.8 os front. mot pariet. öppen sutur 269.56 140.14 25.22 6 3.8
854 4 2.3 269.80 139.75 25.29
855 skalltak 1 0.7 269.55 141.45 25.33 12 4.1
856 skalltak 1 1.0 269.60 141.60 25.26 kranium övr 1 tand 1 rotfragment 63 12.0
857 19 7.4 270.30 141.40 25.32
861 25 13.2 271.00 139.00 25.08
864 14 4.0 sållfynd 270.00 140.45 25.23
866 lårben 1 5.1 skaft, labium laterale facies poplitea 269.30 141.65 25.24 6 2.8
867 tänder häst 125 35.1 obrända tandfragment 268.78 141.39 25.14
870 1 0.2 269.00 141.50 25.21
871 2 0.9 270.48 139.60 25.06
872 1 0.4 269.55 139.10 25.27
873 1 0.6 269.75 139.00 25.27
874 1 0.9 269.85 138.75 25.27
876 10 1.8 269.80 141.80 25.18
879 2 >0.1 268.10 141.25 25.06
880 överkäke 1 0.6 269.70 139.61 25.09 tand 1 rotfragment 10 5.1
881 lårben 1 2.7 skaft 269.62 139.05 25.11 11 3.7
883 3 0.1 269.30 140.43 25.09
884 skalltak 0.7 os occip, öppen sutur 269.42 140.25 25.17 1 0.1
885 1 0.4 270.40 140.28 24.99
886 tand häst 30 10.0 obrända fragment 268.78 141.25 25.11 1 >0.1
887 1 0.2 270.00 140.38 25.18
888 14 4.6 268.93 141.20 25.12
889 1 0.3 269.37 140.20 25.12
890 1 0.1 269.57 140.54 25.12
891 1 0.7 269.44 140.50 25.08
Larje • bilaga 10 • 123
A n t a l f r a g m e n t COORD
FNR BENSLAG MÄNNISKA DJUR OBEST VIKT, g ANMÄRKNING x y z
893 12 4.2 269.10 141.25 25.00
894 2 0.7 271.50 141.95 25.18
895 5 1.4 272.5 137.72 25.21
899 2 0.6 270.90 139.00 24.90
904 1 0.4 268.30 141.70 25.08
906 87 14.3 sållfynd, botten 25.06 269.50 138.70 25.30
908 skalltak 4 1.1 vattensållat, två säckar 270.46 138.62 25.13 skenben 1 skaft tå/fingerben 1 distal del ca 500 10.9
909 tand 6 rotfragment, vattensållat, fyra säckar 270.00 139.00 - skalltak 7 1.5 ca 1000 51.7
124 • bilaga 10 • Larje
ISSN 1653-2910
