Gestaltningsprogram

15

2.1 Det skånska landskapetDet skånska landskapet utmärks av stor variation och artrikedomsom uppkommit av naturliga förutsättningar som klimat och berg-grund samt kulturlandskapets historia. Skåne genomskärs diago-nalt, i nordväst – sydostlig riktning, av den så kallade Tornquist-zonen som är en gräns mellan urbergsskölden i norr och de yngresedimentära bergarterna i söder.De skånska åsarna är orienteradeefter detta mönster med omväxlande branta förkastningar och böl-jande backlandskap som bildar övergångszoner till omgivande land-skap. På åsarna ligger urberget nära ytan vilket ger upphov till för-hållandevis näringsfattiga jordar. Slättlandskapet ligger påsedimentära bergarter vilka ger betydligt bördigare områden.

Sjöarna utgörs dels av stora relativt grunda och näringsrika vat-ten i slättlandskapet dels av mindre, förhållandevis djupa och

2 FÖRUTSÄTTNINGAR

näringsfattiga sjöar i norra Skåne. Vattendragens karaktär ändrarsig från de mindre bäckarna som avvattnar höjdområdena till alltstörre åar som meandrar genom slättlandskapet och ibland gerupphov både till mäktiga, djupt nedskurna ravinlandskap eller ut-bredda våtmarksområden.

Vegetationen i slättlandet består till stor del av skogar ellerdungar av lövträd medan barrskogen dominerar i norr. De storavegetationsområden som breder ut sig på åsarna uppvisar stor va-riation med bokskogar, barrblandskogar och planterade barrskogar.I backlandskapets betesmarker förekommer en rik flora med örter,träd och buskar. Vid bebyggelsen i byarna, ensamgårdarna ochgodsmiljöerna är vegetationen sammansatt av natur- och kultur-växter. Alléer och pilevallar är ett av kulturlandskapets mest iögon-fallande vegetationselement.

E22 Hurva – Bromölla

16

Historisk utvecklingDet Skånska landskapet exploaterades tidigt av människan förstav en nomadiserande jägar- och samlarkultur och senare i form avodling och betesdrift, vilket idag återspeglas i rik förekomst av forn-lämningar i landskapet. Förändring mot det öppna landskapetskedde i samband med en kulturell expansion för ett par tusen årsedan som först inleddes med svedjebruk och senare med mer or-ganiserad odling och bete. Bebyggelsen låg ofta samlad ibybildningar av varierande storlek.

Den största omdaningen av landskapet skedde i samband medskiftesomläggningen vid 1800-talets början. Ändrad indelning avägogränser gav upphov till att bebyggelsen splittrades, gårdar flyt-tades ut i landskapet och nya vägnät kom till. Nästa stora föränd-

ring kom under senare delen av 1800-talet i samband medindustrialiseringen som gjorde att stora delar av befolkningen flyt-tade till större orter samtidigt som jordbruket rationaliserades kraf-tigt.

Äldre vägar med slingrande sträckning växte fram ur stigar sommänniskor och djur trampade upp. Stigarna gick där det varit lät-tast att komma fram, runt stenar och större träd, över hällar ochrunt våtmarker. Så småningom ökade kraven på farbarhet och vä-gar byggdes ut till system, där viktiga stråk knöts samman i strate-giska punkter och dit bebyggelse och verksamheter än idag lokali-seras. Vägen gick tidigare genom byar och samhällen vilket manpå senare tid undviker för att istället anlägga trafikplatser som an-sluter till orterna.

Den äldre vägen går från by till by. Resenären passerar genomvarje samhälle. Nya vägar leds runt samhällena. Trafikantenpasserar förbi.

Utsnitt ur Skånska rekognoseringskartan

Gestaltningsprogram

17

Det Skånska landskapets karaktärsdragDet må vara sagt att det Skånska landskapet är platt, men det ut-märkande draget i landskapet är omväxling och variation både vadgäller terrängformer och markutnyttjande. I ett översiktligt perspek-tiv kan tre typiska bygder identifieras i det Skånska landskapet;slättbygd, mellanbygd och skogsbygd.

SLÄTTBYGDENS bördiga områden utgörs av s k fullåkersbygd somkännetecknas av ett starkt uppodlat landskap med få odlingshinder,som ger ett vidsträckt och öppet intryck med diffusa gränser. Härär odlingsmönstret regelbundet och storskaligt. Gårdarna liggerutspridda i landskapet, ofta förbundna av raka vägar kantade medpilevallar. Bebyggelsen karaktäriseras av vitslammade eller tegel-

klädda hus, ibland med synliga skiftesverk och högresta tak. I demånga små byarna reser sig kyrkor och silos över bebyggelsenoch utgör viktiga landmärken som ger landskapet identitet.

MELLANBYGDENS landskap utmärks av ett varierat jordbruk med enblandning av åker, betesmark och skogsmark. Boskapsdrift utgörett viktigt inslag. Här är landskapet inte lika storskaligt och detpräglas av betes- och ängskultur med inslag av åar och våtmarker.I mellanbygden förekommer karaktäristiska stubbskottsängar ochfäladsmarker som ibland omgärdas av stenmurar. Här finns områ-den som aldrig har odlats och som därför har stora biologiska ochkulturhistoriska värden. Lägre befolkningstäthet har gjort attmellanbygden har en glesare bebyggelsestruktur och även glesare

Lundaslätten kring E22

E22 Hurva – Bromölla

18

Skogsbygden har en småskalig struktur med täta ägoindelningar.Bilden visar stengärdesgårdar i Linderödsåsens sydsluttning.

De flesta Skånska godsen har anor från medeltiden. Bildenvisar Osbyholms slott som ligger vid Hörbyån där E22 passerar.

vägnät. Många skånska slott är belägna i mellanbygden. De drivssom storskaliga jord- och skogsbruk. Pampiga slottsanläggningarmed ekonomibyggnader och alléer utgör tillsammans med omgi-vande vidsträckta betesmarker och bokskogar karaktäristiska mil-jöer, som bildar särskilda godslandskap i mellanbygden.

SKOGSBYGDENS landskap utgörs till stora delar av granskog medinslag av områden med bok och blandlövskog. De uppodladeodlingsmarkerna ligger insprängda i skogslandskapet och bebyg-gelsen förekommer i mindre grupper eller i form av ensamgårdar. Iskogsbygden är husen i större utsträckning byggda i trä som van-ligen är målade i falurött och uppförda på stengrund. Ägogränseroch äldre vägar kantas här och var av vällagda stenmurar. Genomforna tiders svedjebruk har landskapet här och var utvecklats tillljunghedar som än idag finns bevarade.

Gestaltningsprogram

19

2.2 Landskapet kring E22Väg E22 skär tvärs över det skånska landskapets geologiska ochnaturgeografiska gränser och bildar en diagonal i nordostlig – syd-västlig riktning. Från Hurva till Bromölla löper vägen genom sexskilda landskapsekvenser, som alla har olika innehåll, skala, struk-tur och karaktär:

Mellanskånes slättlandskapOdlingslandskapet söder om RingsjönÅslandskapet på LinderödsåsenMosaiklandskapet vid TollarpKristianstadsslättenNordöstskånes slättlandskap

Se kartbild på nästa uppslag!

Väg E22 väster om Hurva. Vägen löper här över Mellanskånes storskaliga och böljande slätt.

Mellanskånes slättlandskapLandskapet utgörs huvudsakligen av ett öppet böljande odlings-landskap men det skiljer sig tydligt från den storskaliga Lunda-slätten. Mellan Kävlingeåns nedskurna åfåra och Ringsjön höjersig landskapet nära 100 m, vilket är en överraskande stor nivåskill-nad för att vara på slättlandet. Den storskaliga och böljande slät-ten upplevs tydligast från en punkt strax väster om Hurva medanlandskapet söder om Ringsjön bäst upplevs från en punkt straxöster om Fogdarp.

Utmärkande drag i landskapet ju närmare Linderödsåsen mankommer, är att åkrarna successivt blir alltmer steniga ochstengärdesgårdarna och vegetationsridåer allt talrikare, vilket gerlandskapet en småskaligare struktur jämfört med slätten i sydväst.Gränsen mellan det småbrutna och starkt kuperade landskapet väs-ter om Ringsjön går vid Brååns dalgång vid Rolsberga.

E22 Hurva – Bromölla

20

Gestaltningsprogram

21

E22 Hurva – Bromölla

22

Odlingslandskapet söder om Ringsjön

skog är stort. Här och var ligger ett småskaligt odlings- och betes-landskap insprängt.

I sydväst möter åsen slättlandet där skogsdominansen övergårtill alltmer öppet landskap och steniga betesmarker byts ut motåkermark, som successivt ökar i storlek. Vid foten av Linderöds-åsen ligger Hörby som sedan urgamla tider varit en medelpunktoch marknadsplats i centrala Skåne, en mötespunkt i gränslandetmellan slätternas överflöd och skogsbygdens strävsamma spa-rande.

Nordsluttningen präglas av sin kraftiga topografi, som möjlig-gör vida utblickar mot det låglänta öppna mosaiklandskapet i norrdär Kristianstadslätten tecknar sig mot horisonten. Här förekom-mer storvuxen bokskog och naturskogslik ädellövskog som blan-das med hagmarker och odlingsrösen, vilka omgärdas av stengär-desgårdar. Bäckar med frodig vegetation följer stråk med ravinernerför åsbranten.

Linderödsåsens höga natur- och kulturvärden återspeglas avsåväl rik flora och fauna som den stora förekomsten av fossil åker-

Odlingslandskap söder om RingsjönOmrådet söder om Ringsjön utgörs av en övergångszon mellanslättbygden och skogsbygden. Allt eftersom sten- och block-mängden ökar minskar åkrarnas areal. Landskapsrummet vändersig mot Ringsjön med höjdryggarna vid Sextorp och Lyby i bak-grunden varifrån man har utblickar över sjön och Bosjökloster.

Vid Hörbyåns utlopp till Ringsjön ligger slottet Osbyholm, somhar anor från medeltiden. Här ligger även Osbyholms vattenkvarnoch en gammal valvbro. Hörbyån och dess strandskogar med aloch sälg mm bildar en gräns i landskapet mellan Linderödsåsenoch det öppna böljande odlingslandskapet.

Åslandskapet på LinderödsåsenLinderödsåsen, som är en urbergshorst, kännetecknas av ett del-vis mycket kuperat åslandskap som sluttar svagt mot sydväst ochhar en starkt markerad förkastningsbrant mot norr. Åsens skogs-områden domineras av bokskog men inslaget av varierande bland-

Betesmark på Linderödsåsen

Gestaltningsprogram

23

mark. Här finns t.ex. äldre fäladsmarker och ädellövskogsbestånd som har långhistorisk kontinuitet.

Mosaiklandskapet vid TollarpÖster om Linderödsåsen, vid Tollarp, möter vi ett småbrutet, mosaikartat land-skap som utgör en utsträckt övergångszon till den öppna Kristanstadsslätten.Här utmärks landskapet av dess småskaliga karaktär och de omväxlande öppnaoch skogbevuxna odlingsmarkerna. Den finmaskiga ägostrukturen medstengärdesgårdar, vegetationsridåer och äldre gårdsbyggnader ger ibland en ål-derdomlig prägel åt landskapet. I söder ligger Tollarps samhälle där östra och väs-tra Vrams kyrkor utgör viktiga landmärken. Genom Tollarp och utmed Linderöd-såsens fot rinner Vramsån, som omges av bårder med klibbal och annan våtmarks-vegetation. Från de högre och fritt liggande partierna i landskapet erbjuds häroch var en storslagen utsikt över Vramsåns dalgång, Tollarps samhälle och Linde-rödsåsens nordsida.

Mosaiklandskapet vid Tollarp

Det backiga åslandskapet

E22 Hurva – Bromölla

24

Miljön kring Kristianstad präglas till stor del av Helge å och flerasjöar, t ex. Hammarsjön söder om staden, som är en av de störstasjöarna på slätten. Kring sjön breder stora våtmarksområden utsig som bla utgör viktiga fågellokaler.

Nordöstskånes slättlandskapMellan Kristianstadslätten och Blekinge utmärks landskapet av ettomväxlande öppet och slutet svagt böljande slättlandskap somhuvudsakligen präglas av odling. Gränsen till Blekinge i öster gårvid det mäktiga Ryssberget öster om Bromölla. I väster går grän-sen mot Kristianstadslätten strax väster om Fjälkinge där landska-pet blir markant öppet och flackt.

Skogspartierna i landskapet utgörs delvis av tallskog vilken plan-terats i syfte att förhindra jordflykt. I området kring Fjälkinge finns

KristianstadsslättenKring Kristianstad utbreder sig ett flackt och storskaligt slättland-skap som utgörs av s k fullåkersbygd, vilket har sin motsvarighet isydvästra Skåne. Slätten har sedan förhistorisk tid varit en central-bygd vilket medfört att i stort sett alla tidsperioder finns represen-terade genom de fornlämningsområden som sätter sin prägel pålandskapet.

Bebyggelsen ligger samlad i städer och byar t.ex. i den medel-tida staden Vä, som en gång var centralort. Många gods som eta-blerades på medeltiden har nu blivit storskaliga brukningsenheteroch tillsammans med viktiga verksamheter satt prägel på landska-pet. I Nöbbelöv ligger stärkelsefabriken och spritfabriken med sinaväldiga silos och produktionshallar. Dessa bildar betydelsefullalandmärken i landskapet. Ett annat viktigt landmärke är Kristian-stad lasarett som höjer sig över stadsbebyggelsen.

Kristianstadsslätten kring Fjälkinge Hammarsjön söder om Kristianstad

Gestaltningsprogram

25

ett påtagligt inslag av lövridåer och läplanteringar här och var somutgörs av högresta poppelrader. Landskapet är rikt på kultur-lämningar av vilka bör nämnas ett stort fornlämningsområde vidFjälkinge.

Fjälkinge backe som utgör en markant höjd norr om Fjälkingesamhälle bildar ett säreget landmärke i det annars så platta land-skapet. Andra landmärken är stärkelsefabrikens stora silos vidBäckaskog och Kristianstad lasarett.

Centralt i landskapet ligger det för Skåne mycket kända godsetTrolle-Ljungby, som är av riksintresse för kulturvården. Ett annatgods av betydelse är Årup strax utanför Bromölla som är en typiskherrgård. Egendomarna omfattar slotts- och herrgårdsanläggningarmed ekonomibyggnader och omgivande vidsträckta odlingsfält därmiljön starkt präglats av stordriften kring godsen. Kring dessa finnsäven flera alléer bevarade som utgör tydliga element i landskapet.

Nordöstskånes slättlandskap med landmärketFjälkinge backe

E22 Hurva – Bromölla

26

2.3 Nuvarande väg E22 mellanHurva och BromöllaVäg E22 utgör en regional förbindelse för transporter och pend-ling diagonalt genom Skåne och Blekinge. Längs vägen finns be-tydande målpunkter som t ex. Malmö, Lund, Hörby, Tollarp, Kristi-anstad och Bromölla.

På flera håll har befintlig väg byggts om till motorväg eller 18.5m fyrfältsväg och nu planeras åtgärder på vägavsnittet Hurva –Bromölla.

VägstandardNuvarande väg E22 har byggts ut under 1970- och 1980- talet ochföljer till stora delar tidigare vägsträckning. Utmed vägen förekom-

mer såväl mindre samhällen som enskilda hus vilka bitvis hardirektutfarter till den befintliga vägen.

Vägens linjeföring i plan och profil anses vara av låg standardmed långa raksträckor och snäva kurvor. På vissa håll, t ex. vidLinderödsåsen, förekommer dessutom vägavsnitt med skymdapartier som inte uppfyller dagens krav på tillräckliga avstånd förmötessikt. Den nuvarande vägens relativt låga standard bedömsge upphov till trafikfarliga situationer som med ökad trafikintensi-tet väntas förvärras.

Vägsektionen varierar något mellan olika vägavsnitt men gene-rellt är vägbredden ca 13 m för hela sträckan mellan Hurva ochBromölla. Ett undantag är vägavsnittet som passerar förbi Vä ochKristianstad där vägen är utformad som motorväg. Skyltad hastig-het är 90 km/h resp.110 km/h. På många platser, där vägen går ge-nom mindre samhällen och vid knutpunkter, är hastigheten redu-cerad till 70 resp. 50 km/h.

Väg E22 över det kuperade åslandskapet

Gestaltningsprogram

27

VägrummetVägrummet karaktäriseras av en traditionellt utformad väg medvägren, stödremsa och slänter som i huvudsak är gräsbesådda.Vegetationen kring vägen utgörs i huvudsak av naturlig växtlighetsom tillåtits växa fritt utan särskilda underhållsinsatser förutom sikt-röjning. På några håll har vägrummet kompletterats med vegeta-tion t ex. stomplanteringar vid bullervallar vid Vä och Fjälkinge samtvid trafikplatserna kring Kristianstad. Dessa utgörs främst av busk-och trädplanteringar som bildar vegetationsvolymer i miljön.

Broarnas placering och form tillgodoser, med några få undan-tag, i första hand funktionella behov. Sydväst om Kristianstad ärde flesta broar plattrambroar i ett spann. Undantaget är trafikplatsenvid Vä där två broar som korsar E22 är utformade med mittstöd ochvotad undersida. De stadsmässigt utformade ramperna och denindividuellt utformade belysningen på bron ger trafikplatsen somhelhet en egen identitet. Även broarna vid Kristianstad har en en-

kel och funktionell utformning som kompletterats med effekt-ljussättning med markplacerade armaturer.

Utrustning i form av räcken, skyltar och belysning är utformadenligt den standard som härrör från den tid då vägen byggdes ut.Här följer också utformningen i första hand funktionella krav somkräver små underhållsinsater. Information om viktiga lokala förete-elser som t ex. intressanta miljöer, vattendrag och byggnadsverksaknas.

Utmed nuvarande väg finns ingen belysning förutom den somtjänar lokalvägar eller viktiga korsningspunkter.

Bullerskärmar förekommer främst som jordvallar och byggdaträskärmar, ibland i kombination med varandra. Jordvallarna är oftaplanterade med buskplanteringar. Bullerskärmar av trä är i flera fallbehandlade med listverk i olika mönster. Färgsättningen är medve-tet återhållsam.

Väg E22 - bro över HörbyånBefintlig principsektion för väg E22

E22 Hurva – Bromölla

28

UpplevelseperspektivetI vägplaneringen sammanfattas landskapsupplevelsen i två be-grepp, åskådarperspektiv och trafikantperspektiv. Härmed menasatt åskådaren upplever landskapet från en punkt i landskapet somen form av stillbilder medan trafikanten ser landskapet som en se-rie händelser som relateras till en rörelse utmed vägen. Visuellaupplevelser beskrivs ofta med begrepp som identitet, orienterbarhetoch rytm.

IDENTITET beskriver landskapets särdrag, struktur och känneteckenvilket ofta handlar om markanvändning, topografi samt förekom-sten av olika element i form av bebyggelse och vegetation. I detöppna böljande odlingslandskapet till exempel är enstaka gårdaroch pilevallar av stor betydelse.

ORIENTERBARHET handlar i stort om förståelsen av landskapetsuppbyggnad och sambandet mellan olika rum. För att beskriva dettaanvänds begrepp som områden, gränser, stråk, knutpunkter ochlandmärken.

RYTM i detta sammanhang är relaterad till tid och rörelse och byggsupp av sekvenser där begrepp som kontinuitet, variation, kontrastoch komplexitet är centrala för upplevelsen, t ex. ålderdomligtmosaiklandskap med rik förekomst av stengärdesgårdar, lövridåeroch gammal bebyggelse.

I figuren nedan redovisas schematiskt hur vägen upplevs i ett an-tal tidssekvenser som är relaterade till resan mellan Hurva och Bro-mölla. Bedömningen tar inte hänsyn till subjektiva värden. Det gra-fiska diagrammet grundar sig på upplevelser i tre avseenden:

Övergripande landskapskaraktär, vilkabeskrivs i avsnitt 2.2.

Vägavsnitt där landskapets olika karaktärersammanfaller med vägens identitet ochgeometri i plan och profil.Landskapets variation mellan öppna och slutna rum.

Som framgår av figuren finns en rytm som sammanfaller med land-skapets olika karaktärer. Jämför karta över landskapskaraktärer.Övergången mellan landskapstyperna är ofta otydlig och gränsernamer eller mindre distinkta. Här ligger en utmaning i det fortsattaprojekteringsarbetet att betona gränserna så att landskapets över-ordnade struktur upplevs tydligare. Då kommer också känslan avresans rytm att förstärkas.

Trafikplats Vilan vid Kristianstad

Gestaltningsprogram

29

Grafisk representation över E22 mellanGårdstånga och Bromölla som redovisarfrekvensen av upplevelser (händelser) ochrytmen inom respektive landskapskaraktär.Ju tätare tvärstreck desto snabbareväxlingar.

Odlingslandskapetsöder om Ringsjön

Åslandskapet påLinderödsåsen

Mosaiklandskapetnorr om Tollarp

Kristianstadsslätten

Mellanskånesslättlandskap

TrafikantupplevelseNuvarande väg upplevs bitvis som monoton och ensartad på långasträckor. Vägen saknar tydlig identitet. Vägens utformning i linje-föring och detaljer utskiljer sig inte från närliggande vägar. Det kangälla behandling av såväl vägen som vägområdet med slänter, broaroch utrustningsdetaljer.

Hög trafikintensitet och låg standard kräver att bilisten riktarsin uppmärksamhet mot vägen vilket kan förta resupplevelsen. Tra-fikanter som färdas snabbt genom landskapet har svårt att urskiljalandskapets särdrag, gränser och övergångar mellan olika land-skapskaraktärer. Enskilda detaljer som har stor betydelse för trafi-kantupplevelsen passeras obemärkt.

Passagen förbi flera samhällen är i vissa fall svår att uppfatta, vil-ket försvårar orienterbarheten för trafikanten. Viktiga landmärkenoch utblickar kan också passeras utan att man hinner uppfatta dem.Byggda element i vägrummet t ex. bullerskärmar kan ibland skymmabefintliga värden i landskapet så att trafikanten går miste om dessa.

Sammantaget kan man säga att vägens nuvarande formgivningoch funktion inte betonas tillräckligt för att ge en karaktär som inne-bär att vägen får en tydlig identitet. Kombinationen av vägens lin-jeföring och det landskap som vägen går igenom tillvaratar intealltid de kvaliteter som skapar känsla av rytm och harmoni och sommotverkar en monoton upplevelse.

Nordöstskånesslättlandskap

E22 Hurva – Bromölla

30