Sara FlornExamensarbeten i geologi vid Lunds universitet,kandidatarbete, nr 338(15 hp/ECTS credits)

Geologiska institutionen Lunds universitet

2013

Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att beska

Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att

beska

Kandidatarbete Sara Florn

Geologiska institutionen Lunds universitet

2013

Innehllsfrteckning

1 Introduktion ....................................................................................................................................................... 5

1.1 Inledning 5

1.2 Syfte 5

1.3 Metod 5

1.4 Sdersen 5

2 Sknes bildningshistoria .................................................................................................................................... 5

2.1 Sknes resa i tiden 5

2.1.1 Prekambrium 5

2.1.2 Kambrium 6

2.1.3 Ordovicium 6

2.1.4 Silur 6

2.1.5 Devon 8

2.1.6 Karbon 8

2.1.7 Perm 8

2.1.8 Trias 8

2.1.9 Jura 9

2.1.10 Krita 9

2.1.11 Tertir 9

2.1.12 Kvartr 10

3 Berggrund ......................................................................................................................................................... 10

3.1 Granit och granodiorit 10

3.2 Gnejs och granitisk gnejs 10

3.1 Hardebergasandsten 12

3.1 Lerskiffer 12

3.1 Diabas 12

3.1 Basalt 14

3.1 Hrsandsten 14

4 Isavsmltningens frlopp ................................................................................................................................ 15

5 Kvartra avlagringar ....................................................................................................................................... 16

5.1 Morn 16

5.2 Islvsavlagringar 16

6 Kvartra erosionsformer ................................................................................................................................. 16

6.1 Nivationsnischer 16

6.2 Glacirnischer 18

6.3 Slukrnnor 18

7 Vegetationsutveckling efter den senaste istiden ............................................................................................ 18

8 Tackord ............................................................................................................................................................. 18

9 Referenser ......................................................................................................................................................... 18

Bilaga: Beskslokaler ........................................................................................................................................... 20

Omslagsbild: Odensjn frn ovan. Frn Rstnga Tillsammans (www://rostangatillsammans.se/)

Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser

att beska

SARA FLORN

Florn, S., 2013: Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att beska. Examensarbeten i

geologi vid Lunds universitet, Nr. 338, 55 sid. 15 hp.

Nyckelord: Sdersen, guide, geologi, lokaler, bildning, turist

Handledare: Mats Rundgren, Geologiska institutionen vid Lunds universitet samt Charlotte Lundberg vid Svalvs

kommun.

mnesinriktning: Kvartrgeologi

Sara Florn, Geologiska institutionen, Slvegatan 12, 22362 Lund, Sverige E-post: sarafloren@gmail.com

Sammanfattning: En geologisk turistguide ver Sdersen i Skne har utarbetats i samarbete med Svalvs kom-

mun. Syftet med guiden r att ka kunskapen om Sdersens unika geologi samt tipsa om geologiskt intressanta

beskslokaler inom omrdet. Information om geologi och lokaler har inhmtats via skriftliga publikationer, frn

Sveriges geologiska undersknings (SGU:s) kartblad med beskrivningar samt genom dokumentation i flt. Turist-

guiden listar 17 olika besksml med tillhrande omrdesbeskrivning, geologisk beskrivning, fotografier och vg-

beskrivning. Till varje lokal hr ocks en karta. Guiden innehller inledningsvis en mer djupgende del som be-

handlar Sdersens geologiska utveckling frn prekambrium till idag. I den ingr bland annat Sknes resa genom

tiden, berg- och jordarter samt deglaciation. Guiden r tnkt att fungera i sin helhet som en service till turister och

allmnhet fr att ka kunskapen om geologi och locka till annorlunda naturupplevelser.

Geological guide to Sdersen 17 geologically interesting sites

SARA FLORN

Florn, S., 2013: Geological guide to Sdersen 17 geologically interesting sites. Dissertations in Geology at Lund University, No. 338, 55 pp. 15 hp (15 ECTS credits).

Keywords: Sdersen, guide, geology, sites, formation, tourist

Sara Florn, Department of Geology, Lund University, Slvegatan 12, SE-22362 Lund, Sweden.

E-mail: sarafloren@gmail.com

Abstract: A geological tourist guide to Sdersen in the province of Scania, southern Sweden, has been made in

collaboration with Svalvs municipality. The purpose of the guide is to increase knowledge about Sdersen's uni-

que geology and to present geologically interesting sites in the area. Information about geology and sites have been

obtained through written publications, from map sheets with descriptions published by the Geological Survey of

Sweden (SGU) and by documentation in the field. The tourist guide lists 17 different sites with associated area

description, geological description, photographs and directions. Each site is also accompanied by a map. The guide

starts with a more thorough part about the geological evolution of Sdersen from the Precambrian to the present. It

includes, for instance, Scanias journey through time, rock and soil types and deglaciation. The guide is intended to

function in its entirety as a service to tourists and the general public to increase the knowledge about geology and to

inspire to a different nature experience.

5

1 Introduktion

1.1 Inledning Ekoturismen r stark i och runt Sdersen och det

finns mycket information att tillg fr den som r in-

tresserad av naturen och av att vandra. Sdersen har

en unik geologisk historia, dock r informationen om

dess geologi inte lika lttillgnglig. Det saknas en

guide som fokuserar p det geologiskt intressanta i

omrdet. D detta r en viktig aspekt fr att frst hur,

och varfr naturen ser ut som den gr, fddes idn om

en geologisk turistguide. Guiden listar 17 geologiskt

intressanta platser p Sdersen. De exakta lokalbe-

skrivningarna finns i bilagan. Eftersom jag sjlv bor i

Rstnga som ligger precis vid foten av Sdersens

stra strckning, tyckte jag det vore roligt att skriva

mitt kandidatarbete om den lokala geologin. Drfr

kontaktade jag Charlotte Lundberg som r kommu-

nekolog p Svalvs kommun. Hon har en biogeologisk

utbildning och tyckte idn var mycket intressant. P

den vgen r det och idag lser du frhoppningsvis

guiden via ngon av Svalvs kommuns eller Sder-

sens nationalparks hemsidor.

1.2 Syfte Det finns tv syften med det hr examensarbetet. Det

frsta r att gra en intressevckande och lttillgnglig

geologisk guide ver intressanta turistml p och kring

Sdersen. Mlet r att guiden ska finnas tillgnglig p

bde Svalvs kommuns hemsida och nationalparkens

hemsida. Det andra syftet r att beskriva Sdersens

geologiska utvecklingshistoria samt de bergarter och

jordarter som finns representerade i omrdet. Den geo-

logiska guiden r en populrvetenskaplig presentation

av olika intressanta lokaler medan beskrivningen r

mer djupgende och till fr den som r intresserad och

vill veta mer n vad som tas upp i beskrivningarna av

de utvalda beskslokalerna. I den djupgende delen

kan man lsa om Sknes utveckling under rmiljoner-

nas gng samt lra sig mer om berg- och jordarter.

1.3 Metod Metoderna som anvnts r litteraturstudier, litteraturs-

kning med urval av kllor samt fltstudier av besks-

platserna. ven intervjuer med Charlotte Lundberg har

skett lpande. Vid fltarbetet har jag fotograferat och

med GPS lgesbestmt alla lokalerna. Bilderna har

sedan efterbehandlats i Photoshop. Det har med hjlp

av Svalvs kommun framstllts en karta dr de olika

besksplatserna finns markerade. ven mer detalje-

rade kartor till beskslokalerna har tagits fram.

1.4 Sdersen Sdersen r en av Sknes urbergshorstar. Den bilda-

des samtidigt som de vriga horstarna Hallandssen,

Kullaberg, Romelesen, Linderdssen och Nv-

lingesen (Fig. 1). sarna har en nordvst-sydostlig

riktning och bildades under perioden krita. Sdersen

ligger mellan Rstnga i sydst och storp i nordvst.

Sdersen bestr i de centrala delarna av en kullig

plat med en maximal hjd p 212,5 meter ver havet.

Runt denna plat snker sig sen i mer eller mindre

tydliga avsatser t alla hll (Hadding 1922). Etagebild-

ningen r tydligast t nordost och det r ocks i den

riktningen vi hittar de flesta sprickdalarna. Sder om

sen flackar landskapet ut i en frhllandevis jmn

sluttning, vilken saknar tydliga etagebildningar. Skill-

naden mellan Sdersens sydsida och nordostsida be-

ror p bde tektonik och berggrund.

2 Bildningshistoria

2.1 Sknes resa i tiden Nedan fljer en relativt kortfattad sammanfattning

ver de viktigaste hndelserna och utvecklingsrikt-

ningarna i Sknes historia frn prekambrium fram till

idag. Den tidsmssiga omfattningen av de beskrivna

ldrarna framgr av Fig. 2.

2.1.1 Prekambrium Urberget bildas i form av granitintrusioner. En intrus-

ion r nr magma trnger upp i en bergartskropp och

bildar en ny magmatisk bildning i denna. En del av

graniten omvandlas drefter, p grund av frnyade

granitintrusioner, genom inverkan av hga tryck och

temperaturer (metamorfos) till gnejs (Lindstrm et al.

2011). Under denna flera miljarder r lnga period eroderas de bildade bergsomrdena ner till en flack

berggrundsyta, det subkambriska peneplanet (Bjrk et

al. 2003). I prekambrisk tid brjar livet att utvecklas,

frst som encelliga bakterier och sedan vidare till fler-

celliga organismer som exempelvis alger (Andrasson

2006). Fr 850-600 miljoner r sedan drabbades jor-den av upprepade, nstan totala nedisningar. Den hr

perioden har populrt kommit att kallas fr snowball

Fig. 1. Skne med utmarkerade horstar, frkastningslinjer

och vulkanrester. Frn Sdersens nationalpark (broschyr).

6

Earth. Det finns flera anledningar till att nedisningen blev s pass omfattande med nstintill global utbred-

ning. De r (1) att atmosfren vid den hr tidpunkten

innehller mycket lga koncentrationer av koldioxid

(2) att jorden mottog 6 % mindre energi frn solen samt att (3) i princip alla vrldens kontinenter lg sam-

lade vid ekvatorn. Ur istcket stack det upp vulkaner

som frigav koldioxid i sdana mngder att vxthusef-

fekten tillslut accelererade. Tack vare det kade jor-

dens medeltemperatur s mycket att isen smlte av

(Andrasson 2006).

2.1.2 Kambrium Under kambrium stiger havet och stora delar av Skne

tcks av ett grunt hav. Dr land sticker upp bestr det

av det platta subkambriska peneplanet med ngon en-

staka flack kulle (Bjrk et al. 2003). Havsbottnen r

full av liv, mestadels maskliknande djur, trilobiter,

leddjur och mollusker. En mycket stor frndring r att

mnga livsformer nu r skalbrande eller har skelett

(Andrasson 2006). P land finns n s lnge bara bak-terier, i vrigt r det en mycket steril milj. Sverige

befinner sig lngt ner p sdra halvklotet, ungefr p

den breddgraden dr Chile befinner sig idag (Bjrk et

al. 2003). Klimatet r kyligt. I haven sker en explosiv

utveckling av livsformer och antalet arter kar snabbt.

Under den hr perioden bildas sprfossilrik sandsten

(Wikman et al. 1993). Enligt Lindstrm et al. (2011) avstts sandstenen direkt p det nyligen bildade urber-

get och har den strsta mktigheten i Skne. Detta p

grund av att Skne ligger nra utkanten av vr konti-

nentplatta Baltica vilket gr att havet r djupare hr

(Lindstrm et al. 2011). I mitten av kambrium brjar kontinentplattorna att rra p sig vilket orsakar en

havsytehjning, en transgression (Fig. 3A). Ny kust

blir Smlndska hglandet . I Skne r havsdjupet p

vissa stllen runt 75 meter, hr bildas alunskiffer. Ha-

vet domineras av syrefria bottnar vilket hmmar ned-

brytningen av dda organismer och ger skiffern dess

mrka frg.

2.1.3 Ordovicium Skne befinner sig ungefr p 30:e breddgraden p

sdra halvklotet (Bjrk et al. 2003). Havsytehjningen

som initierades i kambrium fortstter in i ordovicium

och totalt hjs vattennivn med flera hundra meter

(Fig. 3B). Hela Sverige tcks av ver 100 meter vatten och nrmsta land ligger i nordligaste Finland. Under

transgressionen avstts kalkstenar som vittnar om det

rika djurliv som finns i haven, bland annat blckfisk-

gruppen orthoceratiter. Enligt Andrasson (2006) r

tidigordovicium den period d flest nya djurgrupper

uppkom. Bland mnga andra kan nmnas olika slags

koraller, mossdjur, armfotingar, graptoliter och tagg-

hudingar. Trilobiterna fortsatte att ka dramatiskt och

mnga nya grupper ersatte de som uppkom under kam-

brium (Andrasson 2006). Nr vattennivn hjts bildas

lerskiffer. I ordovicium r vr kontinentplatta, Baltica,

p kollisionskurs med Nordamerika. Detta leder till

intensiva rrelser i jordskorpan vilket fr vulkaner att

bildas utanfr Norges kust. Detta ser vi spr av i ler-

skiffern som en orange horisont, ett skikt av s kallad

bentonitlera som bildats av asknedfall frn massiva

vulkanutbrott (Bjrk et al. 2003). I haven utvecklas de

frsta ryggradsdjuren, fiskarna. Baltica rr sig norrut

och i slutet av perioden bildas stora inlandsisar i Nor-

damerika vilket fr en global havsnivsnkning

(regression) som fljd. Under ordovicium etablerar sig livet p land i form av de frsta landvxterna. Dessa

var mossliknande vxter som snabbt tckte stora area-

ler (Andrasson 2006).

2.1.4 Silur Lerskiffer fortstter att bildas och Skne befinner sig

nu i hjd med ekvatorn (Bjrk et al. 2003). Klimatet r

tropiskt vilket fr livet att blomstra i det varma vattnet.

Bland djuren kan vi hitta blckfiskar, armfotingar,

sjliljor, benfiskar och tre meter lnga havsskorpioner.

Kalksten avstts och nu bildas Gotlands berggrund.

ven solitra koraller (ej kolonibildande) trivs bra och

revkalkstenen som finns p Gotland bildas.

Enligt Bjrk et al. (2003) s kolliderar Baltica med

Nordamerika i silur vilket fr en enorm bergskedja lika

hg som Himalaya att bildas, Kaledoniderna. Vr

svenska fjllkedja r en del av denna. Bergskedjan

omfattar ven delar av nordvstra Irland, norra Skott-

land och Nordgrnland. Den nordamerikanska delen

heter Appalacherna. Kollisionen gr ven att konti-

nentplattornas rrelser avstannar vilket leder till att

spridningsryggarna i plattgrnserna sjunker ihop och

fr till fljd att den globala havsnivn snks (Fig. 3C).

I slutet av perioden r landomrdena tckta av lga krlvxter, kanske en frlaga till dagens lummer. I den

tidiga vegetationen kryper spindeldjur, tusenfotingar

och primitiva insekter omkring (Andrasson 2006).

Fig. 2. Geologisk tidsskala. Modifierad efter IUGS (2005)

7

A B

C D

Fig. 3. Sveriges geologiska och klimatologiska utveckling frn kambrium till devon. A. Kambrium (495 my). Som en fljd

av havsnivhjningen r stora delar av Sverige r vattentckt. B. Ordovicium (455 my) Havsnivhjningen fortstter vilket

gr att havsdjupet kar med flera hundra meter. C. Silur (420 my). Havsnivn sjunker p grund av kad plattektonik.

D. Devon (370 my). Efter krocken med Nordamerika r nu hela Sverige landomrde och man ser utkanten av Kaledonider-

na nere till vnster i bilden. Frn Lindstrm et al. (2011).

8

2.1.5 Devon Eftersom Baltica nu sitter ihop med Nordamerika fr-

ndras de klimatologiska frutsttningarna och en

markant klimatfrndring sker (Bjrk et al. 2003).

Skne torrlggs och fr ett kenklimat. Hela Sverige

befinner sig nu ovanfr havsnivn (Fig. 3D) och lget

r fortfarande vid ekvatorn. Kaledoniderna eroderas

ner mycket kraftigt och vittringsmaterialet sedimente-

rar frmodligen p sin vg mot havet. Detta kan vi

dock inte veta skert eftersom all berggrund frn de-

von r borteroderad i Sverige vilket har lmnat en

lucka i tiden. Att det funnits flera kilometer mktiga

lager r dock skert d den ldre sedimentra berg-

grunden (frn perioder som fregick devon) blivit be-

tydligt mer kompakterad n de sedimentra avlagring-

ar som bildats efter devon (Bjrk et al. 2003). Under

slutet av perioden blir klimatet varmare och fuktigare.

P land fanns det upp till en meter hga vxter av slk-

tingar till dagens lummer, frken och ormbunkar

(Andrasson, 2006). De landdjur som uppkom i silur fortstter att utvecklas och i haven sker en stndig om-

organisation. Bland annat dr graptoliterna ut och am-

moniterna utvecklas. Det finns ocks oerhrda mng-

der av fiskar. Devon kallas drfr ibland fr fiskarnas

tidslder. Tv av grupperna, lungfiskar och kvastfe-

ningar, har kraftigare fenor n andra fiskar. Detta gr

att de kan ta sig upp p land. Frn kvastfeningen bildas

i perm de frsta landlevande groddjuren (Andrasson

2006).

2.1.6 Karbon Skne befinner sig alltjmt vid ekvatorn och klimatet

r nu varmt och fuktigt (Bjrk et al. 2003). De mer

gynnsamma frhllandena gr att stora skogar av lum-

mer, frken och ormbunkar breder ut sig. Trden kan

vxa sig upp till 80 meter hga (Andrasson 2006).

Den stora kningen av vegetationen gr att syrehalten

i atmosfren blir extremt hg, uppemot 35 %. Stora

kolavlagringar bildas av framfrallt lummervxterna.

Nr dessa dr ut under karbon upphr bildandet av

stenkol. Krldjur och dggdjursliknande reptiler ut-

vecklas och i luften flyger stora trollslndor, med ett

vingspann p ver 70 cm. En annan mycket viktig del

av evolutionen som skedde under mitten av karbon var

att bildandet av skal runt fostret uppkom (Andrasson

2006). Uppkomsten av gget gav djuren en rad frde-lar och utvecklingen tog ett sprng framt.

Hela karbon r borteroderad i Sverige, vilket gr

att det inte finns ngra synliga spr av den hr tiden i

berggrunden idag. I slutet av karbon utstts Sverige fr

allt intensivare tektoniska rrelser (jordskorperrelser)

i och med att Gondwana nrmar sig sderifrn. Vi

kolliderar s smningom med Gondwana i kar-

bon/perm vilket fr till fljd att en lngstrckt frkast-

ningszon bildas (Bjrk et al. 2003). Denna zon, Tor-

nquistzonen, lper diagonalt frn Nordsjn mot sydost

genom Skne och Danmark via Polen och Ukraina till

Svarta havet (Wikman et al. 1993). Tornquistzonen r

en frkastningszon vilken utgr en svaghetszon dr

nya sprickor lttare uppstr. ven vulkanism r intimt

sammankopplad med svaghetszonen.

2.1.7 Perm Den stora kontinent som Sverige nu tillhr, Old Red,

krockar i karbon/perm med Gondwana, och en ny

enorm bergskedja bildas, Uralbergen (Bjrk et al.

2003). Krocken fr Tornquistzonen att aktiveras och Skne spricker snder p diagonalen. I dessa nya

sprickor vller basaltisk magma upp och bildar diabas-

gngar med nordvst-sydostlig utstrckning. Eftersom

magman enbart fyllde sprickor ett stycke ner i jord-

skorpan, och inte ndde upp till berggrundsytan, r det

frst senare erosion av berggrunden som ftt dessa att

exponeras p vissa platser. Diabasgngarna syns tyd-

ligt vid flygmagnetiska mtningar som streckformade

anomalier. Det har visat sig att det finns oerhrt

mnga, eventuellt nda upp till 1000 stycken i Skne

(Bjrk et al. 2003). De mnga gngarna gjorde att Skne vxte upp till en kilometer p bredden.

Klimatet r varmt, torrt och subtropiskt under

perm. Bland djuren kan nmnas att dinosauriernas och

flygdlornas frfder, archosaurier, utvecklas. ven

de dggdjurslika reptilerna utvecklas till bde betande

och varglika former (Andrasson 2006). Alla vrldens

kontinenter har nu smlt samman till en enda super-

kontinent, Pangea, vilken omges av ett enda stort hav.

I och med att plattrrelserna avstannar fr vi en kraftig

regression. I slutet av perioden sker ett massutden-

den . 90 % av arterna i haven dr ut och 70 % av de

landlevande arterna (Andrasson 2006). Idag r fors-

karna verens om att det r vulkanismen i Sibirien

(Siberian trap) under den tidsperioden, som r den huvudsakliga orsaken till utdendet. Vulkanismen

orsakade en kad vxthuseffekt med omfattande glo-

bal torka som fljd.

2.1.8 Trias Under trias brjar superkontinenten spricka upp vilket

orsakar en kraftig klimatfrndring (Bjrk et al. 2003).

Skne ligger nu vid det nuvarande Medelhavets bredd-

grad och klimatet r till en brjan varmt och torrt.

Landskapet r dsligt och i princip livlst p grund av

utdendet i perm. I kenklimatet uppstr stora sandk-

nar och det bildas enorma sanddyner som finns beva-

rade i form av sandstenar. Nr uppsprickningen av

Pangea fortstter hjs den globala havsnivn igen och

klimatet frndras till att bli varmt och fuktigt. Unge-

fr samtidigt fr jordskorperrelser vrlden ver vul-

kaner att bildas, vilket leder till massiva vulkanutbrott.

Utbrotten frislpper enorma mngder koldioxid och

halten stiger till 8 gnger hgre n idag (Bjrk et al.

2003). Den kade halten fr vxthuseffekten att acce-lerera. Stora trskmarker breder ut sig och vegetation-

en fr snabbt fste. I trskmarkerna lever bland annat

krokodiler och i luften regerar flygdlorna. Stora sko-

gar av lummer-, frken- och ormbunksliknande vxter

breder ut sig. Dinosaurier och sm nbbmuslika dgg-

djur lever i skogarna och livet blir n en gng artrikt.

Enligt Andresson (2006) fortstter omorganisationen

i haven d det nu utvecklades skalkrossande och sedi-

9

mentomrrande djur, ssom krabbor, humrar och bor-

rande rovsnckor. Detta gr att arter som r fastsitt-

ande p bottnen minskar i antal och drar sig undan till

mer svrtkomliga platser.

2.1.9 Jura Jura r i Skne en orolig period p grund av att

Pangeas uppsprickning skapar starka spnningar i

berggrunden (Bjrk et al. 2003). Detta leder till rift-

bildning i Nordsjn och vulkanism i mellersta delarna

av Skne (Lindstrm et al. 2011). Vulkanismen fr den

regionala berggrunden att hettas upp och hvas. Hv-

ningen leder till att den nyligen bildade sedimentberg-

grunden i Skne eroderas bort. Enligt Bjrk et al

(2003) har minst 150 vulkanrester hittats i Sknes cen-trala delar. Vulkanerna var flera hundra meter hga

och spydde ut basaltisk magma vilket bildade de ba-

saltiska avlagringar vi hittar idag. De rester som finns

kvar bestr av vulkanens utloppskanaler i vilka mag-

man stelnade till sexkantiga pelare, basaltkupper. Man

vet med skerhet att ven explosiva utbrott intrffade

d man p flera stllen har hittat avlagringar bestende

av tuff. Tuff bildas av askor, lapilli och annat utslungat

material. ven lavabomber har hittats (Bjrk et al.

2003).

Klimatet i Skne r fortsatt varmt men fuktigt och

miljn dominerades av trsklika skogar samt tidvatten-

deltan vid kusterna. Sandsten bildas i den grunda vat-

tenmiljn (Wikman et al. 1993). Jura var dinosaurier-

nas era och det finns bevis fr att vissa arter levt flock-

vis hr i Skne. Dggdjuren var fortfarande sm och

nattaktiva. I luften hade flygdlorna ftt konkurrens av

de frsta fglarna. En av de strsta dinosaurierna som

vi idag knner till utvecklas, den 23 meter lnga och

upp till 80 ton tunga arten Brachiosaurus (Andrasson 2006). Det faktum att klimatet r varmt och fuktigt samt att hela Sverige lg ovanfr havsnivn bidrar till

att berggrunden utstts fr stark kemisk vittring. Kao-

linlera bildas frn granit och mycket av de rundvittrade

strukturerna vi ser idag p Sdersen bildas under

denna period. Yngsta delen av jura domineras av peri-

oder med omvxlande marina, brackvatten och lim-

niska miljer. Detta kan enligt Lindstrm et al. (2011)

bero p att vergngen till krita var en tektonisk aktiv

period.

2.1.10 Krita Perioden krita har ftt sitt namn efter den vita och rela-

tivt mjuka kalksten som avstts i omrdet i Europa

norr om Alperna (Lindstrm et al. 2011) under denna

tid. Under krita r klimatet fortsatt varmt och fuktigt

och Sverige befinner sig nu ytterligare cirka fem

breddgrader norrut (Bjrk et al. 2003). Nord- och Sy-

damerika rr sig bort frn Europa och Afrika. Havet

stiger som ett resultat av de kade plattrrelserna. Att

den globala havsnivn kar beror p att nr spridnings-

ryggarna (det magmatiska omrde som bildas nr tv

plattor glider bort frn varandra) r aktiva kar deras

volym vilket leder till att vattnet trngs undan och bre-

der ut sig ver landomrdena (Lindstrm et al. 2011).

Skne tcks nu av ett grunt varmt hav. I havet frodas

livet i form av stora hajar, krokodiler, svandlor och

mosasaurier. P land dominerar fortfarande dinosauri-

erna. Mnga arter lever flockvis och det finns bde

rovlevande och betande former. Fglarna vidareut-

vecklas och punglevande dggdjur sprider sig till alla

kontinenterna (Andrasson 2006). Kalksten och skal-

gruskalk avstts.

Bde Afrika och Europa rr sig norrut dock s rr

sig Afrika lite snabbare, vilket leder till att de tv kon-

tinentplattorna krockar (Lindstrm et al. 2011). Den

gamla havsbottnen reser sig och bildar Alperna (Bjrk

et al. 2003). Spnningarna i jordskorpan fr Tornquist-

zonen att aktiveras och enorma krafter skapar otaliga

jordbvningar och frkastningar. Ur dessa tektoniska

rrelser bildas de sknska urbergshorstarna, dr Sder-

sen ingr. Horstarna som har en nordvst-sydostlig

utstrckning, reser sig flera tusen meter ovanfr om-

kringliggande berggrund (Bjrk et al. 2003). Denna

frskjutning i hjdled sker under cirka 20 miljoner r,

vilket medfr att den nedfrkastade berggrunden runt

om horstarna under tiden fylls med vittringsmaterial

och sediment. vergngen till nsta period markeras

av ett stort massutdende fr 66 miljoner r sedan. 70

% av alla arter dr ut, bland andra dinosaurierna (Andrasson 2006). Dggdjuren verlever dock och gr en blomstrande framtid till mtes. En av orsakerna

till massutdendet r det gigantiska meteoritnedslag

som trffade Yucatn-halvn i Mexiko. Det gjorde att

himlen frmrkas av allt stoft som slungades upp. Sp-

ren av detta ser vi idag som ett globalt avsatt lerlager

med innehll av chockad kvarts.

2.1.11 Tertir Tertirtiden bestr av perioderna Paleogen och Neo-

gen. Tertir r en frldrad beteckning och idag anvn-

der geologer frmst de nyare beteckningarna. Att ter-

men tertir trots allt fortfarande anvnds beror p att

den r s vl inarbetad (Lindstrm et al. 2011). Under

frsta halvan av tertir, paleogen, r klimatet i princip

ofrndrat. Det r fortsatt varmt men fuktigt och Sve-

rige rr sig fortsatt sakta norrut (Bjrk et al. 2003).

Havet stiger och bildar ett grunt hav som tcker stora

delar av Skne. Nu avstts vldiga mngder av kalk-

sten. Vissa lager r flera kilometer mktiga. Livet ter-

hmtar sig och haven fylls av nya arter tillsammans

med de ldre som verlevde massutdendet. Livet

antar sakta de former och nischer som vi ser i nutid.

Dggdjuren intar de livsutrymmen som tidigare var

upptagna av andra djurgrupper och mnga nya arter

uppkommer, bland andra utvecklas ktttande hovdjur.

Dessa var dock en av evolutionens tervndsgrnder

d de snabbt dog ut och ersattes av former som liknar

dagens kattdjur med flera (Andrasson 2006).

I takt med att kontinentplattorna frflyttar sig norr-

rut mot dagens lge s blir klimatet allt kyligare. Is-

land bildas genom att magma trnger upp vid den At-

lantiska spridningszonen. Stora delar av stersjn blir

fr 40 miljoner r sedan torrlagd och en vldig barr-

skog breder ut sig p den gamla havsbottnen (Bjrk et

10

al. 2003). Spr av denna skog kan man idag hitta lngs

strnderna i form av brnsten (fossiliserad kda). Nu

utvecklas grsen vilka snabbt breder ut sig till stora

savanner dr olika arter av dggdjur lever, inte s olika

dem vi hittar p dagens savanner. Vra frfder, ho-

miniderna, utvecklas under den hr perioden i Afrika.

Under slutet av tertir blir klimatet markant kallare.

Stora isar breder ut sig vid polomrdena och nedis-

ningarnas tidslder tar sin brjan.

2.1.12 Kvartr Kvartrtiden karakteriseras av upprepade nedisningar

p norra halvklotet. Bara under sista rmiljonen har

man rknat till minst tta istider, varav Weichselisti-

den r den senaste (Bjrk et al. 2003). Skne har nu

ntt sitt lge p ungefr 55:e breddgraden p norra

halvklotet. Fr 2-3 miljoner r sedan sker enligt Lind-

strm et al. (2011) en kraftig klimatfrsmring mot

stadigt kyligare frhllanden. En kallare trend har

dock funnits de senaste 45 miljoner ren p grund av

Balticas rrelse mot norr. Klimatet brjar under kvar-

tr svnga mellan perioder av ganska hga respektive

mycket lga temperaturer. Det r initieringen av dessa

snabba svngningar som utmrker grnsen mellan neo-

gen och kvartr. De frsta stora istckena i norra

Europa och Nordamerika brjar breda ut sig fr 2,7

miljoner r sedan p grund av det kallare klimatet

(Lindstrm et al. 2011). Det r sannolikt astronomiska frhllanden som gr att vi under kvartr ser en perio-

dicitet med vxlingar mellan kallare och varmare peri-

oder. Nrmare bestmt r det den samlade effekten av

frndringar i jordbanans form samt jordaxelns lutning

och precession som bestmmer vxlingarna mellan

istider och mellanistider (Lindstrm et al., 2011).

Dessa lngsamma variationer kallas Milankovi-cykler. Klimatet har varierat under hela jordens histo-

ria, men det r frst under kvartrtiden som dessa cyk-

ler fr en direkt effekt p klimatet p grund av den

allmnna nedkylningen.

Efter en istid och under den period som isen sml-

ter av sker invandring av vegetation. Direkt intill is-

kanten finns en ganska smal zon med tundraklimat dr

det frekommer permafrost. Hr trivs ljuskrvande

rter och buskar. Allt eftersom iskanten retirerar blir

tundrazonen allt smalare och vegetationen erstts av en

mer vrmelskande flora. Frst kommer bjrk och tall

fljt av dla lvtrd. Inledningsvis kan till och med

skog kan vandra in p morn som ligger p kvarlig-

gande, smltande isrester (ddis) (Lindstrm et al.

2011).

3 Berggrund Som ses i Fig. 4 bestr Sdersens berggrund frmst

av urberg (berggrund ldre n kambrium benmns

urberg i Sverige) tillhrande svekonorvegiska oroge-

nen av prekambrisk lder (1740-910 miljoner r)

(Wikman et al. 1993). Urberget bestr av intrusiva bergarter (rda) i form av granit och granodiorit samt

omvandlade bergarter (beige) som gnejs och granitisk

gnejs. Urbergshorsten r genomkorsad av diabas-

gngar av yngre lder (grna linjer). Runt om horsten

breder den sedimentra berggrunden ut sig frmst i

form av olika slags lerskiffrar och sandstenar (Wikman

et al. 1993). I stra delen av Sdersens omgivning

hittar vi omrden med basaltlager, vilka hrstammar

frn Sknes vulkaniska period. Dessa visas dock inte i

Figur 4. Andra basaltiska avlagringar syns dock som

grna omrden, frmst p de vstra delarna av Sder-

sens plat.

Enligt Wikman et al. (1993) beror den stora variat-

ionen i berggrunden p och omkring Sdersen p att

omrdet ligger i sdra grnsomrdet fr den fen-

noskandiska urbergssklden samt att omrdets bild-

ning starkt prglats av Tornquistzonens varierande

berggrundsrrelser.

3.1 Granit och granodiorit Ungefr hlften av urbergshorsten bestr av de sura

magmatiska intrusivbergarterna granit och granodiorit.

I mnga fall r graniterna gnejsiga och det kan vara

svrt att skilja dem frn de granitiska gnejserna. Dock

r de frstnmnda mer homogena och grovkorniga

samt saknar i de flesta fall migmatitomvandlingar

(Wikman et al. 1993). Gnejsig granit har i omrdet daterats till 1675 +77/-61 miljoner r vilket fr dem till

den proterozoiska eonen (Fig. 2). Graniten och gra-

nodioriten r mer sprickfattig n de mer omvandlade

bergarterna vilket gr att den har en tendens att fre-

komma i strre block (Wikman et al. 1993). I rasbran-

ter och p andra stllen med mycket block i terrngen

kan man drfr misstnka att bergarten r granitisk

ifall blocken r stora. Den strre blockstorleken beror

p att bergarten r hrd och homogen vilket gr att den

r mer motstndskraftig fr yttre krafter, ssom ke-

misk och mekanisk vittring samt vder- och vindp-

verkan.

Granit (Fig. 5) innehller mineralen kvarts, kali-

fltspat, plagioklas samt i mindre mngd biotit. Gra-

nodioriten innehller i sin tur mer plagioklas n kali-

fltspat och har ett lgre innehll av kvarts. Accessoar-

mineral r amfibol och pyroxen (Strahler & Strahler

2002). Graniten r rd- eller grsprcklig och p S-dersen r den rda varianten ngot vanligare. Den

granitiska sammansttningen r ocks betydligt vanli-

gare n den ljusgra granodioriten (Wikman et al.

1993).

3.2 Gnejs och granitisk gnejs Gnejserna p Sdersen tillhr den stra delen av den

vidstrckta sydsvenska gnejsregionen, Protoginzonen,

och har en ungefrlig lder p 161366 miljoner r.

ldern r dock mycket osker och dateringen r gjord

i ett annat gnejsomrde i stra delarna av Skne

(Wikman et al. 1993). Gnejserna r starkt omvandlade och mnga av de primra knnetecknen har frsvunnit

i metamorfosen. Detta r en av anledningarna till att

den genetiska indelningen har varit problematisk. Det

kan vara svrt att skilja en del gnejser frn gnejsig

granit. Dock r gnejserna migmatitiska och finkorni-

gare samt mindre homogena. Oftast har de mer eller

11

Fig. 4. Bergrundskarta inklusive legend, Sdersen och nrliggande omrden. Sdersen r markerad i figuren med en ifylld

linje. I den nordvstra spetsen ligger storp och i den sydstra spetsen ligger Rstnga. Modifierad efter SGU (2013) .

12

mindre tydlig dring (Fig. 6). Det finns tv typer av

gnejser p Sdersen, gr och rda (Wikman et al.

1993). Den gr varianten r ngot vanligare, dock ser de flesta gnejser likartade ut p ytan eftersom alla

gnejser fr en rdaktig ton nr de vittrar. Amfibolit-

bandning r vanlig och p flera platser p Sdersen

finns granatrik amfibolit (Fig. 7) i strre bergskroppar.

Under metamorfosen kan amfiboliter bildas med stora

kristaller av hornblnde samt nybildning av granat.

Amfibolit bestr av plagioklas, hornblnde, pyroxen

samt det ofta frekommande glimmermineralet biotit

(Wikman et al. 1993).

Gnejs bildas genom att klastiska sedimentra

bergarter eller intrusiva magmatiska bergarter utstts

fr hgt tryck och hg temperatur (metamorfos). Hga

tryck och temperaturer skapas vid bergskedjebildning

och vid plattkollisioner. Detta gr att textur, struktur

och mineralogi frndras jmfrt med moderbergarten

(Strahler & Strahler 2002). P Sdersen har geoke-misk analys visat att gnejsen har samma kemiska sam-

mansttning och liknande mineralogi som den granit

vilken delvis bygger upp urberget (Wikman et al.

1993). Detta gr att man kan dra slutsatsen att graniten r moderbergart till gnejsen i omrdet.

3.3 Hardebergasandsten Den kambriska sandstenen som finns i omrdet runt

Sdersens sydvstra del och sdra nde utgrs av den

kambriska Hardebergasandstenen. Sm spridda lokaler

finns ven uppe p horsten. Hardebergasandstenen r

en mycket hrd kvartscementerad kvartssandsten och

bestr till nstan 100 % av ren kvarts (Wikman et al.

1993). I vissa omrden runt Rstnga kan man hitta lsa sandstensblock i terrngen med mngder av fos-

sila grvspr frn maskliknande varelsers fdoskska-

naler och krypspr (Fig. 8). Grvspren r mngtaliga

och tcker helt eller delvis den blottade ytan. Den

kambriska sandstenen syns bst vid lokalen Elhall.

3.4 Lerskiffer P sltten som omger Sdersens sydsida och nord-

vstra sida finns det enligt Wikman (1993) vidstrckta

avlagringar av olika typer av lerskiffer. Det finns ven

vissa erosionsrester av skiffer p hortsens sydvstra

sluttning. De r alla frn paleozoisk tid, frmst kam-

brium till silur. Lerskiffer r en klastisk sedimentr

bergart som bildas av att suspenderade ler- och siltpar-

tiklar faller till botten i en stillastende vattenmilj.

Skifferns frg r beroende av dess mineralogiska kom-

position, halt av organiskt material och vattnets syre-

halt (Press & Siever 2001). Skiffer har den framtr-

dande egenskapen att det bryts upp i tunna skikt.

Alunskiffer (Fig. 9) finns inom tv mindre omr-

den ster om Rstnga samt nordvst om Konga. l-

dern r bestmd till perioden mellankambrium-

underordovicium (Wikman et al. 1993). Skiffern r

mycket rik p organiskt material och man har funnit

flera arter av trilobiter i avlagringarna. Alunskiffer har

tidigare varit freml fr brytning p grund av sitt in-

nehll av ekonomiskt viktiga grundmnen ssom vana-

din, titan, molybden och rubidium. Skiffern r ocks

rik p pyrit, en svavelfrening, och kolhalten ligger

mellan 5-15 % (Wikman et al. 1993). Alunskiffer bil-

das i ett stillastende syrefattigt bottenvatten med lg

sedimentationshastighet. ven om det frekommer

fossil i alunskiffern r dessa svra att hitta d berg-

grunden blev starkt upphettad och omvandlad under

silur och devon (Lindstrm et al. 2011).

De ordoviciska och siluriska skiffrarna r betydligt

mer utbredda i omrdet nedanfr Sdersen n alun-

skiffern. Skiffrarna indelas efter sitt innehll av

graptoliter, och inom det aktuella tidsspannet s har

det beskrivits ver 40 olika graptolitzoner (Wikman et

al. 1993). Den ordoviciska skiffern kan ses i form av

ett lst liggande block vid Kvarnbcken 550 meter

sydvst om Rstnga kyrka. Skiffern r ljust gr till

mrkgr och har finkornig kristallin struktur. Co-

lonusskiffern som kan ses sydvst om Sdersen r av

silurisk lder och flera hundra meter mktig. Den r

ljust frgad med glimrig yta. Att den glnser i ytskiktet

beror p glimmermineralet muskovit ligger som sm

skikt i bergarten (Wikman et al. 1993).

3.5 Diabas Som framgr av bergrundskartan i Fig. 4 genomskrs

horsten av diabasgngar (Fig. 10) av permo-karbonsk

lder. Gngarna har nordvst-sydostlig riktning och

fljer gamla svaghetszoner eller sprickor i urberget

(Wikman et al. 1993). Diabas (Fig. 11), som r en ltt-vittrad bergart och gynnar kalkkrvande vxtarter,

terfinns oftast inte som synliga gngar utan r fr det

mesta tckta av vittringsmaterial och sediment. Det

finns ett mycket stort antal gngar och gngsvrmar

och Wikman et al. (1993) r av uppfattningen att det

finns betydligt fler n de som r utsat ta p

bergrundskartan.

Diabas r en magmatisk mafisk gngbergart dr det

mineralogiska innehllet bestr av pyroxen, olivin och

plagioklas (Strahler & Strahler 2002). Gngarna bilda-

des p grund av att kraftiga spnningar byggdes upp i

samband med att vr kontinent kolliderade med Gond-

wana (Bjrk et al. 2003). De starka spnningarna i

berggrunden gjorde att Tornquistzonen aktiverades

Fig. 5. Rdsprcklig granit i polerat tvrsnitt. Wikipedia.

13

Fig. 8. Sandstenens yta tcks i princip helt av sprfossil.

Rstnga. Foto: Sara Florn.

Fig. 9. Alunskiffer med verlagrande kalksten. Wikipedia.

Fig. 10. Diabasgng. Lnsstyrelsen i Skne. Fig. 11. Mrk diabas frn Rstnga. Foto: Sara Florn.

Fig. 7. Biotitrik amfibolit med synliga rda granater. Rst-

nga. Foto: Sara Florn.

Fig. 6. Vittrad gnejs med tydlig dring. Foto: Sara Florn

14

med stor sprickbildning som fljd. Krafterna resulte-

rade ven i vulkanism. Magma vllde upp i sprickorna,

kyldes snabbt av och stelnade till diabasgngar.

3.6 Basalt Det finns ett flertal basaltkupper (vulkanrester) i om-

rdet ster om Sdersen (Fig. 1). Basalterna r de

yngsta vulkaniska bergarter som r knda i Sverige

och drfr helt unika (Wikman et al. 1993). Basalterna

frekommer frn tre olika pulser, 191-178 my (miljon

years), 146-144 my och slutligen mellan 111-108.

(Bergelin). Detta ger ett tidsspann p jura-krita.

Basalterna terfinns inte bara som vulkanrester utan

finns ven som strre omrden uppe p urbergshor-

sten. Hur mycket basaltlava som ursprungligen bild-

ades r mycket oskert, dock kan man frmoda att det

mesta har blivit borteroderat (Wikman et al. 1993).

Det har ven hittats avlagringar av tuff i omrdet vilket

tyder p explosiv vulkanism. Tuff bestr av vulkaniska

utbrottsprodukter som askor och lapilli. Dessa bildar

stelnade porsa avlagringar som vittrar mycket ltt. De

finns dock kvar p vissa skyddade platser och gr att

hitta n idag (Wikman et al. 1993).

Nr basalten stelnar spricker den upp i fem-sex

kantiga pelare (Fig. 12). Basaltkuppen vid Rallate r

den som bst visar pelarfrklyftad basalt medan vul-

kanresten Jllabjr bst visar den vulkaniska ytformen.

Nedstrms dammen i Rstnga finns det en lokal dr

man hittar tuff. Basalt (Fig. 13) har samma mineralogi

som diabas det vill sga pyroxen, olivin och plagio-

klas, men skiljer sig t frmst p texturen (Strahler &

Strahler 2002). Diabas r finkornig eftersom den

stelnar snabbt, basalt r mer grovkornig d den fr

lngre tid p sig att stelna.

3.7 Hrsandsten Sandstenen (Fig. 14) som r blottad i den stra delen

av Rstnga r av typen Hrsandsten och av underju-

rassisk lder (Wikman et al. 1993). Hrsandstenen

vilar p mer eller mindre kaolinvittrad berggrund och

r en erosionsrest av ett tidigare mer omfattande om-

rde. Mktigheten uppskattas till runt 25 meter i omr-

det. Sandstenen bildades i ett klimat d vittringen var

omfattande och den undre delen av Hrsandstenen

bestr av dessa vittringsrester tillsammans med en

mindre mngd organiskt material. I takt med att trans-

gressionen fortskred kade havets pverkan p omr-

det. I den strandnra miljn avsattes den mer vlsorte-

rade och finkorniga kvartssandstenen som vi ser i

Rstnga (Wikman et al. 1993).

Misstanke finns att den vittringsrest som ses i om-

rdet bestr av Vittserdsledet. Det finns anledning att

tro att Vittserdssandstenen avsattes under samma

period som Sknes vulkaner var aktiva. Detta d av-

lagringarna frn de hr tv skilda avsttningsmiljerna

har ptrffats i direkt anslutning till varandra (Wikman

et al. 1993). I vissa fall har man funnit vulkaniska av-

lagringar som band eller mindre lager insprngda i

sandstenen, i andra fall har man funnit att sandstenen

verlagras/underlagras av basaltiska eller pyroklas-

Fig. 13. Slipad och lackad basalt. Foto: Sara Florn.

Fig. 12. Pelarfrklyftad basalt. Wikipedia.

Fig. 14. Sandsten. Wikipedia.

15

tiska avlagringar, hrstammande frn vulkanismen i

omrdet. Ett exempel p en sdan blandad avlagring

finns att beskda norr om kvarndammen i Rstnga.

4 Isavsmltningens frlopp Den maximala isutbredningen under den senaste isti-

den intrffade under senare delen av Weichselistiden,

fr ungefr 22 000-18 000 r sedan. Iskanten befann

sig d en bit sderut i Tyskland och Polen samt vs-

terut till mellersta Jylland i Danmark (Fig. 15)

(Andrasson 2006). Isen var till stora delar bottenfru-sen vilket gjorde att mycket lite morn avsattes. Isens

eroderande verkan p underlaget var mycket liten p

grund av att isrrelsen skedde inuti isen (Lagerlund

1987).

Deglaciationen (isavsmltningen) initierades som

en effekt av den kande sommarinstrlningen p hga

nordliga breddgrader fr runt 21 000 r sedan

(Andrasson 2006). De stigande temperaturerna gjorde att mer koldioxid tillfrdes atmosfren frn havet. Den

kade koldioxidhalten fick till fljd att vxthuseffek-

ten kade. Drmed steg temperaturen ytterligare och

isavsmltningen pskyndades. I takt med att mer is

smlte steg den globala havsnivn vilket fick avsmlt-

ningen lngs kusterna att g snabbare. Den inneboende

trgheten i systemet gjorde att deglaciationen blev mer

omfattande frst fr omkring 15 000 r sedan. Upp-

vrmningen vid den hr tidpunkten var snabb men i

stor skala prglades klimatet av varma och kalla skif-

ten fram till fr cirka 11 600 r sedan. Under de varma

perioderna smlte isen av medan den expanderade

under de kallare faserna. Under vrmeperioderna lm-

nade isen ett ddislandskap efter sig. Skne har ett

komplicerat isavsmltningsfrlopp. Under avsmlt-

ningen har man till exempel funnit bevis fr att det

fanns flera glacirframsttar frn sder och sydost i

vstra Skne. Detta visar sig som morner med bergar-

ter frn bland annat stersjn. Enligt en teori lg

Skne i ett gynnsamt lge i frhllande till dtida lgt-

rycksbanor vilket gjorde att mycket nederbrd fll

ver ddislandskapet (Lagerlund 1987). Detta fick till

fljd att huvudisen lngre norrut hamnade i regn-

skugga och isdomer bildades. Dessa vxte sedan till

och smlte samman med huvudisen. Denna expansion

ska frklara de observerade isrrelserna frn sder.

Enligt en annan teori bredde istllet flacka islober ut

sig i den lgre terrngen i resundsomrdet medan de

hgre liggande omrdena var opverkade. Drfr inne-

hller mornen i de senare omrdena frmst material

frn urbergsberggrunden i norra Skne och Smland

medan lgomrdena knnetecknas av morn med

material frn stersjomrdet. Isloberna var relativt

tunna och smlte av som ddis. Detta resulterade i det

sydvstsknska backlandskapet. Hela Skne var isfritt

fr ungefr 14 500 r sedan (Andrasson 2006) (Fig.

15).

Exakt hur deglaciationsfrloppet sg ut vid just

Fig. 15. Figuren visar isens olika lgen under deglaciationen samt isens maximala utbredning. Siffrorna anger tusentals r frn

nutid. Frn Andrasson (2006).

16

Sdersen r oskert. Vad man skert vet r att Kulla-

berg, som ligger i Sknes nordvstra hrn, blev isfritt

fr 17 000 r sedan och att hela Skne var isfritt fr ca

14 500 r sedan (Andrasson 2006). Iskanten drog sig tillbaka mot nordost och lmnade efter sig ett sml-

tande ddislandskap (Ringberg 1984). I Sdersens

sprickdalar lg isen kvar betydligt lngre p grund av

sitt skyddade lge. Vi kan utlsa av jordartskartan att

det vid deglaciationen existerade flera islvar som

strmmade i islvstunnlar och transporterade material

frn isens inre till iskanten (Ringberg 1984). Detta ser

vi bevis fr i form av flera islvsavlagringar uppe p

Sdersen, till exempel Soffebacken vid Klvahallar.

Flera rullstenssar finns ven i direkt anslutning till

Sdersens sluttningar. Vid dessa hittar vi ven mer

eller mindre vlutvecklade deltan, till exempel Kvi-

dingedeltat.

5 Kvartra avlagringar De kvartra avlagringar vi hittar p Sdersen r

frmst olika sorters morner, islvsavlagringar samt

torv. Sm partier med sorterade jordarter s som silt,

sand och grusavlagringar frekommer ocks. Jordar-

ternas frdelning och konfiguration ses i Fig. 16.

5.1 Morn Den strsta delen av Sdersen r draperad med ett

tunt lager morn, oftast inte mktigare n 5-10 meter,

som inlandsisen lmnade efter sig nr den smlte av.

Mornen r nomalblockig och till strsta delen sandig

men det finns ven en del lerig morn (Ringberg

1984). Morn r en osorterad glacial jordart som bildas genom att isen tar med sig material frn underliggande

berggrund och jordarter som sedan snderdelas och

blandas. Resultatet vid avsttning blir normalt en fin-

kornig grundmassa (matrix) med en blandning av

block, sten och grus av olika form och ursprung i. Isen

draperar det underliggande landskapet med denna

osorterade massa men kan ven avstta det framfr

iskanten som mornryggar. Det r frmst dessa tv

former av mornavsttningar som vi hittar p Sder-

sen, men det finns ven andra morna avlagringsfor-

mer som inte tas upp hr.

Morner indelas efter grundmassans sammanstt-

ning (Andrasson 2006). En morn som har ett sandigt

matrix kallas sandig medan en morn med lerhalt p

mellan 5-15 % kallas lerig morn. Om lerhalten vers-

tiger 15 % betecknas den som en mornlera. Morn

visas med bl frg p jordartskartan. Ju mrkare bl

nyans, desto hgre lerhalt. Mornens blockhalt i ytan

bestmmer huruvida den ska benmnas storblockig,

blockrik, normalblockig eller blockfattig. En nor-

malblockig morn, vilket vi i de allra flesta fallen ser

p Sdersen, har allmnt frekommande utspridda

block som har en liten till medelstor storlek (Ringberg

1984). Eftersom morntcket r s pass tunt r det enligt Ringberg (1984) berggrundens former som ger

upphov till markytans morfologi. Detta kan vi se ex-

empel p vid drumlinen i Blinkarp.

5.2 Islvsavlagringar Islvsavlagringar utgrs av sorterade jordarter som

transporterats av smltvatten frn isen (Andrasson

2006). Vattnet transporterade materialet i sprickor eller

tunnlar i isen och nr vattnet sedan ndde iskanten

avsattes materialet. Frst avsattes de grvre fraktioner-

na som block, sten och grus. Lngre frn iskanten av-

sattes finkornigare sediment ssom sand och silt. Lera

avsattes lngst bort frn isen i stillastende vatten. Un-

der vattentransporten blir materialet rundat och sorte-

rat. Oftast frekommer endast en eller ett ftal nrlig-

gande kornstorlekar inom samma avsttning. Skikt

eller linser med avvikande kornstorlek kan dock fre-

komma. Islvsavlagringar markeras som grnt p jord-

artskartan och kan avsttas som till exempel ryggfor-

mer, deltan, flt med flera. Ryggformer r vanligtvis

rullstenssar, och dessa r markerade p kartan med

grna punkter som fljer sens strckning. De faktorer

som bestmmer vilken form islvsavlagringen fr r

islvarnas vattenfring, isavsmltningen frlopp samt

den lokala morfologin i omrdet (Ringberg 1984).

6 Kvartra erosionsformer

6.1 Nivationsnischer I de fr Sdersen karakteristiska sprickdalarnas slutt-

ningar finns det mnga mer eller mindre vlutvecklade

sndrevsnischer (nivationsnischer) (Rapp 1984). Fre

och efter den senaste istiden var det lnga perioder av

tundraklimat med, vad man tror, starka vstliga och

stliga vindar. Vindarna skapade stark drivbildning

och snn packades ihop och lade sig i lpartier i slutt-

ningarnas vre delar. Snn la sig hr i stora drivor vil-

ket skapade frutsttningar fr kad erosion. P grund

av det kalla klimatet smlte snn i nischerna inte bort

frrn under sommaren eller brjan av hsten. Sndri-

vorna bildades i samma lge r efter r. Enligt Rapp

(1984) orsakades erosionen sannolikt av flera samver-

kande faktorer. Bland annat kade den mekaniska vitt-

ringen till fljd av att vatten alltid fanns tillgngligt

frn den smltande snn. Samtidigt gjorde vattnet att

transporten av finkorniga sediment kade, vilket ytter-

ligare grvde ut sluttningen. P grund av instabilitet i

sluttningen frekom ven jordflytning och slamstrm-

mar. Detta gjorde att sediment och vittringsmaterial

effektivt transporterades bort (Rapp 1984). Smltvatt-

net p vren frde med sig ytterligare material. Dessa

faktorer sammantagna gr att erosionen gr upp till

400 gnger snabbare n i snfria lgen (Rapp 1984). Nischerna ser ut som amfiteaterliknande hlor och r

20-200 meter vida. De strsta r utbildade i nordvst-liga sluttningar p grund av att vinden inte var lika

kraftig t det hllet. Mnga av nischerna r i dag delvis

fyllda av ett mornlager vilket gr att de inte ser s

stora ut som de trots allt r. Enligt Rapp (1984) r ni-

vationsnischer ett vanligt fenomen ven p Sknes

vriga horstar.

17

Fig. 16. Jordartskarta inklusive legend. SGU.

18

6.2 Glacirnischer Glacirnischer bildas ven de i tundraklimat. Fre den

senaste istiden var perioderna med tundraklimat myck-

et lngre n den senaste tundraperioden, nda upp till

40 000 r (Rapp 1984). Under tundraklimatfrhllan-dena kade bildningen av sm glacirer vilka grvde

ut underlaget genom den regelbundna kningen och

minskningen i volym orsakad av rstidsvxlingarna.

Det finns nio misstnkta glacirnischer runt Odensjn

och i Skralidsomrdet. Dessa r 220-400 meter vida

(Rapp 1984). Odensjn anses idag vara bildad p detta stt.

6.3 Slukrnnor Slukrnnor bildas genom att smltvatten frn inlandsi-

sen, som har dmts upp mellan isen och exempelvis en

sluttning, drneras mot isens bas genom s kallade

slukhl. Dessa hl kan ven ha formen av en spricka.

Gemensamt r att vattnet tvrt frsvinner ner genom

och in under isen fr att transporteras inne i isen eller

under isen i tunnlar eller sprickor (Lindstrm et al.

2011). Smltvattnet har hg kraft och eroderar sig ner i det frusna underlaget. Det r de spren vi ser i form av

slukrnnor. Dessa bildas ofta vinkelrtt mot sluttningar

och kan ses p flera plaster p Sdersen, bland annat

ngra hundra meter innan man nr fram till lokalen

Elhall.

7 Vegetationsutveckling efter den senaste istiden Hr fljer en kortfattad redogrelse fr vegetationsut-

vecklingen p Sdersen. Den r huvudsakligen base-

rad p en pollenanalytisk underskning frn Tranerds

mosse utfrd av Liedberg & Thelaus (1979), med viss

komplettering av fakta hmtade frn Andrasson et al.

(2006).

Fr cirka 15 000 r sedan var artrikedomen inte

srskilt stor. De arter man har hittat genom pollenana-

lys r vide, dvrgbjrk, tillsammans med malrt, halv-

grs och solvnda. ven vissa andra rter samt grs

frekom. Dvrgbjrken fanns i lga glesa bestnd.

Under perioden Allerd (ca 14 000 r sedan) varierade

klimatet mellan kallare och varmare perioder. I brjan

var klimatet varmare och en skog bredde ut sig ver

Sdersen, dr bjrk var det dominerande trdslaget.

ven enen expanderade och frekom rikligt i skogens

ljusare partier och glntor. I slutet av Allerd kade

rt- och dvrgbuskvegetationen igen och bredde ut sig

p skogens bekostnad. Detta berodde sannolikt p att

klimatet blev kallare igen. Fr knappt 13 000 r sedan

blev klimatet mycket kallare och nu bredde en tundra-

vegetation ut sig. Bjrk fanns i dungar och mellan

dessa mindre skogspartier vxte dvrgbjrk, slg,

malrt och solvnda. Fr 11 600 r sedan blev klimatet

varmare igen och skogen bredde ter ut sig. Precis som

tidigare bestod denna frmst av bjrk, men ven tall

som vandrade in. En annan art som ocks etablerade

sig var hassel. Hasseln tog ver mer och mer och kon-

kurrerade ut bjrken och tallen. Arter som drefter

vandrade in var alm, ek, ask och lind. Det r dessa som

utgjorde ekblandskogen och den konkurrerade ut has-

seln. Under perioden 8000-5000 r sedan fick ekbland-

skogen sin maximala utbredning. Tranerds mosse

omgavs av en tt dellvskog som dominerades av

lind. I de fuktigare partierna nrmast mossen vxte al

och bjrk. Fr 6000 r sedan skedde en kraftig frnd-

ring i vegetationen, det s kallade almfallet. Vegetat-

ionen frndrades frn att vara en ekblandskog till att

bli en skog dominerad av nstan enbart ek. Alm, lind

och tall frsvann i princip helt. Efter almfallet bredde

bjrk, vide och en ut sig. Hasseln fick ett uppsving och

ndde sin maximala utbredning. Efter ett tag terhm-

tade sig ekblandskogen, vilken frst dominerades av

lind och senare av ek. Viss utbredning av avenbok

skedde ocks. Omkring 4000 r sedan kade fre-

komsten av en vilket kan indikera ett ppnare land-

skap. Fr cirka 3000 r sedan vandrar boken in men

fick inget starkare fste. Vegetationen genomgick inga

strre frndringar frutom att linden kade p ekens

bekostnad. Efter ytterligare 500 r kade boken starkt

och konkurrerade ut de vriga dellvtrden. Eken

levde dock kvar tack vare att den klarar sig p fattigare

jordmn n vriga dellvtrd. Fr 2000 r sedan

kade bjrk, malrt och andra rter vilket kan tolkas

som en effekt av mnsklig pverkan p landskapet.

Halvgrsen kade vilket tyder p att klimatet blev fuk-

tigare. Nr mnniskorna brjade hlla djur och slppte

dessa i skogen p bete drog sig boken tillbaka. Det

gjorde att bjrk och en expanderade igen. Under mit-

ten av 1800-talet hggs stora arealer av skogen ner och

stora ljunghedar bredde ut sig. Sedan dess har strre

delen av den tidigare skogsbevxta arealen terplante-

rats, frmst med bok men ven med gran.

8 Tackord Jag vill frst och frmst tacka mina bda handledare.

Mats Rundgren vid Geologiska Institutionen tackas fr

sitt arbete med att ge synpunkter, rd och std genom

hela skrivandeprocessen. Jag vill ocks tacka Charlotte

Lundberg vid Svalvs kommun fr sitt engagemang,

trevliga fltdagar och fr sitt bidrag med lokalernas

ekologi. Jag vill ven tacka Jacob Levallius vid

Svalvs kommun fr det utmrkta arbetet med kar-

torna.

Slutligen vill jag tacka min man, Roger Florn, fr

det std och den tid han har lagt ner fr att underltta

mitt arbete. Examensarbetet hade inte blivit vad det r

idag utan honom.

9 Referenser Andrasson, P.-G., 2006: Geobiosfren, en introduk-

tion. Studentlitteratur. 595 sid.

Bergelin, I., 2010: 40Ar/39Ar whole-rock geochrono-

logy of Mesozoic basalts in Scania; evidence

for episodic volcanism over an extended period of

ca. 80 Myr. Litholund theses 20, 116. Lund Uni- versity.

19

Bjuv, Klippan, Svalv & storps, 2004: Frdjupad

versiktplan fr Sdersen. 88 sid.

Bjrk, L., Bergman, C. & Stridsberg, S., 2003: Vibre-

rande urtid : en upptcktsresa genom Sknes rmil-

joner. Corona. 109 sid.

Carserud, L., 1992: Geologiska sevrdheter i Skne.

[1]. Sveriges geologiska underskning. 77 sid.

Hadding, A., 1922: Tektoniska och petrografiska un-

derskningar inom fennoskandias sdra randzon. I

Rstnga fltet. Lunds Universitets rsskrift 4, 54

sid.

Johansson, G., 1982: Periglacial vindslipning p Hr

sandstenen i Rstnga och en torbildning vid Rst-

nga. Sveriges geografiska rsbok 58, 143- 155 sid.

Lagerlund, E., 1987: An alternative Weichselian glaci

ation model, with special reference to the glacial

history of Skne, South Sweden. Boreas 16, 433-

459 sid.

Liedberg, B. & Thelaus, M., 1979: Tranerds mosse -

stratigrafi och utvecklingshistoria. Lunds universi-

tet. 50 sid.

Lindstrm, M., Lundqvist, J., Lundqvist, T., Calner,

M. & Sivhed, U., 2011: Sveriges geologi frn urtid

till nutid. Studentlitteratur. 628 sid.

Lundberg, C., 2013. Personlig kommunikation. Maj -

Juni.

Lnsstyrelsen i Skne Ln, 2005: Bevarandeplan fr

Natura 2000-omrde Tranerds mosse. 10 sid.

Nyberg, R., 1987: Vittringsformer p de sknska sar-

na, speciellt Sdersen. Svensk Geografisk rsbok

1987, 27-41.

Press, F. & Siever, R., 2001: Understanding earth.

549 sid.

Rapp, A., 1984: Nivation hollows and glacial cirques

in Sdersen, Scania, south Sweden. Geografiska

Annaler Series A - Physical Geography 66, 11-28 .

Rapp, A., & Schlyter, P. , 1987: Tundrans terkomst i

Skne under Yngre Dryas-tid. Svensk Geografisk

rsbok 1987. 61-69.

Ringberg, B. 1984: Beskrivning till jordartskartan

Helsingborg SO. Sveriges Geologiska

Underskning. 174 sid.

Strahler, A. & Strahler, A., 2002: Physical geography :

science and systems of the human environment.

John Wiley. 748 sid.

Wikman, H., Bergstrm, J. & Sivhed, U. 1993: Be-

skrivning till bergrundskartan Helsingborg SO.

Sveriges Geologiska Underskning. 114 sid.

20

Beskslokaler Nedan fljer en genomgng av guidens 17 olika lokaler. Deras geografiska lge och nummer ses i Fig. 1.

Fig. 1. versiktskarta ver lokalernas geografiska lge p Sdersen. Frn Svalvs kommun.

Tanken r att kartan i Fig. 1 ska fungera som en versikt dr man kan se vilka lokaler som finns i det nromrdet man befinner sig. Drefter kan man lsa mer om de lokalerna man vljer ut i respektive lokalbeskrivning. Vgbeskrivning till varje lokal finns i beskrivningen. Siffrorna p varje lokalkarta visar den ungefrliga lokaliseringen av det geologiskt intressanta, dock r det ingen exakt lgesbestmning. Alla kartor r framstllda av Svalvs kommun. Min frhoppning r att det finns mnga intressanta platser som vcker nyfikenhet. Trevlig vandring!

21

1 Jllabjr - Sknes vackraste vulkan

Jllabjr r en vulkanrest som hjer sig 124 meter ver havet (Fig. 1). Hjden har sedd frn avstnd formen av en vulkan, dock r den utstrckt i nordnordost-sysydvstlig riktning. Jllabjr r Sveriges bsta mjlighet till knslan av att bestiga en vulkan. Jllabjr r daterad till en lder av 188 miljoner r, vilket innebr att den r av jurassisk lder. (Bergelin 2010). Jllabjr en av cirka 150 vulkanrester i Skne. Vulkanresterna har kunnat spras med flygmagnetiska mtningar d basalt r svagt magnetiskt (Nyberg 1987). En anledning till att Sknes vulkaner endast finns inom ett begrnsat omrde (mellersta Skne) r att berggrunden hr genomskrs av tv korsande spricksystem och att magman trngde upp i dessa svaghetszoner. Berggrunden bestr av basalt, en mrk magmatisk eruptivbergart som innehller relativt stor mngd strkorn av pyroxen (Fig. 2). Den syns bst som block i stenmurarna uppe p hjden. I ostsydostlig riktning grnsar basalten till Hrsandstenen och i vrigt grnsar den till gnejs med frekomst av jura- och triasbergarter (Wikman et al. 1993). Basalten underlagras av kaolinlera vilket r en rest frn mesozoisk djupvittring (Nyberg 1987). Genom djupborrningar har rester av basalt, tuff, askor (Fig. 3) och kaolin ptrffats och det r sannolikt de kvartra inlandsisarnas samlade pverkan som eroderat bort merparten av de vulkaniska avlagringarna s att bara utloppskanalerna finns kvar idag (Carserud 1992). P Jllabjr r det i frsta hand kullens form som r spnnande men resterna av en basaltkupp finns att se cirka 100 meter norr om hgsta punkten dr denna gr i dagen p hger sida om stigen. Hr kan man i berggrundsytan se tecken p den sexkantiga uppsprickning som sker d basalten i utloppskanalen svalnar av. Basaltkuppen r inte srskilt vl utvecklad och mycket vittrad. En fin och vlutbildad basaltkupp kan man dock se om man beger sig till den nrliggande lokalen Rallate (lokal 7). P Jllabjr tror man att det inte bara finns en utan flera utloppskanaler. Dessa r dock tckta av sediment och vegetation (Bjrk et al. 2003).

Fig. 1. Jllabjrs vulkanlika form sett frn rastplatsen vid vg 108. Foto: Sara Florn

22

Jllabjr r ett naturskyddsomrde. Ungefr hlften av omrdet utgrs av betesmark och resten r bevuxen med skog. Trdartsfaunan r mycket blandad och vi finner exempelvis bjrk, al, bok och ek. Tack vare att basalt bildar en nringsrik vittringsjord s r undervegetationen ganska rik. I omrdet innan hjden finns ett klibbalskrr med vegetation av bjrk och vide samt kabbeleka och skogsfrken med flera. Bland fglarna hittar vi ormvrk, koltrast, rdhake och flera sorters sngare. Bland de strre djuren kan rdjur, hermelin, samt rv nmnas. Skneleden gr genom omrdet och passerar hjdpunkten samt basaltkuppen.

Vgbeskrivning: Jllabjr r belget cirka 2 km nordst om Rstnga. Kr vg 13 sderut till du kommer till Rstnga. Nr du har kyrkan p din hgra sida svnger du vnster in p en liten grusvg vid skylten Naturreservat (lngardsvgen). Flj vgen mot Jllabjrs naturreservat. Efter 2.2 km str det en skylt in till vnster mot naturreservatet. Dr finns en parkering. Fr att komma till vulkanens topp fljer du den orangemarkerade Skneleden i nordstlig riktning i ungefr 1 km. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Parkering 56.0025 13.3282

Geologi i nrheten: Strax intill Jllabjr ligger Rstnga samhlle. Hr kan du beska flera spnnande lokaler. Bland annat Odensjn (lokal 4), tv breccior (lokal 2 och 3) och vittringskullarna i Nackarpsdalen (lokal 6).

Fig. 2. Basalt, skuren och lackad. Foto: Sara Florn.

Fig. 3. Lavabomb, tuff och kol. Rstnga. Foto: Sara Florn.

23

2 Breccierad Hrsandsten i Rstnga

Nedanfr Rstngas gamla kyrkogrd kommer den omkring 200 miljoner r gamla Hrsandstenen i dagen. Sandstensbergrunden bestr av kullar som r 30-40 meter hga (Johansson 1982). Dr sandstenen r blottad syns den som ojmna bergsbranter (Fig. 1) vilka uppvisar tecken p vittring och erosion. Runt om sandstenen vxer en rtrik ekskog med mycket liljekonvalj i markskiktet (Lundberg, 2013). Sandstenen r uppkrossad (breccierad) (Fig. 2), och att breccian fortfarande finns kvar beror p att den har blivit lagad genom att sprickorna mellan bergartsfragmenten har fyllts ut med kvarts. Kiselrik vattenlsning (varmt grundvatten) har vid ngot tillflle cirkulerat i sprickorna och mineralet kvarts har fllts ut nr lsningen svalnat av. Kvartskristallerna har vxt till i sprickorna tills dess att dessa blivit helt utfyllda. Nr detta skett sger man att sprickorna har lkt ihop. Hoplkningen gr breccian motstndskraftig mot vittring. Att sandstenen blivit breccierad beror p att tektoniska rrelser i jordskorpan vid flera tillfllen har krossat berggrunden i en cirka 40 meter bred zon (Carserud 1992). Zonen r omkring tv kilometer lng och kan fljas t nordvst till Ugglerdsdalen. Bakom den gamla fotbollsplanens stuga reser sig

sandstenen som skrovliga bergsbranter t sydost och sydvst. Branterna fljer en liten bergsrygg som har en vst-stlig strckning. I sydst uppvisar sandstensbreccian tecken p vattenerosion och enligt Johansson (1982) har de tv nischerna i sandstenen bildats genom att smltvatten i samband med den senaste inlandsisens avsmltning drnerats genom den lilla sprickdalen som breder ut sig i nordvstlig riktning. Vattnet har smlt permafrosten i berggrunden vid erosionshakets undre del och underminerat detta. Nischerna har ftt sin nuvarande utformning under periglaciala frhllanden genom mekanisk frostvittring samt efterfljande erosion. Sandstensbreccian visar tecken p frostvittring och r p sina stllen s starkt pverkad att man enkelt kan bryta loss bitar med hnderna. P den sydvstra sidan hjer sig sandstensryggen ytterligare ngra meter och dr kan man se tecken p periglacial torbildning (Johansson 1982). Torbildningar (Fig. 3) skapas genom att vittringsprocesser vittrar bort bergsmaterialet tills endast en eller flera stenstoder terstr. Det kan se ut som om det ligger flera stenblock ovanp varandra.

Fig. 1. Skrovliga bergsbranter av Hrsandsten. Foto: Sara Florn.

Fig. 2. P nra hll ser man tydligt att sandstenen r helt uppkrossad. Vittring har gjort att de mer bestndiga mineralkornen "sticker ut" ur bergsvggen. Foto: Sara Florn.

Fig. 3. Misstnkt torbildning. Foto: Sara Florn.

24

Vgbeskrivning: Frn vg 13 som gr genom Rstnga, svng in mot Kolema (Kolemavgen). Efter cirka 100 meter svng in mot P-skylten och parkera p grusparkeringen. G ver fotbollsplanen mot den gamla klubbstugan. Bakom stugan syns bergsvggen. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkter: Bergsbranter: 56.0015 13.2960. Torbildning: 56.0016 13.2948. Geologi i nrheten: Vill du se mer av breccia fast bildad frn en annan ursprungsbergart kan du bege dig till lokal nr 3 nedanfr Rstngas turistbyr. I samma

omrde finner du ven spnnande vittringskullar (lokal 6) och den magnifika Odensjn (lokal 4). Vill du istllet bestiga en vulkan (lokal 1) r det inte heller lngt till en sdan. Fortstt sderut p vg 13, svng frsta vnster mot naturskyddsomrde och flj skyltarna till den gamla vulkanresten Jllabjr.

25

3 Gnejsbreccia i Rstnga

Cirka 150 meter nordvst om Rstngas turistbyr finns det en mycket fin och vrldsbermd gnejsbreccia (Fig. 1). Breccian tillhr en 40 meter bred och cirka tv kilometer lng krosszon. Zonen strcker sig i i nordvstlig riktning frn Rstnga till Ugglerdsdalen (Carserud 1992). P flera stllen lngs zonen r breccior synliga i blottningar av berggrunden. Bergartssammansttningen varierar lngs zonen och vi hittar bde sandstensbreccia, gnejsbreccia, mylonitbreccia och diabasbreccia (Hadding 1922). Breccian ligger i en dellvskog dr det finns gott om fgelbr, bok och ek. Bland rterna i

markskiktet kan nmnas harsyra och gulplister (Lundberg, 2013). En breccia r en bergart som blivit uppkrossad och bestr av kantiga bergartsfragment som ligger i en finkornigare mellanmassa (Fig. 2). Uppkrossningen av breccian i omrdet beror p de upprepade tektoniska rrelserna i jordskorpan som hnger samman med den frkastningszon som lper diagonalt genom Skne (Nyberg 1987). Brecciorna lngs den hr krosszonen benmns drfr tektoniska breccior. Att man kan se brecciorna i flera blottningar r ovanligt eftersom bergarten ltt vittrar p grund av sin uppspruckenhet. Att den fortfarande finns kvar beror p att bergarten har blivit lagad genom att sprickorna mellan bergartsfragmenten har fyllts ut med kvarts. Varmt kiselrikt grundvatten har vid ngot tillflle cirkulerat i sprickorna och mineralet kvarts har fllts ut nr lsningen svalnat av. Kvartskristallerna har vxt till i sprickorna till dess att dessa blivit helt utfyllda. Man kallar detta fr att sprickorna har lkt ihop. Hoplkningen gr breccian motstndskraftig mot vittring. Att grundvattnet vrmts upp beror p de intrusioner av den magmatiska gngbergarten diabas som finns i omrdet (Carserud 1992). Nr magma trnger in i en bergart, ofta lngs befintliga sprickor eller svaghetszoner, och bildar en ny magmatisk bergartskropp, s kallas detta en intrusion. Diabasen kan ses som mrkt grsvarta gngar som skr igenom den omkringliggande berggrunden. I detta omrde har en diabasgng samma utstrckning som krosszonen (Hadding 1922) och man kan se kylda kontakter (syns genom att diabasen har blivit extra finkornig i kontakten med gnejsen p grund av snabb avkylning) mellan breccian och diabasen p ett ftal platser lngs zonen (Carserud 1992). Att utstrckningen r den samma beror p att magman oftast fljer gamla svaghetszoner i berggrunden och i detta fall r kontakten mellan det friska berggrunden och krosszonen en sdan svaghetszon. Enligt Carserud (1922) skr diabasen vid ngot stlle igenom breccian vilket tyder p att breccian r ldre n diabasintrusionen. Diabasen r omkring 300 miljoner r gammal vilket innebr att breccian mste vara ldre n s. I breccian kan man se flera generationer av kvartslkta sprickor vilket tyder p att bergarten krossats vid flera tillfllen. Dr man hittar partier med strre block av moderbergarten (den bergart som breccian bildades av, gnejs i detta fall) i breccian kan kvartsutfyllnaden i sprickorna ses som dror. r moderbergarten vldigt uppsprucken kan man inte se kvartslkningen utan denna ter sig som en jmn massa tillsammans med bergartsmjl och kan vara nstintill omjlig att se med blotta gat.

Fig. 1. Gnejsbreccia i Nackarpsdalen. Rstnga. Foto: Sara Florn.

Fig. 2. En breccia bestr av bergartsfragment i en finkornigare mellanmassa. Rstnga. Foto: Sara Florn.

26

Vgbeskrivning: Kr vg 13/108 till Rstnga. Svng in vid Ica och parkera bilen p grusparkeringen vid turistbyrn. Frn turistbyrn gr det en grusad stig ner i Nackarpsdalen. Flj denna tills du nr en grusvg. Dr tittar du snett ver denna t hger, mot den hsthage som finns dr. G tvrsver grusvgen och upp i backen ett 20-tal meter. Du ser ltt breccian som en fristende klippa i skogen. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Breccia: 56.0035 13.2870. Geologi i nrheten: Frn breccian r det nra till den magnifika

Odensjn (lokal 4) och de spnnande vittringskullarna i Nackarp (lokal 6).

27

4 Odensjn

Odensjn r vl vrd ett besk p grund av sitt fantastiska lge och annorlunda form. Det finns dock mer att se n bara en rund sj. I sjlva sluttningarna syns sndrevsnischer (nivationsnischer), fantastiska rasbranter och en grotta (verhng). Sjn r ett mycket populrt utflyktsml bde fr boende i samhllet samt fr turister. Det gr utmrkt att bada i sjn, dock blir den djup mycket snabbt och bottnen r stenig och gyttjig. Det finns flera grillplatser och ett vindskydd. P sommaren arrangerar Kultur i Natur konserter med knda artister p Odensjn (Fig. 1). Arrangemanget r mycket vlbeskt p grund av den fantastiska akustiken som sjns inramning bjuder p. Observera att det r frbjudet att tlta hr samt att hunden mste vara kopplad. I sjn finns det inplanterad delfisk. Fiskekort kper du p turistbyrn i Rstnga. Odensjn r en nstan perfekt cirkelrund grundvattensj i utkanten av samhllet Rstnga. Den ligger i den verfrdjupade delen av en sprickdal med nordsydlig riktning. Sjn r vida knd fr sin form och det har gtt mnga myter kring dess bildning och historia. Bland annat har det i alla tider sagts att sjn r bottenls. Odensjn har kristallklart vatten och r 19 meter djup. Vattnet hller en temperatur vid bottnen p omkring 6-8 grader. Att temperaturen r s pass jmn under ret beror p att sjn fr sitt vatten frn utsipprande grundvatten samt att den r relativt djup. Vattenytan ligger p 60 meter ver havet och platn ovanfr p ungefr 100 meter ver havet. Sjn dms upp av mornavlagringar och rasmaterial samt har sitt utlopp mellan tv bergsribbor t nordost i en mindre bck. Sjn omges av halvcirkulra branta bergsvggar med tillhrande rasbranter (talusbranter). Det finns ocks flera mer eller mindre vlutvecklade nivationsnischer i branternas vre delar samt ett verhng i sydstra bergvggen (Rapp 1984). Fr mer specifik information om var nivationsnischerna och verhnget finns att beskda, se Fig. 4. Berggrunden bestr av gnejs och rasbranternas stenar r kantiga och relativt sm (Wikman et al. 1993). Dessa stenar lossnar frn bergsvggen genom inverkan av frmst mekanisk vittring. Mekanisk vittring var som effektivast under tundraperioderna fre och efter senaste istiden. Genom att vatten letar sig in i

Fig. 1. Odensjn sett frn norr. I sluttningens verkant kan en nivationsnisch sknjas. Foto: Sara Florn.

28

berget och sedan fryser bildas sprickor. Dessa sprickor blir efterhand strre och strre och tillslut lossnar en bit av berget och ramlar ner i rasbranten. Ju strre storlek p rasmaterialet desto kortare strcka rasar det innan det lgger sig till ro. Nr man str nere vid sjn s r nstan alla stenar av ungefr samma storlek medan de strre ligger lngre upp i branten och det allra finkornigaste materialet r samlat precis under hammaren (den utstickande delen av berget som fder rasbranten med material). Detta kan tydligt ses i Fig. 2. I det finare materialet kan vegetation

breda ut sig och hr vxer frmst bok. I sjlva rasbranten r det mycket sparsamt med vxtlighet men lite lngre ner mot bottnen dr

stenarna r mindre kan mossor och lavor breda ut sig. I Odensjns rasbranter kan man egentligen inte urskilja olika mognadsgrader eller se ngon strre variation s som man kan gra i Skralids rasbranter. Detta beror p instrlningen frn solen r ungefr densamma oavsett t vilket hll branten vetter. Lngs sjns kant vxer al och bjrk och lngre upp erstts dessa av bok och ek (Lundberg 2013). Det finns som sagt mnga ider om hur sjn har bildats. Till exempel har man freslagit att bildningen skulle hnga samman med vulkanism i form av en exploderad toppkrater, en tektonisk kollaps, vgabrasion frn ngon av stersjns insjperioder, att ett vattenfall frn senaste istidens avsmltning karvat ut en nisch i berget, fluvial erosion eller p grund av erosion orsakad av en eller flera lokala glacirer. Idag tror forskarna p den senaste teorin och hmtar std fr den i det faktum att (1) formen p bassngen r cirkulr och verfrdjupad, (2) formen p stenarna i mornen som dmmer upp sjn, (3) frekomsten av nivationsnischer i tv riktningar (Rapp 1984). D sjn har sitt tillopp frn grundvattnet r det tnkbart att frloppet startade som ett ppet pingosystem (kulle av jordtckt is som bildas i permafrostmilj) som drefter deformerades och skapade frutsttning fr att en nischglacir skulle bildas. Nischglaciren minskade och tillvxte upprepade gnger fre och efter den senaste istiden vilket grvde ut den djupa bassngen. Enligt Rapp (1984) frekom starka vindar frn vster och ster vilket skapade stark drivbildningen som grvde ut nivationsnischerna i branternas vre delar.

Fig. 3. P vgen till Odensjn passerar man genom den vackra Nackarsdalen. Foto: Sara Florn.

Fig. 2. Hr ses en av rasbranterna runt sjn. Notera vxtlighetens lge. Foto: Sara Florn.

29

Fig. 4 visar: (1) tydliga nivationsnischer (2) svagt synliga nivationsnischer (3) pilarna visar sndrivsriktningen (4)exponerad berggrund (5) kantigt rasmaterial (6) rundade stenar i blockstrmmar eller enstaka krypblock i frmodad jordkrypningsavlagring (7) periglacial jordflytning (8) frmodad deposit av lavin (9) marktcke av torv (10) mornavlagring (11) verhng (Rapp 1984).

Vgbeskrivning: Nr du kommer till Rstnga r det lttast att parkera bilen p den stora grusparkeringen mellan ICA-affren och Rstngas gstgiveri i riktning mot Turistbyrn. Frn turistbyrn r det sedan skyltat till Odensjn. Det r cirka 800 meter dit och man gr genom en mycket vacker sprickdal (Fig. 3) omgiven av vittringskullar. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkter: Sprickdal med rasbranter: 56.0058 13.2761. Odensjn: 56.0046 13.2762. Geologi i nrheten: I Nackarpsdalen finns det en

gnejsbreccia (lokal 3) att titta p och det r ven nra till vittringskullarna i Nackarp (lokal 6). Vulkanresten Jllabjr (lokal 1) ligger strax ster om Rstnga och mellan Rstnga och Skralid ligger den vackra basaltkuppen Rallate (lokal 7).

Fig. 2. Geomorfologisk karta ver Odensjn och Nackarpsdalen. Frn Rapp (1984).

30

5 Islvsavlagring och drumlinen vid Blinkarp

Dr skogen mter hagmarker mellan Gillastig och Blinkarp kan man se tv mindre rullstenssar (Fig. 1). En rullstenss bildas oftast nr material i inlandsisens smltvatten avstts dr en smltvattenstunnel i isen mynnar ut vid iskanten. I riktning mot Blinkarp finns en stor bergsdrumlin av Hardebergasandsten. Sandstenen har en lder p ver 500 miljoner r och r den ldsta sedimentra bergarten i omrdet (Wikman et al. 1993). Sandstenen har ftt formen av en drumlin p grund av att inlandsisens eroderande verkan har gett berggrunden en strmlinjeformad ytform (Andrasson 2006). Det finns flera drumliner i omrdet mellan Konga och Rstnga, deras lge och ytform visas i Fig. 4 (Ringberg 1984). Den drumlin som det hnvisas till hr ligger bredvid nr 22 p kartan. Hr vxer en planterad skog av lrktrd.

Nr man fljer vgbeskrivningen mot rullstenssarna passerar man ver drumlinen. Har man tur hittar man ngot strblock av sandsten p sin vg. Blocken r ofta versllade av krypspr frn maskliknande organismer (Fig. 2). Nr sandstenen bildades lg hr ett grunt hav och det primitiva livet frodades i sandbottnen. Det r dessa organismers krypspr och fdoskskanaler som vi idag ser p blocken. Blottningsgraden r lg p bergsryggen men det finns gott om lsa block i terrngen och i stenmurarna. Vissa av dem uppvisar kvartslkta sprickor vilket visar att berggrunden har pverkats av de tektoniska rrelser som pgtt sedan bildningen. Dock r sandstenen mycket hrd och motstndskraftig, s det hr till ovanligheterna i just det hr omrdet att blocken uppvisar sprickbildning. Hgst uppe p drumlinen har man en fin utsikt ver Gillastigs norra delar. Nedanfr hjden finns islvsavlagringarna. Den mindre av dem syns till hger som en ryggformad bildning p ett kalhygge (Fig. 1). Detta r en liten rullstenss och strax sydvst om denna finns en ngot strre skogbekldd rullstenss. I den strre sen finns en gammal grustkt och man kan om man fljer grusvgen till dess slut se denna som en skrning i sens norra sluttning. Hr kan man se det rundade material som bygger upp sen, alltifrn sand och grus till stora stenar (Fig. 3). Materialet blev rundat av transporten i isens smltvatten. Bra exempel p sdant rundat material kan man se p den lilla skogsmaskins vg som leder till den strre rullstenssen p hger sida. I samband med isavsmltningen transporterades smltvatten genom en spricka i isen och avsatte materialet som nu bygger upp sarna. Det r tnkbart att det r samma spricka som bildat bda ryggformerna d de har en likartad strckning, men frloppet kan ocks ha varit mer komplicerat n s. Rullstenssarna ligger i en svag lgpunkt dr den kambriska sandstenen mter den prekambriska gnejsen (Wikman et al. 1993).

Fig.4.GeomorfologiskkartaverNackarpsdalenochOdensjn.ModifieradefterRapp(1984).

Fig. 2. Kambrisk sandsten med sprfossil. Rstnga. Foto: Sara Florn.

Fig. 1. Den mindre av ryggformerna. Rullstenssens form har som hjlp markerats i bilden. Foto: Sara Florn.

Fig. 3. Lngs skogsmaskinsvgen kan man se det rundade material som bygger upp sen. Foto: Sara Florn.

31

Vgbeskrivning: Kr vg 13 till Rstnga samhlle. Svng in p vg 108 (Marieholmsvgen) mot Svalv. Efter en kilometer, svng hger in p Blinkarpsvgen. Kr p den vgen i tv kilometer tills du kommer till Blinkarpsgrden och Migrationsverkets anlggning. Hr kan du parkera bilen. Flj drefter grusvgen som leder in i skogen. Efter cirka 50 meter korsar den vita leden grusvgen. Den r markerad med vita prickar p trdstammarna. Svng in p leden t vnster. Flj leden upp ver och ner fr en bergsrygg (drumlinen). Leden korsar en grusvg. Hll vnster hr. Fortstt allts inte flja den vita leden utan g t sydvst p grusvgen. Efter cirka 200 meter ser du en liten ryggform p kalhygget till hger. Fortstt g lngs grusvgen tills den tar slut. Till hger gr en gammal

skogsmaskins vg, g in p den ungefr tv meter fr att komma till den strre rullstenssen. Denna ser du d p hger sida som en markant ryggform. P dess sdra sida kan man se grustkten. Om man fljer grusvgen tillbaka igen mot nordost, genom en kohage kan man om man tittar noga se isrfflor i berggrunden som r blottad vid grusvgens krn. Karta ver omrdet ses ovan. . GPS-punkter: Strre rygg: 56.0031 13.2448. Mindre rygg: 56.0044 13.2471. Isrfflor: 56.0013 13.2577 Geologi i nrheten: I Rstngaomrdet finns det mnga spnnande saker att se. Bland annat Odensjn (lokal 4), tv breccior (lokal 2 och 3), vittringskullarna i Nackarp (lokal 6) och vulkanresten Jllabjr (lokal 1).

Fig. 4. Fig.en visar rfflor, drumliner, mornryggar och islvsavlagringar i omrdet. Frn Ringberg 1984.

32

6 Vittringskullarna i Nackarp

Lngs Sknes slingrigaste och vackraste vg ser du stora och sm konformade kullar. Kullarna utmrker sig i landskapsbilden och vissa r s starkt koniska att man genast brjar fundera ver hur de har bildats. Kullarna (Fig. 1) bestr av en bergskrna med mer eller mindre tckande vittringsmaterial runt omkring. Kullarna r allts vittringsformationer och tskiljs frn varandra av omrdets svaga sprickbildning. Berggrunden bestr av gnejs med genomkorsande diabasgngar (Wikman et al. 1993). Dr vi har diabas som bergskrna ser man grusvittring (Nyberg 1987). En sdan diabaskulle finns direkt efter den lilla bron p vnster sida i ostlig riktning. Det r den frsta och minsta av kullarna. Diabasen kommer fram i vittringskullen och fortstter sedan under bcken i riktning mot nordvst (Wikman et al. 1993). I sydostlig riktning strcker sig diabasgngen upp p den lilla platn p vnster sida om stigen och gr sedan parallellt med den krosszon som lper genom omrdet. Lngs krosszonen har vittringskullar i breccia utvecklats. Dessa tenderar dock att vara mindre vlutvecklade p grund av breccians strre motstndskraft mot vittring jmfrt med till exempel diabas och gnejs. Enligt Carserud (1992) r kullarna uppspruckna p grund av de tektoniska rrelser i jordskorpan som skett i omrdet under flera hundra miljoner r. Uppspruckenheten har medfrt att motstndskraften mot vittring kraftigt har snkts, vilket visar sig i att kullarna nstan helt bestr av vittringsmaterial. Omrdet har under den senaste istiden pverkats av frostvittring, jordflytning och smltvattenstrmmar (Carserud 1992). Tillsammans med de mindre sprickorna har det lett till dagens morfologi med ett smkulligt landskap. Fljer man vg 13 mot Rstnga ser man vittringskullarna lngs hela vgen fram till dess att betesmarker breder ut sig p bda sidorna av vgen. Om man istllet fortstter stigen framt ser man kullarna bst i brjan, strax efter bcken. Kulligheten fortstter dock lngre in i Nackarpsdalen som man

Fig. 1. Konformade kullar i Nackarp. Foto: Sara Florn

33

nr dr stigen mynnar ut i en dal. Nackarpsdalens riktning sammanfaller med Sdersens utstrckning. Dalbottnen r jmn, ca 65 meter ver havet och har en maximal bredd p 80 meter. Dalens sidor karakteriseras av rasbranter med plater p bda sidor. Lngs platkanterna ser man berggrund i dagen p flertalet stllen (Carserud 1992).

Vgbeskrivning: Kr sderut p vg 13 i riktning mot Rstnga. Cirka 2 km efter Skralid kommer det en rastplats p hger sida. Hr finns det en informationstavla, toaletter och rastmjligheter. Flj stigen som passerar toaletterna ngra hundra meter. Strax passerar du en liten bro. Direkt p din vnstra sida finns nu vittringskullarna. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Vittringskullar: 56.0102 13.2774. Geologi i nrheten: Cirka 2 kilometer norrut finns den vackra sprickdalen Skralid (lokal 8), ett mycket populrt turistml

som bjuder p fantastiska vyer och oslagbar natur. Mellan Skralid och Nackarp finns det en vacker basaltkupp, Rallate (lokal 7). ker du sderut cirka 1 kilometer kommer du till Rstnga dr det finns flera spnnande beskslokaler, bland annat Odensjn (lokal 4)och tv breccior (lokal 2 och 3). Vidare sderut finner du den vackra vulkanresten Jllabjr (lokal 1).

34

7 Rallate

Cirka 1500 meter sder om Skralid hittar vi en av Sknes bst bevarade basaltkupper (Fig. 1). Basaltkuppen hrrr frn kritatiden och ldern r bestmd till 110 miljon