Embed Size (px)
Citation preview
Förstärkt brukarmedverkan – en del av en evidens- baserad praktik En undersökning av hur chefsnätverken inom FoUrum, Region Jönköpings län, erfar brukarinflytande Författare: Iréne Josephson 2015-12-30
1
Innehållsförteckning Sammanfattning ........................................................................................................................................... 2
Inledning ....................................................................................................................................................... 3
Definitioner .............................................................................................................................................. 4
Utvecklingsfaser ....................................................................................................................................... 4
Inflytandenivåer ....................................................................................................................................... 4
Erkännande ............................................................................................................................................... 5
Metod ........................................................................................................................................................... 5
Deltagare .................................................................................................................................................. 5
Datainsamling ........................................................................................................................................... 6
Dataanalys ................................................................................................................................................ 6
Resultat......................................................................................................................................................... 7
Vad innebär brukarinflytande? ................................................................................................................. 7
Systemnivåer ........................................................................................................................................ 7
Olika aspekter av brukarmedverkan .................................................................................................... 9
Förutsättningar på individnivå............................................................................................................ 11
Vilka strategier finns för brukarmedverkan/brukarinflytande? ............................................................. 11
Mål ...................................................................................................................................................... 12
Tjänster ............................................................................................................................................... 13
Kunskap och kompetens..................................................................................................................... 13
Reflektioner ........................................................................................................................................ 14
Vilka målgrupper och verksamheter omfattas av brukarundersökningar? ............................................ 14
Reflektioner ........................................................................................................................................ 14
Hur arbetar ni med brukarinflytande? ................................................................................................... 15
Vad för slags inflytande? Vad har man det till? .................................................................................. 15
Hur gör ni? (metoder) ......................................................................................................................... 17
Hur gör ni? (Anpassning) .................................................................................................................... 19
Resultat, hantering och uppnådda effekter ........................................................................................... 20
Redovisning, till vem och hur? ........................................................................................................... 20
Effekter ............................................................................................................................................... 21
Förbättringsområden ............................................................................................................................. 23
Diskussion ................................................................................................................................................... 26
Metoddiskussion .................................................................................................................................... 27
Slutsats och praktisk betydelse .................................................................................................................. 27
Arbetsgrupp ................................................................................................................................................ 28
Bilaga 1. ...................................................................................................................................................... 29
Undersökning av medborgarinflytande avseende insatser inom socialtjänsten.................................... 29
2
Sammanfattning
FoUrum har i uppdrag att stödja kommunerna i Jönköpings län att utveckla en evidensbaserad
praktik, där förstärkt brukarmedverkan är en av tre centrala delar. Denna rapport är en del av ett
långsiktigt strategiskt arbete i att stärka brukarinflytandet inom kommunal verksamhet.
Under perioden november 2014 till juni 2015 genomfördes semi-strukturerade
fokusgruppsintervjuer med samtliga nio chefsnätverk. Intervjun leddes av moderator med
bisittare som skrev anteckningar. Både moderator och bisittare arbetade inom FoUrum varav en
samordnade aktuellt chefsnätverk. Insamlade uppgifter undersöktes med kvalitativ
innehållsanalys som sammanställdes utan att tolkas. Resultatet gör inte anspråk på att vara
heltäckande, men kan utgöra underlag för uppdrag till FoUrum om gemensamma satsningar,
men även guida FoU-ledare i frågor avseende brukarinflytande och inspirera till att skapa
förutsättningar för reellt brukarinflytande i specifika projekt.
Analysen tyder på att deltagande verksamheter övervägande befann sig i en retorisk fas, vilket
innebär att det är långt kvar innan genuint brukarinflytande integrerats. Några områden och
några kommuner hade kommit längre än andra och kan därför fungera som förebilder. Detta
skiljer sig inte nämnvärt i nationellt perspektiv. Bäst förebilder återfinns dock internationellt, till
exempel Storbritannien som har kommit betydligt längre. För att utveckla ett genuint
brukarinflytande börjas arbetet lämpligast på individnivån, det vill säga i enskilda möten. De
individuella planer som tas fram och används inom flera verksamhetsområden är en bra början,
men verkar inte omfatta alla personer som har insatser via socialtjänsten. Vidare krävs en
samlad satsning omfattande samtliga chefsnätverk inklusive att alla länets kommuner beslutar
sig för att utforma policys och utarbeta rutiner som säkerställer att genuint inflytande sker på
individnivå. FoUrum social välfärd kan utgöra basen i det gemensamma arbetet. Workshops i
Medskapande ledarskap kan utgöra en start på ett förändringsarbete som höjer förstärkt
brukarmedverkan från retorik till integrering.
3
Inledning
Partnerskapet FoUrum social välfärd har i uppdrag att stödja kommunerna i Jönköpings län att
utveckla evidensbaserad praktik (EBP)1 inom socialtjänstens områden. En av tre centrala delar i
EBP är förstärkt brukarmedverkan (övriga delar är professionens erfarenheter och kunskap samt
forskning). Denna rapport är en del av ett långsiktigt strategiskt arbete i att stärka
brukarinflytandet inom socialtjänsten i Jönköpings län. Genom det strategiska arbetet stärker
FoUrum legitimiteten för förstärkt brukarmedverkan. 2014 antogs ett strategidokument2 för
FoUrums arbete med förstärkt brukarmedverkan. År 2014 lyfte några av de chefsnätverk som
leds och samordnas via FoUrum fram önskemål om att gemensamt arbeta med
målgruppsanpassade brukarundersökningar. Som grund för ett framtida gemensamt arbete
genomfördes i samråd med länets socialchefer därför denna undersökning i syfte att ta reda på
hur chefsnätverken inom FoUrum upplever och uppfattar det lokala arbetet med
brukarinflytande.
Medborgarmedverkan, brukarinflytande, patientcentrerad vård är allt vanligare förekommande
begrepp i samtal och debatter om effektiv vård och omsorg. Motiven för att involvera personer i
beslut om den egna vården och insatser är många och lyckade exempel ökar i antal. Ett starkt
motiv är föreställningen att brukares inflytande bidrar till att verksamheter blir mer rättssäkra
och ändamålsenliga. Trots det är brukarinflytandet fortfarande underutvecklat på många håll i
samhället. Exempel på hur inflytande kan appliceras på verksamhetsnivå i en sådan organisation
som FoUrum är inte lika lätt att hitta. Forte3 beskriver kortfattat kunskapsläget och dess
kunskapsluckor, såsom den varierade terminologin samt avsaknad av teoretisk förankring. Få
verksamheter lyckas med att kombinera ett helhetsgrepp om inflytande med värdegrunder och
arbetssätt med reell påverkan för enskilda personer. Ambitionen på FoUrum är dock hög.
Strategidokumentet2 visar den gemensamma strävan för att inflytande ska genomsyra all
projektverksamhet, det vill säga verksamhetsnivå, för att resultera i reellt inflytande på
individnivå.
För att förstå och realisera förstärkt brukarmedverkan måste inflytande betraktas från olika
perspektiv. Ett sätt är genom tydliga definitioner på centrala begrepp, vilket beskrivs i nästa
avsnitt. Ett annat sätt är att värdera vilken utvecklingsfas verksamheten befinner sig i. Fyra
utvecklingsfaser som kan bidra till att skapa motiv till förändringsarbete beskrivs i nästa avsnitt.
Därefter beskrivs tre olika inflytandenivåer som är nödvändiga att känna till för att förstå hur
brukare kan beredas och säkerställas genuint inflytande. Slutligen följer en kort introduktion till
en teori om erkännande som kan vara till hjälp att förstå hur professionellas handlingar kan
påverka de personer som besöker socialtjänsten. Föreliggande rapport är omfattande i innehåll
och antal sidor. Därför utelämnas den traditionella forskningsbaserade bakgrunden för att ge
praktiken mer utrymme. För att ytterligare öka läsbarheten används fotnötter istället för
traditionell referenslista.
1 Evidensbaserad praktik (EBP) se webbplats www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik 2 Strategi för att förstärka brukarmedverkan i utvecklingsprojekt som bedrivs i kommunernas utvecklingspartnerskap FoUrum. 2014. Kommunal utveckling, Region Jönköpings län. Hämtats 2015-12-23 från http://plus.rjl.se/info_files/infosida43026/Strategidokument_forstarkt_brukarmedverkan.pdf 3 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd http://www.forte.se/ den refererade broschyren finns på http://www.forte.se/fk-brukarmedverkan/
4
Definitioner
Tre centrala begrepp som används i föreliggande rapport beskrivs här. Förstärkt
brukarmedverkan är ett centralt begrepp hämtad ur EBP1 som i den här rapporten fungerar som
en paraplybenämning. Brukarinflytande används i rapporten i vidare mening, utan att värdera
nivå av inflytande. Inflytande betyder att den enskilde brukaren har någon form av påverkan.
Delaktighet handlar om social inklusion, det vill säga att den enskilde inkluderas i det som sker,
vilket är nog så viktigt genom att bidra till att skapa förutsättning för inflytande, trots att den
enskilde inte alltid bereds möjlighet till specifik påverkan.
Utvecklingsfaser
Utveckling av förstärkt brukarmedverkan beskrivs av Karlsson och Börjeson4 (2011) som fyra
faser. Den första, retoriska fasen, kännetecknas av tankar om brukare överhuvudtaget bör ha
inflytande, om rimlig fördelning av makt mellan brukare och professionella, men också om
vilka begrepp som ska användas och vad de innebär. I denna fas bildas troligen brukarråd och
föreningar, och professionella ”börjar diskutera sina förhållningssätt, riktlinjer och policys”
(ibid s.151). Det strategidokument2 som gäller för FoUrum har tagits fram under en retorisk fas.
Den andra fasen, representativa fasen, innebär ett första steg i att omsätta retorik till praktik. I
denna fas beaktas brukares åsikter och erfarenheter, vilket innebär en ganska låg inflytandenivå
med begränsad möjlighet att påverka. Här väcks frågan om brukarrepresentation, det vill säga
om en representerar sig själv eller en grupp/organisation. Det policydokument om ersättning vid
deltagande på verksamhetsnivå5 som gäller inom FoUrum social välfärd är ett sätt att säkerställa
möjligheten till representation. I den integrativa fasen följer ett andra steg mot att göra praktik
av retoriken, ”integration av brukares inflytande och makt” (ibid s.153). I det här steget är
brukares inflytande en del av det vardagliga arbetet, inte något extra eller tillfälligt. Det kan
också betyda att en verksamhet är utformad på ett ”sätt som gör att den inte går att driva utan
brukares insatser” (ibid s. 153). Detta kan förstås som att det är först i denna fas som man kan
tala om att arbetet bedrivs enligt evidensbaserad praktik (EBP). När arbetet kring brukarmakt är
integrerat i de dagliga rutinerna inom organisationen är nästa fas, nyordning, inledd. Denna fas
kan betraktas som en utopi, där det inte längre finns anledning att diskutera makt. Ett realistiskt
mål för förstärkt brukarmedverkan enligt evidensbaserad praktik bör därför handla om
integrering av brukarinflytande i det vardagliga arbetet.
Inflytandenivåer
I flera hänseenden talade deltagarna om inflytande på tre olika systemnivåer, vilka beskrivs så
här av Socialstyrelsen6:
Individuellt inflytande handlar om den enskildes möjligheter att ha inflytande över och
kunna påverka sin livssituation och den vård och det sociala stöd hen behöver;
Inflytande på verksamhetsnivå innebär möjligheten att medverka i utveckling och beslut
inom en viss verksamhet, t.ex. i ett boende eller en psykiatrisk klinik eller mottagning.
Det kan vara en grupp individer som berörs av verksamheten som är med och påverkar
verksamhetens utformning, men det förekommer även att föreningar eller
4 Karlsson, M., Börjeson, M. 2011. Brukarmakt i teori och praktik. Natur & Kultur. Stockholm. 5 Policydokument för ersättning för brukarmedverkan. 2015. Kommunal utveckling, FoUrum, social välfärd. Hämtat 2015-12-23 från http://intra.rjl.se/infopage.jsf?nodeId=105144 6 Att ge ordet och lämna plats – Vägledning om brukarmedverkan och inflytande inom socialtjänst, psykiatri och missbruks- och beroendevård. Socialstyrelsen. 2013. Hämtat 2015-12-23 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-5-5
5
brukarorganisationer som företräder en viss patient-/brukargrupp utövar detta
inflytande;
Inflytande på organisations- och systemnivå innebär inflytande och medverkan vid
utformning av princip-/vårdprogram, handlingsplaner eller vid politisk påverkan i
remissarbete av olika slag. I dessa fall sker medverkan genom föreningar eller
brukarorganisationer. Denna nivå inkluderar även politiken, vilket används i
resultatredovisningen när deltagarna har specificerat nivån som politiker. Förstärkt
brukarmedverkan bör innehålla mål och aktiviteter på alla tre nivåerna för att säkerställa
genuint brukarinflytande.
För att bättre förstå vad som behöver göras för att lyckas med inflytandet bör inflytandenivåerna
sammankopplas med förutsättningar. Shiers7 utveckling av tidigare inflytandemodeller med tre
steg av åtaganden utgör ett stöd för en sådan förståelse.
Erkännande
Teorin om erkännande8 kan vara ett stöd för att förstå innebörden av brukarinflytande på
individnivå. Erkännande anses nära kopplat till den egna identiteten och består av de tre
formerna mänskliga primärrelationer, vilket handlar om kroppsförankrat erkännande, rättsligt
erkännande, vilket innebär individens rättigheter och värde knutna till social status, samt social
uppskattning, vilket förutsätter en gemensam värdegrund. Sammantaget påverkar dessa tre
områden den personliga identiteten som i sin tur påverkar det individuella självförtroendet.
Motsatsen till erkännande är missaktning som även den utgörs av tre former. Dessa former är
fysiska övergrepp som inkräktar på möjligheten att fritt förfoga över sin egen kropp,
rättsberövande som innebär att individer frånkänns eller berövas vissa rättigheter och
därigenom sin moraliska tillräknelighet, samt förnedring och kränkning som innebär att vissa
sätt att leva eller förverkliga sig själv nedvärderas, vilket bryter ner individens
självuppskattning.
Metod
Undersökningen genomfördes i Jönköpings län november 2014 – juni 2015, i form av
semistrukturerade fokusgruppsintervjuer som sedan blev föremål för kvalitativ innehållsanalys.
Deltagare
Chefsnätverk som leds av forsknings- och utvecklingsledare (FoU-ledare) inom FoUrum
inviterades till undersökningen. Det gemensamma för deltagarna i chefsnätverken var att de
hade en ledande position, vanligen med chefsansvar inom ett visst verksamhetsområde inom
socialtjänsten. Några var chefer inom myndighet, andra inom verkställighet, medan några
arbetade som utvecklingsledare, vilket kan ha betydelse för hur en såg på det lokala arbetet med
förstärkt brukarmedverkan. Några av deltagarna deltog i fler än ett chefsnätverk, och några av
dem deltog i två fokusgruppsintervjuer.
7 Shier, H. Pathways to participation: Openings, Opportunities and Obligations. A new model for Enhancing Children’s Participation in Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention on the Right f the Child. Children & Society 2001:15;107-117. 8 Heidegren, C.G. 2009. Erkännande. Liber AB. Malmö.
6
Sammanlagt deltog nio chefsnätverk: arbetsmarknadsenhet (A), barn och unga (B), e-hälsa (E),
funktionshinderomsorg (FH), försörjningsstöd (FS), missbruk (M), psykiatri (P),
utvecklingsledare (U), samt äldre (Ä). Antal deltagare per chefsnätverk och kommun redovisas i
tabell 1. Det totala antalet deltagare redovisas inte på grund av att några av deltagarna ingår i
flera chefsnätverk och ett par av dem deltog vid två fokusgruppsintervjuer. I en av
fokusgruppsintervjuerna representerade en av deltagarna två kommuner.
Tabell 1. Fördelning av deltagare mellan de olika nätverken och kommunerna. √ = deltagare i
fokusgrupp, ~ = skriftligt deltagande.
Chefsnätverk (antal kommuner) A
(n=9)
B
(n=12)
E
(n=10)
FH
(n=10)
FS
(n=7)
M
(n=11)
P
(n=8)
U
(n=7)
Ä
(n=11) Kommun (antal chefsnätverk)
Aneby (n=7) √ √ √ √ √ √ ~
Eksjö (n=8) √ √ √ √ √ √ √ √ √
Gislaved (n=8) √ √ √ √ √ √ √ ~
Gnosjö (n=7) √ √ √ √ √ √ √
Habo (n=6) √ √ √ √ √ ~
Jönköping (n=6) √ √ √ √ √ √
Mullsjö (n=4) √ √ √ ~
Nässjö (n=8) √ √ √ √ √ √ √ √ √
Sävsjö (n=4) √ √ √ ~
Tranås (n=5) √ √ √ √ √ √
Vaggeryd (n=7) √ √ √ √ √ √ √ √
Vetlanda (n=8) √ √ √ √ √ √ √ √ √
Värnamo (n=7) √ √ √ √ √ √ √ √
Datainsamling
Data samlades in genom fokusgruppsintervjuer vilket är ett kraftfullt sätt att samtala, genom de
rika möjligheterna att reflektera och skapa nya insikter tillsammans. En till fyra arbetsdagar före
respektive intervju skickade samordnande FoU-ledare ut information till deltagarna i aktuellt
chefsnätverk. Alla deltagare uppmanades förbereda sig inför intervjun genom att läsa igenom
och söka svar inom frågeområden (bilaga 1). Ett pilottest gjordes inom ett chefsnätverk (B). Det
första intervjuunderlaget bestod av strukturerade frågor med svarsalternativ. Detta underlag
upplevdes besvärligt att både fråga utefter och att svara på. Efter testet omarbetades
intervjuunderlaget till öppna frågor anpassade för fokusgruppsintervjuer. Två timmar av
ordinarie chefsnätverksmöte avsattes till intervjun. Tre samordnare modererade sina egna
chefsnätverk (B; FH; Ä) medan annan FoU-ledare förde noteringar. Övriga fokusgrupper
modererades av annan FoU-ledare medan samordnaren förde noteringar.
Samtliga fokusgruppsintervjuer ljudbandades för att det skulle vara möjligt att gå tillbaka och
kontrollera otydliga anteckningar. Respektive samtalsledare hade tillgång till inspelat material.
Huvudansvarig för undersökningen hade tillgång till allt inspelat material. Samtligt inspelat
material raderades direkt efter att denna rapport var klar. Från äldreområdet inkom fem
skriftliga svar, vilka inkluderades i analysen. Varje chefsnätverk disponerar den skriftliga
sammanställningen från sitt eget möte, vilket hanteras av respektive FoU-ledare.
Dataanalys
Kvalitativ manifest innehållsanalys genomfördes, vilket innebär att materialet sammanställdes
utan att tolkas. De skrivna noteringarna utgjorde grunden för analysen. Innehållet i noteringarna
sorterades och organiserades efter de frågeområden som lyftes fram i intervjuerna och
7
kompletterades med ett avsnitt om förbättringsområden som utkristalliserades vid analysen. I
några fall skapades underrubriker för ökad läsbarhet.
Resultat
Resultatet presenteras sammantaget för samtliga chefsnätverk. De personer som deltog i
fokusgruppsintervjuerna omnämns deltagare. Verksamhetsområden/kommuner som sticker ut i
positiv riktning namnges för att tjäna som goda exempel. Brukare/brukarna används i flertal,
och en/den enskilde i ental. Det görs ingen skillnad mellan myndighet och verkställighet i
rapporten. Flera avsnitt illustreras med citat.
Varje avsnitt avslutas med en kort reflektion som inkluderar förbättringsförslag utifrån
FoUrums uppdrag om EBP.
Vad innebär brukarinflytande?
Samtliga deltagare ansåg att brukarinflytandet ska vara meningsfullt, det vill säga ha reell
påverkan på något sätt på verksamhets- och/eller individnivå. De pratade om innebörden av
brukarinflytande i termer av systemnivåer och inflytandenivåer med vissa skillnader mellan de
olika chefsnätverken. De talade också om olika perspektiv på brukarinflytande såsom makt,
arbetssätt och kvalitet, samt om den enskildes förutsättningar att ha inflytande, men också om
delaktighet.
Systemnivåer
Alla deltagare var överens om att alla nivåer måste samverka, dra i samma riktning.
Diskussioner fördes om i vilken ände man ska börja, med brukaren eller politiken. Enligt vad
som kom fram i fokusgrupperna hade ett antal kommuner utvecklat brukarinflytande utifrån ett
systemtänk. Med systemtänk menas här att brukarens synpunkter går via sammanställning vars
resultat redovisas för politiker som fattar beslut och ger nya/omformulerade uppdrag till
tjänstemän. Resultatet redovisas också tillbaka till brukarna. Från två av länets kommuner
beskrevs ett tydligt systemtänk där en del av målarbetet handlade om medborgarperspektivet.
Beskrivningen omfattade en tydlig process för hur brukares åsikter förs upp till politisk nivå och
tillbaka till individnivå, samt redovisning av resultat till deltagande brukare/anhöriga.
Politikerna gav nya/omformulerade uppdrag till tjänstemän, baserade på resultat. Vissa
skillnader framträdde mellan verksamhetsområdena. Två chefsnätverk (P; Ä) talade i högre
utsträckning än övriga om inflytande på verksamhets- och organisationsnivå. Tre chefsnätverk
(FH; P; Ä), poängterade också betydelsen av att jobba med brukarmedverkan på nationell nivå.
Individnivå
I alla chefsnätverk talades det om brukarinflytande som mer än att få information. Inflytande på
individnivå, det vill säga vad som skedde i mötet mellan en enskild person och en
handläggare/omvårdare, ansågs överlag vara viktigast. Två aspekter lyftes fram, dels
personalens reflekterande och handlande, och dels den enskildes känsla, upplevelse, av att ha
inflytande.
Vad gäller personalens handlande betonades bemötandet och betydelsen av att lyssna på den
enskilde. De beskrev att det handlar om ett tänk som förändras, vilket uppfattades som en
omfattande process. Deltagarna reflekterade vidare kring de olika möjligheterna inom olika
verksamhetsområden.
8
”Hur säkerställer man att brukaren väljer insats inom psykiatriområdet? Är det [=
val av insats] lättare att tillgodose inom äldreområdet?”
Det ansågs nödvändigt att skilja på det enskilda, vardagliga perspektivet, och det kollektiva, till
exempel maten på gruppboendet.
”Ju närmare man jobbar den enskilde desto mer brukarinflytande, ju större grupper
desto mindre inflytande.”
Samtal om brukares känslor och upplevelser handlade om den enskildes känsla av att vara
lyssnad på i varje situation. Men också om delaktighet, att få vara med i diskussioner. För
deltagarna innebar inflytande att den enskilde känner sig lyssnad till utifrån sina egna upplevda
behov, vilket ansågs nödvändigt för att insatser ska ha optimal effekt. Deltagarna talade också
om känslan av att ha inflytande, upplevelse av att få vara med och bestämma, och att det
fortfarande är lång väg kvar att gå. Även om det ansågs som en positiv upplevelse för enskilda
att bli lyssnad på av personalen, begränsades inflytandet till den enskildes möjlighet att påverka
de insatser en får från kommunen. Brukarmedverkan ansågs också handla om makten att ta eget
ansvar (E; U), samt innefatta rätten att säga nej och ändå bli respekterad av personalen.
”Det kan vara vilsamt att själv slippa inflytande och åsikter.”
Verksamhetsnivå
Brukarinflytande på verksamhetsnivå verkade enligt deltagarna vara mer komplext än på
individnivå. En av kommunerna anlitade en extern konsult som påtalade lågt brukarfokus inom
verksamheten. Deltagarna verkade klara över nyttan med brukarråd med intresseorganisationer.
De gav konkreta vardagliga exempel på oklarheter som ansågs vara en del av brukarinflytande,
såsom att kunna gå på samma toalett som personal, eller att personalen ska knacka på dörren
innan en stiger in i den enskildes rum. En fundering handlade om huruvida påskrift av
genomförandeplan innebär inflytande.
Politisk nivå
För att förändra och skapa reellt inflytande ansåg deltagarna att man måste börja med politiken.
Deltagarna menade att politiker måste bli mer konkreta med vad de menar och vad de vill.
Vidare ansågs att ledningen måste tänka, inte bara säga, att inflytande är viktigt och också ge
konkret stöd till verksamheten att arbeta med brukarfrågor för att något ska hända.
Reflektioner
Avsaknad av systemtänk innebär risk för att satsningar på förstärkt brukarmedverkan blir
resultatlösa. Om samtliga kommuner i länet införlivar ett systemperspektiv avseende förstärkt
brukarmedverkan inom alla verksamhetsområden ökar förutsättningarna för att förstärkt
brukarmedverkan, och därmed evidensbaserad praktik, blir en integrerad del av det vardagliga
arbetet. Av analysen framgår att det är viktigt att ha ett systemkritiskt tänk gentemot resultatet
av de egna satsningarna samt att brukares upplevelser är centrala för att förstå effekten av den
specifika verksamheten. Olika chefsnätverk ansåg att man måste börja på olika nivåer. Vanligen
anses att det är på individnivån som brukarinflytandet är mest angeläget. Men för att säkerställa
brukarinflytandet enligt EBP och för att kunna erbjuda reellt inflytande i samhällsfrågor behövs
strukturer för inflytande på alla nivåer.
9
Olika aspekter av brukarmedverkan
Tre olika aspekter av brukarmedverkan belystes av deltagarna: makt, arbetssätt och kvalitet.
Genomgående baserades samtalen på en idé om jämlikhet.
”Inte göra skillnad på folk och folk, vara där på lika villkor brukare och personal.”
Makt
I flera av chefsnätverken, men framför allt i utvecklingsledarnätverket, diskuterades
brukarinflytande utifrån ett maktperspektiv. Deltagarna resonerade om att någon måste lämna en
del av sin makt för att någon annan ska få större makt. Det ansågs oklart hur mycket makt man
kan lämna utan att ”luras”, det vill säga att makt som lämnas över ska vara reell. Det handlade
om att den enskildes makt utgörs av att inom givna ramar kunna påverka beslut. För att detta
ska vara möjligt, menade deltagarna, bör den enskildes förväntningar på till exempel
biståndsbeslut vara rimliga och realistiska, vilket kräver att den enskilde har kunskap om
verksamhetens förutsättningar. När det gäller verkställighet, ansågs att inflytandet handlar om
att vara med och påverka i det en kan, såsom på vilket sätt hjälpen ska utföras. Även här ansåg
deltagarna att det behövs tydlighet i vad som kan påverkas så att förväntningarna blir rätt.
Vidare ansågs att det finns ett samband mellan form av biståndsbeslut och möjlighet att ha
inflytande på verkställighet, där rambeslut kan möjliggöra ökat inflytande i verkställigheten
jämfört med mer detaljerade beslut (Ä). Andra ansåg att den enskildes inflytande begränsas till
vad handläggare och brukare bestämmer tillsammans i det enskilda mötet. Makt handlade också
om förmåga till självständigt liv, där välfärdsteknik ansågs vara ett sätt att ta makt (E).
Organisationen uppfattades å ena sidan vara bra på att ge människor makt att säga vad de
tycker, men å andra sidan exkludera dem från processen efteråt. Att överlåta makt sades betyda
att låta en annan människa vara kapabel. Synen på medborgaren som en kapabel och kompetent
individ knöts av deltagarna an till bemötandet och ansågs bundet till vad socialsekreteraren vill
veta om specifika brukare. Andra menade att det också handlar om att den enskilde inte ska
känna sig underlägsen vid mötet med myndighet eller institution, att individen ska vara i fokus
och inte handläggaren. Deltagarna ansåg att de själva har ansvar för att inte stigmatisera
brukare. De resonerade också om ändrat synsätt, från att tidigare ha utgått från den
professionella expertisen till att numera betrakta brukaren som expert på sin situation. Detta
resonemang grundades på idén om den professionelles uppgift att stärka den enskildes känsla av
att äga sitt eget liv. För att detta ska kunna realiseras ansågs att handläggaren bör lägga över
ansvar på den enskilde utifrån dennes förmågor. Till exempel kan den enskilde erbjudas att själv
berätta om sina behov och låta dem utgöra grunden för samtalet, istället för att handläggaren
berättar om tjänsten, vilket styr samtalet mot ett professionellt perspektiv.
”Måste våga släppa på att vi alltid vet bäst, måste hitta nya vägar.”
Vidare problematiserade deltagarna (U) kontroll som de ansåg vanligt inom andra sektorer, men
tabu inom människovårdande sektorer. Detta ansågs hänga ihop med avvikelsesystem, att en
inte vill sätta dit någon utan alltid ha brukarens bästa i fokus. Samtidigt upplevdes att personal
tar illa vid sig, försvarar sig med att ”det var inte mitt fel”, trots att avvikelsehantering inte
handlar om att skuldbelägga person.
10
Arbetssätt
Genomgående ansågs att brukarmedverkan borde vara naturligt integrerad i det vardagliga
arbetet, så att en inte ens behöver fundera över det. För att detta ska bli möjligt menades att det
behövs arbetssätt som möjliggör att den enskilde genomgående stöds i att få sin röst hörd och
sedan blir mött i insatserna. Det ansågs angeläget att skapa en dialog där en känner att en kan
påverka, men också att den enskilde har en helhetssyn och förstår att en inte kan få allt en
önskar.
Kvalitet
Deltagarna resonerade vidare om vem som definierar god kvalitet, och uppgav att det oftast är
personalen. Några ansåg att man måste prata värdegrund med personal, och kvalitet med
brukare, men att det var svårare när det gäller placering av barn. I en kommun diskuterades
värdegrundsfrågor tillsammans med brukare vilket ansågs givande (E). Deltagarna resonerade
om vad som menas med värdegaranti och vad värdegrund innebär för den enskilde personen. En
av deltagarna berättade att de jobbade på att skilja på god kvalitet enligt lagstiftning, god
kvalitet enligt verksamhet och god kvalitet enligt brukarna (U). Samma kommun hade en tanke
om att bygga kvalitet nerifrån och upp, det vill säga genom brukares upplevelser av bemötande,
vilket stöds av lagtext om genomförandeplaner. Vad gäller nya tekniker ansågs att man behövde
ta reda på behovet och väcka frågan då brukare inte kände till möjligheterna (E).
Deltagarna menade att EBP bidrar till att synliggöra brukarinflytandet, men att varje verksamhet
måste fundera över vad inflytandet ger den enskilde. Flera ansåg att det inte alltid är så lätt med
brukarinflytande eftersom det ställer krav på professionerna för att fungera. De kraven bör
hanteras på organisationsnivå så att ansvaret för brukarinflytandet inte blir enskilda
professionellas angelägenhet. EBP är ett sätt att stödja professionella, enligt deltagarna, det vill
säga en verksamhet som tillämpar forskning tillsammans med kunskap och erfarenheter från
praktiken och brukarorganisationer kan bidra till upplevelse av trygghet i arbetet med
brukarinflytande. Vidare ansågs att professionellas kunskap om brukares synpunkter om insatser
bidrar till utveckling av insatser. Möjlighet att påverka ansågs leda till att den enskilde tycker att
verksamheten blir bättre, vilket menades ger möjlighet till kvalitetssäkring och säkerställd
lägsta-nivå. Någon menade att det inte finns något klart samband mellan brukarundersökningar
genomförandeplaner, till exempel genomförde äldreomsorgen i en av länets kommuner få
genomförandeplaner, men hade ändå mycket goda resultat i brukarundersökningar.
Reflektioner
Även om deltagarna ansåg att individuella planer av olika slag bidrar till ökat brukarinflytande
behövs således en kritisk blick för att inte fastna i retorik, utan verkligen integrera genuint
inflytande i vardagen. Två sådana aspekter följer.
Ett resonemang handlade om samband mellan form av biståndsbeslut och möjlighet att ha
inflytande på verkställighet, vilket indikerar att beslut på verksamhetsnivå har betydelse för hur
stor makt en enskild kan ha. Ett annat handlade om synen på medborgaren som en kapabel och
kompetent individ, vilket kan relateras till teorin om erkännande7, vari erkännande respektive
missaktande av en individ anses ha betydelse för hens personliga utveckling. Deltagarnas
resonemang kan således förstås som att socialsekreteraren sätter ramar för den enskildes
självförtroende.
11
Sammantaget är det angeläget att arbetet med förstärkt brukarmedverkan når den integrativa
utvecklingsfasen, det vill säga är så naturligt integrerad i det vardagliga arbetet att man inte ens
behöver fundera över det. För att lyckas med det behöver människorna i verksamheten och
organisationen kunskap om den enskildes förutsättningar för inflytande.
Förutsättningar på individnivå
Den enskildes förutsättningar för att ha ett reellt inflytande var ett genomgående tema i samtliga
fokusgrupper. Den enskildes kunskap utgör en central förutsättning för inflytande och makt.
Ytterst ansågs att omfattningen av enskildas inflytande påverkas av lagstiftning respektive
politiska beslut. Flera deltagare menade att det i praktiken handlar om den enskildes möjlighet
att påverka de egna insatserna den aktuella dagen. Dilemman lyftes framförallt inom två av
chefsnätverken (A; FS). Mindre kommuner betalade till exempel körkort för att ge brukare
bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Dilemmat bestod i att en inte kunde få ekonomiskt stöd
om en ägde en bil, och att en inte kunde söka jobb utan att ha bil. Därmed satte reglerna stopp
för den enskildes möjligheter att ingå i samhället. Ett annat dilemma utgjordes av en
grundläggande misstänksamhet inbyggd i utredningar om ekonomiskt bistånd. Här menades att
utbetalningsmetoden, val av rekvisition eller presentkort, påverkar den enskildes förutsättning
till inflytande vad gäller inköp (FS). Minskat inflytande ansågs ge sämre förutsättningar i
samhället, till exempel vad gäller tillgång till dator (FS). Andra förutsättningar som togs upp
handlade om lagstiftningens ramar och tillgänglighet i samhället. Å ena sidan menades att
lagstiftningen begränsar inflytandet inom myndighetsutövande, men öppnar upp för inflytande
inom verkställighet. God tillgänglighet till samhället och till professionen ansågs öka
möjligheten till inflytande.
”Beslut enligt SoL kan man inte önska fritt.”
Ett sätt att erbjuda inflytande som föreslogs, var att undersöka om behov finns innan en
verksamhet förändras (E). Det ansågs svårt att förväntas ha inflytande på något en inte vet vad
det är. Optimalt tillvägagångssätt menade man var att fråga, lyssna in och att personalen fångar
önskemål och behov som är möjliga att påverka. Deltagarna ansåg vidare att det är nödvändigt
att personalen känner till och har kunskap om brukarna för att kunna skapa bra möjligheter att
tillämpa brukarinflytande.
”Det är viktigt att ge kunskap så att man som brukare känner att man påverkar.”
Reflektioner
Resonemangen tyder på en medvetenhet om de begränsningar för genuint inflytande som finns
inbyggda i socialtjänsten genom lagstiftning och myndighetsutövning. Det finns en risk att
begränsningarna leder till att brukarna, trots goda intentioner, missaktas i möten med
socialtjänsten, vilket torde ha en negativ effekt vad gäller förmågan att hantera och kontrollera
den egna livssituationen.
Vilka strategier finns för brukarmedverkan/brukarinflytande?
Enligt fokusgruppsintervjuerna förekom strategier inom tre olika områden: mål, tjänster samt
kunskap och kompetens. Strategier avseende mål beskrivs i inflytandenivåer. Strategier
avseende tjänster beskrivs ur ledningsperspektiv. Strategier avseende kunskap och kompetens
handlar i huvudsak om individnivån. Flera deltagare menade att de behöver ha samordnade
strategier avseende förstärkt brukarmedverkan för att lyckas uppnå genuint inflytande. Det
12
handlade bland annat om uthållighet och långsiktighet. De strategier som beskrevs handlade
främst om hantering av brukares åsikter och identifiering av förbättringsområden, men också
om långsiktighet i organisationen. De talade om att ledningssystemen innehåller värdegrunder
(U), och att det fanns fastställda kvalitetskriterier i verksamhetsplaner men inte något samlat för
just brukarinflytande. Politiskt tagna styrdokument för hur kommunerna ska jobba med
brukarinflytande saknades enligt deltagarna i flera av kommunerna.
Mål
Deltagarna nämnde att kommunernas mål gällande förstärkt brukarmedverkan framgick av
specifika formuleringar i måldokument. Målen formulerades i relation till resultat av kvalitet
samt innehåll i undersökningar. Allt formulerades inte i gemensamma dokument, och det fanns
betydande skillnader mellan verksamhetsområden. Kommuner, arbetsförmedling,
försäkringskassa och landsting i norra länsdelen hade tillsammans med brukare gjort en översyn
av gemensamt måldokument (P). Så här kunde målen se ut på de tre systemnivåerna: På
individnivån fanns mål avseende genomförandeplaner. På verksamhetsnivå jobbade man i
ledningssystem och satte verksamhetsnära mål. Det fanns mål som handlade om kundnöjdhet,
såsom nöjdhet med tillgänglighet, bemötande (de flesta chefsnätverk) och behandlare (M) men
också om möjlighet att påverka eller om hänsyn tas till ens önskemål (Ä). Andra mål var att
säkerställa klienters och anhörigas inflytande, att enskildas röst är hörd samt om BBIC, IBIC
och ÄBIC9. Brukarindex efterfrågades systematiskt varje år. Dessutom fanns mål avseende
genomförande av brukarenkäter och kollegiegranskning (M; FS), det vill säga handläggare läste
varandras utredningar enligt en mall. Kontinuitet, dvs antal medarbetare som besökte den
enskilde, var ett annat mått som diskuterades. En uppfattning som framkom var att kontinuitet
kan vara så mycket annat samt att kontinuitet i antal medarbetare som besöker brukaren inte har
med prioritering av insats att göra. På politisk nivå fanns mål avseende att jobba med respektive
öka brukarinflytande, brukarnöjdhet (80-90 %), samt att arrangera möten mellan brukare,
politiker och föreningar.
Vad användes målen till?
Mål formulerades utifrån resultat av brukarundersökningar. Resultatet användes och
återrapporterades i styrkort som underlag för målsättning inför nästa år, för att ”skruva i
kvaliteten” som levererades. Målen användes som en måttstock på vad som var bra eller dåligt.
Personalgrupper inom några verksamheter hade gjort brukarundersökningar för att identifiera
förbättringsområden.
”Kan vara stor skillnad mellan vad vi, medarbetare, tror, och vad brukare tycker.”
Någon ansåg att målen formulerades på för låg nivå för att lyckas förändra verksamheten. Andra
menade att man bör visa goda exempel på mål och måluppfyllelse. Flera ansåg att uthållighet
behövs, det vill säga att en specifik målsättning behålls under längre tid, och att målsättningen
höjs istället för att byta mål. Deltagarna berättade att målsättningarna styr val av metod, vilket
kan förklara dominansen av enkäter (se Vad för slags inflytande?).
9 Barns behov i centrum (BBIC) respektive Äldres behov i centrum (ÄBIC) utvecklas av Socialstyrelsen, se webbplats www.socialstyrelsen.se. Kommunerna i Jönköpings län har valt att använda begreppet Individens behov i centrum (IBIC) istället för ÄBIC.
13
Tjänster
I fokusgrupperna framkom att det fanns ett fåtal särskilda tjänster för arbetet med
brukarinflytande. Däremot beskrev flera personer samordningsfunktioner inom tjänster som
utvecklingsledare, verksamhetspedagog, metodstödjare/-handledare och stödpedagog.
Utvecklingsledarna ansågs ha en tydlig roll vad gäller kvalitetsregister10
och Öppna Jämförelser
(ÖJ)11
, och deltog i formulering av kommande mål utifrån aktuella resultat. I Nässjö kommun
var brukarinflytande en del av utvecklingsledarens arbete. Vetlanda kommun lyfte fram
förbättringsledarens betydelse som en del i arbetet med Leda för resultat12
. Inom Jönköpings
kommun fanns brukarinflytandessamordnare (BISAM) vars särskilda uppgift med
brukarinflytande innehades av en person med egen erfarenhet av psykisk ohälsa (P).
Boendestödjare nämndes av flera kommuner (P). Inom funktionshinderområdet fanns
kontaktmannaskap för alla brukare. Kontaktmannens uppgift var att fånga upp det individuella
inflytandet (FH). Vissa verksamheter hade kontaktpolitiker13
. Inom missbruksområdet jobbade
de mer med ögonblicksbilder. Sammantaget framfördes behov av mer långsiktiga och
självkritiska strategier med praktisk betydelse. De ville också att politikerna i högre grad
efterfrågade brukarmedverkan.
Kunskap och kompetens
Deltagarna redogjorde för att de saknade verktyg för hur de ska göra, men också kunskap om
vad brukarinflytande är och hur en bör förhålla sig till brukarinflytande inom sin egen
verksamhet.
”Alla medarbetare kan inte föra samtal, reflektera kring förväntningar och
kontinuitet, men väldigt många måste det för att det ska fungera.”
Samtidigt pågick ett långsamt lärande och medvetandegörande på alla nivåer. Två goda exempel
på kunskapsutveckling gavs av Gnosjö kommun, där personal och brukare som deltagit
tillsammans i samma utbildning haft givande samtal efteråt, men också hur personalen efter
utbildning i DOA blivit entusiastiska över att ha ett verktyg att jobba med (A). Andra beskrev
att de aktivt tagit reda på och informerat om hur arbetsmarknaden såg ut och i vilka forum den
enskilde kunde göra sin röst hörd, till exempel vid fackliga samlingar, arbetslivsträffar och
utvecklingssamtal med chefen (A). Samtidigt skickades signaler om att vissa brukargrupper inte
skulle synas, såsom att använda olika väntrum.
Det fanns en del kunskap och kompetens som deltagarna ansåg att de borde bygga vidare på.
Inom psykiatrinätverket påtalades ett center för stöd till återhämtning som skulle samla allt det
som pågick inom området i länet. Vid tiden för intervjun pågick ett pilotprojekt inom
Jönköpings kommun i samarbete med Habo och Mullsjö14
. Inom psykiatrin arbetades också
aktivt för att utveckla salutogent arbetssätt och använda Dialogen15
. Inom äldreomsorgen pågick
ett arbete med värdegrundsgarantier vilket har med brukarinflytande att göra. Implementering
10 Se SKLs webbplats www.kvalitetsregister.se/sekundarnavigering/omnationellakvalitetsregister.33.html 11 Öppna Jämförelser. SKLs webbplats http://skl.se/tjanster/merfranskl/oppnajamforelser.275.html 12 Leda för resultat. SKLs webbplats http://skl.se/arbetsgivarfragor/chefsochledarskap/ledaforresultat.141.html 13 Kontaktpolitikerns uppgift framgick inte klart i intervjuerna. En tydligare beskrivning av uppgiften i Linköping kan läsas i SKLs rapport ”När brukare och patienter blir medskapare – en lönsam historia” (s. 34). 2015. ISBN: 978-91-7585-267-6 14 ”Center till stöd för återhämtning ska undersöka behovet av en fysisk plats för att samla, förmedla och sprida kunskap till stöd för återhämtning. Egenerfarna av psykisk ohälsa är resurser och medskapare av verksamheten.” Hämtat 2015-12-23 från http://plus.rjl.se/infopage.jsf?childId=20566&nodeId=43332 15 Ett strategiskt system för verksamhetutveckling som används av Jönköpings kommun (samtal med S. Österström 2015-12-21).
14
bland brukare, anhöriga, vårdpersonal och kommunmedborgare pågick då
fokusgruppsintervjuerna genomfördes.
Teknik ansågs som ett område där medarbetarnas brister avseende hur kunskap, flexibilitet och
egna behov påverkade brukarnas möjlighet att få tillgång till sådant stöd som skulle kunna leda
till ökat inflytande över den egna situationen (E). Som exempel på detta gavs Nattfrid som
innebar att den enskilde kameraövervakas på natten istället för via personligt hembesök. Men
medan personliga hembesök kan upplevas tryggt för medarbetaren, kan de störa nattsömnen för
den enskilde.
”Man mår mindre dåligt som personal om man är inne och tittar till brukaren och
ser att det är lugnt.”
Deltagarna påtalade att verksamheterna behöver kunskap och kompetens om hur man i det
praktiska arbetet kan jobba med brukarinflytande, men att även medborgarna behöver kunskap
för att kunna ha inflytande. Det handlade om insikt om sina egna behov och kunskap om vilka
möjligheter som finns, såsom till exempel välfärdsteknologi, där en som medborgare behöver ha
kunskap om vad som finns innan en hamnar i en situation där en kan vara hjälpt av
välfärdsteknologi (E).
Reflektioner
Flera deltagare svarade inte direkt på frågan om strategier. Detta kan förstås som att det är svårt
med strategier, att man inte talar om strategier i vardagen, men också som att det inte fanns
strategier. Strategier i form av målsättningar med specifikt fokus på brukarinflytande liksom
specifika uppdrag kan skapa förutsättningar för att ta sig ur den retoriska utvecklingsfasen och
lyckas integrera genuint inflytande i verksamheterna. Men utan kunskap och kompetens hos
medarbetarna har strategierna svårt att få genomslag i vardagen. Det behövs även en
kompetenssatsning som inkluderar brukarna.
Vilka målgrupper och verksamheter omfattas av
brukarundersökningar?
Inom barn och unga inkluderades alla i brukarundersökningar. Inom missbruksområdet,
psykiatri, försörjningsstöd samt arbetsmarknadsenheterna inkluderades de personer som kom till
verksamheten. Kunder från arbetsförmedlingen exkluderades från arbetsmarknadsenheternas
undersökningar. Man ville nå de som avbryter behandling för att fånga deras upplevelser och
förstå vad de behöver för att komma vidare, samt nå anhöriga (A; M). Funktionshinderområdet
inkluderade alla personer med intellektuell funktionsnedsättning som tar del av sådana LSS-
insatser och verksamheter som området ansvarade för. Äldreområdet inkluderade de som ingick
i Socialstyrelsens brukarundersökning, och funderade över att göra mer inom hemsjukvården.
Inom e-hälsa gjordes väl avgränsade specifika brukarundersökningar inom särskilda projekt.
Reflektioner
För att värdera och fatta beslut utifrån alla deltagares åsikter bör även de som inte kommer till
verksamheterna omfattas av brukarundersökningar. Resonemangen i chefsnätverken tyder på att
det finns beredskap att bredda undersökningarna. Ett brett underlag för målsättningar om hur
verksamheten ska utformas och utvecklas skulle kunna bidra till att fler är intresserade av stöd
15
av socialtjänsten. Samtidigt ställer det andra krav på verksamheten att hantera andra grunder för
missnöje än hos dem som finns kvar i verksamheten.
Hur arbetar ni med brukarinflytande?
Detta avsnitt handlar om vad för slags inflytande brukare, enligt fokusgruppsdeltagarna, ansågs
ha inom de berörda verksamheterna, vilka metoder som används, hur resultat hanteras och vad
inflytandet leder till. Deltagarna upplevde att det varit en positiv utveckling de senaste åren, från
att presentera färdiga förslag till att bjuda in brukare tidigt i processen. I verksamheterna
pratades vid tiden för intervjuerna mer om brukarmedverkan än vad som tidigare gjorts.
Deltagarna uppfattade att det länsgemensamma arbetet med Hjärnkoll, dialogutbildningar och
återhämtning bidragit till det. Trots flera förändringar i positiv riktning framkom flera brister
som man avsåg att jobba vidare med inom de enskilda kommunerna.
Vad för slags inflytande? Vad har man det till?
Deltagarna talade främst om enskildas inflytande över egna insatser, att enskilda ges möjlighet
att påverka sitt eget liv. Det innebär att den enskildes perspektiv är utgångspunkt för insatsen.
De talade också om inflytande som insats, det vill säga att insatsen ingav hopp om framtiden
och bidrog till att den enskilde växte. Ersättningsformer och dylikt kunde utgöra hinder men
personalen fanns med och stöttade (FS). Detta avsnitt redovisas utifrån olika nivåer av
inflytande.
Information – Brukare lyssnas till
Deltagarna talade övervägande om information på individnivån. De lyssnade på brukare för att
fånga deras åsikter om vad som fungerade alternativt kunde fungera bättre, samt lyssnade in den
enskildes plan att bli självförsörjande (FS). Några berättade att kontaktpolitiker fanns med i
verksamheten till vilka brukare kunde ställa frågor och få information (A; FH).
Konsultation – Brukare stöds att uttrycka sina åsikter
Brukarinflytande på verksamhetsnivå fanns inom flera former. De olika verksamheterna
arrangerade husmöte, veckomöte, pensionärsråd, brukarråd, respektive arbetsplatsträff (APT)
(A; FH; U; Ä). En del hade kontakt med anhöriga (Ä), eller hade med brukarrepresentant i
ledningen (FH). Det som kom upp i vardagen eller via förslagslådor dokumenterades och
sammanställdes (FH). Synpunkter och klagomål kunde lämnas till verksamheterna via hemsidor
(FS). De menade vidare att många brukare nöjde sig med att klaga, att de inte ville gå vidare
(FS). Brukarundersökningar betraktades som ett sätt för brukare att uttrycka sina åsikter, men
brukarna fick sällan vara med och utforma undersökningarna (U). På individnivån mötte
personalen den enskilde och stödde hen att uttrycka sina åsikter på hens fritid (FH) eller inom
öppenvård. Andra exempel var att brukare berättat för nämnden för att politiken ska få syn på
vad som sker, eller var med och berättade vid studiebesök och annat (A).
Dialog - Brukares åsikter beaktas
På individnivån nämndes enskildas möjlighet att välja utförare enligt LOV16
, samt möjlighet att
påverka vilken tid hen får hjälp (Ä). På verksamhetsnivå intervjuades brukare om vilka frågor
som ska ställas i enkät, och deras åsikter beaktades som ett led i Leda för resultat (B). Brukares
åsikter beaktades också vid förbättring av verksamheten (P; Ä). Ett konkret exempel var att
16 Lag (2008:962) om valfrihetssystem http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2008962-om-valfrihetssy_sfs-2008-962/
16
mätning av ångest bidrog till att brukare fick kontakt med psykiatrin (P). Ett annat handlade om
mat och temperatur (Ä).
Flera deltagare ansåg att brukarråden var ojämlika och gav intryck av skendemokrati. Inom
äldreomsorgen kunde de boende vara för dåliga för att delta i brukarråd. Istället utövades
brukarinflytande via anhörigkontakter och anhörigkonsulenter (Ä). De som bodde i ordinärt
boende ansågs ha inflytande via hemtjänsten (Ä). Vidare diskuterades betydelsen av den
enskildes respektive anhörigas inflytande (Ä).
”När kritiken ökade mot maten spekulerade politiker om att anhöriga som ser
matprogram på tv besvarat enkäten. När verksamheten undersökte vilka som
framfört kritiken, fann de att anhöriga var mer positiva till maten än de äldre själva.”
Inflytande – Brukare involveras i beslutsfattandeprocesser
Enligt deltagarna involverades brukare i beslutsfattandeprocesser på individnivån. Det handlade
i huvudsak om den egna livssituationen, men också om vissa områden inom daglig verksamhet.
Livsstilskartläggning ansågs bidra till inflytande (A), liksom hur man jobbar med
genomförandeplaner (U; Ä). Genomförandeplan med tydlig manual ansågs vara ett viktigt
verktyg för att få till brukarinflytande förutsatt att de fungerar som de ska. Den individuella
bedömningen av den enskildes behov ansågs vara en grundförutsättning för inflytande.
Deltagarna ansåg det viktigt att brukare får vara med och påverka sitt liv, men att den aktuella
dagsformen och hur det ser ut framöver för den enskilde begränsade möjligheterna till
inflytande. Som enskild kunde en få välja vad en skulle jobba med under en viss dag, men det
var å andra sidan obligatorisk närvaro (A). Det fanns möjlighet att lämna åsikter om val av
handläggare, fast det var svårt att tillgodose inom de mindre kommunerna som inte hade så
många handläggare att välja mellan (M). Detsamma gällde möjligheten att välja form av samtal,
enskilt eller i grupp (M). Ett annat exempel som framkom var individuell handläggning med
förenklad biståndshandläggning, vilket innebär att den enskilde själv bedömer sitt behov och
väljer utförare (Ä). Förenklad biståndshandläggning användes i liten omfattning, vilket
förklarades av deltagarna med att detta kanske inte var känt hos allmänheten, och som man
därför behövde jobba aktivt med.
”Det är upp till oss att få till det så att den enskilde upplever inflytande.”
Vidare kopplade deltagarna inflytande till grundläggande förbättringsarbete med
kundperspektiv, till exempel Ester-coacher (E).
Kommunala råd ansågs vara viktiga remissinstanser vid större förändringar.
Pensionärsorganisationer kunde till exempel vara intressenter (Ä). En fråga som dryftades var
huruvida brukarna i kommunala råd mest fick information eller om de hade reellt inflytande.
Flera ansåg att inflytande måste ske tidigt i processen och på samhällsnivå, till exempel vad
gäller placering av nya boenden (Ä).
Reflektioner
Flera olika slags inflytandeformer erbjöds brukarna i huvudsak på individnivå. Med tanke på
den rika förekomsten av brukarråd och liknande kan man till vissa delar anta att den
representativa fasen har inletts. Men eftersom det verkar finnas skillnader mellan
verksamhetsområden, såväl som mellan kommuner, behövs en strävan att åstadkomma
17
jämlikhet i länet. Betydelsen av att utforma insatser enligt enskildas perspektiv lyftes fram, men
det vore intressant att undersöka vems tolkning av perspektivet som råder. Eftersom
verksamheterna styrs av lagstiftning samt regionala och lokala politiska beslut begränsas
sannolikt enskildas perspektiv till rådande förutsättningar.
Förenklad biståndshandläggning var ett sätt att erbjuda ökat inflytande som användes i ringa
omfattning. Allmänhetens kunskap om förenklad biståndshandläggning torde kunna öka genom
till exempel befintliga brukarråd.
Hur gör ni? (metoder)
I fokusgruppsintervjuerna talades om genomförande av undersökningar, deltagare i
undersökningar samt om olika typer av undersökningar. Deltagarna talade i huvudsak om
enkäter, men också om LOKE17
, olika slags samtal, samt om att kunna erbjuda brukare
möjlighet att testa produkter och tekniker i syfte att få fram vad som ska erbjudas inom den
enskilda kommunen (E). Frågorna utgick från verksamhetens mål (A).
Genomförande av undersökningar
Samtliga verksamhetsområden genomförde någon form av brukarundersökning 1-4 gånger per
år. Handläggare respektive coacher lämnade ut enkät och noterade varför enkät eventuellt inte
lämnades ut för att få underlag för utveckling av genomförandet (A). Brukarna var i ringa
omfattning delaktiga i utformandet av enkäterna (U).
Deltagarna funderade över vad som var möjligt att fråga om utifrån ekonomiska ramar och
andra styrningar (U). De ansåg det viktigt att kunna ha egna mätningar för att fånga upp alla
verksamheter och alla grupper av brukare och för att kunna ta hänsyn till den lokala kontexten.
Deltagare i undersökningar
Deltagarna i fokusgrupperna resonerade bland annat om vilka som erbjöds att delta i
undersökningar, men också om varierande svarsfrekvenser, låga (B; ÖJ) respektive höga (Ä).
En deltagare berättade att hens kommun gjorde stickprovsurval enligt styrkort (A). Andra ansåg
att när man ställer olika frågor till alla får man inte ut något av det.
Enkäter
Enkäter var en vanligt förekommande metod, men deltagarna visade misstro till resultaten.
Enkäterna ansågs inte ge tillräckligt för att kunna användas för verksamhetsutveckling. Som
orsak nämndes att det man vill veta inte kommer fram, att enkäter inte ger hela sanningen (A).
De funderade över om rätt frågor ställdes, hur resultat hanterades, samt vad undersökningarna
gjorde för skillnad. Deltagarna resonerade om att enkätundersökning inte räcker för att avgöra
om man gör rätt saker. Det ansågs vara ett problem att en kan uppleva sig vara utlämnad när en
svarar på en enkät, och därför inte ger ärliga svar (B). En deltagare berättade att hens
verksamhet övergav enkäter till förmån för brukarråd. En annan uppgav att hens verksamhet
funderade på att göra undersökning i samband med genomförandeplan.
Flera deltagare uppgav att kommunerna gjorde egna enkäter utan någon regional/nationell
samordning. Ett par verksamhetsområden (FH; P) lyfte fram önskemål om regional enkät
17 Lokal evidens (LOKE) är en modell för lokal uppföljning som bland annat används i arbetett med Kunskap till praktik inom missbruksvården.
18
alternativt nationellt framtagna frågor som verksamheterna kan använda. Uppgifter framkom
om att nationellt frågebatteri var på gång, vilket möjliggör jämförelser mellan länen (P). I
huvudsak tog kommunerna respektive verksamheterna fram egna enkäter, medan några lämnade
enkäter för flera år sedan (FS).
Äldreområdet skilde sig från övriga områden genom att det sedan ett antal år finns en
fungerande nationell brukarundersökning18
samt Äldreguiden19
som redovisar resultat på
enhetsnivå. Ett annat exempel på nationella enkäter var de som hanteras av InfoSoc20
(B).
Svarsfrekvenserna varierade mellan 18 och 100 %, vilket gav resultatet varierande tyngd (B).
Även ÖJ hade problem med svarsfrekvensen (U). Förberedelser, såsom chefens förhållningssätt
och förankring ansågs ha betydelse för svarsfrekvensen (P). Enligt medborgarenkät svarade de
som hade kontakt med X positivare än populationen (A). Deltagarna ansåg att det fanns
bortfallsproblem, till exempel att de som är negativa inte tog sig tid att svara (B).
Samtal
Deltagarna berättade att mycket inflytande skedde i samtal i specifika möten. Ett flertal former
för samtal nämndes såsom: brukarråd och intervjuer, enskilt eller i grupp; förtroenderåd eller
anhörigträffar på särskilda boendeformer; boenderåd på trygghetsboende; pensionärsråd,
anhörigråd respektive handikappråd. Vidare förekom dialogcafé kring pensionärers önskemål
om verksamhet på träffpunkterna. Innehållet i samtalet kretsade kring sådana saker som mat och
tv-utbud, vilket ansågs viktigt när livet smalnar av (Ä). Genomförandeplaner, IBIC, BBIC
skedde i samtalsform och ansågs ge möjlighet till inflytande och även stärka deltagarna att växa
och utvecklas. De hade gemensamma möten och diskuterade hur en ville ha verksamheten (FH).
De möttes också kring den egna genomförandeplanen, hur en ville ha sin insats(E).
”Det är viktigt att man gör genomförandeplan ihop med brukare, så man får säga
hur man vill ha sin vardag och sin hjälp.”
Några använde sig av KASAM21
(A), andra av FIA som delvis möjliggjorde egen skattning (A).
Andra saknade verktyg att få fram vad den enskilde tyckte (FS), jämfört med ASI22 (M). Ett
självständigt liv (ESL)23
var en annan metodik som underlättade den enskildes inflytande i
beslut, vilken innebar att handläggaren var med i en längre process med dialog med den
enskilde (P). Med stöd av ÄBIC/IBIC ansåg deltagarna att arbetet styrdes utifrån den enskildes
upplevelse (Ä). Via upprättande av genomförandeplaner ansåg deltagarna att den enskildes
åsikter som hur en ville ha sina insatser utförda fångades (Ä). Det skedde genom att insatserna i
genomförandeplaner svarar på frågorna vad, hur och när brukaren ville få insatsen utförd (Ä).
En annan typ av plan som nämndes var livskvalitetsplan som innehåller brukarens önskemål om
hur vardagen ska bli så meningsfull som möjligt samt uppgifter om välbefinnande (Ä). Olika
uppfattningar framkom huruvida specifika verktyg var brukarcentrerade eller inte. ASI ansågs
vara brukarcentrerat eftersom det fångar och följer upp den enskildes upplevelser (M).
18 För mer information om nationella brukarundersökningar se www.skl.se 19 Äldreguiden. Socialstyrelsens webbplats http://oppnajamforelser.socialstyrelsen.se/aldreguiden/Sidor/default.aspx 20 Infosoc. Webbplats http://www.infosoc.se/ 21 KASAM (Känslan Av SAMmanhang) är en teori som genom analys av en persons känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet bidrar till förståelse av personens hälsa. 22 ASI (Addiction Severity Index) vilket är ett strukturerat och i förväg fastställt frågebatteri som fångar upp en persons upplevda problem och upplevda hjälpbehov. 23 Ett självständigt liv – ESL
19
Pröva på
Inom e-hälsoområdet talades om att ge brukare möjlighet att prova olika slags tekniska
lösningar för att se nyttan i den egna vardagen.
Reflektioner
Den personliga inställningen till och förståelsen av brukarinflytande i relation till de verktyg
som används indikerar att verksamheterna befinner sig i den retoriska fasen trots att
representationen kommit igång på flera håll. Näst steg kan vara att utveckla den representativa
fasen för att därifrån vidareutveckla arbetet med förstärkt brukarmedverkan.
Hur gör ni? (Anpassning)
Det verkade vara mindre vanligt att verksamheterna anpassade metoderna efter de personer som
skulle delta i undersökningarna. Ett område (FH) hade kommit längre än övriga områden i
anpassning av metoder, men ansåg själva att det inte räckte. De utvecklade enkäter i form av
bilder, filmer, som skulle kunna förstås även av dem som inte kunde ta del av det skrivna, vilket
gett mycket positiv respons. Dessutom tränades personer som hade väldigt svårt att förstå
enkätfrågor (Nässjö).
Inom arbetsmarknadsenhetsområdet översattes enkäter sällan till olika språk. De som översatte
hade svårt att förstå kommentarer som lämnades på dessa språk. Tolk användes av en del, men
upplevdes ge merarbete. Några prövade att använda ”glada gubbar” och reflekterade kring hur
en kan säkerställa att den som besvarar enkäten förstår. Andra funderade över möjligheten att
använda skalor som kunde jämföras med medborgarenkäten. Det fanns ett ökat behov att
anpassa till olika språk i och med ökad ålder bland utrikesfödda (Ä). Deltagarna talade om att
det är extra viktigt att förstå sammanhang för utrikesfödda och för dem som varit borta från
arbetsmarknaden en tid. Inom missbruksområdet anpassades anslag i väntrum och enkäter efter
språk. Möjligheterna att besvara enkäter på papper respektive elektroniskt varierade. Men enligt
deltagarna klarade inte IT-systemen olika språk.
Flera verksamhetsområden frågade efter kön och ålder i enkäter, vanligen i syfte att beskriva
demografin. En verksamhet anpassades till kvinnor, men kvinnorna kom ändå inte dit (M). En
annan verksamhet beskrev svårigheter att integrera personer med olika etnicitet i träffpunkter,
vilket förklarades med att de inte kände igen sig i aktiviteterna (P). Brukarundersökningarna
anpassades inte till de som slutar komma till verksamheten. Flera av deltagarna ansåg att det
vore intressant att veta varför de slutat, om det hade med verksamheten att göra (A). Inom
funktionshinderområdet ansågs det svårt att nå alla därför att deltagarna behöver mer kunskap
för att kunna ha inflytande, vilket i sin tur kräver mycket av personalen.
Personer som inte själva kunde föra sin talan representerades av andra. Den enskilde kunde få
hjälp av anhörig, närstående och i sista hand personal för att framföra sina åsikter i
brukarundersökningen om en inte kunde svara själv (M; Ä). Det ansågs problematiskt (M).
Deltagarna menade att personer skulle företräda sig själva. I de fall de inte kunde det ansågs att
det vore bra om det fanns företrädare, såsom case manager, personliga ombud eller att den
enskilde hade en enda handläggare (M). Personalens uppgift var att motivera, men undvika att
svara (Ä). Ett förslag som kom upp var att byta personal mellan avdelningar för att minska
personalens påverkan på den svarande (E).
20
Deltagarna upplevde behov av att hitta metoder för att möta allas förutsättningar, men att det var
svårt att komma till handling. Inom funktionshinderområdet menades att alla måste bli bättre på
att anpassa metoder för att ställa frågor och få svar, såsom hur bildstöd (till exempel pict-o-stat,
pictogram) kan användas, hur frågor ställs med mera.
Reflektioner
Deltagarnas uttalade behov av att hitta, utveckla och anpassa metoder som bidrar till att fler kan
delta i brukarundersökningar tyder på en stark vilja att utveckla ökat brukarinflytande, som när
det lyckas kan bidra till att nå fram till utvecklingsfasen integrering. Problematiken kring
representation tyder dock på att representationsfasen ännu inte är uppnådd eller införd i
tillräcklig utsträckning för att integrering ska vara möjlig. I det här fallet är det också relevant
att påtala betydelsen av erkännande av olika slags representation. Utifrån målsättning om hög
grad av inflytande24
bör den enskilde vara betrodd att i så stor utsträckning som möjligt välja
representant då en av olika skäl inte kan representera sig själv.
Resultat, hantering och uppnådda effekter
Det här avsnittet omfattar resultatredovisning samt uppnådda effekter av brukarinflytande.
Redovisning, till vem och hur?
Återkopplingen av resultat varierade stort i länet samt mellan verksamhetsområden. Flera
berättade om sina intentioner och några om strukturerade arbetssätt där resultat analyserades och
användes i verksamhetsplanering (FH). Handlingsplan och rapport lyftes upp till ledning och
vidare till politiken, för att sedan användas i målarbetet för kommande år (A; FH; P; Ä). Några
av deltagarna berättade att de redovisar resultat till massmedia (FH; Ä).
Redovisning till brukare skedde på flera olika sätt, vanligen kopplat till typ av verksamhet.
Mycket tid lades på att redovisa resultatet till de som svarat på enkäten, till
föreningar/målgrupp, både muntligt och skriftligt, samt spred information i väntrum och på
hemsidan. Till flera grupper av brukare presenterades resultatet i förenklad form, till exempel
med lättläst information och bildstöd för att förstås (FH). Här är några konkreta exempel: skapa
bildspel som skickas till chefer för spridning på husmöten (U); äta tårta med det boende som fått
bäst resultat (Ä); extratid på APT för att prata om brukarenkäter med verksamheten, till exempel
vad man kunde göra om tillgängligheten försämrats (U); redovisa till aktuella brukare och
personal vid gemensamma möten (A); diskutera resultat och tänkbara orsaker, analysera nyanser
och se nya saker (A); samt sammanställa och redovisa enkät för brukarna (P).
”Brukar vara uppskattat att man sett och tagit tillvara resultaten.”
Genomgående ansåg deltagarna att de behövde bli bättre på att redovisa till deltagarna i
undersökningarna, till exempel att undvika att på lokal nivå röja enskilda personers identitet vid
resultatredovisning. Ett dilemma som framfördes handlade om att använda tiden till att diskutera
brukarmedverkan kontra att vara hos brukarna (U).
”Behöver bli bättre på att redovisa till deltagarna i brukarundersökningarna.”
24
Strategi för att förstärka brukarmedverkan i utvecklingsprojekt som bedrivs i kommunernas utvecklingspartnerskap FoUrum.
2014. Kommunal utveckling, Region Jönköpings län. Hämtats 2015-12-23 från http://plus.rjl.se/info_files/infosida43026/Strategidokument_forstarkt_brukarmedverkan.pdf
21
Resultat diskuterades i ledningsgrupp och i team och redovisades till verksamheterna. Ett
exempel var att utvecklingsledare/samordnare sammanställde resultat och redovisade metoden
samt hur det var förankrat (U). Analysen fortsatte sedan tillsammans med första linjens chef och
personal. Ett annat exempel handlade om att resultatet återkopplades till personal via APT och
diskussionsgrupper, där man analyserade hur resultaten kunde möta det brukarna såg behövde
förbättras (Ä). Ett tredje exempel handlade om en verksamhet vars resultat gjort en djupdykning
föregående år, vilket lett till översyn kring vad som varit bra respektive mindre bra (Ä). Ett
annat exempel handlade om diskussioner om självbestämmande, meningsfullhet, trygghet och
gott bemötande utifrån brukarperspektiv (Ä). Andra publicerade en årlig kvalitetsberättelse på
intranätet (M). Resultaten gjordes tillgängliga och pedagogiska, och transparenta genom att ha
mätetal på varje avdelning så att vem som helst skulle kunna se hur verksamheten jobbade och
hur långt man kommit (Ä). En gemensam åsikt var nödvändigheten i att involvera handläggarna
på olika sätt.
”Bra för handläggarna att se resultat som stödjer deras arbete.”
”Mätetal finns på varje avdelning så att vem som helst kan se hur vi jobbar och hur
långt vi kommit.”
Några av deltagarna berättade att redovisning till politiker görs för hela socialförvaltningen
sammantaget. Resultat ingick i kvalitetsresultatplan, årscykeln. Flera uppgav att det fanns
brister avseende rapportering på ledningsnivå. Ett skäl som angavs var att socialnämnden inte
ville ha för många detaljärenden, men behövde känna till hur verksamheten arbetar. Några av de
konkreta exempel som gavs var kvalitetsutvecklare analyserar och presenterar resultatet för
nämnd, med årlig kvalitetsberättelse till politiker (M). Enkät inom boendestöd sammanställs och
lämnas till politiskt utskott (P). Genomförandeplaner följs upp i verksamhetsplanen och
redovisas till socialnämnden (Ä). Årlig analys lämnas i skrivelse till socialnämnd och tas med i
handlingsplan med behov att förbättra (Ä). Andra menade att redovisningen till politiken kunde
bli bättre (P). Deltagarna resonerade om huruvida en ökad medvetenhet hos politiker samt stöd
av utvecklingen mot en mer evidensbaserad praktik påverkar verksamheternas satsningar.
Reflektioner
Dilemmat om att använda arbetstiden till att diskutera brukarmedverkan eller vara hos
brukarna förstärker bilden av att verksamheterna befinner sig i den retoriska fasen, men visar
också viljan att utvecklas till nästa fas.
Hantering av resultat på verksamhetsnivå, inklusive redovisning till medarbetare, verkar ha en
stabilare struktur än redovisning till brukare. Men analysen indikerar att deltagarna i
fokusgrupperna önskade dialog kring brukarinflytande och EBP med politiker. En sådan dialog
kan sannolikt förstärka strukturerna för integrerad brukarmedverkan.
Effekter
Två typer av effekter av förstärkt brukarmedverkan framträdde i analysen. Det ena handlar om
värdering av resultat, det andra om användning av resultat.
22
Värdering av resultat
Deltagarna reflekterade över om svaren i brunarundersökningar säger mer om kvalitet än
delaktighet. De ansåg att svaren kunde användas som utgångspunkt för diskussioner, och att en
sedan måste hitta andra sätt för att se nyanser (FH). Några av deltagarna ansåg att resultatet från
enkäterna blir bättre än en trodde (B). Andra menade att alla resultat överlag är lite för positiva,
och reflekterade över hur socialtjänstens starka maktställning påverkade resultaten (FS).
Överlag var deltagarna överens om att uppföljningen brister, vilket innebär okunskap om vad
som fungerar.
Användning av resultat
Resultat från brukarundersökningar utgjorde underlag för kommande års mål, men enligt
analysen fanns skillnader mellan verksamhetsområden och kommuner. Psykiatri- och
missbruksområdena samt funktionshinderområdet verkar ha kommit längst men även där fanns
skillnader mellan kommunerna. Deltagarna i fokusgrupperna var eniga om att resultat ska ligga
till grund för utvecklingsarbete ”inte bara göra för att göra”. De ansåg också att det fanns stora
möjligheter att använda brukarnas upplevelser och åsikter. Därför, menade deltagarna, behövs
verktyg där resultatet spelar roll och kommer in i ett sammanhang för att det ska bli bra. Ett sätt
kunde vara att satsa på det som ansågs viktigt (Ä).
”Om mat är det viktigaste är det där man ska satsa pengar, inte dra in på det som vi
gör nu och servera frystorkad mat.”
Brukarundersökningar av olika slag hade lett till flera konkreta åtgärder, en del på individnivå,
vilket en del av deltagarna ansåg gav bättre resultat, andra på verksamhetsnivå. Individnivån
handlade om att hitta sätt att nå olika typer av personer, anpassa sättet att coacha dem (A),
anpassa verksamhet (A) eller dess innehåll (M). Brukarstyrda brukarrevisioner har lett till reella
utvecklingsområden att arbeta med, framförallt utveckling av synsättet (M). Samtidigt ansågs att
det som kommer fram i genomförandeplaner vara svårt att leva upp till, som exempelvis
utemiljön (Ä).
”En backig omgivning kring ett boende kan man inte förändra.”
En nyligen genomförd brukarundersökning avseende ansökan om ekonomiskt bistånd visade
behov av information samt behov av möjlighet att göra ekonomiska beräkningar innan en
ansöker (E). Sådana självbetjäningstjänster måste vara enkla att hitta utifrån brukarperspektiv.
Personalens växande insikter om vad som händer med människor som ges inflytande utgör ett
annat slags användningsområde (A).
”Ungdomar som getts ökat inflytande tar eget ansvar och växer som människa.”
Reflektioner
Det som framkom om hanteringen av resultat tyder på att det finns strukturer och påbörjat
arbete att bygga vidare på. Reflektionerna om hur resultathanteringen kan utvecklas förstärker
den hittills belysta bilden av chefsnätverk som både har intresse av och är i beredskap att
vidareutveckla inflytandet, men som behöver stöd i hur de kommer vidare. Samtidigt förstärker
resonemanget bilden av att den retoriska fasen är förhärskande. Insikten om att människor som
ges ökat inflytande tar eget ansvar och växer som människor stöds av teorier om erkännande
23
som grund för individuell utveckling. Kunskap om erkännandeteori torde således kunna fungera
som argument för förstärkt inflytande.
Förbättringsområden
Trots flera förändringar under senare tid fanns fortfarande en del att förändra för att nå reellt
inflytande. Till exempel ansåg de att det behövs tydlighet om vems definition av inflytande som
åsyftas, professionens eller brukarens. Ytterst ansågs att inflytande handlar om den enskildes
rätt att få ta plats i samhället. Inom flera områden uttryckte deltagarna ett tydligt behov av mer
kunskap och verktyg för att kunna skapa reellt brukarinflytande. Det ansågs väsentligt att alla
ska vara med för att man ska lyckas.
”Man måste få med sig alla, både medarbetare, brukare och politiker, för att lyckas.”
Flera förbättringsförslag, kultur som stödjer inflytande, prioritingerar, inflytande i praktiken
samt metoder och verktyg, framfördes under fokusgruppsintervjuerna. Dessa samlas under en
gemensam rubrik för att utgöra ett tydligare underlag för gemensamma satsningar.
Skapa och utveckla en kultur och ett sammanhang som stödjer brukarinflytande
Deltagarna ansåg att brukarmedverkan bör vara en självklarhet, men att det finns behov av att
skapa och utveckla en kultur och ett sammanhang som stödjer brukarmedverkan i praktiken. Det
rådde enighet om att man bör sträva efter att få bort föreställningar och fördomar som hindrar
brukarinflytande, att det behövs en grundsyn och möjligheten att se sig själv i ett större
sammanhang. Införande av ledningssystem och ständiga förbättringar kan bidra med ett sådant
stöd och sammanhang. För att orka driva dessa frågor ansåg deltagarna att man behöver stöd, att
man blir peppad.
”Vi är olika som människor men har samma grundläggande behov av att bli sedda
och bekräftade och därav borde brukarmedverkan vara självklar. Hur skapar vi en
sådan kultur?”
Deltagarna talade om sitt uppdrag, att hela tiden utvecklas och inte tänka att detta inte går att
göra, samt att det var och en gör ska gynna medborgaren på något sätt. Vidare ville de fokusera
mer på verksamhetsutveckling som är förankrad i vad brukarna tycker och vill, att ta reda på
vad som efterfrågas inför förändringar. För att klara det ville de få in mer av detta i
ledningssystemet, formulera mer kring brukarmedverkan. Flera av deltagarna efterfrågade en
ledning som vågar prioritera och ge mandat. De efterfrågade uppdrag att ”jobba med frågan,
våga hålla i och ut, inte bara hitta på nytt, i varje led tänka: varför gör vi detta ledningssystem?”.
De betonade betydelsen av att i varje moment tänka att ”allt måste ha brukarnytta så att
brukarmedverkan blir ett naturligt och långsiktigt arbete”. Detta kunde till exempel
åstadkommas genom att parallellt se kundnytta, organisera rutiner och fråga sig själv varför
verksamheten gör vissa saker.
”Hur kan vi hitta de bra sätten att hitta brukarinflytande?”
”Måste ha en tanke innan vi vågar satsa på det här.”
Ett sätt att utveckla en sådan kultur är att integrera brukarmedverkan i verksamhetsplanering
och i förbättringsarbete, samt att utveckla arbetssätt där individen möts med respekt. Ökad
24
satsning på värdegrundsarbete ansågs vara ett sätt att åstadkomma inflytande på individnivå.
Flera ansåg att de kommit längst i det individuella och måste jobba mer med det strategiska,
andra ville förflytta sig från det traditionella grupperspektivet till individperspektivet. Ett förslag
var att definiera inflytande enligt Shier7. Ett resonemang handlade om relationen mellan
brukarinflytande och medarbetarinflytande, vilket innebar att personal behöver känna sig sedd
för att i sin tur kunna se brukare. För att klara detta behövs strategier samt sammanhang mellan
olika idéer.
”Det finns mycket mer att göra, hitta strategier, våga släppa makt, men man kan
inte göra det om man inte står stadigt själv.”
Deltagarna ansåg att brukarmedverkan är ett bra område för samarbete mellan kommunerna.
Samtliga kommuner står inför samma problem i att hitta en struktur i olika perspektiv, kring
mål, samt hur man skapar reellt inflytande för brukare. Bättre intern samverkan mellan olika
enheter inom socialtjänsten ansågs kunna bidra till detta. Samverkan kring ensamkommande
flyktingbarn gavs som exempel på en verksamhet som blivit alltmer lika mellan kommunerna,
vilket givit goda möjligheter till jämförelse mellan kommunerna. Deltagarna föreslog mer
samarbete med föreningar, såsom somaliska föreningen (FS) samt marknadsföring av det som
görs, som gjorts. De flesta chefsnätverken önskade fler länsgemensamma undersökningar.
Prioriteringar på generell nivå
Prioriteringar utgörs främst av två aspekter, båda på organisationsnivå. Det ena var att tydligare
prioritera sådant som har positiv effekt för brukarna och som omfattas av lagstiftning, och inte
utifrån vad som kan tyckas vara kundnytta. Ett annat förslag var att i större utsträckning
införliva brukares perspektiv i flerårsbudget för att kunna möta de behov som finns. Vidare
ansågs att verksamheterna måste rannsaka sig själva kring det som vid tiden för intervjuerna
kallades brukarmedverkan. Det andra handlade om vilka brukare respektive uppgifter som
skulle prioriteras. En annan typ av metodik behöver utvecklas för att nå de brukare som inte
kommer till verksamheten, eller de som avbryter kontakterna, än för de som närvarar, för att
skapa bredare och djupare kunskap om nyttan med verksamheten. Deltagarna ansåg att de kunde
vara tydligare och lägga mer tid på de som behöver ett mer djupgående stöd, vilket skulle kunna
vara de som avbryter kontakten.
Hanteringen av resultat upplevdes som svår. Deltagarna ansåg att resultatet måste vara konkret
och relevant samt återkopplas på olika nivåer, i högre utsträckning till politiker. De ville också
jobba på att behålla toppresultat och hur man kan göra mer av dem, för att inte bara fokusera på
resultat som behöver förbättras. Avsaknad av forum att få fram resultat ansågs skapa problem
för verksamheterna.
”Vi måste säga Så här gör vi på grund av era svar.”
Prioriteringar handlar till syvende och sist om att fördela kommunens resurser rätt och att göra
rätt saker utifrån brukares perspektiv. Brukarundersökningar kan bidra till nya tankar och idéer.
Dessutom erbjuds ett underlag för ambitionsnivå som inte kan fås på annat sätt.
Ökat brukarinflytande i praktiken, individnivå
Det råder ingen tvekan om att deltagarna i fokusgrupperna ansåg att brukare behöver ges mer
inflytande i processen, därför behöver man jobba mer med brukarmedverkan och ta det på
25
allvar. Flera konkreta förslag gavs om hur man ska kunna skapa delaktighet och inflytande. Det
innebär i huvudsak att bli bättre på att kommunicera med människor som befinner sig i olika
livs- eller behandlingsfaser, och från olika kulturer. Man behöver också bli bättre på att
motivera människor att ta emot insatser mot egen försörjning. Det handlar om att bättre kunna
lyssna in brukarnas behov, till exempel genom att använda sig av metoderna ESL och
Motiverande intervju (MI)25
, men också om att erbjuda att testa typer av välfärdsteknologi. Det
handlar också om att ha verktyg som säkerställer att mötet blir bra för den enskilde.
”Bör ta arbetet ännu mer på allvar då vi har så stor betydelse i deras [brukarnas] liv
och kan påverka dem så mycket utifrån vår maktposition.”
Andra förslag var att använda schabloner för att få mer tid för samtal, samt att ändra
utredningsförfarande från kontrollerande roll till informativt motiverande genom att i
genomförandeplanen fråga: Vad är viktigt för dig? Ett annat förslag var att erbjuda den enskilde
val mellan olika saker. Det fanns förhoppningar om att BBIC och ÄBIC/ IBIC skulle komma att
bidra till brukarinflytande på nya sätt genom fokus på den enskildes behov. Ett annat förslag var
att erbjuda olika sätt att ansöka om försörjningsstöd (FS) samt att kunna följa det egna ärendet
på webben (E).
”Många gånger är det socialsekreteraren som styr, det behöver ändras och klienten
få komma till tals.”
Ytterligare förslag var att anställa personer med egenerfarenhet. Egenerfarenhet ansågs
meriterande, samtidigt som det fanns svårigheter med att anställa personer med egenerfarenhet.
Brukarförening inom individ- och familjeomsorgen (IFO) innebar att verksamheten verkligen
måste stå på tårna.
Metoder och verktyg i arbetet
Deltagarna ansåg att brukarmedverkan var eftersatt vad gäller bedömningar. De efterfrågade
adekvata instrument för att skapa möjligheter till reellt inflytande på olika nivåer. Deltagarna
önskade få in en utvärderingsdel i systemet för att bättre fånga här och nu vad som varit
fruktsamt. De funderade över hur man ska göra för att få ett ”faktiskt” resultat om vad brukarna
tycker om vardagen här och nu. Ett förslag var att dela upp brukarundersökningarna så att de
handlar om den verksamhet som den enskilde befinner sig i när frågorna ställs, men också att
kunna skilja mellan enkel utredning och LVU-utredning.
”Vi måste skapa tillit och ställa frågor som är mer rätt utifrån brukare.”
Ett förslag som väcktes var att till exempel ställa tre frågor i slutet av varje utredning. Brukaren
skulle kunna svara på enkäten i en platta före samtalet med handläggaren, och att svaren sedan
följs upp i samtalet. Man menade att det skulle inge förtroende hos brukaren men att det behövs
någonstans att dokumentera. Brukare kunde i högre grad vara med och formulera frågor för
uppföljning.
25 Motiverande intervju (MI)
26
Diskussion
Sammanställningen av undersökningen tyder på att verksamheterna befinner sig i den retoriska
fasen vad gäller förstärkt brukarmedverkan, vilket torde vara den vanligaste utvecklingsfasen
även ur ett nationellt perspektiv. Det innebär att det är en bit kvar tills EBP i dess djupare
mening blir verklighet, det vill säga når jämvikt mellan de olika delarna: professionell expertis,
bästa evidens samt klienters erfarenhet och önskemål. Några steg har tagits in nästa
utvecklingsfas, men innan den representativa fasen kan befästas måste fler retoriska frågor
hanteras och lösas. Skapande av kultur och sammanhang som stödjer brukarmedverkan borde
kunna bidra till detta.
Flera goda exempel på inflytande gavs på både individnivå och generell nivå. Men olikheterna
mellan kommuner och mellan verksamhetsområden tyder på ojämlikhet för invånarna beroende
på var en bor och vilken verksamhet en stöds av. Eftersom jämställd hälsa är en central och
högaktuell fråga för regionen borde detta vara en prioriterad fråga även för kommunerna.
Gemensamt uppdrag att verka för jämställdhet till utvecklingsledarna och/eller chefsnätverken
skulle kunna vara en väg framåt.
Deltagarna var överens om att brukarinflytande är viktigt, och att ledningens stöd och
handlingar är avgörande för genomslagskraften på individnivå, men också att det behövs
krafttag med gemensamma satsningar för att åstadkomma detta. Erkännande av brukares
förmåga att bedöma sina resurser och behov återfinns i sammanställningen på flera olika sätt
även om begreppet ”erkännande” inte används av deltagarna. Enigheten om att inflytande
stärker människor så att de växer och tar eget ansvar, och forsätter utvecklas i en positiv riktning
verkar självklar. Effekten av att som enskild uppleva och erfara att ens åsikter räknas, det kan
vara små detaljer, men okunskapen om hur man gör i praktiken hindrar fortsatt utveckling.
Tilliten till individuella planers stöd till inflytande verkar inte räcka till för att göra skillnad.
Människornas handlande är avgörande för utfallet. Litteratur8 visar att erkännande är en
nödvändighet för individens utveckling. Motsvarande erkännande av medarbetarna bidrar
sannolikt till att deras förmågor att erkänna brukare förbättras. Teoretisk kunskap om och
praktisk kompetens i handlande som bidrar till att stärka andra kan således utgöra en bra grund
för länsgemensam utveckling av genuint brukarinflytande.
Genomgående användes resultat från brukarundersökningar inte i den omfattning som kan anses
möjlig. I flera fall tycks verksamheterna sakna synliga strategier som sträcker sig utöver
insamling och sammanställning av brukarundersökningar. För att brukarundersökningar ska ha
en verklig betydelse måste de innefattas i en process som spänner hela vägen från syftet med
undersökningen till reell påverkan som är tydlig för berörda brukare och medarbetare. Resultat
behöver kommuniceras till deltagande brukare i större uträckning av vad som skedde vid tiden
för fokusgruppsintervjuerna.
Intersektionalitet handlar om det gemensamma, men deltagarna i fokusgruppsintervjuerna talade
mer om det skilda. Det kan förstås som att det är svårt att få till det gemensamma utifrån
existerande skillnader. Det kan också förstås som att verksamheterna inte är utformade utifrån
en gemensam grund, och att det därför är mer intressant att prata om de svårigheter som uppstår
i avgränsade frågor än om det gemensamma. Genom att inte utgå från det gemensamma unika
ökar risken för exkludering av personer som inte passar in. Att utgå från det gemensamma
27
betyder att verksamheterna behöver tänka om och anpassa aktiviteterna till deltagarnas
gemensamma förutsättningar, såsom att undersökningar eller verksamheter inte ska vara
känsliga för kön eller etnicitet. Vid resultatredovisning bör man lyfta fram själva upplevelsen
som grund för att förändra verksamheten, inte skillnader som pekar ut olika grupper av brukare.
Metoddiskussion
Fokusgrupp är en metod med flera fördelar för ett ämne som brukarinflytande. Deltagarna i
fokusgrupperna visade stort intresse för varandras arbete med brukarinflytande och uppskattade
att tillsammans fördjupa sig i ämnet och få nya infallsvinklar, vilket är ett centralt motiv till
fokusgrupper.
I alla fokusgrupper saknades representanter från en eller flera kommuner. Några personer deltog
vid två tillfällen. Dessa omständigheter kan ha påverkat den totala sammanställningen.
En tolkande analys hade förmodligen bidragit till djupare förståelse av förutsättningar för
förstärkt brukarmedverkan i deltagande verksamheter. I gengäld överlåts till läsaren att genom
egna reflektioner tolka och förstå resultatet av undersökningen, vilket kan anses vara av större
värde för verksamhetsutvecklingen på lokal nivå.
Slutsats och praktisk betydelse
Sammanställningen redovisar en ögonblicksbild över hur deltagarna i de chefsnätverk som leds
och samordnas av FoUrum erfar brukarinflytande. På grund av omfattningen av deltagande
chefsnätverk och kommuner kan resultatet ändå användas som underlag för utveckling av
förstärkt brukarmedverkan för länsgemensamma satsningar, såväl som för specifika
chefsnätverk.
En gemensam satsning på förstärkt brukarmedverkan inom FoUrum kan möjligen försvåras
genom olikheterna mellan länets kommuner och mellan verksamhetsområden, men kan
samtidigt bidra till ökad jämställdhet för länets medborgare. För att lyckas uppnå reell förstärkt
brukarmedverkan krävs gemensamma satsningar för att skapa gemensam förståelse för och
kunskap om inflytande. Utan en sådan gemensam grund finns risk att gemensamma satsningar
begränsas till en nivå där brukarinflytandet kvarstår på en retorisk nivå. Föreliggande
sammanställning kan utgöra ett konstruktivt underlag för gemensamt lärande med goda
förebilder inom de verksamhetsområden och kommuner som ligger i framkant.
Två specifika förslag om fortsättning finns. Det ena är att arrangera en länskonferens som
belyser brukarinflytande utifrån dagens situation och bidrar till att skapa gemensam grund för
länet. Det andra är att genomföra workshops i medskapande ledarskap26
som tar fasta på att
utveckla och genomföra konkreta idéer.
26 http://omtank.se/uncategorized/kollektiv-intelligens-ar-fantastiskt/
28
Arbetsgrupp
Iréne Josephson, FoU-ledare, brukarinflytandestrateg, ansvarade för undersökningen och deltog
i samtliga delar; modererade sex fokusgrupper (A; E; FS; M; P; U) samt analyserade insamlat
material och skrev rapporten.
Åse Bäcklund, FoU-ledare funktionshinderområdet, initierade undersökningen och deltog i
planeringen, samt modererade en fokusgrupp (FH).
Lisa Andersson, informatör, deltog i planeringen och tog noteringar vid en fokusgruppsintervju
(Ä).
Elise Johansson, FoU-ledare, deltog i planeringen och tog noteringar vid en fokusgruppsintervju
(B).
Henrik Ahlgren, FoU-ledare, medverkade vid analys av och sammanställning av rapporten, tog
noteringar vid en fokusgruppsintervju (U).
Isabell Mortensen, FoU-ledare, medverkade vid analys av och sammanställning av rapporten.
29
Bilaga 1.
Undersökning av medborgarinflytande avseende insatser inom
socialtjänsten
Under år 2013 har ett strategidokument för FoU rums arbete med förstärkt brukarmedverkan http://plus.rjl.se/info_files/infosida43026/Strategidokument_forstarkt_brukarmedverkan.pdf enligt evidensbaserad praktik, tagits fram och beslutats politiskt. Chefsnätverk som leds och samordnas via FoUrum har lyft fram önskemål om att gemensamt arbeta med målgruppsanpassade brukarundersökningar. I samråd med socialcheferna och som grund för ett gemensamt arbete genomförs nu en undersökning om hur socialtjänsten arbetar med inflytande. Undersökningen sker via de chefsnätverk som samordnas via FoUrum, och detta dokument sprids till samtliga deltagare i chefsnätverk.
Undersökningen kommer att ske i möte med ditt chefsnätverk, och genomförs som en strukturerad gruppintervju. Intervjun leds av samordnaren av nätverket med en bisittare (FoU-ledare) som tar noteringar.
Resultatet kommer att sammanställas i en rapport och presenteras på gruppnivå, dels sammantaget för respektive verksamhetsområde, och dels sammantaget för respektive kommun. Sammanställningen kommer att utgöra vägledning för vilka satsningar som bör göras framöver.
Varje deltagare bör förbereda sig inför intervjun genom att läsa igenom och söka svar inom nedanstående frågeområden. Fundera över om du själv har svaren på dessa frågor eller om du behöver söka svar hos andra personer.
1. Vad innebär brukarinflytande för oss/mig/dig? 2. Vilka strategier finns för brukarmedverkan/brukarinflytande?
Finns samordnande funktion/tjänst för brukarinflytande, fastställda kvalitetskriterer, fastställda mål, utarbetade tillvägagångssätt, eller strategier för uppföljning?
3. Verksamhetsområde
Vilka målgrupper (grupper av brukare) och verksamheter omfattas av brukarundersökningar?
4. Hur arbetar ni med brukarinflytande? a. Vad är det för slags inflytande? Vad har man det till? b. Hur gör ni?
Vilka specifika metoder, såsom intervjuer (enskilt eller i grupp), enkäter etc används?
Hur anpassas den valda metoden till den enskildes förmåga att kommunicera, alternativt vem för den enskildes talan?
c. Intersektionalitet
Anpassar ni arbetet med brukarinflytande efter kön, ålder, etnicitet och funktionsnedsättning? I så fall hur? Varför/varför inte?
5. Hur hanteras resultat?
Sammanställning, redovisning, återkoppling samt användning av resultat från brukarundersökning.
