F ö r s ö k

t i l l

en parallelism mellan de religiösa kulternas och den bildande konstens historiska

utveckling.

A f h a n d l i n g ,

som

med Vidtberömda Philosophiska Facultetens tillstånd

till offentlig granskning framställes

af

C i u n n a r W e n n e r l i e r gPhilosiopbiæ Magister

och

P e h r * I i11 fi i i e raf N oivrlanda L andskap

på Gustavianska Lairosalen den 14 Dec. 11146P'. v . I. f. in.

I l l D e l e n .

U P S A L A

W a h 1 1 1 r ö m

K O N U N G E N S

T U O M A N , K A M M A R H E R R E N

▼ Å L U O H N E

JIERR CARL SAMUEL PAIJKULL

OCII

F R I H E R R I N N A N

n Ö G V Ä L D O R N A

f r u LOYISA VILHELMINA PAIJKULLfüdu STJERNSTEDT

v ü r d n a d s f i i l l t t i l l e g n a d t

af

P E H R L I T H N E R .

T

i VI Q

I*E H U L D A S T E F Ö R Ä L D R A R

Î#!UÀ‘I å H-: •/ ï t i i 7 OJ n/r

f ö l ! l

L ängs t tillbaka i tiden uppträder den naturalistiska Verldsåskådningen i Indien såsom soldyrkan. D eru tur u t vecklar sig snart en monotheistisk åsigt och en skapelseh is toria , i hvilken antagcs, a t t allting framgått u r e n u r sprunglig, evig Enhe t. Denna är Brahm a. I honom å te rg å r äfven allting och han ensam är oförgänglig. Men Brahm a ä r ej en personlig gud, utan det oskapade, kön- ocli form-lösa Alltet. Han ä r så mera e t t föremål för en theologiskt-philosophisk contemplation hos några lå , än för det religiösa intresset hos e t t helt folk; och han undan- skym m es derföre s n a r t , liksom Grekernas Öde, af den brokiga mängden a f sina egna emanationer. Tvänne af dessa , verksam m are än han och i det verldsliga lifvet m era omedelbart ingripande, framstå derföre såsom det indiska folkets högsta gudar. Den ena af dem, S iva eller Mahadeo*), är den skapande men sina skapelser förs törande guden, den fruktansvärde, inför hvilken den sinnliga menniskan bäfvande faller i stoftet. Den andre ä r V isch n u , den allting uppehållande guden, som i städse nya gestalter aedstiger på jorden och derföre dyrkas unde r mångfaldiga n am n **). E h u ru den indiska mvthologien blott känner dessa gudar såsom med hvarandra förbundna , hafva dock alltid k u ltu r och moral antagit en bestämdt olika gestalt , allt e ftersom den ena eller den andra af dem ställts högre ***). Dessa tre gudar fattas äfven såsom T rim urti, en treenighet, i hvilken hvarje särskild af dem är totali tet eller hela gudomen. — Men då inom all pantheism det andliga och naturliga förblandas, må man ej undra öfver, om för Indernas öfverrika och u t-

* )

sväfvande phantasi nästan allt annat också fram stå r såsom gudomligt. Stora naturförem ål, såsom solen, Himalaya, Ganges o. d. blifva identifierade med B rahm a sjelf, dygder och lidelser ä ro genier och däm o ner , plantor och djur*) personliggöras och förgudas, och meuniskan ingår slutligen genom försakelse och vishet i de tta verlds-s tora pantheon. Men hela denna gudaverld är ändlig och vex- lande. Indra sjelf, himmelens gud, ä r underkas tad samma förgänglighet, ty mythen säger , att Visvamitra skapar en ny Indra och nya gudar. Så förgår hvarje , om än så gudomlig, gestaltning lika underbar t och plötsligt, som den framkommit. Blott det eviga , formlösa Alltet står oföränderligt q v a r , i hvars omätliga och dunkla ry m d gudar och menniskor, liksom st jernfall , tindra fram och försvinna.

Man har i Indernas religion t ro t t sig finna elementer af både monotheistisk och polytheistisk a r t . J a , man har till och med ställt T r im urt i i förbindelse mod den kristna lärans treenighet. Vid närm are be trak tande måste man dock erkänna , a t t de likheter den indiska verldsåsigten visar sig hafva med ofvannämnde, till sitt innersta väsende olika, religioner äro skenbara och af en alldeles egenartad betydelse , till lölje af den dem bestämmande rent pantheistiska grundåskådningen, enligt hvilken gu d utgår af sig och förkroppsligas i allt en skild t, förlorar sig i verldslifvet och slutligen, absorberande alla sina em anationer , återgår i sin ursprungliga enhe t; så a t t alla väsenden blott äro a tt anse såsom vexlande gestaltningar af en och och samma gud och sjelfva skapelsen såsom en förändrad form utaf honom , likasom is utaf vatten , säger Vedanta. Då fördenskull Indern ined skäl

*) Lejon- och Örn-honungarne äro a f mythologisk hctydel- sc , och den gudomliga apan Ilanumann hafver äran af att vara Ramas följeslagare mot dämoncrna eller Rakscha's.

t r o r sig se i allt lefvando e tt gudomligt, framställer sig likväl de tta för honom helt annorlunda än för G re k e n , hvars polytheistiska verldsåskådning tillåter honom a t t också söka det gudomliga i naturföremålen. Grunden h ä r till ligger i det olika värde , som menniskan, såsom såd an , eger inom de båda skiljaktiga religionsformerna. G re ken ä lsk ade , genom en innerlig sympathi för allt m ensk- l ig t, a t t öfverallt i naturen möta befryndade vare lser, och såg så vid hvarje bäck och källa najader och nym f e r , och i hvarje skog och lund fauner och dryador. Han hade e t t outsläckligt begär a tt i allt skapadt närma sig d e t gudomliga, ik lädt mensklig skönhet. Till grund låg således en hög åsigt om menniskan. — Icke så hos In- derna. F ö r dem ä r det menskliga lifvet blott ett na tu rligt lif. Det eger ej högre värde än hvarje annat na tu rförem åls , utan sn a ra re ett lägre. T y , enligt deras me- tcmpsykosrska å s ig t* ) , se de i djuren de dödas själar, under deras sista och högsta omgestaltning, och vörda dem s å , såsom varelser på sä t t och vis högre än de sjelf- va, och företrädesvis de s to ra , såsom elefanter och tigrar, emedan i dem säkerligen kringvandra heliga Brahminer och mägtiga furstar. N är gudarne nedstiga på jorden ikläda de sig också lika ofta en djurgestalt, som en mensk- lig sådan, eller antaga de en vidunderlig skepnad af både d ju r och menniska. Allt visar, a t t , vid uppfattningen af d e t gudomliga i naturen, en låg och ringaktande åsigt om menniskan legat till grund-.

Ilon eger också i Indien intet annat värde, än det hon genom negation af sig sjelf kan förskalla sig. D er- före ä r den åsigten allmän, a t t man genom det materiellas dödande, genom kroppslig smarta och sjelfuppolfring först vinner odödlig förtjenst, och så renad kan ingå i

*) De dödas själar uppstiga till månen, falla i regn öfver jorden ocli uppgå s lut l igen , genom växterna, i djuren.

Indras rike. Man får derföre ej t r o , a t t det a r såsom

botöfning eller för a t t sona något b ro t t , som Inderna ä n

nu i dag , liksom vid Alexanders t id , sjelfvilligt u th ä rd a

de rysligaste m a r te r och den plågsammaste död. J)e fram-

lemna tv e r to m , i helig hänryckn ing , si tt lif såsom e t t of-

ler åt den g ud , hvars kärlek de derigenom vilja fö rvärf-

va. — Vid hvarje högtidlig procession ser man några ,

som , smyckade med blomster såsom offerdjur, ränna glö

dande jern genom tungan eller händ erna , eller fästade vid

en hake låta svänga sig till döds. I åtskilliga t r a k te r

låta de rä t trogne begrafva sig lefvande*), i a nd ra , såsom

vid Chambul, Nerbudda och O ngkar Mandatta, s tö r ta dc

sig från klippspetsar ned i den förbiilande ilodens b r u

sande hvirflar , för a t t så renade få njuta salighet **). Vid

Jagernaut och H ughly trängas de u tm attade p ilgrimerna,

för a t t få kasta sig under de krossande hjulen på den

långsamt framsläpade gudavagnen, och utandas leende den

sista lifsflägten, under folkmassans bifallande jubel ***).

Till Gagotri , högt upp bland Himalayas eviga isfält, van

dra tusentals m en n isk o r , för a tt få offra sitt lif i Ganges

heliga källor f ) . Samma behof, a t t till den dyrkade g u

dens ä ra afstå från det högsta man eger , nemligen lifvet,

och i hans genkärlek söka sitt eget värde , drifver äfven

den indiska qvinnan att kasta sig i de llammande lågorna

kring sin makes graf och genom sjelfuppoffring å te r göra

sig värdig hans kärlek f f ).

Vid sidan af så upprörande och barbariska handlin

gar, finna vi de älskvärdaste y tt r ingar af mildhet, men-

niskoälskande deltagande och drag af den renaste sedlig

het. Alla familjförhållanden ä ro heliga; och huru mycket

* ) R i t t e r , Erdkunde. V I . 0 2 5 .**) R i t t e r , Erdkunde. V I . 5 9 5 . 8 0 5 .

* * * ) R i t t e r , Erdkunde. V I . 1 2 0 2 .

•f) R i t t e r , Erdkunde. II I . 9 IG.•[“ [-) S ciinvxsk, Gesell, d, bild. Künste. I . 115.

J

renare kärleken uppfattas hos Inderna, än hos dc Öfri- ga orientaliska fo lken, synes häst af deras gamla d r a mer. Ö m h e t och deltagande äro dem anbefallde. «D u skall öfva m ildhet» , heter de t , «äfven mot din fiend e , ty Sandelträdet begjuter den yxa, som fäller det till m a rk e n , med vällukt. Du skall vara barmhertig m ot alla, äfven de m es t förkastade, ty månen belyser ej blott Brahminens boning, utan äfven Parians hydda.» Sjelfva Veda’s bjuda to lerans mot olika troende, ty «religionernas o likhet och mängd äro blott bevis på den eviges s to rh e t , och himmelen är e tt palats med många portar».

Men hela denna religiösa åsigt eller Brahmaismen h a r , genom s i t t sväfvande innehåll och den obestämdhet, som vidlåder hv a r je en otyglad phantasis skapelser, under tidernas lo p p , på mångfaldigt sätt förändrat sin u r sprungliga gestalt , så a t t knappt något land torde kunna framvisa så otaliga och sinsemellan så afvikande sek te r , som Indien. Ingen af dessa ä r likväl så märkvärdig, eller vigtig att k ä n n a , som Vuddhaism en} dels för dess fientliga ställning mot den äldre läran, dels ock för dess talrika och på d e sednare århundradena alltmer tillväxande skaror af hekännare*) . Egentligen ä r den att anse såsom en reform af Brahmaismen. Mera bestämd och enkel fäster den hufvudsakligen vigt vid den gudomliga substansen, B rah m a , och visar a tt de öfriga gudarne, eh u ru vida öfver m enniskan , dock äro a tt anse såsom förgängliga incarnationer af honom , den evigt Ende, och således ej värda samma dyrkan som han. Menniskan sjelf k a n , genom e t t flitigt begrundande af det gudomliga, gradvis uppstiga till det högsta mål af salighet, som är

*) Nach K laproth han man die Zahl der Bekenner dieser R elig ion auf 1 9 2 Mill. schätzen, . . . so dass diese Lehre einer grüssern Zahl von Anhängern sich riihmt als irgend eine andere Kirche. S c u n w se , Gcsrh, d. hild. Kiinsle. T. 124 .

Sunya eller to m h e t , men ej genom blodiga offer och sjelf- åtagna plågor. Man bör derföre draga sig u r verldsbull- r e t , lösa sig u r familjbanden och söka ensamheten. Alltings obestånd och| det menskliga lifvet, skådadt under bilden af en va ttenb ub b la , som en stund afspeglar h im

melen och sedan faller å te r till sitt in te t , ä r a de vanligaste ämnen för deras betraktelse. — E h u ru framgången

ur en renare princip visar sig dock denna lä r a , genom sin ensidighet, föra till e t t långt säm re resulta t än B rah

m aismen, hvilken jus t dcrigenom, att den ej så noga skiljer det andliga elementet från det naturliga, adlar och

renar de t-sednare . I)en innerligt religiösa värm an inom Brahmaismen s junker h ä r , vid menniskans försök a t t sjelf

blifva e t t föremål för d y rk an , ned till en kall och egoistisk ordhelighet.

I den indiska pantheismen står intet fast. narra (»få. Allt är i en ständig och villande rörelse. Det minsta b re der u t sig till en omåttlig s torhet och det s tö rs ta faller tillsamman till intet. Uppkommer en sinnlig föreställning, förväxer den s trax t till vidunderlighet och svullstighet. Är frågan om m åtta och försakelse, så stegras de ända till sjelfförintning. Ingenting får vara hvad det ä r , u tan drifves ständigt öfver i e t t annat. Allt ä r u n d e rb a r t , phantastiskt och förvånande, lvonsequens, bestäm dhet och hållning saknas.

Vi vilja nu tillse, om vi kunna igenfinna dragen af

denna, det gamla Indiens, religiösa åsigt i dess

K o n s t . Denna visar sig under tvenne former. Den ena fram träder uti Tem pelgrottorna, uppkomna genom bearbetning af naturliga k lippor, den andra uti Pagoder^ na och D agoperna , byggda af huggen sten. Den fö r ra , som är den äldsta, ti llhör en tid , då Buddhaismen ännu

icke fientligt upp träd t mot Brahmaism en, och ä r gemensam för båda kulterna. Den sednare å te r , uppkommen

efter deras söndring, uppenbarar uti Pagod-arkitekturen Brahmaismens och uti Dagop-arkitekturen Buddhaismens särskilda gestaltning inom konsten.

I nordvestliga bergstrakten af Uekan eger Tempel- (jro tt-arkitekturcn sina flesta och bäst bibehållna inonu- m enter. De ä ro numera ej af folket ärade eller underhållna, så a t t landets k limat, ofördelaktigt för byggnaders va rak t ighe t , och den yppiga vegetationen alltmer och mer förstöra dem. Ån stå dock vördnadsbjudande lemningar

m oriska , grekiska och æthiopiskt-kristna byggnads-stilar. Alla dessa skiljaktiga former äro likväl b lo t t en följd af sam m a phantastiska och regellösa o b es täm d he t , som r å der i den religiösa åsigten. E t t merendels iak t tage t förhållande ä r likväl, a t t tempelsalarnes höjd ä r oh arm onisk t liten mot deras längd och bredd, möjligen d e r f ö re , a t t det dunkla och tryckande, som derigenom u p p s t å r , öf- verensstäm m er med den pantheistiska andakten . O rna- m ente rna äro e j , såsom annars ä r b ruk l ig t , bildade efter vex tr ike ts alster, u tan bestå af djurfigurer. A tt detta hafver en symbolisk g ru n d , kan väl ej nek as ; men det eger ock en ren t æsthetisk. Ty de ö fv e r s ta rk a , fulla och tunga elefant- och tiger-figurerna, som ej b lo t t begagnas såsom k a ry a t id e r , u tan äfven utgöra p rydnaderna på friser och kap ita ler , åstadkomma en effek t, fullkomligt öfveren9stämmande med sjelfva tem plets gigantiska och hotande massor.

P agod-arkitekturen *) visar i grunden samma k a ra k te r , som den föregående. Dock f ram träder h ä r Brahm a- ismen mera bestämdt såsom sådan, än som pantheism i allmänhet. K onsten , ej så strängt bunden af n a tu r e n , y t t r a r sig hä r fr iare , och uppträder täflande med densam m a i yppig omvexling och prakt. De ofantliga dim ensionerna , de symboliskt förvirrade p ry d n a d e rn a , r ikedomen och glansen samt de u r de holfdunkli salarne framskym tande gudabilderna göra ett mägtigt och underb a r t in tryck , men åstadkomma derjemte en hemsk känsla af Ödslighet. Ögat får ingenstädes hvila vid e t t enskildt fö rem ål, ty hvarje sådant ä r alltför obestäm dt och sväf- vande för a tt kunna fasthålla blicken, och de särskilda gestaltningarne förekomma s lu tl igen, genom sin tallösa mängd och karakterslösa hållning, såsom synvillor, lika

*) Pagod är ett af Européerna försäinradt uttal af det indiska ordet Khaguwuti , soin betyder heligt hus.

plötsligt försvinnande, som framträdande. Allting ä r till för det he la och ä r för sig af ingen betydelse. Gudarne sjelfva, nrued ryggen fasthängande vig tempelväggen och med fo t te rn a högt öfver m arken , äro bokstafiigen ofria och sväfvande och , såsom betingade och bestämda af templets beskaffenhet, endast a t t anse såsom arkitektoniska o rnam en te r . H ä r saknas , med e tt o rd , idealitet i konsten , en följd af och motsvarighet till bristen på individualitet inom det religiösa området. — Pagoderna ä ro vall far tsor ter för de oräkneliga skaror af pilgrimer, som ständigt genomtåga landet. De beröm daste , i våra dagar, ä ro de vid ltam isseram , T an jo re , Chillambrum och Ja- gernaut. D en sista ä r den r ikaste , s törsta och mest besö k ta , emedan den som badar sig i den förbiflytande Hoden får förlåte lse för sina sy nd er , vore de ock h ö g aso m berg.

I D agop-arkitekturen afspeglar sig troget Buddha- ismen. Den ä r enklare och regelmässigare än pagod-ar- k i tek tu rcn , men derjemte enformigare, fattigare och långt mindre imponerande. Dagop-formen består af en p y ra mid, derpiå en halfklotformig kupol och öfverst en tillsa ts , kallad Chaitya, d. ä. f ikonträd , påminnande om Buddhas saliga åskådning, liksom kupolen om den buddhai- stiska bilden af förgängligheten, nemligen vattenbubblan. Det inre består af liera tom ma ru m öfver hvarandra , gradvis aftagande till dess de slutligen försvinna. Äfven häri liar man velat se en symbolisk framställning, nemligen af menniskans gång till det högsta m åle t , Sunya eller tomheten*). Det m ärkvärd igas te , enligt vår tanka , i Dagop-arkitekturen är dock den hä r uppträdande py ra midformen, som vi få återse i Æ gyp ten fullkomligt u t vecklad. D et finnes nemligen en öfverensstämmelse mellan Æ gypternas religion och Buddhaism en, som jus t u tgör

Så 1’örldara del R h t u r , V . v. Iluiuuotur i b . 11

det karakteristiska för båda ku lte rna , liksom pyramid

formen för de båda motsvarande konstgestaltningarne,

och denna ä r förgänglighetens, dödens firande. Dagoper-

na äro också, liksom pyram iderna , en| slags g ra fv å rda r ,

fastän ojemförligt mindre *).

b) m e d r e e l r i g t n i n g , hos de

Iranska Folken.

Dessa bilda en skarp motsats mot Inderna. 1 stä l

let för det vildt phantastiska och naturrusiga vi sågo hos

de sednare , finna vi hä r allt förståndigt och borgerligt

nyktert. I Indien var allt fremmande och und erba r t , i

Persien känner man sig liksom hemmastadd. E t t tem -

pereradt klimat, en klar och ren himmel och en fruk t

b ar , men ej yppig, vegetation hafva mycket bidragit a t t

underhålla den sunda, friska kraften hos det h ä r boende

folket. E n hög och jemn bergs lä tt , ej afbruten af några

stora naturföremål, hvarken floder eller berg , u tgör det

egentliga stamlandet för den gamla Zend-nationen. Utaf

denna nation äro Perserna de enda, som lemnat efter sig

en 'u tförl igare historia och tillförlitliga monumenter. O m

M ederna , såsom egen nation, veta vi föga, och än 'm in dre om de tidigare B a k tr e m a , utom att dessa tvenne fofkslags religioner varit väsentligen enahanda och a t t de

ras ku l tu r gå tt i arf till Perserna. De äro derförc blott at t anse såsom bevis på Zend-kulturens höga ålder.

R e l i g i o n . Denna innehålles i den heliga urkunden, Zend-Avesta, författad af Z oroaster, som lefde i det gamla

baktriska landet. Den ä r synnerligen märkvärdig för den

rena dualism, som der framställes. O rm uzd ä r det go-

*) En emla är af betydligare storlek, nemligeii Dagopcn

\ id l ioro -B udor som stiger till 1 1 0 fot. S ciinaase, Gesell.

das, l juse ts gud och råder öfver och befrämjar allt ädelt , ren t och d y g d ig t ; han bor i det lysande och re n a , i solen; elden ä r hans physiska substans och hans symbol i moraliskt afseende. Alla goda och redliga menniskor böra strida för hans sak och dem Yäntar sedan en himmelsk salighet. O rm u z d ’s representant på jorden ä r konungen *). l lonom ti l lkom m er derföre mer än mensklig ara. I s tr id m ot O rm u z d och det goda s tå r A h rim a n , det ondas, m örk re ts fu rs te . Honom tillhör allt o n d t , skadligt och farligt i n a tu r e n , antingen lefvande eller dödt. Han h a r också sina t jena re , som strida för hans sak ; men en gång skall O rm uzd segra och Ahrim an och allt ondt gå under. — Ur denna lära uppstod en ädel och hög moral, som inskärpte h os P e rse rn a , från barndom en, kärlek till dygd. M en, e h u ru än m er undanträngd och abstract än hos In- d e rn a , finnes likväl äfven inom Zend-läran den panthei- stiska u rg ru n d , h v a ru r allt f ram gått , och som derföre beröfvar O rm u z d sjelf en väsentlig del af hans gudomlighet. D e t var nemligen den oändliga, oskapade tiden, Zeruane jfkerene. Dessutom saknar denna kult det m y- th isk a , så a t t O rm uzd och Ahriman snarare ä ro allegor ie r af abstrak ta tankar än verkliga, af phantasien utbildade , personligheter.

/ to n s t. A t t denna religion ej var gynnande för bildande ko n s t , synes lätt. Den hafver något ab s t rak t , o- poetisk t , som ingalunda talar till formsinnet. Konsten låte r ej hänvisa sig till den nakna motsatsen af godt och ondt. Den behöfver , liksom na tu ren , en blandning af ljus och sk u g g a , u r hvilken de lefvande gestalterna kunna framgå. — De rent gudomliga föremålen voro för ab

*) Detta kan se$ på en utaf kil-skrifterna i P ersep o l is , «1er det lteter: O rm uzd , den lycklige. I lan skapade . . . Lan satte X er ics t ill H on u ng , till det godas lycklige konung, till det godas befrämja re o, s. v.

s t rak ta för konsten , men till lycka för densam m a, och i

öfverensstämmelse med det praktiska sinnet h o s Perserna,

v a r konungen också e t t gudomligt föremål, o ch det blef

så det konungsliga majestä te t , dess glans och p ra k t , som

konsten tog till högsta föremål. Och glans och p rak t

voro dessutom hä r af symbolisk betydelse. Så uppstod

här P ala ts-arkitekturen , till motsats mot den indiska

tem pela rk itek tu ren , lä t t , luftig och prydlig , med ljusa,

glada salar och sm ärta och höga pelare *). Inga guda-

figurer i obestämda skepnader skåda ho tande ned från

väggarne. I deras ställe ser man än en bild af so le n ,

än af konungen, omgifven af sitt hof, dömande och ski

pande lag eller nedergörande fiender. Inga phantastiska

djurbilder förvirra hä r ögat. Pen persiska sanningskär

leken visar sig i konsten såsom naturtrogen imitation. —

P e på väggarne ofta förekommande str iderna mellan le

jone t och enhörningen, äfvensoin afbildningarne'af konun

g en , som dödar e t t rofdjur, äro af symbolisk betydelse ,

och lätt förklarade, då man er in rar sig, a t t ver lden , en

ligt Zend-Avesta, blott var en skådeplats för de tvenne

fientliga magternas strider och att konungen v a r den

väldige anföraren för O rm uzd’s parti.

De betydligaste minnesmärken af den persiska kon

s ten visa sig i de ståtl iga ruinerna vid Persepolis och

*) Pelarne hafva, enligt Moiuer ocli O u s e le y , vid en 1»fij

Tscliil-minar. Do a ro praktfulla lomningar efter fordna konungars pala tser , vittnande genoin sitt förfallna utsc- cndo a t t ä nnu icke O rm uzd besegrat Ahriman.

II. S e r i e k .

N atura listisk religion och Symbolisk konst.

Vi liafva sett h u ru pantheismen inom den förra serien gesta ltar sig. l)c t gudomliga fram står der under en allmännare, renare men också mera abstrakt och ofattlig form. Himmelen och dess fenomener, som , enligt hvad vi ofvan n ä m n t , der utgjorde den religiösa föreställningsformen för det gudomliga, uppfattades medelbart och i möjligaste m ån förandligade. H är å te r nedflyttas det gudomliga till e t t nä rm are menniskan liggande om råde, och uppenbarar sig derföre under en enskildare, orenare men också mera konkret och {attlig form. Jorden och dess fenom ener äro derföre här föreställningsformen fö r det gudomliga och uppfattas omedelbart och i möjligaste m un forsinnligade. Då derföre både Perser och Phoe- nicier i solen dyrkade en gudom , var deras uppfattning af densamma likväl väsentligen olika. Perserna sågo i d en , förmedelst dess rena ljus, det goda; Phoenicierna å te r en flammande, allt förtärande gud , som man genom offer borde b l id ka , a t t han ej i vrede ginge närm are jo r den och förbrände densamma. Pantheismen ä r så hä r egentligare naturalistisk. Motsatsen i det gudomliga, som i Persien hade en sedlig betydelse och framstod såsom g od t och o n d t, fattas i Vest-Asien mera sinnligt, såsom vällust och sm ärta , och ändtligen konseqveut utbildad i Æ g y p te n , såsotn lif och död. — A rk itek tu ren , nödgad a t t i naturligare och bestämdare former åskådliggöra det gudomliga, blir nu ren t symbolisk, och antager, liksom pantheism en, en mera k rass t sinnlig form. Allting får

här en lägre betydelse. Det underbara hafver sin grund

i det gåtfulla, det sublima i det kolossala.

I)et är i vestra A sien och Æ g y p te n , s o m den na tu

ralistiska religionen och den symboliska k onsten liktidigt

uppenbarat sig

a) m ed i d e e l r i g t n i n g , hos de

Semitiska Folken.

Babylonier, Phoenicier och J u d a r voro de nationer»

som i fordna tider blomstrade i vestra Asien. J)e voro

alla af samma s tam , den syriska eller sem it iska , egde

närslägtade språk och en i många afseenden gemensam

kultur. Sjelfva äro de, såsom egna folk, längesedan för

gångna eller jagade från sina fäders land, och monum en-

terna af deras s to rhe t och magt nästan spår lös t utplånade.

Ilvad vi om Babylonier och Phoenicier v e ta , ä r

hemtadt u r andra folkslags historia och obetydligt. Man

ser dock deraf lä t t , a t t de hafva fyllt en s to r plats äfven

i kultu rh is to r ien , och böra derföre ej med tys tnad för

bigås. Tidigt rika och mägtiga genom handel och sjöfart

på E ufra t och Persiska viken sam t u tefter Medelhafvets

k u s te r , uppstod snar t hos dem begäret efter sinnlig väl-

lefnad, yppighet och lyx och bragte dem slutligen, liksom

de flesta asiatiska folk, på fall. I deras religion låg ej

heller något, som motarbetade detta. T v er to m fick de t,

genom deras krassa uppfattning af det gudomliga, en slags

religiös helgd. Orgier af den mest utsväfvande och lågt

sinnliga a r t åtföljde både Baal- och Astarte-kulten . A tt

inom konsten ej visade sig någon högre och ädlare lyft

ning, var således lätt begripligt. P ra k t , lyx och prålan

de rikedom i ornam enter , genom användande af dyrbara

metaller, afsågs isynnerhet; och vid tempelbyggnader fram

släpade national-fålangnn tyngre stenblock än det religiösa

intresset. Resande ström m ade då till det folkrika Baby

lon for a tt beskåda och beundra B aa ls tcm ple t , (Babels Torn) dc ofantliga m urarne och Semiramis’ hängande träd* gårdar m. m. Nu å te rs tå r af allt b lott en ödslig s l ä t t , uppfylld af g rushögar , öfvergifven af menniskor och e t t tillhåll för vilda djur. Bokstafligen hafva Profetens förfärliga ord till Babel gått i fullbordan: «Ditt prål ä r ne- der till helfvete far it , sam t med dina harpors klingande: mal skall vara din säng och matkar ditt öfvertäckelse *). Så a t t man sedan der intet bo skall eller någor der blif- va i evig tid: A tt ock de Araber der ingen hyddo göra skola och de he rd a r der inga bodar u p psä t ta : Utan stygge foglar skola der lägga sig ocb deras hus full med odjur vara och s t ru tsa r skola der bo och gastar skola der springa; och ugglor sjunga uti hans palats och d rakar uti de lustiga borgar»**). An mera spårlöst äro Ty rus och Sidon försvunna och fattiga herdar beta nu sina hjordar d e r , hvares t en gång forntidens rikaste folk bodde.

E h u ru i kronologiskt och geografiskt hänseende nära dessa, visa sig likväl J u d n rn e , genom sin religion, vidt från dem skiljda och såsom stående isolerade och utom den sammanhängande och systematiska gången i bildningens historia. K lim at, s tyrelsesätt , national-fåfänga, p rak tkärlek ni. m. ega de visserligen med dessa nationer gem ensam t, men den rena och höga uppfattningen af det gudomliga ä r för dem alldeles egen och ställer dem , i religiöst afseende, högt öfver alla forntidens folk. Det gudomliga och verlden äro här ej mer identiska; tver tom ä r Jehovah en absolut ande med o inskränkt vilja, fri från all beblandning med det naturliga, och såsom alltings skapare högt öfver det skapade, eller na turen , som der- före förlorat sin pantheistiska g u d o m l ig h e t , oc ll fr a m stå r såsom e t t förgängligt och lågt. Menniskan, såsom ett natu r l ig t , blifver derlöre här förgänglig och utan betydelse

Esaias 1 4 : 11. **) Esaias 1 5 : 2 0 ocli följ.

och Jehovah utlofvar ingen annan sällhct och in te t annat

s t ra f f än som kan träffa henne på jo rden , så so m sinnligt

väsende*). H ärm ed sammanhänger ock det ringa eller

sn a ra re allsicke utbildade begreppet om själens odödlighet.

David sjelf säger : «Du låter menniskorna dö och säg e r :

K om m er igen i menniskors barn. — Du låter dem gå sin

kos som en s tröm och de äro såsom en sö m n ; likasom

g rä s , det der dock snarliga förvissnar: D et der bittida

b lom stras och snart vissnar; och på aftonen afhuggit var

de r och förtorkas. — V årt lif varar sjuttio å r , åt högsta

o tta tio å r ; — det går snart sin kos, likasom vi Huge

bo r t . — Uppfyll oss bittida med dine nåd ; så vilje vi

fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar» **).

Liksom Mosaismen var en profetia om en blifvande

h ög re och renare religion, så var också den judiska kon

sten ett förespel till en andligare och innerligare konst

form. De i rum m et bildande konsterna hade för litet

näring i den judiska religionen. Naturen var för låg och

ovärdig , för a t t , om också adlad till a r k i t e k tu r , kunna

tjena Jehovah till tempel. «Menar du ock a t t Gud bor

på jo rdene? Se himmelen och alla himlars him mel ku n

na icke begripa dig: I lu ru skulle då détta huse t göra de t,

som jag nu byggt hafver» ***). Till uppbyggande af Sa

lomos tempel begagnades också phoeniciska v e rk m äs ta re f ) .

* ) 2 Mos. I S : 2G , 2 Mos. 2 0 : 1 2 , 3 Mos. 2G hela ka

p i t le t , o. il.**) Psalt. 9 0 .*'*) i Ron. 8 : 2 7 .I ) i Kon. S : G. — Ungefär 4 2 0 år dereftcr förstördes

templet af Nebucadnezar. Mot slutet a f sjettc århundradet f.

Chr. uppbyggdes det åter a f de ur babyloniska fångenskapen

återvändande Judarnc, under Serubabels ledning. Detta var

dock blott en skugga af den fordna licrrl igheten, och 2 0 år f.

Chr. begyntes Runder den praklälskande Judakonungen Ilcrodcs,

en ny ombyggnad fiir att återställa den fordna rikedomen och

glansen. Denna stod blott i 7 0 år, ty när Titus erüfrade J e -

S k u lp tu r och måleri voro uttryckligen förbudna*), för att l ä t t a r e alïiâlla Judarne från afgudadyrkan. — Men om någonstädes i forntiden musiken blifvit konstmässigt be- drifven, så var det här. Derom vittna många ställen i Gamla T e s ta m e n te t , isynnerhet i Psaltaren. Visserligen vet mam härom ingenting utförligt. Det kända ä r dock nog , fö r a t t inse att Mosaismen, Kristendomens basis, äfven in o m konsten visade sin högre syftning, genorn fram kallande af en rent kristlig konstform , musiken.

b ) m e d r e e l r i g t n i n g , uti

J È g y i ’l e n .

M ystisk och beslöjad, som gudinnan i Sais, u p p trä der u r forntidens dunkla fjerran den vålnadslika bilden al det gamla Æ gypten . Ingen lefvande trad it ion , ingen upplysande sk r if t tyder för oss de dunkla hieroglyfer som förtälja dess fordna s torhet, I)e äro oläsliga inskrif ter på de d y s t ra g rafvårdar , i hvilkas sköte dess längesedan u td öd a slägte hvilar. ^

D e t ta slägte bebodde en gång den långsträckta Nil- dalen, h v a r s egendomliga beskaffenhet onekligen inverkat på folkets nationalkarakter. Omgifvet af ödsliga sandöknar och k u l la r , förbrända af en glödande sol, aldrig sval- kadt af e t t uppfriskande regn eller af några högre berg skyddadt mot den förödande sunnanvinden, var likväl Æ gypten e t t af den gamla verldens mest fruktbärande och rika l ä n d e r “ ). Orsaken härtil l låg i Nilens årliga öfver- sväm ning , hvarigenom den kringliggande dalnejden vatt-

rusalcni, förstördes templet. F ör fjerde gången företogs en å- tcruppbyggmng af Kejsar Ju l ianus , men ofstannadc. I dag står på det fordna Jehovah-templets p la ts , Kalifen Omars moské.*) 2 M os. 2 0 : 4 .**) V i se här en naturliy grund till Ægvpternas fallenhet, att i allt se de skarpaste motsatser.

nados och af den qvarstannado flodgyttjan göddes. Dä

floden å te rgå tt inom sina vanliga b räddar , f r am k o m ur

jordens sköte plötsligt en den rikaste vegeta tion, s k a r p t

afbrytande mot det kort förut sterila t i l ls tåndet, och ifrån

en vidsträckt s jö , hv a ru r städerna höjt sig som öar , fö r

by ttes Æ gypten till e t t rikt och blomstrande land. Men

fö r a tt rä t t draga ny tta utaf och kunna skydda sig em ot

dessa öfversvämningar, var det nödigt a tt känna tiden för

Nilens stigande samt inrätta dam m ar, kanaler o. d. e fter

landets beskaffenhet. Derföre lärde sig Æ g y p te rn a a s t ro

nomi och geometri; och såsom all välgörande v ishet hos

de första kulturfolken antager en religiös p räge l , så blef-

vo ock dessa kunskaper snart ansedda för heliga och de

ras användande e tt monopolium för pres terna . D era f

uppkom den mystiska och förborgade v ishe t, som Æ g y p

terna sades ega, och den gåtfulla hem lighetsfu llhet , som

dessutom hade sin ro t i den af inga omvexlande och gla

da naturföremål förströdda, och derföre slutna och inne-

bundna karakteren. Nilen var Æ gyptens p u ls åd e r , och

den regelmässighet i tid och m å t t , som den visade, öf-

vergick snart till e t t allmänt kännetecken hos folket. Den

ödsliga omgifningen och den ständigt å te rkom m ande men

sto rar tade anblicken af den stigande floden fixerade äfven

hos Æ gyptern ett drag af monoton och d y s te r högtidlig

h e t , som ännu uttalar sig i hans verk.

R e l ig io n . Den pantheistiska su bs tan sen , som ä r

y t te rs ta grunden i all naturalistisk religion, blef, såsom

sådan, af Æ gyp terna nästan bortglömd. A t t den fanns

och var naturen sjclf i sin konkreta ex is tens} ä r likväl

lätt a t t inse. På denna rörde sig en hvimlande mängd

af gudomligheter, ej af olympisk g u d aa r t , utan endast

förgudade och i symboliska slöjor insvepta na turm agter.

Främ st bland dessa s tå r O siris, en personification af So

len och Nilen, och mot hönom T yplion, den förödande

sunuanvinden, såsom negerande princip. I dessas strid

Ii 1der O ü ir is , e l iu ru han d ukar under och d ö r , likväl s tår upp igen och förjagar T y p h o n , är u t t ryck t den årliga vexlingen i solens och Nilens liktidiga stigande och fallande. Det ä r en kamp på lif och död, i Ii vilken lifvet l ikväl, alltid fö rnyadt, uppgår u r döden. Denna motsats genom går hela Æ gypternas religiösa åsigt och ligger till grund för deras läror om odödligheten och själavandringen, sa m t för deras djurdyrkan.

Æ g y p te rn a äro det första folk, som lä r t själens o- d ö d lig h e t, säger Herodotus *). Härmed må vara h u ru som hellst . V ar ock denna lära äldre i Æ g yp ten , än i Indien och Pers ien , för hvilket ej finnes tillräcklig grund, så var den dock, till följd af den rent naturalistiska åsig- ten , vida lägre. Orsaken v a r , a t t Æ gypterna fattade själen såsom den sinnliga organismens högsta lifsyttring, och kroppen derföre såsom dess condit io, sine qua non. O- dödligheten yar således snarare ett kroppens återupplif- vande, än ett andens högre och renare lif.

H ä ru t i framlyser dock omisskännligt det gryende in- d ividualitets-begreppet. T y under sin tretusenåriga vandring genom d jurverlden, t räng ta r själen alltid å te r till sin ursprungliga gestalt , försjunker aldrig i en allt uppslukande substans, utan nppehåller sig ständigt bos något djurindivid. Själavandringen är således e tt ideligt men- niskoandens närmande till sin fordna n a tu rg es ta l t , genom allt högre och betydelsefullare d jurkroppar.

Æ gypternas d jurdyrkan ä r häru ta f lätt förklarlig. Dock voro ej alla djur lika heliga. D e , hos hvilka my- then förlagt någon gudasjäl, voro billigt vis de yppersta**). Högst i anseende stod oxen Apis, i hvilken Osiris’ själ vistades de tider han var död.

*) 2 : 123 .

** ) I l ïypogæerna har man funnit mumier efter hattar, hundar, hühar m. fl. djur.

Det var ej na turens allmänna fo rm , som hos Æ gyp-

terna var föremål för gudomlig d y rk a n , u tan dess enskil

da, dess gestaltninger, alltefter deras närm are förhållande

till det ægyptiska lifvet-

K o n s t . Samma motsats mellan lif och död , som vi

sett ligga till grund för religionen, visar sig också såsom

bestämmande inom konsten , i det a t t denna visar tvenne

fullkomligt skiljda och skarpt m otsatta y t t r in g a r , den ena

framträdande i Tempelbyggnaderna, heliga ru m för de

lefvande och afscende gudstjenstens högtidlighet och cöre-

moniela p rak t , den andra i P y ram id e rn a , med hänsyn

på själavandringen, helgade å t döden.

De skönaste m onum enter af Tem pel-arkitekturen äro

de vid L u x o r , K arnak , Medinet-Abu och Edfu. Templet

vid det sistnämda stället kan gälla som mönsterbild för

hela ægyptiska byggnadskonsten. Genom alléer af sphin-

x e r , hvilkas hemlighetsfulla, orörliga utseende s t rax t an

slår en känsla af högtidlighet, går man genom stora öpp

na propylæer, der hieroglyfbclastade obelisker s t å , fram

till den kolossala pylonen, som genom sina sneda sidor

antager e tt imponerande utseende af bergfast s ty rk a , och

inträder slutligen i tem ple t , der du nk le t , de beslöjade

gudafigurerna, de symboliska oruam enterna och den öfver-

allt herrskande regelmässigheten gör e tt mägtigt och oför

klarligt intryck. D et hela ger oss en bild af en orubbe-

ligt fast, lugn och ordnande ande. Och denna ande, här

arkitektoniskt utta lande sig, är densam ma, hvars politiska

byggnad varade år tusenden , och hvars ordnande samhälls

lagar sjelfva de skarpsinniga Grekerna beundrade.

P y r a m i d - a r k i t e k t u r e n eger med denna ingenting ge

mensamt *). H är finnes ingen mångfaldighet i former, inga

*) I lärutaf liafva alla af oss K än da konstdomare tagit sig

anledning att förklara pyramiderna antingen för verk utaf nå

got annat fo lk , som möjligen bchcrrskat Æ gypten fScuxAAsr.

o rnam enter , inga symboliska bilder. Pyram iden i sin h e l het ä r sjelf en sådan. Allt är berälknadt på s ty rka och varaktighet. H ä r skulle nemligcn kroppen förvaras för att återlifvas efter själens tretusenåriga frånvaro. D et var så nödvändigt a t t göra byggnader som trotsade sekler. Och Æ g y p te rn a hafva deruti lyckats på e t t förvånande sätt . T y , enligt noggranna undersökningar, äro monu- menterna vid T hebe 4760 å r gamla*), och de härskrifva sig likväl från en yngre tid än pyramiderna **). P y ra miderna äro s lu tna , dystra massor, liflösa och vördnadsbjudande som döden.

Utom nämnda lemningar af den aegyptiska konsten, finnas äfven an d ra , också af egendomlig a r t , nemligen den kolossala sphinxen vid Ghizeh och Memnonsstoderna. Om de, som Hegel r iktigt anm ärker , ej äro att räkna till skulptu rens alster, utan snarare äro fristående arkitektoniska ornamenter, så kan man likväl ej neka, a tt jus t i deras isolering från a rk i tek tu ren ligger en motsvarighet till det hos Æ gypterna fram trädande individualitets-begreppet.

Pantheism en, utgången från naturen och aldrig lösgörande sig u r dess bojor , nedsteg småningom från Indiens och Persiens berg , der han andats en renare luft,

och äfven H e e r e n ) eller såsom tillhörande konstens förfall ( G a v ) eller tvcrtom såsom lemningar från den första och råaste konstperioden ( K v c l e r ) . V i kunna ej finna annat, än att pyramid- arkitekturen är konstens uttalande af det ena elementet i den religiösa m otsatsen, hellst den visar samma allmänna grund- l .araktéF, som rempel-arkitekturen. Det vore snarare att förvana sig öfver, om , med Ægypternas åsigt om själavandringen och deras lugna, fasta karakter, inga pyramider blifvit byggda.* ) G é r a r d , Descr. de 1’Eg.**) K t c t E R , K u n s t g e s c h . s id d . 41, 4 3 .

öA

till Ä g yp ten s sumpiga slä tter och gjorde der de sista

stora ansträngningarne a t t uppehålla sitt verldsvälde.. Öf-

verallt reste han sig ofantliga tempel och herrliga ipalat-

ser. Till sist ock en graf. I Pyram idernas m ö rk er bâf

r e r han lagt sig till r o , fåfängt väntande, ä t t den ännu

i dag kringirrande anden skall å teruppväcka den hordna

gestalten. Af jord var den kom m en , till jo rd akulhe den

å te r varda.■ r,i ‘ I .(' vi 'q o m) 4i iv{ no W viV lä / i l i i i g : j

.o r ib rnos obnir.öupi

n -o 0 9 g ü ;i,wj ,hiß j?i'u;ohiiog*) ic , i» 'i F » 11 o flovlb -acnnii

‘ ;i:' i r ' dv : o fb s if l b: r qoxuiffqa clcfaaolo.

- i i rh i j ! o t i j ’ r-n Å . nno JgiJ>ii-i h g o H im oa ’t oh

; n : - if!o J -b i:>!•:■; ob floûJa iil d ä n r,ju t :o ie lö aanoni

arob teu'[ J ic ,c> n l i i /w i l fwsni rr>>l åa ( lo h n om rrt

. odjïjotHcribi/ibfii o b o c b À ilra fi il ß ino iq (gäfc. aori

: n • {. m u l « n o å tV u o 'Tiå§lu , nomaiodtne"!

-ni n 1 linf if„» v ii ' )n , ijppjd a i »5 iu gia ofbnßiü"

• i a y1■ > - ■ r,\ lob g ied auolaaoT rbo» enoii

- u n i i ii i ' ;i î n;ib i Vt •MiifufjtoO m oiit i >)•; ■ >) i;jj|i

- i ; 11 •• oil b fjbi li ! M : ! i ' / ’.ÏJO T /ij ntsilO i

►

' ;> I >. i . 1 : i ( C.. - i i . - ' . I i / l i . L i l l . I Ï ? «I i f1 -1 13

vi* l i n ;;■< 11« y i o v } ö .11: i u 1 ; i 0 i • •’ m o r .

■’ni : i»« . 1« vim • i iTJii j t Jj - l i a i , ni o v v /1 r.i»t

• a; liv.' n l i io t i i ,mlil ».>•>! ftlank . i o, ' --»î-. *-»f u » •

t-., M.I'