Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2016

# 3.2016

KLÄDKODFrälsningssoldater samtalar om uniformens syfte och funktion. SID 22

PÅ SCEN OCH BLAND UNGA Musikalartisten Linus Fagerström stöttar ungdomar på kår 393 i Stockholm. SID 4

2

Vad kan du bidra med?

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 133:e årgången

Postadress Box 5090, 102 42 StockholmTelefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och [email protected]/stridsropetwww.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivareJohnny Kleman

RedaktionMia-Lisa Alhbin, Charlotte Ander, Lars Beijer, Kristina Broms, Karin Larsson, Annette Emmoth, Jonas Nimmersjö

Utgivning 201628 januari, 28 april, 22 juni, 13 september, 24 november. Vill du inte ha Nya Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

Omslagsfoto Annette Emmoth och Frälsnings-arméns Arkiv.

Internationell ledareAndré Cox

Internationellt huvudkontorThe Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Gåva till Frälsningsarméns arbetepg 900480-5Swish 9004805

För ej beställda manus ansvaras ej.Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

HUR MÅNGA AV ER har funderat på att flytta till Finland? Möjligen ett fåtal. Hur många av er har gjort det? Troligen inte så många. Hur många av er har gjort det två gånger? Ungefär där har ni sannolik-heten för att vi skulle flytta till Finland… igen! Men så blev det. Under två spän-nande och innehållsrika arbetsperioder har vi tjänstgjort drygt sex år i Finland och Estland. En av våra mest självklara frågor under de här åren har varit ”Vad kan vi bidra med”. Då vi nu flyttar ”hem” till nya arbetsuppgifter som ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland,

behöver vi ställa oss samma fråga. Som ny medarbetare eller ledare i en verksamhet, handlar det inte enbart om att förverkli-ga sina egna visioner och drömmar, eller hur? Det handlar om att vara lyhörd, se ett sammanhang, förstå sitt uppdrag och på allvar fråga sig; vad kan jag bidra med? Det är en konstruktiv fråga vi alla behöver ställa oss med jämna mellanrum, en tanke- ställare för oss som medmänniskor i sam-hället och som soldater eller medlemmar i en frälsningsarmékår.

Då det under åren i Finland varit som tuffast, har vi ibland uppgivet undrat vad kan vi bidra med. I all vår ofullkomlighet och mänskliga begränsning, vad har vi egentligen att komma med? Vi har tving-ats fråga oss vad vi kan bidra med, som gör att arbetet utvecklas, vilka kunskaper,

erfarenheter och gåvor har vi som behövs just här och nu? Ordet ”vi” i den här frå-gan har också utmanat oss att fungera som ett team där vi två tillsammans kom-pletterar varandra. Gemensamt har vi job-bat med frågan om vad jag ska göra och vad du kan göra. Att dela på det svåra och avstå något roligt för att någon annan ska få utvecklas och komma till sin rätt, hör också till samarbete och helhet. Också i en kår. Eller i ett samhälle.

Det händer inte ofta att en person sit-ter inne med hela insikten eller all kun-skap, därför vill vi se vårt ledarskap som ett bidrag in i en större helhet. På samma sätt som det är tänkt att alla bidrar då vi firar gudstjänst eller är församling till-sammans, så vill vi ge vårt ledarskap som ett bidrag, en gåva till Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Vi vill tjäna Gud tillsammans med dig.

Vad kan vi då bidra med som enskilda, som lokala verksamheter och kårer och vad kan vi tillsammans bidra med som frälsningsarmé? Den frågan är mycket spännande om vi vågar ta den på allvar. Gud ser hela tiden nya möjligheter och han vill använda dig och mig för att för-verkliga dem. Det är inte alltid enkelt, inte helt oproblematiskt eller smärtfritt. Vågar du ställa frågan till dig själv och till Gud? Vad kan jag bidra med?

Johnny och Eva Kleman

foto

: Ann

ette

em

mot

h

VAD KAN VI DÅ BIDRA MED SOM ENSKILDA, SOM LOKALA VERKSAMHETEROCH KÅRER?

3

TRO20. TroendeKapten Jon-Anders Marthinussen skri-ver om begreppet troende, ett av Fräls-ningsarméns kärnvärden.

OM OSS22. KlädkodFrälsningssoldater samtalar om syfte och funktion med Frälsningsarméns uniform.

VERKSAMHET26. Guds växthusI Uppsala bygger man relationer mellan olika människor i ett integrerat arbete.

KRÖNIKA29. Välkomna allaSusanna Nordberg skriver om hur en välkomnande kristen vardagsmiljö och atmosfär formas.

VÄRLDEN30. Att bli kärFrälsningsarmén i Moldavien, ett av världens fattigaste länder, arbetar med framgång för att lindra nöden.

#3.2016InnEhåLL

PERSONLIGT4. På scen och bland ungaLinus Fagerström handleder ungdomar genom att träna deras kreativitet.

SÅ FUNKAR DET8. Välkommen till Myrorna Överskottet från butikerna i second handkedjan Myrorna går till Frälsnings-armens sociala arbete.

FOKUS12. Rullatorerna far fram På flera håll i landet arrangerar Fräls-ningsarmén välbesökta och omtyckta äldreveckor.

MIN VÄG TILL GUD16. Jesus lyfte av allt elände Stefan Engström bytte miljö, bröt med sitt missbruk och tog sig upp från botten.

JOHNNY OCH EVA KLEMAN18. Nya samfundsledare I början av juli tillträder kommendörerna Johnny och Eva Kleman som ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

12

8

Nya Stridsropet är en tidning om Frälsningsarmén, dess tro, arbete och de människor som engagerar sig i den. Nya Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och intresserade. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Nya Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/stridsropet

Kontakta redaktionen om du inte längre önskar få Nya Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

4

Personligt | linus fagerström

5

På scen och bland ungaMed bas i Frälsningsarméns kår 393, stödboendet Locus för ungdomar, kommunens socialtjänst och Fryshuset i Stockholm arbetar Linus Fagerström som handledare för ungdomar som behöver stöd. I ett kreativt center formas ett mål som sträcker sig längre än enbart dagens.

TEXT: KRISTINA BROMS OCH KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH, TONI KAARTTINEN/SOTAHUUTO

Vi möts på kår 393 i Stockholm där Linus Fagerström berättar om sitt liv och sitt arbete bland ungdo-

marna. Ett förtroende byggs upp och så jobbar man kreativt fram mot det som så småningom blir en scenföreställning eller konsert där var och en kommer till sin rätt genom att bidra med det han och hon kan. Man arbetar efter konceptet ”Musik på Riktigt”. Det är ungdomarnas livshistoria som blir grunden för texter-na och musiken.

— Jag är fjärde generationens fräls-ningssoldat och har bara goda erfaren-heter av min uppväxt i Frälsningsarmén, börjar Linus sin personliga berättelse.

Det musikaliska var framträdande, Linus Fagerström lärde sig spela kornett från sex års ålder och hans mormor var pianist på Frälsningsarmén i Trelleborg där Linus också snart började spela bas.

— När jag var 16 år fick jag ta över pia-nospelningen i strängmusikkåren och det var ju bara att köra, fortsätter han att beskriva sin ungdomstid.

Han tycker att mycket av musiken inom Frälsningsarmén handlar om ”att bara köra”, vilket han haft nytta av i sitt yrke.

— Ibland behöver det ske när man är artist, säger han och berättar om showen på en båt när pianisten blev sjösjuk och Linus instinktivt hoppade in direkt.

Med sig fick han också kristen grund och kristna värderingar. Många år levde han utan engagemang i Frälsningsar-mén, utbildade sig under fyra år men lämnade aldrig sin tro.

— Jag har alltid varit med och spelat på kåren när jag kommit hem till Trelleborg och hjälpt till när jag kunnat, säger han.

Han ser positiva förändringar i Fräls-ningsarmén, bland annat att samfundet allt mer, precis som vid starten, hjälper behövande.

— Musicerandet har breddats, vi ägnar även tid åt dans, träning och filmskapan-de och också ungdomsverksamheten ser annorlunda ut, påpekar han.

Förändringarna menar han gör att man lättare når olika kategorier mäniskor.

LINUS GICK PÅ musikteaterskolan i Bjär-num. Tre år på högskolan Performing arts school följde och sedan arbete vid Lorensbergsteatern i Göteborg, Chinate-atern och Cirkus i Stockholm.

Ålder: 37 år.Bor: I Mariefred.Familj: Fästmön Caroline och sonen Frans 8 månader.Yrke: Sångare, musiker och musikalartist.Gillar att göra på fritiden: Vara tillsammans med familjen.Tycker sämst om: Negativitet.

fakta linusfagerström

Linus Fagerström som rollfiguren Berger i Åbo Svenska teaters uppsättning av Musikalen Hair.

6

— Jag har även arbetat i Basel i Schweiz, i Norge, Finland och runt om i Europa berättar han.

Linus talar exempelvis om roller i mu-sikalen Cats, hur han spelade Petrus i Je-sus Christ superstar och musikalen Hair, där han spelade rollen Berger. I musika-len We will rock you, fick han möjlighet att göra alla huvudroller under de 500 föreställningarna han var med i.

— Alla vars hobby blir ett yrke har en resa att göra, säger han eftertänksamt och beskriver den arbetsglädje som alltid funnits kvar men även arbetets baksidor.

Ingen kunde lära honom vad det skul-le innebära att flytta till Basel på grund av arbetet, jobba fram till premiären, genomföra åtta föreställningar i veckan

och sedan uppleva hur verkligheten kom i fatt honom. Verkligheten var att fylla sitt sociala liv med innehåll. Jobbet var inte hela verkligheten.

— Jag älskade det livet och att få göra alla dessa roller men jag tror att den som nått fram till det man jobbat för under många år, liksom blir mätt och inte alls lika karriärdriven, konstaterar han sam-tidigt som han talar om att det nu är hans familj som gäller, liksom arbetet på kår 393 i Stockholm som han tycker är fantastiskt roligt.

Den största skillnaden vad arbetet be-träffar är att det han gör nu inte sker för hans egen skull utan för de ungdomar han arbetar bland.

— Jag har inte stängt dörren för mu-

sik- och scenjobb i framtiden, jag har ju fått en artistisk bredd och musikalkapit-let kanske inte är avslutat för alltid, för-klarar han.

Att få hålla på med teater, den all-ra äldsta formen av scenkonst, betyder mycket för Linus. Han tycker det är väl-digt roligt att ha spelat så många olika roller och berättar om föreställningen We will rock you, där han kunde göra de fyra huvudrollerna när det behövdes. Han pendlade mellan Galileo, 17 år och Peps, över 50.

— Det är kul att märka vad som hän-der med en när man får på sig andra klä-der och smink och använder olika tek-niker för att tydliggöra själva centrum i föreställningen, berättar han.

Linus Fagerström kän-ner sig hemma i teater-salonger och hjälper nu ungdomar att utvecklas kreativt.

Personligt | linus fagerström

7

Linus påpekar också det positiva och negativa med att få bekräftelse varje dag efter ett bra eller dåligt jobb.

Musikalen Jesus Christ, superstar, blev en stark upplevelse för Linus. Den slutar när Jesus hänger på korset. I rollen som Petrus förnekar Linus Jesus så som det be-rättas i Nya testamentet.

— Att spela händelser som har inträf-fat är ju större än att framföra en saga, och även förställningar som Les misera-bles om franska revolutionen och Kristi-na från Duvemåla är generellt sett star-kare för publiken, menar han.

I teatervärlden finns många troende kristna. Linus berättar gärna om sin tro när någon frågar honom. Han finner ofta teatermänniskor vara sökande, ägna

mycket tid åt sitt inre och inte sällan leva med någon slags tro.

— Jag kan jämföra arbetet på kåren med det som händer i en teaterpro-duktion och se att kårarbetet är mycket bredare än att, som på scenen vara en i spelet, fortsätter han och tycker att han i sitt nuvarande arbete gör allt från a till ö.

Han märker att han är inblandad hela vägen vilket gör arbetet spännande, ro-ligt och jobbigt samtidigt som nya utma-ningar ständigt dyker upp.

— Om jag drar paralleller till mitt tidi-gare yrkesliv, gör jag nu allt som jag inte gjorde då, men mitt arbete nu ska främst hjälpa individen, den som lyssnar, kän-ner och hör budskapet och jag vill ju att det ska beröra, förklarar han.

Han önskar att ungdomarna ska få med sig glädjen i att förmedla en berättel-se som man ser att människor tar till sig.

— Det tar förstås ett tag innan man kommer till den punkt då man står på en scen och tittar ut på publiken, lägger tyngden på olika ord och lockar fram en särskild känsla, beskriver han en del av sitt arbete bland ungdomarna.

HAN VILL TA FRAM positiva och negati-va händelser, kunna förmedla det negati-va på ett positivt sätt, och tvärt om men ser att det finns sådant som är svårt att lära ut. Tillsammans med ungdomarna leder han olika övningar och tränar be-rättarteknik.

— Vi gör inte en konsert för att vi vill ha uppmärksamhet men för att förmedla och uppmärksamma den styrka och kraft vi arbetat fram tillsammans, säger han.

Många av ungdomarna som kommer

till kår 393 är blyga men har en enorm inre kraft och Linus anser att om man lyckas få en människa med låg självkäns-la att bygga upp den har man vunnit allt.

— Min tro betyder förstås väldigt mycket, konstaterar Linus och beskriver den som en styrka på alla områden.

Genom tron har han alltid någon att vända sig till, få styrka av och känna gensvar hos. När han sitter hemma och spelar en psalm eller lovsång och känner att orden har stor betydelse tycker han att det är något av det allra bästa.

— Så kramar jag min son Frans och kän-ner att inget ger mig mer lugn, säger han.

Ärlighet är viktigt för Linus liksom glädjen och hoppet om att ha något att se fram emot. Han tycker att hans kärlek blivit större sedan han fick barn och han beskriver en känsla han inte hade innan.

— När jag tittar på Frans och han tittar på mig och ler är det obeskrivligt, liksom kärleken till mina medmänniskor, dem jag arbetar med och i familjen förstås, konstaterar han.

Så talar han om vikten av att inte all-tid försaka sig själv och sätta sig själv i andra hand. Han menar att det måste finnas stunder när han själv behöver vara i fokus för att också kunna hjälpa andra.

— Nu har jag ett helt annat lugn, även om jag tror att den stress jag kände tidiga-re ändå hjälpte mig då jag själv stod i fo-kus, säger han när vi avslutar vårt samtal.

Den ärlighet som handlar om att vara sig själv tror Linus Fagerström vinner i längden och skapar förtroende hos arbets-kamrater och andra. Han har arbetat och arbetar nu tillsammans med människor som blivit hans vänner för livet. g

MUSICERANDET HAR BREDDATS, VI ÄGNAR ÄVEN TID ÅT DANS, TRÄNING OCH FILMSKAPANDE OCH OCKSÅ UNGDOMSVERKSAMHETEN SER ANNORLUNDA UT.

foto

: to

ni K

AArt

tine

n/So

tAhu

uto

8

Hur ofta handlar du på Myrorna?– Det händer, man kan göra fynd och köpa unika saker.Vet du vad överskottet går till?– Nej, men jag vet att det går till något bra.

JESSICA HOLMLUND

Hur ofta handlar du på Myrorna?– Jag handlar här ofta och jag återkommer med jämna mellanrum. Det är bra kvalitet på kläderna fastän det är second hand.Vet du vad överskottet går till?– Jag vet att Frälsningsarmén får över-skottet och jag litar på att de kan förvalta pengarna på rätt sätt.

JAN ÅKE FONNALAND

Röster bland Myrornas kunder

så funkar det | myrorna

9

Parallellt med deras övriga arbete öppnade Frälsningsarmén ett ar-betshem i Stockholm för män. Där

kunde arbetslösa sysselsättas med bland annat möbelrenovering och skomakeri. Den verksamhet som några välbärgade damer i Stockholm startat lämnades år 1899 över till Frälsningsarmen och den första butiken med namnet Myrorna öppnades.

Överskottet från Myrornas verksam-het går till Frälsningsarmens sociala arbete och 2015 blev det överskottet 30 miljoner kronor. Kopplingen till Fräls-ningsarméns sociala arbete är något man på Myrorna tycker är oerhört viktigt. Det inspirerar medarbetarna att engagera sig mer när de ser nyttan av sitt arbete. Caro-line Andermatt, vd på Myrorna, berättar att de ofta visar exempel för att inspirera och stärka personalen och att de vid år-liga konferenser för de anställda bjuder in någon från Frälsningsarmén för att ge den inspirationen.

— Det är viktigt att höra berättelserna från verkligheten, säger Caroline Ander-matt. Vårt yttersta syfte är att generera ett överskott för den sociala verksam-heten i Frälsningsarmén.

Det är inte bara pengarna till Fräls-

ningsarmén som gör social nytta. Arbete med återanvändning och arbetsträning fanns med redan vid starten och är fort-farande en viktig del i Myrornas uppdrag.

— Det är spännande att vi har gjort det vi gör i 120 år utifrån samma grundidé och samma ursprungstanke, säger Caro-line Andermatt.

Hon påpekar att Myrorna plötsligt blivit konkurrensutsatta. Nu finns en väl-digt stor konkurrens från kommersiella aktörer och fler gör anspråk på det som är Myrornas DNA – hållbarhet, återan-vändning och arbetsträning. Omvärlden är väldigt föränderlig som ideell aktör och Myrorna måste utvecklas i takt med den.

— Modeindustrin världen över har fått upp ögonen för frågorna om hållbarhet och de inser att det inte längre går att producera textil med bara nya råvaror, berättar Lotta Kökeritz, varumärkes- och kommunikationschef på Myrorna.

Caroline Andermatt beskriver hur den återanvändning Myrorna sysslar med kommer mycket högt upp i avfallshie-rarkin och att det är betydligt bättre för miljön att återanvända än att återvinna.

— Frågan om återvinning och åter-användning är mycket aktuell, berättar Lotta Kökeritz.

Myrorna moderniserasMyrorna, ett av Frälsningsarméns mest kända varumärken, firar under hösten 120-årsjubileum. Verksamheten startades år 1896 av några välbärgade damer i Stockholm som samlade in kasserade möbler, kläder, skor och husgeråd. Detta reparerades och såldes för att hjälpa utsatta i samhället.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

34 Antal butiker.370 anställda.2500 samarbetare per år (600/månad).26 000 besökare i butik per dag.23 ton textiler per dag.730 426 sålda böcker 2015.30 miljoner kronor i över-skott 2015, kompenserat för momseffekten.

historia1896: Några damer startar Myrorna i Stockholm.1899: Frälsningsarmen tar över verksamheten.1899: Första butiken öppnas i Stockholm.1907: Göteborg får sin första butik.1915: Myrorna öppnar butik i Malmö.1980: Myrorna blir fristående affärsdrivande verksamhet inom Fräls-ningsarmén.

fakta


10

Naturvårdsverket ser till exempel över hur insamling av textiler ska regleras och regeringen har gett uppdrag åt Ola Al-terå, tidigare statssekreterare i näringsde-partementet 2006 – 2010, att utreda hur man kan öka återanvändandet i Sverige generellt, inte bara textilier. Myrorna, som varit i branschen länge, är en central och viktig part i samtal och diskussioner med andra aktörer och med myndig-heter i avfalls- och miljöbranschen. De förändringar som sker är dramatiska för 120-åringen.

— Vi är i dag konkurrensutsatta på alla områden där vi verkar, säger Caroline An-dermatt. Dels har vi konkurrens när det gäller själva gåvan:”Får vi inte din snyg-ga skjorta när du är trött på den så får vi problem”. Vi har inte ett inköpskontor, utan är helt beroende av att människor skänker till oss och där har konkurren-sen ökat för oss på många sätt men även när det gäller kvalitativ arbetsträning.

DET TREDJE OMRÅDE där man från My-rorna ser ökad konkurrens är försäljningen. Folk väljer i dag att själva sälja på Blocket eller byta kläder med bekanta. Caroline An-dermatt menar att Myrorna nu måste stär-ka sitt kunnande i att bli mer professionella för att klara den förändrade situationen. Myrorna behöver tänka långsiktigt, struk-turerat och jobba med processer och styrdo-kument. Samarbetet med kommuner och återvinningscentraler runt om i Sverige krä-ver att Myrorna måste vara transparenta i allt de gör och att det ska finnas spårbarhet.

VÅR MÅLSÄTTNING ÄR ATT VARANNAN T-SHIRT SOM HANDLAS SKA VARA EN SECONDHAND T-SHIRT.

Lotta Kökeritz och Ca-roline Andermatt tyck-er att det är bra att fler och fler gör medvetna och hållbara val.


Myrorna har också samarbete med vad de kallar ”nyhandeln”, med stora kedjor. Åhléns skänker alla kläder, textilier och saker de inte kan sälja i sina butiker till Myrorna. Lindex och Indiska har insam-ling i sina butiker och Indiska har gått ett steg längre och säljer jeans från Myrorna i sina butiker.

— Vi lever inte längre bara i den ideella världen och vi går från att bara ha varit en second handaktör till att bli en sam-hällsaktör, menar Lotta Kökeritz.

Den arbetsträning Myrorna erbjuder är särskilt eftertraktad. Flyktingsituatio-nen gör att man också får ta emot många som behöver språkträning, vilket sker i samarbete med studieförbundet ABF. Alla

11

NYA STRIDSROPET BESÖKTE Myrornas butik på Kungsängsgatan i Uppsala och träffade där Murat Kaplan som arbetat i butiken i mer än fem år.

– Det bästa är återvinningen och att folk hittar det de vill ha, säger Murat Kaplan. Det är inne med second hand nu, vi har en av de bästa butikerna i Sverige med cirka 2000 besökare varje dag och det är alltid folk här inne.

I Uppsala finns för närvarande tre butiker, dels butiken där Murat Kaplan arbetar, men ock-så en butik i industriområdet Boländerna. Den tredje butiken, som snart ska läggas ner, ligger på Sysslomansgatan. Allt som lämnas in i butiken skickas till Myrornas centrala sortering. Murat Kaplan tycker att det är bra är att kläderna kommer prismärkta från sorteringen tillbaka till butikerna. Han berättar att en del kunder försöker byta prislappar eller tar bort dem för att kunna köpa billigare.

– Det går inte hos oss. Vi sätter dit en extra prislapp under vårt stöldskydd med priset, avslöjar Murat Kaplan. Alla varor över hundra kronor är larmade.

utmaningarna till trots utstrålar Caroline Andermatt en optimism inför framtiden.

— Vi brukar säga att vi ”sadlar en häst medan vi rider”, säger hon och menar att det är helt nödvändigt för att inte tappa fart.

Hon prisar det värdefulla engagemang-et hos Myrornas medarbetare. Det är få organisationer som har den kraft Myror-na har i sina medarbetare och det är avgö-rande för att fortsätta växa och kunna ge Frälsningsarmén ett stabilt överskott till det sociala arbetet.

— Nu måste vi koppla ihop det stora engagemanget och viljan med ett mer strukturerat arbete där vi arbetar i pro-cesser med styrdokument, avslutar Caro-line Andermatt. g

Myrorna i Uppsala

fokus | traffiCking

12

Linnéa Klingsäter och Siv-Britt Höglund blåser såpbubblor.

fokus | äldre

13

Rullatorerna far fram med väldig fartFör många äldre är sommaren en tid av ensamhet, då drömmen om en utflykt tillsammans med vänner förblir en dröm och TV-n kanske är det enda sällskapet. Därför började Frälsningsarmén för många år sedan ordna äldredagar eller sommar-och pensionatveckor, som de kallades då. TEXT OCH FOTO: KRISTINA BROMS

Att bli äldre betyder inte att viljan och behovet av att ha roligt, träffa andra och få uppleva frid i själen

försvunnit. Tvärtom. När dagarna inte längre är uppfyllda av förvärvsarbete kan dygnet ibland tyckas innehålla fler än 24 timmar. Det finns mer tid till det som länge legat på ”önska-göra-listan” men också, för en del, mer tid av ensamhet och tristess.

Därför har många kårer i Frälsnings-armén daglig verksamhet bland äldre, med allt från sjukbesök och sångstun-der på serviceboenden till anordnande av dagledigträffar men för många äldre är de särskilda sommarutflykterna årets höjdpunkt.

— Att få känna sig delaktig i en gemen-skap är betydelsefullt och stimulerande. Att bara sitta ner och ta det lugnt, andas frisk luft, känna solens strålar mot kin-den, lyssna på fågelsången, spana ut över den ofta spegelblanka sjön Siljan och de blånande bergen, ger förnyad energi till både kropp och själ, säger Inga Gallardo som arbetar med äldreverksamheten på Elisabetgården i Stockholm.

Elisabetgården började anordna äldre-dagar 2011 och redan första sommaren kom det 37 deltagare. Nästa år var intresset så stort att man sedan dess fått utöka till två veckor per sommar. Rättviks stiftsgård,

vackert belägen vid Siljans strand, har varit platsen för somrarnas äldredagar.

— Att ordna äldredagar är ungefär som att ordna läger för unga men med skillna-den att detaljer som trappor, gångavstånd och terräng är viktiga att beakta, säger Inga.

Under utflyktsdagarna pratar man mycket och det ligger mycket energi i luften. Det klappas med käppar och rull-latorerna far fram med väldig fart. Alla hjälps åt, så att man kommer i och ur bussen vid utflykterna.

— Glädjen och nyfikenheten över att se och upptäcka nya saker kan man inte ta miste på, berättar Inga.

Det andliga betyder också mycket un-der dagarna, trots att det är en blandad grupp vad gäller erfarenhet av kristet liv och kristen tro.

— Att lyssna till äldre människors rös-ter i sången om Jesus blir som en direkt-linje till himlen, att få arbeta med äldre är otroligt givande och berikande, att få ta del av äldre generationers levandsberättel-ser och erfarenheter ger extra uppmunt-ran på ens egen vandringsväg, säger Inga.

FÖR SJÄTTE ÅRET I RAD kommer även Frälsningsarméns kårer i Norrköping och Södra Vätterbygden att tillsam-mans arrangera äldredagar. Flera år har man hållit till på Vårdnäs stiftsgård ut-

anför Linköping. Lars-Erik Anderberg är äldreomsorgsofficer, har ansvarat för äldredagarna tillsammans med Birgitta Eldeborg Lundin, föreståndare för öppet socialt arbete i Norrköping och han ser ett stort behov hos de äldre att få resa bort några dagar, kanske mest för ge-menskapens skull. Många sitter ensam-ma och har sin släkt långt borta.

Lars-Erik uppskattar mycket att um-gås och arbeta med äldre, att få lyssna till deras livsberättelser och ta del av deras livserfarenhet.

— Det lär mig också att var förnöjd och tacksam för det jag har. Vi behöver inte ordna väldigt storslagna arrange-mang, utan de människor som kommer är nöjda med det som är, de njuter verkli-gen av dagen, säger Lars-Erik.

Han drar sig till minnes en äldrevecka för cirka fem år sedan då ”två små gum-mor” från Jönköping deltog, som båda två ville sitta framme hos honom, längst fram i minibussen.

— De hade svårighet att ta sig in i bus-sen, så jag fick handgripligen lyfta in dem. Sista kvällen har vi alltid en sum-mering av veckan, då man får möjlighet att berätta vad man tyckte om dagarna och då säger en av gummorna: ”Det var när vi var på utflykt och såg en massa kor och får. När vi åkte svängde det åt höger,

människor i kårerna som vill följa med som ledare. Det är ju jobb både före, un-der och efter dagarna. Även ekonomin är en utmaning. Deltagarnas kostnad subventioneras av Frälsningsarmén ef-tersom den är så hög att inte alla pensi-onärer har råd att betala.

På Södra Vätterbygdens kår vänder man sig i stor utsträckning till människor man möter i kårens olika äldregrupper och gemenskaper. En del av dem är fräls-ningssoldater, några andra går på olika veckosamlingar. Cirka trettio personer brukar delta i äldredagarna från Södra Vätterbygden och Norrköping, chauffö-rer och ledare inräknade.

— Äldredagarna är inget det annon-seras om i dagspress eller liknande utan vi vänder oss till dem vi upplever skulle ha behov av att komma bort he-mifrån ett litet tag, säger Lars-Erik An-derberg. Han avslutar med att berätta att många av deltagarna återvänder år efter år men att även nya kommer med. Skulle någon som bor i Jönköping el-ler Norrköping med omnejd läsa Nya Stridsropet och bli intresserad kan man vända sig till den lokala kåren för att få ytterligare information.

Marie Blomberg, kårledare i Höganäs berättar att Tallnäs stiftsgård utanför Skillingaryd i Småland, i år blir målet för gemensamma äldredagar arrangerade av Frälsningsarmén i Höganäs, Linköping, Halmstad och Örebro. Man gör utflykter till Jönköping, Gränna och Värnamo och ser fram emot fint väder, god mat och trevlig gemenskap. g

fokus | äldre

14

sen åt vänster och sen åt höger igen och det var roligt”, citerar Lars-Erik glatt.

En vanlig dag på äldreveckan i Vård-näs börjar med att doften av nybryggt kaffe möter deltagarna i det stora ljusa sällskapsrummet. Förväntansfulla pen-sionärer väntar på vad som skall ske den dagen och längtar efter den uppdukade frukostbuffén. Efter frukost samlas alla i det rum som fått namnet Nygårdsalen för en andakt och dagens begivenheter tillkännages. Det kan röra sig om en utflykt på eftermiddagen, medan för-middagen avsätts för promenader eller

kubbspel på den stora gräsplanen. När deltagarna väl är hemma på seneftermid-dagen väntar middagen, då matsalen är uppdukad med linnedukar och linneser-vetter. Kvällens program består oftast av önskesånger och en kvällsandakt.

— De som väljer att resa med oss på äldredagarna, skulle bli väldigt förvånade om vi inte skulle ha morgon- och kvälls-andakter eller om vi inte skulle fira guds-tjänst på söndagsförmiddagen eftersom det är en väldigt viktig del för både ledare och deltagare, säger Lars-Erik.

En av utmaningarna är att hitta

ATT LYSSNA TILL ÄLDRE MÄNNISKORS RÖSTER I SÅNGEN OM JESUS BLIR SOM EN DIREKTLINJE TILL HIMLEN.

Det gäller att flytta schackpjäsen till rätt ruta.

Gudrun Kleist och Eivor Fredriksson spelar Fia i sommar-vädret.

NÄR NYA STRIDSROPET besöker Fräls-ningsarmén i Strängnäs i april är det full fart med att bereda sopplunchen som serveras gratis på onsdagar. Fatima Lat-hyrus, som såg den då lediga lokalen hös-ten 2012 och är socialarbetare på kåren, berättar att idén hela tiden har varit att skapa en träffpunkt och att bjuda in till samtal. Många som kommer är ensamma och saknar familj och vänner.

— Vi har faktiskt också fått hit några män, som brukade sitta på bänkarna i parken utanför och dricka öl. Nu kom-mer de hit och fikar i stället, säger Fatima.

Från att ha varit bara fyra personer, två äldre par som fanns kvar från gamla kåren, är det nu 33 som är medlemmar.

Man har också fått tillgång till lokalen

bredvid, en gammal verkstad, som var ganska nergången. En dag kom det två män och frågade om de kunde få hjälpa till med något. De fick börja med att byg-ga en ny trappa till ingången till det nya huset. När de var klara ville de fortsätta att bygga, så de fick jobba med inred-ningen i den gamla verkstaden. Nu är där full aktivitet och flera arbetsträ-nar genom att tillverka skålar och påsar av olika slag.

Frälsningsarméns lokal i Sträng-näs invigdes i mars 2013, som utpost till Västerås och 15 maj i år som egen kår. Frälsningsarmén, som kom till Strängnäs 1897, hade varit utan lokal och verksamhet under flera år. Löjtnant Daniel Viklund är kårledare i Strängnäs.

Frälsningsarmén i Strängnäs

I denna ljuva sommartid…

AktuELLt

foto

: pix

AbAy

NYA STRIDSROPET finns även som ljudtidning. Den läses in av Iris Media Tidningar. Har du eller någon du känner glädje av att

lyssna till Nya Stridsropets ljudtidning? Ring eller mejla Susanne Linde:

Tel 073-914 82 55 eller [email protected]

Ljudtidning

15

foto

: Ann

ette

em

mot

h

foto: pixAbAy

EN DEL I VÅRT barn och ungdoms-års tema är orden ”med hjärtat till Gud”. Vi, vi som kristna, vi som fräls-ningsarmé vill leva vårt liv med hjärtat vänt mot Gud, alltså i en ständigt pågående konversation och ständigt växande relation med Honom som har skapat allt. Den konversationen och den relationen tror vi är möjlig att ha både för vuxna och barn och den öns-kar vi dela med många fler människor.

Uppmuntran och utmaning inför den här sommaren blir att vända hjärtat till Gud, vila i att vara hans barn men också att prata om Gud med barn i när-heten och kanske dela ett vittnesbörd.

Du som har en tro, ta tillfället den här sommaren och dela din tro med gran-nens barn, dina egna barn eller barnbarn eller varför inte något barn som du har ett extra gott öga till i kåren eller utanför. Bjud på bullar, ett glas saft eller ett parti minigolf. Hanna Smedjegård, ansvarig för barn- och ungdomsåret.

fokus | traffiCking

16

uttryCk | brass

16

min Väg till gud | stefan engström

1717

Jag heter Stefan Engström och är 48 år gammal. Jag kommer från Sura-hammar, men bor numera i Sala.

Det enda jag tidigare hade att leva för var mina söner och därför ville jag kom-ma närmare dem så jag flyttade till Sala. Jag fick ett tillfälligt boende på ett vand-rarhem. Där bodde en kille som heter Åke och han var kristen. Han bjöd med mig till Frälsningsarmén i Sala på bibelstudium. Jag hade ingen aning om vad det var men tänkte att det kunde väl inte skada. Första gången så vände jag i dörren, jag vågade inte gå in. Men Åke gav sig inte utan tja-tade tills jag följde med veckan därpå. När jag väl kom in så satt det cirka 20 personer runt ett bord och åt mat. En kvinna reste sig och hälsade mig hjärtligt välkommen med en stor kram. Hon presenterade sig som kårledare och bjöd mig sedan att ta för mig av maten och sätta mig ner i ge-menskapen. Alla var så välkomnande. För mig var det helt chockerande! Finns det verkligen såna här människor? Vad har de som inte jag har?

Efter den gången så har jag inte mis-sat ett enda bibelstudium. Det var som att komma in i en helt ny värld. Jag blev nyfiken på vad de pratade om. Jag tog så småningom mod till mig och frågade hur man kunde lära känna denne Jesus som de pratade om. Kårledaren försökte förklara att man måste öppna sitt hjär-ta och man måste uppleva det för att

kunna förstå. Tre månader efter att jag kommit till Frälsningsarmén, satt jag på tåget från Uppsala och var på väg hem. Jag satt och läste i en kristen tidning om hur en människa hade lärt känna Jesus och då hände det något när jag slog ihop tidningen och blundade.

Det var som om poletten plötsligt tril-lade ner och alla bitar föll på plats. Jag blev helt uppfylld av en känsla som jag inte skulle byta bort för något annat i hela världen. Jag har aldrig upplevt nå-got liknade. Jag blev fylld av Jesus kärlek. Jag kände att jag kommit hem. Jag upp-levde hur Jesus lyfte av allt elände från mitt tidigare liv och han fyllde mig med frid. När jag sen kom till bibelstudiet såg människor direkt att något hade hänt med mig! De visade mig i Bibeln och det var som om jag läste om mig själv där! Då fattade jag verkligen att Gud finns,

att Jesus är på riktigt även för oss som lever på 2000-talet.

Idag känner jag en sådan otrolig tack-samhet för det liv jag lever idag. Jag öns-kar verkligen att alla skulle få uppleva det jag har fått uppleva. Jag har verkligen fått en andra chans i livet. Min familj upplever att jag har blivit helt förvand-lad, det är sån skillnad, som mellan natt och dag. De har fått tillbaka sin pappa, sin son, sin bror. Jag har blivit någon som de inte längre behöver skämmas för och som de numera kan lita på.

Jag fick komma som jag var. Jag fick uppleva äkta kärlek och omtanke. Jag kände mig inte fördömd. Sen fick jag en inbjudan att få följa med på båten Sha-lom en vecka på sommaren och det blev verkligen kärlek vid första ögonkastet! Det var en fantastisk vecka, den bästa veckan i hela mitt liv. Jag fick uppleva gemenskap, glädje och frid dygnet runt! Jag fick också berätta för andra om vad jag upplevt och jag fick vara till välsignel-se. Shalom betyder frid, och det känner man verkligen när man är ombord. Jag kan verkligen rekommendera att följa med Shalom en vecka. Från att ha levt ett liv i total misär med brottslighet, miss-bruk och hemlöshet så är jag nu medlem i Frälsningsarmén, jag har ett arbete och en egen lägenhet. Jag har dessutom fått en meningsfull fritid och nya vänner på Shalom! Jesus har förvandlat mitt liv! g

Jesus lyfte av allt eländeJag kom till Sala på grund av mina barn. Jag behövde byta miljö och bryta med mitt missbruk. Jag hade nått botten och var helt less på missbrukarlivet. Antingen måste jag sluta eller så gick jag mot en säker död.

TEXT: STEFAN ENGSTRÖM FOTO: PRIVAT

JAG BLEV HELT UPPFYLLD AV EN KÄNSLA SOM JAG INTE SKULLE BYTA BORT FÖR NÅGOT ANNAT I HELA VÄRLDEN.

Johnny oCh eVa kleman

19

Från Finland kommer Eva att sakna människor och relationer men även arbetet i ett land med annan kultur

än hennes eget hemlands.— Finland är tydligt östpåverkat,

den finskortodoxa kyrkan är en av två statskyrkor, skolundervisningen rankas alltid högt i olika undersökningar och man har delvis en annan syn på ledar-skap och auktoritet än i Sverige, påpekar Johnny.

Eva har bland annat uppskattat det gedigna kristna radio- och TV-utbudet i landet som inte nått lika långt i sekulari-sering som Sverige.

Johnny uttrycker stor tacksamhet över sin erfarenhet från Frälsningsarméns oli-ka arbetsgrenar vilken blir ett värdefullt redskap i det nya förordnandet.

— Vi har båda använt språket och or-den som arbetsredskap, det har varit hämmande att inte kunna göra det på samma sätt som här hemma men nu blir det möjligt igen, säger Johnny.

Han talar om att han och Eva fått många välsignelser från Gud under åren i Finland, de har fått se människor bli frälsta, civilmedlemmar och invigda till frälsningssoldater på kårer och institu-tioner.

Eva berättar om det imponerande so-ciala arbetet i Frälsningsarmén i Finland. Under senare år insåg man dock att stora institutioner inte alltid är en rehabilite-ringsmodell som fungerar.

— Ett nytt sätt att arbeta har vuxit fram, det har resulterat i boenden för ti-digare bostadslösa, blivit en modell för hela landet och jag är ödmjukt tacksam att vi vågade, fortsätter Eva och talar glad om Guds nåd och duktiga medarbetare.

Båda ser utmaningar för Frälsningsar-mén i det svenska samhället och vill för-söka möta människor i deras vardag och svara mot relevanta behov.

— Vi måste lära oss att hitta nya vägar, fråga var vi behövs och vad människor behöver, säger Eva.

Johnny ser en ytterligare utmaning i att försöka förstå på vilka olika sätt Frälsningsarmén ska kommunicera så att det man behöver förmedla blir be-gripligt och han talar om behovet av många yngre människor som kan hjälpa till med det.

Frälsningsarméns viktigaste uppgift förblir den samma som alltid; att presen-tera människor för Jesus.

— En viktig uppgift är också samspe-let mellan individ och samhälle, menar

Johnny som refererar till William Booths plan I mörkaste England och vägen ut, och talar om hur förändring behöver ske på individnivå för att ett samhälle ska ut-vecklas.

Båda ser fram emot att få gå in i le-darskapsuppdrag i Sverige igen och är samtidigt tacksamma över åren av tjänst i Finland.

— Även här i Sverige blir vi ju en del av den fantastiska internationella rörelsen Frälsningsarmén, avslutar Johnny och Eva Kleman. g

Nya samfundsledareKommendörerna Johnny och Eva Kleman återkommer till Sverige efter litet mer än tre års tjänstgöring som samfundsledare för Frälsningsarmén i Finland och Estland. Tillsammans blir de ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland och Eva får även ansvar som ledare för Frälsningsarméns arbete bland kvinnor.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH

Ålder: Eva, 56 år, Johnny, 57 år.Familj: Sonen Peter med familj.Yrke: Frälsningsofficerare sedan 1981 respektive 1982.Aktuella: Tillträder som ledare för Frälsnings-armén i Sverige och Lettland.

fakta eVa oCh Johnny kleman

tro | kärnVärden

20

TroendeI Nya Stridsropet kommer officerare att skriva om Frälsningsarméns kärnvärden Välkomnande, Troende och Hjälpande. Kapten Jon-Anders Marthinussen är biträdande kårledare vid Vasakåren i Stockholm och skriver om begreppet troende.

TEXT: JON-ANDERS MARTHINUSSEN FOTO: UNSPLASH/ MARK ASTHOFF

Är du troende? Ja, det tror jag. Tro-ende är ett kärnvärde Frälsnings-armén vill vara känt för. Vågar

du läsa vidare så inbjuder jag dig att åka med i den berg- och dalbana jag vill kalla Tro.

Det första jag gör innan varje åktur är en bedömning av banan jag ska ge mig in i. Är det många loopar? Vill jag utsätta mig för påfrestningen? Kan jag lita på att banan är säker? Hur ser andra som åkt banan ut när de kommer till utgången?

Vågar jag åka?Jag fick växa upp i en familj där en tro

på Jesus var något lika självklart som vattnet ur kranen. Jag behövde aldrig fundera på om jag trodde. Det föll sig helt naturligt. Värre blev det med snabba åkattraktioner i nöjesparker. Där kom tvivlet lika naturligt som sockervadd på en pinne. Jag fick lära mig att det går bra att tvivla också. Men om jag sätter mig i vagnen så har tron vunnit över tvivlet! Vilken seger.

Då blir det dags för avfärd. Det rycker till i vagnen och vi rullar. Smattret från den stora kedjan vittnar om uppförs-backen som väntar. Spänningen stiger.

TRON ÄR EN GÅVA. ”Tro är vårt per-sonliga svar på Guds nåd. Det är ett för-

tröstansfullt accepterande av evangeli-ets goda nyheter att Gud accepterar oss på grund av Jesus Kristus.” (Handbok i Frälsningsarméns lärosatser).

Marie Fredriksson har sjungit orden som beskriver många människors öns-kan: ”Tro – jag vill känna tro”.

Sången handlar nog inte först och främst om en tro på Gud men avsaknad av tro är alltid smärtsamt. När vi förlorar tro är det som att något går sönder inuti.

När vi får tro är det som att något blir helt. Det är den helande frälsningen som Bibeln beskriver i Efesierbrevet 2:8 ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det!”

Att få tro är första steget mot något nytt. Vid den första kyssen vann tron på att det var möjligt över tvivlet som rådde innan. Vilken seger!

Att försöka förklara tron på Jesus som min frälsare för en som inte tror är svårt.

Det är som att försöka förklara sma-ken på ett äpple för en som aldrig sma-kat på ett.

Skulle vi i Frälsningsarmén för den skull sluta att vittna om vår tro. Nej, inte alls! Vi bör säga som Paulus: ”Jag tror, därför talar jag” (2 Korinthierbrevet 4:13).

Vi tror att: ”Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt

fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära” (2 Korinthierbrevet 4:15).

Vi tror att: ”ingen kan komma till mig (Jesus) om han inte får det som gåva av Fadern” (Johannes 6:65).

Vilken känsla när vagnen släpper ta-get på toppen och smattret från kedjan tystnat! Den känslan! Plötsligt är det fritt fall. Tänk att jag vågade tro att jag vågade åka. Tänk vad jag missat om tviv-let vunnit.

Vilken seger!Efter det fria fallet från första toppen på banan ser jag att rälsen svänger. Den första kärleken och sötman från segern över tvivlet försvinner. Hur ska detta gå? Den kittlande magen övergår i spända magmuskler. Jag förbereder mig på det tvära kastet när vagnen motvilligt följer banans krokiga sväng.

ATT TVIVLA är lika naturligt som att tro.Bibeln är full av exempel på människor

som hade all anledning att tro, men som ändå drabbades av tvivel.

Johannes döparen hamnade i tvivel på Jesu uppdrag när han satt sina sista da-gar i fängelse. Han frågade: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” (Johannes 11:3).

Lärjungen Tomas proklamerade: ”Om

tro | barn oCh unga

21

jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte” (Jo-hannes 20:25).

Listan kan göras lång. Men det är ing-en fara att tvivla. Tvivel leder till reflek-tion. Är det verkligen sant? Och en om-vänd tvivlare har starkare tro efter tvivlet. Därför uppmanar Jesus när tvivel drabb-ar oss: ”Tvivla inte, utan tro” (Johannes 20:27).

Efter ett antal omkullkastande sväng-ar längtar jag till de ylande bromsarna. Hoppas de håller så vi inte kraschar in i vagnen framför oss. Jag längtar efter det bekanta rycket och tar som vanligt spjärn med händer och fötter precis innan.

ATT TRO ÄR ATT VÅGA LITA PÅ någon annan Det lär finnas många filosofiska tankar kring det påståendet. Tillit skapas

inte på en kafferast, det krävs tid och er-farenhet. Vår tro på Gud bygger på vitt-nesbörden i Bibeln och från våra närmas-te Jesusföljare. Det är gott att kunna lita på någon annan människa. Det är också gott när Gud får äga vår tillit. ”Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla” (Psalm 37:5).

Det finns för många idag som låter tvivlet vinna över tron. Vi hittar dem på många platser, bland annat i politiken och bland grannarna.

Ibland tar livet oss in i många omkull-kastande svängar. Även händelser på an-dra platser i världen kan omkullkasta vår värld. Idag tror terrorister på något som jag starkt tvivlar på. Och på det som jag tror, tvivlar de.

”Vi tror på en treenig Gud; Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi vill att alla människor genom frälsningen ska

få uppleva ett liv tillsammans med Jesus Kristus. Frälsningen leder till ett liv i lär-jungaskap där vi får vara med att vinna nya människor för Guds rike.” (Fräls-ningsarméns hemsida).

Detta tror också jag på. Därför vågar jag kalla mig troende och åka med i den berg- och dalbana jag kallar tro. Vågar du? g

LÄGG DITT LIV I HERRENS HAND. LITA PÅ HONOM, HAN KOMMER ATT HANDLA.

PSALM 37:5

22

uttryCk | brass

om oss | uniform

KlädkodFrälsningsarmén har sedan framväxten i 1800-talets England burit uniform. Den har sett olika ut, ändrat form och snitt under årens lopp men fortsatt vara ett kännetecken.

TEXT: KARIN LARSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH, FRÄLSNINGSARMÉNS ARKIV

Ordet uniform betyder enhetlig, likformig. I ordboken talas om en tjänstedräkt vars utseende är fast-

ställd i regler eller avtal. Ofta finns på en uniform någon form av gradbeteckning eller namnbricka.

När den nya rörelse som startade i Wil-liam Booths London, allt mer tog form av en armé blev det naturligt att medlem-marna började bära uniform. Värdet av en någorlunda enhetlig klädsel där ingen behövde visa sig bättre eller sämre, rikare eller fattigare, var uppenbart. Det kunde handla om en enkel tröja med en brode-rad och ofta uppfordrande text, exempel-vis Frälsningsarméns motto Blod och eld, Herrens egen eller Fram till fronten! Även huvudbonadernas utseende följde dåti-dens mode. Uniformen är ett redskap för att visa det frälsningssoldaten tror.

Tre frälsningssoldater, Fatima Lathy-rus, 31, ansvarig för Frälsningsarméns so-ciala arbete i Strängnäs, Christian Pauls-son, 51, distriktchef för Frälsningsarmén i södra Sverige och Hanna Brandvik, 28, programansvarig för internationell ut-veckling vid högkvarteret i Stockholm, samtalar om Frälsningsarméns uniform.

— För mig står begreppet uniform mest för några som hör ihop och är lika klädda, men tankarna går också till en armé, säger Fatima.

Christian tycker att en uniform be-rättar något och Hanna ser den som en

klädsel för människor som har samma slags uppgift.

— Jag har aldrig uppfattat Frälsnings-arméns uniform som något negativt, däremot har jag blivit iakttagen och kontaktad ibland när jag burit den, fort-sätter Christian.

Som frälsningsofficer bär han uni-form som ämbetsdräkt i officiella sam-manhang, när han medverkar i möten och gudstjänster och officierar vid för-rättningar.

— Uniformen ger en känsla av att bä-raren är tillgänglig för sin omgivning, tycker Hanna.

Några yngre Fatima talat med tycker att Frälsningsarméns logga, den röda skölden, är ett tydligare igenkännings-tecken då det är den som syns mest på sociala medier och i olika utskick. Det är viktigt att en armé har uniform klädsel och Christian påpekar att enhetlighet i denna bör finnas, att uniformens utse-ende kan förändras men att människor ska kunna se att den som bär uniformen tillhör exempelvis Frälsningsarmén.

— Enhetlighet är naturligtvis bra men det är opraktiskt att behöva ha kjol och strumpbyxor i det dagliga arbetet, anser Fatima och Hanna vill inte att uniforms-bärandet ska föra med sig en känsla av att man klär upp sig.

När hon kommer avslappnad till sin kår, hennes andliga familj, tycker hon »

HANNA BRANDVIK, programansvarig för inter-nationell utveckling vid Frälsningsarméns högkvarteri Stockholm.

23

CHRISTIAN PAULSSON, distriktchef för Frälsnings-armén i södra Sverige.

FATIMA LATHYRUS, ansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete i Strängnäs.

Samtal om uniform

om oss | uniform

24

» inte att hon alltid behöver represen-tera Frälsningsarmén genom att bära full uniform.

Fatima bär ofta och gärna skölden i sin vardag utanför kåren, tycker det är viktigt att visa sig synlig i samhället, att det är bra om den som predikar i Fräls-ningsarméns gudstjänster bär uniform och att den används när musikkårer marscherar.

Hanna berättar hur hon, när hon re-ser utomlands i arbetet, upplever vilken trygghet det kan vara att bära uniformen i oroliga sammanhang då den ju också visar att hon står för något större än hon själv.

— I kontakten med mina utländska kolleger i Frälsningsarmén ger unifor-men dessutom en stark känsla av sam-hörighet, alla som arbetar på högkvarter i andra länder är uniformerade och som besökare kan jag därför komma utan att behöva känna mig som en främling, fort-sätter hon.

Fatima vill inte att uniformsbärande ska uppfattas som att någon vill visa sig finare än andra.

— Ibland upplever jag en större skill-nad mellan uniformsklädda och andra och då bär jag hellre jeans och loggan på tröjan men jag vet att för många är det ärofyllt att bära uniform, speciellt när man är på gudstjänst, säger hon.

Christian håller med, tycker att det även handlar om kulturell relevans och Hanna uttrycker det som att hon ibland inte vill vara representant utan medmänniska.

— I samtal med kollegor konstaterade vi helt enkelt att uniformen som sådan inte är värdeneutral då man i vissa länder får en positiv skjuts av att vara uniformsklädd medan den på annat håll står för över-grepp och ondska, helt beroende av vilken erfarenhet man har av uniformerade myn-digheter i olika länder, säger Hanna.

Bland unga i Sverige i dag tror Hanna att uniform ses som något som är litet svårt att relatera till även om många visar vördnad och respekt för en uniformsklädd.

— När jag exempelvis ska samtala med någon på kommunkontoret och jag kommer från Frälsningsarmén är det bra

att vara klädd i uniform, säger Fatima.Christian tycker att man ibland kan gå

till sin kår och välja civil klädsel för att hjälpa nykomlingar att inte känna sig ut-anför.

— Jag tror att vi måste ställa oss frågan och prata mer om hur uniformen kan vara ett verktyg för oss i vårt uppdrag och hur den används på bästa sätt, säger Han-na ivrigt.

Fatima återkommer till att uniforms-bärande kanske inte alltid måste innebä-ra ”full uniform”, men att det är viktigt att samtala om vad en passande uniform är just i dag och att det viktigaste är att vara synlig.

— Jag tycker absolut att vi ska ha en uniform och en kårofficer behöver föregå med gott exempel när det gäller att an-vända den, säger Christian med skärpa samtidigt som Fatima efterlyser tydligare riktlinjer för uniformsbärande som kläd-kod.

Fatima tänker också att uniformen kanske kan formas litet mer som civil klädsel men ändå visa att bäraren tillhör Frälsningsarmén.

Hanna menar att människor behö-ver komma till kåren eller kyrkan och få slappna av och då kan man ibland klä sig i uniform och ibland inte.

— Om jag inte känner mig bekvämt klädd kan jag även uppfattas obekväm i min tro, säger hon.

Alla tre tycker det är viktigt att prata om

DET KUNDE HANDLA OM EN ENKEL TRÖJA MED EN BRODERAD OCH OFTA UPPFORDRANDE TEXT, EXEMPELVIS FRÄLSNINGSARMÉNS MOTTO BLOD OCH ELD, HERRENS EGEN ELLER FRAM TILL FRONTEN!

uniformens funktion och tror att fler skul-le bära den om man mer känner att det är frivilligt och för att man är en lärjunge.

— Min äldste son talar också om syftet med uniformen som ju behöver handla om vår synlighet, om mitt uniformsbä-rande inte leder till att folk upplever att jag står för min tro, spelar ju klädseln ingen roll, säger Christian.

Fatima berättar hur kontakt skapas när hon bär uniform eller har Frälsnings-arméns sköld väl synlig.

— Då visar jag att jag har en tro och är stolt över att vara en del av Frälsningsar-mén, säger hon.

Hanna citerar sångtexten: ”Låt vår uni-form vara helighet och barmhärtighet, rättvisa klädd i nåd och sanning”.

Hanna funderar också på hur uniform och liv hör ihop och om det möjligen finns en osäkerhet för vad som skulle hända om fler öppna samtal fördes i ärendet.

— Livet sitter inte i kläderna men uni-formen är ett verktyg för min tro, fastslår Christian.

Samtalet avslutas och Fatima Lathyrus beskriver hur stolt hon är över sin tillhö-righet och att inte sköld eller uniform spelar så stor roll om bara Frälsningsar-mén fortsätter göra det den ska.

— Jag vill förmedla den stolthet och glädje som handlar om Jesus till alla, Je-sus kärlek till alla, avslutar Hanna Brand-vik, varpå även Christian Paulsson använ-der orden stolt och glad som slutord. g

25

26

När jag möter Ewa-Marie Kihla-gård en torsdag förmiddag är det fullt av aktiviteter i templet på S:t

Persgatan 20 i Uppsala. I en lokal hålls öppen förskola och i caféet är svenskun-dervisningen i kårens språkcafé i full gång. Samtidigt samlas man för bön i kyrksalen. Frälsningsarméns verksamhet i Uppsala är inte begränsad till templet. Verksamheten bedrivs även i Sagahem-

met och i Myrornas tre butiker. Arbetet handlar även om kontakter och möten med folk, kyrkor och Uppsala kommun.

— Vår huvudpuls är söndagsguds-tjänsten då vi försöker samla så många grupper som möjligt, berättar Ewa-Ma-rie Kihlagård. Vi har bland annat gjort ett lyft när det gäller söndagsskolan, som vi nu kallar Söndagskul.

Gudstjänsterna i Uppsala börjar tradi-

tionsenligt klockan elva på söndagsför-middagen och barnen kan vara med den första halvtimmen. Innan det är dags för Söndagskul läses en bibeltext för bar-nen. När Stridsropet var på besök läste Ewa-Marie Kihlagård texten och berät-tade historien för barnen med hjälp av handdockor.

— Vår barnruta i gudstjänsten och att barnen är med och tar upp kollekten är

Guds växthus—Jag tycker om att tänka på kåren som Guds växthus. Det finns plats för olika sorters växter och plantor i ett växthus, skriver kårledaren, Ewa-Marie Kihlagård, i programbladet. Att det får plats många olika växter och plantor i Frälsningsarmén i Uppsala är tydligt när man besöker den en söndag förmiddag. Ännu tydligare blir det vid ett besök en vardag.

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

Ewa-Marie Kihlagård är kår-ledare i Uppsala.

Verksamhet | uPPsala

27

Olika generationer och nationaliteter firar gudstjänst på Frälsningsarmén i Uppsala.

en del av vår strategi att bygga en försam-ling för alla åldrar, berättar Ewa-Marie.

Efter barnrutan är det dags för barnen att gå till Söndagskul, dit barn från noll till tolv år är välkomna. De riktigt små barnen bör ha med sig en förälder eller ett äldre syskon. På Söndagskul serveras först varm korv med bröd, något som uppskattas mycket av både barn och för-äldrar. Därefter får barnen höra berät-telsen och bibeltexten från barnrutan i gudstjänsten en gång till.

Kåren i Uppsala vill inte bara vara en församling för ”växter” i alla generatio-ner. Önskan är också att folk från olika kulturer ska känna sig hemma och del-aktiga i gudstjänstlivet. Gudstjänsten tolkas till engelska varje söndag och till spanska vissa söndagar. Att man nyligen börjat med tolkning till spanska är för Ewa-Marie Kihlagård, som varit missio-när i Bolivia och Puerto Rico, extra roligt.

— Nyckeln till det hela är tolkningen till engelska. Det gör att vi kan fira guds-tjänst tillsammans. Jag har mött många

som säger att de vill tillhöra en församling där de kan lära känna svenskar och det går hos oss. Men integration är en process och vill vi bygga en mångkulturell prägel kan det inte vara så att det bara är en kultur som tjänar andra, menar Ewa-Marie.

I FRÄLSNINGSARMÉNS LOKALER är det många samlingar under veckan. Det språkcafé man har på måndagar och tors-dagar är också en del i arbetet med inte-gration. Varannan torsdag hålls tecken-café för personer med nedsatt hörsel som använder teckenspråk. De har också en hel del andra samlingar under veckan.

— Måndagsträffen samlar ett 50-tal daglediga varje vecka. Vid vissa tillfällen sjunger Måndagssångarna, en kör som har sångglädje och gemenskap i fokus, be-rättar Ewa-Marie.

Nyligen har kåren format en besöks-grupp som tar stort ansvar för att besöka ensamma och sjuka som inte längre har möjlighet att komma till kårens samling-ar.

Mera Måndag är en samling för barn mellan sex och elva år dit man också kan komma några timmar i förväg för att få läxhjälp. Två dagar i veckan hålls öppen förskola med namnet Himmel & Pannka-ka, där man på torsdagar erbjuder barn-passning för deltagare på språkcaféet. Onsdagseftermiddagarna ägnas åt tonårs-samling och sedan soppa med bibelsamtal och bön.

— Vi vill skapa en mötesplats för famil-jer, särskilt för familjer som vi möter i vårt sociala arbete, fortsätter Ewa-Marie be-skrivningen av kårens arbete.

I rummet där Himmel & Pannkaka hål-

ler till möter vi Rosalie Sundberg som är kårens barn- och familjekonsulent. Hon och Ruby Hansen delar uppdraget att an-svara för barn- och familjearbetet i kåren. På tisdagar och torsdagar har man även en sångstund som leds av Charlotte Tillenius eller Guri Nilsson.

— Arbetet är en del av kårens sociala ar-bete och vi jobbar mycket mot dem som är i behov av hjälp, även om det är en helt öppen förskola, menar Rosalie Sundberg. Vi har också mycket samtal med föräldrar och hittar sätt att stödja dem som behöver det. Vi är mycket stolta över att vi fått till detta arbete och att det kommer så många.

ANDRA ”PLANTOR” som får plats i kårens verksamhet är de som i olika grad är so-cialt utsatta. Vid jul brukar kåren hjälpa runt 100 familjer med utdelning av pre-sentkort på mat, chokladaskar och man har också ett faddersystem där man delar ut julklappar till barnen.

— Vi tror att det är viktigt att vara ”upp-kopplade” även i det sociala arbetet, säger Ewa-Marie och lyfter blicken uppåt.

I julas var det en mamma som blev väl-digt glad efter julfesten. Hon berättade att hennes femåriga dotter länge gått och öns-kat sig en speciell docka som var alldeles för dyr att köpa för familjen och även för släk-tingar. I paketet som den femåriga flickan fick på julfesten låg just den dockan.

Kåren brukar ordna familjemiddagar andra tider på året dit även kårens med-lemmar bjuds in för att öka kårens kon-takt med det sociala arbetet. Till dessa fa-miljemiddagar kan det komma omkring sextio personer, alla med olika bakgrund.

— För ett tag sedan anordnades en »

KÅREN I UPPSALA VILL INTE BARA VARA EN FÖRSAMLING FÖR ”VÄXTER” I ALLA GENERATIONER. ÖNSKAN ÄR OCKSÅ ATT FOLK FRÅN OLIKA KULTURER SKA KÄNNA SIG HEMMA I OCH DELAKTIGA I GUDSTJÄNSTLIVET.

Verksamhet | uPPsala

28

» stor insamling av kläder för flykting-ar i Uppsala, berättar Ewa-Marie.

Inlägget på Facebook inför insamling-en delades över 40 000 gånger. I det soci-ala arbetet ser Ewa-Marie Myrorna som en mycket värdefull resurs som kåren använder sig av regelbundet. Man arbe-tar också med att bygga relationer med Sagahemmet, som är Frälsningsarméns stödboende och natthärbärge i Uppsala. I vår hade man en gemensam grillkväll och i höst ska man ha kräftskiva tillsammans.

— Det är viktigt med församlingskopp-lingen även i det sociala arbetet, menar Ewa-Marie och påpekar att samarbete bygger på relationer.

— I Guds växthus är det Gud själv som är trädgårdsmästare och vi är hans med-arbetare. Gud har omsorg om oss var och en, skriver Ewa-Marie Kihlagård i kårens programblad. Efter mitt besök i Uppsa-la förstår jag vad hon menar och ser att Frälsningsarmén i Uppsala är i trädgård-smästarens hand och att alla i verksam-heten får vara plantor i växthuset. g

1883: Kåren i Uppsala grundas.1883: En hornmusikkår bildas.1884: Kåren får en egen byggnad på Skolgatan 20.1885: En kvinnlig hornmu-sikkår bildas.1893: Kåren flyttar in i ka-pellet på S:t Persgatan 20. 1893: Kåren öppnar en slumstation.1966: Härbärget Saga-hemmet i Uppsala öppnar.1989: Sagahemmet får sina nya lokaler.1994: Sagahemmet natthärbärge i modernare form startar på direkt förfrågan från Uppsala kommun.

frälsningsarmén i uppsala

Jane Hedström, Christin Nordin, Nina Svalberg och Per Lyredal är några av medarbetarna på Sagahemmet.

— ATT HA ETT sådant boende i en bostadsrättsförening är ingen självklarhet, men vi har haft en god relation till fören-ingen och det har inte varit några större problem, menar Per Lyredal som arbetat på Sagahemmet i 26 år och varit verksam-hetschef i 18 år. Man hade lite problem innan kösystemet till härbärget lades om. De som ville ha en säng över natten stod i kö utanför huset och var berusade och högljudda så grannarna klagade. Systemet ändrades och sedan har det varit lugnt.

Boendet har tio platser på natthärbär-get, tjugotre enkelrum samt fyra utsluss-ningslägenheter på stödboendedelen, där hemlösa kan öva sig för att komma tillbaka till eget boende utanför hemmet.

— Tanken med härgbärget är enkel: tak över huvudet, en säng att sova i, middag att äta, möjlighet att duscha och tvätta

kläder och sedan frukost klockan halv åtta, berättar Per Lyredal.

I härbärget går det inte att ställa krav på att gästerna ska vara nyktra när de kommer. Men de får inte ta med sig alkohol eller droger in på rummen. På det övriga boendet har Sagahemmet krav på nykterhet och drogfrihet. Sagahem-met har också stort samarbete med de sociala myndigheterna i Uppsala och alla boende har en kontaktperson på social-kontoret. Boendet ska vara en temporär lösning men när det gäller utflytt från Sagahemmet finns ett stort problem. Få privata aktörer vill ta emot dem som är redo för eget boende och kommunen har stort tryck på de 1 500 lägenheter de har till förfogande. Att Uppsala är en studentstad gör det inte lättare att hitta små billiga lägenheter.

Stödboende och natthärbärge i UppsalaFrälsningsarméns stödboende och natthärbärge Sagahem-met har Frälsningsarméns grundprincip – soppa, tvål och frälsning, som grund. Sagahemmet är hyresgäst i en bostads-rättsförening i samma kvarter och på samma gård där Frälsningsarméns gamla härbärge låg.

29

kRönIkA

Välkomna allaATT VARA VÄLKOMNANDE kan ses som filosofi, praktisk handling eller både och. Helst ser jag kombinationen av att erbju-da en öppen atmosfär som människor får tillhöra utan krav där allvarliga sam-tal om livet kan hållas och där vi orkar bry oss om hur det är längst inne i hjär-tats inre. Det sker på en plats där vi orkar dela gemenskap även om jag inte platsar riktigt där idag eller är den som stökar till det och inte orka lyfta mig själv, en plats där vi orkar se hoppet om än andra ser problemen. Där vågar vi konfrontera varandra på ett kärleksfullt sätt, be för varandra och uppmuntra varandra att ta emot nåd och kärlek från Gud som vi kan ge vidare.

Själv sökte jag länge efter en böne-gemenskap, det mest välkomnande nå-got kan bli därför att man bryr sig om varandra in på djupet. Jag kunde inte själv uppbåda en tro och var beroende av att andra bar mig i bön. Sådant kan man inte se förrän efteråt. Mina rötter talade om vem jag var, men sanningen stämde inte med bilden av den soldat jag trod-de man behövde vara. Jag kämpade helt i onödan fastän Jesus redan tagit kampen för min skull och vunnit striden.

För några år sedan låg jag däckad efter en operation där jag varit med om något totalt omvälvande. Låt oss kalla det ett möte med Gud själv där jag låg i tvingad stillhet och var förmögen att tänka för första gången i mitt vuxna liv. Sanning-en blev lite jobbig, då jag fått se mitt liv visas som framför ögonen på mig och fick se skillnaden mot Guds sanning, om än i en anda av kärlek. Vid denna tid av

svaghet lät jag min stolthet rämna, lät Gud börja bygga om mig inifrån och då såg han till att lägga stenarna rätt. Bland annat lades vissa byggstenar undan med-an andra fick vänta tills murbruket höll för påfrestningen. När jag lät Gud bygga kom allt i rätt ordning, på rätt plats i rätt tid och där någonstans fick jag lära mig hur lite jag förmår och hur mycket han förmår.

Jesus sade: Gå ut och gör alla till mina lärjungar! Uppmaningen gäller alla män-niskor utan undantag. Jesu kärleksfulla befallning gäller i alla lägen, att gå och hitta de som är lidande och förlorade och att möta alla med kärlek. Vi har alla

fått olika nådegåvor som ska komplet-tera varandra och vi behöver lita på var-andra. För att växa måste vi bli äkta. För att själva bli byggstenar i Guds rike bör vi låta oss rannsakas av Guds helige ande och förvandlas av honom så att vi kan älska och tjäna och välkomna andra in i en gemenskap byggd av och på Kristus, i en kärlekens ande.

Att vara en frälsningsarmé är absolut

VÄLKOMMEN IN, VI HAR LÄNGTAT EFTER ATT DU SKULLE KOMMA OCH DU ÄR VÄRDEFULL SÅ KOM PRECIS SOM DU ÄR.

29

Susanna Nordberg är frälsningssoldat i Västerås och arbetar i projekt mot människohandel i Sala.

relevant i Sverige år 2016. Detta upplever jag dagligen i vårt vardagliga arbete med mammor som tvingats fly från hotande miljöer. Barn lever utan sin grundtrygg-het med ensamstående mammor, märkta av år av försörjningsbörda och våld. Kan och vill vi se, öppna våra armar och säga Välkommen in, vi har längtat efter att du skulle komma och du är värdefull, så kom precis som du är? Kan vi sedan älska med den kärlek vi själva först fått i oändliga mängder och vänta på att Gud hjälper till att bygga upp det som behöver lappas ihop? Under det att vi älskar och upp-muntrar orkar vi se de små framstegen i det som ibland ser hopplöst ut. Så blir det i en vardagsvälkomnande kärleksfull atmosfär med människan i centrum och blicken fäst på den mest välkomnande av alla, Jesus Kristus. g

30

Världen | moldaVien

Att få ett officersförordnande i Moldavien är som att bli kär. Jag blir dagligen inspirerad och över-

väldigad. Kanske är människorna själva mest engagerande liksom det sätt på vilket de lärt sig närma sig livet ”rikt” trots ekonomisk och politisk osäkerhet. Det välskötta landet, gammal europeisk arkitektur, fårflockar, getter, hästkärror, fältens vinstockar, allt blir kulisser för den fattigdom som ropar ur all denna skönhet.

Bördan av förtryck under historiens gång vilar över det moldaviska folket sedan lång tid. Vi lever med den tredje presidenten på tolv månader, där ett av valen var det första någonsin där en folk-vald president kom till makten. Dagligen förekommer olika slags protester. Kor-ruption och maktmissbruk är vanligt. Skatter och andra processer har tyngt politiska och ekonomiska system med en svag ekonomi som befinner sig någon-stans mellan ett sovjetiskt styrt förflutet och EU som drar åt väst. Moldavien är ett upphovsland för människohandel. Under det senaste decenniet har 25 % av befolkningen lämnat landet. Frälsnings-armén betjänar barnen som hör till den ”förlorade generation” som i desperation lämnat landet för att stödja sina famil-jer. Hela skolklasser har förlorat sina

föräldrar. Ensamhet och övergivenhet syns i deras ögon. Dessa barns drömmar börjar med sådant vi tar för givet: mat för dagen, att vara varm och befinna sig väl. Fängelser är fullbelagda och straffen stränga, allt en del av hopplösheten.

Allt detta vill jag delge er, inte för att göra er nedslagna men för att ni skall för-stå något av vad det innebär att vilja ha mer men förvänta sig mindre och ändå försöka finna hopp i allt detta. Frälsnings-armén, Armata Salvarii på moldaviska, är ett skinande ljus som reflekterar den med-lidande frälsaren och erbjuder en levande relation utöver den rituella religion folk känt till. Frälsningsofficerare är entrepre-nörer för den helige Ande och trogna mot sin kallelse. Män och kvinnor tar plats i talarstolar, är relationsbyggande och teo-logiskt sunda. Jag är rörd av den ödmjuka ande jag ser i kontrast till vår tids självför-verkligande. Dessa människor förstår att deras resurser är små, och ändå ”spinner de guld av halm”. När troende samlas blir det alltid en moldavisk fest där ingen är en främling.

Jag går till sängs varje kväll med bil-der av ansikten jag inte kan släppa. Rös-ter, minnen och en ny verklighet virvlar inom mig. Jag ser en kvinnlig intern på fängelset i Rusca som kramar mig med tårar rinnande från ansiktet ner på min

uniform. ”Låt inte världen glömma oss… Vi är här”, snyftade hon. Jag ser de tre barnen som sover i en tvillingsäng under ett gammalt trasigt och slitet släkttäcke.

Deras mamma har ställt sängen mot en liten vedspis som hon använder när det är kallt så att barnen kan vara varma. Själv sover hon i en stol i detta lilla skjul. Inga bekvämligheter, inget vatten och ingen toalett finns. Utrymmet är så litet att det knappt går att vända sig om där inne. Hon bär en tung ytterrock inom-hus, ler och säger: ”Jag är välsignad som har detta hem. Mina barn är min skatt. Gud är här med oss. Frälsningsarmén har varit så god mot oss”.

En man gråter där han står i hörnet »

Att bli kärI Europas fattigaste land finns Frälsningsarmén sedan 1994. Trots gigantiska utmaningar mot fattigdom och annan mänsklig nöd arbetar frälsningssoldater och officerare fram-gångsrikt under mottot Hjärtat mot Gud och handen mot medmänniskan. Divisionschefen i Moldaviens division, och chefsekreteraren för det östeuropeiska territoriet, berättar.

TEXT: RONDA GILGER OCH JOSTEIN NIELSEN

DERAS MAMMA HAR STÄLLT SÄNGEN MOT EN LITEN VEDSPIS SOM HON ANVÄNDER NÄR DET ÄR KALLT SÅ ATT BARNEN KAN VARA VARMA.

32


» av rummet där hans förlamade fru ligger. Det jag ser och lukten som känns saknar all beskrivning men förbleknar av den kärlek jag också ser. Mat och andra bastillgångar står på bordet. Vi böjer oss ner för att slå armarna runt detta Guds barn. Hon talar ryska men vi förstår. ”Armata Salvarii…”. Om igen visar dessa ord hennes tacksamhet. Det handlar inte om maten men om närvaron, besöket och medlidandet som skapar gudomliga ögonblick där Guds närvaro är lika verk-lig som luften vi andas.

Mitt liv har för alltid förändrats och denna kärlek har gjort mig andlös. Jag går vidare med ögon och hjärta på vid ga-vel, redo att se hur Gud verkar, öppen för att leda på ett sätt som ärar Moldaviens folk. Gud älskar också Moldavien. Detta är hans folk.

TRANSNISTRIEN: landet som inte finns. Hoptryckt mellan Moldavien och Ukrai-na finns en region som vägrar att låta sig styras men hävdar sin rätt att vara ett land. Transnistrien har format sitt eget styrelseskick, banker och valuta. Trupper har sänts dit från Moskva. Det sägs att Transnistrien är mer ryskt än Ryssland och mycket likt Ryssland på 50-talet.

Frälsningsarméns kår i Dubosari finns mitt emot den KGB-station som arbetar från ett litet hus medan man väntar på den registrering man sökt från den nya ledningen. Varje dag är Frälsningsarméns närvaro ett nådens underverk. Söndagsmorgonens guds-tjänst börjar och det lilla rummet är fullt av människor. Man sjunger och det går nästan att känna hur hjärtan lyfts mot Gud. Glädjen är påtaglig. Dessa människor är Dubosaris ödmjuka hel-gon. Man hör dem högljutt be Gud ver-ka på den plats de älskar, tillåta dem att bli erkända som kyrka och att fritt kun-

na röra sig i landet. Identitet är något viktigt.

Genom åren har kåren i Dubosari sänt fler kadetter till officersskolan än någon annan kår i det östeuropeiska territori-et. Förföljelse har fött mognad och pas-sion. Kårofficerarna, kaptenerna Victor och Christina Stasiuc är människor som står starka och möter hinder som skulle kunnat krossa svagare ledare. De under-visar kvinnor, inbjuder allmänheten till kurser i engelska och frälsningssolda-terna själva lär sig hur man når ut med evangeliet i ett land där evangelisation inte är tillåten. Kåren i Dubosari ser sto-ra möjligheter att sprida evangeliet i var-je matlåda man delar ut, i ansiktena på barnen som deltar i läxläsningsprogram och när man bokstavligt talat smugglar julklappar över floden Dneister till barn i byarna.

Frälsningsarmén väljer att göra det möjliga varje dag och lämnar det omöjli-ga till Gud som trofast kommer att full-borda det han påbörjat.

Var med oss i bön för våra officera-re, soldater och dem vi betjänar. Be för Moldavien i dessa tider av oro och för Transnistrien, för registrering av Fräls-ningsarmén som en kyrka och hälsa och andlig styrka för Victor och Christina Stasiuc.

FRÄLSNINGSARMÉN kom till Molda-vien år 1994. De amerikanska majorerna Ruth och Wes Sundin hade nyligen öpp-nat en kår i Ukraina och fick order att un-dersöka möjligheterna att starta arbete i Moldavien. Ruth och Wes bar med sig en brinnande glöd att få se människor bli frälsta och de fann även ledare som de utrustade för tjänst.

Den första kåren etablerades i Chisi-nau, Moldaviens huvudstad med cirka 1 miljon invånare. Den växte snabbt.

JAG ÄR VÄLSIGNAD SOM HAR DETTA HEM. MINA BARN ÄR MIN SKATT. GUD ÄR HÄR MED OSS. FRÄLSNINGSARMÉN HAR VARIT SÅ GOD MOT OSS.

I ett skjul utan be-kvämligheter, vatten och toalett bor barnen med sin mamma.

33


En söndag kom en av de nya soldater-na, Mark, en man i 40-årsåldern till Wes Sundin och sade: ”Jag vill också starta en frälsningsarmékår!” Wes frågade hur han tänkt göra det och fick till svar: ”Möt mig i den största trafikkryssningen i stadsdelen Botanica i morgon så skall jag visa dig!”

På måndagsmorgonen möttes de båda. Mark tog med sig Wes på en buss. Det är långt mellan busshållplatserna i Chisinau och mellan två av dem reste Mark sig i mitt-gången. Där höll han en brinnande appell, avslutade med att peka ut genom fönstret och sade: ”Vill du höra mer kan du komma till det huset på söndag klockan 10!”

Så fortsatte Mark hela veckan och på söndagen hade över 200 människor sam-lats till det som så småningom blev en kår. Mark och hans fru Lydia blev senare offi-cerare och öppnade flera kårer i Ryssland och Ukraina.

Pavel och Angelica kom tidigt med i Frälsningsarmén och brann för männ-iskors frälsning. De startade flera kårer, till exempelvi den i Dubosari och Beltsi. I Beltsi delades de nya soldaterna in i fyra grupper som varje söndag sändes ut i by-arna norrut i landet. Snart startades kårer även i dessa byar!

Jag berättar om detta för att visa hur arbetet växt och hela tiden fortsätter växa. Arbetet kännetecknas av fokus på integre-rad mission och det internationella mottot ”Hjärtat mot Gud och handen mot med-människan” finns tydligt i salvationister-nas medvetande. Sociala projekt utgör en stor del av kårernas aktivitet, projekt som genom åren även fått mycket stöd från Sve-rige både i form av ekonomiskt bistånd och inte minst genom förbön.

Ett av projekten som snart pågått i 17 år, är den mobila klinik som besökt fatti-ga byar över hela landet. Läkarna Ana och Nikolai Caraman är salvationister och har haft ansvar för detta sedan starten. Alla som möter doktor Caraman blir gripna av hans entusiasm. Han ser alltid till att pa-tienterna påminns om det viktigaste. Ofta säger han till mig: ”Vad hjälper det, Joste-in, om jag håller liv i dem några år extra om de ändå går förlorade!” Caraman ser den mobila kliniken som ett led i Jesus be-

I det vackra men fattiga Moldavien med ekonomisk och poli-tisk osäkerhet arbetar Frälsningsarmén för att på olika sätt lindra nöden.

Victor och Christina Stasiuc är kårledare i staden Dubosari.

34

LIV och ÖVERFLÖDSödertälje kår har glädjen att få inbjuda dig/er till en dag med

Rut och Peter Baronowsky Ämnet som vi kommer att fördjupa oss i är:

”LIV och ÖVERFLÖD”

Varmt välkommen, lördag 24 september 2016.

Kl. 15.00 och kl. 18.00.Servering, korv med bröd efter 15-mötet.

Kaffe/te efter 18-mötet.

Frälsningsarmén Södertälje, Oxbacksgatan 25, Södertälje. Telefon: 08 – 550 192 80


fallning att gå ut och bota de sjuka! Den mobila kliniken behöver allt stöd även i fortsättningen.

Divisionschefen har tidigare nämnt några av dagens utmaningar. Landet lider av korruption och tidningen The Econo-mist hade år 2015 en artikel där landet kallades Europas tickande bomb. I till-lägg till detta har de ortodoxa kyrkorna nyligen formellt fattat beslut om att de vill rensa landet från främmande sekter. I ortodox uppfattning gäller det alla kyr-kor som inte är ortodoxa. Samma sak har skett i andra länder i territoriet. Det är inte mer än en månad sedan en tidning i Geor-gien kallade Frälsningsarmén en satanisk rörelse som fördärvar den rätta tron.

Vi är vid gott mod och vet att Jesus kärlek övervinner allt det onda. Folket i Moldavien är gästvänligt och tycker om Frälsningsarmén. Arbetet kommer att växa både genom de 16 kårerna och över-allt där salvationisterna finns som Jesus i vår tid. g

Läkaren och fräls-ningssoldaten Nikolai Caraman ser den mobila vårdkliniken som ett led i Jesus befallning att bota sjuka.

FOKUS | TRAFFICKING

35

G SOM I GUD, seminarieserien med Fräls-ningsarmén, Dagen och Pingst, har efter många års närvaro blivit en känd och omtyckt företeelse under Almedalsveck-an och dragit stor publik till sina intres-santa seminarier. I år är ett angeläget tema barnrättsfrågor, som kommer att avhandlas i Krukmaka-rens hus, Frälsningsarmén, under tre se-minarier, tisdag till torsdag. Exempel på andra ämnen är ensamkommande flyk-tingbarn, spelberoende och integration.

Hela programmet finns på gsomigud.seFrälsningsarmén kommer att anordna

två egna seminarier, I Trygga Händer på onsdag förmiddag och ett lunchsemina-rium om människohandel på torsdag. Dessutom deltar representanter från Frälsningsarmén i andra seminarier under veckan. Flera personer från Fräls-ningsarmén kommer också vara aktiva med att dela ut information och knyta kontakter med politiker, journalister och opinionsbildare. g

Frälsningsarmén i Almedalen

Maine Lundmark, FalunGun Pedersen, HöganäsLars-Gösta Markusson, Stockholm

Befordrade till härligheten

Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Vårt budskap har sin grund i Bibeln. Vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud. Vårt uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn.

bIbEL & bön

Nya Stridsropet ges ut med fem nummer under 2016. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Be för• barnen och de unga, ledare som engagerar sig bland dem och den speciella verksamhet som pågår under barn- och ungdomsåret i Frälsningsarmén,• Frälsningsarmén i Uppsala, • arbetet i Frälsningsarméns second handkedja Myrorna och dess personal,• Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Moldavien.

Tack gode Gud för

livet. Tack gode Gud

för maten som vi har

på jorden. Tack för att

det inte är krig i Sveri-

ge. Tack gode Gud för

vänner. Vi vill också

tacka för datorn, tele-

fonen, blåbärsflingor-

na och för att vi slipper

äta broccoli hemma.

Amen.

Bröderna Lo och

Aidan Brödreskift,

6 och 10 år.

foto

: Shu

tter

Stoc

K

Jesus, du har sagt att alla är välkomna till dig.Jag vet att du gav ditt liv för att sona människornas synder, och jag tror att du också dog för mig.Jag ber om förlåtelse för det jag har gjort fel. Jag vet att du kom för att öppna vägen för mig in i Guds närhet,

och jag förstår att jag behöver dig.Tack för att du älskar mig som jag är.Tack för att du vill komma in i mitt liv och hjälpa mig att tro och att leva. Tack för att du frälser mig nu och ger mig din välsignelse.Tack Jesus! Amen.

Bön om frälsning

Posttidning BStridsropetBox 509010242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den

nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEt

En person som står dig nära sårar dig. Kanske går han bakom din rygg, ljuger och vilseleder dig. Kanske misshandlar han dig – med ord eller slag

–kanske båda delarna. Konsekvenserna av hans hand-lingar gör att ditt liv aldrig blir detsamma igen, och du minns inte längre vad ordet trygghet betyder.

Kanske omgivningen vet vad som har skett. Skam-men bränner när du möter deras medlidande som du tolkar som förakt och hela din kropp skriker att du inte vill bli tyckt synd om för du vill ju inte vara ett offer.

Livet går vidare. Du bryter med denna person för att överleva. Allt som hänt sitter nu för alltid ristat så

djupt på din insida att du inte ser någon väg till för-låtelse. För om du skulle förlåta ger du samtidigt din tillåtelse att bli behandlad så här, då och igen.

Men - du kan ju inte ta ansvar för denna persons handlingar.

Och - du ber:Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan för-ändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen (Ur Sinnesrobönen - Reinhold Niebuhr, 1926).

Charlotte Ander

Documents

Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2016