1

Aka

dem

in V

alan

d - B

FA F

otog

rafi

2016

/ M

MXV

I

En förteckning

3

4

Introduktion Power Ekroth 6Utan titel (Manus) Lasse Lindkvist 8Förteckning Lotta Antonsson 15Studenterna 20

Camilla Melin 18Claudia Kent 22Emil Palmsköld 26Inga Linn Härdelin 32Johan Rindom 36Julia Granberg 38Kine Kristoffersen 42Maja Reichenberg 46Martin Eltermann 48Mathilda Björk 52Matilda Nordenström 56Mattias Hofvendahl 60Nini Hansen 62Petter Dahlström Persson 66Pia Räty 70Saana Kotila 76Sarah Tjäder 80Stephanie Johansson 86Øistein Sæthren Dahle 90

Kolofon 96

Alla har glömt, men inte jagAk

adem

in V

alan

d

5

Introduktion Power Ekroth 6Utan titel (Manus) Lasse Lindkvist 8Förteckning Lotta Antonsson 15Studenterna 20

Camilla Melin 18Claudia Kent 22Emil Palmsköld 26Inga Linn Härdelin 32Johan Rindom 36Julia Granberg 38Kine Kristoffersen 42Maja Reichenberg 46Martin Eltermann 48Mathilda Björk 52Matilda Nordenström 56Mattias Hofvendahl 60Nini Hansen 62Petter Dahlström Persson 66Pia Räty 70Saana Kotila 76Sarah Tjäder 80Stephanie Johansson 86Øistein Sæthren Dahle 90

Kolofon 96

BFA Fotografi- en förteckning

6

IntroduktionPower Ekroth, Curator

Konsthögskolan är idag, och har varit under en lång period, en självmotsägelse. Den föregående meningen är inte helt och hållet min egen, den yttrades en gång av Wieland Schmied, professor vid Konstakademin I München och senare ord-förande vid Bayerns Konstakademi. En man med stor insikt i systemet alltså. Det är lätt att se hans poäng, en konstnär bör ju vara fri och individuell i sin ställning, utan begränsningar av förutfattade meningar eller medier – speciellt de gränser en skolmiljö kan sätta. Å andra sidan, hur lär man egentligen känna gränserna för sin praktik utan att lära känna dem så pass nära som man kan komma göra i en konsthögskola?

Denna katalog samlar texter från alla studenter som under våren 2016 exami- neras från ett tre år långt program vilket har lett fram till en Kandidat i fotografi vid Akademin Valand. Deras huvudsakliga arbete har hittills varit att engagera sig i utbudet av olika utbildningsmetoder, teorier, diverse samarbeten med olika lärare och handledare, kritiker och andra konstnärer. Nu är det dock äntligen dags för dem själva att hitta sina egna bäringar, och att med nödvän-dighet bryta sig förbi de begränsningar och spärrar som finns för att kunna presentera sina arbeten på bästa vis.

I själva utställningen på Röda Sten Konsthall, till vilken katalogen fungerar som ett tillägg för alla dem som är nyfikna på att få veta mer om utställarna, möter besökaren förkroppsligandet av studenternas ansträngningar vilka förmedlas genom en mängd olika medier. Deras verklighet tolkas och filtreras genom deras val av material, vare sig det är fotografi, skuggspel, film, installation, processbaserad konst, ljud eller till och med ingrepp i arkitekturen. Katalogen består av texter som till stor del skrivits av studenterna själva, och dessutom på olika språk. Denna typ av spretighet som presenteras inom utställningen, och katalogen, speglar inte bara vårt samhälle som är byggt på motsägelser och mångfacetterade verkligheter, men också vad bara en mycket bra konstakade-mi kan bidra till att producera, det vill säga konstnärer som behärskar en stor bredd av olika metoder och tillnärmanden, som inte är stöpta i samma form, men besitter individuella uttryck.

7

IntroductionPower Ekroth, Curator

The art academy today is a contradiction in terms, and has been this for a great deal of time. The previous sentence is not entirely my own, a former professor at the Art Academy in Munich, and later president of the Bayern Academy of Fine Art. Schmeid was a man with a great deal of insight into the system of the art academy. An artist is supposed to be free and individual in his or her approach, without limitations of mediums, preconceptions or any other boundaries – especially the boundaries that a school may provide. On the other hand, how will one get to know the very limits of one´s practice without actually getting to know them as intimately as you would in a school or academy of the arts?

The catalogue at hand collects texts from students who are graduating from a three year long programme that has lead up to a Bachelor of Fine Art in Photography. Their job has up until now been to engage in training practices including theory and cooperation with lecturers and tutors, critics and other artists. Now it is time for them to find their own bearings, to break any bound-aries necessary to present their own individual take.

Within the exhibition at Röda Sten Konsthall, to which the catalogue func-tions as an additional element for those who are curious to get to know more about the students, the visitor meets the embodiment of their efforts that are conveyed through a wide variety of mediums. The students’ realities are inter-preted and filtered through the medium of their choices, be it photography, shadow-play, film, installation, process-based art, sound or even interventions in the architecture.

The catalogue consists of texts largely written by the students themselves, and in different languages. The sprawling of the exhibition mirrors not only a society built on contradiction and multifaceted realities, but also what only a great art academy can help to produce: artists with a large scope of different approaches, who are not cast to become the same, but extremely individual.

8

Utan titel (Manus) Lasse Lindkvist, Universitetslektor och huvudhandledare

Scen 4i

Mellanstor statlig myndighet, i ett mindre konferensrum, ett bord, åtta stolar, väggarna är kala så när som en whiteboardtavla i glas och en större TV-skärm. Två personer sitter vid bordet, bredvid varandra. På bordet ligger en tygkasse, en laptop av lite äldre modell med klistermärken på locket, en skrivbok och

några pennor. Den ena personen är signifikant yngre än den andra.

-

Yngre personen, bläddrar i skrivboken, letar efter något i tygpåsen:

Jag har inte gjort någonting till denna gång.

Äldre personen, harklar sig, lite rosslig:

Får jag se?

Yngre personen, tar fram en hög med papper, bilder:

Det är inget.

Äldre personen:

Berätta…

Yngre personen:

Jag vet faktiskt inte vad det är, bara små bilder jag har hittat…

Äldre personen:

Var?

Yngre personen:

Hemma, hos släktingar, hos mormor… men även några som jag har tagit själv… för länge sen… hittade en låda med negativ som kan ha varit min

brors, eller mina, jag vet inte…

Äldre personen:

Din bror?

9

Yngre personen:

Ja, min bror fotograferade en del när jag var liten, han är äldre än jag och ville lära mig, jag fick låna en kamera av honom och knäppa lite i mitt rum…

egentligen minns jag ingenting av det här men det finns en berättelse i vår familj om hur han lär mig och om hur jag fotograferar i mitt rum… här är

negativen…

-

De bläddrar lite bland bilderna under tystnad, håller upp en negativremsa mot ljuset…

-

Äldre personen:

Och så vill du visa mig det här… berätta lite mer…

Yngre personen:

Jag vet inte… jag tycker det är fina bilder bara… rakt på liksom… jag önskar jag kunde fotografera så fortfarande… inte tänka så mycket… inte alltid göra

bild av allting… se här…

-

Yngre personen visar en, inte helt skarp bild av en säng i ett barnrum.

-

Yngre personen fortsätter:

Jag minns det så väl, mitt rum, jag minns lukten där och hur sängkläderna kändes mot huden. Jag minns att jag rivit små bitar ur tapeten på väggen

bakom sängen… minns hur rädd jag var att pappa skulle se det…

Äldre personen:

Pappa?

Yngre personen:

Ja, eller mamma… de skulle ju blivit arga … men de upptäckte det aldrig… sen flyttade vi ju därifrån…

-

10

Kort tystnad

-

Yngre personen fortsätter, aningen sorgset:

Men det syns ju såklart inte i bilden… inget av det syns i bilden… men det får mig att minnas… som om sakerna på bilden talade till mig… som om de

verkligen ville att jag skulle minnas…

-

Tystnad igen - bägge tittar på bilden av sängen i barnrummet.

-

Äldre personen harklar sig, som för att säga något, blir avbruten av den yngre personen.

-

Yngre personen:

Ändå vet jag idag att det här är en bild av min brors rum, bilden är tagen långt innan jag föddes, jag har aldrig ens varit i den här lägenheten. Under min uppväxt misstogs bilden föreställa mitt rum och först nyligen uppda-gades misstaget. I alla år berättades historien om hur jag fotograferade mitt

rum, min säng. Till sist var historien och bilden min, tillsammans med mina minnen.

Scen 6

Samma rum, den äldre personen sitter ensam, väntar. Bordet är tomt.

Scen 7

Samma rum, det ligger bilder, böcker och en laptop på bordet. Den äldre personen från förra scenen i samtal med ytterligare en yngre person. Scenen

inleds mitt i ett samtal om hur ett antal fotografier bör presenteras.

Äldre personen:

… ser inte att teknologin behöver synas i det här fallet,… minsta möjli-

11

ga distortion,… skarpt, färgkorrigerat och så… Stora snygga printar, helt enkelt…

Yngre personen:

Jag förstår, men jag vill gärna att även det fotografiska lagret ska synas…

Äldre personen, ivrig:

Nej, nej… varför då? Ditt arbete handlar ju inte alls om det vemodiga foto-grafiet…

Yngre personen, lätt irriterad:

Nej, absolut inte, men jag tror ändå att du har fastnat i en estetik för hur fotografi ska presenteras.

Äldre personen:

Hög finish… fotografi måste presenteras med hög finish…

Yngre personen, vänligare igen, eftertänksam:

Jo, jag kan förstå vad du menar, men är inte fotografi så etablerat idag att det rymmer många olika estetiker? Genomarbetat och rigoröst behöver varje konstverk vara och för fotografi kan det innebära lika många olika uttryck

som för all annan konst. Finish är ett smalt begrepp som inte alls täcker hela fotografiscenen.

Scen 2

Samma rum igen, samma äldre person och ytterligare en annan yngre person samtalar om några bilder som ligger på bordet. Den yngre personen verkar

upprörd, kanske hörs rent av personen snyfta. Den äldre personen talar oupp-hörligen. Kanske försöker den äldre personen trösta, kanske bara distrahera

den yngre och få personen att sluta gråta. Den äldre personen bläddrar bland bilderna, visar olika sekvenser och verkar tala om på vilka olika sätt bilderna

kan få betydelse. Sakta upphör den yngre personen snyfta och torkar sina tårar med en pappersservett. Den yngre personen ler tappert åt en anekdot den äldre berättar. Sejouren lider mot sitt slut, den yngre personen börjar samla ihop sina bilder och reser sig långsamt för att gå mot dörren. Mitt i

rörelsen stannar den yngre personen upp, som slagen av en tanke. Sjunker ner mot stolsitsen för ett ögonblick men reser sig igen och går mot dörren.

12

Scen 5

Samma statliga myndighet, en mindre biografsalong i mörker, samma äldre person som i förra scenen, sitter ensam i en rad och ser på några filmsekven-ser. Upphovspersonen, avsevärt yngre, sitter i raden framför. Samtalet tar vid

när klippen är slut.

Äldre personen:

Vad är det vi ser? Berätta vad du söker?

Yngre personen:

Det är svårt att precisera, kanske är det hur personerna på filmen rör vid var-andra… ömt och våldsamt på samma gång…

Äldre personen:

Är det ett dokumentärt material?

Yngre personen:

Ja, javisst, eller nja… kanske delvist dokumentärt då, det började som en lek på en fest för några år sen, vi var så unga, sen regissera vi varandra och turades

om att filma. Min vän hade just fått en filmkamera.

Äldre personen:

Men nu tycker du dig se något annat…?

Yngre personen:

Ja…

Äldre personen:

Något våldsamt…

Yngre personen, eftertänksam:

Som om vi lekte vuxna, som om ville se hur vi skulle se ut som vuxna… Och att vi uppfattade vuxenvärlden som våldsam…

Äldre personen:

Konkurrensutsatt…

13

Yngre personen:

Ja…

Äldre personen:

Ändå är ni så lika, som om det är samma person…

Epilog

Handledarsamtalet är konstutbildningens stora magiska hjärta, där inget händer och där allt händer. Vi sitter arm i arm, med de spröda och outgrund-liga små konstverken liggande i sina embryon framför oss. Vi är rädda, gene-rationer skiljer oss åt, vi vet inte vad som ska hända med oss i denna stund. Vårt samtal trevar, söker, hoppas. Ibland gråter vi. Ibland kommer du inte. Men vi är ändå där. I rummet med de kala väggarna och den stora TV-skär-men. Här ska vi dö. Och vårt samtal älskar oss alltid, för alltid.

i Varje likhet med verkliga situationer eller personer, levande eller döda, är ren tillfällighet.

14

FörteckningLotta Antonsson, Professor

Till Pia Emil Stephanie Matilda Mathilda Øistein Mattias Martin ClaudiaCamilla Saana Sarah Petter Johan Kine Inga Linn Julia Nini Maja

(Alla har glömt, men inte jag - en förteckning)

Jag kan inte glömma kommeraldrig att glömmahar inte glömt att jag minns bilden av den som tog bilden, om jag såg i kameran självutlösarenhar inte glömt självutlösaren,själva hjärtat, hjärnan, den trasigakanten på pappret som varalla fotografiersom någonsin tagitsjag har inte glömt, inte glömt utmaningenav tristessen framkallningen samlingen25 rullar film har inte glömts texten bilden teckningen hästen som stegrar sigmot väggen inte glömtljuset mot väggen glömmer inte rovfåglar,inte blommor som tystnat,som färgat av sig, det svarta som inte är längre som ärnågot annat, som jag inte kanglömma, har inte glömtden blåa färgen blå

15

inte glömt porträttenkroppar, ögon, ord, sorginte glömt inte glömthänderna, som kommit ut ur fotografiet, glömmer inte kommer aldrig att glömmakameran,som skiljer ut ögonblicket,tiden, ljuset klockansom tickar berättelserglömmer inte det mörka rummet där huvudet når taket glömmer inte, kommer inte att glömmaträdens långsamma rörelseåt sidan kan inte glömmadet översvämmadefotografiet av den främmande vågensom svämmar över rinner uthar inte glömtglömmer inte, kan inte glömma,glömma rösten som talar som ett jagsom är ett du, som är ett jagsom är en förteckning, en förteckning en teckning, en förteckning, en samling av alla dessa andra jag som blir ett enda jag som inte kommer att glömma att jagtill sist måste glömmaför att vara den som minns

I used to be darker, then I got lighter, then I got dark againSomething too big to be seen was passing over and over me- Bill Callahan

Camilla Melin

Claudia Kent

Emil Palmsköld

Inga Linn Härdelin

Johan Rindom

Julia Granberg

Kine Kristoffersen

Maja Reichenberg

Martin Eltermann

Mathilda Björk

Matilda Nordenström

Mattias Hofvendahl

Nini Hansen

Petter Dahlström Persson

Pia Räty

Saana Kotila

Sarah Tjäder

Stephanie Johansson

Øistein Sæthren Dahle

18

My installations are often site specific and context based. I am interested in the perception and understanding of space in an image. The physical experience of my instal-lations is essential.

www.camillamelin.com

Camilla Melin

19Camilla Melin, Interference (2015)Nästa uppslag: Interference (2015), Untitled (2015), Untitled (2015), Interference (2015)

20

21

22

Intimitet och närhet har varit ledord sedan jag börja-de fotografera och finner mig ofta i gränslandet mellan det privata och offentliga. I dessa marginaler ifrågasätts föreställningar av normativitet och avvikelse där bilderna påvisar hur flytande dessa koncept är.

Genom de ofta avklädda subjekten i bilderna utforskas sexualitet i ett samhälle där begränsningar utmanas genom skapande och stärkande av identitet och sam-hörighet. Fascination riktas även mot de strukturer som producerar skiljelinjer mellan individer efter deras kroppar och/eller sexuella praktiker.

Med både analog och digital teknik sammanfogar jag dokumentära element med klassiskt porträttfotografi. Bilderna minner ofta i sin stil om renässansmåleri sam-tidigt som motiven ofta bryter mot de gestalter som genom historien tagit plats på duk och papper.

www.claudiakent.com

Claudia Kent

23Claudia Kent, Michelle (2016)Nästa uppslag: Filip Samuel and Kristian (2016), Emy Fem (2016)

24

25

26

Fotografiets yta, dess textur, struktur och innehåll fram-står för mig som ett distanserat avtryck. Något har in-träffat som redogör för något, informationen är trots allt reversibel när beståndsdelarna är kluster av silversalter eller 1:or och 0:or.

Som så många andra uttryckssätt så innebär fotografiet en ansenlig kompression och reduktion. Det är dessa tekniska begränsningar som jag experimenterar med.

Att synliggöra ytan, (in)kompatibiliteter i den analoga eller digitala processen och den komplexa relationen mellan verklig och verklighet.

Abstraktionen som sker i representationen.

www.emilpalmskold.com

Emil Palmsköld

27Emil Palmsköld, Sequential access (2016)Nästa uppslag: ACQUIRED_TASTE (2016), ROM construct (2015)

28

29

30 Emil Palmsköld, Obetitlat katalogspecifikt verk (2016)

31

32

I mina arbeten återkommer jag ständigt till det allmän-mänskliga; som kärleken och döden. Fotografiet är den sista utposten där vi kan påverka hur man en gång ska minnas oss, och alltså den scen på vilken vi hävdar oss. Genom att låta två poler stå mot varandra uppstår verket i deras möte, och ibland deras kollision. Här söker jag efter klarhet i vad det innebär att vara människa, och försöker sammanfoga de olika komponenterna till en helhet.

Inga Linn Härdelin

33Inga Linn Härdelin, Utan titel (2016)Nästa uppslag: Utan titel (2016)

34

35

36

The photographic series chronicles the current mass emigration to the European Union through the Greek Archipelagos, by disparate groups of people seeking a new life.

Johan Rindom

37Johan Rindom, Untitled (2015)

38

”Stanna ett tag, så jag får ta ett kort 

Lyckliga dagar rusar iväg så fort”

(Ted Gärdestad, Lyckliga dagar)

Julia Granberg

39Julia Granberg, Århundradets kärlekssaga (2015)Nästa uppslag: Utan titel (2016), Utan titel (2016), Nature Morte (2015)

40

41

42

I denne katalogen viser jeg bilder fra et pågående prosjekt som heter visittkort fra fremmende land som er en samling visitt-kort og bilder fra min farfars arkiv.

Min farfar var sjømann og fikk se og oppdage verden da det å reise ikke var en selvfølge. Visittkortene står igjen som et spor av et møte mellom mennesker som en gang fant sted og bilde-ne på en tid som en gang var.

www.kinekristoffersen.com

Kine Kristoffersen

43Kine Kristoffersen, Visitkort Fra Fremmende Land (2016)Nästa uppslag: Visitkort Fra Fremmende Land (2016), Visitkort Fra Fremmende Land (2016)

44

45

46

Texten som följer är ett utdrag ur den mono-dia-log som förs mellan en röst kommandes ur bandspelarens högtalare och ur munnen.

Bandspelaren: - Nu har du tröttnat på den här monologen.

Munnen: - Det är en dialog.

Bandspelaren: - Du har tröttnat på den här dialogen redan innan den började.

Munnen: - Jag har tröttnat på att orden kommer från en bandspelare.

Bandspelaren: - Det är för att du hör din röst som om den kom från en bandspelare.

Munnen: - Ja.

(lång tystnad)

Bandspelaren: - Vi pratar med varandra.

Munnen: - Nej, jag svarar på dig.

Bandspelaren (pratar i munnen på Munnen): - Du kan inte göra dig av med rösten från en bandspelare.

(lång tystnad)

Bandspelaren: - Och det var en upprepning av att det här talet kommer från en bandspelare.

Munnen: Det var… en upprepning av den här rösten.

Maja Reichenberg

47Maja Reichenberg, Du sa nej innan du sa jag II (2016)

48

Idag har det varit söndag. Ibland har en fiskmås flugit förbi utanför fönstret. Jag heter Martin och jag kommer från Skara. När jag växte upp spelade jag handboll. Det var vad jag gjorde. Vi var ganska så bra. Först förlorade vi, sen vann vi ibland. Vi gav varandra high fives. Nu vet jag inte vad jag gör. Försöker bara leva ett liv, få lite ordning på tillvaron.

Martin Eltermann

49Martin Eltermann, Husbil (2015)Nästa uppslag: Husbil (2015), Husbil (2015), Husbil (2015)

50

51

52

För nästan elva år sedan, år 2005, när jag var tolv år fick jag en uppgift i skolan. Uppgiften var att beskriva hur mitt liv skulle se ut om tio år, alltså år 2015.

Mitt liv 2015

2015 bor jag inte i stan och inte riktigt ute på Landet nåt mitt i mellan. Huset är lagom stort med sån tomt som vi har nu och det ska vara en äng och en liten skog bakom huset så som vi har det nu. Jag har en minigris eller en Shar pei hund. Jag hjälper till i kurser i att valla får ute på landet med Border collier som jag över med den veckan jag ska hjälpa till med kurserna. Jag hjälper till med lektioner på söndagar. Annars jobbar jag i djuraffär med Frida Pommer. Om jag måste ta med minigrisen till jobbet så har jag den ute på gården där bak eller så är den där inne fast bara ett tag i så fall. Samma sak är det om jag har en Shar pei. Fast då kan den få vara inne lite längre. Min familj är en pojkvän och kanske en bebis.

Mitt liv 2025

2025 bor jag i ett hus utanför stadskärnan till en större stad. Jag är inte säker vilken stad. Någonstans i USA skulle kanske vara fint. Huset ska ha en egen tomt och ligga nära naturen. Jag har en minigris eller en hund som är precis som den vi har nu. Jag har utbildat mig till konstnär, fotograf, scenograf, kostymör och kanske botanist. Jag arbetar deltid på en teater för att jag vill, men också så att jag har tid att ägna mig åt mina egna projekt i en delad studio med havsutsikt. Jag har nu också börjat arbeta med stora installationer och skulpturer i mitt eget konstnärskap, men är ändå fortfarande dragen till en mindre skala. Jag är fortfarande väldigt intresserad av fotografi och frågor som mediet berör och grundar de flesta av mina arbeten kring detta. För det mesta så tror jag på mig själv och vad jag gör så jag tar mig ofta an uppdrag i nya om-råden. På grund av det har jag gjort illustrationer för böcker och arbetat mer frekvent med text. Ibland får jag beställningar och olika sorters uppdrag och jag har gjort några offentliga dekorationer. Jag har med min hund överallt och det är min farmors hundrade födelsedag.

Jag är säker i mig själv och min roll som konstnär.

www.mathildabjork.se

Mathilda Björk

53Mathilda Björk, Utan Titel (2015-2016)Nästa uppslag: Utan Titel (2016), Utan Titel (2015-2016)

54

55

56

När vi äntligen kom fram till de gråa höghusen sa jag:

- De gör sig bättre på avstånd.

- Så är det väl med allt, svarade du.

Matilda Nordenström

57Matilda Nordenström, Parlör för kalhygge (2016)Nästa uppslag: Parlör för kalhygge (2016), Parlör för kalhygge (2016)

58

59

60

Det handlar om tid. Dåtid. Nutid. Framtid. Dessa ab- strakta begrepp som följer oss och som vi ständigt är ut-satta för. Tiden förändrar rummet som vi befinner oss i.

Tiden ger erfarenheter.

Jag arbetar med rörelser och förändringar i rummet, med tid som en gång har existerat och som nu har återskapats med ett nytt rum som ram.

www.mattiashofvendahl.com

Mattias Hofvendahl

61Mattias Hofvendahl, Five minutes six seconds (2016)

62Nini Hansen, Mimicry (2016)Nästa uppslag: Mimicry (2016), Mimicry (2016)

Mimicry

Mimicry indebærer en arts imitation af en anden art – visuelt eller adfærdsmæsigt.

Begrebet er især udbredt blandt små insekter.

Forestil dig handlingen at imitere noget, man ikke for-står. Hvis denne handling isoleres, ender man med en handling uden mening. Først lærer man det fysiske, og senere kommer forståelsen.

Det ligner, og ligner ikke noget bestemt, men ligner bare.

Nini Hansen

63

64

65

66

Petter Dahlström Persson works in different mediums with a base in photography and installation. He is ex-ploring the relationship between stories and materiality through conceptual methods and frameworks. He lives and works in Malmö, Sweden.

www.petterdahlstrom.se

Petter Dahlström Persson

67Petter Dahlström Persson, Waves of seeing (2013)Nästa uppslag: An astronomer with poor eyesight (2016), Remaining bone fragmentsfrom the extinct Rodrigues pigeon (2005-2016), Moon crater. (A. G. Pingré) (2016)

68

69

70

Jag arbetar med frågeställningar förknippade med den fotografiska bilden och dess representations- och avbild-ningsproblematik. Jag försöker hitta sätt att komma runt fotografiet som något man bara ser igenom för att istället titta på eller diskutera det faktiska fotografiet och inte vad det föreställer. Det har blivit en metod för mig och innebär ofta metalager, självreferens och rundgång. Jag tänker ofta på och inspireras av centrala aspekter av me-diets historia, tradition, teori, kameran, dess konstruk-tion men också konsekvenserna av dess tillkomst. Hur fotografi gör anspråk på både sanning och tid.

Praktiskt arbetar jag med rumsliga installationer, foto-graferade rum i det avfotograferade rummet, projektio-ner och objekt. Jag använder mig av material som tradi-tionellt förknippas med kameran så som stativet, själv-utlösaren, mattskivan eller utrustning från fotostudion.

www.piaräty.com

Pia Räty

71Pia Räty, Rundgång (2015)Nästa uppslag: Med Ögat Som Kamera (2013)

72

73

74 Pia Räty, Utan Titel (2016)

75

76

It is too easy to forget to get amazed by everything that exists. Bouncing back and forth between fatigue and wonder, excitement and numbness; I take notes on the world. Either I record or make it all up.

Sometimes I write, sometimes I make pictures or sounds, sometimes I build – the making itself is important. Trying and failing and trying and learning.

Saana Kotila

77Saana Kotila, MOONSHINE (2016)Nästa uppslag: These Days (2014), These Days (2014)

78

79

80

Jag intresserar mig för det repetitiva, både som fotogra-fiskt fenomen och konstnärlig metod. Upprepningen är både paradoxal och svåröverskådlig; den etablerar kon-ventioner samtidigt som den förblindar.

Jag vill rubba föreställningen om att realism är likhet mellan tecken och referent. Hur kan den fotografiska upprepningen förstås i relation till realismen? Vilken roll spelar den invanda bilden? Ett återkommande tema i mina arbeten är fotografiet som inre och yttre objekt.

En annan ingång är vanan; repetitionen som förblindar. Arkivmaterialet är min metod att bryta den vanan. Genom att omstrukturera får jag syn på den faktiska bilden och de fotografiska konventioner som den omges av. Det är ett sätt att bli främmande för materialet.

Sarah Tjäder

81Sarah Tjäder, Det här ska vi minnas (2015)Nästa uppslag: Det här ska vi minnas (2015), Det här ska vi minnas (2015)

82

83

84 Sarah Tjäder, Process (2016)

85

86

Jag hade en del förväntningar. Men efter tre år kan foto- grafi fortfarande inte porträttera känslor, vara verklighet eller magiska. De stannar inte tiden och berättar ingenting.

Den fotografiska bilden handlar mer om personen som ser den än om personen som tar den. Fotografen är maktlös.

Ibland vill jag leva i en fotografilös värld. En värld som handlar om nuet. Fotografier dör aldrig. Jag vill helst att de dör.

Aja, fotografier är väl vackra trots allt.

www.stephaniejohansson.se

Stephanie Johansson

87Stephanie Johansson, L’objet de l’amour (2015)Nästa uppslag: Handlingens skönhet (2016)

88

89

90

“There are black holes in a memory momentum, like the darkness in the Scan-dinavian woods. And the altitude is high. The breathing of a woman and her leg bent at the knee exposing her sex. Her neck and shoulder in this dazzling white light makes me”

The pictures in this show are from a photographic project, which will be pub-lished by Kodoji Press in book format at a later date.

Love Kills My Words is a photographic narrative with strong autobiographical elements.

I started taking pictures for the project in 2009, at a time when I was in the beginning of a relationship and one of my closest friends had died in a rock climbing accident. The contrast between these two events marked the work’s process. The photographs are made between 2009 and 2016, and in a natural way they have been made on the places I have been connected to. I have used time as a tool to create a story about love, loss, all the things that got lost and all the things I have got.

The project consists of portraits, landscapes, texts, notes, drawings, and paint-ings. The portraits are of young people from my daily surroundings. There are both staged photographs and snapshots. I use them to reveal the vulnerability within myself and in others. Simultaneously, I want them to express dignity and raise questions about life in general. The landscapes are not conventional documentary images. They are meant to express memories and emotions. For me, it is exciting to see the ways elements in a landscape refer to inner feelings, and it is interesting to see how the landscapes affect the other material and vice versa. The notes and sketches document my working process and create a link between the active photographing and the editing that happens afterward. I also see them as an expression of the insufficiency of photography, representing my on-going desire to make photographs more complex.

Øistein Sæthren Dahle

91Øistein Sæthren Dahle, From the series Love Kills My Words, “Langhus, black holes” (2015)Nästa uppslag: From the series Love Kills My Words, “Sebastian” (2014),From the series Love Kills My Words, “Dina” (2014)

92

93

94

95

96

Kolofon Utgiven i samband med Examensutställning: I hear the thunder crashing, the sky is dark på Röda Sten Konsthall, 2016-04-23 – 2016-05-22.

CuratorPower Ekroth

SkribenterPower Ekroth, Lasse Lindkvist samt Lotta Antonsson

Grafisk formFredrik Åkum

UtgivareGöteborgs UniversitetAkademin ValandVasagatan 50405 30 Göteborg

ISBN 978-91-639-0767-8

TryckExakta PrintTryckt i 300 exemplar.

Tack tillEnheten för fotografi, Akademin Valand, Göteborgs Universitet och alla medverkande.

Initiativet till publikationen togs av studenter i klassen. Kataloggruppen bestod av Emil, Inga Linn, Sarah, Stephanie och Pia.

Alla texter, verk och fotografier © 2016 medverkande studenter och skribenter

98