Embed Size (px)
DESCRIPTION
Examensarbete i Studie- och yrkesvägledning (huvudämne pedagogik) vid Lärarhögskolan i Stockholm. Intervjuer med fem kvinnor som genomgått en förändringsfas i sitt liv, kopplad till karriären.
Citation preview
Lärarhögskolan i Stockholm Institutionen för Samhälle, kultur och lärande
Examensarbete 10 p Studie- och yrkesvägledning, påbyggnadskurs Studie- och yrkesvägledarprogrammet (41-60 p) Vårterminen 2007 Handledare: Monica Kjellman Examinator: Fredrik Hertzberg English title: Career Transitions: Five women tell their stories
Förändringsfaser i karriären Fem kvinnor berättar
Harriet Wensby
Lärarhögskolan i Stockholm Institutionen för Samhälle, kultur och lärande
Examensarbete 10 p Studie- och yrkesvägledning, påbyggnadskurs Studie- och yrkesvägledarprogrammet (41-60 p) Vårterminen 2007 Handledare: Monica Kjellman Examinator: Fredrik Hertzberg English title: Career Transitions: Five women tell their stories
Career Transitions Five women tell their stories
Harriet Wensby
Nyckelord vuxna; brytpunkter; karriär; studie- och yrkesvägledning; stöd; vägledning
Förändringsfaser i karriären
Fem kvinnor berättar
Harriet Wensby
Sammanfattning
Syftet var att genom löst strukturerade intervjuer belysa hur vuxna upplever förändringsfaser i karriären och få inblick i vilka personer de vänder sig till för att få stöd. Respondenterna var fem medelålders kvinnor ur intervjuarens yttre bekantskapskrets. Följande teman utvanns ur berättelserna: Ensamhet, rädsla kontra glädje inför förändringen, självkritik, det lyckliga slutet, tragedin samt följetongen. De teman som var mest likartade i berättelserna var dels ensamhet, dvs. brist på stöd genom samtal, dels rädslan för förändring vilken blandades med glädje inför det nya. Ingen hade varit i kontakt med en studie- och yrkesvägledare och ingen av respondenterna visste att de som vuxna utanför utbildningssystemet hade rätt till detta. Resultatet pekar på att vuxnas förändringsfaser upplevs olika beroende på situationen, inre resurser, det tillgängliga stödet samt strategier för att handskas med förändringsfaser. Det personliga nätverket utnyttjas oftare än professionellt stöd. Manliga partner används sällan för samtalsstöd.
Key words
adults; career; counseling; guidance; support; transitions; turning-points
Career transitions
Five women tell their stories
Harriet Wensby
Abstract
The purpose was to, through non-structured interviews, shed a light on how adults experience career transitions, and give an insight into who they turn to for support. The respondents were five middle-aged women among the interviewer’s acquaintances. The following themes were discovered: Alone, Fear versus joy regarding the change, Self-criticism, The happy ending, The tragedy, and The serial story. The themes that were most similar in the responses were: Alone, that is lack of support through conversation, and Fear of change coupled with joy regarding the new that was happening. No-one had been in contact with a career counselor, and none of the respondents knew that adults outside the education system has this right. The results indicate that adults’ transitions are experienced differently due to the situation, inner resources, available support, and coping strategies. Personal networks are more often used than professional support. Male partners are seldom used for support through conversation.
Begrepp.......................................................................................................................................
Inledning ........................................................................................................... 1 Val av problemområde.............................................................................................................. 1 Förförståelse ............................................................................................................................. 2 Syfte .......................................................................................................................................... 3
Bakgrund........................................................................................................... 3 Forskningsanknytning ............................................................................................................... 3
Förändringsfaser – Nancy K. Schlossbergs teori ................................................................. 3 Studie- och yrkesvägledning ................................................................................................ 4 Socialt stöd ........................................................................................................................... 5
Litteratur .................................................................................................................................... 6 Forskningsfrågor ....................................................................................................................... 6 Avgränsningar ........................................................................................................................... 7 Grundantaganden och kunskapssyn ........................................................................................ 7
Metod................................................................................................................. 7 Undersökningsstrategi .............................................................................................................. 7 Metoder och tekniker................................................................................................................. 7 Genomförandesteg ................................................................................................................... 8 Urvalsgrupp och urvalsförfarande............................................................................................. 8 Datainsamling ........................................................................................................................... 8 Tillförlitlighet .............................................................................................................................. 9 Etiska ställningstaganden ......................................................................................................... 9 Bearbetning och analys av resultatdata.................................................................................. 10 Resultatredovisningssätt ......................................................................................................... 10
Resultat ........................................................................................................... 11 Presentation av respondenterna............................................................................................. 11 Brytpunkter och förändringsfaser............................................................................................ 11
Ensamhet............................................................................................................................ 11 Rädsla och glädje ............................................................................................................... 12 Självkritik............................................................................................................................. 12 Det lyckliga slutet................................................................................................................ 13 Tragedin.............................................................................................................................. 13 Följetongen ......................................................................................................................... 13
Stöd ......................................................................................................................................... 14 Studie- och yrkesvägledning .............................................................................................. 14 Socialt nätverk .................................................................................................................... 15
Sammanfattning av resultat .................................................................................................... 16
Analys ............................................................................................................. 16 Brytpunkter och förändringsfaser............................................................................................ 16
Ensamhet............................................................................................................................ 16 Rädsla och glädje ............................................................................................................... 17 Självkritik............................................................................................................................. 18 Det lyckliga slutet................................................................................................................ 18 Tragedin.............................................................................................................................. 19
Följetongen ......................................................................................................................... 19 Stöd ......................................................................................................................................... 19
Studie- och yrkesvägledning .............................................................................................. 19 Socialt nätverk .................................................................................................................... 20
Slutsatser........................................................................................................ 21
Diskussion ...................................................................................................... 21 Resultatdiskussion .................................................................................................................. 21 Metoddiskussion ..................................................................................................................... 22 Framtid .................................................................................................................................... 23
Litteratur.............................................................................................................. Referenser .................................................................................................................................. Bakgrundslitteratur ......................................................................................................................
Bilaga A............................................................................................................... Intervjuguide................................................................................................................................
Bilaga B............................................................................................................... Respondenternas berättelser i sammandrag..............................................................................
Begrepp
Vägledning – hjälp med en för det syftet utbildad person att reda ut frågor rörande det personliga livet, främst genom samtal. Här använt om studie- och yrkesvägledning, och då om ett professionellt samtal som syftar till att bena ut karriärproblem.
Karriär – en individs sammantagna erfarenheter av utbildning och arbete, oavsett om man kan se en progression till alltmer komplicerade och/eller ansvarsfulla uppgifter eller ej.
Förändringsfas – en period då individen upplever en övergång mellan två olika sätt att leva eller uppfatta sitt liv.
Professionella samtal – samtal som försiggår mellan yrkesutövande samtalsledare och deras klienter.
Vardagliga samtal – samtal med människor i egenskap av privatpersoner, i motsats till professionella samtal.
1
Inledning
Val av problemområde För några år sedan tänkte jag utbilda mig till filosofisk vägledare. Det är en ny yrkesgrupp som vuxit fram genom efterfrågan på ett alternativ till terapi för vuxna med livsbekymmer. Jag hade ett längre tag sökt efter en utbildning där jag kunde utveckla mina samtalsfärdigheter och ge vuxna någon form av livsvägledning. Vid den tidpunkten visste jag inte att en studie- och yrkesvägledare (SYV) gjorde annat än informerade om olika utbildningar. När jag stötte på en student vid Studie- och yrkesvägledarprogrammet gick det upp för mig att man under den utbildningen blir expert på att vägleda människor vid olika vägval. Visserligen är utbildningen idag inriktad på vägledning inom utbildningsväsendet, men mycket går att applicera på vuxna i livets alla skeden.
Det har talats mycket i vår utbildning om hur dagens samhälle håller på att förändras från ett industrisamhälle till ett informations- eller tjänstesamhälle. Numera ställs det krav på vuxna att befinna sig i en ständig process av utvärdering av karriären. Dels omdanas arbetslivet, vilket ofta leder till att människor tvingas byta yrke, dels talas det om det livslånga lärandet eftersom mer eller förändrad kompetens efterfrågas. I detta sammanhang behövs vägledning vid de brytpunkter som uppstår när vuxna ska välja karriärvägar.
Jag har i mitt privatliv mött många vuxna som känner sig vilsna och inte vet hur de ska gå vidare i sina liv. De har då aldrig nämnt möjligheten att söka upp en SYV. Många medelålders kvinnor sökte tidigare upp mig i min egenskap av astrolog för att få råd och stöd vid brytpunkter. När jag praktiserade hos en SYV vid komvux togs där i princip aldrig upp annat än information om utbildningar. Jag har mer och mer kommit att undra hur vägledare når ut till vuxna vid brytpunkter.
Jag tycker mig se att det finns ett glapp mellan människors behov av vägledning och deras benägenhet att söka upp en SYV. Min uppfattning är att vuxna går till en SYV först när de har bestämt sig för att börja studera, och då för att få information. Om det är så här håller jag på och utbildar mig till något jag inte vill arbeta med. Jag vill inte bara informera. Jag vill vägleda människor, och då i första hand vuxna. Det är mitt personliga intresse av studien.
Om vägledares arbete reduceras till att ge information är det, om man hårdrar det, tveksamt om yrkestiteln är giltig. I så fall kan man även ifrågasätta innehållet i SYV-programmet vid högskolor, eftersom stora delar av utbildningen inte kommer till användning. Skulle emellertid vuxna lämnas utan vägledning vid brytpunkter som t.ex. friställningar kan det också leda till en kostnad för samhället, om det gör att vuxnas potential inte tas tillvara. Möjligen skulle en del av dagens arbetslöshet och långtidssjukskrivningar kunna undvikas med effektiv vägledning av vuxna. De
2
kostnader som samhället står för i det sammanhanget kommer annars inte större delen av befolkningen tillgodo.
Det talas mycket om det ökade behovet av vägledning för vuxna. Om vuxna själva inte har någon uppfattning om att de kan söka upp en SYV är det emellertid svårt att nå dem, hur välvilligt inställda politiker, utbildningsanordnare och enskilda vägledare än är. Kanske sker den mesta ”vägledningen” informellt och på helt andra sätt än teorierna säger.
Problemet som jag ser det består i att man vet för lite om vad som rör sig i huvudet på en vuxen som befinner sig i en brytpunkt. Man skapar vägledningsinsatser utifrån olika teorier om hur människor väljer och hur karriärer skapas och skapas om. Man vet inte hur de enskilda individerna faktiskt ser på sin situation. Jag tror att man behöver fånga upp individerna i steget innan de kontaktar en vägledare.
Jag riktar mig i uppsatsen dels till andra forskare som intresserar sig för detta problemområde och vill göra större, kanske kvantitativa, studier med utgångspunkt från mina resultat. Dels tror jag att både vägledare, utbildningsanordnare och politiker skulle kunna behöva få viss inblick i hur vuxna resonerar kring brytpunkter och vägledning. Dagens SYV-utbildning är inriktad på insatser inom utbildningsväsendet, vilket jag anser är otillräckligt.
För att tillgodose vuxnas behov av vägledning behövs mer kunskap om deras sätt att reagera och resonera vid brytpunkter och under förändringsfaser. Kanske kan min studie föda idéer till att utveckla vägledningsinsatser anpassade till vuxnas situation.
Förförståelse Jag har själv erfarenhet av brytpunkter. I själva verket har jag mer eller mindre ständigt befunnit mig vid brytpunkter. Mina upplevelser härifrån ingår i min förförståelse av problemområdet och har säkerligen påverkat mig som intervjuare och färgat min tolkning av intervjuerna. I min förförståelse ligger också de erfarenheter jag har av människor jag talat med som befunnit sig vid brytpunkter och i förändringsfaser. Jag har mött fler människor med sådana upplevelser än personer vars liv varit relativt oföränderligt. Det har givit mig en bild av att medelålders människor ofta genomgår kriser av existentiell art och att dessa resulterar i att de byter sysselsättning. Jag har också fått uppfattningen att vuxna i allmänhet, och människor utanför utbildningssystemet i synnerhet, sällan söker upp en SYV. De vet inte att man kan få vägledning i annan bemärkelse än information om utbildningsalternativ. Jag tror att man mest pratar med närstående vid brytpunkter. Under mer omfattande förändringsfaser har vissa kanske försäkringskassan, psykvården, arbetsförmedlingen eller någon annan institution inkopplad, men inte en SYV. Jag väntade mig att med intervjumaterialet som utgångspunkt kunna dra slutsatsen att en SYV hade kunnat komplettera den här hjälpen på ett effektivt sätt.
3
Syfte Denna kvalitativa studie skulle kunna ligga till grund för andra studier. Har man inte tillräckliga kunskaper om ett fenomen för att kunna ställa de exakta frågor en kvantitativ studie kräver, räcker det inte att bara gissa. Man behöver ta reda på vilka typer av svar som kan förekomma. I en kvalitativ studie kan man då ur det rika material man får fram vaska fram olika teman som kan bilda utgångspunkt för frågor i t.ex. en enkät.
Syftet med denna studie är att med hjälp av fem kvinnors berättelser belysa likheter och skillnader i hur vuxna upplever förändringsfaser och få inblick i vilka personer, professionella eller privata, de vänder sig till för att få stöd.
Bakgrund
Forskningsanknytning För att hitta relevant litteratur har först karriärutvecklingsteorier som tagits upp i SYV-utbildningen gåtts igenom. Artikelsökningar via olika databaser, främst EBSCO, har gjorts med sökorden adults, guidance, counseling, women, transition/-s samt turning-points. C-uppsatser som funnits tillgängliga på Lärarhögskolan i Stockholm och på Internet har genomsökts efter någon anknytande forskning. Även sökningar på Internet via Google har gjorts med samma sökord som ovan plus motsvarande på svenska1. På Lärarhögskolans i Stockholm bibliotek har litteratur som berör vardagliga samtal genomsökts efter teorier och tidigare forskning av intresse.
Förändringsfaser – Nancy K. Schlossbergs teori
Den teori som framför allt kommer att användas här täcker in ett stort antal aspekter av vuxnas förändringsfaser. Den härstammar från Nancy K. Schlossberg och publicerades första gången i början av 1980-talet. Teorin har därefter vidareutvecklats och publicerats i flera utgåvor av boken Counseling Adults in Transition. Tredje utgåvan är den som refereras till här, och benämns då Goodman et al. (2006) eftersom medarbetare tillkommit.
Goodman et al. använder genomgående termen transition. Den definieras av dem på följande sätt:
A transition, broadly, is any event or nonevent that results in changed relationships, routines,
assumptions, and roles. (Goodman et al. 2006, s. 33 )
Transition översätts i föreliggande arbete med ”förändringsfas” och används för att beskriva en period av omställning som föregår eller följer på det som här kommer att kallas ”brytpunkt”, något som inträffar vid en speciell tidpunkt.
1 vuxna, vägledning, studie- och yrkesvägledning, kvinnor, brytpunkter
4
Goodman et al. vill se förändringsfaser ur individperspektiv. De lägger därför stor vikt vid att varje förändringsfas är unik för just den individ som upplever den. De har gjort en omfattande litteraturgenomgång när det gäller vuxnas utveckling och förändringsfaser och summerar den med att vuxna ständigt upplever förändringar på det ena eller det andra sättet. De antar att en anledning till att medelålders ifrågasätter vad de hittills gjort och uppnått är att man i den åldern har börjat nedräkningen till döden och är rädd att inte få uppleva något mer nytt. Teorin är av stort intresse som bakgrund till föreliggande studie, vilken gäller medelålders kvinnors individuella berättelser.
En förändringsfas delas av Goodman et al. in i tre stadier:
• Först är personen helt upptagen av problemet.
• I mittenstadiet håller personen på att lämna det gamla och ge sig in i det nya.
• I slutstadiet sker en integrering eller assimilering av det nya.
Det är alltid någon faktor som utlöser förändringen. Ju fler och större konsekvenser denna utlösande faktor har, desto längre tid tar det för personen att till slut integrera förändringen i sitt liv. Ibland sker ingen integrering.
Man beskriver tre typer av förändringsfaser, beroende på utlösande faktor.
• Förväntade – utlösande faktor är en händelse som de flesta kan förvänta sig inträffar under ett liv, t.ex. att skaffa sitt första arbete eller gå i pension.
• Oväntade – utlösande faktor är en händelse man normalt inte räknar med ska inträffa, t.ex. friställning eller sjukdom.
• Icke-händelser – något förväntat inträffar inte, t.ex. en befordran.
Goodman et al. menar att fyra faktorer påverkar hur en individ hanterar en förändringsfas. De kallar dessa faktorer för ”de fyra S:en”. Dessa är
1. Situationen – Vad är det som händer? T.ex. är förändringsfasen som inträffar när man går i pension annorlunda än den när man blir arbetslös.
2. Självet – Vem är det som detta händer? Alla individer är olika när det gäller livsfrågor och personlighet.
3. Stöd – Vilken hjälp finns tillgänglig? Stödet och tillgängliga alternativ varierar för alla individer.
4. Strategier – Hur handskas personen med förändringsfasen? Människor navigerar genom förändringsfaserna på olika sätt.
Varje individ tar med sig en unik kombination av ovanstående fyra variabler i form av tillgångar eller belastningar in i förändringsfasen. Sammantaget bestämmer de huruvida individen framgångsrikt tar sig igenom förändringsfasen eller ej.
För att analysera resultatet kommer även ett existentiellt perspektiv att användas. Detta är hämtat från Emmy van Deurzen (1998).
Studie- och yrkesvägledning
Frågan är hur mycket av studie- och yrkesvägledning (hädanefter kallad enbart vägledning) som når vuxna människor, och huruvida vuxna är medvetna om att det
5
finns sådan vägledning att få vid karriärmässiga brytpunkter. Det pågår ett forskningsprojekt vid Umeå universitet som heter Individen, vägarna, valen.2 Resultaten från en delstudie (Lidström, 2007), där 52 personer intervjuats, speglar unga vuxnas (25-29 år) syn på vägledningsinsatser.
De allra flesta unga vuxnas uppfattning är […] att institutioner och professionella saknat
betydelse för deras karriärutveckling – både i ett stödjande och i ett styrande perspektiv. (s. 33)
[…] De som är villrådiga idag funderar inte på att vända sig till någon professionell. Det finns en
uppfattning om att man måste ha bestämt sig innan man vänder sig till vägledare. Vidare
uttrycker respondenter en förståelse för att professionella inte kan bidra i deras ”privata”
osäkerhet i karriärval. (s. 35)
Visserligen studerade inte Lidström medelålders vuxna, men om hennes resultat på denna punkt sammanfaller med resultaten från föreliggande studie kan det vara en indikation på att respondenternas uppfattningar gäller för vuxna i allmänhet.
I ett examensarbete (Andersson, 2006) intervjuades femton elever som avbrutit sina komvuxstudier. Där undersöktes hur mycket vägledarkontakt dessa elever haft och vad de ansåg om den. Det var få som hade träffat en vägledare under studierna och hälften visste inte ens om att det fanns vägledare att tala med på komvux. Att vuxna som befunnit sig inne i utbildningssystemet ändå inte var medvetna om att de hade rätt till vägledning är intressant.
I ett annat examensarbete (Lindh & Johansson, 2006) intervjuades två långtidsarbetslösa, sjukskrivna kvinnor om sina upplevelser av kontakt med vägledare. De hade ingått i ett samarbetsprojekt mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen och vägledarna vid ett utbildningscentrum. Båda kvinnorna tyckte att de hade haft hjälp av vägledningen genom att de fått vidgade perspektiv och stärkt självförtroende. Respondenterna här skiljer sig från dem i den ovannämnda undersökningen framförallt genom att de hade kontakt med flera olika instanser vars syfte var att få in dem i arbetslivet igen; de var inte bara elever vid en skola.
Socialt stöd
Goodman et al. (2006) menar att det är av stor betydelse för upplevelsen av och bemästrandet av en förändringsfas hur mycket stöd en individ kan få av andra människor, bl.a. dem i sitt personliga nätverk. De typer av stöd som kan ges delar Goodman et al. in i
• affektivt (gillande, beundran, respekt, kärlek)
• affirmativt (medhåll, bekräftelse på att man har rätt)
• praktisk hjälp (pengar, tid etc.)
• uppriktig återkoppling (såväl negativ som positiv).
I sin intervjustudie av unga vuxna nämner Lena Lidström (2007) att stöd från familj och vänner kan vara av stor betydelse vid en brytpunkt. Man undviker däremot att söka stöd hos professionella och institutioner. Viveca Adelswärd (1999) kompletterar bilden med
2 Se www.educ.umu.se för mer information.
6
att nämna tillfälliga möten med människor man förmodligen aldrig mer kommer att träffa. Att tala med en människa man har en personlig relation till kan få konsekvenser för framtiden. Det kan därför vara lättare att öppna sig för en okänd (s. 17). Hon beskriver också hur mäns och kvinnors sätt att tala skiljer sig från varandra. Är Lidströms och Adelswärds iakttagelser allmängiltiga kan man vänta sig att respondenterna i föreliggande studie berättar liknande saker.
Litteratur För att ge en bakgrund till behovet av vägledning för vuxna i vårt samhälle hänvisas här till några texter från olika myndigheter.
I Valideringsutredningen (Skolverket, 2003) konstaterar utredaren att den nya förändringstakten i samhället leder till ett ökat behov av ”en väl utbyggd vägledningsfunktion såväl inom utbildningsväsendet som för vuxna i arbetslivet” (s. 41).
En översatt kortversion av en OECD-rapport om studie- och yrkesvägledning tar upp vägledning för vuxna (Skolverket, 2004). Punkt 5 har rubriken ”Att öka tillgången för vuxna”, och där skriver man:
I samtliga länder är karriärvägledningen för vuxna mycket mindre utvecklad än servicen för
ungdomar. Offentliga arbetsförmedlingar hävdar visserligen generellt att alla vuxna, inte bara
de arbetslösa, kan använda dem för att få tillgång till karriärvägledning. I realiteten är det dock
väldigt få vuxna som inte är arbetslösa som verkar göra detta och dessutom kan tillgången till
karriärvägledning även för de arbetslösa vara begränsad och ojämn. (s. 23)
För att stödja vägledningens utveckling i Europa tillsatte EU-kommissionen 2002 en expertgrupp för livslång vägledning. Denna expertgrupp utarbetade en handbok för beslutsfattare (OECD, 2007) som publicerades på franska 2004. Handboken bygger på en granskning av ett stort antal länders studie- och yrkesvägledning. En slutsats expertgruppen drar är:
Tillgången till tjänster är begränsad, i synnerhet för vuxna. Alltför ofta misslyckas tjänsterna
med att utveckla människors förmåga att styra sitt yrkesval, och fokuserar istället på
omedelbara beslut. […] Samarbetet mellan viktiga myndigheter och berörda parter är dålig.
Faktaunderlaget räcker inte för att beslutsfattare ska kunna styra tjänsterna ordentligt, och
uppgifterna om kostnader, nyttan med tjänsterna, användarnas karaktär eller resultat är
bristfälliga. (s. 4)
Forskningsfrågor • Hur upplever vuxna olika typer av förändringsfaser som rör karriären? • Hur ser vuxna på alternativet att söka upp en studie- och yrkesvägledare under
en förändringsfas? • Vilken form av stöd, både från personer i bekantskapskretsen och eventuella
professionella samtalsledare, upplever vuxna att de får under en förändringsfas i karriären?
7
Avgränsningar På grund av den begränsade tiden som stod till förfogade har studien avgränsats till att gälla medelålders vuxna, och enbart kvinnor.
Grundantaganden och kunskapssyn Ett grundantagande som görs här är att människor har behov av att tala med andra och att det i ett bra samtal uppstår ny förståelse av den situation de befinner sig i. Detta ligger nära konstruktivismen. Man tänker sig inom den inriktningen att människors liv blir till genom de berättelser, s.k. narrativ, de skapar om sig själva (Peavy, 1998). Att få tala om sig själv med någon annan antas här kunna förändra ens berättelse och därmed förändra det levda livet. Samtal är ett viktigt redskap för människor i deras strävan att skapa ett gott liv.
Det kunskapsteoretiska perspektiv som anläggs här är i linje med grundantagandet ovan, dvs. konstruktivistiskt. I den extrema formen av konstruktivism anser man inte att det finns någon värld bortom människors berättelser. Deras uppfattning om verkligheten är verkligheten. Även om man inte ansluter sig till den ytterligheten av konstruktivism, ser man det som forskare meningslöst att försöka gå bakom människors upplevelser och försöka finna en ”sann” verklighet.
Metod
Undersökningsstrategi En kvalitativ ansats har valts för att undersöka problemområdet ur respondenternas synvinkel och få mer information än en kvantitativ ansats skulle kunna ge. Detta görs utifrån bedömningen att problemområdet är lite utforskat, åtminstone i Sverige. Uppläggningen är intensiva intervjuer i en löst strukturerad och icke-standardiserad form.
Metoder och tekniker Intervjuerna förbereddes med en intervjuguide med frågeområden. Under de två provintervjuerna visade det sig att respondenterna hade svårt att formulera sig kring sina upplevelser. För att få fram upplevelser i form av känslor och tankar hos respondenterna kompletterades därför intervjuguiden med en lista med känsloord enligt Goleman (1997). En lista med de olika typer av stöd från omgivningen som Goodman et al. (2006) räknar upp användes också för att få respondenterna att reflektera mer kring vad samtal med olika personer gett dem. (Intervjuguiden och listorna finns i bilaga A.) Det visade sig vara en framgångsrik metod att använda dessa listor, eftersom det gav respondenterna uppslag till att lyfta fram fler detaljer i sina upplevelser.
8
Under intervjuerna ställdes i första hand öppna frågor. Förhållningssättet var aktivt lyssnande och accepterande. Ibland sökte respondenterna stöd för sina upplevelser av sig själva och de situationer de beskrev. Vid de tillfällena bedömdes det att respondenten behövde möta en empatisk medmänniska för att intervjusituationen skulle vara så avspänd som möjligt.
Anteckningar fördes under intervjuerna, med tre syften. Dels för att inte informationen skulle gå förlorad om inspelningen blev misslyckad, dels för att kunna gå tillbaka till det respondenten sagt tidigare under intervjun och be henne utveckla det mera, och dels för att få en kortfattad överblick över det som sagts som stöd för analysen.
Ett hermeneutiskt tillvägagångssätt användes vid analysen av intervjuerna. Detta beskrivs mer under rubriken Bearbetning och analys av resultatdata. I övrigt hänvisas till litteratur där hermeneutik tas upp (t.ex. Kvale, 1997).
Genomförandesteg 1. Inläsning av teorier och tidigare forskningsrapporter. 2. Upprättande av intervjuguide. 3. Provintervjuer och påföljande omarbetning av intervjuguide. 4. Kontaktande av urvalsgrupp. 5. Intervjuer. Inspelning och anteckningar. 6. Utskrift av intervjuer parallellt med sökande efter teman. 7. Noggranna studier av anteckningar, inspelningar och utskrifter. Utkristallisering
av teman. 8. Analys av resultatet i förhållande till teorier.
Urvalsgrupp och urvalsförfarande Frågeställningarna rör egentligen vuxna i allmänhet. Förs denna studie har medelålders kvinnor valts ut. Enligt Savickas (2002) är det i 45-årsåldern man börjar fundera på att bryta den tidigare yrkesbanan och det antas här att medelålders människor har mycket att berätta om funderingar och känslor kring förändringsfaser. ”Medelålders” är ett ganska vitt begrepp som kan betyda olika saker i olika sammanhang. För den här studien har kvinnor i åldrarna 40-55 år kontaktats. Urvalet kvinnor grundar sig på att det var personer som fanns i intervjuarens yttre bekantskapskrets. Det var alltså ett bekvämlighetsurval som gjordes. Dessa personer var inte nära vänner till intervjuaren men heller inte helt obekanta, och det fanns en viss kännedom om att de hade upplevt brytpunkter under de senare åren. Utifrån en lista på tio kvinnor skulle fem intervjuas. Kvinnorna på listan kontaktades en i taget per telefon och de första fem som tackade ja bokades in för intervjuer.
Datainsamling En intervjuguide med några viktiga frågeområden användes (se bilaga A). Fem personer intervjuades under cirka en timme vardera. Intervjuerna förlades till intervjuarens
9
bostad för att minimera risken för störningsmoment. En mp3-spelare användes för att spela in intervjuerna. Samtidigt fördes också anteckningar.
Tillförlitlighet Tillförlitlighet anses vara ett signum på vetenskaplighet. Trost (2005) menar dock att termen inte går att applicera på kvalitativa studier eftersom människor inte är statiska utan hela tiden befinner sig i en process (s. 112). Tillförlitlighet gäller här huruvida en analys vid ett senare tillfälle, eller av en annan person, skulle resultera i samma förståelse.
Genom våra upplevelser reviderar vi ständigt vår konstruktion3 av oss själva och världen, inklusive det förflutna. Konstruktionen uppstår i en dialog med omvärlden. Själva det faktum att studiens respondenter har intervjuats om sina respektive förändringsfaser gör förmodligen att de för sig själva omformulerar sina berättelser, under intervjun eller efteråt. Om de skulle intervjuas igen vid ett senare tillfälle är det inte säkert att de skulle säga samma saker.
Det är vid analysen av materialet som innebörden i respondenternas berättelser framträder. Alla kvalitativa analyser utgår från forskarens förförståelse, och den är olika vid olika tidpunkter och för olika människor. Det man kan kräva är att forskaren använder adekvata analysmetoder och går grundligt tillväga. Detta kommer att tas upp under Metoddiskussion.
Man kan även diskutera huruvida respondenternas utsagor är trovärdiga. Om man bortser från möjligheten att en respondent medvetet försöker vilseleda forskaren kan det ändå finnas en risk att de minns fel. Med ett konstruktivistiskt synsätt kan man emellertid aldrig fastställa vad som ”egentligen” skedde. Den uppfattning respondenterna hade vid tidpunkten för intervjuerna måste ses som verkligheten. Däremot finns det risk för att respondenterna kanske inte har velat eller vågat säga allt de kommit att tänka på, av rädsla för intervjuarens reaktion.
Etiska ställningstaganden En viktig punkt när det gäller etik är anonymitet för uppgiftslämnarna. För att säkerställa respondenternas anonymitet avslöjas här inga personuppgifter som gör att de går att spåras. Yrken, ålder, familjeförhållanden mm omtalas i allmänna ordalag. Istället för att använda namn benämns respondenterna A, B, C, D resp. E. Det faktum att kvinnorna finns i intervjuarens yttre bekantskapskrets försvårar naturligtvis anonymiseringen. Det kan tänkas att en läsare av detta arbete känner vissa personer intervjuaren är bekant med och gissar vilka respondenterna är. Därför har stor möda lagts ner på att kamouflera identiteterna.
En annan etisk aspekt är hur man som forskare kan ta ansvar för vad man med sina frågor sätter igång inom respondenterna. Under en av intervjuerna började respondenten
3 Se rubriken Grundantaganden och kunskapssyn.
10
t.ex. gråta och sa att hon aldrig hade pratat med någon om detta förut. Samtliga kvinnor har erbjudits uppföljningssamtal för att ”prata av sig” en tid efter intervjuerna. Förhoppningsvis har respondenterna själva haft nytta av intervjuerna genom att de har blivit lyssnade på och tagits på allvar. En kliniskt opersonlig atmosfär under intervjuerna har i största möjliga mån undvikits.
Bearbetning och analys av resultatdata Det är vanligt att kvalitativa, inspelade intervjuer transkriberas i sin helhet. Vissa författare (t.ex. Renck & Starrin, 1996) menar till och med att man ska transkribera varje tvekan, omtagning, ändrad tonhöjd med mera. Jan Trost (2005) påpekar att textmassan från en fullständig transkription kan bli ohanterlig vid analysen och tar upp anteckningar som ett alternativ. Ett annat alternativ är enligt Trost att sammanfatta delar av intervjuerna och transkribera endast vissa delar. Här har en blandning av transkribering och anteckningar använts. Först fördes anteckningar under själva intervjun. Inspelningen lyssnades sedan igenom flera gånger och då kompletterades anteckningarna med viktiga saker som först inte kom med. Efter det transkriberades de viktigaste delarna av respondenternas svar. Hakparenteser användes för att markera utelämnade korta kommentarer. Sammanfattningar gjordes vid längre utvikningar och upprepningar av tidigare information. Intervjuarens speglingar och korta frågor för att få respondenterna att fylla ut svaren utelämnades och markerades även de med hakparenteser. Målet var att få så sammanhängande berättelser som möjligt för att låta respondenternas upplevelser framträda tydligt.
Ett hermeneutiskt arbetssätt har använts vid analysen. Det innebär att man utvinner mening ur en text4 genom att man i en cirkelrörelse upprepade gånger ställer helheten mot delarna och tvärtom. Det hela är en tolkningsprocess där forskaren är ett tolkande subjekt. Genom att lyssna till en intervju upprepade gånger, läsa anteckningarna och utskriften skapades en helhetsbild av respondentens berättelse. Med denna helhetsbild i minnet granskades och tolkades enskilda delar igen. Ur detta uppstod ny förståelse och en ny helhetsbild, osv. Samtliga intervjuer sågs i sig som en helhet att tolka i ljuset av de enskilda intervjuerna. Förutom att tolkningen fördjupades genom detta framträdde även skillnader och likheter i berättelserna. Parallellt med denna process granskades Schlossbergs (Goodman et al., 2006) teori samt de tidigare nämna forskningsresultaten, i syfte att kasta ljus över respondenternas utsagor och skapa ny förståelse för dessa. I och med att teorierna jämfördes med respondenternas berättelser uppstod samtidigt ny förståelse för teorierna.
Resultatredovisningssätt Rådata i en kvalitativ intervjustudie är hela intervjun. Respondenternas utsagor måste bearbetas. Resultatet som det presenteras här är en indelning i olika teman som har urskiljts i respondenternas berättelser. Först presenteras teman knutna till respondenternas upplevelse av själva förändringsfaserna. Därefter följer beskrivningar 4 Ordet ”text” kan användas om allt som har mening (Gadamer, 1997). Således även om muntliga berättelser.
11
av de former av stöd respondenterna upplevt under förändringsfaserna, och i samband med det deras inställning till att söka upp en SYV. En sammanfattning av varje persons berättelse finns i bilaga B. För tydlighetens skull sker också en kort presentation av respondenterna i samband med resultatredovisningen.
Resultat
Presentation av respondenterna Kvinna A hade efter många år i samma yrke velat byta sysselsättning. Hon hade då tidvis varit sjukskriven och gick i psykoterapi. Försäkringskassan kopplades in för att hjälpa henne ställa om. Efter arbetsprövning fick hon en fast tjänst på en annan arbetsplats.
Kvinna B hade en tid funderat på att flytta från bostadsorten och därmed byta arbete. Hon beskrev sig som en person som alltid ville ha förändring. Samtidigt var hon inte tillräckligt missnöjd för att ta steget och flytta.
Kvinna C hade för några år sedan blivit friställd. Under de år som följde blev hon allt mer missmodig av att inte lyckas få något nytt arbete. Hon såg ingen ljusning och hade nu även dragit sig tillbaka från sociala kontakter.
Kvinna D gick för ett antal år sedan en utbildning som helt oväntat förändrade hennes syn på det arbete hon hade. Under några år avvecklade hon sedan sitt företag för att kunna ägna sig åt sitt nya intresse.
Kvinna E hade levat ett brokigt liv med många olika arbeten. Hon hade tidvis haft det ganska svårt. På sistone hade hon fått det bättre och var mycket positiv till sitt nya arbete.
Brytpunkter och förändringsfaser Följande teman utkristalliserade sig vid bearbetningen.
Ensamhet
Alla berättelser visade att kvinnorna i någon bemärkelse var ensamma i sin situation. Fyra av dem (alla utom A) hade ingen, eller nästan ingen, att tala med om sina tankar och stod på detta sätt ensamma. Ensamheten kunde även ha andra aspekter. A hade många att tala med, både privata och professionella kontakter. Men i samband med möten på försäkringskassan, där både hennes chef och en person från personalavdelningen var med, kände hon sig ensam.
Liten och ensam. Allt handlade om mig. De pratade om mig, vad jag skulle göra i framtiden.
A tänkte sig att det kunde ha känts bättre om hon fått ingå i en grupp med andra i hennes situation för att få stöd och tips.
12
Däremot tyckte inte C att hon hade haft så stort behov av att tala med andra, eftersom hon kände sig säker på vad hon ville och tyckte att hon bara behövde genomföra det. Både C och D beskrev hur de upplevde verkligheten annorlunda än omgivningen. De menade att bristen på samtal med andra under förändringsfasen var självvald eftersom andra ändå inte skulle förstå.
B valde också att inte tala med någon, men i hennes fall var det av rädsla för att andra skulle börja spekulera över vart hon skulle flytta innan hon hade något mer konkret att komma med än bara funderingar.
E sa under intervjun att hon nog hade behövt någon att tala med, men att hon inte hade haft tid.
Intervjuaren: Hade du haft behov av att prata med nån?
E: Ja, det skulle jag verkligen behövt. Men det hann jag aldrig med. […] Jag jobbade ju jämt.
Jag jobbade till sent, och sen var jag jättetrött.
Intervjuaren: Om du inte hade jobbat så mycket, men hade haft problem ändå?
E: Det är inte säkert att jag hade pratat med nån ändå. Jag kanske skulle behöva det. Nu idag.
Nu får jag prata med dig (skratt).
Rädsla och glädje
Både i provintervjuerna och i tre av studiens intervjuer talade respondenterna om rädsla kontra glädje. A och B berättade att de växlade mellan rädsla för förändringen och glädje över att det skulle hända något nytt. När utvecklingen mot det nya stod stilla uppstod ofta rädsla och tvekan men när de tog ett steg mot förändring upplevde de en känsla som de beskrev med bl.a. ”nu händer det äntligen nåt”, ”jag kände mig mer levande”, ”det var spännande”, ”glädjen över att våga”. Det behövde inte vara stora saker som hände. A beskrev hur hon kände det när hon skulle arbetsträna på en ny arbetsplats:
Rädslan det var väl det att man tänkte ”klarar jag nåt annat”. Men sen när man hade tagit
beslutet så … Man kände att varje dag lärde man sig nånting nytt, det kunde vara lite men
ändå lärde man sig nånting nytt. Så man hade glädje av det. Det lilla.
D beskrev även hon rädsla och glädje, men hennes rädsla gällde inte förändringen i sig, utan omgivningens reaktion på den. Glädjen över förändringen var densamma som för A och B.
För E såg det annorlunda ut än för de andra kvinnorna. Hon talade mycket om hur roligt hennes senaste arbete var, och beskrev varken rädsla inför att ta itu med nya arbetsuppgifter eller inför omgivningens reaktioner. Hennes berättelse visade snarare på att hon tyckte om att gång på gång kasta sig ut i det okända.
Självkritik
Två av kvinnorna var uttalat självkritiska. B ansåg att hon borde ha gjort mer för att flytta och byta jobb, vilket hon länge funderat på. Hon hade faktiskt inte trivts på orten under alla år hon bott där, men skjutit upp flytten tills det yngsta barnet skaffat egen
13
bostad. Nu hade det skett. Hon försökte analysera varför hon ändå inte kom sig för att bryta upp.
Ju äldre man blir desto bekvämare blir man ju. Även om de här tankarna har cirkulerat i
huvudet så väljer man det här att ”jag väntar”. Det är alltid lätt att vänta (skratt). Men sen när
jag studerar mig själv så tror jag att jag är lite feg. […] Då blir jag stridslysten. Då blir det liksom
ilska. ”Nehej nu måste jag ju…!” Jag uttrycker det ibland som att man får inte bli sin egen
fånge. Det har jag ju blivit.
Den andra kvinnan, C, var långtidsarbetslös och hade nu tappat motivationen att söka jobb. ”Jag vegeterar bara” sa hon i början av intervjun. Senare sa hon att hon gav sin särbo rätt när han anklagade henne för att vara ”lat och patetisk”. Samtidigt talade hon mycket om sin rädsla för hur framtiden skulle gestalta sig ekonomiskt om hon inte fick något arbete.
Kvinnornas berättelser visade sig kunna delas in i tre typer som här kallas Det lyckliga slutet, Tragedin respektive Följetongen.
Det lyckliga slutet
Tre av berättelserna hade ett lyckligt slut. I två fall beskrev kvinnorna (A och D) hur de först hade kommit till insikt om att de behövde arbeta med något helt annat. Sedan följde en period av funderingar, kamp mot olika hinder och ordnande av praktiska frågor. Till slut hade de nått sitt mål och var nu i efterhand nöjda med den förändring de genomfört i sina karriärer. E berättade om ett helt liv fyllt av omställningar och bekymmer, men var nu nöjd med den situation hon befann sig i.
Jag är ju lyckligt lottad som har fått det lite bättre. Sluppit ifrån elände. Men det beror mycket på
min envishet och min optimism och min livsglädje.
Tragedin
C hade plötsligt efter många års arbete blivit friställd. Hon var i början säker på att hon lätt skulle hitta ett nytt arbete och tog först tillfället i akt att vila upp sig från de många arbetsamma åren. Sedan gick det gradvis upp för henne att hon inte skulle kunna få tag i ett lämpligt arbete så lätt som hon trott. Nu var hon rädd att mista både bil och lägenhet på grund av sin dåliga ekonomi. Hon hade dragit sig tillbaka från sitt sociala liv, dels för att hon inte ansåg att andra förstod hennes situation och dels för att hon inte hade råd med sådant som de som har arbeten. Hon såg ingen ände på detta tillstånd eftersom hon trodde att hon nu var för gammal för arbetsmarknaden.
Följetongen
Två kvinnor hade mer eller mindre under hela sina vuxna liv befunnit sig i förändringsfaser. E började intervjun med att berätta om alla brytpunkter hon gått igenom och kunde inte på begäran välja ut någon enskild att berätta mer om. Hon hade utbildat sig inom olika fack i tre omgångar, haft ett antal olika arbeten och även drivit två egna företag. Den senaste brytpunkten inträffade för två månader sedan då hon blev erbjuden att leda en utbildning. Hon var mycket nöjd nu och hennes berättelse återfinns därför även under rubriken Det lyckliga slutet.
14
Den andra kvinnan, B, såg sig som en person som reflekterar över livet. Hon hade ständigt funderat över att göra förändringar i karriären även om hon, i kontrast till E, inte hade genomfört så många.
Stöd
Studie- och yrkesvägledning
Ingen av kvinnorna hade talat med en SYV. Den som hade fått någon form av professionell vägledning var A. Dels hade hon gått i psykoterapi och där talat med sin terapeut om att hon vantrivdes med jobbet. Dels hade hon av försäkringskassan skickats till ett konsultföretag som enbart gav henne något slags inventorium5 att fylla i. Det sista utmynnade i olika yrkesförslag, varav ett faktiskt ledde till byte av yrke och arbetsplats. Angående det stöd hon fick av psykoterapeuten sa hon så här:
Det pratade jag väldigt mycket med henne om. Mest med henne tror jag. […] Det måste ju ha
hjälpt. Men jag vet inte om det hjälpte angående jobbet. Jag kände i alla fall att jag fick stöd.
Det var lätt att prata med henne. Hon var professionell och det funkade bra mellan oss.
Ingen respondent hade haft någon tanke om att hon kunde söka upp en SYV. Alla hade en föreställning om att en SYV bara är till för dem som går på en skola. C svarade så här på frågan om huruvida det någonsin fallit henne in att uppsöka en SYV:
Nej. Du menar en på komvux? Nej, det har jag faktiskt inte. Är det inte så att ni bara kan hjälpa
till med studier? Det var vad jag trodde.
D menade att en SYV inte alls skulle kunna rekommendera den utbildning hon gått, för det var framför allt yrkesrekommendationer som hon förknippade med en SYV:s arbete.
Jag hade aldrig gått till en studievägledare med den här grejen. Hade det varit ett annat yrke,
så utgår jag ifrån att den hade kunnat säga vad som passar mig, utifrån den information han
eller hon hade fått av mig. Utifrån det skulle jag kunnat välja. Men det som jag har valt här kan
jag inte tänka mig ingår i dina arbetsuppgifter. Jag kan inte tänka mig att du ska sitta och säga
till en 15-åring eller vad det nu är att ”du borde gå den här personlighetsutvecklande
utbildningen”. För det är en helt annan sak. Det är ju inget yrke egentligen. […] Om jag berättar
för dig att mina intressen är att måla och tapetsera, då kan du säga att jag ska gå en målarlinje
och lära mig det. Men att gå den utbildningen som jag gick, det är ju nånting helt annat. Så
känner jag helt spontant.
Även E tänkte sig att en SYV:s viktigaste arbetsuppgift var att lotsa en person till rätt yrkesbana och önskade sig att hon fått denna hjälp redan i ungdomen.
Fyra av kvinnorna var i princip positiva till att tala med en SYV ifall de fick chansen. De hade dock inte mycket att säga om detta ämne annat än att ett par av dem började ställa frågor till intervjuaren angående SYV-verksamhet.
5 Ett inventorium är ett frågeformulär som syftar till att kartlägga olika aspekter av en individ, t.ex. intressen och yrkesdrömmar. Detta kallas ibland för ”test” vilket är felaktigt, då ett test innehåller uppgifter att lösa.
15
Socialt nätverk
Det fanns stora skillnader i hur respondenterna hade utnyttjat sitt sociala nätverk för att få stöd i sina förändringsfaser. A hade talat med både kolleger, vänner, syskon och sin man för att ventilera sin vantrivsel på jobbet och komma på vad hon skulle göra åt det. Hon upplevde ett stort stöd i detta och menar att hela processen hade varit svårare utan dessa samtal.
Både B och D hade valt att hålla sina närmaste utanför eftersom respondenterna oroade sig för de reaktioner som då skulle komma. D hade visst fog för sin oro eftersom många människor i hennes omgivning reagerade mycket negativt på att hon ville lägga ner sitt företag och ägna sig åt något helt annat.
Jag tror inte man ska blanda in sina nära och kära i den processen som jag gick igenom i alla
fall. Då är det bättre att prata med utomstående som inte har några som helst värderingar.
Såna som kanske bara helt objektivt kan lyssna av och vara ett bollplank helt enkelt. För
många gånger när man pratar med sina nära och kära så lägger de ju vikt vid sina egna egon.
De kanske inte kan se sunt på situationen utan kanske ser mer till hur deras egen situation kan
bli bäst.
B hade en mycket god väninna som hon brukade tala med, men inte ens henne hade hon invigt i sina nuvarande planer på att flytta.
Vi kommer från samma stad. Vi har samma bakgrund också och har liksom förstått varandra
mycket och hjälpt varandra i olika livssituationer. Jag har känt förtroende för henne och vet att
om jag pratar med henne så stannar det där. […] Man förstår varandra. Det är skönt att ha
såna vänner. Men det här har jag inte pratat om. Att ”nu ska jag”…
I det här sammanhanget kan man även placera in det medium som D vände sig till under sin förändringsfas. Det är tveksamt om ett medium kan ses som en professionell samtalsledare, och det verkar som om de även hade en personlig relation.
Det var andra samtal som vi hade […]. Det var personliga saker också, sånt som hon
berättade. Då fick jag en aha-upplevelse. Jag kunde associera det till min egen situation. Det
var ofta så när vi träffades.
C hade gradvis dragit sig undan alla sociala kontakter eftersom hon inte kände att hon fick den förståelse hon behövde som långtidsarbetslös.
Inte ens de närmaste vännerna kan riktigt begripa hur det är. Visst säger de såna här saker:
”Stackars dig.” […] Men är man arbetslös så tillhör man en grupp. Mina vänner har arbete. De
hör till en annan grupp. När man är så van vid att ha ett arbete så är det svårt att förstå vad den
andra menar.
E var under intervjun mest fokuserad på den praktiska hjälp hon fått av närstående. Hon sa att hon nog hade haft behov av att prata, men ”hade inte tid” till det.
Alla kvinnor utom B, som var ensamstående, hade en manlig partner. Det genomgående var att partnern inte fick någon framträdande roll i deras berättelser. Det var bara en som självmant nämnde honom, och det var A.
Han tyckte då att jag skulle göra nånting när jag inte trivdes men … Han sa det sådär ganska
kortfattat, han var inte så mycket för att diskutera och bolla fram och tillbaka. Fördelar och
16
nackdelar och så. Men han var mycket hjälpsam då, när jag mådde dåligt. Då var han ju
hjälpsam och gjorde mycket hemma.
Sammanfattning av resultat Olika teman urskiljdes i respondenternas berättelser. Nedan följer en uppräkning av dessa teman samt vilka kvinnor som omfattades av vilka teman.
Ensamhet – samtliga.
Rädsla och glädje – A, B och D samt de två respondenter som deltog i provintervjuerna. (E talade om enbart glädje.)
Självkritik – B och C.
Det lyckliga slutet – A, D och E.
Tragedin – C.
Följetongen – B och E.
Respondenternas upplevelser av förändringsfaser varierade från kvinna till kvinna, och varierade även inom de teman som urskiljdes i berättelserna. De teman som var mest likartade i respondenternas svar var dels ensamhet i förändringsprocessen, dels rädslan för förändring som blandades med glädje inför det nya.
Vad gäller studie- och yrkesvägledning hade ingen varit i kontakt med en SYV och ingen av respondenterna visste att de som vuxna utanför utbildningssystemet hade rätt till detta. De trodde också att en SYV enbart arbetade med att kartlägga intressen/begåvningar och information om utbildnings- och yrkesalternativ.
Stödet från omgivningen såg olika ut. De personer respondenterna hade talat med var väninnor, syskon, kolleger och de egna barnen. Många av dessa hade bistått med det som de flesta kvinnor mest ville ha, nämligen diskussioner och råd. Manliga partner nämndes inte spontant, och på direkt fråga om stöd från den manlige partnern handlade det om känslomässigt stöd och praktiskt hjälp. Stödet från det personliga nätverket dominerade. Endast A hade erfarenhet av professionellt stöd.
Analys
Brytpunkter och förändringsfaser
Ensamhet
Även om alla kvinnorna upplevde ensamhet under sina förändringsfaser var denna ensamhet av olika slag. Denna skillnad kan man analysera utifrån de ”fyra S” Goodman et al. (2006) använder sig av. Brister i Stöd kan t.ex. uppvägas av tillgång på de andra S:en, vilka är Situation, Själv och Strategier. A hade ett stort antal personer att tala med, inklusive professionella. Det verkar som om Stöd fanns i tillräcklig omfattning för
17
henne. De böcker hon läste, och psykoterapin, gav henne förmodligen Strategier. Däremot skulle man kunna anta att hon hade en negativ syn på sin egen förmåga (Själv) i och med att hon hade varit deprimerad och sjukskriven. Hennes Situation var ganska besvärlig i och med att hon kände att hon inte orkade arbeta kvar inom sitt yrke och hade svårt att hitta något annat.
Den ensamhet kvinna B beskrev, genom att hon inte hade någon att tala med, verkade hon inte uppleva som en belastning. Antingen kände hon Stöd på annat sätt, eller så uppvägdes bristen på Stöd av andra faktorer. Hennes Situation var inte desperat – hon hade ett fast arbete som hon trivdes med. Hon verkade vara en stark person som hade insikt i sitt sätt att fungera (Själv) och hade förmodligen Strategier, eftersom hon var en person som gillade att analysera sig själv.
Den som hade den svåraste Situationen av alla respondenter var C. Hon kände inget Stöd över huvudtaget. Det berodde delvis på att hon själv drog sig tillbaka från det sociala livet, men hennes isolering var också en följd av den upplevda bristen på förståelse från omgivningen. Det hade blivit en ond cirkel. Hon tycktes i nuläget inte heller ha några Strategier för att handskas med sin förändringsfas. Genom långtidsarbetslösheten hade hon fått en allt mer negativ syn på sina möjligheter att göra något åt situationen (Själv).
D hade dåligt Stöd i sin enligt henne själv ganska omtumlande Situation, men var en stark och målmedveten kvinna (Själv). Den utbildning hon gick gav henne tydligen Strategier för att handskas med förändringsfasen.
Kvinna E hade ingen att prata med, men det verkade som om hon inte själv reflekterat över detta faktum före intervjun. Hennes problem hade ibland varit mycket stora (Situation), så man skulle kunna tycka att hon hade behövt extra mycket Stöd av omgivningen. Det hade hon visserligen fått i form av praktisk hjälp, men att döma av hennes egna kommentarer hade hon behövt Stöd även i samtal. Man kan tolka det som att hon inte berättat för någon om omfattningen av sina problem och därför inte fått den uppriktiga återkoppling och medhåll hon skulle ha behövt. Hon tycktes dock vara mycket stark (Själv) och hade förmodligen av sina motgångar utvecklat Strategier för att ta sig igenom nya förändringar.
Rädsla och glädje
Några kvinnor talade om att de kände rädsla inför att ta ett steg mot förändring, och samtidigt kände glädje över att komma till något nytt. Det är svårt att hitta något direkt stöd hos Goodman et al. (2006) för den dubbla känslan av rädsla och glädje som de flesta respondenter beskrev. Ett perspektiv på vägledning som ganska tydligt tar upp det här är det existentiella. Emmy van Deurzen (1998) använder begreppet autenticitet, vilket enligt henne uppnås när man har hittat rätt riktning i sitt liv.
Autentiskt liv ger motivation och entusiasm inför att göra det väl som är värt att göra. Denna
upplevelse av ökad vitalitet och glädje i tillvaron är det autentiska livets utmärkande
kännetecken. (s. 90)
Den glädje de flesta respondenter kunde uppleva när de tog ett steg i riktning mot det nya i sin karriär liknar ganska mycket ovanstående beskrivning och skulle kunna tolkas som ett tecken på att det var ett riktigt val de gjorde.
18
van Deurzen talar ganska mycket om den existentiella ångest man upplever när man blir medveten om sig själv och sin egen dödlighet och att en terapeuts uppgift inte är att mildra ångesten utan hjälpa klienten att se den i ögonen. Enligt van Deurzen innefattar begreppet ångest inte rädsla för något speciellt, utan något mycket djupare och upplevs enligt henne som en diffus oro. Det är svårt att säga om respondenterna stod inför existentiell ångest eftersom samtalen inte kom att kretsa kring frågor som livet, döden och vad som är meningsfullt. Den rädsla de beskrev var av mer konkret slag än det som van Deurzen skriver om och inriktad på frågor av arten ”kommer jag att klara av de nya arbetsuppgifterna?”
Att kvinna E bara nämnde glädje och inte rädsla kan kopplas ihop med hennes bild av sig själv som envis, optimistisk och levnadsglad. Goodman et al. (2006) beskriver inte minst optimism som en viktig faktor när det gäller att handskas med svåra situationer i allmänhet och förändringsfaser i synnerhet.
Självkritik
Graden av självkritik används inom psykologi ibland som ett av måtten på depression (se t.ex. Aaron et al., 2006). Man antar att överdriven självkritik ibland bidrar till och ibland är ett resultat av depression. Av kvinna C:s berättelse skulle man kunna tolka det som att hon var deprimerad. Emellertid uttalade hon inte så stor självkritik att den verkade destruktiv. Det var snarare en motvikt mot de anklagelser hon riktade mot bl.a. arbetsförmedlingen för att de inte gjort mer för att hjälpa henne. Den mest näraliggande variabeln som Goodman et al. (2006) använder är Själv. C verkade inte ha mycket tilltro till sin egen förmåga. Hon sa bl.a. ”jag vegeterar bara”, vilket är ett ganska negativt omdöme om henne själv. Goodman tar även upp strukturella hinder som diskriminering, massarbetslöshet etc. som en försvårande omständighet för att komma vidare genom förändringsfaser. Eftersom C berördes av sådana strukturella hinder6 var det svårt för henne att se hur någon insats från henne själv skulle kunna leda till ett arbete.
B:s självkritik var av mer humoristiskt slag. Det verkade som om hon tog ganska lätt på att hon inte gjorde något i praktiken för att förändra sin situation. Samtidigt upprepade hon många gånger under intervjun att hon inte var nöjd med situationen som den var. Det är svårt att tolka detta.
Det lyckliga slutet
Berättelserna om A och D handlade om att de visste vad de hade för mål i sikte, och att de nådde det. Det var lätt att se när de var framme vid slutpunkten för förändringsfasen. Av de tre stadier Goodman et al. beskriver tillbringade dessa två kvinnor relativt lång tid i mittenstadiet, dvs. att börja lämna det gamla och ge sig in i det nya.
E var nöjd med sin nuvarande situation, men eftersom hennes berättelse även passar in på Följetongen kan man undra hur länge denna tillfredsställelse kommer att hålla i sig. Kanske har hon inte haft sådana tydliga mål som A och D, utan snarare hanterat varje situation när den dykt upp utan att veta vad den skulle resultera i. Det verkade som om hon alltid hamnade i en ny förändringsfas så fort den gamla förändringen var
6 Vilka dessa var utelämnas här för att förhindra identifiering av respondenten.
19
assimilerad. Kanske hade hon inte ett lyckligt slut i sikte utan hade omväxlingen som livsstil.
Tragedin
C var den enda som upplevde en förändringsfas i samband med en icke-händelse, nämligen att hon inte lyckades få ett nytt arbete, vilket hon hade trott skulle bli lätt. Denna förändringsfas följde dessutom på en oväntad förändringsfas som inträffade i och med att hon blev friställd. Denna kvinna verkade vara den som upplevde sin situation mest negativt, vilket stämmer med det Goodman et al. skriver om olika förändringsfasers karaktär. Icke-händelser och oväntade förändringsfaser är enligt dem svårast att assimilera. De menar också att det som är svårast är ovisshet ifråga om hur länge en förändringsfas ska pågå. C sade sig ha resignerat, vilket är ett tecken på att hon inte längre emotser någon förändring. Antingen kommer denna förändringsfas att fortsätta tills hon har införlivat arbetslösheten med sitt liv på ett mer positivt sätt, eller också är det här faktiskt slutstadiet i förändringsfasen och ingen integrering kommer att ske. Det sista är ibland fallet enligt Goodman et al.
Följetongen
Goodman et al. påpekar genom hela boken att arbetslivet nuförtiden ofta är en lång serie förändringsfaser då människor byter arbete, vidareutbildar sig etc. Kvinna E hade alltid levat på det sättet. Hennes optimism har hjälpt henne, vilket stämmer med vad Goodman et al. skriver. De menar att optimister lättare utstår förändringar än pessimister. Dessutom sägs en individ ha lättare att tackla en förändringsfas om vederbörande har med sig tidigare goda erfarenheter av att lösa liknande situationer. E har startat om ett antal gånger i sitt vuxna liv och ser därmed på nya förändringsfaser med mindre oro.
Stöd
Studie- och yrkesvägledning
En enda respondent, A, hade fått någon form av professionell vägledning, dock inte av en SYV. Det stöd hon hade fått av sin psykoterapeut kan man förmoda var av alla fyra slag som Goodman et al. räknar upp: a) affektivt – en terapeut måste vara empatisk; b) affirmativt – terapeuter brukar bekräfta en patients upplevelser; c) uppriktig återkoppling – A gick i kognitiv terapi där man med terapeutens hjälp urskiljer negativa tankar och tränar sig på att förändra dem; d) praktisk hjälp – terapeuten tog kontakt med försäkringskassan för att de skulle hjälpa A hitta ett annat arbete. Konsulterna som administrerade inventoriet bistod med praktisk hjälp, tillsammans med försäkringskassan, personalavdelningen och A:s chef. Att det bara var A som kom i kontakt med professionell vägledning kan förknippas med det resultat Lindh & Johansson (2006) fick i sin studie, eftersom A under förändringsfasen periodvis varit sjuk och försäkringskassan kopplades in.
Ingen av respondenterna hade tänkt tanken att de skulle kunna söka upp en studie- och yrkesvägledare för att få stöd i sina förändringsfaser. Detta resultat är i enlighet med den
20
forskning Lidström (2007) och Andersson (2006) genomfört. Svaren från deras respondenter indikerar också att vuxna inte vet att de kan söka upp vägledare. Det krävs dock mer forskning på större populationer för att dra generella slutsatser om hur vanligt förekommande denna uppfattning är. De OECD-rapporter som nämnts under Bakgrund (Skolverket, 2004 och OECD, 2007) visar att den vägledning som erbjuds vuxna är otillräcklig. Respondenterna i föreliggande studie verkar tillhöra den grupp av vuxna som inte nås av de vägledningsinsatser Valideringsutredningen rekommenderar (Skolverket, 2003).
Socialt nätverk
Att A upplevde sitt sociala nätverk som ett stöd i sin förändringsfas stämmer väl med det Goodman et al. (2006) skriver. Hennes berättelse var också en av de två som här kategoriseras med Det lyckliga slutet, vilket bekräftar att socialt stöd kan ha stor betydelse för utgången av en förändringsfas. Det stöd hon fick av sitt sociala nätverk var både affektivt (hennes make), medhåll (kolleger och syskon), praktisk hjälp (maken) och uppriktig återkoppling (en nära väninna).
B verkade inte ha något behov av att söka stöd för sina nuvarande funderingar. Hon berättade dock om ett nätverk av väninnor som hon annars talade med för att höra deras åsikter (uppriktig återkoppling). Förmodligen kände hon att hon hos dessa väninnor hade ett potentiellt stöd, och om/när hon väl skulle komma att bestämma sig för att flytta och byta arbete så skulle hon berätta för dem och kunna utnyttja det stödet.
Goodman et al. skriver att de fyra S:en, varav Stöd är ett, kan innebära både tillgångar och belastningar. För C gällde det senare. Hon upplevde att vännernas respons inte bekräftade hur illa situationen egentligen var. Hennes särbo kom ibland med uppriktiga kommentarer som inte verkade hjälpa henne, så även det blev en belastning. Att hon drog sig undan socialt är ur det perspektivet förståeligt. Det fanns dock ett par positiva inslag. Det ena var det affektiva stöd hon fick av sin särbo och det andra var medhåll från de före detta kollegerna som var i samma situation som hon själv.
D upplevde att det största stödet kom från själva den utbildning hon genomgick under förändringsfasen. Goodman et al. nämner dock bara Stöd i samband med fysiska personer eller organisationer. Från kurskamraterna fick hon affektivt stöd vid kurstillfällena. Det medium hon brukade träffa gav henne uppriktig feedback, och det var den enda person på hemorten som hon anförtrodde sig åt. Hon sa att det kändes bättre att anförtro sig åt en utomstående, vilket mediet var. Det överensstämmer med Adelswärds (1999) iakttagelser.
Den som mest hade dragit nytta av praktisk hjälp som stöd var E. Det hade hon fått av både barnen, sambon, systern och svågern. Hon hade även fått affektivt stöd av sin sambo och sina barn. Det verkade dock som om hon hade saknat någon att prata med, kanske för att få uppriktig feedback. Möjligen behövs alla de olika typer av stöd som Goodman et al. (2006) nämner för att stödet ska kännas fullständigt.
Att respondenternas manliga partner inte fick någon framträdande roll i respondenternas berättelser kan ses i ljuset av Adelswärds (1999) beskrivning av hur män och kvinnor samtalar på olika sätt. Männens sätt att tala med respondenterna blev ingen tillgång. Det som ibland spontant nämndes som en tillgång var den praktiska hjälpen männen hade
21
bistått med. När kvinnorna hade tänkt efter lite mer sa några även att de hade upplevt affektivt stöd av sina manliga partner. Det här är anmärkningsvärt, eftersom en kärlekspartner i vår kultur anses vara den som står en person närmast. Det verkar dock i föreliggande studie som om kvinnor hellre vänder sig till andra kvinnor för att få samtalsmässigt stöd i en förändringsfas.
Slutsatser
De resultat som framkom i studien gäller egentligen bara just de kvinnor som intervjuades. Emellertid finns vissa likheter med resultat från tidigare forskning. Det gör att man kan dra försiktiga slutsatser av generellt slag.
• Vuxnas karriärmässiga förändringsfaser upplevs olika av olika individer, beroende på den situation de befinner sig i, deras inre resurser, det stöd som finns tillgängligt samt vilka strategier de har för att handskas med förändringsfaser.
• Det är vanligt att vuxna inte vet att de kan söka studie- och yrkesvägledning vid karriärmässiga förändringsfaser. Möjligen kommer vuxna oftare i kontakt med vägledning på försäkringskassans initiativ. Den studie- och yrkesvägledning de tror sig kunna få handlar om information.
• Vid karriärmässiga förändringsfaser finner vuxna oftare stöd i sitt personliga nätverk än hos professionella. När det gäller samtalsmässigt stöd har vissa dock ingen, eller få personer, att tala med under sina förändringsfaser. En manlig partner upplevs sällan som ett stöd när det gäller samtal.
Diskussion
Resultatdiskussion Att alla respondenterna av olika anledningar hade upplevt ensamhet i sina karriärmässiga förändringsfaser pekar på att vuxna är i behov av stöd långt innan det finns några alternativ för dem att ta ställning till. Ett sådant stöd kan t.ex. ges av en utbildad SYV med sin kunskap om psykologiska processer och karriärproblematik.
Det är dock information respondenterna efterfrågar, eftersom det bara är det de tror att en SYV kan bistå med. Ibland kan den mest adekvata hjälpen vara ren information om hur man utbildar sig, söker bidrag, skriver en platsansökan mm. Men man kan ifrågasätta om det är just vägledare som ska ta hand om det. Kanske kan personer med informations- och kommunikationsvetenskap som specialitet lika gärna bistå med den hjälpen. Bibliotekshögskolan utbildar numera experter på att söka information, vilket väl är det som skulle passa även vid karriärfrågor.
22
Det är anmärkningsvärt att bara en av respondenterna hade fått någon form av professionell vägledning (dock inte av en SYV) och att ingen av dem trodde att de hade rätt att uppsöka en vägledare. I de OECD-dokument och i Valideringsutredningen som jag refererade till under Bakgrund framgår det tydligt att karriärvägledning är något som bör finnas tillgängligt för alla vuxna. Ändå har respondenterna i denna studie varken sökt eller fått det. Det verkar bottna i bristande kunskap hos vuxna om deras rättigheter. Ansvaret för att sprida denna kunskap ligger rimligen på de myndigheter som anordnar vägledning.
Frågan är om beslutsfattare är medvetna om a) att karriärvägledning för vuxna behövs, b) att det brister i tillhandahållandet av denna service och c) att vuxna inte känner till att de har rätt till karriärvägledning. Det kan faktiskt vara så att inte bara vuxna i allmänhet, utan även beslutsfattare behöver informeras om vad vägledning innebär. Kanske är det vi vägledare som ska marknadsföra oss själva bättre.
Att flera av kvinnorna som svar på min direkta fråga uttryckte sig positivt till att tala med en SYV kan ha berott på att de visste att jag utbildar mig till SYV och att de ville uttrycka välvilja mot mig. Ska man få ärliga svar på frågor om inställningen till studie- och yrkesvägledning behöver kanske forskningen utföras av personer som inte själva har anknytning till SYV-funktionen.
En SYV är expert på att reda ut dilemman och problem. Man skulle kunna tycka att en SYV skulle vara den bäst lämpade att hjälpa människor med karriärproblem. Samtidigt ska man inte förringa det stöd som vuxna faktiskt ofta tycks ha i sitt personliga nätverk. Det är möjligt att det i många fall räcker för att bearbeta de karriärförändringar som individer går igenom.
Metoddiskussion Inledningsvis kan jag konstatera att jag gjort en resa från det att jag formulerade problemområdet tills jag drog slutsatserna av resultatet. Jag var från början på det klara med att en kvalitativ studie av det slag jag utformat kan ge resultat som är mycket olika dem man som forskare förväntar sig. Dock var jag inte beredd på hur påfrestande det skulle bli att utföra ett examensarbete med den cirkulära process som krävs för detta. Jag hade tänkt att i analysen utgå från flera teorier som skulle komplettera varandra, men efter hand strök jag alla utom Schlossbergs (i Goodman et al., 2006) och van Deurzens (1998). Schlossbergs teori innehåller dessutom så många aspekter att det ett tag var svårt att välja ut de delar som var mest relevanta. Det skulle kunna gå att analysera resultaten på ett flertal andra sätt, och ett tag kändes detta mycket förvirrande. Det var den begränsade tiden som till sist fick avgöra. Jag var helt enkelt tvungen att välja ut några övergripande delar av Schlossbergs teori som var tillämpbara, och bortse från alla de möjligheter till fördjupning som den innehåller. I efterhand ser jag att det hade varit enklare att först välja ut (delar av) en teori och sedan göra strukturerade intervjuer. Men det är möjligt att jag då hade gått miste om viktiga aspekter av respondenternas egna upplevelser. Jag hade till exempel tänkt använda teorier om brytpunkter, men respondenterna talade nästan bara om de förändringsfaser som föregick eller följde på brytpunkter. Tonvikten på förändringsfaser i mitt arbete speglar nu troligen kvinnornas egen uppfattning om vad som är viktigt.
23
Jag hade även velat gå igenom kvinnornas berättelser på ett mycket grundligare sätt och presenterat fler teman, men på grund av den begränsade tid som stod till buds hann jag inte med en så detaljerad analys som jag hade velat. Därför kan det finnas luckor i resultatet. Å andra sidan bearbetar nog inte två personer resultaten från ostrukturerade intervjuer på samma sätt, så det finns säkert många andra sätt att gripa sig an texterna på än de jag använt. Hade jag arbetat tillsammans med en uppsatspartner hade vi kunna göra åtminstone delar av tolkningsarbetet var för sig och jämföra våra analyser, vilket hade ökat tillförlitligheten. Nu gjorde jag arbetet ensam och därför får läsaren bara min synvinkel.
Att använda listan med känsloord (se bilaga A), hämtade från Goleman (1997) visade sig vara framgångsrikt. Under provintervjuerna berättade respondenterna vad som hade hänt under deras förändringsfaser men sa mycket lite om sina känslor inför dessa händelser. Studiens respondenter, som fick förslag på olika känslor genom att se på en lista, hade lättare att beskriva sina känslor. Möjligen styrdes respondenterna av listan att tänka på just dessa aspekter av sina upplevelser. En styrning skedde helt klart när listan över olika typer av stöd användes (se bilaga A). Jag hade väntat mig att kvinnorna skulle beskriva hur omgivningens stöd sett ut, men ibland blev det mest en uppräkning av vilka typer av stöd de upplevt att de fått.
Mitt tillvägagångssätt vid analysen var att läsa och lyssna igenom berättelserna gång på gång för att få en känsla för vilka teman som återkom. Det hade varit möjligt att använda en helt annan analysmetod, nämligen att gå igenom transkriberingarna rad för rad, sortera ut ord och uttryck och utifrån dessa tematisera berättelserna. Genom att räkna hur ofta vissa begrepp användes hade jag då kunnat presentera resultaten kvantitativt. Man skulle kunna bedöma det tillvägagångssätt som mer tillförlitligt eftersom det går att objektivt mäta förekomsten av vissa ord etc. Jag ville dock snarare skapa förståelse för kvinnornas berättelser än mäta något.
Goodman et al. (2006) skriver att man för att få en korrekt bild av hur en person upplever en förändringsfas behöver intervjua samma person upprepade gånger med några månaders och/eller års mellanrum. Det beror på att deras berättelser ändrar karaktär beroende på hur långt individen har kommit i förändringsfasen. Två av mina respondenter berättade om brytpunkter som låg några år tillbaka i tiden, och det är därför svårt att veta hur de verkligen upplevde sina respektive förändringsfaser medan de pågick och om de kunde jämföras med de övriga som hade färskare brytpunkter. Det hade kunnat vara en fördel att sätta en gräns för hur långt tillbaka en brytpunkt skulle ligga som respondenterna berättade om. Ett annat alternativ hade varit att be kvinnorna redogöra för alla brytpunkter i kronologisk ordning och därmed få en sammanhängande livsberättelse. Kvinna E levererade självmant en sådan berättelse i korta ordalag, och jag märkte att jag därigenom fick en ökad förståelse för den senaste brytpunkten.
Framtid Det är troligt att de medelålders kvinnor jag intervjuade från sin skoltid har med sig en annorlunda bild av vägledning än den som erbjuds idag. På den tiden (1960-talet) var det inte många som träffade en SYO-konsulent, och gjorde de det fick de förmodligen tydliga råd om vilka yrken som passade dem och hur de skulle utbilda sig. Det skulle
24
därför vara intressant att se en studie som belyser vilken bild av studie- och yrkesvägledning medelålders vuxna har från skoltiden och vilket samband en sådan bild har med deras benägenhet att söka vägledning idag.
Eftersom jag bara har intervjuat medelålders kvinnor vore det intressant att kunna göra en jämförelse med en liknande studie av män. Kanske kommer det att ge helt andra resultat.
För att få bredd, och inte bara djup, i resultaten skulle man också behöva följa upp studien och utforma enkäter eller utföra strukturerade intervjuer med ett större antal respondenter. Då kan man få en uppfattning om huruvida dessa resultat gäller vuxna generellt. Det är viktigt för att vuxna ska få goda förutsättningar att utvecklas i, alternativt återkomma till, arbetslivet.
Det existentiella perspektiv som skymtade i temat ”rädsla och glädje” hade jag gärna velat fördjupa mig i eftersom jag är intresserad av filosofi. Det finns en rik litteratur att ösa ur när det gäller kriser och existentialism. Det vore intressant att se forskning specifikt gjord på förändringsfaser i karriären med en genomgående användning av existentiella teorier.
Litteratur
Referenser Aaron T. Beck, Robert A. Steer & Gregory K Brown (1996). Beck Depression Inventory-II. San Antonio, USA: Harcourt Assessment.
Adelswärd, V. (1999). Prat, skratt, skvaller och gräl och annat vi gör när vi samtalar. Stockholm: Brombergs.
Andersson, J. (2006) Varför hoppade du av? En studie om orsaker bakom avhopp från komvux. Examensarbete, Lärarhögskolan i Stockholm.
Goleman, Daniel (1997). Känslans intelligens. Om att utveckla vår emotionella kapacitet för ett tryggare och mänskligare samhälle. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Goodman, J., Schlossberg, N.K., & Anderson, M.L. (2006) Counseling Adults in Transition. Linking practice with theory. Tredje utgåvan. New York: Springer.
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lidström, L. (2007). Vetenskapliga ändpunkter och gränsland. Metodologiska spörsmål i relation till en studie och studie- och yrkesvägledning. I G-M Frånberg (red.), Rum för forskning – Rymd för lärande. Forskning och pedagogisk praktik, s. 25-43. Umeå: Umeå universitet.
Lindh, C. & Johansson, S. (2006). Vägledning vidgar perspektiv. En studie om vägledningens betydelse för långtidssjukskrivna och arbetslösa i en rehabiliteringssituation. Examensarbete, Lärarhögskolan i Stockholm.
Peavy, V. (1998). Konstruktivistisk vägledning. Teori och metod. Stockholm: Trinom förlag AB.
Renck, B. & Starrin, B. (1996). Den kvalitativa intervjun. I P-G Svensson & B. Starrin (red.), Kvalitativa studier i teori och praktik, s. 52-78. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2004). Om karriärvägledning i OECD-länder – en sammanfattning. Dnr 2004:2457.
Skolverket (2003). Valideringsutredningen. Ds 2003:23.
van Deurzen, E. (1998). Det existentiella samtalet. Stockholm: Natur & Kultur.
Bakgrundslitteratur Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Buber, M. (2004). Det mellanmänskliga. Ludvika: Dualis.
Crafoord, C. (1994). Människan är en berättelse. Tankar om samtalskonst. Stockholm: Natur & Kultur.
Engquist, A. (1995). Att växa som vuxen. Stockholm: Rabén Prisma.
Gadamer, H.-G. (1997). Sanning och metod – i urval. Göteborg: Daidalos.
Gilje, N. & Grimen, H. (1992). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos.
Holm, U. (1995). Det räcker inte att vara snäll. Stockholm: Natur och Kultur
Hägg, K. & Kuoppa, S.M. (1997). Professionell vägledning. Lund: Studentlitteratur.
Kidd, J.M. (1998). Emotion: An absent presence in career theory. Journal of Vocational Behavior 52, s. 275-288.
Lindh, G. & Lisper, H.-O. (1990). Samtal för förändring. Lund: Studentlitteratur.
Marshall, C., & Rossman, G.B. (2006). Designing Qualitative Research. Fourth Edition. London: SAGE Publications.
May, R. (2001). Frihet och öde. Andra utgåvan. Stockholm: Natur & Kultur.
May, T. (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur.
Savickas, M.L. (2002). I D. Brown (red.), Career Choice and Development. Fjärde utgåvan. San Francisco: Jossey-Bass Publishers.
Schlossberg, N.K. (1984). Counseling Adults in Transition. Linking practice with theory. New York: Springer.
Sjöstrand, P. (1980). Teorier om yrkesval. I S. Franke-Wikberg & U.P. Lundgren (red.), Karriär och levnadsbana. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Umeå universitet. Individen, vägarna och valen. Webbsida URL [2007-03-18]: http://www.educ.umu.se/forskning/presentation/projekt/individen_vagarna_valen/projektbeskrivning.html
Bilaga A
Intervjuguide Frågeområden:
1. Upplevelse av en eller flera brytpunkter/förändringsfaser.
2. Personer man samtalat med under denna/dessa.
3. Upplevelse av och behållning av dessa samtal.
4. Inställningen till att söka upp en SYV vid en brytpunkt/förändringsfas.
Känsloord att samtala kring under punkt 1 ovan:
ILSKA
GLÄDJE
RÄDSLA
FÖRVÅNING
SORG
SKAM
AVSKY
KÄRLEK
Typer av stöd att relatera till punkt 3 ovan:
UPPRIKTIGHET
KÄNSLOMÄSSIGT STÖD
MEDHÅLL
PRAKTISK HJÄLP
Bilaga B
Respondenternas berättelser i sammandrag.
Kvinna A
A trivdes inte med det yrke hon hade utbildat sig till och arbetat i under många år. På senare tiden hade hon också haft flera depressionsperioder och gick i psykoterapi för det. Hon talade mycket med både vänner och kolleger om vad hon skulle göra för att byta arbetsplats och kände stöd från dem. Maken var hjälpsam hemma, men mycket kortfattad i sina svar när hon ville prata om sin arbetssituation. Hon hade en mycket god väninna som ”hejade på” henne och uppmanade henne att göra det som krävdes för att byta jobb. Det hände att väninnan sa till A att hon inte fick gå till jobbet när hon mådde så dåligt av det. Syskonen talade A med i telefon ibland och de stod på hennes sida, även om de inte hade några råd att komma med. En stor tillgång upplevde A i de självhjälpsböcker om bl.a. depression som hon läste under denna tid. Hon fick också stöd av sin psykoterapeut och denna kontakt upplevde A som ett viktigt komplement till samtalen med vännerna. Efter ett tag i terapin kontaktade terapeuten försäkringskassan. I samtal på försäkringskassan, där även hennes chef och en person från personalavdelningen var närvarande, beslöt man att låta henne arbetsträna på en annan arbetsplats. Hon skickades till en konsult av något slag, oklart vilket, där hon fick fylla i ett inventorium vars resultat skulle visa vad hon passade för. Ett av yrkena intresserade henne och hon fick pröva på det. Hon trivdes där, och när en tjänst efter ett tag blev ledig på denna arbetsplats gick hon över dit. Hon har aldrig ångrat sig.
Kvinna B
B flyttade till Sverige som vuxen och har alltid känt sig rotlös. Hon funderar ständigt över sitt liv och vill utvecklas genom att lära sig nya saker och träffa nya människor. Vid två tillfällen har hon funderat på att flytta tillbaka till sitt gamla land men när det kom till kritan inte gjort det. För drygt fem år sedan hoppade hon utan förvarning på en vidareutbildning för att känna sig mer kompetent i sitt arbete. Då hade hon jobbat många år i sitt yrke. Utbildningen var tuff, men hon klarade den och är nöjd att hon gick den. Nu slits B sedan ett par år tillbaka mellan en önskan att å ena sidan flytta och skaffa sig ett jobb på annan ort, å andra sidan rädslan för att lämna det trygga och invanda. Det har blivit mer akut sedan hennes yngsta barn flyttade hemifrån. Hon är ensamstående och har inte någon familj på orten. Hon tänker att hon behöver göra något åt situationen men skjuter hela tiden upp det till en annan dag. Ändå har hon egentligen aldrig trivts på orten, där hon bott i många år. B har gles kontakt med en väninna som hon beundrar för hennes mod att genomföra djärva förändringar. Jämfört med väninnan känner B sig feg. En före detta kollega som flyttade från orten för några år sedan brukar säga åt B att också flytta, men B säger ingenting om sina planer till henne. Hon vill inte
att folk ska börja spekulera, utan vill vänta tills hon har något konkret att komma med. Den enda person B har anförtrott sig lite grand åt är en mycket god väninna som har samma bakgrund som hon och förstår henne väl. De har varit varandras ”psykologer”, som B uttrycker det, och väninnan brukar uppmuntra B.
Kvinna C
C hade plötsligt efter många års arbete blivit friställd. Hon var i början säker på att hon lätt skulle hitta ett nytt jobb och tog först tillfället i akt att vila upp sig från de många arbetsamma åren. Den första tiden sökte hon massor av jobb och trodde att hon snart skulle få ett. Men hon blev inte ens kallad till intervju. Det gick gradvis upp för henne att hon inte skulle kunna få tag i ett lämpligt arbete så lätt som hon trott. Hon städade ett tag, men kände att det var för tungt. Hon såg på de andra städerskorna med förslitningsskador och ville inte bli som de. Hon vill aldrig mer städa och är bestämd på den punkten. När A-kassedagarna var på väg att ta slut fick hon gå på praktik, och den platsen ordnade hon själv på en arbetsplats som hon tyckte om. Hon har sedan dess hoppat in där då och då på timbasis men på sista tiden har det varit mycket lite. Nu är hon rädd att mista både bil och lägenhet på grund av sin dåliga ekonomi. C har aldrig berättat för någon hur rädd hon känner sig inför framtiden. Hon upplever inte att hon och särbon kan tala om detta, och alla i bekantskapskretsen som har jobb menar hon inte förstår hur det är att vara arbetslös. Hon har dels på grund av detta dragit sig tillbaka från sitt sociala liv, dels för att hon inte har råd med samma saker som de som jobbar. Ibland stöter hon på gamla arbetskamrater som också blivit friställda och fortfarande är arbetslösa. Att tala med dem känns på sätt och vis positivt eftersom de är i samma situation och kan förstå varandra, men samtidigt ger det henne inte så mycket hopp om att det ska gå bättre för henne än för dem. Hon ser ingen ände på situationen eftersom hon tror att hon nu är för gammal för arbetsmarknaden. Ändå har hon många år kvar till pension.
Kvinna D
När D för ett antal år sedan anmälde sig till en utbildning, som syftade till att hon skulle lära känna sig själv mer, anade hon inte att den skulle förändra hennes liv. Hon hade arbetat i många år inom ett yrke hon utbildat sig till och hade en del stadiga kunder där, och dessutom hade hon en annan verksamhet vid sidan om med anställda. Utbildningen satte igång en process inom henne som utmynnade i att hon lade ner båda verksamheterna och bestämde sig för att börja jobba med något helt annat. Det hela tog ett par år och det var en omtumlande och stressfylld tid. Närstående och vissa andra i omgivningen hade mycket synpunkter på vad och hur hon borde göra istället för det hon själv hade bestämt. De gamla kunderna, däremot, var förstående. Med dem kunde D föra en dialog, och undan för undan avveckla verksamheten tills alla hade förts över till andra som kunde hjälpa dem. Maken sa ingenting om det nya och nu i efterskott funderar D på huruvida han godkände det hon gjorde eller om han bara höll tyst om sina åsikter. Vid utbildningens kurstillfällen kände D mycket stöd från de andra kursdeltagarna. Eftersom man i utbildningen arbetade med sin egen utveckling och sina känslor var utbildningen i sig rehabiliterande. Förutom kurskamraterna hade D bara en
person som hon kunde tala med om sin förändringsprocess och det var det medium hon brukade söka upp. D tror att det är bättre att tala med en utomstående i en sådan här situation eftersom den personen är mer objektiv än nära och kära.
Kvinna E
E berättade om flera försök att utbilda sig till olika yrken, vilka emellertid inte ledde någonvart, delvis på grund av svårigheter i äktenskapet. Efter att ha arbetat med flera olika saker startade E eget företag. Emellertid blev hon sjuk strax därefter, och efter det gick det aldrig riktigt bra ekonomiskt. Till slut försattes företaget i konkurs. Sedan följde en mycket tung period. Dels sörjde hon över att hennes dröm hade gått i stöpet, även om det varit mycket arbetsamt och oroligt att vara egen företagare, dels dignade hon under sitt städjobb. För ett par år sedan fick E en anställning inom ett yrke hon utövat tidigare, vilket blev ett lyft. Vid det laget hade hon också påbörjat ett projekt med en ny, konstnärlig verksamhet som var mycket stimulerande. E har god kontakt med sina vuxna barn och tycker att hon alltid har fått stöd av dem, även om hon inte velat tynga dem så mycket med sina bekymmer. De har även hjälpt till med det konstnärliga projektet. E har en syster som är mycket förstående och alltid kommer med kloka råd. Systern och hennes man har även ställt upp rent praktiskt och hjälpt till att städa när det blivit för mycket. Sambon, däremot, blir nervös och orolig när hon pratar om sina problem, så E upplever inte att han har varit ett särskilt stort stöd. Nyligen fick E i uppdrag att leda en utbildning och det är det roligaste som har hänt henne på länge. Hon har fått högre lön, har full frihet att utforma utbildningen och det är ett meningsfullt arbete. Hon menar att orsakerna till att hon fått det bra är hennes envishet, optimism och livsglädje.
Lärarhögskolan i Stockholm
Besöksadress: Konradsbergsgatan 5A Postadress: Box 34103, 100 26 Stockholm Telefon: 08–737 55 00 www.lararhogskolan.se
