FISKARS 1649

360 åR FInSK InduStRIhIStoRIA

Omslagsbild:Fiskars bruk enligt P.A. Kruskopfs litografi från 1848. Till vänster kopparsmedjan som i olika repriser har höjts och byggts om. Byggnaden används numera för utställningar. I mitten den låga finsmedjan, ritad av C.L. Engel, i sin ursprungliga skepnad. Byggnaden härjades av en eldsvåda i slutet av förra århundradet, och på dess plats uppfördes en fabriksbyggnad i rött tegel som numera inrymmer kontors- och konferenslokaler. Mellan träden skymtar taket av brukskontoret, uppfört av trä på 1700-talet. Det är ännu i användning som sådant. Till höger ”Stenhuset”, brukspatronens hus som fortfarande är i ursprungligt skick. Fiskarskoncernen utnyttjar det närmast för representationsändamål.

Bakre omslaget:På kartan i brandförsäkringsbrevet från 1855 är de byggnader som hörde till bruket omsorgsfullt utmärkta.

Fiskars 1649 360 år finsk industrihistoria

Innehåll

Järnet och Europa 5Fiskars bruk grundades av en holländare 101700-talet: krig och nöd men tekniska framsteg 21Autonomins tid 1809–1917: Finland blir en nation bland nationer 24Johan Jacob Julins era: upplysning, uppfinningar, reformer 27Slutet av 1800-talet: Fiskars blir aktiebolag med världsrykte 34Självständighetstiden: expansion och förnyelse 39Efter kriget: omstruktureringar och ny riktning 43Fiskars produkter 50Bruksmiljön 63Fiskars den upplyste patronens verk 77Fiskars bruk lever upp igen 83

FISKARS 1649 – 360 år finsk industrihistoria© Fiskars Oyj Abp, Raseborg, 2009Tredje omarbetade upplaganISBN 978-951-98234-9-2

Mineralförekomster, ur Olaus Magni verk De Gentibus Septentrionalibus från 1555.

5

Fiskars 1649

Utan vattenkraft och masugnar skulle det inte finnas någon industriell järnproduk-tion Redan under medeltiden kom bru-

ken till Norden och ersatte de små blästersugnarna Man försökte inte längre ta upp malm från egna sjö-ar, eftersom det lönade sig att importera den längre ifrån Finland hade fördelen att ha både vattenkraft, skogar och några lämpliga hamnar

Konsten att framställa järn uppfanns för över 3000 år sedan i Asien Därifrån spred sig kunskapen långsamt via Kaukasus till Europa Under långa tider producerades allt järn enbart för lokala behov

Järnet och europa

De äldsta blästerugnarna var nergrävda i sluttningar där luftväxlingen kunde ske genom naturligt drag Småningom började man använda små friståen-de tackjärnsugnar med handdriven bälg Under medel tiden fick den småskaliga järnproduktionen ge rum för effektivare järnbruk, som vanligen ma-tades med malm från inhemska järngruvor Ett avgörande tekniskt framsteg var införandet av vat-tenkraft och masugnar När malmen smältes i mas-ugnar omvandlades orenheterna till slagg På grund av den höga kolhalten var det råjärn som utvanns emellertid skört Råjärnet, som kallades tackjärn,

Gruvhiss från 1500-talet.

Till vänster: Armborsttillverkning i Tyskland 1568.

6

Fiskars 1649

7

Fiskars 1649

och integrerades i den västeuropeiska kultursfären Genom den ökade handeln spreds nya tankar och idéer snabbare till den nordligaste delen av Europa Det svenska riket utvecklades med stormsteg un-der kung Gustav Vasas regering 1523–1560 Gus-tav Vasa genomförde reformer som fick vittgående konsekvenser Till de viktigaste hörde att katolicis-men ersattes med lutherdomen Till Finland kom reformationen med Åbobiskopen Mikael Agri-cola, som hade studerat i Centraleuropa Agricola översatte också Nya Testamentet till finska 1548,

och lade på det viset grunden till det finska skrift-språket

Gustav Vasa gick också in för att främja närings livet Under hans tid inleddes bergsindu-strins historia i Finland Redan före Gustav Vasa var Sverige en viktig exportör av järnmalm till Europa, och man antog att det fanns järnfyndig-heter också i Finland På Erik Flemings initiativ togs Finlands första järngruva upp i Ojamo i Lojo åren 1538–40 Kronan grundade också kring 1560 i Svartå i Karis en tackjärnshytta där malmen från

Gustav Vasa enade riket, skapade det centraliserade konungaväldet i Sverige och lade den ekonomiska och politiska grunden för stormaktstiden.

omvandlades till stål först när överflödigt kol hade eliminerats genom färskning, dvs upphettats i ässja och smitts med hammare Vattenkraften gjorde det möjligt att övergå till allt kraftigare bälgar och allt tyngre hammare i allt större masugnar och ässjor Järnframställningen flyttade från skogarna till älv- och åstränderna

Järnbruken ersätter böndernas blästerugnar

Under den tidiga medeltiden var Finland ett glest befolkat land som låg långt från det övriga Euro-pas ekonomi- och kulturcentra De huvudsakliga näringarna var jakt, fiske och svedjebruk Under den yngre järnåldern – om inte redan tidigare –

framställdes järn till verktyg och vapen av sjömalm I de flesta av landets sjöar och myrar fanns avlag-ringar av järnmalm; de största förekomsterna fanns i mellersta och östra Finland Malmen togs upp från sjöbottnen med långskaftade håvar, sommartid på flottar, vintertid på isen I böndernas små blästerug-nar användes handdrivna bälgar vid järnframställ-ningen Böndernas järnproduktion undanträngdes emellertid också i Finland småningom av järnbru-ken, men långsammare än i det övriga Europa

Finlands första järngruva och järnbruk

Finland inlemmades på 1100-talet med det svenska riket, vilket bl a innebar att landet blev katolskt

Festprocessionen vid Åbo Akademis invigning 1640 efter A. Edelfelt. I mitten Finlands generalguvernör Per Brahe.

8

Fiskars 1649

9

Fiskars 1649

Fredsfördraget i Westfalen 1648 satte punkt för trettioåriga kriget.

och råjärnet skeppades till Finland för att förädlas, eftersom man var rädd för att skogarna i Bergslagen annars skulle exploateras för hårt

Att grunda bruk i Finland var en lönsam af-fär, även om bruksägarna fick punga ut med stora pengar för den svenska malmen Finland var rikt på outnyttjad vattenkraft och framför allt på skog, som behövdes för framställningen av träkol Den som ville grunda ett bruk måste se till att det också fanns en bra hamn i närheten Pojo socken med omnejd var en idealisk trakt med skogar, forsar och

Ojamo förädlades Svartåhyttan anses vara Fin-lands första järnbruk

Med järnbruk avsågs en industriell anläggning som hade fått privilegium att i huvudsak bedriva förädling av järnmalm och annan järnhantering Anläggningen måste bl a omfatta en stångjärns-smedja och en masugn Även pappers- och glas-fabriker kallades bruk

Pojo socken blir centrum för den finska järnindustrin

Under Gustav II Adolfs regering 1611–32 blev Sverige-Finland en stormakt Trettioåriga kriget, som 1648 avslutades i och med Westfaliska freden, hade dock tärt hårt på rikets resurser Den eko-nomiska utvecklingen i Finland släpade efter, och man beslöt höja den till moderlandets nivå På ge-neralguvernören Per Brahes initiativ grundades 1640 Finlands första universitet, Åbo Akademi

Det ekonomiska livet fjättrades emellertid av sta-tens merkantilistiska näringspolitik, som gick ut på att all utrikeshandel skulle ske över Stockholm Å andra sidan gynnade merkantilismen gruv- och metallindustrin, som ansågs vara bra för landets ekonomi

Under 1600-talet var Sverige den viktigaste järn-producenten i Europa Efter Gustav II Adolfs besök inleddes systematisk malmletning också i Finland Ojamo gruva öppnades på nytt 1619 Hittills hade alla bruk grundats genom kronans försorg, men nu vaknade även privatföretagarnas intresse för branschen Det var många som ville dra nytta av bergmalmsfyndigheterna i Finland Snart visade det sig i alla fall att det var olönsamt att bryta mal-men Järnmalmen till bruken togs därför från Sve-rige, främst från Utö gruva i Stockholms skärgård Även tackjärn fraktades från Sverige till Finland för att smidas Kronan såg gärna att järnmalmen

Stockholm på 1690-talet. Sverige var långt in på 1700-talet Europas viktigaste järnproducent.

en lämplig hamnplats: Skuru Pojo blev inom kort centrum för Finlands järnindustri Där grundades tre bruk: Antskog omkring 1630, Billnäs 1641 och Fiskars 1649 Inte långt från Pojo grundlades Svartå bruk 1616 och Fagerviks bruk 1646

10

Fiskars 1649

11

Fiskars 1649

Grundläggaren av Fiskars bruk Peter Thorwöstes namnteckning.

Thorwöstes privilegiebrev från 1649. Privilegiet gav honom rätt att bygga en masugn och en stångjärnshammare i Fiskars bruk.

Holländaren Peter Thorwöste flyttade i början av 1600-talet till Åbo, där han verkade som ombud för en storköpman

Thorwöste, som var en driftig affärsman, blev snabbt förmögen Ägaren till Antskog bruk, Jakob Wolle, blev tvungen att låna pengar av honom för att bygga ut sitt bruk När Wolle inte kunde betala tillbaka sin skuld övergick bruket i Thorwöstes ägo År 1647 fick Thorwöste full äganderätt till bruket och tillstånd att bryta malm i Ojamo gruva, och 1649 fick han rättighet att tillverka alla slags gjutna och smidda produkter – med undantag för kanoner Samma år fick han också tillstånd att anlägga en masugn och en stångjärnshammare i Fiskars bruk Bruket beviljades skattefrihet i tolv år

Fiskars bruk grundades av en holländare

Malmen till Fiskars kom från Stockholms skärgård

I järngruvorna gick malmbrytningen till så, att man först tände på stockar som radats upp längs bergsväggen Den upphettade stenen kyldes där-efter snabbt ned med kallt vatten och bröts med spett och hackor Malmen togs upp ur gruvschak-tet antingen för hand eller med hjälp av oxdragna lyftanordningar, och levererades sedan till bruken i stora klumpar

Fiskars bruk tog sin järnmalm främst från Utö-gruvan i Stockholms yttre skärgård Utö var en av Sveriges äldsta järngruvor Den finns bl a om-nämnd i Gustav Vasas jordebok av år 1559 Finnar,

12

Fiskars 1649

13

Fiskars 1649

Gruvarbetarna gör tändved och bränner trä vid bergväggen för att underlätta brytningen i malmfyndigheten.

sörmlänningar och norrlänningar hade rätt att bryta malm på Utö; finnarna i den s k Finngruvan Från Utö fraktades malmen med egna eller hyrda skutor – bl a stora pråmar – till Skuru hamn i Finland och därifrån på mindre pråmar längs Fiskars å till bruket

Från malm till järn

I Fiskars å finns tre forsar På den nedre forsens östra strand låg brukets krosshammare, dit malm-klumparna först forslades för att krossas under de tunga hamrarna som drevs av vattenhjul På Fiskars krossades malmen tidvis även med handkraft, för under de torra perioderna räckte vattenkraften inte till för att driva krosshammaren

På den andra åstranden, mittemot krossham-maren, låg Fiskars masugn, dit den sönderdelade malmen forslades Innan man fyllde på masugnen rostades malmen och krossades ytterligare; först därefter släpades den upp på masugnskransen och hälldes i ugnen

Utom malm behövdes kalksten och träkol för masugnsdriften Träkolet framställdes i milor Kol-veden staplades upp i stora konformade högar som täcktes med jord och antändes Veden förbrändes långsamt och förvandlades på så sätt till träkol Kol-ningen skedde vanligen nära bruket, eftersom det var bekvämt att flotta veden nedför ån

Masugnens viktigaste del var masugnspipan, som var närmare tio meter hög och upp till två me-ter bred Den omgärdades med en stark vägg av sten

Det träkol som användes i masugnen vid järnproduktionen framställdes genom kolning i milor. På bilden, som är från 1700-talet, ses olika stadier i kolningen.

14

Fiskars 1649

15

Fiskars 1649

Swen Rinmans teckning från 1789 visar ett tvärsnitt av en masugn med blåsbälg.

och jordfyllning, ibland även med ett ramverk av stockar Under pipan fanns en härd, i vars undre del den smälta metallen samlades Härdens övre del stod i förbindelse med en kanal genom vilken luft blåstes in för att påskynda förbränningen Mittemot luftkanalen fanns en välvd öppning, genom vilken det smälta järnet och slaggen togs ut

I masugnen varvades den krossade malmen med träkol och en kalkvälling som främjade slaggbild-ningen Ugnen kunde fyllas på medan malmen smalt, och processen kunde alltså hållas igång utan avbrott från ett par månader till ett halvt år Smält-ningen måste dock avbrytas med givna intervaller då fodringen av pipan förnyades I gynnsamma fall producerades på Fiskars över 1000 kg järn om dyg-net Till exempel i november 1675 tände man på bränslet i masugnen, där det sedan brann i ett sträck fram till juli året därpå; ugnen avkastade under denna period ca 160 ton råjärn Det härdade tack-järnet fördes till hammarsmedjan strax invid för att färskas; smederna ömsom hettade upp, ömsom smidde järnstyckena I stångjärnshammaren med sina två härdar smiddes järnet slutligen till långa stänger, s k stångjärn Slaggen, som i masugnen uppstod som en biprodukt vid smältningen, kunde användas till tegelslagning, men samlades ofta bara till stora avfallshögar

Som bränsle i masugnarna och färskningshär-darna användes träkol Åtgången var stor, och det var därför nödvändigt för bruket att ha god tillgång på skog Hammarkrossarna, stångjärnshammaren och bälgen drevs med kraften i forsarna Tekniskt skedde järnframställningen i masugnarna och hammarsmedjorna nästan på samma sätt fram till 1800-talet Utö gruva i genomskärning. Detalj av teckning från 1785 av

Johan Tobias Geisler d.y.

Redan på 1500-talet användes vattenhjul som kraftkälla för blåsbälgar och hammare på bruken.

16

Fiskars 1649

Nedan: Schematisk bild av knipphammare ur Swen Rinmans verk Mekaniken 1789.

Till höger: Profil och botten av stångjärnshammare ur Swen Rinmans verk Mekaniken.

Till vänster: Övermasmästaren Bengt Bengtson Qvists teckning från 1762 av masugnen på Fiskars. Bokstäverna J och F syftar på ägarna Jennings och Finlay.

18

Fiskars 1649

19

Fiskars 1649

bestod arbetsstyrkan på Fiskars och Antskog bruk av 54 personer, bland dem en byggmästare, en mas-mästare och sexton hammarsmeder

Bara en del av lönen betalades i reda pengar; merparten bestod av diverse varor, som brukspa-tronen vid behov kunde ge ut i förskott Brukets bönder var befriade från krigstjänst, men måste i gengäld arbeta för bruket Till exempel 1657 ut-förde de 1,5 dagsverken i veckan

De arbeten som torparna utförde på bruket ristades omsorgsfullt in i ”dagsverksstickor”.

Utländsk och inhemsk arbetskraft

Framställningen av järn krävde yrkeskunniga ar-betare Thorwöste fick på 1640-talet lov att värva specialutbildad arbetskraft från Sverige, Tyskland och Nederländerna Ett antal smeder med tyskt ur-sprung samt några valloner flyttade då till Fiskars Pojo socken tillhandahöll ytterligare arbetskraft Under den senare delen av 1600-talet och i början av 1700-talet förekom i Fiskars längder över ham-marsmeder, grytstöpare, kolare etc namn som Tysk, Lijhr, Fransos och Jöran Monsieur År 1656

Vy från det gamla järntorget i Stockholm. Till höger på bilden syns järnvågen. Allt järn som producerades av järnbruken kontrollerades och vägdes på kronans försorg innan det fördes ut ur landet.

Skutor med järnlast till Stockholm och Reval

Av stångjärnet tillverkades på Fiskars spik, tråd, knivar, hackor och järnbeslagna hjul Brukets pro-duktion omfattade också gjutgods, t ex grytor och stekpannor

De färdiga produkterna från Fiskars transporte-rades sjövägen via Skuru hamn antingen till Stock-holm eller till trakterna söder om Finska viken En del av fartygen tillhörde bruket, en del var hyrda I övrigt var det holländarna som på 1600-talet be-härskade sjöfarten på Östersjön

Merparten av stångjärnet från Fiskars skeppades som sådant till Sverige där det såldes på Järntorget i Gamla stan i Stockholm Järn exporterades också till Reval På dessa skutor transporterades också ved och jordbruksprodukter Returlasten från Reval be-stod främst av spannmål och salt, men även sällsynta lyxvaror förekom: vin, tobak, äpplen, sill och lök År 1672 fanns t ex i lasten en beställning av Thor-wöste för privat bruk: en tunna morötter, en tunna palsternackor, en halv tunna lax samt gurkor

20

Fiskars 1649

21

Fiskars 1649

I början av 1700-talet var det svenska riket ut-armat och oenhetligt Under de svåra hung-eråren 1696–97 hade en tredjedel av Finlands

befolkning på en halv miljon dukat under År 1700 utbröt stora nordiska kriget, under vilket Finlands kusttrakter systematiskt skövlades av ryssarna År 1712 – medan stora nordiska kriget pågick, kort före stora ofreden – var det sammanlagda antalet arbetare på Fiskars och Antskog endast 25 Under stora ofreden var ett av ryssarnas civil- och mili-tärförvaltningscentra förlagt till Bollstad i Pojo Ryssarnas aktiviteter i socknen var därför livliga, och medan kriget pågick miste även många bruks-

På grund av hög kolhalt var råjärnet skört. Det hettades därför upp i ässja och smiddes. Därvid eliminerades överflödigt kol och järnet omvandlades till smidesjärn.

1700-taletkrig och nöd men tekniska framsteg

arbetare livet Vid freden i Nystad 1721 raserades Sveriges stormaktsställning S:t Petersburg, som hade grundats 1703 av Peter den store, blev huvud-stad i det nya Östersjöväldet Ryssland och växte snabbt till en kosmopolitisk metropol

Efter stora nordiska kriget var finländarna så utblottade att de inte hade råd att återuppliva bruks-verksamheten Förmögna stockholmare investerade däremot i bruken, och 1731 förvärvades Fiskars av köpmannen John Montgomerie Under hans era värvades mer utländsk arbetskraft till bruket År 1734 arbetade på bruken i Fiskars och Antskog en hyttmästare, nio hammarsmeder, två byggmästare,

Silverbägare, donerad av Kungliga Bergskollegiet till Anders Holmberg som hade upptäckt kopparfyndigheten i Orijärvi.

22

Fiskars 1649

23

Fiskars 1649

Till höger nedan: Orijärvi koppargruva, tvärsnitt från 1826. Redan på 1740-talet ägde Fiskars bruk tre fjärdedelar av Orijärvi rusthåll.

två klensmeder, tre sågare, fyra kolare, tre båtsmän och 32 övriga bruksarbetare Bland de anställda före kom följande namn: Clas Pijra, Michel Gil-liam, Noe Tillman, Hinrich Pira, Anders Erman, Jean Pouse, Gottfrid Pouse och Jean Dardanell År 1740 hade Fiskars 115 invånare, och brukets kvarn blev den populäraste i socknen

År 1748 började sjöfästningen Sveaborg byggas utanför Helsingfors Bygget stimulerade Finlands ekonomiska och kulturella liv, särskilt på sydkus-ten Östersjöhandeln och den övriga handelssjö-farten ökade – 1732 seglade Finlands första finska handelsfartyg från Åbo till Spanien I Europa hade upplysningens tidevarv inletts Den industriella re-volutionen fick sin början i England; ångmaskinen innebar revolutionerande möjligheter att tillgodose industrins behov av kraft Vid järnframställningen övergick man från träkol till koks Detta innebar både kvantitativt och kvalitativt en omvälvning av järnproduktionen och bidrog till att lägga den eko-nomiska grunden för det brittiska imperiet

Fiskars fick redan på 1750-talet nya ägare, Ro-bert Finlay och John Jennings från Sverige Jennings drog sig inom kort tillbaka från kompanjons kapet, men Finlay fortsatte och utökade verksamheten

med förädling av kopparmalm; fyndigheterna fanns i Orijärvi i Kisko Så sent som på 1800-talet tillver-kade Fiskars kopparsmeder konstfärdiga bruks-föremål av koppar, trots att gruvan gav obetydligt med råmaterial

Finlays era som bruksägare slutade 1771 med konkurs Efter en kort mellanperiod köpte gross-handlaren Bengt Magnus Björkman från Stock-holm både Fiskars och Antskog bruk Björkman som tillhörde en gammal värmländsk brukssläkt ägde flera bruk och lantegendomar Till Finland flyttade han aldrig

Orijärvi koppargruva med närområde på 1870-talet.

24

Fiskars 1649

25

Fiskars 1649

Autonomins tid 1809–1917 Finland blir en nation bland nationer

År 1865 fick Finland egen myntenhet, den finska marken.

Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1900. Finland framträdde där för första gången som nation med egen avdelning. Fiskars knivar belönades med hedersomnämnande.

År 1789 började franska revolutionen, som ledde till att Napoleon Bonaparte blev härskare över Frankrike I Sverige lönn-

mördades 1792 självhärskaren kung Gustav III och efterträddes av Gustav IV Adolf, som motsatte sig Napoleons politik Det sista krig Sverige förde var 1808–09 års krig mot Ryssland Vid fredsslutet i Fredrikshamn 1809 skildes Finland från Sverige och införlivades med det ryska kejsardömet Fin-land blev ett autonomt storfurstendöme och blev på lantdagen i Borgå av kejsar Alexander I ”upphöjt för framtiden ibland nationernas antal”

När Finland inlemmades i det ryska väldet stipulerades i fredstraktaten att enbart i Finland bosatta utlänningar fick äga jord och industrier i

landet Den 70-årige Bengt Magnus Björkman ville inte längre byta nationalitet, varför hans äldste son, den tjugoårige Bengt Ludvig Björkman, fick upp-draget att leda Fiskars, Antskog och Koskis bruk När Björkman d y flyttade till Finland blev Fiskars bruksbolagets centralort, där den nyblivne bruksä-garen bl a lät uppföra en ny huvudbyggnad

År 1812 efterträddes Åbo av Helsingfors som landets huvudstad, och efter Åbo brand 1827 flyt-tades också landets universitet till Helsingfors Kejsaren ville därmed förlägga tyngdpunkten i landets politik och kultur närmare S:t Petersburg Politiskt lydde Finland visserligen under Ryssland, men ekonomiskt och kulturellt var landet anvärk-ningsvärt autonomt

26

Fiskars 1649

27

Fiskars 1649

Fluktuationerna i kopparpriset, den osäkra tillgången på järn, komplikationerna i de traditionella handelsförbindelserna samt

patronens lyxiga leverne ledde till ägarbyte på Fis-kars: Johan Jacob Julin, apotekare från Åbo, köpte brukskonsortiet 1822 Julin fick sålunda i sin ägo ett kopparbruk snarare än ett järnbruk, för masugnens portar hade slutligt stängts 1802, och Fiskars era som basproducent av järn var till ända Den vikti-gaste förändringen under Julins tid på Fiskars var att tyngdpunkten i brukets verksamhet från och med nu kom att ligga på järnförädling

Julins era kom att bli en av de viktigaste i brukets historia Under denna period fick den industriella

Fiskars grundade 1837 den första mekaniska verkstaden i Finland. Mobila ångmaskiner var en viktig produkt; bilden är hämtad ur företagets illustrerade kataloger 1864–1867.

Johan och Albertina Julins äldsta son föddes i Uleåborg den 5 augusti 1787. Han fick i dopet namnet Johan Jacob, men kallade sig som vuxen alltid John. Han adlades 1849.

Julins tid var en av de viktigaste i brukets historia. Oljemålning av J.E. Lindh.

Johan jacob julins eraupplysning, uppfinningar, reformer

och ekonomiska utvecklingen i Europa ett ännu snabbare förlopp än tidigare I England och USA inleddes regelbunden järnvägstrafik 1830 Finlands första ångfartyg, Ilmarinen, byggdes 1833 Natio-nalkänslan i Finland vaknade: 1835 började Elias Lönnrot ge ut Kalevala och 1848 utgavs J L Ru-nebergs Fänrik Ståls sägner Redan 1826 lät Julin bygga ett eget skolhus i Fiskars, och där infördes 1833 det s k Bell-Lancaster-skolsystemet Skolan var öppen varje dag i veckan för att även de barn som arbetade skulle ha möjlighet att gå i skola På 1840-talet var antalet elever om vardagarna 45 och om söndagarna 35

Julin var också banbrytare i fråga om lantbruk

28

Fiskars 1649

29

Fiskars 1649

utbildning vanligen varade åtta år Finsmederna skyddade omsorgsfullt sin yrkeshemlighet De hade till och med egna depositionsfack i finsmedjan, där de låste in sina halvfärdiga arbeten I finsmedjan, den mekaniska verkstaden och gjuteriet började arbetsdagen på 1880-talet kl 5 30 Man hade en halv timmes frukostrast kl 8 och en entimmes lunchrast kl 13 Därefter fortsatte arbetet till kl 19 15 med avbrott bara för en kort kaffepaus Lördagar slutade man kl 17 30 På brukskontoret började arbetet kl 7 och arbetsdagen slutade kl 19

Finlands första mekaniska verkstad grundades i Fiskars 1837 Aktieägare i bolaget var till en bör-jan mekanikern David Cowie och ritaren Anders Ericsson från Sverige Verkstaden fick en uppsjö av beställningar Där tillverkades 1838 den första finländska fartygsångmaskinen för fartyget Hel-singfors Vintern 1851 byggdes ångfartyget Majava på isen i Skuru hamn De färdiga fartygsdelarna

transporterades med häst och släde från Fiskars till byggplatsen och sattes ihop där När isen smalt var fartyget sjösatt Till maskinverkstadens leveranser hörde blästrar och varmluftsblåsare samt slusspor-tar och brokonstruktioner av järn till Saima ka-nal Från och med 1850-talet producerades också lantbruksredskap som plogar, räfsmaskiner och såningsmaskiner

På stranden av den övre forsen i Fiskars å bygg-des 1836 ett gjuteri med två kupolugnar En stor del av gjuteriets produktion var avsedd för brukets egna behov, men ett litet sortiment grytor, stekpan-nor, spisar och andra hushållsartiklar tillverkades också för försäljning Fiskars gjuteri effektuerade bl a en beställning som på sin tid var anmärknings-värd för finländska förhållanden: ett stort vattenhjul och nittio kolonner av gjutjärn till Finlaysons fabrik i Tammerfors som byggdes 1837 Tegelbyggnaden med sina sex våningar rymde fem stora fabrikssalar,

och skogsskötsel Han gjorde Fiskars till en möns-tergård och arrangerade lantbruksutställningar där nya arbetsredskap presenterades och de bästa boskapsuppfödarna premierades Först nu bör-jade oxen undanträngas av hästen som dragdjur Gårdens torpare och dagsverkare arbetade som-martid från fyra på morgonen till åtta på kvällen Däremellan hade de två entimmes matpauser På Julins initiativ infördes på 1830-talet växelbruk på Fiskars Boskapsskötseln övergavs först 1970 Då hade Fiskars fortfarande 104 kor av den ayrshireras Julin i tiden importerat

Julin reste vid många tillfällen omkring i Sverige och England där han bl a gjorde sig förtrogen med klensmidesindustrin Finlands första finsmedja byggdes i Fiskars i början av 1830-talet Engelsman-nen Edward Hill, som förestod finsmedjan, hade tagit med sig yrkesskickliga smeder från England I anläggningen, som sysselsatte 17 personer, fanns bl a en grov- och en finsmedja, en fil- och svarv-kammare samt en kopparslagarverkstad Bl a till-verkades där bordsknivar, gafflar och saxar

Klensmedernas arbete var konsthantverk Gos-sarna kom vid 8–10 års ålder till finsmedjan där deras

År 1846 blev Saima kanalbolag en stor och mångårig kund hos Fiskars. Först levererades arbetsredskap och senare mekaniska konstruktioner till slussportarna och rullbroarna.

30

Fiskars 1649

31

Fiskars 1649

Nästa uppslag: Klensmedernas utbildning började redan vid unga år. Vy från Fiskars finsmedja i början av 1900-talet.

Modellerna gjordes i trä av fabrikens snickare, och inom en vecka var de aderton första kolonnerna färdiga De övriga sjuttiotvå levererades tre måna-der senare, i september 1836 Gjutjärnskolonnerna står än i dag kvar där de restes

Fiskars fick också i uppgift att tillverka vatten-hjulet till Finlaysons kraftverk Hjulet, som på sin tid ansågs vara ett underverk, var av järn alltigenom, mätte över åtta meter i diameter och tog nästan ett halvt år att tillverka Något motsvarande fanns ve-terligen inte i hela Europa Stora åskådarhopar sam-lades kring vägarna när hjuldelarna transportera-des till Tammerfors För att dra den tyngsta delen, axeln, behövdes upp till tio hästar Hjulet snurrade i gång för första gången den 4 oktober 1837

Bomullsfabriken med sina sex våningar i Tammerfors var då den blev färdig 1837 vårt lands största industribyggnad – ett dominerande inslag i den dåvarande stadsbilden.

och till varje sal behövdes två rader kolonner, nio i varje rad Den sex våningar höga tegelbyggna-den inverkade i hög grad på stadsbilden i Tam-merfors

Kolonnerna beställdes ursprungligen från Sve-rige När den första delleveransen – de tjockaste pelarna för den nedersta salen – hade skeppats över till Åbo, fanns det inte en enda körkarl som ville transportera dem på kärror till Tammerfors Man var därför tvungen att bygga ett specialfordon för att transportera kolonnerna som vägde ca 550 kilo I Tammerfors upptäcktes emellertid att kolonnerna var defekta och av dålig kvalitet Beställningen an-nullerades Man måste nu i en hast skaffa nya ko-lonner, och Fiskars fick i uppdrag att gjuta dem

Ritning till de gjutjärnskolonner som Fiskars levererade till Finlaysons bomullsfabrik.

Ritning till Finalysons första vattenhjul.

32

Fiskars 1649

33

Fiskars 1649

34

Fiskars 1649

35

Fiskars 1649

Fiskars mekaniska verkstads produkter från 1860-talet då man producerade allt från plogar till ångmaskiner.

År 1865 fick Finland en egen myntenhet, marken Åren 1867–68 drabbades lan-det av svår missväxt och hungersnöd På

1870-talet tog industrialiseringen och urbanise-ringen fart, främjade av näringsfriheten som in-förts under åren 1858–79 År 1852 tändes den första elektriska glödlampan av bambufiber År 1875 upp-fanns telefonen och 1886 utvecklades föregångarna till den nuvarande förbränningsmotorn

Fiskars betydelse för det finländska lantbru-kets utveckling har varit genomgripande Bolaget lät importera olika slags plogar och testade dem på brukets åkrar Utgående från dem utvecklade Fiskars en plogtyp som lämpade sig för den fin-

Slutet av 1800-talet Fiskars blir aktiebolag med världsrykte

ska jordmånen Plogarna blev brukets viktigaste produktionsgrupp Fiskars ”tvåhästplog” av trä prisbelönades 1860 på lantbruksutställningen i S:t Petersburg År 1891 tillverkade fabriken plogar av elva olika typer; i slutet av seklet var antalet plogmo-deller redan uppe i fyrtio Sammanlagt tillverkades över en miljon hästdragna plogar

Fiskars var föregångare också i fråga om häl-sovård för arbetarna Redan 1860 fick bruket en egen läkare År 1892 invigdes brukets eget sjukhus på östra stranden av Ålsviken På den tiden hade sjukhuset tio bäddplatser

Efter Julins död 1853 övertogs skötseln av bruket av en förmyndarstyrelse vid namn ”Bruksbolaget

36

Fiskars 1649

37

Fiskars 1649

Fiskars imponerande avdelning på industriutställningen i S:t Petersburg 1870. Järnvägen mellan Helsingfors och S:t Petersburg hade just blivit klar, vilket öppnade lovande perspektiv på handeln mellan Finland och Ryssland.

John von Julin” Emil Lindsay von Julin blev små-ningom den starke ledargestalten på bruket Fiskars Aktiebolag grundades 1883, och verksamheten var lönsam fram till sekelskiftet, bland annat på grund av exporten till Ryssland Sedan Åminnefors bruk övergått i Fiskars ägo fick bolaget tillgång till en Siemens-Martinugn, tillverkad 1887 och den tredje i Finland av denna typ På 1890-talet svarade ex-porten för 45 % av omsättningen Fiskars köpte 1890 Åminnefors valsverk på konkursauktion Av Åminnefors fyra puddlingsugnar eldades 1891 två med träkol och två med stenkol Vid varje pudd-lingsugn fanns en vertikal tubångpanna Med hjälp av dessa drevs valsverkets tre ånghammare Grov- och finvalsarna drevs av en 40 hk turbin som instal-

lerats 1886 I valsverket fanns två svetsugnar och utanför en tegelugn för torkning av trä

För att underlätta transporterna byggdes 1891 en smalspårig järnväg mellan Fiskars och Skuru hamn Bruket hade omkring 250 anställda 1894, och hela brukssamhället omfattade cirka 1050 personer Under åren 1900–05 försvagades Fiskars lönsam-het; bolaget räddades dock tack vare ett uppsving i konjunkturerna År 1906 fick Finland sin första enkammarriksdag i ett val där allmän och lika röst-rätt tillämpades Ståndssamhället föll sönder År 1914 utbröt första världskriget

Aktiebrevet som har tecknats av Albert von Julin har numret 377.

38

Fiskars 1649

39

Fiskars 1649

Produkturvalet breddades, bl.a. grundades Finlands första fjäderfabrik. Fjädringen till många lastbilar tillverkade i Norden kommer från Fiskars. På bilden från 1940-talet produceras spiralfjädrar i fjäderfabriken i Skuru.

Till vänster: Provklippning av tyg var redan tidigt en viktig åtgärd för att garantera en hög produktkvalitet.

Självständighetstidenexpansion och förnyelse

Till en början påverkades inte Finland sär-skilt mycket av världskriget Från metall-industrins synpunkt blev situationen rentav

gynnsammare i och med de ökade beställningarna från ryska armén Den politiska utvecklingen i kej-sardömet ledde dock till att bolsjevikerna 1917 grep makten och kejsar Nikolaj avrättades I december samma år förklarade sig Finland självständigt och året därpå rasade ett medborgarkrig i landet Tilldragelserna under dessa år ledde till att metall-

industrin förlorade sin omfattande marknad i Ryssland Man försökte ersätta förlusten genom att utöka marknadsandelarna i Västeuropa och de baltiska länderna som hade blivit självständiga

År 1920 antogs Finland som medlem i Natio-nernas förbund, som 1921 deklarerade att Åland skulle tillhöra Finland År 1917 stiftades en lag om åtta timmars arbetstid och 1921 en lag om läroplikt i folkskola

Perioden efter första världskriget var för

40

Fiskars 1649

Fiskars en tid av kraftig expansion och förnyelse Bolagets produktivitet förbättrades när valsverken i Åminnefors moderniserades och nya metoder för stålförädling utvecklades Produktsortimentet breddades, bl a grundades den första fjäderfabri-ken i Finland Bolaget köpte Inha bruk i Etseri, aktiemajoriteten i Salon Sähkö- ja Konetehdas Oy, Billnäs Bruks Ab, Oy Ferraria Ab:s fabriker i Jockis och Loimi joki och i Pero på Karelska näset samt Finska Bult- och Spikfabriks Ab Verkningarna av den stora börskraschen 1929 var kännbara i Finland fram till mitten av 1930-talet och fick även Fiskars

investeringstakt att stanna av I mitten av 1930-talet skedde ett nytt uppsving, som dock upphörde i och med andra världskrigets utbrott Även bolagsled-ningens plan för en strukturomvandling av Fiskars – från många mindre enheter till ett bolag för stor-produktion – sköts på framtiden till följd av den ekonomiska depressionen Planerna förverkligades först efter kriget

Slidkniven från Orijärvi finslipades för hand.

Gjuteriet i Åminnefors övergick i Ovako Oy Ab:s ägo i slutet av sextiotalet.

42

Fiskars 1649

43

Fiskars 1649

Efter kriget Omstruktureringar och ny riktning

ens tidevarv, efter Sovjetunionens sammanbrott och Europas enande

Krigsskadeståndet till Sovjetunionen gav me-tallindustrin stora uppgifter, medan exporten väs-terut dominerades av skogsindustrin År 1956 val-des Urho Kekkonen till landets president, en post som han skulle inneha i 26 år Samma år återfick Finland den sovjetiska basen i Porkala General-strejken som också inträffade under detta år in-ledde emellertid en period präglad av inflation och återkommande devalveringar som skulle vara till början av 1990-talet Detta påverkade givetvis också metallindustrin, som genomled sin strejk 1971 Den stängde Fiskars fabriker för sju veckor

Dessa var de yttre omständigheter under vilka verkstadsindustrin under 1900-talets andra halv-sekel fick anpassa sina strategier till en ny verklig-

Fiskars PowerStep™ kvistsaxar.

På sextiotalet var plasten ett lovande framtidsmaterial. Saftcentrifugens yttre var också av plast. Saftsentrifugen producerades 1965–70. De första orange saxarna tillverkades 1967.

Vinterkriget 1939 och det därpå följande fortsättningskriget krävde stora mänsk-liga och ekonomiska offer av Finland En

krigsekonomi är sluten, med obetydlig export och import Först 1948 uppnådde produktionen för den inhemska marknaden samma nivå som före kriget Samma år avslutades den tid av osäkerhet som varat sedan fredsslutet 1945 Fredsfördraget i Paris och den s k Vänskaps- och biståndspakten med Sov-jetunionen gav Finland utgångspunkterna för en långsam och försiktig orientering västerut Landet befäste sin plats i världen genom att bli medlem först i Nordiska Rådet och sedan i Förenta Nationerna Medverkan i den europeiska integrationen, början-de med Efta på sextiotalet fram till liberaliseringen av finansmarknaderna, EU och mot slutet av seklet EMU, öppnade en väg för Finland till globalisering-

44

Fiskars 1649

45

Fiskars 1649

het Inriktningen på nyexport och design gav till en början uppmärksammade framgångar, vilkas totala ekonomiska betydelse dock länge förblev anspråkslös Nyorienteringen lockade också till en diversifiering som splittrade många företag

Också Fiskars företog i början av sextiotalet en rad företagsköp som senare skulle visa sig vara mindre väl betänkta De påverkade så småningom företagets lönsamhet och framtvingade en konsoli-dering och omstrukturering Under dessa svåra år innebar bolagets realegendom en värdefull reserv Avyttringar av vissa områden i Ekenäs skärgård gav det andrum som behövdes för att vända Fis-kars kurs

Delvis på grund av sina svårigheter blev Fis-kars redan 1969 en föregångare för de radikala industriella omstruktureringar som skulle bli så vanliga ett kvartssekel senare Det var styrelsens ordförande bergsrådet Jacob von Julin som hade visionen, kraften och begåvningen för överlåtelsen av företagets ursprungliga näring, stålrörelsen, till Ovako Oy Ab Denna strukturrationalisering tryg-gade under många år Fiskars råvaruleveranser och övriga förmånliga villkor som hörde till överlåtelsen förbättrade bolagets resultat Åminnefors utveckla-des även gynnsamt i Ovakos händer

Ett starkt internationellt bolag

Fiskars inledde en ny era under Göran J Ehrnrooth, som länge var bolagets verkställande direktör (1974–1982) och därefter styrelseordförande fram till år 2005 Under hans tid riktade bolaget in sig på värl-dens starkaste ekonomi, USA, och det visade sig vara ett lyckat val Satsningen gav en internationell bas, växande marknader och värdefulla erfarenheter

Fiskars utvidgning inleddes genom etableringen av en egen saxfabrik i USA år 1977 Därefter följde en rad inköp av konsumentinriktade företag inom den valda nischen, bl a Wallace Manufacturing Co

(1985), Gerber Legendary Blades (1985) och Coltel-lerie Montana (1989)

Under de svåraste åren såddes också, nästan obe-märkt, fröna till kommande framgångar År 1967 tillverkades de första saxarna med orange handtag Redan följande år flyttade saxproduktionen i Fis-kars till större lokaliteter och genast efter det stod man inför byggandet av en ny saxfabrik i Billnäs I och med saxarna ökade expertisen i fråga om klip-pande verktyg och på 1980-talet inleddes arbetet med att utveckla ergonomiska trädgårdsredskap i svart och orange i Billnäs

Under 1980- och 1990-talen var Fiskars också en stark aktör inom elektroniken Fiskars förvärvade bl a Televas kraftelektronikverksamhet i Finland

Fiskars var en av de första tillverkarna av mikrovågsugnar i Europa, 1965–73.

Fiskarsyxor tillverkas i fabriken i Billnäs.

46

Fiskars 1649

47

Fiskars 1649

År 2007 köpte Fiskars designföretaget Iittala.

och Deltec Power Systems i USA Som bäst utgjorde elektronikverksamheten ca 25 % av bolagets försälj-ning Verksamheten avyttrades med gott resultat under åren 1996–97

Företagets strategi koncentrerades kring snabb produktutveckling och marknadsföring av konsu-mentvaror, placeringar i industriföretag och för-valtning av fastigheterna i Finland

Vid millennieskiftet var Fiskars ett starkt inter-nationellt företag med två tredjedelar av sina an-ställda och mera än 90 procent av sin omsättning utanför Finlands gränser I början av 2000-talet or-ganiserades konsumentprodukterna inom Fiskars helägda dotterbolag Fiskars Consumer Products, Inc Även Fiskars inledde verksamhet i de växande marknaderna i Asien och grundade ett eget dot-terbolag i Japan

År 2003 inleddes en omfattande omstrukture-

ring för att göra bolagsstrukturen klarare Starka varumärken blev Fiskars expertis-

område och koncernledningen tog igen över ansvaret även för operativa verksamheter Utelivsprodukterna, där Gerber var en stark le-

dare, förstärktes ytterligare år 2006, då Fiskars köpte svenska Silva, känd framför allt för sina kompasser, och dess amerikanska dotterbolag Brunton Samma år hade försäljningssiffrorna i USA och Europa jäm-nat ut sig, så att USA stod för hälften av försäljningen och Europa för andra hälften Genom förvärvet av det finländska designföretaget Iittala år 2007 åter-vände tyngdpunkten för Fiskars verksamhet till Fin-land Köpet stärkte också bolagets kunnande inom köksredskap och heminredningsprodukter

Idag är Fiskars ett konsumentproduktbolag som litar på sina starka märkesprodukter och som sedan år 1649 har satsat på hållbar design och fungerande produkter för hemmet, för kök såväl som inredning och för uteliv och trädgård Bolagets rötter finns djupt i Fiskars Bruk – det egna brukets historia ger kraft att se framtiden an och, liksom alltid tidigare, följa med sin tid

De nya produktionsenheterna byggdes i Billnäs i närheten av Fiskars. Orten var mera lämplig med tanke på utbyggnad och arbetskraft.

48

Fiskars 1649

49

Fiskars 1649

1994

1980

1975

1972

1970

År 1967 tillverkades de första Fiskarssaxarna med orange handtag Det var innovationer i fråga om arbetsmetoder och finsmide som möjliggjorde till-verkningen av en alldeles ny slags sax Småningom blev saxarna ett lönsamt produktionsområde som appellerade direkt till konsumenterna och som fann sin marknad över hela världen Med tiden blev sax-arna en ikonprodukt I dag är det första människor associerar till Fiskars just saxhandtagen i orange plast Att saxen gjordes i orange var inte någon själv-klarhet, utan en slump På Fiskars plastfabrik hade man tillverkat orangea saftpressar och den orangea plastmassan som fanns i maskinen användes till att producera de första modellhandtagen En omröst-ning om vilken färg handtagen skulle tillverkas i på riktigt ordnades på Fiskars försäljningskontor och orange slog svart knappt, med rösterna 9–7

Produktutvecklingen inom saxområdet fort-sätter Ännu på 1970-talet inleddes saxproduk-tionen med att man smidde saxbladen som sedan slipades så de fick sin slutliga form Senare kom saxbladen att stansas enligt noggranna kalkyler Från och med 1975 har saxarna slipats snett, vil-ket inte bara förbättrar saxarnas utseende utan också deras klippegenskaper De förändringar som har ägt rum under årens lopp har främst gällt formgivningen för att förbättra ergonomi samt produktions teknologi

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

1. Gummisax, 19242. Cigarettsax, 18973. Brodersax, 18974. Gipssax, 19145. Papperssax, 18976. Sax, ”Classic”, 1967–7. Papperssax, 19248. Skräddarsax, 18809. Lampsax, 188010. Påssax, 189711. Skräddarsax, 188012. Damsax13. Lärftsax, 189714. Universalsax, 196015. Butikssax16. Skräddarsax

Fiskars saxar från två sekler

1.

2.

3.

4. 5.

6.

7.

8.

9.

10.

Fiskarsbestick i olika stilar

1. Smörkniv, elfenben, 18972. Matbestick, ”Hill”, elfenben, 1840–18623. Matbestick, elfenben, 18804. Matbestick, nylon, rostfritt stål, ”Triennale”, Bertel Gardberg, 19575. Matbestick, 19246. Matbestick, ”Senator”, silverholk, ebenholts, 18977. Matbestick, kokos, 18978. Matbestick, ebenholts, 18979. Matbestick, ebenholts, 189710. Matbestick, ebenholts, 1897

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

1. Skinnberedningsverktyg, 19342. Rättikskniv, 18973. Serveringskniv och -gaffel, ebenholts, 18974. Ostborr, 19245. Smörborr, 18976. Brödsåg, 18977. Stämjärnskniv, 19568. Bokbindarkniv, 18979. Kräftkniv, 195610. Sardinburksöppnare, ebenholts, 189711. Fransk kökskniv, 188012. Tobakskniv, 189713. Köttyxa, 189714. Skinnberedningskniv, 1920-talet15. Sockerkniv, 188016. Fransk kökskniv, 1897

Redskap ur Fiskars produktion

1.

2.

3. 4.5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

1. Märkjärn, 19242. Trädgårdskniv, 19243. Linjerstift, ebenholts, 18974. Raderkniv, ebenholts, 18975. Jaktkniv, pärlemo, 18976. Sjömansfällkniv, 19247–8. Fällknivar, elfenben, 19389. Fällkniv, pärlemo, 193810. Fällkniv, horn, 193811. Rakkniv, 192412. Jaktkniv, buffelhorn, 192413–14. Pennknivar, sköldpaddsben, 1880

Fällknivar tillverkade på Fiskars

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9. 10. 11. 12. 13.

14.

1–5. Puukkoknivar, 1880–18976. Sprättkniv, 18977. Linkniv, 18978–15. Puukkoknivar, 1880–1897

Fiskars slidknivar

Övre raden, från vänster:Mortel, mässing, nr 4 och nr 1/HillLjusstake, mässing, nr 11/Hill, nr 3, nr 6/Hill, nr 6, 1840–1862Mortel, gjutjärn, 1924

Nedre raden, från vänster:Ljusstake, mässing,nr 1/Hill, nr 14, nr 2/Hill,nr 3/Hill, nr 10/Hill,nr 10/Hill, 1840–1862

Mortlar och mässingsljusstakar från Fiskars

62

Fiskars 1649

63

Fiskars 1649

Kopian av Qvists ”reguleringsplan” av 1764 finns bevarad i riksarkivet. På kartan har antecknats: ”Troget kalkerad efter det å Fiskars arkiv befintliga originalet af Fiskars 1882–83”, Lindsay von Julin.

Masugnen på Qvists teckning stod på samma plats som den forna finsmedjan av rödtegel.

Bruksmiljön

Det nuvarande byggnadsbeståndet på Fis-kars bruk har uppstått under loppet av fyra sekler Från 1600-talet har inte ett

enda hus, vare sig bostad eller verkstad, bevarats En del strukturella detaljer från denna era återfinns dock i grunden till vissa byggnader; även områdets nuvarande vägnät utformades på 1600-talet och i början av 1700-talet

Bruket byggdes i en dal invid Fiskars å, som flyter från Degersjön ända till Pojoviken Den övre forsen i ån ligger alldeles i närheten av sjön

Nedströms, cirka en kilometer därifrån, finns två-andra forsar Vid forsarna, på det s k Övre och Nedre bruket, har sedan 1600-talet byggts anlägg-ningar för förädling av järn och koppar Ungefär mitt emellan forsarna rinner den mindre Risslaån ut i Fiskars å Vid dess stränder låg tegelbruket och tröskhuset Den kuperade terrängen i den bördiga, parkliknande ådalen samt avståndet till forsarna påverkade byggnadernas placering och någon ge-nomtänkt planering av byggandet fanns inte under brukets första tider

64

Fiskars 1649

65

Fiskars 1649

C.L. Engels plan till huvudbyggnad för Fiskars. De låga flygelbyggnaderna uppfördes aldrig.

gård, som även skulle tjänstgöra som förvaltnings-centrum på bruket De första ritningarna gjordes 1815 av Pehr Granstedt Brukspatron Björkman var emellertid inte nöjd med dem utan beställde nya ritningar av den italienskfödde Charles Bassi Bassi gjorde om rumsindelningen och komplette-rade ritningarna med dekorativa detaljer, av vilka den mest anmärkningsvärda är fasadens altan som bärs upp av toskanska kolonner I huvudsak bygg-des dock ”Stenhuset” enligt Granstedts skisser När grunden redan var murad beställde Björkman yt-terligare en uppsättning ritningar, denna gång av

Till vänster den huvudfasad till corps de logiet på Fiskars som Charles Bassi ritade 1816. Till höger motsvarande plan från 1815, signerad Pehr Granstedt.

År 1764, på kommerserådet Robert Finlays tid, gjorde övermasmästaren Bengt Qvist upp en ”plan för reglering av Fiskars bruk” för att göra kartan mer enhetlig Enligt denna plan drogs från masug-nen vid nedre bruket en spikrak väg mot nordost Dess västra sida kantades av arbetarnas små stugor; mittemot låg deras anspråkslösa ladugårdar Bygg-naderna låg tätt med långsidan mot vägen, som nu fick en gatuaktig, sluten karaktär Till sydvästra ändan av gatan förlades brukets huvudbyggnad och förvaltningscentrum, corps de logiet med två sidobyggnader Av byggnaderna uppfördes bara den ena, som numera tjänstgör som brukskontor Corps de logiet byggdes dock 1816–18 på den plats Qvist hade föreslagit I högre grad följde man Qvists planering då bruksgatan byggdes I själva verket

blev det två gator: Nedre och Övre bruksgatan På grund av de nya industrianläggningarna flyttade nämligen ett stort antal arbetare till Fiskars, vil-ket ledde till att ytterligare en gata byggdes Övre bruksgatan – numera kallad Åkerraden – följde noggrannare än den nedre Qvists plan Den sträckte sig spikrakt från Nedre bruksgatan österut där den upphörde vid Övre bruket I västra ändan av gatan fanns på bägge sidor två uthuslängor På den östra sidan av träbron över Risslaån placerades bebyggel-sen så att bostäderna låg på den norra sidan av gatan och ladugårdarna på den södra Mellan stugorna fanns trädgårdstäppor och norr om dem började ett område med åkertegar

När Bengt Ludvig Björkman flyttade till Fiskars beslutade han låta bygga sig en ståtlig slottsliknande

Nästa omslag: Kopparhyttan, som byggdes vid den nedre forsen, och dess arbetare. Bilden är från 1860-talet av C.E. Malmberg.

C L Engel Engel föreslog att man skulle låta upp-föra två envåningsflyglar, en på var sida om huset, och framför flygelbyggnaderna en rad pelare; själva huvudbyggnaden ville han däremot inte ändra på Flyglarna uppfördes dock aldrig

Att bygga detta stenhus med sina tre våningar och 32 rum var på den tiden ingen barnlek Bygg-nadens stomme stod visserligen färdig redan 1818, men inredningsarbetena slutfördes inte förrän på 1820-talet under Julins era Byggnaden murades av tegel från Fiskars eget bruk, och arbetet utför-des av den tidens främsta murarmästare Yttertaket

66

Fiskars 1649

67

Fiskars 1649

68

Fiskars 1649

69

Fiskars 1649

gjordes av koppar, som var dyrt och därför sällan använt takmaterial i vårt land På Fiskars var det emellertid möjligt, eftersom landets första koppar-gruva i Orijärvi var i brukets ägo

Fiskars bägge bruksgator följde fram till Julins tid Qvists intentioner Julin var en flitig byggherre, som utvidgade bruket och lät reparera förfallna byggnader Husen på nedre bruksgatan revs och i deras ställe byggdes under åren 1826–1852 på västra sidan av vägen ett stall, ett skolhus, ett vagns-lider, en bostad åt fogden och två bostadskaserner Bakom planeringen stod några av tidens förnämsta arkitekter: C L Engel, J E Wiik, A Peel och A F

Granstedt Gatan fick sålunda en klar empireprägel som nästan oförändrad bevarats till våra dagar

På Åkerraden lät Julin reparera eller bygga om samtliga stugor Inte sällan utnyttjades också bostadshus från lantegendomar som hamnat i Fis-kars ägo; de flyttades helt enkelt till bruket Julin lät också bygga helt nya bostäder vid Åkerraden, och 1842 sträckte sig längan av hus fram till övre bruket Fiskars egen såg levererade det virke som behöv-des och takteglet till husen kom från brukets tegel-fabrik Ladugårdarna på södra sidan av vägen revs och 1831–36 lät Julin bygga tre större gemensamma ladugårdar, som placerades på längre avstånd från

Den gamla finsmedjan i sin på 1860-talet. Byggnaden förstördes sedermera i en eldsvåda; på samma plats uppfördes 1888 en fabrik av rödtegel.

På bilden av Wärdshuset, som byggdes 1836, ses också rälsen till den smalspåriga järnvägen, som lades ner 1952.

Nedre bruket under 1920-talet. Frånsett några lagerbyggnader står husen fortfarande kvar. Den ljusa byggnaden i mitten – den forna kopparsmedjan med sina senare uppförda tillbyggnader – används som utställningslokal.

70

Fiskars 1649

71

Fiskars 1649

bostäderna Genom dessa åtgärder uppstod på båda bruksgatorna bräscher i det tidigare slutna gatu-utrymmet

På övre bruket lät Julin bygga ett gjuteri och en mekanisk verkstad som nu har stort industrihisto-riskt värde Det bostadshus, som ritades åt David Cowie och som fick namnet Rosehill, står fortfa-rande kvar på en kulle norr om fabrikerna Också Anders Ericsson fick 1841 ett eget bostadshus på södra sidan av övre bruksgatan Huset, då döpt till Fagerbo men senare kallat Flowerhill, har seder-mera rivits

Produktionsanläggningarna på nedre bruket byggdes ut med en finsmedja som även omfattade en kopparslagarverkstad, men dessa byggnader har

försvunnit Av de övriga byggnaderna från den Ju-linska epoken kan nämnas Wärdshuset av sten som uppfördes 1836 sydväst om huvudbyggnaden

Bruket förvaltades åren 1853–66 av Bruksbolaget John von Julin På övre bruket lät bolaget anlägga ett valsverk och ett blästerrum, och för valsverks-arbetarna byggdes ”Kullan”, en grupp bostadska-serner som bestod av tre tvåvåningshus

Den andra livliga byggnadsperioden började 1884, efter Fiskars Aktiebolag grundades, och fortsatte till 1901 Även senare, fram till 1922, upp-fördes vartannat eller vart tredje år en byggnad På Nedre bruket finns från denna tid kvar en sam-lingslokal, ett stort spannmålsmagasin och en kvarn av slaggtegel År 1888 ombyggdes finsmedjan och

Stugorna vid Åkerraden sedda från Rosehill, 1860-talet.

72

Fiskars 1649

73

Fiskars 1649

Den här byggnaden från 1914 var ursprungligen en plogverkstad, men utvidgades på 1970-talet med fabrikslokaliteter. I dag inhyser byggnaden olika arbets- och kontorsrum.

År 1891 byggdes en smalspårsjärnväg mellan Fiskars och hamnen i Skuru för att underlätta transporterna. Det här loket, kallat Lilla Bässen, var det som användes när man lade ner spåret år 1952.

dess tillbyggnader Kontorshuset från 1700-talet, som byggdes om 1911, har bevarats till våra dagar Bakom Åkerraden uppfördes en stor ladugård som blev färdig 1921 På Övre bruket finns den meka-niska verkstadens tillbyggnader bevarade, likaså manufakturverkstaden, fabrikslängan av kokolit, diverse uthus samt tre bostadskaserner på Hassel-backen (den fjärde förstördes vid en brand 1986) Dessutom fanns Skomakarbackens bostadsområde på den nordvästra sidan av bruket Allteftersom antalet arbetare växte lät bolaget uppföra nya bo-städer, som placerades allt längre från de centrala produktionsområdena Fiskars arbetare fick dess-

utom själva på bolagets mark bygga sig små stugor eller villor för fritidsbruk Brukets sjukhus, som uppfördes 1892 på östra stranden av Ålsviken, står fortfarande kvar

Bruksområdena, som t ex Fiskars, skilde sig alltså klart inte bara från bondbyarna och stads-borgerskapets levnadsmiljö utan också från de öv-riga industrisamhällen som uppstod på 1870- och 1880-talet I brukssamhällena hade patronerna oin-skränkt makt över sina domäner, och trots den tek-niska utvecklingen var järnbruken nästan intill våra dagar starkt influerade av gamla hantverkartradi-tioner Bruksindustrin i olika branscher leder sitt

ursprung ända till 1600-talet Dess historia är intimt sammanvävd med landets utveckling och den har på många sätt berikat Finlands kultur

På kartan över Fiskars bruk kan olika områden med klart avgränsade aktiviteter särskiljas: förvalt-ning, industri, lantbruk och boende Byggnaderna – industrianläggningar, lantbruksbyggnader, lager-lokaler och bostadshus av olika slag – bildar tillsam-mans med åarna, bassängerna, broarna, vägarna med sina trädplanteringar, trädgårdstäpporna samt de omgivande åkrarna och skogarna den harmonis-ka helhet som vi i våra dagar kallar bruksmiljö

Nästa omslag: Övre bruket på 1920-talet. En del av lagerbyggnaderna är rivna, liksom även valsverket i mitten av bilden. För transporterna användes brukets egen smalspåriga järnväg, som gick till hamnen i Skuru.

74

Fiskars 1649

75

Fiskars 1649

76

Fiskars 1649

77

Fiskars 1649

D en miljö som en nutida besökare på Fiskars möter är till största delen Julins verk

När man kommer till Fiskars söderifrån är den första byggnaden på vänster hand Samlingslokalen, kallad Lokalen Bruksborna byggde den själva 1896 I den stora festsalen finns målningar av Lennart Segerstråle från 1938 Här finns också en scen, och under tidernas lopp har här hållits tusentals möten och fester Här har även spelats teater och hållits konserter Följande byggnad, Wärdshuset av sten, är från Julins tid Det uppfördes 1836 efter arkitekt A F Granstedts ritningar

Efter vägskälet, där den ena vägen tar av mot forsen följer det gamla kontoret och själva huvudbyggnaden, Stenhuset Vid åstranden på andra sidan vägen finns först ett stort spann-målsmagasin och sedan en fabriksbyggnad av tegel Den uppfördes 1888 som efterträdare till den gamla nedbrunna finsmedjan och är nu-mera mötes- och kontorslokal På samma plats låg förut den gamla masugnen Utställningslo-kalen på den motsatta stranden av ån utnyttjades i gamla tider av finsmedjan och kopparslagar-verkstaden De två långa gula bostadshusen strax intill byggdes ca 1860 för brukets tjänstemän

Fiskars den upplyste patronens verk

Stockarna härstammade från Mörby gårds hu-vudbyggnad

Efter Stenhuset följer igen hus från Julins era: stall- och skolbyggnaden av tegel med ett torn som pryds av en Könniur nr 9 från 1842 samt två bostads-hus av sten Det första är från 1852 och det andra, som ritats av Engel, från 1828 Kvarnen mittemot stallbyggnaden är – liksom även det ovannämnda spannmålsmagasinet – av röd- och slaggtegel Den är byggd 1898 Vid följande bro ligger brandsta-tionen och som ett minne från flydda tider det lok som en gång pustade fram på Fiskars egen järnväg Tegelbyggnaden på den motsatta stranden av ån har tjänstgjort som tvätteri Här har funnits tvättstuga och mangel samt bagarstuga på nedre botten Andra våningens sal var ”mangelsal” som senare inrymde en folkskola och därefter bibliotek I sluttningen till vänster, då man fortsätter längs landsvägen, ligger bostadsområdet Skomakarbacken med sina röda trähus i varierande storlekar

Till höger tar man av på en väg kallad Åkerra-den, som följer åstranden och leder till Övre bruket Utmed den ligger de äldsta bostadshusen i trakten Först kommer Kardusen, som Julin lät bygga med tanke på de brittiska yrkesmännen, och därefter föl-jer en lång rad röda trähus, ålderstigna och många

Stenhuset – corps de logis festligt illuminerade.

78

Fiskars 1649

79

Fiskars 1649

Lennart Segerstråles vision av Fiskars bruk och dess arbetare. En skara bruksbor stod modell för konstnären. Några gamla arbetare samt mästeridrottarna Alf Lindblad och Albert Winter är lätt igenkännliga.

Längd- och tvärsnitt av Samlingslokalen ritad 1896 av Waldemar Aspelin.

På bilden Samlingslokalen och Fiskars Wärdshus. I mitten den nya hotelbyggnaden från år 2003.

gånger reparerade Det sista huset är gult: Slagg-byggnaden-Spishuset som Julin lät bygga 1842

I bakgrunden syns den ståtliga ladugården, byggd 1919–1921 Den ladugård som Engel ritade och som låg ovanför den gamla kasernen är för länge sedan riven

På Övre bruket finns den mekaniska verkstaden från Julins tid Den är uppförd av tegel och delvis moderniserad Där finns också det gamla gjuteriet samt kontorsbyggnaden som sedan 1942 inrymmer

Fiskars museum De övriga bruksbyggnaderna är av senare datum Till vänster, i backen mittemot kontoret, ligger Rosehill som var läkarbostad, och efter den en lång rad bostadshus som uppförts se-nare På den andra sidan av ån syns bostadsområdet Kullan, som på 1860-talet uppfördes som bostäder åt arbetarna på valsverket På Julins tid föreställde man sig att husen som byggdes högre upp i backen var hälsosammare än de gamla bostäderna nere i dalen

80

Fiskars 1649

81

Fiskars 1649

Waldemar Aspelins vackra teckning från 1901 av spannmålsmagasinet och byggnaden i sitt nuvarande skick.

Till höger: Bakom gamla kvarnen syns gamla brandstationen.

82

Fiskars 1649

83

Fiskars 1649

Fiskars bruk lever upp igen

Bruket har blivit ett dragplåster inom kultur-turismen och ger besökare tillfälle att möta en levande, skickligt restaurerad boende-

miljö och mångsidig service Sommarutställning-arna hör till de intressantaste i landet och lockar folk från när och fjärran Program finns det året om I bruket lever och verkar en gemenskap av hantver-kare, formgivare och konstnärer som inte har sin like någonstans i världen Trots de nya aktiviteterna har Fiskars bevarat sitt landskap, sina kulturvärden och sin egen särprägel Bruket är i dag allt annat än ett friluftsmuseum

Det är svårt att tro att Fiskars ännu på 1980-talet led av samma strukturomvandlingsproblem som

Ån som flyter genom Fiskars och de många broarna över den har alltid varit av central betydelse för samhället.

Tornuret på Fiskars, som småningom blivit ett landmärke, förenar det forna stallet med skolbyggnaden.

många industriorter på andra håll i Finland och i andra länder Den industriella verksamheten hade bytt karaktär Även i Fiskars flyttade arbetsplatserna bort i och med de förändrade krav som följde med att bolaget växte och riktade in sig på en internatio-nell marknad I det ursprungliga brukssamhället fanns det inte plats för tillräckligt stora enheter

Samma onda cirkel hade drabbat många andra traditionella industriorter: när befolkningen i ar-betsför ålder sökte sig till andra orter står husen tomma och servicen trappas ned Fenomenet fick namnet strukturomvandling

Men Fiskars bruk behövde inte lida av struk-turomvandlingens nackdelar länge Natur, kultur-

84

Fiskars 1649

85

Fiskars 1649

genom ”erbjudanden som man inte kunde tacka nej till”

Till exempel snickaren Kari Virtanen var bland de första som flyttade: när han kom från Öster-botten till Fiskars fick han inrätta sin verkstad i Finlands äldsta maskinverkstad ”Att Fiskars lig-ger i ett lundskogsområde var en betydande ut-vecklingsfaktor”, minns Virtanen För snickare är bruket en skattkammare; 29 olika trädslag växer i området

Resten är historia Det räckte med ett femton-tal nya invånare i bruket Efter det följde en stor inflyttningsvåg Idag är antalet intresserade större än antalet bostäder Det underlättas när den nya

stadsplanen för bruket blir verklighet Bolaget har aktivt deltagit i arbetet med stadsplanen, som gör det möjligt att anlägga tomter för ett par hundra nya villor och också göra kärnområdet i bruket tätare

Renovering har man satsat på överallt – från det herrgårdslika Stenhuset till de rödockrade forna arbetarbostäderna Inget kan illustrera den föränd-ring som ägt rum i Fiskars tydligare än boendet Största delen av de tidigare arbetarbostäderna är nu privatägda och restaurerade Omfattande res-taurering har också genomförts i två stenbyggnader vid huvudvägen Fiskarskoncernen har förnyat och moderniserat ”kasernerna” och byggt om dem till affärslokaler och bostäder

landskap och traditioner visade sig ha en stark dragkraft Fiskars hade i tiden skapats av flera stora namn inom byggnadskonsten: Charles Bassi, C L Engel, J E Wiik och A F Granstedt Byggnaderna är kraftfulla och vackra Även efter brukspatro-nerna har fabriksmiljön med omnejd funnit sina försvarare I alla industrialiserade länder har man börjat uppskatta den arkitektur som finns på gamla industriorter och som kombinerar byggd miljö med människans arbete Det som gör Fiskars bruk så unikt är dess natur: omfattande skogsområden, flera dussin sjöar med obebyggda stränder, branta stup och en ofinländsk träd- och övrig flora

Nytt liv i bruket

Fiskars vice verkställande direktör Ingmar Lindberg tog över ansvaret för bolagets fastighetsverksamhet år 1987 I samma veva uppstod projektet Nytt liv i bruket, till en början bara i hans huvud Situationen i Fiskars bruk var nästan unik: ett och samma bolag ägde både byggnader och mark I en vanlig kyrkby kan det finnas hundra olika markägare, vilket kan göra beslutsfattandet mycket invecklat Följande skede var en styrd nyinflyttning till Fiskars De tomma lokalerna, som det fanns mycket av då, i början av 90-talet, erbjöds till ”utvalda inflyttare”

Restaurangen i den gamla kopparsmedjan har sin uteservering vid forsen. Intill finns konferenscentret FiskarsForum.

Den gamla finsmedjan utgör idag en fungerande konferensbyggnad.

86

Fiskars 1649

87

Fiskars 1649

I Finlands första maskinverkstad finns idag en snickarverkstad.

Vy över Fiskarsån bakom Magasinet.

Nya invånare och ny service

När bruket var fullt av industriproduktion var an-talet invånare i Fiskars dubbelt så stort Familjerna var stora och bruket var till stor del självförsörjan-de I dag är ungefär 600 personer skrivna i bruket Mycket annat har också hänt, befolkningen har ju bytts ut nästan helt Tidigare var Fiskars svensk-språkigt Nu har andelen svenskspråkiga på några år sjunkit under tjugo procent Skolan var tidigare hotad, men nu finns det skolbarn i bruket igen,

precis som förr De nya invånarna i Fiskars bruk är yngre än befolkningen i gemen

De konsthantverkare, formgivare och bildkonst-närer som har flyttat till bruket har haft en central roll i de händelser som har förändrat bruket un-der de senaste åren och också i skapandet av nya arbetsplatser i Fiskars Sedan Fiskars fabriksverk-samhet flyttades till Billnäs har man i de tidigare fabriksbyggnaderna inrättat verkstäder och arbets-rum för konstnärerna Fiskarskoncernens jord- och skogsegendomar förvaltas fortfarande från

88

Fiskars 1649

89

Fiskars 1649

bruket Nästan alla arbetsplatser är nya I bruket finns snickar verkstäder, en designbyrå, en arkitekt-byrå, flera keramikverkstäder och en glashytta I en vacker stenladugård som länge har stått tom verkar nu en ljusfabrik

Antalet restauranger är två, en på vardera sidan om ån: Fiskars Wärdshus och restaurang Kupari-paja, som fått sitt namn av den kopparsmedja som tidigare fanns i restaurangbyggnaden Båda restaurangerna drar kunder från vida omkring Konferenscentret FiskarsForum har inrättats i den forna finsmedjan intill forsen och erbjuder goda

förutsättningar och en idyllisk miljö för möten och seminarier

Centrum för konst och hantverk

Hantverkarna, formgivarna och konstnärerna i Fiskars höll sin första utställning sommaren 1994 och den hade långtgående följder: utställningen gjorde deltagarna till en gemenskap Det nya Fiskars rykte har spritt sig från den forna kop-parsmedjan Gemenskapen har sedermera organi-serat sig som ett andelslag som i början av år 2009

Olika utställningar lockar konst- och hantverksvänner till bruket. Utställningslokalerna i Kopparsmedjan (ovan) och i Magasinet (till höger).

90

Fiskars 1649

91

Fiskars 1649

Årstiderna växlar vid den gamla kvarnen och Tornursbyggnaden.

Nästa omslag: Vy från gamla kvarnen mot Kopparsmedjan.

Uteserveringen vid Fiskars Wärdshus, Finlands äldsta oavbrutet verksamma värdshus.

hade 105 medlemmar Räknar man med famil-jerna utgör andelslaget redan hälften av invånarna i Fiskars bruk Andelslaget är en gemenskap vars mångsidighet är dess rikedom – i andelslaget finns ett tjugotal olika yrken representerade

Sommarutställningar ordnas i både kopparsmed-jan och ett magasin som har renoverats och byggts om till utställningslokal Fiskars erbjuder något att se året om, även om vinterutställningarna inte drar lika stor publik som sommarutställningarna

Fiskars har också utvidgat sina kontakter till omvärlden År 2006 renoverade Fiskarskoncernen ett hus på Skomakarbacken och inrättade där ett

konstnärsresidens med två fullt utrustade bostäder för besökande utländska konstnärer, hantverkare och designers

Spånen har flugit långt från Fiskars verkstäder Föremål från utställningarna i Fiskars har ofta fort-satt sina färder utomlands Konstnärerna i Fiskars har som gemenskap presenterat sig i bland annat Japan och Mexiko

92

Fiskars 1649

93

Fiskars 1649

94

Fiskars 1649

95

Fiskars 1649

Utställningen Fiskars 1649

En permanent utställning om brukets och järntillverkningens äldsta historia i Finland öppnades år 1989

Produktion: Arch Design Oy

redaktion

Arch Design Oy: Barbro Kulvik, Antti Siltavuori

Layout: Tommi Jokivaara

Publikationen innehåller ett sammandrag av utställnings-materialet Fackgranskning och redigering av Sten Björkman och Arne Heporauta Tredje upplagan uppdaterad av Leena Venho

Övriga artiklar:Per-Erik Lönnfors: Efter kriget (s 43–45) C E Carlson: Julins Fiskars: den upplyste patronens verk

(s 77–78) Anna Paljakka: Fiskars Bruk lever upp igen (s 83–90)

Översättningar:Christel Nyman, Camilla Ahlström-Taavitsainen, Sara Torvalds

Utgivare

Fiskars Oyj Abp, Raseborg, 2009Tredje omarbetade upplaganISBN 978-951-98234-9-2

källor

Arkiv:Fiskars Oyj Abp historiska arkiv, RaseborgHelsingfors universitets bibliotek, HelsingforsHelsingfors universitet, Konsthistoriska institutionen,

HelsingforsMuseiverkets historiska bildarkiv, HelsingforsPojo Bruksindustri Ab:s arkiv, RaseborgFinlands fotografiska museum, HelsingforsSvenska Litteratursällskapet i Finland, HelsingforsFolkkultursarkivet, HelsingforsRiksarkivet, Helsingfors

Litteratur:Georgius Agricola: De Re Metallica Basel 1561 Georgius Agricola: Vom Bergwerck XII Bucher darin alle

Empter/Instrument/Bezeuge/und alles zu diesen Handeln gehörig mit schönen Figuren vorbilder und klärlich beschrieben seindt ertslich in Lateinischen Sprach Basel 1557

Olao Magno Gotho: Historia De Gentibus Septentrionalibvs. Romae 1555

A History of Technology, III. Oxford 1957 Härö, Elias, Fiskars Corps de Logis, Stenhuset. 1983 Härö, Elias & Salokorpi Asko: Ruukinmiljööt. Suomen

rakennustaiteen museo Helsinki 1979

Kulturgeschichtliches Bilderbuch aus Drei Jarhunderten, III. München 1885

Kulturgeschichtliches Bilderbuch aus Drei Jarhunderten, II. München 1883

Maisemia Suomesta, red Klinge, Matti – Reitala, Aimo Otava 1987

Turkka Myllykylä: Suomen kanavien historia Keuruu 1991 Gabriel Nikander: Fiskars bruks historia Åbo 1929 Pohja kuvina - Pojobilder Karis-Pojo Sparbanks publikation

1988 Swen Rinman: Bergverks lexicon Stockholm 1778, 1789 Swen Rinman: Mekaniken Stockholm 1789 Sven Rinman: Tabeller till Rinmans Bergverks lexicon, s a Särkkä, T,J : Fiskars – kolmesataa vuotta raudanjalostusta ja

teollisuuskulttuuria Suomessa Helsinki 1935 Tore Verman: Järnbärarna Stockholm 1936

Bilder

u= uppe, n = nere

Arch Design: Sandra Kantanen, Fiskars: sidorna 56, 58, Mika Kaplar, Fiskars: sidorna 51, 53, 55, 57, 59, 61, 74–75, 78, Perttu Rista, Fiskars: sidorna 19, 26, 50, 54, 60, 76, 80u, 81, 82, 87, 89, 94

Finlands Bank, Helsingfors: sida 24Fiskars arkiv: sidorna 16u, 21, 23n, 27, 32–33, 34, 35, 36,

41, 43, 44, 46, 64, 65, 69n, 71, 72, 73, 74-75, 79, 80n, 83, Roos: sidorna 38, 39, 40, Rauno Träskelin: sidorna 42, 44, Sami Repo: sidorna 45, 47, Iittala: sida 46, C J Malmberg: sidorna 66-67, 69u, 70, Pentti Hokkanen: sidorna 84, 92–93, Kaius Hedenström: sida 86, Milka Alanen: sida 88, Chikako Harada: sida 90, Hannu Hjerppe: sida 91

Försäkringsbolaget Sampos arkiv, Åbo: bakre omslagetHelsingfors universitets bibliotek/Museokuva, Helsingfors:

sidorna 2, 4, 5, 6, 12, 13, 14, 15, 16n, 17, 20Helsingfors universitets bibliotek/Kerstin Smeds: sida 37Erkki Härö, Helsingfors: sida 29Järnkontoret, Stockholm: sida 11Kanalmuseum, Villmanstrand: sida 13Konstindustrimuseet, Helsingfors: sida 21Kungliga biblioteket, Stockholm, sida 18Museiverket, Helsingfors: sida 68Outokumpu Oyj, Helsingfors: sida 23uHeikki Reenpääs arkiv, Helsingfors: omslag, sida 31Riksarkivet, Helsingfors: sidorna 28, 62–63Stockholms Stadsmuseum, Stockholm: sida 8Tammerfors stads arkiv, Tammerfors: sida 30Åbo konstmuseum, Åbo: sida 7

Tryckeriet Suomalaisen Kirjallisuuden Kirjapaino Oy:s första korrekturpress, som var i oavbruten användning från 1850 till 1966. Boktryckerimaskiner av olika slag hörde till produktionsprogrammet

i Fiskars mekaniska verkstad, grundad 1837.

96

Fiskars 1649

1 Samlingslokalen eller bara ”Lokalen”, ritades av Waldemar Aspelin 1896

2 Wärdshuset i två våningar byggdes 1836 efter ritningar av A F Granstedt

3 Brukskontoret som byggdes 1765 är områdets äldsta beva-rade byggnad Ombyggd 1911

4 Spannmålsmagasinet byggdes 1902 efter ritningar av Wal-demar Aspelin

5 Finsmedjan, ritad av C L Engel 1832, var ursprungligen en envåningsbyggnad 1851 fick byggnaden en övervåning i trä efter ritningar av J E Wiik Finsmedjan brann 1888 och byggdes upp på nytt samma år, nu i rödtegel Den låga tillbyggnaden är från början av 1900-talet

6 Kopparsmedjan som byggdes 1818 var ursprungligen ett stenhus i två våningar Smedjan brann 1855 men byggdes upp på nytt När kopparsmidet upphörde förlades finsmed-jans produktion till bottenvåningen och slipverkstaden en trappa upp År 1898 fick byggnaden ytterligare en våning, tillbyggnaderna är av nyare datum

7 Två tjänstemannabostäder som byggdes av stockar från huvudbyggnaden på Mörby gård, som revs 1859

8 Stenhuset byggdes för brukets ägare 1816–1822 Ritningarna till byggnaden gjordes av Pehr Granstedt 1815 Senare bi-drog Charles Bassi och C L Engel med egna ritningar

9 Tornursbyggnaden i rödtegel byggdes 1826, ursprungligen som skolbyggnad På 1830-talet försågs den med en extra våning och fick då också ett klocktorn i trä med en Könni-klocka nr 9 från år 1842 Samtidigt byggdes en flygel som tjänstgjorde som stall Byggnaden har blivit ett landmärke i Fiskars C L Engel, den engelske arkitekten A Peel som verkade i S:t Petersburg samt A F Granstedt har i tur och ordning bidragit till byggnadens utseende

10 Kasernerna har varit bostadshus för brukets arbetare Huset till höger (från gatan sett) är ritat av C L Engel Kasernen blev färdig 1827 Till vänster ligger J E Wiiks ”nya” kasern från 1852 Fogdens hus i trä som ligger i mitten är från 1849

11 Kvarnen av slaggtegel byggdes 1898 och ligger på en gam-mal kvarnplats Kvarnen var i bruk ända till 1950-talet

12 Brandstationen byggdes 1912

13 Tvättstugan blev färdig 1860 Till en början fanns här tvät-teri, mangelsal och bagarstuga På 1900-talet har bl a folk-skola och telefoncentral funnits i byggnaden

14 På Skomakarbacken finns arbetarbostäder

15 Kardusen byggdes 1843 för klensmederna som flyttade hit från Sheffield

16 Åkerraden är den övre bruksgatan i Fiskars Sitt nuva-rande utseende fick Åkerraden med sina arbetarbostäder på 1820–30-talen Byggnaderna renoverades 1992

17 Den stora ladugården byggdes 1919

18 Tröskhuset i trä är från början av 1900-talet

19 Fiskars gamla fabriksbyggnad

20 Byggnaden var ursprungligen plogverkstad (1914) Senare har flera nyare fabriksbyggnader byggts i anslutning

21 Spisinrättningen eller Slaggbyggnaden med arbetarmatsal blev färdig 1842 I dag används byggnaden av Fiskars mu-seum

22 Maskinverkstadens gamla kontor från 1837, i dag Fiskars museum

23 Närmast ån ligger en maskinverkstad i rödtegel från 1837 Tillbyggnaden mellan maskinverkstaden och museet bygg-des 1889

24 Gjuteriet är från 1836

25 Kullan är en grupp arbetarbostäder med tillhörande eko-nomibyggnader (1859)

26 Rosehill byggdes 1837 som bostad åt David Cohen, som hörde till maskinverkstadens grundare

27 Hasselbacken är ett arbetarbostadsområde från sekelskiftet 1800–1900 Bostäderna renoverades på 1980-talet

28 Baklura är brukets festplats, med tillhörande danslave

29 Brukets f d sjukhus byggdes 1892

Fiskars BrUk