EN FILM AV PAWEL PAWLIOWSKI

´

folketsbio.se

WINNER BEST FILM

GIJON INT’L FILM FESTIVAL

WINNER BEST FILM

LONDON BFI FILM FESTIVAL

WINNER INT’L CRITICS AWARD

TORONTO INT’L FILM FESTIVAL

Ida är en föräldralös flicka, uppvuxen i kloster. Hon är redo att avlägga sina klosterlöften men blir beordrad av abbedissan att besöka sina släktingar innan ceremonin genomförs. På sin första resa utanför klostermurarna hamnar hon i stan hos en moster hon inte visste att hon hade. En frigjord, intellektuell kvinna som kedjeröker, super och ger Ida ironiska gliringar innan hon abrupt avslöjar att de är judiska. Med ett utsökt, stillsamt och enträget svartvitt foto kryper filmens berättelse och verkligheten i 1960-talets Polen in under huden.

Ida och hennes moster reser ut på landsbygden i jakt på sanningar och under resans gång avslöjas mer och mer om familjens förflutna och om Polens historia och samtid. Nazisternas framfart under 2:a världskriget deci-merade den polska befolkningen med 20 %, varav 3 miljoner judar. Stalins välde i krigets efterdyningar skapade ett samhälle med en underrättelse-tjänst och ett angivarsystem som i filmen uttrycks i tystnad och i folktomma scener där det stilla, grå landskapet fylls med spänningar och en skriande tomhet. Filmen är en uppgörelse med rädslor, skam och svek, våldsamma hemligheter och krigsfasor. Det är även en skildring av det som sker efteråt, efter att det hemska har skett, när människor som varit grannar och vänner vänts mot varandra, angett varandra, dödat varandra. Vad finns då kvar och vad händer när människor sedan måste fortsätta leva vidare sida vid sida?

Ida (2013) vann Guldlejonet på Gdynia Film Festival och pris för bästa film på BFI London Film Festival samt ytter-ligare ett 30-tal festivalpriser och nomi - neringar. Filmen är en av tre filmer som nominerats till Europeiska parla-mentets filmpris) LUX FILM PRIZE 2014. Vinnaren tillkännages i december 2014.

KORT OM PAWEL PAWLIKOWSKIPawel Pawlikowski, polsk filmregissör och manusförfattare verksam främst i Stor-britannien, föddes 1957 i Warszawa. Han kom till England på 70-talet, studerade litteratur och filosofi vid Oxford University och började sedan arbeta med doku-mentärfilm. År 2000 debuterade han som spelfilmsregissör med långfilmen Last Resort. Filmen togs emot väl av kritiker världen över, uppmärksammades på Toronto Film Festival såväl som på Sundance Film Festival och banade väg för fler långfilmsprojekt som till exempel My Summer Of Love (2004) som även den blev en kritikersuccé.

IDAEn film av Pawel PawlikowskiLängd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 minFormat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .DCPSpråk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . PolskaLand & år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Polen 2013Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Folkets Bio. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .www.folketsbio.se

I ROLLERNAWanda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Agata KuleszaAnna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Agata TrzebuchowskaLis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Dawid OgrodnikSzymon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jerzy TrelaFeliks . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adam SzyszkowskiAbbedissa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Halina Skoczynska & Agnieszka Wasiak

PRODUKTIONSUPPGIFTERRegi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pawel Pawlikowski Manus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rebecca Lenkiewicz & Pawel Pawlikowski Foto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Lukasz Zal & Ryszard LenczewskiLjud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Claus LyngeKlippning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jaroslaw KaminskiMusik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Kristian Eidnes Andersen Kostym . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Aleksandra StaszkoScenografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Katarzyna Sobanska, Marcel SławinskiCasting . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alina FalanaProducenter . . . . . . . . Opus Film, Ewa Puszczynska, Piotr Dzieciol, Eric Abraham

´ ´

´

Warsawa ligger snötäckt. Kylan och en stämning av grå monotoni gör staden föga inbjudande. Det krävs att man ser den genom Pawel Pawlikowskis ögon för att hitta någon slags charm. Hans ögon glittrar vid anblicken av de trista byggnaderna i förortskvarteret Mokotów. Allt finns där; skolan, fönstren till familjens lägenhet och gården där han lekte när han växte upp i början av sextiotalet. På husväggarna finns spår av kulhål från de strider som utspelade sig 1944, under Warszawa­upproret. Tyskarna vann snabbt kontroll över dessa kvarter, något som räddade området från total förstörelse. Tack vare det finns det förflutna kvar, levande i nuet. Och nu bor Pawel Pawlikowski åter här efter att i 40 år ha levt på andra platser, framför allt i Storbritannien, där hans startade sin karriär som filmare. Han är precis klar med sin första polska produktion, Ida. Filmens titel, som även är namnet på huvudpersonen, handlar om en ung flicka i Polen 1962. Ida ska just avlägga sina ordenslöften då hon får reda på vad som skett med hennes familj som varit försvunnen sedan andra världskriget.

Att återvända till Warsawa

är filmkännaren Pawel Pawlikowski ska berätta sin egen familjehistoria

börjar han med att öppna ett fotoalbum. Här syns hans mamma Zula, en storslagen kvinna, som började som dansare och sedan blev lärare. Pappa Wiktor, som var läkare, var också stilig.

”Det var ett glamoröst par, men de bråkade mycket”.

Pawel var enda barnet och av leendet som sprider sig i hans ansikte när han berättar, förstår man att han har bra minnen av händel-serna på fotona.

”Mina föräldrar hade inga pengar, min far hade samma inkomst som en murare, men anställningen var säker och allt var välorgani-serat och inrutat. På det sättet var det tryggt att växa upp i en totalitär stat. Speciellt som regimens grepp under en kort tidsperiod öppnades upp och det blev mer fritt, något som tyvärr inte höll i sig.”

Pawel var tolv år när föräldrarna skiljde sig 1969 och pappan lämnade Polen.

”En antisemitisk kampanj hade satts i gång av nya krafter inom det kommunistiska partiet. De ville göra sig av med ledningsgruppen som funnits med inom partiet sedan innan kriget, en ledningsgrupp som till största delen bestod av judar. Min far var inte medlem i partiet och han fanns egentligen inte bland de utpekade, men han var jude och hans mamma hade dött i Auschwitz. Han ville inte genomleva det som skedde så han flyttade till Wien.”

Pawel stannade hos Zula som undervisade engelska på universitet i Warsawa. 1971 fick han följa med på en av hennes språkresor till England.

”I London upptäckte jag att hon gift om sig med en engelsman och att vi inte skulle åter-vända till Polen.”

Livet i exil startade i chock och den första chocken följdes snabbt av en till. Han tillde-lades ett stipendium med motiveringen att han var ”ett offer för kommunismen” och skickades till ett katolskt internat för omskol-ning. Prästerna skulle lära honom att leva ett normalt liv.

”Det hela höll på att göra mig till kommunist … men jag tog mig därifrån.”

Lyckligvis fanns det många olika perspektiv i 1970-talets Storbritannien. Pawel inspirera-des av popmusik, fotografering och sin kärlek till böcker. Han drömde om att bli författare och skrev på en doktorsavhandling om den österrikiske poeten Georg Trakl när han av en slump hamnade i en filmstudio med en kamera i handen. Det var där och då som hittade han sitt kall. Efter att ha gjort några ”poetiska och tråkiga” kortfilmer anställdes han på BBCs dokumentärfilms-avdelning. Han erbjöd sig att hålla Sovjet under uppsikt. Gorbatjovs lansering av Glasnost hade precis satts igång och med den 1980-talets uppti-ning av öst. Pawel Pawlowskis intresse för öst väckte även en hemlängtan. Som nybliven regissör satte han igång med att filma i länder runt omkring Polen, ibland nära gränstrak-terna, ibland i länder längre bort. Genom resorna fick han möjlighet att undersöka och skapa en mer samlad bild av de vitt spridda delarna av familjens historia. I Ryssland lyckades han filma den mystiske författaren Venedikt Erofeïev några månader före dennes bortgång 1990. Venedikt Erofeïev var en författare som Pawels far Wiktor introducerat för Pawel genom att ge honom en kopia av den förbjudna boken Moscou-sur-Vodka som han kommit över.

Rotlösheten och längtan efter att hitta sig själv påverkade Pawel och han utvecklade ett komplext förhållningssätt till världen. Förmågan att se sakers komplexitet visade sig vara idealiskt när det gällde att åskådlig-göra kultur och politik, det förflutna och det pågående, och gjorde det möjligt för honom att undvika endimensionella, förenklade skildringar. Under belägringen av Sarajevo (1992-96) bestämde han sig för att placera sin kamera på den serbiska sidan för att skapa perspektiv och förståelse för de nationalistiska myternas påverkan och upphov till denna konflikt, liksom till så många andra. (Han lyck-ades även ta bilder av den ryske författaren Limonov som kom på besök vid fronten.)

”Jag visade upp en rätt så ful bild av ser-berna, men jag vägrade att demonisera dem. Jag ville visa på en skrämmande, hemsk sida som vi alla bär inom oss, som alla kan känna igen sig i. ”

Världens och historiens komplexitet fasci-nerar Pawel. Han skildrar den även i sin nya, polska film Ida där ett mörkt förflutet dyker upp, kontrasterar med det pågående nuet

och får starka konsekvenser och efterverk-ningar för de inblandade. Just som den katolska Ida ska avge sina ordenslöften upp-täcker hon att hon föddes i en judisk familj som avrättades under kriget. Filmen, vars bildspråk är svartvitt och påminner Pawel om ett fotoalbum, är inte tänkt att vara en under-förstådd anklagelse eller föra någons talan.

”Hade jag velat förklara Polens förhållande gentemot judarna så hade jag fått skriva en enormt tjock bok. Personerna i min film är motsägelsefulla och känsliga. De är inte skapade för att representera ett ställningsta-gande.”

Rollfiguren Ida får trots allt representera ett budskap som Pawel själv sätter ord på.

”Jag ville synliggöra skillnaden mellan religion och grupptillhörighet, två saker som är väldigt sammanflätade i nationalistiska grupper idag. Enligt dem innebär att vara polsk att man är katolik. Min film visar att man även kan vara polsk och jude.”

Att historien om Ida också är ett sätt att åter-knyta med sin fars judiska ursprung är något som på samma gång är självklart, hemligt och omöjligt att prata om för Pawel Pawlikowski. Alla hans spelfilmer har vävts av bitar från hans egen historia. Filmerna är dock aldrig gjorda ur ett jag-perspektiv utan är om-skrivningar. I Last Resort bosätter sig en ung ryss i Storbritannien (2000), i My Summer of Love (2004) skildrar den katolske filmaren en vänskap under en sommar i England med sensuella och andliga undertoner. Utifrån en önskan om att lösgöra sig från alla självbio-grafiska kopplingar tackade Pawel ja till att regissera thrillern La femme du cinquieme i Paris 2011. Det blev, trots hans ambitioner, hans mest personliga film någonsin, säger han själv. Han var plågad av sin frus plötsliga dödsfall några år tidigare och lät den något banala grundhistorien ändra skepnad. Han skapade en stark skildring av sorg. Flytten till Warsawa innebär att han lättare kan förfoga över sin egen historia. För han vill inte längre ta några omvägar. Ida är filmad utan eftergif-ter. Som om det vore hans sista film, säger han. Men för oss andra är det uppenbart att filmen är början på något nytt.

Av Frédéric Strauss Publicerad i Télérama 2014-02-12Originaltitel: Revivre à VarsovieÖversättning Mia Annerwall