Embed Size (px)
Citation preview
AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap
Distriktssköterskors reflektioner och erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet i
möten med kvinnor från andra kulturer
En intervjustudie
Katarina Fransson
2017
Examensarbete, Avancerad nivå (yrkesexamen) 15 hp Omvårdnad
Specialistsjuksköterskeprogrammet – inriktning Distriktssköterska Handledare: Anna-Greta Mamhidir
Examinator: Annika Björkman
Sammanfattning Bakgrund: Antalet människor från andra kulturer har under de senaste decennierna
ökat i Sverige. Att utrikes födda personer ofta har sämre hälsa än inrikes födda och kan
ha ett större behov av vård medför ökade krav på hälso- och sjukvården.
Distriktssköterskan har en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet med patienter från
andra kulturer.
Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter och
reflektioner av att arbeta hälsofrämjande i möten med kvinnor från andra kulturer i
arbetet inom primärvården. Metod: En beskrivande design med kvalitativ ansats.
Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor som arbetade på
tre hälsocentraler. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:
Analysprocessen resulterade i fyra kategorier Svårigheter i kommunikationen hindrar
hälsofrämjande arbete, Förväntningar och kulturella normer kan påverka
distriktssköterskans hälsofrämjande arbete, Positiva men även utmanande möten samt
Åtgärder för att underlätta distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Under varje
kategori formulerades mellan två till tre subkategorier. Slutsats: Distriktssköterskor i
primärvården upplever att det hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra kulturer är
både positivt men kan även utmanande, tidskrävande, svårt på grund av
språksvårigheter och olika kulturella vanor. I det hälsofrämjande arbetet bör
distriktssköterskan få tillgång till mer kunskaper om kulturella skillnader och då med
fokus på kvinnor. Samtidigt behöver de praktiska förutsättningarna i mötet kvinnorna
behöver utvecklas för att på så vis kunna ge ett bra stöd.
Nyckelord: distriktssköterska, primärvård, invandrare, kvinnor, kultur, intervju
Abstract Background: In recent decades, the number of people from other cultures has increased
in Sweden. The fact that foreign-born people often have poorer health status than
native-born, and therefore may have a greater need of care will lead to increased
demands on the healthcare. The district nurse has an important health-promoting role
when working with patients from other cultures.
Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences and
reflections when working with health-promotion in primary care with women from
other cultures. Method: A descriptive design with a qualitative approach. Semi-
structured interviews were conducted with eight district nurses who worked at three
health care centers. The data was analyzed with qualitative content analysis. Results:
The analysis process resided in four categories Difficulties in communication a
hindrance in health promotion work, Expectations and cultural norms may affect the
district nurse’s health promotion work, Positive but also challenging meetings, and
Measures to facilitate the district nurse’s health-promotion work. Underneath each
category between two to three subcategories were formulated. Conclusion: District
nurses in primary care experience that the health-promotion of women from other
cultures is both positive but can also be challenging, time-consuming, difficult due to
language difficulties and different cultural habits. The district nurse is in need of
extended knowledge about cultural differences, and in particular with focus on women.
At the same time, the practical conditions when meeting the women has to develop in
order to give the women good support.
Keywords: district nurse, primary care, immigrants, women, culture, interview
Innehållsförteckning
Introduktion 1 Distriktssköterskans uppgift 2 Folkhälsa och folkhälsoarbete 2
Hälsofrämjande arbete 2
Kommunikation 3
Kultur 3
Teoretisk referensram 4
Problemformulering 8
Syfte 8
Metod 8
Design 8
Urvalsmetod och undersökningsgrupp 8
Datainsamlingsmetod 9
Tillvägagångssätt 9
Dataanalys 10 Forskningsetiska överväganden 11
Resultat 12 Svårigheter i kommunikationen hindrar hälsofrämjande arbete 13 Användandet av telefontolk eller närstående tolk kan skapa osäkerhet om översättningen hos distriktssköterskan
13
Språksvårigheter skapar hinder för att ge och ta emot information 13 Förväntningar och kulturella normer kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
14
Patienters förväntningar skapar besvikelse 15 Patienters okunskap om människokroppens funktion 15 Manliga distriktssköterskor och tolkar kan försvåra mötet mellan patient och distriktssköterska
15
Positiva men även utmanande möten 16 Flexibilitet och humor är värdefulla förmågor i mötet 16 Att känna sig villrådig i sitt förhållningssätt 17 Åtgärder/faktorer som underlättar distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
17
Att styra sin tidbok ger möjlighet till ökad besökstid 18 Informationsmaterial på patientens hemspråk 18
Diskussion 18
Huvudresultat 18
Resultatdiskussion 19 Metoddiskussion 21 Kliniska implikationer 22
Förslag till fortsatt forskning 22
Slutsats 23
Referenser 24
1
Introduktion Sverige har under de senaste fyra decennierna tagit emot ett stort antal asylsökande
personer (Socialstyrelsen, 2015). Under 2015 ansökte enligt Migrationsverkets
rapporter 162 877 personer om asyl i Sverige och under 2016 var det totalt 28 939
asylsökande (Migrationsverket 2015, 2016). Enligt Socialstyrelsen (2015) söker
invandrare och flyktingar tre gånger så mycket vård än övriga befolkningen. Att utrikes
födda personer ofta har sämre hälsa än inrikes födda och kan ha ett större behov av vård
medför ökade krav på hälso- och sjukvården (Hadziabdic, Heikkilä, Albin & Hjelm,
2009). Infektionssjukdomar, sömnsvårigheter, smärtproblematik, huvudvärk, stress eller
tydligt uttalad psykisk ohälsa är de främsta orsakerna till att asylsökande söker vård
men även traumarelaterade problem som till stor del är en konsekvens av våld tidigare i
livet (Strik, Meije. & Gamel 2011; Ekblad, Linander & Asplund 2012; Pfortmueller,
Schwetlick, Mueller, Lehmann & Exadaktylos, 2016). I en studie av Gerritsen, Bramsen,
Devillé, van Willigen, Hovens och van der Ploeg (2006) beskrivs kvinnorna som de
mest sårbara i gruppen av asylsökande och deras sätt att uttrycka smärta kan skilja sig
från svenska kvinnor. En annan aspekt som kan skilja sig kan bero på kulturella vanor.
(Hasnain, Connell, Menon & Tranmerm, 2011). Det kan innebära att kvinnor från andra
kulturer föredrar kvinnlig vårdpersonal i exempelvis vårdsituationer där de blir
uppmanade att ta av sig kläder i samband med undersökningar (Olsson, 2007) Att
sjuksköterskan visar förståelse för patientens problem och är öppen i sin
kommunikation skapar förtroende och trygghet i mötet har beskrivits av invandrade
kvinnor (Jahren Kristofferson, Nortvedt & Skaug 2006; Jirwe, Gerrish & Emami, 2010;
Winking, Saleh-Stattin, Johansson & Sundqvist, 20009).
Enligt sjukvårdens etiska principer är alla människor lika mycket värda och ska som
patienter få lika behandling (Björngren Caudra, 2010). Befolkningen ska ges god vård
på lika villkor, god vård skall vara lättåtkomlig, erbjuda trygghet i vård och behandling
samt baseras på respekt för självbestämmande och integritet (HSL 2017:30).
Sjuksköterskornas etiska kod, International Councils of Nurses (ICN, 2014) beskriver
att sjuksköterskans grundläggande ansvarsområde är att främja hälsa, förebygga
sjukdom och lidande samt att återställa hälsa.
2
Distriktssköterskans uppgift
Primärvårdens uppdrag är att förebygga ohälsa, ge behandling och rehabilitering samt
omvårdnad oavsett ålder eller sjukdom (HSL 2017:30). Distriktssköterskan har i sitt
uppdrag en viktig uppgift i det förebyggande folkhälsoarbetet. Ett vetenskapligt
förhållningssätt samt en mångkulturell och internationellt orienterad kompetens krävs
för att distriktssköterskan ska kunna bidra till det hälsofrämjande arbetet samt kunna
möta, råda och behandla personer i livets alla faser utifrån psykisk, fysisk, social och
kulturell hälsa och sjukdom (Distriktssköterskeföreningen, 2017). I kontakt med hälso-
och sjukvården skall patienten känna sig trygg och vårdgivare är skyldiga att se till att
verksamheten bedriver ett patientsäkert arbete och att god vård enligt hälso- och
sjukvårdslagen ges (Ehrenberg & Wallin, 2009 ; Sherwood & Barnsteiner 2013).
Folkhälsa och folkhälsoarbete
Folkhälsa definieras som resultatet av den sammanlagda fysiska och andliga hälsan i en
befolkning, samt det allmänna hälsotillståndet i ett land (Svanström, 2012). Människors
hälsa ska vara så god som möjligt för att en bra folkhälsa ska uppnås men också vara
fördelad så jämt som möjligt mellan olika grupper i samhället. Faktorer som påverkar
en individs hälsa kan vara utbildning, ekonomiska och sociala förutsättningar, kön,
miljö och infrastruktur. Även levnadsvanor gällande bruk av alkohol och tobak,
matvanor och fysisk aktivitet har betydelse för hälsa (Svensk sjuksköterskeförening,
2017)
Folkhälsoarbete innefattar systematiska, målinriktade och långsiktiga övergripande
insatser för att skapa en jämlik och god hälsa för hela befolkningen (Svanström, 2012).
Ett hälsofrämjande folkhälsoarbete innebär att skapa och förbättra förutsättningar för en
god hälsa. I ett folkhälsoarbete läggs fokus på att förhindra vanor och beteenden som
man genom forskning vet är negativa för hälsan (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Hälsofrämjande arbete
Sjuksköterskan ska ha förmåga att identifiera eventuella hälsorisker och aktivt kunna
förebygga dessa samt vid behov kunna motivera patienter till förändringar i beteende
och inställning för att bidra till en förbättrad livsstil. Genom undervisning till patienter
och närstående kan sjuksköterskan bidra till ökad förståelse för hur livsstilen kan
3
medföra hälsorisker samt motivation till förändring och på så sätt främja hälsan
(Socialstyrelsen, 2009).
Socialstyrelsens definierar hälsofrämjande arbete som en åtgärd för att stärka eller
bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det hälsofrämjande
arbetet ska fokusera på människans självskattade bedömning av sitt välbefinnande och
en avsikt är att stärka individens delaktighet och tro på den egna förmågan.
Hälsofrämjande åtgärder kan vara riktade mot individer, grupper i befolkningen eller
mot samhällsstrukturer (Socialstyrelsens, 2009).
Kommunikation
Ordet kommunikation betyder att göra något gemensamt samt att göra någon annan
delaktig och kommer ifrån latinets ”communicare”. Kommunikation kan definieras som
ett utbyte av menings- eller betydelseinnehåll mellan individer. För sjuksköterskans
hälsofrämjande arbete är det avgörande att göra patienterna delaktiga då de är experter
på sina upplevelser av att leva med sjukdom. En fungerande kommunikation med
sjuksköterskan krävs för att patienterna ska få inflytande över sin vård. (Hanssen, 2007;
Eide & Eide, 2009; Kreps & Sparks, 2008). För att uttrycka tankar och upplevelser
använder människor språket, muntligt eller skriftligt – verbal kommunikation. Vid icke-
verbal kommunikation används andra uttryck, exempelvis blick- ögonkontakt,
kroppsspråk eller fysisk beröring (Hanssen, 2007). Språk och kultur är grundläggande
beståndsdelar i kommunikationen Förståelse för patientens kultur och kunskap om språk
är en förutsättning för god kommunikation. Kommunikationen kan därför bli en
utmaning i mötet mellan sjuksköterska och patient då de inte talar samma språk. För att
möjliggöra en interaktion mellan sjuksköterska och patient är kommunikationen
grunden (Hadziabdic et al. 2011).
Kultur
Kultur är ett svårdefinierat begrepp och kan användas med olika innebörder. Vanligt är
att ordet kopplas till ett land eller mer specifikt en nation (Björngren Cuadra, 2010).
Begreppet kultur beskrivs av Stier (2009) utifrån fyra synsätt Det beteendemässiga, det
funktionalistiska, det kognitivistiska och det symbolistiska. De fyra synsätten har
gemensamt att de utgår från att kultur befinner sig i ständig förändring och utveckling.
4
Både materiella föremål och immateriella företeelser symboliserar kultur. Det handlar
sammantaget om företeelser som kännetecknar en viss grupp individer. Det kan handla
om beteendemönster, kommunikation och handlingar. Även värderingar, uppfattningar,
normer, regler och lagar innefattas. Enligt Stiers (2009) beskrivning påverkar kultur
människors sätt att se på verkligheten och skapa i samspelet individer emellan. Kultur
beskrivs av McFarland (2006) enligt Leiningers teori, vara individer eller gruppers
levnadssätt och inlärda mönster samt värderingar som utmärker ett folk och påverkar
deras beslut och handlingar överfört från generation till generation.
5
Teoretisk referensram
Den amerikanska sjuksköterskan Madeleine Leininger grundade den mest kända
transkulturella omvårdnadsteorin, Culture Care Diversity- och Universality (McFarland
& Eipperle 2008). Transkulturell omvårdnad innebär att ha kunskaper i hur människor i
olika kulturer uppfattar omvårdnadens värderingar och innehåll kopplade till hälsa och
ohälsa. Leiningers teori används även ofta som utgångspunkt för att utveckla nya teorier
om transkulturell omvårdnad (Leininger & McFarland, 2006). Enligt Leininger (1997)
är det viktigt att sjuksköterskan uppmärksammar att kunskap och förståelse om
kulturella faktorer som livsstil, tro och värderingar kan förbättra omvårdnaden. Syftet
med teorin är att få insikt om kulturellt relaterade uppfattningar, sociala strukturer som
religion och politik men även att upptäcka mänskliga likheter och olikheter i relation till
världsuppfattning. Målet med transkulturell omvårdnad är att ge en kulturellt passande
vård som inkluderar att vårda över kulturgränser. Det innebär att vara lyhörd så att
vården passar för den enskilda individen (Leininger & McFarland, 2006).
Missförstånd som orsakas på grund av kulturella olikheter mellan patient och
vårdpersonal kan förebyggas om det finns djupare kunskap hos vårdpersonalen
(Leininger 1997). Leininger menar att vårdpersonal som möter patienter med en annan
kulturell bakgrund bör ha kunskap om faktorer som kan ingå i patientens kultur. Genom
sådan kunskap förväntas personalen kunna arbeta holistiskt med patienten i det
hälsofrämjande arbetet. Leininger utvecklade på 1970-talet The Sunrise Model (Figur 1)
som fått sitt namn efter en soluppgång. Soluppgångsmodellen är tänkt att fungera som
en karta där vårdpersonalen kan förställa sig en värld av olika faktorer som påverkar
människans kulturella villkor samt inverkar på vården av patienten. Den är tänkt som en
modell för att tydliggöra de grundläggande delarna i teorin om transkulturell omvårdnad
(Leininger 2002; Leininger & McFarland, 2006).
Modellen beskriver dimensioner som tillsammans bidrar till individers
världsuppfattning och sociala strukturer. De olika dimensionerna påverkar på olika sätt
uttryck vanor och beteenden i vårdsammanhang samt individers uppfattningar om hälsa,
sjukdom och död. För att kunna erbjuda god vård för alla oavsett kulturell och etnisk
tillhörighet bör sjuksköterskan ta hänsyn till och uppskatta de olika dimensionerna samt
de likheter och olikheter som finns individer emellan. Enligt modellen uttrycks
individers världsuppfattningar och sociala strukturer genom etnisk bakgrund, språk och
6
miljörelaterade förhållanden. Mer ingående presenteras de som religiösa, filosofiska,
tekniska, politiska och juridiska, ekonomiskt och utbildningsrelaterade faktorer samt
levnadssätt, sociala relationer och kulturella värderingar. Modellen kan studeras utifrån
läsarens intresse och varje dimension bör studeras på djupet för att förstå individen i sin
kontext. Enligt Leininger (McFarland 2006) kan modellen påverka sjuksköterskans
beslut och handlingar och medföra en kompetent transkulturell omvårdnad.
7
Figur 1. Leiningers Soluppgångsmodell, översatt till svenska (Gebru, 2003) och enligt
Leininger (2001) i Leininger & McFarland (2002, s 80).
8
Problemformulering
I Sverige liksom i flera andra länder har invandringen har ökat. Det innebär att högre
krav ställs på sjukvårdpersonalen när det gäller kommunikation med patienter som har
annan kulturell bakgrund. Sjuksköterskor upplever att begränsad kommunikation på
grund av språksvårigheter kan leda till att patienten inte får tillräcklig information samt
att sjuksköterskan har svårt att göra en rätt bedömning och ge rätt vård. Detta kan i sin
tur leda till att det hälsofrämjandet arbetet försvåras och folkhälsan försämras.
Författaren till föreliggande studie har inte hittat någon tidigare studie gjord i Sverige
där distriktssköterskor som arbetar i primärvården beskriver sina erfarenheter av det
hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra länder och kulturer. Eftersom
distriktssköterskor inom primärvården ofta är bland de första som träffar kvinnor från
andra kulturer i det hälsofrämjande arbetet är det viktigt att undersöka hur de upplever
dessa möten. Genom att få ta del av studiens resultat finns det möjligheter för
distriktssköterskor samt även vårdenhetschefer att få kunskap om vilka åtgärder som
kan underlätta och förbättra arbetet med kvinnor från andra kulturer.
Syfte
Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter och reflektioner av
att arbeta hälsofrämjande i möten med kvinnor från andra kulturer i arbetet inom
primärvården.
Metod Design
En deskriptiv design med kvalitativ ansats (Polit & Beck, 2012).
Urvalsmetod och undersökningsgrupp
I denna studie gjordes ett ändamålsenligt urval för att få informanter som hade
kunskaper och erfarenheter av problemområdet och kunde svara på studiens syfte (Polit
& Beck 2012). Inklusionskriterierna för undersökningsgruppen; att vara utbildad till
distriktssköterska, skulle ha arbetat olika lång tid, vara i varierande åldrar, gärna vara
både män och kvinnor samt ha arbetat på hälsocentraler där de ofta möter personer från
andra länder och kulturer i det hälsofrämjande arbetet.
Totalt kom 24 distriktssköterskor att tillfrågas om intresse och möjlighet att delta i
studien. Distriktssköterskorna arbetade på tre olika hälsocentraler i en kommun i
9
Mellansverige. Dessa hälsocentraler besöks i stor omfattning av människor som
kommer från andra länder och kulturer. Åtta distriktssköterskor tackade ja till att
deltagande. Av de åtta distriktssköterskorna som valde att delta i studien var två män
och sex kvinnor i åldrarna 28 till 61 år med en genomsnittsålder på 43,5 år. Verksamma
år som distriktssköterska varierade i antal mellan 6 månader till 25 år med ett
genomsnitt på 8,25 år. Distriktssköterskorna hade arbetet på de aktuella hälsocentralerna
mellan 6 månader till 15 år med ett genomsnitt på 4,8 år. Även tjänstgöringsgraden
varierade mellan informanterna. I tabell 1 redovisas informanternas ålder,
yrkesverksamma år som distriktssköterska samt tjänstgöringsgrad.
Tabell 1. Redovisning av deltagarna i studien. Ålder
(m 43,5 år; räckvidd 28-58 år)
Yrkesverksamma år som
distriktssköterska
(m 8,25 år; räckvidd 0,5-25 år)
Tjänstgöringsgrad i %
28 0,5 100
31 4 75
38 2 100
41 6 80
44 4 100
47 4,5 100
58 25 75
61 20 100
Datainsamlingsmetod
Semistrukturerade intervjufrågor användes vid datainsamlingen och en intervjuguide
med öppna frågar hade utformats av författaren i samråd med handledaren. De öppna
svarsmöjligheterna gav deltagarna möjlighet att med egna ord berätta om vad de själva
tyckte var de viktigaste från sina erfarenheter och reflektioner (Polit & Beck 2012).
Intervjuguiden inleddes med bakgrundsfrågor om informanternas kön, ålder, hur länge
de arbetat som distriktssköterska, hur länge de arbetat på den aktuella arbetsplatsen samt
om de hade någon utbildning som berörde hälsofrämjande arbete med personer från
andra kulturer. Det är viktigt ha en intervjuguide under intervjun så att intervjuaren inte
glömmer bort någon fråga men också för att alla deltagare ska få svara på samma frågor.
10
Frågeområdena i intervjuguiden handlade om distriktssköterskans erfarenheter och
reflektioner av möten med kvinnor från andra kulturer i samband med hälsofrämjande
arbete. Exempel på frågor var: ”Finns det svårigheter tycker du i det hälsofrämjande
arbetet med kvinnor från andra kulturer?”, ”Vad tycker du är positivt i möten i ditt
arbete med kvinnor från andra kulturer?” och ”Beskriv vad du tycker behövs gör att
eventuellt underlätta det hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra kulturer.” Tillvägagångssätt
Verksamhetschefen för ett område i Mellansverige där studien var planerad att göras
kontaktades först via email med information. Information visade på studiens syfte, om
vilka som planerades delta, om hur studien skulle genomföras samt att förfrågan gjordes
om tillåtelse utföra studien. Efter att tillhandahållit ett skriftligt godkännande från
verksamhetschefen kontaktades vårdenhetscheferna på tre olika hälsocentraler där
distriktssköterskor ofta möter personer från andra kulturer i sitt arbete
Vårdenhetscheferna informerade författaren via mail om kontaktuppgifter till möjliga
informanter. Informanter på en hälsocentral åt gången fick därefter email av författaren
med information och förfrågan om att delta i studien. När författaren inte hade fått något
svar från möjliga informanter inom två veckor sändes en påminnelse. När författaren
väntat en vecka till upprepades samma tillvägagångssätt i förhållande till två
hälsocentraler. Informanterna fick själva bestämma tid och plats för intervjuerna och
samtliga valde att utföra dem på sin arbetsplats. Den första intervjun som gjordes var en
testintervju och data från den intervjun togs med i analysen. De olika intervjuerna tog
mellan 19 och 30 minuter och gjordes under februari till april 2016. Intervjuerna
spelades in på mobiltelefon och raderades därifrån efter att de sparats både på ett USB-
minne samt i datorn i filer som endast författaren hade tillgång till.
Dataanalys
Det insamlade materialet från intervjuerna transkriberades och analyserades enligt
Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys (Graneheim & Lundman 2004).
Intervjuerna transkriberades ordagrant så även skratt, hummanden och pauser skrevs
ned. De meningsbärande enheterna har under analysprocessen genomgått en
kondensering, vilket innebär att texter har tagits ut efter syftet. Meningsbärande enheter
är mindre delar av texten men behåller sitt innehåll och sin betydelse. Texten
11
kondenserades och försågs sedan med koder. Koderna är som en rubrik eller etikett på
en meningsbärande enhet, där innehållet abstraheras men behåller fortfarande sitt
sammanhang. Koderna med liknande innehåll sorterades därefter in i likheter och
skillnader och grupper av subkategorier och kategorier bildades (Graneheim &
Lundman 2004). Författaren har haft kontakt med en studiekamrat och handledaren
under arbetet, har fått kommentarer och synpunkter som diskuterats. Att arbeta sig
framåt på detta sätt förstärker tillförlitligheten.
Tabell 2. Exempel ur analysprocessen. Meningsbärande enhet Kondenserad
meningsbärande enhet
Kod Subkategori Kategori
Ibland känns det som att telefontolken pratar jättemycket och då får jag nästan för mig att de pratar om annat (skratt) men det är så klart vara jättesvårt att beskriva eller förklara typ för någon som inte finns med i rummet om du förstår vad jag menar.
Känns som att tolken pratar jättemycket. Får för mig att de pratar om annat. Men det är det är svårt att beskriva eller förklara om någon inte finns på plats i rummet
Tolken kanske pratar om annat, svårt förklara när tolken inte finns i rummet
Användande av telefontolk eller närstående tolk kan skapa osäkerhet om översättningen hos distriktssköterskan
Svårigheter i kommunikationen
Dom blir oftast besvikna om dom inte får recept på någonting som kan hjälpa. Dom vill gärna ha medicin som ska hjälpa och det ska vara på recept liksom det har jag ju förstått då.
Patienten blir besviken om hon inte får recept på medicin som hon tänker kan hjälpa
Besvikelse om inte förväntningar på besöket uppfylls
Patientens förväntningar skapar besvikelse
Förväntningar och kultur kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
Forskningsetiska överväganden
Inom forskning som innefattar människor ska etiska normer och principer respekteras.
Vetenskapsrådet har utifrån Helsingforsdeklarationen (World Medical Association
2013) utarbetat fyra huvudkrav, vilka är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. I föreliggande studie informerades
distriktssköterskorna i enlighet med informationskravet skriftligen via mail samt även
muntligt vid intervjutillfället om studiens upplägg och syfte. Informationen beskrev att
medverkan var frivillig och att informanten när som helst kunde avbryta sin medverkan.
Berörd verksamhetschef lämnade ett skriftligt medgivande till att studien fick göras,
fick information om att informanterna och deras arbetsplatser inte kunde identifieras när
resultaten i studien ställts samman samt att datamaterial som tagits fram vid intervjuerna
12
förvarades så att endast författaren hade tillgång till materialet. Vidare att materialet
endast skulle användas i forskningssyfte, hanteras konfidentiellt och förstöras när
examensarbetet godkänts. Detta enligt nyttjandekravet och kontfidentialskravet. För att
informanterna skulle känna sig bekväma under intervjusituationen fick de själva
bestämma tid och plats när intervjuerna skulle genomföras. De fick även information
om att de hade möjlighet att ta del av den färdiga studien. Eftersom informanterna i
föreliggande studie utgjordes av vårdpersonal och syftet med studien var av sådan art
bedömdes det inte kunna hamna i några etiska tveksamheter. Någon ansökan till
högskolans forskningsetiska råd (Högskolan i Gävle 2017) behövde därför inte göras.
Resultat I resultatet presenterar författaren fyra kategorier som arbetats fram under
analysprocessen Svårigheter i kommunikationen hindrar hälsofrämjande arbete,
Förväntningar och kultur kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete,
Positiva men även utmanande möten samt Åtgärder som underlättar
distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Under dessa kategorier formulerades
mellan två till tre subkategorier under varje kategori (Tabell 3). Resultatet presenteras i
löpande text med citat från informanterna. Informanterna benämns som D1 till D 8, där
D=distriktssköterska.
Tabell 3. Kategorier, subkategorier
Kategorier Subkategorier Svårigheter i kommunikationen hindrar hälsofrämjande arbete
§ Användandet av telefontolk eller närstående tolk kan skapa osäkerhet om översättningen hos distriktssköterskan
§ Språksvårigheter skapar hinder för att ge och ta emot information
Förväntningar och kultur kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
§ Patienters förväntningar skapar besvikelse § Patienters okunskap om människokroppens
funktion § Manliga distriktssköterskor och tolkar kan
försvåra i mötet mellan patient och distriktssköterska
Positiva men även utmanande möten
§ Flexibilitet och humor är värdefulla förmågor i mötet
§ Att känna sig villrådig i sitt förhållningssätt Åtgärder som underlättar distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
§ Att styra sin tidbok ger möjlighet till ökad besökstid
§ Informationsmaterial på patientens hemspråk
13
Svårigheter i kommunikationen hindrar hälsofrämjande arbete
I denna kategori beskrivs distriktssköterskornas upplevelser av att använda telefontolkar
eller att närstående är med och tolkar i möten med kvinnor från andra kulturer samt att
språksvårigheter skapar hinder för att ge och ta emot information i det hälsofrämjande
arbetet.
Användandet av telefontolk eller att närstående tolk kan skapa osäkerhet om
översättningen hos distriktssköterskan
Distriktssköterskorna upplevde att mottagningsbesök som krävde telefontolk eller
närstående tolk kunde försvåra det hälsofrämjande arbetet. Distriktssköterskorna kunde
känna en osäkerhet under telefonsamtalet i fall frågor och råd till patienten översattes
helt korrekt eller om patientens problem beskrevs tydligt till distriktssköterskan.
När närstående agerade som tolk beskrevs att distriktssköterskan ibland kunde känna sig
osäker på om patienten vågade berätta varför de sökte hjälp eller om de berättade allt
som de ville säga vid besöket.
”Det kan ju vara så att patienten inte törs säga vad hon har för besvär till
exempel när mannen med” –D1
Oftast var det maken eller en son som tolkade vid besöket och det hände ibland att den
närstående tog över samtalet och pratade istället för patienten och det förde med sig
olustkänslor hos distriktssköterskorna.
”Hon hade sin man med sig som tog över samtalet hela tiden, det blev liksom
honom jag pratade med fast jag försökte att koncentrera mig på kvinnan. Kändes inte
alls bra när hon gick”-D8
Språksvårigheter skapar hinder för att ge och ta emot information
Samtliga informanter beskrev att patientens bristande kunskaper i det svenska språket
och ibland bristande läskunskaper försvårade arbetet med att ge information om till
exempel egenvård eller förklara omkring läkemedelsordinationer. Språksvårigheter
ansågs vara det största hindret i kommunikationen mellan patient och vårdgivare, vilket
gjorde att distriktssköterskorna kände en osäkerhet om patienten hade förstått vad som
diskuterats vid besöket.
14
”Kvinnan förstod inte alls mig, jag såg det på henne fast hon försökte ju liksom inte visa
det”-D4
De upplevde också att det kunde vara svårt att få en fullständig anamnes när patienten
inte kunde tala svenska och i och med det inte kunde beskriva sina symtom eller varför
de sökte vård i en tillräcklig omfattning.
”Anamnesen är ju inte fullständig eller vad man kanske önskar att den skulle. ”-D5
Förväntningar och kultur kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
I denna kategori beskrivs hur distriktssköterskan upplevde att patientens förväntningar
och kultur kan påverka det hälsofrämjande arbetet. Det kunde handla om förväntningar
på att få recept på läkemedel men även om patienters okunskap om kroppens funktioner.
De manliga distriktssköterskorna upplevde att de kvinnliga patienterna inte alltid
accepterade att möta manlig vårdpersonal.
Patientens förväntningar skapar besvikelse
Distriktssköterskorna beskrev att patienten ibland hade förväntningar som skapade
besvikelser när det gällde det hälsofrämjande arbetet. Det handlade till exempel om att
patienten förväntade sig att få träffa en läkare istället för en distriktssköterska eller att få
ett recept på läkemedel utskrivet. Enligt distriktssköterskan berodde det på att
patienterna var vana från hemlandet att få till exempel antibiotika utskrivet på recept när
de besökte sjukvården.
”Recept och mycket antibiotika vill man gärna ha för det är de van med från
hemländerna” –D3
Andra förväntningar som beskrevs var att patienterna ville få hjälp med många olika
hälsoproblem vid samma tillfälle. Denna förväntan om att få ta upp många problem vid
ett och samma tillfälle medförde att den bokade tiden för besöket inte räckte till.
”Ibland har de väldigt mycket problem [hälsoproblem] och vill ha hjälp med allt på en
gång ofta huvudvärk eller annan värk”-D1
15
Patienters okunskap om människokroppens funktion
Distriktssköterskorna upplevde att patienterna inte alltid hade kunskap om
människokroppen och därmed inte heller förståelse om olika sjukdomar. Detta beskrevs
vara en skillnad jämfört med patienter med svensk bakgrund där de flesta under sin
skoltid har fått kunskaper om kroppens funktioner. Enligt distriktssköterskorna kunde
till exempel att en patient som hade diabetes inte ha förståelse för att det var nödvändigt
att ta läkemedel under hela livet och att kosten behövde ses över liksom behovet av
motion. Denna okunskap uppgavs kunna bero på att patienterna inte sitt hemland hade
fått information om kroppens funktioner eller olika sjukdomars inverkan på kroppen
och upplevdes ibland påfrestande. Ett annat exempel gällde att patienter som
behandlades för högt blodtryck inte alltid ansåg att de behövde regelbundna kontroller
för uppföljning av blodtrycket.
”En svensk oavsett om man jobbar i vården eller inte har ändå en
allmänbildning om kroppen funkar i stort, nu får man nästan börja om från scratch
ibland när man pratar och det kan vara lite jobbigt –D1
”Deras förståelse för sjukdomen är inte så bra alla gånger … hm jag tänker att de inte
fått information så klart i sitt hemland” –D4
Manliga distriktssköterskor och tolkar kan försvåra mötet mellan patient och
distriktssköterska
En manlig distriktssköterska beskrev att han hade upplevt svårigheter i möten med
kvinnliga patienter på grund av att han var man. Det hade hänt att den kvinnliga
patienten lämnat rummet då hon förstått att han var den distriktsköterska som
tjänstgjorde vid besöket.
”Ibland har det hänt att patienten eh ja en kvinna då, vänt eller så när hon förstått att
det är jag som är distriktssköterskan.” –D2
Den manlige distriktssköterskan upplevde även att det kunde vara svårt i bemötandet till
exempel att han inte visste om han kunde hälsa genom att ta i hand som han gör med
svenska kvinnor.
16
”Jag måste till exempel tänka på att jag kanske inte kan ta i hand på samma sätt
som jag gör när en svensk kvinnlig patient kommer.”-D2
Att ta hjälp av manliga tolkar beskrevs kunna vara ett hinder i det hälsofrämjande
arbetet med kvinnliga patienter. Ibland hände det att kvinnan vid besöket inte ville eller
kunde berätta om sina problem om tolken var en man.
”För att ibland vill inte kvinnan ha manlig tolk, eh det har hänt någon gång att
någon vägrat prata när hon hörde att tolken var en man” -D8
Positiva men även utmanande möten
I denna kategori framkommer att distriktssköterskorna upplevde möten med kvinnor
från andra kulturer positiva och utmanande. Distriktssköterskorna får lära sig att vara
flexibla och använda sig av humor i olika situationer men det beskrivs också att de
ibland känner sig villrådiga i sitt förhållningssätt.
Flexibilitet och humor är värdefulla förmågor i mötet
Distriktssköterskorna upplevde att de fick lära sig att vara flexibla och ha humor i sitt
hälsofrämjande arbete. De fick lära sig också lära sig om vilka kunskaper och
erfarenheter om hälsa som kvinnor från andra länder och kulturer har. Även om det
beskrevs som både positivt och lärorikt så kunde nyutbildade distriktssköterskor
uppleva en osäkerhet eftersom de var ovana att möta kvinnor från andra kulturer, i sitt
arbete och missförstånd uppstod då och då.
” Nä men jag tycker ju att det är intressant att möta människor från andra kulturer och
särskilt kvinnor. Jag tror nog att vi behöver lära oss en del inom vården också om hur
de upplever möten i vården. De kommer ju många från helt annan bakgrund än vad vi
gör och vi kanske har svårt att förstå dom ibland.” –D5
Att vara flexibel och att ha humor upplevde distriktssköterskorna vara viktigt när man
inte helt förstod kvinnorna och deras situation på. De beskrev att det hade för lite
17
kunskap om kvinnor från andra länder och kulturer men också om dessa hur kvinnor
upplever mötet med den svenska sjukvården.
”Jaa hm… jag tycker nog alla möten är positiva på något sätt, jag har aldrig blivit
dåligt bemött eller så. Oftast löser man situationen och kan skratta om det blir något
missförstånd”-D6
Att känna sig villrådig i sitt förhållningssätt
En del möten beskrevs känslor av villrådighet till exempel om kvinnan hade besvär efter
en könsstympning. Distriktssköterskorna upplevde att dessa möten kunde vara svåra att
hantera eftersom de hade lite eller inga erfarenheter eller kunskaper om detta sedan
tidigare. De beskrev även att en del av kvinnorna inte verkade veta om att de blivit
könsstympade eller att de inte förstod det.
”Hon hade alltså blivit omskuren när hon var liten…jaa man vet liksom inte hur man
ska förhålla sig riktigt såna gånger…jag tror inte ens hon visste ehh eller förstod själv
att hon var omskuren”-D7
Åtgärder för att underlätta distriktssköterskans hälsofrämjande arbete
I denna kategori beskrivs vilka åtgärder distriktssköterskorna upplevde behövs för att
underlätta det hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra kulturer. Att ha möjlighet
till att själv styra sin tidbok samt att ha tillgång till informationsmaterial på olika språk
kan underlätta.
Att styra sin tidbok ger möjlighet till ökad besökstid
18
Distriktssköterskorna uppgav att brist på tid ofta är ett hinder i det hälsofrämjande
arbetet med kvinnor från andra kulturer. Varje besök tar längre tid om patienten har
svårt med det svenska språket och för att förstå varför patienten sökt sjukvård. Det
beskrevs att det hälsofrämjande arbetet underlättades om de själva styrde över sin
tidsbokning. Då kunde de avsätta en längre besökstid för varje inbokad patient.
”Fördelen på den här hälsocentralen tycker jag är att det är relativt lugnt och
man kan liksom sätta av en halvtimme istället för en kvart som det är på många andra ställen. Vi har ju våra egna tidböcker också varje distriktssköterska så vi styr lite själv”
Informationsmaterial på patientens hemspråk
Distriktssköterskorna påtalade att det saknades skriftlig information om olika sjukdomar
på andra språk än svenska. Att Folkhälsomyndigheten hade börjat ge ut
informationsmaterial om till exempel vaccinationsprogram på olika språk upplevdes
positivt. I och med det kunde information till patienten lämnas ut, de fick i lugn och ro
läsa på och vid nästa besök vara de mer förberedda och kunde ställa frågor om de
undrade över något. En distriktssköterska uppgavs ha sökt efter information om
egenvårdsråd på patientens hemspråk samt även bilder på olika hjälpmedel från internet
och hade vid besöket visat det.
”Det har ju kommit lite mer det är så att Folkhälsomyndigheten har gett ut mer
informationsblad på olika språk så lite mer så kanske så man kan sprida och dela ut lite
mer på boende och så där så det tänker jag att det kanske kan underlätta att de får läsa
på lite innan om halsont och öron och sånt där så att man har lite” –D1
Diskussion Huvudresultat
Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors reflektioner och erfarenheter av
det hälsofrämjande arbetet i möten med kvinnor från andra kulturer. resultatet beskrev
distriktssköterskorna att svårigheter i kommunikationen hindrar hälsofrämjande arbete,
att förväntningar och kultur kan påverka distriktssköterskans hälsofrämjande arbete, att
mötena med kvinnorna var positiva men även utmanande samt att åtgärder som kan
19
underlätta distriktssköterskans hälsofrämjande arbete kan vara att kunna styra över sina
egna tidböcker samt ha tillgång till informationsmaterial på olika språk.
Resultatdiskussion
Resultatet i föreliggande studie visade att de intervjuade distriktssköterskorna upplevde
att det hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra kulturer kunde försvåras på grund
av att kommunikationen stötte på hinder då det saknades ett gemensamt språk.
Språksvårigheter ansågs vara det största hindret i kommunikationen mellan patient och
vårdgivare, vilket gjorde att distriktssköterskorna kände en osäkerhet i om patienten
hade förstått vad som diskuterats vid besöket.
Även i andra studier upplevde sjuksköterskor att språksvårigheter var det främsta
hindret i utövandet av transkulturell omvårdnad. Relationen mellan sjuksköterskor
patient och dess närstående utvecklades lättare om ett gemensamt språk fanns.
(Kalengayi, Hurtig, Ahlm & Ahlbeg, 2012; Pergert, Ekblad, Enskär & Björk, 2007). I
föreliggande studie beskrevs att språksvårigheter exempelvis kunde försvåra utbytet av
information mellan vårdgivare och patient. Samtliga distriktssköterskor beskrev att
patientens bristande kunskaper i det svenska språket och bristande läskunskaper
försvårade arbetet med att ge information eller förklara omkring
läkemedelsordinationer. Flera studier visar att patienter från andra kulturer har
svårigheter att förstå information från vårdpersonal och det har även framkommit att
sjuksköterskorna beskrev svårigheter att utföra bedömningar av omvårdnadsbehov, liksom
att kunna utföra vård eftersom patientens upplevelser inte kunde förmedlas (Nimmon,
2007; Divers, 2009; Murray, Windsor, Parker & Tewfik, 2010; Wilkinson et al. 2014;
Rosendahl, Söderman & Mazaheri, 2016). Andra studier visade att utebliven
information från patient till vårdpersonal på grund av språksvårigheter kunde medföra
att fel diagnos ställdes men även att patienten uppfattade fel diagnos (Dogan et al. 2009;
Murray et. al. 2010, Wilkinson et al. 2014, Rosendahl, Söderman & Mazaheri, 2016).
Distriktssköterskorna i föreliggande studie beskrev att de ibland använde tolk på plats
men oftast telefontolk vid möten med kvinnor från andra kulturer för att underlätta
språksvårigheter. De beskrev att de kunde känna en osäkerhet i om frågor och råd till
patienten översattes korrekt av tolken och om patientens problem beskrevs tydligt.
McClimens, Brewster och Lewis (2014) samt McCarthy et al. (2013) presenterar i sina
studier att tolkarnas ibland bristande kunskap i landets modersmål samt knapphändiga
20
utbildning om medicinska termer medförde osäkerhet hos vårdpersonal om information
översätts korrekt. Kalengayi et al. (2012) beskrev att vårdpersonal upplevde att ett
problem då tolkhjälp tillkallades var inkorrekta översättningar, oprofessionella tolkar
och en obekväm situation för patienten.
I föreliggande studie beskrevs att när närstående, oftast make eller son agerade som tolk
kunde distriktssköterskorna ibland känna sig osäker på om patienten vågade berätta
varför de sökte hjälp eller om de berättade allt som de ville säga vid besöket, samt att
den anhörige tog över samtalet. Enligt studier av Dogan, et al. (2009), Høye och
Severinsson (2009) samt Wilkinson et al. (2014) visades att en negativ aspekt av att
närstående tolkade var att de ofta tog över samtalet och utgick från sitt eget perspektiv
istället för att rådgöra med patienten. Att använda närstående som tolk ansågs i flera
studier vara en betydande fråga. Familjerelationer kunde påverkas negativt samt att det
kunde medföra problem i integritet och sekretess. Att närstående inte hade kompetens
för att kunna översätta sjuksköterskan korrekt medförde att information till patienten
inte blev tillräcklig (Tuohy et al. 2008; Eklöf, Hupli & Leino-Kilpi, 2015).
Distriktssköterskorna i föreliggande studie upplevde att det fanns vårdsituationer där
patientens make deltog som tolk tog han ibland över samtalet och pratade i stället för
kvinnan. Andra studier har beskrivit att vårdpersonal upplevde det svårt att hantera att
det var mannen som förde kvinnans talan när hon var sjuka eftersom vårdpersonalen var
vana att tala till den sjuka patienten (Høye, & Severinsson. 2010; Kalengayi et al.
2012).
I föreliggande studie beskrev distriktssköterskorna att förväntningar hos patienterna
kunde skapa besvikelser när det gällde det hälsofrämjande arbetet. Patienterna
förväntade sig till exempel att få träffa en läkare istället för en distriktssköterska eller att
få ett recept på läkemedel utskrivet. Distriktssköterskorna upplevde att detta berodde på
att patienterna var vana från hemlandet att få till exempel antibiotika utskrivet på recept
vid besök i sjukvården. I en studie av O’Donnell et al. (2008) beskrivs att invandrare kan
ha eller har förväntningar på att bli undersökta av en läkare eller att få recept på
antibiotika förskrivet, detta beskrevs bero på att de är vana med det från sitt hemland,
trots att deras tillstånd kan behandlas med egenvård. Douglas et al. (2014) uppger att
invandrare kan ha en annan uppfattning hur vården ska ges och att de därför har
förväntningar som inte uppfylls i mötet med sjukvården.
21
Distriktssköterskorna i föreliggande studie upplevde att brist på tid ofta var ett hinder i
det hälsofrämjande arbetet med kvinnor från andra kulturer. Varje besök tog längre tid
om patienten hade svårigheter med det svenska språket. Det beskrevs att det
hälsofrämjande arbetet kunde underlättas om de själva styrde över sin tidsbokning. De
kunde då avsätta en längre besökstid för varje inbokad patient. Kalengayi et al. (2012)
uppgav att språksvårigheter kunde leda till att mötena var mer tidskrävande och det tog
längre tid att förklara diagnos och behandling vid sjukdomstillstånd. Det visade sig även
enligt Pergert et al. (2007) att vårdpersonal upplevde att möten med patienter från andra
kulturer och dess familjer tog längre tid på grund av språksvårigheter och att inte
arbetsgivaren gav utrymme för den tiden. Vårdpersonalen menade att tidsbristen
begränsade möjligheterna till att utföra transkulturell omvårdnad och att patienter från
andra kulturer därför inte fick individanpassad omvårdnad. I andra studier har det
framkommit att vårdpersonalen inte upplevde att det fanns tid att ge information som
patienten kunde förstå (Divers, 2009; Dogan et al. 2009).
Metoddiskussion
För att få svar på syftet i studien valde författaren att använda en deskriptiv design med
kvalitativ ansats som enligt Polit och Beck (2012) beskrivs vara en lämplig metod då
det gäller att beskriva reflektioner och erfarenheter. Trovärdigheten i en studie med
kvalitativ ansats utvärderas genom att granska begreppen giltighet, tillförlitlighet och
överförbarhet (Graneheim & Lundman, 2004). I föreliggande studie användes ett
ändamålsenligt urval som är lämpligt när man vill hitta informanter med önskad
erfarenhet utifrån studiens syfte. Deltagarna i föreliggande studie arbetade på tre olika
hälsocentraler, de hade varierande åldrar och troligtvis olika erfarenheter. Det är viktigt
att få med variationer. Att deltagarna kom från olika hälsocentraler, att både yngre och
äldre deltog med varierande erfarenhet, att både kvinnor och män blev intervjuade är
viktig för urvalsmetodens giltighet. För giltigheten är det också viktigt att deltagarna har
erfarenhet av området som det ska ställas frågor omkring. För att läsaren ska ha kunna
bedöma resultatens giltighet har exempel på analysen av texten samt citat beskrivits.
Enligt Polit och Beck (2012) är det viktigt för tillförlitligheten att datainsamling och
analys sker under en begränsad tid, att samma frågor ställs av samma person utifrån
intervjuguiden. Först gjordes en inspelad pilotintervju, den transkriberades och
diskuterades tillsammans med handledaren och det beslutades att intervjuguiden inte
22
behövde ändras. Längden på två intervjuer blev korta, vilket kan förklaras av att
författaren inte hade någon tidigare erfarenhet av att intervjua och kan ha medfört att
inte följdfrågor ställdes vid vissa svar. Detta kan ses som en svaghet då författaren
kanske kunde fått utförligare svar om följdfrågor hade ställts. Författaren försökte under
intervjun att vara så saklig som möjligt och inte påverka med eget synsätt. Att vara
saklig gör att studiens giltighet ökar. Författaren diskuterade kontinuerligt sitt material
med handledare och en studiekamrat under hela arbetsprocessen för att ytterligare stärka
studiens giltighet och tillförlitlighet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är det upp
till läsaren att bedöma i vilken utsträckning studiens resultat är överförbart till andra
grupper. För att underlätta den bedömningen har författaren så noggrant som möjligt
beskrivit studiens genomförande.
Kliniska implikationer
Eftersom Sverige är ett mångkulturellt land och distriktssköterskor i stor utsträckning
kommer i kontakt med kvinnor från andra kulturer är det viktigt att uppmärksamma
distriktssköterskornas reflektioner och erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet med
dessa kvinnor. Resultatet i föreliggande studie visade bland annat att
distriktssköterskorna upplevde att de ofta saknade förutsättningar för att arbeta
hälsofrämjande då kunskap om andra kulturer samt ge tillräckligt med tid vid
mottagningsbesöken var begränsade. Den begränsade tiden hörde ofta ihop med att
telefontolk eller närstående tolk användes, vilket ofta var nödvändigt för att kunna förstå
och kunna stödja kvinnan. En annan synpunkt var att kvinnorna inte alltid ville mötas av
en manlig distriktssköterska eller tolk, vilket kunde försvåra arbetet. Föreliggande
studie kan bidra till att få ytterligare kunskaper om distriktssköterskors erfarenheter av
hälsofrämjande arbete med kvinnor från andra kulturer. För att nå en god vård på lika
villkor, skapa trygghet i vård och behandling, ha respekt för självbestämmande och
integritet så behöver distriktssköterskor stöd från chefer inom primärvården så att
rimliga förutsättningar skapas.
Förslag till fortsatt forskning
Det framkom i föreliggande studie att språksvårigheter kan vara ett hinder i
hälsofrämjande möten med kvinnor från andra kulturer. Distriktssköterskor arbetar ofta
med telefonrådgivning och ett förslag till fortsatt forskning är att studera
23
distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning till människor från andra kulturer
och hur språksvårigheter påverkar det arbetet. Ytterligare förslag är att studera hur
kvinnor från andra kulturer upplevelser möten med distriktssköterskor i Primärvården.
Slutsats
Distriktssköterskor i primärvården upplever att det hälsofrämjande arbetet med kvinnor
från andra kulturer är positivt men kan även var utmanande, tidskrävande och svårt på
grund av språksvårigheter och olika kulturella vanor. I det hälsofrämjande arbetet bör
distriktssköterskan få tillgång till mer kunskaper om kulturella skillnader och då med
fokus på kvinnor. Samtidigt behöver de praktiska förutsättningarna i mötet kvinnorna
behöver utvecklas för att på så vis kunna ge ett bra stöd.
24
Referenser Björngren Cuadra, C. (2010) Omvårdnad i mångkulturella rum – frågor om kultur, etik och reflektion. Studentlitteratur, Lund. Distriktssköterskaföreningen. (2008) Kompetensbeskrivning. Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen till distriktssköterska. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/distriktskoterksa.kompbeskr.webb.pdf [2017-04-05] Divers, J. C. (2009). No te entiendo y tu no me entiendes: Language barriers among immigrant Latino adolescents seeking health care. Journal of Cultural Diversity, 16(3), ss.120–126. Dogan, H., Tschudin, V., Hot, İ. & Özkan İ. (2009). Patients’ transcultural needs and carers’ ethical responses. Nursing Ethics, 16(6), ss. 683–696. Douglas, M. K., Rosenkoetter, M., Pacquiao, D. F., Callister, L. C., Hattar-Pollara, M., Lauderdale, J. & Purnell L. (2014). Guidelines for implementing culturally competent nursing care. Journal of Transcultural Nursing, 25(2), ss. 109–121. Ehrenberg A. & Wallin L. (2009) Omvårdnadens grunder. Ansvar och utveckling. Studentlitteratur, Lund. Ekblad, S., Linander, A., & Asplund M. (2012). An Exploration of the connection between two meaning perspectives: an evidence-based approach to health information delivery to vulnerable groups of Arabic- and Somali-speaking asylum seekers in a Swedish context. Global Health Promotion, 19(3), ss. 21-31. Eklöf, N., Hupli, M.& Leino-Kilpi H. (2015) Nurses’ perceptions of working with immigrant patients and interpreters in Finland. Public Health Nursing, 32(2), ss.143-150. Friberg F. & Öhlén J. (2009) Omvårdnadens grunder. Perspektiv och förhållningssätt. Studentlitteratur, Lund. Gebru, K. (2003) Kulturanpassad vård i livets slutskede. Vård i livets slutskede – delrapport 2003:4. Malmö FoU-enhet. Gerritsen A, A, Bramsen I, Devillé W, van Willigen L H, Hovens J E & van der Ploeg H. M. (2006). Physical and mental health in Afgan, Iranian, and Somali asylum seekers and refugees living in Netherlands. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 41(1), ss.18-26. Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today 24(2), ss. 105-112.
25
Hadziabdic, E., Heikkilä, K., Albin, B., & Hjelm K. (2009). Migrants ‘perceptions of using interpreters in health care. International Nursing Review, 56(4), ss. 461-46 Hadziabdic, E., Heikkilä, K., Ali, B. & Hjelm K. (2011) Problems and consequences in the use of professional interpreters: qualitive analysis of incidents from primary healthcare. Nursing Inquiry 18(3), ss. 253-261. Hasnain, M., Connell, K.J., Menon, U. & Tranmerm P.A. (2011) Patient-centered care for muslim women: Provider and patient perspectives. Journal of Women´s Health, 20(1), ss. 73-83 Hanssen, I. (2007) Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. Studentlitteratur, Lund. Høye, S., & Severinsson E. (2009). Multicultural family members' experiences with nurses and the intensive care context: a hermeneutic study. Intensive and Critical Care Nursing, 26(1), ss. 24-32 Høye, S. & Severinsson E. (2010). Professional a cultural conflicts for intensive care nurses. Journal of Advanced Nursing, 66(4), ss.858-867. Högskolan i Gävle (2017). Forskningsetiska rådet. http://www.hig.se/Ext/Sv/Forskning/Forskningsetiska-radet.html [2017-05-18] Jahren Kristofferson N., Nortvedt F. & Skaug E.A. (2006) Grundläggande omvårdnad, Del 4. Liber AB, Stockholm. Jirwe, M., Gerrish, K. & Emami A. (2010). Student nurse´s experiences of Communication in cross-cultural care encounters. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24, ss. 436-444 Jones, S. M. (2008). Emergency nurses’ caring experiences with Mexican American patients. Journal of Emergency Nursing: Official Publication of the Emergency Department Nurses Association, 34(3), ss.199-204. Kalengayi, F.K.N., Hurtig, A-K., Ahlm,C., & Ahlberg B. M. (2012) ”It is a challenge to do it the right way”: an interpretive description of caregivers’ experiences in care for migrant patients in Northern Sweden. BMC Health Services Research. 12(1), ss.433-450. Leininger, M. (1997). Future directions in transcultural nursing in the 21st century. Interntaional Nursing Review, 44(1), ss.19-23. Leininger M.M. & McFarland M. (2006) Culture care diversity and universality: a Worldwide nursing theory. Jones and Bartlett, Sudbury, Mass, London. McCarthy, J., Cassidy, I., Graham, M. M. & Tuohym D. (2013). Conversations through barriers of language and interpretation. British Journal of Nursing, 22(6), ss.335-339. McClimens, A., Brewster, J. & Lewis, R. (2014). Recognizing and respecting patients’ cultural diversity. Nursing Standard, 28(28), ss.45-52.
26
McFarland, M.M. & Eipperle M.K. (2008) Culture care theory: a proposed practice Theory guide for nurse practitioners in primary care settings. Contemporary Nurse: A Journal for the Australian Nursing Profession, 28(1-2), ss. 48-63 Migrationsverket. (2015) Inkomna ansökningar om asyl 2015. https://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1485556214938/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf [2017-04-18] Migrationsverket. (2016) Inkomna ansökningar om asyl 2016. https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac3871592560/1485556054299/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2016+-+Applications+for+asylum+received+2016.pdf [2017-04-18] Murray, L., Windsor, C., Parker, E., & Tewfik O. (2010). The experiences of African women giving birth in Brisbane, Australia. Health Care for Women International, 31(5), ss. 458–472. Nielsen, B. & Birkelund R. (2009). Minority ethnic patients in the Danish healthcare system – a qualitative study of nurses’ experiences when meeting minority ethnic patients. Scandinavian Journal of caring Science, 23(3), ss. 431-437. Nimmon, L.E. (2007). ELS-speaking immigrant women’s disillusions: Voices of healthcare in Canada: An ethno drama. Healthcare for Women International, 28(4), ss. 381-396. O’Donnell, C., Higgins, M., Chauhan, R., & Mullen K. (2008). Asylum seekers’ expectations of and trust in general practice: A qualitative study. British Journal of General Practice, 58, ss. 1-11. Olsson I. (2007) Kulturmöten och kulturkrockar i vården. Praktisk vägledning för Personal inom vård och äldrevård. Moris Förlag, Helsingborg. Pergert, P., Ekblad, S., Enskär, K., & Björk O. (2007) Obstacles to transcultural caring relationships: Experiences of health care staff in pediatric oncology. Journal of Pediatric Oncology Nursing. 24(6), ss. 314-328. Pfortmueller, C. A., Schwetlick, M., Mueller, T., Lehmann, B., & Exadaktylos, A. K. (2016). Adult Asylum Seekers from the Middle East Including Syria in Central Europe: What Are Their Health Care Problems? PLos ONE, 11(2), ss. 1-11. 38. Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012) Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 9th ed. Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins, Philadelphia. Rosendahl, S. P., Söderman, M., & Mazaheri M. (2016). Immigrants with dementia in Swedish residential care: an exploratory study of the experiences of their family members and Nursing staff. BMC Geriatrics, 16(1), ss. 18. Stiers, J. (2009) En introduktion till interkulturella studier. Studentlitteratur,
27
Lund. Strik, P,. Meijel, B & Gamel C. (2011). Health and social need of traumatized refugees and asylum seekers: An exploratory study. Perspectives in Psychiatric Care, 46, ss. 48-55. Sveriges Riksdag (2017). Hälso- och sjukvårdslag 2017:30). http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-201730_sfs-2017-30 [2017-05-29] Svanström L. (2012) En introduktion till folkhälsovetenskap. Studentlitteratur, Lund. Sherwood G. & Barnsteiner J. (2013) Kvalitet och säkerhet inom omvårdnad: sex Grundläggande kärnkompetenser. Studentlitteratur, Lund. Socialstyrelsen. (2015) Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända migranter. Ett kunskapsunderlag för primärvården. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19664/2015-1-19.pdf [2017-04-18] Svensk sjuksköterskeförening. (2014) ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor.
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer
svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf [2017-05-29] Svensk sjuksköterskeförening. (2017) Svensk sjuksköterskeförenings strategi. Jämlik vård och hälsa https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_jamlik_vard_och_halsa.pdf [2017-05-29] WMA (2013) Declaration of Helsinki – Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/ [2017-05-18] Tuohy, D., McCarthy, J., Cassidy, I. & Graham, M.M. (2008) Educational needs of nurses when nursing people of a different culture in Ireland. International nursing review 55(2), ss. 164-170. Wiling, E., Saleh-Stattin, N., Johansson, S, & Sundqvist, J. (2009). Immigrant patient´s experiences and reflections pertaining to consultation: a study on patients from Chile, Iran and Turkey in primary health care in Stockholm, Sweden. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23(2), ss. 290-297. Wilkinson, E., Randhawa, G., Brown, E. A., Da Silva Gane, M., Stoves, J., Warwick, G, & Farrington K. (2014). Communication as care at end of life: an emerging issue from an exploratory action research study of renal end-of life care for ethnic Minorities in the UK. Journal of Renal Care, 40(S1), ss. 23–29.
