Skriven av: Anton, Erona, Svea, Maja, Natalie och Tea på Vallåsskolan

Det hemsökta huset

A StorybirdDet hemsökta huset

BySkriven av: Anton, Erona, Svea, Maja, Natalie och Tea på Vallåsskolan

Illustrated byJevs Illustration

Published onDecember 3, 2015

© Storybird 2015. All rights reserved. Not for resale.

Det var en gång ettödsligt hus. Högt uppepå en kulle bredvid enkyrkogård ligger det.

Utanför huset sitter enskylt med text som integår att läsa längre. Hadeden gått att läsa hademan sett att det står envarning om att det ärlivsfarligt att gå in.

Det är kallt och blåsigt,de röda gardinernafladdrar i natten. Husetverkar vänta på att någotska hända.

I en helt annan del avstaden finns familjenGordon. De har planeratatt de skall ut och campa iskogen i helgen.

Det är mamma, pappa,tvillingpojkarna Ove ochJörgen samt lillasysterElla sex år.

Ove vill hellre varahemma och spelaTv-spel och äta godis.Jörgen hade hellre tränatkarate.

Det är bara Ella somtycker det ska bli kul.Hon älskar när dethänder saker, annarshittar hon på egna bus.

Familjen går ut i skogen. När de kommiten bit får Ella syn på något spännande ochspringer glatt längre in i skogen.Föräldrarna sitter och dricker kaffe ochverkar varken se eller höra något.

Ove och Jörgen bestämmer sig för att följaefter Ella själva. Skogen blir mörkare ochläskigare ju längre in de kommer. Detbörjar helt plötsligt regna och blåsa. Ellaspringer en bit före och vänder sig iblandom och vinkar, men tvillingarna hinnerinte ikapp henne.

Efter en stund ser de ett ljus mellanträden. Där ligger en stor öppen plats,med många stenar i rader.Tvillingpojkarna tycker det ser otäckt ut,nästan som en kyrkogård. Ella lekerskrattande kurragömma mellan stenarna.

På en kulle bredvid ser de ett gammalt husmed röda gardiner och en sliten skyltutanför. Det är därifrån det lyser.

-Kom nu Ella så går vi hem ropar Jörgen.Ella vinkar och men vill inte vända.

Ella springer in i huset innan Jörgen ochOve hinner hindra henne. De följer efterfast de inte vill. När de kommer fram tillhuset är dörren stängd. De knackar på, ochdörren glider tyst upp. Det är ingen där.Det är mörkt och dammigt, det enda ljusetkommer från stearinljus med fladdrandelågor.

På väggarna sitter gamla tavlor medporträtt av olika personer. De ser elaka ut,och Ove tycker det känns som ompersonerna på tavlorna följer dem medblicken. Jörgen försöker vara modig, ochsäger att om det kommer några spöken skahan karata ner dem.

Då blåser fönstren upp, och ljusenslocknar. Pojkarna känner hur något rörvid dem, och samtidigt hör de ett skratt.Jörgen och Ove skriker högt, de ärlivrädda. Plötsligt tänds ljusen igen, och envacker men väldigt liten kvinna står påbordet framför dem.

-Jag är älvdrottningen, och det här är minskog. Ni borde inte vara här, om jaghjälper er hitta Ella får ni lova att aldrigkomma hit igen. Tvillingarna nickar, ochbörjar följa efter den lilla älvdrottningen.

De går nerför en trappaoch hamnar i källaren.Då kommer det plötsligtett spöke fram ur väggen.

Spöket ropar att det skadöda älvdrottningen,men hon är för snabb.Älvan flyger iväg, ochspöket följer svärandeefter.

Nu är Ove och Jörgenhelt ensamma igen.

De går en stund ikällaren, och kommer tillslut in i ett rum medmassa konstiga maskineroch fullt av glasflaskor påväggarna. I en avflaskorna ser de Ellainstängd.De öppnar flaskan ochElla hoppar ut.

-Varför tog det så långtid frågar Ella.De skrattar och kramarvarandra. Äntligen kande gå hem.

Då hör de hur någonbakom dem skrattar. Devänder sig om och därstår en gubbe i vit rockoch med galen blick.I handen håller han enkonstigt formad flaskamed glittrande röd vätskai.

-Jag är ProfessorSnorunge säger han stolt.

-Vilket fjantigt namnskrattar Ella ochtvillingarna.

Professorn blir jätteargoch spottar och fräser avilska.

Barnen börjar bli räddaoch försöker backa ivägfrån den galnevetenskapsmannen.

-Jag hatar barn, sägerprofessor Snorunge. Deär högljudda, nyfiknaoch kladdiga monster.Hundar är mycket bättre.Tysta, snälla och lydiga.Därför ska jag förvandlaalla barn till djur, och jagtänker börja med er.

Då skriker Ella så högt attDoktor Snorunge ärtvungen att hålla föröronen, och flaskanfaller i golvet och går itusen bitar.

-Neeeeeeeej! roparvetenskapsmannenförtvivlat. Mittexperiment, min lysandeplan, allt är förstört. Alltär ert fel!

Det stänker upp vätskanär flaskan går sönderoch hamnar påprofessorn. Hanförvandlas då till enTyrannousaurus Rex.

Han skriker så högt attalla flaskor i labbet gårsönder. Han är så argoch stor att han förstörhela sitt labb.

Då passar barnen på attsmita iväg.

Barnen sprang ochsprang, tills de var långtinne i skogen, och husetoch den otäckevetenskapsmannen varlångt borta.

Då får de syn på sinaföräldrar. De sitter kvarpå exakt samma ställe,och dricker fortfarandekaffe och pratar. Som omingenting har hänt.

-Hej barn. Skönt attspringa en liten stund iskogen? Fika? sägerderas föräldrar glatt.

Tack till alla er som läst vår bok!Vi som skrivit denna berättelse går i treanpå Vallåsskolan i Halmstad. Vi ärAnton Malmberg, Erona Rexha, MajaLjungdahl, Natalie Svensson Kolevska,Svea Björklund och Tea Säfmark.

Vi har tillsammans med Frida Larsson,bibliotekarie på Vallås bibliotek skapat vårhelt egna berättelse.Tillsammans har vi kommit på mångafantasirika idéer, skrivit olika texter ochsammanställt det i appen Storybird. Vi haräven valt vilka bilder vi vill ha, och fåtttexten att passa ihop med bilderna.

Hoppas ni får lika rolig läsning som vi harhaft att skriva denna bok!

The world needs your stories