Den finsk-ugriska transkriptionen

Florian Siegl

Institut för estnisk och allmän språkvetenskap, Tartu Universitet

florian.siegl@gmx.net

Allmänt om ljud och skrift

- Den alfabetiska skriften innehåller oftast tecken för olika ljud, men det finns inget ett-till-ett

förhållande mellan ljud och skrift:

o Bokstav y:

engelsk: your ’din’

turkisk: yazmak ’skriva’

fransk: voyage ’resa’

finsk: hyvä ’god’

o y och engelska:

your ’din’, heavy ’tung, hård’, voyage ’resa’

o ord med lång vokal

tysk: sehr ’mycket’, Meer ’hav’, Boot ’båt’

finsk’: maailma ’värld’, kiinni ’stängd’ lettisk: Kā jūs gulējāt? ‘Hur har du sovit’

- I många språk finns dessutom relevant information, som inte alls betecknas i ortografin:

o svensk: nubben (små spikar) vs. nubben (till sillen)

→ nubb enstavig, akut accent

→ nubbe tvåstavig, grav accent

o estnisk: piim, piima, piima ’mjölk’

kott, kotti, kotti ’säck’

o lulesamisk: al'bmi ‘himmel’

bal'vva ’moln’

Fonetik och fonetisk skrift

- Fonetik beskriver bland annars:

a) hur människor producerar olika ljud,

b) ljud

c) hur människor upplever ljud, t.ex. låter svensk [ä] i ordet här samma som [ä] i ett finskt

ord herätä ’väcka’ eller i tyska Hälfte ’halv’

- För noggrannare studier av tal behövs en skrift som bättre återger de faktiska ljuden.

Fonetik och fonologi

- Fonetik och fonologi sysslar med ljud i språk. Jag förenklar diskussionen här lite (annars

skulle jag hålla ett föredrag om fonetik vs fonologi) och klassificerar fonetik som en

vetenskap som beskrivar ljud i olika språk. Fonologi som också sysslar med ljud i språk har

en annan synvinkel; fonologi beskrivar ljudsystem.

- En av fonologins centrala uppgifter är språkets minsta betydelseskiljande delar. Jämför

orden hund, kund, lund, pund, rund och sund. Förutom den första konsonanten är de alldeles

lika, men utbytet av det första ljudet leder till at det blir sex olika ord med olika betydelse.

De inledande konsonanterna h, k, l, p, r, och s är här alltså betydelseskiljande. De är exempel

på språkets minsta byggstenar, s k fonem efter grekiskans fon ’ljud’. Ett annat exempel kan

vara tar, ter, Tor, tur, tyr, tår, tär och tör, där de betydelseskiljande fonemen är vokaler

(Bolander 2001: 51).

- De svenska orden fälla, välla, sälla, källa, skälla, gälla och hälla rimmar med varandra.

Bortsett från den första konsonanten i varje ord uppfattas de som identiska ljudföljder. En

noggrann fonetisk analys skulle emellertid avslöja att ljudföljden -älla inte uttalas exakt på

samma sätt från ord till ord. I praktiken är det också omöjligt att viljemässigt åstadkomma

flera exakt likadana ljudföljder efter varandra. Det viktiga här är emellertid att en svensk

talare intuitivt uppfattar de olika artikulationerna av sekvensen -älla som identiska, medan

de initiala konsonanterna i de olika orden uppfattas som olika. (Garlén 1988: 12)

Olika fonetiska skrifter

a) FUT = finsk-ugrisk transkription (SUT = suomalais-ugrilainen tarkekirjoitus)

b) Landsmålsalfabet

c) IPA (internationellt fonetiskt alfabet)

Om FUTs historia

- FUT introducerades som standard för fonetisk beskrivning av finsk-ugriska språk 1901.

Fast flera viktiga finska språkvetare var inblandade, var den svenske forskaren K.B.

Wiklund (senare professor i finsk-ugrisk språkvetenskap) och den finske forskaren E.N.

Setälä (professor i finska språk) de två viktigaste, som stod bakom FUT. En tidigare variant

av FUT användes redan i Wiklunds avhandlingar (Wiklund 1891, 1896).

- FUT användes inte bara för finsk-ugriska språk, men också för flera altaiska språk (speciellt

om forskare var finska).

- Flera 10000 sidor med språklig material i FUT har publicerades och antagligen flera 10000

sidor ligger kvar i olika arkiv i Finland, Sverige, Estland, Ungern och Ryssland.

- Eftersom IPA började dominera i andra hälften av 1900-talet fanns olika försök att förenkla

FUT eller kombinera båda (Posti & Itkonen 1973). I alla fall användar man fortfarande FUT,

men idag i en förenklad version i Finland, Estland och Ungern.

Pitesamisk material i finsk-ugrisk transkription

- Om man talar om pitesamiska material i finsk-ugrisk transkription, så måste man skilja

mellan två olika användningar:

o Där finns material som publicerades i FUT tillsammans med olika andra ortografiska

representationer, t.ex. Wickmann (1964), Ruong (1982), Lehtiranta (1992). Här

används FUT som en alternativ fonetisk representationsnivå, men inte som den

enda representationen.

o Material som publicerades bara i FUT, t.ex. den finske forskare Eliel Lagercrantzs

material om pitesamiska. Lagercrantz arbetade 1921 (februari-april) med flera

talare av pitesamiska i närheten av Bodø i Beiarn. Alla talare kom förresten från

Arjeplog trakten (Maria Person-Johansson från mellersta Arjeplog trakten, Jonas

Larssen Leuron, ursprungligt från Njarga).

o Lagercrantz, Eliel 1926. Sprachlehre des Westlappischen nach der Mundart von

Arjeplog. MSFOu 55. Helsinki.

o Berättelser av Maria Person-Johansson som publicerades senare:

Lagercrantz, Eliel 1957. Lappische Volksdichtung I. West- und Südlappische

Texte. MSFOU 112. Helsinki.

Text Sidor Svensk översättning Über Stallo 13-15 Om Stallo Möderische Dämonen 15-22 Farliga demoner Über Rentierzucht 22-43 Om renskötsel Bärenjagd 43-51 Björnjakt Die Schneehütte 51-52 En kåta ur snö Eine Lebensgeschichte 52-63 Släkthistoria Die Lappen und ihre Sprache 63-65 Arjeplog samerna och deras språk Gesangsmotive 66 Sånger

Lagercrantz, Eliel 1963. Lappische Volksdichtung VI. Texte aus den See-, Nord-

, West- und Südlappischen Dialekten. MSFOu 126. Helsinki

Text Sidor Svensk översättning Die Unterirdischen 83-

84 De underjordiska

Der tote Bauer in der Gestalt des Teufels

84-86

En död bonde som liknar djäveln

Der Knabe und der Teufel 87-90

Pojken och djäveln

Hur läser man FUT1?

suppeat = slutna; puolisuppeat = halvslutna; puoliväljät = halvöppna; väljät = öppna

etu-illab = främre, utan läpprunding; lab = labial eller med läpprundning

keski- =central

taka-= bakre

Om man hittar en vokal som är skriven annorlunda, t.ex. tjaahtsi le galɘ är vokal mycket kort.

1 http://www.finnlectura.fi/verkkosuomi/Fonologia/sivu110.htm#Suomalais-ugrilainen%20tarkekirjoitus%20SUT

Flera tecken hittar man inte i Lagercrantzs texterna, de saknas i pitesamiska och i andra samiska

språk. Vad man hittar i Lagercrantzs texter i varje fall är följande tecken:

- ŋ svarar äng fonem, t.ex. svensk gunga, tång, dingla

- š svarar svensk sj-

- č svarar svensk tj-.

OBS! För varje ljud motsvarar bara ett tecken.

- Om man använder en klusil med stora bokstäver, t. ex. G betyder det att ljud ligger mellan k

och g. Det är en av de största problem i fonologi av olika samiska språk. I lulesamisk

ortografi använder man k i början av ordet bara för unga norska/svenska lånord: kråvvå

’grov’ (Korhonen 2005: 114); lulesamiska ord skrivs med g. t.ex. guolle ’fisk’ (Korhonen

2005: 83), även om det är ibland mycket hård att höra en tonande klusil. Ohrenphonetik!

Andra tecken

I varje text finns ett stort antal av olika tecken. Det är inte möjligt att presentera allt som finns, men

en översikt om de viktigaste tecknen försöka jag att ge i alla fall:

Längd

Det finns olika sätt att markera längd. Vanligtvis skiljer man i FUT åtta olika längder, vanligtvis

används bara 6. Både vokaler och konsonant markeras på samma sätt.

överkort halvkort kort halvlång lång överlång a ă a à ā â

Betoning

Lagercrantz använde det äldre sättet att markera betoning. För kraftig betoning finns [⦁] som man

skriver efter betonade tecken, t.ex. finsk: sa·naton ’utan ord.’ För kraftig betoning i följande

stavelser finns [:] t.ex. sa·nalli:nen, ord-.

Palatalisation

Om en konsonant är mjukt, finns två olika sätt att markera det i FUT. Lulesamisk njalgge ’god (om

mat)’ skulle alltså vara ńa·lage i FUT ń = nj. För andra konsonanter använder man ett sträck ', t',

d', men inte för l som representeras med ł.

Texterna i FUT

Lagercrantz 1957: 51

Lehtiranta/Lagercrantz 1992 Varför används FUT inte längre?

Det finns olika skäl, varför FUT inte längre används.

Det fanns bara några få tryckerier som hade alla specialbokstäverna och kunde trycka

sådana böcker.

Det var fruktansvärt dyrt att trycka böckerna i FUT och det tog ganska länge innan ett

manuskript kunde tryckas.

Eftersom fonetik avlöstes av fonologi, en process som tog längre tid i den finsk-ugriska

språkvetenskapen än i andra filologier var det inte längre nödvändigt att publicera en hel

bok i fonetisk transkription.

FUT är relativt komplicerad. Därför försökte man förenkla FUT flera gånger på 1900-talet.

En riktigt bra modern översikt saknas och den bästa översikt är också nästan 40 år gammal

(Posti & Itkonen 1973) eller ännu äldre (Sovijärvi & Peltola 1958).

FUT är relativt obekvämt att läsa, särskilt för de som inte känner FUT men bara IPA. IPA har

också börjat dominera internationellt i språkvetenskapen.

Studier av samiska språk är inte länge ett monopol av ”finsk-ugrisk språkvetenskap” i

Norden. De flesta forskare som samlats här, har inte läst finsk-ugrisk språkvetenskap, men

kommer från allmän språkvetenskap eller nordisk filologi.

Men kompetens hur man läser och använder FUT är fortfarande central i finsk-ugrisk

språkvetenskap, fast om det kanske finns andra och även bättre möjligheter idag. I alla fall

lönar det sig också för pitesamerna att stifta bekantskap med FUT och Lagercrantzs texter.

Texterna berättar ju om svunna tider, kanske om släktningar. Lagercrantzs grammatik är

troligtvis för speciell för de flesta lyssnare här, men texterna är ju särskilt intressanta.

Egentligen finns här ju färdiga texter som kunde återpubliceras i en ny ortografi.

Literatur

Bergsland, Knut 1973. Simplification of the Finno-Ugric transcription: Lapp. In: Posti & Itkonen. 45-67

Bolander, Maria 2001. Funktionell svensk grammatik. Stockholm: Liber.

Garlén, Claes 1988. Svenskans fonologi. Lund: Studentlitteratur.

Korhonen, Olavi 2005. Julevsámes dárruj, dáros julevsábmáj báhkogirjje. Jokkmokk: Sámij åhpadusguovdásj.

Lagercrantz, Eliel 1926. Sprachlehre des Westlappischen nach der Mundart von Arjeplog. MSFOu 55. Helsinki.

Lagercrantz, Eliel 1957. Lappische Volksdichtung I. West- und Südlappische Texte. MSFOU 112. Helsinki.

Lagercrantz, Eliel 1963. Lappische Volksdichtung VI. Texte aus den See-, Nord-, West- und Südlappischen

Dialekten. MSFOu 126. Helsinki.

Lehtiranta, Juhani 1992. Arjeploginsaamen ääne- ja taivutusopin pääpiirteet. MSFOu 212. Helsinki.

Posti, Lauri & Itkonen, Terho (ed). 1973. FU-transkription yksinkertaistaminen. Az FU-átírás egyszerűsítése. Zur Vereinfachung der FU-Transkription. On simplifying of the FU transcription. Castrenianumin toimitteita 7. Helsinki. Ruong, Israel 1982. En sägen från Barturte i Arjeplog. Fenno-Ugrica Suecana 5. Uppsala. 249-257.

Setälä, E. N. 1901. Über die Transkription der finnisch-ugrischen Sprachen. Historik und Vorschläge. FUF 1.

Sovijärvi, Antti & Peltola, Reino 1958. Suomalais-ugrilainen tarkekirjoitus. Toinen painos. Helsingin yliopiston

fonetiikan laitoksen julkaisuja 9. Helsinki

Wickman, Bo 1964. A Lappish Tale from Arjeplog. Lapponica - Essays presented to Israel Ruong. Studia

Ethnographica Upsaliensia. Lund. 321-330.

Wiklund, K.B. 1896. Entwurf einer urlappischen Lautlehre I. MSFOu 10. Helsinki.

Wiklund, K. B. 1891. Laut- und Formenlehre der Lule-Lappischen Dialekte. Stockholm.