48
Dalenbladet fyller 3 år i år! Och det firar vi med tårta! Glad Påsk! Ensam förälder – ingen skam! Föreningen • Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Middagstipset • Poesi • Kulturama • Föreningar och aktiviteter • Kåserier • Porträttet • Fråga Yngve • Gästkrönikören • På äldre dar • Barn & ungdom • Handikappad i Dalen • Gratistidning för boende i Enskededalen – för ett levande Dalen! NUMMER 1, 1999, ÅRGÅNG 4 Gratistidning för boende i Enskededalen – för ett levande Dalen! DALENS FRIA LOKALA TIDNING Ensam förälder – ingen skam! Glad Påsk! Agnes Borén – Dalen vilar på minnen av ett 14-årigt liv Mona Grönros – För första gången trygg som singel NUMMER 1, 1999, ÅRGÅNG 4 • Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Middagstipset • Poesi • Kulturama • Föreningar och aktiviteter • Kåserier • Porträttet • Fråga Yngve • Gästkrönikören • På äldre dar • Barn & ungdom • Handikappad i Dalen • Mona Grönros – För första gången trygg som singel Agnes Borén – Dalen vilar på minnen av ett 14-årigt liv Dalenbladet fyller 3 år i år! Och det firar vi med tårta!

Dalenbladet nr 1, 1999

Embed Size (px)

DESCRIPTION

Dalenbladet var en gratistidning som delades ut till 1 500 hushåll i Enskededalen fyra gånger per år under perioden 1996-2004. Från nr 1, 2002 gavs tidningen ut ytterligare ett par år utan Jan Svenssons medverkan, men lades därefter ner.

Citation preview

Page 1: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet fyller 3 år i år! Och det firar vi

med tårta!

Glad Påsk!

Ensam förälder – ingen skam!

Föreningen

• Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Middagstipset • Poesi • Kulturama •Föreningar och aktiviteter • Kåserier • Porträttet • Fråga Yngve •

Gästkrönikören • På äldre dar • Barn & ungdom • Handikappad i Dalen •

Gratistidning för boende i Enskededalen – för ett levande Dalen!

NUMMER 1, 1999, ÅRGÅNG 4

Gratistidning för boende i Enskededalen – för ett levande Dalen!

DA

LEN

S FR

IA L

OK

ALA

TID

NIN

G

Ensam förälder – ingen skam!

Glad Påsk!

Agnes Borén – Dalen vilar på minnen av ett

14-årigt liv

Mona Grönros – För första gången trygg som singel

NUMMER 1, 1999, ÅRGÅNG 4

• Dalentyckarna • Nytt sen sist • Insändare • Middagstipset • Poesi • Kulturama •Föreningar och aktiviteter • Kåserier • Porträttet • Fråga Yngve •

Gästkrönikören • På äldre dar • Barn & ungdom • Handikappad i Dalen •

Mona Grönros – För första gången trygg som singel

Agnes Borén – Dalen vilar på minnen av ett

14-årigt liv

Dalenbladet fyller 3 år i år! Och det firar vi

med tårta!

Page 2: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

2

UtgivareFöreningen Dalenbladet, pg 461134-9

Ansvarig utgivare & foto där ej annat ang-esDanne Lundberg

Adressc/o Lundberg, Täppgränd 6, 121 33 Enskededalen (eller låda på ICA eller någon i redaktionen nedan!)

Telefonsvarare08 - 600 06 64

[email protected]

Hemsidawww.algonet.se/~bigboy1/eld

RedaktionSerge Bokobza, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården)Ammi Helmadotter, tfn 08 - 648 19 64 (Hasselgården)Gunilla Hårdberg, tfn 08 - 39 20 66 (Körsbärsgården)Karin Lignell, tfn 08 - 649 40 88 (Hasselgården)Sara Lindhagen, tfn 08 - 659 73 17 (Lindgården)Danne Lundberg, tfn 08 - 600 06 64 (Plommongården)Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82 (Hasselgården)Robert Ryttman, tfn 08 - 649 43 01 (Videgården)Janne Svensson, tfn 08 - 659 33 60 (Poppelgården)

GästfotografMauro Rongione

GästskribentMona Grönros, Gerth Molander, Ditte Molander, Stefan Sundström

Chefredaktör & grafisk formJanne Svensson

AnnonserRedaktionen, tfn 08 - 659 33 60

TryckReklamtryckeriet, Köping.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera, reducera och refusera material som inte beställts av oss.

Insp

irat

ion:

Lyl

e L

ovet

t – ”

Step

Ins

ide

Thi

s H

ouse

” (C

D)

• C

her

– ”B

eliv

e” (

CD

-sin

gel)

• T

alvi

n Si

ngh

– ”O

K”

(CD

) •

Dep

eche

Mod

e –

”101

” (C

D),

• S

peci

ellt

tack

till

Aff

e fö

r te

knis

kt s

töd!

InnehållNytt sen sist ....................................................... 5Aktiviteter och föreningar ............................11Triangelkyrkans kör tar ton ..........................12Kulturama .........................................................13Handikappad i Dalen ......................................19Porträttet – Freddy Willumsen ...................20Ensamstående förälder – ingen skam! ........21Vad vill scientologerna?..................................27Barn & ungdom ................................................29På äldre dar ......................................................35Aikido för nybörjare .......................................36Hudrenovering på Skinnfantasi ....................38Dalentyckarna ..................................................40Enskededalens innebandyklubb (IBK) .........42Insändare ...........................................................44Ungdomsmottagningen – för vem? .............45På gång hos Svenska Bostäder .....................46

LedarenLedaren”Pappa” och husse inom loppet av en vecka...December 1998 slutade positivt för mig och min familj. Vi blev strax före jul fadderfamilj åt en liten 10-årig kille från Etiopien som heter Eyayaw Mesay Demese. Genom organisationen, Plan International Sverige, fick vi ett stort brev med bilder på Eyayaw och hans familj i Etiopien. I kuvertet fanns även en beskrivning hur dom bor, lever osv. Lite tråkigt var det att läsa hur miserabelt familjen hade det. Men för endast två hundra kronor i månaden så blir deras liv drägligare att leva. Och genom att bli fadder ger jag också något speciellt till mina egna barn – de får växa upp med en ny bror någonstans i ”landet långt borta”! Är ni intresserade av att bli fadder kontakta gärna Plan International Sverige på telefon 08-58 77 55 00 för vidare information.

Finns det fler fadderföräldrar här i Dalen så skulle det vara kul att byta erfarenheter, ring mig gärna, (telefonnummer finns här intill) eller lämna ett brev på ICA Dalen, där vi har vår brevlåda.

Apropå barn och föräldrar kan du på sidan 21, under rubriken ”En-samstående förälder-ingen skam!” läsa om tre ensamstående föräldrar som berättar hur det är att leva ensam med sina barn.

Några dagar senare i slutet av december kom Flisan hem till oss. En härlig liten Schabradorvalp. Och till dig som aldrig har haft hund kan jag bara säga att det är som att ha ett litet barn! Det är mycket passande, jagande och ”fyande” i början för att lära henne vad man får och inte får göra. På sidan 31 kan du läsa ”Flisans Dagbok” från hennes första tid hos oss. Hon kommer även i fortsättningen att re-dovisa sina förehavande hos familjen Lundberg.

Du som har några roliga, tråkiga eller andra upplevelser med din hund kan väl skriva till Flisan och berätta så lovar hon att publicera det i kommande nummer. Märk kuvertet med ” Flisans Dagbok” och lägg det i brevlådan på ICA.

”Vill du ha din tidning kvar?” frågar vi i en enkät på sidan 33. Fyll gärna i den och lägg i lådan på ICA. Beroende på ditt svar lägger vi antingen ner Dalenbladet till nyår eller fortsätter ett tag till. Vi hoppas på det senare förstås!

Efter redovisningen av scientologernas verksamhet i Dalen i förra numret fick vi brev från en hel del upprörda människor. Karin Lignell svarar på breven på sidan 27 och därmed lägger vi på locket och går vidare.

1999 kommer att bli ett väldig händelserikt år vad det gäller aktivite-ter här i Dalen. Gruppen ”Öppna Dalen” jobbar för högtryck med olika evenemang såsom gemensamt Valborgs- och midsommarfirande.

En annan grupp jobbar med jättearrangemanget Dalendagen. Läs mer om Dalendagen på sidan 32. Förutom detta finns det som vanligt mycket mer att läsa i din tidning!

Avslutningsvis fortsätter jag med min uppmaning till dig som vill vara med och jobba med oss, vi är ett trevligt gäng, men behöver nytt fräscht blod. Så tveka inte, hör av dig snarast! Och som vanligt vill vi se att vår brevlåda fylls till nästa nummer.

Ha en trevlig vår!

Page 3: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

3

ICA PrivatVi ses mest varje dag, i kassan, vid köttdisken eller ute i affären. För att råda bot på anonymiteten fortsätter Dalenbladet serien där profi-lerna på ICA presenteras.

Öppettider i påsk: Långfredag 11 - 18, Påskafton 9 - 18, Påskdagen 11 - 18, Annandag påsk 11 - 18

Ordinarie öppettider: mån - fre 9 - 20, lör 9 - 18, sön 11 - 18Telefon: 08 - 448 09 60

Trots den ungdomliga betoningen finns det faktiskt några gamla rävar bland personalen på ICA. Två av dem har vi redan presenterat – Rolf Elofsson och Torbjörn Karlsson i köttdisken, Nu har turen kommit till den tredje ”räven”.

Lasse ”Valle” Wallin” är 58 år och har en brokig väg bakom sig innan han hamnade på ICA Dalen. Efter nio år i skolan i Åkersberga började han 1959 sin karriär som springschas i en lokal butik, avancerade till biträde bakom disk på det ”gamla” sättet, innan begreppet snabbköp lanserades och man som kund fort-farande fick be biträdet hämta alla varor. Det låter otroligt idag, men så var det!

– Det var slitsamt, menar ”Valle”. Det är bättre nu med det moderna systemet. Vi behöver inte ens märka varorna längre, allt är datakodat när det levereras.

Efter 10 år vid en ICA-affär i Lidingö startade ”Valle” sin egen butik på Danviksklippan – Hen-riksdals snabbköp. 11 år senare med för lågt kundunderlag sålde han butiken och sökte sig till ICA Dalen som ansvarig för mejerivarorna. Idag ansvarar han för fisk, ost och sillkonserver. På fritiden läser han, tar långa skogspromenader och hälsar på pappa som bor kvar i Åkersberga. De två döttrarna Jeanette, 26 år och Jenny, 24 år har båda som 15-åringar jobbat i butiken. ”Valle” trivs

med livet i Dalen, han känner många, och tänker stanna åren som är kvar till pension.

Mikael ”Micke” Moqvist blir 33 år i september 1999. Han började på ICA Dalen 1989 efter en färd genom livet som hade kunnat sluta illa. Skoltiden för drevs på Ekerö, i Husby och i S:t Jacobi gymnasium i Vällingby. Två års studier på distributions- och kontorslinjen gav inget jobb, så ”Micke” tog diverse beredskapsjobb i väntan på lumpen. Besvikelsen över att ha blivit frikallad var stor. Planer att flytta till Umeå gick i sank och stoltheten drev honom att bo på gatan och hos kompisar. Inför valet att gå under eller satsa på framtiden valde han det senare. Ett telefonsamtal till ICA ledde till tre erbjudanden om arbete.

Nu bor han i Hagsätra med en katt, skriver texter på fritiden (erfarenheterna han gjorde i sitt tidigare liv vill han förmedla till dagens ungdomar) och dröm-mer om en framtid som textförfattare, musiker och discjockey. På jobbet ansvarar han för mejerivaror, juice och ägg.

– Tre burar (á 180 liter) av mellanmjölk och lika många av standardmjölk går det åt varje dag, berättar han stolt. Ekomjölken är dessutom på stark frammarsch!

Janne Svensson

”Valle” och Micke – en gammal och en ung räv!

Sätt sol på tillvaron med Eu-roshopper apelsinjuice 2 liter – endast 12.90!

Gäller t o m 4 april 1999

Glad Påsk önskar vi på ICA!

Page 4: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

4

Erbjudande!Värdshusets Designplanka

+ fruktbomb med glass, ett glas öl/vin

149:- (bordsvatten, alkoholfritt alternativ) 134:-

Gäller för max sex par (12 personer) vid samma tillfälle!

Extra!Betala för en – få två!

Måndag – fredag kl 15.00 - 18.00Irish Coffee – 52:- (4 cl)

Kvällens drink – 52:- (4 cl)Månadens öl – 36:-

Hjärtligt välkommen!Bägerstabyväg/Sockenvägen (Enskedefältet)

Buss 144 till Älvkällevägen, T-bana SockenplanOrdinarie öppettider: vardagar från 10.00, lördag/söndag från 12.00

Bordsbeställning tfn 08 - 649 64 70, fax 08 - 659 08 74Vi arrangerar även fester, dop- och begravningskaffe mm.

Klipp ur och ta med!Erbjudandet gäller endast boende i En-skededalen!

Dalenbladet 1/99

+ = 36:-

Page 5: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

5

Nytt sen sistI vårt förra nummer berättade Svenska Bo-städers förvaltare Yngve Persson att man har planer på att skaffa en häst att använda som transportmedel istället för andra i den dag-liga fastighetsskötseln.Många slog ändå upp ögonen när det en dag i januari faktiskt gick en häst genom Enskededalen. Var den redan här?! Hade den kommit?! Stora barn- och vuxenögon spärrades upp inför faktumet. Men, nej.

Man ville bara prova hur det skulle kunna fungera och gå händelserna lite i förväg. Personalen på Svenska Bostäders kontor med Eva Solstedt i spetsen travade genom Dalen i sakta gemak. Områdeschef Anders Markie poserar nedan tillsammans med hästen vars namn inte framgick.

I mitten på februari meddelade Joel Cialec på Svenska Bostäder att den riktiga hästen kommer till hösten!

Folkets hus i Årsta riskerar gå i konkursÅrsta folkets husförening riskerar konkurs i höst sen Årsta stadsdelsnämnd måndagen den 1 februari beslöt att minska anslaget till föreningen med 300 000 kr. Lyckas inte föreningen skrapa ihop peng-arna kan tiotals föreningar bli hemlösa eftersom de kan stå utan lokaler i Årsta folkets hus, som drivs av föreningen.

Utanför medborgarkontoret i Enskededalen spelade vänsterpartiets blåsorkester medan tiotals årstabor stod runtom med plakat i handen i protest mot nedskärningen, strax före nämndsammanträ-det, då en protestlista med 2 000 underskrifter överlämnades till nämnden.

Protesterna hjälpte bara så mycket att den bor-gerliga majoriteten i sista stund beslöt att lägga på 100 000 kr i stöd åt föreningen.

Källa: DN 990202

Nytt från stadsdelsförvaltningenSom bekant bestämdes efter förra årets val att Enskede och Årsta stadsdelsförvaltningar ska slås samman. Detta sker praktiskt den 1 juni i år. Konsekvenserna av sammanslagningen kan anas i ett nyhetsbrev till personalen inom de båda för-valtningarna som delades ut den 9 februari. Där presenteras den nya organisationen, som enligt likaså nye stadsdelsdirektören Staffan Enquist, ska vara tydlig och effektiv. Under stadsdelsdirektören ska finnas fyra avdelningar – äldreomsorg, social-tjänst, teknik och miljö samt utbildning. Dessutom tillkommer en administrativ enhet med ansvar för redovisning och budget.

Verksamhetsplanen för 1999 med budget för Enskede stadsdelsförvaltning (total budget för 1999 uppgår till 513 miljoner kronor), innehåller besparingar på 18 miljoner kronor. De största be-sparingarna finns inom de områden som har haft stora underskott under 1998. Arbetsmarknadsinsat-ser minskar, bland annat försvinner feriearbete för ungdomar (2,5 Mkr), handläggarresurs för social-bidrag minskas (0,6 Mkr), ökad restriktivitet vid placeringar inom familje- och individomsorg och psykiatri (2 Mkr), utbyggnad av boende och sys-selsättning i närmiljön minskar kostnaderna inom socialpsykiatrin (1 Mkr), servicehusen får mindre tilldelning (5,5 Mkr), Åsen och Smultronhemmet får mindre tilldelning (1,1 Mkr), enheterna inom handikappomsorgen får mindre tilldelning (2,7 Mkr), en gruppbostad startas för personer med utvecklingsstörning och demens (det ska ge en budgetförstärkning p g a högre medelstilldelning (2,5 Mkr), minskad allmän kulturverksamhet (0,3 Mkr), ett medborgarkontor avvecklas (0,9 Mkr).

Dalenbladet återkommer i nästa nummer om konsekvenserna för oss i Dalen och besked om det nya medborgarkontoret blir kvar eller inte!

Eva Solstedt i spetsen för hästpromenaden runt Dalen.

Områdeschef Anders Markie till vänster poserar tillsammans med hästen!

Ny församlingstidning från TriangelkyrkanI Triangelkyrkans nyhetstidning, egentligen mer ett nyhetsblad, kan man bl a läsa om hur det är att vara ung i Enskede. Eva Löfstrand har träffat medlemmar i Enskededalens innebandyklubb. På frågan om vad som är bra och dåligt med Dalen menar Robin:

”– En egen idrottshall skulle vi behöva. Så att man kan träna och spela matcher där och inte alltid vara tvungen att åka till an-dra hallar. Visserligen lig-ger inte Söderstadion eller Kärrtorpshallen långt bor-ta, men de är ofta bokade, så det är svårt att få tider. Nej, en egen idrottshall, en samlingspunkt för alla som bor i Enskede och håller på med idrott av olika slag, det skulle vi ha, fastslår Robin och får starkt medhåll av de andra.”

Dalenbladet instämmer och önskar lycka till i fort-sättningen, både med ny-hetsbladet och arbetet för en idrottshall!

Page 6: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

6 * = Ghetto

Är vårt kära Dalen, som vi alltid betraktat som idyll, färdigt för G-märkning*?, undrar Janne Borén, tecknare i Dalen sedan 1980.

Page 7: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

7

NyårskrönikaTack för det Svenska Bostäder!Av Janne Svensson

I nyårskrönikan för ett år sedan föreslog Dalenbladet en samordning av fyrverkeriavskjutningen på nyårs-afton. Efter en promenad på nyårsdagen i området, som då mest påminde om en krigszon med rester av raketer, krossade flaskor i sandlådorna och papper överallt, konstaterade vi att något måste göras. Och något gjordes! En arbetsgrupp tillsattes med ansvar för att avspärrningar sattes upp i parken och inköp av fyrverkerier.

En ambition arrangören hade, var att låta en sång-erska sjunga en stämningsfull psalm före tolvslaget. Dessutom lovade undertecknad i ett svagt ögonblick att läsa Tennysons ”Nyårsklockorna” strax före det magiska klockslaget. Av detta blev intet. Ljudet var öronbedövande redan en kvart innan och dalenborna hade gått man ur huse för att tillsammans fira års-skiftet. Folksamlingen struntade i sång och dikt och vi beslöt lägga det kulturella på is. Till saken hör att sångerskan ändå vägrade sjunga sin psalm om inte sista versen i ”Nyårsklockorna” lästes(!). Då inte ens Margareta Krook gör det på Skansen, ansåg vi inte att dalenborna skulle behöva stå ut med denna föråldrade vers med religiös anknytning. Nåväl, nu slapp vi ta ställning till det problemet.

Efter en halvtimme började det lugna ner sig i parken. Marken var full av raketrester och avskjutna fyrverkeripjäser.

Och så gick alla hem för att fortsätta firandet. Se det som ett genrep inför millenieskiftet. Och

tänk på hur det kan bli då när det verkligen gäller. Vi kan bara hoppas att arrangemangen fungerar lika bra som denna gång.

Detta, det sista året på nittonhundratalet, kommer att bli ett stort år för oss i Enskededalen. Vi firar 20 år med dunder och brak. Dalenbladet kommer att bidra i möjligaste mån. Du kommer förhoppningsvis märka av det på olika sätt – Dalendagen, som planeras när detta skrivs, kommer att bli en fest som aldrig tidigare skådats i Dalen. Dalenspelen, med inbjudna friidrottare från hela landet, kommer att gå av stapeln. Mycket, mycket mer är utlovat, men för att inte för-störa överraskningen väntar vi med att avslöja vad.

Man kan bara hoppas att vi slipper tråkigheter som klotter och förstörelse. Och granen fick stå kvar längre än vanligt i år, trots att belysningen var släckt sedan nyårsafton. Men ända in i februari, Svenska Bostäder?

Julaftonsnattens klotter på ena husväggen vid tor-get och planket mot tunnelbanan kan man hoppas är undantaget som bekräftar regeln.

Gott nytt år, du granne, med förhoppningen att vi tillsammans kan göra Dalen till ett bättre ställe att bo i, och för våra barn att växa upp i!

Aktivitetscentrum Knuten i Dalens Servicehus välkomnar dig pensionär i östra Enskede

Vi erbjuder digBingoVävningKeramikApplikationerTipspromenad

PromenadgruppHögläsningGymnastik

UnderhållningSpel & pussel

Öppet varje dag kl 09.00 – 16.30, torsdagar 09.00 – 18.30.Vi finns på Dalens Allé 12. Tfn 08 - 508 16 536 eller 08 - 65915 30.

Page 8: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

8

Möt Dalens Lucia -98Av Janne Svensson

373 röster lämnades in på ICA inför den årliga omröstningen till Dalens Lucia. För tredje året i rad arrangerades vår lo-kala, nya tradition. Tidigare om åren har Dalenbladet varit drivande, men i år stod projektet ”Lyft Dalen” för evenemanget. Därmed inte sagt att Dalenbladet inte var inblandat, tvärt om!

De nio kandidaterna var alla lika spända när de skred genom människomassorna i hörsalen kl. 16.00 söndagen den 13 december. Ingen visste vem de röstande utsett till Lucia innan konferencier Danne Lundberg lät ett litet barn vid scenkanten dra en av vinnarrösterna som tidigare räknats.

Vann gjorde Sepide ”Seppi” Mirhashem, 17 år. Hon fick 170 av de 373 rösterna. Nästan hälften av alla som lämnat in sin röst eller 45 % hade röstat på Seppi! En av dessa var Sofie Andersson som fick en bok som tack av Svenska Bostäder.

Ursprungligen kommer Seppi från Irans huvudstad Teheran. Vid drygt tre års ålder flyttade familjen till Sverige och hamnade först i Flen. Därefter bodde man i Salem, strax söder om Stockholm, under åtta år för att 1995 flytta till Dalen och Pärongården. Sedan hon flyttade till Sverige har hon besökt släkt och vänner i Iran två gånger. Kulturkrocken menar Seppi att hon klarat av bra. Sånt som anses normalt i Sverige förstår hon kan uppfattas som stötande i Iran. Att kvinnor i Iran bär schal som döljer kropp och hår är inget problem. Vid besöken har även Seppi burit schal för att inte avvika för mycket.

Hon har två syskon – Robin, 16 år och Saeide, 20 år. Hon går på den 3-åriga naturlinjen vid Värmdö Gymnasium. Favoritämnena är matematik och na-turorienterande ämnen. Kanske kan högskolestudier efter gymnasiet leda till ett yrke som läkare eller tandläkare.

– Det är en annan stil på klasskompisarna i Värmdö, menar hon. De är snobbigare än ungdomarna i Dalen, och har ett mer vårdat språk. Skolan är något hon blir lite upprörd över att berätta om. Tiden i Nytorpsskolan vill hon helst glömma, de sex månaderna där var de värsta hon varit med om. Dåliga lärare och slagsmål på rasterna. I Värmdö, där hon går nu, fungerar det i alla fall bra hittills.

När jag frågar om hennes framtidsplaner svarar hon:

– Något inom sjukvård ska det bli. Det låter logiskt när hon berättar om sin svåra astma som gjort att hon som yngre tillbringat många nätter på sjukhus.

Sedan tredje klass bor hon med sin mamma och syskonen. Mamman driver två frisörsalonger och en tatueringstudio på Södermalm. Men det var bästa kompisen Marie i Sköndal som tjatade och skickade

in kortet på henne till luciaut-tagningen. Året dessförinnan blev hon utsedd till Lucia i Gubbängens skola. Trots det menar hon att hon blev väldigt överraskad över att bli vald till Dalens Lucia.

Det tråkiga med segern var all avundsjuka som flöt upp till ytan.

–Tjejer har en förmåga att odla avundsjuka och prata skit bakom ryggen. Killar däremot är mycket justare, menar hon. Seppi föredrar killar som kompisar framför tjejer av den anledningen, Marie undantaget.

Sedan ett tag tränar hon aerobics på Punkten. Genast sprids ett rykte att hon tränar boxning för att kunna försvara sig.

– Jag som hatar allt vad våld heter, säger Seppi upprört!

På frågan vad hon gör på fritiden svarar hon:

– Umgås med kompisar, går på fester, på bio och köper kläder, dyra sådana. Ser på TV förstås – favo-ritsåpan Melrose Place älskar hon, men ser också alla de andra. Tidigare spelade hon fotboll med Enskede IF, Rönninge salem Fotbollsförening och Sköndal, men träningen blev för mycket och skolarbetet blev lidande.

För tillfället läser hon en bok som heter ”Jag saknar dig, jag saknar dig” som är väldigt bra och sorglig. I musikväg blir det radio och då NRJ.

– Inte techno, det är det värsta jag vet, utbrister hon! Bästa artisten i Sverige är Emilia! Seppi spelade själv fiol fram till sjätte klass men slutade, något hon kan ångra idag. Men väskan var så stor och tung och hon var så liten.

Favoritmat är McDonalds hamburgare och mongo-lisk köttgryta. Trots mitt påstående att Burger Kings hamburgare ändå är godare, håller hon envist fast vid McDonalds. Och envis är hon. Inte rädd för att i en diskussion hävda sina åsikter.

Bland framtidsdrömmarna hägrar också en teater-dröm. I sommar ska hon faktiskt debutera i Farstare-vyn och hon har varit med i TV-programmet ”Bullen” som dramatiserat barn och ungdomars berättelser med jämnåriga skådespelare. Vid 30 års ålder tror hon att hon studerat färdigt och är mogen för familj och barn. Innan dess göre sig ingen besvär. Den här tjejen vet vad hon vill!

Fakta om Lucia

S:ta Lucia, Syraku-sas skyddshelgon, led martyrdöden år 304. Enligt legenden blev en hednisk yngling för-älskad i hennes vack ra ögon. Hon rev därför ut dem och sände dem till honom på ett fat, vartefter han blev kris-ten och Gud gav Lucia synen tillbaka.

Firandet av Lucia-dagen, 13 december, är en sed införd från Tyskland.Den finns be-lagd sedan 1600-talet i främst Västsverige. Firandet tog särskild fart sedan Stockholms Dagblad 1927 börjat anordna Luciaval och Luciatåg.

Luciasången är en populär italiensk me-lodi till en neapolitansk folkvisa, svensk text av A. Rosén.

Källa: Bonniers Multime-dia Lexikon

– Jag hatar allt vad våld heter, säger Seppi.

Page 9: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

9

Efter kröningen av Dalens Lucia mottog Seppi och hennes tärnor publikens hyllningar i hörsalen.

Efter kröningen åkte Lucia genom Dalen dragen av en minihäst!

Poesihörnan– dikter av våra läsareI förra numret blev denna dikt tyvärr avklippt på slutet. Vi återger den här i sin helhet!

VithajVithaj, vithaji vattnet där.Vem kan flyifrån vithajen där?Blodet sprutar,allt är dött,men vithajenser bara rött!

Georg Källström

Låt inte dina dikter samla damm i byrålådan! Skicka in dem till oss och låt andra läsa dem!

EXTRA! Just innan presstopp nådde oss ryktet att postkontoret i Dalen ska stängas! Enligt Joel Cialec, Svenska Bostäder, är hyreskontraktet uppsagt fr o m oktober!. Vi återkom-mer med detaljer i nästa nummer!

Page 10: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

10

Julgransplundring!En gammal tradition som vi är noga med att föra vidare är den årliga julgransplundringen.Tyvärr har den varit otursförföljd de senaste två åren. I år annonserades plundringen till den 9 januari, p g a sjukdom var vi tvungna att flytta evenemanget en vecka framåt till den 16 januari. Affischer kom upp så fort det gick och tursamt nog hörsammade barnfamiljerna den nya kallelsen.

Cirka 30 föräldrar med lika många glada barn fick träffa tomten, dansa till dragspelaren Jan-Åke Sundqvists jullåtar på dragspel, lyssna till dagens värd Danne Lundberg, fika och slutligen ta emot varsin godispåse sponsrad av ICA.

Nästa år hoppas vi att allt fungerar som det ska och att ännu fler barn kommer för att ta avsked av julen och tomten!

Redaktionen

Kultur i EnskedeEnskede-Årsta stadsdelsnämnd, ABF-syd, Frikyrkliga studieför-bundet, Sveriges kyrkliga studieförbund, Studieförbundet Vuxen-skolan, Enskede församling och Triangelkyrkan har gått samman om följande vårprogram i Triangelkyrkan –

VernissageMarianne Korsman, Visby, ställer ut oljor och akvareller. Pågår till söndagen den 21 mars. Vernissage lördag den 6 mars kl 14.00.

”Från Evergreens till Bach”Arne Domnérus, saxofon & klarinett, Rune Gustafsson, gitarr, Hampus Lidwall, orgel. Söndagen den 21 mars kl 18.00.

VernissageIkoner av Lis Engblom och Irma Wikström. Föredrag av Bill Wiman om ikonernas teologi. Pågår till söndag den 18 april. Vernissage torsdag den 1 april kl 14.00.

VernissageHenry Wallin ställer ut skulpturer och teckningar. Pågår till fredag den 7 maj. Vernissage lördag den 24 april kl 14.00.

VernissageLisa Adolfsson ställer ut sina akvareller och akrylmålningar. Pågår till måndag den 24 maj. Vernissage lördag den 8 maj kl 14.00.

Utställningarna är tillgängliga när kyrkan är öppen för olika arrangemang. Särskilda öppettider fredagar, lördagar och söndagar kl 13.00 - 19.00. Grupper kan boka besök på telefon 08 - 648 27 44.

Vuxenvandring i DalenVarför nattvandra?Verkligheten är mer händelserik än såporna på TV. Här kan du träffa levande tonåringar. Du får kontakt med levande föräldrar. Du lär känna alla de som arbetar runt våra ungdomar. Du medverkar till ett tryggare område, både för unga och gamla. Det är ett gratisnöje. Missa inte att prova på och vandra i Dalen!

Alla är välkomna att vandra. Det enda som behövs är att du bryr dig om Dalen och människorna som bor här. Vi träffas på Dalens kvartersgård mellan 21.30 och 22.00 på fredagskvällarna. Ring till kvartersgården innan du går dit, om du är intresserad av att vandra en fredagskväll, så vi säkert vet att vi är tillräckligt många för att vandra.

Telefonnumret till kvartersgården är 08 - 39 30 77.Vandrarnas eget mobiltelefonnummer är 070 - 759 16 43.Är du intresserad av att vandra, eller vill ha mer information, ring

gärna:Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82 eller Lena Ezelius, tfn, 08 -

649 72 17.En veteranvandrare som nyligen flyttat till Sollefteå är Bruce Bring-

erud. Lycka till i fortsättningen!

Redaktionen

Detta händer i Enskede kyrkaLördag 20 mars kl 18.00, PianokonsertEva Kurpe, piano, Musik av Chopin, Ravel med flera.

Söndag 28 mars kl 18.00, Musik av Beethoven, Mozart med fleraInge Boström, violin, Anders Wadenberg, piano.

Söndag 18 april kl 18.00, Det evigaVerk av Bach, Buxtehude, Beethoven med flera. Dikt av Geijer, Tegnér, Rydberg. Orgel och piano, Lars-Gunnar Sommarbäck. Diktläsning, Catharina Wermäng.

Söndag 16 maj kl 18.00, Längtan heter min arvedelVerk av Alfvén, Messiaen, Massenet med flera. Dikt av Boye, Sö-dergran, Karlfeldt. Orgel och piano, Lars-Gunnar Som marbäck. Diktläsning, Catharina Wermäng.

Page 11: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

11

Aktiviteter och föreningarPå smörgåsbordet Dalen finns många olika föreningar och aktiviteter. I vårt förra nummer presenterade vi pro-jektet ”Lyft Dalen” och Hasselkören, nu är det dags för ungdomsgården Punkten.Personalstyrkan som består av Stefan och Maxi har nu utökats med Aldo Colliander som tränar boxersize med tjejer på måndagar och onsdagar mellan 19.00 och 20.00. Mariell Dahlin, som arbetar måndagar och onsdagar med att få igång tjejverksamheten, är nu i full gång med att måla om och sätta en ny prägel på kaféet. Tony Nyberg jobbar tisdagar och torsdagar i kaféet och sköter även nybörjarträningen i boxning. Paul de Freén jobbar i kaféet måndagar och torsdagar och ska starta en del övriga aktiviteter utöver boxning och styrketräning.

Tjejerna har glädjande nog börjat hitta till Punkten. Mycket tack vare Aldos träning och Mariells närvaro. Även ungdomar från andra sidan tunnelbanan har visat sig.

Dalens IF har bildats under vintern och är en fot-bollsklubb som mixar ungdomar och vuxna. Målet är att ställa upp med ett A-lag i i serie A8. Initiativtagare är Joel Cialec, Svenska Bostäder, Stefan Fernström, Punkten och Amri Hamadi , boende i Dalen. Vill du vara med, ring Stefan på Punkten, telefon 08 - 600 32 50 eller Amri telefon 08 - 649 75 73.

Stefan Sundström, föreståndare Punkten

Dalens boxningsgala nummer 3Den 25 oktober 1998 arrangerade BK Dalen sin tredje tävling i hörsalen. Den första tävlingen gick av stapeln för två år sedan och var ett lyckat arrangemang. Den andra genomfördes under våren 1998 och var än bättre. Det var så gott som fullt i lokalen, cirka 250 åskådare. Vänner, släktingar, bekanta och grannar trängdes. Yngve Persson, Joel Cialec och Åke Andersson från Svenska Bostäder var där, Eva Samuelsson med make från stadsdelsförvaltningen var där, prästen i Triangelkyrkan var där, generationsgruppen från Knuten var där – alla tycktes vara på plats. Pulsen var hög när Domingo skruvade upp musiken.

Tävlingen kunde börja och aldrig har det varit bättre stämning på diplomboxning i Stockholm. Leif Blo-mérus och Daniel Dimitri visade att två kompisar kan mötas i ringen och gjorde en fin match. Gabriel Garcia debuterade i ringen med stor stil, jublet var stort när han förkunnades som segrare. Peter Szitas vann sin match mot Rami Baraka med siffrorna 27 - 25,5, men sekreteriatet räknade fel och gav Rami segern.

Shan, Doud och Mario gjorde alla fina insatser. Modo och Faisal fick inte några motståndare och genomförde istället en uppskattad uppvisning. Diplomboxningen gick sedan över till matcher och Carlos Echegaray var först ut av dalenboxarna. Han fick en tuff match där båda boxarna föll igenom ringen och Carlos skadade ryggen så illa att han var tvungen att bryta matchen. Gibou Sidibeh mötte en tuff herre vid namn George Moussa som var klassen tyngre, men Gibou boxades smart och vann en knapp och mycket populär seger. Robin Mirhashem mötte även han en viktklass tyngre motståndare vid namn Jonas Göthberg. Robin åkte på en onödig räkning då han halkade till i början av matchen. Han kom sedan igång och tycktes leda matchen när han plötsligt blev träffad av en höger. Robin var klar att fortsätta, men domaren ansåg annat och bröt matchen.

Huvudmatchen gick mellan Aldo Colliander, BK Dalen och Peter Munoz, Djurgårdens IF. Aldo hade några dagar tidigare skadat sin högra hand och kunde inte slå med den. han såg ut som en säker segrare efter tre bländande ronder, men orken började tryta och Peter kom allt starkare in i matchen. Inför sista ronden hade Aldo problem med att stå upp, men han kämpade sig igenom ronden och visade prov på en enorm vilja. Matchen slutade med Aldo som segare och jublet tycktes aldrig ta slut.

Priset till bästa Dalenboxare gick till Gibou Sidibeh och vi i Dalens Boxningsklubb längtar redan till nästa tävling.

Stefan Sundström

ÖppettiderMåndag - torsdag 15.00 - 22.00, fredag 15.00 - 19.00.

TräningsschemaMåndag 17.30 - 19.00 boxning alla tjejer, 19.00 - 20.00 boxer-size tjejer.Tisdag 16.00 - 17.00 boxning 10-15 år, 17.30 - 19.00 box-ning tävlingsgrupp, 20.00 - 21.30 boxning nybörjare.Onsdag 17.30 - 19.00 boxning alla tjejer, 19.00 - 20.00 boxer-size tjejer.Torsdag 16.00 - 17.00 boxning alla grupper, 17.30 - 19.00, box-ning tävlingsgrupp, 20.00 - 21.30 boxning nybörjare.Fredag 17.00 - 19.00 boxning tävlingsgrupp

Adress Åstorpsringen 36

Telefon 08 - 600 32 50

Aktivt föreningsliv i Dalen?!Vi behöver din hjälp att inventera föreningslivet i Dalen. Är du med i en förening eller utövar du någon aktivitet, hör av dig till oss! Några vi känner till är bl a Dalens Kulturnät, Kvartersgården, Lyft Dalen, Pet-roff, Knuten, Vuxenvandrarna, Dalens Damer, Konst-föreningen, Hyresgästföreningen, Kompostgrupper, Dalens IF, Öppna förskolan, Medborgarkontoret, Biblioteket, Ungdomsmottagningen, Triangelkyrkan, Nytorpsbadet, Dalenbladets festkommitté (FiELD). Dessa kommer alla att presenteras i kommande num-mer av Dalenbladet.

Redaktionen

Page 12: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

12

Fjärde generationen

Eriksson!

Ett litet smultronställe som håller på tradition!

Välkommen!

Enskede konditoriEnskedevägen 85, tfn 649 52 57

Triangelkyrkans kör tar tonAv Ditte Molander

Triangelkyrkan har för mig blivit en oas, ett and-rum dit jag kan gå och göra det jag verkligen äls-kar – sjunga i kör.Kören startade för cirka fyra år sedan på initiativ av Ulla Hedlund. Under ledning av Ulla Beijer har cirka 25 körsångare varit med under åren, tyvärr aldrig samti-digt. Idag är vi åtta medlemmar, ett starkt gäng som aldrig missar en körövning. Vi har sjungit upp i gudstjänster och ett par kvällskonserter som tagits emot med stor tacksamhet, främst av de äldre i församlingen. På förfrågan av Dalenbladets festkommitté var vi med och sjöng några sånger i hörsalen vid första advent tillsammans med några tjejer från en barbershop-kör.

Även under kröningen av Dalens Lucia var vi med och sjöng. Det var då vi kom i kontakt med Ema Persson, som ledde det hela. Eftersom vi då var i akut behov av en ny körledare, frågade vi om hon kunde tänka sig att söka tjänsten. Det gjorde hon och fick den. Stort tack till pastor Anders Hallqvist och till sty-relsen i Triangelkyrkan.

Den 1 februari startades så Triangelkyrkans kör med Ema Persson som ny körledare. Vi kommer att sjunga en blandad repertoar med möjlighet er att själva vara med att välja sånger.

Vi hoppas givetvis bli fler i kören. Alla stämmor behövs. Tycker du om att sjunga och vill vara med i vår gemenskap? Tveka inte utan slå en signal eller bara kom. Kärlek och musik är det enda språk som inte behöver översättas. Tfn Ema Persson 08 - 19 37 14, Ditte Molander 08 - 649 05 00. Vi övar måndagar mellan kl 19.00 - 20.30 i Triangelkyrkan.

På bilden syns Ema Persson, Glenn och Sanna Hul-vén, Emelie Ölmeborg, Jenny Skagstedt, Sebastianh Moalnder, Ditte Molander. Saknas gör: Anders och Petra Hallqvist.

Sofielundsvägen 12-14 121 32 Enskededalen Tfn 08 - 39 32 11

Utbildning på BIL och MC.Även automatväxlad bil.

Skräddarsyr utbildningspaket.Klart körkort med garanti.

BUSS eller T-BANA BLÅSUT

www.pi.se/dalenstrafikskola e-post [email protected]

RättelseI förra årets sista nummer rapporterade Dalenbladet från ett stormöte på medborgarkontoret den 17 september. Det var inte lokala hyresgäst-föreningarna i Dalen som kallade till mötet utan Hyresgästföreningens avdelningstyrelse i Enskede. Dessa bjöd även på förtäring, visserligen inhandlat på ICA, men man betalade allt själva eftersom man arrang-erade mötet.

Redaktionen

Page 13: Dalenbladet nr 1, 1999

13

Dalenbladet nr 1, mars 1999

KulturamaLIVE IN CONCERT

Marilyn Manson på Globen decem-ber -98Förbandet till Marilyn Manson har jag glömt namnet på och jag har ingen lust att komma ihåg det heller. De spelade ointetsägande rock med inslag av punk och, bortsett ifrån en enda låt som var okay, hade de inga starka låtar heller. Det hade däremot Marilyn Manson själv!

Showmässigt, var det något av det bästa, roligaste och mest påkostade jag någonsin sett live. Fullt i stil med Kiss och Alice Cooper. Manson gjorde allt han kunde för att provocera. Det var gott om sex, droger och rock ’n’ roll. Det var gott om klädbyten och extrema kreationer. Det var gott om bra låtar, högt

ljud och ett helvetes drag. Men om det var så fruk-tansvärt provocerande vete tusan! Visst förespråkar Manson droger offentligt men han gör det med ironi, åtminstone live. Och visst häcklar han Gud och Jesus men det är lite svårt att ta de religösa attackerna på allvar. Och visst förespråkar han alla möjliga sorters perverterat sex, men även här, får man mest känslan av att han gör det för att få folk upprörda. Publiken tycktes dock mer road än illa berörd.

Marilyn Manson har tagit sina influenser ifrån Alice Cooper, Kiss, Cramps, tidig David Bowie och andra glamrockgiganter ifrån 70-talet, och lyckats göra nå-gonting eget av häxbrygden. Bandet har moderniserat och skruvat upp de gamla chockrockarnas ideér några varv till för att överskrida gränserna för vad som är ”tillåtet” idag. Samtidigt har de mest repellerande dragen hos Manson ersatts med glitter, glamour och påkostade effekter istället: som den enorma Las Vegas-blinkande ljusskylt som under låten ”I don’t like the drugs (but the drugs like me)” lös upp ordet DRUGS medan Manson mässade om att det var Gud och Jesus som introducerade LSD, heroin, kokain och all möjlig annan narkotika för honom. Ironin i budskapet var tydlig och jag kan inte undgå att se

likheterna i låtens musikaliska utformning med David Bowies tidiga soul/disco-försök.

Samma ironi återkom då de stora nazi-inspirerade flaggorna föll och Manson stod i en talarstol, en sådan som politikerna brukar nyttja, och sjöng medan han emellanåt föll ihop som en trasdocka över podiet likt en hitlerlik marionett.

Musikaliskt var några av kvällens höjdpunkter ”The dope show”, ”The beautiful people”, en medryckande version av ”Cake and sodomy” och ”Sweet dreams (are made of this)”. Klassikern ”Rock n roll nigger” mot slutet, var däremot stel och rent ut sagt dåligt. Kan de inte göra den bättre borde de utesluta den från repertoaren helt. Genomgående var det dock en väldigt bra konsert, såväl musikaliskt som visuellt, och det ska bli spännande att se vad det ”mekaniska djuret” tänker hitta på nästa gång.

MUSIC-MASTER

MOONSPELL – SECOND SKIN

Fields Of The Nephilim, Sisters Of Mercy, The Mission och Type O’ Negative hör till de mer kända namnen inom den mörka, dystra men också vackra musikstil som Moonspell spelar. Second Skin handlar alltså inte om någon glad uppåtmusik för dansant ungdom.

Titlar som ”Erotik Alkemy (per-version)”, ”Opi-um”, ”Ruin and misery” och tungt, malande ”Mep-histo” talar sitt tydliga språk. Second Skin är en utmärkt dubbel-CD i EP-format. Första skivan är studioinspelad och består av fyra låtar, inklusive titel-låten som serveras i två olika versioner. Andra plattan består av sju låtar i live-versioner som spelades in under ”det perversa, nästan religiösa” turnéåret 1997, som det står beskrivet i konvolutet.

Sångaren Fernando Ribeiro sjunger med mörk, ibland närmast hotfull röst och emellanåt blixtrar gitarristen Ricardo Amorim till i fullkomligt blän-dande solon och kortare inlägg. De övriga musikerna i bandet är Mike Gaspar på trummor, Pedro Paixäo på synthar och samplers och basisten Sergio Crestana. Musiken gränsar delvis till hårdrock och ibland pas-seras också den gränsen. Gruppen lägger ut snygga synthmattor och sakrala kyrkokörer, har coola effekter och en helhet som får en att svepas in i de stämnings-lägen Moonspell uttrycker.

Det uppvikbara konvolutet är snyggt och smak-fullt och läser man innehållet får man också veta att skivan tillägnas minnet av kultförfattaren William S. Burroughs. Vidare får man veta att låten ”Sacred” är skriven av Martin L. Gore från Depeche Mode, men det hörs inte.

Moonspell kräver kanske flera lyssningar för att låtarna ska fästa än vad många andra grupper i genren gör, men ge Second Skin lite av din tid och koncentration så sitter även den här plattan som spikar i huvudet efter ett tag.

– USEL!

– hyfsad!

– bra!

– kanon!

– världsklass!

Showmässigt, var det något av det bästa, roligaste och mest påkostade jag någonsin sett live.

Fortsättning på sidan 14

Page 14: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

14

mera duon Flo & Eddie, är betydelsefulla ingredien-ser för helheten. Likaså de raka, enkla men svängiga trumrytmerna och Steve Curries boogie-basgångar. För mig är den här, liksom flertalet plattor T. Rex gjorde under de här åren, ren och skär magi.

Jag älskar enkelheten, de opretentiösa melodierna och den fashinerande värld av skönhet som lyriken ger tillgång till. Bolans röst är mjuk och följsam, samtidigt som den kan bli erotiskt laddad eller elegant romantisk, efter behov. The Slider gavs ut 1972 och en rolig detalj är att det är gamle Beatlestrummisen Ringo Starr som tagit omslagsfotona.

Ur ett musikhistoriskt perspektiv kan jag bara till-lägga att utan Marc Bolan och hans T. Rex hade det aldrig funnits någon glamrockvåg, vilket innebär att samtliga som har minsta intresse för genren, definitivt borde äga den här plattan.

VIDEO-DROME

THE GLIMMER MAN

”The Glimmer Man” är en actionfilm från - 96 med John Gray i regissörsstolen. Filmen handlar om Jack Cole, spelad av Steven Seagal, som kommer till Los Angeles för att stoppa en seriemördare. Hans partner, Jim Campbell, spelad av Keenan Ivory Wayans arbe-tar redan på polisstationen och de två huvudrollsin-nehavarna har helt olika karaktärer.

Jack Cole går omkring, klädd som en new age-präst med tibetanskt radband om halsen, hårpiska i nacken och talar kinesiska och ryska flytande, har ett mys-tiskt förflutet och är bevandrad i naturmediciner. Jim Campbell däremot, är jordnära och enkel med rakat huvud, gråter när han ser filmen ”Casablanca” med Humphrey Bogart och råkar hela tiden illa ut. Jack Cole får som mest lite näsblod, trots alla de slagsmål och skottlossningar han deltar i.

Massmördaren de jagar har för vana att mörda och korsfästa hela familjer, bestående av katoliker. Dessa spikar han upp på väggarna och klottrar en massa små figurer i blod på tapeterna bredvid. Snart visar det sig att han inte är ensam. Någon annan börjar också likvidera familjer på liknande sätt. Det visar sig att Frank Deverell, spelad av Bob Gunton, och dennes hantlangare Donald, spelad av John M.Jackson, är de verkliga odjuren. Dessa män gör smuggelaffärer med den ryska maffian och för in kemiska krigsvapen illegalt i landet. De mördar personer som kan hindra deras brottsliga gärningar och anledningen till att de dödar resten av familjemedlemmarna och korsfäs-ter dem också, är bara en dimridå, för att vilseleda polisen att tro att seriemördaren även slaktat dessa.

Till sin hjälp har de Mr Smith som har ett förflutet inom CIA och en uppsjö av ryska maffiamedlem-mar. Den verkliga seriemördaren, spelad av Stephen Tobolowsky, visar sig vara en simpel psykopat så honom skjuter Cole ihjäl ganska snabbt i en kyrka. När Coles ex-hustru, tillika mor till hans bägge barn, och hennes nya man mördas och korsfästs blir Cole

förbannad på allvar. Hur filmen ska sluta kan man räkna ut från början,

som oftast i den här typen av superhjälte-action, men det kanske inte heller är det väsentliga. Det här är våldsam, overklig och blodig underhållning utan djupare tanke eller mening. Karateslagsmålen kom-mer in med jämna mellanrum och de är klippta så att transportsträckorna mellan slag och sparkar försvin-ner. Vissa delar går i slow-motion för att tittaren inte ska missa några snaskiga detaljer.

”The Glimmer Man” är en typisk sådan film som kan få ungdomar att tro att man kan sparka, slå och skjuta folk hur mycket och länge som helst, utan att vedebörande får några större fysiska men. Man bör ha insikt om motsatsen när man kollar på rullar som den här. Hur som helst, finns här en del medvetet roliga repliker, och en del omedvetna.

Ett exempel på det senare är när Jack Cole säger ”Man ska gråta, det renar själen” och liknande ”djup-sinnigheter”. Nyskapande kan man knappast kalla filmen men den fyller sitt syfte.

Tyvärr orkar jag inte räkna alla misshandlade och slaktade offer som radas upp, men det är ett gäng. Vad jag däremot undrar är varför hjälten hela fil-men igenom viskar sina repliker? Ska det vara hårt, sexigt eller sensuellt, eller lider han bara av någon halsåkomma? Jag har märkt samma sak i ett flertal moderna filmer och måste erkänna att jag bara upp-fattar det som ett patetiskt grepp. Nåväl, vill ni se en actionfilm kan ni se den här... eller någon annan!

LITA INTE PÅ NÅGON

När ”Lita Inte På Någon” eller ”Matter Of Trust”, som den heter i original börjar, förleds man att tro att den här filmen ska ta upp ämnet om alla människors likhet inför lagen. Det är nämligen tankegången som berörs i inledningen.

Dessvärre utvecklas den aldrig. Istället får vi oss till livs en inte helt originell men inte heller helt ospän-nande thriller. En massmördare slaktar prostituerade kvinnor i Echo Park. De hittas strypta och blodiga i sina sängar.

Advokaten Theresa, spelad av Joan Severance, tillkämpar sig uppdraget att få döma brottslingen Santos för mord på en poliskommissarie. Hon tror sig också kunna sätta dit honom för seriemorden när hennes make, läkaren Peter, spelad av Nick Mancuso blir kidnappad. Kidnapparen hotar att döda Peter om Theresa inte lägger ner fallet. Theresa tar hjälp av ex-pojkvännen Mike, spelad av C.Thomas Howell, som just blivit uppsagd av poliskåren p g a sitt alko-holmissbruk. Det visar sig att Mike och Theresa haft ett förhållande och att han druckit för att glömma henne medan hon blivit ihop med Peter som vill ha barn med henne. Vad Peter inte vet är att Theresa käkar p-piller, vilket avslöjar hennes brist på tillit för honom och deras relation. Mike och Theresa börjar arbeta tillsammans för att sätta dit kidnapparen och befria Peter.

Jag ska inte avslöja upplösningen här, ifall ni tänker

Fortsättning från sidan 13

Page 15: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

15

SOUNDTRACK –VELVET GOLD-MINE

Det händer inte ofta, men ibland sker det faktiskt, att man stöter på filmplattor som är riktigt trevliga och genomarbetade. På Velvet Goldmine finns det undantag, men de är så få att jag lätt kan negligera dem. Så vad har vi då här?

Jo, delvis består Velvet Goldmine av originalinspel-ningar från 70-talets glamrock-era, delvis består den av rena coverversioner på gamla låtar och delvis av nya alster. Bland originalartisterna finns Brian Eno, Roxy Music, Lou Reed, T. Rex och Steve Harley. Co-verversioner av 70-tals hits framförs av Placebo, The Venus In Furs och Wylde Rattz som är två, speciellt för filmen, ihopsatta grupper, Teenage Fanclub & Donna Matthews och Paul Kimble & Andy MacKay.

De grupper som framför nya låtar är Shudder To Think, Grant Lee Buffalo, Pulp och Carter Burwell. En sak som är lite rolig med de specialdesignade ”filmbanden” är att Andy MacKay, Roxy Music’s ursprunglige saxofonist, ingår i The Venus In Furs tillsammans med bland andra Bernard Butler och att Ron Asheton från The Stooges och Thurston Moore från Sonic Youth ingår i Wylde Rattz.

Några av skivans höjdpunkter (om jag bortser från originallåtarna med originalartisterna som de flesta med ett seriöst glamrock-intresse har hört tidigare) är Placebo´s version av ”20th century boy”, ”Grant Lee Buffalo´s ”The whole shebang”, The Venus In Furs version av Roxy-låten ”Ladytron”, Pulp´s ”The boyz” och Teenage Fanclub & Donna Matthew´s version av New York Dolls låten ”Personality crisis” värda att nämnas. Men det finns gott om andra god-bitar här också.

Tyvärr är det många fler låtar med i filmen än på den här soundtrack-plattan, men trots detta faktum är CD´n rena godispåsen för oss som älskar äkta glam. För andra, som inte växte upp på den tiden då det be-gav sig och som fått för sig att glamrock är Backyard Babies eller hårdrockband som Motley Crüe, kan lära sig en hel del. Velvet Goldmine kan bli en introduk-tion för er, till äkta vara som Steve Harley & Cockney Rebel, Iggy & The Stooges, Brian Eno´s tidiga alster, Roxy Music, T. Rex, David Bowie och Lou Reed.

Därefter kanske ni också upptäcker Mud, Slade, Sweet, New York Dolls, Jobriath, Gary Glitter, Suzi Quatro, Alvin Stardust och alla andra som gjorde det tidiga 70-talet till omistliga rock n roll år. Observera dock att samtliga låtar i filmen inte finns med på soundtracket.

GIANNA NANNINI – CUORE

Att hitta bra italiensk musik i de svenska skivaffärerna är ingen enkel uppgift. Artister och grupper som Re-nato Zero, Chrisma, Revolver och Pooh lyser med sin frånvaro i skivställen och i brist på dem får vi hålla till godo med smetig skit som Eroz Ramazotti och Elisa.

Som tur är finns det undantag som Gianna Nannini. Hennes utgivningar är kanske inte alltid kvalitativt

jämna men jag har inte hört en genomgående dålig platta av henne heller. Det nya verket Cuore, som betyder Hjärta, är definitivt inget nerköp. Här håller damen hög standard hela vägen och röstresurserna är det inget fel på. Gianna sjunger med raspig despera-tion i rösten och ger de italienska texterna det uttryck de behöver. Trots att jag inte förstår många ord av språket, tilltalas jag av intensiteten, melodierna och just rösten.

För att få veta vad låtarna på Cuore handlar om bad jag min vän, fotografen Mauro Rongione om hjälp och det visade sig att det är många mörka och smärtsamma visioner Gianna förmedlar. ”Un giorno disumano” (en omänsklig dag) handlar om ensamheten efter en sprucken relation. ”CentoMila” (Hundratusen) tar upp gudar inom hinduismen som Shiva och Brahma. ”Ti spezzo il cuore” (Skall krossa ditt hjärta) är en historia om otrohet och svek där en vers slutar med textraderna ”Din kropp upp och ner/ Uppspikad på en rostig spik”. Ord och inga visor minsann!

Här finns också texter om att beskåda stjärnhimlar och drömma sig bort, om verbalt låsta relationer, om Fellini och staden Rimini som regissören kom-mer ifrån, om bitterheten som infinner sig efter att en kärleksrelation tagit slut och hyllningssången till Ingemar Bergman och hans film ”Det sjunde inseglet” som heter ”Lo ci saro”.

Det här är de stora känslornas dramatik och Cuore är en av de bästa plattor Gianna Nannini fått till på länge. Viva Italia!

T. REX – THE SLIDER

Marc Bolan är, jämte David Bowie, min personliga husgud. Och The Slider hör till hans absolut bästa och mest klassiska LP-skivor. Faktum är att den tillhör en av de bästa och mest klassiska LP-skivor som överhu-vudtaget uppstod ur den ursprungliga glamrockeran. Utöver Bolan själv är det Mickey Finn som trakterar percussion och sjunger bakgrundssång, Steve Currie lirar bas och Bill Legend sitter vid trummorna. Bland låtmaterialet, som är genomgående utsökt, finns rockiga titlar som ”Telegram Sam”, ”Metal guru”, ”Buick MacKane”, ”Rock on” och ”Main man”.

Men Bolan skrev även några av sina absolut vack-raste, lugna alster till The Slider också. Här finns ”Spaceball ricochet” med sin självinsikt och enkla språk, som när man hör texten sjungas framstår som mycket djupare än vad den egentligen är när man ser den i skrift. ”Mystic lady”, ”The Slider”, ”Rabbit figh-ter” och ”Ballrooms of Mars” är samtliga melodisatt poesi med mycket kärlek och värme i framförandet.

Samspelet mellan de akustiska och elektriska gitarrerna, stråkarrangemangen och Mickey Finns bakgrundssång, som han får hjälp med av Howard Kaylan och Mark Volman från The Turtles, sedern-

Fortsättning på sidan 16

Page 16: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

16

se den här filmen, men jag förmodar att ni inte blir förvånade över slutet.

Joey Travolta har regisserat filmen som kom ut 1997 och ärligt talat har den en genomgående B-känsla (och då menar jag inte i positiv bemärkelse). Filmen flirtar med sadomachosism emellanåt, troligt-vis för att ge den en laddning av erotisk thriller och man visar lite nakna bröst men är noga, på sedvanligt amerikanskt vis, att inte gå över gränsen.

Den är halvtaskigt filmad, C. Thomas Howell spelar över ordentligt emellanåt och vore ”Lita Inte På Någon” längre än sina åttiosju minuter hade jag sågat den längs fotknölarna. Men nu får den trots allt betyget hyfsat.

Som tillfällig underhållning är den nämligen okay, om man kan ha överseende med ovanstående, men att se den igen lär jag inte göra.

Angående den inledande frågeställningen, om inte en knarkande horas liv är värt lika mycket som någon annans, får ni bättre svar om ni läser Hanna Olssons hemska verklighetsskildring ”Catrine och Rättvisan” än om ni ser ”Lita Inte På Någon”.

SCREAM

Enligt videokonvo-lutet till Wes Cra-vens ”Scream” ska den vara 1997 års bästa film. Personli-gen har jag svårt att hålla med om det, men som skräckfilm är den klart under-hållande, även om jag sett bättre både förr och senare.

”Scream” handlar om en ung tjej, Sid-ney, spelad av Neve Campbe l l , va r s mor mördats innan handlingen börjar. När Sidney kommer in i bilden har redan Drew Barrymore som spelar Casey och dennas pojk-vän fått sätta livet till. Ryktet om mördaren sprider sig på skolan där Casey gått och dubbelmordet blir upptakten till ett blodigt slaktande som utspelar sig under den timme och fyrtiosju minuter som filmen pågår. Här skys inga medel och det sparas inte heller på teaterblodet. Hur många den maskerade mördaren hinner knivhugga vet jag inte, men det är åtskilliga. Sedan skjuts några och en ung dam krossas i en elektrisk garagedörr.

Det är alltså inga subtila mord det handlar om här. I replikerna droppar man hela tiden titlar till andra skräckfilmer och filmstjärnor, vilket är en kul idé en stund, men mot slutet tröttnar åtminstone jag på

att hela tiden höra jämförelserna som dyker upp. Courteney Cox spelar en känslokall och skrupelfri journalist med den äran och David Arquette är en småtöntig polis.

Tittaren får under filmens gång gissa sig till vem som döljer sig bakom masken och vilka motiv denne har. Svaret uppdagas inte förrän i slutet, efter att ung-domarna haft ett party, vilket skapar en viss spänning. Det roliga är att det för en gångs skull i en sådan här film, närmast är omöjligt att gissa rätt i förväg.

Men man blir inte, trots detta, överdrivet förvånad. ”Scream” lär aldrig bli någon ”klassiker” som ”Exor-cisten” eller ”The Shining”. Det är den för ooriginell för, men som tillfällig underhållning inom genren fungerar den bra.

Den vane skräckfilmsvoyern lär inte få några grövre sömnproblem av ”Scream” men visst hoppar man till då och då om man är djupt engagerad i handlingen. Extra plus för soundtracket som bland annat inne-håller låtar av Alice Cooper, Nick Cave och Julee Cruise.

– Marc Bolan är, jämte David Bowie, min personliga husgud, skriver Robert Ryttman. Foto: Mauro Rongione..

Fortsättning från sidan 15

Page 17: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

17

Frivilligcentralen Knuten behöver dig som har tid över och kan tänka dig att hjälpa pensionärer.

Hjälpinsatserna kan vara att följa med till läkare, frissan, shoppa, promenad, sällskap eller varför inte vara med på någon av Knutens dagliga aktiviteter?

Vi behöver dig – behöver du oss?

Välkommen att ringa Agneta Giliusson, Knuten, tfn 08 - 508 16536. Adress: Dalens Allé 12, 121 31 Enskededalen

Enskede bokhandelNyöppnad i ”Gamla Konsumhu-

set”Stora Gungans väg 2

Nya böcker för små och stora

Vackra kort och klassisk musik

Välkommen!

Tfn 08 - 659 22 05

Välkommen till oss på Freddys

SalongerVi erbjuder allt inom hårvårdHåltagning i öron och näsa

Uppsättningar till bröllop och fest

Även tillgång till makeup

Tag med annonsen och få 10 % på allt!

Freddy • Lena • Åsa • Monica

Freddys SalongerDalens Centrum08 - 659 81 60

Page 18: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

18

Page 19: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

19

Handikappad i DalenAv Gunilla Hårdberg

Är det något i luften?1998 gav oss många motgång-ar. Inte bara i form av ett uselt sommarväder. Regnet strilade och rann, dag ut och dag in. Men jag har en bekännelse att göra, jag njöt. Njöt till fullo. För mig var sommaren så lagom varm, så enormt grönskande, blomning som aldrig tycktes mattas ut, fågelkvitter i sena kvällar höll sig långt fram i sep-tember. Kvällarna var ljumma och vatten festivalen blev precis som alla andra år en tillställning där alla festade, förlustade sig, fördjupade sig i kultur och umgicks under allt mer varma former.

Men våra motgångar, ja vi som lever med funk-tionshinder, bestod av otillgänglighet, svårt med transporter, neddragningar inom sjukvården, svårt att få remisser och rehabili-teringar.

När kulturhuvudstads-året invigdes tänkte jag att, nu ska jag verkligen gotta mig i det utbud som kommer att finnas. Jo, jag måste erkänna att en hel del fick jag mig till livs. Men mycket försvann framför min näsa för att otillgängligheten var ett hinder.

När jag i tidig kulturhu-vudstadsvår försökte bana mig väg genom stan stötte jag på patrull – gropar, upprivna trottoarer, bort-tagna kuller stenar, smala spångar för fotgängare, så smala att min rullstol inte kunde passera där. Onödiga hinder för att inte upplysningen är tillräcklig.

Nu har vi kommit till 1999, det sista året innan 2000-talet infinner sig. Ett år som andas förväntan, farhågor, undran. Det pratas om datorer som inte kommer att fungera, skräckhistorier byggs fram om flygplan som kraschar, båtar som sjunker, sjukhus som blir utan ström. Fasansfulla bilder i människors fantasier, eller blir det verklighet.

Jag är helt övertygad om att min verklighet inte kommer att se så mycket annorlunda ut. Fortsättning på sidan 43

– Jag vill inte bli bemött som om jag är en avart av mänskligheten.

Inte kommer tillgängligheten att vara åtgärdad, inte kommer jag att kunna åka all kollektivtrafik, inte kommer jag att bemötas på samma sätt som andra människor i vårt samhälle, inte kommer de yngre med funktionshinder att kunna gå i vilken skola de vill, inte kommer de att ha det enklare att finna arbeten, inte kommer våra liv att radikalt förändras.

Jo kanske hos dem som är beroende av sin dator för kommunikation, eller de som behöver respiratorns livgivande andetag för att trygga sig om natten. De lever med farhågorna och mar drömmarna.

Men hur är verkligheten i februari månad 1999?Färdtjänsten fungerar inte! Tänk att något som borde kunna fungera mycket bra inte går att få ordning på.

I lagen står att, ”färdtjänsten är ett komplement till kollektivtrafiken”. Jag undrar vart det är i bruk? För

om någon kan informera mig om det så ska jag genast flytta dit.

Den första februari la man om vårt transportsys-tem, det skulle bli så bra, så bra…

Växeln tar emot be-ställningarna och säger att visst, detta kommer att fungera. 1 februari kom bussen 35 minuter försent, 2 februari kom den 20 minuter för sent, 3 februari kom den 30 mi-nuter för sent. Jag ringde, jag undrade varför, jag blev grinig och mannen i växeln slängde på luren i mitt öra. Visst kan jag för-stå honom om man av en kund blir illa bemött, men jag ville bara få ett besked om varför? Jag ville inte få en föreläsning om att hans skatter betalade min färdtjänst, det gör mina skatter också, jag ville inte få en föreläsning om att jag nog lever på bidrag. Jag arbetar, jag har inte ett enda bidrag. Jag ville inte

bli bemött som om jag var en avart av mänskligheten. Vad gav honom rätten att slänga på luren i mitt öra?

Under alla dagarna i februari har jag kommit i tid till jobbet två dagar. Kors i taket och en stilla fråga, var ska jag skicka fakturan på förlorad arbets-inkomst?Till sjukvården?

Page 20: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

20

Porträttet – Freddy WillumsenAv Janne Svensson

Yrke: FrisörFamilj: Fru och barnBott i Dalen sedan: Öppnade Freddys Salonger 21/2 1979

Först på plan av alla företa-gare var han, danske Freddy, som i år firar sitt 20-årsjubi-leum tillsammans med Svens-ka Bostäder och Dalen.20 år i samma bransch på samma plats måste onek-ligen ge ett visst perspektiv på tillvaron. Och när han nu ser tillbaka på åren som gått, väcks många minnen till liv.

För 34 år sedan satte han sin fot på svensk mark. Anledningen var en annons i tidningen där en sa-long i Stockholm sökte frisörer. Och frisör var yrket han satsat på. Kanske påverkad av mamman, som länge arbetat som sådan i uppväxtstaden Odense. Efter grundskola gick han på kvällsgymnasium under fyra år och utbildade sig till herr- och dam-

frisör. Perukmakare kan han också titulera sig, då det också ingick som en del i kursen. På dagtid och helger försörjde han sig genom arbete på bl a tivoli, skeppsvarv, som chaufför och på en bensinmack innan en lärlingsplats som frisör dök upp. Efter militärtjänst i Danmark låg nu världen öppen för pojken med saxen!

Efter två år i Stockholm blev hemlängtan för svår och han åter-vände till hemlandet. 1968 var han här igen! Bopålarna slogs först upp i Haninge för att snart flyttas till Älta i Nacka som han sedan blivit trogen. Den första egna salongen öppnades i Orminge och var i drift under 9 år.

Det var återigen en tidningsan-nons som förändrade Freddys liv. Svenska Bostäder sökte in-tresserade företagare till det nya bostadsområdet Enskededalen

1978. När den ende konkurrenten om lokalen vid torget hoppade av, stod Freddy som ensam aspirant och fick kontraktet.

I början gick det bra. Så bra att en filial i Skarpnäck startades.

– Dalen var väldigt lugnt de första åren, berät-tar han. Det var innan den första boendekullens småbarn växte upp till tonåringar. Runt 1985 kom förändringarna.

Ungefär samtidigt insåg Freddy att han hade för många anställda och att omsättningen sjönk. Salongen i Dalen stöttade salongen i Skarpnäck ekonomiskt många gånger.

Problemet löste sig genom att en frisörkollega i Dalen köpte loss lokalen i Skarpnäck. Den kom på så sätt att ändå stanna inom ”familjen”.

Från 1993 påverkade arbetslösheten verksamheten drastiskt. Dessutom bestämde myndigheterna att frisörbesök skulle momsbeläggas. Priserna gick upp och kunderna stannade hemma. Omsättningen sjönk de närmaste åren med 10 % varje år. Konsekvensen blev att Freddy tvingades säga upp alla anställda för att istället hyra ut stolarna till dem som ville vara kvar. Idag är omsättningen tillbaka på nivån som gällde i mitten på 80-talet och kunderna har återvänt. Synen på arbetet har också förändrats med det nya systemet menar Freddy.

– Idag är frisörerna som hyr stolar mer motiverade att jobba. Tidigare var det för lätt att säga nej till en kund som ville bli klippt under tiden en annan satt i hårtorken. Eller om en kund kom in i salongen under dagens sista halvtimme.

Kundkretsen är väldigt skiftande. Grunden för verksamheten är dock de 90 % fasta kunder som återkommer år efter år.

– Det går i cirklar, berättar Freddy. Var sjunde år byts kundkretsen ut och nya kommer till. Många som flyttat från Dalen till Hammarbyhöjden p g a för höga hyror byter inte frisör bara för att de bytt bostad. Har man hittat en frisör som man trivs med så kommer man tillbaka, så enkelt är det.

– Ungefär som med tandläkaren, skrattar Freddy!En anekdot ur livet som belyser tidsperspektivet

är att i början av 80-talet fick Freddy besök av en mamma med dotter som ville få hål i öronen. 20 år senare är dottern inne i salongen med sin dotter. Nu är det hennes tur att få hål i öronen!

Fem år till ska han fortsätta om hälsan håller. Tills dess hoppas han kunna bygga ut verksamheten med skönhetsvård som solarium, sminkning och nagel-vård.

Innan dess ska Dalens 20-årsjubileum firas. Freddy minns fortfarande 10-årsjubiléet 1989 och köerna som ringlade ut på torget. Då var priset 75 kronor och man var tvungen att dela ut kölappar till alla som ville bli klippta!

Freddys Salonger kommer att finnas kvar i Dalen många år än, var så säker! Pojken med saxen har hittat hem!

Freddy för 20 år sedan – butiken var nyöppnad!

Freddy idag – 20 års erfarenheter, minnen och upplevelser rikare!

Page 21: Dalenbladet nr 1, 1999

21

Dalenbladet nr 1, m

ars 1999Ensam förälder – ingen skam!

Ensamstående förälder – ingen skam!Av Janne Svensson

Redan innan vi i Metro den 7 januari kunde läsa ett uppslag rubricerat ”Skilsmässan kan bli början på ett nytt liv” hade Dalenbladet planerat en artikel om ensamstående föräldrar i Dalen.Vi visste att det är många som bor ensamma med sina barn i området och att det fanns många berät-telser som förtjänar att berättas. I det här inleder vi med några hämtade direkt ur livet och kommer att i fortsättningen publicera brev och artiklar vi för-hoppningsvis får från dig som har någon erfarenhet du vill dela med dig av. Genom att dela med oss av erfarenheter kanske vi kan hjälpa varandra inse att vi inte är ensamma, att det finns ett liv efter skilsmässan. Frågorna är många. Varför gick det som det gjorde? Hur fungerar det nu? Hur börjar man om igen? Hur upplever barnen en separation? Vem älskar en ensam mamma eller pappa? Eller ”Do You belive in life after love?” Cher (CD-singel). För fakta, läs följande citat ur Metro 990107.

”Kvinnor lever ensamma i större utsträckning än män. Män gifter om sig snabbare. Men efter en skilsmässa mår männen oftast sämre under längre tid än kvinnorna. Kvinnor mår oftast sämre en tid före skilsmässan. Det kan vara depression, sömnsvårig-heter, psykisk sjukdom, nervösa besvär och överan-strängning. Men fyra till åtta år efter skilsmässan mår kvinnorna ungefär lika bra som gifta kvinnor i samma situation. För män är det tvärtom. Deras psykiska hälsa är inte sämre strax efter skilsmässan, däremot mår de sämre under en lång period efteråt. Forskaren Michael Gähler vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet menar att:

– Förklaringen kan vara att kvinnor tar sig ur krisen tidigare, en tid före skilsmässan. Kvinnor kan också ha lättare att anpassa sig till ett liv som ensamstående. De kanske inte är lika beroende av äktenskapet för sin psykiska hälsa.

Uttrycket ”till döden skiljer oss åt” stämmer numera dåligt med verkligheten. År 1900 slutade 400 äktenskap i skilsmässa. Under 1960-talet ökade antalet skilsmässor och kulmen nåddes 1974, då 1,5 procent av alla äktenskap slutade med en skilsmässa. Skilsmässofrekvensen har sedan dess legat mellan 1,2 och 1,3 procent. 1997 var antalet skilsmässor 21 000.

Konflikter, att man glider isär , otrohet, fysiskt våld och sjukdom är de fem vanligaste orsakerna till en skilsmässa. I de flesta fall är det kvinnan som vill skiljas. I doktorsavhandlingen ”Children Of Divorce and Their Parents” har forskningspsykolog Marie Wadsby intervjuat 110 par i Linköpingsregionen som genomgick en skilsmässa. 37 procent av paren

uppgav konflikter i hemmet som en huvudorsak till skilsmässan. Det kan vara konflikter om arbetsför-delningen i hemmet, om prioriteringen av arbete och fritid, barnuppfostran och pengar. Detta anger kvinnor i större utsträckning som skäl än män. Likaså vad det gäller att utvecklas åt olika håll. 78 procent av kvin-norna anger detta som ett skäl till skilsmässan, bara 59 procent av männen.

Män anger i större utsträckning än kvinnor otro-het och att makan träffat en ny partner som orsak till skilsmässan.

Det finns också en högre separationsrisk i det andra parförhållandet än i det första.

– Min teori är att man inte är helt färdig med sin första relation innan man går in i en ny. Det blir överlappningar som inte direkt befrämjar den nya relationen, säger Marie Wadsby.

Peter Ellnebrant, ensamstående med döttrarna Fanny och Emma menar:

– En del män kan bli väldigt ensamma. Vissa för-nekar att det är jobbigt. De super, knarkar eller job-bar för mycket. Allt för att slippa känna sorg. Peter tycker att papporna behövs. Och att det finns för lite manliga förebilder.

– En del pappor är rädda för att ta ansvar och tror att de inte duger. De tror att de bara ska vara lekfarbrö-der. Men man måste vara en pappa, även i vardagen, avslutar Peter.” Källa: Katarina Connheim, Metro 990107.

Page 22: Dalenbladet nr 1, 1999

Dal

enbl

adet

nr

1, m

ars

1999

22

Ensam förälder – ingen skam!

Pappa varannan veckaAv Janne Svensson

Vi lever våra liv. Åren går och då och då blir det som man hoppas, i bland inte. Drömmen om familjelyckan triumferade när vårt andra barn föddes. Efter insikten att stads-miljön vid Skanstull inte var den bästa för två små barn att växa upp i, bestämde vi oss för att flytta till det barnvänliga Dalen.

Ellen skulle just fylla 3 år och Georg väntade fortfarande på att komma ut ur mammas mage, då vi på sensommaren 1990 besökte stadsdelen för första gången. Trots tydliga rester av saneringen visade Dalen sitt finaste ansikte den dagen. Grönska, fria ytor, bilfritt och gott om utrymme för barnen att tryggt vistas i. Lägenheten var en dröm – fyra rum i tre våningar med terass där den tidigare hyresgästen lämnat kvar en markis. Vi flyttade till Lönngården under hösten 1990 och såg barnen växa upp, börja i förskola och skola. Livet gick sin gilla gång och åren likaså.

1995 förändrades allt. Av olika anledningar blev en separation oundviklig. Jag kontaktade Svenska Bostä-der för att få tag på en lägenhet i området. Hamnade i ”separationskön”, speciellt avsedd för separerade par.

Efter ett antal besök i olika lägenheter dök till slut en upp på Poppelgården som föll mig i smaken. Efter beslut om gemensam vårdnad om barnen valde vi att stanna kvar i området för att inte störa deras skolgång och kompiskontakter.

I december 1995 gick flyttlasset med hjälp av hyres-värdens släpkärra. Det var inte bara en flytt till en ny lägenhet, det var en flytt till ett liv som ensamstående. Vår tidigare gemensamma lägenhet byttes mot en trea på Lönngården, där barnens mamma flyttade in.

Sedan dess turas vi om att ha barnen varannan vecka med byte på onsdagar. Då träffas vi hos den som ska ha barnen och äter gemensam middag. Dess-utom har vi löst hämtning och lämning så att jag går med den yngste på morgonen till skolan och mamman hämtar honom på kvällarna oberoende av var han för tillfället bor. Men det står inte länge på förrän han blir självgående som storasyster med hemmanyckel till oss båda. Under sommaren utsträcks den sam-manhängande perioden till två veckor.

Georg och Ellen har sin pappa alldeles för sig själva varannan vecka.

Pappa varannan vecka och ungkarl varannan. I början var det svårt att hitta en balans i tillvaron, att bearbeta alla känslor runt separationen och komma igång med ett eget liv. Idag, efter tre år som ensam-stående med barn varannan vecka har nya rutiner, vänner och kontakter gjort det lättare att leva i och acceptera den nya rollen.

Men viktigast är att det fungerar för barnen. I början hade båda svårt med den nya situationen. Som att de bara väntade på att vi skulle återförenas och börja om igen, tillsammans. Den bästa (och enda) julklappen var länge att pappa och mamma skulle flytta ihop igen. Idag har båda förstått att så aldrig kommer att ske. Att detta också är ett sätt att växa upp. Med mamma på ett ställe och pappa på ett annat.

Praktiskt är det förstås jobbigt att varannan vecka behöva packa väskorna med kläder och favoritsaker som måste med. Men det går. Och tystnaden. När man precis vant sig vid barnens ljud och lekar, så är det dags att byta. Och det känns naturligtvis så för dem också. I all röra vill jag ändå tro att det finns någon slags lugn och ordning.

Men visst finns det fördelar. Gräl, bråk och irrita-tioner oss vuxna emellan som tärde på barnen, har reducerats till ett minimum. Nu får de det bästa av sin mamma och pappa varannan vecka. Och när de blir större kan de själv välja hos vem de vill bo, kortare och längre tider.

Det dröjde ett tag, men efter två år tyckte Ellen att det var dags för pappa att träffa en ny kvinna. Hon ville inte vara ensam tjej längre, utan ha någon att anförtro sina tjejfunderingar till. Man vet aldrig. Den dagen kommer kanske.

Tills dess får barnen stå ut med sin ensamstående pappa varannan vecka, på gott och på ont.

Page 23: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, m

ars 1999

23

Ensam förälder – ingen skam!

Vem kan älska en ensam mamma eller pappa?Av Mona Grönros

Vänd dig hit om du behöver stöd och rådBarns Rätt Till Två FöräldrarHåkan JanssonBox 512, 541 28 SkövdeTfn 0501-132 36

Sveriges Makalösa FöräldrarHägerstensvägen 125, 126 48 HägerstenTfn 08-775 00 79

Söndagsbarn (Rådgivningsservice)Charles MillqvistBox 1023, 144 21 RönningeTfn 08-532 50 672

Unga Föräldrarc/o Liisa SvenssonTobaksvägen 57, 123 57 FarstaTfn 08-604 58 81 eller 08-649 76 62

ManscenstrumGötgatan 83D, 116 62 StockholmTfn 08-643 11 84, 643 11 86 eller 643 11 83

Sveriges Mansjourers Riks-organisationTfn 08-22 28 88

Mansjouren i StockholmKarlbergsvägen 35A, 113 62 StockholmTfn 08-30 30 20

Riksorganisationen Sveriges EnsamföräldrarTfn 08-775 00 79, 669 33 30

Jag tror att vi människor på 90-talet har förändrat vår syn på hur familjer ser ut idag. Att det är mer vanligt än ovanligt att vara singel med barn eller ensamstående.Jag föredrar nog det ”nya” ordet singel, det låter inte så negativt som ensamstående, men det tar tid att ändra ord man är invand med.

Om man tittar i samhället så tycker jag att det inte hunnit ikapp oss människor, t ex på resebyråer, de gör fortfarande reklam om att åka på semester med familjen (mamma, pappa och barn) istället för att satsa på oss ensamstående, vilket säkert skulle inbringa mer pengar för dem dessutom.

Jag är singel med tre barn (9, 7 och 2 år), och det som varit och fortfarande är svårt är att inte komma överens om barnen efter separationen. Att det måste gå så långt efter att det påverkar ens privatliv, så mycket att man inte orkar gå in i nya förhållanden.

Mina barn vill så gärna att jag ska träffa en ny man, så att det blir rättvist, deras pappa har sedan länge en ny kvinna, men jag förklarar för dem att det inte handlar om att bara ha någon. Man måste, eller jag måste, också känna. I många fall är det skillnad mellan män och kvinnor när det gäller att gå direkt in i ett nytt förhållande. Jag tror att vi kvinnor för det mesta vill leva ensamma ett tag, hitta tillbaka till oss själva igen och fundera på vad som gick fel osv. Till skillnad från de flesta män som ofta går direkt in i en ny relation.

För första gången i mitt liv känner jag mig trygg i att vara singel, jag har inte bråttom längre, vilket till stor del nog har med ålder och erfarenheter att göra. Kanske har jag också blivit mer kräsen, men också mer vaksam, jag har ju tre barn att ta hänsyn till.

På Äppelgården här i Dalen har jag bott sedan 1993 och det finns många ensamstående mammor bara på min gård. Och förra året väcktes idén att samla ihop oss.

Så jag startar en grupp för ensamstående mammor och du som är intresserad av att träffa oss i liknande situation är mycket välkommen!

Tid: Tisdagen den 9 mars kl 18.30 och torsdagen den 18 mars samma tid. Plats: Äppelgårdens gårdslo-kal. Ta med dig barnen eller kom själv. Väl mött! Har du frågor, ring 08 - 600 36 21 och prata med Mona.

Föreningar kan ge stödFler och fler ensamstående föräldrar väljer att gå med i en förening. Makalösa föräldrar är en nybildad förening för ensam stående föräldrar.

Föreningen, som bildades för två år sedan. har 600 medlemmar över hela landet och kontaktper soner i mellan tio och elva län. Medlemmarna är mellan 20 och 50 år. 90 procent av dessa är kvin nor, 10 procent är män.

Föreningen driver frågor som är viktiga för en-samstående för åldrar. Exempelvis nivån på bidrags-förskottet och att papporna vill ha större inflytande.

– Vår inställning är att båda föräldrarna ska ta ansvar för bar nen, säger Ingrid Sillén, själv ensamstå-ende och en av initiativtagarna till Makalösa föräld rar.

Föreningen Makalösa föräld rar ska vara ett sätt att visa på möjligheter och att hjälpa till. Ett slags hjälp till självhjälp

– Den som är helt ensam om ansvaret och inte har avlastning från andra har det absolut jobbi gast. All tid är inrutad. Men många är ändå nöjda. De tycker att det fungerar bättre att vara skilda än att bo ihop, säger Ingrid Sillén.

Det finns även andra förening ar för ensamstående, exempelvis Söndagsbarn (i Stockholm och Skövde) och Majornas Enaståen de föräldrar i Göteborg. Källa: Katarina Connheim, Metro 990107.

– Jag föredrar nog det ”nya” ordet singel, det låter inte så negativt som ensamstående.

Page 24: Dalenbladet nr 1, 1999

Dal

enbl

adet

nr

1, m

ars

1999

24

Ensam förälder – ingen skam!

Vi är en växande minoritetav Robert Ryttman

Män som har egen vårdnad om små barn är relativt ovanliga i vårt moderna samhälle. Att kvinnor har det är däremot väl-digt vanligt. Om det här beror på Svea Rikes Lag, på gamla invanda könsrollsmönster eller på fädernas ovilja att ta hand om sina knattar kan man alltid diskutera. Personligen tror jag att de grundläggande anled-ningarna är väldigt individuella. Men med den nya vårdnadslagen som gick igenom den 1 oktober 1998 förmodar jag att statistiken kommer förändras märk-bart inom de nästkommande tio åren. Framförallt kommer allt fler skilda par ha gemensam vårdnad om barnen med allt vad det innebär av både positiva och, i vissa fall, negativa effekter.

Hur som helst, hör jag till den manliga minoritet som har egen vårdnad om min yngsta dotter och detta ansvar tilldelades jag redan i början av 1997. Sedan 1 maj det året har jag bott ensam med min dotter, Diana. I början var det en märklig upplevelse som förändrade hela min tillvaro, hela mitt liv. Att plötsligt bo ensam med en flicka som inte ens fyllt ett och ett halvt år och som därtill led av dubbla hjärtfel var ett stort ansvar att ta. Men jag var väl förberedd på vilka problem som skulle kunna dyka upp och jag var fast besluten att lösa dem. Det skulle senare visa sig att det, i realiteten, mest kom att handla om glädjeämnen.

Växer med uppgiften och blir star-kareJag vet inte hur många gånger jag har hört ensamstå-ende föräldrar klaga över sin situation men jag kan inte förstå det. Att få spendera tiden med sitt barn, se henne växa upp och utvecklas är ju en universell gåva! Naturligtvis är det alltid lättare om man är två och kan hjälpas åt men när den möjligheten är för-brukad så är den. Det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk! Faktum är, att istället för att bli nedbruten och utsliten, så växer man med uppgiften och blir starkare än någonsin. Självförtroendet växer vartefter man klarar av vardagsproblemen och utma-ningar är till för att övervinnas. Som så mycket annat här i livet, handlar det bara om att ge sig fan på att klara av saker och ting. Har man en positiv inställning och lite karaktär så fungerar det mesta. Att man sedan blir beroende av barnvakter kan kännas frustrerande när man vill gå på bio, konserter, fester eller vad man nu är intresserad av att göra, och visst innebär rollen som ensamstående att man missar vissa nöjen men det är smällar man får ta. Å andra sidan minskar ens

ego naturligt, i och med att man har ett annat liv att ta hand om, och de missade begivenheterna blir inte lika viktiga som de tidigare framstått. Ens barn är trots allt det viktigaste livet har att erbjuda och min dotter uppväger definitivt allt annat jag skulle vilja göra. Hon är, tillsammans med sin syster, nummer ett på pri oriteringslistan. Det är ett enkelt faktum som inte är svårt att acceptera.

Den andra hjärtoperationen lycka-desMin och Dianas första ”ensam”-sommar tillsammans flöt på väldigt bra. Vi spenderade mycket tid i lekpar-kerna, på gården vi flyttat till och på Nytorpsbadet. Vi gjorde utflykter till Kolmården, Skansen, skogen och Junibacken. Diana hade, på grund av de medfödda hjärtproblemen, ett större sömnbehov än friska barn i samma ålder, vilket gjorde att vi var tvungna att spendera mer tid inomhus än vad man vanligtvis gör på somrarna. Men även det vänjer man sig vid och medan hon sov, såg jag till att måla möbler på loftgången, läsa böcker, städa och fixa sådant som var svårt att göra när hon var vaken. Att gå upp och göra välling några gånger per natt var jag van vid sedan tidigare, så dygnsrytmen störde mig inte speciellt.

I början av 1998 åkte vi in till St.Görans barnsjuk-hus (som nu är ersatt av Astrid Lindgrens Sjukhus) där Diana skulle operera hjärtat med en ny metod. Tyvärr fungerade inte operationen, utan ledde istället till att hon blev sjuk och fick feber. Något senare var det dags för ett nytt försök, den här gången med en gammal beprövad variant och hon klarade av operationen över all förväntan. Redan dagen efter ingreppet försökte hon komma upp ur sjukhussängen. Det var bara nå-larna i ryggen som hindrade henne. Dagen därefter sprang hon omkring i korridorerna som om ingen någonsin hade satt en kniv i den lilla kroppen. Idag har hon bara ett ljust rosa ärr kvar som minne och är lika frisk, glad och vild som vilken annan unge som helst. Hon går på Pärongårdens dagis och trivs som fisken i vattnet med den omtänksamma personalen och sina nyfunna, små lekkamrater.

Avväpnande skrattsalvor och spon-tana pussarNär jag ser tillbaka på de två senaste åren, slår det mig hur fort tiden går, hur fort livet kan förändras och hur snabbt ett barn utvecklas och växer upp. Jag är otroligt lycklig över att inte ha behövt missa de här åren med Diana och jag värdesätter högt varje dag som vi har tillsammans. Om det finns någon insikt livet som ensamstående förälder ger en, så är det vikten av att aldrig ta någonting för givet och att även uppskatta de moment som kan vara arbetsamma och påfrestande. Även när Diana är i värsta trotsåldern och kan vara hur jobbig, intensiv, bråkig, provocerande och envis som helst har jag svårt att bli riktigt arg på henne. Trotset är ju bara en mognads- och befrielseprocess som alla barn går igenom och även när hon är som värst kompenseras det snart av ett oskyldigt leende,

Page 25: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, m

ars 1999

25

Ensam förälder – ingen skam!

Omvärldens bemötande av ensam-stående farsorBemötandet man får som ensamstående farsa ifrån andra människor är oftast positivt. De flesta säger att man ”är duktig”, att det är ”starkt av en att ta sitt ansvar” och så vidare. När jag hör såna saker brukar jag undra hur många ensamstående morsor som får samma verbala uppskattning ifrån omgivningen. Jag gör ju faktiskt varken mer eller mindre än vad de gör. Någonting som däremot kan förvåna mig är vissa pappors kommentarer. Jag har hört män, som själva är fäder men som inte har egen vårdnad om sina barn, reagera med repliker som ”Jag skulle aldrig klara av

Robban med sina två favoritflickor – Sabina och Diana! Foto: Mauro Rongione.

en avväpnande skrattsalva eller en spontan puss och kram. Är man bara medveten om att trotset är minst lika jobbigt för barnet som för en själv när tallrikar flyger i golvet, när mössor kastas i leriga vattenpölar på pin kiv eller när romanen man nyss köpt och inte hunnit läsa ligger sönderriven i tusen bitar på var-dagsrumsmattan, så fixar man motgångarna trots allt. Och när man läst godnattsagan för den lilla vilden och hon säger ”Jag älskar dig, pappa” är även de värsta dagliga incidenterna bortglömda. Böcker och tallrikar kan man köpa nya och mössor går att tvätta men en kopia av sitt eget barn kan man aldrig få!

Page 26: Dalenbladet nr 1, 1999

Dal

enbl

adet

nr

1, m

ars

1999

26

Ensam förälder – ingen skam!

Annonsera i Dalenbla-det!Baksida 3500:-Helsida 2000:-Halvsida1000:-1/4-sida 750:-Utkommer med fyra nr/år till Enskede-dalens drygt 1500 hushåll.

Svenska Bostäder planerar odlingslotter!En gång i tiden bestod Enskededalen av kolonilot-ter, några finns fortfarande kvar i form av Dalens Kolonistugeområde på vägen mot Kärrtorp, fast det är inte många. Nu tar Svenska Bostäder ett initiativ att återföra möjligheten för stadsdelens invånare att odla sina egna grönsaker i närområdet.

Bakom Plommongården, upp mot Dalenparken finns en sluttning där man planerar cirka 100 od-lingslotter, berättar Joel Cialek på områdeskontoret. Tidigare låg där ett hus omgivet av en trädgård och fortfarande kan man se spåren av flitiga odlarhänder och vegetation.

När och hur är inte ännu bestämt, men initiativet är gott förutsatt att vandaler och nattliga inkräktare, både människor och djur, kan hålla sig från odlingarna.

Redaktionen

att ta hand om mina ungar själv”, ”Hur orkar du vara ensam med en sån liten parvel dygnet runt?” och ” För min del räcker det med att ha ungarna varannan helg. Det är tillräckligt jobbigt”. Sådana och liknande kommentarer har jag också svårt att tänka mig att ensamstående mödrar får höra. Om det beror på dåligt självförtroende, ointresse för de egna barnen eller ren lathet från dessa mäns sida vet jag inte, men de mis-sar någonting oerhört väsentligt i livet: nämligen den djupa kärlek och närhet som det för med sig när man delar hela sitt barns tillvaro, uppväxt och utveckling. Många män tycks inte ens ha tänkt på vad de skulle ta sig till om mamman till deras barn skulle bli sjuk eller avlida, vilket jag uppfattar som aningen naivt. Sedan kan jag bara beklaga de fäder som ingenting hellre vill än att ta hand om sina barn, men som inte får göra det.

Ett område där vi åtminstone är jämlikaTill de män som står inför möjligheten att få gemen-sam eller egen vårdnad om sina ungar, vill jag bara säga att ni har ett fantastiskt äventyr framför er och även om ni känner en viss oro i början så kommer ni lyckas. Världen är full av ensamstående mammor som fixar att ta hand om sina barn och som gör ett förträffligt jobb. Det finns ingen anledning att en man ska vara sämre. Inom det här området är vi åtminstone jämlika, så bara man ger sig tusan på att gå iland med uppgiften så löser den sig, oavsett vilka problem man stöter på. Det enda som krävs är lite sunt förnuft, känsla för barnets behov och en stor portion kärlek: enkla inbyggda egenskaper som de flesta föräldrar har, helt enkelt!

Här följer några skiv- och videotips för ensamstå-ende föräldrar (och andra också):

SKIVORElvis Presley - Allt han spelade in efter skilsmässan ifrån Priscilla.Wendel Adkins - Missing the kid. Titeln säger allt om innehållet.John Lennon - Mother. En bitter uppgörelse.Neil Sedaka - Breaking up is hard to do. Cornelis Vreeswijk - Turistens klagan.Nationalteatern - Barn av vår tid.Julee Cruise - För att komma i sentimental stämning under ensamma vinternätter.Nick Cave - För att gå ner ännu djupare i det inre mörkret.John Coltrane - A love supreme. Blå jazz för blåa nätter.Barbro Hörberg - Gamla älskade barn. Ungar behöver inte vara små.Mott The Hoople - Whizz kid. Skitbra rock ’n’ roll helt enkelt.Dolly Parton - Jeannie’s afraid of the dark. Hemsk text om ett barn som dör.Alice Cooper - Dead babies. Handlar om knarkande barn.

VIDEO Jasons baby - Handlar om en ung man som blir en-samstående far mot sin vilja.Föräldraskap - En pappa för mycket - Brudens far - Brudens far 2 - Fyra filmer med Steve Martin i olika pappa-roller.Ett päron till farsa på semester i Europa - Ett päron till farsa firar jul - Två filmer med Chevy Chase som omtänksam fadersfigur.Death Wish: Våldets fiende nr 1 - Charles Bronson som förbannad make och barnafar.Gudfadern - Marlon Brando som en lite annorlunda ”familjeman”.Krigarens själ - Grymt seriös skildring av en familj i Nya Zeeland.Exorcisten - Linda Blair som ett extremt udda och krävande barn.9 millimeter - Slutar med att Paolo Roberto blir en-samstående farsa.

Page 27: Dalenbladet nr 1, 1999

27

Dalenbladet nr 1, mars 1999

Forts. från Dalenbladet nr 4/98

Vad vill scientologerna?Av Karin Lignell

Artikeln om scientologerna i förra numret väckte en del uppmärksamhet. Åtminstone i scientologkretsar. Från Applied Scholastics, en utbildningsor-ganisation kopplad till scien-tologerna, och från scientolo-gikyrkans informationskontor i Stockholm kom långa och upprörda brev. Vi har inte plats för att ta in breven i sin helhet utan publicerar utdrag ur dem.

Informationssekreterare Gullevi Almgren:”Tidningen Dalen tog in en annons från U-care och strax hörde någon vän av ordning av sig. Det gick ju inte an att göra reklam för de ”förskräckliga” sci-entologerna. Vi scientologer har fått leva med detta under de år vi har funnits. L Ron Hubbard har kommit med nya idéer och då utmanar man etablissemanget (Dalenbladet? reds anm) och får räkna med motstånd.

/.../ Människan har svårt att acceptera det nya och revolutionerande även om det är förnuftigt. Det nya med Scientologi är att vi fullt ut erkänner människan som andlig individ. Det är nytt och samtidigt urgam-malt. Mycket i vår religion knyter an till tankegångar-na i människans första religion, de sk Vedaskrifterna. Men vi kommer i konflikt med psykiatrin som vill stoppa läkemedel i en kropp när människan som själ har problem. Vi anser att barn har många behov, både känslomässiga och näringsmässiga, men de behöver aldrig amfetamin!”

Janne Larsson på Applied Scho-lastics:”Utbildningsverksamhet med dessa metoder (Applied Scholastics) är långtifrån någon nyhet i Sverige. Skolverket godkände skolverksamhet med dessa metoder för åtta år sedan. Som man kan se av fak-tabladet används de jorden runt på en väldig massa ställen och får stöd av många tunga organisationer och officiella organ. Den äldsta medborgarrättsorga-nisationen i USA, NAACP (National Association for the Advancement of Coloured People) har lovprisat dessa utbildningsmetoder då man sett att man med hjälp av dem på ett effektivt sätt kan göra något åt den analfabetism som råder bland många svarta, och på så sätt ge dem en chans att komma in i samhället. Ett antal utbildningsministerier runt om i världen har också sett värdet av dessa metoder, gett dem sitt stöd

och införlivat dem i sina länders utbildningsväsen.Det kan således inte finnas någon större anled-

ning för Dalenbladet att få kalla fötter när någon fördomsfull ”sektmotståndare” klagar på att man tagit in en liten annons för en förskola i Dalen som använder dessa metoder. Om man blir påhoppad kan man väl alltid hänvisa till att guvernörens närmsta man i utbildningsfrågor i Kalifornien stöder och personligen invigt olika Applied Scholasticsprojekt, eller till att olika utbildningsministerier världen över gett metoderna sitt stöd – utan att dessa för den skull är scientologer.

Det går också att hänvisa till den grundlagsfästa yttrandefriheten – som ju dessa sektmotståndare försöker underminera genom att klaga på att en tid-ning tar in en annons.

Det går nog också att göra ovanstående utan att för den skull känna sig föranledd att skriva av anti-sektrörelsens propagandalögner. Man slås av att det i artikeln framkommer att reportern blir en ”aning” förvirrad när hon tittar på verkligheten och faktiska människor och försöker få detta att gå ihop med de av antisektrörelsen fabricerade vansinnigheterna hon skrivit av på sidan innan.”

Dalenbladet svarar:Dalenbladet fick en del klagomål på att vi tagit in en annons för U-care, det stämmer. Vi valde då att bemöta kritiken med att besöka och skriva om sci-entologerna och U-care. Det kändes betydligt bättre än att hänvisa till en amerikansk guvernör. Innan jag besökte och skrev om U-care hade jag förvisso läst på om både scientologerna och Applied scholastics. Det finns en uppsjö av material och jag har även tit-tat på mycket av det som ges ut av scientologerna själva. Men det är informationsmaterial och därmed inte särskilt upplysande om man vill bilda sig en egen uppfattning. Materialet är ofta onyanserat och ensidigt. De som scientologerna ser som sina fiender – till exempel psykiatriker och kritiker som Zenon Panoussis – svartmålas. Som en stark kontrast till de mörka bilderna av fiendelägren står de hyllningar till Ron L Hubbard som man kan hitta i de flesta publikationer från scientologerna.

Vidare har jag läst en hel del annat som skrivits om scientologerna. Att jag skulle ha skrivit av ”antisektrörelsens propagandalögner” stämmer inte riktigt. Jag har snarare sammanställt material som jag inhämtat från så många olika håll att det vore löjligt att kalla källorna för en samlad rörelse. En stor del av det jag läst är artiklar från våra största svenska dagstidningar – SvD, DN, Metro, Expressen, Östgöta Correspondenten, m.fl.

Inom parentes sagt så lät jag bli att ta med de allra lustigaste historierna jag hittade, till exempel bandupptagningarna på Internet där man kan höra Ron L Hubbard auditera (utöva psykoterapi på) en

Fortsättning på sidan 28

Page 28: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

28

Kom till oss med dina onda fötter! Vi behandlar liktornar, förhårdnader, nageltrång, gör avlastningar mm.

Du får dessutom ett härligt fotbad och massage.Boka in ett hembesök och/eller ge bort ett presentkort.

Välkommen till Fotterapeuterna Inger och Greta!

Vi har 12 års erfarenhet och finns på Bersågränd 11 (Servicehuset bredvid biblioteket). Tfn 08 - 648 22 20. T-bana Sandsborg.

Medlemmar i Svenska Fotterapeuters Riksförbund

tomatplanta, eftersom jag inte var ute efter att göra mig lustig över eller smutskasta scientologin.

Jag baserade alltså min artikel på många olika käl-lor som jag också angivit i texten. Jag diskuterade också en del av det jag läst med personalen på U-care.

Slutligen kan jag konstatera att det som är stötande med scientologin är inte tokhistorierna i scientologbi-beln eller Ron L Hubbards märkliga liv. Men att inte utomstående eller ens medlemmar i rörelsen fritt får läsa och ta del av det som står i böckerna och det som scientologernas tro går ut på, det är skumt.

Deras utopiska ideer om ett samhälle utan droger, ”sinnessjukdomar” och kriminalitet är också skräm-mande, inte i sig men för att de verkar vara beredda att ta till märkliga metoder för att nå sitt mål.

Red anm. Vi på redaktionen vet att de väl förbe-redda scientologerna har ett batteri med argument redo att avfyras mot det här svaret, men Dalenbladet drar härmed streck för debatten.

– behöver dig! Behöver du oss?

Miljöarbetet i DalenAgenda 21 är namnet på FN:s uppmaning till jordens folk att agera för en klok miljöutveckling och bättre livsvillkor. Människor måste leva i samklang med naturens kretslopp. Det är en förutsättning för en hållbar utveckling på vår jord. Agenda 21 är ett synsätt och ett förhållningssätt som omfattar bl a miljöarbete, näringslivsfrågor, demokratifrågor samt folkhälsofrågor, För att öka intresset för miljöarbetet bland de som bor och verkar i Enskede stadsdelsområde ordnar förvaltningen i samarbete med berörda hyresvärdar, Enskedes olika föreningar och det lokala näringslivet m fl ordnar en temakväll onsdagen den 10 mars 1999 mellan klockan 18 och 21 på medborgarkontoret i Dalen. Deltagare från stadsdelsförvaltningen är miljösamordnaren Amal Lahlou och politiker från stads delsnämnden.

Enskede stadsdelsnämnds miljöpolicyEnskede stadsdel skall bli en grön och fungerande kretsloppsanpassad stadsdel baserad på Agenda -21 dokumentet, där god omsorg om miljön och människor är vägledande.Stadsdelsnämndens alla verksamheter skall följa miljölagstiftningen och skall fortsätta

med en ständig förbättring av miljöarbetet i syfte att minska organisationens miljöpåver-kan. Genom vårt arbets- och förhållningssätt i organisationen skall våra medarbetare vara förebilder så att stadens med borgare stimuleras till en mer miljöanpassad livsstil. Varje chef skall föregå med gott exempel och ansvara för att verksamheten ger sitt bidrag till genomförandet av miljöprogrammet.Särskilda åtgärder som bidrar till hälsofrämjandet bland medborgarna och skapa

god inom- och utomhusmiljö tas fram.Trädgårdsstadens karaktär av vår stadsdel skall värnas och utvecklas. Det är viktigt

att alla anställda i Enskede stadsdelsförvaltning, alla förtroende valda i nämnden och alla invånare i stadsdelen uppmärksammas på Enskedes speciella karaktär som trädgårdsstad och de därmed förenade goda förutsättningarna för att uppfylla kraven på ett kretsloppsanpassat och ekologiskt hållbart modernt samhälle. Detta medför ett stort ansvar för alla som verkar inom Enskede att skaffa sig ökad kunskap om miljöfrågor och att bidra till en ökad miljöhänsyn och ett kretsloppstänkande. Särskilt viktigt är det att genom enkla insatser och arbetssätt föregå med ett gott exempel i den dagliga verksamheten.

Fortsättning från sidan 27

Page 29: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

29

Barn & ungdomElvis-spaltenFortsättning på serien om Elvis Pres-ley baserat på en bok av Nathalie Bergman, 11 år.Medans en annan kille åker ut i peruk och Cadillac som låssas-Elvis, spring-er fansen som dårar efter bilen. Och då passar den riktige Elvis på med sin riktiga Cadillac att åka ut. Han hade än så länge tre Ca-dillacs och en mo-torcykel. Han blev mer framgångsrik än någon annan. Blev älskad och äls-kad av fansen. Och han älskade dem. När han kom hem efter en show så var hans förr vita Cadil-lacs fullklottrade av läppstiftspussar. På avgasröret kunde man läsa ”I need You”, ”Love me” och på motorhuven ”El-vis hjärta Sarah”. Och så en dag, den 20 december 1957 (Elvis skulle då om en månad fylla 22 år), fick han ett brev. Han blev kallad till armén. Fansen grät och skrek efter ho-nom när han åkte iväg.

Nathalie Bergman

Fortsättning i nästa nummer!

Kvartersgården Dalen (tfn: 08 - 39 30 77) önskar gam-la och nya besökare välkomna!

De här filmerna kan du se gratis hos oss under våren:Barnfilm kl 14.00 Lördagen Kvällsfilm (tid se separat affischering)Peter Pan 6/3 Citizen Ruth 13/3 GattacaMicke & Molle 20/3 Midnatt i ondskans och godhetens trädgård 27/3 Gone Fishin’Oliver & gänget 3/4 Sling Blade 10/4 Fucking ÅmålNalle Puh 17/4 Zorro 24/4 Godzilla

Dessutom har vi två teaterföreställningar för barn över 3 år:Lör 13/3 kl 14.00 Nalle Puhs hörnaLör 8/5 kl 14.00 Bord, duka dig!(Gratis, men begränsat antal platser till bägge föreställningarna!)

Under vårterminen kommer vi att ha öppet:Måndag Tisdag OnsdagStängt 13.00 - 17.00 13.00 - 17.0019.00- 22.00 18.30 - 21.30 19.00 - 22.00 Tjejkväll

Torsdag Fredag Lördag Söndag13.00 - 17.00 Stängt 12.00 - 16.00 Stängt19.00 - 22.00 19.00 - 23.30 19.00 - 23.30 Stängt

På eftermiddagarna är alla välkomna, och på kvällen vill vi att våra besökare ska ha fyllt 13 år. Snart kommer ett program från Kvartersgården hem till dej i brevlådan!

I vårt julnummer kunde någon vinna ett signerat exemplar av Lasse Berghagens bok ”Jakten på Silverhåven” genom att skicka, eller lägga i lådan på ICA, ett brev/kort till oss med namn och adress och be rätta varför just man själv borde vinna! Det var det enda kravet som ställ-des. Ingen hörde av sig! Boken stannar därmed hos redaktionen.

Skicka in ett kort på dig och dina kompisar som påskkäring eller påsk-hare! De bästa bilderna publiceras i nästa nummer!

Diana, Sabina och Janine flyger till Blåkulla!

Page 30: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

30

Dalen förtjänar en god tanke...Av Agnes Borén

Det här var på den tiden då världen slutade vid ICA. På den tiden Lönngården var oändlig och rondellen ett förbjudet område. Det var då när de små bladen på taggbuskarna var fullt ätliga och smakade surt och gott. Det var på den tiden då det varje vardagsmorgon bar av till Ekgårdens dagishem. Där spenderade jag mina dagar och aldrig hade jag tråkigt. Kuddrummet var då enormt och på väggen fanns en jättelik borg som bara de modigaste vågade klättra på. Jag tillhörde de fega först, men slutade mina dagar på dagis i ett av tornen.

Jag bodde i 107:an på Lönngården. Det sa jag till alla och förväntade mig att de skulle hitta. För mig existerade bara en värld – Dalen!

Var man ute ensam fick man på inga villkor lämna gården. Jag såg heller ingen anledning att göra det. På Lönngården fanns ju allt. Kana, sandlåda, båt och gro-dorna förstås. På de gröna plastgrodorna kunde man sitta i timmar och bara gunga och gunga och tänka.

Ibland gick man ut efter middagen och kastade kramdjur högt upp i luften, bara för att se dem dåna ner från den blå himlen. Det är svårt att beskriva för någon som inte växt upp i Dalen, men när himlen är blå där så är den något alldeles speciellt. Då var det vår och alla lönnar var gröna, utom de som var lila. Med våren kom vårstädningen. Då krattade man och grävde och såg de första spåren av krokus och påskliljor. För besväret fick man varmkorv och festis. Solen sken alltid då...

På Lönngården lärde jag mig så småningom att cykla och kunde, alldeles själv, cykla till ICA och köpa Piggelin. Tiden gick och Dalen växte och mognade med mig. Samhället blev i mina ögon en grå förort och jag ville inget annat än att flytta in till stan. Men Dalen vilar på minnen av ett 14-årigt liv och förtjänar en god tanke eller flera.

Jag bodde i 107:an på Lönngården. Det sa jag till alla och förväntade mig att de skulle hitta. För mig existerade bara en värld – Dalen!

Dalenbladet fick ett brev!Om du inte har något speciellt att göra och är sugen på något gott, prova receptet som Ellen på Pärongården skickat till oss. Vi har inte provat det själva ännu, men visst låter det gott med hemmagjort godis!Har du ett eget recept på godis, skicka gärna in det till Barn- och ungdomssidan, eller lägg i lådan på ICA, så kan fler prova din favorit.

Här är Ellens recept:2 teskedar kakao, 2 matskedar mjölk, 2 matskedar sirap, 3 matskedar smör, 1 kaffekopp socker. Blanda och koka cirka 5 minuter. Mums!

Page 31: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

31

Flisans dagbok Vov vov, jag heter Flisan, jag är fem månader gammal. Jag kom till Dalen när jag var endast 8 veckor, nu tänkte jag berätta lite om mina upplevelser un-der mina första levnads-måna-der ”in the valley”. När man är en liten puppy som jag, så är det inte så lätt att veta var man ska utföra sina behov någonstans. Så det första jag såg när jag hamnade hos mina tvåbenta vänner var ett alldeles underbart parkettgolv där jag helt sonika satte mig och gjorde en liten plutt. Först kom den minsta hussen och sa:– Oj oj oj! Sen kom dom andra två småhussarna och sa:– Oj oj oj! Sen kom den största hussen och sa:– Shit happens! Och började torka upp pluttarna.

Under tiden han gjorde det hittade jag ett annat jättebra golv där jag tappade lite vatten!

Och så ojades det igen. Då fick den stora hussen för sig att jag skulle gå ut och göra allt det jag redan hade gjort, det var så dags då! Vi gick en runda i alla fall,och gissa om det fanns mycket att lukta på, mmm! Och massor av tvåbenta djur kom fram och gullade:

– Nämen så söt man kan vara då.

– Guud så gullig hon är och massa sånt snack ni vet.

Och husse han går som en stolt tupp. Precis när vi hade kommit in så släppte jag en extra liten plutt för säkerhets skull (oj oj oj).

Ni vet, när man är så liten som jag är så kliar det så förbaskat i tänderna, så nu gällde det att hitta något som jag kunde klia tänderna på.

Mina tre småhussar är väldigt aktiva i olika sporter och alla deras skor luktade så jättegott, mums. Och precis när man ligger där och har det som gottast, så kommer småhussarna springande och ojar sig igen, typiskt, åsså säger dom fy, vad det nu betyder? Bland det bästa jag vet är att busa med mina småhussar.

Förut var jag så liten att jag inte nådde upp till var-dagsrumsbordet, men nu har jag växt, så huvet är över kanten! Så när dom gjort några smarriga mackor som dom tänker käka, står jag och lurpassar! När dom är helt borta i sina tevespel, så snor jag en macka. Och sen järnet in under husses och mattes säng, för jag vet att dom är för stora för att komma åt mig. Sen kan jag ligga och smaska i lugn och ro, hi hi! Åsså står dom utanför och skriker fy igen,jag vet fortfarande inte vad det betyder!

Nu har jag förstått att det är ute som man skall göra sina naturbehov och det är ju faktiskt kul att vara ute och promenera med husse och hans lilla bajspåse (alla andra hussar och mattar – plocka upp bajset!, till och med jag trampar i det). Dessvärre tror ju husse att en valp skall vara det bästa sättet att ragga tjejer

med, men när vi är ute och går och det kommer några läckra tvåbeningar så drar jag lite extra för att husse inte skall falla i frestel-sen att prata med dom! Jag vet ju att matte väntar där hemma. Men det är nog inte så allvar-ligt, han börjar bara bli gammal!

Nu slutar jag min dagbok tillsvidare, men vi kanske hörs i ett annat nummer av Dalenbladet. Vov, vov och ha det så bra!

Flisan

PS. Du som är husdjur kan väl skriva till mig ge-nom Dalenbladet och berätta lite om hur ditt liv som hus-djur är. Jag vill höra från alla sorters djur i Dalen. Lägg brevet i brevlådan

på ICA, märk kuvertet ”Flisans Dagbok” så kommer det till mig! DS. Vov!

När man är en liten puppy som jag så är det inte så jäkla lätt att veta var man ska utföra sina behov någonstans.

Page 32: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

32

Dalendagen 1999Den 29 maj går Dalendagen av stapeln. Mycket av föregående aktiviteter och utformning från 1998 års Dalendag kommer att finnas kvar. Men i och med att det i år även är 20-års jubileum för Dalen så kommer det att vara mycket mer ak-tiviteter i hela allén.

Nytt för i år är den så kallade ”Kreativa Allén” som på höger sida sett (från centrum) kommer att vara utställning av konst och hantverk i långa rader. Vill du delta så ringer du till Da-lens Damer på tfn 08 - 600 50 03 eller 08 - 600 26 40 dock senast 10 maj. Utställningen är gratis.

Det är även tid att boka upp sig på ett marknadsbord på an-dra sidan av allén för diverse försäljning. Flera bord är redan bokade, så skynda! Ring till Marianne, tfn 08 - 39 26 86, 070 - 315 81 32.

Till oss kan du även ringa om du vill uppträda på scenen. Just nu sätter vi upp en show, och behöver massor av solister, barn, vuxna, flickor, pojkar, grupper mm. Ring Danne, Da-lenbladets festkommitté FiELD tfn 08 - 600 06 64, 070 - 602 54 02. Se annons på ICA och biblioteket. Missa inte chansen att göra detta 20-års jubileum till den största Dalendagen genom tiderna!

Se även vidare information på hyreslapparna i mars.

Vid Dalenbladets presstopp var tyvärr inte hela programmet klar, men en sak är dock klar – ”Babsan” kommer tillbaka!

”Öppna Dalen”-projektet behöver även nya ideella krafter som kan hjälpa till med diverse roliga fester och arrangemang i Dalen. Ring Joel Cialec på Svenska Bostäder tfn 08 - 680 31 60

Glöm inte, skriv upp den 29 maj i almanackan!

Ställ upp för ditt Dalen!

Page 33: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

33

Vi som gör Dalenbladet vill gärna veta vad du läsare tycker om tidningen, därför skulle vi bli glada om du vill fylla i den här enkäten och svara på några frågor. Lämna enkäten i vår låda på ICA eller till någon i redaktionen!

Mycket bra Bra/intressant Dålig/ointressantVad tycker du om Dalenbladet?

Hur länge läser du Dalenbladet? Några minuter Upp till en timme Mer än en timmeHur läser du Dalenbladet? Bläddrar igenom Läser allt noggrant, på en gång

Låter den ligga framme och läser i den flera gånger

Vad tycker du om innehållet? Vad skulle du vilja läsa mer/mindre om? Är det något som inte borde vara med alls? Bra, vill jag Ganska Ganska Ointressant läsa mer om bra ointressant

“Nytt sen sist” - korta notiser om Enskede/Dalen

Reportage om Dalen, Punkten, äldreboende mm

Hembygdshistoria

Lokalpolitik

Skolan - Nytorpsskolan, Raketen

Barn & ungdomssidan

Profilen - “känd” person i Dalen

Gästkrönikör

Kulturama, musik-, bok-och filmtips

Poesi

Middagstips med recept

Tävlingar

Dalentyckama - fyra dalenbor svarar på korta frågor

Insändare

Noveller

Finns det något annat du skulle vilja läsa om i din lokaltidning Dalenbladet (t ex “Sjuka-hus-debatten”, spartips, inredning, mer om lokala aktiviteter, om barn (lekar, psykologi etc), datorer, noveller, od-lingstips, miljö, eller vad det nu kan vara!)?

Ja, jag vill läsa mer om: ...................................................................................................................................

..........................................................................................................................................................................

..........................................................................................................................................................................

..........................................................................................................................................................................

Vill du ha din tidning kvar?Enkät om Dalenbladet

Vänd!

Page 34: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

34

Skulle Du kunna tänka dig att hjälpa till med Dalenbladet? Ja Nej

Om du svarade Ja - vad skulle du vilja/kunna göra? (Kryssa gärna i flera svar)

Skriva i tidningen Vara med på möten, komma med idéer

Dela ut tidningen Fixa sponsorer och annonsörer

Annat: .................................................................................................................................................

Svarade du Ja, kan du gärna lämna namn och telefon här så att vi kan nå dig: .............................................

........................................................................................................................................................................

Om du svarade Nej - varför vill du inte vara med? (Kryssa gärna i flera svar)

Tycker inte Dalenbladet är bra Tror inte att jag skulle kunna

Har inte tid

Annat: .................................................................................................................................................

Lite information om dig som svarat, så vi vet vilka som tycker vad! Man Kvinna

Ålder? Yngre än 25 21-40 år 41-65år Äldre än 65

Hur länge har du bott i Dalen?

Mindre än 2 år 2-5 år 6-10 år Mer än l0 år

Hur trivs du i Dalen? Mycket bra Ganska bra Dåligt

Övriga kommentarer: .....................................................................................................................................

........................................................................................................................................................................

........................................................................................................................................................................

........................................................................................................................................................................

........................................................................................................................................................................

Tack så mycket för att du tog dig tid att besvara enkäten!

Enkäten framtagen av Sara Lindhagen för Dalenbladet

Årsmöte med Föreningen DalenbladetVi fyller tre år i och med detta nummer och Föreningen Dalenbladet ett år.

Nu är det dags för årsmöte. Söndagen den 21 mars kl 14.00 i Plommongårdens träfflokal. Vår plattform är oförändrat mot våld och rasism, för kultur och grann-gemenskap!

Känner du att du kan/vill bidra med något och vill engagera dig i den nya styrelsens arbete, i föreningen, i tidningens fortlevnad?

Kom! Vi väntar!

Redaktionen

Page 35: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

35

På äldre darAv Janne Svensson

I vår serie om äldre och boende i Dalen har vi valt att presentera en riktig ”veteran” – Yngve Hellström. I tidigare nummer av Dalenbladet har han medverkat med fotografier och har nyligen haft en egen fotoutställning på biblioteket med bilder från ett Da-len i framväxande.

Den var faktiskt så populär att en av besökarna inte kunde hålla sig från att ta med ett foto hem till väggen eller albumet. Tack och lov har Yngve kvar negativet i garderoben! En titt in där visar ett välorganiserat förråd med foton från 1942 fram till idag.

Yngve flyttade in på Pärongården med sin fru när Enskededalen var nytt 1980. Familjen hade bott trångt i Gubbängen och fick nu ett lyft i dubbel mening. Högst upp i en fyra, med utsikt över hela Pärongår-den! Sedan 1995 är han änkling, äktenskapet hade då varat 45 år och 3 månader. De gifte sig i juni 1951.

– Det går inte en dag utan att jag tänker på min fru, säger Yngve.

Han är dock en mycket aktiv pensionär – kassör i gårdens lokala hyresgästförening, ständigt nyfiken på nya människor och naturen. En sann optimist!

– Sån har jag alltid varit, menar Yngve. Det ligger i min natur. Som min gamla mamma sa, ”munnen har man fått till att äta och prata med”!

Han föddes i Arboga den 11 februari 1922 och har alltså nyligen fyllt 77 år. Den 6 oktober 1930 flyttade familjen till Stockholm. Något av det första Yngve minns att han gjorde var när han och en kompis på lånta cyklar tog sig från Vasastan ut till Gröndal. Det var innan Västerbron fanns, så färden gick över Slussen.

Efter en inte alltid lyckad skolgång i Adolf Fredrik, slutade Yngve skolan 1937 vid 15 års ålder. Det var mycket skolk minns han och mamman tvingades ibland närvara när han blev bestraffad med stryk av skolledningen.

Utan någon utbildning var det springschas, eller budpojke han kom att försörja sig som de närmaste åren innan militärtjänsten. Två dagar vid en mekanisk verkstad, på MEA herrekipering stannade han ett halvår, på firma Kaffe Hag sålde han koffeinfritt kaffe till konditorier och caféer från flakcykel. Förenade tryckerier, Hotell Anglais och Firma India var andra ställen han tillfälligt arbetade på.

1943 - 1944, mitt under brinnande krig, blev han inkallade till lumpen. Yngve blev malaj p g a platt-fothet, men gjorde det bästa av omständigheterna.

– Jag brukade ge mig själv order om att t ex tvätta kläderna till alla på kompaniet, berättar han.

Men det var till Försvarets Fotoanstalt siktet var inställt. Första kameran köpte han i april 1942, och efter uppmuntran från en kamrat i en teaterförening vid Medborgarhuset, började han ta bilder.

Framkallningsvät-ska var dyrt, så Yngve läste sig till innehållet och gick till apoteket för att sen blanda till det han behövde. Och intresset gav resultat.

Hösten 1942 vann hann första pris, 25 kronor och äran, i en tävling som Dagens Nyheter anordnade! Motivet var mam-mans slitna fötter vi-lande i ett fotbad.

Efter lumpen bör-jade han umgås i fo-tografkretsar i Stock-holm och det ena gav det andra.

– Men de t va r mycket slit med att hitta jobb, hela 40-ta-let letade jag uppslag och idéer som kunde leda till en anställ-ning, minns han.

För att klara för-sörjningen tog Yngve anställning som brevbärare vid Stockholm 6. Det varade sju år och ledde till att han i februari 1953 fick ett jobb som fotograf vid Postmuseum i Gamla Stan.

Sedan har han varit Postverket trogen. Personaltid-ningen PS, till vilken han var utlånad 16 år, och ett otal olika avdelningar inom Posten har dokumenterats av Yngve. Dessutom har han hela tiden arbetat som freelance och vunnit många priser i olika fototäv-lingar. Inom Postens fotoklubb brukade fotograferna en gång i månaden tävla om ”Månadens bild” och jämföra med varandra. En nyttig skola.

Sedan 1987 är Yngve pensionär, men jobbet som vaktmästare på Postmuseum lämnade han först 1994.

Det senaste projektet är att samla ihop alla gamla negativ för framtiden. Posten har nu insett det his-toriska värdet av hans fotografier och använt dem i olika utställningar.

– Viktigast är att göra jobbet noggrant på en gång, säger Yngve. Och det är han själv ett levande bevis på.

– Viktigast är att göra jobbet noggrant på en gång, säger Yngve.

Page 36: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

36

Fakta om AikidoAikido utvecklades av Morihei Ueshiba i början på vårt sekel. Han hade länge tränat många av de uråldriga stridskonsterna och lärt sig behärska dem. Men Ueshiba ogillade deras brutalitet. Han ska-pade då aikido. Tekniken är baserad på

cirkelrörelser och på att aldrig konfrontera den anfallande kraften men leda den åt sidan så att den fäller den anfallande själv, utan att en kraftmät-ning blir nödvändig.

Rörelserna är till sin natur så eleganta och mjuka att en väl utförd teknik näs-tan kan liknas vid dans. Det kan vara svårt att, till och med när det utförs skickligt, inse hur kraft-full och effektiv aikidons självförsvarsteknik är. Den anfallande lyckas fällas med sådan lätthet att det hela verkar uppgjort. Inte förrän man själv har prö-vat det förstår man att det verkligen fungerar.Man har ett talesätt som

lätt beskriver aikidons grundtanke: “Om en stor sten faller

mot dig, vore det oklokt att försöka stoppa den ge-nom att bekämpa dess fal-lande kraft. Det är mycket mer naturligt att kliva åt sidan och låta stenen passera. Det är lika enkelt om stenen är ett stort klippblock.”Utövare finns i alla åldrar.

De flesta som tränar gör det för att utvecklas både mentalt och fysiskt mot ett tillstånd av större harmoni och välbefinnande – och naturligtvis för att det är roligt! På köpet lär man sig självförsvar, konflikthante-ring, andning, meditation, massage och får en all-sidig fysisk träning.

Aikido för nybör-jareAv Janne Svensson

Få har väl lyckats undgå re-klambladen med foto på en gammal japansk man med in-bjudan till aikidoklubben Izana-mi som spreds i Dalen i början på året. Man vänder sig främst till barn, men visste du att även vuxna är välkomna?När grabben tröttnat på fotbollsskolan med sin in-byggda konkurrens och svårvunna matcher, hörde jag talas om att det i Nytorpsskolan fanns några entusiaster som hade startat en aikidoklubb. Det var inte svårt att få honom att tända på idén, allt som har med kraftmätning; hjältar och styrka lockar obön-hörligen en sjuårig kille. Idolerna är superhjältar på TV, leksaken Actionman och andra förebilder som en ”vanlig” pappa kan ha svårt att leva upp till. Han ville helt enkelt testa sin förmåga och nå gränsen för vad han klarade av. Som vilken sjuåring som helst som inte känner några begränsningar.

I skolan fanns tre lärare som alla var inblandade på något sätt i klubben och när några kompi-sar dessutom ville börja var det inget snack om saken. På den vägen är det. Han har stannat kvar och har inga planer på att sluta. Varje måndag efter skolan mellan16.45 och 17.45 är han där i sina vita träningskläder och bälte. Några av kompi-sarna har slutat, några nya har kommit till, men entusiasmen finns kvar.

För att få en större inblick i klubbens bakgrund och historia träffade jag Jorma Lyly, 38 år, som tränat barnen sedan klubben startade våren 1996.

Jorma berättar att för hans egen del vaknade intres-set för aikido 1986 då han kände sig slö och ville röra på sig och göra något med kroppen. Innan dess hade han efter skolan inte haft någon klar linje i livet. Han hade tagit dagen som den kommit, bl a arbetat på

Morihei Ueshiba, 1883 - 1969

– Aikido ger en tredje väg att lösa en våldssituation, menar Jorma.

Sandsborgs kyrkogård (och sett Enskededalen växa fram!), rört sig i undergroundkretsar, spelat med i olika rockband och låtit tiden gå. Uppenbarligen var det något som fattades.

BUDO är ett samlande namn för japanska strids-konster, och det var detta som blev Jormas väg. BU betyder ”stoppa vapen” och DO ”väg”. Från början ett system för att hantera aggression med diciplin och ordning.

– I Japan handlar BUDO om respekt för motstån-daren, i västerlandet har detta tyvärr glömts bort och många ser det mer som en häftig sport, menar Jorma.

Han träffade då Lennart Linder, en entusiast som gjort mycket för aikidons utbredning i södra Stock-holm och var en pionjär på området. 14 klubbar, av vilka 8 lever kvar idag drog han igång innan han avled 1996.

För att kunna hantera våldssituationer på ett vettigt sätt, utan att behöva svara med våld, valde Jorma att satsa på aikido.

– Aikido ger en tredje väg att lösa en våldssituation, menar han. Rent instiktivt reagerar man på två sätt vid ett angrepp, antingen drar man sig undan eller så slår man. Med kunskaper i aikido ges en tredje möjlighet.

När jag frågar om han någonsin haft nytta av sina kunskaper rent praktiskt tänker han en stund och svarar sedan nekande. Orsaken är kanske hans personliga utstrålning av integritet, självsäkerhet och lugn som avhållit honom från att hamna i våldssitua-tioner, spekulerar vi i.

– Skillanden mellan jiujitsu och aikido är att det förra mer bygger på självförsvar, det senare på olika naturliga prin-ciper, berättar Jorma. Universum liksom vi människor existerar i spiralrörelser. Vi rör oss runt varandra som planeter, och detta lig-ger till grund för aikido. En fortplantning av den eviga energin.Det tog Jorma 10 år av

daglig träning att uppleva detta i verkligheten. Det var när han 1995 träffade Sensei Okamoto, idag 75 år. Han gav Jorma känslan av vad aikido kan vara om det utövas rätt.

En grundläggande tanke i filosofin runt aikido är att det inte får finnas någon förlorare. Att ”karma” (filosofin och orsak och verkan) tar skada om det sker på bekostnad av någon annan. En tanke som också återfinns i buddismen och i bl a Hopi-indianernas filosofi.

Page 37: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

37

Träningen består mycket av uppmjukning, balansövningar, falltek-nik och lek. Ovan ”undgår” barnen att träffas av käppen.

Mario Marx, förståndare på kulturskolan Raketen, lär barnen några nya grepp.

Klubben Izanami har en lång historia som går tillbaka till 1989 då Jorma tillsammans med Len-nart Linder startade verksamheten i Kungsholmens Gamla Skola. När skolan revs lade man ner klubben och flyttade verksamheten till Linnégatan. En av eleverna var då Mario Marx, idag föreståndare för Kulturskolan Raketen. 1994 startade Jorma en ny klubb med kompisen Janne vid Odenplan.

Våren 1996 drog så Mario Marx igång barnverk-samheten och Jorma fick tillåtelse av Lennart Linder att återuppväcka den slumrande klubben Izanami. När Lennart avled samma år beslöt man att fortsätta verksamheten som en hyllning till honom.

Jorma trivs med att jobba med barn, det är en grupp som han inte kommer i kontakt med så mycket an-nars. Dessutom är barnen grunden till föreningens fortlevnad. Utan barn, inga ekonomiska bidrag från kommunen. För 1999 har det inte utgått några bidrag, just p g a bristen på barn. Kostnaden för lokalen i Nytorpsskolan står dock Kulturskolan Raketen för. Avgiften är 400:- kronor/termin och barn samt 550:-/termin och vuxen. Vuxna kan även få tillgång till trä-ning sex dagar i veckan i den större klubblokalen i stan, men då kostar det 1200:-/termin. För närvarande har Izanami sex vuxna medlemmar.

I Sverige finns det idag cirka 5 000 aktiva, i Tysk-land cirka 20 000 - 30 000, i Frankrike mellan 40 000 - 50 000 och i USA uppåt 100 000.

När han inte själv tränar eller lär ut aikido jobbar Jorma som nattportier på flytande hotellet Mälardrott-ningen vid Riddarholmen sedan 15 år. Dessutom besöker han olika seminarier om aikido världen över, när han inte håller dem själv.

– Man blir inte rik av att bara hålla på med aikido, säger Jorma. Alla intjänade pengar går till resor och uppehälle. Men för Jorma spelar det ingen roll. Han har funnit livets väg – aikido.

Page 38: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

38

Hudrenovering på Skinnfantasiav Robert Ryttman

Ångrar du en gammal tatu-ering? Den kanske är dåligt gjord, består av ett motiv du inte längre kan stå för eller så har den helt enkelt blivit ful med åren? Bor du i Dalen be-höver du inte gå långt för att få bort den. Marko och Lasse Winge på Skinnfantasi fixar till dina misstag.

Det är fyra killar som jobbar på Skinnfantasi på Paternostervägen 10 i Johanneshov, alldeles bakom Nytorpsskolan. Dessa heter Micke, Hector, Lasse och Marko. Det var Marko som jag talade med en kall decemberdag och det var också han som utförde en övertatuering åt mig vid samma tillfälle. Ursprung-ligen startades Skinnfantasi av Markos pappa Lasse, och på den tiden fick Marko bara hjälpa till med att svara i telefonen och göra andra enklare sysslor, samtidigt som han lärde sig hantverket. Sedan några

– Egentligen började min karriär med klotter, men idag lever jag på tatuerandet och har det som heltidsjobb, säger Marko. Foto: Mauro Rongione.

år tillbaka är han fullt utbildad och idag hanterar han tatueringsmaskinen lika ofta som farsan sin.

– Vi har alltid haft konst hemma, säger Marko. Farsan målade tavlor och jag var bäst i klassen på att rita. Egentligen började min karriär med klotter men idag lever jag på tatuerandet och har det som heltidsjobb. Före praktiken hos farsan ströjobbade jag som däckmontör och byggnadsarbetare bland annat.

En fjärdedel av kunderna vill tatu-era över gammaltKonstnär har Marko ingen ambition att bli men han målar tavlor som hobby under semestern. Annars har han inte tid eftersom han arbetar i studion cirka nio, tio timmar om dagen. Han vill också gärna hinna med badminton, tennis och lite styrketräning när han är ledig.

Eftersom jag själv vill ha en gammal gaddning övertatuerad börjar vi prata om vilka möjligheter det finns att ändra någonting som man ångrat. Marko berättar att det är ganska många som kommer till honom, just för att få sådana jobb utförda:

– Folk får upp ögonen allt mer för att det går att göra någonting åt gamla tatueringar, säger han. Man får dra nya linjer och färga upp det, snygga till gre-jerna helt enkelt. De flesta som har en ful tatuering sedan tidigare blir nöjda. Faktum är att en fjärdedel

Page 39: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

39

– behöver dig! Behöver du oss?

Årsmöte med Fören-ingen DalenbladetVi fyller tre år i och med detta nummer och Föreningen Dalen-bladet ett år.

Nu är det dags för årsmöte. Sön-dagen den 21 mars kl 14.00 i Plommongårdens träfflokal. Vår plattform är oförändrat mot våld och rasism, för kultur och grann-gemenskap!

Känner du att du kan/vill bidra med något och vill engagera dig i den nya styrelsens arbete, i för-eningen, i tidningens fortlevnad?

Kom! Vi väntar!

Redaktionen

av alla våra kunder kommer hit just för sådana jobb. Många har också varit utomlands och tatuerat sig och så kommer de hit med en halvtaskig örn på armen och upptäcker att vi kan göra den så mycket snyg-gare. Andra har kommit med misslyckade lejon och pantrar som de gjort i Danmark. Vad jag hatar mest är en engelsman på Cypern. Han går upp till turister som bor på hotellen där och tar tretusen kronor för en hel ryggtavla och sen ser resultatet för jävligt ut. Husvagnstatuerarna på rockkonserter är inte heller roliga. De var populära förut men nu verkar de ha lagt av. Sedan finns det gott om folk som sitter och gaddar i lägenheter men de är inte så mycket att säga om efter-som nästan alla tatuerare börjat hemma. Men de pratar som proffs och kan lätt snacka omkull kunderna. Å andra sidan får man räkna med att tatueringen ser ut som skit om man sätter sig i en lägenhet i Bandhagen för att spara pengar. Hälsovårdsnämnden och polisen sätter dit hemmatatuerarna hårdare nu men det går aldrig att sätta dit alla.

Risker med hemmatatuerareMarko berättar om hemmatatuerarna och riskerna med att besöka dessa.

– Deras nålar kan sprida gulsot och olika blodsjuk-domar. Aids-risken är tursamt nog liten men kunden kan istället råka ut för dålig läkning, varbildningar, ärrbildningar eller helt enkelt få en dåligt utförd ta-tuering som han sedan ångrar. Och skiten efteråt får vi ta hand om! Jag har hört talas om hemmatatuerare som jobbar svart, både i Enskededalen, Hökarängen, Högdalen och Bagarmossen. Det verkar nästan finnas en vid varje t-banestation. Förut gav de ut visitkort till höger och vänster men nu är det mera hysch-hysch över verksamheten. Fördelen med hemmatatuerare, som kunderna ser det, är ju att de är billigare än vi seriösa tatuerare. Du kan få en tatuering i någons lägenhet för tvåhundra spänn som vi tar sjuhundra för men det är ju knappast värt risken.

Jag frågar Marko hur man ska få bort en tatuering helt och hållet.

– Laser fungerar ju, svarar han. Privata laserkliniker gör det bra men så kostar det också. Att ta bort en tatuering av en snusdosas storlek går på cirka femtu-sen spänn. En annan variant är att gå till Landstinget men de tar då hud ifrån skinkorna och sätter över tatueringen med. Det blir inte lika bra.

Sveriges bäste i japanska motivSkinnfantasi har vunnit fem, sex priser under de få år som studion funnits. Senast det hände var i Mars förra året, då de kom tvåa i svartvitt motiv på en internationell mässa i Helsingfors. Och 1996 blev Lasse Winge utnämnd till Sveriges bäste tatuerare i japanska motiv. Trots framgångarna är inte Marko speciellt intresserad av tatueringstävlande.

– Det är som melodischlagerfestivalen, säger han. Fel låt vinner alltid. Men det var värre i början. Täv-lingarna har ju blivit bättre och mer seriösa så idag håller de flesta internationell klass.

Efter ett par timmar sitter det en varg på min under-arm och tatueringen under är så gott som borta. Jag kan skymta lite av konturerna igenom vargens päls men en person som inte känner till vad jag har haft för tatuering där tidigare, kan omöjligt se det. Jag påbör-jar min vandring tillbaks till Enskededalen och dagis för att hämta min dotter. Det blir stor uppståndelse bland barnen när de får se den nya tatueringen. Och själv är jag nöjd med att ha gjort den i samma studio som tidigare tatuerat kändisar som Erika, Catrin Hedenborg, Face Down, Mental Hippie Blood och flera andra. Det känns lite lyxigare så...skämt åsido!

Page 40: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

40

Dalentyckarna1. Hur länge har du bott i Dalen?2. Vad tycker du är bra med Dalen?3. Dåligt?4. Vad skulle du vilja ändra på?

Satyo Halldin, 41 år, Grangården1. Tre och ett halvt år.2. Dalen är bra för bar-

nen. Och det finns ett speciellt fågelstråk här.

3. Att det inte finns nå-gon pub eller restau-rang i centrum.

4. Det skulle finnas fler saker på gårdarna för barnen.

Marie-Louise Katz, 42 år, Kastanjegården1. Sedan - 85.2. Det är nära till det

mesta. Jag trivs, annars skulle jag inte bo kvar.

3. Det är ödsligt här. Efter kl 20.00 är det dött.

4. Jag skulle vilja att det hände lite mer i cen-trum. Men det har blivit bättre under de senaste fem åren.

Liv Blomqvist, 12 år, Pärongården1. Två år.2. Det är fina, bilfria går-

dar och bra miljö för barnen.

3. Det händer ingenting. Det är dåliga aktiviteter och det finns ingenting för ungdomarna att göra.

4. Det skulle hända mer, vara fler fester och akti-viteter.

Arne Jonasson, 35 år, Hagtornsgården1. Fyra år.2. Det är bra att det är

barnvänligt och närhe-ten till butikerna.

3. Inget speciellt.4. Att de inte tar in häs-

ten det pratats om, på grund av allergiris-kerna.

Hälsa och Skönhet – genom biologiska hud- och

kroppsvårdsprodukter & kosmetikBehandlingar – • olika massager

• ansiktsrengöring• färgning av fransar och bryn

• healing etc.Varmt välkommen för mer info!

Återförsäljare sökes.

PionenÅrsta Torg (bredvid posten)

Tfn 08- 91 09 91

Enskede Advokatbyrå ABVi finns här i Enskede sedan 12 år!

Vi hjälper Dig med alla Dina juridiska frågor och problemAllmän rättshjälp eller rättsskydd

Vi kommer givetvis hem till Dig om det passar dig bättre!

Goda råd är aldrig dyra!hälsar

Christer Wahlén Peter Holmgrenledamöter av Sveriges Advokatsamfund

Stora Gungans väg 2, 122 31 EnskedeTelefon: 08 - 648 75 60, Telefax: 08 - 659 56 33

Page 41: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

41

Husmanskost, á la carte, barnmeny, fullständiga rättigheter Påskbuffé! Tfn 08 - 648 11 12, 648 39 25

Öppettider: 8.30 -10.30 (frukost), 11.00 - 16.00 (lunch, middag) Dalens Allé 10 (ingång Posten)

Ät dig mätt – Ta en fika – Rätt och slätt

Dalendagen 1999 – en fest som sent kommer att glömmas!Den 29 maj går den hittills största festen i Enskededalen av stapeln. Svens-ka Bostäder, Dalens företagare och Dalenbladets festkommitté FiELD bju-der in till tävlingar, framträdanden av kända artister, tävlingar mm! Träffa redaktionen i vårt eget tält! Reservera datumet redan nu!

Serietecknartävling!Varje tidning med självaktning har en tecknad serie. Nu utlyser vi en tävling där du är välkommen med din serie. Den kan handla om vad som helst, alla bidrag är välkomna! Lägg i lådan på ICA el-ler lämna till någon i redaktionen senast den 20 maj!

Fototävling ”Möt våren i Dalen”Å ena sidan och å andra sidan. Å ena sidan allén och å andra sidan allén. Du som bor på Kastanjegården, vet du hur Ekgården ser ut? Du på Plommongården, har du sett träden blomma på Körsbärsgården? Tag ett foto på din gård när den är som vack-rast och låt oss visa de andra hur det ser ut då!Lägg i lådan på ICA eller lämna till någon i redaktionen senast den 20 maj!

Page 42: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

42

Enskededalens innebandyklubb (IBK)Av Gerth Molander

Historien om hur Dalen fick en egen innebandyklubb började när fem killar i december 1997 satte en boll i rullning.Det hela började med att Matte Mellbom, Kalle Kästel, ”Crippan” Molander, Daniel Ahlqvist och Da-

niel Tudén ville börja träna innebandy. Vi körde igång i Enskede skolas stora, fina gym-pasal. Gruppen växte till 8-10 killar. Alla i åldersgrupp 1983-84. Det var mycket trögt i början. Jag som en-sam vuxen drog hela lasset. Innebandy är inte mitt kunskapsom-råde, men jag ville att ungdomarna skulle ha något vettigt att göra på fritiden. Men jag är bra på andra saker.Efter lobbning fann jag till min glädje att på samma gård och peri-odvis under mitt eget tak fanns det en resurs vid namn Micke Pa-lén. Micke, kompis till min äldsta son Basseh, hade sysslat mycket med innebandy. Utan tvekan åtog sig Micke uppdraget att coacha killarna. Nu började

det rulla, killarna trivdes. Micke visade stor entusi-asm för sitt uppdrag, så

jag ansökte om utvecklingsbidrag hos Kultur- och idrottsförvaltningen. Till min stora glädje beviljades pengar till tränarutbildning för Micke.

Efter mycket tränande, dök en tjej vid namn Maria Bremberg upp. Hon hade hört talas om vad vi höll på med och ville vara med. Och det fick hon. Även om tillvaron var tuff för henne, så togs hon väl om hand av killarna.

Hösten 1997 kom elddopet. Vi var inbjudna till Nynäshamn på en tvådagars innebandycup. Utan att nånsin ha spelat en match, gav vi oss iväg och ställde upp med tre lag. Efter att den första nervositeten släppt, gick det jättebra! Vi slutade cupen som etta, två och trea. Alla tre lagen gjorde mycket bra ifrån sig och tog även hem vandringspokalen. Maria och jag åkte hem med killarna och var mycket stolta.

Klubben började nu växa. Mickes storebror Jonas

Palén flyttade tillbaka till Stockholm från Malmö, även han ett stort innebandyfreak. Jonas tog över träningen av killar födda 1983-84. Micke tog sig an tjejerna födda samma år, som nu strömmade till.

I september 1998 startade P -83 (killar födda 83-84 tillsammans) i S:t Erikscupen. Lite rampfeber i början och många mål i baken från start. Nu har det dock vänt. Från att ha varit sist, ligger vi trea i vår grupp. Mycket tack vare vår suveräna målvakt Kalle Logren. I mina ögon ”Little Big Man”. Jonas stenhårda coach-ning och uthållighet med killarna har gett resultat.

Idag har vi sex lag i klubben bestående av flickor födda -83, -86 och -89. Dessutom pojkar födda -83, -86 och -89. Utöver det har vi också ett gäng äldre killar (seniorer).

Vi har utbildat Lina Losciale till tränare för pojkar födda -89. Hon tränar även ihop med flickor födda -83 och visar utmärkta ledaregenskaper. Fredrik Lindberg har också tränarutbildning och är assisterande tränare med Jonas för pojkar födda -83. Till de yngsta flick-orna har vi Sebastianh Molander som även han fått utbildning som tränare.

Framtiden är ljus. Intresset är enormt, innebandy är idag Sveriges näst största verksamma idrott. Barn och ungdomar strömmar till hela tiden. Ett önskemål vi har är att de yngsta barnens föräldrar tar större del i verksamheten. De yngsta ska inte tränas så mycket, de behöver leka och ha roligt när de spelar, detta kla-rar även föräldrar av. Exempelvis kan de minsta ha tränarledd bandy en gång i månaden och föräldraledd tre gånger. Det är viktigt att föräldrar är delaktiga med sina barn. Vi har redan nu några pappor som kommit med och trivs.

Ett A-lag för tjejer 18 år och äldre är på gång. Vi har en ny tränare på väg från en annan stockholms-klubb – Mattias Hedman. Hans ambition är att ha ett gäng tjejer i seriespel inom ett år. Detta kallar jag utmaning. Micke hoppar nu in och hjälper Lina med P -89, de ska in i S:t Erikscupen september -99. Själv tar jag över ansvaret för F -83, det blir hårdkörning med hjälp av Lina. Meningen är att även tjejerna ska vara med i S:t Erikscupen till hösten.

Inför år 2000 räknar jag med att Enskededalen finns med på kartan när det gäller innebandy. Förhopp-ningsvis med ICA Dalen som sponsor på ryggen.

Jonas, Lina, Micke, Fredrik, Sebastianh och Mattias hälsar alla barn, ungdomar och vuxna välkomna till Enskededalens innebandyklubb genom Gerth Molan-der. Vill du veta mer, ring till Gerth tfn 08 - 649 05 00, 0707 - 10 62 23 (mobil) eller Jonas tfn (arbetet) 08 - 30 88 08, 0706 - 72 38 23 (mobil).

– Inför år 2000 räknar jag med att Enskededalen finns med på kartan när det gäller innebandy.

Page 43: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

43– behöver dig! Behöver du oss?

Fortsättning från sidan 19

Ja inte har den blivit bättre, men det drabbar inte bara oss med funktionshinder – det drabbar oss alla. Det vi mest märker förändringar i är alla nej vi får, nej till rehab, nej till sjukgymnastik, nej till hjälpmedel, nej till stöd, nej till bidrag. Våra liv formas av nej…

Man ska vara stark för att orka leva med ett funk-tionshinder idag.

Lagen om personlig assistans, LSS eller assistans-ersättning enligt LASS är något som även de allt mer urholkas.

Assistansersättningen är för låg, så låg att person-liga assistenter inte kan få vettiga löner för det enorma arbete de gör. Hur ska man kunna få en bra status på ett yrke när man inte ens kan sätta marknadsvärdiga löner? Är det någon som insett hur viktigt jobbet som personlig assistent är?

Jag fasar för vad som ska sparas på under 1999!Vad kommer att ske nu när vi slagits samman med Årsta stadsdelsförvaltning? Hur kommer bespa-ringskraven att slå inom områden som handikapp, barnsomsorg, skola och för ungdomar. Jag vet att besparingar kommer att göras och jag är medveten om att de kommer att slå orättvist som vanligt.

Jag har själv erfarit hur besparingarna kan förvärra ens tillvaro. LSS-lagen kom till för att alla med större och varaktiga funktionshinder skulle garanteras det stöd och de insatser de behövde.

Men våra nämnder tolkar lagen som de själva vill ibland. Jag har drabbats och många med mig. Min räddning i detta är att jag har skinn på näsan men jag anser inte att vi alltid ska behöva kläs av in på bara kroppen för att sedan värderas, för att få våra rättigheter tillgodosedda.

LSS-lagen är en s k rättighetslag, men se det glöm-mer biståndshandläggare i stadsdelsnämnderna bort när man hanterar våra ärenden. Vad gör den personen som inte orkar protestera och stå för sin sak? Vad gör den individen som inte har talets gåva? Vad gör den som inte har stöd av andra?

Man begär att anhöriga, vänner och bekanta ska göra jobben i våra hem som vi p g a våra funktions-hinder inte kan. Men vem kan alltid begära det av sina nära och kära? Människor tröttnar om man alltid ska umgås på villkor som går ut på att hela tiden ge och ge och ge av sig själv i form av fysiskt arbete. Vi lever i en hektisk tid när det inte alltid är en självklarhet att de som finns i ens omgivning varken kan eller orkar vara våra assistenter.

Det som mest av allt förvånar mig är att kommu-nerna/stadsdelsnämnderna anser sig ha rätten att inte följa lagen. Man struntar i länsrättens domar, man nonchalerar ansökningar, men beter sig på ett mycket diskriminerande sätt.

Bengt Lindqvists bemötandeutredning visar att inom många områden behandlas människor med

funktionshinder på ett mycket dåligt sätt. Vad ska vi göra åt detta? Är det något vi kan ta tag i var och en?

Ja, jag tror det. Alla kan bemöta varandra på samma sätt som man själv vill bli bemött. En så enkel sak kan göra att människors självkänsla ökar vilket i sin tur allt som oftast leder till att individen mår så mycket bättre. Ett bättre mående i sin tur leder ju alltid till leenden och mer ork att ta tag i livet. Skulle det inte vara värt att alla sätter sig ned och funderar över hur man bemöter andra människor?

Jag har funderat länge över mina egna värderingar och attityder i möten med andra människor och inser att inte är jag på något sätt felfri. Visst har jag med mig förutfattade åsikter om människor som jag möter. Visst är det så att jag själv emellanåt vräker ur mig otidigheter över andra utan att tänka på att jag sårar dem. Men jag har åtminstone börjat bli medveten om detta mitt problem och har lovat mig själv att försöka bearbeta mina attityder och förutfattade meningar. Det är ett steg i rätt riktning.

Jag tror något ligger i luften. En förändring kanske, en förändring som jag hoppas leder till att människor med funktionshinder kommer att bemötas, behandlas som alla medborgare i samhället.

Jag känner att något ligger i luften för att vi talar med varandra. Vi talar genom tidningar, på tv och i radion. Men inte bara där, för många som lever med funktionshinder är nu ute och föreläser, delger av egna erfarenheter, tar plats, demonstrerar, agerar, skapar och visar.

Vi har i Dalen några aktivister av stort mått som aldrig tvekar att visa hur fel vårt samhälle är byggt och hur illa människor med funktionshinder bemöts. Jag/vi är skyldiga dem ett stort tack för att de banar väg för andra genom sina aktioner. Jag önskar att fler or-kade, kunde eller vågade att göra som dom. Det skulle kunna skapa ringar på vattnet för att i slutänden ge oss de rättigheter som andra i samhället tar för givna.

Något som glatt mig i vinter är hur bra snöskott-ningen skötts här i Dalen. Jag kan ju inte bara spy galla utan rosor måste även ges ut.

Stort tack till alla som sköter om detta tunga arbete. Jag ser er ibland när jag i tidig morgontimma sitter och inmundigar en rykande, aromatisk kopp kaffe. Medan jag gonar mig i värmen, medan jag sakta får vakna upp inför en arbetsdag, medan jag i lugn och ro läser min morgontidning, så skottar, plogar och sandar ni för att jag ska kunna komma ut. Det är verkligen värt en eloge. Jag vill inte byta med er, för kylan och jag gillar inte riktigt varandra.

Jag sitter hellre under min korkek och njuter av frukterna.

Page 44: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

44

InsändareVar tog solidariteten vägen?Jag ska inte uppehålla mig vid det som varit och de förändringar som är på gång här i Dalen utan jag vill uppmärksamma problemen för oss äldre i Dalen. Jag och Margareta flyttade hit 1983 som “unga” pensio-närer och hör nu till en rätt stor skara som passerat de 60. Vi läser i dagspressen, hör i radio och ser i teve hur villkoren för de mycket gamla försämras i rask takt trots alla försäkringar från en samstämmig kör politiker, det verkar inte spela någon roll vilket block som har makten.

Jag tänker främst på hemtjänsten, Det är en naturlig process att även friska människor försvagas med hög ålder och att det blir mer och mer jobbigt för dem att klara även de enklaste sysslor, som att dammsuga och städa, tvätta, gå med sopor, gå och handla mat etc. Den hemtjänst samhället erbjuder reserveras för de sjuka eller totalt ut slitna. Jag frågar mig om det verk-ligen var meningen med alla sociala reformer som vi var med om att rösta fram vid de politiska valen, att man vid hög ålder skulle hänvisas till sin make/sambo eller mer eller mindre närstående anhöriga, slutligen till sin egen plånbok för att underlätta vardagen i hem-met, på marknadens villkor. Det tycks så. Politiker och myndigheter vet att svenska folket, och till det räknar jag alla som kommit utifrån till vårt land, är besjälat av ambitionen att göra rätt för sig så att man inte gör sig beroende av samhället. Jag frågar yngre generationer som är fullt upptagna av sitt om de när de blir gamla och försvagade, vill hamna i samma situation som den generation jag tillhör. Jag gissar att de troligen tänker som vi gjorde, nämligen att de hoppas och tror att de på äldre dar skall få njuta sitt otium och få vila med värdighet.

Så min fundering. Är det möjligt att i Dalen skapa ett hemtjänst företag, drivet av människor som bor här och som de gamla kan lita på? Jag vet inte vad mäktiga Svenska Bostäder tänker, kanske kan man där ta initiativet. Även hyresgästföreningen borde tänka på saken. Tyvärr har mycket av sammanhållningen under åren då saneringarna av våra bo städer pågick försvunnit, dyrkan av det krassa egenintresset tycks ta kål på känslan av solidaritet.

Per Fjellström

Nu får det väl ändå räcka!”En arg mamma” har med en insändare i Dalenbladet nr 4 där hon skriver att ungarna ska få vistas på går-darna i Dalen istället för i lekparken. Lekparken är till för barnen! Det är därför den finns. Gårdarna är till för alla. Således bör det inte springa omkring ungar där och ha sönder rabatterna, träden, fönster och allt annat de små destruktiva satarna kommer över! Det är för jävligt helt enkelt! Bortsett ifrån det så skriker de och lever rullan så att arbetande människor inte kan sova eller höra sina egna TV-apparater. ”En arg mamma” skriver att man inte kan släppa ut ungarna

i parken. Vaddå, inte kan? Det är väl bara att följa med de dit det! Och klottrar gör de ju i vilket fall som helst. Nej, jag tycker att det luktar lathet här bara. Antingen får man väl ägna sin tid åt barnen genom att medverka till deras utevaro eller också får man väl hålla sig inne med dom! Men att engagera sig fysiskt med barnen är kanske för jobbigt? Det är lättare att tillverka dom och sen bara öppna dörren när man vill bli av med dom. Att de sen stör alla andra som bor på gårdarna kan man ju alltid blunda för, inte sant? Det är faktiskt inte bara barnfamiljer som bor i Dalen och det är dags att observera det nu. Håll ungarna borta från gårdarna så vi får lugn och ro nån gång.

Inte Förälder (som tur är)

Stulna skinnsofforI början av januari var det inbrott i Lindgårdens och Hasselgårdens träfflokaler. I båda lokalerna stals skinnhörnsoffor. Om du har hört eller sett eller vet något om dessa soffor, var modig nog att höra av dig!

De var inköpta av de boende på gården, för att finnas för alla, i lokalerna. Försäkringen täcker inte inköp av nya soffor, och vi vet inte hur vi ska kunna skaffa nya. Lokalerna blir ju inte så trevliga utan sof-for! Det är alltså inte Svenska Bostäder som köper möblerna, utan de som bor på gården, genom varje gårds lokala hyresgästförening. Vem stjäl från sina egna grannar och kompisar?

Upprörd granne

Red anm.Har du information om vad som hände med sofforna – lägg anonymt i vår låda på ICA för vidare befordran till polisen!

Håll rent i DalenVill vi ha en trevlig miljö där vi bor? Jag vill det och säkert många med mig.

Vi dagbarnvårdare i Dalen försöker lära våra barn om miljön. Pratar om att inte klottra och skräpa ner. Vi sorterar sopor och går till miljö stugan där barnen tittar på skyltarna och lägger soporna i de olika behållarna. Ser vi burkar eller flaskor ute är barnen snabba att plocka med dem hem och lämna dem där de hör hemma.

Därför är det tråkigt se att så många är slarviga med att tappa sina sopor eller inte orka öppna luckan till sop nedkastet utan ställer påsen nedanför. För några veckor sedan såg vi när vi skulle gå till parken ett par soppåsar som någon “tappat” vid Täppgränd utanför Plom mongården.

En tråkig syn, för skatorna hade haft fest och dragit ut en del av innehållet som var barnblöjor.

Svenska Bostäders perso nal gör ett bra jobb på våra gårdar men vi bör hjälpas åt för allas trevnad. Hoppas Da len blir mindre skräpigt i år.

Margareta

Tidigare införd i Söder om Söder 26/1 -99

Page 45: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

45

Ungdomsmottagningen – för vem?Fältassistenterna –ingår i stadsdelens ungdomsgrupp. Till ungdomsgrup-pen vänder du dig med frågor rörande ungdomar och deras miljö i stadsdelen.

De har ett brett kontaktnät och stor erfarenhet av arbete med ungdomar och familjer. Fältassistenterna arbetar på dagar, kvällar och nätter med att söka upp ungdomar i stadsdelen. Metoden i professionellt fältarbete bygger på följande fyra delar: uppsökande arbete, analys, insats och dokumentation/utvärdering. Det uppsökande arbetet syftar till att få kunskap, kontakt och gemensamma upplevelser.

Fältassistenterna möter ungdomar i deras vardag och kan tidigt avläsa deras situation samt tendenser inom ungdomskulturerna. Fältarbetet bygger på fri-villiga relationer som är beroende av ungdomarnas förtroende för fältassistenten. Fältarbete är i sig en specialiserad funktion inom socialt arbete. Uppsö-kande verksamhet innebär att befinna sig i offentliga miljöer, ofta på annan tid än kontorstid.

Att som fältassistent vistas i människors närmiljö ställer stora krav på respekt för deras integritet. Det är därför viktigt att vara medveten om den ställning fält-assistenten har som myndighetsperson och vara klar, tydlig och varsam i sin roll i det uppsökande arbetet.

Det som är unikt för fältarbete och en förutsättning för arbetsmetoden är att den har sin förankring i fältet. Det är förankringen i offentliga ungdomsmiljöer som skiljer sig från annat ungdoms- och socialt arbete.Besöksadress: Bersågränd 13T-bana Sandsborg, första höger i Dalens alléPostadress: Enskede stadsdelsförvaltningFältexpeditionen EnskedeBersågränd 13, 121 31 EnskededalenFältassistent: Fredrik EhrströmTelefon: 08-508 16 600 eller 070-45 16 600Fältassistent: Stina OlssonTelefon: 08-508 16 601 eller 070-45 16 601Telefax: 08-508 16 602E-post:[email protected]@enskede.stockholm.se

Varför ingen graninsamling i år Svenska Bostäder?Tidigare om åren har Svenska Bostäder betalat 10 kronor för varje gran vi samlat in efter julen. Så har dom också sluppit städa upp alla granar själva. I år var det plötsligt slut med det. Dom kunde åtminstone talat om det för oss innan!

Martin

Plocka upp mitt bajs, husse och matte!Jag är allt for min matte och husse. De ger mig mat, kär lek och allt vad jag önskar mig.

Men trots att jag är deras allt så kan jag ju inte tala om vad som trycker mig.

Men nu skall jag berätta:När vi går ut på prome nad, ibland matte och jag,

ibland husse och jag och det händer att vi går ut alla tre ef tersom vi behöver motion och jag behöver lätta på trycket med både stort och smått.

Det är hur som helst då det händer, det som gör mig så betryckt och förundrad.

Matte och husse har påse med sig men av någon outgrundlig anledning kollar de om det finns andra tvåbenta i närheten och om det inte finns får min hög ligga kvar, ibland nersparkad i diket om det är så lyckligt att vi går där det finns ett dike.

Men är någon annan två bent person i närheten så plockar de upp min hög.

Då skulle jag vilja fråga mina nära och kära, varför inte varje gång? Det övergår mitt hundförstånd.

Nu hör jag ju till en väldigt liten sort som gör små högar, men jag har sett med egna ögon och känt med min nos stora, stora högar.

Jag skäms å alla mattars och hussars vägnar.Alla tvåbenta personer tycker det är obehagligt

att trampa i våra högar, ja det gör även min matte och hus se. Med andra ord skärpning alla mattar och hussar!

Med hundhälsningar!

”Fifi”

Tidigare införd i Söder om Söder 2/2 -99

Bort med husdjurenHur vore det om ni hundägare tog med er era lopp-bitna husdjur till Nytorpsgärdet istället för att rasta de på gräsplättarna i Dalen? Nytorpsgärdet är sedan länge inget annat än en hundtoa och det kan det lika gärna få förbli. Jag vet att en del tar upp bajs från jyckarna, men många gör det inte. Och många låter sina hundar springa okopplade i bostadsområdet och det är olagligt, bara så ni vet det!

Många människor är faktiskt allergiska oxå och då vill man inte ha en sniffande hund efter benen när man går genom centrum. Usch och fy! Ni som har katter är förresten inte mycke bättre. Ni kan köpa selar till era katter och ta me de till gärdet oxå så de slipper bajsa i lekparkerna. Fick jag bestämma skulle inte husdjur få vistas i bostadsområden över huvud taget. De bara förstör och stinker ner överallt.

Trött tant

Page 46: Dalenbladet nr 1, 1999

Dalenbladet nr 1, mars 1999

46

Fråga Yngve

I nästa nummer –Postkontorets vara eller inte? Dalen – sjudande gryta med många na-tionaliteterIntervju med nya stadsdelsdirektörenReportage från DalendagenVill du ha din tidning kvar? – enkätsvar Valborg – hur var det?Fotospecial – ”Möt våren i Dalen”Midsommarfirande i Dalen

Ute i början på juni -99!

På gång hos Svenska Bostäder• Nya lägenheter på Äppelgården.Under våren kommer f.d. daghemslokaler på Äppelgården att byggas om till lägenheter. Det blir 5 st nya marklägenheter om 2-4 rum.

Lägenheterna kommer att hyras ut genom vår egna boförmedling. I samband med ombyggnaden skall även gårdens yttre miljö rustas upp.En gångväg får delvis ny sträckning, nya träd skall planteras, lekredskap bytas

ut och planteringar iordningställas.För de boende på Grusåsgränd 10-14 kommer bygget att medföra en hel del

besvär. Dessa kommer dock att få en viss ekonomisk kompensation. På sikt får de dessutom en trevligare gård och förhoppningsvis nya trevliga grannar.• Nya gatlyktorGatubelysningen utmed gångstråken i området är i dåligt skick. Många armaturer är trasiga. Även om de flesta lyser saknar många skyddsglas eller också är glaset så gulnat att ljusutbytet blir minst sagt dåligt.

Tyvärr är armaturen av en modell som det inte längre går att få fram reservdelar till. Vi måste därför påbörja ett byte av belysningsarmaturerna.

Ungefär hälften av lamporna tillhör staden. Vi kommer därför att samarbeta med Gatu- och Fastighetskontoret för att ta fram en ny gemensam armaturmodell.

Yngve Persson, förvaltare

Ställ frågor direkt till Svenska Bo-städers förvaltare! Skicka ett brev el-ler lägg i lådan på ICA!

Fråga:Svenska Bostäder bör ändra på den senaste beslut. Om 3 års bo-ende för att kunna stå i intern kö. Flera skrev kontrakt med två års internbyte. Man känner oss svikna av SB.

Så ta och tänk på saken. En hyresgäst som måste flytta men kan inte. Jag vill stanna hos SB. Gör något!!!

”En icke nöjd Hyres-gäst med många”.

Svar:Nya regler för vår in-terna boförmedling infördes första januari 1998. Dessa är i kort-het följande:

• Man skall ha bott 3 år i nuvarande lä-genhet för att få er-bjudande via intern förmedling.

• Efter omflyttning genom intern förmed-ling börjar man om och räknar endast bo-endetiden i den nya lägenheten.

• Kötid tas bort, en-dast boendetid räknas i fortsättning.

• För den som flyt-tat eller anmält sig till

kön före 1998-01-01 gäller sammanlagd boendetid.

Fö r ä n d r i n g a r n a syftade till att fördela lägenheterna mer rätt-vist. Som det tidigare fungerade kunde hy-resgäster med lång boende och kötid alltid få de mest attraktiva lägenheterna även om de flyttat nyligen inom Svenska Bostäder. Vår ambition är att gynna trogna hyresgäster, där en del av troheten skall vara att bo länge i en lägenhet

Yngve

forts. ”Fråga Yngve”

Annonsera i Dalenbladet!Baksida 3500:-Helsida 2000:-Halvsida1000:-1/4-sida 750:-Utkommer med fyra nr/år till Enskededalens drygt 1500 hushåll.

Page 47: Dalenbladet nr 1, 1999

ANDERSSON OCHPETTERSSON

OCH LUNDSTRÖMOCH JAG.

EN LÄGENHET ÄR INTE EN LÄGENHET utan ett hem. Liksom 50 000 lägenheter hos oss, inte är 50 000 lägenheter, utan 50 000 hem och lika många viljor och uppfatt-ningar om hur ett sådant ska se ut.

Med detta i minnet värnar vi om mångfalden i våra hus. Därför är det möjligt för var och en att välja golv, tapeter, ja till och med badrums- och köksutrustning till sina hem. Därför har de boende själva fått bestämma planlösningen i vissa nybyggen. Och därför kan du som bor hos oss ta över delar av fastighetsskötseln om du vill. (Visst, du får ner hyran några kronor, men viktigast är kanske ändå att du får det som du vill ha det där du bor.)

Att tänka hem och inte lägenheter, är viktigt för oss. För Andersson och Pettersson och Lundström och alla oss som bor eller kommer att bo hos Svenska Bostäder.

Vill du veta mer om vår verksamhet? Besök oss på vår hemsida www.svebo.se

Page 48: Dalenbladet nr 1, 1999

Gör dig vårfin i Rosen Seriens butik och behandlingscenter!

I början av 80-talet framtogs Rosen Serien av två svenska kvinnor med lång erfarenhet av biologisk hudvård. Rosen

Serien är en rent biologisk hudvårdsserie med råva-

ror kända för att inte vara allergi framkallande, ej heller testade på djur.

Produkterna är parfymfria och innehåller rosenolja som

många doftallergiker tål.

Rosen Seriens produkter är väl ph-balanserade, dryga

och effektiva med sin ut-märkta balans av vitaminer,

mineraler proteiner, spår-ämnen och antioxidanter.

Rosen Serien vågar stå för hög kvalité. Vi byter råvaru-

leverantörer allt efter säsong för att bibehålla högsta

kvalité.

Att sälja Rosen Serien inne-bär ett roligt och givande

arbete. Som säljare lägger man upp arbetet som man

själv vill – många väljer att ha visningar hos väninnor, telefonförsäljning eller på

olika mässor. Är du intresserad av att veta mer

om arbetet och produkterna – kon-takta gärna Stina Lindh på tfn 08 - 648 12 61, mobiltfn: 0708 - 74 12 12, Cecilia Good, 08 - 649 78 27 eller Mariann Jarret, 08 - 648

10 90. Du hittar oss även på inter-net www.rosenserien.com

Välkommen till våra ”Sköna Dagar” med massage, pedi-kyr, hudanalys, ansiktsren-göring, bastu, förfriskningar, fri tillgång till Rosen Seriens produkter. Pris: 590:-.

Färganalys med +. Tre tim-mar med personlig färgana-lys, makeup i ”dina” färger, frisyr och färgningstips. Pris: 390:-

Makeup-kurs. Lär dig lägga en personlig makeup. Pris: 275:-

Exempel på behandlingar:

Prova på Rosen Serien50 min 150 kr

Djuprengöring90 min 375 kr

Ansiktsmassage30 min 80 kr

Frans- och brynfärgning140 kr

Vaxning80 - 430 kr

Klassisk massage30 min 185 kr60 min 290 kr

Fotvård45-90 min 180-290 kr

Priserna gäller t o m 990606 för boende i Dalen.Ring butiken för bokningar och frågor som gäller behandlingar. För beställning av Rosen Seriens pro-dukter, aroma, vetevärmare och Gli Amati går det lika bra att ringa och beställa av oss i Dalen som att gå till butiken. Varmt välkommen!

Carina Swartz, dotter till en av grundarna – nu vd i Rosen Serien.

Vi säljer Gli Amati smink, Aroma Creatives lampor och oljor samt vetekuddar från Bejlas Gåva.

Denna sida är en annons!

Rabattkupong 40 krpå Rosen Seriens produkter.

Gäller hos: Stina Lindh

Cecilia GoodMariann Jarret

PionenRosen Seriens butik

Gäller längst till den 6/6 1999 för boende i Dalen.

Ta med en väninna och hon får samma rabatt!

Gör dig vårfin i Rosen Seriens butik och behandlingscenter!

Upplysningar och beställningar:Cecilia Good, Grusåsgränd 4, 121 30 Enskededalen

tfn: 08 - 649 78 27, mobil: 070 - 468 14 43, email: [email protected]

Stina Lindh, Dalgränd 8, 121 30 Enskededalen,tfn/fax: 08 - 648 12 61, mobil: 0708 - 74 12 12

Mariann Jarret, Täppgränd 105, 121 31 Enskededalentfn: 08 - 648 10 90

Pionen, Selmedalsringen 16, 129 36 Hägerstentfn: 08 - 645 56 81

Rosen Seriens butik och behandlingscenter, Kammakargatan 42, tfn 08 - 20 82 17