Bildens framtid - från teckning till bild, vart är ämnet ...1028036/FULLTEXT01.pdf · Bildens framtid – från teckning till bild, vart är ämnet på väg? ABSTRAKT Denna uppsats

C-UPPSATS2006:145

SARA HANNU

Bildens framtidFrån teckning till bild, vart är ämnet på väg?

MediedesignLuleå tekniska universitetMUSIK OCH MEDIER

Medier och upplevelseproduktion

2006:145 • ISSN: 1402 - 1773 • ISRN: LTU - CUPP - - 06/145 - - SE

Bildens framtid – från teckning till bild, vart är ämnet på väg?

ABSTRAKT Denna uppsats behandlar ämnet bild och dess framtid. Syftet med denna uppsats är att utforska huruvida bilden har en framtid och hur den i sådana fall kommer att se ut. För att besvara min frågeställning har jag gjort litteraturstudier för att läsa mig in på hur ämnet sett ut och hur det ser ut nu. Jag har även intervjuat bildlärare för att höra vad de tycker, tänker och tror. Hur ser bilden i skolan ut i dag och hur kommer den att se ut i framtiden? Har bildämnet en framtid och vilka hinder möter ämnet under sin ständiga utveckling. Jag har i min undersökning kommit fram till att bildämnet kommer att finnas kvar i framtiden och att det är ett viktigt ämne för dagens barn och ungdomar. Bilden är ett ämne som ständigt kommer att utvecklas även om pengabristen till en viss del gör att utvecklingen går lite trögt. ABSTRACT The purpose of this essay is to explore whether arts and crafts in school has a future and to investigate future prospect of the subject. To answer my questions I’ve done documentary research in order to find out how the subject has changed throughout the years. I have also had interwievs with teachers of arts and crafts to hear what they have to say about the subject, what they think and what they believe. What does it look like in school today and what obstacles may hinder future development? During my examination I have discovered that arts and crafts do have a future and that it is a really important subject to the youth of our society. The subject of art and craft constantly develops even though a lack of money may restrain the subject.


Innehållsförteckning 1. Introduktion..................................................................................................... 1

1.2 Samhällets utveckling förändrar ämnet bild ............................................................... 1 1.3 De tre olika faserna ........................................................................................................ 2 1.4 Bildämnet i läroplanerna – en utveckling .................................................................... 2 1.5 Bilden i den aktuella kursplanen – Lpo94 ................................................................... 3 1.6 En kursplan under förnyelse ......................................................................................... 4 1.7 Syfte ................................................................................................................................. 5 1.8 Avgränsningar ................................................................................................................ 5

2. Metod................................................................................................................ 6

2.1 Tidigare forskning & källkritik .................................................................................... 6 2.2 Kvalitativa intervjuer .................................................................................................... 6 2.3 Utformning av intervjufrågor ....................................................................................... 6 2.4 Intervjuurval................................................................................................................... 7 2.5 Respondenter .................................................................................................................. 7 2.6 Bearbetning av intervjuer ............................................................................................. 7

3. Resultat............................................................................................................. 9

3.1 Bilden – ett viktigt ämne för barn och ungdomar....................................................... 9 3.2 Bildens utveckling och framtid ................................................................................... 10 3.3 Bilden under digitalisering .......................................................................................... 11 3.4 Pengabristen – käppen i hjulet.................................................................................... 12 3.5 Fortbildning för bildlärare .......................................................................................... 13 3.6 Utvecklingsönskemål och tidsbrist ............................................................................. 14 3.7 Ett uppskattat ämne..................................................................................................... 15

4. Diskussion....................................................................................................... 16

4.1 En utveckling på kort sikt ........................................................................................... 16 4.2 Den onda cirkeln........................................................................................................... 16 4.3 Ett viktigare ämne än man skulle kunna tro ............................................................. 17 4.4 Ett ämne med framtid.................................................................................................. 18

5. Referenser ...................................................................................................... 19

5.1 Litteratur....................................................................................................................... 19 5.2 Rapporter ...................................................................................................................... 19 5.3 Internet .......................................................................................................................... 19

6. Bilagor ............................................................................................................ 20

6.1 Intervjufrågor............................................................................................................... 20 6.2 Intervju #1 Mattias Nilsson ......................................................................................... 20 6.3 Intervju #2 Leif Källman ............................................................................................. 23 6.4 Intervju #3 Staffan Pihl ............................................................................................... 28 6.5 Mejlintervju #1 Gunnilla Welwert-Auner ................................................................. 31 6.6 Mejlintervju #2 Egil Gry ............................................................................................. 35

1. Introduktion Det pratas en hel del om pengabristen i skolan. Hur rör detta egentligen bildämnet, dvs. påverkas bildämnet av det faktum att pengarna inte räcker till. Det råder diskussioner om pengabristen och rektorerna samlar till krismöten med jämna mellanrum för att lösa situationen. Hur viktig är ämnet och påverkas eleverna av att ha bild. Bilden har utvecklats en hel del sedan ämnet först introducerades på skolan, kommer utvecklingen att fortsätta och kommer att bilden att få stanna kvar i skolan i den form ämnet har idag? Kommer bilden kanske att bli mer digital? Gör eventuella ekonomiska nedskärningar att bildens timmar kommer att minska ytterligare. Den här studien försöker ta reda på hur ämnet bild ser ut i skolan idag och hur det kan gestaltas i framtiden. Bildlärarna får helt enkelt säga vad de tycker och tror. 1.2 Samhällets utveckling förändrar ämnet bild Under rubriken ”Bild, ett ämne i förändring” (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) beskrivs förändringar i samhället under 1992-2003, förändringar i samhället som är av betydelse för ämnet. Förra året, 2005, blev ett ”designår”, något som pekar på att formgivning, inte minst den industriella, har blivit allt viktigare. I Sverige har vi storföretag som Hennes & Mauritz, IKEA och Volvo, företag där den industriella designen spelar en allt större roll. Det är troligt att denna utveckling har betydelse också för skolans bildämne. Men det finns andra viktiga orsaker till varför bildämnet förmodligen kommer att spela en allt större roll i skolan. Vårt mångkulturella samhälle har ökat behovet av gemensamma mötesplatser. Skolan ses som en kulturell mötesplats för barn och ungdomar. Medievärlden – vi lever i en medievärld där bildens betydelse ökar. Ämnesrapporten i fråga säger att de förändringar som skett på bildens område är mer omfattande än de som skett under motsvarande tid inom skriftspråket. Bildens reproducerbarhet (dvs. lagring och spridning) har under 1800- och 1900-talet accelererat. I stort sett alla led av kommunikationsprocessen och produktion/distribution av bilder har digitaliserats. Datorn som förr mest användes till kalkyler och ordbehandling har ökat sitt användningsområde och används numera till b.la digital bildhantering. En bildhantering som rör allt från stillbild till rörlig bild, grafisk design m.m. När stillbilden digitaliserades och bildhanteringen blev digital medförde det att bildhantering blev vanlig även i skolan och hemmet. Tidigare hade den mest utövats i professionella sammanhang. Så länge bilden framställdes för hand var den en begränsad kommunikationsform. Men med digitaliseringen har bildmedierna blivit ett teckensystem att räkna med. I och med allt detta har bilderna i de nya medierna blivit en allt viktigare informationskälla och även en källa för påverkan. Vad vore CD-ROM, läroböcker och grafisk information utan bilder? Även i TV, film och musikvideos – all modern underhållning – är bilden dominerande. Datorn finns snart i samtliga hem, den skulle aldrig ha nått samma popularitet om det inte vore för bilderna. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) Men bilden som kommunikationsmedium är också ett medel för påverkan. Internet som blir allt viktigare gör det möjligt för alla företag och organisationer att sprida både reklam och propaganda. Detta för att mottagaren måste kunna analysera, tolka och reflektera över vad denne egentligen ser. Vad vill han/hon ha ut av den kommunikativa situationen? Att lära sig

1


urskilja vad som är relevant, bra eller dåligt blir allt viktigare, speciellt för barn och ungdomar som alltför ofta har tillgång till Internet utan större restriktioner. Bildtolkningen blir viktigare eftersom det inte alltid är uppenbart vilken sanningshalt och relevans en bild kan tänkas ha. I dagens samhälle är bildmanipulationer lättare att utföra än någonsin tidigare. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) Om ännet bild och dess utveckling ska ligga i fas med samhällets utveckling är förändringarna i medievärlden av väldigt stor betydelse eftersom det är där bilden spelar en mycket central roll. Historiskt sett är dagens samhälle det mest bildtäta. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) 1.3 De tre olika faserna Tre olika faser brukar nämnas i tecknings- och bildämnet. Den första fasen som rör senare delar av 1800-talet och början av 1900-talet kännetecknas genom att det inte förekom kreativitet i den bemärkelsen som vi föreställer oss den. Eleverna tvingades att arbeta under givna normer. Det sägs att bilden kom till för att militärerna behövde duktigt folk som kunde rita kartor. Under 1900-talet handlade bilden mer om projektionslära och folk lärde sig hur bultar och liknande skulle formges. Och under 60-talet började bilden vi har idag att växa fram. Den andra fasen kännetecknas i sin tur av en dramatisk förändring – estetiken skulle baseras på känslouttryck. Fasen stod för ”Det fria skapandet”. Den tredje fasen avser en integration av reflexion och kreativitet som utöver bildskapande också kräver studier såväl som bildskapande inom olika genrer. (Nationella Utvärderingen av grundskolan 2003) 1.4 Bildämnet i läroplanerna – en utveckling Lgr1 62 är grundskolans första läroplan, en plan på närmare 500 sidor där nästan 300 sidor består av kursplaner. Föregångaren till den Lgr 62 var 1955 års undervisningsplan. Begreppet läroplan började existera först på 60-talet och sedan dess har det kommit nyare varianter kallade Lgr 69, Lgr 80 och Lpo94. Läroplanen är samhällets viktigaste styrdokument när det gäller undervisningen i skolan. (Göransson, 2001) I Lgr 62 heter det fortfarande Teckning och inte bild. Teckning i Lgr 62 omfattar fritt skapande, estetisk fostran, teckning samt teknisk ritning. Lgr 69 är mycket lik Lgr 62 i sin uppbyggnad. Omfånget är dock betydligt mindre. Några läroplaner senare har ämnet moderniserats och i Lgr 80 (tillkom 1980) omfattade ämnet följande; bilden och bildmediernas funktion i samhället, olika bildtekniker inklusive foto, film och video. Det var i Lgr 80 namnet ändrades till Bild. Utöver bild inkluderades t.ex. den fysiska miljön, arkitektur, massmedia, tredimensionell bild etc. Lgr 80, vars kursplan gällde fram till och med 1994, bestod av en målbeskrivning samt fem huvudmoment (bildframställning, bildanalys, bildkommunikation, estetisk orientering och bild & miljö). Enligt målbeskrivningen skulle eleverna utveckla sin förmåga att självständigt skapa bilder, lära sig kommunicera med bilder och även tolka och granska bilder kritiskt. ”Bilden som språk” var något eleverna skulle bli medvetna om.

2

1 Läroplan för Grundskolan


Efterhand som nya läroplaner tillkom utvecklades ämnet och blev allt mer omfattande. Den kritiska granskningen av bilder och dess miljöer/sammanhang har blev viktigare. Syftet blir alltmer uttalat - eleverna ska bli medvetna om bilders påverkan på både livsstilar och attityder. Från att ha varit ett strikt ämne har bilden blivit alltmer fri med mål att den ska stärka elevernas lust till att arbeta med bilder och behov av att gestalta känslor och åsikter. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) Lgr 80 är mer omfångsrik än dess efterträdare Kursplan 2000. Detta beror på att uppräkningar av det som ses som viktigt och vad som skulle finnas med förekom i tidigare läroplaner. De tidigare läroplanerna var noga med att visa på vad som skulle uppnås i respektive stadium. Låg- mellan- och högstadiet arbetade efter olika mål och hade olika huvudmoment. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) Kursplan 2000 som är en mera kortfattad kursplan plockade bort alla additiva uppräkningar. Detta beror på att man i kursplan 2000 i högre utsträckning tänker sig att läraren och eleverna lägger upp undervisningen tillsammans. Målen blir viktigare än metoden och innehållet. Ämnet blir mer fritt och mer personligt. Vad som mer skiljer kursplanerna åt är dispositionen. Det omfattande innehållet i huvudmomenten och delmomenten har ersatts med beskrivningar av ämnets roll och syfte plus karaktär och uppbyggnad. Målen i den senare kursplanen har delats upp i uppnående- och strävansmål. Studiefördelningen förekommer alltså inte i kursplan 2000. (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003) ”Bilden i informationssamhället kan skapa närhet och åskådlighet trots avstånd och är därför, mot bakgrund av etniska konflikter och främlingsfientlighet, viktig i värdegrundsarbetet” (Bild – Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 s.37) 1.5 Bilden i den aktuella kursplanen – Lpo94 Kursplanen säger mer om ämnet bild än man skulle kunna tro. Bildämnet ska framför allt bidra till att utveckla iakttagelseförmågan och det kreativa seendet. Bildens främsta mål och inriktning är att ge kunskaper i att skapa bilder och former, men även att lära sig kommunicera med bilder och på så sätt behärska kunskaper i att läsa, tolka och analysera bilder/former. Dessa kunskaper ska inte bara röra det egna samhället och den egna tiden utan även andra samhällens och andra kulturers traditioner inom konst – och populärkultur. Utöver att skapa två- och tredimensionella bilder ska även rörliga bilder framställas, detta för att utveckla olika sätt att se och skapa. Detta arbete med olika metoder ställer krav på eleven, krav på att kunna koordinera sig och krav på att kunna kompromissa. (Lpo94) Bilden ska även ge allmänbildning inom konsthistoria och utgör på så vis en viktig del av kulturarvet som skolan ska förmedla. Detta i sig ska leda till att eleven skaffar sig en alldeles egen ståndpunkt i en verklighet med stort visuellt informationsflöde. I kommersiella sammanhang har bilden en mycket framträdande roll. Populärkulturen innefattar den styrande och dominerande bildkategorin i barns och ungas liv, och har på så vis en viktig roll i deras konstruktion av den egna identiteten, kunskapen och kulturen. (Lpo94) Eleverna ska tack vare konsten lära sig att formulera frågor, samt uppleva och reflektera över sina egna erfarenheter precis som de ska reflektera över andras. Bilder fascinerar, berör, informerar och påverkar – medvetet och omedvetet. När eleverna lär sig bildspråket lär de sig 3


även att tolka vad någon vill med en bild. Genom detta lär de sig även att inte vara alltför lättpåverkade och även att granska medievärldens sätt att framställa klass, etnicitet och kön. (Lpo94) Detta ska stimulera till att kritiskt granska och pröva sina ställningstaganden. Samhällslivet utvecklas ständigt och bildkommunikationen ses som en viktig förutsättning för ett aktivt deltagande i just samhällslivet. Barns och ungdomars möjlighet till att använda sin kulturella yttrandefrihet anses öka tack vare utvecklingen av bildförmågan. Konsten och det kulturella livet är stort och med ämnet bild får barn och ungdomar rätt till att till fullo delta i detta estetiska liv. Detta tillsammans med samhällets kulturinstutioner och fria kulturliv ska ge rätten till kulturell mångfald. (Lpo94) Förmågan till att se, känna på och reflektera över den yttre samt den inre miljöns form, färg och funktion ska uppövas. Eleven ska lära sig miljöns betydelse, arbetslusten samt utbildningsresultaten. Viljan till att aktivt förbättra den egna miljön ska tillgodoses, så även behovet av skönhet. Elevernas blickar ska kunna riktas mot olika håll, dels mot bilden i sig men även mot t.ex. skolan. Arkitektur, rum och formspråk ska granskas och ge chans till att upptäcka nya färg – och formmässiga lösningar. Bilden ska se till att väcka nyfikenhet, intresse och lust att förbättra. (Lpo94) Dagens kommunikation sker genom kombinationer av olika medier och ställer krav på ett gränsöverskridande arbete. Erfarenheterna som eleverna får är mycket användbara även ute i det verkliga livet. Bilden utvecklar på så vis kunskaper som eleverna kan använda sig av i andra sammanhang. Bilden har en oerhört viktig roll sen den har en växande betydelse i informationssamhället – dvs. Dagens bild – och mediesamhälle som präglas av den globala bildkulturen. Bilden lär ut ett viktigt bildspråk som kännetecknas av sin rikedom på tekniker och visuella berättarformer som eleverna behöver. (Lpo94) Bilden som ämne ska beröra allt från barnbild, konstbild och massbild till arkitektur, formgivning och design. Utöver detta ska eleverna även få sig en allmänbildning inom kulturhistoria och få lärdom om kunskaper inom arkitektur och formgivning. Ett annat mål är naturligtvis att lära eleverna konsthistoria. (Lpo94) En niondeklassare ska innan examen ha lärt sig förmågan att framställa bilder och former med hjälp av traditionella och moderna metoder. Eleven ska kunna analysera och kritiskt granska en mängd olika sorters bilder – allt från konstbilder till reklam. Slutligen ska eleven känna till och kunna beskriva bilder från skilda epoker och kulturer. Denne ska även känna till framträdande bildkonstnärer och vara medveten om aktuella verksamheter inom bildområdet (Lpo94) 1.6 En kursplan under förnyelse Under våren 2006 ligger en ny kursplan för ämnet bild under granskning. Den är mer sammanfattad och mer renodlad än dess föregångare. Innehållet i sig skiljer sig inte mycket från sin föregångare. Kursplanen säger att ämnet ska bidra till kunskap i hur bilduttryck skapas, framställs och kommunicerar. Bildspråket ska studeras och öka kunskap i hur det konstrueras och tolkas. Detta eftersom bilder kommunicerar uttryck och berättelser över allt större områden i världen 4


och gör det ofta bara genom att var just bilder. Men bilderna sprids dessutom ofta tillsammans med musik, ljud och texter. Bilden betonar elevens egen verksamhet – den egna bildproduktionen/den visuella gestaltningen. Bilden ger rätten till yttrandefrihet, att sprida information och tankar i konstnärlig form. Bilden ska även öka behovet att kunna uttrycka sig konstnärligt. Både traditionella och nutida material och metoder/tekniker ska studeras och användas. (Skolverket, kursplan som ligger under granskning 2006) 1.7 Syfte Syftet med denna uppsats är att försöka ta reda på vart ämnet bild är på väg. Från att ha varit ett ämne som endast innehöll teckning så har ämnet blivit ett stort och omfattande ämne som innehåller allt från stillbild till rörlig bild och arkitektur etc. Hur kommer utvecklingen att se ut i framtiden? Vart vill dagens bildlärare ta ämnet och kommer bilden i skolan att bli ett ännu större ämne eller kommer bildens betydelse att tonas ner? 1.8 Avgränsningar Jag har valt att prata med tre stycken bildlärare i Luleå för att höra vad de har att säga om bilden i skolan och för att fråga de hur de tror att bildens framtid ser ut. Utöver det har jag även valt att genomföra några mejlintervjuer med andra intressanta ämnesinsatta i landet.

5


2. Metod Bildlärarna jag har valt jobbar vid både grundskolor och gymnasium, allt för att få en bredare vy av hur ämnet ser ut. Så här i efterhand inser jag att jag gärna hade pratat med fler människor, kanske inte bara bildlärare utan även andra insatta, kanske en och annan konstnär. Jag önskar även att jag hade lagt ner mer tid till litteraturläsning. Vad gäller litteraturen var det svårt att få fram något vettigt. Jag har fått ut mest av att läsa kursplaner, något som har varit väldigt intressant. Från dessa har jag fått fram hur bilden i skolan egentligen ska se ut och vad den ska innehålla. Helst hade jag velat prata med bildlärarna innan litteraturläsningen, på så vis hade de kunnat hjälpa mig. Under intervjuerna fick jag reda på en del intressanta tidsskrifter och liknande som hade fungerat som användbar litteratur. 2.1 Tidigare forskning & källkritik Den litteraturen jag hittade var ofta väldigt inaktuell. Jag hittade dock en nättidigt för bildlärare som heter ”Bild i skolan”, den visade sig vara mycket användbar. Där läste jag en hel del intressanta artiklar och krönikor och tack vare dessa lyckades jag hitta ytterligare två intressanta personer att intervjua (intervjuer via mejl fick det bli eftersom de var bosatta i södra Sverige). Det jag fick ut ur litteraturen fick ligga som grund när jag började planera intervjufrågorna. 2.2 Kvalitativa intervjuer Jag valde att göra kvalitativa intervjuer med aktiva bildlärare. Intervjuerna genomfördes på deras arbetsplaster för att de skulle kunna känna sig bekväma och samtidigt få visa mig vad de sysslade med under lektionerna. Intervjupersonerna fick fritt välja tid för intervjuerna eftersom jag ville att de skulle välja en dag då de kände att de hade gott om tid. Tiden var viktig för jag visste att de här människorna skulle ha mycket intressant att säga. De hade gärna pratat om mycket annat än bara just mina frågor. Och jag hade rätt. I vissa fall tror jag att vi hade kunnat prata i flera dagar om vissa saker. Telefonintervjuer var aldrig ett alternativ från min sida eftersom jag vill ha ut så mycket som möjligt av de här lärarna. En kvalitativ intervjumetod är bra då respondenternas svar kommer att ge mig utförliga data som jag kan analysera och dra slutsatser ur. Respondenter svar måste därför ha en tillförlitlighet som gör det möjligt att dra en ”säker” slutsats och det måste vara möjligt att kritiskt granska resultaten (Lantz, Intervjumetodik sid.11) I Lantz bok får vi lära oss att datainsamlingen måste granskas kritiskt för att intervjun ska ha ett värde. Man måste fråga sig om rätt frågor har ställts och om det som sagt under intervjun speglar intervjupersonens uppfattning. I intervjun är det den som intervjuar som styr dialogens utveckling och processen har en i förväg bestämd riktning. (Lantz, Intervjumetodik sid. 12) 2.3 Utformning av intervjufrågor För de kvalitativa intervjuerna arbetade jag fram en hel del frågor. Vissa var lite ut över det jag egentligen ville veta, men intressanta frågor som jag ändå ville ha med. Efter min första intervju fick jag en hel del idéer om vilka frågor jag skulle ställa på min nästa intervju för att vidga det hela. Men i det stora hela försökte jag att ställa samma grundfrågor till alla inblandade.

6


Jag försökte få varje inblandad att berätta om hur bilden hade sett ut tidigare, jag försökte även att få reda på varför de tyckte att bilden är ett så pass viktigt ämne för ungdomarna. Jag blandade även in frågor som rörde skolornas pengabrist och liknande. 2.4 Intervjuurval Att få tag på bildlärare låter kanske inte som ett hopplöst projekt. Men innan jag väl fått tag på lärare att intervjua så tog det ett bra tag. Mitt enda mål egentligen var att få bildlärare från både grundskolan och gymnasiet och det lyckades jag med efter ett tag. 2.5 Respondenter Intervju 1: Genomfördes med Mattias Nilsson, bildlärare vid Björkskataskolan årskurs 7-9. Mattias Nilsson undervisar häften av skolans elever. Den andra häften av eleverna undervisas av skolans andra bildlärare vid namn Christer Lundgren. Intervju 2: Genomfördes med Leif Källman, bildlärare vid Östra skolan årskurs 1-9. Källman var den som varit bildlärare under längst tid och hade kanske mest att säga om hur bilden sett ut förut. Han berättade glatt om allt som rörde bilden och visade mig en hel del av elevernas material så att jag kunde få en uppfattning av vad de hade för sig på skolan. Intervju 3: Genomfördes med Staffan Pihl, en av bildlärarna på Magasin 5. Före detta reklammakare som omskolat och vidareutbildat sig till bildlärare. Undervisar gymnasieelever från Kvarteret Lärkan tillsammans med Gudrun Nilsson & Karin Ingri. Intervju 4: Genomfördes över mejl med Gunnilla Welwert-Auner. Fil.kand. Konstvetenskap och etnologi 1973. Bildlärare 1983. Fil mag. med inriktning mot bild. Licentiand i pedagogik med inriktning mot kultur, medier och estetik. 10 år i grundskolan, 10 år på Lärarutbildningen i Malmö. Arbetar på bildavdelningen dels med studenter som har kultur, medier och estetiska uttrycksformer som huvudämne men även med studenter från helt andra fält såsom svenska, geografi och religion. Vidare medverkar hon i fristående kurser. Intervju 5: Genomfördes över mejl med Egil Gry. Egil Gry är något av en mångsysslare, född 1968 i Göteborg. Frilansjournalist, fotograf, bild- och medielärare. Även rektor för Estetiska programmet på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. Målar helst i olja och har haft två utställningar. Har tecknat en serie för Metro Göteborg och gett ut seriealbumet "Tjötlinjen". Utbildad till gymnasielärare i bild, media och svenska i Umeå 91 – 96. Driver den egna firman Egil Gry Kultur (www.egilgrykultur.se) med i huvudsak journalistisk inriktning, men även produktion av hemsidor, bildspel och film. 2.6 Bearbetning av intervjuer Mina intervjuer spelades in med hjälp av minidisc som lånades från Musikhögskolan i Piteå. Intervjuerna har avlyssnats och till viss del omskrivits ord för ord (se bilagor). Jag har valt att

7

http://www.egilgrykultur.se


inte transkribera hela innehållet i alla intervjuerna, detta eftersom att jag inte ansåg att sakerna som sades inte tillförde något till ämnet, då de i flera fall avvek helt från ämnet. Resultatet för uppsatsen bygger helt på vad som finns nedskrivet från intervjuerna, så när som på vissa delar ur den första intervjun som gick förlorad, men som antecknades för hand. Bearbetningen av informationen har antingen sammanfattats av mig eller citerats ordagrant.

8


3. Resultat Resultaten i denna studie grundar sig till största del i intervjuer som genomfördes under våren 2006 med aktiva bildlärare i Luleå kommun, men även i intervjuer gjorda via mejl med andra insatta i ämnet. 3.1 Bilden – ett viktigt ämne för barn och ungdomar Enligt Pihl är bilden en sätt att kommunicera och på så vis väldigt viktig för barn och ungdomar. Bilden är en slags kod, precis som språket är en annan kod. Vad gäller språket är det en överenskommelse om att jag betyder jag. Som Phil uttrycker det: ”En grek förstår ju inte att ‘jag’ det betyder jag, utan tror kanske att det betyder nej” All kommunikation går ut på att samtliga inblandade är överens om koden. Gry menar att bilden är mycket mer tydlig än något annat ämne i skolan, trots detta får ämnet alldeles för få timmar, ”Det är utan tvekan ett av de allra viktigaste ämnena i skolan”. Gry håller med om att bilden är ett slags språk precis som vilket annat; ”Därför måste barn och ungdomar både lära sig att praktiskt använda bildspråket som att tolka och analysera det, detta för att förstå sin omvärld och samtid”. Han tror även att bildämnet kan hjälpa ungdomarna ute i livet genom att det hjälper dem att förhålla sig kritiska till omvärlden. Det hjälper dem även att förstå vårt bildrika samhälle och vilka möjligheter och risker det finns med det. Samtidigt är bilden ett sätt för många att uttrycka sig på. ”Det finns inget skönare än att känna flow och kreativitet”, menar Gry. Vidare säger han att det ligger i människans innersta väsen att hitta former till att uttrycka sig eftersom det egentligen handlar om att kommunicera med andra. Det är först i kommunikationen, mötet med andra människor som du som människa existerar. ”Alla hjälpmedel för att kommunicera är alltså djupt mänskligt oavsett om det är text, bild, teater, musik, dans etc.”, säger han. Bildämnet är även viktigt för ungdomarnas kreativitet, det praktiska arbetet smittar av sig på det teoretiska arbetet vilket leder till att går bättre för många barn i de teoretiska när de får arbeta mycket praktisk. ”Jag vill påstå att alla barn kan få ett självförtroende som människa genom att lära sig hantera och skapa bilder”, säger Gry. Att bilden finns med i dagens kursplan beror, enlig Källman, på att man idag betraktar bilden som en språklig nivå och att man jämför den med ett språk precis som matematik och engelska eller något annat ämne i skolan. Det handlar om ett sätt att kommunicera. Bilden är för många ett sätt att uttrycka sig och på så vis ett sätt att kommunicera. Alla har rätt att yttra sig i tal och skrift, och man vill föra in att bildspråket också tillhör och hamnar under lagligt skydd. ”Man snackar om yttrandefrihet. Och där har du ju då ganska aktuellt – med Muhammed-teckningarna som snurrar runt, och diskussionen där om yttrandefrihet”, säger Källman och fortsätter; ”allting syftar till att du ska få ett uttryck, att du ska öppna dina dörrar och släppa ut och prova på”. Källman tror och hoppas att eleverna på något sätt utvecklar ett slags lugn och en kreativitet som de har även användning för ute i livet, ”Jag hoppas att eleverna har sett bilden som en liten oas. En liten brunn kanske också, som dem fortsätter att ösa ur”. Nilssons synpunkter angående hur viktig bilden är för barn och ungdomar skiljer sig inte från resterande respondenter; ”Bilden är viktig för att den ger barnen ett uttryckssätt”. Vidare så tycker Pihl att den information som vi tar in genom seendet är många gånger så stor som den vi tar emot genom öronen. ”Vi tar även emot information genom lukt och så, men bilder är så att säga väldigt, väldigt, väldigt mycket större.” Pihl säger att den största delen av

9


den information vi blir översköljda av dagligen är den som består av bilder. Och dessa bilder påverkar oss i en betydligt större utsträckning än vad lärare gör i skolan och vad föräldrar gör hemma. ”Så att det är bilden och den så att säga sociala kommunikationen som i första hand är betydelsefull”, säger Pihl. Welwert-Auner uttrycker sig fåordigt om varför bilden är så pass viktig för barnen, men budskapet står klart; ”Den ökade visualiseringen i samhället tränger sig på överallt, vi lär oss att navigera i synfältet. Både det samt enstaka bilder formar vårt liv och vår livsstil”. 3.2 Bildens utveckling och framtid Gry berättar hur bilden har utvecklats från att ha varit ett ritningsämne där man lärde sig att göra ritningar med linjal och passare. Projektionsritningar var mycket populärt och detta berodde på att man vill få fram duktiga ingenjörer till industrin. Att skriva vackert och kunna göra fina bokstäver var något som var mycket viktigt längre tillbaka. Det var först under 60- och 70-talet som bilden blev ett mera ”viktigt ämne” med medias inblandning. Det var när bilden bytte namn till just bild (från att ha gått under namnet teckning) som den började innefatta väldigt mycket. Vilket den fortfarande gör, så pass mycket att timmarna som bilden har inte räcker till på långa vägar. Gry tycker att utvecklingen är positiv, både innehållet och ambitionen är bra. Problemet ligger i att resurserna är för få. Det går inte att leva upp tid ambitionerna. De utbildande lärarna är för få och ämnet tilldelas alldeles för lite tid. Men trots detta är Gry övertygad om att bildämnet alltid kommer att finnas kvar. ”Bildämnet handlar om vad för sorts bilder som görs, varför de görs och hur de är tänkt att användas. Att kunna förstå bildsamhället och hur bilder funkar handlar om fundamentala demokratifrågor i vårt samhälle”. Gry menar att bilden i sig själv alltid kommer att utvecklas och finna nya vägar. Gränser kommer att suddas ut, t.ex. mellan vad som är poetiska bilder (det vi kallar konst) och vad som är instrumentella bilder (reklam, massmedia, film, foto, datorspel, Internet etc.). Gry säger sig vara något negativ vad gäller bildämnets status i skolan ”Ingen verkar ta bilden riktigt på allvar utan vi lever i ett väldigt teknokratiskt och naturvetenskapligt samhälle”. Att bilden finns med i dagens kursplan säger Gry har att göra med att skolverket tycker att bildämnet är viktigt för dagens ungdomar. Ett bildämne behövs för att skapa demokratiska medborgare, något som är skolans viktigaste mål. Ytterligare säger Gry; ”Så, återigen, det är inte ambitionen det är fel på, utan möjligheten att förverkliga de fina orden”. Welwert-Auner tror däremot att bilder kommer dominera framöver och därför är det nödvändigt att ta det hela på allvar, speciellt när det gäller skola och utbildning. Nilsson har en egen syn på bildens framtid och tror att den kommer att ha en tvådelad framtid. Den ena delen kommer att gå mer med den tekniska utvecklingen medan den andra delen kommer att hålla sig till det traditionella och röra allt från reklam till semiotik till lera och så vidare. Han tycker att det är det som är fördelen med bilden, att den är så himla bred. Och att den ger bredd för framtiden. Pihl säger att bilder tar allt större och större plats, och att detta har skett under en ganska lång period. Han berättar hur man ser att det kommer in mer och mer bildkoder, symboler och märken och hur detta har att göra med att dagens generationer präglas på ett annat sätt än vad hans ”förlorade generation”2 gjorde. ”Läran är ju form utav prägling så att säga och ni är uppfödda att delvis lära er på ett helt annorlunda sätt va. Så svensklärarna och bibliotekarierna de klagar ju på att man läser allt mindre böcker idag va.

10

2 Pihl kallar 40-taliserna för den ”förlorade generationen” då de hade ett annat sätt för prägling än vad dagens ungdomar har.


Nu har talböcker kommit istället men det är ju så att man läser mycket på ett helt annat sätt idag än på det där konventionella sättet och det är ju bara en fråga om inlärning för läsandet som vi är van vid”, berättar han som exempel på hur allting utvecklas mer och mer. Och han tror att det kommer att fortsätta i den riktningen. Källman är övertygad om att bilden har en framtid och att den kommer att finnas med i framtida kursplaner. Bildämnet kanske tillhör ett av de dyraste ämnena att bedriva i skolan, men trots nedskärningarna tror Källman att ämnet kommer att få leva vidare. ”Jag tror att bilden kommer få finnas kvar för att, jag tror inte man kan rycka bort en språklig nivå från en människa i de här åren i alla fall.” Han anser att det inte skulle vara demokratiskt riktigt. Han berättar hur man på skolorna kämpar för att lösa nedskärningarna. Bland annat försöker man få in fler hundraprocentiga tjänster för att slippa ha bildlärare som åker runt. Arbetslag är något som man försöker bygga upp och man strävar efter att få en helhet i lärandet. Man har börjat en hel del med ämnesintegration. Jobbar eleverna om t.ex. Frankrike/Paris i något annat ämne så försöker man sedan att följa upp det i bilden genom att kanske komma med en fransk konstnär eller något liknade. Möjligheterna är många. Welwert-Auner tycker att utbildningen av bildlärare har utvecklats och passar dagens samhälle, kanske till och med bättre än utvecklingen på lärarkåren och bland klasslärare. Till skillnad från bilden kör man där med säkra kort och lämnar väldigt lite utrymme till eleverna att nyskapa. Detta känns gammeldags menar hon. Hon tror inte att bilden kommer att försvinna, inte heller att det kommer att ersättas men däremot att den gradvis kommer att förändras. ”Ju mer bild i skolan ju lättare att fixa olika kurser med olika inriktningar. Det behövs. Allt kan inte rymmas i bildämnet”, säger hon. Att bilden finns med i kursplanen tror hon delvis beror på tradition men även för att bilden behövs. Så länge det kommer att finnas kursplaner så kommer bilden att finnas med, det är var hon tror. Bilden är ett nödvändigt språk att behärska, en demokratisk rättighet. Även Nilsson tror att bilden har en plats i framtiden kursplaner. Bilden innefattar så många viktiga områden. Han tror att det är tack vare bildundervisningen som Sverige är ett starkt land när det gäller formgivning. Men Nilsson är tveksam till om det kommer bli mer bild i framtiden. Detta tror han beror på att de estetiska ämnena redan är så populära och att stadsmakten är ute efter att lyfta fram andra ämnen., De lägger mer tid på t.ex. NO-ämnena och matematiken för att lyfta ämnena så att eleverna får mer kunskap i dem. Han hoppas att bildämnet kommer få stanna kvar i dagens form, vad gäller tid, men anar att ytterligare tidsnedskärningar ligger i luften. En fördel är dock att det ligger mycket pengar i bildskapandet och om bilden väcker liv i en blivande formgivare så är det i slutändan bra för stadsmakten och därför kommer bilden finnas kvar. 3.3 Bilden under digitalisering Samtliga inblandade menar att den traditionella bilden, på ett eller annat sätt, kommer att leva vidare. Men det kommer även in digitala delar. Som Welwert-Auner uttrycker det så blir det helt enkelt ännu fler bilder att hantera. Gry menar att vi redan är inne i digitaliseringens tider, och att det är där vi ska jobba. Den digitala bilden kommer att höja ämnets status, men enligt Gry förstår eller inser inte alla bildlärare det. Han menar att många är alltför traditionalistiska och jobbar för mycket med det analoga och de äldre teknikerna istället för att ta till sig och introducera de nya. ”För att förstå bildens makt i dagens samhälle måste man ta till sig den digitala tekniken.” 11


Pihl har också förstått att vi redan är inne i digitaliseringen. Man vet att det kommer att digitaliseras eftersom vi redan håller på med det. Där Pihl undervisar bild är foto och film något som de redan arbetar med. Något som finns som valbara kurser. Foto och film körs parallellt med den analoga undervisningen. Han menar att det är svårt att sia om framtiden men tror ändå att den traditionella bilden kommer att finnas kvar eftersom det finns ett behov av det. Men samtidigt kanske att det blir ytterst exklusivt med den sortens bild. Han menar dock att det handlar om utbud och efterfrågan. Källman har en lite annan syn på det hela. Efter att ha introducerat wacombord3 märkte han att eleverna var föga intresserade av det. Eleverna verkade alltså ointresserad av att sitta framför datorn och rita utan föredrog vanligt papper och vanlig penna. Men trots att eleverna inte var intresserade av just wacom så försöker Källman att ha vissa mer digitala uppgifter. Av vad han har sett anser han att den traditionella bilden är den mest populära men tror även att kameran och foto är något som är på väg tillbaka. Även film är något som eleverna visat intresse för. Nilsson uttrycker önskan om att utveckla bilden mer till det digitala men tror att bilden kommer att stanna i dagens skick för en tid framöver pga. den rådande pengabristen. 3.4 Pengabristen – käppen i hjulet Det pratas mycket om den rådande pengabristen i skolorna, något som bildlärarna känner till. Men samtliga är inte överens om att bildens utveckling hindras av detta faktum. Welwert-Auner är en av dem som inte tror att pengabristen gör att bilden hamnar efter i utveckling. Nilsson nämner en önskan om digitalisering och utveckling något som pengabristen förhindrar. I och med att samhället utvecklas och allt blir nyare och nyare så får bilden problem med att hinna med. Kamerorna blir bättre och bättre och dataprogrammen likaså. Han tycker att bilden blir stillastående eftersom pengarna inte räcker till det nya materialet. Programmen är för dyra och kamerorna likaså. Skulle man välja att köpa in kameror så skulle man för det första inte ha råd att köpa in tillräckligt många kameror och för det andra skulle pengarna inte räcka till det ordinarie materialet (pennor, papper, färger etc.). ”Fotografering ska ju ingå i bilden och ett mörkrum hade varit trevligt men när det handlar om pengar så går det inte.” Men pengabristen gäller inte bara bilden utan allting i skolan. Som Nilsson uttrycker det så är det pga. pengabristen som skolan står mycket still och stampar på ett och samma ställe. Att utveckling inte sker har inget med ovilja från lärarnas sida att göra. Viljan finns där men inte resurserna. Källman önskar att de åtminstone kunde ha fått det dubbla beloppet mot vad de får nu, då kanske pengarna hade räckt till annat än bara det ordinarie materialet. Men han tror inte att det kommer att ske någon förbättring såvida man inte har en skola med profilering åt det estetiska hållet. När det gäller fördelningen av pengarna så misstänker Källman att de andra lärarna kanske inte alltid har full förståelse för bildämnet och dess innebörd. ”De andra har ju sina preferenser när de tittar på bild och det kanske inte alltid är plussidorna som de ser. De kanske minns hur bilden var på deras tid eller kanske inte tycker om det och det slår ju igenom”. Källman berättar vidare att det bråkas en del om vart pengarna egentligen ska gå och att det gäller att prioritera vad som ska köpas när det väl köps, ”Handlar jag ett photoshop har jag inte en penna här, det är alldeles för dyrt och bara att glömma”

12

3 Digitalt ritbord som man kopplar till datorn, något som är mycket populärt hos konstnärer, grafiker och tecknare.


Gry säger sig veta att bilden hamnar efter just på grund av pengabristen. Man behöver bara jämför bildens tilldelning med alla andra ämnen i skolan för att förstå hur illa ställt bildlärarna har det. Men för att se det ljusa i det mörka så säger han; ”Bildlärare är oftast väldigt uppfinningsrika och kan trolla, tro det eller ej, med knäna”. Nilsson berättar vad de gör på skolan där han är verksam, något som kanske kan ses som ”trolleri”. För att kompensera det faktum att pengarna inte räcker till det nya materialet och liknande så försöker man komma med andra idéer och lösningar. Vissa elever får till exempel prova på billackning. De får spraya hjälmar och andra saker. Och för att komma runt det hela med kostnaderna så sprayar eleverna sina egna saker plus att de gått in och betalat för färgen själv. För det mesta är eleverna inte alltför krävande men ibland så saknar de saker som dem vill ha, det kan röra sig om avsaknad av datorer i bildsalen, skannrar, digitalkameror och om det är något dem verkligen kräver så är det kunniga bildlärare. ”Det säger rätt mycket om att bildämnet inte alls lever med sin tid”, säger Gry och syftar på att alla som verkar som bildlärare inte är utbildade. Pengabristen rör inte bara grundskolan utan även gymnasieskolan. Pihls elever jobbar fortfarande med analoga film- och videokameror, något som kan ses som ett problem eftersom man inte vet hur länge det kommer att finnas kvar. Eftersom allt digitaliseras är framkallningsvätskor och liknande produkter något som kommer att försvinna och bli allt svårare att få tag på. Mera pengar är något som står högt upp på önskelistan, allt för att kunna köpa in digitalkameror och nya datorer. Datorerna behövs eftersom eleverna ska kunna jobba med bilderna de tagit och det som de har filmat. Det behövs alltså en hel uppsättning av både kameror och datorer och det kostar. ” Man får hålla tummarna för att det finns kvar de här kort – och framkallningsvätskorna. I alla fall ett tag till, tills vi har råd att införskaffa digitala prylar.”, Säger Phil. Även han tycker att det känns som att bilden hamnar efter i utvecklingen på grund av pengabristen. 3.5 Fortbildning för bildlärare Även när det gäller fortbildning, dvs. lärarnas chans att vidareutveckla sig, så visar sig pengabristen även där. Speciellt för bildlärarna här upp i norr, vilket tydligt framgår. Nilsson är oerhört intresserad av fortbildning och skulle tycka det var väldigt skoj och bra. Men han berättar att det finns väldigt dåligt med fortbildning. Kurserna som ges är antingen i Umeå som närmast eller i Stockholm. Och med tanke på vilka pengar som finns till fortbildning så räcker de aldrig till både resan och vikariekostnaderna för tiden man är borta. Ett sätt att hänga med i utvecklingen och att fortbilda sig är att hålla sig sysselsatt på fritiden. Man får följa Kulturrutan och Utbildningsradion – det är där man kan få vidareutveckling när pengarna inte räcker till den riktiga utbildningen. ”Och det är jättesynd, för det är många kurser man skulle vilja gå eller vidareutveckla sig inom, men det finns ingen möjlighet”, säger han. Den enda fördelen just han har som bildlärare är att han läste extra mycket bild under utbildningen, allt för att ha en stadig grund att stå på. Detta kan ses som tur då han inte räknar med att få någon som helst fortbildning under de kommande tio året. Han berättar vidare att man ibland får utveckla sig tillsammans med eleverna när det gäller vissa nya saker som ska provas på. Som Nilsson berättade så arbetar han och eleverna en del med billackning, något som han inte gjort tidigare. Han har kanske en viss grund att stå på men får hela tiden prova sig fram och det är något han gör med eleverna. Letar vägar att lösa problemen på. ”Det hade varit bra att kanske ha lite mer kött på benen innan man kastar sig in i saker och ting, så det är synd att man inte får någon fortbildning”, säger Nilsson.

13


Källman berättar också om det snåla tilltaget. En tusenlapp eller 800 kronor är vad som ska gå till kurser, pengar som enligt Källman försvunnit spårlöst i systemet, pengar som ändå aldrig skulle räcka. ”Och ska jag gå en kurs så ligger de ju på två-tretusenkronor och då ska du resa, du ska ta dig dit och det är nästan att du får tälta.” Även Källman passar på att berätta att han kompetensutvecklar sig tillsammans med eleverna, det är helt enkelt så man får göra när pengarna inte räcker till. Problemet ligger inte i att det inte finns kurser, utan att de inte finns här i norr och att bristen på pengar förhindrar utbildning på annan ort. Gry och Welwert-Auner som båda är verksamma i södra Sverige har inte samma problem. Gry berättar att han ständigt utbildar sig genom att läsa kurser och Welwert-Auner likaså. 3.6 Utvecklingsönskemål och tidsbrist Det råder vissa önskemål vad gäller utveckling och om Welwert-Auner var den som fick utveckla bildämnet så skulle hon göra det på ett sätt där hon respekterar det gamla och kopplar och polariserar det mot det nya. Syfte och funktion ska ligga i fokus menar hon. ”Bilder ska användas i hela skolans vardag o inte bara i bildsalen.” Hon menar att lärare i regel vet för lite och på så vis undviker att gå in på djupet. ”Det behövs fortbildning och ett seriöst intresse för bilder om det ska hända något”, säger hon. Welwert-Auner är även en av dem som tycker att antalet bildtimmar är för få; ”3 procent av grundskolans hela pott. Det är skandal och 50 timmar av den totala tiden i gymnasiets 2500 timmar är ju dessutom oerhört dåligt”. Och det för oss in på vad Källman anser och önskar att utveckla. Framför allt så önskar han mer tid eller att klasserna blir mindre så att man hinner runt till alla eleverna under en lektion. ”Min största klass är på 22 elever, sen ligger klasserna på en 14-15 elever. Men den där på 22, den ger den konsekvensen i individualiseringen att jag inte hinner runt till alla på det sättet om jag bara har 15 elever”. Källman tycker att man ska öppna upp det mera och att i framtidens skola ska varje elev ha möjlighet att på något sätt kunna utveckla en egen profil. Under skolåren ska eleven kunna känna efter vad han/hon helst vill göra och då få möjlighet att göra det. Ena året kanske bild är något som han/hon vill ägna mycket tid åt, då ska han/hon kunna det och samtidigt kanske varva det med lite musik. Året därpå har kanske intresset för bild svalnat och eleven kanske väljer att lägga profilen på musik och matte istället. ”Det finns ett bas-segment men de har möjlighet att skaffa sig en egen profil”, säger Källman. På så vis kan eleverna komma upp i ett ganska bra antal bildtimmar t.ex. Och det ger eleverna en chans att utveckla sig på det mest omtyckta området. Källman berättar även att han inte har tillräckligt med tid för att hinna gå igenom alla saker som finns med i kursplanen. Han försöker diskutera reklam och bildanalys med eleverna men inte alls i den utsträckningen han önskar. Tar han upp bildanalys så innebär det att ha måste prioritera bort någonting annat. Men han menar att han gör sitt bästa för att föra in bildanalysen och det kritiska tänkandet. Gry vill att alla stadier ska ha utbildade bildlärare som arbetar med bild på ett medvetet sätt genom alla skolåren. Han menar att dagens ungdomar bara möter en utbildad bildlärare under två år på högstadiet, det innebär alltså två av totalt 16 skolår. Han vill att eleverna ska ha rätt till bildämnet en timme varje vecka i alla stadier. ”Då kanske vi kan uppnå läroplanernas intentioner”, säger han. Gry menar även att man som bildlärare måste flytta fokus från att på sina bildlektioner arbeta med poetiska bilder till instrumentella bilder. Han berättar att de poetiska bilderna utgör 1 procent i dagens samhälle, medan de instrumentella bilderna som vi dagligen utsätts för utgör hela 99 procent. ”Tyvärr arbetar bildlärare idag envist med denna

14


lilla procent i sin undervisning. Här måste det ske en förändring”, tycker Gry. Han menar att de flesta bildlärarna utgår från tekniken (lera, akvarell, tryck osv.) sedan vill de att eleverna ska hitta något som de vill uttrycka i den valda tekniken. Gry vill att man ska vända på det, eleverna vill uttrycka sig och göra sin röst hörd, visa sina känslor, men då måste man låta dem välja tekniken själv så att de hittar en teknik som fungerar bra med deras idéer. ”Då blir ämnet kreativt, eleverna blir sökande, nyfikna och gör det mesta av jobbet själva”, säger han. 3.7 Ett uppskattat ämne Samtliga respondenter tycker att bilden är ett av de mest uppskattade ämnena i skolan. Enligt Nilsson kommer till och med de som hatar bildämnet på lektionerna. Bilden är det ämne med minst skolk. ”Jag har då än så länge inte behövt springa ut och jaga någon elev för att de inte vill komma på bilden och ibland så är det väl tvärtom – man får jaga ut dem från salen för att de måste gå på de andra ämnena.” Att bilden är ett uppskattat ämne kan ofta vara personrelaterat också. En bra och stark lärare drar till sig fler medan tråkiga och tradiga lärare inte är lika uppskattade. ”Barn och unga vill bli berörda, annars kan det vara”, säger Welwert-Auner. Och att denna teori stämmer får man bekräftat då Nilsson berättar hur hans vikarie under en viss tid inte alls hade problem med att få eleverna att lämna bildsalen vid lektionens slut. Källman uppskattar att kanske70-80 procent uppskattar bilden mer eller mindre, alla älskar den ju inte. Att detta ligger relativt nära sanningen får han svar på när han tittar på utvärderingar och reflektioner som eleverna har gjort. Även Källman upplever det som att eleverna hellre går på bilden än på något annat ämne. När andra lektioner uteblir så dyker eleverna upp i bildsalen. Och trots att salen ibland blir full så anser Källman att det är bättre att de spenderar tid där än någon annanstans. Men allt är väldigt individuellt, när bildlektionen är slut stannar en del medan andra vill sticka iväg så fort som möjligt. Men det handlar också om att jobba med rätt sorts saker för att väcka elevernas intresse. Gry säger att han sällan stöter på elever som inte är intresserade av ämnet, men han menar att det mycket handlar om att jobba med rätt saker och att man måste brinna för det man gör. Men han tror även att bildämnet kan ses som ett andningshål för eleverna, något som skulle kunna förändras om ämnet fick högre status med fler timmar på schemat och även om bildlärare satte betyg på innehåll och idéer istället för på färdigheter. ”Om bildlärare slutade tänka i poetiska bilder (som mycket bygger på prestation) och istället arbetade med instrumentella bilder där mycket utgår från fotografier skulle prestationskraven minska”, säger han.

15


4. Diskussion I denna del kommer jag att framföra mina röda trådar men jag kommer även att ta med en del egna synpunkter och reflektioner om ämnet bild. Saker som jag tycker har förändrats och som jag tycker känns relevanta för att påvisa att bildämnet är ett ämne under ständig utveckling. 4.1 En utveckling på kort sikt Det jag har tänkt på mest under arbetets gång är hur bildämnet förändrats bara sen dess att jag hade bild på högstadiet och gymnasiet. Det rör sig om en stor förändring på mindre än tio år. När jag började läsa bild i sjuan så var det väldigt gammalmodigt och bildlärarna vi hade var inte utbildade. Vi fick en ny bildlärare varje år. De var gamla konstnärer som placerats i skolans bildsal i tron om att de kunde lära ut bild bara för att de kunde måla. Bara för några år sedan så skiljde det sig mycket från hur bilden ser ut idag. Bildämnet är ett väldigt omfattande ämne som ska beröra allt från den traditionella konsten till konsthistoria och reklam etc. Men när jag befann mig på högstadiet så var detta saker som aldrig nämndes. Vi arbetade knappt med de mest grundläggande och vanliga sakerna/teknikerna som kol eller lera. Valet var fritt och vi fick rita/måla vad vi ville. När betygen väl skulle sättas i årskurs åtta så kunde jag lätt klara av att få ett MVG trots att jag inte framställt något exceptionellt sedan första terminen av årskurs sju. Det handlade inte om innehåll och idéer utan om färdigheter. Var jag duktig på att rita och måla så fick jag ett MVG oavsett om jag hade utvecklats något eller inte. Efter min intervju med Egil Gry så förstod jag att många bildlärare fungerar på det ”felaktiga” sättet och det var något som han ville ändra. Bara för att jag är riktig duktig på att måla och rita så betyder det inte att jag automatiskt ska få ett MVG, jag måste lära sig att utveckla idéer och säga någonting med det jag gör istället för att bara göra det för att jag ”måste”. Jag kan tycka att det system som Gry strävar efter skulle vara en självklarhet idag men så är det inte och jag tror att det beror mycket på gamla traditioner, speciellt som många bildlärare tillhör den ”förlorade generationen”, som Staffan Phil kallar den. Det är alltså 40-talisterna som jag syftar på. De yngre lärarna har ett annat utlärningssätt och ett nytt sätt att se på saker medan de äldre, inte nödvändigtvis varenda en, håller fast vid de traditioner som de är vana vid. Något som också skapar problem är att bildämnet blir bredare och bredare och alltmer tekniskt, detta leder till att lärarna ibland hamnar i underläge. Helt plötsligt är eleverna bättre än läraren och lärarna känner ett behov av fortbildning vilket leder oss till nästa punkt. 4.2 Den onda cirkeln Som jag har förstått det så hamnar bilden något i kläm på grund av den rådande pengabristen. Bildämnet har det helt enkelt svårt att utvecklas mot det digitala eftersom bristen på pengar gör att de nya tekniska prylarna inte kan införskaffas. Medan ämnet vidgas i kursplanen får skolan det tuffare att leva upp till målen och lärarna känner att de står och stampar på ett och samma ställe. De är villiga att utvecklas med inte förmögna att göra det. Och allt efter att ämnet utvecklas, t.ex. åt det digitala så får lärarna det svårt att hänga med, i synnerhet de äldre som kanske inte har ägnat sig så mycket åt datorer och liknande. Lärarna vill naturligtvis utvecklas och lära sig nya saker för att kunna leva upp till elevernas krav på en kunnig lärare. Men eftersom det inte finns nog med pengar så kan lärarna, i synnerhet de i norr, inte delta aktivt i fortbildningssystemet. Vad jag märkte var just detta, att det är problematiskt för våra bildlärare här i Luleå att fortbilda sig. Önskan om att utvecklas är stor men eftersom kurserna

16


hålls på så långt avstånd (Umeå, Stockholm) så finns det ingen möjlighet. Detta medan lärarna längre söderut kan läsa kurser på närmare orter och på så vis utvecklas en hel del. Fotografi är en del som, enligt kursplanen, ska finnas med i bildämnet. Men det finns ingen möjlighet att ha med den delen heller. Om skolan har ett gammalt fotolabb och vanliga analoga kameror som de kan använda så kostar de olika tillbehören (framkallningsvätskor m.m.) för mycket samtidigt som det blir svårare att få tag på just de här tillbehören. Och om skolan vill köpa in digitala kameror så kommer de även att behöva datorer så att varje elev kan tanka in sina foton och jobba med bilderna digitalt. För att jobba med bilderna i datorn så behövs naturligtvis även ett bildbehandlingsprogram som t.ex. photoshop. Sammanfattat kan man säga att skolan behöver en uppsättning kameror, en uppsättning nya datorer och en uppsättning med Photoshop för att kunna ha med foto i undervisningen. Som alla förstår så rör det sig om stora summor pengar för att kunna köpa in alla dessa saker. Pengar som skolan inte på långa vägar kan punga ut. Skulle skolan välja att köpa in kameror så skulle inte pengarna räcka till tillräckligt många kameror och man skulle få prioritera bort annat material så som pennor, papper och färger. 4.3 Ett viktigare ämne än man skulle kunna tro När jag började planera detta arbete så hade jag som bakgrund dåliga erfarenheter av ämnet bild. Bilden har alltid varit något som jag brunnit för men jag har alltid känt mig besviken på lektionerna som vi hade under högstadiet. Även på gymnasiet läste jag bild, vi fick några få uppgifter som vi skulle lösa under lektionerna och vi fick hjälp med att lära oss grunderna. Men även här rörde vi bara traditionella tekniker så som lera och blyerts, detta trots att vi som läste bilden gick på media och höll på en hel del med grafiska saker och design. Under bildlektionerna pratade vi aldrig om reklam och liknande, något som ska beröras enligt dagens kursplan, en kursplan som ändå har varit aktuell under en längre tidsperiod. I början av detta arbete kunde jag inte förstå hur bilden hade en framtid eller varför den är så viktig, men genast jag började läsa min litteratur, mestadels kursplanen och dess syften, så förstod jag det viktiga med ämnet. Något som bildlärarna jag pratade med förtydligade. Det handlar bland annat om att utveckla ett kritiskt seende, något som är väldigt viktigt när vi lever i en värld där vi överöses av olika sorters bilder så fort vi öppnar ögonen på morgonen. Alla lärarna som jag pratat med är överens om att bilden är ett viktigt ämne, precis lika viktigt som alla andra ämnen i skolan. Och alla nämner att bilden är ett språk och ett sätt att uttrycka sig på. Under mina år på gymnasiet och mina tre år på mediedesignutbildningen på universitetet har jag lärt mig mänger av saker som rör just bildanalyser, fototeknik och konsthistoria och tack vare allt detta kan jag, ofta väldigt omedvetet, granska omgivningen på ett kritiskt sätt. Visst påverkas man av bilderna runt omkring men lär sig att filtrera bort en hel del. Man lär sig vad avsändarna använder för knep för att sälja en vara och man kan rationalisera bort en hel del tack vare de kunskaperna man har. Tack vare konsthistorian blir man mer allmänbildad och man förstår varför saker ser ut som de gör. Mycket av de sakerna jag lärt mig under sammanlagt sex år är saker som kursplanen säger att man ska beröra under två år under grundskolan. Jag förstår verkligen att bildämnet är ett mycket viktig ämne i skolan och jag förstår varför lärarna klagar över att timmarna som bilden får är alldeles för få. Det finns ingen som helst möjlighet att lära sig allt som står med i

17


kursplanen under de få timmarna som eleverna har bild i skolan. Det är helt enkelt totalt omöjligt. 4.4 Ett ämne med framtid Att bilden har en framtid råder det inga som helst tvivel om. Hur den framtiden ser ut är dock oklart. Ämnet utvecklas för varje år och det finns nästan inga gränser för hur mycket ämnet kan innehålla. Den traditionella bilden kommer naturligtvis att finnas kvar men kanske inte i lika stor utsträckning som idag. I och med digitaliseringen kommer nyare delar in i bilden och knuffar undan de gamla traditionerna. Men samtidigt verkar bildlärarna angelägna att hålla fast vid tekniker som funnits länge. Kanske har det att göra med att man måste lära sig de allra äldsta grunderna för att man ska kunna förstå vad allt det nya handlar om. Man kanske helt enkelt måste veta hur det fungerade förr i tiden för att förstå varför saker ser ut och fungerar som de gör idag. Självklart är dock att foto och film har en stor del i bildens framtid, så även bildanalys och konsthistoria. Det handlar inte bara om att lära sig rita och måla utan även om att känna till grunderna och lära sig varifrån saker och ting härstammar. Eftersom bilden är så pass bred som den är så har elever stor nytta av den om de i framtiden funderar på att bli designers och liknande. Och just eftersom att Sverige är bra på design så kommer de högre makterna inte att vilja ta bort bilden eftersom de tjänar på den. Att Sverige har så pass många bra och välavlönade designers kan beror på att vi har ett starkt bildämne som utbildar de unga från grunden. Och en bra och välavlönad designer drar in stora pengar och pengar är, precis som Mattias Nilsson säger i intervjun, bra för stadsmakten. Om bilden däremot kommer att tilldelas mer tid i framtiden är också oklart och osäkert. Men en önskan om fler timmar till bilden finner jag hos samtliga respondenter. Det är helt enkelt alldeles för få bildtimmar i skolan. Detta kan ha att göra med att bildämnet redan är ett mycket populärt ämne och de högre makterna vill att de övriga ämnena ska få lika hög status. Bilden får därför färre timmar medan till exempel matten och svenskan tilldelas fler timmar.

18


5. Referenser 5.1 Litteratur Eklund Stig (2002) Från teckning till bild 25, Umeåutbildningen till lärare i bild 25 år Lantz Annika (1993) Intervjumetodik, Studentlitteratur 5.2 Rapporter Skolverket Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 Bild (http://www.skolverket.se/publikationer?id=1412) Anna Jangbrand Bilden som redskap i skolan (http://66.249.93.104/search?q=cache:QMcDxfAt1kYJ:www.diva-portal.org/diva/getDocument%3Furn_nbn_se_liu_diva-1070-1__fulltext.pdf+tidsbilder+%C3%A4mnet+bild+skolverket&hl=sv&ct=clnk&cd=4) 5.3 Internet Nättidning för bildlärare, krönikor av intressanta och insatta människor http://www.bildiskolan.net/ Hur det ser ut på en skola och kursplanen de följer http://www.bildpedagog.se/bild.html Kursplaner – äldre och nyare http://www.skolverket.se Bengt Göransson förklarar läroplanerna kortfattat http://www.vxu.se/hum/publ/humanetten/nummer9/art0115.html

19

http://www.skolverket.se/publikationer?id=1412

http://www.bildiskolan.net/

http://www.bildpedagog.se/bild.html

http://www.skolverket.se/

http://66.249.93.104/search?q=cache:QMcDxfAt1kYJ:www.diva-portal.org/diva/getDocument%3Furn_nbn_se_liu_diva-1070-1__fulltext.pdf+tidsbilder+%C3



http://www.vxu.se/hum/publ/humanetten/nummer9/art0115.html


6. Bilagor Här följer intervjufrågor samt intervjuerna som är nedskrivna ord för ord. 6.1 Intervjufrågor Intervjufrågor ställda till bildlärarna. Frågorna kan ha modifierats något under intervjuerna, men detta var frågorna som jag hade med mig som grund.

• Varför är bilden så viktig för dagens barn och ungdomar? • Vad tror du om bildens utveckling och framtid? • Tror du att bilden kommer att, precis som allt annat, blir ännu mera digitalt? • Hur såg bilden ut längre tillbaka? • Hur tycker du att utvecklingen har gått? • Hur vill du utveckla bilden? • Kan du själv tänka dig att läsa kurser för att själv utvecklas? • Har bilden en framtid eller kommer den att bli föråldrad och plockas bort? Kanske

ersättas av grafisk form (rita på wacombord etc.) • Varför tror du att bilden finns med i dagens kursplan? • Varför tror du att bilden är så viktig att ha med? • Tror du att bilden kommer att få stanna kvar i kursplanen? • Hur kan man utveckla bildlektioner för att anpassa de till dagens samhälle? • Hur stor roll spelar ämnet för barnens kreativitet? • Anser du att bildämnet är uppskattat av barn och ungdomar? I så fall varför/varför

inte? • Tror du att bilden kan ses som ett andningshål för eleverna i en övrigt styrd och

kanske också passiv skoltillvaro? • Kan det vara så att läraren i bild försöker entusiasmera och stimulera men att eleverna

inte tar tillfället i akt? Vad gör eleverna istället? • Kräver barn och ungdomar saker av bildläraren som denne inte har möjlighet eller

resurser att ge? • Är det vissa ”typer” av barn som tar mer tillvara på undervisningen än andra? Vad

kännetecknar i så fall denna ”grupp”? • Vilka barn faller ev. ”ur” på lektionerna? • Anser du att bilden är lika viktig som andra ämnen så som T.ex. matte och engelska? • Har alla gymnasielinjer estetisk verksamhet? • Varför tror du att bild och annan estetisk verksamhet är viktig för ungdomarna? • Hur tror du att bilden kan hjälpa eleverna ute i livet? • Det pratas ju mycket om pengabristen i skolorna, tror du att bilden hamnar något efter

i utvecklingen på grund av pengabristen? • Tycker du att det är för få bildtimmar i skolan?

6.2 Intervju #1 Mattias Nilsson, bildlärare, grundskola, Björkskataskolan, Luleå (de 16 sista minuterna av intervjun)

20

S: – Vi pratade ju om att bilden utvecklas och sånt där, kan du tänka dig att själv läsa kurser utöver det du redan kan för att uppdatera dig själv?


MN: - Jo, fortbildning och få utveckling. SJÄLVKLART! Det hade ju varit jättekul men tyvärr så finns det jättedåligt med fortbildning, och de kurser som ges är antingen då i Umeå eller i Stockholm och det är för långt bort och kollar man de fortbildningspengar man har så – det räcker ingenstans i och med att det ska täcka vikariekostnader när man är borta så att… jag tror inte att jag kommer få någon fortbildning alls de närmsta tio åren tyvärr. Så att det är bara att försöka hålla sig ajour med det man dels ser på tv om det är något på Kulturrutan typ om det kommer nåt där som kan utveckla eller om det kommer via Utbildningsradion eller… ja… det gäller bara att hålla sig själv sysselsatt på fritiden. Det är där man kan få fortbildning. Tyvärr så är det så illa… Och det är jättesynd, för det är många kurser som man skulle vilja gå eller vidareutveckla sig inom men det finns ingen möjlighet. Det som skolan kan ställa upp med är om de behöver lite mer specialpedagogiska lärare, då går de in och lägger in extrapengar åt en och då finns det ju här i Luleå. Så det är det som är synd. När det är för långt avstånd så har man ingen möjlighet att få någon fortbildning. Sen, fördelen jag har är att jag har väldigt mycket inom bild – poäng inom bild… grovt räknat har jag kanske 140 poäng inom bara bild från bildlärarutbildningen i och med att jag har läst mer extrakurser vid sidan om när jag gick i Umeå. Så det är bra, man har en väldigt bra plattform redan där men det är ändå för lite. Så, tyvärr så har man inte fått utvecklas nåt mer på den delen, ingen djupare fortbildning Ja, fast det är som kul att ibland så kommer man över någon sån här billig grej, som just nu då så håller vi på och jobbar en del med nior som jag har i - det kallas för språkalternativ, det är för elever som inte vill gå spanska, eller nåt språk över huvudtaget, då har de valt att ha språkalternativ. Och i den här årskursen så har det varit skitmycket skolk – så att då har ju vi bildlärare fått komma in då och hitta på lite grejer. Som med några stycken håller vi på med billackning – alltså med tvåkomponentsfärger, och sprayar hjälmar och motorhuvar och sådana grejer och det är ingenting man kan men man har ändå en grund att stå på och vet ungefär hur allt fungerar. Sen så är det vara att fortbilda sig själv, gör man fel så då vet man det och går vidare till nästa grej ”Ja, nu ska vi inte göra så här, då fungerar det inte”. Så man får fortbilda sig själv helt enkelt och ibland, tyvärr, tillsammans med eleverna. S: - Uppskattar eleverna detta? MN: - De tycker det är skitkul. Och jag tycker också att det är kul (HAHA) annars skulle jag inte göra det men… det hade varit bra att kanske ha lite mer kött på benen innan man kastar sig in i saker och ting, så det är synd att man inte får någon fortbildning. Det finns säkert folk på gymnasieskolan som jobbar på fordonsprogrammet eller ja, att man kan få någon form av bilfirma att visa oss hur det fungerar, men då är man åter tillbaka på ruta ett, det här med pengar. I och med att, ja, det ska hela tiden skäras ner och besparas på saker och ting så det är lite hopplöst ibland. S: - Så man kan alltså säga att det är svårt att utveckla bildämnet pga. pengabrist? MN: - Ja och det gäller ju som allting i skolan. Att skolan står mycket still och stampar, inte pga. lärarna inte är beredd att ändra på saker och ting utan pga. att vi saknar kunskaperna om att kunna få utveckla grejerna för at vi behöver få lite feedback utifrån och det är svårt att få grejer utifrån som de kostar. S: - Fast det här måste ju ändå vara värre för bildämnet än t.ex. matte, för matte är ju ändå ”bara” matte..? MN: - Ja och sen så fördelen med matten är ju närheten till universitetet för matte och svenska och engelska eller de här andra teoretiska ämnena, det finns på så nära håll, medan bild och slöjd, det ligger på lite längre distans och sen en ännu större nackdel, det är att bildlärarna i kommunen, vi är ganska splittrade, alltså vi har ingen sammanhållning, vi träffas 21


aldrig. Medan då slöjdlärarna, de träffas en gång i månaden då de sitter ner och beslutar saker och ting tillsammans om olika fortbildningar så att då använder de sina fortbildningspengar tillsammans och kanske plockar in en föreläsare. S: - Hur kommer det sig att inte ni också gör så? Det låter ju som en väldigt bra idé. MN: - Öh, jag tror att det har att göra med att ingen orkar engagera sig och ta tag i det. Och då är det… jag tror egentligen att det bara har med skillnaden och arbetsbelastningen mellan bildlärare och slöjdlärare. Eller att vi bara är lata som personer (HAHA). Ja, det är ju en bra idé annars och det är en styrka… fördel med det och sen är det ju det också att kollar man i Lulekommun så kanske det finns en 10-12 olika bildlärare och alla har väl kompetenser inom lite olika områden så att bara där skulle vi då ha en viss fortbildning så att man lär av varandra. Men samtidigt vill vi väl alla bara bäst (HAHA). Så ingen vill gå och fråga den andra om det ena eller det andra. Så att det dör väl lite grann på det också... Och sen krävs det väl lite grann att man lägger lite fritid på det hela och då är det fritiden som kan vara ganska viktig. S: - Men du tycker att bildämnet är uppskattat av barnen? MN: - Ja! Till och med de som hatar bildämnet kommer ju på lektionerna så att, det är väldigt sällan du har skolk på bilden (HAHA). Jag har då än så länge inte behövt springa och jaga någon elev för att de inte vill komma och ibland så är det väl tvärtom – man får jaga ut de från salen för att de måste gå på de andra ämnena. Så jag har det väldigt fördelaktigt. Det kan ibland vara personrelaterat också… i och med att min vikarie som jag hade inte hade det problemet (HAHA). Så det beror kanske på hur man ser på ungarna. på barnen då – eller eleverna. Man kanske inte ska jaga upp sig så mycket när de hittar på nå tokiga grejer. Det är bara att ta det med en klackspark och skratt. De kan vara lite roliga och ibland kan de vara jäkligt jobbiga också men (HAHA) det är bara att se det som roligt. S: - Barnen och ungdomarna kräver som saker av dig som du inte kan ge? Pga. resursbrist eller möjlighet… MN: - Öh, nej faktiskt inte, på nåt sätt har de väl förståelse för att man har vissa ramar att hålla sig inom när det gäller vissa grejer. Så att… de kräver inte så speciellt mycket. Exempelvis, jag snackade ju här tidigare om det här att vi hållit på bilack och det. Att vi har hållit på och sprayat deras egna hjälmar, då så har de gått in och betalat färgen själv. Så det är ju ett sätt att komma runt kostnaderna. Så att, nej de är väldigt förstående. S: - Tror du att de är det i alla ämnen? MN: - Nej! Det är de inte (HAHA). Så att, jag tror att de vet att man försöker göra det bästa med det man har att röra sig med och hitta på så att de får en variation och att det inte bara blir en repetition av allting utan att det blir en utveckling och att de känner att de utvecklas och får pröva på sånt som är lite nytt och som de kanske vill pröva på också om det finns möjlighet. Så att, nej jag tror att de är ganska förstående faktiskt. S: - Är det vissa typer av barn som tar mer tillvara på undervisningen än andra? MN: - Ö… ja… den var jag tvungen att tänka på. Alltså det är nog otroligt individuellt det där. För det, det går inte att säga att strulkillarna skiter i bildämnet för många av strulkillarna de är oftast ganska stark i bildämnet… öh… och lyckas faktiskt riktigt bra och de kommer ju på lektionerna och de skolkar inte heller. Så att, det är OTROLIGT individuellt det där. Då kan det kanske vara ”pluggSara” (HAHA) som kanske har otroligt svårt för bildämnet för att det gäller då att kunna tänka mer själv och våga ta egna initiativ och då blir det problem där i och med att man hela tiden blir matad med att följa någon bok. Då finns det helt plötsligt 22


ingen bok att följa utan en mall som läraren har gått igenom och sen när han/hon ska börja tänka själv och lägga till egna idéer och tankar i uppgiften, det är då det kan bli svårt för den här tjejen eller killen som bara är van vid att följa en teoretisk bok istället. Så det kan vara svårt alltså, svårt på den delen… Men det är när eleverna kommer på högstadiet de får börja lära sig innan det så… barn ska få vara barn ett tag, det ska inte vara blodigt allvar hela tiden. S: - Tror du att bilden kommer finnas med i kursplanen längre fram? MN: - Öh… jag tror faktiskt det. I och med att bilden innefattar så otroligt många områden och det är tack och lov så att design, Sverige är ju bra när det gäller att formge saker och ting och jag skulle tro att mycket är tack vare bildundervisningen. Vi kanske inte plockar fram alla guldkorn när de går på högstadiet men då har de möjlighet att utveckla sig på gymnasiet och vi der de idéer och tankar och det är ju det som gör att de kanske utvecklas och blir en bra formgivare och formgivare driver in stora pengar och stora pengar är bra för stadsmakten så därför kommer bilden nog förhoppningsvis att finnas kvar. Jag vet inte hur mycket matematikerna tjänar (HAHA) Ja, så att, det ligger mycket pengar i bildskapandet. Färg och form är otroligt viktigt när man ska sälja en vara så därför kommer nog bildämnet att finnas kvar… och… det nog den stora fördelen. S: - Tror du att det kommer att bli mer bild i framtiden? MN: - Öh… jag tror inte att det kommer blir mer. Och det tror jag också har med å göra med att de estetiska ämnena, om man kollar som i helhet, alla estetiska ämnen är väldigt populära och… det stadsmakten är ute efter det är väl kanske oftast att försöka lyfta de ämnen som inte är populära. Det vill säga NO-ämnena och matematiken och även svenska och engelska. Försöka lyfta de så att eleverna får mer och bättre kunskap i de och då försöker de lägga mer timtid i det då. För att de tror att eleverna blir bättre av att sitta och jobba med dubbelt så mycket matte… men det nog inte där de ska jobba… tror jag. Bildämnet kommer nog, förhoppningsvis att vara kvar i den formen som den är nu, alltså tidsmässigt, men mest troligt är det nog kanske så att de skär ner lite till också. 6.3 Intervju #2 Leif Källman – bildlärare grundskolan, östra skolan, Luleå S: - Hur kommer det sig att bilden finns med i dagens kursplan? LK: - Varför den finns med, det styrs ju ifrån riksdag och regering, måste det ju vara. Och det finns därför att förut så fanns det ju också en timplan där det stod att det skulle ingå ett visst antal timmar eller liknande i grundskolans utbildning med bild. Och ja, så är det. Det ä det som ligger till grunden. S: - Varför tror du att det är så viktigt att ha med bilden i kursplanen? LK: - Alltså när de skriver en kursplan så har de ju med ett antal sakkunniga och eftersom man i dagens läge betraktar bilden som en språklig nivå eller att man jämför den med ett språk och man kan ju säga att matematiken är ett språk om än på en abstrakt nivå, engelskan är ju en annan typ av språk – ett sätt att kommunicera. Och då nä det gäller bilden va, och när det gäller barn så, det är ju inte alltid de jobbar med de abstrakta språknivåerna som passar den individen va. Den kanske uttrycker sig bäst i idrott/rörelse eller nåt annat så därför, finns, det är min tolkning, att alla språknivåer finns med och framförallt bland de yngre barnen och även äldre är det de som älskar att uttrycka sig i bildämnet. Det är deras sätt uttrycka sig - att kommunicera. Man snackar om yttrandefrihet och, där så menar man att alla har rätt att yttra

23


sig som i tal – skrift va, och då vill man föra in också att bildspråket tillhör och hamnar under lagligt skydd. Och där har du ju då ganska aktuellt – med Muhammed-teckningarna som snurrar runt, och diskussionen där om yttrandefrihet. Allting syftar till att du ska få ett uttryck, att du ska öppna dina dörrar och släppa ut och prova på. Så att, det är väl det och nu så jobbar de ju om kursplanen och det är diskussioner om att ta bort timplanen dvs. att man tar bort antal timmar som en elev ska ha i bild, och andra ämnen också, under sin grundskoletid. Och det är ju kanske inte så bra. S: - Tror du att bilden kommer få att stanna kvar i kursplanen? LK: - Ja tror det! Alltså stadsmakten är ju alltid ute efter att dra ner kostnaderna va, eftersom de får mindre och mindre intäkter va. Och i bildämnet, tillsammans med kanske idrotten, musiken, slöjden är kanske de dyraste ämnena att driva i skolan. Eller åtminstone tillhör de dyrare ämnena. Så att det kan vara en orsak till att de faller bort, men jag tror inte det, i alla fall så kommer kom nog inte att försvinna helt. Visst har vi nedskärningar men försöker lösa det på olika sätt. Man försöker numera att skaffa hundraprocentiga tjänster för att slippa ha lärare som åker runt. Man försöker bygga upp arbetslag. Och försöker att få en helhet i lärandet. Genom att bilden går in som en integrerad del. Ämnesintegration och att man är med hela dagen och att man sen när man har de här i bildsalen så kan man blanda upp det med… Man gör uppföljningar på, ja, låt oss säga att de jobbar om Frankrike/Paris så då kan det vara någon som jobbar med Eiffeltornet eller nåt sånt där. Men de kan också jobba med något helt annat, kanske en fransk konstnär eller något liknande. Man försöker få alla ämnen att bilda en helhet och där har bilden en stor plats. Jag tror att bilden kommer att finnas kvar för att, jag tror inte man kan rycka bort en språklig nivå från en människa i de här åren i alla fall. Då där det inte demokratiskt riktigt tänkt, enligt mitt sätt att se det. En liten parentes bara men när jag tittar på den här kursplanen för ämnet bild, det är den senaste som för närvarande är ute på remiss… I stort sett så… Jag ser nu när man skriver nya kursplaner så förenklar man och förtydligar de. Jag tycker den här senaste verkar väldigt intressant… S: - Tror du att bilden kommer att bli mer digital precis som allt annat? LK: - Öh, jag har ju ett wacombord men jag ser för närvarande att det är ytterst få elever som är riktigt intresserade konstigt nog. Det kan ju bero på mig också, att jag inte introducerar på ett bra sätt eller att de inte har funnit… upptäckte möjligheterna med det. En del har ju provat på det men de har lämnat det på nåt konstigt sätt. Sen vill de faktiskt jobba med papper och penna och färger och lera. De gillar de här traditionella grejerna väldigt mycket, och då börjar jag tycka det är sunt men samtidigt försöker jag ha den med den här digitaliseringen och ge traditionella uppgifter blandat med digitala. Sen så kommer film in idag så har vi så fina redigeringsprogram som är enkla att hantera så att det kommer in mera filmkunskap i bilden. S: - Men det traditionella arbetssättet är ändå det populäraste? LK: - Det är väldigt många som gillar det, ja. Men kameran och foto är på väg tillbaka. Filmen är också ett populärt uttrycksmedel och sen då har du traditionella – papper, penna, färg, måleri. Men det mesta är ju alldeles för dyrt. Vi hade aldrig haft råd att driva t.ex. ett fotolabb med de pengar man har att röra sig med. Men jag tror att eleverna förstår det här med pengabrist och är mer än nöjda med det vi faktiskt har. S: - Just eftersom att det är så stor pengabrist i skolorna, tror du att bilden hamnar något efter i utvecklingen pga. att ni inte har tillräckligt med pengar för att köpa in t.ex. kameror?

24


LK: - Alltså man bråkar ju… Man är ju tillsammans med alla andra och ska dela på den där kakan och då beror det ju mer och mer på hur man kan motivera det. Finner du inte något stöd i måldokumentet om att det ska vara då kan det ju vara svårt att motiverade det mot ett annat arbetslag. De andra har ju sina preferenser när de tittar på bild och det kanske inte alltid är plussidorna som de ser. De kanske minns hur bilden var på deras tid eller kanske inte tycker om det och det slår ju lite igenom. Men jag upplever i alla fall att, när det finns support för det så kan man få sakerna man vill/behöver, Och så gillar ju eleverna bilden väldigt mycket. S: - Hade du velat ha mer pengar till bilden? LK: - Ja, jag hade önskat det dubbla av det vi får nu. Men det ska ju sparas hela tiden. S: - Tror du att det kommer att vända och bli bättre? LK: - Nej. Eller ja kanske om man har en skola med profilering åt det hållet – mot det estetiska. Där kan jag tänka mig att du kanske har det lite bättre. Men jag vet faktiskt inte. S: - Hur vill du utveckla bilden? LK: - Ja, det som är viktigt när du utvecklar bilden, det beror ju på vilket system du ska ha. Ska du ha gamla 30/25 gruppundervisningen eller ska du ha den här lärarlagsundervisningen då man är ett lärarlag, dvs. att som i vårat fall så har de en och en halvtimme som de har bildlaboration här i bildsalen där det finns alla resurserna och det. Och sen brukar jag då vara där uppe tillsammans med de när de har den här s.k. projekttiden eller vad man vill kalla det. Den tid då de söker frågor och jobbar med matte och alla ämnen eller ska skriva sin lilla uppsats eller göra sin redovisning. Då är jag med och pushar i den gruppen och ställer frågor och det kan komma in även på allmängiltiga frågor som tangerar det här ämnet eller som ligger utanför men som ändå får igång en dialog eller kan pusha och stötta. Min största klass är på 22 elever sen ligger klasserna på en 14-15 elever. Men den där på 22, den ger den konsekvensen i individualiseringen att jag inte hinner runt till alla på det sättet om jag bara har 15 elever. S: - Men tycker du att det är för lite bildtimmar i skolan? LK: - Nu tycker jag att det är ganska… ja i skolan i allmänhet vet jag inte. Men jag tycker att man ska öppna upp det och jag tycker att i framtidens skola så skulle varje elev på något sätt kunna utveckla en profil – i alla fall under de tre senare åren. Ena året så kanske den här eleven känner att det här med bild är kul ”Ja, jag vill jobba mycket med bild” men även kanske varva det med lite musik. Nästa år kanske den lägger profilen på musik och matematik. Det finns ett bassegment men de har möjlighet att skaffa sig en profil. Och det har de delvis haft där de har haft tillval bild så de har, tack vare det, kunnat komma upp i ganska bra tid. Men om det är något jag skulle vilja utveckla så är det just någon slags profil där eleverna får lite mer fritt val. S: - Men om du fick bestämma skulle du vilja ha mer tid? LK: - JA! Eller att man delar in och får mindre klasser. Men svaret på frågan är JA. S: - Är det någonting i bilden idag som du skulle vilja ta in? Något som du inte har idag, något som saknas? LK: - Nej… allting kommer i uttryck va. Några barn, eller man ser en tendens att de är mer van att uttrycka sig på tangentbordet va. Och en del lämnar väl mer eller mindre skrivstilen va, Och gammalt tillbaks så fanns ju det här med skönskrift, det vill jag inte ha tillbaks men samtidigt så ser jag då att det finns de som är intresserade av kalligrafi och gammal skrift och bredspetspenna och då har jag då möjlighet att hjälpa de att testa på det. 25


S: - Under den här tiden som du har varit bildlärare, har du gått kurser för att själv utvecklas? Vill du göra det? LK: - Alltså det är ju så snålt tilltalat, jag vet inte om de har satt en tusenlapp eller om det är 800 kronor per år som ska gå till kurser och de där pengarna verkar ha försvunnit ut i systemet. Och ska jag gå en kurs så ligger de ju på två-tre tusen och då ska du resa, du ska ta dig dit och det är nästan att du får tälta. Och då är det ju inte attraktivt med den där kursen. Men samtidigt under lärarutbildningsperioden där hade vi resurser så där gick jag både kurser och körde med egna… Man var hela tiden nyfiken på nytt och tog in ifrån de källor som fanns. Det var kul den perioden, det fanns pengar och man kunde köpa böcker inom perception och konst och följa med i forskningen och så. S: - Men gör du någonting för att utveckla dig själv? LK: - Jag gör det tillsammans med eleverna. Där kompetensutvecklar jag mig. För närvarande. Det är, nu när du frågar, bara en statisk grej, men jag skulle tro att det kommer kurser och tillfällen att gå. Men tack vara lärarutbildningen så känner jag mig rätt så säker i mitt yrke. S: - Men det kommer ju väldigt mycket nya saker…? LK: - Jo med data… Jag var ju till exempel dataansvarig och satt igång det på lärarutbildningarna där ute och jag har varit dataansvarig här också men samtidigt att sätta sig in i T.ex. photoshop och dess, hela delen, det är ju för dyrt att köpa in till skolan. Handlar jag ett photoshop har jag inte en penna här, det är alldeles för dyrt och bara att glömma. S: - Anser du att bilden är lika viktig som alla andra ämnena? LK: - Definitivt! När vi jobbar med bild här kan då kan vi aktualisera del Muhammed-teckningarna. Jag tar upp bildanalyser, det kommer in filosofiska aspekter på det och jag måste greppa tillfället när det är individuellt och när eleven, så att säga, är intresserad inom området, då når jag som mest. Men om jag säger åt alla att de ska sitta och titta där och så går jag igenom saker… då är det inte alltid det faller på plats och eleven tar inte sakerna jag säger till sig. Jag måste väcka intresse på något sätt och få med de i diskussionen. Men å andra sidan när jag snackar med en elev om det kommer till en inlevelse eller berättar det på ett intressant sätt språkligt då är det alltid några andra som lyssna och tar till sig och kommer med insticksfrågor. Och sen jobbar de på det sättet o det mottot att… de ansvarar ju för allt själva. De måste komma till insikt att de har ansvar och det är skolan som helhet att få de att inse att ”det är du som måste ta ansvar här, det är du som måste ställa frågor eller be mig om hjälp att formulera frågor eller be mig om hjälp med att söka svar, det är du som måste börja lära dig att göra research”. För den kunskap du packar på eleverna med T.ex. skrivningar och sånt där… visst är det någon form av kunskap som fastnar men det är inte den där kunskapen som… Vi försöker utgå från eleven. Kommer du hit så försöker jag utgå från just dig och dina intressen. Det är ett ganska tufft jobb men samtidigt är det kul. Sen hinner jag kanske inte nå alla med allt. S: - Brukar ni diskutera mycket reklam och liknande? LK: - Nej alltså, jag känner att, ibland när du ställer såna här frågor då får man som dåligt samvete, och det har nog alla lärare i vilket ämne som helst… för att kursplanen… ”Hinner du göra det och hinner du göra det och hinner du göra det” Jag tror inte alltid att man hinner och de som hinner då gör de det väldigt strukturerat och gör tentor eller prov och då är det kanske för att uppfylla de kraven. Men visst kommer det in det här med analyser och visst kommer det in det här med att titta på bilder och jag brukar berätta. Då upptäcker de och jag ser och 26


jag ställer frågor ”vad händer här och vad händer där”… Så visst tar jag upp det men kanske inte så stor utsträckning som jag kanske skulle önska. Jag skulle vilja hinna med mycket mera, inget snack om saken! S: - Hur stor roll spelar bilden för barnens kreativitet? LK: - Kreativitet är ju oerhört brett alltså, du kan ju vara kreativ på många olika sätt. Men för bilden så verkar det som att när de väl kommer igång så sjunker de in i det här bildskapandet och man ser det här meditativa lugnet. Man ser kommunikationen. Det blir ett hela annat språk och en helt annan kommunikation. Det blir väldigt fint. Men visst finns det de som busar och visst finns det de som gör att man sliter sitt hår. Men, jag ser det som så att jag ska inte stressa de. Vi startar på olika platser och går olika fort. Och har de inte nått målet här så ska man inte stressa upp. Det kan hända att de når målet i gymnasiet. S: - Tror du att de har användning för den här kreativiteten och det här lugnet i andra ämnen och ute i livet? LK: - Jo det tror jag! På nåt sätt. Inte kanske alltid. Men någonstans hoppas man ju att de har fått någon liten bildmolekyl med sig. Lugnet är något som de måste hålla fast vid. Jag hoppas att eleverna har sett bilden som en liten oas. En liten brunn kanske också, som de fortsätter ösa ur. S: - Eleverna har ju användning för T.ex. matten när de kanske går och handlar osv. bilden, den ska ju liksom lära dem att bli mer uppmärksamma på vad de ser i reklamvärlden etc. tror du att det fungerar? LK: - Jag tror att det funkar för den som har intresset så tror jag att det ökar det perceptuella – eller varseblivningen och sen handlar det ju om det kritiska tänkandet. Det slår igenom, på en del elever väldigt mycket medan en del mindre. Där kan jag känna att jag skulle behöva ett omtag ibland, i det här med bildanalyser alltså. Men de är så självständiga de här individerna så att jag testar då att fråga de ”vad händer före den här bilden - vad händer efter”. Jag försöker föra in den där bildanalysdelen och det kritiska tänkandet. S: - Anser du att bildämnet är uppskattat av eleverna? LK: - Jag upplever att kanske 70-80, alla älskar ju inte bilden, men jag skulle tro att 70 % upplever det som positivt med bild. Och det ligger nog någorlunda nära sanningen och när jag tittar på utvärderingar och reflektioner så syns det att de flesta uppskattar bilden. S: - Tror du att eleverna kan tycka att bilden är mer som ett andningshål från en övrigt styrd skola? LK: - Ja det kan jag faktiskt tro. Men jag är ändå lite osäker. Men jag tror att vi håller på och jobbar upp att bilder har samma access eller status som de andra ämnena. Men mycket är nog historiskt från föräldrarna. Bildämnet och en del andra ämnen ses väl som mindre viktiga och föräldrarna pumpar på sina barn att matte, engelska och kemi osv. är de viktigaste ämnena. Men för att svara på din fråga så, ja, jag tror att en del elever kan se bilden som en paus. S: - Är det mycket skolk från bilden? LK: - Nej, jag skulle kunna säga tvärtom. Skolkar de från någonting så kommer de till bilden. De kommer och sitter här. Ibland har jag 25-30 stycken här för att T.ex. musiken uteblev. Visst ibland försöker jag spetsa mig själv att säga ”det här funkar ju inte”. Men samtidigt är det ju bättre att de är här. Ibland kan det vara svårt att få iväg de. Men det är ju väldigt individuellt, en del vill sticka fort när andra vill stanna kvar. Hela skalan finns med. 27


S: - Tar somliga mer tillvara på bilden än andra? LK: - Alla kommer på bilden och försöker även om de kanske tycker att det är pest. Alla tar vara på bilden så gott de kan och vill. Men det är ju, som jag sa, väldigt individuellt. Man kan inte direkt placera barnen i några fack… 6.4 Intervju #3 Staffan Pihl – bildlärare på Magasin 5, Lärkan, Gymnasium Luleå S: - Varför tror du att bilden är så viktig för dagen barn och ungdomar? SP: - Jo, det är ju för att vi överöses av bilder och bilden är ju också ett sätt att kommunicera. En slags kod va, alltså all kommunikation går ju ut på att vi är överens om koden – språket är ju en kod. En överenskommelse om att jag betyder jag. En grek förstår ju inte att ”jag”, att det betyder jag, utan tror kanske att det betyder nej va, och så vidare. Och dessutom är det ju så här att den information vi tar in genom seendet va, den är ju många många gånger så stor som den information som vi kan ta emot genom öronen va. Vi tar även emot information genom lukt och så där va, men bilder, är så att säga väldigt väldigt väldigt mycket större. Så att till största delen är den information vi bli översköljda utav varje dag det är ju alltså genom bilder va. De påverkar oss i en betydligt större utsträckning än vad lärarna gör i skolan och i större utsträckning än vad föräldrarna gör va. Så att det är bilden och den så att säga sociala kommunikationen som i första hand är betydelsefullt va. Som med ett svart förflutet som reklammarknadsförare så vet jag att det är väldigt viktigt för att i de sammanhangen talar man ju om den så kallade sociala spridningsprocessen som är ganska viktig va. Alltså vad händer efter man har gjort en reklamkampanj att får den ett gott rykte va, så går det bara av farten och då blir det en multiplicerande effekt så att säga. Därför så har ju storstadsregionerna marknadsföring i varje fall på 70-80 talet haft den där försöksverksamheten att folk som har bara suttit på allmänna kommunikationsmedel och startat samtal och kommit in på produkten och pratat positivt om produkten så att folk så att säga som sitter på bussen/spårvagnen ska uppfatta det, det var ett försök så att säga att marknadsföra den vägen. Nu vet jag inte om det existerar idag men det har förekommit den varianten. S: - Vad tror du om bilden utveckling och framtid? SP: - Ja alltså den tar ju allt större plats och det har ju skett under en ganska lång period va,. Öh, just nu, med din generation, alltså jag tillhör ju lite grann en förlorad generation va så att, man ser inom tekniken framför allt. Alltså vi som är äldre vi ska, vi är van att lära oss på ett speciellt sätt. Läran är ju form utav prägling så att säga och ni är uppfödda att delvis lära er på ett helt annorlunda sätt va. Så svensklärarna och bibliotekarierna de klagar ju på att man läser allt mindre böcker idag va. Nu har talböcker kommit istället men det är ju så att man läser mycket på ett helt annat sätt idag än på det där konventionell sättet och det är ju bara en fråga om inlärning för läsandet som vi är van vid – om du har någon brevkompis i Asien så vet du att de skriver lite konstigt va. Men det är ju fler människor som skriver bakvänt än vad vi västerlänningar gör för att eftersom vi fick alfabetet via romarna som fick det över Fenicien och grekerna, då var det spegelvänt va. Men eftersom romarna var så att säga tekniker och slog an på det här monumentala va och så att säga, gjorde propagandakonst övergick man ju till att använda bokstäverna på väggarna och då så bytte man skrivandet från vänster till höger. Kapitalistisk kvadrant som det hette. De konstruerade allt i en hel och en halv kvadrat, Eftersom de var ingenjörer och det är det vi har lärt oss så att säga att läsa från vänster till höger. Den rätta vägen är en prägling helt enkelt Reklamen, den används ju då, den

28


västerländska, utav det här seendet – från vänster till höger och en del tidningar, om du ska ha en liten annons va så här, på ett uppslag, då kan det vara dyrare att sätta in annonsen här (högt uppe till vänster) än här (någonstans i mitten av uppslaget). Därför att vi alltid börjar läsa här va (uppe till vänster). Vad var det egentligen du frågade? S: - Utveckling & framtid… SP: - Jo, därför ser man helt enkelt att det kommer in mer och mer bildkoder – symboler va och märken i olika sammanhang. Titta på datorer och så vidare. Vi gamlingar ska alltid läsa metodiskt, läsa oss till hur vi ska göra för att det ska fungera och varför. Och vet vi inte det så är vi livrädda att trycka på den där symbolen/knappen. Vi tror att det ska gå sönder va. Men i nya program och nya instruktioner så jobbarn man mer och mer med symboler och koder för att man vet att den här nya generationen, de som inte läser, inte konsumerar så mycket böcker är mer vana att konsumera lite mer så här irrationellt och läsa mycket koder. Det fungerar bättre för dem. Så man präglas helt enkelt att läsa och förstå på ett speciellt sätt. Sen finns det ju då sådana här regler som man använder sig utav när man jobbar med reklam och så vidare va. Och västerlandet är ju ända sen renässansen… bygger ju på det gyllene snittet. Då ser man ju att väldigt mycket arkitektur bygger på det. Testar man det här va, så ser man att det fungerar till viss del på oss som är uppfödda med det medan det inte fungerar på tax asiater lika bra. S: - Tror du att bilden kommer att blir mer digital? Precis som allt annat. SP: - Ja. Inte bara tror, det vet man ju redan. Det svaret man kanske inte behöver utveckla så mycket. Det är ju redan så. S: - Fast till hur stor del tror du? SP: - Vad menar du med digital? För vi håller ju på med både foto och film. Det finns som valbara kurser. Så vi kör det parallellt men den analoga verksamheten. Vi har ju inte råd att köpa allt det här digital på en gång. S: - Jag tänkte mer om du tror att bilder kommer att bli kanske mer som grafisk form där man jobbar framför datorn och ritar på wacombord och sådant? SP: - Nej inte helt och hållet. Jag tror det kommer att finnas kvar… behovet av den traditionella bilden. Samma sak med konceptkonsten, har ju funnits ganska länge. Sen början på 1900-talet. Radikala idéer och sånt som frodades i Frankrike t.ex. De uppstod egentligen i österrike och Ungern va. 1915-16-17. Under första världskriget, Sen har det vart lite tyst men när jag bodde i Stockholm här på slutet av 60-talert och början på 70-talet då kom det tillbaka. Då kom Fredrik Reuterswärd som var en stor happening. Sen har vi glidit över till den så kallade installationa konceptkonsten mer eller mindre men har ju kvar frimåleriet och det. Svårt att sia om hur det kommer att se ut i framtiden. Men det kommer inte att försvinna. Det kommer att finnas kvar. Det kanske, under vissa perioder, blir ytterst exklusivt. Det handlar lite om utbud och efterfrågan. S: - Hur vill du själv utveckla bilden? SP: - Ja, vi lever ju mitt uppe i det. Vi – med bildeleverna här jobbar vi till stor del konventionellt va. Dels så har de foto och film som valbara kurser och där jobbar man dels med rörliga bilder och dels med fotografier så att säga. Och sen den rörliga bilden, den har ju ett specifikt bildspråk va. Och det är ju en kurs för sig. Man måste nästan läsa filmhistoria – filmkunskap. Men jag vet inte. Ska vi gå vidare. Det här kan man också prata om hur länge som helst. S: - Läser du själv kurser för att utvecklas? 29


SP: - Ja, ibland lite grann försöker jag hänga med. Men jag har ju ridigare läst konsthistoria och filmkunskap. Men det var ju längesen. S: - Finns det kurser att läsa som bildlärare? SP: - Ja det gör det väl faktiskt. Men det är inte så många av de som finns här. Men om det är någon som, vi tar som exempel, programmet photoshop, som är ett jätteprogram där man kan göra väldigt mycket så är det så pass stort att om varje bildelev får det så skulle man behöva göra om hela kursplanen helt och hållet va. För att riktigt behärska photoshop, så väldigt många som är datanördar va har gjort under nätterna hemma va, så motsvarar ju det kanske en hel kurs på ett par hundra poäng egentligen Så därför är det ju som med den här kursfördelningen – det upplägg som vi har – omöjligt att bedriva någon riktigt undervisning i det här va. Det kräver mer och mer resurser. Men däremot så finns det valbara kurser som webbdesign och liknande där de får lära sig mera. Många kan ju redan väldigt mycket. Och det är ju ett utav problemen. Och det börjar ju handla om vad lärarrollen är idag. Det kan ju vara lite svårt ibland. Om man alltid har varit bäst i klassen i alla sammanhand. Helt plötsligt dyker det upp data och film som innebär att du hamnar i en situation där du inte alltid är bäst i klassen i alla sammanhand. Alltså det kommer elever som kan vissa grejer mycket mycket mycket bättre än dig va. Och det har ju att göra med att man tillhör en förlorad generation. Eller att dygnet bara har 24 timmar så tiden räcker inte till va… till allt det här som egentligen fodras va. S: - Tycker du att det är för få bildtimmar i skolan? SP: - Alltså, när det gäller sådana här frågor så måste du nästan prata med de på grundskolan för att få ut mest av det… Men vad man märker va har det blivit sämre – alltså färre timmar va. Så att väldigt mycket av der mera grundläggande med T.ex. färglära och perspektiv, det har blivit mycket sämre. En del kan ju det, men att det kan skilja väldigt mycket från elev till elev. Det är så olika kvalité och timutbud på olika skolor – väldigt stor skillnad. S: - Det pratas ju mycket om pengabristen i skolorna, rör det er också? SP: - Jo visst gör det det. Och, jag har ju nämnt det tidigare att vi, både på film- och fotosidan så finns ju det analoga kvar. Inte vet riktigt när det försvinner. Så att vi skulle gärna behöva mera pengar för att köpa digitala kameror – en hel uppsättning. Och till det följer ju en egen dator. För då ska de ju sitta vid de och jobba. Men det finns inte pengar. Man får hålla tummarna för att det finns kvar de här kort – och framkallningsvätskorna. I alla fall ett tag till, tills vi har råd att införskaffa digitala prylar. S: - Tror du att bilden hamnar något efter i utvecklingen just pga. pengabristen? SP: - Ja. Det känns så. Skriv känns inom citationstecken va, Det här kan man ju också prata om i timmar va. Det här var så intressant så jag skulle kunna ha ett seminarium med bara dina frågor. S: - Tycker du att bilden är lika viktig som alla andra ämnen? SP: - Det har jag väl redan svarat ja på tidigare. Ja. S: - Tror du att bilden kan ses som ett andningshål i en övrigt styrd tillvaro? SP: - Mm. Öh, jo det gör det ju. Indirekt så. S: - Hur stor roll tror du att bilden spelar för ungas kreativitet? SP: - Hm… Nu börjar frågorna att bli väldigt svåra va… Alltså… man kan ju spekulera och tycka... Men det är väldigt svårt. Men alltså, kreativitet och kreativitet det är ju också så… 30


svårt greppbart. Men, den finns med där men musiken finns också med där… och språket finns ju med där också. Den är definitivt en del utav den sociala präglingen som finner oss i, som vi utsätts för. En del utav den, den är ju väldigt mångfasetterad… Ja, alltså den väcker ju någonting. Det som jag kallar för kultur då va, med det menar jag att kultur kan vara mycket annat också. Men någonting som forskare hävdar idag kanske är ett belägg för det här, att det är så många som byter kultur och språk va, det finns ju den här debatten om invandring och så vidare och det är ju många som har forskat kring det här och menar som på att de kan påvisa att det är en tillgång, att ha olika kulturer att bära i bagaget. Man blir helt enkelt kreativare, hävdar de, utav det. Och det kan ju räcka med det som svar då. S: - Kräver de här ungdomarna mer av dig som du inte kan ge? Som du inte har möjlighet eller resurs att ge. SP: - Mm. Mm. Det gör de. Ja alltså, det… Vi har ju en extra resurs här till exempel. Jag vet inte… hur många var ni när du hade din bild…? S: - Vanlig klass… kring 20 kanske. 15-20 ungefär SP: - Då kanske du märkte själv att… Man hinner inte runt. Ibland när man gör såna här uppgifter där många behöver hjälp va… då hinner man inte med om man har grupper som är på 20 stycken. Då hinner man inte runt på ett lektionspass va. Det gör du bara inte. På grundskolan är väl det ett utav problemen va, det är ofta ganska stora grupper så att… Bara utav matematiska kalkyler så kan man ju bevisa detta. Om du frågar en elev som kommer från grundskolan: - Hur många timmar har du suttit och tecknat från det du började årskurs ett i grundskolan? Är det femton minuter eller är det 30 minuter eller är det tvåhundrafemtio timmar, du kan jämföra med hur många timmar matematik du har haft. Då säger eleven: – Jamen jag har inte haft mer än 20 minuter och så har jag haft kanske 780 timmar matte, så det är klart jag börjar ju kunna lite mera matte än perspektivteckning. Som exempel va. Så att det finns ju forskning då... Det finns en amerikansk forskare som har jobbat kring det här med att träna upp, verkligen så här metodisk och vetenskapligt, träna upp folk så att man kan bevisa det. Den heter ”Teckna med vänster hjärnhalva”. Men det är ju också ett stort område. S: - Ja mitt arbete är ju inte så djup. Det går mest ut på att ta reda på hur bilden kommer att se ut och om den kommer att finnas kvar… SP: - Jo alltså, men sen hur mycket data och film det kommer vara det vet man inte. Det blir ju bara mer och mer av det. Men den här konventionella, det kommer ju liksom inte att dö. Den kommer kanske att bli en exklusiv nisch i framtiden. Om efterfrågan finns alltså. Men den traditionella bilden kommer att leva kvar, Yes! 6.5 Mejlintervju #1 Gunnilla Welwert-Auner - Fil.kand. Konstvetenskap o etnologi 1973. Bildlärare 1983. Fil mag. med inriktning mot bild. Licentiand i pedagogik med inriktning mot kultur, medier och estetik. Varför är bilden så viktig för dagens barn och ungdomar? Den ökade visualiseringen i samhället tränger sig på överallt, vi lär oss genom att navigera i synfältet. Både det samt enstaka bilder formar vårt liv och vår livsstil. Vad tror du om bildens utveckling och framtid? Bilder kommer att dominera framöver och det är nödvändigt att ta det på allvar när det gäller skola och utbildning.

31


Tror du att bilden kommer att, precis som allt annat, blir ännu mera digitalt? Ja, det tror jag men samtidigt kommer den traditionella bilden leva kvar. Det blir helt enkelt ännu fler bilder att hantera. Hur såg bilden ut längre tillbaka? Den dominerande bilden i skolan för 50 år sedan var ju konstbilden när man hade teckning. Så är det än idag i skolan, som inte helt hänger med i utvecklingen. Läs Tidsbilder; Skolverket om du vill ha en bildhistorik! Hur tycker du att utvecklingen har gått? Jag tycker att utbildningen av bildlärare har utvecklats o passar dagens samhälle hyfsat men i lärarkåren o bland klasslärare är det fortfarande rätt gammeldags. Man kör säkra kort o lämnar väldigt lite utrymme till eleverna att nyskapa. Hur vill du utveckla bilden? Jag har respekt för det gamla som jag tycker ska kopplas och polariseras mot det nya. Syfte o funktion måste fokuseras. Bilder ska användas i hela skolans vardag o inte bara i bildsalen. Lärare vet för lite i regel o undviker att gå på djupet. Det behövs fortbildning o ett seriöst intresse för bilder om det ska hända något. Kan du själv tänka dig att läsa kurser för att själv utvecklas? Det gör jag! Senast en 5 poängare om Konsten i det senmoderna samhället. Har bilden en framtid eller kommer den att bli föråldrad och plockas bort? Kanske ersättas av grafisk form (rita på wacombord etc.) Bilden kommer inte att försvinna som ämne tror jag. Inte heller ersättas men gradvis förändras. Ju mer bild i skolan ju lättare fixa olika kurser med olika inriktning. Det behövs. Allt kan inte rymmas i bildämnet. Varför tror du att bilden finns med i dagens kursplan? Dels av tradition och dels för att den behövs. Olika drivkrafter bakom. Varför tror du att bilden är så viktig att ha med? Ett nödvändigt språk att behärska, en demokratisk rättighet. Se Barnkonventionen artiklarna 12, 13 o en till jag glömt. Tror du att bilden kommer att få stanna kvar i kursplanen? Ja. Om det kommer att finnas kursplaner. Hur kan man utveckla bildlektioner för att anpassa dem till dagens samhälle? Ta bort bildarbete som är reproducerande och skapa nya samtida frågor som ska lösas visuellt. Det är inte fråga om terapi utan hårt arbete. Hur stor roll spelar ämnet för barnens kreativitet? Stor. Anser du att bildämnet är uppskattat av barn och ungdomar? I så fall varför/varför inte?

32


Bildämnet är rätt lärarkopplat. En stark lärare drar till sig fler. Tradiga lärare förlorar mot dagens visuella utbud. Barn o unga vill bli berörda, annars kan det vara. Tror du att bilden kan ses som ett andningshål för eleverna i en övrigt styrd och kanske också passiv skoltillvaro? Ja. Jag vet att det är så. Man lämnar för en stund skolans övergripande kultur med böcker och ord o får ägna sig åt bilder. Men en del bildlektioner är lika förväntade med rätt o fel som övrigt skolarbete. Kan det vara så att läraren i bild försöker entusiasmera och stimulera men att eleverna inte tar tillfället i akt? Vad gör eleverna istället? Om man når eleverna så stimulerar man dem. Det är en lärarkompetens att fixa det. Numera är klasser så heterogena att man inte kan vara på ett sätt. Kräver barn och ungdomar saker av bildläraren som denne inte har möjlighet eller resurser att ge? Det kan vara så när det gäller utrustning. Eller verksamhet som kan vara svår att genomföra i en stor elevgrupp. Det handlar om förtroende mellan lärare o elever. Är det vissa ”typer” av barn som tar mer tillvara på undervisningen än andra? Vad kännetecknar i så fall denna ”grupp”? De "duktiga" såklart. Att vara duktig handlar i skolan om att kunna avbilda. En duktig lärare utmanar dessa elever att gå vidare o dra nytta av sin förmåga i nya sammanhang. Vilka barn faller ev. ”ur” på lektionerna? De som känner sig dåliga på att fixa bilder kan ju också råka ut för lärarkommentarer som knäcker dem. De som faller ifrån kan nog räddas med riktade insatser. Anser du att bilden är lika viktig som andra ämnen så som t.ex. matte och engelska? Det är klart! Har alla gymnasielinjer estetisk verksamhet? Ja. Det är så idag. 50 poäng = 50 klocktimmar. Men hur estetisk verksamhet bedrivs är upp till varje skola att bestämma. Läroplanen är luddig om man jämför med den för grundskolan, som är riktigt bra, men inte efterlevs, tyvärr. Varför tror du att bild och annan estetisk verksamhet är viktig för ungdomarna? Därför att de lever ett estetiserat liv, där kläder, tonårsrum, musik, mötesplatser har stor betydelse. Det är också en laborativ verksamhet där man kan testa idéer o gömma sig bakom sina bilder. Att spåna visuellt är ju en kreativ sysselsättning. Gruppen är viktig o man inkluderar vissa men stänger ute andra just genom estetiska preferenser. Hur tror du att bilden kan hjälpa eleverna ute i livet? Jag tror inte att bilder hjälper direkt. Bilder informerar, får oss att drömma, ger oss riktlinjer för att välja livsstil. Det är ju både ett tillskott men också en press på oss. Att hänga med. Konsten som genre (som jag är väldigt glad för) har ju också börjat prova nya vägar. I konsten ställs det frågor till betraktaren. Jag tycker konsten har en viktig funktion och att den faktiskt provocerar o utmanar oss så att vi inte slumrar till. Det pratas ju mycket om pengabristen i skolorna, tror du att bilden hamnar något efter i utvecklingen på grund av pengabristen? 33


Nej. Tycker du att det är för få bildtimmar i skolan? Ja det tycker jag. 3 % av grundskolans hela pott. Det är skandal o 50 timmar av den totala tiden i gymnasiets 2500 timmar är ju också oerhört dåligt. 6.6 Mejlintervju #2 Egil Gry – frilansjournalist, fotograf, bild- och medielärare Varför är bilden så viktig för dagens barn och ungdomar? Hela vår tillvaro i dagens samhälle är uppbyggd av bilder. Det kan handla om designade produkter, mediala världen, kläder, mode, reklam till film, tv, målade konstverk et cetera. Bilden är mycket mer tydlig än något annat ämne i skolan, ändå får ämnet alldeles för lite timmar. Bilden är ett språk som vilket annat. Därför måste barn och ungdomar både lära sig att praktiskt använda bildspråket som att tolka och analysera det, detta för att förstå sin omvärld och samtid. Vad tror du om bildens utveckling och framtid? Bilden i sig själv kommer alltid att utvecklas och finna nya vägar. Gränserna för vad som är poetiska eller instrumentella bilder kommer att suddas ut. Däremot är jag lite negativ när det gäller bildämnets status i skolan. Ingen verkar ta bilden riktigt på allvar, utan vi lever i ett väldigt teknokratiskt och naturvetenskapligt samhälle. Tror du att bilden kommer att, precis som allt annat, blir ännu mera digitalt? Ja, vi är redan där. Det är där vi ska jobba. Det är den digitala bilden som kommer att höja statusen på ämnet. Tyvärr inser inte många bildlärare detta. De är alltför traditionalistiska och jobbar för mycket analogt och med äldre gamla tekniker. För att förstå bildens makt i dagens samhälle måste man ta till sig den digitala tekniken. Hur såg bilden ut längre tillbaka? Från början var bildämnet ett ritningsämne där man lärde sig göra ritningar med linjal och passare. Projektionsritning var mycket populärt och syftade till att så småningom få fram duktiga ingenjörer till industrin. Typografi var också viktigt, att kunna skriva vackert, göra fina bokstäver. Det är väl först under 60- och 70-talen som teckningsämnet blir något riktigt ämne med medias inblandning t ex. Sedan bytte ämnet namn till Bild och innefattar ju väldigt mycket för tillfället. Så mycket att de få timmar som finns inte räcker på långa vägar. Hur tycker du att utvecklingen har gått? Det är inget fel på utvecklingen: innehållet är bra, ambitionen är riktig. Problemet är att det inte går att leva upp till: för få utbildade lärare, för lite tid ges till ämnet och resurserna är knapphändiga. Hur vill du utveckla bilden? Enkelt sagt kan man säga att dagens ungdomar bara möter en utbildad bildlärare två år på högstadiet. Två är av 16 skolår!!! Jämför det med andra ämnen som svenska, matte, engelska etc. jag vill att alla stadier ska ha utbildade bildlärare som arbetar med bild på ett medvetet sätt från förskola, låg- och mellanstadiet, högstadiet och upp till gymnasiet. Alla elever ska ha rätt till bildämnet en timme varje vecka i alla stadier. Då kanske vi kan uppnå läroplanernas intentioner. 34


Kan du själv tänka dig att läsa kurser för att själv utvecklas? Absolut, jag utbildar mig hela tiden. Just nu lär jag mig att arbeta med porträttförfining i Photoshop. Har bilden en framtid eller kommer den att bli föråldrad och plockas bort? Kanske ersättas av grafisk form (rita på wacombord etc.) Bildämnet kommer alltid vara kvar. Att rita på wacomplatta är bara ytterligare en teknik. Bildämnet handlar om vad för sorts bilder som görs, varför de görs och hur de är tänkt att användas. Att kunna förstå bildsamhället och hur bilder funkar handlar om fundamentala demokratifrågor i vårt samhälle. Varför tror du att bilden finns med i dagens kursplan? Skolverket tycker att bildämnet är viktigt för dagens ungdomar och bildämnet behövs för att skapa demokratiska medborgare, vilket är skolans viktigaste mål. Det tror jag är en av anledningarna. Så, återigen, det är inte ambitionen det är fel på, utan möjligheterna att förverkliga de fina orden. Hur kan man utveckla bildlektioner för att anpassa dem till dagens samhälle? Man måste som bildlärare förflytta fokus från att på sina bildlektioner arbeta med poetiska bilder (det vi kallar konst) till instrumentella bilder (reklam, massmedia, film, foto, datorspel, Internet etc.) De poetiska bilderna utgör i dagens samhälle endast av 1 procent, medan de instrumentella bilderna som vi dagligen utsätter oss för är 99 procent. Tyvärr arbetar bildlärare idag envist med denna lilla procent i sin undervisning. Här måste det ske en förändring. Hur stor roll spelar ämnet för barnens kreativitet? Mycket. Dessutom smittar det praktiska arbetet av sig på det teoretiska så att det går bättre för många barn i de teoretiska när de får arbeta mycket praktiskt. Anser du att bildämnet är uppskattat av barn och ungdomar? I så fall varför/varför inte? Jag har under mina år som bildlärare väldigt sällan stött på elever som inte är intresserade av bildämnet. Men det handlar om att jobba med rätt saker, lyssna in och brinna för det man gör. Tror du att bilden kan ses som ett andningshål för eleverna i en övrigt styrd och kanske också passiv skoltillvaro? Ja, det tror jag – både på gott och ont. Om bildämnet fick högre status med fler timmar på schemat så skulle det ändra på mycket. Om bildlärare slutade tänka i poetiska bilder (som mycket bygger på prestation) och istället arbetade med instrumentella bilder där mycket utgår från fotografier skulle prestationskraven minska. Att inte sätta betyg på färdigheter utan på innehåll och idéer. Kan det vara så att läraren i bild försöker entusiasmera och stimulera men att eleverna inte tar tillfället i akt? Vad gör eleverna istället? De flesta bildlärare idag utgår från tekniken: lera, akvarell, tryck etc.… och sedan ska eleverna hitta något som de vill uttrycka i denna teknik. Vänd på det! Eleverna vill uttrycka sig, göra sin röst hörd, sina känslor – sedan gäller det att hitta en teknik som bäst motsvarar dessa idéer. Då blir ämnet kreativt, eleverna blir sökande, nyfikna och gör det mesta av jobbet själva. Läraren behöver inte övertyga eleven om att ”försök nu göra något skojigt i lera”…. 35


Kräver barn och ungdomar saker av bildläraren som denne inte har möjlighet eller resurser att ge? Ja, och det är bra. Att inte varje bildsal till exempel är utrustad med datorer, färgskrivare, digitala kameror, skannrar, och en KUNNIG bildlärare är skandal. Det säger rätt mycket om att bildämnet inte alls lever med sin tid. Är det vissa ”typer” av barn som tar mer tillvara på undervisningen än andra? Vad kännetecknar i så fall denna ”grupp”? Svaret är nej. Det finns tjejer som gillar att rita hästar och gör det fantastiskt men som inte kan något annat och som inte har några idéer överhuvudtaget, sen finns det moppekillar som skiter i allting, tills man börjar prata om graffiti eller film och har hur många idéer som helst. Så det handlar nog mer om att som bildlärare prata om rätt saker. Man måste börja med demokratifrågor, politik, yttrandefrihet och massmedier för att bildämnet ska vara intressant. Vilka barn faller ev. ”ur” på lektionerna? Inga barn ska falla ur. Jag har bara satt två-tre IG under mina 10 år som bildlärare. Och då handlar det om helt andra saker som trassliga hemförhållanden osv. Jag vill påstå att alla barn kan få ett självförtroende som människa genom att lära sig hantera och skapa bilder. Anser du att bilden är lika viktig som andra ämnen så som t.ex. matte och engelska? Självklart. Det är utan tvekan ett av de allra viktigaste ämnena i skolan. Har alla gymnasielinjer estetisk verksamhet? Ja, det är ett kärnämne. Men kursen estetisk verksamhet är indelad i tre olika inriktningar: bild, musik eller kroppen som uttrycksform. Det innebär att alla elever inte läser bild på gymnasiet. Varför tror du att bild och annan estetisk verksamhet är viktig för ungdomarna? Det ligger i människans innersta väsen att hitta former för att uttrycka sig, det handlar ju om att kommunicera med andra. Och det är ju först i kommunikationen, mötet med andra människor som du som människa existerar. Alla hjälpmedel för att kommunicera är alltså djupt mänskligt oavsett om det är text, bild, teater, musik, dans etc. Hur tror du att bilden kan hjälpa eleverna ute i livet? Framförallt för att kunna förhålla sig kritisk till sin omvärld. Att förstå vårt bildrika samhälle och vilka möjligheter och risker det finns med det. Samtidigt är bilden ett sätt för många att hitta sin egen kanal att uttrycka sig på. Det behöver alla människor. Det finns inget skönare än att känna flow och kreativitet. Det pratas ju mycket om pengabristen i skolorna, tror du att bilden hamnar något efter i utvecklingen på grund av pengabristen? Jag vet att det är så. Jämför bildämnets tilldelning med i stort sett alla andra ämnen i skolan så förstår man hur svårt det är att vara bildlärare på en skola. Bildlärare är oftast väldigt uppfinningsrika och kan trolla, tro det eller ej, med knäna. Tycker du att det är för få bildtimmar i skolan? Ja, se tidigare svar 36

Documents

Bildens framtid - från teckning till bild, vart är ämnet ...1028036/FULLTEXT01.pdf · Bildens framtid – från teckning till bild, vart är ämnet på väg? ABSTRAKT Denna uppsats