Barnombudsmannen rapporterar br2005:04

Satsa tidigt En undersökning av barn- och ungdomspsykiatrin

ISBN 91-87448-07-6 ISSN 1652-0157 Barnombudsmannen

Postadress: Box 22106, 104 22 Stockholm Besöksadress: Norr Mälarstrand 6 Telefon: 08-692 29 50 Fax: 08-654 62 77 E-post: bo@bo.se Webbplats: www.bo.se

Innehåll Förord............................................................................................................................................... 4Sammanfattning .......................................................................................................................... 6Bakgrund......................................................................................................................................... 8

Den psykiska ohälsan ökar.................................................................................................... 8Många berörs av barns och ungas psykiska ohälsa........................................................ 8Resurstillskott........................................................................................................................... 9Resurser saknas fortfarande................................................................................................. 9Tänk efter före.........................................................................................................................10Barn- och ungdomspsykiatrin – en viktig aktör...............................................................11Andra aktörer viktiga............................................................................................................. 12

Syfte, mål och metod..................................................................................................................14Syfte och mål ...........................................................................................................................14Metod ........................................................................................................................................14Barnkonventionen är en grund för arbetet .....................................................................14

Resultatredovisning och analys ............................................................................................... 15Inledning................................................................................................................................... 15Tjej eller kille – spelar roll!? .................................................................................................. 15Styrning.....................................................................................................................................16Resurser.....................................................................................................................................19Samverkan................................................................................................................................22Väntetider................................................................................................................................ 26Remisser................................................................................................................................... 28Barnkonventionen och BUP ................................................................................................ 29

Käll- och litteraturförteckning..................................................................................................32Offentligt tryck........................................................................................................................32Litteratur...................................................................................................................................32Övriga källor.............................................................................................................................32

Bilagor.............................................................................................................................................33

3

Förord Det finns många oroande tecken på att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. Flera rapporter som vi själva har tagit fram tyder på att det finns ett ökat problem med den psykiska hälsan, men även andra myndigheters resultat tyder på detta. I en undersökning som Barnombudsmannen gjorde för tre år sedan, där vi ställde frågor till verksamhets-chefer inom barn och ungdomspsykiatrin, framkom att antalet sökande till BUP fördubblats på tio år.

I Barnombudsmannens och SCB:s statistikbok Upp till 18 konstaterar vi att barn och ungdomar i Sverige har en mycket god hälsa. Ur ett internationellt perspektiv kanske den bästa fysiska hälsan, men det finns bekymmer när det gäller den psykiska hälsan. Mellan 10 och 15 procent av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation under uppväxten, försälj-ningen av antidepressiva medel till ungdomar ökar. Bland 15-åriga flickor ökar andelen som någon gång i veckan känner sig nere.

Vi kan bara spekulera kring orsakerna bakom denna utveckling. Det finns säkert många olika skäl och sannolikt är det en rad faktorer som samverkar. Stress, mobbning, arbets-miljön i skolan, mindre tid med vuxna, ökade krav och ökad utsatthet kan vara faktorer som bidrar. Men en sak är säker, vi har inte avsatt resurser i samhället för att möta dessa ökade problem bland de unga.

För att bidra till ökad fakta kring situationen inom BUP har Barnombudsmannen valt att följa upp vår studie från 2002. Under vintern 2004 skickade vi åter ut en enkät till alla BUP-enheter i Sverige. Svaren pekar relativt tydligt på en del förbättringar men också på en rad allvarliga problem.

Kötiderna till behandling inom BUP har minskat sedan förra undersökningen. Det har gjorts satsningar för att få ner väntetiderna men fortfarande uppger många enheter att de tycker att väntetiderna är för långa. Man ser samverkan med andra aktörer som en förutsättning för att kunna klara sitt jobb men många ser också att det finns stora behov att bli bättre på att samverka.

I nästan alla enkätsvar lyfter man fram vikten av att resurserna inom socialtjänst, skola och primärvård ökar så att man kan förebygga och motverka den psykiska ohälsan på ett tidigt stadium. En väl fungerande skolhälsovård är en viktig förutsättning för att kunna motverka den utveckling vi har bland barn och unga. Skolhälsovården borde dessutom alltid ha resurser som psykologer och kuratorer för att komplettera läkare och sjuksköterskor. Vi talar ofta om tidiga insatser för att undvika problem bland våra barn. Denna rapport kan förhoppningsvis bidra i argumentationen för en bättre hälsovård för Sveriges alla elever.

Lena Nyberg Barnombudsman

4

5

Sammanfattning Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonvention) har alla barn och unga rätt till bästa möjliga hälsa samt rätt till relevant sjukvård och rehabilitering. Barnombuds-mannen är oroad över den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga. En av de viktigaste aktörerna för att motverka och behandla barns och ungas psykiska ohälsa är barn och ungdomspsykiatrin (BUP). Barnombudsmannen har därför under vintern 2004 genomfört en enkätundersökning till BUP-enheter i Sverige. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad kunskap om hur de olika BUP-verksamheterna ser på sitt uppdrag och hur de kan leva upp till sitt uppdrag.

Sammanfattningsvis visar vår enkätundersökning att:

• En stor andel av BUP-enheterna, 67 procent, anser sig ha rätt roll/funktion/uppdrag… • …men många, 60 procent, anser samtidigt att andra aktörer inte har tillräcklig kunskap

om BUP samt att andra aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till att minska den psykiska ohälsan. Det sistnämnda anses till övervägande del bero på resursbrist.

• Nästan alla BUP-enheter anser att det behövs resursförstärkningar till basverksam-heter1 för att minska den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga…

• …men det är dessutom 78 procent av de svarande BUP-enheterna som också vill ha mer resurser till sin egen verksamhet.

• Det har gjorts satsningar på att få ner väntetiderna till BUP och väntetiderna har eventuellt minskat…

• …men nästan hälften av BUP-enheterna anser att väntetiderna inte är godtagbara. • Mer än hälften av BUP-enheterna uppger att de kan styra över sina satsningar och 65

procent uppger att de har satsat på att minska köerna… • …men det är 63 procent som uppger att de inte kan påverka resurstilldelningen och det

är nästan hälften som inte anser att de har fått del av resurserna som tillkom i samband med den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling.

• Alla BUP-enheter samverkar med många aktörer och anser att samverkan är en förut-sättning för att minska den psykiska ohälsan…

• …men det är lite drygt hälften som inte är nöjda med den samverkan som finns och relativt många anser att det behövs mer samverkan, främst med, vuxenpsykiatrin, socialtjänsten och förskolan/skolan.

• Samtliga BUP-enheter anser att det är viktigt att behandling sker i samråd med barn och unga och nästan alla anser att barn och unga kan påverka sin behandling.

• Det finns en relativt stor kunskap om barnkonventionen bland personalen på BUP-enheterna och barnkonventionen har också påverkat deras arbetssätt.

Utifrån den här undersökningen anser Barnombudsmannen att följande behöver göras för att motverka och förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga:

• Mer resurser behöver avsättas till samtliga basverksamheter. • Det behövs resurser till föräldrastöd under barnets hela uppväxttid för att förebygga

psykisk ohälsa.

1 Med basverksamhet avses personalkategorier inom skola, socialtjänst samt primärvård. Det kan handla om lärare, elevvårdspersonal, socialsekreterare, barnläkare, kuratorer med flera

6

• En ökad satsning på elevhälsan, det vill säga skolhälsovården och elevhälsovården, i form av tydlig lagstiftning är nödvändig. I skollagen bör man skriva att samtliga yrkesgrupper (skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer) ska finnas i alla skolenheter.

• Det behöver tas fram kvalitetskriterier med minimimått på elevhälsans uppgifter och omfattning.

• Det behövs en översyn av skolans fysiska – och psykosociala arbetsmiljö. • Samverkan mellan de olika aktörerna är väsentlig för att motverka den psykiska

ohälsan bland barn och unga. Här vill vi betona vikten av att de olika huvudmännen frigör resurser som möjliggör samverkan.

• Ytterligare uppföljningar bör göras för att se om de statliga satsningar som gjorts har använts för att motverka psykisk ohälsa samt om dessa satsningar har bidragit till minskade väntetider inom barn- och ungdomspsykiatrin.

7

Bakgrund Den psykiska ohälsan ökar

Många av Barnombudsmannens undersökningar visar att barn och unga har det bra på många sätt. Det finns dock ett antal varningstecken som framkommer i de olika undersök-ningarna, ett av dessa är den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga. I vår skrift Upp till 18, 2004 framkom att 10–18 åringar ofta kände sig ledsna. Bland 16–18 åringarna är det 28 procent av flickorna och 11 procent av pojkarna som håller med om påståendet ”Jag känner mig ofta ledsen och nere”. Försäljning av antidepressiva medel till 15–19 åringar har fördubblats mellan 1999 och 2003. Under år 2003 såldes så mycket att det skulle räcka till daglig behandling 0,7 procent av alla män och 1,7 procent av alla kvinnor i åldern 15–19år.

I en annan undersökning där Barnombudsmannen skickade ut ett antal frågor till verksam-hetschefer inom BUP framkom att antalet sökande till BUP nästan hade fördubblats på tio års tid.2 I en annan rapport från Barnombudsmannen som baserades på en enkätunder-sökning bland skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer sägs att ”Mer än 90 procent av dem som hade uppfattning om elevernas hälsotillstånd ansåg att elevernas psykiska hälsotillstånd är sämre nu än för tio år sedan”.3

Denna negativa utveckling förstärks i många andra undersökningar. Folkhälsoinstitutet har i sin senaste folkhälsorapport bland annat konstaterat att under perioden 1996–2001 ökade antalet barn och unga som hade varit i kontakt med BUP, beroendevård eller allmän-psykiatri i Stockholm med 15–25 procent.4 Andelen av pojkar och flickor i alla åldrar som uppger psykiska symtom i ”Skolbarns hälsovanor” har successivt ökat. I en färsk studie om utvecklingen av det psykiska välbefinnandet sedan slutet av 1980-talet konstateras att detta försämrats, framför allt bland unga människor (över 16 år).5

Många berörs av barns och ungas psykiska ohälsa

Det finns många aktörer som har kopplingar till barns och ungas psykiska ohälsa. Föräldrar och andra närstående vuxna är kanske den viktigaste enskilda aktören för att motverka psykisk ohälsa i de tidiga åldrarna.

Det finns också ett flertal samhällsaktörer som är viktiga. De olika samhällsaktörerna befinner sig på olika nivåer och har olika roller. På central nivå fyller Socialstyrelsen en viktig funktion för att utarbeta riktlinjer samt följa upp utvecklingen på en nationell nivå.

Landstingen har ansvar för att behandla och vårda de som drabbas av psykisk ohälsa. Inom landstinget finns både en viss basverksamhet i form av primärvård samt specialistfunk-tioner i form av till exempel barn- och ungdomspsykiatrin. Landstingen har också en viktig funktion i det förebyggande arbetet.

På den lokala nivån är det kommunerna som har ansvar för många verksamheter som påverkar barn och unga. Några av de viktigaste aktörerna är skolan och socialtjänsten som har en viktig uppgift för att förebygga och motverka psykisk ohälsa bland barn och unga. 2 Barn- och ungdomspsykiatrin 2002, väntetider och resurser. En undersökning gjord av Barnombudsmannen. 3 Barnombudsmannen, Akademikerförbundet SSR, Sveriges Psykologförbund och Vårdförbundet. Elevhälsa. Rapport från enkätundersökning i maj 2002 bland skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer. 4 Folkhälsoinstitutet. Folkhälsorapport 2005. 5 Hallsten L, Lundberg, I och Waldenström, K. Lågt psykiskt välbefinnande – tendenser på och utanför arbetsmarknaden. IK Gustafsson R Å & Lundberg I (red). Arbetsliv och hälsa 2004. Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket och Liber idéförlag.

8

Resurstillskott

På den nationella nivån har man på olika sätt agerat och tillskapat resurser för att motverka psykisk ohälsa. Genom de så kallade tillgänglighetsmedlen tillfördes landstingen pengar till vården under åren 2001–2004 för att korta väntetiderna till behandling. Under åren 2002–2004 delades 1,25 miljarder ut per år. Medlen syftade till att minska köer och väntetider till behandling och målet är att behandling inom sjukvården ska kunna erbjudas inom tre månader.

Genom försvarsuppgörelsen avsattes nio miljarder till förbättringar inom vården under åren 2002–2004.6 I samband med denna uppgörelse antog riksdagen en nationell hand-lingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården.7 Här angavs inriktningen för primärvård, vård och omsorg om äldre, psykisk ohälsa samt för mångfald av vårdgivare. För att stimulera utvecklingen omfattar handlingsplanen tre centrala delar: utvecklingsavtal, resurstillskott och uppföljning.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att under åren 2002–2005 på nationell nivå följa upp och utvärdera den nationella handlingsplanen. Rapporterna utgår ifrån landstingens egna uppföljningar av sina lokala handlingsplaner, officiell statistik, av Socialstyrelsen initierade studier och andra studier och rapporter av intresse i sammanhanget. En del mätningar som medger nationella jämförelser har initierats. Under kapitlet psykisk ohälsa i Socialstyrelsens tredje rapport konstateras att det är svårt att få en samlad bild på lands-tingsnivå av hur landstingen förbättrar sina insatser för barn och ungdomar, äldre och personer med psykiska funktionshinder.8 Landstingens redovisningar präglas av beskriv-ningar av antingen allmänt hållna planer eller enskilda insatser, projekt och inrättande av tjänster. Det framgår att satsningar sker som tidigare i första hand på barn och ungdomar. För att kunna erbjuda ökad tillgänglighet rapporteras från många håll att man förändrat arbetssättet inom barn- och ungdomspsykiatrin genom ökad samordning av tillgänglig specialkompetens och/eller ökad rörlighet i form av så kallade mobila team.

Resurser saknas fortfarande

Trots de satsningar som gjorts visar många utredningar att det saknas resurser. I slut-betänkandet av utredningen, Det gäller livet, konstaterades att kommuner och landsting i dagsläget inte förmår leva upp till sina lagstadgade skyldigheter gentemot barn och ungdomar med psykiska problem och bedömer att ett resurstillskott behövs för att säkra den förebyggande verksamheten inom framför allt barnomsorg och skola.9 Dessutom lade man fram förslag på lagändringar i skollagen, grundskoleförordningen, gymnasieförord-ningen, socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, lagen om åliggande för personal inom hälso- och sjukvården samt i förordningen om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården.

I en undersökning som Barnombudsmannen genomförde 2002 visade det sig bland annat att fler barn och unga sökte till BUP än tidigare.10 Orsakerna till detta kunde enligt de som svarat bland annat bero på besparingar i basverksamheterna på kommunal nivå som barnomsorg och skola.

6 Försvarsuppgörelsen innebär att de resurser som frigjordes i samband med avveckling av vissa försvarsverksamheter gavs till andra ändamål. 7 Prop. 1999/2000:149. 8 Socialstyrelsen. Uppföljning av den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling. 2004. 9 Det gäller livet – Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem (SOU 1998:31). 10 Barn- och ungdomspsykiatrin 2002, väntetider och resurser. En undersökning gjord av Barnombudsmannen.

9

I Socialstyrelsens senaste uppföljning av den nationella handlingsplanen visade det sig att många lyfter fram betydelsen av tidiga insatser.11 Där konstaterades också att ”Det behövs åtgärder på bred samhällelig basis för att förbättra familjernas situation, barnens miljö i förskola och skola och deras sociala förutsättningar”.

Liknande tankegångar finns i en av Folkhälsoinstitutets rapporter ”Andelen barn och ungdomar som sökte hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökade påtagligt under 1990-talets andra hälft, bland annat på grund av att möjligheterna att utreda och stödja barn med psykiska störningar inom elevvården minskade vid många av landets skolor. Konsumtionen av barn och ungdomspsykiatrisk vård har fortsatt att öka i Stockholms län även under åren efter 1999, trots att skola och förskola fått förstärkta personalresurser”.12

Tänk efter före

Barnombudsmannen med flera har vid många tillfällen lyft fram vikten av förebyggande insatser. I många av våra debattartiklar och skrifter de senaste åren har vi lyft fram vikten av att en fungerande elevhälsa som ett medel för att minska barns och ungas psykiska ohälsa. Det behövs ett tydligare uppdrag för hur den blivande elevhälsan ska vara upp-byggd. Ett minimikrav bör vara att varje elev och skola har tillgång till en elevhälsa som även har de kompetenser som skolkurator, skolsköterska och skolpsykolog kan bidra med.

I en rapport från Socialstyrelsen, Skolverket och Folkhälsoinstitutet presenteras en samhällsekonomisk modell där kostnaderna för generella insatser ställs mot insatsernas effekter på barns och ungdomars psykiska hälsa och de samhällsekonomiska vinster som dessa i sin tur ger upphov till.13 Modellen bygger på ett tankesätt för prioriteringar som inte bara tar hänsyn till den berörda huvudmannens kostnader för en viss insats, utan också till hur kostnaderna påverkas i andra samhällssektorer och på längre sikt. I rapporten drar man följande slutsatser:

• Samhällets generella insatser för barn och ungdomar så som barnhälsovård, förskole-verksamhet, skolbarnsomsorg och skola utgör en viktig del av uppväxtmiljön. De är väldigt viktiga för barnets psykiska hälsa.

• Prioriteringar bör grundas på kunskaper om insatsernas effekt på barns och ungdomars psykiska hälsa kontra samhällsekonomiska konsekvenser. Besparingar inom en sektor kan leda till kostnadsökning i en annan. Det är därför viktigt med sektorsövergripande prioriteringar.

• Det behövs ett långsiktigt perspektiv vid prioriteringar. Det är viktigt både ur ett individ- och ett samhällsekonomiskt perspektiv med insatser för att förebygga psykisk ohälsa.

• Det saknas svensk forskning om effekter av generella insatser. Lokala politiker och tjänstemän spelar en stor roll för utvärdering och uppföljning av insatser.

• Kunskap om och användandet av samhällsekonomiska analyser som ett underlag för prioriteringar behöver öka.

• För att samhällets resurser ska bli mer effektiva än idag är det viktigt med samverkan när insatser planeras och genomförs. Alla berörda parter behöver se samverkan som ett område som kräver tid och resurser. För att samverkan ska komma till stånd och fungera bra krävs politisk styrning.

11 Socialstyrelsen. Uppföljning av den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling. 2004. 12 Folkhälsoinstitutet. Folkhälsorapport 2005. 13 Socialstyrelsen, med flera. Tänk långsiktigt. 2004.

10

• Det är viktigt att barns och ungdomars psykiska hälsa uppmärksammas och att utvecklingen följs kontinuerligt.

Barn- och ungdomspsykiatrin – en viktig aktör

BUP brukar sägas vara samhällets yttersta specialistresurs för barn- och ungdomar med psykiatrisk problematik. I utredningen Det gäller livet säger man följande: ”Barn- och ungdomspsykiatrin är en specialistresurs som bör koncentrera sina insatser till de mest behövande barnen och familjerna”.

Det finns ett antal överenskommelser som direkt eller indirekt ger vägledning om prioriteringar för barn- och ungas psykiska hälsa. Några exempel på sådana överenskommelser är ”Dagmaröverenskommelsen”, samt den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling.14 Socialstyrelsen har också gett ut ett antal allmänna råd som på olika sätt kan beröra barn- och ungdomspsykiatrin.

Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri har formulerat några mål för den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten: ”barn och ungdomspsykiatrisk verksamhet är en specialistresurs inom hälso- och sjukvården. Dess målsättning är att igenkänna, bota, lindra och förebygga psykisk sjukdom och störning, som utgör hinder för personlig tillväxt och mognad. I målsättningen ingår också att verka för att barns intressen tillvaratas i sam-hället. Barns och ungdomars behov av hjälp och stöd ska i första hand tillgodoses av föräldrar, skola, socialtjänsten och primärvård”.

Förutom Svenska föreningen för barn och ungdomspsykiatri utarbetade målformuleringarna, de överenskommelser som gjorts samt Socialstyrelsens allmänna råd finns det inga direkta nationella normer för BUP. Det är upp till varje enskilt landsting/region att precisera mål och prioriteringar.

Utvecklingen har gått framåt Hälso- och sjukvården är en av de samhällsektorer som har utvecklats kraftigt. Barn och ungdomspsykiatrin är inget undantag. Det har skett en kraftfull kunskapsmässig utveck-ling, till exempel har andelen anställda med högre utbildning ökat. Det har utvecklats nya diagnoser som till exempel de så kallade bokstavsdiagnoserna (ADHD, Damp med flera).

BUP har synats BUP har varit en verksamhet som uppmärksammats de senaste åren. Det har genomförts flera undersökningar och uppföljningar av BUP:s verksamhet.

Barnombudsmannen beslöt att under våren 2002 kontakta verksamhetschefer inom BUP över hela landet i syfte att få en bild av barns och ungas väntetider till bedömning och eventuell behandling av sina problem samt nuvarande och planerade resurser till barn- och ungdomspsykiatrin. I undersökningen från 2002 visade det sig att en del sjukvårds-distrikt/landsting ser ändrade sökmönster – mer av oro, ångest, depressioner och självdestruktivitet – än för fem år sedan, medan lika många uppger att orsakerna är desamma som för fem år sedan. I undersökningen framkom att det fanns olikheter mellan

14 Dagmaröverenskommelsen innebär att 1996 infördes en så kallad besöksgaranti med tidsgränser angivna för väntetider till primärvård och till besök hos läkare i den specialiserade vården. Garantin innebär att primärvården ska erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas. Om kontakt med läkare erfordras skall väntetiden vara högst sju dagar. Den som har fått remiss till den specialiserade vården skall erbjudas detta inom 90 dagar.

11

landstingen/sjukvårdsdistrikten som enligt Barnombudsmannen skapar otillfredsställande skillnader mellan olika grupper av barn och unga beroende på var i landet de bor. Det som är positivt är att mycket kreativt tänkande och planerande förs fram och att ambitionerna för att stärka barn- och ungdomspsykiatrin är höga.

I utredningen Det gäller livet konstateras att det hade skett en kraftig tillströmning av patienter till BUP. Det stora trycket ledde till långa väntetider och/eller till en möjligen kort behandling samt en påfrestande arbetssituation för personalen. En liknande bild ges i en av Socialstyrelsen nyligen utgiven rapport: ”Andelen barn och ungdomar som sökte hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökade påtagligt under 1990-talets andra hälft, bland annat på grund av att möjligheterna att utreda och stödja barn med psykiska störningar inom elevvården minskade vid många av landets skolor”. 15

Andra aktörer viktiga

BUP är inte den enda aktören som verkar för att minska och förebygga barns och ungas psykiska ohälsa. Då BUP är en uttalad specialistfunktion behöver andra aktörer bidra med insatser utifrån deras specifika uppgifter för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga. Samverkan med andra aktörer är därför ett av BUP:s huvudsakliga arbetsfält. I en granskningsrapport från Kalmar läns landsting kan man läsa följande: ”BUP:s arbetsfält kan delas in i två huvudområden. Dessa är att bedriva eget patientarbete samt att samverka med vårdgrannar, det vill säga att verka genom andra”.16

I utredningen Det gäller livet konstaterades att ”Samarbetet mellan kommuner och lands-ting måste bli smidigare till exempel inom ramen för gemensamma nämnder eller i kommunalförbund. Här behövs också en översyn av betalningsansvarslagen så att full klarhet nås om vem som ska betala när barn och ungdomar med psykiska problem är ”medicinskt färdigbehandlade”. Särskilda åtgärder bland annat i form av behandlingsråd och regionala centrum föreslås när det gäller så kallade §12-fall, barn som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp samt barn och ungdomar med invandrar- eller flykting-bakgrund. En flexibel åldersgräns 16–25 år bör dessutom införas mellan BUP och vuxenpsykiatrin”.

I den senaste uppföljningen av den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling menade man att ”Samverkan och samordning över verksamhets- och huvud-mannagränser poängteras för att de goda intentionerna i den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling ska kunna förverkligas”.

Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter har tillsammans med elva av landets länsstyrelser genomfört en tillsyn, vars syfte är att granska samverkan mellan BUP och socialtjänsten kring barn med komplicerade behov på grund av psykosociala problem och psykiska sjukdomar.17 Tillsynens mål var att bidra till att hälso- och sjukvården och socialtjänsten uppmärksammar behovet av och utvecklar sina rutiner för samverkan och kommunikation. En av tillsynens reflektioner var att där socialtjänsten och BUP samverkar inom ramen för en ganska fast struktur förefaller de vara mer nöjda med samverkan än på de ställen där de i och för sig samverkar, men utan sådan struktur. Det synes också vara viktigt med tydlighet och kommunikation, inte minst för att verksamheterna skall ha rimliga och realistiska förväntningar på varandra. Det verkar vara viktigt att samverkan är förankrad på alla nivåer

15 Folkhälsoinstitutet. Folkhälsorapport 2005. 16 Kalmar läns landsting. Rapport över granskning av barn- och ungdomspsykiatrin i Kalmar läns landsting. Dnr 0101138. 17 Socialstyrelsen. Mellan två stolar. 2004.

12

och att klimatet för samverkan framför allt skapas på chefsnivå. En slutsats som man kom fram till var att om inte cheferna är överens om samverkan, kan socialtjänsten och BUP bara förlita sig på samverkan som bygger på personkännedom och personkemi mellan verksamheternas enskilda handläggare.

13

Syfte, mål och metod Syfte och mål

I barnkonventionen fastställs bland annat att barnets bästa ska sättas i främsta rummet samt att barn och unga har rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Barnombudsmannen har vid ett flertal tillfällen noterat den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga. Vi har på olika sätt lyft fram såväl orsaker som åtgärder för att minska den negativa utvecklingen. Möjlig-heterna för de barn- och ungdomspsykiatriska enheterna att möta barns och ungas behov undersöktes av Barnombudsmannen 2002. Där belystes barns och ungas väntetider till bedömning och eventuell behandling av sina problem samt nuvarande och planerade resurser till barn- och ungdomspsykiatrin.

Barnombudsmannen har under vintern 2004 genomfört en ny enkätundersökning till samtliga BUP-enheter i Sverige. Syftet med denna undersökning är att följa upp den tidigare undersökningen samt att få en fördjupad kunskap om hur de olika BUP-verksamheterna ser på sitt uppdrag och förutsättningar för hur de kan leva upp till sitt uppdrag.

Metod

Undersökningen har genomförts som postenkät med en påminnelse. Målgruppen utgjordes av de BUP-enheter som vi fann via webbsidan www.bup.nu samt de BUP-enheter som vi fann genom att gå igenom samtliga landstings/regioners ( i fortsättningens använder vi oss av begreppet landsting) webbplatser. Mottagare av enkäten var chefer/ansvariga på respektive BUP-enhet. Det skickades ut 165 enkäter och vi fick 115 svar. Ett av svaren bedömdes som bortfall på grund av att den inte var ifylld. Ett svar visade sig inte vara kvar som BUP-enhet. Det betyder att 113 av 164 enheter redovisas vilket innebär en svarsfrekvens på 69 procent.

Med enkäten skickades ett missiv med information om enkäten. Det bifogades också en blankett med adressuppgifter. Enkäten bestod av 32 frågor. Frågeblanketterna registrer-ades manuellt varefter datafiler framställdes. Tre av frågorna var helt öppna, de övriga frågorna bestod av färdiga alternativ som kunde fyllas i. I vissa av de frågor som hade färdiga alternativ fanns möjlighet till eget alternativ samt en möjlighet att ge kom-pletterande uppgifter via kommentarer. De öppna svaren och kommentarerna har bearbetats manuellt och kategoriserats i efterhand.

För att kvalitetssäkra enkätformuläret fick tre kontaktpersoner som är verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin lämna synpunkter på enkätinnehållet.

Barnkonventionen är en grund för arbetet

Barnombudsmannen utgår i sitt arbete ifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barn-konventionen). Vi relaterar därför till barnkonventionen i resultatredovisningen. Det gör vi antingen genom att beskriva en eller flera artiklar som vi bedömer vara av relevans eller genom att beskriva några krav som barnkonventionens artiklar ställer på ett förändrat arbetssätt. I enkäten fanns det dessutom några frågor som direkt handlade om BUP:s kunskaper om barnkonventionen. Svaren på dessa frågor redovisas separat.

14

Resultatredovisning och analys Inledning

Vårt huvudsakliga syfte har varit att undersöka hur de enskilda BUP-enheterna ser på sitt uppdrag samt om de kan leva upp till sitt uppdrag. En av frågorna i vår enkätundersökning handlade därför om de svarande BUP-enheterna anser sig har rätt roll/funktion/uppdrag för att minska den psykiska ohälsan. Av svaren framgår att 67 procent anser att deras BUP-enhet har rätt roll/funktion/uppdrag. Att så inte är fallet anser 21 procent. På denna fråga svarar 9 procent både ja och nej. Samtidigt visar andra svar i vår enkätundersökning att det finns ett antal problemställningar kring BUP:s roll/funktion/uppdrag. I detta kapitel kommer vi att reflektera över BUP:s roll.

Vi har valt att redovisa svaren, eller delar av svaren, från de frågor som är relevanta för respektive underrubrik. En fullständig resultatredovisning finns i tabellbilagorna.

Tjej eller kille – spelar roll!?

I barnkonventionens artikel 2 kan man läsa följande:

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Här följer en sammanfattning av svaren på frågorna om vilka åldersgrupper som huvudsakligen behandlas inom BUP-enheterna samt om det främst är pojkar eller flickor som söker sig till BUP.

På frågan om…

• vilken åldersgrupp som huvudsakligen behandlas av BUP-enheterna uppger 61 procent åldern 12–15 år, 45 procent åldern 6–11 år och 24 procent åldern 0–5 år.

• det främst är pojkar eller flickor som söker sig till BUP uppger de flesta, 74 procent, att det är ungefär lika många flickor som pojkar, 20 procent att det är flickor som främst uppsöker BUP och 6 procent uppger att det är främst pojkar som uppsöker BUP.

Vem mår sämst? På frågan om vilket kön som främst söker sig till BUP svarar de flesta, 74 procent, att det är ungefär lika många flickor som pojkar. Det är 20 procent som uppger att det främst är flickor och 6 procent som uppger att det främst är pojkar. Svaren visar att det är en spridning av åldrarna med en övervikt för gruppen 12–15 år. Åldersalternativet 0–5 år uppges av 24 procent. De flesta har fyllt i ett svarsalternativ på frågan om åldern, men det är också en handfull BUP-enheter som har lämnat spontana kommentarer på denna fråga.

15

Av kommentarerna visar det sig att föräldrar till pojkar sökte hjälp när pojkarna var i 6–12-årsåldern medan flickornas föräldrar sökte först när flickorna var 14–18 år.

Skillnader finns Att det finns skillnader mellan pojkar och flickor har också aktualiserats av Socialstyrelsen. I en av deras undersökningar kom man fram till följande: ”Psykisk och psykosomatisk ohälsa rapporteras oftare av unga kvinnor än av unga män, och problemen tycks öka med åren för båda könen. Depressioner och ångesttillstånd hör till de vanligaste diagnoserna för de yngre, det vill säga dem som är 13–17 år. I gruppen 18–24-åringar dominerar diagnoser kopplade till missbruk av alkohol och droger för männen, medan kvinnorna lider av depressioner, reaktioner på svåra livshändelser och stressrelaterade tillstånd.”18

Av en tidningsartikel framgår: ” Vi tror att föräldrar oftast söker hjälp till sina pojkar när de börjar förskolan eller skolan för att de är utåtagerande, behöver hjälp med deras ilska och överaktivitet. Om pojkar ”stör” och anses ”stökiga” då uppsöker man hjälp för man anser att detta kan vara ett tecken på att barnet inte mår bra. En flicka som mår dåligt blir ofta inåtvänd och kan vara självdestruktiv. Det har även visat sig i studier kring tjejer och killar med ADHD att de kan ge uttryck på olika sätt, trots att de har likartade diagnoser. Tystlåtna barn ser vuxna oftast inte som ett bekymmer, utan snarare tvärtom”.19

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att både flickors och pojkars psykiska ohälsa uppmärksammas. Vidare anser Barnombudsmannen att alla oavsett kön ska få relevant och adekvat vård och behandling.

Styrning

När det gäller frågan om hur förverkligandet av politiska beslut ska lyckas finns det, trots mångfalden av nivåer och initiativ, några viktiga gemensamma framgångsfaktorer. Tillämparen måste förstå beslutet samt kunna och vilja genomföra det. Att förstå betyder att tillämparen har kunskap om reformens syfte och förstår dess innebörd. Detta kräver att tillämparen söker och får möjlighet att utveckla kunskap och kompetens bland annat i samtal och dialog med andra intresserade. För att tillämparen ska kunna genomföra beslutet behöver en rad olika förutsättningar vara uppfyllda. Några av dessa kan samman-fattas i följande punkter:

• Väl förankrade politiska beslut • Ledningens entydiga stöd • Tydliga, mätbara mål, som följs upp och utvärderas • Ekonomiska resurser och ekonomiskt handlingsutrymme • Personella, organisatoriska resurser och stödjande strukturer • Rätt verktyg/metoder • Tid för en arbetsprocess som bygger på:

- helhetssyn och dialog - samverkan och delaktighet - långsiktighet och kontinuitet

18 Socialstyrelsen. Ungdomars behov av samhällets stöd. 2004. 19 Wallin, M. Arga pojkar och deppiga flickor. Socialpolitik, nr 1 , 2001.

16

Att vilja betyder att tillämparen verkligen vill medverka i genomförandet. Ett rimligt antagande är att viljan och motivationen hos tillämparen ökar, om han/hon förstått innebörden i reformen och om viktiga materiella förutsättningar finns uppfyllda. Av den som ska verkställa, tillämpa och praktiskt genomföra barnkonventionen krävs ett starkt engagemang, tålamod och långsiktig vilja.20

Här följer en sammanfattning av enkätsvar som relaterar till styrning.

På frågan om…

• det har gjorts några organisationsförändringar de senaste fem åren uppger 42 procent att det har gjorts en gång, 39 procent att det har gjorts flera gånger och 20 procent uppger att inga organisationsförändringar har gjorts.

• organisationsförändringarna har påverkat BUP-enheten uppger 52 procent att det i stort sett har påverkat positivt och 30 procent att det i stort sett påverkat negativt. Att det inte har påverkat i någon riktning uppger 18 procent av BUP-enheterna.

• vad det beror på att andra berörda aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till minska den psykiska ohälsan uppger 86 procent att de andra aktörerna saknar resurser, 56 procent olika prioriteringsgrunder mellan de olika verksamheterna och huvudmännen medan 42 procent anser att de andra aktörerna saknar tydlig styrning för att arbete med psykisk ohälsa.

• vad eller vem som huvudsakligen styr BUP:s satsningar uppger 63 procent uppkomna behov, 56 procent ansvarig chef på BUP-enheten, 32 procent landstingspolitiker, 27 procent nationella direktiv och 23 procent uppger chefstjänstemän inom landstinget. Annat alternativ uppges av 23 procent vilket motsvarar 25 enheter. Dessa alternativ har kategoriserats enligt följande: personal 11 svar, BUP-chef eller liknande 4 svar, övriga 10 svar.

• BUP-enheten har haft möjlighet att påverka resurstilldelningen svarar 63 procent nej, 31 procent ja, till viss del medan 6 procent svarar ja, till stor del.

• vilka ytterligare satsningar som skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga svarar 41 procent ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för motverka den psykiska ohälsan, 38 procent tydligare direktiv från lands-tingets ledning kring BUP:s roll, 31 procent tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter och 21 procent svarar att de önskar tydligare direktiv från landstingets ledning. Få av dessa alternativ prioriterats dock högt av dem som uppger priori-teringsordning. Det är endast alternativet ny lagstiftning som har graderats högst (10 procent) eller näst högst (14 procent). De övriga alternativen som tas upp här prioriteras lågt.

Vem bestämmer över BUP? Vid en analys av enkätsvaren ges en något splittrad bild när det gäller styrningen av BUP och dess verksamhet. En stor del av BUP-enheterna uppger att de satsningar som gjorts styrts av uppkomna behov samt av ansvarig BUP-chef eller liknande funktion. De flesta av de öppna svaren säger att personalen eller ansvarig för BUP-enheten kan styra över de satsningar som görs. Detta tyder på att ansvarig chef på respektive BUP-enhet kan styra de satsningar som ska göras utifrån uppkomna behov.

20 Barnombudsmannen. Med barnkonventionen som karta och kompass. Kommentus förlag, 2001.

17

Samtidigt är det många som inte anser att de har möjlighet att påverka resurstilldelningen och att trycket på BUP har ökat. I de öppna svaren finns det BUP-enheter som uttrycker en viss uppgivenhet och att det inte finns så stor möjlighet att styra utvecklingen, ”direktiven är nog tydliga men är inte verklighetsförankrade (då resurser är otillräckliga)”.

Andra aktörer påverkar Av enkätsvaren framgår att det främst är bristen på resurser som gör att andra aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till att den psykiska ohälsan minskar. Det framgår också att ett stort antal BUP-enheter anser att prioriteringsgrunderna skiljer sig åt mellan verksamheter och huvudmän samt att andra aktörer saknar tydliga direktiv för att motverka den psykiska ohälsan. Sammantaget kan detta tolkas som att de svarande BUP-enheternas roll och verksamhet har påverkats av att de andra aktörerna inte har kunnat medverka till att den psykiska ohälsan minskat.

I den statliga utredningen Det gäller livet ansågs att barn- och ungdomspsykiatrin ska koncentrera sina insatser till de mest behövande barnen och ungdomarna. Där står också att prioriteringarna på en övergripande nivå ska kunna bli föremål för politisk diskussion och styrning.

Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan bland

barn och unga? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 13 12 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 87 78 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 58 52 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

108 96

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

23 21

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

42 38

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

46 41

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 35 31 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

53 47

Annat 14 13 Totalt antal svar 479 Totalt antal svarande 112 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annat, vad”. 14 BUP-enheter uppger alternativet ”annat” och 17 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”annat, vad”. I fråga 24.a gavs möjlighet att skriva generella kommentarer till svaret på fråga 24 och 22 BUP-enheter har skrivit kommentarer.

I Barnombudsmannens undersökning uppger 41 procent av BUP-enheterna önskemål om ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsan bland barn och unga. Att det behövs ytterligare satsningar i form av tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s roll upp ger 21 procent. I samband med detta vill vi lyfta fram vikten av att de som har ansvar på olika nivåer gör tydliga prioriteringar. I avsnittet

18

om samverkan tar vi upp olika exempel på styrmedel som de olika huvudmännen kan upprätta i form övergripande policys med mera. Det kan handla om gemensamma handlingsplaner där olika aktörers roller behandlas, omfördelningar i till exempel budget med mera. Ett sådant stöd skulle också kunna bidra till en ökad kunskap om BUP:s och andra aktörers roller för att åtgärda psykisk ohälsa bland barn och unga.

BUP behöver omorganisationer!? Flera omorganisationer har skett de senaste fem åren. Det uppger 81 procent av BUP-enheterna. Relativt stor andel, 52 procent, anser att omorganisationerna har haft en positiv påverkan.

I många andra sammanhang upplevs omorganisationer som negativt. Vad denna relativt positiva syn på omorganiseringar beror på framkommer inte av enkätsvaren. En förklaring kan vara att de omorganiseringar som har gjorts har ökat BUP:s möjlighet att fungera som en specialistfunktion och bidragit till att tydliggöra BUP:s roll för att motverka den psykiska ohälsan bland barn och unga. Det kan också betyda att det finns stor benägenhet att förändra sin verksamhet utifrån de uppkomna behoven.

Resurser

I barnkonventionens artikel fyra kan man läsa följande:

”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete.”

Här följer en sammanfattning av svar från enkäten som relaterar till resursfördelning.

På frågan om…

• vilka satsningar som skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan svarar nästan alla, 96 procent, att mer resurser ska ges till basverksamheterna. Detta alternativ priori-teras också högt av dem som har valt att prioritera alternativen. Relativt många, 78 procent, anser också att mer resurser behövs till befintliga BUP-enheter.

• de ekonomiska resurserna har ökat eller minskat uppger nästan hälften, 46 procent, att de ekonomiska resurserna varken har ökat eller minskat, 27 procent att resurserna har ökat och 24 procent att resurserna har minskat.

• de har möjlighet att påverka resurstilldelningen uppger 63 procent att de har inte haft möjlighet att påverka resurstilldelningen, 31 procent att de till viss del har kunnat påverka resurstilldelningen medan endast 6 procent uppger att de till stor del kunnat påverka resurstilldelningen.

• de har tagit del av de resurser som tillkom i samband med den nationella handlings-planen för hälso- och sjukvårdens utveckling uppger 45 procent att de inte har tagit del av de resurser som tillkom i samband med den nationella handlingsplanerna för hälso- och sjukvårdens utveckling, 27 procent svarar att så är fallet medan 28 procent vet inte något om detta.

• om vad BUP-enheterna har satsat på uppger 41 procent att ta hand om nya sjukdoms-beteenden alternativt nya grupper av barn och unga med psykisk sjukdom/diagnos, 64

19

procent utveckling av nya behandlingsformer och 23 procent uppger förebyggande insatser för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga.

• BUP-enheten har rätt uppdrag/roll/funktion uppger både de som svarat ja och de som svarat nej på denna fråga i de öppna svaren att det saknas resurser.

• orsaker till att andra aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga uppger 86 procent brist på resurser.

• den psykiska ohälsan har ökat uppger 50 procent att den psykiska ohälsan har ökat mycket, 30 procent att den psykiska ohälsan har ökat något, 2 procent att den psykiska ohälsan inte har ökat och 19 procent uppger alternativet vet ej.

• Samverkan uppger flera BUP-enheter brist på resurser som en bidragande orsak till att de inte är nöjda med den samverkan som finns.

Satsa på basverksamheterna De svarande BUP-enheterna är mycket tydliga med att det behövs satsas resurser för att stärka de så kallade basverksamheterna. Enligt de flesta BUP-enheterna har de bristande resurserna i basverksamheterna bidragit till att många vänder sig till BUP för att få hjälp och stöd. Många BUP-enheter uttrycker att de får ta hand om väldigt många barn och unga som egentligen skulle kunna få stöd och hjälp av andra aktörer: ”Får tyvärr fylla upp för bristande resurser inom skola/hälsovård” eller ”Pga brist i basresurser får vi ägna alltför mycket tid till rådgivning och hänvisning till andra vårdgivare”. Detta skulle kunna förhindras med en primärvårdsresurs för barn/ungdom/föräldrar”. Denna bild framkom också vid Barnombudsmannens tidigare undersökning.21

I många av de öppna svaren synliggörs att BUP är en specialistfunktion vars uppgift är att behandla barn och unga med psykisk problematik: ”vi finns som specialistenhet när andra gjort basbedömning med basinsatser som ej räcker till” eller ”BUP är specialistnivå. Problemet för oss är mer att basnivån sviktar”.

Det ökande trycket på BUP på grund av de snäva resurserna i basverksamheterna kan ha medverkat till att BUP:s roll som specialist delvis har förändrats. Denna förändring kan ha uppkommit då många vänder sig till BUP för problem som basverksamheterna inte har kunnat åtgärda på grund av resursbrist. Samtidigt visar denna undersökning och de flesta andra undersökningar att den faktiska psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. Denna utveckling kan ha skapat en form av identitetskris för BUP. I en ansträngd ekonomisk situation och med det tryck som finns kan i värsta fall denna identitetskris drabba de barn och unga som behöver specialistvård. Ett sätt att komma ur denna situation skulle kunna vara att avsätta resurser till basverksamheterna för att avlasta BUP men också avsätta tillräckligt med resurser så att BUP kan fullgöra sitt uppdrag som specialistfunktion.

Resurstillskott Vid två tillfällen har staten tillskjutit extra resurser för att stärka barn- och ungdoms-psykiatrin. Genom så kallade tillgänglighetsmedel tillfördes landstingen pengar under åren 2001–2004 för att korta väntetiderna i vården. I samband med framtagningen av den nationella handlingsplanen avsattes ytterligare resurser för att förbättra barns och ungas psykiska hälsa. I vår enkätundersökning frågade vi om BUP anser att de har fått ta del av resurstillskottet från den nationella handlingsplanen. Av svaren framgår att nästan hälften (45 procent) av de svarande BUP-enheterna inte har fått ta del av dessa medel. I princip en 21 Barn- och ungdomspsykiatrin 2002, väntetider och resurser. En undersökning gjord av Barnombudsmannen.

20

fjärdedel säger att de har fått ta del av pengarna medan 28 procent uppger att de inte vet något om detta.

Det behövs mer resurser till befintlig verksamhet. Det anser 78 procent av BUP-enheterna. Trots det har en relativt stor andel, 64 procent, av BUP-enheterna satsat på att utveckla nya behandlingsformer och 41 procent på att ta hand om nya sjukdomsbeteenden alternativt nya grupper av barn och unga med psykisk sjukdom/diagnos. En förklaring till detta kan vara att de extra medel som tillkommit har använts för detta ändamål. Det kan också vara så att BUP har utvecklat sitt arbete utifrån befintliga resurser. Socialstyrelsen har regelbundet gjort uppföljningar av hur landstingen har använt pengarna från den nationella handlingsplanen. Här nämns till exempel en utveckling av familjecentraler, ”mini-marior”, åtgärder för att tidig upptäckt av psykisk ohälsa hos spädbarn och upp till sex års ålder beskrivs från flera håll.

Några landsting har medvetet inte delgett BUP all resurstilldelning utan satsat på andra verksamheter för att förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga. I Landstinget Gävleborg har ungefär hälften av de extra resurserna från tillgänglighetsmedlen använts för att skapa psykosociala resurser inom primärvården för barn i åldern 6–12 år och den andra hälften har använts för att minska köerna till BUP. Resurserna från den nationella handlingsplanen har i första hand använts för att bygga upp familjecentraler och öka den psykosociala kompetensen hos primärvården, bland annat ungdomsmottagningarna. Inom primärvården har även föräldrarådgivare för föräldrar med barn i åldern 0–18 år tillsatts. Allt detta har gjorts i samverkan mellan landstinget och kommuner i Gävleborgs län i syfte att förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga.

Förebyggande insatser viktiga Även om endast en fjärdedel av BUP-enheterna uppger att man har satsat på det före-byggande arbetet finns det i många av de öppna svaren en önskan om att bidra mer i det förebyggande arbetet. Flera säger dock att resurserna inte räcker till för detta, ”avvägning mellan förebyggande och behandlande uppdrag svår, framförallt pga resursbrist” eller ”men vi har inte resurser till att arbeta tillräckligt förebyggande för att minska den psykiska ohälsan”.

I Barnombudsmannens och SCB:s statistikbok Upp till 18 ser man att antalet barn med särskilda behov har ökat.22

Socialstyrelsen har tillsammans med Folkhälsoinstitutet och Skolverket arbetat fram en skrift som visar på en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns och ungas psykiska hälsa.23 I denna skrift kan man bland annat läsa följande: ”Barns och ungdomars psykiska hälsa påverkas av såväl individuella egenskaper som av faktorer i uppväxtmiljön. Generella insatser av hög kvalitet kan sannolikt förebygga och minska psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Eftersom de generella insatsernas innehåll, organisation och resurser har betydelse för hur barnen mår påverkar de troligen även omfattningen av de selektiva insatser som en del barn och ungdomar kan komma att behöva under sin uppväxt och längre fram i livet. Det är troligt att det fanns ett samband mellan nedskärningarna inom förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan under 1990-talet och den samtidiga ökningen av antalet besök inom barn- och ungdomspsykia-trin. Samtidigt kan detta vara ett tecken på att samverkan mellan till exempel skolan och

22 Barnombudsmannen och SCB. Upp till 18 – fakta om barn och ungdom. 2004. 23 Socialstyrelsen, med flera. Tänk långsiktigt. 2004.

21

barn- och ungdomspsykiatrin inte har fungerat tillfredsställande när det gäller att ge förebyggande stöd till barn efter deras behov utifrån olika kompetenser.”

En viktig aktör för att minska och förebygga psykiska ohälsa är skolan. Skolan ska vara en plats som främjar barns utveckling i sin helhet. Skolan bör kunna ta ett större samlat ansvar för detta än vad som sker i dag. Barnombudsmannen har tidigare visat på vikten av en väl fungerande elevhälsa för att förebygga psykisk ohälsa och stödja de barn och ungdomar som har psykisk problematik. Elevhälsans olika yrkeskategorier är alla lika viktiga. Ingen yrkesgrupp kan ersätta en annan. För att garantera att eleverna får tillgång till relevant stöd och hjälp måste skollagen tydligt ange att elevhälsan ska bestå av skolsköterska, skolläkare, skolkurator och skolpsykolog. En satsning på elevhälsan kan betyda att barn och unga kan få hjälp i ett tidigt skede av sjukdomsförloppet. Det skulle i sin tur kunna inne-bära att BUP:s roll som specialistfunktion skulle stärkas och därigenom skulle också väntetiderna till BUP kunna minskas.

Samverkan

Artikel 6 i barnkonventionen säger att

• Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet • Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets

överlevnad och utveckling

För att kunna leva upp till denna artikel krävs en helhetssyn på barn och unga. För att kunna få en helhetssyn behöver olika aktörer samverka. FN:s barnkommitté sätter stort värde på alla initiativ kring samordning och samarbete som bidrar till att hela barnet kommer i fokus och inte bara barnet som patient, elev, målsägande eller arbetstagare. 24

Här följer en sammanfattning av svar från enkäten som relaterar till samverkan.

På frågan om…

• man anser att samverkan är viktig för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga svarar 99 procent ja.

• vilka man samverkar med uppger 99 procent socialtjänsten, 97 procent förskola och skola, 91 procent vuxenpsykiatrin samt 85 procent föräldrar. Andra aktörer som många BUP-enheter samverkar med är ungdomsmottagningar (72 procent), barnavårds-centraler och mödravårdscentraler (63 procent), övrig primärvård (58 procent) samt andra aktörer inom landstinget (58 procent).

• BUP-enheterna är nöjda med samverkan svarar 52 procent nej och 36 procent ja. Dessutom svarar 12 procent både ja och nej.

• om vilka aktörer man skulle vilja samverka mer med uppger 70 procent socialtjänst och vuxenpsykiatrin, 63 procent förskola och skola, 51 procent ungdomsmottagningar. Andra aktörer som de svarande BUP-enheterna vill samverka mer med är övrig primärvård (40 procent), barnavårdscentraler och mödravårdscentraler (37 procent) samt föräldrar (34 procent).

24 FN:s barnrättskommitté består av 18 experter från olika delar världen. Kommitténs främsta uppgift är att läsa igenom och tolka de rapporter som ska skickas in vart femte år av de stater som ratificerat barnkonventionen. Man kan säga att kommittén är den instans som har tolkningsföreträde vad avser genomförandet av barnkonventionen.

22

• vad BUP har satsat på de senaste tre åren uppger 57 procent samverkan med kommunala aktörer, 44 procent samverkan mellan BUP och vuxenpsykiatri samt 34 procent samverkan med andra aktörer inom landstinget/regionen.

• vilka ytterligare satsningar som skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan uppger 47 procent mer samverkan mellan interna och externa aktörer. Det är dock relativt få som rangordnar detta alternativ högt.

• vilka orsaker det finns till att andra aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till minska den psykiska ohälsan uppger 8 procent ovilja till samverkan som orsak.

• andra aktörer har tillräcklig kunskap om BUP:s roll/funktion/uppdrag uppger 60 procent att andra aktörer inte har tillräcklig kunskap om deras roll.

• om vem som vanligtvis tar den första kontakten med BUP uppger 90 procent att föräldrar tar den första kontakten.

Samverkan är viktig Vår enkätundersökning visar att samverkan är en väsentlig del av BUP:s verksamhet. I princip alla BUP-enheter uppger att man samverkar med socialtjänsten, förskola/skola och vuxenpsykiatrin. Trots att så många uppger att samverkan finns med socialtjänsten och vuxenpsykiatrin uppger 70 procent av de tillfrågade BUP-enheterna att de vill ha mer samverkan med dessa aktörer. Många uppger att de också vill ha mer samverkan med skola/förskola och ungdomsmottagningar. Dessutom är det 47 procent som anser att det skulle behövas ytterligare satsningar på samverkan mellan interna och externa aktörer för att minska barns och ungas psykiska ohälsa, dock är det inte så många som rangordnar detta alternativ så högt jämfört med andra satsningar.

Relativt få, 8 procent, av de svarande BUP-enheterna uppger att ovilja till samverkan är en orsak till att andra aktörer inte i tillräcklig omfattning bidrar till att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga. Relativt många, 60 procent, uppger att andra aktörer inte har tillräcklig kunskap om BUP:s roll/funktion/uppdrag.

I de öppna svarsalternativen finns ett antal BUP-enheter som antyder att det finns positiva erfarenheter kring samverkan: ”i de flesta ärenden vi samverkar i har vi ett gott samarbete” eller ”det i hög grad gagnar barn/ungdomar när olika aktörer samverkar–samarbetar”.

En annan reflektion är att föräldrar ses som en viktig samverkanspart, det är 85 procent som uppger att man samverkar med föräldrarna. Det är också föräldrar som till den allra största delen tar den första kontakten med BUP. Det är dock inte så många, 34 procent, som uppger att de vill ha mer samverkan med föräldrarna. Detta skulle kunna tolkas som att den samverkan som finns till viss del fungerar.

Samverkan kan styras av resurser I enkäten framkommer också att det finns ett antal problem kring samverkan som bör lyftas fram och diskuteras. Lite drygt hälften anser att de inte är nöjda med den samverkan som finns. Det handlar bland annat om bristande resurser samt avsaknad av strukturer för en bra samverkan.

Många uppger bristande resurser för BUP som orsak till att de inte är nöjda ”samverkan tar tid ifrån patientarbetet med för litet resurser finns inte den tiden”. En del uppger också att den samverkande parten saknar resurser ”Aktörer/samverkanspartners har få resurser att sätta in för barn/ungdomar”.

23

Vi har i tidigare avsnitt behandlat bristen på resurser för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga. Resursbristen kan medföra att samverkan blir lidande och ett egocentriskt tänkande kan ta över vilket synliggörs i följande citat från enkätunder-sökningen: ”minskade resurser i kommun och landsting kan försämra samverkan och öka revirtänkandet på sikt”. I utredningen Det gäller livet menar man att det behövs en översyn av betalningsansvarslagen så att full klarhet nås om vem som ska betala när barn och ungdomar med psykiska problem är ”medicinskt färdigbehandlade”.

Strukturell samverkan behövs I Socialstyrelsens allmänna råd om hälso- och sjukvården kan man läsa följande: ”Verksamhetens processer bör styras med utgångspunkt i vad som är bäst för patienten. Det har stor betydelse för patienten att vårdens olika delar fungerar bra tillsammans, till exempel vårdkedjan inom och mellan enheter och funktioner. Gränssnittet mellan ansvarsområden, mellan personal inom enheten, mellan funktioner, mellan enheter och mellan nivåer är viktiga områden för att identifiera förbättringsmöjligheter. För att säkerställa att patientens vård och omhändertagande sker på ett optimalt och säkert sätt bör därför rutiner finnas för att tydliggöra ansvar för samarbete och samverkan i gränssnitten mellan olika ansvarsområden. Personalen bör också ha kunskap om andras kompetens i vårdkedjan”.25

I Socialstyrelsens senaste uppföljning av den nationella handlingsplanen menar man att samarbetet har fördjupats och att samarbetsavtal kring olika målgrupper finns på många olika håll i landet. Där sägs också att fler och fler uppger att kommun- och landstingsgemensamma utbildningar rapporteras.26

I vår enkätundersökning uppger 42 procent av de svarande BUP-enheterna att det saknas strukturer för samverkan. Andra orsaker är bristande vilja/kompetens/tid (8 procent), vilket visar sig i följande citat: ”alla aktörer har så fullt upp med jobb. Samverkan /uppbyggnad av dylik kräver kraft och energi”. En del anser att det saknas en struktur för samverkan: ”det saknas strukturer som t.ex. barnahus”. Ett annat problem som framkommer handlar om att många BUP-enheter uppger att andra berörda aktörer inte har tillräcklig kunskap om BUP:s roll/funktion/uppdrag vilket bland annat synliggörs i ett av de öppna svarsalternativen: ”våra kanaler att nå varandra och kunna göra tydliga avgränsningar för våra respektive områden behöver bli bättre”.

I Socialstyrelsens undersökning Mellan två stolar finns det liknande tankegångar. Här kan man bland annat läsa: ”Det som i intervjuerna har beskrivits som problem handlar om allt från konkreta problem i enskilda ärenden till oklara roller och förväntningar på varandra, organisatoriska problem och bristande överensstämmelse i terminologi och prioriteringar”. I samma undersökning konstaterades också att det i många fall fanns en samsyn mellan socialtjänsten och BUP om behovet av samverkan men att förväntningarna på samverkan och på varandra skilde sig åt. När det gäller faktisk samverkan visade granskningen att man vet vem man ska kontakta och hur, medan strukturen för hur samverkan utövas i praktiken uppvisade stora variationer.

Ett antal problem handlar om att aktörerna har olika huvudmän. Landstinget i Väster-norrland säger så här: ”För att ett gott utvecklat behandlingsarbete ska vara välfungerande krävs samverkan med skolhälsovård. Skolhälsovård är inte ett landstingsansvar utan ett

25 Socialstyrelsens allmänna råd om hälso- och sjukvården, (Sofs 1996:24). 26 Socialstyrelsen. Uppföljning av den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling. 2004.

24

kommunalt ansvar. Landstinget kan inte ta ansvar för organisation och bemanning för skolhälsovården. Samverkan måste fungera såväl formellt som praktiskt”.27 Ett sätt att undvika diskussioner om vilken huvudman som ska stå för kostnaderna är att bilda gemensamma nämnder och kommunalförbund. Detta är också ett konkret förslag i utredningen Det gäller livet.

Ledningen viktig för samverkan Barnombudsmannen har inom ramen för sitt arbete inom den av riksdagen beslutade nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter identifierat ett antal framgångsfaktorer för att genomföra barnkonventionen.28 En av de dessa faktorer lyfter fram vikten av att ledningen ger sitt entydiga stöd. Det kan göras i form av policy-beslut i fullmäktige, prioriteringar i verksamhetsplaner med mera. Det kan också betyda att chefer på olika nivåer uppmuntrar och stödjer arbetet med att genomföra barnkonventionen.

I den senaste uppföljningen från Sveriges kommuner och landsting kring den nationella handlingsplanens genomförande konstaterar man att huvudparten av landstingen redo-visar att de har, eller planerar att upprätta, samverkansavtal med aktuella kommuner. Det finns exempel på landsting där man har antagit särskilda policys med riktlinjer för hur en sådan samverkan ska kunna genomföras. I Hallands läns landsting och i Landstinget Gävleborg finns sådana dokument.29 I Gävleborg finns det också en arbetsgrupp vars uppdrag är att stimulera till lokala avtal mellan berörda kommuner och landstingsaktörer.

Förutom styrdokument av olika slag är ansvariga chefers sätt att hantera samverkan viktigt, vilket synliggörs i följande citat: ”Det verkar vara viktigt att samverkan är förankrad på alla nivåer och att klimatet för samverkan framför allt skapas på chefsnivå. Om inte cheferna är överens om samverkan, kan socialtjänsten och BUP bara förlita sig på sam-verkan som bygger på personkännedom och personkemi mellan verksamheternas enskilda handläggare.”30

Dialog – en förutsättning Andra framgångsfaktorer som Barnombudsmannen vill lyfta fram är utbildning och dialog. Det är viktigt att skapa mötesplatser så att representanter från de olika aktörerna kan mötas och delge varandra kunskaper. Sådana möten kan innebära att de olika rollerna synliggörs och det kan i sin tur innebära att barn och unga som har psykiska problem får relevant stöd och hjälp. För att sådana möten ska komma till stånd är det viktigt att skapa utrymme. Det innebär att resurser måste avsättas i form av tid och ekonomiska medel. I en av Socialstyrelsen skrifter förstärks denna slutsats: ”sammanfattningsvis visar tillsynen att enigheten är stor gällande vad som krävs för framgångsrik samverkan; att skapa ramar och rutiner, att tydliggöra ansvar och roller samt, inte minst, att kontinuerligt avsätta tid för möten och dialog.”31

Ett arbetssätt där ledningen synliggör vikten av samverkan och som medger tillfällen för kunskapsöverföring kan tydliggöra de olika aktörernas mandat och uppgift. Här skulle diskussionen om BUP:s roll som specialistfunktion kunna fördjupas och sättas in i ett

27 Socialstyrelsen. Uppföljning av den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling. 2004. 28 Nationell strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182). 29 Hallands läns landsting. Halländsk policy och riktlinjer för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd. Landstinget i Gävleborg. Gemensamma utgångspunkter. 30 Socialstyrelsen. Mellan två stolar. 2004. 31 Socialstyrelsen. Lättare sagt än gjort – Om samverkan mellan BUP och socialtjänst i Västernorrlands län. 2005.

25

sammanhang. Ett sådant förfaringssätt skulle också kunna innebära att andra aktörers roll för att minska den psykiska ohälsan kan tydliggöras. I en vidare diskussion skulle det kunna bidra till en utveckling där barn och unga skulle kunna få relevant stöd och hjälp av den aktör som har ansvar och mandat för att lösa den aktuella situationen. Ett slutmål är naturligtvis att samtliga samhällsaktörer på ett optimalt sätt verkar för att den psykiska ohälsan minskar bland barn och unga.

Väntetider

Artikel 3:1 i barnkonventionen säger att ”vid alla åtgärder som rör barn, vare de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet”

Artikel 24:1 säger att ”konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bäst uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.”

Här följer en sammanfattning av svaren som relaterar till väntetider.

Hur lång är väntetiden till ett första bedömningssamtal för de patienter som inte

har förtur till er BUP-enhet? Öppen frågan. Svaren kategoriserade i efterhand.

Procent

0–3 månader 81 4–6 månader 5 övriga (går inte att kategorisera i ovanstående tidsintervall) 14

Hur lång väntetid är det, förutom eventuella förtursfall, mellan bedömningssamtal

och att eventuell behandling startar i er BUP-enhet? Öppen frågan. Svaren

kategoriserade i efterhand.

Procent

0–2 veckor 44 1–3 månader 24 4–6 månader 6 7 månader–uppåt 7 övriga (går inte att kategorisera i ovanstående tidsintervall) 19

• På frågan om BUP-enheterna anser att väntetiderna är godtagbara svarar 55 procent

att så är fallet, 45 procent anser att de inte är godtagbara. • På frågan om vad BUP-enheterna speciellt har satsat på de senaste tre åren uppger 65

procent att minska köerna. Detta alternativ uppges av flest svarande.

Väntetiderna har minskat? En av de frågor som debatterats flitigt de senaste åren har handlat om de långa väntetid-erna till BUP. Vi har tidigare redogjort för de satsningar som gjorts av regering och riksdag för att motverka den psykiska ohälsan bland barn och unga. Ett av huvudsyftena med dessa satsningar var att minska köerna till BUP.

26

I vår enkätundersökning frågade vi om BUP-enheterna har tagit del av de resurser som tillkom i samband med den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveck-ling. Här svarar 27 procent att så var fallet medan 45 procent svarade nej på denna fråga. På en annan fråga uppger 65 procent av de svarande BUP-enheterna att satsningar gjorts för att minska köerna. Detta alternativ uppges av flest BUP-enheter. Av detta drar vi slutsatsen att minskade kötider har prioriterats av BUP-enheterna trots att nästan hälften uppger att de inte tagit del av resurserna från den nationella handlingsplanen. En förklaring kan vara att resurser har använts från de så kallade tillgänglighetsmedlen som tillfördes landstingen under åren 2001–2004.

I vår undersökning uppger 81 procent, en väntetid på upp till tre månader för ett första bedömningssamtal. En stor andel, 68 procent, uppger att det tar upp till tre månader från ett första bedömningssamtal till att behandling startar.

I Barnombudsmannen undersökning från år 2002 gjordes en genomgång av väntetiden till ett första bedömningssamtal. Väntetiden sträckte sig då från en till 97 veckor. Dessa siffror kom ifrån Sveriges kommuners och landstings webbplats, ”väntetider i vården”. Vid en jämförelse mellan resultaten i vår enkätundersökning och de tidigare uppgifterna verkar det som om väntetiderna har minskat något.

Hur länge ska man behöva vänta? I vår senaste enkätundersökning framgår det att 45 procent av de tillfrågade BUP-enheterna anser att de nuvarande väntetiderna inte är godtagbara. I kommentarerna kring denna fråga reflekterar några BUP-enheter över om det överhuvudtaget borde finnas en väntetid för barn och unga: ”Om nu väntetider alls kan anses acceptabla för barn”. Andra kommentarer uttrycker problem med motivationen: ”när en familj bestämt sig för att söka PBU är man motiverad och önskar komma snabbt. Väntan väcker besvikelse och minskar motivationen”. Några anser att väntetiden är kopplat till olika typer av behandling: ”väntetiden för en barnpsykiatrisk utredning är för lång pga bristande psykologresurser”.

Enligt Dagmaröverenskommelsen från 1997 ska läkarbesök inom primärvård erbjudas inom åtta dagar och ”när så erfordras ska primärvården biträda med hänvisning till specialistvård för patientbesök inom tre månader. För patienter med oklar diagnos ska besöket hos specialist ske inom en månad”. Regeringen och Sveriges kommuner och landsting har nyligen (våren 2005) kommit överens om en ny vårdgaranti. Parterna är överens om att vårdgarantin innebär ett åtagande för landstingen att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att beslut om behandling fattats. Garantin skall gälla fullt ut i hela landet från och med den 1 november 2005 och omfattar all behandling inom landstingens planerade vård. Av svaren i vår enkätundersökning kan vi konstatera att det är 68 procent av BUP-enheterna som uppger att det tar upp till tre månader från ett första behandlingssamtal till att behandling startar. Enligt vår tolkning innebär detta att 31 procent av BUP-enheterna vid svarstillfället inte lever upp till Dagmaröverenskommelsen eller den nya vårdgarantin.

I samband med diskussionen om väntetider finns det också anledning att reflektera över BUP:s roll. I och med att antalet barn och unga med psykisk problematik har ökat samtidigt som basverksamheterna har begränsade möjligheter att ta hand om den ökande psykiska ohälsan har trycket på BUP ökat. Det kan ha inneburit att BUP har fått ta emot många barn och unga som egentligen skulle ha fått hjälp tidigare i vårdkedjan. I vår undersökning från 2002 gavs en del kommentarer som understryker detta: ”Ökad press på BUP en del problem som kommer har inte specialisttyngd, men det finns ingen annanstans att gå med problemen”. I vår senaste undersökning finns också kommentarer som stärker denna bild:

27

”men vi kan inte ensamma minska den psykiska ohälsan. Skolhälsovård o soc mkt viktiga och de får stadigt minskade resurser”. En ökad satsning på basverksamheterna skulle kunna bidra till att BUP:s roll som specialist skulle kunna stärkas och därmed skulle också väntetiderna kunde minskas ytterligare.

Remisser

Här följer en sammanfattning av svar som relaterar till remisser.

På frågan om…

• det behövs någon remiss för att komma till BUP svarar 95 procent att det inte behövs. • de remisser som de får innehåller tillräcklig och relevant information svarar 54 procent

ja och 46 procent nej. Svaren på denna fråga är något svårtolkade därför att det var tänkt att bara de som svarat ja (5 procent) på den föregående frågan skulle svara även på denna fråga.

• de anser att det behövs remiss för att komma till BUP svarar 10 procent ja. • vilka som vanligtvis tar den första kontakten med BUP uppger 90 procent föräldrarna.

Relativt få uppger någon annan aktör. Endast 5 procent uppger att barn och unga själva tar kontakt med BUP.

• de andra aktörerna har tillräcklig kunskap om BUP svarar 60 procent att andra aktörer inte har tillräcklig kunskap om BUP:s roll/funktion/uppdrag.

• andra aktörer i tillräcklig omfattning bidrar till att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga svarar 77 procent nej. Av dessa uppger 86 procent avsaknad av resurser som en orsak till detta.

Remiss eller inte!? Av svaren på enkäten framkommer att en stor majoritet anser att det inte behövs ett remissförfarande. Av de kommentarer som ges kan vi bland annat utläsa att det finns de som anser att ett remissförfarande samtidigt skulle kunna synliggöra andra aktörers roll. Cirka nio svarande säger att de inte vill ha remiss.

Enkätsvaren visar att det är föräldrar som vanligtvis tar den första kontakten med BUP. En del av dem som har svarat anser att det är av stor vikt att familjen har möjlighet att ha direktkontakt med BUP. Ett remissförfarande skulle försvåra denna kontakt och i de öppna svaren finns kommentarer som till exempel: ”Bra att familjen själv kontaktar då är de beredda att ta emot hjälp från BUP” eller ”Vi eftersträvar att familjerna söker själva eftersom frivillighet och egen motivation har betydelse för arbetsallians och behand-lingsresultat”.

Det finns ett antal av de svarande som, även om de uppger att de inte vill ha remiss, anser att ett remissförfarande skulle tydliggöra BUP:s roll som expertfunktion: ”vi har idag en ’svår’ kösituation. Vi diskuterar ibland remisstvång men för många nackdelar. Kan dock diskuteras då vi ska vara en specialistenhet, samtidigt som ska serva alla, vi får svårt att klara tillströmningen”. Vi har tidigare konstaterat att det är relativt många som anser att andra aktörer har dålig kännedom om BUP:s roll/funktion/uppdrag. Ett remissförfarande där andra aktörer ger ett underlag i form av en remiss skulle kunna innebära att känne-domen om BUP:s roll som specialistfunktion skulle öka. En sådan kunskap kan innebära ett ökat ansvarstagande från andra aktörer, vilket framkommer i detta svar: ”Det skulle

28

tydliggöra delat ansvar vad gäller samverkan runt barnen med psykisk ohälsa. Kompetens och resursbrist kan inte lösas av BUP”.

Det finns också de som anser att remisser kan bidra till att resurser ges till basverksam-heterna: ”Remisstvång skulle å andra sidan tvinga fram resurser i en första linje som ej finns idag”.

Vid en sammantagen bedömning kan vi konstatera att det finns en stor enighet bland de svarande BUP-enheterna om att inte införa ett formellt remissförfarande. Det finns dock ett antal som reflekterar över att en formell remiss skulle tydliggöra BUP:s roll.

Barnkonventionen och BUP

I enkäten fanns ett antal frågor som handlade om huruvida BUP har kunskap om barnkon-ventionen och hur den har påverkat BUP:s sätt att arbeta. Enligt barnkonventionens artikel 42 ska konventionsstaterna genom aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn.

Dessutom ställdes några frågor om BUP:s syn på att behandlingen sker i samråd med barn och unga samt om barn och unga kan påverka sin behandling. En av de grundläggande principerna i barnkonventionen är artikel 12 som består av två delar:

• Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

• För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.

I barnkonventionens artikel 18 sägs att:

1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.

2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konven-tionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.

Här följer en sammanfattning av svar på frågor som relaterar till att behandling sker i samråd med barn och unga, om barn och unga kan påverka sin behandling samt om BUP:s kunskaper om barnkonventionen har påverkat sättet att arbeta.

På frågan om…

• vem som vanligtvis tar kontakt med BUP uppger 90 procent föräldrar. • vilka man samverkar med uppger 85 procent föräldrar. • vilka man skulle vilja samverka mer med uppger 34 procent föräldrar. • det är viktigt att behandling sker i samråd med barn och unga svarar samtliga ja.

29

• om barn och unga kan påverka sin behandling svarar 93 procent ja, 3 procent nej medan 5 procent svarar vet ej.

• personalen har kunskap om barnkonventionens innehåll uppger 65 procent att samtliga hade kunskap, 28 procent några och 6 procent vet ej.

• barnkonventionens innehåll har påverkat deras arbetssätt svarar 44 procent ja, 18 procent nej medan 38 procent svarar vet ej.

Viktigt med påverkan Enligt enkätsvaren anser samtliga svarande att det är viktigt att behandling sker i samråd med barn och unga. Det flesta uppger dessutom att barn och unga kan påverka sin behandling. Barnombudsmannen tycker att det är bra med en så positiv syn på barns och ungas medverkan. Resultatet tyder på att de flesta av BUP-enheterna till viss del lever upp till barnkonventionens artikel 12.

Barnombudsmannen välkomnar också den satsning som gjorts av Socialstyrelsen för att genomföra kontinuerliga mätningar av barns och ungas psykiska hälsa genom så kallade självskattningar.32 Vi ser gärna att sådana mätningar kommer till stånd så att bilden av barns och ungas psykiska hälsa blir tydlig och kan fungera som underlag för nya priori-teringar.

Anhöriga är också viktiga Av våra enkätsvar kan vi konstatera att det är föräldrar som vanligtvis tar kontakt med BUP. I barnkonventionen fastställs att föräldrarna har huvudansvaret för barnets utveckling. Föräldrars ses också som en viktig samverkanspart och det synliggörs till viss del av de öppna svarsalternativen: ”Arbetar med hela familjen och barnen själva”. Vid en jämförelse mellan alternativen på frågan om vilka BUP skulle vilja samverka mer med, är det inte så många som uppger att de vill ha mer samverkan med föräldrarna. Det skulle kunna tolkas som att många är nöjda med den samverkan som sker idag.

I utredningen Det gäller livet ansågs att patienternas och anhörigas ställning behöver stärkas genom ett aktivt deltagande i vårdens planering och i vårdens genomförande. Vi kan inte av svaren på vår enkät se om det har skett någon utveckling inom detta område sedan utredningen gjordes.

I många andra sammanhang lyfter man fram vikten av att brukare ska vara delaktiga i vården. I en av Socialstyrelsens författningssamlingar kan man läsa följande: 33

2 § Patientens värdighet, integritet, delaktighet och säkerhet

Kvalitetssystemen skall säkerställa • att kvalitet och säkerhet i patientens vård och omhändertagande tillgodoses • att patienten och dennes närstående visas omtanke och respekt • att patientens värdighet och integritet tillgodoses • att patienten och dennes närstående informeras och görs delaktiga • att förslag och klagomål från patienter och närstående tas om hand och beaktas.

32 Socialstyrelsen. Brist på tid eller tid att fylla – enkätfrågor och social kontext. 2005. 33 Socialstyrelsens allmänna råd om hälso- och sjukvården, (Sofs 1996:24).

30

Barnkonventionen påverkar Att de har kunskap om barnkonventionen svarar 65 procent av BUP-enheterna. Dessutom uppger 44 procent uppger att barnkonventionen har påverkat arbetssättet. Vi anser att resultatet är glädjande och ser gärna att de BUP-enheter som ännu inte tagit till sig barnkonventionen gör detta.

31

Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck

Det gäller livet – Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem (SOU 1998:31).

Socialstyrelsens allmänna råd om hälso- och sjukvården (Sofs 1996:24).

Nationell strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182).

Litteratur

Barnombudsmannen, Akademikerförbundet SSR, Sveriges Psykologförbund och Vårdförbundet. Elevhälsa. 2002.

Hallsten L, Lundberg I och Waldenström K. Lågt psykiskt välbefinnande – tendenser på och utanför arbetsmarknaden. Gustafsson R Å & Lundberg I (red). Arbetsliv och hälsa 2004. Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket och Liber idéförlag, 2004.

Folkhälsoinstitutet. Folkhälsorapport 2005.

Socialstyrelsen. Mellan två stolar 2004.

Socialstyrelsen. Uppföljning av nationell handlingsplan för hälso- och sjukvården. 2004.

Socialstyrelsen med flera. Tänk långsiktigt! 2004.

Kalmar läns landsting. Rapport över granskning av barn- och ungdomspsykiatrin i Kalmar läns landsting, Dnr 0101138. 2001.

Socialstyrelsen. Ungdomars behov av samhällets stöd. 2004.

Socialstyrelsen. Lättare sagt än gjort – Om samverkan mellan BUP och socialtjänst i Västernorrlands län. 2005.

Barnombudsmannen. Med barnkonventionen som karta och kompass. Kommentus förlag, 2001.

Socialstyrelsen. Brist på tid eller tid att fylla – enkätfrågor och social kontext. 2005.

Barnombudsmannen och Statistiska centralbyrån. Upp till 18 – fakta om barn och ungdom. 2004.

Övriga källor

Barn- och ungdomspsykiatrin 2002, väntetider och resurser. En undersökning gjord av Barnombudsmannen.

Wallin, M. Arga pojkar och deppiga flickor. Socialpolitik, nr 1. 2001.

32

Bilagor Tabell 1. Vilken verksamhet bedriver ni huvudsakligen inom er BUP-enhet?

Antal Procent

Öppenvård 104 92 Slutenvård 5 4 Ungefär lika mycket öppenvård och slutenvård 2 2 Annan huvudsaklig verksamhet 2 2 Totalt antal svarande BUP-enheter 113 100 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 1 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annan huvudsaklig verksamhet”. 2 BUP-enheter uppger alternativet ”annan huvudsaklig verksamhet” och 5 BUP-enheter skriver kommentarer på det öppna alternativet.

Tabell 2. Vilken åldersgrupp är det som huvudsakligen behandlas inom er BUP-enhet? (Flera alternativ

kunde uppges.)

Antal Procent

0–5 år 23 24 6–11 år 43 45 12–15 år 58 61 16–25 år 22 23 Alla åldrar 29 31 Vet ej 0 0 Totalt antal svar 175 Totalt antal svarande BUP-enheter 95 Ej svar 18 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 2.a gavs också möjlighet att skriva kommentarer, 74 BUP-enheter har skrivit kommentarer på denna fråga.

Tabell 3. Är det främst pojkar eller flickor som söker sig till er BUP-enhet?

Antal Procent

Flickor 22 20 Pojkar 7 6 Ungefär lika många av bägge könen 82 74 Vet ej 0 0 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 100 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

33

Tabell 4. Vem tar vanligtvis den första kontakten med er BUP-enhet? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Socialtjänsten 8 7 Skolan 1 1 Skolhälsovården 9 8 Barn och unga 5 5 Föräldrar 101 90 Annan 14 13 Totalt antal svar 138 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 4 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annan”. 14 BUP-enheter uppger alternativet ”annan” och 21 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet.

Tabell 5. Anser du att det behövs remiss för att komma till er BUP-enhet?

Antal Procent

Ja 11 10 Nej 99 90 Totalt antal svarande BUP-enheter 110 100 Ej svar 3 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 5.a gavs också möjlighet att skriva kommentarer. 31 BUP-enheter har skrivit kommentarer på denna fråga.

Tabell 6. Krävs det remiss för att komma till er BUP-enhet?

Antal Procent

Ja 6 5 Nej 106 95 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 100 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 7. Anser du att de remisser som ni får innehåller tillräcklig och relevant information?

Antal Procent

Ja 25 54 Nej 21 46 Totalt antal svarande BUP-enheter 46 100 Ej svar 67 Totalt antal BUP-enheter 113

34

Tabell 8. Har det gjorts några organisationsförändringar de senaste 5 åren som berört er BUP-enhet?

Antal Procent

Ja, en gång 47 42 Ja, flera gånger 44 39 Nej 22 20 Totalt antal svarande BUP-enheter 113 10134 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 9. Om ja, hur anser du att dessa organisationsförändringar har påverkat er BUP-enhet?

Antal Procent

I stort sett positivt 44 52 I stort sett negativt 25 30 Inte påverkat i någon riktning 15 18 Totalt antal svarande BUP-enheter 84 100 Ej svar 29 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 10. Hur lång är väntetiden till ett första bedömningssamtal för de patienter som inte har förtur

till er BUP-enhet? (Antal svar på öppen fråga, kategoriserade i efterhand.)

Antal Procent

0–3 månader 90 81 4–6 månader 6 5 övriga (går inte att kategorisera i ovanstående tidsintervall) 15 14 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 11. Hur lång väntetid är det, förutom eventuella förtursfall, mellan bedömningssamtal och att

eventuell behandling startar i er BUP-enhet? (Antal svar på öppen fråga, kategoriserade i efterhand.)

Antal Procent

0–2 veckor 48 44 1–3 månader 26 24 4–6 månader 7 6 7 månader–uppåt 8 7 övriga (går inte att kategorisera i ovanstående tidsintervall) 19 18 Totalt antal svarande BUP-enheter 108 Ej svar 5 Totalt antal BUP-enheter 113

34 Vid avrundning till heltal blir summan inte alltid 100.

35

Tabell 12. Anser du att de väntetider som finns till er BUP-enhet är godtagbara?

Antal Procent

Ja 61 55 Nej 50 45 Har ingen åsikt 0 0 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 100 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 12.a gavs också möjlighet att skriva kommentarer till svaret på fråga 12. 33 BUP-enheter har skrivit kommentarer på denna fråga.

Tabell 13. Anser du att er BUP-enhet har rätt funktion/roll/uppdrag för att minska den psykiska

ohälsan bland barn och unga?

Antal Procent

Ja 74 67 Nej 23 21 Vet ej 3 3 Flera svar 10 9 Totalt antal svarande BUP-enheter 110 100 Ej svar 3 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 13 gavs också möjlighet att skriva varför man hade svarat ja eller nej. 74 BUP-enheter uppger alternativet ”ja” och 66 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”ja, varför”. 23 BUP-enheter uppger alternativet ”nej” och 32 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”nej, varför”.

Tabell 14. Anser du att andra berörda aktörer inom landstinget och kommunen har tillräcklig kunskap

om er BUP-enhets roll/funktion/uppdrag?

Antal Procent

Ja 45 41 Nej 66 60 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 101 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 15. Anser du att andra berörda aktörer inom ert upptagningsområde i tillräcklig omfattning

bidrar till att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga?

Antal Procent

Ja 26 23 Nej 85 77 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 100 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

36

Tabell 16. Vad tror du att det beror på att andra berörda aktörer inte bidrar i tillräcklig omfattning för

att minska den psykiska ohälsan? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Bristande kunskap om psykisk ohälsa 35 41 De andra aktörerna saknar resurser 74 86 Saknas tydlig styrning och tydliga direktiv för de andra aktörerna att arbeta med psykisk ohälsa

36 42

Olika prioriteringsgrunder mellan de olika verksamheterna och huvudmännen

48 56

Ovilja till samverkan 7 8 Annat alternativ eller kommentar 7 8 Totalt antal svar 207 Totalt antal svarande BUP-enheter 86 Ej svar 27 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 16 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annat alternativ eller kommentar”. 7 BUP-enheter uppger alternativet ”annat alternativ eller kommentar” och 23 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet.

Tabell 17. Anser du att samverkan är viktigt för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga?

Antal Procent

Ja 107 99 Nej 1 1 Totalt antal svarande BUP-enheter 108 100 Ej svar 5 Totalt antal BUP-enheter 113

37

Tabell 18. Vilka samverkar ni med för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga?

(Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Socialtjänsten 109 99 Förskola och skola 107 97 Andra kommunala aktörer 43 39 Familjecentraler 37 34 BVC/MVC 69 63 Ungdomsmottagningar 79 72 Övrig primärvård 64 58 Vuxenpsykiatri 100 91 Andra aktörer inom landstinget 64 58 Frivilligorganisationer och intresseorganisationer 30 27 Föräldrar 93 85 Annan 24 22 Samverkar inte med någon aktör 0 0 Vet ej 0 0 Totalt antal svar 819 Totalt antal svarande 110 Ej svar 3 Totalt antal BUP-enheter 1113 I fråga 18 uppger 24 BUP-enheter alternativet ”annan” och 25 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet.

Tabell 19. Är du nöjd med den samverkan som finns för att minska den psykiska ohälsan bland

barn och ungdomar?

Antal Procent

Ja 39 36 Nej 57 52 Flera svar 13 12 Totalt antal svarande BUP-enheter 109 100 Ej svar 4 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 19 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativen ”ja, därför att” och ”nej, därför att”. 39 BUP-enheter uppger alternativet ”ja” och 42 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”ja, därför att”. 57 BUP-enheter uppger alternativet ”nej” och 61 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”nej, därför att”. 13 BUP-enheter har givit fler svar på frågan.

38

Tabell 20. Vilka skulle du vilja samverka mer med för att minska den psykiska ohälsan bland barn och

unga? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Socialtjänsten 69 70 Förskola och skola 62 63 Andra kommunala aktörer 19 19 Familjecentraler 24 24 BVC/MVC 37 37 Ungdomsmottagningar 50 51 Övrig primärvård 40 40 Vuxenpsykiatrin 70 71 Andra aktörer inom landstinget 23 23 Frivilligorganisationer och intresseorganisationer 25 25 Föräldrar 34 34 Annan 12 12 Vet ej 6 6 Totalt antal svar 471 Totalt antal svarande BUP-enheter 99 Ej svar 14 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 20 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annan”. 12 BUP-enheter uppger alternativet ”annan” och 11 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet. I fråga 20.a gavs möjlighet att skriva generella kommentarer till svaret på fråga 20. Kommentarer på denna fråga har skrivits av 27 BUP-enheter.

Tabell 21. Anser du att den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat inom ert upptagnings-

område de senaste tre åren?

Antal Procent

Ja, mycket 56 50 Ja, men inte så mycket 33 30 Nej 2 2 Vet ej 21 19 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 101 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113

39

Tabell 22. Vad har er BUP-enhet satsat speciellt på de tre senaste åren? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Minska köerna 73 65 Ta hand om nya sjukdomsbeteenden alternativt nya grupper av barn och unga med psykisk sjukdom/diagnos

46 41

Förebyggande insatser för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga

26 23

Samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatri för unga 16–25 år

49 44

Samverkan med kommunala aktörer 64 57 Samverkan med andra aktörer inom landstinget/regionen 38 34 Utvecklat nya behandlingsformer 72 64 Annan speciell satsning 29 26 Inga speciella satsningar har gjorts 1 1 Vet ej 0 0 Totalt antal svar 398 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 22 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annan speciell satsning”. 29 BUP-enheter uppger alternativet ”annan speciell satsning” och 33 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet.

Tabell 23. Vem eller vad har huvudsakligen styrt er BUP-enhets satsningar? (Flera alternativ kunde

uppges.)

Antal Procent

Nationella direktiv 30 27 Landstingspolitiker 35 32 Chefstjänstemän inom landstinget 26 23 Ansvarig chef på BUP-enheten 62 56 Uppkomna behov 70 63 Annat, vad 25 23 Vet ej 2 2 Totalt antal svar 250 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 23 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annat, vad”. 25 BUP-enheter har skrivit kommentarer på alternativet ”annat, vad”. I fråga 23.a gavs möjlighet till generella kommentarer till svaret på fråga 23 och 19 BUP-enheter har skrivit kommenterar.

I fråga 24 ombads BUP-enheterna rangordna sitt val med 1–5, där 1 har högst prioritet. Vi har valt att redovisa rang 1–5 på två olika sätt dels hur rang 1–5 fördelas på varje alternativ och dels hur varje rang fördelas över alla alternativen.

40

Tabell 24. Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar alternativ på rang 1 till 5.)

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas

Rang Antal

1 1 2 2 3 1 4 1 5 4 Totalt antal svarande BUP-enheter 9 Ej svar 104 Totalt antal BUP-enheter 113

Mer resurser till befintliga BUP-enheter

Rang Antal

1 12 2 24 3 12 4 4 5 5 Totalt antal svarande BUP-enheter 57 Ej svar 56 Totalt antal BUP-enheter 113

Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP

Rang Antal

1 3 2 5 3 19 4 8 5 8 Totalt antal svarande BUP-enheter 43 Ej svar 70 Totalt antal BUP-enheter 113

41

Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med

mera) för förebyggande verksamhet

Rang Antal

1 49 2 14 3 4 4 1 5 0 Totalt antal svarande BUP-enheter 68 Ej svar 45 Totalt antal BUP-enheter 113

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den

psykiska ohälsan

Rang Antal

1 2 2 0 3 3 4 7 5 2 Totalt antal svarande BUP-enheter 14 Ej svar 99 Totalt antal BUP-enheter 113

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s

huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

Rang Antal

1 3 2 3 3 8 4 2 5 8 Totalt antal svarande BUP-enheter 24 Ej svar 89 Totalt antal BUP-enheter 113

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att

motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

Rang Antal

1 7 2 9 3 2 4 1 5 6 Totalt antal svarande BUP-enheter 25 Ej svar 88 Totalt antal BUP-enheter 113

42

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter

Rang Antal

1 1 2 1 3 6 4 9 5 4 Totalt antal svarande BUP-enheter 21 Ej svar 92 Totalt antal BUP-enheter 113

Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa

aktörer

Rang Antal

1 2 2 5 3 7 4 14 5 8 Totalt antal svarande BUP-enheter 36 Ej svar 77 Totalt antal BUP-enheter 113

Annat, vad

Rang Antal

1 1 2 4 3 0 4 0 5 2 Totalt antal svar BUP-enheter 7 Ej svar 106 Totalt antal BUP-enheter 113

43

Tabell 24.1 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar med rang 1.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 1 1 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 12 17 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 3 4 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

49 71

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

2 3

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

3 4

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

7 10

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 1 1 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

2 3

Annat, vad 1 1 Totalt antal svar 81 Totalt antal svarande BUP-enheter 69 Ej svar 44 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24.1 redovisas 81 svar från 69 olika BUP-enheter varvid flera BUP-enheter uppger rang 1 på flera alternativ.

Tabell 24.2 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar på rang 2.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 2 3 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 24 36 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 5 8 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

14 21

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

0 0

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

3 5

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

9 14

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 1 2 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

5 8

Annat, vad 4 6 Totalt antal svar 67 Totalt antal svarande BUP-enheter 66 Ej svar 47 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24.2 redovisas 67 svar från 66 olika BUP-enheter varvid en BUP-enhet uppger rang 1 på flera alternativ.

44

Tabell 24.3 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar på rang 3.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 1 2 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 12 20 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BU 19 32 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

4 7

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

3 5

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

8 13

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

2 3

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 6 10 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

7 12

Annat, vad 0 0 Totalt antal svar 62 Totalt antal svarande BUP-enheter 60 Ej svar 53 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24.3 redovisas 62 svar från 60 olika BUP-enheter varvid flera BUP-enheter uppger rang 1 på flera alternativ.

Tabell 24.4 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar på rang 4.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 1 2 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 4 9 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 8 17 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

1 2

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

7 15

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

2 4

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

1 2

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 9 20 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

14 30

Annat, vad 0 0 Totalt antal svar 47 Totalt antal svarande BUP-enheter 46 Ej svar 67 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24.4 redovisas 47 svar från 46 olika BUP-enheter varvid en BUP-enhet uppger rang 1 på flera alternativ.

45

Tabell 24.5 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Antal svar på rang 5.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 4 10 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 5 12 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 8 20 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

0 0

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

2 5

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

8 20

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och ung

6 15

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 4 10 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

8 20

Annat, vad 2 5 Totalt antal svar 47 Totalt antal svarande BUP-enheter 41 Ej svar 72 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 24.6 Vilka ytterligare satsningar anser du skulle behövas för att minska den psykiska ohälsan

bland barn och unga? (Flera alternativ kunde uppges.)

Antal Procent

Mer resurser till BUP så att fler BUP-enheter kan bildas 13 12 Mer resurser till befintliga BUP-enheter 87 78 Mer kompetensutveckling av befintlig personal inom BUP 58 52 Mer resurser till basverksamheterna (förskola, skola, med mera) för förebyggande verksamhet

108 96

Tydligare direktiv från landstingets ledning för att minska den psykiska ohälsan

23 21

Tydligare direktiv från landstingets ledning kring BUP:s huvudsakliga roll för att minska den psykiska ohälsan

42 38

Ny lagstiftning som synliggör vem som har ansvaret för att motverka den psykiska ohälsa bland barn och unga

46 41

Tydligare nationella direktiv från berörda myndigheter 35 31 Mer samverkan mellan BUP och andra interna och externa aktörer

53 47

Annat 14 13 Totalt antal svar 479 Totalt antal svarande 112 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113 I fråga 24 gavs också möjlighet att skriva kommentarer på alternativet ”annat, vad”. 14 BUP-enheter uppger alternativet ”annat” och 17 BUP-enheter har skrivit kommentarer på det öppna alternativet ”annat, vad”. I fråga 24.a gavs möjlighet att skriva generella kommentarer till svaret på fråga 24 och 22 BUP-enheter har skrivit kommentarer.

46

Tabell 25. Har de ekonomiska resurserna till er BUP-enhet ökat eller minskat de senaste åren?

Antal Procent

Ökat 30 27 Minskat 27 24 Varken ökat eller minskat 52 46 Vet ej 3 3 Totalt antal svarande 112 100 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 26. Har er BUP-enhet haft möjlighet att påverka resurstilldelningen?

Antal Procent

Ja, till stor del 7 6 Ja, till viss del 35 31 Nej 70 63 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 100 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 27. Har er BUP-enhet tagit del av resurser som tillkom i samband med de nationella handlings–

planerna för hälso- och sjukvårdens utveckling?

Antal Procent

Ja 30 27 Nej 49 45 Vet ej 31 28 Totalt antal svarande BUP-enheter 110 100 Ej svar 3 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 28. Anser du att det är viktigt att behandling sker i samråd med barn och unga?

Antal Procent

Ja 112 100 Nej 0 0 Vet ej 0 0 Totalt antal svarande BUP-enheter 112 100 Ej svar 1 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 29. Anser du att barn och unga kan påverka sin behandling i er BUP-enhet?

Antal Procent

Ja 103 93 Nej 3 3 Vet ej 5 5 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 101 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

47

48

Tabell 30. Har personalen på er BUP-enhet kunskap om innehållet i FN:s konvention om barnets

rättigheter?

Antal Procent

Ja, samtliga 72 65 Ja, några 31 28 Nej 1 1 Vet ej 7 6 Totalt antal svarande BUP-enheter 111 100 Ej svar 2 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 31. Har barnkonventionens innehåll påverkat ert sätt att arbeta?

Antal Procent

Ja 48 44 Nej 20 18 Vet ej 41 38 Totalt antal svarande BUP-enheter 109 100 Ej svar 4 Totalt antal BUP-enheter 113

Tabell 32. Övriga synpunkter som ni vill lämna. (Antal svar på öppen fråga)

Antal Totalt antal svarande BUP-enheter 16 Ej svar 97 Totalt antal BUP-enheter 113