Att främja god skörd och fruktbarhetRöjningsröseområden i Farstorp

Omfattande arkeo logiska undersök-ningar gjordes vid Farstorp norr om Nässjö år 2013. Utgrävningarna var en följd av ett stort kraftförsörjnings-projekt – Sydvästlänken – där gamla kraftledningar byttes ut och luftled-ningar delvis ersattes av jord kabel. Vid Farstorp, i ett större område med röjningsrösen, uppfördes ett stort nytt ställverk och kraftledningsgatan skar rakt genom fornlämningen. Viktiga resultat från de arkeologiska under-sökningarna berör perioden yngre romersk järnålder, folkvandringstid och äldre vendeltid.

En karaktäristisk fornlämningstyp Röjningsröseområden är en karaktäristisk fornlämnings-typ för Småländska höglandet. Inom dessa ligger odlingsrösena tätt och marken mellan dem har varit odlad. Det finns också för-historiska gravar inom ytorna. Till formen finns likheter mel-lan röjningsrösena och gravarna med den skillnaden att de senare är mera vällagda och har kon-struktionsdetaljer som kantkedja och mittblock. Odlingen inom röjningsröseområdena har ibland inletts redan under bronsålder, cirka 1000 f.Kr. Markanvändning har skiftat mellan åkermark och bete. Även intensiteten har varie-rat högst betydligt vilket kan sägas spegla samhällsutveck-lingen i stort. Århundradena efter Kristi födelse är en period när bruket av röjningsröseområdena intensifierades. Andra intensiva tidsperioder ligger i tidig medel-tid samt under 1500-talet.

Farstorps röjningsrösenDet var känt sedan tidigare att det fanns röjningsrösen vid Fars-torp. De är mycket vällagda och

liknar till sin utformning förhis-toriska gravar. Det var också känt att röjningsrösen kan innehålla fynd av förhistorisk karaktär, men också enstaka människo-ben eller regelrätta förhistoriska begravningar. Samtidigt kan andra välbyggda anläggningar vilka tolkats som gravar, i många fall vara helt fyndtomma och även sakna mänskliga kvarle-vor. Det är uppenbart att vårt sätt att idag betrakta såväl röjnings-rösen som gravanläggningar inte återspeglar hur förhisto-riens människor såg på dessa företeelser. Denna reflektion var också utgångspunkten för vårt systematiska arbete att söka närma oss den förhistoriska verkligheten, genom riktade arkeologiska fältarbetsmetoder i kombination med ett omfattande program för naturvetenskapliga analyser.

En pollenanalys för området visar en intensifiering av den mänskliga påverkan omkring 200 e.Kr. Denna pågår fram till cirka 550–600 e.Kr. Därefter förefaller området helt ha övergi-vits. Under denna tidsperiod har området både odlats och betats kontinuerligt. Sannolikt speglar detta att minst en gård har fun-nits i närheten. Lämningar av gårdsbebyggelse från perioden

saknas dock, men kan finnas i de delar av röjningsröseområdet som ännu inte undersökts.

RotationsjordbrukForskningen rörande röjnings-röseområden har tidigare kon-centrerats mot själva odlingen. Flera forskare menar att dessa områden brukats i en typ av rota-tionsjordbruk, där de ytor som odlats växlat över tid. I sam-band med att nya ytor togs i bruk har stenröjningen varit särskilt intensiv och stenen har samlats i rösen. En viss yta kan ha fung-erat som åker under 20–30 år. Den gödslades och var årligen besådd, oftast med korn. Där-efter har den fått växa igen och använts som betesmark. Efter en viss tid återkom man till tidigare brukade ytor inom röjningsröse-områdena. En kortare period av mer intensiv stenröjning följde, något som visar sig i röjnings-rösena genom att flera separata skikt av stenar är synliga. Den första röjningen innebar vanli-gen att större sten röjts ur åkern, medan en senare odlingsepisod på samma plats kan ha inneburit att även stenar med mindre stor-lek kastats upp på redan existe-rande röjningsrösen.

Komplexa stenrösenNär röjningsrösena undersök-tes visade det sig att ett femtio-tal av de som tillkommit under järnåldern utmärkte sig. Vi har valt att benämna dem komplexa stenrösen. Huvuddelen av stenen i dessa kommer från jordbru-kets stenröjning av odlingsytor. Samtidigt hade de flesta av dem konstruktionsdetaljer som bru-kar förknippas med järnålderns gravar. I hälften av de komplexa Provtagning för mikromorfologi.

År 0/Kr.f. 500-500-1000

rösena hittades dessutom fynd av föremål eller brända ben. De vanligaste konstruktionsdetal-jerna var kantkedjor och avsikt-ligt lagda packningar av skärv-sten, det vill säga eldsprängd sten, som täckte stenrösenas yta. Under flera av stenrösena fanns sotiga lager som innehöll brända djurben och keramik. Dessa var arrangerade på samma sätt som periodens brandgravar. Inuti och intill några av rösena hittade vi hela keramikkärl som sannolikt har innehållit mat. I ett av rösena hade en grön glaspärla lagts ned. I andra fanns malstenslöpare som använts för att mala säd och knackstenar som använts för att hålla malstenarnas yta skrovlig, så att säden kunde malas på ett effektivt sätt.

Rituella måltiderDet har i några fall varit möjligt att fastställa djurens ålder vid slakttillfället och utifrån detta få reda på när på året som de har slaktats. Några får har slaktats på sensommar eller höst. Ett djur verkar ha slaktats under senhöst eller vinter. Brända ben från ett långt gånget foster av en kalv, eller möjligen ett nyfött djur, låg tillsammans med ben från ett fullvuxet nötkreatur. Kalvens

ålder pekar mot att djuren slak-tats under våren.

Skärvstenen och de brända benen tolkas som lämningar av måltider. Det mesta av skärvste-nen som hittas har ursprungligen använts i samband med matlag-ning. Benmaterialet visar att dju-ren inte slaktats under senhös-ten som annars var normalt i det gamla bondesamhället. En bety-dande del av djurbenen kommer från nötkreatur. Ett karaktäris-tiskt drag för många av järnål-derns rituella platser är att vi hit-tar spår av måltider på dem. Det verkar som om avfallet från just dessa måltider varit förbundna med speciella tabun, och att det inte tillåtits lämna den rituella platsen utan istället deponerats här. Djurens slaktålder antyder att de rituella måltiderna vid Farstorp genomförts under vår, kanske också under hösten.

De föremål som hitta-des har i sin sammansättning också många likheter med det som finns på järnålderns ritu-ella platser. Keramik förkom-mer ofta, antingen i form av avsiktligt krossade kärl eller som ursprungligen hela krukor med innehåll av mat. Malstenslöpare och knackstenar är vanliga, och kan kopplas ihop med säd och skörd. Pärlor förekommer ofta men sällan i större antal.

För god skörd och djurens fruktbarhetDe arkeologiska undersökning-arna vid Farstorp visar att sed-vänjan att hålla rituella målti-der hade ett direkt samband med stenröjningen av ytor. Stenröj-ningen utfördes när en viss yta togs upp eller återupptogs och därmed kan ritualerna knytas till just odling. Sannolikt var det sär-skilt i samband med vårbruket som åkern stenröjdes, men jor-den kunde också bearbetats efter skörd på hösten. Att deponera – lägga ner – enstaka föremål och kärl med mat kan också kopp-las till dessa tidpunkter i åker-brukets årscykel. Till de rituella handlingarna räknas även bruket att ge rösena med röjningssten en form som anslöt till gravarnas. Dessa riter kan spåras till hela tidsperioden, cirka 200–600 e.Kr. Sannolikt har de syftat till att befrämja god skörd och betes-djurens fruktbarhet, och det är möjligt att det rör sig om årligen återkommande händelser. I äldre skriftliga källor talas om blot som genomfördes på bestämda tider, vår, höst och vinter, så kallade kalendariska riter. Ett av de vik-tigaste elementen i dessa fester var delade måltider. De kalen-dariska riterna kopplades till ”ars och god äring”, det vill säga fruktbarhet i vidare mening.

Grav 145 före undersökning.

Keramik från grav 144.

1000 1500 2000 2500

L. Nätaren

Skärsjön

Hästsjön

Ryssbysjön

Solberga

Barkeryd

Farstorp

Nässjö

Danstorp

Väg 132

Väg 40

Hulu

FaktaPlats: Farstorp, Bankeryds socken,

Nässjö kommun, Jönköpings län.Fornlämning: RAÄ 287, 295,

358, 362, 363, 364, 371.Diarienummer:

Lst dnr 431-2238-2013, SHMM dnr 5.1.1-00369-2015.

Exploatör/kostnadsansvarig: Svenska Kraftnät.

Undersökande institution: Arkeologerna SHMM och Jön köpings läns museum.

Undersökningsperiod: 10/6–15/10 2013.

Rapport: Petersson, M. (red.) 2015. Farstorp – ett röjnings­röseområde i långtidsperspektiv. Arkeologisk undersökning. Rapport 2015:116. Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten.

Läs merhttp://arkeologerna.com/farstorp-rojningsrosen-och-gravar/

Vy över undersökningsområdet, mot norr.

Undersökningsområdet i Farstorp markerat på utdrag ur Terräng kartan, skala 1:50 000. Karta: Henrik Pihl.

Framsida: Metalldetektering av ett röse.

Upphovsrätt Arkeologerna enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se

Arkeologerna, Statens historiska museer, www.arkeologerna.com, info@arkeologerna.com