”PATRON(UR!”(

En motivanalys av svenska försvarets omstrukturering från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar

STATSVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN

Victor Cato

Göteborgs Universitet Statsvetenskapliga Institutionen

SK1523 Kandidatuppsats i Statsvetenskap

Handledare Prof. Gunnar Falkemark

Antal Ord: 11 951

Sida 2 | 37 !!

”The art of war is of vital importance to the State. It is a matter of life and death, a road either to safety or to ruin. Hence it is a subject of inquiry which can on no account be neglected”

– Sun Tzu, the Art of War

Sida 3 | 37 !!

ABSTRACT

During the year of 2010 the Swedish parliament conducted a voting on a government bill that

resulted in that the Swedish defence forces changed from conscription based defence to a

defence with indentured soldiers.

The purpose of this thesis is to look at this bill with the methodology “motive analysis”

which is based on the search for explanatory statements and concealed motives. The ambition

is to find out why the Swedish government concluded this restructuring of the Swedish

defence forces. In essence, if there is any causality to the decision of the bill that weren’t

pointed out clearly in the public room. The analysis in the explanatory statements is preceded

only through a motive analysis, while the concealed motives are preceded through motive

analysis in combination with Rational Choice Theory.

The motive found in my analysis is that the Swedish governments since the end of the

Second World War has entrusted their defence of the Swedish main land to other actors on the

international arena, especially NATO and the United States. The governments in Sweden

have through this expectancy of help been able to use the economic resources from the

military to invest in a welfare state, among other things. The cost have been a much smaller

defence force and a political playoff between what was official said to the Swedish population

and what was kept a secret to them concerning the capacity of the Swedish defence and the

relations to other countries forces, from the Cold War until today.

Keywords: Swedish armed forces, defence policy, motive analysis, rational choice theory, the

Cold War, neutrality policy, operational capacity, cooperation, the mobility of resources.

Sida 4 | 37 !!

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 5

2. FORSKNINGSUPPLÄGG 7 2.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7 2.2. MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR 7 2.2.1. INFORMANTINTERVJUER 8 2.3. METOD 9 Figur 1. 9 Figur 2. 10 2.4. TEORETISKT RAMVERK 12 2.5. KÄLLKRITIK 13

3. EN FÖRSVARSPOLITIK I STÄNDIG OMSTÖPNING 14 3.1. TIDIGARE FORSKNING 14 3.1.1. FALLET SVERIGE 15 3.1.2. SKIFTET I EUROPA 18 3.2. ETT SKIFTE SOM ”LIGGER I TIDEN” 19

4. ETT BESLUT MED (O)TYDLIGA BUDSKAP 21 4.1. ETT ANVÄNDBART FÖRSVAR 21 4.2. UTTALADE MOTIV & ALLMÄNNA MOTIVUTSAGOR 22 4.2.1. SAMMANFATTNING 24 Figur 3. 26 4.3. DOLDA MOTIV 26 4.3.1. HANDLING AV ANNAN AKTÖR 26 4.3.2. ANNAN HANDLING AV AKTÖREN 28 4.3.3. SAMMANFATTNING 30

5. ”VÅR BEREDSKAP ÄR GOD” 31 5.1. DET (O)SVENSKA FÖRSVARET 31 5.2. KRISEN 32 5.3. ETT VIDARE PERSPEKTIV 33

6. KÄLLFÖRTECKNING 35 6.1. OFFENTLIGA TRYCK 35 6.2. PERSONLIG KOMMUNIKATION 35 6.3. ARTIKLAR 35 6.4. LITTERATUR 36

Sida 5 | 37 !!

1. INLEDNING

”Det svenska försvaret skall vara så utbyggt och organiserat att det är en angelägenhet för

hela befolkningen. Det är av stor betydelse att medborgarna känner ett ansvar för och efter

förmåga medverkar till Sveriges försvar.” På detta sätt uttrycks det i en proposition som den

dåvarande socialdemokratiska regeringen lade fram 1999 (Agrell 2011:191). Tio år senare

valde riksdagen att rösta igenom att Sverige skulle lägga värnpliktsförsvaret vilande1 för att

införa ett yrkesförsvar2 (www.sakerhetspolitik.se). Debatten som startade lite mer än tre år

efter beslutet, i mellandagarna 2012, var skarpt kritisk till hur det svenska försvaret skötts

sedan regeringen röstat igenom propositionen. Målet för denna uppsats är att granska de

motiv som låg till grund till varför Sverige gick över till ett yrkesförsvar.

Vändpunkten i försvarsdebatten startade då Sveriges överbefälhavare (ÖB) Sverker

Göranson gick ut och meddelade att det svenska försvaret var i svår kris. En veckas försvar av

ett litet område i Sverige var den maximala förmågan vi svenskar kunde förvänta oss av

myndigheten med uppgiften väpnad strid, därefter gäller hjälp utifrån. Denna kapacitet skulle

börja gälla tidigast 2019 när den nya organisationen var fullt tränad och funktionsduglig, det

vill säga om försvarsmakten lyckades bemanna hela den nya insatsorganisationen fram till

dess (Holmström 2012-12-31).

Den efterföljande debatten blev skarp mellan myndighet och den styrande

alliansregeringen. Försvarsminister Karin Enström förklarade den 9 januari 2013 att hon var

nöjd med den försvarsförmåga som ÖB uttryckte som ett misslyckande (Olsson et.al 2013-02-

12). Samtidigt försökte regeringen under konferensen Folk och Försvar i Sälen påvisa att

Sverige faktiskt kunde få hjälp utifrån. Natos generalsekreterare gav snabbt svar på tal,

”Antingen är man med eller inte” (Holmström 2013-01-15). Mitt under själva konferensen

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1 Beslutet medförde aldrig ett avskaffade av värnplikten, den lade pliktsystemet vilande på obestämd framtid ifall Sverige vid behov skulle behöva återinföra pliktlagen. Vid ett återinförande skulle lagen gälla både kvinnor och män, innan var endast män underställda lagen. 2 Regeringen menar att de undkommer risken med ett yrkesförsvar genom att införa ett frivilligförsvar eftersom samtliga soldater anställs på tidsbestämda kontrakt. Detta leder till att det svenska försvaret i vid mening inte blir ett yrkesförsvar. För enkelhetens skull kommer begreppet yrkesförsvar dock att användas.

Sida 6 | 37 !!

sjukskrevs överbefälhavaren för arbetsutmattning (TT 2013-02-19) och i slutat av januari

valde statsminister Fredrik Reinfeldt att stämpla den svenska försvarsmakten som ett

”särintresse” (Eriksson 2013-01-30).

Trots moderaternas försök att dämpa uppståndelsen kring försvaret visade en artikel i

Svenska Dagbladet den 15:e februari (Holmström 2013-02-15) att endast 28 procent av

svenskarna kände sig trygga med försvarsförmågan medan 40 procent inte gjorde det. Vidare

skulle det från och med 2015 saknas miljardbelopp för ett fortsatt genomförande av

insatsorganisationen.

Den svenska försvarsministern försäkrade redan i januari i år att ”säkerhets-,

krisberedskaps- och försvarspolitiken syftar till att hela tiden, dygnet runt, vara förberedd på

att det oförutsägbara kan inträffa.” (Holmström 2013-04-22). Uttalandet och beredskapen blev

åter igen ifrågasatt när det i april kom fram att ryskt flyg under långfredagen hade simulerat

bomb- och attackövningar på svenska mål drygt tre mil utanför svenska territorialgränsen i

Östersjön. De svenska JAS-plan som är i incidentberedskap stod kvar på marken eftersom att

det inte fanns några piloter att tillgå. Nato skickade dock upp två F-16 plan som var

stationerade i Baltikum. Kritiken lät inte vänta på sig och dagen därpå hade många av

politikerna i försvarsutskottet uttryckt upprördhet och förvåning över att Sverige inte var

insatsberedda även om både försvarsministern och utrikesministern tonade ner betydelsen av

situationen (Eidevall et.al. 2013-04-23). Sveriges agerande väckte även kritik från de

utländska lägren. Polens centrum för öststudier skrev att det svenska flygvapnet har

”strukturella problem” medan Estlands internationella centrum för försvarsstudier använde

ordalag som att ”Sverige har tappat ansiktet” och om inga förändringar görs ”kommer landet

fortsätta att bli förnedrad” (Holmbom 2013-04-30).

Alliansregeringen med moderaterna i spetsen pådriver en total strukturomvandling av

försvarsmakten. En omvandling som började skönjas i de stora besparingar som försvaret

tvingades att inleda 2007 och som resulterade i den dåvarande försvarsministern Mikael

Odenbergs avgång (Holmström 2013-02-03). En sådan här djupgående omdaning har inte

setts på närmare 200 år inom myndigheten (Ericsson Wolke 2012) och det görs med en

votering om 153 röster mot 150 i riksdagen (www.sakerhetspolitik.se) något som kan tyckas

anmärkningsvärt med tanke på vilken förändring detta faktiskt inneburit.

Sida 7 | 37 !!

2. FORSKNINGSUPPLÄGG

2.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Med anledning av den stora uppståndelsen under de senaste månaderna och den strukturella

omvandlingen av försvaret är syftet med uppsatsen att analysera de motiv, uttalade och

eventuellt dolda, som kan ligga till grund för Sveriges övergång från värnpliktsförsvar till

yrkesförsvar. Ett klargörande om vilken inverkan motiven som de inblandade aktörerna inom

regering haft, kan bidra med en bit till det stora pusslet av försvarets omdirigering mot ett

yrkesförsvar.

Även om målet för uppsatsen inte är att förklara krisens uppkomst som sådan, kan en

undersökning av motiven ge en djupare förståelse och förklaring till strukturomvandling och

därmed, förhoppningsvis, också ge en bidragande förklaring till den uppkomna krisen. Jag vill

redan här poängtera att jag baserar min inledning på tidningsartiklar för att jag vill lyfta fram

hur debatten gått och vilken bild gemene man i Sverige fått ta del av.

Den offentliga debatten landar oftast i krisen som försvaret befinner sig i idag. Vad jag

vill försöka bidra med är en djupare förståelse av omstruktureringen och vad som ligger

bakom den. Jag ämnar klarlägga är att det var med direkt påverkan av motiv som regeringens

proposition formulerades. För att kunna påvisa detta kommer jag med hjälp av tre

huvudfrågor försöka lyfta fram och styrka de uttalade motiven och de (eventuellt) dolda

motiven. Frågeställningarna är följande:

1) Vilken var den historiska bakgrunden till beslutet att lägga värnplikten vilande?

2) Vilka var de uttalade motiven för att lägga värnpliktsförsvaret vilande?

3) Går det att finna andra (dolda) motiv vid sidan av dessa uttalade motiv?

2.2. MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR Då uppsatsen syftar till att få fram motiven till riksdagens beslut om övergången till

yrkesförsvar kommer propositionen Ett användbart försvar (2008/09:140) vara mitt

Sida 8 | 37 !!

huvuddokument för uppsatsen. Valet att inte använda oppositionens motioner som lades fram

i samband med regeringens proposition beror på att flera motioner ligger utanför

undersökningsområdet3 samt tidsramen. Det hade varit av vikt att lyfta fram reservationer om

syftet var att granska samtliga partiers syn på övergången, men då målet är att undersöka

regeringens proposition blir oppositionspartierna motioner inte relevanta.

Ett dokument som dock är av vikt för propositionen är Sveriges solidaritetsförklaring.

Den fungerar i mångt och mycket på samma sätt som Natoalliansens femte kapitel.

Förklaringen är dock inte ett dokument som flera medlemmar skrivit under utan ett dokument

där Sverige har klargjort ett axiom att ingripa vid ett angrepp eller katastrof i sitt närområde,

bl.a. Baltikum. Förklaringen lyfter även att Sverige bör öka sitt engagemang i fredsbevarande

insatser som ligger under EU, FN och Nato. Detta tillsammans med att Sverige ska ha

förmågan att både kunna ge och ta emot militärt stöd utifrån. Orsaken till detta, menar

regeringen, ligger i att inget land kan klara sina militära åtaganden själv utan samarbete är den

enda vägen att gå framåt för att stärka sig själv (Skr. 2008/09:137; Tolgfors 2010).

Solidaritetsförklaringen är inte ett mål för analys då jag genomför en analys av motiven

bakom propositionen, likväl är den viktig att lyfta fram därför att proposition återkopplar till

förklaringen.

Avsikten var att i den historiska bakgrunden nyttja de offentliga utredningarna

Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98) och Totalförsvarsplikt och frivillighet (SOU

2009:63). Problemet var att dessa inte skrevs som direkta beslutsunderlag för propositionen,

utan skrevs under tiden, eller strax efter, riksdagen genomfört sin votering. Därför görs istället

en grundlig genomgång av den tidigare forskningen för att få ett underlag som låter mig

besvara min första frågeställning.

2.2.1. INFORMANTINTERVJUER För att komplettera de officiellt uttalade motiven tänker jag göra informantintervjuer med

personer som på ett eller annat sätt medverkade i framtagningen av propositionen eller har

kunskap om förslaget. Sådana intervjuer ger, åtminstone delvis, en annan beskrivning av

situationen än det som sägs i de offentliga handlingarna.

För intervjuerna har jag främst sökt de tidigare försvarsministrar som satt i anslutning

till propositionens framställning. Jag har sökt både journalister och politiker från båda

blocken som satt i försvarsutskottet under samma period eller politiker som sitter i utskottet

idag, sammanlagt ett tiotal personer. Många av dem har tackat nej, inte svarat eller hänvisat !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!3 T.ex. Motionen 2008/09:Fö234 som tar upp aspekten av försvarets skjutfält i Sollefteå utifrån miljöbalken.

Sida 9 | 37 !!

till kollegor i utskottet som efter kontakt inte återkopplat till min förfrågan. I slutändan fick

jag fram tre personer för mina informantintervjuer, före detta försvarsministern Mikael

Odenberg (M), riksdagsledamot Stefan Caplan (M) och före detta ledarskribenten på Svenska

Dagbladet (SvD) Claes Arvidsson.4

Det bör nämnas att intervjufrågorna ställda till informanterna inte bifogas. Anledningen

är den att jag utgått ifrån det som Annika Lantz kallar ”[d]en riktat öppna” (2007:33)

intervjun. Det innebär att jag inte haft några förutbestämda frågor utan utgått från tre teman, i

detta fall Nato, Afghanistan och omstruktureringen, vid intervjuerna. Således har varje

intervju fått löpa fritt där varje enskilt svar har lett till en följdfråga från min sida.

2.3. METOD För att få fram motiven till försvarets omstrukturering är motivanalys den metod som bäst

lämpar sig. I korta ordalag innebär denna form av analys att ”kartlägga de medvetna

överväganden en aktör gör inför ett beslut” och ”[n]är de medvetna övervägandena har

fångats in har man också förklarat varför aktören handlade som den gjorde” (Esaiasson et.al.

2012:290). Det låter kanske okonstlat men problemet ligger i att den som forskar ofta får

stödja sig på sin egen magkänsla (Hadenius 1984:149). Anledningen till detta ligger i att det

kan vara skillnad på motiv och motiveringar. Motiv är ibland dolda och då de har sitt

ursprung i den process som mentalt sker i en aktör kan de inte heller iakttas direkt.

Motiveringen är å andra sidan själva uttalandet som läggs fram av den specifika aktören. Det

är därför viktigt att understryka: ”motiveringar inte är det samma som motiv” (Esaiasson et.al.

2012:291). Motiveringar förklarar ingen handling enskilt, så till vida att dessa inte

sammanfaller med motiv. Detta sätter forskaren i dilemmat att försöka påvisa att de motiv

som denna vill framställa verkligen är korrekta och av relevans för studien. I konkreta ordalag

förklarar en motivanalys det mänskliga beteendet med hjälp av motiv.

Genomförandet av en motivanalys startar med att söka efter s.k. motivindikatorer, det är

en synonym för materialet som studien utgår ifrån. I mitt fall gäller det propositionen Ett

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!4 Jag skulle också ha intervjuat f.d. försvarsministern Sten Tolgfors. Han ställde tyvärr in intervjun helgen innan den skulle genomföras. Efter att han lovat att svara på mina frågor över email slutade det med att han istället hänvisade till sin blogg. Då jag sökte efter mer djupgående svar valde jag därför att helt bortse från honom.

Indikatorer Motiv

Handling

Inferens

Orsakssamband

Figur 1. I enlighet med Hadenius modell (1984:148)

!

Sida 10 | 37 !!

användbart försvar och de informantintervjuer jag åsyftar att göra. För att frambära motiven

görs en slutledning (inferens) av indikatorerna (materialet) och därigenom framkommer olika

motiv som genom orsakssamband (kausal mekanism) förklarar handlingen (Hadenius

1984:148).

Det må så vara att det inte går att sätta likhetstecken mellan motiv och motiveringar.

Med det sagt behöver det dock inte betyda att motiveringar inte kan användas som indikatorer

för att få fram motiven. Motiveringar till trots så åsyftar dessa ändå till någon form av

argumentation som ligger till grund för det fattade beslutet eller alternativt den genomförda

handlingen. En annan form av motivkällor är de som kallas för allmänna motivutsagor.

Svårigheten här är att det helt enkelt saknas ett direkt uttalat stöd för det angivna motivet.

Forskaren får då genomföra det som kallas för ett sannolikhetsresonemang. Genom att

granska de värderingar och omdömen som uttrycks i allmänna resonemang om verkligheten

återfås en så kallad allmängiltig motivutsaga som inte är kopplad till ett särskilt argument.

Därpå får forskaren helt enkelt söka en härledning till att handlingen som undersöks har sin

bakgrund i detta motivuttalande (Hadenius 1984:149ff).

I Figur 1 påvisas ett generellt tillvägagångssätt av hur forskare tar fram motiv. Då jag

ämnar försöka gå djupare i mitt sökande efter motiv kommer jag utgå ifrån en mer

djupgående modell som Hadenius utformat och som visas i Figur 2.

För att förklara hur motiv genereras ur försvarets omstrukturering (H1) börjar jag med

att söka i de uttalade motiven (motiveringarna) samt de generella resonemang (allmänna

motivutsagor) som finns i

mitt material. Detta erbjuder

en möjlighet att finna

regeringens motiv till sitt

beslut. I nästa skede kan jag

genom annan handling av

aktören (H2), om det är

Allmänna motivutsagor

Motiveringar

Motiv

H2 H3 H1

Aktören Andra aktörer

H1

Inferens

Orsakssamband

Den handling som förklaras

H2

H3

Annan handling av aktören

Handling av annan aktör Figur 2. I enlighet med Hadenius modell (1984:157)

Sida 11 | 37 !!

möjligt, försöka urskilja motiv som kan härledas till H1. Som exempel kan motiven till

Sveriges insats i Afghanistan vara gemensamma med motiven för försvarets omstrukturering,

alltså att samma motiv gäller för båda handlingarna. Samma samband kan ses i frågan om

handling av annan aktör (H3). Denna form är dock mer övergripande och åsyftar handlingar

av ett mer kollektivt slag där aktören samarbetar med andra aktörer på samma område

(1984:155f). För att exemplifiera kan insatsen i Afghanistan åter igen nämnas. Trots Sveriges

utanförskap i Nato befinner vi oss i Afghanistan och genomför en insats i landet under

Natoflagg. Detta är ett kollektivt handlande med andra aktörer som befinner sig i området.

Följaktligen blir sambandet det samma som mellan H1 och H2, således att de motiv som

används av de samlade aktörerna på platsen också kan härledas till den handling som

förklaras, om det är möjligt att påvisa.

Som Figur 2 förevisar sker en uppdelningen i aktörer, frågan som föreligger blir därmed

vilka dessa aktörer är. För att förtydliga, en aktör kan inte vara ett större kollektiv då detta är

en samling av individer med oftast spridda åsikter. För att en analys av de befintliga aktörerna

ska bli möjlig krävs att de samlade aktörerna bryts ner i en mindre samling individer eller

beslutande organ (Esaiasson et.al. 2012:292). Då jag avser att titta på en specifik proposition,

vilket läggs fram av en regering, blir min huvudaktör därför den svenska alliansregeringen.

Att lyckas fastställa motiv är inte alltid enkelt då det ska påvisas att de val som gjorts är

av relevans. Det finns därför två former av förfaranden som används för att göra sökandet

enklare att realisera. Dessa två former kopplar jag ihop med induktiv och deduktiv metod för

att förtydliga deras innebörd. Å ena sidan kan du induktivt, utan att förhandsdefiniera

motiven, söka efter motiv i ditt material. Finnes motiv som upprepar sig kontinuerligt i

materialet kan dessa betraktas som mer sannolika. Å andra sida kan materialet, med deduktiv

metod, genomsökas med förhandsdefinierade motiv. Då angrips materialet med ett förvalt

synsätt. Det kan tyckas bristfälligt i metoden att det inte finns tydligare ramar än dessa två,

likväl skapar de ett ramverk för hur metoden ska operationaliseras. Det induktiva förfarandet

ger dig ett synsätt där du obehindrat har möjlighet att finna alla former av motiv eftersom att

det inte valts några specifika markörer att söka efter i texten. Risken blir att fastna i de

uttalade motiven (motiveringar) och inte komma ner på djupet eftersom sökningen inte har

något specifikt mönster att utgå ifrån. I motsatts ger det deduktiva förfarandet en större

möjlighet att finna de dolda motiven eftersom sökandet sker med hjälp av en ram. Risken är

dock att ramen gör att motiv som inte passar in, lämnas därhän eller helt och hållet förbigås

eftersom att glasögonen skapar en stelhet i sökandet (2012:292f).

Sida 12 | 37 !!

2.4. TEORETISKT RAMVERK Motivanalys är i sig redan är en teori för att finna motiv och förklara det mänskliga beteende

som ligger till grund för beslutet om försvaret. Därför är det enda syftet med det teoretiska

ramverket att deduktivt bistå sökandet efter de tänkbara dolda motiven. Med hjälp av Rational

Choice Theory (RCT) skapas en stomme för att operationalisera de dolda motiven då de

uttalade motiven framkommer tydligt med hjälp av metoden.

Orsaken till valet av RCT är att teorin grundar sig i antagandet att alla människor är

nyttomaximerande. När aktören hamnar i en situation med flertalet handlingsalternativ

kommer denna alltid välja den utväg som leder till största möjliga nytta. Att anta aktörens

rationalitet innebär inte nödvändigtvis att denne i faktisk form är sådan. Antagandet krävs

likväl för att det ska vara möjligt att genomföra en analys. Med ett nyttomaximerande synsätt

uppstår nämligen jämförbara valmöjligheter som uppkommer genom fördelaktiga och mindre

fördelaktiga alternativ för aktören (Gilje & Grimen 2007:247f). Antagandet utpekar alltså

vilka motiv som möjligen kan dölja sig i propositionen.

Det bör dock förtydligast att nyttomaximeringens mål är maximal individuell egennytta,

ett sätt som ofta har sin grund i begrepp som makt, pengar, röster och vinster. Anthony

Downs (1957) tar upp just detta i en artikel. Han exemplifierar det genom att påvisa att det

finns ett vågspel mellan partier och väljare. Väljarna utgår ifrån vad partiet kan bidra till

denne egoistiske individ. När väljaren sedan lägger sin röst sker det utifrån en viktning mellan

vilket parti som anses maximera individens egennytta, t.ex. i form av inkomst, jobb och så

vidare. Å andra sidan eftersträvar partierna att maximera sin makt och den prestige som detta

innebär. Ju fler röster desto större maktkoncentration till det egna partiet.

Även om mitt ändamål med RCT är att lyfta fram dolda motiv vill jag minimera risken

att göra en allt för stel ram. Därför är det, som Peter Abell berör i början av boken Rational

Choice Theory (1991), i sin ordning att ”relax the assumptions” (1991:xi). Följaktligen, med

en öppnare definition av det teoretiska ramverket minskar risken att skapa en för snäv

definition som kan försvåra sökandet efter de dolda motiven. Definition blir därför följande:

Enskilda aktörer är individuellt nyttomaximerande. De beslut som tas och de

handlingar som genomförs görs så tillvida för att aktören ska få ut största

maximala egennytta i form av röster, pengar, inflytande eller makt. Att ingå i

allianser innebär kompromisser för aktören men dessa kan godtas så länge värdet

av kompromisserna fortsatt leder till nyttomaximering för aktören.

Sida 13 | 37 !!

2.5. KÄLLKRITIK I ett källkritiskt sammanhang står två typer av källor emot varandra i min undersökning. Å

ena sidan det offentligt publicerade materialet och å andra sidan informantintervjuerna. För att

undkomma problemet med subjektivitet kommer jag utgå ifrån principen ”papperet glömmer

inte” (Thurén 2003:48). Propositionen blir därmed en kvarleva som mina intervjuer får prövas

emot. Skulle mina intervjuer påvisa en motsättning till propositionen så kan jag börja anta att

jag har att göra med en tendensiös källa (Thurén 2003:78).

Då jag intervjuat två politiker och en ledarskribent finns det risk för subjektivitet i

intervjuerna. Hos politikerna ligger risken i att de följer partiets linje och därmed inte vågar

eller inte vill uttala sig fullt ut så kritiskt som de annars skulle gjort. I frågan om

ledarskribenten finns risk för vinkling då tidningar ofta är ideologiska, framförallt på

ledarsidorna. Samtidigt använder jag mig av informantintervjuer där personerna är

informanter till det jag skriver. Därmed blir dessa svåra att byta ut eftersom de besitter

information jag inte skulle fått tag på via andra personer (Esaiasson et.al. 2012:262). Jag ser

därför ingen problematik att endast fått intervjuer med Moderaterna. De innehar posterna som

stats- och försvarsminister och det var deras regering som drev igenom propositionen, därför

bör de vara bättre insatta i omstruktureringen, även om intervjuer med oppositionen skulle

gett en mer nyanserad bild. Claes Arvidsson från den liberala tidningen SvD kan därför ses

som en motvikt till politikerna, dels för att han följt den svenska försvarspolitiken under lång

tid, dels för att han ger en mindre partipolitisk bild av läget som sådant. Vidare har jag

fördelen av att göra en motivanalys som handlar om att söka efter dolda perspektiv och

synvinklar. Således är risken för tendens inte den samma som vid annan form av metod

(2012:285ff).

Valet att blanda offentliga dokument och intervjuer görs i förhoppning om att få en mer

nyanserad helhetsbild där riksdagshandlingen visar på den offentliga slutprodukten medan

intervjuerna understödjer debatten som fördes kring dem. Denna kombination gör det enklare

att söka efter motiv därför de kombinerar varandra till en helhet.

I frågan om validiteten har jag försökt göra en tydlig definition av metoden och teorin

samt ge klarhet i hur de används. Skälet är att operationaliseringen ska bli så valid som

möjligt vid genomförande av analys, resultat och slutsats som därefter framkommer. För att

upprätthålla validiteten bör härledningen från metod till resultat vara tydlig. Förhoppningen är

att genomförandet är av hög validitet då analys- och resultatdelen ämnar återkoppla till mitt

material med hjälp av de olika metodologiska och teoretiska ramarna som satts upp.

Sida 14 | 37 !!

3. EN FÖRSVARSPOLITIK I STÄNDIG OMSTÖPNING

Nedan görs en något mer djupgående genomgång av den historiska bakgrunden eftersom att

den, genom den tidigare forskningen, används för att besvara första frågeställningen.

Jag ser inget större problem med att använda mig av forskningen som bakgrund till

varför beslutet togs att lägga värnplikten vilande. Detta är välrenommerade forskare som utför

forskning på området. Mikael Holmström hamnar visserligen i en gråzon men samtidigt är

hans bok Den Dolda Alliansen erkänd från många håll för sin seriositet.

3.1. TIDIGARE FORSKNING Bilden, som svensk media visat de senaste månaderna, är en svensk försvarsmakt som lider av

strukturella svårigheter. Debatten som uppstått har delat sig i två läger, den ena sidan med ÖB

och försvaret, som underbyggs med hjälp av media, där försvaret anses ha stora problem. Den

andra med stats-, försvars- och till viss del utrikesministern som åberopar att problematiken

inte är så pass allvarlig som många vill få det att låta som. Således finns det åsikter som

menar att försvaret fungerar bra som det är. Studeras forskningen visas klart och tydligt en

annan bild, en bild som i mångt och mycket anser att försvaret historiskt haft stora problem, i

alla fall om vi ser på fallet Sverige.

Konkretiserar vi den svenska forskningen tar den genomgående tongången avstamp i

det Kalla Kriget och dess påverkan av det svenska försvarets omstrukturering. Med kriget

som övergripande markör kan forskningen brytas ner i tre läger vilket var och ett återkopplar

tillbaka till det övergripande temat. Den första situationen gör gällande Sveriges nationella

försvar, den andra avser den svenska neutralitetspolitiken och den tredje och sista berör de

svenska truppernas närvaro i Afghanistan.

För att fördjupa diskussion kommer även en del forskning utifrån ett mer internationellt

perspektiv lyftas. Dock kan det redan här påpekas att denna, på samma sätt som den svenska,

tar sin utgångspunkt i det Kalla Kriget och dess påverkan på hur försvarsmakter koopterat

med den nya verkligheten som formades efter murens fall.

Sida 15 | 37 !!

3.1.1. FALLET SVERIGE Vad Wilhelm Agrell argumenterar för, i sin bok Fredens Illusioner (2011), är att oförmågan

bland svenska politiker, att förändra försvarsmakten i takt med det skiftande säkerhetsläget i

världen, satte Sveriges nationella försvar i förfall. Det svenska försvaret mål och medel fanns

klart och tydligt dokumenterat men i mångt och mycket var stora delar av förbanden, alltså

medlen, inte mer än en pappersprodukt. Orsaken låg i den storpolitiska spänningens

skiftningar mellan öst och väst som i flera skeden ledde till omfördelningar och åtstramningar

i försvarets ekonomi mellan de tre olika vapengrenarna (marin, flyg och armé). Samtidigt

förändrades aldrig försvarets uppgift att kunna försvara hela landet i det geostrategiska5

förhållande som förekom. Resultatet blev en uniform som aldrig anpassades till rådande

situation, eller snarare en uniform vars planerade tid på klädbytet hela tiden skjutits på

framtiden bortom horisonten. Det var egentligen inte förrän i 1988 års försvarsmaktsutredning

som problematiken uppdagades. Försvaret hade inte längre någon möjlighet att genomföra

försvarsbeslutet från året innan. Orsaken var enligt utredningen en 20-årig underfinansiering

av försvarsmakten. Resultatet blev en reducerad grundorganisation för att kvalitén på materiel

och utbildning skulle förbättras, detta gällde i första hand armén som varit mest utsatt för

underfinansieringen.

Utan förvarning kom Berlinmurens fall, Sovjetunionens upplösning och Kalla Krigets

slut. Plötsligt blev den svenska säkerhetsdoktrinen som varit traditionsbärande sedan andra

världskriget irrelevant. Vakuumet efter reträtten av det stora hotet i öst från 1990-talets början

var inte endast en geostrategiskt stor förändrig utan också en politisk sådan. Nya utredningar

för den svenska säkerhetspolitiken avlöste varandra mellan 1989 till 1991 eftersom att ingen

riktigt visste vart den nya situationen barkade. Det var strax efter detta skede som dagens

insatsorgan började stöpas fram. ”[V]i ska skrota allt vi inte behöver idag och i framtiden”

(2011:117). Orden kom från Johan Kihl chef för Högkvarteret och grundade sig i sakläget i

forna Sovjet. Enligt honom var det hög tid för Sverige att göra en total omstrukturering till ett

modernt insatsförsvar som skulle kunna verka internationellt och nationellt. Visserligen skulle

det fortfarande vara grundat i värnplikten, men genom vapen och utrustning skulle det bli mer

högteknologiskt inriktat. För att möjliggöra en sådan grundlig totalförändring av den svenska

försvarsmakten behövdes nu en ”operativ time-out” (2011:117) något som gjorts möjlig

genom Sovjets totala implodering som supermakt.

Huvudantagandet att Ryssland inte skulle komma på fötter det följande decenniet !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!5 Den strategiska utgångspunkt ett land besitter i form av geografiskt läge. I Sveriges fall var det att ha ett Nato i väster (genom Norge) och Sovjetunionen i öster och hur vi skulle förhålla oss till dessa två militära makter.

Sida 16 | 37 !!

medförde att 1990-talet blev ett årtionde med löpande försvarsbeslut som ledde till en

tudelning av försvarsmakten. Så länge en time-out i säkerhetsläget var framträdande kunde

försvaret bestå av ett minimalt teknologiskt försvar inriktat på det nationella territoriet och

samtidigt inneha en insatsorganisation som kunde verka i utlandet. Organisationen kunde vid

behov växa vid ett förändrat säkerhetsläge. Här började dock stöttepelarna att krackelera.

Samtidigt som försvarsmaktens organisation krympte fortsatte värnpliktsutbildningen och

anskaffningen av nytt materiel till mobiliseringsförråden. Orsaken låg dels i en ruljans från

tidigare beställningar av invasionsförsvaret och dels i industripolitiska påtryckningar från

bland annat JAS-projektet. Vid millenniumskiftet var försvarsmaktens ekonomi mer eller

mindre ett rent industristöd. Situationen behövde lösas och försvaret tog beslutet att göra sig

av med mobiliseringsförråden, vilka var grunden för det nationella försvaret. Orsaken låg i

erfarenheterna från Kuwaitkriget där en ny form av krigsföring fördes genom snabbt rörliga

insatsförband med teknologisk överlägsenhet gentemot det traditionella irakiska förbanden.

Försvaret såg detta som början på en ny era inom krigsföring och att de själva behövde

anpassa sig till denna nya form av strid. Därefter leddes de kommande åren av förvirring och

oreda där det nationella försvarets mål, att i ett rent geostrategiskt läge försvara det egna

territoriet, inte kunde upprätthållas. Då det inte fanns någon som kunde invadera landet i

traditionell mening behövdes endast territoriell övervakning och från år 2005 hade det blivit

ett faktum. De 15 åren mellan 1990 och 2005 blev en oförutsedd process där skyddet av det

svenska territoriet gick förlorad. ”Det nationella försvaret lades inte ner, det var bara en dag

nedlagt” (2011:241).

I Agrells (2011) gedigna genomgång av svenska försvaret finns en aspekt han endast

nämner i förbifarten och det är den svenska neutralitetspolitikens tillstånd. Agrell lyfter upp

denna historiskt politiska disciplin som en säkerhetspolitisk överdoktrin där det svenska

försvaret skulle sköta sig själv (vilket också var den officiella linjen). Mikael Holmström ger

å andra sidan, i sin bok Den Dolda Alliansen (2011), en annan synvinkel. Han menar

nämligen att den svenska neutralitetspolitiken var den viktigaste aspekten i svensk

utrikespolitik under Kalla Kriget. Inte för att Sverige var neutrala, utan för att vi var neutrala

på undantag. Den officiella svenska linjen var neutralitet där Norge och Danmark var

medlemmar i Nato medan Finland förde en utrikespolitik i lyhördhet gentemot

Warszawapakten. Sverige var en ren befästning mittemellan de båda blocken och blev därmed

en neutral säkerhetszon för Nato och Finland (Sovjet). Det svenska invasionsförsvaret ingav

respekt, både i USA och i Ryssland med sina flyg- och sjökrafter samt sina tunga mineringar

längs kusterna. Trots detta visar hemliga Natodokument från 1958 att Sverige var inräknade

Sida 17 | 37 !!

på Natos sida. Vad som förelåg var att Sverige ansågs vara en så pass viktig strategisk del av

Skandinavien att landet måste försvaras, samma sak gällde även Finland. Det var alltså redan

tidigt som både Sovjet och USA visste åt vilket håll Sverige lutade. Även om Sverige fortsatte

föra sin officiella linje på regerings- och riksdagsnivå fanns det en inofficiell linje mellan de

nordiska Natoländerna och Sverige på myndighetsnivå. Det inofficiella samarbetet var

muntliga avtal som aldrig sattes på pränt men som resulterade i överenskommelser där

Sverige införskaffade sig en reservplan utifall kriget skulle komma. Eller som en amerikansk

tvåstjärnig amiral uttryckte det ”I’m comfortable with the idea that you are neutral on our

side!” (2011:127).

Neutraliteten var satt på undantag och Sverige var i ett tydligt inofficiell partnerskap

med Nato, ett partnerskap som enligt Holmström håller sig än idag. Då, utifrån premisserna

av ett invasionsförsvar för ett kallt krig. Idag, utifrån premisserna av ett insatsförsvar för

säkerhet i omvärlden där Sveriges samarbete är synnerligen uppskattat.

Holmström (2011) och Agrell (2011) är båda verk som framhäver två olika sidor av

samma mynt av den svenska försvarspolitiken under och efter Kalla Kriget. Vad detta mynt

sedan resulterar i påvisar Agrell i sin bok Ett krig här och nu (2013). Sverige hade övergett

sitt nationella försvar till förmån för ett insatsförsvar. Historiskt hade Sverige varit med i

flertalet internationella insatser men i och med kriget i Afghanistan skedde en förändring. Å

ena sidan har Sverige gått ifrån insatser helt baserade på FN-mandat till insatser direkt styrda

av Nato, å andra sidan var dessa insatser omgärdade av stor sekretess. På samma sätt som

neutralitetspolitiken hade en officiell och inofficiell linje kan den svenska insatsen i

Afghanistan även belysas på liknade vis. Sverige var 2001 fortfarande alliansfritt men, på

samma sätt som Danmark och Norge, beroende av de säkerhetsgarantier som hade gällt under

det Kalla Kriget. Nu var hotet från öst borta och det var i inofficiella ordalag dags att betala

tillbaka. Om detta var den faktiskt orsaken som förelåg är svår att bevisa. Hela den svenska

insatsen i Afghanistan grundar sig på dålig transparens, sekretesstämplar och en regering och

riksdag som låtsas vara ovetande om det faktiska förloppet i Afghanistan. Framförallt i hur

eskalering från att sköta en fredsbevarande insats till att aktivt söka efter så kallade

insurgenter och bekämpa dem.

”[K]riget som bara blev” (2013:327) är Agrells övergripande bild av den svenska

insatsen i Afghanistan. En liten alliansfri nation med ett partnerskap och en känsla av

återbetalningsskyldighet gentemot en supermakt som beskyddat landet under lång tid.

Svenska försvarsmakten fick å ena sidan tillgång till resurser som myndigheten bara kunnat

drömma om tidigare, allt ett radioanrop bort om nöden skulle stå vid dörren. Å andra sidan en

Sida 18 | 37 !!

förlust av sin suveränitet och därmed möjligheten att ställa krav på den organisation de stod

under. När förhandlingarna om utökade och mer aggressiva militära tillvägagångssätt

beslutades hamnade Sverige i kläm och kunde inte göra sin röst hörd. På hemmaplan följde

politikerna ett traditionellt säkerhetspolitiskt handlingsmönster känt från Kalla Kriget. Det

som inte sades officiellt skulle inte heller bli ett politiskt problem. Men trots stora kostnader

ekonomiskt, suveränitetsmässigt, demokratiskt och inte att glömma, i människoliv, fick

Sveriges regering och riksdag med försvarsmakten i centrum bruka sitt omstöpta försvar. De

fick tillslut sätta sitt yrkesförsvar på prov i den riktiga verkligheten av just krig.

3.1.2. SKIFTET I EUROPA Sverige är inte ett isolerat fall när det kommer till att grundligt omstöpa sin säkerhets- och

försvarspolitik. Forskningsområdet är stort och många förklaringar finns att tillgå. Men även

om processerna kan variera för hur en övergång från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar

gått till, kan ändå det Kalla Kriget ses som den utgångspunkt som satte denna stora skiftning i

rullning.

Anthony King (2011) lyfter i sin bok The Transformation of Europe’s Armed Forces

fram hur övergången till ett yrkesförsvar är en gradvis produkt av andra världskrigets slut

fram till Sovjets fall. Den första förändringen började med skapandet av Nato där

medlemsländerna fick en samarbetsinstitution som medförde ett ramverk och därmed en

riktning för hur försvarsmakter skulle kunna utvecklas. Vad som började ske under 1970- och

1980-talet var en skiftning där insatserna blivit mer styrda mot kulturell anpassning. Det

innebär att militären har kunnat genomföra insatser mer precist riktade utifrån förståelsen av

varje enskild insats behov och krav. Den medförde också ett förenklat samarbete mellan de

europeiska länderna i insatsområdena. Till detta kom Kalla Krigets slut att skapa en kraftig

förminskning av de europeiska förbanden samt en teknologisk förbättring. De stabila

strukturerna efter kriget var borta och det krävdes förband som kunde verka snabbare och

effektivare i konflikter som blossade upp utan förvarning. Grundsatsen när allt fler länder

började sin övergång till yrkesförsvar var inte att skapa en säregen prägel på försvaret, utan att

kopiera varandra. Resultatet blev att de europeiska länderna fick professionella elitförband där

länkarna mellan länderna i Europa knöts samman med anledningen av det ömsesidiga behovet

av ett kollektivt försvar, något som EU men främst Nato kunde bidraga med.

Om King (2011) framhäver en situation av en omstrukturering baserad på förändrade

behov och stommar skärper Mary Kaldor bilden i boken New & old wars (2006). Hon menar

att förlusten av Kalla Krigets ramar och regler resulterade i en kulturell identitetskris bland

Sida 19 | 37 !!

flertalet befolkningar. När muren föll skapades nya stater som, med utgångspunkt i Europa,

innehöll stora blandningar av folkslag och kulturella identiteter. Under Sovjetunionens tid

hade konflikter inte varit av större dignitet då dessa hållits på mattan av den övergripande

stormaktspolitiken. De lösa strukturer som därefter uppstod försvagade suveränitetskänslan

bland de nya länderna, detta skapade oro inom deras gränser om vem som egentligen hade rätt

till statens våldsmonopol. Det i sin tur resulterade i ett sökande efter en ny identitet, en

identitet som baserades på den religion eller kultur befolkningsgrupperna i landet själva ansåg

sig ingå i. När dessa konflikter väl blossade upp (t.ex. i forna Jugoslavien) fungerade de inte

på samma sätt som ett traditionellt krig med renodlade nationella intressen, utan utifrån

identitetsperspektivet. Även om Kaldor inte säger det i konkreta ordalag blev konsekvensen

av denna nya form av krig att försvarsmakterna i Europa blev tvungna att strukturera om sina

gamla invasionsförsvar. Det gamla kunde inte bemöta de nya konflikterna vilket tvingade de

europeiska länderna att anpassa sig mot insatsförsvar. Följaktligen, nya spelregler skapar nya

former av spelare.

Även om en övergång till yrkesförsvar verkar vara en ofrånkomlig nödvändighet så

förbises ett perspektiv, ”Who is the enemy? What is the mission?” (Mannitz 2012:276).

Sabine Mannitz tar upp just denna aspekt. För om de ovan nämnda författarna, Mannitz

inräknad, ser orsaken till omstruktureringen som ett behov, belyser hon en djupare aspekt av

denna situation. Med Kalla Kriget till ända försvann den klara distinktionen av vi och dem.

Övergången från en tydlig definierad fiende skapade ett problem inom Nato som var tvungen

att hävda sitt existensberättigande vilket gjorde att organisationen istället satte internationell

rätt och fred i andra länder i första hand. Det skapades ett helt nytt läge som militären var

tvungen att verka i, en gråzon mellan krig och fred. Förändringen efter Kalla Kriget har

således tvingat försvarsmakter runt om i Europa att anpassa sig till dessa nya krig till priset av

svåra påfrestningar på de militära institutionerna, främst de enskilda soldaterna som måste

verka i en helt ny hotbild, något insatsförband är bättre ämnade för.

Den historiska genomgången av vad de europeiska försvarsmakterna har genomgått

leder oss nu fram till svaret på första frågan nedan: Vilken var den historiska bakgrunden till

beslutet att lägga värnplikten vilande?

3.2. ETT SKIFTE SOM ”LIGGER I TIDEN” Avstampet för omstöpningen av försvaret grundar sig i den totala geostrategiska skiftning i

omvärlden som Sovjets implodering medförde. Resultatet blev nya former av konflikter som

Sida 20 | 37 !!

inte existerat under stormaktspolitiken och där försvarsmakterna runt om i Europa hamnade i

en helt ny situation de inte varit förberedda på. Pressen på myndigheterna blev väldiga, dels i

läget att försöka hantera en ny världsordning med förlusten av en stormakt och dess påföljd

med nya krig, dels i läget av vad försvarsmaktens uppgifter nu skulle baseras på. Det svenska

försvaret som varit ett demokratiskt fundament etablerat genom värnplikten under Kalla

Kriget för skydd av territoriet blev ett objekt för ifrågasättande. Hur stor plats skulle försvaret

få ta när läget blivit så annorlunda? Visserligen hade Sverige länge fört en tudelad linje i sin

utrikespolitik, en officiell och en inofficiell. Även om tudelningen varit en politik som varit

strikt hemlig var det inte lika allvarligt att ta beslut baserad på samma tankegångar eftersom

att det reella hotet från Sovjet nu var borta. Angelägenheten för det svenska försvaret var inte

längre att bevisa Sveriges neutralitet, den låg istället i hur Sverige kunde anpassa sig gentemot

sina europeiska vänner. Sverige började ta ytterligare steg närmare Nato genom samövningar

och en solidaritetsförklaring.

Samtidigt hade omstruktureringen mot ett insatsförsvar rullat på under flera år. Målet

var kanske inte att förkasta det nationella försvaret utan förbättra det gentemot det nya läget i

världen. Det behövdes dock en totalt omvänt tankesätt vad det nationella försvarets uppgifter

skulle vara. Utan hot var invasionsförsvaret inte längre relevant, däremot fanns nya hot i

Sveriges omgivning som behövde lösas. Solidaritetsförklaringen innebar att Sverige var berett

att civilt och militärt hjälpa länder i närområdet vid kriser. Sverige gjorde därmed en officiell

utsaga som band landet närmare organisationer och länder i närområdet. Traditionen att sätta

siffror och ord på papper blev åter igen realitet. Tidigare handlade det om försvarets reella

resurser, nu handlade det om alliansfrihetens varande eller icke varande.

Även om insatsförsvaret i grunden skapades för att skydda Sverige från fientlig attack

med effektivt och snabbt rörliga förband, blev omstruktureringen snarare satt i relation till

omvärldens problem än behovet att skydda det svenska territoriet. Vad den historiska

bakgrunden till Sveriges övergång i slutändan handlar om är alltså Kalla Krigets slut och den

snabbt efterföljande globaliseringen. Följaktligen, en ny spelplan med nya spelregler skapade

ett behov av helt nya former av spelare. Eller för att, genom ett citat av riksdagsledamoten

Stefan Caplan, sätta sammanhanget i en epokskildring: ”Det ligger i tiden” (Intervju 1)

Sida 21 | 37 !!

4. ETT BESLUT MED (O)TYDLIGA BUDSKAP

Nedan kommer jag, med den metodologiska delen, analysera propositionen som medförde att

Sveriges försvarsmakt blev ett yrkesförsvar. Först görs en kort genomgång av propositionens

innehåll, därefter startar ett induktivt sökande efter uttalade motiv (motiveringar) i beslutet.

Slutligen, med hjälp av RCT, eftersöks dolda motiv till regeringens omstrukturering.

Då det blir svårt att skilja på resultat och analys kommer dessa två knytas samman

fortlöpande under motivrubrikerna. Intervjuerna användas för att understödja sökandet.

Samtliga kursiveringar nedan är egna och återfinns inte propositionen.

4.1. ETT ANVÄNDBART FÖRSVAR Propositionen 2008/09:140, Ett användbart försvar, förändrade försvarsmakten från grunden

då den behandlar samtliga frågor och verksamheter som involverar försvaret. Den bärande

tanken handlar om att skapa ett försvar som är fullt användbart genom att flytta fram

försvarets positioner mot den internationella verksamheten med solidaritetsförklaringen som

stöd. Försvarsmakten ska på kort tid kunna sättas in i Sverige, dess närområde eller utanför

närområdet. För att fullfölja denna uppgift ska insatsorganisationen vara fullt bemannad med

funktionsduglig materiel där samövningen inom förbanden leder till fullständig brukbarhet

vid insats. Insatsverksamheten bygger antingen på självständighet vid insats, eller också insats

i samrörelse med andra aktörer där Sverige verkar som en deltagare.

Verksamheten ska inte längre bygga på värnpliktspersonal utan personalförsörjningen

ska grundas på frivillighet, dock kan pliktlagen åter igen bli gällande om sådana behov skulle

föreligga. Propositionen sätter dock inte upp ett konkret slutdatum när omstruktureringen ska

vara genomförd, även om målet är att organisationen ska vara delvis funktionsduglig 2014.

Införandet ska även ske i den takt som den svenska ekonomin tillåter och beslutet är inte

slutgiltigt utan ”kan komma att justeras” (prop. 2008/09:140 sida 2) för framtiden.

Regeringen hänvisar dessa ändringar till kommande propositioner på temat samt genom

budgetpropositionerna.

Sida 22 | 37 !!

4.2. UTTALADE MOTIV & ALLMÄNNA MOTIVUTSAGOR De uttalade motiven (motiveringarna) och motivutsagorna är många och fortlöper som en röd

tråd genom hela dokumentet. Därför har en gallring av de mindre betydelsefulla varit

nödvändigt, dels för att lyfta fram de uttalade motiv och motivutsagor som verkat som mer

centrala markörer, dels för att vissa av dem oftare och på ett tydligare sätt sammankopplar till

den större helheten som propositionen belyser.

Redan inledningsvis tar regeringen upp den viktigaste aspekten av propositionen

nämligen förändringen av försvarets operativa förmåga. Även om begreppet som sådant inte

upprepas allt för många gånger så är hela beslutet uppbyggt med en återkopplingseffekt till

just detta. ”Regeringen föreslår att riksdagen godkänner […] att de krav på operativ förmåga

som riksdagen tidigare beslutat ska upphöra att gälla vid utgången av 2009 [och godkänner]

regeringens förslag till Försvarsmaktens operativa förmåga fr.o.m. 2010” (prop. 2008/09:140

sida 5). Vad är då den operativa förmågan? Redan här börjar det bli otydligt. En konkret

definition görs aldrig utan det definieras fortlöpande genom dokumentet beroende på vilken

situation det diskuteras i. Regeringen försöker lösa detta genom att till den operativa

förmågan introducerar tre nya motiveringar för beslutet: ”Försvarsberedningen ansåg det

rimligt att öka användbarheten, tillgängligheten och flexibiliteten hos Försvarsmakten genom

bl.a. delvis förändrade uppgifter och krav på operativ förmåga i olika avseenden” (sida 6).

Den operativa förmågan ställs i förhållande till hur försvarsmakten kan öka sin användbarhet,

tillgänglighet och flexibilitet i de olika avseenden som propositionen går igenom. Vad är då

de olika avseenden som regeringen ämnar förändra? Det gäller myndighetsstrukturen,

personalförsörjning och materielförsörjning, alltså enkelt uttryck allt vad försvarsmakten

innebär. Men även om frågan om vad som ska förändras är relativt tydlig så blir de uttalade

motiven i viss form oklara eftersom konkreta definitioner saknas. Propositionen försöker

förtydliga oklarheterna genom att dela upp det uttalade motivet operativ förmåga, genom å

ena sidan tala om förmåga och å andra sidan tala om operativ. När denna övergripande

motivering särskiljs sätts de i vissa sammanhang ihop med kontexten av användbarhet,

tillgänglighet och flexibilitet eller används helt fristående ifrån dem: ”Genom den

försvarspolitiska inriktning som regeringen lägger fram i denna proposition kommer Sveriges

försvarsförmåga att öka, genom att försvaret får ökad användbarhet och tillgänglighet” och

”[g]enom ökad operativ tillgänglighet och flexibilitet kommer försvaret bättre kunna möta

kriser och konflikter, även då de uppstår med kort varsel.” (sida 8).

Således definieras den operativa förmågan genom användbarhet, tillgänglighet och

Sida 23 | 37 !!

flexibilitet. Trots detta existerar fortfarande en oklarhet i motiveringarna. Visst, det handlar

om att kunna bemöta uppkomna konflikter på kort sikt genom den operativa förmågan, men

hur ska det realiseras? Jag finner att regeringen bemöter denna fråga genom att konkretisera

de fyra ovan nämnda uttalade motiven genom tre former av undergrupper av allmänna

motivutsagor som nivåmässigt kan återkopplas till de övergripande fyra motiveringarna.

Den första nivån baserar sig på att försvarsmakten ska lösa sina uppgifter i samarbete

med andra. Målet för försvarsmakten är visserligen att ”[h]ela Sverige ska försvaras” (sida 8)

där ”Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att garantera landets politiska oberoende och

självständighet.” (sida 14). Samtidigt beskriver propositionen ett läge där Sverige inte längre

ska stå på helt egna ben då ”målet för det militära försvaret ska uppnås tillsammans med

andra” (sida 34). Det finns alltså en klar motstridighet i beslutet som sådant. Å ena sidan vill

regeringen att försvarsmakten ska ha möjlighet att skydda hela landet samtidigt som de å

andra sidan hävdar att denna militära förmåga på bästa sätt uppnås genom att samarbeta.

Hur påvisas då detta samarbete? Genom solidaritetsförklaringen har Sverige officiellt

gått ut och sagt ”nej, vi tänker inte stå vid sidan om och titta på om något grannland råkar illa

ut. Vi förväntar oss att våra grannländer, ja, skall komma till vår hjälp.” (intervju 3). Genom

en sådan förklaring knyts Sveriges relationer allt närmare EU, Nato och andra bilaterala och

multilaterala aktörer och sätter Sverige i en viss beroendeställning. Solidaritetsförklaringen är

självklart inte det enda. Propositionen uttrycker vidare att ”Sverige bör även fortsättningsvis

vara en aktiv deltagare i sådant standardiseringsarbete som bidrar till ett effektivare

resursutnyttjande i uppbyggnaden av förband och ökad interoperabilitet6 vid användning av

förband.” (prop. 2008/09:140 sida 97). Alltså landar samarbetet inte endast i ett utlåtande om

konkreta hjälpaktioner utan också i ett samarbete mellan Sverige och andra aktörer som bidrar

till utveckling av förband och dess gemensamma användning. Förbindelserna fördjupas från

det inofficiella samarbetet som var etablerad under Kalla Kriget och neutralitetsprincipen mot

ett officiellt samarbete som inte existerat inom svensk militär tidigare.

Citatet ovan påvisar inte bara samarbete som sådant utan tar oss vidare in på den andra

nivån. Utsagorna interoperabilitet och samarbete leder nämligen, med hjälp av effektivare

resursutnyttjande, fram till en av de bärande tankarna för omorganiseringen av försvaret: ”För

att uppnå kostnadseffektivitet bör rationella lösningar sökas också inom ramen för ett utökat

nordiskt och internationellt samarbete.” (sida 48). För fler rationella lösningar genom

samarbete och ett mer kostnadseffektivt system ”kan också leda till ökad kvalitet och till

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!6 Åsyftar hur väl olika system samarbetar och kommunicerar sinsemellan.

Sida 24 | 37 !!

bättre förutsättningar för gemensamma insatser.” (sida 84). Den svenska regeringen menar

nämligen att det gamla systemet som var uppdelat i både kontraktsanställda och

värnpliktspersonal var ett slöseri med resurser. Till det kunde inte heller en insatsorganisation

grundad i värnplikt verka utanför det nationella territoriet. Men hur skulle regeringen då lösa

detta problem rationellt? Förutom situationen av förbandssamarbete med andra aktörer

handlar mycket om materielförsörjning. Inom de nordiska länderna finns det ”ett utrymme

som heter ’pulling and sharing’” och ”det kan också vara bra om det finns grejer vi kan köpa,

och det kan vara ekonomi det också, billigare av våra nordiska vänner” (intervju 1). Den

svenska försvarsindustrin började således nedprioriteras för de rationella lösningarnas skull,

något som skulle varit otänkbart innan 1990-talet.

Vad vill då regeringen åstadkomma med detta försvarsutbyte? Genom en ”kvalificerad

personal med ändamålsenlig utrustning” (prop. 2008/09:140 sida 51) kan ”[e]n

insatsorganisation bemannad med frivillig personal möjliggör[a] […] en god förbandsanda

inom de enskilda förbanden och höjer [därmed] avsevärt förbandens operativa effekt.” (sida

49). Vad regeringen åsyftar är alltså att de genom ett större samarbete skapar en mer

sammansvetsad och effektivt fungerad insatsorganisation för Sverige. Frågan blir dock, vad

innebär detta för försvarsmakten?

Här kommer vi in på det som är den tredje och slutgiltiga nivån där regeringen

ifrågasätter fundamentet för den svenska försvarsmakten. ”Styrningen och förvaltningen av

myndigheterna inom försvaret bör utvecklas ytterligare, i syfte att åstadkomma en mer

ändamålsenlig, effektiv och rationell förvaltning.” (sida 104). Innebörden är helt enkelt att den

svenska försvarsmakten är en alldeles för stel organisation. För att kunna förbättra förbandens

operativa förmåga krävs det också en förbättring av själva myndighetens operativa förmåga.

Den verksamhet som fanns innan denna proposition togs i laga kraft 2010 var ett insatsförsvar

baserat på värnpliktens premisser av krig. Dagens nya krig har förändrat situationen av vad

krig innebär bl.a. genom Georgienkrisen. Det leder till att ”[s]amtliga myndigheter inom

utgiftsområdet ska förvaltas effektivt och med god hushållning med statens medel” (sida 104)

för att snabbt kunna verka vid en uppkommen incident. Detta åstadkoms genom en

kombination av att slå ihop vissa myndigheter, avveckla andra och lägga värnplikten vilande.

4.2.1. SAMMANFATTNING För att svara på fråga två, om vilka de uttalade motiven för omstruktureringen är, har jag ovan

försökt skildra ett pyramidbygge där motiveringarna användbarhet, tillgänglighet och

flexibilitet återknyter till det övergripande uttalade motivet operativ förmåga. Då regeringen

Sida 25 | 37 !!

inte definierat sina uttalade motiv har ett sannolikhetsresonemang fått utföras för att få fram

allmänna motivutsagor och med dessa, genom pyramidbygget med nivåer, frambringa de

utsagor som definierar motiven:

Nivå 1) Interoperabilitet & samarbete: Genom att forma ett försvar i samarbete med

andra aktörer på arenan, med gemensamma system, åstadkoms inte endast

effektivare resursutnyttjande utan också interoperabilitet länderna emellan.

Således formas förbanden till ett bättre läge av tillgänglighet.

Nivå 2) Rationella lösningar: Med ett tätare samarbete behövs lösningar som ger en

ökad kvalité och bättre ändamålsenlighet på materiel- och utbildningssidan.

Detta genererar inte bara kostnadseffektivitet utan också förbandsanda som

därmed erbjuder förband med högre användbarhet.

Nivå 3) Effektiv & ändamålsenlig förvaltning: Genom att förändra förvaltningen och

de myndigheter som har ett tätt samröre med försvarsmakten skapas mindre

motsättningar och bättre samrörelse emellan de olika organisationerna. Därav

går mindre statliga medel till spillo och försvarsmakten får mer flexibilitet.

Att skildra de uttalade motiven i ett pyramidbygge, som visas i figur 3, handlar inte om en

värderingsfråga där varje steg är av mer eller mindre värde. Det visar hur de olika utsagorna

och motiven understödjer och bygger upp varandra i ett samspel uppifrån och ner, nerifrån

och upp. Det övergripande uttalade motivet operativ förmåga måste sättas i sammanhang med

de underliggande motiveringarna och nivåerna med motivutsagor för att kunna förstås. För

om det är möjligt att skapa en myndighet som är mer flexibel så är det också möjligt, genom

rationella lösningar, att få den mer

användbar. Om användningsområdena för

organisation ökar blir dess tillgänglighet för

olika typer av insatser större, vilket i sin tur

genererar en skarpare och mer utvidgad

operativ förmåga med bättre hushållning av

statens resurser. Figur 3.

Operativ förmåga

Användbarhet, tillgänglighet, flexibilitet

Nivå 1

Nivå 2

Nivå 3

Sida 26 | 37 !!

4.3. DOLDA MOTIV Genom handling av annan aktör (H3), annan handling av aktören (H2) samt den historiska

bakgrunden söks svaret på den tredje frågeställningen om de dolda motiven. Detta genomförs

med hjälp av det teoretiska ramverket RCT som definierats tidigare.

4.3.1. HANDLING AV ANNAN AKTÖR ”De amerikanska försvarsutgifterna är alltjämt de överlägset högsta. De

investeringar USA har gjort i sina konventionella styrkor har skapat en

försvarsmakt utan motsvarighet i världen.” (prop. 2008/09:140 sida 22).

USA är världens största militärmakt och har under lång tid haft stort engagemang och trupper

närvarande i Europa. Detta i sig är inte särskilt märkvärdigt med tanke på det Kalla Kriget

men samtidigt anser den svenska regeringen att det fortfarande ”ligger i svenskt intresse att

upprätthålla och ytterligare fördjupa den bilaterala relationen till USA, att verka för att

bibehålla USA:s intresse och närvaro i Europa samt utveckla samarbete i frågor som rör

svensk förmåga att genomföra insatser.” (sida 16) Och ”[u]r ett europeiskt perspektiv är det

viktigt att USA är fortsatt engagerat i Europa. Detta grundar sig på insikten om att många

globala och regionala utmaningar enbart kan bemötas om Europa och USA agerar

tillsammans.” (sida 19).

Varför är USA en sådan viktig aktör i en proposition som gäller det svenska försvaret?

Svaret ligger i två orsaker, å ena sidan i den historiska aspekten med Kalla Kriget ständiga

närvaro, å andra sidan utifrån dagens insatsförsvar med den operativa förmågan. Regeringen

har klart och tydligt gått ut och sagt att Sveriges nationella skydd inte ska skötas självständigt.

Tankarna fanns redan där under det Kalla Kriget även om det inte sades offentligt. Sverige må

ha haft en stor mobiliseringsmöjlighet under det första decenniet efter andra världskriget men

det dröjde inte länge innan stora delar av beskyddet inte var mer än siffror på papper, som

Agrell påvisar i boken Fredens Illusioner. Det nationella försvaret var under det Kalla Kriget

satt på luftburna och marina stridskrafter som efter krigets slut inte blev mer än

övervakningsverksamhet av gränsområdena. Skulle en skarp incident inträffa har vi alltid,

framförallt genom våra inofficiella handlingar haft ett beskydd. Detta förväntade beskydd har

alliansregeringen nu satt på pränt genom solidaritetsförklaringen där det inofficiella har blivit

officiellt. På samma sätt som vi ska kunna ge stöd ska vi också kunna ta emot det utifrån.

Detta grundar sig i en ytterst viktig aspekt inom den svenska försvarspolitiken. Det finns

nämligen ”en dålig tradition också, i det här landet, att använda försvaret som en

Sida 27 | 37 !!

budgetregulator. Det har alla regeringar gjort oavsett partifärg. Man kan alltid skjuta saker

bortåt, man kan skjuta på anskaffningar och sådär och så får man loss pengar.” (intervju 3).

Det kan tyckas märkligt att det skulle vara ett standardiserat beteenden att använda

skyddet av det svenska territoriet som en budgetregulator för att få loss pengar. Utgår vi dock

ifrån att enskilda aktörer är individuellt nyttomaximerande, så som definierat inom RCT, blir

det mer förstårligt. De svenska regeringarna visste att Sverige som alliansfri nation mellan två

block skulle beskyddas till varje pris vid ett eventuellt krigsutbrott. Skandinavien var ett för

viktigt strategiskt område att förlora för USA och Nato. Det skulle därför inte kosta Sverige

någonting att dra ner på sin budget till försvaret och satsa pengarna på uppbyggandet av en

välfärdsstat. De socialdemokratiska regeringarna kunde maximera sina politiska löften om

bättre leverne för befolkningen vilket ledde till maximerat antal valröster och vinster om och

om igen. De andra ländernas beredskap var trots allt god.

Men sedan kom skiftet, Kalla Kriget var slut och Skandinavien, tillsammans med staten

Sverige, förlorade sitt utmärkande geostrategiska läge. Sverige blev tvunget att se över sina

militära styrkor och nedskärningarna blev nödvändiga. Men då en supermakt fallit fanns det

fortfarande en återstående, USA, den stat Sverige redan byggt upp ett beroende av. För då det

görs ”nedskärningar på bred front bland europeiska länderna och i USA” (intervju 2) har

Sverige valt att angripa situationen genom samarbete för att kunna bygga upp ett användbart,

tillgängligt och flexibelt försvar. Med ett minimerat försvar som grundar sig i en bättre

operativ förmåga hjälper RCT att förklarar hur fördelar kan dras ekonomiskt. Försvarets

kapacitetsluckor fylls nämligen igen av andra aktörer genom samarbete och därmed går

mindre ekonomiska medel åt för att bygga ett eget fullt fungerande försvar.

Sveriges engagemang i Afghanistan utifrån ett ekonomiskt egenintresse kan låta

egendomligt men egentligen blir det en naturlig process av de redan goda relationerna som

Sverige har med USA. I det större perspektivet handlar det om att Sverige som aktör

visserligen kompromissar med sina egna värderingar och vad som är relevant för det

nationella försvaret. Samtidigt, genom att visa sitt engagemang i andra länders konflikter, kan

den svenska regeringen, utan att gå med i en formell allians som Nato, försöka etablera

Sverige som en internationell aktör och bli en viktig del av pusslet. Om USA och Nato

erkänner Sveriges roll internationellt, kan det komma att leda till att de båda aktörerna är

beredda att gå i god för Sverige vid en eventuellt uppkommen kris. För samtidigt som ”[d]et

nodiska samarbetet aldrig varit bättre” (intervju 1) påpekar Mikael Odenberg (intervju 3) att

det finns en förväntning i Sverige att hjälpen kommer att komma när en kris uppstår, för ”ju

mer vi hjälper till, ju mer vi är med, övar, deltar i insats desto större sannolikhet är det att vi

Sida 28 | 37 !!

också blir hjälpta.” (intervju 2). Sverige blir ett land som det internationella samfundet kan

lita på. På så vis säkras återigen det svenska intresset av territoriet av annan aktör och den

svenska regeringen kan åter igen använda det nationella försvaret som budgetregulator. Denna

gång kostar det dock Sverige mer, i form av människoliv, samtidigt som Sverige inte får lägga

upp egna planer för sitt agerande i insatserna, utan måste följa de regler och ramar som sätts

upp av de större aktörerna i insatsområdena.

Även om svenska liv kan ses som en betungande kostnad för befolkningen och även om

regeringen kompromissar med Sveriges suveränitet, gentemot andra aktörer vid

insatsområdena, kan regeringen, med USA:s kvarvarande närvaro i Europa, frigöra resurser.

Resurser som kan läggas på skattesänkningar eller andra reformer inom landets gränser, något

som kan leda till att förtroendet för den sittande regeringen som en handlingskraftig aktör

ökar. Större utrymme att genomföra nationella beslut väger vinstmässigt tyngre än kostnaden

för svenska soldaters liv och den nationella suveräniteten på undantag. Trots allt så är vår

sammanlagda operativa förmåga och beredskap, tillsammans med USA, fortfarande god.

4.3.2. ANNAN HANDLING AV AKTÖREN ”Regeringen stödjer initiativen att verka för en mer öppen och konkurrensutsatt

europeisk försvarsmaterielmarknad. Dagens marknadsstruktur missgynnar både

staterna och företagen. Sverige eftersträvar en öppnare och effektivare

försvarsmaterielmarknad inkluderande bl.a. öppna upphandlingar i konkurrens,

likabehandling av leverantörer och på sikt slopande av kompensationsåtaganden,

s.k. offset. En bättre fungerande marknad bedöms kunna öka staternas möjligheter

till en kostnadseffektiv materielförsörjning.” (prop. 2008/09:140 sida 94)

Det kan tyckas märkligt att den svenska och europeiska försvarsindustrin missgynnar de stater

som använder sig av dem. Särskilt i Sverige för ”historiskt så har ju försvarsmakten varit

väldigt viktig för svensk försvarsindustri. Och på den gamla tiden, under alliansfrihetens

dagar, då sökte vi ju aktivt efter svenska lösningar, vi ville ha egna lösningar.” (intervju 3).

Utifrån aspekten av neutralitetsprincipen kunde Sverige med en nationell och stark

försvarsindustri göra sig relativt oberoende av både Nato och Sovjet. Samtidigt genererade

den även jobb för medborgarna inom landets egna gränser, något som kan ses som ytterligare

en legitimering av att fortsätta hävda neutraliteten. Men idag har den svenska

försvarsindustrin hamnat i ett läge där den ”inte är särskilt svensk längre” (intervju 3). Hur

kan något som varit ett sådant grundfundament för svensk försvarspolitik förlora sin

Sida 29 | 37 !!

betydelse? Orsaken ses inte endast i citatet ovan från propositionen, utan också i ett annat

sammanhang: ”Nu köper vi grejer för att använda dem och det gör ju att vi måste titta på ett

helt annat sätt, på att göra livscykelanalyser och sådär på ’vad kostar de här grejerna

egentligen?’ Och dessutom så strävar vi ju nu efter att inte ha särlösningar utan vara så

kompatibla som möjligt. Så att det är ju liksom en helt annan värld.” (intervju 3).

Men varför har en sådan stor skiftning inom den svenska försvarsindustrin skett den

senaste tiden? När Sovjet upplöstes behövde behovet av den inhemska industrin ses över. Att

förse Sverige med egna lösningar genom en egen industri blev kostsamt. Under kriget var det

viktigt att kontinuerligt ha uppfyllda och uppdaterade förråd för ett eventuellt krig, något en

egen industri kunde tillgodose. Men med införandet av ett insatsförsvar och nedmonteringen

av mobiliseringsförråden hamnade försvaret i en situation där viss materiel behövdes kommas

åt snabbare och fungera under längre perioder. Det var inte rimligt att behöva ”barskrapa

mobiliseringsförråd för 600 000 soldater för att få fram mörkerutrustning” (intervju 3). Med

ett försvar i så dåligt skick behövdes den operativa förmågan förbättras avsevärt, på alla

nivåer.

Att den svenska försvarsindustrin inte längre är särskilt svensk, har gjort att den redan

utsatts för en större konkurrens gentemot andra aktörer än tidigare. Men genom att, som

regeringen skriver, utsätta hela den europeiska marknaden för mer konkurrens skapas en

möjlighet för billigare produkter. Med utgångspunkt i RCT anses inte längre särlösningar vara

av godo för det svenska försvaret även om det givit Sverige eget kunnande inom

försvarsproduktion. Under Kalla Kriget kunde Sverige skapa jobb åt befolkningen och genom

försvarsindustrin, gentemot medborgarna, hävda neutraliteten. Idag handlar det istället om att

dra ner samtliga kostnader som försvarsindustrin innebär. Resurserna som frigörs kan

nyttomaximeras och riktas mot sådana områden där den sittande makten anser dem behövas.

Eller snarare, mot områden där de går att vinna röster.

Borde det då inte ligga i regeringens intresse att behålla försvarsindustrin eftersom att

den är jobbskapande? Det kan tyckas självklart. Men då stora delar av industrin redan förlorat

sin svenska tillhörighet, finns det inget annat rationellt alternativ för regeringen än att försöka

få de resterande europeiska länderna att konkurrensutsätta sina industrier. För om

konkurrensen är den samma inom samtliga europeiska länderna finns det en större chans att

bibehålla de jobb som är knutna till den svenska industrin. Samtidigt leder konkurrensen till

billigare produkter för regeringen. Att kompremissa med industrin i Sverige blir därför den

mest logiska förutsättningen för regeringen att följa. Förlusten, suveränitet genom en egen

försvarsindustri, vinsten, större ekonomiska medel att bruka vid inhemska satsningar.

Sida 30 | 37 !!

4.3.3. SAMMANFATTNING Vad de dolda motiven tillsist belyser, med hjälp av RCT, är regeringens användande av

försvarsmaktens ekonomi som budgetregulator, för sina inhemska beslut, på bekostnad av den

svenska suveräniteten och risken för svenska soldaters liv. Å ena sidan genom tilliten till

USA:s överlägsna militärmakt och landets fortsatta närvaro i Europa, å andra sidan genom en

konkurrensutsatt försvarsindustri. Historiskt har tilltron legat till andra aktörer på arenan att

komma till undsättning om Sverige skulle hamna i knipa. Därmed vidmakthålls den goda

beredskapens fasad och ur försvarets utgiftsområde kan resursrörligheter frigöras som kan,

om de hanteras rätt, ge regeringen nytt mandat för fortsatt maktutövning.

Sida 31 | 37 !!

5. ”VÅR BEREDSKAP ÄR GOD”

Den svenska beredskapen var allt annat än god när den före detta statsministern Per Albin

Hanssons yppade ”Vår beredskap är god” i sitt tal vid andra världskriget utbrott. Men

samtidigt syftar citatet till det tydligaste och mest övergripande motivet i propositionen,

nämligen situationen om det officiella och det inofficiella handlandet och dess innebörd.

Nedan binds slutsatsen ihop med resultat- och analysdelen och med hjälp av de olika

motiven och bakgrunden konkritiseras de budskap som framkommit i min studie.

5.1. DET (O)SVENSKA FÖRSVARET Den officiella och inofficiella aspekten av det svenska försvaret konkretiseras i övertygelsen

att hjälpen alltid kommer utifrån, något som framkommer i samtliga tre frågeställningar.

I bakgrundsbeskrivningen yppar sig situationen ur ett historiskt perspektiv. Den svenska

neutralitetspolitikens delvis vilseledande innebörd och försvarets icke anpassade uniform.

Regeringen visste att beskyddet fanns där om Sovjet skulle invadera. Vidareutvecklingen av

detta kom med propositionen Ett användbart försvar. Då instiftades en klausul, genom de

uttalade motiven, där försvarsmaktens förmåga baserades på andra aktörers försvarsförmåga

av den svenska landmassan. Den operativa förmågan skulle endast nå sin yttersta effekt

genom samarbete med andra aktörer.

Även om hjälpen från omvärlden blir det stora, genomgripande motivet för hur den

svenska försvarspolitiken skötts sedan andra världskrigets slut, frambringar de dolda motiven

en djupare förståelse till varför det är på detta sätt. Så länge som det svenska territoriet är

beskyddat, betydelselöst av vem, och att beredskapen därmed är god kan den svenska

regeringen göra det som den anser vara bäst för Sverige och den svenska befolkningen.

USA:s militära utgifter är trots allt de största i världen och den europeiska försvarsindustrin

bör konkurrensutsättas. Kan dessa två handlingar bibehållas, alternativt utföras, uppkommer

resursrörlighet utan dess like. Ett femte jobbskatteavdrag, satsningar på den svenska skolan

Sida 32 | 37 !!

och satsningar på jobben. Följden av regeringens strävan efter individuell nyttomaximering

blir en osvensk försvarspolitik.

Vad omstruktureringen till sist landar i är nyttan regeringen får ut av de politiska

besluten på hemmaplan, dessa väger nämligen tyngre än satsningar på neutralitet och

alliansfrihet genom ett starkt försvar. Orsaken varför dessa två begrepp bevarats ligger i

regeringens behov att slippa politiskt ansvarstagande, genom att hålla befolkningen ovetande

vad den svenska försvarspolitiken i grunden handlat om. Försvaret av Sverige landar slutligen

i försvaret av den sittande maktens ekonomiska intressen och möjligheter till handling.

Om Gustav VI Adolf myntade Plikten Framför Allt under Kalla Kriget, synar vår

nuvarande kungs ordspråk För Sverige i Tiden, övergången från det inofficiella till det

officiella. Hos allmänheten låg plikten i att göra det som krävdes för landets försvar, hos

regeringen låg plikten i att bevisa sin handlingskapacitet på hemmaplan. Med skiftet i tiden

behövde inte samarbete, nedskärningar och en icke fullt ut skarpladdad försvarspolitik längre

hemlighållas. Nedskärningarna och ett kontinuerligt icke anpassat försvar har istället lett till

en process av allt större försvagning av försvarsförmågan. Det slutgiltiga beviset och

erkännandet av en sådan fallerande politik, är att det idag förs diskussioner om ett svenskt

medlemskap i Nato. I förlängningen av diskussionen blir det upp till den svenska

befolkningen att besluta om de är villiga att acceptera den svenska alliansfrihetens formella

död. Även om politikerna i viss mån erkänner att försvaret inte är som det borde vara, vore

det politiskt äventyrligt att inte göra en folkomröstning om ett Natomedlemskap. Ett

medlemskap som i så fall bevisar den styrande maktens oförmåga att skydda Sverige med den

svenska militären. Det blir till sist ett steg mot ett inträde i den störst skarpladdade

försvarsorganisationen i världen. Det inofficiella blir tillsist officiellt eftersom att ”Vår

beredskap är god” – i alla fall med hjälp av andra.

5.2. KRISEN Det kan verka som att övergången till ett yrkesförsvar är en del av orsaken till den kris som

Sveriges nationella förvar idag står inför och som synliggjordes av ÖB:s uttalande i

mellandagarna. Men i ett bredare perspektiv hade ett vidmakthållande av värnplikten inte

resulterat i någon markant större skillnad. Sverige hade fortfarande haft kontraktanställda

soldater i utlandstjänst och den faktiskt utbildade mängden värnpliktiga varje år hade varit allt

för liten för att kunna beskydda hela landet. Även om krisen kanske hade sett annorlunda ut

hade orsaken till det uppkomna problemet fortfarande varit det samma. Försvarsmaktens

Sida 33 | 37 !!

anslag är för små för att kunna vidmakthålla ett fullt dugligt försvar av Sverige och regeringen

hade fortsatt förlita sig på utländska aktörer för försvaret av landet. Krisen bör därför ses som

ett resultat av ett historiskt handlande hos de svenska regeringarna, där satsningar på välfärd

och inhemska beslut, har gjorts på bekostnad av försvarsmakten.

Frågan som behöver ställas i det läget som Sverige befinner sig idag blir helt enkelt: För

vem strider det svenska försvaret? Det blir tydligt att det inte enbart varit för det svenska

territoriet. Det har delvis varit för andras intressen, för frihet och demokrati i andra länder, för

de svenska regeringarna och deras ekonomiska och maktmässiga intressen. Situationen har

undanhållits befolkningen som i god tro trott att försvarsmakten inte haft några problem. Viss

sanning har det dock funnits i denna tro. När allt väl kommer omkring, när allt väl synas så är

vår beredskap god. Även om begreppet vår inte endast realiserats genom den svenska

försvarsmakten utan med hjälp av andra försvarsmakter på den globala arenan. Framtiden

behöver därför stöpa en försvarspolitik som bygger på långsiktiga beslut och som leder till att

försvarsmakten kan utföra sin uppgift i vetskap om att nya oförutsedda nationella politiska

skiftningar inte sätter käppar i hjulet för myndigheten. För på det sättet som försvarsmakten

skötts, från andra världskriget fram till idag, tyder inte på något annat än en försvarspolitik

som helt och hållet gjort Patron Ur.

5.3. ETT VIDARE PERSPEKTIV Även om denna uppsats är en form av fallstudie ämnad förklara vad som legat bakom

Sveriges övergång från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar, kan resultatet möjligen appliceras

på andra institutioner i Sverige. I ett läge där regeringar gör stora omstruktureringar bland

myndigheter kan min studie hjälpa till att ge en förståelse i hur svenska regeringar tänker när

de vill förbättra en myndighetsstruktur, alltså vilka tankegångar och orsaker, men framförallt

tillvägagångssätt, som ligger till grund när förbättringar eller förändringar ska genomföras. I

grundläggande omstruktureringar finns det således ofta mer än vad som sägs i det offentliga

och det är den viktigaste aspekten som min studie försöker dokumentera. Vad som visas vid

första anblicken är inte alltid det samma som hela sanningen. Om regeringar har använt

försvaret som en kontinuerlig budgetregulator blir den vidare frågan vad regeringar kan tänka

sig att använda andra myndigheter och institutioner till. Utifrån detta kan en vidare forskning

på området vara en jämförelse mellan omstruktureringar mellan två eller flera myndigheter

och varför vissa eventuellt utsätts för hårdare press än andra.

För att kunna förbättra förståelsen av ämnet hade även en motivanalys på de enskilda

Sida 34 | 37 !!

partiernas försvarspolitik hjälpt. Det hade gett en partipolitisk synvinkel som hade kunnat

ställas emot olika frågeställningar om Nato, den svenska neutralitetsprincipen,

solidaritetsförklaringen och andra försvarspolitiska frågor. Även om dessa frågor lyfts i min

studie har jag inte gått in närmare på de enskilda områdena. Framtida forskning skulle kunna

bygga vidare på mina resultat, då en analys av en enskild proposition endast ger en del av den

komplexa helheten. För hur demokratiskt är det att Sverige i vid mening aldrig kunnat skydda

sitt territorium eller sin befolkning utan hjälp utifrån?

Sida 35 | 37 !!

6. KÄLLFÖRTECKNING

6.1. OFFENTLIGA TRYCK Proposition 2008/09:140. Ett användbart försvar. Stockholm: Försvarsdepartementet.

Skrivelse 2008/09:137. Sveriges samarbete med Nato inom Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR), Partnerskap för fred (PFF) och krishanteringsinsatser. Stockholm: Utrikesdepartementet

6.2. PERSONLIG KOMMUNIKATION Intervju 1. Caplan, Stefan; riksdagsledamot och suppleant i försvarsutskottet för moderaterna. Café Hebbe Lelle, Göteborg. 2013. Personlig intervju, 30e april.

Intervju 2. Arvidsson, Claes; f.d. ledarskribent på Svenska Dagbladet. Vetekatten, Stockholm. 2013. Personlig intervju, 6e maj.

Intervju 3. Odenberg, Mikael; f.d. försvarsminister. Svenska Kraftnät, Stockholm. 2013. Personlig intervju, 6e maj.

6.3. ARTIKLAR Downs, Anthony. 1957. ”An Economic Theory of Political Action in a Democracy”, Journal of Political Economy, Vol 65, No 2. Sid 135-150.

Eidevall, Mårten; Holmström, Mikael; Åkerman, Mikaela. 2013. ”Bristande beredskap får kritik i flera läger”. Svenska Dagbladet. 23 april.

Ericsson Wolke, Lars. När värnplikten muckade i Sverige. [http://www.ne.se/rep/när-värnplikten-muckade-i-sverige], Nationalencyklopedin, hämtad 2013-03-08.

Eriksson, Göran. 2013. ”’Särintresse’ får svar på tal”. Svenska Dagbladet. 30 januari.

Holmbom, Robert. 2013. ”Hård kritik mot flygberedskap”. Svenska Dagbladet. 30 april.

Holmström, Mikael. 2012. ”Försvar med tidsgräns”. Svenska Dagbladet. 31 december.

Holmström, Mikael. 2013. ”Nato lovar inget ingripande”. Svenska Dagbladet. 15 januari.

Holmström, Mikael. 2013. ”Envig om försvaret utan vinnare”. Svenska Dagbladet. 3 februari.

Sida 36 | 37 !!

Holmström, Mikael. 2013. ”Många otrygga med försvarsförmågan”. Svenska Dagbladet. 15 februari.

Holmström, Mikael. 2013. ”Ryskt flyg övade anfall mot Sverige”. Svenska Dagbladet. 22 april.

Olsson, Erik; Holmström, Mikael & Agö, Jenny. 2013. ”Försvaret delar alliansen”. Svenska Dagbladet. 12 februari.

Tolgfors, Sten (2010). Den svenska solidaritetsförklaringen. [http://www.regeringen.se/sb/d/9497/a/138094] Regeringskansliet 2010-01-17, hämtad 2013-05-17

Thurén, Torsten (2003). Sant eller falskt?: metoder i källkritik. Stockholm: [http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/upload/1689/sant_eller_falskt_utb_2003-7.pdf] Krisberedskapsmyndigheten, hämtad 2013-04-12 TT. 2013. ”Utmattad ÖB sjukskriven i två veckor”. Svenska Dagbladet. 19 januari.

www.sakerhetspolitik.se. Från plikt till frivillighet. [http://www.sakerhetspolitik.se/Larare/Lararhandledning/Forsvar/Totalforsvarsplikt/], Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2011-10-04, hämtad 2013-03-09

6.4. LITTERATUR Abell, Peter (red.) (1991). Rational choice theory. Aldershot: Elgar

Agrell, Wilhelm (2013). Ett krig här och nu: från svensk fredsoperation till upprorsbekämpning i Afghanistan 2001-2014. Stockholm: Atlantis

Agrell, Wilhelm (2011). Fredens illusioner: det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. [Ny utg.] Stockholm: Atlantis

Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (2012). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik

Gilje, Nils & Grimen, Harald (2007). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. 3. uppl. Göteborg: Daidalos

Hadenius, Axel; Henning, Roger & Holmström, Barry (1984). Tre studier i politiskt beslutsfattande. Uppsala: Univ.

Holmström, Mikael (2011). Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis

Kaldor, Mary (2006). New & old wars: [organized violence in a global era]. 2. ed. Cambridge: Polity Press

King, Anthony (2011). The transformation of Europe's armed forces: from the Rhine to Afghanistan. Cambridge: Cambridge University Press

Lantz, Annika (2007). Intervjumetodik. 2., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Sida 37 | 37 !!

Mannitz, Sabine (red.) (2012). Democratic civil-military relations [Elektronisk resurs]: soldiering in 21st century Europe. London: Routledge