“Tidningar är som tveeggade svärd”

En jämförelse hur den indiska tidningen The Hindu skrev om ämnet hiv/aids

och hiv-positiva personer under 16 dagar år 2005 respektive 16 dagar år 2007.

Lena Finnas & Lovisa Granberg Examensarbete, 15 hp Handledare: Titti Forsslund Journalistik (C-nivå) Institutionen för kommunikation och design Höstterminen 2007 Högskolan i Kalmar

Programmet för medieproduktion och journalistik 180 hp

2

Dedikation

Uppsatsen tillägnas alla personer som lever med hiv/aids samt de som kämpar för att

förebygga spridningen av epidemin och hjälper de drabbade.

Vår tacksamhet går till alla Er som har delgett oss Era kunskaper

och upplevelser om hiv och aids.

Ni som har gett oss support under vår Indien-resa, vår inre resa och under uppsatsens

frambringande betyder också väldigt mycket för oss.

”Hiv sprids från människa till människa och svaret, förlösningen måste också komma från

människa till människa” Lars O. Kallings

Tack till Er alla!

3

Authors: Lena Finnas & Lovisa Granberg Title: Newspapers are like double edged swords Level: BA Thesis in Journalism Location: University of Kalmar Number of pages: 101

Abstract We wanted to know how the subject HIV/AIDS was handled in the Indian newspaper The Hindu, which is written in English, during a period of 16 days (30 October-14 November) in 2005 compared to the corresponding period during 2007. Because we liked to study what kind of differences there were in the reporting between these two years. In addition we also wanted to learn how people living with HIV and AIDS are represented in pictures and text. To find out this was the purpose with this investigation. The study is made from the theory of stigma, semiotics and from a professional model of the normative theory. The articles about HIV/AIDS were quantitatively analyzed with help of a schedule of codes and we performed a qualitative analysis on several articles, four from 2005 and four from 2007. We also did four research interviews based on how people infected with HIV thought about journalists’ reporting in general and also one specific article that was written about HIV/AIDS. A journalist at The Hindu was interviewed so that we could learn more about how the editorial staff on a newspaper work and what they should have in mind when they write about the subject. He told us that the newspaper didn’t have any written guidelines to follow when they made an article about HIV/AIDS. The result of our study was that The Hindu wrote more about HIV/AIDS 2007 compared to 2005 and the articles were larger and had more pictures. In the qualitative text analysis we found out that the articles from 2005 often were about the disease, while the articles from 2007 were more about the HIV-positives and the problems they sometimes face with discrimination and stigmatisation. 2005 journalists used doctors and experts as sources, two years later the journalists talked more with ordinary people. These results are similar to earlier research in the same subject. We could also see that children living with HIV/AIDS now could be found in the articles, they were the ones who got least space in the media before. Even though the media are starting to talk more with people living with HIV/AIDS, we found out during our research interviews with PLWHA in India that it may be hard to get someone to openly talk about the subject, because it’s taboo. And one man we interviewed said he would commit suicide if a journalist revealed his status. The PLWHA are less stereotyped in the paper nowadays, but the fear and the discrimination in the society still seem to be there. Key words:

HIV, AIDS, India, PLWHA, HIV-positive, journalism, The Hindu, press, representation,

stigma, discrimination

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning.................................................................................................................................... 6 Syfte.................................................................................................................................................... 6 Frågeställningar ................................................................................................................................ 6 Avgränsningar och urval.................................................................................................................. 7

Bakgrund ................................................................................................................................... 7 Indien ................................................................................................................................................. 7 Språk .................................................................................................................................................. 8 Religion .............................................................................................................................................. 9

Kastsystemet.................................................................................................................................................. 9 Kultur och samhälle........................................................................................................................ 10

Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu ................................................................................................... 10 Den indiska pressfriheten............................................................................................................... 11 The Hindu ........................................................................................................................................ 12 Historien om hiv och aids ............................................................................................................... 13

Indiska regeringen om hiv/aids.................................................................................................................... 13 Sjukdomsförloppet - från hiv till aids .......................................................................................................... 14

Organisationer................................................................................................................................. 16 NACO.......................................................................................................................................................... 16 AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board .............................................................. 16 Kaiser Family Foundation (KFF) ................................................................................................................ 17

Tidigare forskning................................................................................................................... 18 Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids .............................................. 18 Internationella journalistförbundet (IFJ)..................................................................................... 19

Teori ......................................................................................................................................... 20 Schudson om val av nyhetskällor .................................................................................................. 20 Stigmatiseringsteori ........................................................................................................................ 21

Identitet och representation ......................................................................................................................... 22 Stereotyper................................................................................................................................................... 23

Semiotik ........................................................................................................................................... 23 Förankring/ancorage.................................................................................................................................... 23 Denotation ................................................................................................................................................... 23 Konnotation ................................................................................................................................................. 24 Kontext ........................................................................................................................................................ 24

Normativ teori ................................................................................................................................. 24 Metod och genomförande ....................................................................................................... 24

Insamling av material .................................................................................................................................. 25 Analysmetoder................................................................................................................................. 25

Om den kvantitativa analysen...................................................................................................................... 25 Om den kvalitativa analysen........................................................................................................................ 26 Hur vi valde journalist att intervjua ............................................................................................................. 27

Intervjupersoner ............................................................................................................................. 27 Journalisten M. Dinesh Varma .................................................................................................................... 27 Presentation av de hiv-positiva intervjupersonerna ..................................................................................... 27

5

Man, 40 år.................................................................................................................................................... 28 Man, 42 år.................................................................................................................................................... 28 Kvinna, 29 år ............................................................................................................................................... 28 Kvinna, 33 år ............................................................................................................................................... 28

Forskningsetiska överväganden..................................................................................................... 28 Metodkritik...................................................................................................................................... 29 Validitet och reliabilitet .................................................................................................................. 29

Resultat .................................................................................................................................... 30 Kvantitativ analys ........................................................................................................................... 30

The Hindu 2005 (30 oktober -14 november) ............................................................................................... 30 The Hindu 2007 (30 oktober -14 november) ............................................................................................... 32 Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007 ................................................................................................ 33

Kvalitativ analys.............................................................................................................................. 34 Textanalys The Hindu 2005 ........................................................................................................................ 34 Bildens förankring till texten 2005 .............................................................................................................. 36 Textanalys The Hindu 2007 ........................................................................................................................ 37 Bildens förankring till texten 2007 .............................................................................................................. 38 Sammanfattande textanalys för The Hindu 2005 och The Hindu 2007....................................................... 39

Forskningsintervjuer med hiv-positiva ......................................................................................... 40 Slutsatser och diskussion ........................................................................................................ 45

Förslag till vidare forskning........................................................................................................... 49 Referenslista ............................................................................................................................ 50

Tryckta källor.................................................................................................................................. 50 Litteratur...................................................................................................................................................... 50 Rapporter och riktlinjer ............................................................................................................................... 50 The Hindu.................................................................................................................................................... 51

Internet............................................................................................................................................. 51 Muntliga källor................................................................................................................................ 54

Personlig kommunikation............................................................................................................................ 54 Bilagor ..................................................................................................................................... 55

Bilaga 1: Kodschema (Kvantitativanalys) .................................................................................... 55 Bilaga 2: Svarsresultat (Kvantitativanalys).................................................................................. 57

År 2005........................................................................................................................................................ 57 År 2007........................................................................................................................................................ 61

Bilaga 3: Analysschema (Kvalitativanalys) .................................................................................. 67 Bilaga 4: Intervjuschema................................................................................................................ 68 Bilaga 5: Kaiser Family Foundation – Ethics Guidelines............................................................ 69 Bilaga 6: Intervju med journalisten M. Dinesh Varma............................................................... 71 Bilaga 7: Kvalitativ analys ............................................................................................................. 73

6

Inledning Miljontals människor i Indien är hiv-smittade. Ämnet är tabubelagt och enligt NACO (the

National AIDS Control Organisation) kan personer som lever med hiv i landet utsättas för

våld och bli utstötta från sina familjer. Dessa exempel på förtryck har fått oss intresserade av

att ta reda på hur journalister i Indien hanterar ämnet hiv/aids, eftersom de tillhandahåller

information.

Det är allmänt vedertaget att kunskap är ett av de bästa vaccinen mot epidemin. Mediernas

sätt att uppmärksamma vissa saker, men inte andra, kan göra att en del frågor skjuts fram i

människors medvetande (McQuail 2005), vilket innebär att journalisterna kan påverka

kunskapen om hiv/aids och därmed utvecklingen av epidemin. Därför anser vi att

journalisterna på de indiska tidningarna, däribland The Hindu, har ett ansvar i sin

rapportering, då de bidrar till medborgarnas upplysning om hiv och aids.

Syfte Vårt syfte är att beskriva och analysera hur tidningen The Hindu skriver om hiv och aids samt

hur smittade personer gestaltas i tidningen. Vår undersökning är viktig då den både visar en

äldre och en nyare, mer uppdaterad, bild av rapporteringen om hiv/aids och om hiv-positiva

personer i Indien. Undersökningen går ut på att ta reda på om The Hindu har någon förändring

i hiv/aids-rapporteringen mellan åren. Likheter och skillnader mellan artiklar från år 2005

respektive år 2007 kartläggs och analyseras. Ett specifikt problem för Indiens

medierapportering om hiv och aids är att ämnet sex är tabubelagt (IFJ 2006), därför tycker vi

att det har varit relevant att i vår kvantitativa undersökning se hur ofta ordet förekommer.

Vi vill också veta hur några hiv-smittade själva tycker att de framställs och höra en journalists

tankar bakom sina och andras texter om hiv/aids.

Frågeställningar Hur framställs hiv och aids i en indisk tidning?

Vi vill veta:

• Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar?

- Inom vilka genrer förekommer ämnet?

- Hur mycket utrymme får artiklarna från år 2005 jämfört med artiklarna från år 2007?

7

• Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar

under år 2005 respektive år 2007?

- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?

• Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på framställningen

av personer som lever med hiv/aids?

• Hur ser de intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?

• Hur tänker journalisterna när de skriver sina artiklar om hiv/aids?

- Vilka källor används?

- Vem/vilka får uttala sig i artiklarna?

Avgränsningar och urval Vi har avgränsat oss till tidningen The Hindu som skrivs på engelska och är en av Indiens fyra

största tidningar (Landguiden, 2007-12-17). The Hindu har sitt huvudkontor i Chennai i staten

Tamilnadu i sydöstra Indien. Tamilnadu är ett av de områden som hade störst antal hiv-

smittade i Indien år 2005, enligt uppgifter från NACO.

Vi har undersökt hur hiv/aids omnämns i hela tidningen inklusive dess bilagor, med undantag

för reklam och annonser. Vi har avgränsat oss till att studera perioden 30 oktober till och med

14 november, både under år 2005 och år 2007.

Bakgrund Eftersom studien äger rum i Sydasien, långt bort från Europa och vårt eget land Sverige,

finner vi att det är viktigt att delge grundläggande fakta och information om Indien. Vi tar upp

språk i landet, religion, kultur och samhälle samt den indiska pressfriheten. Tidningen The

Hindu beskrivs och vi berättar mer om hiv/aids och olika organisationer som förekommer i

uppsatsen. Detta tycker vi är viktigt för att få en djupare förståelse för vår undersökning.

Indien

Indiens officiella namn är Republiken Indien (CIA, 2007-11-23).

Yta, huvudstad och antal invånare:

Indiens yta är 3 287 590 km², drygt sju gånger Sveriges ytstorlek.

Huvudstaden är New Delhi och 2006 hade staden uppskattningsvis 11 200 000 personer,

i hela landet bodde det samtidigt 1 119 500 000 invånare.

8

Statsskick:

Republik,

förbundsstat

Statschef:

President A.P.J

Abdul Kalam

(Sveriges

Ambassad, 2008-

01-05).

Regeringschef:

Premiärminister

Manmohan Singh

BNP per

invånare:

769 US dollar

(2006), Sverige

hade 41 945 US

dollar samma år.

Språk

Enligt en indisk befolkningsräkning från år 2002 var 52 procent av kvinnorna och 27 procent

av männen analfabeter (Landguiden, 2007-12-18).

I Indien finns det cirka 300 olika språk varav 18 är officiella, till dem hör bland annat telugu

och tamil som talas i staterna Andhra Pradesh respektive Tamilnadu, de två stater vi besökte i

samband med vår studie. Engelskan är det viktigaste språket för nationell, politisk och

kommersiell kommunikation, då Indien var en brittisk koloni fram till år 1947. Men engelska

är inte ett första hands språk, vilket kan vara värt att ha i åtanke då vi undersöker en

engelskspråkig tidning.

9

Religion

Religionen ingår i vardagslivet och spelar en viktig roll för de flesta indier, vilket genomsyrar

hela det indiska samhället. Synen på hiv/aids påverkas också av religionerna. Därför är det

relevant att titta närmare på landets religioner.

Indien är officiellt en sekulariserad stat, det vill säga det finns ingen särskild statsreligion -

alla stora världsreligioner finns representerade, men år 2002 tillhörde i praktiken cirka 80

procent av befolkningen hinduismen. Näst största religionen var islam, ungefär 14 procent var

muslimer (Landguiden, 2007-12-18).

Siffror från året innan, år 2001, visar att antalet kristna och sikher utgjorde omkring två

procent av befolkningen (CIA, 2007-11-23). Buddismen har förhållandevis få anhängare,

under en procent.

Hinduismen är en mångfasetterad religion. Det finns hinduer som är vediska ritualister, som

noga följer gamla heliga skrifter, men det finns också fruktbarhetsdyrkare och hinduiska

modernister, som är mer inspirerade av västerländska samhällsideal och vetenskap.

Tron på att allt har sitt ursprung i den stora världssjälen är en grundläggande föreställning som

förenar alla hinduer. Något som också är centralt för alla hinduer är reinkarnationen eller

återfödelsen/själavandringen. Den styrs av begreppet karma, människans handlingar. Den som

gör goda handlingar kan få ett bättre nästa liv (Landguiden, 2007-12-18).

Kastsystemet

Kastsystemet är ett gammalt system som lever vidare i det indiska samhället trots att det är

avskaffat. I våra frågeställningar tar vi upp begreppet stigma. Den som stigmatiseras blir

enligt Goffman kastmärkt, se avsnittet om stigmatisering. Det är ännu en anledning varför vi

finner att det är av vikt att beskriva kastsystemet.

Sedan 1000-talet f Kr har det i Indien funnits en uppdelning i fyra klasser eller stånd.

Uppdelningen i klasser är välkänt från många andra kulturer (exempelvis i Sverige), men i

Indien har klasserna kommit att betyda olika nivåer av religiös rituell renhet.

Människor utanför kastsystemet kallas för ”de förtryckta”. De betraktas traditionellt som

oberörbara (de bör ej beröras fysiskt) av högkastiga hinduer. Man kan inte heller byta kast.

Numera är det enligt lag förbjudet att diskriminera någon på grund av kasttillhörighet; men

många behandlas fortfarande illa på grund av systemet.

Kastsystemet har av Indiens högsta domstol kallats för en nationell plåga. Hösten år 2006

kom ett föreslag att högkastiga som gifter sig med lågkastiga skulle få ett särskilt bidrag

10

”…som ett led i en strävan att på sikt avskaffa det. […] Inom medelklassen i städerna håller

kastsystemet idag på att luckras upp” (Landguiden, 2007-12-17).

Kultur och samhälle

De sociala och kulturella faktorerna spelar stor roll i spridningen av hiv då den har ett nära

samband med livsstil och djupt rotade traditioner.

Enligt Shireen J. Jejeebhoy, som har skrivit den medicinska och samhällsvetenskapliga

rapporten ”Adolescent sexual and reproductive behaviour”, för de äldre vidare en tradition

som lägger en stor vikt på de indiska kvinnornas ”renhet” och kyskhet.

Lars O Kallings, före detta generalsekreterare för International AIDS Society och professor i

medicinsk mikrobiologi, menar att exempelvis mannens promiskuitet, prostitution och

kvinnans underordnade status samt syndabockstänkande och tabubeläggning av sexualitet har

betydelse för smittspridningen (Kallings 2005, baksidan av boken). Kallings som sedan 1985

har varit en förgrundsfigur för den globala kampen mot hiv och aids påpekar också

spridningens starka samband med ekonomiska faktorer, fattigdom och migration, både legal

eller illegal (Kallings 2005, s 26).

Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu

Enligt indisk lag ska kvinnan likställas med mannen men detta tillämpas inte i verkligheten.

I den indiska kulturen har kvinnan en lägre status än mannen. (Utrikesdepartementet, 2007-

12-17)

Den sexuella aktiviteten för en indisk kvinna börjar i samband med giftermålet, vilket för

majoriteten av kvinnorna sker i en tidig ålder. När de unga kvinnorna gifter sig, och har sex,

innebär det att de blir gravida relativt tidigt och snabbt tvingas inta en vuxenroll, menar

Jejeebhov (1996). Hon skriver också att indiska män börjar relativt tidigt med sexuella

aktiviteter men då ofta med äldre kvinnor i samhället, och utan skydd.

Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS Desk – NMLHMB, säger att sexuellt umgänge

före äktenskapet förekommer, men att folk inte öppet accepterar det på grund av tradition

(Anshi, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Anshi Zachariah menar att det inte

accepteras på grund av att det är tabu. Begreppet tabu står för något man inte vågar tala om,

och i det här fallet innebär det även att sexuellt umgänge är förbjudet av religiösa eller sociala

skäl. När något är tabu förhindrar det ofta ett samtal eller en diskussion om det ämne tabut

handlar om, vilket kan leda till att ord som är tabu byts ut. Och tabut kan leda till skam

(SAOB, 2008-02-02).

11

Den största risken att få hiv idag är om man är kvinna och gifter sig säger Dr. K.M.

Shyamprasad (Dr. K. M. Shyamprasad, AIDS Desk - NMLHMB, personlig kommunikation,

Chennai, 2007-10-31). Enligt Shyamprasad är det vanligt att kvinnan är oskuld medan

mannen har besökt prostituerade under sin ungdom, sedan smittar mannen kvinnan vilket i sin

tur kan leda till att barnen också smittas.

Usha Nallabantu och Sumana Nallabantu, hjälparbetare vid Santhi Nilayam Community

Health Care Centre i Chilakaluripet och Lutheran General Hospital i Rajmundhry, berättar att

det finns kondomansvariga som delar ut kondomer i de indiska byarna. Men även om folk är

medvetna om att kondomer förhindrar att smittan sprids, är det inte alla som använder dem.

Enligt Usha använder prostituerade kondom vid ungefär hälften av sexmötena i staden

Chilakuripet, i staten Andhra Pradesh, och där är de flesta som säljer sex hiv-positiva.

Anledningen är att sexarbetarna får dubbelt så mycket betalt om de har sex utan kondom.

Detta är ett exempel på hur prostitution i Indien bidrar till spridningen av hiv/aids (Usha och

Sumana, personlig kommunikation, Chilakaluripet, 2007-11-03).

Unga kvinnor är biologiskt mer sårbara för en hiv-infektion än unga män. Detta förvärras av

bristen på tillgång till information om hiv och aids. Kvinnans låga sociala status i det indiska

samhället gör också att hon har små möjligheter att utöva kontroll över sitt eget sexliv

(NACO, 2008-01-06).

Kvinnan räknas också vara mindre värd än mannen i ekonomiskt hänseende. Detta medför att

brudens familj tvingas att betala en hemgift, en penningsumma, i samband med giftermålet.

Detta är förbjudet enligt indisk lag men denna tradition är så djupt rotad i den indiska kulturen

att påtvingade giftermål fortfarande förekommer. (Utrikesdepartementet, 2007-12-17) Enligt

NACO blir nästan hälften av alla flickor bortgifta innan de fyllt 18 år (NACO, 2008-01-06).

Den indiska pressfriheten

Eftersom vi undersöker en tidning tycker vi att det är av intresse att ge en bakgrund till

medieklimatet i Indien i stort och ge en ökad förståelse för de indiska journalisternas

arbetsmiljö, i jämförelse med till exempel de svenska journalisternas arbetsförhållande.

I Indien är de flesta tidningar privatägda och det råder pressfrihet enligt lag, tidningarna kan

kritisera makthavarna utan att bli censurerade (Landguiden, 2007-12-17). Men enligt en

rapport från Reportrar Utan Gränser händer det att journalister i Indien blir hotade till tystnad.

Varje år skickar organisationen Reportrar Utan Gränser ut ett frågeformulär med 50 frågor om

12

pressfrihet till 15 frihetsorganisationer, 130 korrespondenter, journalister, researchers, jurister

och aktivister för mänskliga rättigheter. 169 länder ingår i undersökningen, övriga länder är

inte med på grund av att det saknas information (Reportrar Utan Gränser, 2007-12-18).

Enligt förra årets rapport dödades två journalister i Indien år 2006 under sitt arbete. På

tidningen The Hindu blev en korrespondent utsatt för dödshot av beväpnade män och på

samma sätt har flera journalister blivit utsatta för hot och våld (Reportrar Utan Gränser, 2007-

12-18). Av 169 länder befinner sig Indien i år på 120:e plats när det gäller säkerheten för

landets journalister. Det är en nergång sedan år 2005 då Indien befann sig på plats nummer

106. Sverige befinner sig på plats nummer fem tillsammans med Belgien och Finland

(Reportrar Utan Gränser, 2007-12-06).

The Hindu Tidningen vi undersöker, The Hindu, är en av Indiens största engelskspråkiga dagstidningar

och har över tre miljoner läsare. Enligt deras hemsida grundades tidningen år 1878 och ägs av

Kasturi och Sons Ltd. Tidningen ges ut i 1 180 000 exemplar varje dag. I en jämförelse med

svenska tidningar har vår största morgontidning Dagens Nyheter en upplaga på cirka 347 100

exemplar, drygt tredjedel av The Hindus upplagestorlek (TidningsUtgivarna, 2008-01-06).

The Hindus huvudkontor ligger i Chennai i Tamilnadu. Tidningen har också kontor i städerna

Coimbatore, Bangalore, Madurai, Hyderabad, New Delhi, Vizag, Thiruvanathapuram, Kochi,

Vijayawada, Mangalore och Tiruchirapalli. Tillsammans med huvudtidningen ges dessa

bilagor ut, enligt deras hemsida:

Måndagar: Metro Plus, Business Review och Education Plus.

Tisdagar: Metro Plus, Education och Book Review.

Onsdagar: Metro Plus och Job Opportunities.

Torsdagar: Metro Plus, Science, Engineering och Technology & Agriculture.

Fredagar: Friday Features (som innefattar bio, konst, musik och underhållning),

Young World (en bilaga speciellt för barnen) och Quest (en bilaga av barn för barn som

dyker upp en fredag i månaden)

Lördagar: Metro Plus

Söndagar: Weekly Magazine (som innehåller sociala frågor, konst, litteratur, trädgård,

resor, hälsa, mat, hobbys etc.), Open Page och Literary Review (som kommer första

söndagen varje månad).

De bilagor som var med under vår undersökningsperiod har fått var sin förkortning i

kodschemat, detta för att göra det lättare att hitta de undersökta artiklarna.

13

The Hindu utges också i en internetupplaga av papperstidningen, The Hindu Digital Edition,

samt från och med 2006 även som en internettidning, The Hindu ePaper.

Historien om hiv och aids

Någon gång på 1930-talet överfördes hiv-1 från schimpanserna i västra Ekvatorialafrika till

människor. Enstaka dödsfall som kan vara orsakade av hiv, finns belagda från 1950- och 60-

talen. Det första dokumenterade fallen, som vi idag vet var hiv, upptäcktes år 1981 i New

York. På ungefär tjugo års tid spreds hiv över världen till nästan åttio miljoner människor,

varav trettio miljoner redan dött i aids (Kallings 2005, s 15, 21-22, 32 och 61).

Dess omfattning är redan större än någon annan känd epidemi i vår historia men det är inte bara det som gör den speciell, smittan är bunden till människans mest basala drift, den till fortplantning och den överförs också till nästa generation i födelseögonblicket från mor till barn och genom den livgivande modersmjölken. (Kallings 2005, s 13-14).

År 2005 var det enligt UNAIDS 5,7 miljoner personer som levde med hiv i Indien, det högsta

antalet i världen. I juli 2007 kom nya uppgifter som visade att det år 2006 fanns 2,5 miljoner

hiv-positiva i landet. Den drastiska minskningen av hiv-smittade mellan de två åren och

osäkerheten i UNAIDS uppgifter gör att det verkliga antalet hiv-infekterade i Indien får anses

vara okänt.

Männens promiskuitet är en förutsättning för den sexuella spridningen av HIV. Det gäller såväl hetero- som homosexuellspridning […] Men de många tiotals miljoner fallen världen över orsakas av heterosexuella samlag och injektionsmissbruk (Kallings 2005, s 33-34).

Människor som lever med hiv i Indien kommer från olika bakgrunder, kulturer och livsstilar.

De som tillhör högriskgrupper, t.ex. sexarbetare, män som har sex med män och

lastbilschaufförer, har proportionellt sett större risk att få hiv. De flesta som blir smittade

tillhör emellertid inte någon högriskgrupp, utan blir det genom heterosexuellt sex (AVERT,

2008-01-05).

Enligt Kallings tror västerlänningar att hiv/aids har bemästrats i utvecklade länder men han

säger att det inte är alldeles sant. ”Antalet HIV-infektioner ökar åter i t.ex. [...] Sverige. Vi har

aldrig haft så många smittade i livet som nu” (Kallings 2005, s 38).

Indiska regeringen om hiv/aids

Enligt Kallings visade den indiska regeringen ingen oro då de första fallen av hiv blev kända i

New York 1981.

14

Talesmän för regeringen i New Delhi avvisade våra varningar för en förestående epidemi med att Indien var immunt mot HIV. ’Vi är inte homosexuella som amerikanerna eller promiskuösa som afrikanerna’. Så sent som 1993, när jag höll ett inledningstal vid den indiska Läkarföreningens årliga medicinska konferens, öppnade ordföranden för föreningen med en deklaration att HIV/AIDS inte var en prioritet för Indien (Kallings 2005, s 35).

”Iakttagande av mänskliga rättigheter kom tidigt att väga emot tvångsåtgärder. Tolkningen av

mänskliga rättigheter kom att utfalla något olika beroende på ländernas tradition” (Kallings

2005, s 36-37). När de första fallen av hiv i Indien upptäcktes hos några sexarbetare i Chennai

år 1986 reagerade staten med att sätta de smittade kvinnorna i fängelse. Under resten av 80-

talet sattes hiv-positiva i karantän, de vägrades sjukvård och man satte upp restriktioner mot

utlänningar. Under början av 90-talet ökade antalet hiv-positiva och som gensvar bildade

indiska staten NACO (National AIDS Control Organisation), en organisation det går att läsa

mer om under rubriken hiv- och aids-organisationer. Nu accepterades hiv/aids som ett

problem i Indien men den allmänna uppfattningen bland folket var att problemet endast var

relaterat till högriskgrupperna kvinnliga prostituerade, injicerande droganvändare samt

homosexuella (Follér 2005, s 151).

I dag visar den indiska regeringen en större medvetenhet beträffande hiv/aids. Staten

Tamilnadus hälsominister är med och flaggar av 10 transportbilar som ger sig ut för att

erbjuda hiv-tester och rådgivning till människor med hiv (The Hindu 2007-11-10). Staten ger

ut fri ART-medicin (The Hindu 2007-11-04) och har lagstadgat att människor med hiv och

aids ska få behandling vid de statliga sjukhusen (Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS

Desk - NMLHMB, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01).

Sjukdomsförloppet - från hiv till aids

Då det fortfarande förekommer missuppfattningar om hiv/aids, och eftersom vi undersöker

hur personer som lever med hiv och aids representeras i en tidning, tycker vi att det är viktigt

att förmedla information om smittan.

Hiv (human immune deficiency virus) är ett virus som angriper kroppens vita blodkroppar.

Viruset gör att immunförsvaret långsamt bryts ner. Den hiv-smittade drabbas så småningom

av svåra infektioner, hiv-smittan har då utvecklats till sjukdomen aids (aquired

immunodeficiency syndrome). I genomsnitt tar det åtta till tio år från hiv-smitta till aids-

utveckling, men detta varierar mycket från fall till fall. Vissa hiv-smittade utvecklar aids

redan inom något år, andra kan bära på viruset i 20 år innan sjukdomssymptom uppkommer.

15

Hiv kan smitta via anala och vaginala samlag, oralsex, via blod och blodprodukter, via sprutor

till exempel missbruk, samt från mor till barn via förlossning och amning.

Risken att ett barn med en hiv-positiv mamma blir smittad vid födseln och via modersmjölken

är cirka 15-25 procent, men idag kan man eliminera riskerna till under en procent med hjälp

av mediciner och kejsarsnitt. För sjukvårdspersonal som utsätts för hiv-exposition vid stick

eller skärskada har infektionsrisken beräknats till cirka 0,3 procent (Iwarson-Norrby, 2007).

Vid en hiv-infektion överförs information från virus-DNA till våra egna cellers arvsmassa,

vilket gör att våra egna celler börjar producera hiv. När hiv-DNA väl har integrerat sig i

cellerna, förblir viruset i kroppen livet ut (Kallings ÅR).

Två till tre veckor efter att en person har blivit smittad börjar kroppens uppvisa symptom som

feber, svällande halsmandlar, lymfkörtlar och utslag på olika delar av kroppen. Sår kan

uppkomma i munhåla, genitalier, svalg och matstrupe. Magproblem, muskelvärk och

huvudvärk förekommer också (Iwarson-Norrby, 2007).

De första symptomen försvinner ofta efter en till två veckor och därefter är den hiv-smittade

ofta helt besvärsfri i flera år. Den hiv-smittade personen verkar vara helt frisk, men är

smittsam.

Det är inte lätt att inse, vare sig för den HIV-positiva människan eller för omgivningen. Det faller sig inte att uppfatta en person som utstrålar hälsa och skönhet som bärare av en dödlig och smittsam sjukdom. Det är en grym list som kostar miljontals människor livet (Kallings 2005, s 14).

För att upptäcka om en person har hiv och för att avgöra när en hiv-positiv behöver

behandling, mäter man halten av CD4-celler. Halten visar om personen har hiv och hur långt

personen har kommit i sin sjukdomsprocess. Medan sjukdomen fortskrider sjunker halten av

CD4-celler i blodet och kroppens immunförsvar blir allt svagare. Idag finns det inget vaccin

eller botemedel mot hiv, men det finns bromsmediciner som gör sjukdomsförloppet

långsammare.

När hiv har utvecklats till aids blir personen mottaglig för svampar, parasiter, bakterier och

virus som är ofarliga för friska människor, men livsfarliga för de smittade eftersom deras

immunförsvar är så försvagat (Kallings, 2005). I sista stadiet av sjukdomen får den smittade

nattliga svettningar, feber och tappar mycket av sin vikt, personen dör sedan oftast i någon

följdsjukdom, till exempel tuberkulos (Iwarson-Norrby, 2007).

16

Organisationer

NACO

År 1992 inrättade regeringen NACO (the National AIDS Control Organisation), för att

övervaka formulering av policys, styra förebyggande av hiv/aids, undervisning samt

kontrollera och utvärdera indiska hiv- och aids-program, enligt M. Bhumpesh (AVERT,

2008-01-05).

Organisationen arbetar för att förse människor med riktig, komplett och konsekvent

information om hiv, stödja användandet av kondom som skydd och framhålla behandling av

sexuellt överförbara sjukdomar. Den strävar efter att nå fram till unga innan de blir sexuellt

aktiva, så de kan lägga grunden för en ansvarsfull livsstil, inklusive hälsosamma förhållanden

och ofarliga sexvanor.

Den lägger fram riktlinjer och undervisningsmoduler för läkare, kirurger, laboratorietekniker,

sjukvårdsarbetare icke-statliga organisationer och utbildare. Kunskap sprids bland olika

riskgrupper, unga och barn utanför skolan genom ett antal kanaler och särskilda program.

NACO samarbetade med regeringen för att utveckla ett skolbaserat program (Adolescence

Education Programe) som är realiserat i 144 409 skolor för ungdomar i olika åldrar. Ett annat

program (UNDER) tränar lärare och andra undervisare som, i sin tur, utför programmet inom

studentgruppen. Programmet har sträckt sig över 11 200 skolor och har utbildat 288 000

lärare (NACO, 2008-01-06).

NACO strävar efter ett Indien där alla som lever med hiv har tillgång till bästa möjliga vård

och blir behandlade med värdighet, människor som lever med hiv ska ha likvärdig tillgång till

sjukvård. Genom att samarbeta med icke-statliga organisationer, självhjälpsgrupper,

trosbaserade organisationer och nätverk för hiv-positiva, hoppas NACO på att förbättra

tillgången till och ansvarigheten hos inrättningarna (NACO, 2008-01-06).

AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board

AIDS Desk, National Lutheran Health & Medical Board (NMLHMB) har sitt huvudkontor

i Chennai i Tamilnadu. Där finns även Gurukul Clinic, en klinik där det bland annat görs hiv-

test, rådgivning, behandling, rehabilitering och nätverksmöten för hiv-positiva människor.

I staden Guntur i Andhra Pradesh finns Health & Counselling Centre. Dess nätverk för hiv-

positiva, HAPPEN, har mer än 2000 medlemmar. Santhi Nilayam i Chilakaluripet som också

ligger i Andhra Pradesh har, liksom de andra organisationerna, support och hembaserad vård.

17

Vi besökte alla organisationer utom Lutheran General Hospital i Rajmundhry, men vi talade

med Sumana Nallabuntu som representerade den organisationen.

Dr. K. M. Shyamprasad och Anshi Zachariah arbetar för AIDS Desk. Anshi har många gånger

fått agera tolk när vi har träffat hiv-smittade personer som inte kunnat engelska. Det har även

Usha Nallabuntu fått göra, som arbetar för Santhi Nilayam.

Kaiser Family Foundation (KFF)

Kaiser Family Foundation (KFF) är en icke vinstbringande privat stiftelse som fokuserar på

hälsofrågor i USA. Kaiser Family Foundation utvecklar och driver sina egna

kommunikationsprogram, ibland i samarbete med andra organisationer och större

medieföretag (Kaisar Family Foundation 2008-01-05).

År 2005 gav Kaiser Family Foundation, i samarbete med Kalpana Jain, den före detta

hälsoredaktören på den indiska tidningen The Times of India, ut rapporten ”Reporting Manual

on HIV/AIDS: India”. Manualen innehåller sociala, politiska och medicinska fakta om hiv

och aids i Indien, samt 10 etiska riktlinjer om vad journalister ska tänka på när de skriver om

hiv och aids. Rapporten har utformats tillsammans med hiv- och aids-experter. Tanken med

manualen är att bekämpa hiv och aids genom att utbilda folket och sprida medvetenhet.

Stiftelsen har också skrivit liknande manualer till Ryssland, Ukraina, Latinamerika och

Västindien (Kaiser Family Foundation 2008-01-05).

Här följer en sammanfattning av de etiska riktlinjerna (vår översättning) * Säg alltid sanningen. * Informera läsarna om de senaste uppdateringarna i ämnet hiv och aids. * Se till att all fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell story är oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken. * Se till att din källa är äkta. Annars kan fler myter och missuppfattningar skapas, som idag då en del tror att man kan bli smittad av hiv om man delar badrum och toalettsits med en hiv-positiv. * En persons identitet ska endast anges om det finns tillåtelse till det. Även familjemedlemmar som inte är infekterade måste bli tillfrågade om de vill att deras namn och bild ska synas. Journalisten måste respektera individens rätt till privatliv och värdighet. * När du intervjuar någon med hiv eller aids, måste du visa hänsyn och respekt. * Samtal får endast spelas in då källan har gett sitt tydliga tillstånd till detta. Inga dolda kameror får användas. Allting måste få vara konfidentiellt.

18

Information som har getts i förtroende får inte rapporteras. Det har hänt att personer med hiv/aids blivit utfrysta, trakasserade och till och med mördade efter att deras identitet och hiv-status blivit offentliga.

* Alla källor måste skyddas. * Ta inte emot något från byråer – annat än fakta. * Ta aldrig emot mutor.

Vi undersöker hur människor som lever med hiv och aids representeras i medierna och i våra

bakgrundsintervjuer frågade vi hiv-positiva personer hur de tycker att människor med hiv/aids

framställs i tidningarna. Enligt IFJ:s forskningsrapport har en fjärdedel av landets

mediearbetare fått utbildning i hiv och aids och 33 procent av dem har tillgång till en kopia av

sin redaktions etiska riktlinjer (IFJ 2006). I en intervju med journalisten M. Dinesh Varma

berättar han att det inte finns några färdigskrivna riktlinjer för hur journalisterna på The

Hindu bör skriva om hiv och aids. Han förklarar att hur man ska behandla ämnet är något som

lärs ut av tidigare generationers reportrar. “Det ges inte till oss som en föreläsning eller en

bok eller något sådant; det är något som man snappar upp under möten på jobbet” (M. Dinesh

Varma, personlig kommunikation, Chennai 2007-11-14).

Tidigare forskning

Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids

År 1995 publicerade Admassu Tassew, forskare vid Institutionen för journaliskt och

masskommunikation i Göteborg, forskningsrapporten Reporting A Pandemic, A compartative

study of AIDS News Coverage in African and European Presitge Dailies

(Rapportering av en epidemi: En jämförande studie av aids-rapporteringen i inflytelserika

afrikanska och europeiska dagstidningar). Rapporten granskar hur aids har gestaltats i

tidningarna Dagens Nyheter i Sverige, The Times i Storbritannien och i de två afrikanska

tidningarna Daily Nation och The New Vision under perioden 1983 till 1990. Tassew

undersökte hur mycket utrymme som aids har fått i respektive tidning mellan åren och hur

detta utrymme stått i proportion med antalet hiv-infekterade. Enligt rapporten fick aids allt

mindre utrymme i tidningarna efter år 1987, vilket är intressant då antalet smittade stadigt

ökade i de länder som studerades, samtidigt som mediebevakningen av aids minskade. Enligt

Tassews rapport minskades bevakningen av aids när antalet smittade ökade, då det inte längre

var en ovanlig nyhet. Tassew studerade också hur de kulturella aspekterna och folkets syn på

19

aids påverkar nyhetsrapporteringen om sjukdomen. Som exempel tar han upp Kenya, som

under de första åren av sjukdomens spridning, förnekar att aids hade drabbat landet, vilket

även var fallet i Indien (Kallings, 2005).

Från år 1987, när Kenya öppet accepterade att aids var ett problem i landet, producerades fler

artiklar i Daily Nation om hiv/aids-problematiken.

Vi anknyter till liknande förhållanden i bakgrundskapitlet där vi visar hur Indiens kulturella

och sociala förhållanden bidrar till spridningen och stigmatiseringen av sjukdomen.

Tassew undersöker också vilka nyhetskällor som används samt vem/vilka som får synas i

artiklarna. Enligt hans forskningsrapport har det skett en minskning av antalet experter,

myndigheter och organisationer som syns och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids. År

1984 fick eliten hälften av utrymmet, medan hiv och aids-offren hade en fjärdedel av

utrymmet. År 1990 hade experternas, myndigheternas och organisationernas roll minskat

betydligt, de upptog då 16 procent av utrymmet i tidningarna, medan hiv och aids-offren nu

upptog hela 41 procent av nyhetsutrymmet.

Vi knyter an till Tassews resultat i vår undersökning.

Internationella journalistförbundet (IFJ)

IFJ (International Federation of Journalists), internationella journalistförbundet bildades år

1926 och är idag en världsomspännande organisation med cirka 500 000 medlemmar från mer

än 100 olika länder. Internationella journalistförbundet arbetar för pressfrihet, social rättvisa,

de mänskliga rättigheterna, demokrati samt åsiktsmässigt och kulturellt mångfald.

Organisationen har en fond för journalister som behöver humanitär hjälp och vart tredje år har

det internationella journalistförbundet ett möte där de skapar gemensamma riktlinjer för

organisationen (Internationella journalistförbundet 2007-12-28).

I juli år 2006 gav IFJ, det internationella journalistförbundet, med stöd från den svenska

biståndsnämnden LO-TCO, ut rapporten ”IFJ research findings on reporting HIV/AIDS in six

countries in Africa and Asia”.

Under en tvåveckors period år 2005 granskade IFJ hur medierna rapporterar om hiv och aids i

de sex olika länderna Kambodja, Indien, Nigeria, Filippinerna, Sydafrika och Zambia.

Forskningen i Indien gjordes mellan 28 november till den 11 december år 2005, då IFJ

granskade 10 stycken indiska mediers rapporteringar om ämnet hiv och aids.

Medierna som granskades var de fyra engelska tidningarna, The Hindu, Times of India,

Deccan Chornicle och Deccan Herald, de engelska TV-stationerna DD-news och NDTV samt

20

den engelsktalande radiostationen AIR news. IFJ granskade också de två tidningarna

Dinamalar och Daily Thanthi samt TV-stationen Sun TV som rapporterar på språket tamil.

IFJ skickade också ut två frågeformulär, ett frågeformulär till 125 icke statliga

aidsorganisationer och ett frågeformulär till 370 journalister, nyhetsredaktörer och

redaktionsmedarbetare i Indien. 46 mediearbetare och 12 icke-statliga organisationer svarade

på undersökningen (IFJ, 2005, s 23).

Generellt fann man ingen negativ stereotypering av människor som lever med hiv och aids i

Indien (IFJ 2005, s 21). Men det förkommer missvisande ord som ”AIDS-patient”, ”AIDS

sufferers” och ”AIDS scare” (IFJ 2006, s 4).

Forskningsrapporten visade att det de indiska medierna främst rapporterar om, när de skriver

om hiv och aids, är hur hiv överförs och behandlingar mot sjukdomen (IFJ 2006, s 21).

Det som fick minst utrymme i de indiska medierna var människor som lever med hiv och

aids, medicinska genombrott samt föräldralösa barn som själva har hiv och aids eller på något

sätt påverkats av hiv och aids (IFJ, 2006, s 21).

Enligt resultatet av frågeformulären framgick det att det rådde en förförståelse hos de icke-

statliga organisationerna om att hiv-positiva får komma till tals i media, men enligt

undersökningen är det minst troligt att människor som lever med hiv och aids används som

källa i medierna (IFJ 2006, s 7).

Teori

Schudson om val av nyhetskällor

Michael Schudson är professor i sociologi och kommunikation vid the University of

California, där han har varit lärare sedan år 1980. Han har skrivit boken The Sociology of

News och han skriver artiklar om Amerikas nyhetsmedier, politik och kultur. Schudson har en

teori om att nyheter som produceras idag i stor utsträckning har en agenda som styrs av eliten

i samhället.

Enligt Schudson är dagspress, radio och tv-kanaler inte helt oberoende i sitt arbete då de styrs

av pengar och pressade tidsramar som journalisterna måste arbeta efter. Det gör att medierna

ständigt behöver tillgång till ett snabbt, lätt tillgängligt och tillförlitligt flöde av information.

Statliga verk, politiker och korrespondenter har insett mediernas behov och tar ofta första

kontakten med till exempel tidningar genom att tillhandahålla information i form av

pressmeddelanden. För journalisterna går det snabbare och lättare att ta emot informationen

21

från de statliga verksamheterna än att ge sig ut och sätta sig in i vad som händer i samhället.

Enligt IFJ:s (Internationella journalistförbundet) forskningsrapport var det år 2005 minst

troligt att en hiv-smittad person används som nyhetskälla i de indiska medierna (IFJ, 2006). I

Admassu Tassews rapport, Reporting a Pandemic, står det att det skedde en klar minskning av

antalet byråkratiska människor som fick uttala sig om hiv- och aids-frågor mellan åren 1983

och 1990. Under samma tidsperiod fick människor som lever med hiv och aids ett större

utrymme i tidningsmedierna.

Vi tillämpar Schudsons teori då vi i den kvantitativa och den kvalitativa analysen räknar

antalet citat och vilka som får uttala sig i medierna. I vår undersökning intresserar vi oss för

om det är eliten eller de smittade som i störst utsträckning får komma till tals i tidningen och

om det finns någon skillnad mellan åren 2005 och 2007. Vi frågar journalisten vilka han och

hans kollegor främst använder som nyhetskällor och de hiv-positiva får svara på hur ofta de

upplever att människor med hiv/aids får uttala sig i medierna. I slutdiskussionen återanknyter

vi till Schudsons teori då reflekterar över hur tidningen The Hindu väljer sina nyhetskällor. Vi

utgår då ifrån intervjun med journalisten M. Dinesh Varma.

Enligt Schudson är det inte medierna som sätter folkets agenda, utan det är folkets åsikter och

syn på saker som etablerar sig i samhället och sedan sprider sig till medierna (Schudson 2003,

s 20).

Stigmatiseringsteori

I vår uppsats tillämpar vi den så kallade stigmatiseringsteorin. Stigma är en term som

skapades av grekerna för att påvisa något ovanligt eller nedsättande i en persons moraliska

status. Slavar, brottslingar och förrädare fick tecken inbrända eller inristade i kroppen för att

skilja dem från mängden (Goffman 2001, s 11). Det finns inga tydliga forskningsdefinitioner

av ordet stigma. Vi tillämpar Erving Goffmans förklaring av begreppet. Erving Goffma var

professor i sociologi och antropologi vid Universitity of Pennsylvania och har skrivit boken

Stigma: den avvikandes roll och identitet.

Stigma betyder att en person blir kastmärkt och utstött om han/hon besitter en egenskap som

kan anses negativ och avvikande från samhällets vanliga normer. Enligt Goffman finns det tre

olika sorters stigman:

1. Kroppsligt stigma, till exempel missbildningar

2. Fläckar på den personliga karaktären, som bristande hederlighet och homosexualitet

3. 'Tribala' (stambetingade) stigman, till exempel nation och religion

22

Personer med hiv/aids bär ibland på kroppsligt avvikande symptom, så som magerhet, utslag

på kroppen och svettningar. Deras karaktärer kan också ses som befläckade. Hinduismen är

den största religonen i Indien och hiv-smittade anses av en del hinduer har gjort något orent.

Det finns människor som tror att hiv och aids är guds straff och att människorna som blir

utsatta får skylla sig själva för sitt syndiga leverne (Kallings 2005, s 19). I våra

bakgrundsintervjuer med representanter från hiv- och aids-organisationer, personer som lever

med hiv och aids samt läkare har de beskrivit hur hiv-positiva stigmatiserats i form av

förföljelser, avståndstaganden och förnedring. I våra forskningsintervjuer tillämpas därför

stigmatiseringsteorin. Vi frågar fyra hiv-smittade i Indien om de själva har upplevt stigma och

om de tycker att det förekommer stigmatisering av människor med hiv/aids i tidningar. I den

kvantitativa analysen räknar vi antalet gånger som orden stigma och stigmatisering nämns för

att se om det finns någon skillnad i hur ofta begreppen förekommer mellan åren 2005 och

2007.

Identitet och representation

Ordet identitet betyder en-het eller likhet. När vi är små delas vi in i kategorierna pojkar och

flickor, och vi får vi en identitet och samhörighet med pojk- eller flicklaget, beroende på

vilket kön vi har. På samma sätt kan vi identifiera oss med människor som har samma

etnicitet, som har en liknande ålder eller bor i samma bostadsområde. Medierna hjälper till att

förstärka de olika identiteterna, då de beskriver skillnader och likheter mellan män och

kvinnor, ungdomar och pensionärer och skillnaden mellan att bo i Stockholm och i New

Delhi.

Det finns två olika sorters identiteter, social identitet och personlig identitet. Den personliga

identiteten beskriver hur vi ser på oss själva, våra känslor och egna upplevelser. Den sociala

identiteten talar om vilken grupp vi identifierar oss med och hur människor uppfattar oss

genom det kollektiva sammanhang som vi ingår i.

De indiska tidningarna skapar en slags föreställd gemenskap, där de gestaltar och tillskriver

hiv-positiva vissa egenskaper, likheter och skillnader med andra grupper.

Ordet representation betyder att ’stå för’. Den folkvalda riksdagsmannen är en person som

står för, det vill säga representerar, väljarna. På samma sätt representeras Sverige av kungen

och i medierna kan någon få träda fram och stå för den större gruppen. Till exempel kan en

hiv-organisation få uttala sig i en fråga som rör hiv och aids, och blir då en representant för

hiv-positiva. I den kvantitativa analysen undersöker vi vilka personer som får komma till tals

och representera gruppen hiv-positiva (Gripsrud, 2002).

23

Stereotyper En stereotyp är enligt Simon Lindgren, forskare inom kultur, semiotik och media, en grovt

förenklad föreställning om hur individer som inordnas till en given grupp är beskaffade.

Stereotyper är problematiska i och med att de gör att skillnader mellan människor ignoreras,

till förmån för ett betraktande av gruppens individer som inget annat än exempel på det

generella fallet, vare sig det de besitter de aktuella egenskaperna och attribut eller inte

(Lindgren 2005, s 91).

Semiotik Semiotiken är läran om tecken, deras funktioner och egenskaper enligt Gert Z Nordström,

professor i bildpedagogik (Z Nordström 2003, s 115). Det handlar om hur vi skapar mening

av det vi läser. Denna teori använder vi när vi söker bildens förankring i texten.

”Semiotiken är ett vetenskapligt verktyg nödvändigt för att analysera de bilder och texter vi

dagligen konfronteras med i medierna…” (Z Nordström 2003, bokens baksida).

Förankring/ancorage

Ancorage är det franska ordet för förankring. Uttrycket kommer från Roland Barthes uppsats

Bildens retorik där Barthes beskriver hur texten förankrar det visuella innehållet i en annons.

Enligt Barthes teori är bilder mångtydliga och det är texten som låser bilden och gör den

entydig (Z Nordström 2003, s 8). Bilden förankras i texten och får en tydligare och mindre

mångfasetterad innebörd. I vår kvalitativa undersökning tillämpas begreppet förankring när

det genomförs näranalyser på bilderna till artiklar om hiv och aids. Bildernas denotativa och

konnotativa egenskaper kontextualiseras tillsammans med artikelns textinnehåll för att skapa

en tydligare bild av fotografiernas innebörd. Vi tittade också närmare på bildtexten för att

granska om den tillförde bilden någon ytterligare information.

Denotation

Synonymer till denotation är grund- eller kärnbetydelse

Denotation har med tecknens bokstavliga innebörd att göra. Den denotativa (manifesta) nivån

brukar vara den som först ställs under observation i bild- och textstudier (Z Nordström 2003, s

14). Den denotativa/bokstavliga betydelsenivån innebär en konkret redogörelse av vad som

iakttas på ett objektivt sätt.

Ett exempel är att en ko på ett fotografi på ett denotativt sätt kan beskrivas som ett nötkreatur,

medan kon på ett konnotativt sätt kan göra att beskådaren associerar bilden till förslagsvis

bondgårdar, mjölk eller Indien (Z Nordström 2003, s 14-15, 23 och 69).

24

Konnotation

Konnotation brukar beskrivas som bi- eller medbetydelse.

Andra steget i en bild/textanalys utgörs av en undersökning av ett analysobjekts konnotativa

(latenta) betydelsenivå. En konnotativ analys uppmärksammar de tecken som uppstår i

huvudet på dem som tolkar analysobjektet, om de delar samma kultur.

Konnotation handlar om symboliska och känslomässiga innebörder. Kulturell association är

en synonym beteckning för konnotation (Z Nordström 2003, s 6, 25, 26, 60 och 69).

Kontext

Kontext betyder sammanhang och är en av semiotikens centrala termer.

Att till exempel text påverkar en bild tillhör det som kallas för den yttre kontexten. Det kan

givetvis vara tvärtom också, att en bild påverkar en text (Z Nordström 2003, s 74). Den

primära kontexten i papperstidningen handlar om hur alla delar (bild, bildtext, rubrik, ingress

samt brödtext) är sammanställda. Nordström skriver att alla delar som ingår i helheten är

beroende av varandra (Z Nordström 2003, s 92).

Normativ teori En normativ teori är enligt McQuail en teori som inriktar sig på att undersöka och föreskriva

hur media borde fungera. De kallas normativa teorier eftersom de sätter vissa normer och

standarder, kriterier för vad som är bra och dåligt. Ett samhälles normativa teorier som gäller

de egna medierna hittas ofta i lagar, regler och mediepolicys.

I den kvalitativa analysen använder vi oss av organisationen Kaiser Family Foundations

riktlinjer för hur journalister bör rapportera om hiv/aids i Indien. Vi frågar journalisten om

han känner till dessa riktlinjer och om de på The Hindu applicerar denna kunskap i praktiken.

Vi tillämpar även en del av KFF:s riktlinjer i våra forskningsintervjuer, när vi intervjuar de

hiv-smittade (McQuil, 2005).

Metod och genomförande Under vår resa i Indien fick vi genom olika hiv- och aids-organisationer möta personer som

arbetar med människor som lever med hiv/aids. De delade alla med sig av sina kunskaper och

erfarenheter och de hiv-drabbade berättade för oss om problemen med att leva som hiv-

smittad i Indien. Under intervjuerna närvarade vi båda två, för även om vi fick hjälp med

översättning till engelska är det endast ett andraspråk i Indien och vi ville undvika

missförstånd (Landguiden, 2007-12-19). Därför kändes det bra att vara två som kunde ställa

25

frågor samt föra anteckningar. Vid våra forskningsintervjuer och längre bakgrundsintervjuer

spelade vi in ljudet från samtalen med en mp3-spelare och gjorde samtidigt noteringar med

block och penna.

Insamling av material

Vi samlade under de två 16 dagar långa perioderna, 30 oktober-14 november 2005 och 30

oktober-14 november 2007, in alla artiklar från The Hindu som innehöll orden hiv och aids

som empirisk data. Vi lyckades få tag i tidningsartiklar från 2005 genom biblioteket

Connemara Library i Chennai. Den senare perioden sammanföll med vår studieresa,

tidningarna från den perioden köpte vi på egen hand i Indien. Av totalt insamlade 34 artiklar

valde vi bort de artiklar där hiv och aids endast nämndes flyktigt. Slutligen blev det kvar 7

artiklar från år 2005 och 14 artiklar från år 2007 för vidare kvantitativ analys. 8 av dessa, 4

från år 2005 och 4 från år 2007 analyserade vi kvalitativt.

I den kvalitativa undersökningen analyserades 4 bilder, ett par från vartdera året, utifrån Z

Nordströms teori om att bilden förankras i texten.

Analysmetoder

Vi har använt både en kvantitativ och en kvalitativ metod i vår undersökning. Vi har valt två

olika analysmetoder eftersom två eller fler metoder kompletterar varandra, som Williams

visar i boken Researching communication ”the weakness of any single method, qualitative

and quantitative, are balanced by the strengths of other methods” (Deacon 1999, s 114).

Om den kvantitativa analysen

Vi räknade och registrerade hur många gånger orden hiv och aids nämndes i The Hindus

artiklar. Vi följde då ett kodschema som vi utarbetat, Bilaga 1. Kodschemat reviderades flera

gånger under vår testkodning.

En kvantitativ innehållsanalys gjordes på de tidningsartiklar vi valt ut.

Variabler i kodschemat som besvarar våra frågeställningar:

• Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar?

- Inom vilka genrer förekommer ämnet?

- Hur mycket utrymme får artiklarna från år 2005 jämfört med artiklarna från år 2007?

• Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar

under år 2005 respektive år 2007?

26

- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?

Vi undersökte vilka genrer texterna hör hemma i och vad journalisterna skriver mest om när

det gäller hiv/aids. För att se hur mycket utrymme artiklarna får mätte vi deras storlek, det vill

säga hur stor plats räknat i kvadratcentimeter de getts i tidningen.

Vi registrerade alla bilder och faktarutor och mätte även deras storlekar. Vid artiklar med bild

mätte vi från översta kanten på bilden till och med nedersta textraden. När artiklar enbart

innehöll brödtext mätte vi från bokstävernas kanter i översta textraden och nedersta textraden.

Vi har i vårt kodschema bland annat tagit med följande stereotyper som svarsalternativ:

sexarbetare/prostituerade, sprutnarkomaner och barn påverkade av hiv/aids som några av

svarsalternativen, stigma och diskriminering. (Läs mer om stereotyper, stigma och

diskriminering i teoridelen).

För att säkerställa tillförlitligheten, interkodarreliabiliteten, testades kodschemat och vi

kontrollerade att vi hade fått samma svar.

Vi har granskat hur ofta människor som lever med hiv och aids används som källor och hur

ofta de får komma till tals, dessa grupper fick minst utrymme i medierna under 2005 enligt

IFJ:s rapport från 2006.

Vissa av dessa kvantitativa resultat redovisas i diagramform.

Om den kvalitativa analysen

Vi genomförde näranalytiska studier på åtta utvalda artiklar. Den kvalitativa undersökningen

följde också ett analysschema, (bilaga 3). Vi undersökte bilderna utifrån idén att bildens

betydelse förankras i texten.

Sista veckan gjorde vi våra forskningsintervjuer med fyra hiv-positiva personer. Frågor

ställdes kring en av artiklarna från år 2005 enligt ett intervjuschema, se bilaga 4. Schemat till

dessa intervjuer skapade vi medan vi sammanställde materialet av tidningsartiklarna.

Att vi valde just denna artikel från år 2005 var för att den har en bild och att vi bedömde den

som lagom lång att läsa för intervjupersonerna. Det som togs upp i artikeln, sjukvården för

personer med hiv och aidspatienter, tyckte vi var intressant att fråga om, då vi våra

bakgrundssamtal med folk från hiv och aids-organisationer uppfattar att det fortfarande finns

problem inom det området. Vi lät intervjupersonerna, en i taget, läsa artikeln och ställde sedan

våra frågor helt enligt intervjuschemat. Under bakgrundsamtalen gjorde vi en tydlig

överenskommelse där det framgick att vi skulle kunna komma att citera dem i vår uppsats. Vi

27

lovade dem att deras identitet inte skulle röjas. Några av de intervjuade, särskilt från hiv- och

aidsorganisationerna, hade dock ingenting emot att deras namn skulle komma att finnas med i

uppsatsen. Även om vissa har sagt att det har varit okej att vi använder deras namn har vi valt

att inte göra det, eftersom vi vill vara konsekventa och namnen egentligen inte tillför något av

värde.

Hur vi valde journalist att intervjua

För att få veta hur journalisterna på The Hindu tänker när de skriver sina artiklar om hiv/aids

ville vi intervjua dem. Journalisterna hoppades vi också skulle kunna besvara

frågeställningarna om vilka källor som används och vilka det är som får uttala sig i artiklarna.

När vi sökte journalister att intervjua om hiv/aids ringde vi till The Hindu och frågade efter

personer vars namn vi hade sett som byline under våra insamlade artiklar.

Den ende vi fick tag på för en intervju var journalisten M. Dinesh Varma. Han fick därmed bli

The Hindus representant avseende hur redaktionen skriver om hiv/aids. Det kändes lämpligt

att få träffa Varma eftersom han har skrivit artiklar i ämnet både under år 2005 och år 2007.

En sammanfattning av intervjun finns att läsa i Bilaga 6. Det var ibland svårt att höra vad M.

Dinesh Varma sa då vi blev störda av andra på hans arbetsplats, fläkten och ringande

telefoner, men det var där han ville att vi skulle sitta vid intervjutillfället.

Intervjupersoner

Journalisten M. Dinesh Varma M. Dinesh Varma har arbetat som journalist på dagstidningen The Hindu i femton år. Första

åren arbetade han på The Hindus redaktion i Keralas huvudstad Trivandrum, de senaste tre

åren på huvudredaktionen i Chennai där han nu arbetar. Varma har författat några av de

tidningsartiklar om hiv/aids som vi har funnit inom undersökningsperioderna.

Han säger att tidningar är som tveeggade svärd, som svar på frågan vilket ansvar tidningar

som The Hindu har när det gäller att skriva om och ge allmänheten information om hiv/aids

och liknande. De kan göra nytta eller ställa till skada. En sammanfattning av denna intervju

finns i Bilaga 6.

Presentation av de hiv-positiva intervjupersonerna De intervjuade har valts efter vissa önskemål från vår sida, till exempel att de är

engelsktalande personer i Indien som lever med hiv. Dessa har vi fått kontakt med genom

lokala hiv/aids-organisationer. De personer vi intervjuat har varit personer som råkat befinna

28

sig på samma plats som vi själva och som kunnat ställa upp på en intervju om sin hiv-

infektion. Vi intervjuade fyra hiv-positiva personer, två kvinnor och två män. Frågorna vi

ställde baserades på C-uppsatsens forskningsfrågor, resultatet från IFJ:s forskningsrapport och

Kaiser Family Foundations etiska riktlinjer. Vi ville veta hur de hiv-smittade

intervjupersonerna upplever att hiv/aids beskrivs och hur de ser på framställningen av

personer som lever med hiv/aids i artikeln vi visade samt i The Hindu och indiska tidningar

mer allmänt. Och om intervjupersonerna upplever att det förekommer stereotyper, stigman

eller diskriminering samt hur de ser på journalisternas rapportering. Forskningsfrågorna och

deras delfrågorna presenteras under avsnittet Forskningsintervjuer med hiv-positiva.

De etiska riktlinjerna har tillämpats i samband med intervjuerna och vid intervjutillfället var

vi noga med att poängtera att materialet är helt konfidentiellt. Sammanfattningen av

intervjuerna innehåller ett urval av frågor från intervjuerna, se intervjuschemat i bilaga 4.

Man, 40 år

Han är hiv-positiv och han läser en engelskspråkig tidning varje morgon. I åtta år har han

vetat om att han har hiv och han är öppen med sin status.

Man, 42 år

Han fick reda på att han var hiv-positiv för 16 år sedan. Han läser två tidningar på tamil varje

dag. Efter att han fick veta att han är positiv har han bestämt sig för att aldrig gifta sig.

Kvinna, 29 år

Hon är änka med två små barn. När hon födde sitt andra barn för två år sedan fick hon veta att

hon är hiv-positiv. Hon läser inte någon tidning men hon har en uppfattning om hur

människor som lever med hiv och aids representeras i media.

Kvinna, 33 år

Hon har varit hiv-positiv i 11 år. Hon läser både tamil- och engelskspråkiga tidningar när hon

får tid.

Forskningsetiska överväganden

Vi har följt skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning från Vetenskapsrådet. Dessa forskningsetiska riktlinjer har vi använt för att skydda

individer från skada eller kränkning.

29

Förutom våra forskningsintervjuer har vi gjort många bakgrundsintervjuer. När vi samtalade

med unga hiv-smittade hade vi föräldrars eller ansvarig persons tillstånd.

Vi informerade och klargjorde för alla som deltog i vår undersökning vårt syfte och hur vår

forskning skulle representeras. Efter att de samtyckt fick de delta i vår studie.

Personerna som deltog garanterades konfidentialitet och anonymitet.

Metodkritik

Vår studie innehåller endast artiklar från en indisk tidning, the Hindu, under två 16-dagars

perioder. Det betyder att vi har haft ett begränsat material att jobba med. Vilket gör att

resultatet/utfallet av vår undersökning inte är så detaljerat och tillförlitligt som det skulle ha

kunnat bli om vi hade haft ordentliga resurser (enkom avsatt tid, penningbidrag typ stipendier

eller från sponsorer) till att göra en större studie.

Alla vi har intervjuat har haft ett annat förstaspråk än engelska, vilket gjorde att det ibland var

svårt att förstå varandra. Men personal från hiv- och aidsorganisationer har hjälpt oss att tolka,

så det har för det mesta gått bra.

Vi använde oss av mp3-spelare för att spela in intervjuerna och vi fick bra kvalitet på det

inspelade materialet. Det gick också bra att genomföra transkriberingarna av ljudfilerna,

trots att några intervjuer stördes av ljud från takfläktar och annat.

Vi har under arbetets gång valt bort tidningsartiklar till vår studie där det talas om hiv och aids

bara i förbigående. Det är möjligt att andra skulle ha bedömt vissa tidningsartiklar på ett annat

sätt än vi gjort och då också gjort ett något annorlunda urval. På grund av tidsbrist har vi inte

haft möjlighet att analysera fler än åtta artiklar kvalitativt.

Det var inte heller lätt att hitta tolk som hade tid att ställa upp precis när vi behövde. Endast

en tidningsjournalist har intervjuats i vår undersökning, det är förstås en svaghet då det skulle

ha varit önskvärt att ha med fler i studien. Vi ville intervjua fler journalister men det fanns

inga andra journalister på The Hindu som kunde, eller ville, ställa upp. Dessutom var våra

resurser alldeles för små för att ha råd med en tolk för att klara av att intervjua någon på

exempelvis en tamilsk tidning som skriver om hiv/aids.

Validitet och reliabilitet

Validitet betyder giltighet och reliabilitet betyder tillförlitlighet.

Vi anser att vårt tillvägagångssätt är giltigt när det gäller att få svar på de frågor vi ställt.

30

Vi anser också att vi har samlat in rätt, det vill säga giltigt, material till vår studie. Vi tror

också att vi har lyckats bra med att analysera och tolka materialet eftersom vi använde oss av

ett systematiskt och strikt kodsystem för att sortera och klassificera detta material.

En tänkbar felkälla kan vara att vi inte fick ihop en tillräckligt stor mängd med material för att

alltid kunna dra precis rätt slutsatser och alltid få reliabla svar på frågorna vi ställt.

En annan tänkbar felkälla i undersökningen skulle kunna vara missförstånd på grund av

språksvårigheter, flera av de vi intervjuade kunde inte engelska så bra och vi själva förstår

inte tamilska. Vi fick dock ibland hjälp av en indisk kvinna som är duktig på engelska och

detta minskade risken för missuppfattningar i intervjuerna.

En tredje tänkbar felkälla är misslyckade inspelningar av intervjuer. Vi var i stort sett

förskonade från brister i ljudupptagningarna. Enstaka ord gick förlorade på grund av fläktljud,

ringande telefoner och annat, men det har ändå gått bra att transkribera ljudfilerna.

Resultat

Kvantitativ analys Vi har undersökt hur mycket utrymme artiklarna om hiv/aids gavs i The Hindu under

respektive undersökningsperiod år 2005 och år 2007. Vi jämförde resultaten av vår studie

mellan de två undersökningsperioderna. Resultaten av redovisas i den gemensamma

sammanfattningen.

The Hindu 2005 (30 oktober -14 november)

Av alla tidningar och bilagor under denna 16-dagarsperiod fanns 13 tidningsartiklar som

nämnde orden hiv och/eller aids varav 7 av artiklarna i huvudsak handlade om hiv/aids, 3

innehöll bild. Dessa artiklar undersöktes kvantitativt. Medelvärdet på brödtexternas yta i de

utvalda artiklarna är 91,7 cm². I tre av artiklarna förekommer det bilder.

Alla artiklar tillhör genren nyheter, utom en som är en bokrecension. Fyra är skrivna av

journalister, under olika beteckningar, två har nyhetsbyråer som avsändare och en artikel har

ingen byline alls.

Enligt IFJ:s forskningsrapport förekom det generellt ingen negativ stereotypisering av

människor som lever med hiv och aids i de indiska medierna år 2005. Vi hittade inte en enda

stereotyp i artiklarna. Orden stigma och diskriminering nämndes inte alls.

Vi undersöker vilka personer som får komma till tals och representera gruppen hiv-positiva,

se representation i teoridelen. Av dem som uttalar sig i artiklarna tillhör fyra stycken hiv/aids-

31

organisationer eller liknande, ett par är läkare och ett par hamnar under kategorin Övrigt, se

diagram 1.

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

4

4,5

1. Hiv-

smitta

d

2. Ick

e stat

lig or

ganisa

tion*

3. Lä

kare

4. Poli

tiker,

rege

ringe

n, sta

tlig or

ganis

ation

5. Ing

en ut

talar

sig

6. Övri

gt

Figur 1. Vem/vilka uttalar sig i texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)

De källor journalister använde sig mest av när de skrev sina artiklar om hiv/aids var personer

från hiv/aidsorganisationer och andra icke-statliga organisationer, se figur 2. Det kan stämma

väl med Tassews forskningsrapport där han skriver att det har skett en minskning av antalet

myndigheter och experter som syns och uttalar sig i artiklar om hiv och aids. Däremot verkar

organisationerna fortfarande se ut att spela en stor roll enligt våra resultat.

32

00,5

11,5

2

2,53

3,5

44,5

1. Hiv-

smitta

d

2. Ick

e stat

lig or

ganisa

tion*

3. Lä

kare

4. Poli

tiker,

rege

ringe

n, sta

tlig or

ganis

ation

5. Rätt

sfall

6. Bok

7. Ing

en kä

lla el

ler fra

mgår e

j

8. Övri

gt

Figur 2. Vilka källor har texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)

Det finns med en hiv-smittad i en av artiklarna och den personen framställdes med namn i

artikeln.

The Hindu 2007 (30 oktober -14 november)

Under denna 16-dagarsperiod förekom orden hiv och/eller aids i 21 tidningsartiklar, 14 av

dem behandlar ämnet och undersöktes vidare. I 6 av dessa 14 artiklar finns det bilder.

Medelvärdet på brödtexternas yta är i snitt 119 cm². De flesta av dessa, 8 stycken, tillhör

nyhetsgenren.

9 av artiklarna är skrivna av journalister. En artikel saknar byline och 4 artiklar är författade

av insändare eller debattörer. I 5 av de 14 artiklarna nämns stigma/diskriminering i texten.

Det förekommer för det mesta inga stereotyper i texterna, men tre prostituerade, tre barn som

berörs av hiv/aids och en lastbilschaufför figurerade i detta års artiklar.

33

0123456789

1. Hom

osex

uella

2. Sex

arbeta

re/pro

stitue

rade

3. La

stbils

chau

fförer

4. Spru

tnarko

maner

5. Hem

mafrua

r/änk

or

6. Barn

påve

rkade

av hi

v/aids

7. Ing

a ster

otype

r

8.Övri

gt

Figur 3. Förekommer det stereotyper av personer som lever med hiv/aids? (Y-axel: Antal personer, X-

axel: Svarsalternativ)

De flesta som uttalade sig, 7 personer, tillhör hiv- och aids-organisationer eller liknande, tätt

följt av tre personer som passar in i svarsalternativet Övrigt. Källorna är främst från dessa

organisationer, i övrigt är källorna utspridda. Det förekommer dock ingen hiv-positiv som

källa i denna period.

Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007

Det författades dubbelt så många artiklar i The Hindu om hiv/aids under 16 dagar år 2007

jämfört med motsvarande dagar år 2005, 14 artiklar respektive 7 artiklar. Till skillnad från

Tassews undersökning på tidningar i andra länder ser vi att hiv/aids har fått ett ökat utrymme i

indiska tidningen The Hindu.

Det förekommer dubbelt så många bilder år 2007 jämfört med år 2005, 6 bilder respektive 3

bilder. Gemensamt för båda undersökningsperioderna är att de flesta artiklarna var skrivna i

nyhetsgenren och att de endast har var sin faktaruta.

Faktarutan från år 2005 var något större jämfört med år 2007, 19,3 cm² respektive 17,2 cm².

Brödtexterna är i snitt 27,3 cm längre under år 2007 jämfört med år 2005, 119 cm respektive

91,7 cm. Att faktarutorna minskats kan däremot kunna tänkas stämma in med Tassews

rapport om att bevakningen av smittan minskas när hiv/aids inte längre är en ovanlig nyhet.

Det finns inget nämnt om barn i artiklarna från år 2005, medan det år 2007 finns 3 artiklar

som handlar om gruppen hiv-positiva barn.

34

Med stöd av vår kvantitativa analys, och enligt IFJ, så konstaterar vi att personer som lever

med hiv och aids sällan används som informationskällor i de indiska medierna (IFJ 2006).

Vad gäller representation kan vi se att journalisterna till de artiklar som vi har granskat i The

Hindu har prioriterat representanter från organisationer och läkare som källor till sina artiklar.

Det är framförallt företrädare för hiv- och aids-organisationer och andra icke-statliga

organisationer som främst får uttala sig i artiklarna från undersökningsperioderna, enligt vår

studie. I Tassews undersökning framgår att det har skett en minskning av antalet experter,

myndigheter och organisationer som syns och får uttala sig i artiklarna om hiv/aids. Av våra

resultat att döma har det inte skett en sådan minskning mellan de åren och perioderna vi har

undersökt.

Värt att notera är att ingen person som det syns i texten är hiv-positiv uttalar sig i artiklarna

från 2007, däremot gör en det i en artikel år 2005.

Kvalitativ analys

Textanalys The Hindu 2005

Vi har undersökt hur hiv/aids framställs i ett urval artiklar. I de analyserade artiklarna får

direktörer, doktorer, en expert, generalsekreteraren från skådespelarförbundet och två

representanter från hiv-organisationer komma till tals.

I notisen ”HIV insurance launched” beskrivs en ny hiv-försäkring som ska lanseras i Kina.

Texten är neutralt skriven och direktören för företaget, som får uttala sig i texten, framställs

utan personliga drag.

I artikeln ”HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” återges en vetenskaplig konferens

som har hållits i Chennai. Enligt texten har experter och doktorer träffats för att diskutera hur

hiv bidrar till spridningen av tuberkulos. Texten är sakligt skriven och beskriver sjukdomen,

hur den sprids i världen och hur den bidrar till att öka antalet fall av tuberkulos. Personerna i

texten beskrivs i sina yrkesroller och framträder som viktiga doktorer och vetenskapsmän som

ska bekämpa hiv och aids.

I artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” står det om en vidareutbildning för

läkare som ska få ökad kunskap om hiv/aids. Journalisten skriver att det finns ett ökat behov

av sjukvårdare som kan ta hand om människor med hiv/aids. I våra bakgrundsintervjuer och

forskningsintervjuer har vi fått veta att det är vanligt att människor som lever med hiv/aids

35

blir stigmatiserade och diskriminerade av läkare. I till exempel staden Chennai är det endast

fem av hundra sjukhus som utför operationer på hiv-positiva, trots att läkarna enligt lag är

skyldiga att utföra operationerna (Man, Chennai Network, personlig kommunikation,

Chennai, 2007-11-01). Journalisten till artikeln antyder att det finns ett problem med att det är

för få som behandlar hiv och aids-patienter, men tar aldrig upp problematiken med läkare som

diskriminerar och stigmatiserar hiv-positiva. Människorna i texten visar inte upp några

personliga drag utan de representerar endast de olika organisationerna. Alla som uttalar sig är

positiva till utbildningen.

I artikeln ”Actors' guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo” berättas det om en

skådespelerska vid namn Kushboo som har gjort ett uttalande om aids, och att uttalandet har

sårat människor och därför kommer att tas upp i rätten. Journalisten skriver inte vad

skådespelerskan har sagt om aids, och hon får inte uttala sig i texten. Istället får

skådespelarförbundets generalsekreterare R Sarath Kumar komma till tals, i texten uppmanar

han andra medlemmar att inte göra liknande uttalanden om aids. Kushboo, som gjorde

uttalandet om aids i en veckotidning, framställs som om hon har sagt något om aids som har

sårat några människor. Suhasini, en kvinnlig regissör som har stöttat Kushboos uttalande,

gestaltas som om hon har gjort något dumt när artikeln inleds med orden: ”Suhasini har

förtjänat skådespelarföreningens ilska för att hon stöttar Kushboo.” Generalsekreterare R

Sarath Kumar framställs som om han tillsammans med skådespelarföreningen tar avstånd

ifrån uttalandena och han vädjar till medlemmar att tänka på konsekvenserna innan de uttalar

sig i frågan. Journalisten har alltså vinklat artikeln, så att man förstår att Kushboo har sagt

något opassande om aids, men läsarna får aldrig veta vad hon har sagt.

Efter en del efterforskning fann vi att skådespelerskan Kushboo ska ha sagt:

”Idag kan mannen inte räkna med att kvinnan är oskuld på bröllopet och om man ska ha sex

innan äktenskapet är det viktigt att skydda sig mot aids” (Boston Bala 2005, vår översättning).

Enligt Michael Schudson är det inte medierna som sätter folkets agenda, utan det är folket

åsikter och syn på saker som etablerar sig i samhället och sedan sprider sig till medierna

(Schudson 2003, s 20). Enligt det internationella journalistförbundets forskningsrapport fann

de att det finns ett specifikt problem för Indiens medierapportering om hiv och aids då ämnet

sex är tabubelagt (IFJ 2006).

I Indien är sexuellt umgänge före äktenskapet fortfarande en känslig fråga som folk av

tradition inte accepterar, även om det förekommer (Anshi Zachariah, personlig

kommunikation, Chennai, 2007-11-01). I artikeln kan vi se hur journalisten undviker

36

uttalandet som har gjorts om aids. Vilket kan tänkas bero på att journalisten tror att samhället

inte är redo för själva uttalandet. Samhällsvetenskaplige professorn och nyhetsjournalisten

Erik Fichtelius skriver ”I stort sett måste nyhetsförmedlarens värderingar vara i

överensstämmelse med rådande förväntningar hos publiken” (Fichtelius 1997, s 5, 21 och

baksidan av boken). Fichtelius beskriver nyheterna som fiskar i en flod - vi måste först och

främst fånga fiskar som publiken känner igen och lärt sig äta. Okända arter kommer inte att

uppskattas. Har publiken vant sig vid öring måste den få öring, och det är öring vi måste

fånga.

Om de indiska läsarna generellt tycker att det är fel med sex före äktenskap, och helst inte vill

se att det faktiskt förekommer, kan ett uttalande som handlar om att ungdomar har sex

upplevas som stötande. I liknelse till Fichtelius beskrivning av nyheter som fiskar skulle

uttalandet kunna vara en ful fisk som inte läsarna vill ha.

Bildens förankring till texten 2005

I artiklarna från år 2005 som vi granskade kvalitativt fanns det endast två bilder. Vi valde att

undersöka dessa utifrån Z Nordströms teori om att bilden förankras i texten och ger bilden en

tydligare och mindre mångfasetterad innebörd. Därför har vi först granskat vad bilden

föreställer och sedan undersökt hur den förankras i både text och bildtext. Frågorna vi ställer

till bilden är:

Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Artikeln ”HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” har en bild som föreställer tre

personer som ser ut att befinna sig i ett samtal. Enligt texten pågår det en vetenskaplig

konferens där man uppmärksammar hur hiv bidrar till spridningen av tuberkulos. I samband

med texten kan vi dra slutsatsen att de tre personerna verkar befinna sig på konferensen och

diskutera sambandet mellan hiv och tuberkulos. I bildtexten står det: Premila Samuel,

obducent (till vänster), talar med K. Venugopal, bröstkorgsspecialist och P.K. Thomas,

lungspecialist (höger), vid en vetenskaplig konferens i Chennai på söndagen. Bildtexten bidrar

till att förstärka bilden av att de är experter som träffas på konferensen och att de i

fotoögonblicket samtalar om sambandet mellan hiv och tuberkulos.

Artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” har en bild som föreställer en man som

håller i en mikrofon och talar inför några personer som sitter i bakgrunden. Personerna i

37

bakgrunden ser ut att klappa i händerna. Enligt texten är bilden från en utbildning för läkare

som ska lära sig mer om hiv och aids och bilden illustrerar ett ögonblick från föreläsningen.

I bildtexten står det ”Michael Friedman, samordnande direktör för CDC-GAP, India, vid

invigningen av HIV/AIDS Fellowship Programme vid Tambaram Sanatorium på onsdagen”.

Bildtexten förklarar att bilden är tagen under invigningen och att mannen på bilden heter

Michael Friedman och är samordnare för utbildningen.

Textanalys The Hindu 2007

I vår kvalitativa undersökning av texterna i The Hindus tidningsartiklar från 16-

dagarsperioden år 2007 gjorde vi en djupare analys av ”Giving the will to live”, ”HIV

counselling, testing go mobile in State”, ”Anti-AIDS campaign to rev up through auto

drivers” och artikeln ”Court notice to two doctors”. I de analyserade artiklarna från år 2007

får en föreståndare för ett barnhem, två personer från en hiv- och aids organisationen, två

autorickshaw-chaufförer, en sekreterare och en man som har blivit felaktigt diagnostiserad

som hiv-positiv uttala sig.

År 2005 var hiv-positiva barn och barn som påverkas av hiv och aids en av de kategorier som

de indiska medierna rapporterade minst om (IFJ 2006). I vår kvantitativa undersökning hittade

vi inget om barn som berörs av hiv i tidningsartiklarna från 16-dagarsperioden år 2005, medan

det år 2007 skrevs tre artiklar som handlar om hiv-positiva barn.

I artikeln ”Giving the will to live” kan vi läsa om en reporter som besöker ett barnhem för

hiv- positiva barn. Barnhemmets föreståndare Anjali Gopalan berättar hur barnen som bor på

barnhemmet har blivit stigmatiserade och diskriminerade av folk i sin omgivning, innan de

kom till barnhemmet. Föreståndaren framställs som en hjältinna som tar hand om de hiv-

positiva barnen. Barnen som är hiv-positiva gestaltas som en mycket utsatt grupp som fått

hjälp och blivit glada och starka när de har kommit till hemmet. Barnen framställs som

mycket tacksamma, även om de inte själva säger något i texten (The Hindu 2007-11-10).

På samma sätt får Suheel Kumars som nämns som diskriminerad i artikeln ”Court notice to

two doctors” berätta för läsarna om hur han känt förnedring, depression och trauma under en

period då han var felaktigt diagnostiserad med hiv. Suheel Kumars blev stigmatiserad av

läkare när de trodde att han var hiv-positiv. Journalisten tar i artikeln upp problematiken med

stigmatisering och diskriminering mot hiv-positiva. Journalisten beskriver hur mannen blir

diskriminerad på sjukhuset med orden: “Han blev placerad på golvet i korridoren och fick

38

sedan en säng med en skylt som varnade andra för att han var en aids-patient och att ingen

skulle gå nära honom” (The Hindu 2007-11-14).

Artikeln ”HIV counselling go mobile in State” handlar om att organisationen Tamil Nadu

State AIDS Controls Sociey (TANSACS) ska skicka ut 10 transportbilar till olika områden i

Indien. Transportbilarna ska göra hiv-test på folket samt ge rådgivning och information om

hiv och aids. I texten får hiv-organisationens sekreterare Supriya Sahu uttala sig och han

skildras som en saklig man. Hälsoministern framställs som god och medverkande i kampen

mot hiv, då texten berättar att han ska vara med och flagga av transportbilarna när de ger sig

iväg.

I artikeln ”Anti-AIDS campaign to rev up through auto drivers” som handlar om ett nytt

informationsprogram om hiv för autorickshaw-chaufförer, får två chaufförer som går

utbildningen uttala sig i texten. Vi får veta vad de ska lära sig, och att utbildningen de går om

missuppfattningar kring hiv/aids hålls av en hiv-positiv kvinna. Hon gestaltas varken som ett

offer eller som en hjälte, utan hon skildras på ett neutralt sätt. Människorna i texten framställs

som kloka, då alla är för att man ska sprida information om hiv och aids.

Bildens förankring till texten 2007

År 2007 fanns det också endast två bilder i artiklarna som vi granskade kvalitativt. Vi valde

att titta närmare på dem utifrån Z Nordström teori om att bilden förankras i texten och ger

bilden en tydligare och mindre mångfasetterad innebörd. Därför har vi först granskat vad

bilden föreställer, och sedan undersökt hur den förankras i texten och bildtexten. Frågorna vi

ställer till bilden är:

Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Artikeln “Giving the will to live” har en närbild på ett kvinnoansikte. Kvinnans ansiktsuttryck

är allvarligt och hon ser sliten ut. Kvinnan har sammanpressande läppar och har påsar under

ögonen. Enligt texten driver hon ett barnhem för hivsmittade barn, hemmet är nu fullt så hon

måste tacka nej till människor som kommer och vill ha hjälp. När bilden kopplas ihop med

texten får vi känslan av att hon har ett tungt ansvar på sina axlar då hon ensam är föreståndare

för barnhemmet. Bildtexten berättar att kvinnan på bilden är Anjali Gopalan som driver

barnhemmet och att hon återuppbygger barndomen åt barn.

39

Artikeln “HIV councelling, testing go mobile in State” har en bild som visar sju stycken

transportbilar som står uppradade efter varandra på ett led. Fokus ligger på den första

transportbilen. Runt om transportbilarna är det lerig mark och några träd skymtar i

bakgrunden. Texten berättar hur transportbilarna ska ge sig ut till olika områden för att ge

befolkningen hiv-tester och rådgivning. Enligt texten ska transportbilarna ge sig ut till

svårframkomliga områden, något som förstärks i bilden då transportbilarna står på ett lerigt

fält och inte på någon ordentlig väg. I bildtexten står det ”Ny ansträngning: De nya

transportbilarna med hiv-tester kommer att skickas iväg av TANSACS den 16 november”.

Bildtexten berättar att de sju transportbilarna som står uppradade på bilden är de bilar som

innehåller utrustning för att göra hiv-tester på befolkningen och att hiv-organisationen

TANSACS.

Sammanfattande textanalys för The Hindu 2005 och The Hindu 2007

I den kvalitativa analysen kan vi urskilja vissa skillnader i innehållet i texterna i de artiklar

som publicerades i The Hindu år 2007 och i de artiklar som publicerades år 2005. År 2005

skrev journalisterna på The Hindu mer om själva sjukdomen hiv/aids och tog inte upp

problematiken med stigmatisering och diskriminering av de hiv-positiva. År 2007 skriver The

Hindus journalister inte bara om smittan och sjukdomen, utan nu skriver de också om de hiv-

positiva själva och deras situation och tar upp problematiken med stigmatisering och

diskriminering av hiv-positiva mer än under år 2005.

Enligt vår kvantitativa undersökning nämndes inte orden diskriminering eller stigmatisering

en enda gång i texterna från undersökningsperioden år 2005. År 2007 innehöll fem av de 14

artiklarna orden stigmatisering/diskriminering.

I artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” från år 2005 skriver journalisten att

det råder brist på läkare med hiv- och aids-kompetens, men journalisten nämner bara i

förbigående, att det finns fem miljoner hiv-positiva i Indien men få som behandlar dem.

Journalisten skriver inte om problemet med läkare som diskriminerar och vägrar ta på

människor som är hiv-positiva. En upplevd diskriminering, som vi nämnt tidigare, är att

endast fem av staden Chennais 100 sjukhus utför operationer på hiv-positiva (Man, Chennai

Network, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Ingen av de kvalitativt

analyserade artiklarna från år 2005 innehåller beskrivningar av hur människor med hiv/aids

diskrimineras eller blir bemötta i samhället.

40

I artiklarna ”Giving the willing to live” och ”Court notice to two doctors” från 2007 beskriver

journalisterna den diskriminering och stigmatisering som pågår mot hiv-positiva i Indien.

Journaliserna använder inte längre bara experter och makthavare som referenser. De hiv-

drabbade får komma till tals och deras situation beskrivs mer detaljerat.

I artikeln ”Giving the will to live” skildras hur barn har blivit illa behandlade och utstötta ur

samhället på grund av att de är hiv-positiva. Artikeln ”Court notice to two doctors” från år

2007 är ett exempel på där en hiv-drabbad och hans situation verkligen synliggörs. Där

beskriver journalisten hur läkare har behandlat en hiv-positiv man illa, och mannen får själv

berätta om sina upplevelser.

Enligt Tassews forskningsrapport ”Rapportering av en epidemi: En jämförande studie av aids-

rapporteringen i inflytelserika afrikanska och europeiska dagstidningar” användes det fler

elitpersoner som nyhetskällor år 1984 medan personer med hiv och aids fick lite utrymme i

medierna. År 1990 hade experternas, myndigheternas och organisationernas roll minskat,

medan personer med hiv och aids fick större utrymme. Enligt Tassews rapport använder sig

journalister som skriver om hiv/aids allt mer sällan av elitpersoner och låter fler

privatpersoner komma till tals. Vi kan se samma tendens i artiklarna som vi har undersökt

kvalitativt, då journalisterna i artiklarna från år 2005 främst vänder sig till läkare, experter,

direktörer och myndigheter, medan ingen hiv-positiv får uttala sig eller är synlig i texten.

I artiklarna från år 2007 har journalisterna hämtat mindre material från läkare, experter och

myndigheter och människor som inte tillhör samhällets elit får i större utsträckning komma

till tals i texterna. I de kvalitativt analyserade texterna från år 2007 finns det en hiv-positiv

som får uttala sig och det finns flera hiv-positiva som synonymt gestaltas i texterna.

Forskningsintervjuer med hiv-positiva

I våra forskningsintervjuer talade vi med fyra hiv-positiva personer, två kvinnor och två män,

som anonymt fick berätta om hur de upplever att människor med hiv/aids gestaltas i medierna.

Forskningsfrågorna som vi ville ha svar på under våra intervjuer var:

1. Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på

framställningen av personer som lever med hiv/aids?

2. Hur ser våra intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?

För att kunna besvara de två forskningsfrågorna bröt vi ner dem till mindre delfrågor som vi

sedan sammanställde i ett intervjuschema. Frågorna vi ställde till de hiv-smittade baserades på

41

resultatet från tidigare forskning och stiftelsen Kaiser Family Foundations etiska riktlinjer för

hur man bör rapportera om hiv och aids i Indien.

Vi utgick ifrån resultatet av internationella journalistförbundets (IFJ:s) forskningsrapport ”IFJ

research findings on reporting HIV/AIDS in six countries in Africa and Asia” från år 2006 när

vi ställde frågorna:

Hur tycker du att tidningarna skriver om ämnet hiv och aids?

Vilken roll spelar medierna när det kommer till hiv/aids?

Tycker du att det finns någon grupp av hiv-positiva som media skriver mer eller

mindre om än andra?

Vilket ansvar tycker du att journalisterna har när det kommer till att täcka ämnet

hiv och aids?

Vad tror du skulle hända om journalisterna inte tog sitt ansvar?

Vi utgick också ifrån stiftelsen Kaiser Family Foundation:s (KFF) rapport ”Manual on

HIV/AIDS: India”. Manualen innehåller tio etiska riktlinjer om vad journalister bör tänka på

när de skriver om hiv och aids i Indien. En av de etiska riktlinjerna lyder ”Se till att all fakta

stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell historia är oacceptabelt

och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF, 2005).

Enligt IFJ:s (internationella journalistförbundets) forskningsrapport har 33 procent av Indiens

mediearbetare tillgång till ett dokument med etiska riktlinjer som beskriver hur man bör

skriva om hiv/aids (IFJ, 2006). Därför fann vi det intressant att fråga de hiv-positiva:

Har du någonsin känt att något som du har läst i tidningarna om hiv/aids inte var

korrekt?

Enligt Admassu Tassews rapport ”Reporting A Pandemic: A comparative study of AIDS

News Coverage in African and European Prestige Dailies” från år 1995 har personer med

hiv/aids fått större utrymme i medierna år 1990, jämfört med år 1984 då journalisterna i större

utsträckning använde experter och organisationer som källor när de skrev om hiv/aids. Enligt

IFJ:s rapport var det minst troligt att en hiv-positiv används som källa i en artikel om hiv/aids

i Indien år 2005 (IFJ, 2006). I våra forskningsintervjuer fann vi det därför intressant och

relevant att även ställa dem frågan:

Hur ofta anser du att människor som lever med hiv och aids får en chans att

uttala sig i artiklar om hiv och aids?

Här nedan följer en sammanfattning av intervjufrågorna och vad de fyra intervjupersonerna

svarade på frågorna.

42

1. Hur tycker du att tidningarna skriver om ämnet hiv och aids?

En del av det som tidningarna skriver om när det kommer till ämnet hiv och aids är bra, men ibland använder de fel ordval, som till exempel “AIDS-patient”. Vi utgår ifrån perspektivet att vi vill minimalisera stigma och diskriminering, och de två orden ger mig en negativ känsla. Det är definitivt en skillnad mellan hiv och aids. En person kan vara infekterad med hiv, men det tar tid innan det utvecklas till aids (Hiv-positiv man, 40 år).

Media har förbättrat sig betydligt mot tidigare när de skriver om hiv och aids. De skriver inte längre om ”den dödliga sjukdomen” utan uttrycker sig nu på ett sätt som inte sårar folk som har drabbats av hiv/aids. De skriver inte så mycket och då oftast bara små artiklar i tamilska tidningar (Hiv-positiv kvinna, 33 år).

2. Hur ofta anser du att människor som lever med hiv och aids får en chans att uttala sig i artiklar om hiv och aids?

.. när det är något stort evenemang, till exempel världsaidsdagen, kommer det mycket mediefolk som vill göra intervjuer. [...] Indien är ett stort land och vi kan inte bara anta att det är likadant i alla delar av landet. I vissa delar av landet där utvecklingen är stark finns det mycket information, medan det finns mindre information där utvecklingen är sämre. Men epidemin finns överallt (Hiv-positiv man, 40 år, personlig kommunikation, Chennai 2007-11-14).

Runt världsaidsdagen får människor som lever med hiv och aids en chans att tala om det. Media är redo att ge en chans åt människor med hiv och aids, men alla hiv-positiva vill inte alltid uttala sig av rädsla för att det ska påverka familjen och framtiden för dem själva och deras barn. Det är endast några få som är redo att gå ut öppet i medierna (Hiv-positiv man, 42 år).

3. Har du någonsin känt att något som du har läst i tidningarna om hiv/aids inte var korrekt?

Jag läste en artikel om män som har sex med män, den talade om slutet och gav en skrämmande känsla för människor som har hiv. I Tamilnadu har vi försökt att vara mer känsliga och uppmuntrat medierna att använda ord som PLWHA (People Living With HIV and AIDS, människor som lever med hiv och aids) då vi inte vill framställas som offer (Hiv-positiv man, 40 år).

Ibland är det reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids i medierna. Det är missledande information. Och ibland skriver tidningarna artiklar om människor som har sina egna historier om hur de har spenderat pengar och sedan blivit botade. Det gör att en del människor spenderar mycket pengar i onödan och hamnar i ekonomiska svårigheter då de tror att de kan bli botade (Hiv-positiv man, 42 år).

43

De ger mycket reklam i olika tidningar och media om att hiv är en sjukdom som går att bota (Hiv-positiv kvinna, 33 år).

4. Tycker du att det finns någon grupp av hiv-positiva som media skriver mer eller mindre om än andra?

I de norra delarna av landet fokuserar tidningarna på injicerande droganvändare och i de här delarna av landet är det mer fokus på droger, kön och MSM, män som har sex med män, så det är olika från fall till fall (Hiv-positiv man, 40 år).

För några år sedan var det fokus på sexarbetare, med en antydan om att det spred sig via sexarbetarna. Men nu är det en verklighet att vem som helst som inte använder kondom, alla som har sex, tillhör högriskgruppen och det kan spridas vidare (Hiv-positiv man, 40 år).

Sexarbetare brukade få mer utrymme, tidigare brukade medierna fokusera mer på högriskgrupperna men nu är de väldigt tydliga med att det kan hända vem som helst. Högriskgrupperna behöver dubbelt så mycket medieutrymme eftersom de diskrimineras dubbelt så mycket (Hiv-positiv kvinna, 29 år).

5. Vilket ansvar tycker du att journalisterna har när det kommer till att täcka ämnet hiv och aids?

Vi talar om diskriminering och stigma, de kan hjälpa oss att reducera det. Genom tidningarna kan de också skapa medvetenhet hos den stora massan. Media är ett väldigt effektfullt redskap, många läser på morgonen och det är många människor som behöver få information (Hiv-positiv man, 40 år).

Media ska respektera människor som lever med hiv och aids, deras känslor, och nyheterna ska inte påverka dem på något sätt. [...] Medierna måste vara väldigt försiktiga och se till att de lägger in rätt information. För när medierna gör det på ett bra sätt kan det bli väldigt bra, men när det på fel sätt bidrar det till mer stigma och diskriminering (Hiv-positiv man, 42 år).

6. Vad tror du skulle hända om journalisten inte tog sitt ansvar?

Om de inte tar sitt ansvar så kommer rädslan som orsakar en del av okunskapen fortfarande att existera. För den här epidemin, den berör många liv, och journalisterna bör ge bra information (Hiv-positiv man, 40 år).

Om någon felaktig information kom ut om mig i medierna så skulle jag begå självmord (Hiv-positiv man, 42 år).

44

Efter att ha sammanställt våra forskningsintervjuer kunde vi besvara våra två

forskningsfrågor.

1. Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på framställningen av personer som lever med hiv/aids? En av de hiv-positiva säger att medierna ibland skriver berättelser om människor som själva

har upplevt att de har blivit botade från sjukdomen efter att ha spenderat mycket pengar på

någon form av behandling. Enligt honom leder det till att en del människor spenderar mycket

pengar i onödan och hamnar i ekonomiska svårigheter då de tror att de kan bli botade från

sjukdomen. Enligt stiftelsen Kaiser Family Foundation (KFF) etiska riktlinjer för hur indiska

medier bör rapportera om hiv och aids finns det en etisk riktlinje som säger ”Se till att all

fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell historia är

oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF, 2005, vår översättning).

Enligt informationen som de hiv-positiva ger oss framkommer det att journalister ibland

väljer att skriva en sensationell berättelse om en person som har blivit botad mot sjukdomen,

istället för att skriva ut korrekt fakta om att det idag inte finns någon medicin som helt kan

bota hiv/aids.

Enligt de hiv-positiva vi har intervjuat förekommer det reklam i tidningarna för mediciner

som sägs kunna bota hiv och aids. Förutom att det förekommer reklam för hiv/aids-mediciner,

tycker de hiv-positiva i Indien att tidningarna skriver bättre om hiv/aids idag än vad de gjorde

för några år sedan då det talades och skrevs om hiv/aids som den ”dödliga sjukdomen”. Men

enligt en av de intervjuade förekommer det fortfarande missvisande ord som “AIDS-patient”,

vilket för honom har en negativ klang eftersom aids ofta kopplas ihop med döden och en hiv-

positiv person kan vara infekterad med sjukdomen flera år innan den utvecklas till aids. Flera

av de hiv-positiva som vi intervjuade upplevde också att det för några år sedan var mer

fokusering på högriskgruppen sexarbetare när medierna rapporterade om hiv/aids. Men idag

har journalisterna mer kunskap om hiv och aids och i dagens artiklar framgår det att det är en

sjukdom som kan drabba vem som helst. Vårt resultat stämmer överens med IFJ:s

forskningsrapport som skriver att det år 2005 generellt inte fanns någon negativ

stereotypering av människor som lever med hiv och aids i Indien (IFJ 2005, s 21). Men det

förekom missvisande ord som ”AIDS-patient”, ”sufferers” och ”AIDS scare” (IFJ 2006, s 4).

2. Hur ser de intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?

45

När det förekommer stora evenemang, som till exempel världsaidsdagen, är det mycket

mediefolk som kommer och vill intervjua personer som lever med hiv och aids. Enligt de hiv-

positiva finns det idag en vilja hos de indiska medierna att ge hiv-positiva en möjlighet att

uttala sig om hiv och aids. Men det finns också en rädsla hos dem som är smittade att öppet gå

ut med sin status då det fortfarande förekommer stigma och diskriminering mot hiv-positiva i

det indiska samhället. De hiv-positiva är rädda att ett uttalande i medierna ska leda till att de

själva och deras familjer påverkas och behandlas annorlunda av samhället.

Enligt en av de intervjuade skiljer sig rapporteringen av hiv och aids i olika delar av landet,

han menar att det skrivs mer om hiv/aids där medvetenheten är stor och mindre i de områden

där medvetenheten om sjukdomen är liten.

Enligt de hiv-positiva spelar medierna en viktig roll då en medvetenhet om hiv och aids hos

den stora massan kan bidra till mindre stigma och diskriminering av hiv-positiva. De hiv-

positiva poängterar att det är viktigt att medierna ger rätt information om sjukdomen och att

journalisterna måste vara försiktiga då felaktig information kan bidra till okunskap och mer

diskriminering av hiv-positiva. En av de hiv-positiva berättar också att om hans hiv-positiva

status skulle komma ut i medierna, skulle han ta självmord.

Slutsatser och diskussion

I den litteratur som vi har använt oss av och efter den empiriska resa som vi har gjort i Indien

framgick det tydligt att det fortfarande finns en diskriminering och misstänksamhet mot hiv-

positiva på vissa håll i landet.

Det finns ett problem med diskriminering. Generellt vill vi inte exponera oss för medierna eftersom det kan leda till mer stigma och diskriminering i familjen och hos befolkningen (Hiv-positiv kvinna, 29 år).

Det sades också bland annat att endast 5 av staden Chennais 100 sjukhus opererar på hiv-

positiva trots att läkarna i Indien enligt lag är skyldiga att utföra operationerna (Man, Chennai

Network, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Men samtidigt har situationen

blivit bättre för de hiv-positiva jämfört med för några år sedan och idag är Indiens befolkning

mer upplyst om sjukdomen och den Indiska regeringen ställer tydligt upp i kampen mot

hiv/aids (Follér, 2005). Därför fann vi det intressant att ta reda på hur den Indiska tidningen

The Hindu skrev om hiv/aids år 2005 respektive år 2007. Detta för att se om det har skett

46

någon förändring i hur tidningen hanterar ämnet hiv och aids mellan de undersökta

perioderna, samt för att se hur de personer som lever med hiv/aids gestaltas.

Vi kan dra slutsatsen att The Hindu skriver mer om hiv/aids nu under år 2007 jämfört med för

två år sedan. Detta påstår vi eftersom det fanns dubbelt så många artiklar som behandlade

ämnet hiv/aids under år 2007 jämfört med år 2005. Större brödtexter och mer bildsättning

visar att ämnet får mer plats i tidningen under senare år. Det har blivit längre och större

artiklar i och med att det blivit mer kunskap om ämnet hiv/aids, vilket framkom i våra

intervjuer med journalisten M. Dinesh Varma och i forskningsintervjuerna med de hiv-

positiva.

I den kvalitativa textanalysen såg vi att artiklarna från år 2005 handlade mer om själva

sjukdomen hiv/aids, medan artiklarna från år 2007 handlar mer om de hiv-positiva och tar upp

problematiken med stigmatisering och diskriminering mot hiv-positiva. År 2005 gestaltas en

person sades ha blivit botad från hiv, som också fick uttala sig, år 2007 är det fem hiv-positiva

som gestaltas i artiklarna varav en av dem får uttala sig. I valet av källor använder sig

journalisterna i större utsträckning av läkare, experter och direktörer när de skriver om

hiv/aids år 2005. Till skillnad från år 2007 då journalisterna oftare vänder sig till mer vanligt

folk. Vilket stämmer överens med forskaren Admassu Tassews forskningsstudie som visar att

år 1984 vände sig journalisterna helst till experter och läkare som fick uttala sig i artiklar om

hiv/aids, medan de år 1990 i större utsträckning vände sig till hiv-positiva och människor som

inte tillhör eliten (Tassew, 1995).

Värt att nämna är ordet sex förekom ett fåtal gånger i våra undersökta artiklar, preventivmedel

nämndes inte alls. Enligt internationella journalistförbundet fanns det också ett specifikt

problem med Indiens hiv/aids rapportering då sex är ett tabubelagt ämne i Indien (IFJ, 2006).

Vi tror att detta återspeglas i artikeln ”Actors guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo”

som handlar om en skådespelerska som har gjort en negativt uttalande om aids. Artikeln

avslöjar aldrig vad hon hade sagt men när vi var klara med analysen sökte vi upp hennes

ursprungliga uttalande på Internet, uttalandet löd (enligt vår översättning): ”Idag kan mannen

inte räkna med att kvinnan är oskuld på bröllopet och om man ska ha sex innan äktenskapet är

det viktigt att skydda sig mot aids” (Boston Bala 2005).

Enligt vår västerländska kultur är det här inte något negativt uttalande, då det är kulturellt

accepterat att ha sex före äktenskapet. Men enligt Anshi Zachariah, Programme Officer på

AIDS Desk i Chennai, är det ett känsligt ämne i Indien. ”Sexuellt umgänge förekommer, men

47

folk accepterar det inte på grund av tradition” (Anshi Zachariah, personlig kommunikation,

Chennai, 2007-11-01).

Vi tror att det indiska samhällets tabubeläggande syn på sex före äktenskapet kan ha bidragit

till att journalisten kände att det var olämpligt att skriva ut det som Kushboo hade sagt

ordagrant. Vi förankrar vår tes i Mikael Schudsons teori om att det inte bara är medierna som

sätter folkets agenda, utan det är folkets åsikter och syn på saker som etablerar sig i samhället

och sedan sprider sig till medierna (Schudson 2003, s 20). Den vanligaste formen av

självcensur hos indiska journalister som skriver om hiv och aids har enligt IFJ (2006) att göra

med just tabu om sex och social stigmatisering.

Perioden år 2007 skrevs fyra artiklar av debattörer/insändare, jämfört med år 2005 där ingen

hamnade under det svarsalternativet. Det visar en något ökad interaktivitet med läsarna och

samhället.

På grund av våra korta undersökningsperioder kan vi inte dra några slutsatser om hur ofta

faktarutor förekommer i The Hindus artiklar om hiv/aids, eller hur stora de brukar vara. Men

med våra undersökningsresultat kan vi säga att de troligen är både sällsynta och små då vi

bara hittade två faktarutor, en från vardera undersökningsperioden. Vi skulle gärna ha sett fler

informations- eller faktarutor, om exempelvis sexualundervisning och preventivmedel. Eller

kanske hänvisningar till Internet-länkar eller tidigare artiklar där det skrivits om hiv/aids. I

Tassews rapport framgår att bevakningen av smittan minskas när hiv/aids inte längre är en

ovanlig nyhet, detta är något som även kan tänkas förklara varför faktarutorna minskats.

I våra frågeställningar intresserade vi oss också för hur de hiv-positiva tycker att de gestaltas i

medierna och om de tycker att de får en chans att uttala sig. Enligt Internationella

Journalistförbundets forskningsrapport var det år 2005 minst troligt att en hiv-positiv

användes som källa när medierna rapporterade om hiv och aids (IFJ, 2006). Under våra

forskningsintervjuer framgick det att medierna ger hiv-positiva en möjlighet att uttala sig,

men att de hiv-positiva inte alltid vill gå ut öppet med sin status i medierna.

Media är redo att ge en chans åt människor med hiv och aids, men alla hiv-positiva vill

inte alltid uttala sig av rädsla för att det ska påverka familjen och framtiden för dem

själva och deras barn. Det är endast några få som är redo att gå ut öppet i medierna

(Hiv-positiv man, 42 år).

Då vi tittade på hur den indiska tidningen The Hindu skriver om hiv/aids hade vi också en

normativ förankring i vår undersökning. Vi utgick ifrån stiftelsen Kaisar Family Foundations

etiska riktlinjer för hur journalister bör skriva om hiv och aids i Indien. Enligt The Hindus

48

journalist M. Dinesh Varma har tidningen inte tillgång till några etiska riktlinjer på sin

redaktion utan det är något som man lär sig när man kommer som ny på redaktionen (M.

Dinesh Varma, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-14). En av Kaisar Family

Foundations riktlinjer för hur man bör skriva om hiv/aids löd sammanfattningsvis “Se till att

all fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell story är

oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF 2005, vår översättning).

Därför frågade vi också de hiv-positiva om de någonsin har upplevt att de sett fakta om

hiv/aids i medierna som inte stämmer. Vi fick det intressanta svaret att medierna ibland gör

reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids.

Ibland är det reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids i medierna. Det är

missledande information. Och ibland skriver tidningarna artiklar om människors egna

historier om hur de har spenderat pengar och sedan blivit botade. Det gör att en del

människor spenderar mycket pengar i onödan och hamnar i ekonomiska svårigheter då

de tror att de kan bli botade (Hiv-positiv man, 42 år).

I vår undersökning tittade vi inte på reklam och annonser, vilket vi kan föreslå som vidare

forskning då det under våra forskningsintervjuer med hiv-positiva framkom att det är vanligt

med reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv. Vi tror att det skulle vara intressant att

titta närmare på, då det är många hiv-positiva som skulle kunna bli lurade och spendera

mycket pengar på mediciner som inte fungerar. Vi tror också att det skulle vara mycket

intressant med en jämförelse av tidningar som skriver på engelska och tidningar som skriver

på de lokala språken i Indien då det under våra forskningsintervjuer med hiv-positiva

framgick att det kan skilja sig mellan dem.

De erfarenheter som vi har fått genom vår resa till Indien och vår studie där om hiv och aids

har övertygat oss om att massmedia i Indien har mycket stora möjligheter till att minska

spridningen av sjukdomen. Det är emellertid de indiska myndigheterna, inte massmedia, som

har det yttersta ansvaret för att sjukdomen bekämpas.

Vi tycker att de indiska myndigheterna ska fortsätta delge information om hiv/aids och se till

att radio, tidningar och tv upplyser och informerar folket om den här hemska och lömska

sjukdomen. Men läs- och skrivkunnigheten hos den indiska befolkningen är cirka 60,5

procent, hos den svenska befolkningen är den i det närmaste 100 procent (Landguiden, 2008-

49

01-06). Kunskapen att läsa och skriva krävs för att kunna ta emot stora delar av

informationen, den måste därför förbättras. Det borde kunna minska spridningen effektivare.

Förslag till vidare forskning

Vi har i vår studie endast undersökt hur hiv-smittade personer representerats i den

engelskspråkiga tidningen The Hindu och hur de har skrivit om hiv och aids. De som vill

forska vidare skulle förslagsvis kunna undersöka hur de lokala tidningarna skriver om

hiv/aids, och då gärna under betydligt längre tidsperioder än de 16 +16 dagar vi hann med, för

att få in mer data och se ett tydligare mönster i vad som skrivs om ämnet och om personer

som lever med hiv/aids.

Jämförelser mellan de engelskspråkiga indiska tidningarna samt tidningarna på de lokala

språken skulle vara extra intressanta. Undersöker man flera tidningar bör det finnas

intervjupersoner från respektive tidning. Dessa intervjuer kan göras vid personliga möten eller

med enkäter, förslagsvis likt de IFJ gjort.

Radio och tv är massmedia med stor genomslagskraft och som når ut till de flesta, även till

sådana som inte är läskunniga. De budskap som sprids via indisk radio och tv kan därför antas

ha stor påverkan på det indiska folket. Vi tror att det finns mycket att forska om när det gäller

dessa mediers betydelse för att öka kunskapen hos indierna om hiv och aids och andra

sjukdomar.

De hiv-smittade som deltar i artiklar skulle kunna sökas upp och bli intervjuade av forskare

för att se hur de upplevt intervjusituationen och artikelinnehållet den resulterade i.

Det skulle också vara intressant att koncentrera sig på hur en så kallad högriskgrupp av

hiv/aids-smittade framställs i indisk press, till exempel prostituerade.

50

Referenslista

Tryckta källor

Litteratur

Deacon David, Pickering Mickael, Golding Peter, Murdock Graham (1999) Researching communications A practical guide to methods in media and cultural analysis Oxford University Press Inc 1999. Douglas, Mary (1966) Renhet och fara En analys begreppen orenande och tabu, Ait Scandbook, Falun 1997. Ekström, Mats & Larsson, Jan-Åke (2000) Metoder i kommunikationsvetenskap, Studentlitteratur, Lund 2000. Fichtelius, Erik (1997) Nyhetsjournalistik Tio gyllene regler, UR, Fälth & Hässler, Värnamo 2002. Follér Maj-lis, Thörn Håkan (2005) No name fever AIDS in the age of globalization, The Authors and Studentlitteratur 2005. Goffman, Erving (2001) Stigma: Den avvikandes roll och identitet, Elanders Infologistics Väst AB 2005. Gripsrud, Jostein (2002) Mediekultur och Mediesamhälle, MediaPrint Uddevalla AB, Uddevalla 2002. Jejeebhoy, J, Shireen (1996) Adolescent Sexual and Reproductive Behavior: A Review of the Evidence from India, ICRW Working Paper. No. 3. Washington, D.C.: International Center for Research on Women. Kallings, Lars O (2005) Den yttersta plågan, Boken om AIDS, Scandbook AB, Falun 2005. McQuail, Denis (2005) McQuail’s mass communication theory. Fifth edition, Sage Publications Ltd, London 2005. Lindgren, Simon (2005) Populärkultur – teorier, metoder och analyser, Daleke Grafiska AB, Malmö 2005. Z Nordström, Gert (2003) Medier Semiotik Estetik, Jönköping University Press, NRS Tryckeri AB, 2003.

Rapporter och riktlinjer

Forskning från IFJ

http://www.ifj.org/pdfs/IFJ%20HIV%20RESEARCH%20REPORT.pdf

51

Vetenskapsrådet – Forskningsetiska principer

http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf (Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning)

The Hindu

2007-11-04 Givin the will to live 2007-11-10 HIV counselling, testing go mobile in State

Internet

AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board Sidans utgivare: AIDS Desk – National Martin Lutheran Health & Medical Board Besöksdatum: 2007-12-24 URL-adresser: http://www.aidsindia.in/locations.asp (Locations of Activities) http://www.aidsindia.in/aboutus.asp (About AIDS Desk) AVERT – AVERTing HIV and AIDS Sidans utgivare: AVERT – AVERTing HIV and AIDS Besöksdatum: 2008-01-05 URL-adress: http://www.avert.org/aidsindia.htm Med information från: Bhupesh M. (1992) 'India Disquiet About AIDS Control', the Lancet, Vol240, No.8834/8835 Central Intelligence Agency (CIA) Sidans utgivare: CIA Besöksdatum: 2007-11-23 URL-adress: https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/print/in.html (CIA - The World Factbook) International Federation of Journalists Sidans utgivare: Science and Development Network, Rawnet Limited Besöksdatum: 2007-10-16 URL-adresser: http://www.scidev.net/News/index.cfm?fuseaction=readNews&itemid=3020&language=1 (Sida som länkar till IFJ-rapporten) http://www.ifj.org/pdfs/IFJ%20HIV%20RESEARCH%20REPORT.pdf (Rapport från IFJ, juli 2006)

Internationella journalistförbundet Sidans utgivare: International Federation of Journalists Besöksdatum: 2007-12-28 URL-adresser: http://www.ifj.org/default.asp?Issue=IFJ&Language=EN (Bakgrundsfakta om det Internationella journalistförbundet). Kaiser Family Foundation Sidans utgivare: Kaiser Family Foundation Besöksdatum: 2008-04-26

52

URL-adress: http://www.kff.org/hivaids/upload/7408Section6.pdf (HIV/AIDS Reporting

Manual - 10 riktlinjer)

Sidans utgivare: The Henry J. Kaiser Family Foundation Besöksdatum: 2007-10-16 URL-adresser: http://www.kff.org/hivaids/ReportingGuides.cfm (HIV/AIDS Reporting Guides) http://www.kff.org/hivaids/upload/7124-04Sec2.pdf (Ethics Guidelines) Deras inspirationskälla är: http://www.journaids.org/docs/SAEF_ethical_principles.pdf (Southern Africa Editors Forum (SAEF) Guiding Principles for Ethical Reporting of HIV and AIDS & Gender). Där står samma etiska riktlinjer. Innehållets utgivare: Media Fellowships och Internship Program and the HIV Policy Program http://www.kff.org/hivaids/7124.cfm (Reporting Manual on HIV/AIDS) Besöksdatum: 2008-01-05 URL-adresser: http://www.kff.org/about/index2.cfm

http://www.kff.org/hivaids/ReportingGuides.cfm

Kushboos Intervju från India Today Tidningsartikeln från 2005 visas med Kusboos kommentarer på tamil. Textens utgivare: Boston Bala Besöksdatum: 2008-02-17 URL-adress: http://e-vinayak.livejournal.com/1959.html Besöksdatum: 2008-02-17 URL-adress: http://blog.360.yahoo.com/blog-Y2MTaSA0RLDVTunp3KQgKh0-?p=78 Besöksdatum: 2008-02-17 URL-adress: http://batteredmale.blogspot.com/2005/11/kushboo-interview-from-india-today-sex.html Texten på tamil översatt till engelska. Besöksdatum: 2008-02-17 URL-adress: http://64.233.183.104/search?q=cache:gurCMhT1JsEJ:vinayak.wordpress.com/2005/11/+%22india+today%22+khushboo+aids&hl=sv&ct=clnk&cd=15&gl=se Landguiden Sidans utgivare: Utrikespolitiska institutet Indien, Allmänt, Geografi, Religion, Befolkning och språk, Kastsystemet Besöksdatum: 2007-11-23 URL-adress: http://landguiden.se (Startsida) Besöksdatum: 2007-12-17 URL-adress: http://landguiden.se (Startsida) Besöksdatum: 2007-12-19 URL-adress: http://landguiden.se (Startsida) Lars O Kallings Sidans utgivare: Norstedts Besöksdatum: 2008-03-06 URL-adress: http://www.panorstedt.se/templates/common/Author.aspx?id=16797&q_context=Norstedts

53

NACO (National AIDS Control Organisation) Sidans utgivare: NACO, Ministry of health & Family Welfare Government of India. Besöksdatum: 2007-10-16 URL-adresser: http://www.nacoonline.org/Quick_Links/HIV_Data/ (HIV Data) http://164.100.12.21/upload/Documents/HIV%20Sentinel%20Surveillance%20and%20HIV%20Estimation,%202006.pdf (HIV Sentinel Surveillance and HIV Estimation, 2006) Besöksdatum: 2008-01-06 URL-adresser: http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Publication/ (Publications), http://www.nacoonline.org/About_NACO/Vision_and_Values/ (Vision and Values) http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Youth/School_Age_Education_Program_SAEP/ (Adolscence Education Programme) http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Women/ (Women) Reportrar Utan Gränser Sidans utgivare: Reporters Without Borders Besöksdatum: 2007-12-06 URL-adresser: http://www.rsf.org (Startsida) http://www.rsf.org/article.php3?id_article=19388 (Press Freedom Index 2006) http://www.rsf.org/article.php3?id_article=15331 (Press Freedom Index 2005) Besöksdatum: 2007-12-18 URL-adresser: http://www.rsf.org/article.php3?id_article=24025 2007-12-18 (Press Freedom Index 2007) http://www.rsf.org/article.php3?id_article=20785 2007-12-18 (India Annual Report 2007) Simon Lindgren Sidans utgivare: Sociologiska institutionen, Umeå Universitet Besöksdatum: 2008-04-26 URL-adress: http://www.umu.se/soc/personal/lindgren_simon.htm Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) Sidans utgivare: OSA-projektet Besöksdatum: 2008-02-02 URL-adress: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Sveriges Ambassad, New Delhi Sidans utgivare: Sveriges Ambassad, New Delhi Besöksdatum: 2008-01-05 URL-adress: http://www.swedenabroad.com/Page____21620.aspx (Sveriges Ambassad, New Delhi) The Hindu Sidans utgivare: The Hindu Besöksdatum: 2007-12-06 URL-adresser: http://www.thehindu.com/ (Startsida) http://www.hindu.com/thehindu/hindu.htm (About Us) TidningsUtgivarna Sidans utgivare: The Swedish Publishers Association

54

Besöksdatum: 2008-01-06 URL-adress: http://www.tu.se/tidningarna.asp UNAIDS: The Joint United Nations programme on HIV/AIDS Sidans utgivare: UNAIDS. Besöksdatum: 2007-10-16 URL-adresser: http://www.unaids.org/en/ (Startsida) Besöksdatum: 2007-11-23 http://data.unaids.org/pub/EPISlides/2007/2007_epiupdate_en.pdf (07 AIDS epidemic update) Utrikesdepartementet Sidans utgivare: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet Innehållets utgivare: Sveriges Ambassad, New Delhi Besöksdatum: 2007-11-23 URL-adress: http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/document/?instance=1&action_show_document.554.=1 (Mänskliga rättigheter i Indien 2006) Vetenskapsrådet/ Forskningsetik/ Regler och riktlinjer Sidans utgivare: Vetenskapsrådet. Besöksdatum: 2007-12-15 URL-adresser: http://www.vr.se/huvudmeny/forskningsetik/reglerochriktlinjer.4.2d2dde24108bef1d4a8800063.html (Etiska policydokument och publikationer) tar oss till: http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf (Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning)

Muntliga källor

Personlig kommunikation

Dinesh Varma, M., The Hindu, journalist, Chennai 2007-11-14

Nallabantu Sumana, Lutheran General Hospital i Rajmundhry, Chilakaluripet 2007-11-03

Nallabantu Usha, Santhi Nilayam Community Health Care Centre, Chilakaluripet 2007-11-03

Shyamprasad, Dr. K. M., AIDS Desk – NMLHMB, Chennai 2007-10-31

Srinivas Mr., president HAPPEN Network, (Hope Arpana Positive People Effective

Network), Guntur 2007-11-09)

Zachariah, Anshi, AIDS Desk - NMLHMB, Chennai 2007-11-01

* NMLHMB = National Martin Lutheran Health & Medical Board

55

ID-nummer: (år.mån.dag + förkortning + sidnummer) * = även analyserad kvalitativt *Bild* = artikeln innehåller fotografi *Faktaruta* = artikeln innehåller en faktaruta The Hindu/Huvudtidningen: H Bilageförkortningar: Downtown: D Education Plus: EP Literary Review: LR Magazine: M Metroplus: MP Metroplus Section I: MP1- Young World: YW

Bilagor Nedan finns kodschemat till den kvantitativa analysen, analysschemat till den kvalitativa

analysen med mera.

Bilaga 1: Kodschema (Kvantitativanalys) KVANTITATIV ANALYS KODSCHEMA 1. Veckodag 1. Måndag 2. Tisdag 3. Onsdag 4. Torsdag 5. Fredag 6. Lördag 7. Söndag 2. Vad är det för slags byline till texten, dvs. vem har skrivit den? 1. Journalistens namn 2. Staff Reporter 3. Special Correspondent 4. Legal Correspondent 5. Nyhetsbyrå 6. Ingen byline 7. Insändarens namn/debattörens namn 3. Hur många gånger nämns ordet hiv? Svar: ………. 4. Hur många gånger nämns ordet aids? Svar: ………. 5. Handlar artikeln huvudsakligen om hiv och aids?

56

1. Ja. 2. Nej. Om ja: 6. I vilken genre är artikeln huvudsakligen skriven? 1. Nyheter 2. Reportage (på plats, sinnen) 3. Insändare 4. Ledare 5. Intervjuer (fråga/svar) 6. Debattinlägg 7. Krönikor 8. Recensioner 9. Övrigt 7. Definiera artikelns tema/teman: (Se Analysschema, Textanalys 1.) ...................................................................................................................... 8. Artikelns storlek i kvadratcentimeter: Höjd: …… Bredd: …… = ……cm²

9. Bild/illustrations storlek i kvadratcentimeter är: (skriv 0 om det inte finns någon) Höjd: …… Bredd: …… = ……cm² 10. Faktarutans storlek i kvadratcentimeter är: (skriv 0 om det inte finns någon) Höjd: …… Bredd: …… = ……cm² 11. Brödtextens storlek i kvadratcentimeter: (inklusive byline, om den är i direkt anslutningen till brödtexten) Höjd: …… Bredd: …… = ……cm² 12. Förekommer det stereotyper av personer som lever med hiv/aids? 1. Homosexuella 2. Sexarbetare/prostituerade 3. Lastbilschaufförer 4. Sprutnarkomaner 5. Hemmafruar/änkor 6. Barn som berörs av hiv/aids 7. Inga stereotyper 8. Övrigt 13. Vem/vilka uttalar sig i texten? 1. Hiv-smittad 2. Hiv/aids-organisation, FN, Världshälsoorganisationen, icke statlig organisation (*NGO) eller förening 3. Läkare 4. Politiker, regeringen, statlig organisation 5. Ingen uttalar sig 6. Övrigt *NGO = Non-Governmental Organization

57

14. Vilka källor har texten? 1. Hiv-smittad 2. Hiv/aids-organisation, FN, WHO, icke statlig organisation (*NGO) eller förening 3. Läkare 4. Politiker, regeringen, statlig organisation 5. Rättsfall 6. Bok 7. Ingen källa eller framgår ej 8. Övrigt *NGO = Non-Governmental Organization 15. Är den hiv-smittades identitet synlig i artikeln? 1. Nej, den hiv-smittade är anonym 2. Ja, identiteten är synlig 3. Det förekommer ingen hiv-smittad 16. Nämns ord som innehåller sex i artikeln? (OBS! Gäller ej ”sex workers”) 1. Ja 2. Nej 17. Nämns preventivmedel i texten? 1. Ja 2. Nej 18. Nämns stigma/diskriminering i texten? 1. Ja 2. Nej 19. Vilka länder, stater och städer omnämns i samband med hiv/aids? .................................................................................................................................

Bilaga 2: Svarsresultat (Kvantitativanalys)

År 2005

* ID: 05.10.31H16 ”HIV insurance launched”

1. 1 2. 5 3. 4 4. 0 5. 1 6. 1 7. 3 Ekonomi 8. 56,6 cm²

58

9. 0 10. 0 11. 48,4 cm² 12. 7 13. 6 14. 8 Ett försäkringsbolag i Kina 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Zhengzhou, China, Henan Province

ID: 05.10.31EP3 “Chennai student wins Duke of Edinburgh’s Award” *Bild* Byline: J. Malarvizhi ID: 05.11.05H4 “Families to get advice on reproductive health” *Faktaruta*

1. 6 2. 1 M. Dinesh Varma 3. 4 4. 1 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 248,2 cm² 9. 0 10. 19,3 cm² 11. 173,5 cm² 12. 7 13. 2 14. 2 15. 3 16. 1 17. 2 18. 2 19. India, Mumbai, Chennai

ID: 05.11.05H6 “Educating patients about tuberculosis crucial, say pulmonologists” Byline: Special Correspondent ID: 05.11.05D3 “Inter-university cultural festival held” Byline: - * ID: 05.11.07H8 “HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” *Bild*

1. 1 2. 3 3. 5 4. 0 5. 1 6. 1 7. 2 Medicin, 4 Hiv/aids-information

59

8. 191,2 cm² 9. 37,3 cm² 10. 0 11. 91,5 cm² 12. 7 13. 2, 3 14. 2, 3 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. India, Tamil Nadu, Chennai, Mumbai

ID: 05.11.07H14 “Natwar favours reversal of Iran vote” *Faktaruta* Byline: Sandeep Dikshit * ID: 05.11.10H5 ”More care-givers needed for AIDS patients” *Bild*

1. 4 2. 2 3. 11 4. 12 5. 1 6. 1 7. 2 Medicin 8. 338,0 cm² 9. 161,9 cm² 10. 0 11. 82,4 cm² 12. 7 13. 2, 6 14. 2, 8 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. India, Tamil Nadu, Tambaram

ID: 05.11.10H8 ”Young American politicians meet Karunanidhi, Vasan” *Bild* ID: 05.11.11H6 ”Young leaders from U.S. meet Vaiko” *Bild* Byline: Special Correspondent ID: 05.11.11YW8 ”Equip to face a challenge” *Bild*

1. 5 2. 6 3. 1 4. 2 5. 1 6. 8 7. 4 Information

60

8. 204,8 cm² 9. 18,5 cm² 10. 0 11. 104,6 cm² 12. 7 13. 5 14. 6 15. 3 16. 1 17. 2 18. 2 19. -

* ID: 05.11.12H4 ”Actors’ guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo”

1. 6 2. 2 3. 0 4. 1 5. 1 6. 1 7. 7 Övrigt 8. 168,3 cm² 9. 0 10. 0 11. 85,9 cm² 12. 7 13. 2 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Chennai

ID: 05.11.14H ”Briton world’s first overcome HIV-report” (Obs! Artikeln är något svårtläst då den kopierade tidningssidan från biblioteket var skadad)

1. 1 2. 5 3. 7 4. 2 5. 1 6. 1 7. 2 Medicin 8. 64,8 cm² 9. 0 10. 0 11. 55,6 cm² 12. 7 13. 1, 3

61

14. 1, 3 15. 2 16. 2 17. 2 18. 2 19. London, Scotland, Glasgow, Sheffield

År 2007

ID: 07.10.31H14 ”Sex education” 1. 3 2. 7 Himmatmal Mardia 3. 1 4. 1 5. 1 6. 3 7. 7 Övrigt 8. 40,5 cm² 9. 0 10. 0 11. 37,7 cm² 12. 7 13. 6 14. 7 15. 3 16. 1 17. 2 18. 2 19. Chennai

ID: 07.11.01H2 ”Cutting a CD for a cause” *Bild*

1. 4 2. 2 3. 6 4. 9 5. 1 6. 1 7. 7 8. 163,5 cm² 9. 41,9 cm² 10. 0 11. 78,2 cm² 12. 2, 3 13. 2 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 1 19. Chennai

62

ID: 07.11.03MP1-1 ”Rose is a rose” *Bild* Byline: Asha S.Menon ID: 07.11.04H4 ”Tuberculosis not receiving the attention it deserves” *Bild* Byline: Staff Reporter ID: 07.11.04H4 ”Fellowship programme”

1. 7 2. 6 3. 3 4. 2 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 26,6 cm² 9. 0 10. 0 11. 23,1 cm² 12. 7 13. 5 14. 7 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. India, Chennai, Tambaram

* ID: 07.11.04M4 ”Giving the will to live” *Bild*

1. 7 2. 1 Madhu Gurung 3. 21 4. 4 5. 1 6. 2 7. 6 Hiv/aids-organisation 8. 393,8 cm² 9. 26 cm² 10. 0 11. 280,4 cm² 12. 6 13. 2 14. 2, 4 15. 1 16. 1 17. 2 18. 1 19. US, India, Latin America, Haiti

ID: 07.11.04LR3 ”Of detours in life” *Bild*

63

Byline: Madhu Gurung ID: 07.11.10H1 ”HIV TESTING GOES MOBILE”, PAGE 8, Puff i vänsterkrysset *Bild* Byline: - * ID: 07.11.10H8 ”HIV counselling go mobile in State” *Bild*

1. 6 2. 1 M. Dinesh Varma 3. 6 4. 2 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 366,1 cm² 9. 160,4 cm² 10. 0 11. 97,2 cm² 12. 7 13. 2 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Chennai, Tamil Nadu, (Nilgiris, Dindigul, Dharmapuri, Krishnagiri, Namakkal, Thiruvannamalai, Coimbatore, Salem)

ID: 07.11.10H13 ”Towards a needs-based medical R&D system” 1. 6 2. 7 Loon Gangte & Leena Menghaney 3. 6 4. 1 5. 1 6. 6 7. 2 Medicin 8. 355,3 cm² 9. 0 10. 0 11. 281,2 cm² 12. 6 13. 2 14. 2 15. 1 16. 2 17. 2 18. 2 19. India, Brazil, Thailand, Geneva, ”African countries”

ID: 07.11.10MP2 ”Walk on the dark side” *Bild* *Faktaruta* 1. 6 2. 7 Greeta Padmanabhan

64

3. 1 4. 1 5. 1 6. 6 7. 7 Övrigt 8. 536,3 cm² 9. 169,0 cm² 10. 17,2 cm² 11. 243,1 cm² 12. 2 13. 6 14. 5, 8 15. 3 16. 1 17. 2 18. 1 19. India

ID: 07.11.11H16 ”Tackling the problem of prostitution”

1. 7 2. 7 Subhashree Kishore 3. 0 4. 1 5. 1 6. 6 7. 7 8. 218,9 cm² 9. 0 10. 0 11. 187,0 cm² 12. 2 13. 6 14. 5, 2 15. 3 16. 1 17. 2 18. 1 19. Sweden, Britain, India

ID: 07.11.12H2 ”A place where children have a whale of time” *Bild*

1. 1 2. 2 3. 1 4. 0 5. 1 6. 2 7. 1, Människor som lever med hiv/aids 8. 178,2 cm² 9. 60 cm² 10. 0

65

11. 76,8 cm² 12. 6 13. 6 14. 8 15. 1 16. 2 17. 2 18. 2 19. Chennai

ID: 07.11.12H10 ”Fall in HIV positive cases in Andhra Pradesh”

1. 1 2. 1 V.N. Harinath 3. 3 4. 1 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 50,4 cm² 9. 0 10. 0 11. 33,6 cm² 12. 7 13. 2 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Andhra Pradesh, Hyderbad

ID: 07.11.12H11 ”World Band funds to fight TB inadequate” Byline: Bindu Shajan Perappadan ID: 07.11.13H15 ”Partners in development” *Bild* Byline: U. Sankar ID: 07.11.14H2 ”Rally for AIDS awareness” *Bild*

1. 3 2. 2 3. 3 4. 3 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 113,7 cm² 9. 34,4 cm² 10. 0 11. 49,6 cm²

66

12. 7 13. 5 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Chennai

* ID: 07.11.14H3 ”Anti-AIDS campaign to rev up to through auto drivers”

1. 3 2. 2 3. 4 4. 5 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 187,0 cm² 9. 0 10. 0 11. 147,6 cm² 12. 7 13. 2, 6 14. 2, 8 15. 1 16. 2 17. 2 18. 2 19. Tamil Nadu, Chennai

ID: 07.11.14H11 ”Incidence of HIV among teenagers”

1. 3 2. 1 A.V. Ragunathan 3. 3 4. 3 5. 1 6. 1 7. 4 Information 8. 49,3 cm² 9. 0 10. 0 11. 36 cm² 12. 7 13. 2 14. 2 15. 3 16. 2 17. 2 18. 2 19. Tamil Nadu, Cuddalore

67

ID: 07.11.14H14 ”Prisoners and mental health” Byline: - * ID: 07.11.14H17 ”Court notice to two doctors”

1. 3 2. 4 3. 4 4. 2 5. 1 6. 1 7. 5 8. 100,8 cm² 9. 0 10. 0 11. 92,8 cm² 12. 7 13. 65 14. 3 15. 2 16. 2 17. 2 18. 1 19. New Delhi, Rajasthan, Sikar, Jaipur

Bilaga 3: Analysschema (Kvalitativanalys) BILD A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom? B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den? TEXTANALYS 1. Vad är artikelns tema/teman? 1. Människor som lever med hiv och aids 2. Medicin 3. Ekonomi 4. Hiv/aids-information 5. Rättsfall (lagar och bestämmelser) 6. Hiv/aids-organisation 7. Övrigt

2. Vem/Vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat?

Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklar om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan? 3. Hur ser rubriken ut? Finns det till exempel några värdeladdade ord?

68

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten? 5. Finns det några värdeladdade ord i texten? 6. Hur framställs människorna i texten? 7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten? 8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten? 9. Vilket syfte har texten? 10. Vad säger analysen om journalisten? 11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Bilaga 4: Intervjuschema Frågor kring artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients”, ID: 05.11.10H5.

We just want to be very clear that this interview is confidential and that you will keep your anonymity.

How often do you usually read newspapers? (Which newspapers do you read? In what language/languages?)

What do you think about how the newspapers write about the subject HIV/AIDS today?

How much space do you think that HIV and AIDS are given in the newspapers? (Much, enough, little)

How often do you find that PLWHA are given a chance to tell their point of view in the articles about HIV/AIDS?

What kind of articles about HIV/AIDS do you think the journalists write? (For example, personal portrait, information from the government, information from organisations, statistics, medical, other..?)

Have you ever felt that something that you have read in the newspaper about HIV/AIDS was incorrect? If so, what was it?

ARTICLE

What do you think when you see this picture?

69

What do you think about this article? (What were your first thoughts and feelings after you read it?)

Have you ever experienced, or heard about, anything that is mentioned in this article? (Do you, for example, recognize the issue with the doctors?) What do you think about the doctors’ knowledge about HIV/AIDS? How have you experienced hospital visits, have you always been given the treatment you have needed? What about other PLWHA, how have they been treated? (Before compared to now. Has there been any stigma? In what kind of ways do PLWHA get discriminated and stigmatized? (Before and now?) Have you ever experienced, or heard of, any myths when it comes to HIV/AIDS? (For example, misconceptions about how the disease is spread or/and cured?) How do you find that PLWHA are represented in the newspapers? (Are there any differences between men, women/widows, children, truck drivers, sex workers, drug addicted etc..) Do you think that there is any group or groups of HIV-positives that the newspapers write more, or less, about than others? Why do you think it is like that? From which society classes do you find that the persons that are representing PLWHA are coming from? (How do these differences appear?)

Are there any differences between how the newspapers wrote about PLWHA before compared to now? What kind of responsibilities do you think that the journalists have when it comes to the coverage of HIV/AIDS? What do you think would happen if the journalists wouldn’t take all their responsibilities? (Have you heard about a case like that? If so, please tell us.) How old are you?

For how long have you known that you have had HIV?

Is there anything that you think that we have forgotten to ask about, or is there anything you think that we should know that you would like to tell us?

Bilaga 5: Kaiser Family Foundation – Ethics Guidelines

De tio riktlinjerna vi har översatt finns på:

http://www.kff.org/hivaids/upload/7408Section6.pdf

70

Från: http://www.kff.org/hivaids/upload/7124-04Sec2.pdf

71

Bilaga 6: Intervju med journalisten M. Dinesh Varma Detta är ett referat av intervjun med M. Dinesh Varma som vi gjorde på hans kontor den 14

november 2007. Intervjun finns att tillgå transkriberad på engelska och givetvis i sin helhet

som ljudfil.

Intervjun stördes ibland av avbrott för inkommande telefonsamtal till Varma.

Ljudupptagningens kvalitet försämrades då och då av personer som kom in och pratade högt

och av ringande telefoner i bakgrunden.

Varma säger att det går framåt i Tamilnadu beträffande hiv/aids-bekämpningen. Nyckeln till

detta är kvinnogruppernas stora engagemang. The Hindu studerar just nu hur detta sker.

Kanske beror det på att det redan finns engagerat folk på ledande poster i denna stat, tror han,

men även på människor på gräsrotsnivå som till exempel självhjälpande grupper typ redan

etablerade kvinnokollektiv. Det finns också ekonomiska bidragsgivare.

Ett av skälen till den nu höga nivån på bekämpningen beror på att staten har låtit inrätta cirka

760 kommunala centraler för frivilliga hiv-tester. En stor del av befolkningen, främst kvinnor,

låter nu testa sig.

Tillgången till ART-behandling är också ganska god. Dessutom tycks staten ha inrättat bra

utbildning i förebyggande syfte, medvetenheten har ökat och stigmatiseringen har minskat –

72

möjligen med undantag hos isolerade minoriteter av befolkningen där aidsdrabbade

människor fortfarande kan bli diskriminerade.

Varma säger att det verkar vara stora problem i staten Kerela när det gäller utbildning, särskilt

bland kvinnorna. Det har blivit svårare att stödja barn till hiv-smittade föräldrar där. De

styrande i Kerela har tvingats ingripa flera gånger för att stävja oroligheterna och reda ut

problemen, med varierat resultat. Ibland har man tvingats stänga skolorna. Det är betydligt

lugnare i Tamilnadu.

När det gäller hur de arbetar med hiv/aids-reportage så säger Varma att de som regel har fria

händer att jobba som de själva vill. Vid större artiklar i ämnet ligger dock besluten om

utformningen ofta på en högre beslutsnivå. Reportagen kontrolleras och granskas alltid på

redaktionen av flera personer för att undvika oklarheter och misstag.

The Hindu följer ofta upp större evenemang som kan intressera en bredare grupp läsare. De

använder för närvarande begränsat utrymme i tidningens spalter eftersom intresset för

hiv/aids-frågor är smalt och just nu inte är på så hög nivå. De försöker å andra sidan att hålla

intresset uppe i läsarnas och de styrandes medvetande. De gör detta genom att följa upp

tidigare reportage och göra återbesök på sjukhus, organisationer med mera. Ibland blir The

Hindu formellt kontaktad vid större evenemang eller när påbud från regeringshåll behöver

offentliggöras med annonser eller nyhetsreportage, men oftast är det tidningen själv som tar

initiativ till kontakter. Med jämna mellanrum blir de dock kontaktade av någon minister som

vill få litet extra publicitet och synas på bild i pressen vid invigningar och liknande.

Vid vår fråga om de också gör personliga intervjuer och tittar på statistik för att kunna skriva

en artikel om hiv/aids säger Varma att han har problem med den lokala Tamil-dialekten. Man

skickar då ut en annan journalist som förstår och kan lyssna på de hiv-drabbade och det de har

att berätta om som kan göra läsarna rörda och vädja till deras medkänsla. Själv intervjuar han

exempelvis läkare på sjukhusen.

The Hindus folk är ofta ute på fältet för att intervjua både de som vårdar de hiv-smittade och

de drabbade själva. De är en viktig informationskälla eftersom de vet vad som händer med de

sjuka, om medicineringen och eventuell diskriminering. Vidare menar Varma att de är noga

med att se till att inte prata med dem som vill vara med i tidningen på grund av egen vinning,

sådana som försöker lura till sig något.

73

Vi undrar hur de som är drabbade av hiv och aids blir synliggjorda i media, inte minst i

dagspressen. Varma vet inte säkert, det beror mycket på hur den lokala dagspressen behandlar

ämnet på tamil, tror han.

När det gäller The Hindu så försöker de att behandla ämnet så varsamt och känsligt som det är

möjligt, men det finns inga skrivna regler för vad man får skriva om eller undvika att återge.

Däremot finns det en bland journalister, över generationsgränserna, ”nedärvd” policy. The

Hindu namnger till exempel inte smittade eller sjuka personer om de inte själva vill.

Journalisterna är också försiktiga när de pratar med sörjande efterlevande och olycksoffer.

De publicerar vanligtvis heller inte bilder på hivsmittade.

Vilket ansvar har tidningar som The Hindu när det gäller att skriva om och ge allmänheten

information om hiv, aids och liknande? Den frågan besvarar Varma talande med att tidningar

är som tveeggade svärd. De kan göra nytta eller ställa till skada. Han menar att pressen

numera har mognat när det gäller att skriva om hiv och aids. På 80-talet gjordes stor sak av

varje sjukdomsfall och den stigmatisering som oftast följde. De breddes ut som braskande

nyheter på förstasidorna. Detta berodde på en total okunskap hos allmänheten, journalisterna

och även läkarna om den då nya sjukdomen och den frustration som detta ledde till. Han

tillägger att det är främst den lokala pressens uppgift att informera på rätt sätt eftersom de

finns i själva kommunen och nära de sjuka och kan läsas av de sjuka på deras eget språk.

Varma berättar vidare om tidigare problem kring medicinering och hur de mer eller mindre

löst sig efterhand i och med ART-programmet. Dessutom har staten börjat betala ut en rejäl

änkepension till efterlevande.

Bilaga 7: Kvalitativ analys

TEXTANALYS: ”HIV insurance launched” 2005-10-31

Frågor ID: 05.10.31H16 Exempel

Bild Finns ingen bild -

Textanalys: ID: 05.10.31H16 Exempel 1. Vad är artikelns tema/teman? Artikeln handlar om ekonomi. Ett

försäkringsbolag i Kina har börjat sälja försäkringar som gäller om man fått hiv.

74

2. Vem/vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

Peng Dahua, vice direktör för försäkringsbolagets Henan avdelning, i Kina, får komma till tals två gånger i artikeln.

”Regulatory Commission in early October to launch the HIV insurance programme nationwide, said Peng Dahua.” ”Mr Peng said as a group insurance product, the policies are designed for companies, hospitals and law enforcement organisations to buy for their staff members, rather then individuals.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel några värdeladdade ord?)

Rubriken är informativ och innehåller inga värdeladdade ord.

”HIV insurance launched”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Skribenten har uppgett varifrån denne har tagit sin information och det är tydligt vem som talar, det vill säga VD:n. Vid ett tillfälle, när det talas om den ekonomiska kompensationen, görs en jämförelse för att visa hur många dollar ett visst antal yuan är. Det görs det däremot inte när det står hur mycket det kostar för en försäkringsinnehavare per år. Då förväntas läsaren själv göra en beräkning, vilket gör det hela lite otydligt.

”According to new insurance programme..”. “... compensation of up to 300,000 yuan ($ 37,050) in case of HIV infection.” Co., a policyholder will pay 12,9 yuan in annual premium for an insured sum of 10,000 yuan in case he or she is infected with HIV during the year.”

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Texten är neutralt skriven och det finns inga värdeladdade ord i texten.

-

6. Hur framställs människorna i texten?

Det finns en person som förekommer synligt i texten, VD:n. Han framställs inte på något värdeladdat sätt. Men han får säga rätt mycket om man ser till längden på notisen. På så vis kan han anses ha något viktigt att säga.

-

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Det är bara en person som kommer till tals, en VD, som är en man.

said Mr Peng

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Det öppna budskapet är att en hiv-försäkring lanserats. Det dolda budskapet skulle kunna vara att man kan ”råka” bli smittad i Henanprovinsen och därför bör försäkra sig, vilket kan tolkas som skrämselpropaganda och är något som försäkringsbolaget skulle kunna tjäna på rent ekonomiskt. Det kan också tolkas som textreklam.

-

75

9. Vilket syfte har texten? Textens syfte är att informera människorna om den nya hiv-försäkringen då detta är en stor fråga i Asien då många är smittade och mediciner är en ekonomisk fråga. Syftet kan också vara att ge textreklam åt försäkringsbolaget.

-

10. Vad säger analysen om journalisten?

Texten är skriven på ett sakligt och neutralt sätt. Men det är endast Mr Peng Dahua, vice direktör för försäkringsbolagets Henan i Kina, som får uttala sig. Då hiv är ett stort problem i Asien och då många är för fattiga för att betala sina hiv-mediciner så skulle det vara intressant med en kommentar från någon som har hiv-försäkringen eller är hiv-positiv.

-

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Att de vill ha kort och snabb information. Att läsaren inte bryr sig lika mycket om det som händer utanför landets gränser, eftersom texten är en notis.

-

TEXTANALYS: “HIV adds fuel to tuberculosis fire, say experts” 2005-11-07 Frågor ID: 05.11.07H8 Exempel

Bild A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Bilden föreställer tre personer som ser ut att befinna sig i ett samtal. Enligt texten pågår det en vetenskaplig konferens där man uppmärksammar sambandet mellan hiv och tuberkulos. De tre personerna verkar befinna sig på konferensen och diskutera sambandet mellan hiv och tuberkulos.

B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Enligt bildtexten är personerna som pratar en obducent, en bröstkorgsspecialist, samt en lungspecialist. Bildtexten bidrar till att förstärka bilden av att de är experter som träffas på konferensen och samtalar om sambandet mellan hiv och tuberkulos.

”Premila Samuel, pathologist (left), interacting with K. Venugopal, pulmonologist, and P.K. Thomas, chest specialist (right), at a symposium in Chennai on Sunday. ”

Textanalys ID: 05.11.07H8 Exempel

76

1. Vad är artikelns tema/teman? Medicin. Doktorer har träffats för att diskutera hur sjukdomen hiv bidrar till spridningen av sjukdomen tuberkulos.

2. Vem/vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

I texten får personerna C.N Deivanayagam, president of Health India Foundation och P.K. Thomas, en av samordnarna bakom konferensen, uttala sig i direkta citat. Texten använder sig också av inbäddningar där doktorerna på konferensen och Dr Deivanayagams röst blir hörda utan att de uttalar sig i direkta citat.

”The decimation of the immune system by the virus made the body more susceptible to tuberculosis. Since it was a socially transmitted disease, entire populations were turning vulnerable, C.N Deivanayagam, president, Health India Foundation, said.” ”The integration of allopathy with Siddah at the Tambaram sanatorium was also yielding good results, Dr Deivanayagam said.” ”Patients' non-compliance with the therapy was a reason for high incidence of TB, said P.K. Thomas, one of the co-ordinators of the conference.” ”Dr Deivanayagam said around 200 million people were afflicted with the disease. In London alone, the incidence had gone up to 80 per cent in the past 10 years. The corresponding numbers for India and China were 2 million and 1,5 million.” ”The human immuno-deficiency virus (HIV) is emerging as the most potent force driving the tuberculosis epidemic worldwide, doctors said at the symposium here on Sunday.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel några värdeladdade ord?)

Rubriken antyder att artikelns innehåll är trovärdigt eftersom tesen att HIV bidrar till spridningen av tuberkulos stöds av experter.

“HIV adds fuel to tuberculosis fire, say experts”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Artikeln är vetenskapligt baserad. Den innehåller information om varför hiv-positiva människor lättare blir smittade med tuberkulos. Artikeln beskriver också hur många som är smittade i världen och tar också ner problemet på en nationell och lokal nivå. Journalisten använder sig av doktorer, experter och organisationer som källor.

De källor som används är * Dr Deivanayagam, president, Health India Foundation. * Thomas, en av samordnarna bakom konferensen * Doktorer * Global health community * WHO * Pharmaceutical Lupin

77

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Texten känns laddad när det står att hiv ger bränsle åt tuberkuloselden och att ”Global health community” inte anade det.

Texten innehåller flera värdeladdade ord.

Den stora vita pesten hade återvänt för att jaga... Trippel-trubbel Ordet ”afflicted” har en negativ negativ klang då de beskriver människor som insjuknat som angripna/plågade.

“HIV adds fuel to tuberculosis fire, say experts” ”The global health community had not anticipated the ”astounding interaction between TB and HIV” ”potent force” betyder ju starkaste kraften, vilket är kraftfullt. ”The ”Great White Plague” had returned to haunt” ”Triple trouble” ”Dr Deivanayagam said around 200 million people were afflicted with the disease.”

6. Hur framställs människorna i texten?

Människorna i texten framställs som sakliga doktorer och vetenskapsmän. Människorna har inga personliga drag i texten.

”...doctors said at a symposium here on Sunday.”

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Vilket kön personerna har är svårt att avgöra utifrån namnen. Men på bilden är det två män och en kvinna.

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Det öppna budskapet är att informera om sambandet mellan tuberkulos och hiv. Det dolda skulle möjligtvis kunna vara att t.ex. Global health community borde ha anat sambandet.

”The global health community had not anticipated the ”astounding interaction between TB and HIV”

9. Vilket syfte har texten? Syftet är att visa att det varit en vetenskaplig konferens om hiv och tuberkulos där läkare möttes för att diskutera problem och komma på lösningar. Så syftet är att informera.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten håller hela tiden en neutral ton och använder sig av citat och fakta från olika organisationer. De drabbade finns inte med explicit i artikeln.

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Läsarna lyssnar på vad experterna säger och tycker. Det en expert säger i ett direkt eller ett indirekt citat ger mer tyngd åt texten.

78

Att läsaren vill veta vad läkarna har att säga, framför vad de drabbade har att säga..?

TEXTANALYS: “More care-givers needed for AIDS patients” 2005-11-10 Frågor ID 051110-H5 Exempel Bild A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Bilden föreställer en man som håller i en mikrofon och talar inför några personer som sitter i bakgrunden. Personerna i bakgrunden ser ut att klappa i händerna. När vi tittar på texten så förstår vi att bilden är från en utbildning för läkare som ska lära sig mer om hiv och aids. Bilden illustrerar ett ögonblick från föreläsningen.

B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Bildtexten berättar att bilden är tagen under en högtidlig invigning av utbildningen och att personen som håller i mikrofonen är Michael Friedman, samordnande direktör för CDC-GAP i Indien.

”Michael Friedman, Associate Director, CDC-GAP, India, at the inauguration of the HIV/AIDS Fellowship Programme at Tambaram Sanatorium on Wednesday.”

Textanalys ID 051110-H5 Exempel 1. Vad är artikelns tema/teman? Medicin, artikeln handlar om att

läkare och vårdpersonal ska få mer träning och kunskap om hiv och aids.

2. Vem/vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

Det finns tre personer som får höras i texten... Mickael Friedman, Associate Director, CDC's Global AIDS Programme. Izumi Yamamoto, India Field Manager, I-TECH. och S. Rajasekaran, Superintendent, government Hospital of Thoracic Medicine.

”Mickael Friedman, Associate Director, CDC's Global AIDS Programme, said there were few skilled people in India to treat and look after people with HIV and AIDS, considering the country had five million people with HIV/AIDS.” ”Izumi Yamamoto, India Field Manager, I-TECH, said that 15 doctors, most of them from Tamil Nadu, were the first to attend the fellowship programme and worked for both government and private hospitals.” S. Rajasekaran, Superintendent, government Hospital of Thoracic Medicine. said this was the first of a public-private-corporate cooperative movement in HIV/AIDS care.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det t.ex. några värdeladdade ord?)

Ordet AIDS patient har en negativ laddning för en del hiv-positiva (se intervju med 40 årig hiv-positiv) då

"More care-givers needed for AIDS patients”

79

man kan leva med hiv mellan 8 till 20 år innan det bryter ut till sjukdomen aids. Läsare som inte är så insatta i sjukdomsförloppet kan få en missvisande bild av att människor som har hiv och aids ligger på sin dödsbädd redan i början av sjukdomen, medan de i själva verket kan vara friska i 8 till 20 år innan de får symptom.

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Det finns två rena faktauppgifter i artikeln. Det är 15 nya läkare som ska börja en ettårig utbildning i hiv och aids då det finns få läkare som tar sig an hiv-positiva. Texten berättar också att det finns cirka fem miljoner med hiv i Indien vilket var den officiella siffran när artikeln skrevs år 2005. Det hade varit mycket intressant om journalisten hade fått en kommentar från en läkare/hiv-positiv om programmet och inte bara hämtat sin information från hiv och aidsorganisationer.

Källor i artikeln: *Governmental Hospital of Thoracic Medicine, Tambaram Sanatorium *U.S centers for Disease Control and Prevention (CDC) * Mickael Friedman, Associate Director, CDC's Global AIDS Programme, *Izumi Yamamoto, India Field Manager, I-TECH *S. Rajasekaran, Superintendent, government Hospital of Thoracic Medicine.

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Journalisten är inte helt neutral utan talar om det stora behovet av fler läkare. Hur många läkare finns det idag som behandlar hiv-positiva? Det står inte svart på vitt i texten utan det verkar vara journalistens egen uppfattning att det är ett ”huge” och ”urgent” behov av läkare.

”Pointing out to the huge mismatch...” Huge: jättestora ”..stressed the urgent need to...” urgent: bråskande

6. Hur framställs människorna i texten?

Människorna visar i texten inte upp några personliga drag utan de representerar endast de olika organisationerna. Alla som uttalar sig är positiva till utbildningen.

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

På bilden finns det fem personer, fyra män och en kvinna. Av de tre som får uttala sig så finns det en man, men vi vet tyvärr inte om Izumi Yamamoto och S. Rajasekaran är kvinnor eller män.

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Artikelns öppna budskap är att det finns för få läkare och för lite vårdpersonal för hiv-positiva patienter. Det dolda budskapet är att det idag finns ett problem bland läkare som inte har tillräckligt med kunskap i ämnet hiv och aids.

9. Vilket syfte har texten? Att upplysa läsaren om att det kommer att göras mer för hiv-smittade genom att utbilda fler läkare om sjukdomen.

80

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten har valt sida. Han/hon granskar inte evenemanget med kritiska glasögon utan lobbar istället för utbildningen och pratar bara med folk som är positiva till utbildningen. Han/hon har heller inte gått in på djupet till varför det behövs fler läkare med hiv och aids-kompetens. Han/hon skrapar lite på ytan när han/hon säger att det finns fem miljoner hiv-positiva och få som behandlar. Men han/hon tar inte med den stora problematiken med läkare som diskriminerar och vägrar röra vid människor som är hiv-positiva. (Se intervjusammanfattning med hiv-positiv man 42 år.)

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Läsaren ska redan ha förkunskaper om problematiken mellan läkare och hiv-positiva.

TEXTANALYS: “Actors' guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo” 2005-11-12 Frågor ID: 051112-H4 Exempel Bild Det finns ingen bild - Textanalys 1. Vad är artikelns tema/teman? Artikeln handlar om skådespelerskan

Kushboo, som under en intervju i en veckotidning har gjort ett uttalande om aids som har sårat vissa människor. Det framgår inte vad hon har sagt men skådespelarförbundet Sangam tycker inte om hennes uttalande. Skådespelarförbundets regissör Suhasini backar upp Kushboos uttalande om aids vilket leder till att skådespelarförbundet blir arga på Suhasini. Eftersom fallet snart ska tas upp i domstolen vill föreningen inte ge någon kommentar. Föreningen har också bett sina medlemmar att inte uttala sig i frågan. Föreningen har också bett Suhasini att förklara sitt uttalande.

”In a statement on Friday evening, the Sangam's general secretary, R. Sarath Kumar noted that Kushboo's remarks on AIDS awareness in a magazine interview had attracted criticism, but had expressed regret that it had hurt some people.” “Actress-director Suhasini has now earned the ire of the Theninthiya Nadigar Sangam (south Indian artists' association) for her remark supporting actress Kushboo” “As the matter is before the Court, the Sangam had refused to comment on the issue and also asked its members not to make any remarks during any interview that could draw adverse comments” “Condemning Ms. Suhasini's statement, the association said it

81

Det framgår inte i texten vad Kushboo sa om aids medvetande eller vad rättsfallet handlar om.

was asking her to give an explanation about her remarks.”

2. Vem/vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

De som hörs och får komma till tals i texten är skådespelarförbundets general sekreterare R. Sarath Kumar. Kushboos och Suhasini vars uttalanden man kritiserar får inte komma till tals och säga sin mening i artikeln.

”In a statement on Friday evening, the Sangam's general secretary, R. Sarath Kumar noted that Kushboo's remarks on AIDS awareness in a magazine interview had attracted criticism, but had expressed regret that it had hurt some people.” We reiterate our appeal to the members not to make any remarks without considering there consequences.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det t.ex. några värdeladdade ord?)

Rubriken sammanfattar vad som står i texten.

“Actors' guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Texten berättar att en skådespelerska har gjort ett uttalande om aids i en veckotidning, men de säger inte vad hon sade. Likadant har en regissör senare under en filmfestival hållit ett tal där hon stött dennas aidsuttalande. Men vi får fortfarande inte veta vad hon har sagt. Journalisten använder skådespelarföreningen som enda källa. Artikeln blir därför vinklad åt deras håll då föreningen är kritisk till uttalandet. Skådespelarförbundets general sekreterare R Sarath Kumar fördömer uttalandet om aids men vi får inte veta vad de som har uttalat sig tycker i frågan.

Källa *Skådespelarförbundets general sekreterare R Sarath Kumar. *Skådespelarförbundet Sangam

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Det finns flera värdeladdade ord i texten. Regissör Suhasini har nu förtjänat skådespelarföreningens ilska för henne uttalande där hon stöttar skådespelerska Kushboo. Journalisten säger aldrig vad Kushboo sa i sitt uttalande om aids. Men då journalisten använder orden hurt some people, får man intrycket av att hon har sagt något negativt om aids eller om aidsmedvetenhet eller brist på medvetande, då det står att

“Actress-director Suhasini has now earned the ire of the Theninthiya Nadigar Sangam (south Indian artists' association) for her remark supporting actress Kushboo” earned the ire: förtjänat ilska ”.. Kushboo's remarks on AIDS awareness in a magazine interview had attracted criticism, but had expressed regret that it had hurt some people.”

82

uttalandet har sårat vissa människor.

6. Hur framställs människorna i texten?

Suhasini framställs som om hon har gjort något dumt när artikeln inleds med att hon har förtjänat skådespelarföreningens ilska för sitt uttalande. Kushboo, som gjorde uttalandet om aids i en veckotidning, framställs som om hon har sagt något om aids som har sårat några människor. Sangams general sekreterare R Sarath Kumar framställs som om han tillsammans med skådespelarföreningen tar avstånd ifrån uttalandena och han vädjar till medlemmar att tänka på konsekvenserna innan man uttalar sig i frågan.

”Actress-director Suhasini has now earned the ire of the Theninthiya Nadigar Sangam (south Indian artists' association) for her remark supporting actress Kushboo” ”.. Kushboo's remarks on AIDS awareness in a magazine interwiew had attracted criticism, but had expressed regret that it had hurt some people.” We reiterate our appeal to the members not to make any remarks without considering there consequences.”

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Journalisten skriver om två uttalanden som kvinnorna Kushboo och Suhasini har sagt, utan att berätta vad de sa och utan att låta dem berätta vad de tycker i frågan. R. Sarath Kumar som är man får säga sin mening om saken.

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Det öppna budskapet är att skådespelerskan Kushboo och regissören Suhasini har handlat fel när de uttalade sig om aids, eftersom det sårade vissa människor. Samt att journalisten skriver att Suhasini som stöttar Kushboos uttalande har förtjänat teaterföreningens ilska. Det öppna budskapet är alltså att Kushboo och Suhasini har sagt något om aids som sårat vissa människor och som gjort att de förtjänat skådespelarföreningens ilska. Dolt budskap Journalisten har inte skrivit ut uttalandet och det verkar vara ett känsligt uttalande som inte bör upprepas. Journalisten skriver att Suhasini har

”.. Kushboo's remarks on AIDS awareness in a magazine interview had attracted criticism, but had expressed regret that it had hurt some people.” ”Actress-director Suhasini has now earned the ire of the Theninthiya Nadigar Sangam (south Indian artists' association) for her remark supporting actress Kushboo” ”Actress-director Suhasini has

83

förtjänat teaterföreningens ilska och han/hon har inga kommentarer från kvinnorna eller vad de har sagt. Vilket gör att man vid första anblicken kan få känslan av att journalisten håller med teaterföreningen om att kvinnorna har sagt något opassande om aids. Genom hela texten känns det som om journalisten pekar på hur obekväma teaterföreningen är med uttalandet och i texten står de att de vädjar till sina medlemmar att inte säga något mer i frågan. Journalisten fortsätter sedan med att skriva om föreningens ord att de som uttalar sig i frågan bör tänka på konsekvenserna. Detta uttalande ger en känsla av att föreningen hotar den som säger något opassande om aids. Vi kan fråga oss om journalisten verkligen är på teaterföreningen sida då han/hon lyfter fram föreningens försök att tysta sina medlemmar.

now earned the ire..” “As the matter is before the Court, the Sangam had refused to comment on the issue and also asked its members not to make any remarks during any interview that could draw adverse comments” “We reiterate our appeal to the members not to make any remarks without considering their consequences”.

9. Vilket syfte har texten? Texten berättar om Kushboo och Suhasini som fått kritik då de uttalat sig omdömeslöst om aids. Syftet är alltså att berätta att det kan bli konsekvenser om man säger något opassande om aids.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten har valt att lyfta fram föreningens syn på uttalandet. Även om man vid första anblicken kan anse att reportern har valt sida då han inte har pratat med Kushboo och Suhasini som blir kritiserade i texten och inte har skrivit ut exakt vad det är för uttalande som de har blivit kritiserade för. Så har journalisten lyft fram föreningens syn på saken och skildrat hur de ber sina medlemmar att hålla tyst och tänka på konsekvenserna om de vill uttala sig. Något som kan läsas som att journalisten kanske är på kvinnornas sida och försöker peka på hur skådespelarföreningen vill tysta sina medlemmar.

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Journalisten antar att läsaren redan vet vad Kushboo sa i sitt uttalande om aids och varför frågan skall tas upp i domstolen.

84

TEXTANALYS: ”Giving the will to live” 2007-11-04 Frågor ID: 071104-M4 Exempel Bild A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Bilden är en närbild på ett kvinnoansikte. Kvinnan på bilden ser allvarlig ut. Hon har sammanpressande läppar, har stora påsar under ögonen och hennes hår står ut lite från huvudet. Enligt texten så driver hon ett barnhem för hivsmittade barn och har så många att hon måste tacka nej till människor som kommer och vill ha hjälp. Hennes ansiktsuttryck visar att hon har har ett tungt ansvar på sina axlar och hennes ögon tycks be om pengar till barnen.

B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Bildtexten berättar att kvinnan på bilden är Anjali Gopalan som driver barnhemmet och att hon återuppbygger barndomen åt barn.

”Restoring childhood to children; Anjali Gopalan.”

Textanalys ID: 071104-M4 Exempel

1. Vad är artikelns tema/teman? Artikeln handlar om människor som lever med hiv. Vi får följa med en journalist som besöker ett barnhem för hiv-positiva barn.

2. Vem/Vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig I artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

Barnhemmets föreståndare Anjali Gopalan syns tydligt i hela texten och hon får uttala sig i 10 direkta citat. Ingen annan än Anjali Gopalan får höras i texten.

”We have 35 children and it is overloaded. With the exception of two, the rest of them are all HIV-positive. We also have three positive women who have nowhere to go. We have start turning people away and it's giving me sleepless nights because know the children we turn away stand no chance elsewhere.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel några värdeladdade ord?)

I rubriken görs en värdering när det i rubriken syftas på att Anjali ger barnen som är hiv-positiva viljan att leva.

“Giving the will to live”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Anjali är huvudkällan. Det är hon som hela tiden talar om hur bra hemmet för hiv-positiva barn är. Det är också hon som säger att medicinerna kostar mellan Rs 8000 och 15,000 varje månad. NACO (National AIDS Control Organisation) används också som källa när det står att 5, 134 miljoner människor hade HIV i Indien enligt siffror från år 2004. Vi saknar dock barnens perspektiv, även om de framträder i texten så får

Källor: *Anjali Gopalan *NACO (National AIDS Control Organisation)

85

de aldrig säga vad de tycker om hemmet.

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Artikeln börjar nästa poetiskt med orden, det var en ljus sommarmorgon.. Med värdeladdade ord målar hon/han upp hemmet som behandlar barnen med kärlek och omsorg. Sedan fortsätter hon men att hemmet är Anjalis hjärta och själ. Med målande ord beskriver journalisten hur barnen leker och mår bra på hemmet för hiv-positiva barn. Avslutningsvis får Anjali säga hur mycket hon vill ge dem kärlek, säkerhet och utbildning.

”It was a bright summer morning..” “..HIV-positive orphans like him with love and care.” “...the NAZ Foundation is her heart and soul.” “Mohini squeals in delight..” “I am determined to give them love, security and a value-based education so that they can blossom and live long enough to give back to society.

6. Hur framställs människorna i texten?

Anjali Gopalan framställs som en hjältinna som tar hand om de hiv-positiva barnen. Journalisten anammar allting som Anjali Gopalan säger och hela texten blir nästan en hyllningssång till Anjali ära. Den känslan stärks ytterligare när Anjali säger att tack vare henne så har 35 själar räddats som aldrig hade en chans någon annanstans. Barnen som är hiv-positiva framställs som en mycket utsatt grupp som fått hjälp och blivit glada samt starka när de har kommit till hemmet. Barnen framställs som mycket tacksamma, även om de aldrig får säga någonting i texten.

”People say I should stick to advocacy for, after all, a home of only 30 children but 35 of them who never stood a chance anywhere else. They are 35 souls saved...” “A small girl laughs in merriment and hugs me. I hug her back and her pretty dark eyes twinkle in delight.”

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Det är en kvinna som är hjälten och hon framställs som en kvinna med moderliga instinkter. Men också en kvinna som är stark och driver ett hem för hiv-positiva barn.

”…Anjali says with the pride of a mother”

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Öppet budskap: Så här är det på ett hem för hiv-positiva barn. Samt att Anjali är en eldsjäl som har räddat livet på 35 hiv-smittade barn som blivit utstötta av de sina. Dolt budskap: Att barn med hiv är en utsatt grupp som måste få mer stöd, omsorg och pengar.

9. Vilket syfte har texten? Att visa de hiv-positiva barnens situation.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten är hela tiden med i texten, hon/han visar oss runt, kramar

86

barnen och säger vad hon/han ser för något. Journalisten är nästan salig när hon/han beskriver hur bra Anjali är och hur lyckliga barnen har blivit sedan de blev omhändertagna av henne. Men utan att egentligen fråga barnen hur de mår och vad de tycker om hemmet. Men att journalisten inte har frågat barnen kan också bero på att barnen var yngre då en del barn inte får veta om att de har hiv förrän de är några år äldre och kan förstå situationen. (Mr. Srinivas, HAPPEN, personlig kommunikation, Guntur 2007-11-09)

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Läsarna vill höra en ”feel good”-historia där utsatta barn har blivit omhändertagna av eldsjälen Anjali som ger dem ett kärleksfullt hem där de blir starka och lyckliga.

TEXTANALYS: ”HIV counselling go mobile in State” 2007-11-10 Frågor ID: 071110-H8 Exempel Bild A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom?

Sju stycken transportbilar står uppradade efter varandra på ett led. Fokus ligger på den första transportbilen. Runt om transportbilarna är det lerig mark och några träd skymtar i bakgrunden. Texten berättar hur transportbilarna ska ge sig ut till olika områden för att ge befolkningen hiv-tester och rådgivning. Enligt texten ska transportbilarna ge sig ut till svårframkomliga områden, något som förstärks i bilden då transportbilarna står på ett lerigt fält och inte på någon ordentlig väg.

B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?

Ny ansträngning: De nya transportbilarna med hiv-tester kommer att skickas iväg den 16 november.

”New Endeavour: The mobile HIV testing vans to be launched by TANSACS on November 16.”

Textanalys ID: 071110-H8 Exempel 1. Vad är artikelns tema/teman? Hiv- och aids-information. Artikeln

handlar om hur Tamil Nadu State AIDS Controls Sociey (TANSACS) ska skicka ut 10 transportbilar till olika områden. Transportbilarna ska göra hiv-test på folket samt ge rådgivning och information om hiv och aids.

2. Vem/Vilka får uttala sig i TANSACS sekreterare Supriya Sahu ”The idea is to mainstream

87

direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklar om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

är den som får komma till tals i artikeln.

testing across population profile, says Supriya Sahu, TANSACS member secretary.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel några värdeladdade ord?)

Det finns inga värdeladdade ord i rubriken utan den talar bara om vad som händer.

“HIV counselling go mobile in State”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Den här artikeln innehåller mycket fakta och ska upplysa folket om att det kommer att skickas transportbilar som man kan gå till och bli hiv-testade samt få rådgivning. Det står att hälsoministern M.R.K. Panneerselvam ska flagga av bilarna den 16 november. Journalisten går också väldigt mycket in på detaljer när han beskriver vilken utrustning transportbilarna ska innehålla och berättar hur chaufförerna ska köra efter en utstakad körplan. Texten innehåller också noga anvisningar om vilka distrikt som bilarna ska köra till. Journalisten stödjer sig på tre källor i artikeln.

Källor: * Tamil Nadu State AIDS Controls Sociey (TANSACS) * Supriya Sahu, TANSACS member secretary. * Integrated Counselling and testing Centre (ICTC)

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Journalisten håller sig till ett neutralt språk och det finns inga värdeladdade ord i texten.

6. Hur framställs människorna i texten?

Hälsoministern framställs som god och medverkande i kampen mot hiv då han ska vara med och flagga av transportbilarna när de ger sig iväg. TANSACS sekreterare Supriya Sahu framställs som en saklig man.

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Vi vet inte om Supriya Sahu som får komma till tals är en kvinna eller en man.

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Öppet budskap: Transportbilar som är lastade med utrustning för hiv-test och hiv-rådgivning ska åka till distrikten Nilgiris, Dindigul, Dharmapuri, Krishnagiri, Namakkal, Thiruvannamali, Coimbatore och Salems distrikt. De kommer också att erbjuda tester för blodförgiftning och diabetes samt sprida information om hiv och aids. Dolt Budskap: Hälsoministern är en bra man som engagerar sig i hiv och aids frågan.

9. Vilket syfte har texten? Textens syfte är att informera folket om att transportbilarna kommer att ge

88

sig ut till folket så att människorna vet om att de kan gå och testa sig.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten är inte närvarande i texten. Han berättar med neutral röst om vart transportbilarna kommer att åka, vad de kommer att göra och vilken utrustning transportbilarna har.

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Läsarna vill veta vilka distrikt som transportbilarna besöker samt få information om hur många som har testat sig för hiv tidigare.

“Anti-AIDS campaign to rev up through auto drivers” 2007-11-14 Frågor ID: 071114-H3 Exempel

Bild Ingen bild -

Textanalys ID: 071114-H3 Exempel

1. Vad är artikelns tema/teman? Information om hiv och aids. 200 auto rickshaw-chaufförer ska få utbildning om hiv och aids för att kunna sprida vidare informationen då de träffar så många människor genom sitt jobb.

2. Vem/Vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig I artiklar om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

Senior media director of the Hero's Project Vinita Sidharta uttalar sig i ett direkt citat. Likadant så får autorickshaw-chaufförerna C. Selvam och V. Munnusami, samt sekreterare Mr Munnusami för Chennai Central Auto Drivers and Commuters Welfare Society En ämbetsman från TANSACS får också uttala sig i texten.

”It is a kind of traning of trainers. Autorickshaw drivers meet many people and it is important that they are aware of all aspects of the disease. It is also a scientifically drawn-up training process which involves collecting people, sensitising them and then enabling them to, in turn, disseminate what they have learned, she said...” “V. Munnisami, an autorickshaw driver for 28 years, said that he felt creating awareness amongst the drivers was a good idea as they met many people from different walk of life every day.” ”Now I have a more complete understanding and will also spread the word among my friends and colleagues, he said.” ”All of us need to do our part to prevent the spreading of this disease in our country, he said.” ”An official of TANSACS said

89

the programme would involve and its prevention as well as sensitising them to people living with the virus.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel. några värdeladdade ord?)

ANTI-AIDS kan kännas som en ganska opassande rubrik då aids är ett värdeladdat ord som för många hiv-positiva ses som ett negativt ord om det används i fel sammanhang. Man kan ju ha hiv i 10-20 år innan det bryter ut till aids. (Hiv-positiv man 40 år, personlig kommunikation, Chennai 2007-11-15) Just ordet ANTI-AIDS låter som om man är anti personer med aids och nu vill man ha en kampanj mot människor med aids. Istället för att tala om att det ska skapa en större medvetenhet om sjukdomen hiv och aids hos autorickshaw-chaufförer.

“ANTI-AIDS campaign to rev up through auto drivers”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Faktauppgifterna består av att det ska hållas en utbildning i hiv och aids för 200 autorickshaw-chaufförer och att först ut var 40 stycken chaufförer. Vi får också veta vad de ska lära sig samt att de får en utbildning i missuppfattningar i ämnet om hiv och aids av en hiv-positiv kvinna.

Källor: * The Tamil Nadu AIDS Control Society * Voluntary Health Association * En ämbetsman på TANACS om själva projektet att utbilda autorickshaw-chaufförer i hiv och aids. * Senior media director of the Hero's Project Vinita Sidharta. *Autorickshaw-chauffören V Munnusami, C Selvam *Autorickshaw-chauffören Mr Munnusami * Sekreterare för Chennai Central Auto Drivers and Commuters Welfare Society.

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Texten är neutralt och sakligt skriven.

6. Hur framställs människorna i texten?

Människorna framställs som kloka. Alla är för att man ska sprida information om sjukdomen hiv och aids. Kvinnan som är hiv-positiv framställs varken som ett offer eller en hjälte utan hon framställs som en neutral människa som är hiv-positiv.

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Vi kan inte de indiska namnen men vi vet att de båda autorickshaw-chaufförer är män då deras uttalanden slutar med he said. Sekreteraren är också man då han heter Mr Munnusami. Senior media director of the Hero's Project Vinita Sidharta är en kvinna då hennes uttalande slutar med ”she

”Now I have a more complete understanding and will also spread the word among my friends and colleagues, he said.” ”It is a kind of training of trainers. Autorickshaw drivers meet many people and it is

90

said”. Den hiv-positiva som är med och föreläser är en kvinna. Det framgår inte om ämbetsmannen från TANSACS är en kvinna eller en man. Sammanlagt är det 3 män, två kvinnor och en vars kön det inte går att definiera, som syns i texten.

important that they are aware of all aspects of the disease. It is also a scientifically drawn-up training process which involves collecting people, sensitising them and then enabling them to, in turn, disseminate what they have learned, she said...

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Öppet budskap: Autorickshaw-chaufförer ska få bättre information om hiv och aids eftersom de träffar så många människor varje dag och därmed kan sprida informationen vidare. Dolt budskap: Som läsare ställer jag mig frågan varför de väljer att satsa på att informera just autorickshaw-chaufförer. Mellan raderna kan vi läsa att det kanske finns ett högre antal smittade inom den här gruppen och att de är på väg att bli en högriskgrupp så som lastbilschaufförerna. Och att det är därför som man satsar extra mycket på att informera just autorickshaw-chaufförer om hiv och aids.

9. Vilket syfte har texten? Syftet är berätta att man ska lära upp 200 autorickshaw-chaufförer om ämnet hiv och aids då autorickshaw-chaufförerna träffar många människor och kan sprida ut budskapet till alla de träffar.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten har gjort ett bra jobb då han/hon har lutat sig på källor och uttalanden under hela textens gång. I många andra texter har journalisterna bara använt olika organisationer som källor men nu så frågar journalisten också taxi-chaufförer som har gått utbildningen om vad de tycker om den.

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Läsarna är intresserade av att höra om nya hiv/aids-kampanjer som påbörjas och hur de går till.

TEXTANALYS: “Court notice to two doctors”2007-11-14 Frågor ID: 071114-H17 Exempel Bild Ingen bild - Textanalys ID: 071114-H17 Exempel

91

1. Vad är artikelns tema/teman? Rättsfall. En man blev felaktigt diagnostiserad som hiv-positiv och blev därefter utsatt för diskriminering av läkare.

2. Vem/Vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat? (Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?)

Suheel Kumars historia och allt han har fått vara med om sedan han blev felaktigt diagnostiserad som hiv-positiv löper igenom hela texten. Men det finns bara en gång, i ett indirekt citat, som han uttalar sig.

”... Susheel Kumar, who said he underwent humiliation, depression and trauma before subsequent tests showed that he was not HIV-positive.”

3. Hur ser rubriken ut? (Finns det till exempel några värdeladdade ord?)

Domstolen ger kritik till två läkare. Kritik kan anses vara ett negativt laddad ord.

“Court notice to two doctors”

4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor) Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?

Källan som används är rättgången som har hållits. Domstolens uttalanden refereras och den felbehandlades historia får stort utrymme i artikeln. Den felbehandlade Sushell Kumar syns tydligt i texten och hans upplevelser får utrymme i texten. Om läkarna har något att försvara sig med så kommer det inte fram i texten.

Källor: *The supreme court *Justice B.N. Agrawal. *Susheel Kumar

5. Finns det några värdeladdade ord i texten?

Skribenten beskriver redan i inledningen av texten hur patienten blir illa behandlad. Humiliation, depression, trauma, vilket betyder förnedring, depression och trauma. Det här är personens egna ord, men hans berättelse lyfts fram som en sanning i texten. Seriously: allvarligt är ett värdeladdat ord då journalisten själv skriver in att det var ett allvarligt fel. Han fick en skylt där andra varnades för att han var en aids-patient. Warning och AIDS-patient är två värdeladdade ord.

” to have wrongly diagnosed a person as HIV-positive and discharge him in a critical condition..” Critical: kritiskt är ett värderande ord. ”...who said he underwent humiliation, depression and trauma before subsequent tests showed that he was not HIV-positive.” ”The petitioner said the national commission seriously erred, not appreciation..” He was put on the floor in the corridor and later given a cot with a signboard warning others that he was an AIDS patient and nobody should go close to him.”

6. Hur framställs människorna i texten?

Läkarna framställs som de onda och den utsatta framställs som den goda som talar för sina egna och andra hiv-positivas rättigheter.

7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?

Personen som har blivit felbehandlad är en man, och det framgår inte om läkarna är män eller kvinnor.

92

8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?

Öppet budskap: Det förekommer diskriminering mot hiv-positiva på sjukhusen. Dolt budskap: Vi hittar inget dolt budskap i den här artikeln.

9. Vilket syfte har texten? Att återberätta ett rättsfall där en man både har upplevt att vara hiv-positiv och hiv-negativ. Textens syfte är att upplysa oss om att diskriminering mot hiv-positiva pågår på sjukhusen.

10. Vad säger analysen om journalisten?

Journalisten har redan valt sida i texten och dennes förkunskaper om att det pågår mycket diskriminering bland hiv-positiva lyser igenom i texten. Det syns tydligt att journalisten tror på den utsatta patientens berättelse då hon/han lyfter fram dennes åsikter i artikeln. Läkarnas får inte säga sitt.

11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?

Journalisten vill uppmärksamma läsarna om att diskriminering fortfarande pågår mot hiv-positiva på sjukhusen.