Anonyma vittnen - DiVA portal1186731/FULLTEXT01.pdf · 1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Anonyma vittnen - Rättssäkerhet kontra rättstrygghet. Vad väger tyngst?

1

JURIDISKA INSTITUTIONEN

Stockholms universitet

Anonyma vittnen - Rättssäkerhet kontra rättstrygghet.

Vad väger tyngst?

Lina Pulkkinen

Examensarbete i processrätt, 30 hp

Examinator: Henrik Edelstam

Stockholm, Höstterminen 2017

2

Innehållsförteckning Abstract ................................................................................................................ 4

Sammanfattning .................................................................................................. 6

Förkortningar ...................................................................................................... 8

1 Inledning ........................................................................................................ 9

1.1 Bakgrund ...................................................................................................................... 9

1.2 Syfte och frågeställningar .......................................................................................... 10

1.3 Material och metod .................................................................................................... 10

1.4 Avgränsning ............................................................................................................... 12

1.5 Disposition ................................................................................................................. 13

2 Vittnesregleringen i Sverige ....................................................................... 14

2.1 De processrättsliga principerna .................................................................................. 14

2.2 Partsinsyn under förundersökningen .......................................................................... 15

2.3 Den medborgerliga vittnesplikten .............................................................................. 16

2.4 Vittnesskyddet ............................................................................................................ 18

2.5 Övergrepp i rättssak ................................................................................................... 20

3 Anonyma vittnesmål ................................................................................... 22

3.1 Nationell rättspraxis ................................................................................................... 22

3.1.1 Mordbrandsfallet NJA 1998 s. 204 ................................................................... 22

3.1.2 Tidaholmfallet RH 2001:71 .............................................................................. 23

3.2 Nationella utredningar ................................................................................................ 24

3.2.1 SOU 1998:40 .................................................................................................... 24

3.2.2 SOU 2004:1 ...................................................................................................... 25

3.2.3 SOU 2017:46 .................................................................................................... 26

4 Anonyma vittnesmål i Europadomstolen ................................................. 27

4.1 Artikel 6 EKMR ......................................................................................................... 27

4.2 Avgöranden från europadomstolen ............................................................................ 28

4.2.1 Kostovski v. Nederländerna, 1989 ................................................................... 28

4.2.2 Lüdi v. Schweiz, 1992 ...................................................................................... 29

4.2.3 Windisch v. Österrike, 1993 ............................................................................. 30

4.2.4 Saïdi v. Frankrike, 1993 ................................................................................... 30

4.2.5 Doorson v. Nederländerna, 1996 ...................................................................... 31

4.2.6 Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna, 1997 .................................................... 33

3

4.3 Europarådets rekommendation .................................................................................. 33

4.4 Kommissionens arbetsdokument ............................................................................... 34

5 Vittnesregleringen i utländsk rätt ............................................................. 35

5.1 Norsk lagstiftning ....................................................................................................... 35

5.2 Dansk lagstiftning ...................................................................................................... 36

5.3 Nederländsk lagstiftning ............................................................................................ 36

6 Analys ........................................................................................................... 37

6.1 Allmänt ....................................................................................................................... 37

6.2 Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande? ........................................................... 37

6.3 Anonyma vittnesmål enligt Europadomstolen ........................................................... 40

6.4 Anonyma vittnesmål enligt utländsk rätt ................................................................... 41

6.5 Fördelar med anonyma vittnen .................................................................................. 43

6.6 Nackdelar med anonyma vittnen ................................................................................ 45

7 Avslutande kapitel....................................................................................... 49

7.1 Diskussion .................................................................................................................. 49

7.2 Slutkommentar ........................................................................................................... 52

Källförteckning .................................................................................................. 54

Litteratur …………………………………………………………………………….....54

Offentligt tryck .................................................................................................................. 56

Svenska rättsfall ................................................................................................................ 57

Författningar ...................................................................................................................... 59

4

Abstract

In 2015 there were 3600 reported cases of abuse in Sweden. A majority of witnesses are

unwilling to testify and are afraid of reprisals. The testimony is a civil obligation according to

Swedish law and can’t be avoided. The concept of anonymous testimony has been investigated

in Sweden several times. In the investigations it has been found, among other things, that threats

against witnesses have not increased to such an extent and that there are sufficient grounds for

witness anonymity. However, anonymous testimony is permitted in some countries and has

been accepted in some cases by the European Court of Human Rights.

Anonymous testimony can have implications for the accused’s rule of law. Article 6.3 (d) of

the European Convention prescribes that the accused has the rights to examine or have

examined witnesses against him, and to obtain the attendance and examination of witnesses on

his behalf under the same conditions as witnesses against him. The Code of Judicial Procedure

35:8 contains requirements for a legal certainty within the immediacy in taking of evidence.

Anonymous testimony can entail that the accused loses its rights in the European Convention

and the Code of Judicial Procedure.

The European Court of Human Rights has pronounced that anonymous testimony can be

permitted in some cases. There must be a threat against the witness, the anonymous evidence

can’t be the only and definitive evidence in case of conviction, and the accused must has been

given the opportunity to ask questions to the witness. The European Court of Human Rights

approach to anonymous testimony is restrictive and applied with caution. Some of the countries

that allow anonymous testimony in their legislation are Norway, Denmark and the Netherlands.

The regulations in the different countries are in accordance with the conditions prescribed by

the European Court of Human Rights.

This paper examines whether it is justified, taking into account the accused’s rule of law as well

as legal safety of the witnesses, to allow anonymous testimony in case of organized crimes with

so-called witnesses of the occasion. The analysis states that current witness protection is not

adequate, and that it doesn’t fulfill the requirements that are demanded. There are both pros and

cons with anonymous testimony, and Sweden has not explicitly prohibited the use of

anonymous testimony. The European Court of Justice has stated that the witness’s rights within

article 8 of the European Convention may be violated unless the court considers the legal safety

of witness’s.

5

Sweden should institute a legislation that explicitly states under which circumstances

anonymous testimony can be considered. However, anonymous testimony should be permitted

only in the most extreme cases and where it’s necessary. Swedish case law should develop

guidelines for when anonymous testimony can be allowed, and until there is Swedish case law

Sweden should comply with the conditions provided by the European Court of Human Rights.

The investigations that have been conducted in Sweden primarily concern the issue of

anonymous testimony in general and not at so-called coincidence witnesses. A new

investigation should be initiated in Sweden in order to investigate the necessity of anonymous

testimony for so-called coincidence witnesses, investigating if such legislation is warranted,

and how it should be formulated in such cases.

6

Sammanfattning

År 2015 anmäldes 3600 fall av övergrepp i rättssak i Sverige. Ett flertal vittnen är ovilliga till

att vittna och är rädda för repressalier. Vittnesplikten är en medborgerlig skyldighet enligt

svensk lagstiftning och går inte att undvika. I Sverige har frågan om anonyma vittnesmål utretts

ett flertal gånger. Utredningarna har bland annat konstaterat att hot mot vittnen inte har ökat i

tillräcklig omfattning och att det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för

vittnesanonymitet. Anonyma vittnesmål tillåts emellertid i några länder och har godtagits i vissa

fall av Europadomstolen.

Anonyma vittnesmål kan innebära en svårighet att upprätthålla den tilltalades rättssäkerhet. I

EKMR art 6.3 (d) stadgas att den som blivit anklagad för brott ska ges möjlighet att förhöra

eller låta förhöra vittnen som åberopats emot honom, samt att själv få vittnen inkallade och

förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom. I RB 35:8 återfinns

krav på en rättssäker process i form av principen om bevisomedelbarhet. Anonyma vittnesmål

kan medföra att den tilltalade mister dessa rättigheter i EKMR och RB.

Europadomstolen har anfört att anonyma vittnesmål kan tillåtas i vissa fall. Det ska föreligga

en hotbild mot vittnet, den anonyma bevisningen får inte vara den enda och avgörande

bevisningen vid en fällande dom och den tilltalade ska ha getts möjlighet att ställa frågor till

vittnet. Europadomstolens syn på anonyma vittnesmål är emellertid restriktiv och tillämpas med

försiktighet. Några av de länder som valt att tillåta anonyma vittnesmål i sin lagstiftning är

Norge, Danmark och Nederländerna. Regleringarna i de olika länderna är i enlighet med de

villkor som Europadomstolen föreskrivit.

I uppsatsen utreds om det är motiverat med beaktande av den tilltalades rättssäkerhet och

vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet och då vid s.k.

tillfällighetsvittnen. I analysen konstateras att nuvarande vittnesskydd inte är tillfredställande

och att det inte fyller det behov som efterfrågas. Det finns både för- och nackdelar med anonyma

vittnesmål och Sverige har inte uttryckligen förbjudit användningen av anonyma vittnesmål i

rättspraxis. Europadomstolen har uttalat att vittnenas rättigheter enligt art 8 EKMR riskerar att

kränkas om inte domstolen tar hänsyn till vittnenas rättstrygghet.

7

Sverige bör införa en lagstiftning som uttryckligen anger under vilka förhållanden anonyma

vittnesmål kan komma i fråga. Anonyma vittnesmål bör emellertid enbart tillåtas i de allra mest

extrema undantagsfallen och där det är påkallat. Det bör utvecklas en riktlinje inom svensk

rättspraxis som kan ge vägledning i vilka fall anonyma vittnesmål bör tillåtas, och innan

rättspraxis finns på området bör Sverige förhålla sig till de villkor som Europadomstolen

föreskrivit. De utredningar som företagits i Sverige berör främst frågan om anonyma vittnesmål

generellt och inte vid s.k. tillfällighetsvittnen. En ny utredning bör tillsättas i Sverige i syfte att

utreda behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen samt utreda om ovanstående

lagstiftningsåtgärd är motiverad och hur den i sådana fall ska utformas.

8

Förkortningar

BrB Brottsbalken

BRÅ Brottsförebyggande rådet

DS Departementsserien

DSV Domstolsverket

EKMR Europakonventionen

EU Europeiska unionen

FUK Förundersökningskungörelsen

HD Högsta domstolen

Mot. Motion

NJA Nytt juridiskt arkiv

OSL Offentlighets- och sekretesslag

Prop. Proposition

RF Regeringsformen

RH Rättsfall från hovrätterna

RB Rättegångsbalken

SOU Statens offentliga utredningar

SvJT Svensk juristtidning

9

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Ett dubbelmord inträffade den 7 mars år 2017 i Hallonbergen. Ett par i 40-årsåldern blev

överfallna och mördade i sitt eget hem.1 Fyra påstådda gärningsmän åtalades den 30 augusti år

2017 för bland annat mord och grovt övergrepp i rättssak.2 Enligt stämningsansökan ska

gärningsmännen ha trängt sig in i parets gemensamma bostad och mördat kvinnan genom att

hugga henne på ett flertal ställen på kroppen samt utdelat upprepade slag i ansiktet. Mannen

ska ha försökt undkomma angreppet genom att fly från lägenheten. Utanför bostaden har

mannen ringt SOS larmcentral och uppgett ’’Vi är vittnen till att Ivan dö… att dom sköt Ivan.’’3

Gärningsmännen ska ha kommit ikapp mannen som vädjat för sitt liv. Gärningsmännen ska

sedermera ha slagit mannen med tillhyggen på kroppen och sparkat honom när han låg på

marken. Mannen hittades svårt skadad och fördes till sjukhus där han senare avled.4

Mannen hade den 22 januari år 2017 blivit vittne till ett annat mord som samma fyra personer

även är åtalade för, ett mord på en 25 årig man. Åklagaren har uttalat att motivet till

dubbelmordet på paret är att mannen bevittnade mordet på 25 åringen och att gärningsmännen

ville tysta vittnet och därigenom hindra honom från att ta ytterligare kontakt med polisen.5

Det är enligt svensk lagstiftning en medborgerlig skyldighet att vittna och vittnesplikten går

inte att undvika på grund av rädsla eller fruktan för repressalier.6 Anonyma vittnesmål tillåts

bland annat i Norge, Danmark och Nederländerna och har i vissa fall tillåtits i

Europadomstolens rättspraxis.7 I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna.8 Tidigare

utredning i Sverige har framfört att hot mot vittnen inte har ökat i tillräcklig omfattning och att

det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för vittnesanonymitet.9 Statistik från

1 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 31 ff. 2 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 223 s. 18. 3 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 35. 4 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 31 ff. 5 Nyheter, SVT, Åtta män åtalas för tre mord i Hallonbergen, ’’www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/atta-man-

atalas-for-tre-mord-i-hallonbergen’’, lydelse 2017-09-18. 6 Bring, Thomas, Diesen Christian & Wahren, Alexandra, Förhör, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm,

2008, s. 126 f [cit Bring m.fl.]. 7 Mot. 2014/15:1397 Anonyma vittnesmål, s. 2; Doorson v. Netherlands, judgement of 26 Mars, 1996, ECHR,

no. 20524/92. 8 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24. 9 SOU 1998:40 Brottsoffer: Vad har gjorts? Vad bör göras? s. 113 [cit. SOU 1998:40].

10

Brottsförebyggande rådet [cit. BRÅ] visar emellertid att det år 2015 anmäldes omkring 3600

fall av övergrepp i rättssak.10 En ny utredning11 har presenterats den 30 maj år 2017 till

Regeringskansliet. Utredningen föreslår en del nya förslag för att domstolarna ska vara trygga

och säkra miljöer för brottsoffer, vittnen och andra som vistas i domstolarnas lokaler. Något

lagförslag om att tillåta anonyma vittnesmål i Sverige har emellertid inte presenterats.

Mordet i Hallonbergen lär sätta skräck i vittnen, gärningsbeskrivningen som påstås av åklagaren

är förmodligen tillräcklig för att bidra till en stor påverkan på allmänhetens benägenhet till att

vittna vilket även kan spridas till andra brottmål. Frågan om en tillåtelse av anonyma vittnesmål

i Sverige är fortsatt aktuell och kommer att utredas i följande examensarbete.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att utreda om det är motiverat med beaktande av den tilltalades

rättssäkerhet och vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet.

För att uppnå syftet ska följande frågeställningar behandlas:

(i) Hur ser vittnesregleringen ut i Sverige?

(ii) Vilken rättstrygghet har vittnen?

(iii) Hur ser användandet ut av anonyma vittnesmål i utländsk rätt?

(iv) Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande?

1.3 Material och metod

För att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna har främst en traditionell rättsdogmatisk

metod använts. Den rättsdogmatiska metoden verkar i huvudsak för att besvara frågan om vad

som utgör gällande rätt genom att använda de allmänt accepterade rättskällorna.12 Materialet

som använts för att fastställa gällande rätt har främst utgjorts av författningar, förarbeten,

prejudikat och doktrin. Lag och prejudikat ska uppfattas i vid mening då även

10Brottsförebyggande rådet, Hot och påverkan mot samhället, ’’www.bra.se/brott-och-

statistik/brottsutvecklingen/hot-och-paverkan-mot-samhallet.html’’, lydelse 2017-09-18 [cit. BRÅ, Hot och

påverkan mot samhället]. 11 SOU 2017:46 Stärkt ordning och säkerhet i domstol [cit. 2017:46]. 12 Sandgren, Claes, Är rättdogmatiken dogmatisk?, I: Tidskrift for Rettsvitenskap 04-05/2005, s. 649 [cit.

Sandgren, 2005].

11

Europakonventionen [cit. EKMR] och rättspraxis från Europadomstolen omfattas.13

Rättspraxisen från Europadomstolen och nationell rätt har valts ut med beaktande av dess

innehåll med viktiga ställningstaganden vilket i vissa fall haft en vägledande funktion för

nytillkommen rättspraxis.

Rättsdogmatiken bör i princip vara fri från rättsvetenskaparens värderingar, men influenser av

värderingar som exempelvis är lagfästa kan tillåtas.14 Således kommer rättssäkerhetsprincipen

i art 6 EKMR att behandlas då den är av central betydelse för uppsatsens behandling. Annat

material som använts utgörs av nationella utredningar, rättspraxis från nationella underrätter,

artiklar och information från olika myndigheter däribland BRÅ och Domstolsverket [cit. DSV].

Informationen har varit relevant i förhållande till uppsatsens behandling.

Inom rättsvetenskapen bör annat material studeras än de traditionella rättskällorna.15 Lösningar

i utländsk rätt kan peka på argument som förbisetts eller på andra svagheter i analysen av

gällande rätt.16 Anonyma vittnesmål tillåts bland annat i Norge, Danmark och Nederländerna.

I uppsatsen granskas därför hur följande länder reglerat frågan om anonyma vittnesmål.

Informationen om ländernas vittnesreglering är inhämtad ifrån en svensk utredning17 med

hänsyn till språkproblematiken.

Slutligen används inslag av en kritisk rättsdogmatisk metod, vilket kommer till uttryck i

analysen. En kritisk rättsdogmatisk metod används för att påvisa att rättsläget är

otillfredsställande och på ett eller annat sätt bör ändras.18

13 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2015, s. 43

[cit. Sandgren, 2015]. 14 Sandgren, 2015, s. 45. 15 Sandgren, Claes, Om teoribildning och rättsvetenskap, I: Juridisk tidsskrift vid Stockholms universitet,

2004/05 s. 308 f [cit. Sandgren, 2004]. 16 Sandgren 2015, s. 44. 17 SOU 2004:1, Ett nationellt program om personsäkerhet [cit. SOU 2004:1]. 18 Zamboni, Mauro, Korling, Fredric, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Uppsala, 2013, s. 39.

12

1.4 Avgränsning

Uppsatsen kommer att behandla frågan om anonyma vittnesmål kan tillåtas vid grövre

brottslighet och då främst vid organiserad brottslighet. Brottslighet av enklare beskaffenhet

lämnas utanför uppsatsens behandling. Det finns ett flertal definitioner av organiserad

brottslighet och diskussionen om vad som definierar begreppet har pågått i decennier.19 I

Sverige finns ingen vedertagen definition, EU har emellertid en definition av organiserad

brottslighet vilken utgår ifrån elva kriterier där minst sex kriterier ska vara uppfyllda för att det

ska vara fråga om organiserad brottslighet.20 Fyra av kriterierna är grundläggande och måste

således vara uppfyllda.21 Utöver dessa ska då två ytterligare kriterier uppfyllas.22 I uppsatsen

avses med organiserad brottslighet ett kriminellt nätverk likt Södertäljenätverket23 och där inte

alla EU:s kriterier måste vara uppfyllda.

Uppsatsen kommer vidare i huvudsak ta sikte på tillfällighetsvittnen och däri vittnen åberopade

av åklagarsidan. Den rättspraxis som finns ifrån Europadomstolen och de svenska utredningar

som gjorts på området rör anonyma åklagarvittnen och är därför mest aktuellt för uppsatsen.

Begreppet vittne används i snäv bemärkelse, såtillvida att det inte omfattar bevispersoner såsom

målsägande och tilltalad.

Det finns flera olika former för hur ett anonymt vittnesmål skulle kunna användas. Uppsatsen

är begränsad till att analysera möjliggörandet av anonyma vittnesmål under

förundersökningsstadiet och däri möjligheterna att vid en huvudförhandling läsa upp referatet

från vittnesförhöret, andra former lämnas således utanför uppsatsens behandling på grund av

utrymmesskäl. Regleringen beträffande bevisföring, vittnesskydd, avvisning av bevisning och

tillåtandet av vittnesattester behandlas kortfattat och lagen om kvalificerade skyddsidentiteter

lämnas utanför uppsatsens behandling.

19 Brottsförebyggande rådet, Kriminella nätverk och grupperingar – Polisers bild av maktstrukturer och

marknader, 2016, s. 22. 20 Prop. 2015/16:113 Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet. 21 1. Samarbete mellan fler än två personer 2. En längre/obegränsad tidsperiod 3. Misstanke om allvarliga

kriminella handlingar 4. Strävan efter vinning och/eller makt. 22 5. Egna tilldelade uppgifter 6. Någon typ av disciplin och kontroll 7. Verksamhet på internationell nivå 8.

Användande av våld/andra metoder för hot 9. Användande av kommersiella/affärsmässiga strukturer 10.

Penningtvätt 11. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter och

ekonomin. 23 Se Södertälje TR mål B 2781/10 där nätverket generade inkomster från en illegal spelverksamhet och

utpressning.

13

1.5 Disposition

Inledningsvis ges en allmän beskrivning av de processrättsliga reglerna, vittnesregleringen och

vittnesskyddet i Sverige. Svensk rättspraxis beträffande frågan om anonyma vittnesmål

presenteras och en redogörelse ges av de utredningar som lagts fram inom området. Den

kontradiktoriska principen i art 6 EKMR introduceras samt art 8 EKMR och en redogörelse ges

för Europadomstolens rättspraxis på området samt deras rekommendation beträffande anonyma

vittnesmål. Sedermera presenteras den norska, danska och nederländska vittnesregleringen och

dess användande av anonyma vittnesmål.

I analysen utreds om nuvarande vittnesskydd är tillfredställande samt vilka för- och nackdelar

anonyma vittnesmål skulle medföra. En avvägning görs mellan den tilltalades rätt till

rättssäkerhet och vittnets rätt till rättstrygghet. En diskussion förs även rörande den utländska

vittnesregleringen och Europadomstolens rättspraxis för att undersöka om det skulle kunna vara

ett alternativ för svensk lagstiftning. Slutligen presenteras en avslutande kommentar med fokus

på vilka åtgärder som är motiverade att vidta i ett framtida perspektiv på rättsområdet.

14

2 Vittnesregleringen i Sverige

2.1 De processrättsliga principerna

Omedelbarhetsprincipen i brottmål innebär att domen ska grundas på vad som förekommit vid

huvudförhandlingen i enlighet med rättegångsbalken (1942:740) 30:2 [cit RB]. Rätten får i

princip inte grunda domen på en uppgift i förundersökningsprotokollet om inte uppgiften har

omnämnts eller hänvisats till under huvudförhandlingen. Omedelbarhetsprincipen ska

säkerställa koncentrationen av bevismaterialet till huvudförhandlingen och därigenom skapa

goda förutsättningar för en värdering av hela materialet i ett sammanhang.

Omedelbarhetsprincipen sammanhänger med principen om kontradiktoriskt förfarande.24

Kontradiktoriskt förfarande kommer att behandlas närmare under avsnitt fyra.

Enligt svensk rätt råder fri bevisföring och den svenska lagstiftningen innehåller få inslag av

legala bevisregler.25 Enligt RB 35:1 ska rätten göra en prövning av allt som framkommit i målet

och avgöra vad som är bevisat.26 Viss bevisning kan däremot avvisas i enlighet med RB 35:7

exempelvis bevisning som saknar relevans för rättsfrågan.

RB innehåller även särskilda bevisförbud mot vissa bevismedel, bland annat s.k. vittnesattester

i enlighet med RB 35:14. Förbudet mot vittnesattester innebär särskilda begränsningar i att

åberopa en berättelse som avgetts skriftligen eller som lämnats inför åklagare eller polis.27 En

vittnesattest får enbart åberopas när förhör inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller

om det finns särskilda skäl med hänsyn till den kostnad eller den olägenhet som ett förhör skulle

medföra. Förbudet tar sikte på principen om det bästa bevismedlet, vilket innebär att om ett

bevis kan utnyttjas på flera olika sätt, ska det sättet användas som medför den säkraste

bevisningen. Principen säger inget om i vilken form beviset bör läggas fram på, utan det tar

istället principen om bevisomedelbarhet sikte på.28

24 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång IV, 7 uppl., Nordstedts Juridik AB,

Stockholm, 2009, s. 27 ff [cit. Ekelöf m.fl.]. 25 Nordh, Robert, Bevisrätt A: Allmänna bevisfrågor. Om Ansvaret för bevisning, vittne, syn och sakkunnig m.m.,

uppl 1., Iustus Förlag, Uppsala, 2009 s. 25 [cit. Nordh]. 26 Ekelöf m.fl., s. 26. 27 Nord, s. 25 ff. 28 Ekelöf m.fl., s. 43 f.

15

Principen om bevisomedelbarhet kommer till uttryck i RB 35:8 och stadgar att bevis ska

upptagas vid huvudförhandlingen. Att upptaga innebär att bevisningen ska tas upp direkt, vilket

betyder att ett vittnesförhör som läses upp överensstämmer med omedelbarhetsprincipen men

inte med bevisomedelbarhetsprincipen då vittnet enligt den senare nämnda principen ska höras

direkt inför rätten.29 Rättens värdering av muntlig bevisning förbättras vid en direkt

bevisupptagning än i de fall den presenteras i skriftlig eller annan indirekt form.30 Rätten ska

pröva tillåtligheten av bevisning som läggs fram i enlighet med RB 35:14 i jämförelse med

kravet på en rättvis rättegång. Ifall bevisningen skulle anses som ett brott mot art 6 EKMR ska

rätten bortse från bevisningen i förevarande mål.31

2.2 Partsinsyn under förundersökningen

Förundersökningen inleds när det enligt RB 23:1 finns anledning att anta att ett brott som hör

under allmänt åtal har begåtts. Den misstänkte har rätt att löpande ta del av vad som

framkommit under förundersökningen såvida det inte till men för utredningen,

förundersökningsledaren måste emellertid kunna motivera varför visst material undanhålls den

misstänkte.32

När förundersökningsledaren har slutfört den utredning som anses nödvändig har den

misstänkte och försvararen rätt att ta del av allt förundersökningsmaterial och kan inte nekas

visst material för att det skulle vara till men för utredningen. Rätten gäller med de begränsningar

som följer av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 10:3 och 10:3 (a).33 När åtal

sedermera väcks har den tilltalade en absolut rätt att få en kopia av förundersökningsprotokollet

enligt RB 23:21, vari vittnets fullständiga namn finns i enlighet med

förundersökningskungörelsen (1947:948) 21 § [cit. FUK]. Uppgifter om bland annat vittnets

personnummer, yrke eller anställning och bostadsort ska finnas med enbart om det har betydelse

för utredningen.34 Uppgifterna ska emellertid lämnas ut om den tilltalade begär det och

uppgifterna förekommer i rättens akt.35

29 Ekelöf m.fl., s. 43 f. 30 Nordh, s. 29 ff. 31 NJA 1992 s. 532; NJA 1993 s. 616; NJA 1996 s. 649. 32 RB 23:18. 33 RB 23:18 (a). 34 FUK 21 §. 35 Prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten – en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka

brottsoffrens ställning, s. 46 [cit. Prop 1993/94:143].

16

2.3 Den medborgerliga vittnesplikten

Det är en medborgerlig skyldighet avlägga vittnesmål på en domstols begäran. Vittnesutsagor

utgör en av de viktigaste formerna av bevisning och är oftast avgörande för att fälla de

tilltalade.36 I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna och vittnesplikten går inte att

undvika på grund av rädsla eller fruktan för repressalier.37 Enligt RB 36:1 får var och en som

inte är part i målet höras, däremot får inte en målsägande i brottmål vittna, även i de fall

målsäganden inte för talan i enlighet med RB 36:1 2 st.

Den som befinner sig på en plats där ett brott förövats är skyldig att medfölja polisen till förhör.

Vittnet hörs då inte under ed, men kan höras under ed enligt RB 23:13 och FUK 9 §.

Bestämmelsen om ed tillämpas restriktivt och tillämpas enbart i de fall vittnet vägrar uttala sig

om betydelsefulla uppgifter, ifall vittnet är osäkert kring sina uppgifter eller om vittnet lämnar

uppenbart oriktiga eller ofullständiga uppgifter, eller om något annat särskilt faktum på ett mer

avgörande sätt måste kunna fastslås.38 En kallelse till förhör kan förenas med vite, dock enbart

om det är lämpligt i det enskilda fallet. Om ett vittne inte hörsammat en kallelse eller ifall det

kan befaras att förhörspersonen inte skulle följa en kallelse alternativt försvåra utredningen kan

hämtning användas i enlighet med RB 23:7. Avseende förhörspersoner som inte är misstänkta

bör hämtning enbart äga rum när det föreligger skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd i

enlighet med RB 23:7 st 4. Med särskild vikt avses bland annat att förhöret inte eller endast

med svårighet kan hållas på den plats där den som ska höras befinner sig eller att vittnet behöver

inställas på viss plats för konfrontation i enlighet med FUK 6 § 2 st.39

Vid huvudförhandlingen ska vittnet avlägga ed och rätten ska försöka klargöra sådana

omständigheter som kan vara av vikt vid bedömning av tilltron i vittnets berättelse.40 Ifall ett

vittne under ed lämnar en oriktig uppgift eller undanhåller sanningen döms vittnet för mened

till fängelse i högst fyra år, vid ringa brott till böter eller fängelse i högst sex månader och vid

36 Ekelöf m.fl., s. 219. 37 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24; Andersson, Simon, Lainpelto, Katrin, Festskrift till Christian

Diesen, Nordstedts Juridik, Stockholm, 2014, s. 379; Bring m.fl., s. 127. 38 Sundberg, Christina Steen, Anonyma vittnen: Kostovski och Doorson i referat och perspektiv, Institutet för

offentlig och internationell rätt, Stockholm, 1996, s. 3 [cit. Sundberg]. 39 Bring m.fl., s. 66 f. 40 Sundberg, s. 4.

17

grovt brott fängelse lägst två år och högst åtta år i enlighet med brottsbalken (1962:700)

15:1[cit. BrB].

Enligt RB 36:7 ska ett vittne vid vite kallas att infinna sig vid förhandling. Ifall vittnet uteblir

riskerar vederbörande vite eller hämtning.41 Sedan år 2014 gäller enligt RB 36:20 att

möjligheten att hämta ett vittne redan ska övervägas vid första gången som vittnet uteblir.42

Om ett vittne på plats vägrar avlägga ed, kan domstolen tvinga vittnet att avlägga ed under

viteshot. Ifall vittnet vägrar att uttala sig kan vittnet häktas i tre månader eller till dess att

domstolen avskilt målet ifrån sig i enlighet med RB 36:21. Häktning får dock enbart tillgripas

om vitesföreläggandet har visat sig vara resultatlöst.43

Undantag från vittnesplikten är stadgat i RB 36:3 och däri undantas hustru, barn eller syskon

eller någon som på liknande sätt är parten närstående. Regeln har motiverats på så sätt att det

skulle kunna uppstå en svår intressekonflikt för en part som är närstående om vederbörande

tvingades till att vittna.44 Den som är under femton år eller lider av en psykisk störning ska

vittna enbart i de fall rätten finner det lämpligt i enlighet med RB 36:4.

Lämplighetsbedömningen hänför sig till följderna om den enskilde förhörs samt vilken

betydelse förhöret kan antas ha.45 Ett vittne kan även tillåtas att vägra yttra sig om en

omständighet, vars yppande skulle kunna röja att vittnet eller någon till vittnet närstående46,

gjort sig skyldig till ett brott eller vanärande handling.47 Slutligen stadgar RB 36:5 ett visst

undantag från vittnesplikten där bland annat advokater, läkare, barnmorskor, sjuksköterskor

och psykologer enbart får höras som vittnen om något som i deras yrkesutövning anförtrotts

dem om det är medgivet i lag eller den vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker.48

41 Nord, s. 83. 42 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång IV, 13 uppl., Wolters Kluwer, Visby, 2016, s.

50 [cit. Ekelöf m.fl., 2016]. 43 Bring m.fl., s. 126. 44 Ekelöf m.fl., s. 230 f. 45 Nordh, s. 67. 46 Närstående i den bemärkelse som avses i RB 36:3. 47 RB 36:6. 48 Bring m.fl., s. 129.

18

2.4 Vittnesskyddet

Den svenska rättsordningen bygger på att vittnen kan tala fritt och sanningsenligt inför rätten.49

För att skydda vittnena från övergrepp infördes en ändring i RB 36:10. Ändringen innebar att

rätten under huvudförhandlingen inte får fråga vittnet om ålder, hemvist och yrke annat än om

det är behövligt. Skyddet har emellertid inte varit särskilt effektivt då en part i de flesta fall har

rätt att få kännedom om vittnets identitet.50 En part kan inte heller annat än i speciella fall

hindras från att på begäran få uppgifter om vittnets identitet.51 Bestämmelsen har inte varit

avsedd till att begränsa rättens skyldighet att försöka ta reda på omständigheter som kan inverka

på utsagans bevisvärde eller sakens bedömning. Rätten måste trots lagändringen vara övertygad

om att rätt person hörs.52

Ifall ett vittne känner en påtaglig rädsla för att vittna kan rätten besluta att vittnet närvarar

genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Detta får enbart ske om det är lämpligt

med hänsyn till ändamålet med vittnets inställelse och övriga omständigheter.53 Rätten kan även

besluta om medhörning enligt RB 36:18. Medhörning innebär att en part eller åhörare inte får

vara närvarande vid ett vittnesförhör utan istället följa vittnesförhöret genom en ljudöverföring

eller ljud- och bildöverföring. Detta ska enbart ske om det är möjligt och om vittnet känner en

stark rädsla och därför inte har möjlighet att tala fritt.54 I de fall ljudöverföring eller ljud- och

bildöverföring inte är möjligt ska vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten är

åter närvarande och parten ska även få ställa frågor till vittnet i enlighet med RB 36:18 st 2.

Rätten har även möjlighet enligt RB 5:9 att utvisa en person som stör en förhandling eller på

annat sätt uppträder otillbörligt. Vittnet kan även få hjälp av ett s.k. vittnesstöd.

Vittnesstödsverksamheten bedrivs idag i princip vid samtliga tingsrätter och hovrätter och

erbjuder vittnen stöd och praktisk information i samband med en rättegång. Stödpersonen kan

följa med vittnet till rättegången och stödet begränsar sig enbart till förhandlingstillfället.55

49 DS 1995:1, Vittnen och målsägande i domstol, s. 19 [cit. DS 1995:1]. 50 Bring m.fl., s. 133. 51 RH 1994:41; JO 1995/96 s 55 och 57; RB 35:27 52 Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar, Renfors, Cecilia, Särtryck ur

rättegångsbalken – kap 19-28, 36, Norstedts Juridik, Stockholm, 2015, s. 36:34. 53 RB 5:10. 54 RB 36:18 st 2; Ekelöf m.fl., s. 219 f. 55 Brottsoffermyndigheten, Vittnesstöd: Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten, Domstolsverket,

Jönköping, 2008, s. 9.

19

Svårigheten enligt doktrin är emellertid att vittnen överhuvudtaget inte vill medverka vid

rättegångar.56 Vittnen vill många gånger inte alls konfronteras med en viss person, lagtexten

ger däremot inget stöd för att ett vittne ska kunna undandra sig kontakten. I de fall ett vittne

undandrar sig finns risken att det skulle kunna strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt

art 6 EKMR. Vittnet möjliggör för den tilltalade att göra kopplingar till sina egna iakttagelser,

vilket följaktligen inte är möjligt om vittnet inte närvarar.57

Det finns både straffsanktionerade, fysiska och administrativa skydd för vittnen, några av dessa

ska presenteras nedan. Straffsanktionerat återfinns övergrepp i rättssak i BrB 17:10 vilket

stadgar ett särskilt skydd för vittnen och innebär att personer som med våld eller med hot om

våld angriper ett vittne riskerar fängelse.58 Brott enligt BrB kap 3-4, innefattar brott mot frihet

och frid och ger en möjlighet att straffa en person som hindrar eller stör ett vittne från att avlägga

vittnesmål.59 Sedermera finns lagen om kontaktförbud (1988:688) vilket innebär ett förbud för

en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person.60

Fysiska skydd återfinns i form av ökat skalskydd vilket innebär att en person som är utsatt kan

få sin bostad anpassad efter den aktuella hotbilden exempelvis genom ett låsbyte eller

installation av en säkerhetsdörr. Det finns även ett s.k. trygghetspaket vilket består av en

mobiltelefon, ett överfallslarm, en telefonsvarare och en trygghetstelefon.61 Mobiltelefonen är

direktkopplad till närmaste polisstation. Det finns även livvaktsskydd från polisen, skyddet

innebär bevakning av en enskild person för dennes skydd där personen kan vara övervakad

dygnet runt eller endast delar av dygnet. Livvaktsskyddet är emellertid sällsynt då kostnaderna

är höga och det innebär ett intrång i personens privatliv.62

Slutligen de administrativa åtgärder som återfinns är folkbokföringsåtgärder där en särskild s.k.

sekretessmarkering införs i folkbokföringsregistret och ger skattemyndigheten en anvisning om

att iaktta extra försiktighet vid bedömningen av om uppgift bör lämnas ut.63 Det går även att

besluta om kvarskrivning ifall en person kan antas bli utsatt för brott, förföljelse eller andra

56 Ekelöf m.fl., s. 219 f. 57 Nord, s. 82. 58 DS 1995:1, s. 19 f. 59 SOU 1998:40 s. 282. 60 DS 1995:1, s. 21; Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud s. 65. 61 SOU 1998:40 s. 286. 62 DS 1995:1 s. 22. 63 SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer, s. 102.

20

allvarliga trakasserier.64 Kvarskrivningen innebär att personen fortsätter vara folkbokförd på

den gamla folkbokföringsorten och det är i princip enbart skattemyndigheten som känner till

den verkliga adressen hos den kvarskrivna personen.65 Lagen (1991:483) om fingerade

personuppgifter möjliggör för en person som är folkbokförd i Sverige att vid risk för allvarlig

brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa eller frihet få beviljat att använda sig av andra

personuppgifter än sina egna. En annan åtgärd för att förhindra förföljelse kan vara att byta

namn hos skattemyndigheten i enlighet med namnlagen (1982:670) 5§ och 11§.

2.5 Övergrepp i rättssak

Övergrepp i rättssak som ovan nämndes kortfattat är ett brott som återfinns i RB 17:10 och

lydelsen följer enligt nedan:

Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort en anmälan, fört talan, avlagt

vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra

någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är

ringa, till böter eller fängelse i sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som

medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne

avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller

henne från att avge en sådan utsaga.

Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även en dömande kammare eller annat organ i

Internationella brottmålsdomstolen.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två och högts åtta år. (Lag 2009:1281).

Det finns gärningspersoner som genom otillåten påverkan utövar påtryckningar mot vittnen för

att hindra dem från att avge sitt vittnesmål. En studie från BRÅ visar att antalet anmälningar

om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent mellan år 1999 och år 2006. År 2015 anmäldes

omkring 3 600 fall av övergrepp i rättssak, vilket emellertid är en minskning med 4 procent

jämfört med året innan.66

Otillåten påverkan sker vanligen vid ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet.

Vittnen som inte känner gärningspersonen riskerar inte i lika stor utsträckning att utsättas för

64 Folkbokföringslagen (1991:481) 16 §. 65 Prop. 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer m.m., s. 33. 66 Korsell, Lars, Skinnari, Johanna, Weding Linda, Rapport 2008:8: Otillåten påverkan mot brottsoffer och

vittnen; om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet, Brottsförebyggande rådet, Västerås, 2008,

s. 5 ff [cit. Korsell m.fl.].

21

påverkanförsök.67 Beträffande de brott som polisanmäls, rör det sig ofta om gärningspersoner

som är unga och ofta omedvetna om att en påverkan faktiskt innebär ett brott och är olagligt.

Det är vanligare med hot om våld än faktiskt våld. BRÅ har rapporterat att det finns en risk att

vittnena inte redogör för det som faktiskt hänt utan ändrar sina redogörelser eller inte längre

vill medverka i rättsprocessen.68 Enligt statistik från DSV ställdes 669 st huvudförhandlingar

in år 2015 och under år 2016 låg antalet på 584 st. Huvudförhandlingarna rörde brottmål i

tingsrätter och ställdes in på grund av vittnets frånvaro.69 Det faktum att vittnen inte vill

medverka i rättsprocessen medför risk för att utredningar och åtal av brott försvåras och att

gärningspersoner fortsätter med sin brottslighet.70 En artikel i SvJT uttalar att vittnenas

uppgiftslämnande är av avgörande vikt för rättstryggheten och rättseffektiviteten.71

Straffet för övergrepp i rättssak har skärpts vid ett flertal tillfällen, detta på grund av att de

tidigare straffskalorna inte ansågs i tillräcklig grad uttrycka hur allvarligt samhället såg på dessa

brott.72 För grovt brott har straffet höjts från fängelse lägst ett år och högst sex år till fängelse

längst två år och högst åtta år.73

67 Korsell m.fl., s. 8. 68 BRÅ, Hot och påverkan mot samhället. 69 Domstolsverket, Statistik över hur många förhandlingar som ställs in, ’’www.domstol.se/Ladda-ner--

bestall/Statistik/Statistik-over-malutveckling-omloppstider-och-installda-forhandlingar/Samlingssida/’’, lydelse

2017-12-09. 70 BRÅ, Hot och påverkan mot samhället. 71 SvJT 2013 rf s. 753. 72 Weding, Linda, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, Kapitel: Övergrepp i rättssak,

Brottsförebyggande rådet, s. 397. 73 Prop. 2001/02:59 Het mot folkgrupp.

22

3 Anonyma vittnesmål

3.1 Nationell rättspraxis

I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna.74 I SOU 2004:1 konstaterades det att ett

tillåtande av anonyma vittnesmål skulle kunna äventyra den tilltalades rättssäkerhet.75 Frågan

om anonyma vittnesmål har behandlats ett fåtal gånger i svensk rättspraxis och nedan

presenteras två avgöranden.76

3.1.1 Mordbrandsfallet NJA 1998 s. 204

I mordbrandsfallet var J åtalad för mordbrand och misstänktes för att vid ett flertal gånger anlagt

brand i en flerfamiljsfastighet. Det fanns ingen som hade sett henne anlägga bränderna men

boende hade iakttagit henne i nära anslutning till bränderna. Åklagaren åberopade en

videoinspelning som bevisning. Videon hade inlämnats av en anonym person.

Videoinspelningen visade en gärningsperson i anslutning till brandplatsen vid tidpunkten för

branden och utgjorde en kopia av en originalinspelning vars tillkomst inte kunde klargöras.

Tingsrätten ogillade därför åtalet och ansåg att det inte kunde ha ansetts styrkt att det varit J

som hade anlagt bränderna.

Åklagaren överklagade till Svea hovrätt. Domstolen behandlade art 6 EKMR och uttalade att

bevisning med anonyma uppgifter ska behandlas med stor försiktighet. I förevarande fall hade

försvaret inte haft möjlighet att ställa kontrollfrågor om hur inspelningen hade gått till.

Hovrätten ansåg därför att det förelåg en betydande osäkerhet om inspelningens bevisvärde och

att videoinspelningen inte kunde läggas till grund för en dom i målet. Åtalet ogillades eftersom

det inte fanns andra tillräckliga bevis mot J.

Riksåklagaren överklagade målet till Högsta domstolen [cit. HD]. HD ansåg att det förelåg

oklarheter om bevisets tillkomst vilket kunde påverka bedömningen av vilka slutsatser som

kunde dras på grundval av beviset. Personen på videobandet kunde inte med säkerhet

identifieras som J, även om hon hade vidgått att hon den 26 februari år 1997 vid tidpunkten för

74 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24. 75 SOU 2004:1, s. 210. 76 Se även RH 2007 ref. 24 där vittnesförhör inför domstol med personer utan uppgivna namn ansetts innebära

grovt rättegångsfel.

23

den åtalade gärningen hade en sådan frisyr som syntes på bilderna och att hon också i övrigt

uppvisade likheter med den personen. Det saknades utredning om det i huset funnits någon

annan person som utseendemässigt liknade henne. HD drog slutsatsen att videoinspelningen

varken ensam eller tillsammans med övrig utredning visade att J anlagt branden och åtalet

ogillades. HD uttalade emellertid att anonyma bevismedel i sig inte strider mot art 6 EKMR

ifall annan bevisning stödjer det och om den anonyma bevisningen inte är den enda och

avgörande bevisningen vid fällande dom.

3.1.2 Tidaholmfallet RH 2001:71

I Tidaholmfallet misstänktes tre intagna för att ha stuckit ner en annan intagen med kniv. Flera

intagna observerade händelsen men bara en person var beredd att vittna och krävde anonymitet.

Vittnet satt bakom en skärm under huvudförhandlingen där vittnet blev granskad av domaren

men var dold för de tilltalade och deras försvarare. Ett ytterligare vittne tillkom i målet och

accepterade att vittna utan anonymitet. De tre tilltalade dömdes i tingsrätten på grundval av det

nya vittnets utsaga och teknisk bevisning. Tingsrätten avvisade emellertid förhöret med det

anonyma vittnet med motiveringen att det inte var tillåtet enligt svensk rätt att godta

vittnesutsagor där vittnets identitet inte var känd.

De tilltalade överklagade till Svea hovrätt. I hovrätten begärde åklagaren att få referera till

inspelningen med det anonyma vittnet och anförde samtidigt att det förelåg en hotande situation

för vittnet och att vittnesanonymitet därför var påkallat. Rätten anförde att Europadomstolen

har utvecklat en rättspraxis som innebär att domstolen tillåter upptagande av förhör som hållits

under förundersökningen ifall försvaret haft tillfälle att ställa frågor till vittnet samt att det

anonyma vittnet inte får vara den enda och avgörande bevisningen. I målet hade försvaret haft

möjlighet att ställa frågor till vittnet och vittnesmålet var inte den enda bevisningen. Således

ansåg rätten att åklagarens åberopande av vittnesutskriften inte stod i strid med art 6 EKMR.

Rätten uttalade emellertid att EKMR enbart utgör minimiregler till skydd för den enskildes

rättssäkerhet och att bevisningen därför även ska bedömas efter reglerna i RB. Rätten anförde

att anonyma vittnesmål inte är tillåtna enligt RB men att bevisningen ska beaktas i ljuset av

principen om fri bevisprövning enligt RB 35:1. Fri bevisprövning innebär att någon

begränsning inte får uppställas i fråga om de kunskapskällor som får användas som bevisning

och att domaren vid värdering av bevisningen inte är bunden av legala regler. Rätten ansåg

följaktligen att utskriften av förhöret med det anonyma vittnet kunde tillåtas som bevis även om

24

det inte tillkommit i enlighet med RB:s bestämmelser under förutsättning att beviset utgjorde

det bästa bevismedlet. Det anonyma vittnet befann sig inte längre i Sverige utan var utvisad

med förbud att återvända till Sverige vilket resulterade i att rätten fann att utskriften av

bandförhöret med vittnet var det bästa bevismedlet. Rätten godkände den anonyma bevisningen

men tillmätte vittnets uppgifter lågt självständigt bevisvärde.

3.2 Nationella utredningar

Ett flertal av de borgerliga partierna har under åren föreslagit ett införande av anonyma

vittnesmål. Motionerna har grundat sig i att fler ska våga vittna och att repressalierna mot

vittnena ska minska.77 Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har emellertid

riktat skarp kritik mot anonyma vittnesmål. Hon anser att rättssäkerheten riskerar att urholkas

då en misstänkt inte har möjlighet att få reda på vittnets identitet.78 Kritiken delas av tidigare

inrikesminister Anders Ygeman som också tror att det är svårt att förena anonyma vittnesmål

med rättssäkerhetsgarantierna och föreslår istället ett vittnesskyddsprogram.79

Anonyma vittnesmål är ett område som varit föremål för utredning i olika

lagstiftningssammanhang.80 Lagstiftaren har inte föreskrivit något uttryckligt förbud mot

anonyma vittnesmål men RB 36:10 föreskriver skyldigheten för rätten att höra vittnen om

vederbörandes namn. Nedan presenteras några av de utredningar som lagts fram under åren

vilka på ett utförligt sätt beskriver hur Sverige förhåller sig frågan om anonyma vittnesmål och

varför det idag inte tillåts.81

3.2.1 SOU 1998:40

I SOU 1998:40 var utredningens uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att förbättra

brottsoffrets situation. Utredningen konstaterade att hot mot vittnen inte hade ökat i någon större

omfattning samt att hoten främst var riktade mot personer som var kända för den tilltalade.

Utredningen uttalade att ett förfarande där försvararen skulle tillåtas ha kännedom om vittnets

identitet men inte den tilltalade skulle resultera i en lojalitetskonflikt emellan försvararen och

77 Se Mot. 2009/10:Ju343 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol; Mot. 2015/16:2251 Anonyma

vittnesmål; Mot. 2017/18:3576 Stärk rättsväsendet – fler synligare poliser. 78 Ramberg, Anne, (Förslag om anonyma vittnen), uttalande i Sveriges radio, 2017-02-08, 05:00-05:02. 79 Ygeman Anders, (Förslag om anonyma vittnen), uttalande i Rakt på, SVT, 2017-02-08, 15:30-16:00. 80 jfr Ds 1995:1; SOU 1998:40. 81 Se även Prop. 1993/94:143; DS 1995:1.

25

klienten, förfarandet skulle även strida mot god advokatsed då en advokat ska vara uppriktig

mot sin klient. Försvaret skulle också få svårt att på ett effektivt sätt kunna ifrågasätta

vittnesmålets trovärdighet och tillförlitlighet i och med att försvararen då inte skulle kunna

rådgöra med sin klient om vittnets relation till vederbörande. Utredningen anförde vidare att

anonyma vittnesmål riskerade att åsidosätta principen om offentlighet och parts rätt till

fullständig insyn. Utredningen ansåg mot bakgrund av nämnda omständigheter att det därför

inte var motiverat att föreslå en ordning med anonymitet för målsäganden och vittnen.82

3.2.2 SOU 2004:1

I SOU 2004:1 hade utredningen i uppdrag att utforma ett nationellt program till skydd för

bevispersoner m.fl.83 Programmet skulle omfatta en snäv personkrets och däribland

bevispersoner som medverkar i en förundersökning eller vid rättegångar rörande grov eller

organiserad brottslighet. För att beviljas en plats i programmet skulle det föreligga en påtaglig

risk för brottslighet som riktade sig mot vittnet eller någon till vittnet närstående. Förutom det

skulle även tre av fem andra kriterier84 vara uppfyllda.

Den som beviljats inträde i programmet skulle få hjälp med olika säkerhetsåtgärder, exempelvis

skyddat boende. Med beaktande av att en flytt kunde medföra kostnader föreslogs en s.k.

personsäkerhetsersättning. Ersättningen skulle täcka utgifter såsom förlorad arbetsförtjänst,

intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som orsakats av åtgärder till

förebyggande av brott. Förslaget skulle uppskattningsvis kosta 50 miljoner kr det första året,

varav 40 miljoner kr hänförde sig till programmet och 10 miljoner kr till den nya

ersättningsformen. Kostnaden beräknades att öka med några miljoner för varje år dock

motsvarade det en del av de kostnader som polisen redan hade för personskyddsarbete.

Utredningen konstaterade i sitt slutbetänkande att det inte var rimligt att ett vittne med

avslöjande av sina personuppgifter skulle tvingas fullgöra sin vittnesplikt trots ett konstaterat

hot mot vittnets liv eller hälsa. Utredningen uttalade emellertid att en part har rätt till fullständig

insyn i de förhållanden som kan läggas till grund för ett avgörande mot den tilltalade och att

rättssystemet inte får utformas så att det äventyrar den tilltalades möjligheter till ett riktigt

82 SOU 1998:40, s. 313 ff. 83 SOU 2004:1, s. 15. 84 1. Bevispersonens uppgifter skulle ha betydelse för ett åtal och fällande dom, 2. Samband mellan uppgifterna

och risken för repressalier, 3. Samtycke från bevispersonen, 4. Bevispersonen skulle ha rätt att stadigvarande

vistas i landet, 5. Andra säkerhetsåtgärder skulle bedömas som otillräckliga.

26

försvar. Utredningen anförde att ett system med anonymitet enbart skulle ha effekt beträffande

s.k. tillfällighetsvittnen och där vittnet redan på grund av innehållet i sitt vittnesmål kunde vara

avslöjat. Beträffande målsägande och medtilltalade skulle ett system med anonymitet ha en

begränsad effekt, då de flesta av dessa personer var kända för den tilltalade. Utredningen

uttalade vidare att en majoritet av de allvarligt hotade bevispersonerna själva är medtilltalade

och inte vittnen och att anonymitet därför skulle få en liten betydelse för säkerhetsarbetet kring

hotade personer. Utredningen kom på grund av nämnda omständigheter fram till att en ordning

med anonyma vittnen skulle väcka svåra processuella frågor och att andra säkerhetsåtgärder

istället borde användas för att stödja hotade bevispersoner.

3.2.3 SOU 2017:46

Den senaste utredningen på området är SOU 2017:46. Utredningen hade i uppdrag att föreslå

förslag för att domstolarna ska vara trygga och säkra miljöer för brottsoffer, vittnen och andra

som vistas i domstolarnas lokaler. I utredningen föreslogs att en sidosal skulle få användas av

ordnings- och säkerhetsskäl för att få mer ordnade och säkra förhandlingar i mål där åhörarna

kan försöka skrämma, hota och påverka parter samt vittnen. Rättens ordförande skulle då kunna

besluta att åhörarna fick följa rättegången genom en ljud- och bildöverföring i en sidosal i stället

för i rättssalen. Utredningen föreslog även att det skulle ges utökade möjligheter att närvara via

videokonferens för rädda och utsatta personer och där rädslan inte behöver inte vara påtaglig.

De nya reglerna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2018.85 Utredningens förslag skickades på

remiss den 30 maj 2017.86

85 SOU 2017:46, s. 18. 86 Regeringskansliet, Utredare överlämnade förslag för att domstolar ska vara trygga och säkra miljöer,

’’www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/05/utredare-overlamnade-forslag-for-att-domstolar-ska-vara-

trygga-och-sakra-miljoer/’’, lydelse 2017-12-19.

27

4 Anonyma vittnesmål i Europadomstolen

4.1 Artikel 6 EKMR

EKMR inkorporerades med svensk rätt och trädde i kraft 1 januari år 1995. Konventionen och

dess tilläggsprotokoll gäller som lag i svensk rätt. Regeringsformen (1974:152) 2:19 [ cit. RF]

stadgar att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden med

anledning av EKMR.87

Kontradiktionsprincipen är inte uttryckligen lagfäst men är ett element i rätten till en rättvis

rättegång som återfinns i art 6 EKMR. Principen kommer till uttryck i art 6.3 (d) EKMR och

stadgar att den som blivit anklagad för brott ska ges möjlighet att förhöra eller låta förhöra

vittnen som åberopats emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma

förhållanden som vittnen åberopade mot honom.88 Den tilltalades frågor till vittnena kan bidra

till ytterligare upplysningar i målet eller påvisa svagheter i vittnenas utsagor. Domstolen får

inte i regel till nackdel för den tilltalade grunda domen på muntliga utsagor av personer som

den tilltalade inte har haft möjlighet att förhöra. Principen är svår att upprätthålla då ett vittne

kan ha försvunnit eller avlidit eller att vittnet vägrar komma på grund av rädsla för

repressalier.89

Principen om kontradiktion framgår även av RF 2:11 st 2.90 Bestämmelsen infördes för att ge

en utökad betydelse av art 6 EKMR då följande bestämmelse har ett begränsat

tillämpningsområde och gäller endast vid prövning av den enskildes civila rättigheter och

skyldigheter eller anklagelser för brott.91

EKMR utgör minimirättigheter och inte ett tak. Europadomstolen har framhållit att den

kontradiktoriska principen inte råder utan undantag utan ska ställas mot behovet av att skydda

vittnen. Ett skäl till att tillåta anonyma vittnen är att skydda vittnena från repressalier. Vittnenas

liv, frihet och säkerhet kan bli en fråga som faller inom området för art 8 EKMR där skydd

87 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl., Nordstedts Juridik, Visby, 2015, s. 44 [cit.

Danelius]. 88 Ekelöf m.fl. s. 30 f. 89 Danelius, s. 277. 90 Ekelöf m.fl., 2016, s. 43. 91 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 162.

28

stadgas för varje individs rätt till sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Begreppet privatliv ska tolkas extensivt och inbegriper en persons självbestämmanderätt,

personligt privatliv, personlig identitet och integritet.92 Europadomstolen har uttalat att de

fördragsslutande staterna borde organisera sina straffprocesser för att intressena i art 8 EKMR

inte ska äventyras på ett oförsvarligt sätt.93 Skyddet i art 8 EKMR är inte absolut men en

offentlig myndighet får enbart i vissa fall inskränka rättigheten i art 8 EKMR.94

4.2 Avgöranden från europadomstolen

Europadomstolen har sedan år 1990 utvecklat en rättspraxis där det i vissa fall har ansetts

acceptabelt att använda sig av anonyma vittnesmål.95 Europadomstolen har uttalat att försvarets

möjligheter att ifrågasätta vittnets tillförlitlighet påverkas och att skälen därför bör vara mycket

starka vid ett tillåtande av anonyma vittnesmål. Det anonyma vittnesmålet får inte heller vara

den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.96 Nedan presenteras några avgöranden

som utförligt redogör för europadomstolens förhållningssätt till anonyma vittnesmål.97

4.2.1 Kostovski v. Nederländerna, 1989

I målet hade Kostovski begått ett väpnat rån mot en bank i Nederländerna. Två vittnen begärde

anonymitet på grund av rädsla för repressalier. Vittnena förhördes av polis under

förundersökningen där varken försvararen, Kostovski eller åklagaren var närvarande vid

förhöret. Försvaret fick lämna frågor till vittnena genom förundersökningsdomaren och

lämnade 14 frågor. Enbart två frågor kunde besvaras då risken fanns för att vittnenas identitet

annars skulle röjas. Vittnena hördes aldrig vid själva rättegången, utan rapporterna av polisen

lästes upp i form av vittnesutsagor. Polisen och undersökningsdomarna vittnade om att vittnena

befann sig i en verklig fara för de fall identiteterna skulle röjas. Bevisningen tilläts och

domstolen fann att vittnena lämnat sina utsagor på eget initiativ, hade goda skäl till att frukta

92 Jfr Pretty v. United Kingdom, judement of 27 July, 2002, ECHR, no. 2346/02, där begreppet privatliv

inkluderade både fysisk och psykisk integritet. 93 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 7 uppl., Iustus förlag, Uppsala,

2014, s. 99. ; Doorson, s. 22 f. 94 Se art 8.2 EKMR som avser 1. Stöd i lag 2. Nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens

säkerhet, allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller förebyggande av oordning eller brott eller till

skydd för hälsa/moral eller andra personers fri- och rättigheter. 95 Danelius, s. 211 f. 96 Danelius, s. 287. 97 Se även Teixeira de castro v. Portugal, judement of 9 Juny, 1998, no 44/1997/828/1034; AL-Khawaja and

Tahery v. The united kingdom, judement 15 December, 2011, ECHR, no 26766/5 and 22228/06; Pesukic v.

Switzerland, judement of 6 December, 2012, ECHR, no 25088/07.

29

repressalier, hade gjort ett trovärdigt intryck och att deras berättelser var samstämmiga.

Appellationsdomstolen i Amsterdam dömde Kostovski till sex års fängelse.

Kostovski klagade till Europakommissionen och hävdade att Nederländernas behandling av

honom kränkt hans rätt till en rättvis rättegång enligt art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Kostovski hade

inte kunnat ställa frågor direkt till vittnena och följaktligen inte kunnat ifrågasätta deras utsagor.

Europakommissionen hänsköt målet till Europadomstolen.

Europadomstolen fann att Nederländerna kränkt Kostovski och hans rättigheter enligt art 6

EKMR. Domstolen uttalade att en misstänkt alltid ska ges möjlighet att ställa frågor till vittnet.

Försvaret hade ett begränsat utrymme att ställa frågor, domen var i huvudsak baserad på ett

anonymt vittnesmål och detta var oförenligt med art 6 EKMR. Domstolen uttalade att om

försvaret är ovetande om personens identitet kan försvaret förlora möjligheten att visa att vittnet

har förutfattade meningar, är fientligt eller opålitligt. Vittnesmål som använts som anklagelser

mot en tilltalad kan vara avsiktligt felaktiga eller missförstånd, vilket försvaret inte kan få fram

om inte sådan information finns som gör det möjligt att pröva vittnets pålitlighet eller få fram

tvivel beträffande vittnets trovärdighet. Domstolen uttalade därför med hänsyn till

omständigheterna i målet att inskränkningarna rörande försvarets rättigheter varit sådana att

Kostovski inte kunde sägas ha erhållit en rättvis rättegång. Det förelåg därför en kränkning av

art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR.

4.2.2 Lüdi v. Schweiz, 1992

I målet hade Lüdi haft kontakt med en person som kallade sig för Toni som var polisinfiltratör.

Lüdi skulle ta fram ett parti droger till Toni vilka han sedermera skulle köpa. Lüdi ordnade fram

drogerna och tog kontakt med Toni. Enligt Tonis rapporter hade Lüdi lovat honom 2 kg kokain.

Lüdi greps den 1 augusti år 1984 för olaglig handel med droger och dömdes sedermera för

narkotikabrott.

Lüdi klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång i

enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. I följande fall hördes Toni aldrig inför rätten och hans

riktiga identitet avslöjades aldrig. Toni var förvisso känd för Lüdi då de hade träffats vid fem

tillfällen men Lüdi visste inte om hans riktiga identitet. Försvararen fick heller inte tillfälle att

ställa frågor till Toni. Europadomstolen konstaterade att även om de schweiziska domstolarna

inte hade fattat sina beslut uteslutande på grundval av Tonis skriftliga uttalanden, hade det ändå

30

betydelse för att fastställa omständigheterna i målet. Europadomstolen uttalade vidare att alla

bevis ska presenteras i närvaro av den tilltalade för att den tilltalade ska ha möjlighet att försvara

sig. Den tilltalade ska ha en adekvat och ordentlig möjlighet att utmana och ifrågasätta ett vittne

mot honom, antingen när vittnet gör sitt uttalande eller senare. Rätten till försvar var begränsad

i förevarande fall och den tilltalade ansågs inte ha haft en rättvis rättegång. Europadomstolen

ansåg därför att en kränkning enligt art 6.1 och 6.3 (d) EKMR förelåg.

4.2.3 Windisch v. Österrike, 1993

I detta mål dömdes Windisch för inbrott i Österrike. Domen grundades på uppgifter som

lämnats till polisen av två oidentifierade personer som var de enda vittnen som kunde binda

Windisch till brottsplatsen. Vittnena hördes inte under själva rättegången, utan förhör hölls med

de polismän som hade mottagit informationen. Försvarets begäran om att få förhöra vittnena i

rätten avslogs. Försvaret hade således inte möjlighet att ställa frågor till vittnena, utan kunde

enbart fråga de poliser som återberättade vittnesutsagorna. Återgivelsen från förhören utgjorde

den enda bevisningen i målet.

Windisch klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång

i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen uttalade att försvaret ska ges

möjlighet att låta förhöra vittnen. I förevarande fall hade dessutom varken rätten eller någon

förundersökningsdomare varit i kontakt med vittnena utan enbart polisen. Europadomstolen

ansåg att rätten på grund av det anförda inte kunde iaktta vittnena och därmed bilda sig en egen

uppfattning om deras trovärdighet. Efter en samlad bedömning ansåg Europadomstolen att den

tilltalade hade berövats sin rätt till en rättvis rättegång och en kränkning förelåg av art 6.1 och

6.3 (d) EKMR.

4.2.4 Saïdi v. Frankrike, 1993

I det aktuella målet dömdes Saïdi till fängelse och utvisning i Frankrike för bland annat

narkotikabrott. Vittnena i förevarande fall var anonyma och Saïdi fick inte någon möjlighet att

korsförhöra de vittnen som anklagade honom för brotten. Saïdi klagade till Europadomstolen

och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d)

EKMR.

31

Europadomstolen uttalade att ett bevis som upptagits på ett tidigare stadium inte i sig är

oförenligt med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR, detta förutsätter emellertid att försvarets rättigheter

har respekterats. Försvaret ska ges möjlighet att någon gång under förfarandet förhöra de vittnen

som åberopats. Saïdi och hans försvarare hade inte tillåtits att förhöra vittnena, varken under

förundersökningen eller under rättegången.

I förevarande fall hade de två instanser som dömt Saïdi inte hänvisat till någon annan bevisning

än till de utsagor som hade avgivits före rättegången. Vittnesmålen utgjorde således den enda

och avgörande bevisningen i målet. Vittnena var förvisso narkomaner och hade ett legitimt

intresse av att få vara anonyma mot bakgrund av risken för repressalier. Europadomstolen

konstaterade att svårigheten givetvis finns med att inhämta bevisning rörande

narkotikabrottslighet men att det inte rättfärdigar en inskränkning i den tilltalades försvar.

Europadomstolen ansåg följaktligen att en kränkning förelåg av art 6.1 och 6.3 (d) EKMR.

4.2.5 Doorson v. Nederländerna, 1996

I målet skulle 150 drogmissbrukare identifiera knarkförsäljare. Det var känt för polisen att de

som vittnade mot försäljarna hade blivit hotade. Identiteten på två av vittnena var kända, N och

R, men resterande sex vittnen hölls anonyma. De sex anonyma vittnena pekade ut Doorson som

knarkförsäljare vid en fotokonfrontation. Domstolen avslog emellertid försvarets begäran om

att få höra de sex vittnena. Doorson dömdes i regiondomstolen till 1 år och 3 månaders fängelse

för narkotikabrott.

Doorson klagade till appelationsdomstolen och hemställde att de sex anonyma vittnena skulle

höras. Appellationsdomstolen beslöt att undersökningsdomaren på nytt skulle höra de anonyma

vittnena och ge försvaret tillfälle att utfråga respektive vittne. Domstolen ifrågasatte samtidigt

nödvändigheten av att upprätthålla vittnenas anonymitet men kom fram till att risk för

repressalier förelåg och att anonymiteten därför var befogad. Undersökningsdomaren förhörde

två av de anonyma vittnena, Y15 och Y16, i närvaro av försvararen som tilläts ställa frågor till

vittnena. Undersökningsdomaren kände till identiteterna men inte försvaret. Vittnena hade köpt

narkotika av Doorson och hade sett honom sälja till andra. Vittnena hade vidare identifierat

Doorson från ett polisfotografi och beskrivit hans utseende och kläder. Vittnet N hördes i

appellationsdomstolen men förklarade att han hade ljugit och återtog sitt påstående om att

Doorson hade sålt droger. Vittnet R avvek och hördes aldrig av domstol. Åklagaren kallade in

32

en polisman, vittnet I. Han uppgav att dömda knarkförsäljare efter avtjänat straff tidigare hotat

och misshandlat de vittnen som vittnat emot dem. Appellationsdomstolen fastställde

regiondomstolens dom med beaktande av utpekandet av Doorson vid fotokonfrontationen,

utsagorna lämnade av Y15 och Y16, att Doorson själv medgivit att det var han på fotot som

visats för vittnena och slutligen utsagorna gjorda inför polisen av N och R. Domstolen valde att

tro på den utsaga som N lämnat hos polisen trots att han under rättegången återtog sitt

påstående.

Hoge Raad fastställde Appellationsdomstolens dom och uttalade att anonyma vittnesmål måste

följa vissa krav. Vittnesmålet ska ha upptagits inför en domare med kännedom om vittnets

identitet, en officiell rapport ska finnas över vittnesförhöret och ett uttalande om vittnets

trovärdighet samt skälen till anonymiteten. Vidare ska försvaret ges tillfälle att ställa frågor till

vittnet och bevisningen får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.

Den dömande domstolen ska även visa omsorg och försiktighet när rätten fastställer

trovärdighet hos ett anonymt vittne.

Doorson klagade Europadomstolen och hävdade en kränkning av art 6.1 och 6.3 (d) EKMR.

Vittnena hade inte hörts i hans närvaro och han hade inte haft möjlighet att ställa frågor till

vittnena. Europadomstolen meddelade dom den 26 mars år 1996 och anförde att art 6 EKMR

inte uttryckligen kräver att hänsyn tas till vittnena, men att deras liv, frihet och säkerhet till

person är en fråga som faller inom art 8 EKMR. Mot denna bakgrund kräver principen om en

rättvis rättegång också att försvarets intressen i förekommande fall avvägs mot intressena hos

vittnen som kallas att avge sin utsaga. Vittnena hade ett intresse av skydd i form av anonymitet

då drogmissbrukare som talade som vittnen löpte en stor risk att utsättas för repressalier. Rätten

uttalade att en fällande dom inte enbart får grundas på anonyma vittnen utan att annan bevisning

även måste finnas som kan läggas till grund för en fällande dom. I Doorson v. Nederländerna

förekom annan bevisning än bara anonyma vittnen varför det inte stred mot art 6 EKMR och

rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen uttalade därför att ingen kränkning förelåg av


33

4.2.6 Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna, 1997

I det aktuella målet hade Van Mechelen och tre personer dömts av nederländsk domstol för

försök till dråp och grovt rån. Bevisningen bestod i huvudsak av vittnesutsagor av anonyma

polismän som deltagit i förföljandet av brottslingarna efter rånet och som identifierat följande

fyra personer som nu stod åtalade. Poliserna hördes vid ett tillfälle av undersökningsdomaren,

medan de åtalade, deras försvarare och åklagaren befann sig i ett angränsande rum varifrån de

kunde följa förhöret genom en ljudinstallation. Polismännen ville vara anonyma för att

underlätta deras fortsätta användbarhet i tjänsten samt att de ville garantera sin egen och sina

familjers säkerhet.

Van Mechelen klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis

rättegång i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen erinrade om sin tidigare

rättspraxis och uttalade att anonyma vittnesmål inte under alla omständigheter är oförenligt med

konventionen men att det enbart ska godtas vid starka skäl. Europadomstolen uttalade

emellertid att en fällande dom inte enbart eller ens väsentligen får grundas på anonyma

vittnesmål. I det aktuella fallet hade polismännen hörts i ett annat rum än det där klagandena

och deras försvarare befunnit sig, vilket inskränkte försvarets möjligheter att pröva deras

trovärdighet. Europadomstolen fann det inte klarlagt att sådana avvikelser från ett normalt

förfarande varit nödvändiga. Europadomstolen uttalade vidare att polismän har särskilda

skyldigheter att bekämpa brott och däri ingår bland annat att avge vittnesmål inför en domstol.

Det måste därför enligt rätten krävas starka skäl för att poliser skulle få uppträda anonymt. Det

hade i målet inte heller påvisats något faktiskt hot varken mot poliserna eller deras familjer.

Den anonyma bevisningen var även den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade.

Europadomstolen ansåg därför att försvarets rättigheter hade beskurits vilket stod i strid med


4.3 Europarådets rekommendation

Den 10 september år 1997 antog Europarådets ministerkommitté en rekommendation98 om hot

mot vittnen och om den tilltalades försvar. Rekommendationen byggde på Europadomstolens

rättspraxis och uttryckte vittnets betydande roll och hoten som vittnen riskerade i mål gällande

organiserad brottslighet. I rekommendationen framfördes att medlemsstaterna borde ha ett

98 Rekommendation no R (97) 13 Intimidation of witnesses and the rights of the defence.

34

vittnesskyddsprogram för hotade vittnen och deras anhöriga. Programmen föreslogs erbjuda

diverse skyddsåtgärder som exempelvis identitetsbyte, flytt, fysiskt skydd, hjälp vid att skaffa

nytt arbete och livvaktsskydd.99

I rekommendationen uttalades vidare att anonyma vittnesmål bör ses som en exceptionell

åtgärd. Anonymitet ska endast användas i undantagsfall och vittnets situation ska granskas

genom ett rättsligt förfarande där den tilltalade får tillfälle att ifrågasätta vittnets behov av

anonymitet, dennes trovärdighet och källan till vittnets vetskap. Vid ett tillåtande av anonyma

vittnesmål ska myndigheten beakta dels om vittnets liv eller frihet är allvarligt hotad, dels om

bevisningen sannolikt blir betydelsefull och om vittnet verkar vara trovärdigt. Vidare anför

rekommendationen att en fällande dom inte endast eller ens väsentligen får grundas på uppgifter

från anonyma vittnesmål.100

4.4 Kommissionens arbetsdokument

I Kommissionens arbetsdokument från den 13 november år 2007 diskuterades

genomförbarheten av EU-lagstiftning på området för skydd bland annat för vittnen.

Vittnesskyddet har varit föremål för diskussion under flera år. I arbetsdokumentet framhölls

vikten av att vittnen ska få ett adekvat skydd samt att åtalade ska lagföras. År 2004 inleddes ett

förberedande arbete med att utveckla bindande lagstiftning inom EU rörande vittnesskydd. Det

gjordes undersökningar år 2006 rörande EU-medborgares åsikter beträffande stödet för att ta

itu med vittnesskydd på EU-nivå där 86 procent av medborgarna gav stöd åt en

gränsöverskridande EU-policy samt ett internationellt samarbete om vittnesskydd.

Information om medlemsstaternas lagstiftning, administrativa strukturer och praktiska

erfarenheter samlades och det framkom stora skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning

och administrativa strukturer. Förutom skillnader är det även ett område som ständigt utvecklas.

Mot bakgrund av detta kom kommissionen fram till att det i nuläget inte var lämpligt att införa

lagstiftning på EU-nivå. Även om det finns lagstiftning, prioriterade policyområden och

domstolsavgöranden inom Europarådet som stödjer behovet av bindande åtgärder för

vittnesskydd har arbetet inte lett till någon bindande lagstiftning.101

99 SOU 1998:40, s. 319. 100 SOU 1998:40 s. 307. 101 Commission working document on the feasibility of EU legislation in the area of protection of witnesses and

collaborators with justice (COM(2007)0693 final).

35

5 Vittnesregleringen i utländsk rätt

5.1 Norsk lagstiftning

I Norge infördes anonyma vittnen år 2001 i straffprocessloven 130 § (a). Huvudregeln i

straffprocessloven 130 § anger att vittnet ska av rätten höras om namn, födelsedatum, civilstånd,

hemvist och förhållande till misstänkt och målsägande. Straffprocessloven 130 § (a) tillkom

som ett undantag till huvudregeln för att möjliggöra anonyma vittnesmål.102

För att rätten ska godta ett anonymt vittnesmål krävs att fyra materiella huvudvillkor samt ett

processuellt villkor är uppfyllda. Det första materiella huvudvillkoret är måltyp, anonyma

vittnen får enbart tillåtas vid allvarligare brottslighet såsom dråp, våldtäkt, grovt rån och

allvarligare narkotikabrott. Det andra villkoret är farosituationen, det måste föreligga en risk

för att vittnet eller någon till vittnet närstående ska utsättas för allvarlig brottslighet mot liv,

hälsa eller frihet om vittnets identitet blir känd. Det tredje villkoret är nödvändighet, anonyma

vittnesmål ska enbart användas när det är strikt nödvändigt annars ska mindre ingripande

åtgärder ha företräde. Det fjärde villkoret är hänsyn till tilltalads försvar vilket innebär att

anonyma vittnesmål inte får medföra väsentliga olägenheter för den tilltalades försvar. Med

väsentliga olägenheter avses i hur stor utsträckning den tilltalades rätt till ifrågasättande av

vittnets trovärdighet begränsas vid anonyma vittnesmål och hur viktigt det är för den tilltalade

att känna till vittnets identitet för att kunna försvara sig. Slutligen tar det processuella villkoret

sikte på att en begäran om anonymitet lämnas in till rätten av statsadvokaten.

En prövning görs sedermera huruvida villkoren är uppfyllda och rätten får bestämma om

anonymitet ska godkännas eller inte. Det är enbart domare, jury, åklagare och den tilltalades

försvarare som har kännedom om vittnets identitet i enlighet med straffprocessloven 130 §

(a).103

102 SOU 2004:1, s. 205 f. 103 Mot. 2008/09:Ju363 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol, s. 3 ff.

36

5.2 Dansk lagstiftning

I Danmark infördes anonyma vittnen år 2002 i retsplejeloven 848 § 2 st. I förevarande

bestämmelse stadgas att det i brottmål finns en möjlighet för rätten att hemlighålla vittnets namn

och adress för den tilltalade.104 Ett hemlighållande får enbart ske när det är av väsentlig vikt

med anledning av vittnets säkerhet samtidigt som förfarandet måste kunna antas vara utan

betydelse för den tilltalades försvar. Åklagaren kan meddela ett förbud för försvaret att lämna

upplysningar om vittnet till den tilltalade till dess att rätten prövat frågan.105 Rätten kan även

besluta att den tilltalade ska lämna rättssalen under tiden vittnet hörs ifall det finns anledning

att anta att vittnet eller någon närstående till vittnet riskerar repressalier.106

5.3 Nederländsk lagstiftning

Anonyma vittnen infördes i Nederländerna år 1994 och begreppet hotat vittne infördes i den

holländska straffprocesslagen i 136 § (c) och 226 § (a). Ändringen innebar att vittnets identitet

skulle förbli hemlig om ett röjande kunde innebära repressalier för vittnets liv, hälsa, säkerhet,

familjeliv eller ekonomisk existens. Vittnet måste ha uttalat att denne på grund av nämnda

omständigheter inte ville avslöja sin identitet.

Vittnesmålet ska sedermera avläggas under ed inför en förundersökningsdomare utan att

vittnets identitet avslöjas. Undersökningsdomaren ska undersöka vittnets tillförlitlighet och

uttala sig om denna i en undersökningsrapport.107 Det anonyma vittnesmålet ska enbart

användas vid åtal gällande allvarligare brottslighet.108 Undersökningsdomaren ska ha möjlighet

att förbjuda den misstänkte och försvararen att närvara vid förhöret med det hotade vittnet men

då ska även åklagaren vägras närvara. Åklagaren och försvararen ska ha rätt att ställa frågor till

vittnet antingen via telefon eller per skrift enligt straffprocesslagen 226 § och ett hotat vittne

ska höras inför lykta dörrar enligt straffprocesslagen 280 §. Bevisningen ska enbart tillåtas i de

fall försvaret har haft tillfredställande möjligheter att ställa frågor och det anonyma vittnesmålet

får inte vara den enda avgörande bevisningen vid en fällande dom.109

104 SOU 2004:1 s. 206. 105 SOU 2004:1 s. 98. 106 SOU 2004:1 s. 206. 107 SOU 2004:1, s. 206 f. 108 SOU 1998:40, s. 312. 109 DS 1995:1, s. 113.

37

6 Analys

6.1 Allmänt

Under avsnittet av gällande rätt har en allmän beskrivning getts av de processrättsliga reglerna,

vittnesregleringen och vittnesskyddet i Sverige. Svensk rättspraxis har presenterats och de

utredningar som lagts fram på området. Art 6 och 8 EKMR har beskrivits samt

Europadomstolens rättspraxis och den utländska vittnesregleringen.

Syftet med uppsatsen har varit att utreda om det är motiverat med beaktande av den tilltalades

rättssäkerhet och vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet

och då s.k. tillfällighetsvittnen. Uppsatsen har varit begränsad till att analysera möjliggörandet

av anonyma vittnesmål under förundersökningsstadiet och däri möjligheterna att vid en

huvudförhandling läsa upp referat från vittnesförhöret. Nedan följer en redogörelse där det

utreds om nuvarande vittnesskydd är tillräckligt, vilka för- och nackdelar anonyma vittnesmål

kan medföra samt vilka åtgärder som är motiverade att vida på området.

6.2 Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande?

En person som har bevittnat ett brott är skyldig att medfölja polisen till förhör. En kallelse till

ett vittnesförhör kan förenas med vite och hämtning och en kallelse till en huvudförhandling

förenas med vite och kan även förenas med hämtning. Ifall ett vittne vägrar att uttala sig riskerar

vittnet häktning och om vittnet talar osanning eller tiger riskerar vittnet mened vilket kan leda

till fängelse. Det är således ingen valmöjlighet om ett vittne vill vittna eller inte, utan vittnet

måste inställa sig.

Som visat riskerar emellertid vittnena repressalier och många avhåller sig ifrån att vittna.

Undantaget från vittnesplikten tar sikte på hustru, barn eller syskon eller någon som på liknande

sätt är parten närstående. Den som är under femton år eller lider av en psykisk störning ska

vittna enbart i de fall rätten finner det lämpligt och advokater, läkare, barnmorskor,

sjuksköterskor och psykologer undantas i vissa fall. Det sagda innebär att tillfällighetsvittnen

sällan kan avhålla sig ifrån att vittna såvida de inte uppfyller något av kriterierna i undantagen.

För att skydda vittnena från övergrepp infördes en ändring i RB 36:10. Ändringen innebar att

rätten inte får fråga vittnet om ålder, hemvist och yrke annat än om det är behövligt. Skyddet

38

har emellertid inte varit särskilt effektivt då en part i de flesta fall har rätt att få kännedom om

vittnets identitet. Den tilltalade har när åtal har väckts en absolut rätt att få en kopia av

förundersökningsprotokollet, vari vittnets fullständiga namn finns. Andra uppgifter om vittnet

såsom personnummer, yrke eller anställning och bostadsort ska lämnas ut om den tilltalade

begär det och uppgifterna förekommer i rättens akt.

Rätten kan vid förhandlingstillfället besluta om ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring

och erbjuda vittnesstöd till vittnet. Den nya utredningen som kom år 2017 uttalar att videoförhör

ska tillåtas oftare. Möjligheten till ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring saknar

emellertid viss betydelse i och med att många vittnen överhuvudtaget inte vill medverka vid

rättegångar och inte alls konfronteras med den tilltalade. Att videoförhör dessutom ska tillåtas

oftare enligt utredningen bidrar inte med något egentligt nytt skydd. Ifall ett vittne hörs per

videolänk eller via telefon kan det visserligen kännas tryggare för vissa vittnen men den

tilltalade har ändock kännedom om vittnets identitet och vittnet kan därmed riskera repressalier.

Vittnesstödet saknar således också viss betydelse med anledning av det som tidigare anförts att

de allra flesta vittnen inte vågar komma till förhandlingen och såldes tar vittnen inte del av det

vittnesstöd som ges i samband med förhandlingstillfället.

Det finns både straffsanktionerade, fysiska och administrativa skydd för vittnen. Övergrepp i

rättssak stadgar ett särskilt skydd för vittnen och innebär att personer som med våld eller med

hot om våld angriper ett vittne riskerar fängelse. Brott enligt BrB kap 3-4, innefattar brott mot

frihet och frid och ger en möjlighet att straffa en person som hindrar eller stör ett vittne från att

avlägga vittnesmål. Lagen om kontaktförbud innebär ett förbud för en person att besöka eller

på annat sätt ta kontakt med en annan person. Frågan som kan ställas är vad dessa bestämmelser

fyller för faktiskt skydd? Har bestämmelserna något individuellt preventivt syfte och går det att

undvika situationer som i Hallonbergen? I många av de fall som rör den organiserade

brottsligheten har sådana grova brott begåtts att den tilltalade i de fallen ändå riskerar livstid

eller i vart fall ett långt fängelsestraff. I de fall den tilltalade då vill tysta eller hota ett vittne

borde fängelsestraffet i många fall inte påverkas i väsentlig mån och den tilltalade skulle

troligen i många fall ändå utöva repressalier mot vittnen. Organiserad brottslighet bygger även

i många avseenden på att individer inte vågar vittna och således har dessa straffsanktionerade

skydd en mindre betydelse.

Straffet för övergrepp i rättssak har skärpts vid ett flertal tillfällen och detta på grund av att de

tidigare straffskalorna inte ansågs i tillräcklig grad uttrycka hur allvarligt samhället såg på dessa

39

brott. För grovt brott har straffet höjts från fängelse lägst ett år och högst sex år till fängelse

lägst två år och högst åtta år. Brottet övergrepp i rättssak har under åren bearbetats och

lagstiftaren har i omgångar markerat brottets allvarlighetsgrad. Trots höjningar av straffskalan

kan påpekas att det år 2015 förekom 3600 fall av övergrepp i rättssak och då finns det inte

statistik på det eventuella mörkertal som finns. Höjningarna av straffskalan borde därmed inte

ha någon större betydelse för att motverka övergrepp mot vittnen och frågan är vad de

straffsanktionerade skydden har för betydelse när skadan redan är skedd?

Fysiska skydd finns bland annat i form av skalskydd, trygghetspaket och livvaktsskydd. De

administrativa åtgärder som återfinns är folkbokföringsåtgärder med en s.k.

sekretessmarkering, kvarskrivning, fingerade personuppgifter och byte av namn. Vid dessa

typer av skydd tvingas vittnet många gånger att flytta och gå in i en helt ny identitet där följden

blir att det tidigare livet får lämnas, åtminstone för en viss tid. Dessa skyddsåtgärder är

inskränkande för vittnets liv och det är förståeligt att vittnen många gånger drar sig för att avge

sina utsagor då vittnen inte vill utsättas för dessa inskränkningar.

En studie från BRÅ visar att antalet anmälningar om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent

mellan år 1999 och år 2006. År 2015 anmäldes omkring 3 600 fall av övergrepp i rättssak, vilket

emellertid är en minskning med 4 procent jämfört med året innan. Detta borde visa på att

nuvarande vittnesskydd inte är tillfredsställande, däremot vet vi inte vilken typ av skydd

vittnena hade varför det är svårt att uttala sig specifikt om skydden. Det finns inte heller

kännedom om hur stort mörkertalet är. Oavsett hur tillfredsställande vittnesskydden är i sig, hur

stor betydelse har skydden i slutändan om ingen vågar vittna? Ifall vittnen inte vill närvara vid

förhandlingar på grund av rädsla för repressalier eller ändrar sina utsagor, har vittnesskyddet då

någon betydelse?

De allra flesta vittnen avhåller sig ifrån att komma till själva förhandlingstillfället. Därför har

bestämmelserna om ljudöverföring och ljud- och bildöverföring, vittnesstöd eller olika

straffsanktionerade, fysiska eller administrativa åtgärder mindre betydelse. Ett

tillfällighetsvittne som erbjuds administrativt eller fysiskt skydd riskerar stora inskränkningar i

sitt liv och detta på grund av att ha bevittnat ett brott. De straffsanktionerade skydden för vittnen

hindrar förmodligen inte heller gärningspersoner från den grövre organiserade brottsligheten

att utöva repressalier mot vittnet.

40

Nuvarande vittnesskydd är inte tillfredställande och är inte anpassat till den förändrade

kriminella verkligheten i Sverige och fyller inte det behov som finns. Sverige behöver att

vittnen vågar komma till förhandlingstillfället och avge en sanningsenlig utsaga, vilket vittnen

år 2017 inte vågar.

6.3 Anonyma vittnesmål enligt Europadomstolen

Europadomstolen har i vissa fall accepterat ett användande av anonyma vittnesmål.

Europadomstolen har emellertid uttalat att rätten till kontradiktion och rätten till en rättvis

rättegång påverkas och att skälen därför bör vara mycket starka vid ett tillåtande av anonyma

vittnesmål.

I Lüdi v. Schweiz, Kostovski v. Nederländerna, Windisch v. Österrike och Saïdi v. Frankrike

hade försvaret begränsade möjligheter att ställa frågor till vittnena. Rätten till försvar var

begränsad och i samtliga fall ansågs den tilltalade ha berövats sin rätt till en rättvis rättegång

och en kränkning förelåg av art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen uttalade i samtliga

fall att försvaret ska ges möjlighet att låta förhöra vittnen. I varken Lüdi v. Schweiz och

Windisch v. Österrike hade undersökningsdomaren haft kännedom om vittnets identitet vilket

gjorde att inte ens rätten kunde bilda sig en egen uppfattning om vittnenas trovärdighet.

Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna påminner om ovanstående situation och i följande mål

hade vittnena hörts i ett annat rum än det där klagandena och deras försvarare befunnit sig,

vilket inskränkte försvarets möjligheter att pröva vittnenas trovärdighet. I följande mål

handlade det emellertid om polisvittnen vilka enligt Europadomstolen har särskilda

skyldigheter att bekämpa brott och däri ingår bland annat att avge vittnesmål inför en domstol.

Det ska därför enligt rätten krävas starka skäl för att poliser ska få uppträda anonymt. I målet

hade det inte heller påvisats något faktiskt hot varken mot poliserna eller deras familjer. Den

anonyma bevisningen var även den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade.

Europadomstolen ansåg därför att försvarets rättigheter hade beskurits och stod i strid med art

6.1 och art 6.3 (d) EKMR.

I Doorson v. Nederländerna hade försvararen tillåtits att ställa frågor till de anonyma vittnena

och identiteten var även känd för förundersökningsdomaren. Europadomstolen anförde att art

6 EKMR inte uttryckligen kräver att hänsyn tas till vittnena, men att deras liv, frihet och

säkerhet till person är en fråga som faller inom art 8 EKMR. Mot denna bakgrund kräver

41

principen om en rättvis rättegång också att försvarets intressen i förekommande fall avvägs mot

intressena hos de vittnen som kallas att avge sin utsaga. Vittnena hade ett intresse av skydd i

form av anonymitet då drogmissbrukare som talade som vittnen hade en stor risk att utsättas

för repressalier. Rätten uttalade att en fällande dom inte enbart får grundas på anonyma

vittnesmål utan att annan bevisning även måste förekomma som kan läggas till grund för en

fällande dom. I Doorson v. Nederländerna förekom annan bevisning än enbart anonyma

vittnesmål varför det inte stred mot art 6 EKMR.

En summering av Europadomstolens avgöranden blir att det är av stor vikt att rätten till

kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR upprätthålls och att rätten till försvar inte undermineras.

Det innebär att försvararen ska ha rätt att ställa frågor till vittnet och i de fall försvararen känner

till identiteten borde de ha möjlighet att själva göra en värdering av beviset och ha möjlighet

till att ställa motfrågor till vittnet. Vidare är det av vikt att det föreligger ett faktiskt hot eller att

ett hot kan antas förekomma om vittnets identitet röjs och att i de situationer som vittnet innehar

en viss tjänst i form av polisman bör anonymitetsskyddet ses väldigt restriktivt. Sedermera är

det viktigt att rätten har tillgång till vittnets identitet för att själva kunna göra en tillräckligt bra

tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömning. Det anonyma vittnesmålet får inte heller vara den

enda och avgörande bevisningen vid fällande dom utan annan bevisning ska även föreligga.

Slutligen råder inte rätten till kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR utan undantag utan ska

förhållas till art 8 EKMR och därigenom behovet av att skydda vittnen. Europadomstolen har

därför uttalat att vittnenas rättigheter inte får undermineras utan den tilltalades rätt till

rättssäkerhet ska ställas mot vittnenas behov av skydd.

6.4 Anonyma vittnesmål enligt utländsk rätt

I Norge infördes straffeprocessloven 130 § (a) för att tillåta anonyma vittnesmål vilket enbart

får tillåtas i de fall det rör sig om allvarligare brottslighet, risk för repressalier, det ska vara

nödvändigt och hänsyn ska tas till den tilltalades försvar. I dessa fall känner domare, jury,

åklagare och den tilltalades försvarare till vittnets identitet men inte den tilltalade. Den danska

regleringen i retsplejeloven 848 § 2 st stadgar liknande villkor som den norska. Där anonyma

vittnesmål enbart får ske när det är av väsentlig vikt med anledning av vittnets säkerhet

samtidigt som förfarandet måste kunna antas vara utan betydelse för den tilltalades försvar.

42

Den nederländska regleringen om anonyma vittnesmål återfinns i straffprocesslagen 136 § (c)

och 226 § (a). Den stadgar ett begrepp som heter hotat vittne, där anonyma vittnesmål enbart

ska tillåtas i de fall vittnet vid ett röjande riskerar repressalier för liv, hälsa, säkerhet, familjeliv

eller ekonomisk existens. Undersökningsdomaren ska undersöka vittnets tillförlitlighet och

uttala sig om denna i en undersökningsrapport. Det anonyma vittnesmålet får enbart användas

vid åtal gällande allvarligare brottslighet mot rättsordningen. Åklagaren och försvararen ska ha

rätt att ställa frågor till vittnet antingen via telefon eller per skrift. Bevisningen ska enbart tillåtas

i de fall försvaret har haft tillfredställande möjligheter att ställa frågor och det anonyma

vittnesmålet får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid en fällande dom.

I både Norge och Danmark är vittnesskyddet utformat genom att vittnets identitetsuppgifter

hemlighålls från den tilltalade men är kända för försvararen. Anonymiteten får emellertid inte

påverka den tilltalades möjligheter till att utforma sitt försvar. I Nederländerna hörs det

anonyma vittnet av förundersökningsdomaren medan försvaren och åklagaren kan vägras att

närvara vid förhöret men får ställa frågor till vittnet och det saknas en ovillkorlig rätt för

försvararen att ta del av det anonyma vittnets identitetsuppgifter. Det kan därför konstateras att

Norge och Danmarks regleringar liknar varandra och att skyddet ser aningen annorlunda ut i

Nederländerna och är något mer långtgående.

Det faktum att försvararen enligt nederländsk rätt inte har en ovillkorlig rätt att ta del av det

anonyma vittnets identitetsuppgifter är anmärkningsvärt i och med att försvararen i de fallen

inte har möjlighet att göra en egen tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömning av

vittnesutsagan. Emellertid riskerar det inte i de fall att uppstå någon slags lojalitetskonflikt

emellan försvararen och klienten vilket kan uppstå utifrån de bestämmelser som den norska och

danska lagstiftningen ställt upp. Regleringen i alla de tre länderna påminner om de villkor som

Europadomstolen behandlat i rättspraxis, däribland att det ska röra sig om allvarligare

brottslighet, vittnet ska vara hotat, rätten till kontradiktion ska tillgodoses, den tilltalades

möjligheter till försvar ska inte påverkas i allt för stor utsträckning och det anonyma

vittnesmålet får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.

43

6.5 Fördelar med anonyma vittnen

År 2015 ställdes 669 st förhandlingar in och under år 2016 låg antalet på 584 st och detta på

grund av vittnenas frånvaro. Vittnen vill många gånger inte alls komma till förhandlingstillfället

och konfronteras med den tilltalade. Det förekommer en rädsla även i de mest bagatellartade

målen, vilket både polis och åklagare har bevittnat om. BRÅ beskriver att de gärningspersoner

som begår övergrepp i rättssak är unga och ofta omedvetna om att en påverkan faktiskt innebär

ett brott och är olagligt, detta torde emellertid inte röra sig om samma gärningspersoner som

förekommer i den grövre organiserade brottsligheten. Mordet i Hallonbergen är ett faktum som

kan bidra till en fortsatt rädsla hos vittnen och avskräcka vittnen ifrån att vittna.

Fördelarna med anonyma vittnesmål är att fler individer troligen skulle våga vittna.

Bestämmelserna om ljud och ljud- och bildöverföring gör troligen ingen större skillnad för de

vittnen som känner en rädsla och inte vill inställa sig till huvudförhandlingen. Ett användande

av anonyma vittnesmål skulle kunna innebära att fler vittnen vågar vittna och utge sin utsaga i

och med att vittnet då inte behöver konfronteras på samma sätt med den tilltalade och därmed

inte heller riskerar repressalier i samma utsträckning. Vid tillfällighetsvittnen har sällan den

tilltalade kännedom om vittnets identitet och anonymiteten skulle i dessa fall fylla ett faktiskt

skydd. Anonymiteten skulle även leda till att fler vittnen skulle våga uppge sin utsaga redan

under förundersökningsstadiet. Ett anonymitetsskydd skulle således innebära fler lagföringar

och effektivare användning av skattemedel. Tingsrätterna skulle få färre inställda förhandlingar

med anledning av att vittnet vågar närvara och samhället skulle därigenom minska de kostnader

som uppstår vid inställda förhandlingar.

Anonyma vittnesmål skulle innebära att vittnen i större utsträckning vågar uppge sin utsaga.

Utan anonyma vittnesmål finns en risk att de vittnen som kommer till huvudförhandlingen inte

vågar redogöra för vad som faktiskt hänt utan ändrar sina redogörelser eller uppger ingenting

alls. Detta skulle leda till bevisningen i många delar försämras och den tilltalade kan i vissa fall

då gå fri. Utredningar och åtal av brott försvåras och den tilltalade kan fortsätta med sin

brottslighet, detta i sin tur påverkar rättstryggheten och rättseffektiviteten.

Som ovan nämnts skulle anonymiteten bidra till ökat antal lagföringar i Sverige. Lagföring är

av intresse för staten, dels allmänpreventivt att allmänheten avhåller sig från att begå brott dels

44

individualpreventivt att de som begår brott avhålls från att begå nya brott. Det åligger även i

målsägandenas intresse att brotten lagförs och att målsägandena får upprättelse. Anonyma

vittnesmål kan även leda till materiellt viktiga avgöranden, då det är svårt att få vittnen att vittna

vid grövre brottslighet vilket skulle kunna avhjälpas genom anonyma vittnesmål. Anonyma

vittnesmål skulle således bidra till att eliminera de grupperingar som finns inom grövre

organiserade brottslighet.

Anonyma vittnesmål skulle även innebära att vittnen inte behöver ansöka om något fysiskt eller

administrativt skydd. Kostnaderna för skydden skulle således minska och vittnet skulle inte

behöva byta identitet och flytta vilket kan innebära en stor inskränkning i vittnets liv.

Utredningen i SOU 2004:1 diskuterade ett nationellt program till skydd för bland annat

bevispersoner och där EU har diskuterat ett liknande skydd. Skydden innebär emellertid inte att

flera vittnen skulle känna sig manade till att vittna utan snarare tvärtom, att vittnen skulle

avhålla sig ifrån att vittna för att undgå inskränkningen och att skyddet i vissa delar inte är

tillräckligt. Därför är det inte motiverat att införa ett nytt vittnesskyddsprogram i Sverige.

Anonyma vittnesmål skulle stå i linje med den processrättsliga principen

omedelbarhetsprincipen och principen om fri bevisföring. Omedelbarhetsprincipen innebär att

domen ska grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen och rätten får i princip inte

grunda domen på en uppgift i förundersökningsprotokollet om inte uppgiften har omnämnts

eller hänvisats till under huvudförhandlingen. Omedelbarhetsprincipen ska säkerställa

koncentrationen av bevismaterialet till huvudförhandlingen och därigenom skapa goda

förutsättningar för en värdering av hela materialet i ett sammanhang. Detta innebär att

vittnesattester med anonym bevisning således inte borde strida mot omedelbarhetsprincipen om

den omnämns under huvudförhandlingen och utifrån den fria bevisföringen borde fler

möjligheter ges till att använda anonym bevisning då svensk rätt saknar legala bevisregler.

Europadomstolen har tillåtit anonyma vittnesmål när försvaret haft möjlighet att ställa frågor

till vittnet, när ett faktiskt hot om repressalier har förekommit och när vittnesmålet inte har varit

den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom. Europadomstolen har presenterat ett

godtagbart alternativ som enbart ska användas i de allra mest extrema undantagsfallen och där

rätten till kontradiktion samt ett fullgott försvar inte i alltför stor utsträckning riskerar att

undermineras. En tillämpning av anonyma vittnesmål skulle ge en enhetligare tolkning av art

45

6.3 (d) EKMR och det är viktigt att lagen tolkas lika, då EKMR gäller som lag i Sverige. Rätten

till kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR råder inte utan undantag utan ska förhållas till art 8

EKMR och därigenom behovet av att skydda vittnen. Vittnenas liv, frihet och säkerhet faller

inom området för art 8 EKMR där skydd stadgas för varje individs rätt till sitt privat- och

familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. I de fall anonyma vittnesmål inte skulle tillåtas

riskeras rättigheten i art 8 EKMR att undermineras.

Vittnen riskerar vite, polishämtning, häktning och eventuellt straffansvar för mened om de inte

avger sitt vittnesmål. Vittnena har ett flertal skyldigheter men det har även staten. Staten är

skyldig att tillse att art 8 EKMR tillgodoses. Ifall anonyma vittnesmål inte tillåts riskerar denna

rättighet att inskränkas. Att svensk rätt i regel inte tillåter anonyma vittnesmål kan leda till att

vittnena klagar till Europadomstolen och hävdar en kränkning av art 8 EKMR. Staten ställer

upp höga krav för vittnena, frågan är om staten själv lever upp till sina egna krav?

Anonyma vittnesmål skulle innebära att mordet i Hallonbergen aldrig hade behövt ske, förutsatt

givetvis att vittnets identitet inte redan var känd för gärningspersonerna. Mordet i Hallonbergen

påverkar vittnen i alla typer av mål och inte enbart i de mål som rör den grövre organiserade

brottsligheten. Anonyma vittnesmål skulle således bidra med att fler vågar vittna, fler riktiga

utsagor, färre inställda förhandlingar, lagföring av fler brott, materiellt viktiga avgöranden,

enhetligare tolkning av art 6.3 (d) EKMR, att art 8 EKMR upprätthålls och minskade kostnader

för samhället. Repressalierna skulle minska och rättstryggheten för vittnen skulle öka.

6.6 Nackdelar med anonyma vittnen

Nackdelarna med anonyma vittnesmål är att det skulle innebära en inskränkning i den tilltalades

rättssäkerhet och däri rätten till en rättvis rättegång och rätten till kontradiktion enligt art 6.1

och art 6.3 (d) EKMR. Vid ett användande av anonyma vittnesmål har inte den tilltalade

möjlighet att göra en avvägning om vilka frågor vederbörande vill ställa då vittnets identitet

inte är känd. Den tilltalade har inte heller likvärdiga möjligheter att kontrollera vittnets uppgifter

och inte heller samma möjlighet att ställa motfrågor till vittnet. Det kan finnas personliga

motsättningar mellan den tilltalade och vittnet samt förhållanden som förblir okända om vittnet

tillåts att uppträda anonymt. Den tilltalade kan inte göra kopplingar till sina egna iakttagelser

med hjälp av vittnet om inte vittnets identitet är känd. Den tilltalade kan inte heller ge vittnet

ett negativt alibi, det vill säga påvisa att vittnet inte var vid brottsplatsen vid den relevanta

46

tidpunkten. Vittnet kan ha olika motiv för att få den åtalade dömd, det kan handla om osämja,

hämnd, förutfattade meningar eller andra motiv till att avge ett falskt vittnesmål vilka inte blir

klarlagda i fall vittnets identitet inte är känd för den tilltalade. Det finns också en risk att vittnet

då identiteten inte riskerar att avslöjas medvetet eller omedvetet förbättrar sin utsaga.

Anonyma vittnesmål skulle även minska den tilltalades rätt till insyn enligt RB 23:18 och RB

23:18 (a). Den tilltalade har rätt att löpande ta del av vad som framkommit i förundersökningen

såvida det inte till men för utredningen och har vid slutdelgivning rätt att ta del av allt

förundersökningsmaterial. Anonyma vittnesmål skulle sålunda begränsa följande rättighet.

Anonyma vittnesmål medför även problem till ett fullgott försvar. I de fall anonyma vittnesmål

har tillåtits av Europadomstolen har försvararen haft kännedom om vittnets identitet. Försvaret

kan dock omöjligen känna till alla i den tilltalades krets och det kan vara svårt för försvararen

att ha kännedom om vilka motiv vittnet har gentemot den tilltalade. I de fall försvararen vet om

identiteten men inte den tilltalade riskerar det att uppstå en lojalitetskonflikt emellan

försvararen och klienten. Det strider även mot god advokatsed då en advokat alltid ska vara

uppriktig mot sin klient. Det vållar även problem då försvararen inte kan prata om allt med sin

klient utan måste begränsa sig för att inte riskera att lämna ut information om vittnet. Försvaret

skulle också få svårt att på ett effektivt sätt kunna ifrågasätta vittnesmålets trovärdighet och

tillförlitlighet i och med att försvararen då inte skulle kunna rådgöra med sin klient om vittnets

relation till vederbörande. Detta skulle påverka rätten till en rättvis rättegång och rätten till

kontradiktion enligt art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR. EKMR är enbart minimirättigheter och inte

ett tak vilket skulle leda till att den tilltalade får ännu mindre rättigheter.

De nationella utredningarna har poängterat samma problematik som Europadomstolen och däri

den tilltalades rätt till försvar och svårigheterna med att upprätthålla rätten till kontradiktion.

De nationella utredningarna har även konstaterat att hot mot vittnen inte har ökat i tillräcklig

omfattning och att det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för vittnesanonymitet samt att

hoten främst varit riktade mot personer som varit kända för den tilltalade. Utredningar har även

företagits på EU-nivå där EU har sett för stora skillnader emellan ländernas lagstiftning och

administrativa strukturer för att kunna kooperera en enhetlig EU-lagstiftning för vittnesskydd

och har därmed kommit fram till att det inte är lämpligt att införa en enhetlig EU-lagstiftning

på området.

47

Anonyma vittnesmål skulle kunna leda till att vittnen skulle begära anonymitet även vid

bagatellartade brott. Många vittnen känner förmodligen ett visst obehag och skulle nog helst

vara anonyma om den valmöjligheten gavs. Ifall anonyma vittnesmål skulle tillåtas vid grövre

brottslighet skulle nog vittnen även begära det vid enklare brottslighet. Det är visat att vittnen

känner en allmän ovilja till att vittna även i de mest bagatellartade målen. Detta skulle leda till

en spridning av vittnen som avhåller sig ifrån att vittna vilket skulle leda till ännu större problem

på området.

Anonyma vittnesmål riskerar även att skapa svåra processuella frågor och däri hur rätten ska

förhålla sig till principen om det bästa bevismedlet och principen om bevisomedelbarhet.

Principen om det bästa bevismedlet innebär att om ett bevis kan utnyttjas på flera olika sätt, ska

det sättet användas som medför den säkraste bevisningen. Att läsa upp vittnesattester eller ge

en summering av vad vittnet sagt till den tilltalade borde inte medföra lika säker bevisning som

i de fall vittnet hörs direkt inför rätten. Förbudet mot vittnesattester är lagstadgat i RB 35:14

och får enbart åberopas när förhör inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller om det

finns särskilda skäl med hänsyn till den kostnad eller den olägenhet som ett förhör skulle

medföra. Principen om bevisomedelbarhet stadgar att bevis ska upptagas vid

huvudförhandlingen. Det betyder att ett vittnesförhör som läses upp överensstämmer med

omedelbarhetsprincipen men inte med bevisomedelbarhetsprincipen då vittnet enligt den senare

nämnda principen ska höras direkt inför rätten. Rättens värdering av muntlig bevisning

förbättras vid en direkt bevisupptagning än i de fall den presenteras i skriftlig eller annan

indirekt form. Att tillåta anonyma vittnesmål skulle innebära att rättens möjligheter att värdera

utsagan försämras i de fall vittnesförhöret läses upp och inte ges direkt inför rätten. Det skulle

även innebära ett underminerande av värdet av principen om det bästa bevismedlet och

principen om bevisomedelbarhet. De processuella grundprinciperna skulle således riskera att

urholkas och svårigheter med bevisprövningen skulle kunna uppstå. I Tidaholmfallet tillmätte

domstolen det anonyma vittnesmålet lågt självständigt bevisvärde och ansåg att det var det bästa

beviset på den grunden att vittnet var utvisat och förbjuden att återvända till Sverige. Varför

ska anonyma vittnesmål tillåtas om det enbart tillmäts lågt bevisvärde och har vittnesmålet

verkligen då någon betydelse för målets utgång?

48

Anonyma vittnesmål skulle således medföra stora nackdelar för den tilltalade där rätten till

kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR skulle kunna inskränkas och en lojalitetskonflikt skulle

kunna uppstå emellan försvararen och klienten. Rätten till partsinsyn skulle undermineras och

det skulle därigenom vara svårt att åstadkomma ett fullgott försvar. Anonyma vittnesmål skulle

också kunna leda till att vittnen skulle begära anonymitet även vid enklare brottslighet och att

anonymitet därmed skulle bli kutym. Utredningar på området har också visat på att det för

närvarande inte finns övervägande skäl för vittnesanonymitet. Slutligen skulle anonyma

vittnesmål strida mot några av de processrättsliga principerna som finns och i slutändan

medföra att rättssäkerheten för den tilltalade inskränks.

49

7 Avslutande kapitel

7.1 Diskussion

Ett tillåtande av anonyma vittnesmål riskerar att skapa lojalitetskonflikter mellan den tilltalade

och försvararen. Anonyma vittnesmål inskränker även försvararens möjlighet att åstadkomma

ett fullgott försvar. Även om försvararen har kännedom om vittnets identitet förlorar trots allt

den tilltalade möjligheten till att kontrollera de uppgifter som läggs vederbörande till last samt

att ställa motfrågor till vittnet eller motbevisa vittnets uppgifter. Det kan finnas frågor som den

tilltalade vill ställa till vittnet om vederbörande får kännedom om identiteten för att ifrågasätta

vittnets utsaga, vilket inte är möjligt när den tilltalade inte har kännedom om vittnets identitet.

Rätten till partsinsyn enligt RB 23:18 och RB 23:18 (a), rätten till kontradiktion enligt art 6.3

(d) EKMR och rätten till en rättvis rättegång enligt art 6 EKMR utgör ytterst grundläggande

rättigheter. Ifall den tilltalade inte får kännedom om vittnets identitet eller rätt till att ställa

frågor till vittnet riskerar följande rättigheter att undermineras.

Risken med att inte tillåta anonyma vittnesmål är att åtal inte kan väckas och att utredningar av

brott försvåras och stannar av. Ifall vittnet inte tillåts anonymitet kan det förekomma att vittnet

avhåller sig ifrån att berätta eller talar osanning i rätten för att undvika repressalier från den

tilltalade. Det kan vara svårt att hitta personer som är villiga att vittna vid brott som rör den

grövre organiserade brottsligheten. Anonymiteten riskerar emellertid att sprida sig till de mer

bagatellartade brotten i och med att de allra flesta vittnen nog skulle föredra att vara anonyma

om möjligheten fanns och undgå att exponeras för den tilltalade.

Värderingen av ett anonymt vittnesmål är emellertid problematiskt, då även om rätten har

kännedom om vittnets identitet vet rätten inte om vilka motiv vittnet har eller om vittnet talar

osanning eller har något otalt med den tilltalade. Ett anonymt vittnesmål borde således inte ha

samma tyngd som ett vanligt vittne. Det är möjligen dock bättre med ett anonymt vittnesmål än

inget vittne alls, hellre ett dåligt vittne än avsaknad av ett vittne. Det låga bevisvärdet går

dessutom ut över åklagaren och inte den tilltalade.

Det är givetvis av vikt att en brottsdrabbad får sitt intresse tillgodosett och att begångna brott

lagförs och beivras. Det är även viktigt att ordningen i samhället upprätthålls och att de

samhällsresurser som är avsatta används effektivt. Intressena måste emellertid vägas mot den

50

tilltalades rättssäkerhet och får inte trumfa på den kontradiktoriska principen utan tillräckligt

vägande skäl. En avvägning måste således göras mellan å ena sidan rättstryggheten för det

allmänna och å andra sidan den enskildes intresse av rättssäkerhet. Rättssäkerheten får inte på

ett oproportionerligt sätt undermineras för att tillgodose behovet av rättstrygghet.

För att anonyma vittnesmål ens ska kunna komma på fråga bör det föreligga en konkret hotbild

och de skyddsåtgärder som finns att tillgå hindrar vittnet till en normal vardag under en längre

period. Där bör vittnets intressen beaktas och att de slipper leva under rädsla, hot eller

betungande skyddsåtgärder. Europadomstolen har konstaterat att art 6 EKMR ska vägas mot

vittnets behov av skydd enligt art 8 EKMR och att anonyma vittnesmål bör tillåtas vid särskilda

fall. Den grova brottsligheten har ökat och Europadomstolens rättspraxis uttalar att det i vissa

fall är acceptabelt med anonyma vittnesmål utan att det skulle strida mot den kontradiktoriska

principen i art 6.3 (d) EKMR. Svenska utredningar har emellertid kommit fram till att hot mot

vittnen inte har ökat i tillräcklig omfattning och att gärningspersonen många gånger vet vem

vittnet är. Utredningarna har även påpekat de lojalitetskonflikter som riskerar att uppstå emellan

försvararen och klienten. Andra länder har emellertid infört anonyma vittnesmål och det går att

fråga sig om Sverige utrett frågan tillräckligt och varför Sverige inte gått vidare med fler

utredningar på området?

Fördelarna med anonyma vittnesmål är att fler individer skulle våga vittna och rätten skulle

troligen få en mer tillförlitlig brottsutredning och process samt trygga vittnen. Vittnen utgör ett

av de viktigaste bevismedlen och vittnesutsagor är oftast avgörande för att fälla de tilltalade.

Vittnen möjliggör för rätten att lagföra brott och således kan möjligen kriminella närverk

minskas. Anonymiteten skulle bidra till att vittnen i större utsträckning skulle våga uppge sin

utsaga utan att tiga eller ändra utsagan. Vittnen skulle inte heller i samma utsträckning riskera

repressalier. Det kan ses som att den tilltalade borde anses ha förverkat sina processuella

rättigheter i och med att vederbörande hotar vittnen och därför skulle det inte föreligga några

hinder i vägen för ett tillåtande av anonyma vittnesmål.

Det är emellertid inte sagt att ett vittne alltid är ärligt och att vittnen kanske många gånger inte

alls riskerar repressalier utan det kan vara en mer eller mindre befogad uppfattning för att slippa

konfronteras med den tilltalade. Det inte är inte heller säkert att ett vittne talar sanning enbart

för att vittnet tillåts anonymitet, vittnet kanske vill hämnas på den tilltalade eller har andra motiv

för att vittna. Det faktum att ett vittne blir trakasserat är inte heller liktydigt med att det är den

51

tilltalade som står bakom övergreppet. En stor del av problematiken med rädda vittnen handlar

nog till stor del om en rädsla att utsättas för repressalier snarare än om den faktiska risken.

Anonyma vittnesmål kan även leda till att vittnet medvetet eller omedvetet förbättrar sin utsaga

då vittnets identitet inte riskeras att avslöjas för den tilltalade.

Ett tillåtande av anonyma vittnesmål bör ses ur flera perspektiv. Anonyma vittnesmål skulle

kunna bidra till mer lagföring, fler vittnesmål, mindre repressalier, mindre inskränkningar i

vittnets liv men skulle också kunna innebära att ett flertal rättigheter kränks däribland rätten till

kontradiktion, rätten till en rättvis rättegång, rätten till partsinsyn och framkalla

lojalitetskonflikter emellan försvararen och klienten. Att besvara frågan om en tillåtelse bör

göras av anonyma vittnesmål, beror helt på vilken sida betraktaren står på. Det är enkelt som

vittne att påstå att anonyma vittnesmål är den bästa lösningen för vittnets eget bästa. Ifall vittnet

emellertid skulle vara tilltalad är det inte säkert att vittnet skulle stå fast vid samma ståndpunkt.

Möjligen kan det å ena sidan anses accepterat att försvararen och den tilltalade får acceptera att

vittnena tillåts anonymitet när en sådan är aktuell vid deras rädsla för repressalier och att det

inte är rimligt att ett vittne med avslöjande av sina personuppgifter ska tvingas fullgöra sin

vittnesplikt trots ett konstaterat allvarligt hot mot vittnets liv eller hälsa. Å andra sidan får inte

rättssystemet utformas så att det äventyrar den tilltalades möjligheter till ett fullgott försvar.

Doorson v. Nederländerna presenterade en godtagbar balans mellan samhällets, vittnenas och

försvarets intressen. I förevarande fall förelåg ett verkligt hot mot vittnena, försvaret tilläts ställa

frågor till vittnena, det fanns annan bevisning och den anonyma bevisningen var således inte

den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.

Anonyma vittnesmål bör enbart tillåtas vid grövre organiserad brottslighet och inte vid

brottslighet av enklare beskaffenhet eller där identiteten redan kan antas vara känd. Det är visat

tidigare i avsnittet om gällande rätt att hot om våld och faktiskt våld förekommer oftare vid

grövre brott och däribland organiserad brottslighet, således är det inte motiverat att tillåta

anonyma vittnesmål vid enklare brottslighet. I de fall rätten, åklagaren och försvararen vet om

identiteten, kan en någorlunda trovärdighet- och tillförlitlighetsbedömning göras. Frågan är om

anonyma vittnesmål är ett tillräckligt skydd för att vittnen ska kunna känna sig trygga och våga

avge vittnesmål och om den tilltalades rättssäkerhet samtidigt i tillräcklig mån kan

upprätthållas?

52

7.2 Slutkommentar

Nuvarande vittnesskydd är inte tillfredställande och fyller inte det behov som efterfrågas.

Oviljan till att vittna återfinns även i de mest bagatellartade målen, där det kan antas att vittnet

inte borde riskera repressalier. Ett tillåtande av anonyma vittnesmål skulle kunna bidra till mer

lagföring, fler vittnesmål, mindre repressalier, mindre inskränkningar i vittnets liv men skulle

också kunna innebära att ett flertal rättigheter kränks däribland rätten till kontradiktion, rätten

till en rättvis rättegång, rätten till partsinsyn och framkalla lojalitetskonflikter emellan

försvararen och klienten.

Riskerna med anonyma vittnesmål är att flera oskyldiga personer skulle riskera att dömas då

den tilltalade inte har samma möjligheter att ifrågasätta ett anonymt vittnesmål vilket skulle

kunna leda till överklaganden av domar och ansökningar om resning. Anonyma vittnesmål

skulle emellertid bidra till att motverka processer i Europadomstolen då art 8 EKMR inte skulle

riskera att kränkas i samma utsträckning och bidra till materiellt viktiga avgöranden då fler

skulle våga vittna vid grövre organiserad brottslighet och samhället skulle således komma åt de

kriminella nätverken.

Ett angrepp mot ett vittne är ett angrepp mot rättsordningen och det är av vikt att vittnena

skyddas från övergrepp. Att inte tillåta anonyma vittnesmål visar emellertid på en slags

likgiltighet inför vittnena inom ramen för en rättvis rättegång enligt art 6 EKMR. Att inte ta

hänsyn till också vittnenas intressen av att få sin personliga säkerhet och hälsa respekterade i

rättegången och deras rättigheter enligt art 8 EKMR tillgodosedda. Ett tillåtande av anonyma

vittnesmål innebär emellertid stora inskränkningar för den tilltalades rättssäkerhet och kan

resultera i en lojalitetskonflikt emellan försvararen och klienten.

Tillåtandet av anonyma vittnesmål har tillämpats restriktivt och med stor försiktighet av

Europadomstolen vilket har sin grund i att det påverkar den tilltalades rättssäkerhet. Att tillåta

anonyma vittnesmål i Sverige skulle innebära att rättstryggheten väger över rättssäkerheten.

Frågan är om Sverige kan tillåta anonyma vittnesmål och samtidigt bevara rättssäkerheten?

Rättsväsendet ska vara en trygghet för allmänheten och bör anpassas till den förändrade

kriminella verkligheten men till vilket pris? Den tilltalades rättssäkerhet bör inte undermineras

på bekostnad av vittnenas rättstrygghet.

53

Vittnesskyddet är emellertid i dagsläget inte tillfredsställande men det innebär inte att den

tilltalades rättssäkerhet ska undermineras utav den anledningen. Straffhotet vad avser övergrepp

i rättssak är i många fall verkningslöst och andra skydd såsom besöksförbud kan överträdas och

de fysiska skydden är oftast temporära. Samhället har en viktig uppgift att på olika sätt erbjuda

skydd och i många situationer räcker samhällets åtgärder inte till.

Vittnenas rätt till rättstrygghet kan inte uppväga de nackdelar som åläggs försvarssidan. Vittnen

ska skyddas i så stor omfattning som möjligt men skyddsåtgärderna bör inte komma i konflikt

med de grundläggande principerna såsom rätten till en rättvis rättegång och rätten till

kontradiktion enligt art 6 EKMR och art 6.3 (d) EKMR. Risken är emellertid att om inte Sverige

tillåter anonyma vittnesmål riskerar Sverige att kränka vittnenas rättigheter enligt art 8 EKMR

vilket i slutändan kan resultera i kritik från Europadomstolen.

Sverige är mer eller mindre tvunget att vidta någon form av åtgärd för att inte riskera att

vittnenas rättigheter undermineras. HD och hovrätten har inte uttryckligen uttryckt ett förbud

mot anonyma vittnesmål i Sverige men har tillmätt bevisningen lågt bevisvärde. Det finns

således inte skäl att införa en lagstiftning som tillåter anonyma vittnesmål Sverige. Sverige bör

istället införa en lagstiftning som föreskriver när anonyma vittnesmål ens kan komma i fråga

och under vilka förutsättningar. Ifall anonyma vittnesmål sedan ska tillåtas bör det beslutas i

varje enskilt fall och enbart i de mest extrema undantagsfallen det går att tänka sig och där det

är påkallat. Det bör vidare utvecklas en riktlinje inom svensk rättspraxis som kan ge vägledning

när det finns behov att diskutera ett tillåtande av anonyma vittnesmål. Innan dess bör

Europadomstolens rättspraxis användas som vägledning.

Det saknas emellertid utredning på området och de utredningar som har lagts fram berör främst

anonyma vittnesmål generellt i Sverige. Det finns således ingen utredning som uttryckligen

utreder behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen vid grövre brottslighet

vilket blivit alltmer aktuellt under åren. Det är påkallat att en ny utredning tillsätts i syfte att

utreda behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen samt utreda om ovanstående

lagstiftningsåtgärd är motiverad och hur den i sådana fall ska utformas. Tillsvidare bör Sverige

förhålla sig till de kriterier som Europadomstolen föreskrivit och ha samma restriktiva

förhållningssätt till anonyma vittnesmål men inte förbjuda det.

54

Källförteckning

Litteratur

Andersson, Simon, Lainpelto, Katrin, Festskrift till Christian Diesen, Nordstedts Juridik,

Stockholm, 2014.

Bring, Thomas, Diesen, Christian & Wahren, Alexandra, Förhör, 3 uppl., Nordstedts Juridik

AB, Stockholm, 2008 [cit. Bring m.fl.].

Brottsoffermyndigheten, Vittnesstöd: Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten,

Domstolsverket, Jönköping, 2008.

Cameron, Iain, An Introduction to the European Convention on Human Rights, 7 uppl., Iustus

förlag, Uppsala, 2014.

Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl., Nordstedts Juridik AB,

Stockholm, 2015 [cit, Danelius].

Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång IV, 7 uppl., Nordstedts Juridik

AB, Stockholm, 2009 [cit. Ekelöf m.fl.].

Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång IV, 13 uppl., Wolters Kluwer,

Visby, 2016 [cit. Ekelöf m.fl., 2016].

Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar, Renfors,

Cecilia, Särtryck ur rättegångsbalken – kap 19-28, 36, Norstedts Juridik, Stockholm, 2015.

Korsell, Lars, Skinnari, Johanna, Weding Linda, Rapport 2008:8: Otillåten påverkan mot

brottsoffer och vittnen; om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet,

Brottsförebyggande rådet, Västerås, 2008 [cit. Korsell m.fl.].

Nordh, Robert, Bevisrätt A: Allmänna bevisfrågor. Om Ansvaret för bevisning, vittne, syn och

sakkunnig m.m., Iustus Förlag, Uppsala, 2009 [cit. Nordh].

55

Sandgren, Claes, Om teoribildning och rättsvetenskap, I: Juridisk tidsskrift vid Stockholms

universitet, 2004/05 [cit. Sandgren, 2004].

Sandgren, Claes, Är rättdogmatiken dogmatisk?, I: Tidskrift for Rettsvitenskap 04-05/2005, s.

649 [cit. Sandgren, 2005].

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB,

Stockholm, 2015 [cit. Sandgren, 2015].

Sundberg, Christina Steen, Anonyma vittnen: Kostovski och Doorson i referat och perpektiv, 1

uppl, Institutet för offentlig och internationell rätt, Stockholm, 1996 [cit. Sundberg].

Weding, Linda, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, Kapitel: Övergrepp i rättssak,

Brottsförebyggande rådet.

Zamboni, Mauro & Korling, Fredric, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund, 2013.

Annat elektroniskt material

Brottsförebyggande rådet, Hot och påverkan mot samhället, ’’www.bra.se/brott-och-

statistik/brottsutvecklingen/hot-och-paverkan-mot-samhallet.html’’, lydelse 2017-09-18 [cit.

BRÅ, Hot och påverkan mot samhället].

Brottsförebyggande rådet, Kriminella nätverk och grupperingar – Polisers bild av

maktstrukturer och marknader, 2016.

Domstolsverket, Statistik över hur många förhandlingar som ställs in,

’’www.domstol.se/Ladda-ner--bestall/Statistik/Statistik-over-malutveckling-omloppstider-

och-installda-forhandlingar/Samlingssida/’’, lydelse 2017-12-09.

Nyheter, SVT, Åtta män åtalas för tre mord i Hallonbergen,

’’www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/atta-man-atalas-for-tre-mord-i-hallonbergen’’, lydelse

2017-09-18.

56

Regeringskansliet, Utredare överlämnade förslag för att domstolar ska vara trygga och säkra

miljöer, ’’www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/05/utredare-overlamnade-forslag-for-

att-domstolar-ska-vara-trygga-och-sakra-miljoer/’’, lydelse 2017-12-19.

Annat opublicerat material

Ramberg, Anne, (Angående förslag om anonyma vittnen), uttalande i Sveriges radio, 2017-02-

08, 05:00-05:02.

Ygeman Anders, (Angående förslag om anonyma vittnen), uttalande i Rakt på, SVT, 2017-02-

08, 15:30-16:00.

Offentligt tryck

Förarbeten

Propositioner

Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud.

Prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten – en brottsofferfond och andra åtgärder för att

stärka brottsoffrens ställning [cit. Prop. 1993/94:143].

Prop. 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer m.m.

Prop. 2001/02:59 Hets mot folkgrupp m.m.

Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag.

Prop. 2015/16:113 Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet.

Motioner

Mot. 2008/09:Ju363 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol.

Mot. 2009/10:Ju343 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol.

57

Mot. 2014/15:1397 Anonyma vittnesmål.

Mot. 2015/16:2251 Anonyma vittnesmål.

Mot. 2017/18:3576 Stärk rättsväsendet – fler synligare poliser.

Övrigt offentligt tryck

DS 1995:1 Vittnen och målsägande i domstol [cit. DS 1995:1].

SOU 1998:40 BROTTSOFFER: Vad har gjorts? Vad bör göras? [cit. SOU 1998/40].

SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer.

SOU 2004:1 Ett nationellt program om personsäkerhet [cit. SOU 2004:1].

SOU 2017:46 Stärkt ordning och säkerhet i domstol [cit. SOU 2017:46].

JO 1995/96 s. 55 och 57.

Svenska rättsfall

Högsta domstolen

NJA 1992 s. 532

NJA 1993 s. 616

NJA 1996 s. 649

Hovrätterna

RH 1994 ref. 41

RH 2001 ref. 71

RH 2007 ref. 24

58

Svensk juristtidning

SvJT 2013 rf s. 753

Tingsrätterna

Södertälje TR mål B 2781/10

Opublicerade rättsfall

Pågående rättsfall

Solna TR mål B 1006/17

Europarättsligt material

Kommissionens arbetsdokument

Commission working document on the feasibility of EU legislation in the area of protection of

witnesses and collaborators with justice (COM(2007)0693 final).

Europarådets ministerkommitté

Rekommendation no R (97) 13 Intimidation of witnesses and the rights of the defence.

Europadomstolen

Kostovski v. Netherlands, judement of 20 November, 1989, ECHR, no 11454/85.

Ludi v. Switzerland, judement of 15 Juny, 1992, ECHR, no 12433/86.

Windisch v. Austria, judement of 28 Juny, 1993, ECHR, no 12489/86.

Saidi v. France, judement of 20 September, 1993, ECHR, no 14647/89.

Doorson v. Netherlands, judgement of 26 Mars, 1996, ECHR, no 20524/92.

59

Van Mechelen and others v. Netherlands, judgement of 23 April, 1997, ECHR, no

55/1996/674/861-864.

Teixeira de castro v. Portugal, judement of 9 Juny, 1998, ECHR, no 44/1997/828/1034.

Pretty v. United Kingdom, judement of 27 July, 2002, ECHR, no 2346/02.

AL-Khawaja and Tahery v. The united kingdom, judement 15 December, 2011, ECHR, no

26766/5 and 22228/06.

Pesukic v. Switzerland, judement of 6 December, 2012, ECHR, no. 25088/07.

Författningar

Brottsbalken (1962:700)

Folkbokföringslagen (1991:481)

Förundersökningskungörelsen (1947:948)

Lag om kontaktförbud (1988:688)

Lag (1991:483) om fingerade personuppgifter

Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna

Namnlagen (1982:670)

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Regeringsformen (1974:152)

Rättegångsbalk (1942:740)

Documents

Anonyma vittnen - DiVA portal1186731/FULLTEXT01.pdf · 1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Anonyma vittnen - Rättssäkerhet kontra rättstrygghet. Vad väger tyngst?