Jakt, Ammunition & Ballistik

Ammunition och ballistik

Johan Larsson. 2006

Innehållsförteckning

INLEDNING ......................................................................................................................................................... 1

BAKGRUND ......................................................................................................................................................... 2

KULAMMUNITIONEN....................................................................................................................................... 3

TÄNDHATTEN ...................................................................................................................................................... 3 HYLSAN .............................................................................................................................................................. 3 KRUTET ............................................................................................................................................................... 4 KULAN ................................................................................................................................................................ 4

HAGELAMMUNITIONEN ................................................................................................................................. 6

HYLSAN .............................................................................................................................................................. 6 FÖRLADDNINGEN ................................................................................................................................................ 6 HAGEL ................................................................................................................................................................ 7

Generellt ........................................................................................................................................................ 7 Laddningsvikt ................................................................................................................................................ 8 Blyhagel ......................................................................................................................................................... 8 Stålhagel ........................................................................................................................................................ 9 Bismuthhagel ................................................................................................................................................. 9 Tungsten Matrix hagel ................................................................................................................................. 10 HeviShot™ hagel ......................................................................................................................................... 11

KALIBERN ......................................................................................................................................................... 12

KULVAPEN ........................................................................................................................................................ 12 HAGELVAPEN .................................................................................................................................................... 13

VAPNET .............................................................................................................................................................. 13

KULVAPEN ........................................................................................................................................................ 14 Cylinderrepeterstudsare .............................................................................................................................. 14 Bygelrepeterstudsare ................................................................................................................................... 14 Halvautomatstudsare ................................................................................................................................... 15 Dubbelstudsare ............................................................................................................................................ 16

KOMBINATIONSVAPEN ...................................................................................................................................... 16

HAGELVAPEN .................................................................................................................................................. 17

Dubbelpipiga hagelvapen ............................................................................................................................ 17 Halvautomatiska hagelvapen....................................................................................................................... 17

SAMSPELET MELLAN KULA OCH KALIBER .......................................................................................... 17

HUR AMMUNITION DÖDAR ......................................................................................................................... 19

KULSKOTTET .................................................................................................................................................... 19 HAGELSKOTTET ................................................................................................................................................ 20

Övrigt om jakt med hagel ............................................................................................................................ 21 Att tänka på vid hageljakt ............................................................................................................................ 22

SLUTORD ........................................................................................................................................................... 23

BILAGA: ANTAL HAGEL .................................................................................................................................. I

1

Inledning Från det tillfälle när pilbågar började användas så har ballistik varit en avgörande faktor för att

kunna träffa och döda. Även ammunitionen var av stor betydelse då pilarna ej kunde vara

krokiga eller asymmetriska. Detta föll sig troligtvis ganska naturligt för dem som började

använda detta vapen. När sedan vapen med krut som drivladdning började användas så blev

detta ändå tydligare. De första krutvapnen var av typen mynningsladdare. Detta innebar att

alla som hanterade dessa vapen kunde kalla sig handladdare. Då patronladdade vapen fick sitt

intåg så försvann den annars så naturliga handladdningen. För att göra ammunition då krävde

komponenter som ej gemene man hade tillgång till. Alla dessa krutladdade vapen hade en

slätborrad pipa vilket innebär att kulorna ej roterade. Detta gav att vapnen hade mycket dålig

precision, då även den minsta ojämnhet på kulan gjorde att kulbanan blev ojämn. Ganska

snart så började vapnen att tillverkas med räfflade pipor. Detta förbättrade precisionen

oerhört. Idag så experimenteras det ganska mycket med räfflingen, bland annat Marlin har en

egen teknik vad gäller räfflingen. Denna teknik innebär att istället för att som normalt ha 4 – 6

räfflor så har dessa vapen ca 20 mikroräfflor vilka inte går lika djupt i kulan. Detta skall enligt

Marlin ge ökad precision på alla kalibrar fast särskilt de grövre och långsammare, som

exempel kan nämnas .444 Marlin. Annars så brukar det i regel vara så att klenare kalibrar

(7,62 och under) ha 4 – 5 räfflor. De grövre kalibrarna särskilt då magnumkalibrarna har 6

räfflor.

Ballistiken har en stark koppling till hur väl en pipa är räfflad, en normal räffelstigning ligger

på 1:12 (ett varv på 12 tum). De kalibrar som är avsedda för precision har oftast 1:10 eller 1:8

vilket ger att kulan i dessa vapen roterar mycket fortare. Vanliga kulor klarar oftast inte denna

räffelstigning utan havererar. Detsamma gäller kulor som är avsedda för stigning 1:8 eller

1:10 om dessa skjuts i normala vapen. En kalibers räffelstigning beskrivs av diverse

standardiseringsorganisationer, de allra flesta tillverkare följer dessa då de annars kan ha

problem med att få vapnen sålda i framförallt USA.

Idag så finns det strikta regler gällande olika kultypers användningsområden. Dessa innebär i

korthet att vid jakt på djur i klass 1 eller 2 så skall en expanderande kultyp användas. Detta för

att djur av denna storlek kräver att mycket energi överlämnas från kulan till djuret vid träff.

Vid handladdning så krävs det oftast en djupare förståelse för ballistik och ammunition, detta

för att kunna experimentera med egna laddningar. Att experimentera fram egna laddningar är

oftast ett krav för att kunna göra ammunition som går bäst i ett specifikt vapen. Men för att

dessa experiment ska bli bra så är det viktigt att följa givna gränser för mängden krut.

2

Bakgrund Anledningen till att detta ämne behöver beskrivas är det faktum att ingen bra bok finns i

ämnet. Syftet är att knyta samman begreppen: vapen, ammunition och ballistik till en helhet

som behövs för att kunna tillämpa varje enskild enhet för sig. Alla dessa hänger samman på

ungefär samma sätt med undantag för handladdningen vilken inte är en sammanhängande

vetenskap utan en vetenskap som använder samtliga av de andra. Att handladdning tas med är

för att kunna knyta ihop begreppen till ett förståeligt användningsområde, även fast varje

person med intresse för jakt och vapen borde se det som en självklarhet att kunna grunderna i

samtliga av dessa vetenskaper. Detta för att kunna göra korrekta bedömningar av kalibrar och

skottets verkan. Allt för lite energi läggs på att lära ut dessa kunskaper till vapenägare och

skyttar. Den grupp som absolut borde ha kunskap om dessa ämnen är jägarna där det är viktigt

att förstå varför en kula reagerar som den gör vid viss påverkan. Det bör även nämnas att

kulans reaktion på påverkningar på intet sätt är linjär som vore naturligt att tro. Det är istället

så att kulan har mer en kaosartad karaktär. Ballistik är mycket viktigt i de fall en strävan finns

efter maximal precision. Ballistik är dock inget medel utan istället mer ett matematiskt system

som kan generera vissa data. Man skiljer på Innerballistik (vad som händer innan kulan

lämnar pipan), ytterballistik (Vad som händer med kulan i luften), och efterballistik (vad som

händer med kulan vid träff).

Ammunitionen är en viktig framgångsfaktor vid jakt, detta är i många fall bortglömt då de

flesta jägare fastnar för en kaliber och en kultyp som de tycker fungerar. Tyvärr är inte ett

sådant beteende att eftersträva då intresset för nya alternativ försvinner. Både kalibern och

kulans utformning är viktiga, men det viktigaste är balansen mellan dessa, samt vilket syfte

som skottet skall användas till.

Vapnet som används är inte heller det irrelevant utan den största framgångsfaktorn för att ett

skott skall kunna avfyras. Vapnet och ammunitionen hänger starkt tillsammans och relationen

mellan dessa bör vara väl balanserad. Handladdning är ett sätt att framställa ammunition på

egen hand. Det går många rykten om att handladdad ammunition skall vara sämre än

fabriksladdad, vilken kan vara sant om den som har laddat ammunitionen inte haft tillräckliga

kunskaper om ballistik och vapen. Men om ammunition handladdas på rätt sätt så är det

mycket troligt att den ammunitionen blir bättre än fabriksladdad på alla sätt. Framförallt vad

gäller precision för ett specifikt vapen. Vad gäller vapnets utformning är det viktigaste att det

passar dig och att du har förtroende för det.

Som ni kanske förstår så är inte detta ämne inte helt trivialt. Det är därför denna text har

skrivits, för att ge intresserade en inblick i hur relationen mellan ammunition, ballistik, vapen

och handladdning fungerar.

3

Kulammunitionen För att få en helhetsbild så är det viktigt att först och främst förstå komponenterna. Här

beskrivs ammunition avsedd för kulvapen. Mycket här går dock att applicera på

hagelammunition. Valda delar av hagelammunition kommer att beskrivas separat.

Tändhatten

Tändhatten är den komponent som är nyckeln till att dagens ammunition fungerar. Ett anslag

på tändhatten sker av vapnets hane. Detta slag ger tillräckligt med energi för att tändhattens

tändsats skall explodera. Tändhatten är därför mycket explosiv. Tändhattarna delas ofta upp

efter hur mycket tändsats den har samt vilken kvalité som tändhatten har. Denna indelning ser

ut på följande sätt, där uppradningen kommer att börja med den med minst tändsats och gå

uppåt: liten pistol, liten pistol magnum, stor pistol, stor pistol magnum, liten gevär, liten gevär

magnum, stor gevär, stor gevär magnum.

Därefter så finns även tillägget: ”Match” på samtliga av dessa vilket innebär en större jämnhet

i tändsatsen. Var och en av dessa har sitt eget användningsområde som hörs på namnet.

Tillägget ”Magnum” innebär att tändsatsen brinner med en kraftigare flamma under en längre

tid. Detta har en viss inverkan på gastrycket vilket kommer att diskuteras senare.

Magnumtändhattar är utformade på detta sätt i och med att magnumkrut är mer svårantändligt

och brinner under en längre tid. Tändhattens inverkan på precisionen är minimal om inte

syftet är extrem precision. Det viktiga är att valet av tändhatt faller på en tändhatt som

fungerar väl med ammunitionens övriga komponenter, vilket ofta stämmer överens med

namnet på tändhattstypen.

Hylsan

Hylsans kvalité kan till viss del inverka på precisionen. Med kvalité så menas materialet av

vilket hylsan är gjord, hur den är härdad, samt hur tjocka hylsans väggar är. Hylsans material

är i de flesta fall mässing vilken härdas i diverse steg som här är irrelevanta. Hylsan skall

dock ha den egenskapen att vid antändningen av krutet så skall hylsan expandera till

patronlägets storlek och därefter så skall den återgå till sin ursprungliga storlek Det är detta

som härdningen syftar till. Om denna expansion sker olika fort från hylsa till hylsa så inverkar

det negativt på precisionen. Det bör beaktas att om väggarna på hylsan skiljer sig i tjocklek så

blir krutets komprimering olika. Detta gäller även om kulan har bucklor eller motsvarande.

Om krutet komprimeras hårdare genom att hylsans volym minskar så kommer ammunitionen

att bete sig på ett annat sätt. Det mest troliga är att kulan kommer att få en högre

utgångshastighet. Vilket kan sägas vara försumbart vid vanligt skytte på normala håll då

skillnaden inte blir mer än någon centimeter. Dock bör det nämnas att samma laddningsvikt i

en hylsa med tjocka väggar ger ett betydligt högre gastryck än i en hylsa med tunna väggar.

En tumregel kan vara att en hylsa som väger ett gram mer än en annan hylsa ska ha 0,1 grain

mindre laddvikt. Vid handladdning så bör hylsorna sorteras efter fabrikat och antalet

omladdningar, Anledningen är att olika fabrikat har olika härdning och hylstjocklek, samt att

omladdade skott får tunnare väggar efter varje omladdning. Det är viktigt att vid

handladdning använda hylsor av god kvalité och samma fabrikat. Det bör även eftersträvas att

använda hylsor som har använts lika många gånger.

4

Krutet

Krutet är en mycket avancerad komponent. Det finns ett hundratal olika krut som har olika

prestanda och användningsområden. Krutet kan också ha olika form beroende på

användningsområden. Det vanligaste krutet till gevärskalibrar är så kallat stavkrut vilket helt

enligt namnet har stavformade krutkorn med ett hål i sig. För gevärskrut eftersträvas

progressiva krut, alltså krutkorn som brinner fortare ju längre tiden går. En typ av krut som

knappt används är elliptiskt krut som har elliptiskt formade krutkorn, detta krut är mycket

snabbrinnande och ger ett högt gastryck. För hagelammunition används bladkrut vilket har

platta och tunna krutkorn, denna typ av krut brinner mycket fort och lämpar sig nästan enbart

till hagelammunition. Blandkrut är degressivt, alltså det tappar i brinnhastighet ju längre tiden

går. Inriktningen kommer här att ligga på stavkrut eftersom detta är vanligast. Detta krut

framställs till största del av nitrocellulosa. Krutets snabbhet beror oftast inte på

sammansättningen utan istället på krutets storlek, vissa variationer av sammansättningen kan

dock existera, till största del är förändring till för att hålla nere gastrycket för snabba krut.

Som jag tidigare nämnde så beror krutets snabbhet på hur stora krutkornen är, vilket är ganska

logiskt. Vem har inte märkt skillnaden i värme mellan att elda stora respektive små vedträ.

Detsamma gäller för krutet. Mindre krutkorn ger som effekt att krutet brinner fortare.

Kulan

De första kulorna var runda och var gjutna av solitt bly. Problemet med dessa var flera, då

framförallt att det var svårt med den tidens teknik att framställa helt runda kulor. Ett annat

problem var då att vapnen hade slätborrade pipor. Precisionen var med andra ord inget att

skryta med.

Dagens kulor har en strömlinjeformas kropp som syftar till att minska luftmotståndet till ett

minimum. I vissa fall är det dock omöjligt att göra kulorna så bra som det teoretiskt skulle gå

då vissa vapen laddas i rörmagasin, vilket sätter krav på att kulan måste ha en platt nos.

Kulornas förmåga att bibehålla hastighet beräknas med en så kallad Ballistisk Koefficient

vilken kommer att behandlas senare. Det sägs att kulor med en mindre hålspets innehar den

största potentialen till att ge god precision, detta kommer sig utav det faktum att i hålspetsen

så ansamlas en mindre mängd luft som bidrar till att luftströmmen på kulan blir mer optimal.

För att kulan ska få maximalt grepp mot räfflorna i pipan så bör kulans diameter skall vara

mellan pipans kalibermått och pipans bottenmått, helst så nära bottenmåttet som möjligt utan

att det uppstår risker för pipsprängning. Kalibermåttet är pipans diameter mätt mellan två

räfflor (bommar) vilket är pipans kaliber. Bottenmåttet är pipans diameter mätt vid sidan av

bommarna i pipan, med andra ord pipans maximala diameter. Kulans mantel är idag oftast av

en koppar tombak blandning, men det förekommer mantlar av nickel eller kopparplätterat stål.

5

I Dagsläget finns en uppsjö av olika kulor och kultyper. Dessa kan dock sorteras efter vissa

gemensamma nämnare:

Blyspets. Enkla kulor i en kopparmantel med en liten mängd bly exponerad i spetsen. Är

direkt olämpliga till jakt med kalibrar som uppfyller klass 1. Exempel på sådan kula är Norma

Alaska

Interbond kulor. Blyspetskulor som har en mekanisk låsning som minskar risken att

blykärnan släpper från manteln. Ett exempel på en sådan kula är Hornady SP.

Kulor med två blykärnor. Dessa kulor har två separerade blykärnor. Den främsta kärnan

görs mjuk föra att få en god expansion. Den bakre kärnan har som syfte att bibehålla kulans

vikt, även om den främre kärnan separeras från manteln, Dessa kulor har oftast en restvikt på

60 – 70 procent. Ett exempel på en sådan kula är Nosler Partition.

Bondade kulor. Dessa kulor går igenom en kemisk process där manteln och blykärna löds

ihop. Denna process gör det omöjligt för manteln och blykärnan att separera. Dessa kulor har

oftast en mycket hög restvikt som brukar ligga mellan 96 – 100 procent. Ett exempel på en

sådan kula är Norma Oryx.

Helmantlade kulor. Dessa kulor har inget bly exponerat i toppen på kulan utan blyet i dessa

kulor fylls på bakifrån. Vid extrema belastningar så kan dessa kulor göra en så kallad ”bottom

out” vilken innebär att blyet i kulan pressas ut genom öppningen i botten. Detta kan liknas vid

en kaviar tub effekt. Jaktmatch kulor är ett av de otaliga exempel som finns för denna kultyp.

Totalmantlade kulor. Dessa kulor har inget exponerat bly någonstans. Manteln i dessa kulor

läggs oftast på genom en elektrolytisk process. På vissa kulor har problemet lösts på så sätt att

hålet som finns för påfyllnad av bly har täckts av en liten platta som svetsas fast. Remington

är en av tillverkarna som tillhandahåller dessa kulor.

Solida kulor. Dessa kulor består för det mesta av koppar och är helt solida. Kulorna används

nästan enbart till större afrikanskt vilt, där kravet på kulan är extremt högt. Barnes Solid är ett

exempel på en sådan kula.

Expanderande kopparkulor. Dessa kulor arbetar med principen av att lufttrycket inuti en

hålspets komprimeras vid träffen i något hårdare än luft. Detta tryck gör sedan att hålspetsens

väggar fläks upp på ett eller annat sätt. Problem som ofta uppstår med kopparkulor är att

flikarna kan brista och orsaka splitter. Samt att dessa kulor generellt kräver större hastighet

vid träff för att expandera. Dessa kulor har även nackdelen att koppar är lättare än bly vilket

således ger att kulan måste vara längre för att uppnå samma kulvikt. Detta ger ett högre

gastryck, samt att kulan i vapen som inte är avsedda för långa kulor har en förmåga att bli

ostabil och välta.

6

Hagelammunitionen I detta stycke kommer det som är specifikt för hagelammunition att beskrivas.

Hylsan

Hylsan för hagelammunition var i början gjord av mässing, vilket blev för dyrt och papper

började användas istället. Fast nu på senare tid så är ofta hylsan utav plast istället. Hylsan på

en modern hagelpatron består av plast eller papper som hålls samman av en mässingsfot, som

kallas culot. Culoten består oftast av mässing och kan sägas vara grunden i en patron. Culoten

har som uppgift att stadga upp hylsan, fördela trycket från det brinnande krutet, samt att den

har en plats för tändhatten. Vid svagt laddad ammunition så behövs det en ganska liten culot,

ca 10mm. Men för starkare laddningen som har högre tryck, så kan det behövs upp till 25mm

höga culoter. När papper används som hylsmaterial så vaxas detta för att kunna motstå fukt.

Men vaxet slits ganska lätt bort och vatten kan tränga in och få hylsan att expandera. Det kan

till och med gå så illa att en patron kan svälla så pass att den fastnar i patronläget på vapnet.

Papper har den fördelen att det är miljövänligt. Vissa personer anser att patroner med

pappershylsor känns mer klassiskt. Huvuddelen av den ammunition som tillverkas idag har

plast som hylsmaterial. Plast har ingen egentlig nackdel förutom det att den inte bryts ner i

naturen, vilket gör det mycket viktigt att ta hand om sina avskjutna hylsor. Hagelpatroner har

en förslutning i form av en krympning. Förr i tiden så var det vanligaste sättet att rullkrympa

patronerna. Man gjorde helt enkelt så att ett papperslock lades på haglen, och därefter så

rullades kanterna ner mot locket och på så sätt blev hagelpatronen försluten. Dessa patroner

ser betydligt längre ut an de moderna, men det beror på att inte lika mycket av hylsan gick åt

för att krympa. Moderna patroner har en stjärnkrympning vilket innebär att hylsans kanter

viks ner mot mitten och formar en stjärna. Därefter brukar ett tunt lager vax läggas på

krympningen för att få denna vattentät.

Förladdningen

Förladdningen är en stötdämpare och tätare mellan krut och hagel. Den kan även fungera som

ett skydd för haglen när dessa pressas genom pipan. Det finns två egentliga huvudgrupper av

förladdningar: Fiberförladdningar och plastförladdningar. Fiberförladdningar består oftast av

flera lager av fibermaterial. I botten så brukar det ligga en skiva av kork, därefter så brukar det

vara något slags cellulosa eller konstfibermaterial, korkskivan brukar vara ca 1mm tjock och

de övriga lagren av fiber brukar vara 1/10 – 1/4 millimeter tjocka. Fiberförladdningar ger

inget skydd för haglen när dessa far genom pipan, men har fördelen att vara naturvänliga. Det

finns undantag när det gäller detta, då vissa fiberförladdningar har en skål av fibermaterial

som haglen ligger i. En patron med fiberförladdning brukar sprida finfördelat papper efter

patronen har avlossats.

Plastförladdningar har en skål som haglen ligger i, samt att botten är formad för att verka

stötdämpande. Skålen består av fyra väggar som efter skott vecklar upp sig och stoppar

plastförladdningen så att haglen kan fortsätta ostörda. Plastförladdningen har fördelen att den

skyddar haglen mot deformation i pipan. Då plast inte är snabbt nedbrytbart i naturen, så är

det inte helt miljövänligt. Nya förladdningar består dock till stor del av kolsyreplast som bryts

ner förhållandevis fort. Tyvärr kan det se lite skräpigt ut efter att många skott med

plastförladdningar har avlossats. Gemensamt för alla förladdningar är de ska ge haglen en så

mjuk start som möjligt, genom att verka stötdämpande. Samt att de ska täta mot pipan så att

maximal utgångshastighet ges. Man kan ha som regel att Fiberförladdningar finns i

papphylsor och plastförladdningar finns i plasthylsor, men självklart finns det undantag.

7

Hagel

Hagel kan vara gjorda av flera olika material och blandningar, här ska jag försöka reda ut vad

som särskiljer de olika materialen. Sen är det även viktigt att veta vad haglens storlek har för

inverkan, samt vad laddningsvikten innebär.

Generellt

Alla hageltyper består av metall eller en metallegering. För att beskriva tillverkningsprocessen

så enkelt som mojligt så kan man säga att det används för det mesta en så kallad droppteknik,

som innebär att droppar med en viss storlek droppas från hög höjd ner i ett bad av vanligtvis

vatten eller liknande. Haglen stelnar då i luften och får en rund form.

Hagel finns i ett flertal olika storlekar. De som får användas för jakt i Sverige har så kallade

US-nummer som går från 1 och nedåt. För varje ökning av numret så minskar storleken med

0,25mm i diameter. USnr 1 är 4mm i diameter och är den grövsta hagelstorleken som får

användas för jakt i Sverige. USnr 2 är då följaktligen 3,75mm i diameter. Någon lägsta gräns

för hagelstorlek vid jakt finns inte, det finns heller ingen lag som säger vilken storlek man ska

ha på varje djur. Naturvårdsverket har dock gjort en rekommendationslista för vilka hagel

man bör använda. Lite förenklat ser den ut såhär:

USnr

Vilt 8 7 6 5 4 3 2 1

Morkulla, Bekasin X X X

Rapphöna Duva X X

Fasan Orre Tjäder X X X X

Sjöfågel X X X

Gås X X X

Kanin X X X

Hare X X X

Grävling Räv Rådjur X X X

Denna tabell kan ge en bra ledning i vilka hagelstorlekar man ska använda till olika djur. Men

i slutändan så är det ändå det sunda förnuftet som måste användas. Är det vinter så har djuren

tjockare päls så innebär det att lite grövre hagel ska användas. Denna tabell visar egentligen

vilka min och maxvärden som finns. Men sen bör man ju betänka att en duva dör utav en

USnr 1 patron, medan ett rådjur kan skadeskjutas med en USnr 8 patron. Man kan inte alltid

räkna med att man får perfekta bredsidor och perfekta håll varje gång. Det bör även nämnas

att denna tabell är för blyhagel. Vid jakt med stålhagel så får man öka grovleken med ca 3

storlekar. Vid jakt med tungsten eller Bismuth hagel så kan man i princip ta samma storlek

som för blyhagel. Blyhagel kan även ha pläteringar av koppar eller nickel för att minska

risken för att de ska deformeras i pipan.

8

Laddningsvikt

Hagelammunition kan ha mycket olika laddningsvikter, laddningsvikten säger hur mycket

hagel som finns i patronen. Laddningsvikten har en direkt inverkan mot rekylen då en tung

laddning kräver mer krut att få iväg. De tyngre laddningarna (42 gram och uppåt) har oftast en

lägre utgångshastighet, denna skillnad kan vara upp till 10 %. Normal utgångshastighet för en

hagelpatron är cirka 400 m/s. Typiska laddningsvikter för hagelammunition avsedd för jakt är

30 gram till 42 gram. Flera omständigheter styr valet av laddvikt. Är patronen avsedd för jakt

där många skott kan komma att avlossas samma dag så bör en patron med lägre laddvikt

väljas för att undvika en ömmande axel. En viktig sak att betänka är även att om patronen har

grova hagel så minskar antalet hagel drastiskt, vid dessa patroner så bör en högre

laddningsvikt väljas för att öka antalet hagel. Naturvårdsverkat har tagit fram

rekommendationer för detta: För USnr 8 – 4 så är laddningsvikter upp till 36 gram fullt

tillräckliga. För hagelpatroner med USnr 4 – 1 så bör laddningsvikten vara 36 gram eller mer.

För att göra en jämförelse så finns det ungefär samma mängd hagel i en patron USnr 6 med 30

grams laddning som i en patron med USnr 2 med 52 grams laddning. Slutsatsen av detta är att

dessa patroner har samma täckning, men patronen med högre laddningsvikt har betydligt mer

rekyl.

Blyhagel

Blyhagel är det material som är vanligast bland hagelpatroner. Anledningarna till detta är

många. Bly är relativt billigt, det är lätt att hantera, det har en hög densitet, det oxiderar inte,

samt att det är tillräckligt mjukt för att inte skada vapnen. Bly har även fördelen att det är

mjukt nog att inte skada tänderna om man råkar bita i ett hagel. Blyhagel har även en mycket

låg risk för rikoschetter. De nackdelar som finns med bly är bland annat att det lätt kan

deformera i pipan och få hagel som avviker från svärmen. Vissa politiker hävdar att blyhagel

är farligt för miljön. Det finns dock inga vetenskapliga bevis för detta än så länge. Blyhagel

kan vara farligt om fåglar äter haglen, och därför har jakt med blyhagel i våtmarker förbjudits.

Bly är annars det idag mest optimala ämnet för hageltillverkning.

Fördelar:

+ Segt och tungt material

+ Kan användas i alla vapen

+ Billigt

+ Få rikoschetter

Nackdelar:

- Kan vara giftigt för djur med muskelmage att förtära.

9

Stålhagel

Stålhagel var ett av de första blysubstituten som kom. Vid användande av stålhagel så kräver

det att vapnet är godkänt för detta. Stålhagel är mycket hårda vilket kan skada pipan om inte

en tillräckligt tjock förladdning används. Den tjocka förladdning som krävs ger en mycket

koncentrerad hagelsvärm, därför bör man använda så öppen trängborrning som möjligt för att

inte svärmen ska få samma effekt som ett kulskott. Då stål är mycket lättare än bly så krävs

det betydligt grövre hagel, ca 3 USnr, för att få samma effekt som blyhagel. Vilket i sin tur

innebär att färre hagel i svärmen. Den låga vikten innebär även att utgångshastigheten måste

ökas vilket leder till en större rekyl och högre gastryck i vapnet. Stålhagel har även en otrevlig

egenhet i att haglen väldigt lätt rikoscherar på träd och dylikt. Därför skall alltid

skyddsglasögon bäras vid skytte med stålhagel. Stålhagel fungerar utmärkt som ett substitut

för blyhagel vid lerduveskytte. Men något alternativ vid jakt är det inte.

Fördelar:

+ Billigt

Nackdelar:

- Kan inte användas i alla vapen

- Hög rikoschettrisk

- Dålig dödande verkan

- Kan rosta

- Skotthållen måste kortas med ca 25%

- Extremt täta träffbilder

Bismuthhagel

Bismuth är en metall som är i formen av ett vitt pulver, metallen fås ofta som biprodukt vid

brytning av bly. När hagel skapas så utsätts pulvret för mycket hårt tryck, då blir det hagel

som till utseendet är mycket lika blyhagel, dock något ljusare. Denna metall är något lättare

än bly, men tyngre än stål. Bismuth är rent teoretiskt ett bra alternativ till bly, men i

verkligheten så har den en del svagheter. Bismuth haglet har ungefär samma hårdhet som bly

och går därför att använda även i gamla vapen som inte är godkända för stålhagel. Vid stora

påfrestningar som till exempel träff i ben så återgår haglet till sin pulverform och gör därför

ingen effekt. Rikoschettrisken är mycket låg med dessa hagel. Bismuth kan fungera som ett

någorlunda alternativ vid jakt på fågel. Men vid jakt på större vilt så finns det stor risk för

skadeskjutningar. Det är viktigt att tänka på att ca en storlek grövre hagel bör användas an de

föreslagna storlekarna för bly. Bismuth är en mycket dyr metall som är ovanligare i naturen

än silver, vilket gör att ammunitionen blir kostsam. Det bör dock nämnas att utvecklingen av

dessa hagel går framåt, tillverkare hävdar idag att det går att använda bismuth precis på

samma sätt som man använde bly innan. Vissa tillverkare har löst problemet med splittringen

av haglen genom att tillsätta tenn. Tyvärr så har ingen utveckling skett gällande priset.

Fördelar:

+ Kan användas i alla vapen

+ Få rikoschetter

Nackdelar:

- Lättare än bly

- Splittringsrisk

- Mycket dyrt (ca 25kr per skott)

10

Tungsten Matrix hagel

Tungsten Matrix är en benämning på hagel tillverkade av en blandning av metallen wolfram

och en polymerplast. Wolfram är en mycket tung metall som har en densitet som är mycket

högre än bly. För att få ner vikten på haglen så blandas metallen upp med plast så att den får

samma vikt som hagel av bly. Skyttet med dessa hagel är mycket likt skytte med blyhagel,

samma storlekar kan användas, och ingen minskning av skotthåll behövs. Vissa mycket gamla

vapen kan gå sönder vid skytte med dessa hagel, då gastrycket med dessa patroner blir något

högre. Men de flesta moderna vapen klarar av dem. Det finns ett antal negativa aspekter med

dessa hagel. Det första och främsta är att rikoschettrisken är betydligt högre än med blyhagel,

den är till och med högre än med stålhagel. Gnistbildningar vid träff i sten kan orsaka bränder,

ett problem som har blivit verklighet ibland annat Spanien. Vissa tillverkare har fortfarande

problem med att hagel kan splittra sig i luften och på så sätt minska effektiviteten. Dessa

hagel lämpar sig bäst för jakt på fågel och mindre vilt. Då tillverkningsprocessen är mycket

komplicerad och wolfram är en dyr metall så blir ammunitionen mycket kostsam.

Fördelar:

+ Bra dödande effekt

+ Samma vikt som bly

Nackdelar:

- Klumpar i träffbilderna är vanligt

- Hög rikoschettrisk

- Mycket dyra (ca 30kr per skott)

- Gnistbildningar

- Splittringsrisk

11

HeviShot™ hagel

HeviShot™ är ett registrerat varumärke av Remington. Detta är hagel som består av en

patenterad blandning av stål, wolfram och nickel. Denna blandning har en något högre

densitet än bly och ger därför stor effekt även på långa håll. Enligt Remington så ska dessa

hagel fungera bra även på håll upp till 55m. Rikoshettrisken är extrem och ammunitionen bör

därför användas med förnuft. Dessa hagel är så hårda att en mycket tjock förladdning behövs,

vilket ger extremt täta träffbilder. Detta problem har man försökt lösa genom att ge haglen

samma utseende som svetsloppor. De irreguljära formerna gör att haglen sprids något mer.

Vid jakt med dessa hagel så kan man använda en storlek klenare hagel än vid samma jakt med

blyhagel. Öppen trångborrning skall användas på vapnet då hagelsvärmen trots irreguljära

former blir ganska tät. Vid skytte med dessa patroner ska stålhagelgodkända vapen användas.

Rekylen är relativt kraftig. Priset för dessa patroner är mycket högt, och då blandningen är

patenterad så kan inga andra tillverkare kan konkurrera. Förutom detta så är dessa skott ett bra

alternativ till blyhagel.

Fördelar:

+ Tyngre än bly

+ Bra dödande effekt, även på längre håll

+ Kan gå ner en hagelstorlek

Nackdelar:

- Vissa bevis talar för att dessa hagel är cancerframkallande

- Extrem rikoschettrisk

- Gnistbildningar

- Kan inte skjutas i alla vapen

- Extremt hårda hagel

- Extremt täta träffbilder

- Extremt dyra (ca 50kr per skott)

12

Kalibern Kaliber är ett knepigt begrepp som måste delas upp i kulvapen och hagelvapen för att kunna

beskrivas.

Kulvapen

Kaliber är ett mått på diametern som mäts mellan två bommar i loppet. Vilket kan ses som ett

mått på pipans invändiga diameter. Det är dock viktigt att tänka på att diametern mäts mellan

två motstående bommar (räfflor) i pipan. Detta är dock en sanning med modifikation, vissa

kalibrar har mätts mellan två bottnar i loppet. Det senare nämnda sättet att mäta ger självklart

ett mycket större mått på fysiskt samma kaliber. De flesta kalibrar anges med ett mått åtföljt

av en tillverkare eller liknande. Måttet kan vara i tum eller i millimeter. Då måttets anges i

tum så anges det som regel i tusendels eller hundradels tum. Anges måttet i millimeter så

åtföljs det i regel av hylslängden i millimeter. Det finns dock ett otaligt antal undantag, vilket

gör det omöjligt att redogöra för alla.

Först av allt måste vi dock redogöra vad begreppet ”magnum” innebär. Magnum är egentligen

bara att begrepp som ammunitions och vapentillverkare lanserade för att visa att detta var deras

kraftigaste patron i en viss kaliber. Egentligen har magnum ingenting med prestanda att göra.

För att detta ska bli enklare att förstå så tar jag ett exempel: 30-06 Springfield är magnum till

308 Winchester på samma sätt som 300 Winchester magnum är magnum till

30-06 Springfield. Och 300 Weatherby magnum är magnum till 300 Winchester magnum.

Då kaliberförklaring inte är helt enkelt så kommer jag här att ge några exempel:

Som de flesta vet så har 30-06 Springfield, 308 Winchester, 30-30 Winchester och

300 Winchester Magnum samma diameter på kulan. Kulans diameter för dessa kalibrar är

7,82mm, medan kalibern är 7,62mm. Vilket betyder att kulan i detta fall är 0,2mm större än

kalibern. Detta för att bommarna i loppet ska kunna gripa i kulan. Samt att kulan ska tätna

mot bottnarna i loppet. I kalibern 30-06 Springfield så står ”30” för kalibern, alltså 0,30 tum

vilket ger 7,62mm. ”06” står för året du kalibern introducerades, alltså år 1906. Springfield

står för var kalibern utvecklades. Vad gäller 308 Winchester så står ”308” för kulans

diameter, alltså 0,308 tum vilket ger 7,82mm. Winchester står helt enkelt för företaget som

utvecklade kalibern. För 30-30 Winchester så står det första ”30” för kalibern, den andra ”30”

står för hur mycket svartkrut den skulle laddas med på den tiden svartkrut användes. Detta

gäller även kalibrar så som 45-70 Government, 44-40 och de flesta kalibrar som skrivs på

detta sätt. För 300 Winchester Magnum så är det inte mer komplicerat än att ”300” står för

kalibern 0,300 tum, Winchester står för tillverkaren och ”Magnum” står för att den är klassad

som en magnumkaliber. Det bör dock upprepas att inte alla kalibrar följer detta mönster. För

att ta det bästa exemplet så kan man nämna revolver kalibern 38 Special som har samma

diameter på kulan som 357 Magnum. Båda har alltså kalibern 0,357 tum vilket är 9,1mm.

Anledningen till att det är såhär ska vi inte gå in på. Men det kan vara bra att ha detta i åtanke.

13

För kalibrar som är angivna i millimeter så är dessa oftast lite mer exakta. Dessa brukar ju

som jag tidigare nämnde vara angivna i formen kaliber gånger (x) hylslängd plus en

tillverkare eller annat namn. Det kan även vara så att vissa tillägg finns efter måtten. Dessa

kan vara till exempel: ”R” som betyder att hylsan är av ”rand-typ” vilket innebär att hylsan

har en utstående rand längs ner, vilket är till för att få en bättre funktion i brytvapen. De kan

även anges med ”BR” som betyder ”Belted Rimless” Vilket innebär att hylsan har en

förstärkning längs ner för att kunna motstå större tryck. Detta används som regel bara på

magnumkalibrar. En särskilt viktig förkortning finner man på kalibrarna 8x57J och 8x57JS.

Där bokstaven ”S” innebär att kalibern är ca 0,1mm större. Det kan vara förenat med stor fara

att avfyra en S-märkt patron i ett vapen som är tillverkad för den icke S-märkta kalibern. Lite

kuriosa om dessa kalibrar är att bokstaven ”J” från början var ett ”I” som stod för Infanteri.

Alla kalibrar kan anges i millimetermått. Som exempel här kan man ta 338 Winchester

Magnum som får betäckningen 8,6x64BR, eller 308 Winchester som får betäckningen

7,62x51. Problemet med att märka med denna typ av märkning är att flera kalibrar kan få

exakt samma mått. Ta som exempel 6,5x55 Swedish Mauser vilken för det mesta bara kallas

6,5:an, vilken har exakt samma mått som den nyligen utvecklade kaliber 6,5-284. Skillnaden

är den att hylsan till 6,5-284:an har en kortare och brantare ”nacke”, vilket möjliggör en högre

laddningsvikt. ”284” i det här fallet är bara 6,5mm återgivet i tum. Sen är det inte helt säkert

att de angivna måtten är helt överensstämmande med verkligheten. 338 Winchester Magnum

har t.ex. i verkligheten en hylslängd på 63,2mm. Och det finns flera exempel som visar på en

betydligt större diskrepans.

Hagelvapen

För hagelvapen så finns det en helt egen kaliberbeteckning. Beteckningen kommer

ursprungligen från hur många kulor med en viss diameter som man kunde gjuta av ett

engelskt pund bly (454 gram). För kaliber 12 så kan man helt enkelt gjuta tolv kulor med

diametern 18,5mm vilket således blev kaliber 12. Detsamma gäller med kaliber 10, 16, 20, 36

o.s.v. Kaliber 36 anges ibland med sitt mått i tum som är .410. Men för att kunna ange

hagelkalibrar helt korrekt så måste kalibern åtföljas av hylslängden, detta för att stora skador

skulle kunna ske om en för lång patron stoppades in i ett vapen med för kort patronläge.

De vanligaste längderna som finns idag är: 65mm (2,5 tum), 70mm (2,75 tum), 76mm (3 tum)

och 89mm (3,5 tum). Dessa mått är mått som beskriver en hylsas maximala längd, när den är

avskjuten. På grund av stukningen på hylsan så är hylsan betydligt kortare innan den har blivit

avskjuten.

Vapnet Det finns ingen egennytta av att beskriva vapnets tekniska funktion i minsta detalj. Däremot

är det viktigt att kunna vapnets grundläggande funktioner, detta för att kunna välja ett vapen

som passar skytten. Detta kapitel är indelat i kulvapen, hagelvapen och kombinationsvapen.

Där de typiska egenskaperna hos varje vapentyp kommer att beskrivas.

14

Kulvapen

Kulvapen görs med ett flertal olika mekanismer som alla har både fördelar och nackdelar. Här

kommer jag att ta upp de vanligaste typerna och göra en enkel förklaring av funktion, samt

fördelar och nackdelar.

Cylinderrepeterstudsare

Mekanismen som dessa vapen bygger på har inte förändrat sig nämnvärt från 1894 då Mauser

kom fram med sin nu världsberömda mekanism. Mauser färdigställde sin mekanism år 1898,

och de enda egentliga skillnaderna mellan den mekanismen och de moderna är att de moderna

är lättare och smidigare.

Före varje skott måste en manuell rörelse av slutstycket utföras. Slutstycket är uformat som ett

handtag som förs uppåt, utåt och sedan inåt, nedåt. Denna rörelse medför att den avskjutna

tomhylsan som befinner sig i loppet kastas ut och att en ny patron matas in från magasinet.

Någonstans i denna rörelse spänns även mekanismen upp för att kunna avfyra skottet. Var

mekanismen spänns upp beror på modell och tillverkare av vapnet.

Fördelar. Fördelen med denna typ av med denna typ av mekanism är att toleranserna i

inpassningen kan göras väldigt små och på så sätt få en precision som inte är hotad av något

annan mekanism.

Nackdelar. Mellan varje skott måste en relativt långsam manuell rörelse av mekanismen

utföras. Detta gör att det kan vara lång tid mellan varje skott. Mekanismen innebär även att en

hand måste flyttas till slutstycket vilket kan inverka på precisionen om ett annorlunda grepp

tas efter det att rörelsen är fullbordad. Mekanismen är beroende av om skytten är höger eller

vänsterhänt.

Bygelrepeterstudsare

Bygelrepetrarna är bland de äldsta typerna av vapen med magasin. Det verkar som om den

modell av bygelrepetrar som används idag har sin grund i en konstruktion från 1873.

Bygelrepetern är ur många synvinklar ganska lik cylinderrepetern. En manuell rörelse av

mekanismen måste utföras mellan vart skott för att spänna mekanismen och byta tomhylsa

mot patron i patronläget. Skillnaden är den att repeteringen utförs utan släppa händerna från

vapnet. Mekanismrörelsen utförs av en bygel som handen befinner sig i vid skjutning. Denna

bygel dras nedåt, uppåt för att utföra repetering.

Fördelar. Mycket snabb repetering erbjuds för dem som har lärt sig att använda mekanismen

på rätt sätt. Stor magasinkapacitet kan erbjudas när rörmagasin används. Mekanismen är helt

oberoende av om skytten är höger eller vänsterhänt.

Nackdelar. Billiga mekanismer kan ha som effekt att skytten klämmer ett finger mellan

avtryckaren och bygeln vid snabb repetering, dock finns det modeller där avtryckaren följer

med i bygeln. Precisionen blir aningen lidande då ett större spel mellan komponenterna krävs

för att förebygga repeteringsfel. Vid användning av rörmagasin måste kulorna vara

plattnosade för att inte en massdetonation inuti magasinet skall uppstår. Plattnosade kulor har

sämre ballistik. Att använda bygelrepeterns fördelar kräver mycket träning.

15

Halvautomatstudsare

Dessa vapen har två grundläggande mekanismer. Den ena är rekylomladdning och den andra

är gasomladdning.

Rekylomladdning

Detta är den äldre av de två mekanismerna. Här används den rekyl som överförs till hylsan

vid skott för att sköta mekanismens rörelse. För att kunna använda rekylen på ett säkert sätt så

krävs det en fördröjning innan mekanismen börjar röra på sig så att kulan hinner lämna

loppet. Om mekanismen skulle röra på sig innan kulan har lämnat loppet så skulle krutgaser

under högt tryck gå in i mekanismen och i värsta fall mot skytten. Denna fördröjning ges ofta

genom en stark fjäderbelastning på slutstycket vilket tar någon tiondel av en sekund att låsa

upp och på så sätt ger att kulan hinner lämna loppet. När mekanismen har låsts upp så rör sig

slutstycket bakåt och utför samma operationer som vilket flerskottsvapen som helst. En fjäder

ser sedan till att slutstycket återgår till sitt låsta läge med en ny patron i patronläget. Andra

typer av rekylomladdning är: tungt slutstycke där slutstyckets vikt och fjäderbelastning sköter

fördröjningen. Samt kort piprekyl där pipan följer med slutstycket bakåt några millimeter

innan upplåsning sker för att på så sätt ge den nödvändiga fördröjningen.

Gasomladdning

Denna mekanism använder lite av de krutgaser som finns i pipan för att utföra omladdning.

Krutgaserna tas upp genom ett litet hål i pipan, för att sedan gå vidare till en pistong som

trycks baklänges. Denna bakåtrörelse låser upp slutstycket för att sedan föra detta bakåt och

genomföra omladdning. Den nödvändiga fördröjningen ges genom den tid det tar att låsa upp

slutstycket. Efter denna upplåsning fungerar mekanismen på samma sätt som ett

rekylomladdat vapen.

Fördelar generellt med halvautomater. Till viss del oberoende av om skytten är höger eller

vänsterskytt. Erbjuder ett mycket snabbt andraskott.

Nackdelar generellt med halvautomater. Mekanismen är relativt känslig för smuts och

kyla. Precisionen blir lidande då spelet mellan delarna i mekanismen måste vara relativt stort.

Funktionen kan vara mycket känslig för olika typer av ammunition. Svårt att visa övriga

skyttar att vapnet är oladdat.

Fördelar med rekylomladdning. Relativt okänslig för smuts och temperatur mot

gasomladdade vapen. Säker funktion med olika typer av ammunition.

Nackdelar med rekylomladdning. Utdragen och relativt stark rekyl. Anses omodern av

många skyttar och vapenfirmor.

Fördelar med gasomladdning. Svag rekyl då lite av krutgaserna tas upp till

mekanismrörelsen.

Nackdelar med gasomladdning. Temperatur och ammunitionsberoende mekanism. Känslig

mot smuts. Svår vapenvård.

16

Dubbelstudsare

Med dubbelstudsare menas brytvapen som har två kulpipor. Dessa vapen tillhör de

ovanligaste på marknaden, framförallt beroende på priset. Vanligt med dubbelstudsare är att

de har två avtryckare, en till varje pipa, och två helt oberoende mekanismer för varje

avtryckare. Anledningen till detta är att vapnet är gjort för att vara funktionssäkert då ett klick

på en pipa inte gör att hela vapnet fallerar, utan istället ger möjligheten att använda den andra

pipan. Detta kan vara värt mycket vid jakt på farligt vilt då skytten måste få iväg ett skott för

att rädda sitt eget liv. Regling och uppspänning av mekanismen sker någonstans i

brytmomentet antingen vid topleverns sidorörelse, eller vid vapnets brytning. Dessa vapen är

som tidigare nämnt mycket dyra och anledningen till detta är att det är svårt och kostsamt att

få två pipor att skjuta på exakt samma ställe. De lite dyrare vapnen av denna typ ger ofta en

garanti att piporna med en viss ammunition inte skjuter mer fel än 10cm på 100m. Detta är

inga vapen för nybörjare utan har som syfte att erbjuda proffsjägare säker funktion vid jakt på

farligt vilt.

Fördelar. Extremt säker funktion. Snabbt andraskott.

Nackdelar. Dyra vapen. Särskjutning mellan piporna. Svårhanterlig rekyl. Tunga vapen. Svag

mekanism vilket erbjuder problem för kraftiga kalibrar. Endast två skott i vapnet samtidigt.

Kombinationsvapen

Med kombinationsvapen menas alla vapen som har mer än en kaliber eller mer än en typ av

patron i samma vapen. Det finns otaliga kombinationer av kalibrar och typer. De vanligaste är

dock kombin och drillingen, där kombin oftast har en kulpipa och en hagelpipa, medan

drillingen har oftast en kulpipa och två hagelpipor. Variationer kan dock förekomma. Dessa

vapen är relativt ovanliga utanför Europa. Framförallt beroende på att vid europeisk jakt så

jagas ofta flera viltarter på samma gång, vilket är relativt ovaligt på andra ställen. Vapnen

fungerar i princip på samma sätt som dubbelstudsare, dock är det mindre vanligt att

kombinationsvapen har skilda mekanismer för varje pipa. Tvåpipiga kombinationsvapen har

ofta en mekanism som sköter båda piparna på samma sätt som ett vanligt hagelvapen. En

drilling har ofta två mekanismer, en för kuldelen och en för hageldelen. Drillingar är ofta

ganska dyra då mekanismen för dessa är tekniskt svår.

Fördelar. Vapnen kan användas till många olika jaktformer, samt att lösa pipset ofta erbjuds.

Nackdelar. Udda kalibrar med rand som ofta har lägre utgångshastigheter beroende på

vapnens svagare konstruktion. För drillingar avancerade mekanismer vilket ger dyra vapen.

Få skott kan vara i vapnet samtidigt.

17

Hagelvapen De vanligaste hagelvapnen är dubbelpipiga vapen med brytfunktion. Lite mindre vanligt är

halvautomatiska hagelgevär.

Dubbelpipiga hagelvapen

Dessa vapen finns med två pipkonstruktioner där den idag vanligaste är över/under, även

kallad ”bock”. Anledningen till övergången från den gamla konstruktionen med sida/sida är

att bockvapnen erbjuder en mindre rekyl samt ett större siktområde. Sida/sida erbjuder dock

en något snabbare omladdning då brytningsvinkeln är mindre.

Fördelar. Stort utbud av vapen. Billig konstruktion. Snabbt andraskott. Funktionssäkra

vapen.

Nackdelar. Endast två skott i vapnet samtidigt. Ej tillåtna för jakt med slugs eller brenneke.

Halvautomatiska hagelvapen

Dessa fungerar enligt samma princip som halvautomatiska kulvapen. Både rekylomladdade

och gasomladdade vapen finns på marknaden. Till många av dessa vapen finns räfflad pipa

för slugs som tillbehör.

Fördelar. Stor magasinkapacitet, Svag rekyl. Slugspipa finns som tillbehör och får användas

vid jakt på vissa djurarter.

Nackdelar. Känslighet för temperatur och ammunition. Känslighet för smuts. Svår

vapenvård. Erbjuder ej möjligheten att ha två typer av ammunition laddade samtidigt.

Samspelet mellan kula och kaliber Jägare som har flera olika kalibrar kanske har tänkt på att fabriksladdad ammunition har olika

kulval för olika kalibrar. Min erfarenhet är att väldigt få jägare har funderat på varför det är

just på det sättet. Denna del har som syfte att ge en viss förståelse för detta.

Som berörts tidigare så tillhör kulans verkan i en kropp inte den linjära matematiken utan

snarare kaosteorin. Alla tillverkare av kulor försöker skapa en kula som uppför sig lika

oberoende hur denna träffar i djurkroppen, ingen har dock lyckats. Det som bör beaktas vid

val av kula är framförallt syftet med den, ska den klara av att penetrera djupt i stora djur, eller

ska den expandera fort för att på så sätt göra verkan i mindre djur. Det hela handlar egentligen

om kulan skall överföra så mycket energi som möjligt på en gång, eller ha en jämnare

energiöverföring genom hela kroppen. En kula som lämnar av all energi de första

centimetrarna i en djurkropp ger en mycket ful skadeskjutning av större vilt då den kanske

ändrar riktning och helt missar vitala organ, eller når den inte ens in tillräckligt långt i

kroppen utan stannar i ben och muskelvävnad före den har trängt in till organen. En kula som

däremot ger en långsam energiöverföring i djurkroppen kan fungera i det närmaste som en

helmantel på mindre vilt och på så sätt knappt lämna av någon energi alls, vilket kan leda till

ett långt eftersök då blodförlusten för djuret blir minimal. Eftersöket kan även få problem med

att såret efter en sådan kula sluter sig och inte ger något blodspår att följa.

18

Kalibervalet kommer in i resonemanget på så sätt att kulans energiavlämning till ganska stor

del beror på hur stor anslagsyta som kulan har då den passerar kroppen. Normalt brukar

kultillverkare ha som mål att kulan skall expandera till den dubbla diametern. Detta ger att en

kula som har diametern 5,56 mm med expanderande kula lämnar av lika mycket energi som

en kula med diametern 11,12 mm utan expanderande kula om denna kula skjuts i samma

kropp. Detta är dock inte helt sant då en del av den expanderande kulans energi går åt till att

expandera kulan. Samt att denna kula får en yta som är mycket effektivare på att lämna av

energi än en vanlig icke expanderande kula. Då dessa variabler är ganska knepiga att beräkna

så tänker jag inte ge formeln för detta. Dock så blir resultatet faktiskt att kulan som

expanderar lämnar av betydligt mer energi. Om vi gör om experimentet fast gör den icke

expanderande kulan till en exakt kopia av spetsen på expanderande kulan efter det att den har

expanderat, så blir resultatet något helt annat. Då blir det faktiskt så att den icke expanderande

kulan lämnar av mer energi, just beroende på att ingen energi åtgår till att expandera kulan.

Dock så är ju en sådan kula helt oanvändbar av rent ballistiska orsaker. Läs gärna stycket en

gång till, då det kan vara lite lurigt att hänga med i resonemanget.

Om detta omsätts i praktiken så ger det att två kulor med samma energimängd inte behöver

expandera lika mycket om den ena har större begynnelsediameter än den andra. De behöver

bara få samma diameter efter träff för att göra samma energiavlämning. Den skarpsinte

reagerar säkert här och säger att det går åt mindre energi att expandera den större kulan till

samma diameter och därför så har den mer energi kvar. Detta resonemang är helt sant, men

skillnaderna blir så minimala att det resonemanget blir onödigt att tänka på för en vanlig skytt

eller jägare.

Kalibrar som har utgångshastigheter över 900 m/s har ett stort problem när det gäller kulor.

Detta gäller särskilt kalibrar som kombinerar höga hastigheter med relativt tunga kulor. Här

kan 300 Winchester magnum nämnas som ett bra exempel. Då hastigheten vid anslaget har

stor betydelse för hur snabbt en kula ska expander och således även har en stor inverkan på

hur snabbt energi avlämnas. Ger det att dessa kulor måste vara väldigt stabila i sin

konstruktion och tåla mycket stryk för att de vid ogynnsamma träffar inte ska splittras och

separera. Med separering menas att kulans blykärna släpper i från manteln. En sådan

separering kan ge fula skadeskjutningar samt koppar och blysplitter i djuret. När en kula

separerar ger det även att energin som kulan håller sprids på flera ställen i kroppen och på så

sätt ger en mycket dålig chock och djupverkan.

En utgångshastighet på 900 m/s kan ses som ett bra riktmärke för kalibrar under 8 mm, då

detta fenomen inträffar. För kalibrar över 8mm kan 800 m/s vara samma riktmärke. Kalibrar

som uppfyller dessa krav ska passa sig för att använda vanliga blykulor utan ett effektivt

blylås. Här bör skyttarna istället se sig som efter så kallade ”premiumkulor” som exempelvis

Norma Oryx, Swift A-frame, eller Nosler Partition. Självklart finns det många fler

premiumkulor, men anledningen till att dessa nämndes är att de är de mest kända.

19

Hur ammunition dödar Vad händer egentligen när ett kul eller hagelskott träffar ett djur? Vad är det som gör att vissa

djur efter en perfekt träff kan springa flera hundra meter, medan djur som har en mindre

perfekt träff stupar i skottet? Finns det något som heter chockverkan, och vilken effekt har i så

fall denna? Hur dödar egentligen hagelskottet?

Detta är frågor som vi ska försöka lösa i denna sektion

Kulskottet

För att döda ett djur med kula så krävs det att skottet träffar vitala (livsnödvändiga) organ och

förstör dessa på ett sådant sätt att djuren inte kan överleva. De organ som brukar betraktas

som vitala är: hjärta, lever, lunga samt centrala nervsystemet.

Vid träff i lungor så punkteras och förstörs dessa så att djuret inte klarar sin syreupptagning.

När syret i blodet börjar tryta så stänger kroppen av tillförseln av syre till de icke

livsnödvändiga delarna av kroppen. Detta innebär rent krasst att musklerna i lemmarna inte

får den mängd syre de skulle behöva för att fungera. Vilket ger som effekt att djuret ramlar

ihop. Men vid en bra träff i lungorna så fortsätter syremängden i djuret att minska vilket gör

att även hjärnan drabbas. När hjärnan får syrebrist så faller djuret in i en djup sömn som

åtföljs av koma och därefter hjärndöd. Träff i lungor är därför mycket effektivs för att korta

flyktsträckan för djuret.

När träffen tar i lever eller hjärta så leder det till en mycket snabb blodtryckshöjning. Förr i

tiden så trodde man att det var denna höjning av blodtrycket som gjorde att djuret dog i

skottet, förklaringen skulle ha varit att blodådror i hjärnan exploderade och gav en

hjärnblödning. Nuförtiden så är denna teori motbevisad. Direkt efter denna höjning så

kommer det en mycket snabb blodtryckssänkning, sänkningen kommer sig av att blod från

dessa blodrika organ forsar ut i en snabbare takt än hjärtat kan pumpa. Om hjärtat är träffat så

upphör blodets kretslopp helt i djuret, då pumpas blodet istället runt av djurets rörelser vilket

ofta kan ses genom att det sprutar blod ur skotthålet när djuret springer. Djuret dör även här

på grund av syrebrist. När syret i det blod som befinner sig i hjärnan tar slut så somnar djuret

in och hjärndöd blir oundviklig. Vid träff i blodrika organ så tar det ca en minut att pumpa ut

allt blod ur kroppen. Det som gör att det fortfarande kan bli ganska långa flyktsträckor vid

träff i hjärta eller lever är att kroppens skyddsfunktioner för hjärnan inte sätts i spel på samma

träff som vid ett lungskott. Detta gör att ickevitala muskler fortsätter att få syre

Vid träff i det centrala nervsystemet så blir djuret förlamat från den punkt där ryggraden är

förstörd och bakåt. Vid träff i hjärnan är döden omedelbar, dock så ska man aldrig sikta här då

risken för skadeskjutning är allt för stor. Vid träff i nervsystemet bakom hjärnan så förlamas

som tidigare nämnt djuret från denna punkt. Vid exempelvis träff i nacke så stoppas alla

signaler från hjärnan till resten av kroppen. Detta gör att vitala organ så som hjärta och lungor

slutar fungera. Djuret dör precis som vid andra träffar av syrebrist i hjärnan. Dock så förlamas

djuret omedelbart vilket leder till att djuret stupar i skottet, till synes helt död. Medvetslöshet

och hjärndöd inträffar egentligen ett tiotal sekunder senare.

20

Vid träff i ryggraden bakom de vitala organen partialförlamas djuret, alltså att exempelvis

bakbenen slutar att fungera. Djuret får mycket svårt att fly, men skottet är inte direkt dödande.

Vid träff i taggutskott på ryggraden så stoppas signalerna till kroppen temporärt, vilket ger

exakt samma effekt som en träff i nackkotorna. Dock så är denna förlamning bara temporär

och djuret reser sig relativt fort. Ett sådant skott kan leda till ett mycket svårt eftersök.

Vad som gör att ett djur stupar i skottet kan ha två orsaker. Det första och vanligaste är att det

har träffats av ett skott i det centrala nervsystemet. Den mindre vanliga men ändå

förekommande är att djuret träffas i lungor eller hjärta vid en så gynnsam tidpunkt som

möjligt. För att uppnå denna effekt så ska djuret vara ostressat, alltså ha en minimal mängd

adrenalin i kroppen och hjärtat ska befinna sig mellan två slag. Anledningen till att det är

viktigt är för att blodtrycket ska vara så lågt som möjligt vid träff. Träffen ska träffa på ett

sådant sätt att så mycket blod som möjligt får chansen att forsa ut den första sekunden.

Blodtryckfallet blir då så starkt att djuret svimmar. Att få en sådan träff är mer tur än

skicklighet, men när den kommer så blir effekten nästan samma som träff i nacke.

Chockverkan när det gäller kula är inte alls densamma som när man talar och chockverkan

och hagel. I hagelskottet så består chockverkan nästan helt i att mer vävnad förstörs. När

denna vävnad förstörs så förstörs även nervreceptorer som ska sköta djurets motorik. Om

träffen tar så att styrningen för hjärtat skadas blir flyktsträckan kortare. Det kan även vara så

att musklernas förmåga i benen påverkas av ett skott, vilket gör att djuret kan bli lite fumligt i

sina rörelser. Men när det gäller chockverkan med kula så är det framförallt sårchocken som

menas. Sårchocken innebär att smärta blockeras av djurets hjärna för att den inte gör någon

nytta för tillfället. Det är bevisat att människor som har blivit skjutna inte känt mer än ett hårt

knytnävsslag. Detsamma bör även gälla djuren. Smärta hos djur eller människor som har

blivit skjutna kommer först efter någon timme då sårchocken börjar tona av. Sårchocken är en

av anledningen till att djur som trots att de har blivit dödligt träffade kan springa flera hundra

meter till synes opåverkade.

Hagelskottet

Det finns många myter gällande hur ett hagelskott dödar. Den vanligaste och mest spridda är

den om att hagelskottet dödar genom chockverkan. Denna chockverkan ska ha fungerat på så

sätt att djurets hjärna blir överbelastad av att ett flertal smärtreceptorer i djuret skickar

signaler till hjärnan. Denna teori har även propagerats av jägarexamens böcker fram till för

några år sedan. För några år sedan kom den forskning som bevisade vad alla

normalförståndiga människor redan hade räknat ut, nämligen att denna chockverkan inte finns

och aldrig har funnits. Det är ganska enkelt att förstå varför en sådan effekt inte kan finnas.

Djur och människors centrala nervsystem är mycket lika, om nu djur skulle kunna dö av

överbelastning skulle detta kunna ske även på människor, fakirer på spikmattor skulle helt

klart ligga i farozonen. Det är bevisat att det krävs att hagel tränger in till vitala organ för att

döda. Om det skulle räcka med tillräckligt många hagel träffade kroppen så skulle alla djur gå

att jaga med USnr 9, vilket är ren idioti.

21

Då det i verkligheten krävs att hagel träffar vitala organ för att döda så ställer detta betydligt

större krav på jägaren vad gäller kunskap om hagelammunition. Det finns en del mer eller

mindre galna personer som säger att USnr 6 är den enda patron som behövs för att döda allt

vilt i Sverige. Detta är en sanning om man i samma andetag säger att djuren måste befinna sig

inom 10m från skytten med perfekt bredsida, annars så är det inget annat än en kvarleva från

myten om chockverkan. De enda argument för att använda så klena hagel är att: rekylen på

tunga laddningar är onödigt stark, samt att täckningen är bättre på klena hagel. Vi börjar med

det sista argumentet. Högt räknat så har en normal USnr 6 ca 240 hagel, alltså ungefär samma

mängd som: 32g USnr 5 eller 42g USnr 3. Dessa patroner har tre till fem gånger högre

anslagsenergi på 30m, men samma täckning. Gyttorp ammunitionsbolag har bevisat att vilket

hagelpatron som helst med vilken borrning som helst har tillräcklig täckning vid jakt på rådjur

vid jägarmässiga håll. Detta får oss att komma till det andra argumentet, nämligen att rekylen

ökar med laddvikten vilket är ett känt faktum. Då kan man vända på det och säga såhär; vilket

jaktlag skulle godkänna att någon jagade älg med klass två-ammunition bara för att de var

rädda för rekylen. Det är ju nämligen så att det går alldeles utmärkt att döda en älg med

exempelvis 222 Remington, om förhållandena är optimala och skotthållet kort. Är man rädd

för rekylen så behöver man träna mer, så enkelt är det.

Normalfuntade jägare begriper att man inte ska ladda hagelbössan efter bästa tänkbara

situation, utan efter den sämsta. Exempel: Du skjuter på ett rådjur på ca 20m, utav en eller

annan anledning så tar inte träffen perfekt och rådjuret springer ut och ställer sig på 50m. På

detta håll så har USnr 3 fortfarande dubbelt så mycket energi som en USnr 6 på 25m. Usnr 6

har däremot så lite energi kvar på 50m att det nästan blir omätbart. Situationen är ganska

enkel att räkna ut. USnr 3 har, om än utan stora marginaler, tillräckligt med energi att döda

djuret. USnr 6 har däremot knappt energi att penetrera skinnet på en vinterbock. Valet består

alltså mellan ett eftersök eller ett skott som med största sannolikhet fäller djuret på plats.

Övrigt om jakt med hagel

Hagelvapnet kräver ju som vi tidigare har konstaterat en bred kunskap om skottets effekter. På

en hagelbössa så finns det en variabel till som är oerhört viktig att beakta, nämligen

trångborrningen. Moderna vapen med utbytbara choker är ett ypperligt exempel på hur man

kan underlätta och försvåra för jägarna på samma gång. Förr i tiden hade hagelvapnen fasta

trångborrningar med en lite öppnare choke i första pipan och en lite trängre i andra. Detta

gjorde att ingen av jägarna tänkte så mycket på trångborrningen annat än att de hade

andrapipan vid lite längre håll. Nu har jägarna fått ett ypperligt verktyg för att förbättra sitt

hagelskytte, dock så krävs det att man kan lite om hagelpatroner för att veta vilken choke man

ska använda. Vid fågeljakt på exempelvis duva eller and så finns ju möjligheten till doublé´.

Då vill man ha en ganska likvärdig choke i båda piporna, med en lite trängre i andrapipan för

att kunna avvärja en skadeskjutning. Ammunitionen kan dock vara samma i båda piporna då

en USnr 6 eller 5 kan döda en duva på betydligt längre håll än de vanliga 25 metrarna. Vid

fågeljakt bör ammunitionsvalet inriktas på täckning, således gäller patroner med klena

nummer (6 eller 5) och normala laddningar. Tyngre laddningar än 36 gram kan inte anses

motiverat på jakt efter and eller duva då de vid en träff med sådana laddningar kommer att

bestå av mer hagel än kött. Experter inom duvjakt så som Conny Persson, som tillhör

världseliten inom lerduveskytte föredrar 36 grams USnr 6 vid duvjakt.

22

Vid jakter där doublé är mer sällsynt så som rådjurs eller rävjakt så blir valet av choker och

ammunition lite annorlunda. Om vi tar rådjursjakten som exempel så bör första pipan ha en

lite klenare ammunition än andrapipan. Samt att första pipan bör ha en ganska öppen choke

för att ge bra täckning på jaktmässiga avstånd. Ett förslag här är kvarts eller halv

trångborrning med USnr 3 på 36 eller helst 42 gram. Denna har kraft och täckning nog att

döda ett rådjur inom 30m även om rådjuret i skottögonblicket ställer sig i en mindre optimal

position. Laddvikterna på rådjursjakt bör vara genomgående tunga för att säkerställa en bra

täckning. Pipa två bör reserveras till skott på redan skadat vilt. Här ska trångborrningen vara

trång, exempelvis trekvart eller full. Ammunitionen bör vara USnr 1 i den tyngsta laddningen

ditt vapen tillåter. En kombination av en 42 grams USnr 1 i en pipa med kvarts trångborrning

ger att du kan skuta på ett skadat rådjur med säker täckning och dödande verkan ända upp till

50m. Andrapipan skall alltså ses som en sista åtgärd vid rådjursjakt med hagelgevär.

Samma resonemang ses i alla jakttidsskrifter gällande kulvapen. Det råder ingen tvekan om

att vilken klass 1 bössa som helst klarar att döda en älg på 180m. Dock så brukar det allmänna

rådet var att inte skjuta på håll över 80m. I samma andetag brukar rådet vara att skjuta in

bössan på 180m utifall du behöver ett andraskott på långt håll för att skjuta en redan skadad

älg. Detsamma borde självklart gälla hagelvapen. Konfigurera andraskottet så att om du måste

har möjligheten att avliva ett rådjur på längre håll än det rekommenderade. Detsamma gäller

självklart räv och hare, fast då kan man sänka storlekarna något om man vill. För hare kan en

USnr 5 plus en USnr 3 ses som en optimal laddning. Är det stor möjlighet för doublé kan man

använda två stycken USnr 4 för ungefär samma effekt. En grundregel vid hagelval är att ju

mindre djur, desto fler hagel för att garantera en träff. Det jag velat trycka på här är att

balansera ammunitionen till trångborrningen och vilket djur du ska jaga. Jag lägger in en

tabell där jag återspeglar mina personliga preferenser.

Djur Ammunition

pipa 1

Ammunition

pipa 2

Choke pipa 1 Choke pipa 2

Duva USnr 6 (30g) USnr 6 (30g) Cylinder Cylinder

And USnr 5 (36g) USnr 5 (36g) Cylinder Kvart

Gås USnr 5 (36g) USnr 3 (42g) Cylinder Halv

Hare USnr 5 (36g) USnr 3 (42g) Kvart Halv

Räv USnr 3 (42g) USnr 3 (42g) Kvart Trekvart

Rådjur USnr 3 (42g) USnr 1 (52g) Kvart Trekvart

Att tänka på vid hageljakt

Avslutningsvis vill jag uppmana er att planera jakten. Ska du jaga rådjur, räv eller grävling,

använd andrapipan som andraskott enbart. Använd då finare hagel och öppnare borrning i

förstapipan, för att senare ha trängre borrning och grövre hagel i andrapipan för att i en möjlig

skadeskjutningssituation kunna avliva djuret, även på längre håll än rekommenderat.

Provskjut de olika laddningarna mot ett A5 på 25m för att kolla hur många hagel det blir i

träffområdet på ett rådjur. För att kontrollera träffbildsträffarna för hare eller räv, använd ett

A6. Stega gärna upp terrängen innan jakten för att ta fram riktpunkter för avståndsbedömning.

Har du problem med rekyl så är detta något som måste tränas bort, klarar du inte rekylen med

en 42 grams hagelpatron, klarar du absolut inte rekylen för älgstudsaren. Balansera

trångborrning och hagelstorlek för det djur och avstånd som kan komma att bli aktuellt. Och

kom ihåg det finns verkligen ingen allroundpatron som fungerar på alla djur. Ha alltid en god

säkerhetsmarginal gällande haglens penetration. Samt planera alltid för sämsta tänkbara

situation och chansa aldrig. När du har gjort detta så kommer risken för skadeskjutning att bli

mycket mindre.

23

Slutord Det ställs stora krav på oss jägare. Vi ska sköta viltstammar på ett sådant sätt att inga

betesskador sker, samtidigt som vi ska ha starka levnadskraftiga stammar som tål jakt, rovdjur

och svältår. Vi ska oavlönat sköta eftersök på trafikskadat vilt. Vi ska ta hänsyn och lämna

företräde till andra som befinner sig i skog och mark. Vi ska inte ha några skadeskjutningar.

Andra krav som ställs är att vi ska själva söka upp och ta reda på nya företeelser inom jakt och

lagstiftning, samt att vi ska hålla oss ajour på den tekniska fronten. Det jag har inriktat mig på

i denna text är de mer tekniska bitarna av jakten. Jag har försökt att förklara avancerade

matematiska beräkningar på ett sådant sätt att alla jägare ska förstå det viktigaste. I slutet har

jag även försökt förklara vad som händer med djuren när de träffas av kula eller hagel.

Min förhoppning är att jägare ska få upp ett intresse av de mer tekniska och matematiska

delarna av jakten som är ack så viktiga. Förstår man inte varför en kula gör som den gör när

den träffar, eller varför djuret gör som det gör när det blir träffat så kan man inte heller söka

en lösning på de problem som man eventuellt uppstår. Allt för många har använt samma kula

till älgstudsaren i alla år, utan en tanke på att det kan finnas betydligt bättre alternativ. Allt för

många har gått på myter om hagelskottets verkan.

Jag hoppas att denna information kommer att leda till färre skadeskjutningar och till en mer

givande jakt. Jag hoppas även att fler kommer på rätt sida när det gäller säkerhetsmarginaler

för ett säkert dödande skott.

Jakt är ett underbart sätt att spendera sin fritid. Vi ska vara rädda om detta intresse och

förvalta det på ett sådant sätt att våra barn och barnbarn kan gå i våra fotspår utan att

skämmas. De ska liksom oss känna en stolthet i att vara några av de få som verkligen vet vad

naturen och livet handlar om.

i

Bilaga: Antal hagel

Blyhagel

Usnr Vikt (g) Antal hagel V0 E0 V30 E30

1 32 115 380 20 220 7

1 36 130 380 20 220 7

1 42 151 375 20 220 7

1 52 187 370 19 215 6

2 32 138 380 17 217 5,5

2 36 151 380 17 217 5,5

2 42 176 375 16 215 5,5

2 52 218 370 16 210 5

3 32 160 380 14 215 4,5

3 36 180 380 14 215 4,5

3 42 210 375 14 210 4

3 52 260 370 14 207 4

4 32 192 380 12 205 3,5

4 36 216 380 12 205 3,5

4 42 252 375 12 205 3,5

4 52 312 370 12 200 3

5 30 234 390 10 205 3

5 32 250 380 9 200 2,5

5 36 281 380 9 200 2,5

5 42 328 375 9 200 2,5

5 52 406 370 9 197 2

6 28 266 390 8 195 2

6 30 285 390 8 195 2

6 32 304 380 8 190 1,5

6 36 342 380 8 190 1,5

7 24 288 400 6,5 190 1,5

7 28 336 390 6 185 1

7 30 360 390 6 185 1

7,5 24 336 400 6 180 1

7,5 28 392 390 5 175 0,5

7,5 30 420 390 5 175 0,5 E = Energi i joule per hagel, siffran som följer är på vilket avstånd det gäller

V = Hastighen i meter per sekund, siffran som följer är på vilket avstånd det gäller