Genesis 2-91 1

Genesis 2-912

Genesis 2-91 3

Genesis 2-914

SETT OCH HÖRT

Ur Monte San Giorgio, ettberg i södra Alperna, harman grävt fram tusentalsfossil, och ännu fler finnskvar inuti berget. De flestafossil är välbevarade, och t om tunna ben och fina detaljersom taggar och fjäll synstydligt.

Av flera arter har man ocksåfunnit embryon, och avdvärgödlan Neusticiosaurus

har man dokumenterat 400fossila exemplar, där man kanse varje stadium från embryotill vuxen. En annan art manfunnit många fossil av ärTanystropheus, en 4,5 m långreptil med halsen dubbelt sålång som bålen. Den sätter isjälva sin konstruktion ett frå-getecken för evolutionen, ochförfattarna påpekar att det är"svårt att tro att den förlängda

halsen ger individen någonsom helst fördel", vilket är enförutsättning (inom evolutio-nen) för att en egenskap skallframträda.

Det ovanstående tyder påatt de djur som blev till fossildog i en katastrof, vilket med-förde att de snabbt bäddades ini sediment och bevarades.Också anaeroba (syrefria) för-hållanden med snabb sedi-mentation (evolutionistisktsett) skulle ha medfört attdjuren bröts ner i mycket hö-gre grad än de gjort. De är,som tidigare nämnts, excep-tionellt välbevarade.

Författarna avslutar sinartikel med att påpeka attmångfalden hos San Gior-gios fossila ryggradsdjurbara styrker den rådandeuppfattningen att släktska-pen inom de större grupper-na fiskar och reptiler är myc-ket svåra att reda ut.

Kanske beror det på att deinte alls är släkt med varandra.

HILLEVI ERIKSSON

Källa: Burgin, T, Rieppel, O,Sander, P M & Tschanz, K "TheFossils of Monte San Giorgio",Scientific American, juni 1989,sid 50-57.

I biblisk tid försegladespapyrusdokument med ettsigill som hade utfärdarensnamn instämplat. Mångasådana sigill har hittats iIsrael, de flesta av lera. Ett avdessa sigill bär namnet påen skriftlärd, som kanidentifieras med en bibliskperson som levde iJerusalem under andrahalvan av 600-talet f Kr.

Texten på sigillet lyder:"Bere-chiah, Nerias son,den skriftlärde."

Baruk (förkortad form avBerechiah) var vän och sekre-terare till profeten Jeremia.Som skriftlärd innehade hansäkert en viktig position vidhovet i Jerusalem under Judassista kungar. I Jeremiabokenstrettiosjätte kapitel berättas omhur Baruk skrev ned Jeremiasprofetior, inklusive förutsä-gelsen om Judas fall och Je-rusalems förstörelse.

TOMAS WIDHOLMKälla: "Highlightsof Archaeology",The Israel Museum, Jerusalem1984, sid 81.

Ofta hänvisar man inomevolutionismen till åldrar,som bestämts med radio-metriska dateringsmetoder,och dessa åldrar anses varabevisade fakta. Men hursäkra är dessa dateringaregentligen?

George de V Klein har i enkort artikel pekat på hur entidsperiods längd fått korrige-ras med upp till 45 %! (Detgäller Pennsylvanian, sommotsvarar ungefär halvakarbontiden enligt den ameri-kanska uppdelningen av jor-

dens tidsåldrar.) Han påpekarockså att t ex karbonperiodenär uppbyggd på endast sjumätpunkter.

Det här, bland mycket an-nat, visar att de åldrar somredovisas så okritiskt och medsådan självklarhet i olika sam-manhang egentligen står påmycket osäker grund.

HILLEVI ERIKSSONKälla: Klein, George de V"Pennsylvanian Time Scales andCycle Periods" Geology, vol 18,1990, sid 455-457.

Tanystropheus, en 4,5 m lång reptil med halsen dubbelt så lång sombålen. Frågetecken för evolutionen. (Efter Bürgin,T et al, ScientificAmerican, 1989.)Fossilfynd

tyder på katastrofigen!

4 Genesis 2-91

SETT OCH HÖRT

Var "förfader"var

en pälsfladdrare!Under 15-20 år har forskarekäre hittat delar av käkar ochkranier som ansetts ha tillhörtvåra tidigaste förfäder blanddäggdjuren. Djuren ansågs hadrag som visade att de varförfäder till primater, dvs dengrupp som alla apor ochmänniskor räknas till.

Nyligen fann man fler delarav skelettet tilldessa förfäderoch upptäcktedå att det intevar tidiga pri-mater utan attde i stället lik-nade nu levan-de pälsfladd-rare.

I stället fören primitiv pri-mat, som ansågspassa in sommänniskans ti-diga förfader,har man nu fått vad manskulle kunna kalla ett levandefossil. Ett levande fossil är ettdjur som man hittat som fossildjupt ner i "miljontals år"

Pälsfladdraren - inte vårförfader! Hona av colugo med unge, frånFilippinerna, och nedan en kubongfrån Borneo. (Efter "Djurensvärld", 1968.)

Genesis 2-91 5

Jämförelse mellan fingret av en nu levande pälsfladdrare(Cynocephalus) med det före dettaförslagel till vårförfader (Phenacolemur). Visst är det stora likhete!(Efter: Shipman, P.New Scientist 23 juni 1990.)

gamla sediment, som i nutiddyker upp igen fullt levande.Den första pälsfladdraren varnämligen mycket lik depälsfladdrare som lever i dag,trots att den var "55-65 miljonerår gammal" och trots att den varden första pälsfladdraren.

Återigen har ett fossilt fyndtolkats om, när man funnit större

bitar av djurets skelett, ochåterigen har man sett att fyndetstämmer bättre med en upp-komst av fullt färdiga djur än enutvecklingsserie från lägre tillhögre stående varelser.

Pälsfladdrare – ett djur som lever iBortre Indiens djungler ochsegelflyger med hudflikar somsträcker sig runt nästan hela krop-pen.

Är det svårt att förstå attmångabörjat tro att djurenverkligen uppkommit fulltfärdiga från början, till sinahuvuddrag, när nu spåren efterlivet så entydigt visar detta!

MM

Källor. Martin, R D "Some Relatives Take aDive", Nature, vol 345, 1990, sid 291 -292 ochKay, R F et al "Eocene Plesiadapiform ShowsAffinities with Flying Lemurs Not Primates",Nature, vol 345, 1990, sid 342-344 ochShipman, "Primate Origins up in the AirAgain", New Scientist, vol 126, 23 juni 1990,sid 57-60.

Genesis 2-91 5

SETT OCH HÖRT

Ur Monte San Giorgio, ettberg i södra Alperna, harman grävt fram tusentalsfossil, och ännu fler finnskvar inuti berget. De flestafossil är välbevarade, och t om tunna ben och fina detaljersom taggar och fjäll synstydligt.

Av flera arter har man ocksåfunnit embryon, och avdvärgödlan Neusticiosaurus

har man dokumenterat 400fossila exemplar, där man kanse varje stadium från embryotill vuxen. En annan art manfunnit många fossil av ärTanystropheus, en 4,5 m långreptil med halsen dubbelt sålång som bålen. Den sätter isjälva sin konstruktion ett frå-getecken för evolutionen, ochförfattarna påpekar att det är"svårt att tro att den förlängda

halsen ger individen någonsom helst fördel", vilket är enförutsättning (inom evolutio-nen) för att en egenskap skallframträda.

Det ovanstående tyder påatt de djur som blev till fossildog i en katastrof, vilket med-förde att de snabbt bäddades ini sediment och bevarades.Också anaeroba (syrefria) för-hållanden med snabb sedi-mentation (evolutionistisktsett) skulle ha medfört attdjuren bröts ner i mycket hö-gre grad än de gjort. De är,som tidigare nämnts, excep-tionellt välbevarade.

Författarna avslutar sinartikel med att påpeka attmångfalden hos San Gior-gios fossila ryggradsdjurbara styrker den rådandeuppfattningen att släktska-pen inom de större grupper-na fiskar och reptiler är myc-ket svåra att reda ut.

Kanske beror det på att deinte alls är släkt med varandra.

HILLEVI ERIKSSON

Källa: Burgin, T, Rieppel, O,Sander, P M & Tschanz, K "TheFossils of Monte San Giorgio",Scientific American, juni 1989,sid 50-57.

I biblisk tid försegladespapyrusdokument med ettsigill som hade utfärdarensnamn instämplat. Mångasådana sigill har hittats iIsrael, de flesta av lera. Ett avdessa sigill bär namnet påen skriftlärd, som kanidentifieras med en bibliskperson som levde iJerusalem under andrahalvan av 600-talet f Kr.

Texten på sigillet lyder:"Bere-chiah, Nerias son,den skriftlärde."

Baruk (förkortad form avBerechiah) var vän och sekre-terare till profeten Jeremia.Som skriftlärd innehade hansäkert en viktig position vidhovet i Jerusalem under Judassista kungar. I Jeremiabokenstrettiosjätte kapitel berättas omhur Baruk skrev ned Jeremiasprofetior, inklusive förutsä-gelsen om Judas fall och Je-rusalems förstörelse.

TOMAS WIDHOLMKälla: "Highlightsof Archaeology",The Israel Museum, Jerusalem1984, sid 81.

Ofta hänvisar man inomevolutionismen till åldrar,som bestämts med radio-metriska dateringsmetoder,och dessa åldrar anses varabevisade fakta. Men hursäkra är dessa dateringaregentligen?

George de V Klein har i enkort artikel pekat på hur entidsperiods längd fått korrige-ras med upp till 45 %! (Detgäller Pennsylvanian, sommotsvarar ungefär halvakarbontiden enligt den ameri-kanska uppdelningen av jor-

dens tidsåldrar.) Han påpekarockså att t ex karbonperiodenär uppbyggd på endast sjumätpunkter.

Det här, bland mycket an-nat, visar att de åldrar somredovisas så okritiskt och medsådan självklarhet i olika sam-manhang egentligen står påmycket osäker grund.

HILLEVI ERIKSSONKälla: Klein, George de V"Pennsylvanian Time Scales andCycle Periods" Geology, vol 18,1990, sid 455-457.

Tanystropheus, en 4,5 m lång reptil med halsen dubbelt så lång sombålen. Frågetecken för evolutionen. (Efter Bürgin,T et al, ScientificAmerican, 1989.)Fossilfynd

tyder på katastrofigen!

4 Genesis 2-91

SETT OCH HÖRT

Var "förfader"var

en pälsfladdrare!Under 15-20 år har forskarekäre hittat delar av käkar ochkranier som ansetts ha tillhörtvåra tidigaste förfäder blanddäggdjuren. Djuren ansågs hadrag som visade att de varförfäder till primater, dvs dengrupp som alla apor ochmänniskor räknas till.

Nyligen fann man fler delarav skelettet tilldessa förfäderoch upptäcktedå att det intevar tidiga pri-mater utan attde i stället lik-nade nu levan-de pälsfladd-rare.

I stället fören primitiv pri-mat, som ansågspassa in sommänniskans ti-diga förfader,har man nu fått vad manskulle kunna kalla ett levandefossil. Ett levande fossil är ettdjur som man hittat som fossildjupt ner i "miljontals år"

Pälsfladdraren - inte vårförfader! Hona av colugo med unge, frånFilippinerna, och nedan en kubongfrån Borneo. (Efter "Djurensvärld", 1968.)

Genesis 2-91 5

Jämförelse mellan fingret av en nu levande pälsfladdrare(Cynocephalus) med det före dettaförslagel till vårförfader (Phenacolemur). Visst är det stora likhete!(Efter: Shipman, P.New Scientist 23 juni 1990.)

gamla sediment, som i nutiddyker upp igen fullt levande.Den första pälsfladdraren varnämligen mycket lik depälsfladdrare som lever i dag,trots att den var "55-65 miljonerår gammal" och trots att den varden första pälsfladdraren.

Återigen har ett fossilt fyndtolkats om, när man funnit större

bitar av djurets skelett, ochåterigen har man sett att fyndetstämmer bättre med en upp-komst av fullt färdiga djur än enutvecklingsserie från lägre tillhögre stående varelser.

Pälsfladdrare – ett djur som lever iBortre Indiens djungler ochsegelflyger med hudflikar somsträcker sig runt nästan hela krop-pen.

Är det svårt att förstå attmångabörjat tro att djurenverkligen uppkommit fulltfärdiga från början, till sinahuvuddrag, när nu spåren efterlivet så entydigt visar detta!

MM

Källor. Martin, R D "Some Relatives Take aDive", Nature, vol 345, 1990, sid 291 -292 ochKay, R F et al "Eocene Plesiadapiform ShowsAffinities with Flying Lemurs Not Primates",Nature, vol 345, 1990, sid 342-344 ochShipman, "Primate Origins up in the AirAgain", New Scientist, vol 126, 23 juni 1990,sid 57-60.

Genesis 2-916

SETT OCH HÖRT

Numbat - inte tandlös och inte utan tanke.(III. Mia Ankarvall.)

Varförhar numbaten tänder?

Varför har numbaten tänder?En konstig fråga, kan mantycka, om man inte ser till detfaktum att den inte använder sinatänder till att tugga med, och attden dessutom har fler tänderän något annat landlevandedägg-djur. Numbaten sväljernämligen sin föda, som nästanuteslutande består av termiter,hel.

ETT LITET PUNGDJURMyrpungdjuret, som detta djurockså kallas, är inget specielltstort djur. Omkring 45 centime-ter kan en vuxen individ mätasupp till, och bortåt 18 centimeterdärav består av en yvig svans.Till viss del påminner numbatenom en ekorre, men numbaten harbland annat ett längre och sma-lare nosparti. Dessutom skiljersig djuren helt beträffande lev-nadssätt. Numbaten håller mesttill på marken, även om den i ochför sig kan klättra och söka födaen bra bit över marken.

Om nätterna söker numbatenskydd i ihåliga trädstammar ochgamla stubbar och det händerockså att den gräver sig hålorsom skydd mot nattkylan. Pådessa skyddade platser inrederden också sina bon av blad, gräsoch bark. Som regel föds fyraungar i varje kull. Fastännumbaten räknas till pungdjurensaknar den pung, men ungarnasätter sig fast vid moderns spenarinuti den värmande och skyd-dande pälsen. Efter ungefär ett

halvår lämnar modern dem i nå-gon bohålaf ör att endast dia demnattetid. Ett par tre månader där-efter kan de börja livnära sig påtermiter och när de är bortåt ett årsprider de sig till nya områden,bort från föräldrarnas skyddadehägn. Numbaten lever som regelensam och har ett eget revir påupp till 150 hektar.

TVÅ ARTERTidigare fanns två arter av myr-pungdjuret, men den roströdanumbaten är nu troligen utrotadoch det bandade myrpungdjuretlever endast i sydvästra Austra-lien. Nästan hela ryggen ochkroppssidorna på det bandademyrpungdjuret är täckta medtvärband, breda svarta och sma-lare vita och vitröda. Resten avkroppen går i gult.

Till skillnad från andra aus-traliska pungdjur är numbatenaktiv om dagen. Det mesta avden tiden använder den till attleta efter gamla trädstammar ochannat material där den kan grävaefter termiter. Upp till 20 000termiter om dagen kan den tuggai sig. Nej förlåt, det är just detden inte gör och man kan somsagt fråga sig vad den har förnytta av alla sina tänder.

En förklaring som ofta pre-senterats är att tänderna är ett arvfrån en förfader som behövt tän-derna för att fånga och tuggainsekter som var betydligt hår-dare än dem de äter idag. Denförklaringen presenteras fortfa-

rande i en del populärvetenskap-liga böcker som i exempelvisReaders Digest Book of Facts,Sydney 1985. Nu har tänderna,så att säga, blivit över och behövsinte längre.

TILLBAKAGÅNG –EJ UTVECKLING?Vad som här skrivits om att sväljafödan hel gäller den vuxna num-baten. Ungen däremot tuggar sinföda, och det händer ibland attäven de vuxna gör det. Det sist-nämnda upptäckte man hos ennumbat som hölls i fångenskapför att kunna studeras lite meraingående. När den stötte på merrobusta termiter med hårdakapslar tuggades de ordentligtoch hörbart. Det 50-tal tändersom numbaten utrustats med ärdock små och har enligt Djurensvärld vad man menar vara enförenklad tuggyta. Tungan däre-mot är, enligt samma uppslags-verk, lite mer specialiserad. Denär lång, utsträckbar, cylindriskoch klibbig. Med den fångarnumbaten termiterna och sväljerdem, som sagt, hela. En myrsloki miniatyr skulle man kunna säga.På senare tid har också en delforskare funnit att tänderna an-vänds för att gripa tag i och flyttasmågrenar och trädbitar som lig-ger i vägen då de gräver efter deeftertraktade termiterna. De an-vänds också för att bära materaldå numbaterna ska bygga sinabon. Möjligtvis använder deockså tänderna för att strimla

barken från speciella eukalyp-tusträd. Barken använder de se-dan för att klä in bohålorna.

En tanke är förstås också denatt numbatens miljömässigavillkor blivit annorlunda undertidernas gäng. Kanske är detnumbaten själv, och inte en för-modad förfader, som tidigare haftstörre användning av sinatänder.Var termiterna kanske större ochhårdare förr eller fanns det an-dra, numera utdöda insekter denbrukade tugga i sig? Om det är såatt födan och tänderna inte rik-tigt matchar varandra längre, be-höver det ju nödvändigtvis intebero på en "utveckling". Det kanistället vara tänkbart med en"tillbakagång", i själva naturenruntomkring oss.

Ja, det finns mycket att fun-dera över och fortfarande är deten hel del man inte känner till omnumbaten eller myrpungdjuret.Och när det gäller den förenk-lade tuggytan är det ju inte säkertden är "förenklad" just förnumbaten. Antagligen är dentillräcklig just för numbatensspeciella sätt att leva.

GUNNEL MOLÉN

KÄLLOR:"Why numbats have teeth", ExNihilovol, 12 nr 4, sid 51.Djurens Värld, band 11,Förlagshuset Norden AB, Malmö.Jordens Djur, band 6, BonniersFakta Bokförlag AB, 1985.Walker, E P "Mammals of theWorld", The John Hopkins Univer-sity Press, 1975.

6 Genesis 2-91

Genesis 2-91 7

Genesis 2-918

Som omväxling till intervjuer med svenska skapelsetroende forskare har vi nu några intervjuermed forskare från USA och Tyskland. Den andre i raden blir dr Kurt Wise.

Kurt P Wise

som respekteras

Fil dr Kurt WiseCivilstånd: Gift, 2 barn

Ålder: 31 årUtbildning: B A i geovetenskap

vid Chigago-universitetet, M S och Ph D i geologivid Harvard-universitetet

Yrke: Biträdande professor i naturvetenskapoch föreståndare för forskningen kring

ursprungsfrågor vid Bryan CollegeKyrkotillhörighet: Fristående baptistkyrka

Skapelsetroende Kurt Wise som doktorerat ipaleontologiförprofessor Stephen Jay Gould - en av världens ledandeevolutionister. (Foto: Mats Molén, 1990.)

Kurt Wise är en ung och begåvadforskare som har arbetat i åtta år vidHarvard-universitetet tillsammansmed ingen mindre än dr Stephen JayGould. Gould är känd som den ledandeevolutionist i vår tid som erkändebristen på övergångsformer och valdeatt ge en annan förklaring på detproblemet än den som den klassiskadarwinismen erbjöd.

När Gould fick veta att Kurt Wisevar skapelsetroende blev han först arg.Han trodde att han hade blivit lurad in iett fruktlöst samarbete med en krea-tionist. Men ganska snart fick han för-troende för Wise och bemötte hansåsikter med stor öppenhet, så längeWise bara underbyggde sina resone-mang på ett vetenskapligt sätt.

Kurt Wise förklarar:– Jag har både yrkesmässig och per-

sonlig respekt för Steve Goulds tan-keskärpaoch vältalighet. Dessutomhar dr Gould, utan att ha någonskyldighet till det, varit tolerant motmin skapelsetro och samtidigt kriti-serat dem som varit intoleranta motmig. Detta högaktar jag honom för.

BLEV EVOLUTIONISTKurt Wise växte upp i ett kristet hemoch blev omvänd i nioårsåldern genom

att ta emot Jesus i söndagsskolan. Ändaupp i åttonde klass var han ocksåskapelsetroende. Men då hände något:

– Jag gjorde ett specialarbete omutvecklingsläran, vilket resulteradei att jag började tro på evolutionsteorin. Eftersom jag fortfarande varen kristen försökte jag anammaperiodteorin (dvs teorin att skapelsedagarna skulle vara miljontals årlånga) för att överbrygga motsättningen mellan min skapelsetro ochevolutionsläran.

Men ganska snart upptäckte Wise attperiodteorins tes om att skapelsedagarnamotsvarar långa perioder inte var håll-bar. Därför tvingades han av rent bib-liska skäl att överge utvecklingsläran.

- Kan du i dag ge några bra argumentför skapelse?

–Jag tror att det bara är gudomlig

8 Genesis 2-91

– en skapelsetroende forskaresom respekteras

av ledande evolutionist

Genesis 2-91 9

uppenbarelse som kan beskriva hurskapelsen gått till. De bästa argu-menten för skapelsetron hämtar manfrån Bibeln och dess trovärdighetoch från formgivningen i naturen.

- Vilka invändningar kan man då riktamot utvecklingsläran?

- Utvecklingsmodellen ändras såsnabbt att man inte kan kritisera denmed bara något enstaka argument.Men som helhet anser jag attskapelsemodellenharvisat sig kunnage en bättre förklaring änevolutionsmodellen till alltings ur-sprung.

DUNKELT SOM I EN SPEGEL

- Kan naturvetenskapen ge oss svaretpå frågorna om alltings ursprung? -Jag är skeptisk till påståendet attvetenskapen i sig kan komma fram tillden slutliga sanningen. Det ärmänniskan som har skapatnaturvetenskapen. Fastän naturve-

tenskapen ofta används i syftet attuppdaga sanningen kan den i bästafall bara nå fram till en "sanning påförsöksstadiet" (se Karl Poppers ar-beten).- Vetenskapen är mycket begränsad, eftersom den bedrivs av människan och ofta utförs utan gudomlig ledning. En granskning av vetenskapens historia visar också att denhar en tendens till att göra misstag.

- Går det inte att komma fram till sanningen om vårt ursprung då?

- Jo, men Gud, som är Sanningenpersonifierad, har av någon anled-ning valt att uppenbara denna san-ning "dunkelt som i en spegel" -genom sin skapelse, genom sitt Ordoch genom sin Son. Ett studium avdessa områden med Skaparens bi-stånd tror jag är det effektivaste sät-tet att nå fram till kunskap om san-ningen.- Själv söker jag Sanningen, men detär inte på grund av detta som jag ärvetenskapsman. Att öka min kun-skap om Frälsaren tillfredsställer merän nog denna önskan. Nej, jag ärvetenskapsman mera därför att jagälskar att studera Hans skapelse.

- Hur ser du på den modernaskapelsetrons framtid?

- Det är mycket spännande att arbetamed skapelsemodellen, som har gjortstora framsteg de senaste åren. Det

gäller att forma en modell som pas-sar både Bibeln och vårt fysiskauniversum. Min målsättning är attarbeta för att skapelsetron skall blimer respekterad än vad den är i dag.- Naturvetenskapen har erövrat ettstort anseende i vår tid. Mycketskulle vara vunnet om skapelsetronoch kristendomen hade tillåtits attbli lika högt respekterade. Våramöjligheter att nå en förlorad världskulle helt säkert bli större då.

SLUTORD

- Har du något att säga till svenskakristna och speciellt dem som arbetarmed skapelse?

- Tänk på de skapelsetroende fors-karna i bön, likaså de framståendeevolutionistema och be för USA:sfolk. Vi behöver många arbetare, avmånga olika slag...

MATS MOLÉN - JOHNNY BERGMAN

Vad gör du med dina gamla Genesis och Skapelsetro?OmDu av någon anledning inte skulle ha plats för dem - skänk dem tillbaka till FBS! Ofta får vi förfrågningar

om äldre nummer som tagit slut.

Vi ser massor av behov där tidning-arna kan användas! Skolor, kyrkor,ungdomsgrupper osv... En av våraprenumeranter vill redan nuefterlysa ett gammaltnummer:EFTERLYSNING!GENESIS nr 2-1988Finns det någon vänligsjäl som har ett extra exem-plar till övers av detta nummer att sälja? (Isnyggt oslitet skick.) Hör i så fall av digtill mig: Yngve Lindstrand, Faklors-gatan10,252 46 HELSINGBORG. Tel0421118681 & 261155.

Genesis 2-91 9

Genesis 2-9110

Alla har vi nog sett illustrationer av den tänktaevolutionen med en liten apa i första ledet somsuccessivt växer till, reser sig och blir till en män-niska. Eller kanske en liten rävliknande varelsesom successivt blir till en häst. Många har säkertreagerat mot dessa fantasikonstruktioner, men nubör inte längre ens en vanlig evolutionsförespråkaresätta någon tilltro till dessa bilder, som under merän ett århundrade övertygat så många. Utveck-lingsträd är passé. Den bild av utveckling man nuserveras liknar mer en mångtusengrenad buskeeller t o m ett otal mångtusengrenade buskar. Hurskall man kunna popularisera detta?

D etta meddelande om att utveck-lingen kan liknas vid mångtusen-grenade buskar istället för trädkommer från högsta ort, Harvard Univer-sity i USA, ochbildstormaren är den infly-telserike vetenskapsmannen och produk-tive författaren Stephen Jay Gould. Hanundervisar i biologi, geologi, paleontologioch vetenskapshistoria vid detta ett avvärldens främsta universitet. Vetenskap-liga arbeten och artiklar, populärveten-skapliga böcker och essäer kommer ut i entill synes aldrig sinande ström. Ordfrontsförlag har på senare tid tagit som sin uppgift

att översätta och ge ut arbeten av Gould.Tidigare har de naturvetenskapligt inrik-tade essäsamlingarna Pandans tumme(1987) ochFlamingons leende (1989) pu-blicerats och nu har turen kommit tillLivet är underbart (Ordfront, 1990) somöversatts av Lars Werdelin från origina-lets Wonderful Life (New York, 1989).

LEDANDE EVOLUTIONISTGould har blivit känd som en av världensledande förespråkare för en evolutionis-tisk inställning till livets tillkomst. Samti-digt är han en av den traditionella evolu-

tionslärans skarpaste kritiker. Vill manläsa kritiska uppgörelser med gamla in-vanda evolutionistiska fördomar och före-ställningar skall man således läsa Gould.Men samtidigt bör man vara beredd påhissnande spekulationer i nydanandeevolutionistiska tankebanor. Gould ärsprudlande intelligent och skriver flyhäntoch fängslande.

BURGESS SHALE –VIKTIGASTE DJURFOSSILFYNDETDen nyutkomna boken handlar om ettdrama. Det gäller ett ovanligt och revolu-tionerande fynd av ett fossilförande skif-ferlager i British Columbia, Kanada,nämligen Burgess Shale. Fyndet, med förovanlighetens skull intakta förstenademjukdelar, gjordes redan 1909 av denamerikanske paleontologen Charles DWalcott. Denne tolkade fossilen somkambriska och daterade dem således uti-från sin uppfattning om geologiskatidsperioder. När han skulle systematiseradem inordnade han dem också i den tradi-tionella systematikens olika fyla (ellerstammar). Den taxonomiska termen fylum(fyla i pluralis) anger skillnader i grund-

10 Genesis 2-91

Den felaktiga men fortfarande vanliga "träd"-modellen av utvecklingen med en alltmerökande mångfald, tv.Thden reviderade buskmodellen med mångfalden och decimeringenföranledd av den riktiga tolkningen av Burgess Shale. (Från livet är underbart, 1990.)

Gould om livet

Genesis 2-91 11

läggande anatomiska konstruktioner. Ex-empel på fyla är således svampdjur, led-djur och ryggradsdjur. Walcotts systema-tisering har enligt Gould av senare forsk-ning visats vara helt felaktig. I stället ärfynden i Burgess Shale epokgörande ochlångt viktigare än väldiga dinosaurier ochandra uppmärksammade märkvärdighe-ter, likt de afrikanska kandidaterna tillplatsen som människans tänkta urmodereller förfader.

Gould menar att dessa kanadensiskafossilfynd utan tvekan är världens vikti-gaste djurfossil. Forskare, som den engel-ske paleontologen Harry Wittington vidCambridge University, har genom ennytolkning av materialet visat att fossil-fynden på denna enda plats visar störreanatomisk variation i sina grundkon-struktioner än vad de ryggradslösa djurengör i alla nutidens hav. Enligt Gould ärdetta helt revolutionerande för evolu-tionsläran. Den måste ändras från grunden.Livets historia präglas inte av successivasmå förändringar, vilka genom ackumula-tion lett till stigande komplexitet, menarförfattaren. Snarare har det skett en tidigutvecklingsexplosion av anatomiskagrundkonstruktioner, dvs fyla. De har där-efter decimerats genom massdöd och defyla som överlevde har givit upphov till enmångfald variationer på samma teman.

Det hela rimmar väl med Goulds upp-

Burgess Shale - ett eldorado för fossil-forskare. Här är några av de fantastiskadjur som upptäckts i detta lager. T vMa re Ila, nedan Opabinia, t h ovanifrånHallucigenia, Sarotrocercus. (Från Livetär underbart, 1990.)

fattning om att allt kommit till av sig självtunder många årmiljoner. Naturhistorienkännetecknas av jämviktstillstånd, vilkastundom punkterats av formliga utveck-lingsfyrverkerier, som i sin tur följs avmassdöd. Livet är enligt Gould ett tillfäl-lighetemas spel. Visst finns det orsaks-samband, men ingen gudomlig vilja bakomnågonting. Livet misstänks ha uppkom-mit av en kemisk nödvändighet ochmänniskan är en högst otrolig evolutionärhändelse i ett slumpens lotteri. Omnaturhistoriens inspelningsband speladesom skulle människan med säkerhet aldrigkomma till igen. Detta finner inte Goulddeprimerande. Tvärtom ses det hela somen källa till såväl frihet som moralisktansvar.

FELÖVERSÄTTNINGARLars Werdelin, översättaren, har haft ettföga avundsvärt arbete att överföra Gouldspregnanta och lediga prosa till vårt språk.Över lag har han lyckats väl. Visst kanman ibland reagera på ordval och än merpå små misstag som t ex när latinets "voxclamantis in deserto" återges felaktigt med"rösten som ropar i öknen" (det skall vara

"rösten, av en somropar i öknen"). All-varligare kan detemellertid bli näröversättaren tonarned Goulds mustigaspråk. Låt oss se när-mare på blott ett ex-empel. Under en bild,som illustrerar män-niskans tänkta ut-veckling från någotslags apliknandevarelse i en serie av

gestalter med den traditionella successivaresningen (på sidan 30 i originalet ochsidan 25 i översättningen), skriver Gould:"My books are dedicated to debunkingthis picture of evolution..." Werdelinåterger det med:"/ mina böcker ägnar jagmig mycket åt att argumentera emot dennasyn på evolutionen..." Nå, "argumenteraemot" är inte precis det man tänker sig närman läser Goulds "debunking". (Debunkbetyder ungefär "skrota", på amerikanskengelska.)

INVANDA FÖRESTÄLLNINGARPÅ SOPHÖGENGould använder nu bokens utrymme tillatt formligen skrota invanda föreställ-ningar om evolutionen. Han beskriver mi-nutiöst de fantastiska ryggradslösa orga-nismerna från Burgess Shale och hanförsöker förklara hur och varför forskaresom Walcott kunde tolka dem så felaktigti början av vårt sekel. Här finns mycket atthämta om forskningens psykologi och omfördomarnas och de invanda föreställ-ningarnas styrka. Gould är naturligtvis enlika hängiven evolutionist som alltid, mensamtidigt som han raserar evolutionsläransgamla dogmer, lyckas han inte att ersättaden gamla lärobyggnaden med sin nya.Han övertygar inte läsaren om det rimligai en fortsatt tro på livets utveckling ochslumpmässiga historia. Det sinnrika ochfantastiska liv Gould beskriver talar etthelt annat språk. Det talar tydligt och klartom en Gud, som är mer sinnrik och merfantastisk än det liv han skapat.

PER LANDGREN

Genesis 2-9111

Detta skall vi sluta tro pä, enligt den kände evolutionistenStephen J Gould. (Från Livet är underbart, 1990.)

Genesis 2-9112

Genesis 2-91 13

Genesis 2-9114

av Anders Gärdeborn

"Vad är sanning?" Fråganställdes av Pilatus (Joh 18:38)och har ställts i alla tider bådeföre och efter honom. Svaretär inte enkelt, bl a beroendepå att det finns olika nivåerav sanning eller, annorlundauttryckt, det finns olika käl-lor till kunskap. Man skullekunna illustrera det hela meden pyramid:

Rodins "Tänkaren" - att veta eller inte veta, det är frågan. Någrabegrepp reds ut i artikeln av Anders Gärdeborn. (III. Kjell Bäcklund.)

Sinnesintryck, sensation, är den kun-skapskälla som vi har genom våra sin-nen. Jag vet att någon klappar mig påaxeln helt enkelt därför att jag kännerdet.Varseblivning, perception, innebär attman blir medveten om något genom attbearbeta sinnesintrycken och kopplaihop dem med sin erfarenhet om lik-

14

nande situationer från förut. Jag vet attnågon kommer in i rummet om jag höratt dörren öppnas.Slutlednirig är den tankeoperation somger mig kunskap genom att jag med mittförnuft tänker och drar logiska slutsat-ser. Jag vet att min bekant inte är hemmaeftersom jag upprepade gånger ringt tillhonom utan att få svar. "Vetenskap" kan

ses som en systematisk form av slutied-ning med sin metodik av bl a fakta,hypotes, förutsägelser och teori.Kommunicerad kunskap får vi genomatt någon utomstående förmedlar vissaförhållanden till oss. Vi tillgodogör ossdenna kunskap genom att tro på den. Jagvet att gränsen mellan Öst- och Väst-berlin nu är öppnad även om jag intevarit där, eftersom kunskapen ärkommunicerad till mig via dagspressenoch jag har valt att tro på den.

Den kommunicerade kunskapen kanförmedlas från en människa till en an-nan. Men det kan också vara någon"högre makt" som förmedlar något tillmänskligheten som helhet eller till nå-gon enskild individ.

Som kristna tror vi på en Gud som

Genesis 2-91

ur vi vet

Genesis 2-91 15

valt att kommunicera med oss i verbalform, dels genom det skrivna Ordet(Bibeln) och dels genom det levandeOrdet (Jesus). Jag vet att Jesus älskarmig och kan ge mig evigt liv eftersomHan har sagt så och uppenbarat det förmig i Bibeln. I det följande begränsasordet "uppenbarelse" eller "uppenba-rad kunskap" till att gälla enbart denkommunikation som kommer från vårSkapare.

VARFÖR FRÅGAR VI"VAD ÄR SANNING?"Orsaken till att människor i alla tiderdiskuterat sanningsbegreppet utan attkunna enas tror jag beror på att sanning-ens eller kunskapens tillgänglighet ochdess tillförlitlighet är motriktade på detsätt som illustreras i figuren medpyramiden. Detta kräver nog en förkla-ring: .

Jag kan inte undgå att bli medvetenom att jag drämmer hammaren på tum-men. Kunskapen genom sinnesintryckär således lätt tillgänglig och i de flestafall tom oundviklig. Däremot ärtillförlitligheten låg. Vi vet alla att vårasinnen kan bedra oss och att vi t ex kanha ont i tummen utan att slå hammarenpå den.

Varseblivningen är lite mer svårtill-gänglig eftersom min kunskap om nå-got kräver erfarenhet från förut. Samti-digt är den lite mer tillförlitlig, eftersomjag genom samma erfarenhet kan und-vika en del tolkningsmissar. Menvarseblivningen är beroende på bl asinnesstämning och motivation och vikan fortfarande göra en hel delfeltolkningar. T ex var det kanske nå-gon som gick ut ur rummet, och inte in,då vi hörde dörren öppnas.

Kunskapen genom slutledning ärytterligare lite mer svårtillgänglig. Härkrävs att man "tänker till" en smula,vilket alla inser kräver en viss ansträng-ning. Däremot får den anses som tämli-gen tillförlitlig, men inte helt utan fel.Det kan t ex finnas andra förklaringartill att min bekant inte svarar i telefonenän att han inte är hemma.

Som tidigare nämnts är den kunskapsom vetenskapen kommer fram till avslutledningskaraktär. Som exempel kannämnas kunskapen om att jorden äromgiven av ett gravitationsfält. Detfaktum att allakändakroppar faller nedåt

har gjort att vi ställt upp hypotesen omjordens gravitationsfält Utifrån dennahypotes har vi gjortförutsägelser att ävenandra massor borde ha ett sådant fält.Då nyafakta pekar på attsÅ är fallet, harhypotesen upphöjts till en teori medsåpass hög sanningshalt att vi nu kansäga att vi vet att jorden omges av ettgravitationsfält. Den vetenskapligametoden kräver således en hel del ar-bete och den vetenskapliga kunskapenfår därför ses som ganska svårtillgäng-lig men samtidigt tämligen tillförlitlig.(Jag talar här om "riktig" vetenskap.Mycket spekulerande går idag undervetenskaplig flagg, något som dock fallerutanför denna diskussion.)

Naturligtvis kan tillförlitligheten iden kommunicerade kunskapen va-riera väsentligt. Men om begreppet förögonblicket begränsas till att gälla en-bart den kunskap som vår Skapare valtatt uppenbara för oss, tror vi som kristnaatt den är helt och hållet tillförlitlig.Däremot kan den vara mer svårtillgäng-lig än den som är grundad på slutled-ning, på så sätt att det krävs något mer änförnuft för att bli varse den. Det behövsen uppenbarelse, vilken är Guds Ord(Joh 17:17), och det behövs en tro påuppenbarelsen, vilken bara Guds Andekan ge oss (Joh 16:13).

VARFÖR JUST BIBELN?Stopp nu, säger någon. Det finns ju såmånga religioner med "heliga" skrifteroch kulter med personliga "uppen-barelser". Så för att kunna tro på Bibelnmåste man ha bevis för att det ärjust densom talar sanning. Och det är helt riktigtattbedömaBibelnstillförlitlighetutifrånförnuftsmässiga grunder, eftersom denkommunikation som finns i Bibeln måstetolkas och dess trovärdighet bedömasav förnuftet. Men att kräva bevis för alltsom står i Bibeln är att sätta denslutledningsmässiga (vetenskapliga)kunskapskällan över den kommunice-rade och försöka bevisa kommunika-tionens innehåll på enbart förnufts-mässiga grunder. Detta kommer aldrigtill fullo att lyckas eftersom kommuni-kationen då vore onödig. Gud har ska-pat världsalltet med dess logiska sam-band och lagar och uppenbarat (till vissdel) hur det gick till i Bibeln. Att dåförsöka förklara Gud och skapelsengenom samma logiska samband är som

att försöka återskapa ett originals fullainformationsinnehåll utifrån en foto-kopias ofullständiga utseende.

Nej, Bibelns kommunicerade bud-skap tillgodogör man sig genom tro.

VAD ÄR DÅ TRO?"Tro" kan innehålla flera dimensioner.Den tro som denna artikel behandlarinbegriper ett försanthåUande av desanningar som Gud har uppenbarat iSkriften. Frälsande tro innehåller ävenandra dimensioner såsom tillit och lyd-nad, men dessa dimensioner behandlasinte här.

HUR FÅR JAG DÅ TRO?Vägen till tro är alltså inte att vetenskap-ligt bevisa något, eller förnuftsmässigttänka ut något. En del andra religionerförespråkar mer denna väg där mangenom olika former av begrundan ochmeditation söker upplevelsen att varaett med världsalltet.

Men Bibelns väg är mer aktiv än så:"Vishetens begynnelse är: 'Sök förvärvavishet'", Ords 4:7. Den inbegriper olikakomponenter såsom:• Gudsfruktan, dvs att veta att Gud är

allsmäktig och ser och hör alla minagärningar och tankar: "Herrens fruk-tan är begynnelsen till kunskap",Ords 1:7.• Ödmjukhet, dvs att ge sina rättighe-

ter till Gud och inte ge igen då andrabehandlar oss illa: "... de ödmjukager Han nåd.", Ords 3:34.• Lydnad: "Om någon vill göra Hans

vilja, så skall han förstå om dennalära är från Gud...", Joh 7:17.

Detta är naturligtvis inte alltid lätt Detär helt motsatt till vad vi får lära oss isamhället med att alltid ställa krav ochhålla på vår rätt, och där självständighe-ten betonas i alla lägen. Men Guds vägär rakt motsatt världens väg och stridermot det som ofta känns naturligt för oss.Det är därför som också den uppenba-rade sanningen kan vara svårtillgäng-lig-

EVOLUTIONISM-KREATIONISMOm vi lämnar sinnesintrycken ochvarseblivningen, så återstår tvåkällor urvilka vi kan ösa vår kunskap, nämligenslutledning och kommunikation. Slut-

Genesis 2-91 15

Genesis 2-9116

ledning begränsas ytterligare till attomfatta bara dess mer systematiskaform, dvs vetenskap.

Resultatet av vårt kunskapssökande,dvs den förklaringsmodell vi kommerfram till, kan i ursprungsfrågorna se utpå två principiellt olika sätt. Antingenär den evolutionistisk, dvs vi tror attnaturen kommit till av sig själv genomslump och tid. Eller så är den kreatio-nistisk, dvs vi tror att någon skapatnaturen med tanke, plan och syfte. (Detfinns flera möjliga kreationistiska för-klaringsmodeller, men i fortsättningenbegränsas resonemanget till det scena-rio som rymmes inom den bibliska be-rättelsen.) Vi får alltså följande schema:

Den kommunicerade kunskapen,ruta 1 och 3, har någon auktoritet ellerdogm som säger att "så här är det" ochgenom att tro på detta skapar man sig entolkningsram för fakta.

Med den vetenskapliga kunskapen,ruta 2 och 4, förhåller det sig i stort setttvärtom. Här utgår man från fakta (ellerempirisk, erfarenhetsmässig kunskap)och gör utifrån dessa en förklaringsmo-dell, eller hypotes, av verkligheten. Somtidigare nämnts innehåller den veten-skapliga metoden även ett moment därman gör förutsägelser utifrån sin hypo-tes och, om de besannas, upphöjer hy-potesen till en teori med en högre sanno-likhet att den faktiskt beskriververklig-heten.

DET STORA MISSFÖRSTÅNDETNu finns det en vida spridd missuppfatt-ning att den evolutionistiska modellenåterfinns i ruta 2 och bergfast vilar påvetenskapliga fakta, medan den biblisktkreationistiska återfinns i ruta 3 ochendast stöder sig på religiösa dogmer.Man talar gärna om "den vetenskapligasynen" respektive "den religiösa synen".

Men denna uppfattning stämmerinteöverens med verkligheten.

Evolutionismen befinner sig i bådarutorna och då inte minst i ruta 1. Auk-toriteten eller dogmen är här ingen reli-giös skrift utan utvecklingsläran självsom ofta inte får ifrågasättas och somanses så självklar att alla naturveten-

skapliga fakta måste tolkas utifrån den.Den kan med andra ord liknas vid ettaxiom.

Olika utvecklingsläror har inte hel-ler uppstått p g a sina vetenskapligaföreträden utan snarare p g a de gällandesociala och filosofiska klimaten. Ihumanismens fotspår har människangjort sig fri från Gud på område efterområde och man har "behövt" någotsom också kunnat förklara hennes ur-sprung utan en skapare. Darwin självvar medveten om att han inte hademycket empiriskt stöd för sin teori utan

att den byggde mest på tveksammaslutledningar och spekulation. Det bördock tilläggas att han hade empirisktstöd för sin teori om en anpassning tillmiljön - mikroevolution. Men att däri-från ta steget till makroevolution, dvsatt hävda att alla arter har samma ur-sprung, var helt och hållet spekulativt.Ändå blev hans spekulation upphöjd tillen dogm.

Sedan Darwins tid har vår kunskapom naturen, vår "faktabank", ökatenormt. Vi har ett fossilt vittnesbördsom vida överträffar det på 1800-talet.Vi känner till flera av de mekanismersom styr arvet och vi vet vad mutationerär. Vi har genom biokemin fått en insikti cellemas fantastiska värld, vilken ingenens kunnat ana under förra seklet. Fleragånger under de senaste hundra åren, dåman ståttinförnågonny storvetenskap-lig landvinning, har förhoppningarnavarit höga över att äntligen få ett stöd förutvecklingsläran, grundat på experimentoch observationer. Och varje gång harman blivit lika besviken. De nya erfa-renheterna har talat för att alla djur ochväxtcrärskapade fullt färdiga inom sinarespektive grupper och inte är resultatetav någon utvecklingskedja från lägretill högre former.

DEN KREATIONISTISKAFÖRKLARINGSMODELLENDen bibliskt kreationistiska förkla-ringsmodellen återfinns oftast inom både

ruta 3 och 4 i schemat på denna sida.I ruta 3 läser vi i Skriften vad

Skaparen haruppenbarat för oss om Sinskapelse. Här kan man få kunskap om ivilken ordning allting skapades, att detvar ett fäste som skiljervatten från vattenoch att en världsvid översvämning hartäckt jorden. Med denna kunskap i bottenkan vi tolka det vi ser i naturen. Manskulle kunna kalla denna ruta för"skapelsetro".

I ruta 4 studerar vi naturen. Vi kananvända vetenskaper som geologi, bio-kemi, paleontologi, astronomi, taxonomioch anatomi och ställa oss frågan omdetta talar för en skapelse eller för enutveckling. Man skulle kunna kalladenna ruta för "vetenskaplig krea-tionism".

Ibland möter det kritik att arbetainom ruta 3 eftersom detta inte är ettvetenskapligt angreppssätt. Därför haren del kreationister valt att enbart arbetainom ruta 4. Detta gäller bl a en ameri-kansk uttrycksform som brukar kallas"scientific creationism". Ibland tyckerjag mig inom FBS märka en viss miss-tänksamhet mot denna, beroende på dessvetenskapliga slagsida. Jag tycker dettaär olyckligt. Man måste se den motbakgrund av att den till stor del är till-kommen för att kunna nå ut i de ame-rikanska skolorna, där bara vetenskap-liga förklaringsmodeller är tillåtna. Denkan alltså ge värdefull kunskap, om äninte fullständig.

MOTSÄGELSER DÅ?Hur skall man då ställa sig om manhittar motsägelser mellan uppenbaradsanning i Skriften och vetenskaplig san-ning?

Jag tror att detta är en hypotetiskfråga. Mig veterligt finns det inget braexempel på motsättning mellan Bibelnoch seriös vetenskap. Däremot finns detgott om motsättningar mellan Bibelnoch många av de spekulativa tolkningarsom ibland ges benämningen vetenskap.Utvecklingsläran som sådan är nog detbästa exemplet på detta.

Om någon läsare av Genesis ser up-penbara motsättningar mellan Bibelnoch vetenskapliga fakta - ej tolkningar -så skriv gärna till tidningen om dem.Genesis är ett utmärkt forum där sådanaeventuella motsättningar kan tas uppoch argument för och emot vägas.

16 Genesis 2-91

Genesis 2-91 17

Går Bibeln och evolutionsteorin ihop? Många kristna kombinerar evolutionsteorin och Bibeln, antingen av bara farteneller mer eller mindre genomtänkt. Personligen hade jag under mina första sex år som kristen aldrig hört något annat än attman måste kombinera evolutionsteorin och Bibeln, om man skulle leva i verkligheten - men verkligheten såg inte riktigt utsom jag hade trott...

Detta lilla symposium om teistisk evolution tar i första hand upp teologiska konsekvenser av att kombinera evolutionsteorinoch bibeltro, inklusive granskning av ett par böcker som förespråkar en sådan kombination.

Symposiet består av en allmän artikel av Lars-Göran Sundberg, som tar upp problem som följer av en kombination avBibeln och evolutionsteorin, en recension av kyrkoherde Anders Brogrens bok "Den Gudomliga symfonin" och fem artiklarsom granskar argumenten i en bok av docent Stefan Nordström om evolutionsteorier och bibeltro.Vi är tacksamma för kommentarer! Redaktören

Evolution - Teism - Skapelseav Lars-Göran Sundberg

INLEDNINGI boken "Den blinde urmakaren" av Richard Dawkins1 sprids idén att vårexistens beror på en lång serie lyckliga misstag. Tanke och intelligens saknasbakom vårt universums tillblivelse och fortbestånd. Den totala motsatsen tilldetta läser vi i Rom. 11:36 där Paulus skriver: "Av honom och genom honomoch till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen." Detta säger hanmed syftning på Gud som uppenbarats i Kristus Jesus.

Kopplingen mellan vetenskap och kristen tro har inte sällan lett till ettslags syntes mellan dessa två förhållningssätt angående det som finns till. Dengår ofta under namnet "teistisk evolution". I generella ordalag går den ut på attförena den moderna vetenskapens teorier om den slumpmässiga utvecklingenunder årmiljoner med den bibliska skapelsesynen.

På följande sidor ämnar jag diskutera några, som jag tycker, filosofiskasvagheter i "teistisk evolution". Utifrån denna kritik går jag över till att taupp några teologiska konsekvenser av detta synsätt. Avslutningsvis ger jagnågra teologiska kommentarer som anknyter till biblisk skapelsesyn.2

grundsyn för sina iakttagelser. Newton sa tex: "Jag tänker Guds tankar efter honom."Visst är det naturligt att en människas

livsåskådning söker harmoni med hennesiakttagelse av världen. Därför blir det såstörande när personer likt Hedenius försökt slåen kil mellan "tro och vetande".

När kristna försökt att sammanfoga tro ochvetenskap har utvecklingsteorin stundtalskopplats ihop med biblisk undervisningom gudomlig skapelse. Eftersom tron på"teistisk evolution" är ganska vanligtförekommande bland många kristna,ibland aningslöst, finns

Genesis 2-91 17

NÅGRA SVAGHETER I"TEISTISK EVOLUTION"

Så länge människan funnits har honreflekterat över sin situation ivärlden och hur det som finns tillförhåller sig till den makt som hontror ligger bakom desssammanvävning. Detta är, i för-enklade ordalag, relationen mellanvetenskap och tro eller mellan dataoch livsåskådning.

Bland kristna har vetenskap ochtro ofta kunnat förenas. Detta kanbl a ses hos många av den modernavetenskapens förfäder som klart hadeen kristen

Går det att förena de förhärskande veten-skapliga teorierna om den slumpmässigautvecklingen under årmiljoner med denbibliska skapelsesynen?

anledning att inledningsvis kritisktgranska den.

A. Iakttagelse är intedetsamma som tolkningLåt oss först skilja på iakttagelse och

En kristen grundsyn för sina iakttagelser.Newton sa t ex: "Jag tänker Guds tankarefter honom." Visst är det naturligt att enmänniskas livsåskådning söker harmonimed hennes iakttagelse av världen.Därför blir det så störande när personer liktHedenius försökt slå en kil mellan "trooch vetande".

När kristna försökt att sammanfoga trooch vetenskap har utvecklingsteorinstundtals kopplats ihop med bibliskundervisning om gudomlig skapelse.Eftersom tron på "teistisk evolution" ärganska vanligt förekommande blandmånga kristna, ibland aningslöst, finns

Genesis 2-9118

tolkning. Forskningens och vetenska-pens grundläggande arbete antas vanli-gen utföras enligt ett värdeneutralt syn-sätt. Den är ute efter att iaktta ochupptäcka faktiska skeenden och kart-lägga dessa. Den tolkande vetenskapengår däremot ett steg längre - den villförklara. Då blandas med nödvändig-het filosofi in. Man kan hävda att t exevolutionsteorin är ett resultat av ettfilosofiskt förprogrammerat tolknings-mönster som i sin tur lagts på de ve-tenskapligt iakttagna data som finnstillgängliga. Teorin är vidare ett försökatt på naturlig väg förklara sambandetmellan allting som finns till, utan attbehöva blanda in en högre makt. Dettaär uppenbart när Björn Kurtén i Biblio-tekstjänsts litteraturvägledning (1982)med bestämdhet tillbakavisar GamlaTestamentets berättelser bland andramyter och hävdar att "människan är ettbarn av en lång utveckling. Allt levandepå jorden år släkt... och människan ären djurart bland andra" (min kursive-ring). Även om han menar attutvecklingslärans förklaringssystem är"bristfälligt i många avseenden" lyserhopblandningen av iakttagelse ochtolkning igenom. Detta är ett grovt vil-seledande misstag som blandar ihop detvi kan kartlägga och det vi antar ellertror. Teistisk evolution tar på ett okri-

tiskt sätt till sig den evolutionistiskamodellen som vetenskapligt faktum,för att sedan para ihop denna samman-blandning av teori och data med kristentro.

B. Gudsförnekelse och gudstro:Ett omaka parDen redan nämnda tolkningsramen be-står av en teori med rötter i ateistisk (ibästa fall agnostisk) och materialistiskfilosofi. För evolutionsteorin är, somdet låter, en teori om hur allting utveck-lades fram till dess nuvarande formgenom naturliga processer. Många medmig menar att teorin förutsätter att detinte finns någon Gud. T ex BengtHubendick skrev i Göteborgsposten3

att uppfattningar som säger att det finnsen plan för skapelsen, att utvecklingeninte är blind, är "oförenliga med denbiologiska utvecklingsläran". Det rå-der alltså en fundamental motsägelse iden teistiska evolutionen: äktenskapetmellan gudsfruktan och gudlöshet.

C. Utvecklingslinje ellerskapelseberättelseDen krismes önskan att se överens-stämmelse mellan utvecklingsförloppet,så som många vetenskapsmän tolkardata och beskriver förloppet, och denbibliska skapelseberättelsen stöter på

mångahanda problem. Antingen pres-sar man in det långa utvecklingsper-spektivets tidsåldrar i 1 Mosebokensegen sekvensbeskrivning eller ocksåstuvar man om texterna i 1 Mosebok såatt man får det att passa beskrivningenav evolutionskedjan. Det behövs ingen

djupare studie innan man ser att detförra gör våld på evolutionsteorin ochdet senare gör våld på bibeltexten. Detär inte värdigt att göra varken det enaeller det andra.

D. Prosa snarare än poesiOm man inte kan lösa textproblemetgenom att läsa texten som den framträ-der föreslår somliga att man skall se 1Mos 1-3 som ett poetiskt språk. Dettaskulle i så fall röja vägen för teistiskevolution rent textmässigt.

Om de aktuella texternas form sägerden framlidne GT-forskaren GöstaErikson följande, efter att noggrant hagranskat argumenten:

"När man vill besvara frågan ’1 Mos1:1 - 2:3; Prosa eller Poesi?' analyserarman texten utifrån tre infallsvinklar:

(1) Formelspråket antyder att av-snittet kan vara poesi, men slutsatsen ärinte tvingande.

(2) Parallellismen stödjer snarastatt avsnittet är prosa.

(3) Metermåttet gör det tvingandeatt beteckna avsnittet som prosa menmed viss poesiliknande karaktär. Vihävdar därför att 1 Mos 1:1 - 2:3 ärprosa, sannolikt med 1:26 som undan-tag."4

Är Bibelns be-rättelse om ska-pelsen av Gudsavbild en myto-logiskberättelse,dvs påhittad, el-ler är apmän-niskan påhittad?

18 Genesis 2-91

Genesis 2-91 19

Dettabegränsarvår tolkning av dessaverser till vad som är tillåtet för enhistorisk prosatext.

E. Om 1 Mos 1-3 fråntassin historiska innebördblir NT:s budskap meningslöstNär man konstaterat textens litterärakaraktär tillgriper många teologer me-todenatt beteckna berättelsen som "myt"för att undvika att se den som historie-beskrivande. Det betyder att man ifrå-gasätter huruvida texten speglar enfaktisk och historisk verklighet. Ordet"myt"5 har i teologin betydelsen: "tid-lös sanning". Det är en sanning som ärinvävd i en berättelse vars historiskasituation och värde är ringa.6

Lösningen ser lockande ut vid enförsta anblick men blir mera drastisknär man tänker på dess följder:

1. De första människorna, Adam ochEva, skapades till Guds avbild som manoch kvinna och välsignades av Gud föratt förvalta jorden(l Mos 1:26-28,2:15).Dessa människor beskrivs göra upprormot Gud och vända honom ryggen -detta känner vi som syndafallet (kap 3).Och till Adam och Eva gavs ett förstalöfte om räddning (3:15). Om vi läserdetta i mytologiskt perspektiv utgördetta material påhittade berättelser ochfilosofiska idéer som saknar förankringi vår mänskliga verklighet och historia.

2. I samma anda tvingas vi då att läsaNya Testamentets och Jesu hänvis-ningar till dessa kapitel med sammahistoriskt irrelevanta perspektiv:

- det gäller äktenskapets ordningoch giltighet utifrån Guds skapelseav Adam och Eva (Matt 19:4-6)

- det gäller även försoningen somenligt Paulus utfördes av den 2:eAdam och mänskliga urtypen. Bådadessa framställs som verkliga histo-riska personer som spelat avgöranderoll i den historia som Gud själv fram-bragt genom sitt skapande Ord (Rom5:12-19,1 Kor 15:45-47).

Orri Bibelns ord endast skulle beskrivamytiskt inhöljda principer så finns detinget som gör att vår historiska verk-lighet över huvud taget berörts ellerbehöver beröras av Guds hand på någotverkligt sätt. Om vi knyter detta mytiska

Har människan behov av en frälsare omhon bara år ett led i en utvecklingskedja ochsynden bara år primitivt beteende?

material till det evolutionistiska per-spektivet så kan vi koppla det till frå-gorna som läkaren Magnus Landgrenställt: "Har död och lidande funnits imiljontals år? Är synd rätt och slättdetsamma som primitivt beteende? Ärmänniskan en art bland andra arter,utvecklad från aporna, eller är hon ensärskild Guds skapelse med grundläg-gande rättigheter och ett moraliskt an-svar?"7

"Guds avbild", t ex, blir en vackermen föga övertygande fras om den intehar historisk skapelsegrund. Ingen

Tron på Gud som Skaparenär avgörande för vår syn

på tillvaron i världen

historisk försoning eller frälsning be-hövs för ett ohistoriskt syndafall. Li-kaså gäller detta Guds dom över ond-skan.

GT-teologen och forskaren E JYoung redovisar sin syn på 1 Mos som"historisk redovisning" i motsats till"myt" genom att belysa med NT:s un-dervisning om Jesu Kristi uppståndelse:"En del är beredda att säga att svårig-heterna med Kristi uppståndelse un-danröjs direkt om man säger attevangeliernas författare inte menade

att vi skulle uppfatta detta som under.Det ger oss helt enkelt en uppdiktadberättelse för att visa att Kristus levervidare."8

TEOLOGISKA KONSEKVENSERAV TEISTISK EVOLUTION

I spåren av den teistiska evolutionenföljer många teologiska konsekvenser,av vilka jag vill nämna några här.

1 Mos 1-11 framställer hela mänsk-lighetens förhistoria ochlägger därmedgrunden för kristen syn på en mångfaldav företeelser i livet. Farorna blir dåpåtagliga när man inför en filosofiskteori, som i grunden vill undvika Gud,som tolkningsram för förståelsen avdessa texter. Konsekvenserna av sam-mansmältning av evolution och guds-tro blir ödesdiger:

A. Synen på historienOm jordens och människomas historiaär utlämnad åt en slumpmässig histo-risk mutationsprocess så står den ikontrast till Guds planmässighet medmänskligheten. Livet och framtiden bären högst oberäknelig prägel om den ärutlämnad åt processerna i sig själva. Ärverkligen tid, slump, materia och en-ergi de centrala processerna genom vilkaGud valt att arbeta? Resultatet av denaturliga processerna leder snarare tillplanlöshet än till planmässighet.

B. MänniskovärdetOm evolutionsprocessen antas börman fråga sig när människan egent-ligen blev människa och därmed avhögre dignitet än andra djur? Varikan man hävda Gudslikheten hos enmänniska om hennes föregångaregenom årmiljoner varit amöba och

andra djur? Är inte människans djuriskainstinkter något som måste få ta siguttryck? Och vad är det som säger attalla människoraser äger samma värdeutifrån evolutionens värdeskala? Frå-gan om när och hur människan fick sittspeciella värde är obesvarad, för Gud

vidrörde endast urcellen?!?

C. Behovet av frälsningVar och när blev människan en syn-dare, och hur kan vi beskriva en män-niskas behov av frälsning om hon en-

Genesis 2-91

Genesis 2-9120

dast är ett led i en utvecklingskedja?Detta är svårt att förklara, liksom helarelevansen av Nya Testamentet, JesuKristi verk osv.

D. Grunden för etik är utsuddadEtiken saknar objektiv grund för män-niskan om Gud inte har direkt relationtill vår jordiska verklighet. Bibelns etikutgår från att Gud har insatt en ordningi sin skapelse och att Gud som skaparenhar rätten till sin skapelses lydnad. Hurkan sådan etik tillämpas om det intefinns en direkt anknytning till Gudsdirekta handlande i skapelsen och omGud inte vidrört människan och skapel-sen i stort?

SKAPELSE –ALLTINGS URSPRUNG

Slutligen några kommentarer angåendeen biblisk skapelsesyn.

Docent Antonio Barbosa da Silvafrån Uppsala säger i en intervju:9 "Ve-tenskapen kan inte förklara varför uni-versum existerar, bara beskriva hur vimänniskor uppfattar verkligheten om-kring oss. Den kan inte tala om varförlivet har en mening och ett mål. Inteheller harbig bang-teorinförmågan attmed all säkerhet svara på när kosmosuppstod." Detta har med tro att göra,säger han. Vidare: "Utvecklingsläranär inte bevisad och är dessutom svår attförena med Bibelns skapelseberättelse..."Varför' och 'när' är t ex två viktigagrunafrågor som utvecklingsläran intekan svara på."

Det finns några hörnstenar somgrundlägger en kristen syn på skapel-sen och alltings ursprung och som måstevägleda oss i vårt fortsatta tänkande:

A. Gud måste tillåtasvara Gud, Skaparen"I begynnelsen skapade Gud..." (1 Mos1:1). Teoribildningar och tolkningar avvåra mänskliga iakttagelser i världenskiftar, förnyas och förändras. Gud ärdensamme i evighet, han som skapade"ur intet". Guds tillförlitliga Ord fårhjälpa oss att inte begränsa Gud tilltidsbundna vetenskapsteorier. Tron påGud som Skaparen är avgörande förvårsyn på tillvaron i världen. Faktum är attutifrån en biblisk skapelsesyn kan

Det som är format av Gudshand är till därför att Hanville det och det bär prägel avHonom själv. Inget är miss-lyckat. Därför vägar vi medtillförsikt inrätta våra liv efterHans vilja i Jesus Kristus.

kristna vetenskapsmän ge annorlundatolkningar och perspektiv på de till-gängliga fakta än de gängseevolutionistiska. Vi får inte glömma attGud även använder övernaturliga pro-cesser.

B. Gud är ursprunget ochgaranten för värdeDet är i förhållande till Skaparen somallting som finns till har sitt värde.Människan beskrivs som kronan påverket och som bärare av gudomligidentitetsstämpel (jfr Ps 8). Hon sägsavspegla något av Guds eget väsensskönhet och godhet (även efter synda-fallet). Därigenom blir förgripligheterpå människan som skapelse en för-griplighet på Gud. Människan har ettokränkbart värde som inte kan manipu-leras med hursom helst. Gud är garantenför hennes värde. Detta gäller det oföddabarnet såväl som den rullstolsbundne.

C. Gud har en plan ochvilja med sin skapelse"Och han såg på allt som han hade gjortoch se det var mycket gott" (1 Mos1:31). Vid en bestämd tidpunkt ska-pade Gud och efter det stannade hanupp, iakttog det han gjort och såg meduppskattning på verket. Det som for-mats av hans hand är till därför att hanville det och det bär prägel av honomsjälv. Inget ärmisslyckat. I samma andabeskriver Bibeln Guds kontinuerligaverksamhet i historien (Hebr 1:3). Iett mera poetiskt tonat språk beskrivsavslutningen på denna resa. Johannesser uppenbarat framför sig "en ny him-mel och en ny jord" (Upp 21:1), de förravar borta. Gud handlar i ett historisktperspektiv och hans vilja har inte slutatatt gälla. Inte minst därför kan vi medtillförsikt våga inrätta våra liv efter hansvilja i Jesus Kristus. Allt har inte baraformats utav hans hand utan skapelsentillhörhonom. Alltsom stridermotGudoch hans plan är en invasion av Gudstillhörighet. Skaparen är den förste ochden siste, den levande, "han som är ochvar och som kommer, allhärskaren"(Upp 1:8).

FOTNOTER1. Dawkins, R "Den blinde urmakaren" Wahlström &Widstrand 1988. Recenserad i Genesis 3,1989.2. Iakttagelserna gör jag utifrån en teologsperspektiv, dock med kännedom om vetenskapsteorioch filosofi speciellt knutet till beteendevetenskapen.3. Hubendick, B i Göteborgsposten 13/2, 1980. Då-varande chef för naturhistoriska museet.4. Erikson, G "1 Mos 1:1 - 2:3; Prosa eller Poesi?"Skapelsetro nr 1,1985, sid 8-10.5. Observera att det är den teologiska definitionen avordet "myt" som vi avser och inte den som t exSvenska Akademiens Ordlista definierar som "upp-diktad historia".6. Teologer som helt eller delvis använt sig av dennametod var t ex Bultmann, Barth, von Rad. Den sist-nämnde skiljer t ex mellan "hilsgeschichte" (historiamed trons ögon) och "historie" (den faktiska histo-rien).7. Landgren, M "Utvecklingsläran och den Bibliskaskapelsetron" Skapelsetro nr 2, 1980, sid 10.8. Young, E J "I Begynnelsen" Det Står Skrivet 3,1990, sid 22.9. Genesis nr 2,1989, sid 11-13.10. Prof E H Andrews beskriver som kristen veten-skapsman på ett intressant sätt hur Guds försyn ochständigt uppehållande hand är verksam i skapelsen,bl a genom hans aktiva medverkan i "naturliga pro-cesser". Observera att detta inte alls behöver sam-manblandas med en evolutionsprocess. Se: Andrews,E H "God, Science & Evolution", Evangelical Press,1980, sid 58-63. (Den svenska titeln är: "Gud, veten-skap och evolution" och kan beställas genom FBS. Seseparat annons.)

20 Genesis 2-91

Genesis 2-91 21

Den GudomligaSymfonin ären utvecklingsroman. Man kansäga att den handlar om allt.Den börjar med skapelsen ochslutar med en hoppfull inblick iframtiden.

Av alla ämnen som "Den Gu-domliga Symfonin" behandlar,berör eller förklarar är det vikti-gaste frågan om livets uppkomstoch mening. Brogren menar att iden stund då Gud uttalar sitt"Varde ljus", exploderar univer-sum i ljus i den fruktansvärdaurknall vetenskapsmännen kallarBig Bång. Sedan dess har Gudstyrt och ställt med sin värld. Un-der de tre senaste tiondelama avvårt universums historia ordnarHan med en fin hemvist åt sina,några miljarder år därefter, kom-mande skapelser. Till sist, på sjättedagen, eller för cirka 300 000 årsedan ger han två apor själ ochsamvete, och gör dem till Sin av-bild. Guds avbildmissbrukardocksin nya mentala gåva, och Gudmåste genom en svår katastrof tadem ur deras paradis bland trä-den, till en hård överlevnadskamppå markea (Denna uppfattning

av Brogren tillskrivs en professorvid namn Yves Coppens. Dockframgår det att Brogren åtmins-tone till vissa delar stöder dennateori.) Inte desto mindre är defortfarande Guds avbild, medsamvete, själ och förmågan attskilja mellan gott och ont. De harett människovärde och en syndsom båda gått i arv i generationefter generation! Icke desto min-dre hade vi alla gått förlorade ominte Gud omkring år 7 f Kr sänt sinenfödde Son att reparera vadurmänniskan i sitt övermod för-stört. Genom honom har vi fåtttillbaka gemenskapen med Gud.

Denna bibelsyn stöter påsvårigheter. Enligt Bibelnkunde Gud mellan varjeskapelseakt konstatera att "detvar gott". Hade verkligenBibelns gode och barmhärtigeGud kunnat fälla dettaomdöme om svaga, sjukaindivider som slets sönder ochförstördes i den eländigakampen för tillvaron?Evolutionen måste ha kostatmyriaders myriader missan-passade djur livet.

Evolution på bekost-nad av liv. Är dettavad Gud menar med"mycket gott"?! Dessutom, omdöden redan fanns ivärlden före männi-skan, då hade ju inteGud kunnat säga tillAdam: "...av kunska-pens träd på gott ochont skall du inte äta, ty när duäter av det skall du döden dö"(1 Mos 2:17). Då hade ju Adam barakonstaterat att "dö skall jag

ändå. Ät, drick och var glad, ty imorgon skall jag dö!" Detta kaninte stämma. Om man skall troBibelns budskap så fanns det entid då skapelsen var fulländadoch allt faktiskt var gott. Förstefter syndafallet kommer dödenöver människan. Adam måste utur paradiset, så att han inte kunde"räcka ut sin hand och ta också avlivets tråd och äta och så leva ievighet"(\ Mos.3:22).Dethade varitkatastrofalLDåskulleGuds skapelseförevigthavaritförstördNej,försinegen skull drivs människan ut urparadiset. Detta är vad jag uppleveratt Bibeln lär, och jag har svårt att seatt någon annan tolkning är möjlig.

DAVID FRÖJMARK

Den Gudomliga Symfonin(Erene 1987)

av Anders Brogren

Brogren svarar...Jag tackar David Fröjmark förhans synpunkter på min bok.Hans invändning berör en storoch svår fråga, den om lidandeoch död. Han menar att dödenöver huvud taget måste ha varitnågot okänt i naturen före deförsta människomas syndafall,eftersom Gud fram till dess avslu-tade varje skapelseakt med attkonstatera att "det var gott". (Förövrigt tror jag inte att syndafalletägdenrm så långt tillbaka som för300 000 år sedan. Snarare tror jagatt det ligger inom en tidsram avca 10 000 år, men absolut säkerkan jag givetvis inte vara.)

I stället för att ge färdiga svarinnehåller min bok en mängd frå-

gor, den vill ge underlag förläsarens egna reflexioner. I desvåra frågorna kring urhistorientror jag att varken jag själv ellernågon annan är i stånd att yttrasig med absolut säkerhet. Här, omnågonsin, är det nödvändigt attvara ödmjuk.

Ett försök att komma till rättamed dödens problem har jagemellertid gjort på sid 42-43 i minbok i ett avsnitt med rubriken"Lidandets problem". Innan män-niskan blev medveten om gottoch ont bör hon inte heller hakunnat lägga några etisk-kvalita-tiva aspekter på döden. Liksomde omedvetna djuren led hon inteav några själsliga kval. Jag harförsökt att belysa detta med enskildring av en renflock som be-

tar lugnt och stilla, fastän denflera gånger angriptis av en järvsom finns i närhetea

Ett annat exempel handlar omen präst som drabbads av min-nesförlustunder halvtannat år ochunder den tiden var som en främ-ling i sitt eget hus. Han varkroppsligt frisk, glad och nöjd,men kunde inte känna igen sinanärmaste. För honom själv varallt till synes "gott". Men en dagkom det första tecknet på att hanvar på väg att bli frisk. Han bör-jade gråta och visade på så sätt atthan höll på att bli medveten omsig själv. Först när hans medve-tenhet började återvända blev hani stånd att känna den själsligasmärtan över att inte kunna iden-tifiera ansiktena omkring sig.

Jag ser David Fröjmarks åsiktsom ett värdefullt komplement tilldet jag själv, i all anspråkslöshet,har velat föra fram i en fråga somingen levande människa kan ut-tömma eller behärska. I en svårfråga som denna kan det bara blifråga om olika biteltolkriingarsom bör finna sig i öppen dis-kussion med varandra, med syfteatthjälpavarandraenbitpåvägea

ANDERS BROGREN

I nästa nr av GENESIS fortsätterden här diskussionen. Fröjmarkkommenterar Brogrens jämförelsemellan en renflock och människans(o)medvetande om gott och ont,och det kanske blir något merockså. Svar i nästa nummer!

Genesis2-91 21

Genesis 2-9122

I HÖSTAS presenterades Umeådocenten Stefan Nordströms bok om Darwin och skapelsetro.Författaren gör sig till tolk för en kombination av skapelsetro och evolutionsteorin. Bokenhar fått positiva recensioner i flera kristna tidningar (t ex Svensk Pastoraltidskrift nr 50,1990och Kristen Fostran nr 8, 1990) och ger därför ett bra tillfälle till debatt och att prövaargument från olika håll. Detta har vi tagit fasta på.

För att allmänt beskriva frågorna som Nordström tar upp i sin bok, utifrån ettskapelseperspektiv, men även för att bemöta missuppfattningar och gå in i en diskus sion harvi därför gjort en grundligare genomgång av denna än av andra böcker som recenserats iGENESIS. Det gäller följande titel:

Charles Darwin - hädare eller hedersman?av Stefan Nordström (Cordia 1990,172 sidor, textiltrådshäftad, storpocketformat. Ca-pris: 197:-)

inhopp i en debatt i GENESIS (som Nordströmdock gjorde i sin bok och inte i GENESIS).Slutligen ger prof Bernt Lindberg kritik tillargumentationstekniken och problemställningen iboken.

Nordström har fått ta del av de artiklar som vipublicerat här och givit kommentarer. Vi har fått ettsvar som vi redan nu publicerat i GENESIS. Somgäller för alla andra artiklar i GENESIS välkomnarvi ytterligare inlägg för debatt och diskussion.

Humor- och samhällssatirbranschen slog mynt av debatten om Darwins teorier.Professionella skämttecknare var inte sena att inse vilket tacksamt och lukrativt motiv"apdarwin" utgjorde. Man producerade en rik flora av karikatyrer och "nidbilder" -branschens sätt att "hedra" betydelsefulla personer. Nordström har hämtat motiv till enav bilderna från denna bransch, dock utan att ange källan, vilket kan föranleda läsarenatt tro att det är karakteristiskt för skapelsetroende att göra sådana bilder. (Bilden frånsid 15 i Nordströms bok. Inte heller utreds källan till den bild som refereras till på sid123 i Nordströms bok.)

harles Darwin ochav Per Landgren

SkapelSetrOtl

På det nyetablerade Cordia förlag, som lyder under EF S-förlaget, harStefan Nordström, docent i genetik vid Umeå universitet, publiceratboken "Charles Darwin - hädare eller hedersman?" (Uppsala, 1990).Boktiteln vidgas på för sättsbladet med underrubriken "En bok omEVOLUTIONISM och KREATIONISM samt livets URSPRUNG ochMENING". Det är inte ofta böcker kommer ut på svenska i detta ämne,och författarens yrke och hemort i EFS har redan och kommer alltfort attleda till att boken vinner förtroende och inflytande i kristnasammanhang. Därför är det angeläget att i detta nummer av Genesisskänka den en del uppmärksamhet med önskan om en fördjupad offentligdebatt med författaren och andra.

INLEDNINGNordström (i fortsättningen SN) menar attmånga har färdiga åsikter i frågorna omskapelse och utveckling och förutfattademeningar om Darwin, utan att egentligenha läst vad han skrev. Därför vill SN vändaläsarens uppmärksamhet mot Darwin självoch utifrån dennes skrifter ge ett bidrag tillvår tids debatt. I förordet uppmanas läsarentill förutsättningslös läsning av boken.

Med det första kapitlet motiverar SNsin bok. I en genomgång av annan litteratur

PER LANDGREN har gått igenom hu-vudtankarna i Nordströms bok, utifrån områ-dena idéhistoria, filosofi och teologi. Landgrensartikel bidrar även med en mängd fakta som kananvändas oberoende av Nordströms bok, vilketgör att det är av intresse med en lång artikel omdetta område. Mats Molén har främst inriktat sigpå Nordströms sätt att använda citat och utsaganatt den berömde evolutionsbiologen ochgenetikern Dobzhansky skulle ha varit kristen.Fryxelius ger en kommentar till Nordströms

Genesis 2-91 23

i ämnet bemöter författaren bl a demånga oseriösa angrepp som Darwinoch evolutionsteorier varit utsatta förgenom tiderna. Ofta har det varit kristnasom stått för angreppen, men SN menaratt man som kristen inte behöver fruktanaturvetenskaperna. De går vare sigemot skapelsetron eller Bibelns lära omsynd och nåd, hävdas det. Samtidigtfrågar sig författaren om inteverkligheten är så beskaffad att "vårmoderna kunskap om genetik, biokemioch livets organisation, ger stöd åtevolutionsteorier?" (s 14).

Stöd för bibeltro behöver nu enligtSN i n t e i n n e b ä r a a t tevolutionsteorier motbevisas (s 21). Avandra har han kallats för teistiskevolutionist, men själv känner han siginte hemma "i någon sådan fålla" (s 23).Han efterlyser en syntes av "naturve-tenskaplig och annan vetenskaplig kun-skap och religionens vittnesbörd" (s25). Samtidigt sägs vi löpa "risk attmissbruka naturvetenskap, både om vivill använda den till att visa att Bibeln harrätt och om vi vill använda den till attvisa att Bibeln har fel" (s 25).

Med frågan: "Vem var Charles Dar-win?" avslutas det inledande kapitlet,och de fyra närmaste ägnas åt Darwinoch är i stor utsträckning av refererandekaraktär. Ett är rent biografiskt och gårtillbaka på Darwins självbiografi och ibetydande utsträckning på StenLindroths och John Landquists böckerom honom. De tre andra kapitlen följertre av Darwins mest uppmärksammadeböcker och i anslutning till dem fogarSN kommentarer om debatten som följtsedan Darwins egen tid. Kapitel 3 ägnasåt världsomseglingen med fartygetBeagleunderåren 1832till1836.Kapitel4 handlar om arternasuppkomst och kapitel 5 om människanshärledning. De tre böcker som SN läst avDarwin förutom självbiografin ärsåledes "The Voyage of the 'Beagle'"(svensk översättning "Resa kringjorden"), "On The Origin of Species"(sv övers "Om arternas uppkomst") och"The Descent of Man" (sv övers"Människans härledning ochkönsurvalet").

Det sista kapitlet har rubriken"Livets ursprung och mening". SN bildardär front mot dem som menar att livet engång uppkom av sig självt, men också

mot dem han kallar för vetenskapligakreationister. De senare anklagas för "eninkonsekvent vetenskapssyn" och depåstås vara "ovetenskapliga i sina försökatt rättfärdiga skapelsetron" (s 152). Härfigurerar bl a GENESIS redaktör MatsMolén med den uppmärksammade boken"Vårt ursprung?" (Haninge, 1988). Molénmenas vara "tydligt influerad avamerikansk kreationism" (s 157). Sålångt SN.

På bokens baksida står det att författa-ren är driven "av sanningslidelse och enoförtruten strävan efter vetenskaplig sak-lighet". Många som tar del av SN:s bokkänner sig därför säkert benägna att hållamed om detta omdöme. Sanningslidelseoch strävan efter saklighet är förvissogrundläggande ingredienser i allt seriöstmeningsutbyte, men de måste kombinerasmed kunskap och tolerans. SN vill varatolerant och som docent i genetik har för-fattaren dokumenterade fackkunskaper.Dessa kunskaper skulle kunna ha givit ennyttig infallsvinkel till frågorna som be-handlas i boken, men i stället handlar denhuvudsakligen om idéhistoria, filosofi ochteologi. Min önskan är att denna recensionmed konstruktiv kritik skall föra debattenvidare inom dessa områden, där boken defacto har sina svaga sidor.

IDEHISTORIALåt mig,börja med idéhistoria. Författarenvänder sig med rätta mot felaktiga bilder avDarwin, som t ex bilden av en okunnighädare. Men den bild av huvudpersonensom SN låter ta gestalt i boken, bilden avvetenskapsmannen som hjälte, speglaremellertid en annan föråldrad och i sak likafelaktig bild. SN går i stort tillbaka på

Darwins egen biografi och de svenskaalltför hagiografiska levnadstecknarnaLindroth och Landquist. Sedan dessa tvåböcker kom i tryck i slutet av 50- och ibörjan av 60-talet har emellertid såmycket källmaterial gjorts tillgängligt förforskningen, så många anteckningar frånDarwins egen penna utgivits och såmycket material bearbetats mer ellermindre populärt att det ur idéhistorisksynvinkel måste betecknas som tämligenanmärkningsvärt att SN skrivit en bok omDarwin utan några synbara intryck avdenna massiva forskningsinsats. Denna

idéhistoriska forskning är fortfarande såomfattande och expansiv att den harbegåvats med den engelska beteckningen"The Darwin industry". Naturligtvis är detinte rimligt att av SN kräva en total känne-dom om vare sig primär- ellersekundärlitteratur. Men författarens an-språk är höga och syftet med boken menasju vara att ersätta mer schablonartade upp-fattningar med en som går tillbaka till käl-lorna.

När SN beskriver Darwin som forskaretonar således den otidsenliga bilden avvetenskapsmannen som hjälte fram. Dar-win hävdas med ett citat från förordet tillden svenska utgåvan av "Artemas ursprung"av år 1976 inte ha publicerat någonting"där han inte vägt för och emot och gran-skat fakta från alla sidor". Darwins forsk-ningsmetod skulle enligt SN (s 38) ha varitatt ställa "frågor direkt till naturen". Dethela är emellertid en ohållbart stiliseradförenkling. Redan enkla jämförelser mel-lan t ex de avsnitt i Darwins självbiografisom behandlar hans tidiga forskargämingoch hans egna anteckningar från 1830-taletvisar på långtmer komplicerade sambandmellan bl a så vitt skilda faktorer sområdande samhällsförhållanden och upp-fattningar i samhället, Darwins eget intel-lektuella bagage, hans läsning, hans veten-skapliga observationer och till sist hansolika teoretiska utkast. Området är jämfö-relsevis väl genomtröskat, men SN är intei dialog med någon av vare sig dem somskrivit informativa inledningar till och gi-vit ut Darwins anteckningar, t ex PaulBarret, Gavin de Beer och Sandra Herbert,eller med dem som har skrivit viktiga bidragom Darwins intellektuella utveckling ochom utvecklingen av hans utvecklingslära,t ex George Grinnell,1 Howard E Gruber,2

Dov Ospovat,3 Frank Sulloway,4 för att nu

Genesis 2-91 23

Vem var Charles Darwin? Är Nordströmsbild den riktiga?

Genesis 2-9124

nämna några ledande forskare inom dettaområde. Boken "The Darwinian Heritage"(Arvet från Darwin) utgavs år 1985 avidéhistorikern David Kohn. I den publice-rades viktiga bidrag av Darvvinforskningens"jet set", som sammanstrålat till en konfe-rens år 1982 i Florens med anledningen av100-årsminnet av Darwins död. SN impo-neras av den över 1000-sidiga boken ochskriver om den på sidan 29, men någratydliga spår av läsning och försök till kon-struktiv dialog med författarna till de förSN relevanta bidragen visar helt enkelt inteSN. En positivistiskt färgad Darwinbild,som sedan länge övergivits av idéhistori-ker av facket - bl a de många som bidragittill Kohns bok - upprepas tämligen okri-tiskt.

Rent innehållsmässigt och metodo-logiskt kan inte SN vare sig täcka ellerhandskas med Darwins enorma produk-tion5 eller hans intellektuella utvecklingoch inre brottningskamp.6 Den mindre delav Darwins hela tankegods som SN pre-senterar sätts vare sig in i Darwins ellersamtidens sammanhang. Låt mig illustreradetta. Med ett ur Darwinstankeutveckling lösryckt citat hävdasDarwin i sin reseskildring ha anat "enskapelseplan, som han senare utveckladetill en teori om arternas uppkomstgenom naturligt urval" (s 78). SN betonarordet "skapats" från Darwin utan någonsom helst ansats till utredning vad ordetbetyder hos Darwin, varför han använderdet eller hur det användes i samtiden. Be-visföringen är kort och gott obefintlig.

I citatet ovan återfinns för övrigt en avmånga föråldrade tolkningar av SN. Dar-wins tro på en "skapelseplan" - om det nuär riktigt att över huvud taget använda dettaord i Darwins sammanhang - hör till dedelar av hans gamla skapelsetro, som saktamen säkert tynade bort, för att ersättas avolika utkast till utvecklingsläror och såsmåningom av en tämligen dynamisk hel-hetssyn. Darwins religiösa utveckling, el-ler snarare avveckling, gick från en teistiskuppfattning med en oreflekterad skapelsetromed tron på artkonstans, via en deistiskhållning (= att Gud skapat men sedan läm-nat skapelsen åt sitt öde) till slutstationenagnosticism (= att inte ha någon åsikt omGud finns eller inte). Om detta råder detegentligen inga delade meningar i modemforskning. Redan tidigt i sitt liv yttradeDarwin också tankar som senare har be-

traktats som vulgärmaterialistiska, likt atthjärnan utsöndrar tankar som njurarna urin.7

Detta visar om något oscillationerna i denunge Darwins tänkande, vilket inte alls haruppfattats av SN.

Med ytterligare en föråldrad tolkningskriver SN att Darwin gick från "en funda-mentalistisk kristen tro" till agnosticism.Förutom att begreppet fundamentalism ejvar myntat vid den tiden, så känner Nord-ström tydligen ej till att flera av de mestframstående tidigafundamentalisterna(t exB B Warfield och James Orr) till skillnadfrån Darwin kombinerade Darwins teorimed en teistisk gudstro. SN gör också påsidan 70 för mycket av det faktum attDarwin fogade in ordet Creator (Skapare)i andra upplagan av sin bok om "Artemasuppkomst" (för övrigt på två ställen i slu-tet). Darwin trodde vid denna tid på enSkapare som skapat liv i någon eller någraformer i begynnelsen. Han använde ordetCreator två sidor tidigare i den förstaupplagan och sammanhanget förändras ejmen blir tydligare när han fogar in Creator

ytterligare två gånger. Vidare skriver SNhelt kort på sidan 32 att "Darwin hadefostrats i tron att Bibeln måste tolkas bok-stavligt". I sammanhanget betydelsefullaproblem, som att Charles mamma dog närhan var 8 år, att pappa Robert var känd somfritänkare, att farfar Erasmus var än merkänd som evolutionist och fritänkare samtnära vän med filosofen David Hume, ochatt Charles tidigt läst och tagit intryck avsåväl Hume, Erasmus Darwin somLamarckanhängaren Robert Grant i Edin-burgh finns inte alls med.

Att SN ger en felaktig bild av Darwinsintellektuella utveckling blir än tydligareav att författaren blandar ihop begreppen"teism" och "deism" (s 46). Utan någonkommentarskriver SN att Darwin sägs haräknat sig själv som teist, trots det faktumatt Darwin redan tidigt i sitt vuxna liv komatt anamma en mekanistisk världsbild ochdärmed förneka Guds aktiva ingripanden iskapelsen. En personlig gissning är att felet

kan spåras till James Moores bidrag i Kohnsarbete på sidan 438, men en missuppfatt-ning blir nu inte riktigare av att den delas avfler. För att kunna förstå Darwin måsteman förstå hans samtid. Generellt kan sä-gas att de vetenskapsideal som färgadeDarwin var mekaniskt newtonska ochdeistiska.8 Dessa förutsättningar ledde framtill föreställningen att Gud inandat liv i enenda eller några livsformer, vilka undertidens gång och genom orubbliga naturlagargav upphov till allt liv i all dess mångfald.Darwin sökte således efter naturlagar, medvilka han skulle kunna förklara allt levan-des gemensamma härstamning och ur-sprung. Innan Darwin beskrev sig självsom agnostiker menade han att det var Gudsom inrättat dessa lagar.9 Att som SN påsidan 78 tala om "skapelseplan" hos Dar-win kan inte betecknas som annat än direktvilseledande. Guds skapelseplan torde i såfall rimligtvis enligt Darwin innebära attGud skapade utan någon plan, och omdylik planlöshet skall kallas för planeringeller plan har orden förlorat sin betydelse.Idéhistoriker som relativt nyligen skrivitbetydelsefullabidrag om, de förhållan-den som tecknats ovan är t ex DovOspovat och Neal C Gillespie. Gillespiefinns med i SN:s bibliografi, men inte ettspår av hans arbete finns i SN:s bok.SN borde dock vara i något slags dialogmed forskare som studerat källorna och i

all synnerhet med dem som figurerar iSN:s litteraturförteckning. Men till minförvåning finns faktiskt ej enstillstymmelsen till verklig diskussion ochännu mindre kan något som skulle kunnakallas för en ansats till analys av Darwinssamtid, dess vetenskapssyn ochvetenskapsideal uppbringas. När en sådanbakgrundskunskap saknas, är - oavsett enförfattares alla vällovliga ambitioner - för-sök till en historisk förståelse dömda attmisslyckas på förhand.Ett klart exempel på denna bristandehistoriska förståelse av Darwins samtidoch, tyvärr, metodologiska omedvetenhetger S N på sidan 26. Där skriver S N följande:"Alla människor har sina fel och brister.Även Darwin kunde givetvis göra fel-bedömningar och gjorde det också. Hantrodde på Lamarcks vilseledande teorierom förvärvade egenskapers ärftlighet ochpresenterade en helt ohållbar teori omarvsmekanismer (pangenesisteorin)."Vad gäller det historiska förhållandet

24 Genesis 2-91

Genesis 2-91 25

har för det första SN här fel i sak. Darwin"trodde" inte alls på "Lamarcks vilsele-dande teorier om förvärvade egenskapersärftlighet". Saken är långt mer komplice-rad än så. Lamarckforskare (RichardBurckhardt m fl) har sedan länge visat attDarwin missförstod Lamarck i viktiga av-seenden och således bl a tog avstånd frånsina egna missuppfattningar när han kriti-serade Lamarck. Vad mer är delade Darwinen uppfattning som dominerade i samti-den, och den var att förvärvade egenskaperkunde nedärvas. Denna uppfattning fung-erade som motor för Darwin i hans utveck-lingslära, men först 1868 publicerade hanen enhetlig teori för just detta, pange-nesisteorin.10 Lamarck hade sin egen spe-ciella uppfattning om samma företeelseoch vår tids brukav begreppet "lamarckism"är således idéhistoriskt lika felaktigt sommissvisande. Det finns för övrigt mig ve-terligen inte en i frågan insatt fransmansom accepterar det språkbruket! När SNenbart i förbigående och som en felbedöm-ning nämner Darwins tro på de förvärvadeegenskapernas ärftlighet, visar såledesförfattaren att han inte förstått vidden ochbetydelsen av dåtidens uppfattning omärftlighet. SN:s läsning är kort och gotthopplöst föråldrad.

Rent metodologiskt gör SN här ocksåett misstag som fortfarande är vanligtframförallt utanför historikernas kretsar.SN korrigerar i vår tids perspektiv vad somär rätt eller fel hos Lamarck och Darwinutan att förklara vad, hur och varför detrodde som de gjorde. Ofta finns det na-turligtvis en av sammanhanget betingadrationell tanke i uppfattningar hos storhe-ter som Lamarck och Darwin. Men om detrationella i Lamarcks och Darwins inbör-des olika uppfattningar om förvärvadeegenskapers ärftlighet skriver SN ingen-ting alls. Detta tillvägagångssätt är tyvärrett alltför vanligt metodologiskt felgrepppå historiska texter. Istället för att förklaradem i sina egna historiska och idéhisto-riska sammanhang bedöms de utifrån vårt.Och om de nu skall bedömas måste dethistoriska sammanhanget vara klart. MenSN:s misstag stannar inte vid detta.

Det allvarliga i denna ovan refererademissuppfattning illustreras på sidan 70, därSN skriver om artförändring och hävdar att"det naturliga urvalet åstadkom dessa för-ändringar". När man likt SN blandar ihopDarwins verkande orsaker till förändringar(t ex use, disuse, habits - dvs användning

eller ej av olika kroppsdelar, och bruk ellerej av vissa vanor) med selektionen, dvs detnaturliga urvalet av dessa förändringar, dåhar man faktiskt missförstått det mest fun-damentala i Darwins epokgörande arbetenom utvecklingsteorin.

Låt mig här även passa på att kommamed en mindre korrigering som rör någotjag själv skrivit. Vi måste då återvända heltkort till den tidigare nämnde Kohns bok"The Darwinian Heritage". En läsning avdetta väldiga arbete borde ha lett till att SNinte levererat kritiken på sidorna 22-23 ochsidan 80. SN menar där att undertecknad iboken "Fundamentalism?" (Stockholm,

Enligt idéhistorikern Frank JSulloway hade inte Darwins finkarnågon betydelse för Darwin när hananammade sin evolutionstro.Finkorna är endast en del i denallmänt spridda mytbildningen kringhjälten Darwin.

1989) i ett kapitel om Darwins finkar över-drivit i något slags "nit att påvisa mytbild-ning och felaktigheter i litteratur om ska-pelse och evolution" (s 22). I min egen essäskrev jag utifrån ett arbete av en framstå-ende idéhistoriker, Frank J Sulloway, somspecialiserat sig på Darwins tidiga år somforskare. Poängen i mitt referat var attDarwins finkar inte hade någon betydelseför Darwin när han anammade sinevolutionstro. Finkarna är blott en del i denallmänt spridda mytbildningen kring hjäl-ten Darwin. Nordström skrev emellertid påsidan 80:

"Mycket av vad som sagts om värdet avden ena eller andra iakttagelsen undervärldsomseglingen kan vara efterhands-

konstruktioner. För den skull kan vi inte,som Per Landgren (1989), helt avfärdabetydelsen av vad Darwin såg med att hans'tankar och resonemang inte bara varofullständiga vid Galåpagosbesöket, utande var obefintliga, så vitt vi följer de histo-riska källorna'. När man uttrycker sig såkategoriskt och samtidigt beskyllerdarwinister för att ha 'slarvat med sinDarwin', finns det risk att det senare utta-landet återverkar på en själv."

När jag i ett telefonsamtal påpekade förSN att jag blott refererat nämnde Sullowaysarbete i den faktiskt inte helt oävna tidskrif-ten Journal of the History of Biology11

tillstod SN sitt misstag. Namnet ochidéhistorikern Sulloway var inte ens bekantför SN, trots att jag byggt min essä på hansarbete, att jag nämnt honom ett flertal gångeroch att han till och med skrivit artikeln"Darwin'sEarly Intellectual DevelopmentAn Overview of the Beagle Voyage (1831-1836)" i nämnde Kohns utgivna bok, somSN hyllar som mönstergill i sin egen bok.Sulloways bidrag i Kohns arbete bordekorrigerat SN och dessutom besparat läsa-ren vilseledande spekulationer om Dar-wins intellektuella utveckling och upp-byggnad av utvecklingsläran. Det kännsnaturligtvis lite tråkigt att tillskrivas "myt-bildning" och förmanas för bristande tro-värdighet när det hela går tillbaka på entämligen fatal missuppfattning hos SN. Änvärre blir det några sidor senare (91f) närSN själv till synes obekymrat återuppreparen annan av vår tids myter, nämligen de-batten mellan Wilberforce och Huxley. Mendet får räcka här att hänvisa SN till eninformativ artikel av Oxfordhistorikern J RLucas.12 SN avslöjar att han helt enkelt intehar distans till vare sig källorna ellersekundärlitteraturen.

FILOSOFI

Låt oss nu lämna ämnet idéhistoria förfilosofi. Boken igenom präglas av SN:suppfattning att livet inte kommit till av sigsjälvt. Bibelns Gud är Skaparen, men hanmenas ha skapat genom naturlagarna underväldiga tidsrymder. SN tycks acceptera vårtids evolutionslära och står samtidigt för enskapelsetro, men han är öppen för syn-punkter och villig att ändra sina ståndpunk-ter i ljuset av vetenskaplig och bibliskargumentering. SN gör sig således till enförsiktig och öppen förespråkare av något

Genesis 2-91 25

Genesis 2-9126

slags kombination av utvecklingslära ochkristen tro. Detta är nu SN ingalunda ensamom och vi återkommer till detta nedan. Vadsom emellertid väcker min förvåning ochsom borde vara smått sensationellt i heladen västerländska dialog som förs om trooch vetande är vad SN skriver på si-dan 19. Det ärnämligen en sak attmer eller mindrereflekterat sökaförena något slagsutvecklings-tromed en kristenskapelsetro, men en helt annan att som SNhävda följande om den "materialistiskaevolutionistiska livsfilosofin", dvs mate-rialismen: "...en sådan filosofi har egentli-gen inget stöd i Darwins teorier". Detsensationella är nu inte enbart att SN skri-ver så om materialismen, utan lika mycket- om inte mer - att han inte alls reder utbegreppen och ej heller egentligen går in ien dialog med dem som allt sedan 1859hävdat motsatsen.

I detta sammanhang är några begrepps-distinktioner från Göteborgsprofessorn iidé- och lärdomshistoria Sven-Eric Lied-mans skrivbord användbara. Liedmanskiljer på metodisk mekanism och meta-fysisk mekanism. Metodisk mekanism be-skriver t ex naturvetarens arbetsmetod.Naturvetaren reducerar tillvaron och räk-nar enbart med inomvärldsliga kausal-samband inom sin forskning. Detta be-tyder inte alls att denne nödvändigtvisförnekar andra orsaker, t ex Gud, men idet metodiska kunskapssökandet lämnasGud utanför. Metafysisk mekanism ärdäremot en filosofi som också brukarkallas för materialism. Hela kosmos harkommit till av sig självt. Världsalltetsuppkomst återförs på orsaksbestämda,inomvärldsliga förlopp underårmiljarder. Tillvaron ses som herme-tiskt tillsluten för yttre orsaksfaktorer,och den yttersta utgångspunkten ochorsaken till detta är att man förnekar Gudsexistens.

Under västerlandets historia harnaturvetarnas metodiska mekanism stän-digt blandats samman med den metafy-siska. Detta gäller många tänkare från defranska upplysningsfilosoferna via Dar-win, Huxley och Haeckel till företrädareför evolutionsteorier i vår egen tid. Trotsatt ursprungsfrågorna traditionellt klassas

som metafysiska till sin karaktär har mansökt att besvara dem som om de var rentnaturvetenskapliga. Men naturvetenska-perna har sina betingade områden och de-ras metoder äger en begränsad räckvidd.Ingen kan i direkt mening tillämpa natur-vetenskaplig me-

todik på ur -sprungsfrågorna

och observera ellerexperimentera meddet som har hänteller med det somman tror har hänt i

det avlägsna förflutna.SN synes nu vilja se ursprungsfrågorna

som principiellt naturvetenskapliga i denmeningen att de kan besvaras genom natur-vetenskapliga studier och resonemang. Justdetta bestrider jag av teologiska skäl.Här föreligger flera stora problem förSN, men SN låterinte läsaren förståatt han ens ärmedveten om dem.Et t av dessaproblem varredan mycketomdebatterat föreDarwin och blev detännu mycket mer efter honom, och detbildar här i denna recension en naturligövergång till ämnet teologi. Tillproblemet!

TEOLOGI

Det är för den idéhistoriska forskningen ettvälkänt faktum att det fenomen i naturensom Darwin gav beteckningen "det natur-liga urvalet" - en beteckning han senarebeklagade13 - förklaras av Darwin i denmekanistiska traditionen. Denna form av

mekanism är en naturlig följd av filosofiskmaterialism, och kan lämpligen beskrivassom att man återför alla yttersta orsaker påinomvärldsliga orsakssamband. För denkonsekvente förespråkaren av "mekanis-men" är det självklart att försöka förklaraäven kosmos, jordens och livets uppkomstoch utveckling inomvärldsligt och utannågon som helst planmässighet. Mekanis-men är till sin natur motsatsen till teleologi,dvs ändamålsenlighet av t ex en Skapare.För Darwin var det naturliga urvalet ett sättav Naturen - Darwin återger ofta naturenmed stort N - att genom kampen för tillva-ron favorisera de bättre utrustade djurenoch växterna.14 Naturen alstrade ett över-flöd av individer inom djur- och växtrikena.Inom artemaåterfanns enligt Darwin mångavariationer, och genom en kamp för över-levnad gav de små olikheterna således nå-got eller några ex-

emplar fördelar föröve r l evnad och

reproduktion.Majoriteten av in-dividerna i t ex en vissd j u r a r t a lstradesåledes avkommamed variationer,vilka inte förde

utvecklingen framåt. Här rådde enligtDarwin naturlagarna utan någon som helsttanke eller styrning av någon intelligensutifrån. Denna kontrastering gör Darwinsjälv mycket tydligt.15

En fundamental trossats för alla former avkristen skapelsetro är emellertid att Gud

hade en plan med sin skapelse.Bibeltexterna lovprisar Gud för skapelsenoch dess ändamålsenlighet (t ex Ps 104).Allt förklarades av Gud vara gott när det

hela var fullbordat. När således denmekanistiska principen om det naturligaurvalet förs samman med den bibliska

tanken på skapelsen kombineras tvåmotsatser. Det naturliga urvalet i

kombination med teleologi, dvs ända-målsenlighet, är närmare bestämt ett

utmärkt exempel på en ren motsägelse,fullt i klass med den fyrkantiga cirkeln.Denna motsägelse ledde till att kristna na-turvetare och kristna ideologiskt medvetnaläsare av Darwins arbete under andra hälf-ten av 1800-talet inte kunde acceptera te-sen om det naturliga urvalet som drivkrafti utvecklingen. Förvisso övertygades endel av Darwins jämnåriga förhållandevissnart om evolutionen som sådan, men me-

26 Genesis 2-91

Genesis 2-91 27

kanismema var ständigt omdebatterade ochdet naturliga urvalet förknippades medmotsatsen till teleologi.

När nu SN på sidan 44 skriver följande:"Tesen om naturens fulländning och gu-domliga vishet behöver ju inte stå i mot-satsförhållande till evolutionsteorier!"kan det väl knappast betecknas som förmycket att förvänta sig åtminstone enantydan till diskussion om hur SN villlösa ett av de mest centrala problemenmed just den kombination han förespråkar.SN är teist, dvs tror på en personlig ochallsmäktig Gud. Vidare är hanevolutionist i den meningen att han troratt allt liv har en gemensam härstam-ning och att livet utvecklats via dedrivkrafter som modern evolutionsteoritalar om, nämligen naturligt urval och mu-tationer. Summan blir teistiskevolutionism,även om SN inte vill fogas in i detta fack.Summan är dessutom en logisk contradictioin adiecto, likt den fyrkantiga cirkeln. Be-greppet betyder att bestämningen (adjekti-vet) "teistisk" motsäger det den bestämmer(substantivet), dvs evolution. En skapelse-process som sägs vara styrd av BibelnsGud kan inte rimligtvis ha tillfälliga ochändamålslösa förändringar i arvsmassan(mutationer) och naturligt urval (ända-målslös selektion) som drivkrafter. Attframhärda i denna märkliga ideologiskabastard vittnar antingen om aningslösheteller om icke-redovisade omtolkningar avBibelns gudsbild eller av vår tids domine-rande evolutionslära.

På den internationella arenan och härhemma finns ideologiskt medvetnamaterialistiska evolutionister som sett detmotsägelsefulla i SN:s kombination (set ex Moléns artikel om Dozhansky, sid 32).Enligt vår tids dominerande evolutionsläraär det mutationer som är utvecklingensmotor och ger bränsle till det naturligaurvalet. Till detta behövs det enligt vår tidsmestframträdandeevolutionister ingen Gudmed avsikt eller tanke. Här hade det varitutomordentligt passande om läsaren fått tadel av lekmannapredikanten (EFS) ochgenetikdocentens syntes mer än på det yt-liga planet, men problemet som hör till destörsta i västerlandets idéhistoria vidrörsinte ens.

Den ofrånkomliga och logiska konse-kvensen blir - hur ogärna än SN vill - attSkaparen enligt SN:s kombination i sinskapelseprocess skulle använt sig av den

totala planlösheten för att nå f ulländningen.Hela scenariot ser då rent teoretiskt ut somren och skär tanklöshet, vilket också lett tillatt ideologiskt medvetna materialister i bokefter bok, artikel efter artikel påpekat dettaunder hela västerlandets historia från de

gamla grekiska materialisterna till nutidabiologer som Richard Dawkins. Den up-penbara slutsatsen blir att Skaparen skulleha skapat, så att det inte ser ut som om Hanhade skapat. Skapelsen tycks således bästförklaras som om Gud inte finns (etsi nondeus daretur).16

Nu driver inte SN den ovan nämndakombinationen medvetet, utan det före-kommer bara som ett till synes oreflekteratpåstående. Men SN har inte bara hamnat ien klassisk motsättning mellan filosofiskmekanism och teleologi, utan han har ävenhamnat i åtskilliga renodlat teologiska pro-blem. Låt mig nämna några. Kombinatio-nen av naturligt urval och Skaparens ända-målsenlighet leder till uppfattningen attGud skapar fortfarande. Följden blir ensammanblandning av Guds skapelse avvärlden med Guds upprätthållande av värl-den, dvs Guds försyn. Guds "vila" frånskapelsen torde således bli något i framti-den.

Som kristen menar SN att Gud är alls-mäktig och att Han kan gå vid sidan avnaturlagar likaväl som att Han kan handlagenom dem. Vi får, som SN påpekar, integöra Gud till "de vetenskapliga luckornasGud" (s 138) och bara tro att Gud verkligenhandlar när vi inte förstår vad som händer.I klassisk teologi har man gjort skillnad påGuds omedelbara handlingar och Hansmedelbara. Denna distinktion är i dettasammanhang fruktbar och evangelisktkristna är överens om att Gud kan handlaomedelbart, dvs till synes gå vid sidan avkända naturlagar och ingripa direkt. Såförklaras vanligen Jesu under och Hansuppståndelse ochdetfinnsgoda exegetiskaskäl att hämta kunskap om Guds omedel-

bara gärningar (actio immediata) rent ge-nerellt från Jesu Kristi verksamhet här påjorden. Med Guds medelbara handlingar(actio mediata) förstår vi vanligen Gudsvidmakthållande av sin skapelse.

Bibelns allsmäktige Gud kan naturligtvisha skapat omedelbartellermedelbart eller

växelvis omedelbart och medelbart. Mentron att skapelsehandlingarna var

omedelbara utgår från skapelsetexternasjälva och även när skrift tolkar skrift

förefaller skapelsehandlingarna iBibelns första bok uppfattas som direkta

och omedelbara. Tanken faller lätt påpsalmistens ord: "Ty han sade, och det

vart; han bjöd och det stod där." (Ps. 33:9)I kyrkans historia fram till

upplysningstiden är detta också dendominerande uppfattningen. Vid sidan avdenna står den augustinska tolkningen, somemellertid förkortar i stället för förlängerGuds skapelsehandling. Enligt Augustinusskapade nämligen Gud i ett nu, samtidigt(på latin simul). Även en tidsperiod på sexdagar var för Augustinus alltför lång och

kunde tolkas menligt med tanke påSkaparens allmakt.

SN har inte uppmärksammat skillna-den ovan mellan Guds omedelbara ochmedelbara handlande i sin "Charles Dar-win - hädare eller hedersman?". I korre-spondens har SN vidare bekräftat att han"inte kan se någon skarp skillnad mellanGuds skapande och Guds uppehållandeverksamhet", vilket leder in på ett annatteologiskt problem, nämligen teodicé-pro-blemet. Om SN menar att Gud skapar ge-nom utvecklingen, så menar förmodligenSN att Gud skapar även nu. Detta tycks i sintur få konsekvensen att Gud aktivt skapardet bristfälliga och det onda, t ex genetiskamissbildningar. Bland välkända reformertateologer som anammat evolutionsläran hardetta varit ett stort problem alltsedan Dar-wins tid, men SN uppmärksammar det ej isin bok. När jag senare påpekat det brevle-des menar SN att jag begär för mycket avhonom.

För att en meningsfull dialog skall le-das framåt i en fråga där kristna är oense,krävs långt mer än vad Nordström preste-rar. De som står för annorlunda uppfatt-ningar borde i bästa fall ur SN:s perspektivkänna sig lite berörda eller omskakade avläsningen. Därefter torde väl idealet varaför författaren att meningsmotståndarengenom noggranna och vederhäftiga reso-nemang överbevisas i sakfrågorna. Men

Genesis2-91 27

Genesis 2-9128

nemang överbevisas i sakfrågorna. MenSN lyckas inte alls med detta. Den histo-riska skildringen är, vilket tidigare påpe-kats, bristfällig och de rena missupp-fattningarna och sakfelen alltför talrika.Åsikter hos Darwin tycks vaskas fram,vilka möjligen mer eller mindre harmonie-rar med författarens egen uppfattning. Vi-dare kritiserarSNtex andras vetenskapssyn,men redovisar dem illa och preciserarinte kritiken, exempelvis gentemotMolén.Författarens be-läsenhet är påfal-lande begränsadoch analysernalider därav. Dettagäller ej blott idé-historisk litteraturutan även s k kreationistisk. Andramenas väl lättvindigt ha fallit i diken tillhöger och vänster (s 160), under det attSN själv enligt egen utsago tycksbefinna sig på vägen. Men frågan är -vilken?

Att ursprungsfrågorna principiellt kanbesvaras med naturvetenskapliga metoderär ingalunda självklart och att Bibelns ut-sagor inte skulle få några naturvetenskap-liga konsekvenser är mer ett påstående änett resultat av en genomförd argumenta-tion. 1 många andra frågor kan läsaren baraundra hur SN:s uppfattning om Bibeln tersig i den konkreta läsningen. I en del frågorskrivs det ut i klartext. Adam och Eva varenligt Nordström kanske enskilda indivi-der, kanske populationer. Med ettDarwincitat menar SN att detta är ettsvårfattligt problem. De som tolkar mer ienlighet med texten sägs stå för en snävtolkning av l:a Mosebok. Hur SN menaratt skapelseberättelsen skall tolkas för attinte bli "snäv" men ändå göra texten rätt-visa förblir dunkelt. Och vilka är skälen förSN:s ledigare tolkning? Är skälen hämtadefrån Bibeln eller någon annanstans?

Det är bra om debatten om skapelse ochutveckling kan föras på ett sakligt sätt.Alltför ofta haglar invektiven och fördo-marna. SN har i regel ett sansat tonläge,men särskilt vid ett tillfälle uppfattar jagtonen som en smula olustig, i synnerhetmot Mats Moléns arbete. På sidan 158menar SN nämligen att Molén i sitt sjundekapitel av den ovan nämnda boken skriverom en annan Gud än Bibelns. Påståendet äremellertid sällsynt illa valt. Det kan väl

näppeligen vara för mycket sagt att omnågon skulle ha problem med Gudsbildenutifrån våra olika föreställningar om hurGud har skapat, så är det SN. Vidare ärpåståendet orimligt inte minst för att detdrabbar stora delar av kyrkohistoriensstörsta förkunnare vad gäller hexa-émeronexegesen (dvs utläggningen avskapelsedagarna genom kyrkohistorien)men framför allt för att det-efter minfasta övertygelse - drabbar Den heliga

skr i f t s övr igaför fa t ta re ochgestalter.

När jag läggerifrån mig boken"Charles Darwin -hädare ellerhedersman?" kan jag

inte komma ifrån mina associationer tillden grekiske konstnären Apelles och hansfullt rimliga kritik mot skomakaren. Oftamissuppfattas i dagligt tal detta talesätt attskomakaren skall bli vid sin läst, som attskomakaren enbart skulle sättas på plats.Detta är dock fel. Skomakaren var en ex-pert och Apelles lyssnade på hans kritikvad gällde just skorna. Vi lever nu i en tiddå ingen kan göra anspråk på att i överfördbemärkelse vara något annat än skoma-kare. Vi har alla våra specialiteter och vigör bäst i att hålla oss till dem. Om vi någongång vågar skriva något utanför vårt om-råde, så löper vi genast en större risk än omvi var och en håller oss till sin läst. SN haröverskridit sin gräns. Hans vetenskapligakompetensområde är ett och därifrån häm-tar han säkert berättigad prestige. Men SNskriver om något annat och dessvärre harhan inte lyckats med det våghalsiga företa-get. Tyvärr har också redan SN:s bok an-vänts som bekväm språngbräda i vad sommåste betecknas som påhopp på det hankallar för kreationism. Kaj Engelharts an-mälan i Kyrkans tidning (45, 1990) ochRolf Kristofferssons i Drogfritt liv (DKSN,nr4,1990) är tråkiga exempel på hur debat-ten inte bör föras om man vill informera,öka förståelsen och på sikt överbryggamotsättningar.

SN ger intryck av att inte vara dogma-tisk i negativ bemärkelse. Han vill varaöppen för synpunkter och offentlig debatt.Öppenhet är en bra och nödvändig ut-gångspunkt för oss alla, för att vi medgemensamma ansträngningar skall komma

sanningen allt närmare. Min stora förhopp-ning med detta bidrag är - vilket redantidigare påpekats, men tål att upprepas -attdebatten, beledsagad med respekt och tole-rans, skall föras framåt och fördjupas.

REFERENSER OCH NOTER:1. Grinnell, George "The Rise and Fall of DarwirisFirst Theory of Transmutation", Journal of the History of Biology, vol 7,1974, sid 259-274 och "TheRise and Fall of Darwiris Second Theory", Journalof the History of Biology, vol 18,1985 sid 50-70.2. Gruber, Howard E "Darwin on Man. APsychological Study of Scientific Creativity", Lon-don, 1974.3. Dov Ospovat "The Development of Darwiristheory. Natural History, Natural Theology, and Na-tural Selection, 1838-1859", Cambridge, 1981.4. Sulloway, Frank "Darwin and his Finches: TheEvolution of a Legend", Journal of the History ofBiology", vol 15, 1982, sid 1-54 och "DarwinsConversion: The Beagle Voyageand Its Aftermath",Journal of the History of Biology, vol 15,1982, sid325-396.5. För en genomgång av Darwins arbeten är detenklast att vända sig till nyutgåvan "The Works ofCharles Darwin", utgivna av Paul H Barrett & R BFreeman.6. Darwins intellektuella brottningskamp med attskriva"The Origin of Species" illustreras av bl a desex olika upplagorna. Av första upplagans 3878meningar ändrades nästan 3000 en till fem gånger,över 1500 meningar tillfogades och av dessa plus deursprungliga ströks 325. Sammanlagt finns 7500varianter av alla de slag i de sex upplagorna, vilketmanar till försiktighet och noggrannhet, när manrefererar tiUDarv«iris"The Origin...". Uppgiftemaärhämtade från "The Origin of Species. By CharlesDarwin. A Variorum Text". Redigerad av MorsePeckham, Philadelphia, 1959, sid 9.7. Darwin, Charles "Charles Darwiris Notebooks,'1836-1844, Paul Barrett m fl, Ithaca, 1987, s 291.8. Se t ex Greene, John C "Science, Ideology andWorld-View: Essays in the History of EvolutionaryIdeas", Berkeley 1981, samt Silvan Schweber "TheWider British Context in Darwiris Theorizing", s35-69, i Kohns "Darwinian Heritage" Princeton,1985.9. Se t ex anfört arbete av Ospovat s 2-3 (m fl ställen).10. Darwin hänvisar f ö till sin pangenesisteori ifemte upplagan av "The Origin" Se Peckham s 310.11. Se not 4. (Se även GENESIS nr 1 1988.)12.Lucas, JR"WilberforceandHuxley: ALegendaryEncounter", The Historical Journal, vol 22, nr 21979, sid 313-330.Se sammanfattning av denna artikel, gjord av KjellUlander i GENESIS nr 3 1990 (red:s anm).13. Se Young, Robert M "Darwiris Metaphor.Nature's Place in Victorian Culture", Cambridge,1985,kap4:,Darwin'smetaphor:doesnatureselect?"s 79.14. Se t ex Darwin, Charles "On The Origin ofSpecies" 1 :a uppl, t ex sid 61 f, 81,470f.15. Se t ex "On The Origin of Species" l:a uppl kap.XVI s 459.16. Darwin tog själv avstånd från den kristne ameri-kanske vetenskapsmannen Asa Grays uppfattningatt variationerna var ledda av Gud längs vissanyttobringande linjer. Gray var en av de främstakristna naturvetarna som accepterade Darwins ut-vecklingslära, men han ville likt SN kombinera detnaturliga urvalet med teleologi. Darwin själv togdock avstånd från detta Se Charles Darwin, "TheVariation of Plants and Animals underDomestication", New York, 1868, vol IL sid 515-516.

28 Genesis2-91

Genesis 2-91 29

Nordström:av Mats Molén

Det är alltid viktigt att angripa en teori utifrån vad dess mest genomtänktaförespråkare skrivit, de senast publicerade arbetena och de mest grund-läggande argumenten som framförs som stöd för den teorin.

Redan titeln på boken"Charles Darwin – hädareeller hedersman?" – visar attdocent Stefan Nordström (ifortsättningen SN), medicinskgenetiker, behandlar frågan omvårt ursprung utifrån etttämligen perifert område. Det äringen majoritetsuppfattning(om ens en minoritetsupp-fattning) bland kristna somkänner till något om CharlesDarwins liv, att Darwin var enhädare. Alla är överens om atthan lämnade sin kristna tro, menlika säkert är att han aldrig blevnågon hädare.

Eftersom SN:s bok till stordel riktar sig mot skapelse-troendes/"kreationisters" meto-der vore det mer av värde meden saklig kritik av deras arbeten(speciellt då kritik av mergrundläggande vetenskapligaarbeten).

Den direkta kritik SN ger tillskapelsetroende forskare byggerpå många åsikter, men intemycket att ta på för den som villändra sina egna ståndpunkter.SN:s metod bygger till stor delpå att han väljer ut några "av-skräckande exempel". Detta görattandraforskare lättkankopplassamman med dessa exempel. Vifårävenredapåatt"... vi bör aktaoss för att i självgodhet slå ossför bröstet och i okunnighetförvränga olika vetenskapligateorier. Skapelsetron behöverinte den sortensförsvar" (sid 22).Detta påstående blir som ett"argument" mot skapelsetroendeforskare som inte kommit framtill samma tro som SN själv hargjort.

Mycket av det som SN skri-ver i sin bok och tar som grundför kritik mot skapelsetroendeforskare är dessutom sådant som

Genesis 2-91

vi "kreationister" själva harskrivit om och kritiserat i t extidningarna GENESIS ochSkapelsetro. SN tar nu dennavår egen kritik och beskyller ossför att göra likadant som dem/det vi kritiserar, utan att ge ex-empel på var vi har gjort så! Detgäller t ex synen på vetenskapoch vad som är vetenskapligteller inte.

Här följer en liten genom-gång av SN:s metod/argumentoch en kritik av detta. Jag be-gränsar mig i första hand till detsom berör SN:s kritik av mittalster "Vårt ursprung?".

BOKEN...

Sid 19. SN: "Alla som läser denhär boken av Andrews("Utvecklingsläran - fakta ellerfilosofi?") har skäl att fråga sigom och i så fall varför skapelse-forskning är mer vetenskapligän evolutionsforskning."

K (= Kommentar eller svar):Jag har inte sett att Andrewsskrivit det, utan SN lägger enåsikt i Andrews mun som haninte har. SN:s fråga är dessutomvetenskapsteoretiskt felaktig.Jag vet ingen som tror eller harsagt att "skapelseforskning" ärmer "vetenskaplig" än "evolu-tionsforskning".

Sid 21. SN: "... företrädare förvetenskaplig skapelseforskninggjort sig alltmer gällande i vårtland. Envist håller de fast vid attevolutionsforskning är falskvetenskap..."

K: Vilka är dessa företrädareoch i vilket sammanhang har deskrivit att evolutionsforskningär falsk vetenskap?

Sid 88. SN: "Populationsgene-tiker fortsätter med sin strävanatt förstå mekanismerna för se-lektion (urval) och adaption (an-passning). Det är dumt avkreationister att avfärda sådanforskning som mindre seriös änderas egen."

K: Vilka "kreationister" av-färdar det SN beskriver här? Detfinns ju också "kreationister"som är genetiker av olika slag -iså fall måste de ju avfärda sinegen forskning! Påståendet ärgripet ur luften.

Sid90. SN: "Men, som MarianneRasmuson (1988) helt riktigtpåpekar: 'Ett av kreationisternasmisstag är att de så ensidigt up-pehåller sig vid dateringar avfossila fynd..."'

K: Visa detta "ensidiga"misstag! Påståendet är gripet urluften.

Sid 109. SN skriver om em-bryonalutveckling och kritise-rar Molén: "Varför inte lugntkonstatera att det i embryonal-utvecklingen hos människanverkligen finns stadier som haruppenbara likheter med mot-svarande stadier hos andra or-ganismer?"

Detta gör jag ju faktiskt, menjag ger också naturvetenskapligkritik mot sättet att använda dettasom stöd för evolutionsteorin!Själv skriver jag att det är "na-turligt att de (fosterstadierna)liknar varandra" ("Vårt ur-sprung?", sid 91). Jag uttryckermig således mer "kategoriskt"änSN.

Det är min naturvetenskap-liga kritik SN borde kritisera omhan vill fortsätta att användafoster som argument förevolutionsteorin.

Sid 110-111. Jag ger kritik avjämförande anatomi/biokemimed naturvetenskapliga argu-ment, som motsäger en tolkningenligt evolutionsteorin (sid 83-90 i "Vårt ursprung?"). I ställetför att kritisera mina argumentskriver SN att: "...vi får intestänga in Gud i en snäv antropo-morf fålla...", när jag menar attdetär naturligt att djur och växterbygger på en grundplan om delever i liknande miljöer (och attdetta kan tolkas som ett verk aven skapare). Han har tydligeninga naturvetenskapliga argu-ment emot min kritik av evolu-tionsteorin på detta område ochger då i stället ett teologiskt ar-gument emot mina tolkningar!(Det teologiska argumentet ärnaturligtvis också fel. Jag för-söker inte stänga in Gud i någon"snäv antropomorf fålla".)

Sid 113. Här kan det passa meden liten kommentar till SN:s ar-gument om rudimentära organ.Det är nämligen det enda (?)argument som SN tar upp somstöd för sin tro på evolutions-teorin, som inte redan har visatsvara felaktigt, eller ha en annanbättre förklaring, i böcker omskapelse och evolution som pu-blicerats på svenska.

SN skriver att Darwin nyk-tert konstaterade att människanssvanskotor fullkomligt motsva-rar djurens svans (även om deinte kan användas som svans),och menar att det är nästan be-klämmande att se hur man för-sökt förklara att svanskotornahar "väsentliga stödfunktioner".

K: Om vi inte hade svans-kotor skulle vi t ex inte kunnasitta, och inälvor och nerverskulle sitta sämre på plats ibukhålan (speciellt om vi rörde

29

citat och fakta

Genesis 2-9130

oss med häftiga rörelser). Vad ärdet för beklämmande med det?Om Darwin inte kände till detvore väl en sak, men forskningengår faktiskt framåt. Jag skulle dåinte vilja vara utan minasvanskotor (utom eventuellt degånger jag faller och råkar landapå svanskotorna)! Jag kan inteheller se att svanskotorna "full-komligt" motsvarar djurenssvans, även om grundprincipen iuppbyggnaden är likadan.

SN skriver vidare att Darwinmenade att vissa organ på detena könet var rudiment på detandra könet, t ex bröstvårtor hos"alla däggdjurs hanar".

K: Rudiment är organ som itidigare utvecklingsstadier ansesha använts men som senare un-der utvecklingens gång till-bakabildats. Betyder detattävenmän/hanar kunnat amma tidi-gare? Varför gick denna funk-tion tillbaka - det vore väl braom både kvinnor och män kundeamma, sett ur överlevnads-synpunkt? Var kanske de förstadäggdjuren delvis tvekönade?SN:s (Darwins) förslag ger merfrågor än svar.

Jag anser det som mer troligtatt man och kvinna genetiskt ärså lika varandra att alla anlag(utom när det gäller Y-krompsomen) måste kommamed i Mda könen för attarvsanlagens uppbyggnad ochcelldelningen inte skall bli allt-för komplicerad (låt detta ståsom en första spekulation i ettförsök till svar på denna fråga).Mannen har alla kvinnliga arvs-anlag, men kvinnan har intemannens alla arvsanlag. Svaretär helt enkelt att det måste se utungefär som det gör i dag för attdet skall fungera. Detta svarskulle kunna gälla både för demsom tror på direkt skapelse ochför dem som tror på evolu-tionsteorin.

Sid 126. SN skriver att man en-dast hittat delar av skalle, käkaroch tänder från "apmänniskan"Ramapithecus. Man har dockäven funnit skelettben av den,och såg då att den mest liknandeen orangutang (sid 65 i Molén,1988). När det gäller övrigaapmänniskor har SN inte hellertagit intryck av den kritik jaggivit i "Vårt ursprung?", utanhar en vanlig evolutionistisk

tolkning (sid 126-130). Han ci-terar även Lindblad och angeratt Sinanthropus pekinensis ärsamma sak som Australopi-thecus africanus! (Den är sammasak som Homo erectus, i självaverket den s k pekingmänni-skan.)

Sid 154-155. SN kritiserar engeologisk flod-/översvämnings-teori och skriver bl a: "Resone-manget ... håller inte vid när-mare granskning. Man kan t exfinna lager med 'tunga' sedimentovanpå finare."

Finns det då någon forskaresom sysslar med geologi sominte vet att tunga sediment kanhittas ovanpå lätta??? Argu-

mentet gör inte att någon teorifaller.

SN slutför resonemanget omgeologi med att citera en "anti-skapelse-bok" och skriva: "...kreationisternas argumenteringär ohållbar därför att den grun-dar sig på 'ett vilseledande ensi-digt förhållningssätt tillkomplexa, kvantitativa veten-skapliga begrepp'." Denna slut-sats faller dock tillbaka på ho-nom själv.

Sid 155. SN nämner att världenskapats nyligen, enligt krea-tionisters tolkning av Bibeln.Sedan nämner han att man me-nar sig få stöd för den tolkningenav vissa naturvetenskapliga re-sultat, och citerar då mitt alster"Vårt ursprung?". Men, åtmins-tone mina undersökningargrundar sig inte på Bibeln. Jaghar, först sedan jag funnit natur-vetenskapliga stöd för en ungjord, ändrat min tro på Bibeln tillen mer historisk tolkning (dockinte på det sätt som SN beskriveren bokstavlig tolkning). SN bör-jar därför i fel ände.

Sid 157. SN:"... Molén, som ärtydligt influerad av amerikanskkreationism, har svårt att ge-nomskåda dess (dvs tidningen

GENESIS*) ovetenskaplighet."Vad i GENESIS,** som jag pre-senterat som vetenskap, är dåovetenskapligt? Vi/jag har ingetemot en diskussion om vad somär vetenskapligt eller inte, i GE-NESIS (eller på annan plats).(* Alternativt: amerikansk kreatio-nisms.) (**Alternativt: i "Vårt ur-sprung?".)SN skriver vidare att "Naturve-tare har gått till hårt angrepp motMoléns bok", men nämner inteatt ingen har angivit något i bo-ken som är fel (utom eventuellten liten detalj - därmed inte sagtatt boken för den skull är felfri),att den mesta kritiken bygger påschablonartade argument och attdet är han själv som stått för den

mesta "kritiken"! (Mina inläggdär jag gått i genmäle mot SNhar dessutom refuserats, i de falljag skrivit något.) SN klagardessutom i sitt alster på att de-batten här i Sverige spetsas till(se t ex sid 24). Med denna bokspetsar han själv till debattenmest, genom att inte gå in påkonstruktiv sakkritik utan i stäl-let använda sig av schablonersom förvränger debatten, ochdärför återgår kritiken mot ho-nom själv.

SN nämner vidare att min,dvs Mats Moléns, vetenskapligametod "faller under samma kri-tik som den jag tidigare i dennabok riktat mot kreationister"(157-158). Påståendet är intespecificerat med exempel. Detär därför svårt att veta när manskall känna sig träffad. Själv serjag det som ett ogrundat påhopp,så länge jag inte har sett exempelpå var jag gjort fel.

Sid 158. Alla de naturveten-skapliga resultat som talar för enskapelse, och som ökade min tropå Bibeln, fick mig intresseradav att utgående från bibelordetsjälvt försöka undersöka ochpröva om detta kunde vara his-toriskt riktigt (kapitel sju i "Vårturspung?"). Detta i syfte att för-

söka se om Bibeln kan ha någotatt säga om vår tidiga historia -och detta tillvägagångssätt kriti-serar SN. Mina undersökningarskulle ha kunnat ge till resultatatt Bibeln inte kan tolkas histo-riskt, och att de första kapitlenmest är myter. SN har dock inteheUerhärkritiseratnågraav minaslutsatser. Han skriver i stället:"Skall vi alltså kräva naturve-tenskapligt stöd för att kunna tatill oss Bibelns vittnesbörd omGud, Skapelsen, Livet ochMänniskan? Nej, det stödet ärinte bara bräckligt, det är onö-digt!" (sid 157). Med dettamisstolkar SN först och främstdet jag står för, och för det andraverkar det som att han inte ärintresserad av om hans tro harhistorisk grund eller inte. Jag ärintresserad av att se om och ivilken utsträckning Bibeln ärsann, och därför måste den prö-vas på alla sätt.

Hur kan sedan min gudsbildbli "... instängd i snäva veten-skapliga tolkningsmönster..."?Det är SN som förenklargudsbilden i detta resonemang,och sedan vill han få det till attdetär jag som gjort förenklingen!

Sid 159. Mitt uppsåt med bokenhar inte varit att"... försvara denkristna skapelsetron". Jag harsjälv varit kristen evolutionisttidigare, men när jag såg att denaturvetenskapliga argumenteninte stödde evolutionsteorin villejag försöka hitta en annan, bättreförklaring till vårt ursprung.

När SN sedan skriver "Mendet som främst gör Moléns ar-betsmetod ohållbar är att mot-sättningarna mellan det sätt påvilket skapelsetro respektiveevolutionsteorier presenterasinte är en naturvetenskapligfråga!"; citerar han nästan mitteget alster, utan att tala om attjag också menar att det inte är ennaturvetenskaplig fråga! SN harmissat det mest grundläggande imin bok! Det som jag mest avallt betonar i "Vårt ursprung?"är: "...debatten... är därför inte igrund och botten en fråga om tromot vetande...""... utgående frånvilken ... tro de har (dvs evo-lutionister och skapelsetroende)tolkas fakta olika"... "Grundenär som nämnts en trosfråga somligger utanför vetenskapensområde" (sid 16-19) och "Det

30 Genesis 2-91

Genesis 2-91 31

jag har försökt visa i denna bokär inte att det är bevisat att Bibelnär sann. Detta går aldrig att be-visa med vanliga vetenskapligametoder, men det går helleraldrig att motbevisa" (slutordet,sid 251). (Dvs jag har inte denarbetsmetod som SN kritiserar.Fler exempel finns i "Vårt ur-sprung?".)

FÖR ATTSAMMANFATTA

Doc Stefan Nordström har lik-nande åsikter som teistiskaevolutionister (ungefär sammasyn som jag hade tidigare) ochskriver ibland inte långt ifråndem som har en "vetenskaplig"världsåskådning. Skiljelinjenmot de sistnämnda är i förstahand att SN tror att det är Gudsom ligger bakom skapelsen. Deböcker han okritiskt rekommen-derar "för den som vill fördjupasig i ämnet" är också skrivna avförfattare med liknande livså-skådning, t ex "God and Evolu-tion" av Berry 1988 och "Abu-sing Science - The Case AgainstCreationism" av Kitcher 1982(sid 153).

Huvudfrågorna för mig närjag läst denna bok har blivit:Varför går SN inte in mer påsakkritik i stället för de schab-lonartade'"argument" han geremot "kreationister"? Kan detvara så att han har svårigheter atthitta fel i mer grundläggandearbeten av "kreationister"?Referens: Molén, M. "Vårt ur-sprung?", 1988, 1989, 1991. _

1. att det föreligger en betydel-seskillnad mellan orden danaoch forma; annars hade jag juinte läst in något. Men jag, ochflera med mig, kan inte se nå-gon betydelseskillnad mellanorden. Svenska Akademiensordlista (1984) anger "bilda,forma" som förklaring till"dana". Är det inte bara så, attdana är ett mera ålderdomligtord och att många människordärför har oklara associationertill det?

2. att ordet dana i 1 Mos 2 intebetyder forma; annars hade jaginte heller läst in något sominte redan fanns i texten. Menhur skulle Gud kunna danamänniskan utan att samtidigtge henne form? Människanhade ju till och med näsa innanhon blev en levande själ. Ennäsa, om någonting, måste detvara form på!

3. att jag utgick ifrån en textsom sa dana. Det gjorde jaginte. Jag utgick ifrån SvenskaFolkBibeln (Stiftelsen Bibel-trogen Bibelöversättning

1986), som översätter medforma, vilken jag citerade or-dagrant. Att jag utgick ifrånSvenska FolkB ibeln beror intepå att den "passar mina syften"bättre, utan på att det är enbättre översättning, den passargrundtexten bättre.

överhuvudtaget har jag svårtattförståhurStefanNordströmkan bygga sin argumenteringmot mig på ett enda ord ochinte kolla det ordet igrundtexten, antingen medhjälp av en interlinjär Bibeleller genom att fråga en språk-man. Inte ens med tillgång tillgrundtexten är det rådligt attförlita sig på ett enda ord. "Ef-ter två eller efter tre vittnensutsago skall var sak avgöras."Jag angav i Genesis 4/1989 ettflertal argument för min åsikt.Nordström borde försökt attbesvara dem, för att därige-nom först avgöra sakfrågan,istället för att skjuta in sig påen enda förment felaktighet!Genom sin bok, som tycks fåstor spridning, ger Nord-ström läsarna ett intryck av att

Genesis 2-91 31

Inhopp och replik i debatten -på annan plats

av Lennart Fryxelius

" I tidskriften Genesis (4/1989) hävdar LennartFryxelius att Gud ska-pade människan till sinavbild i yttre, kroppsligbemärkelse. Han citerarFörsta Moseboken 2:7 på följande sätt: 'HERREN Gud formade människan(Adam) av stoft från jorden'..."... "Exemplet visar att man kan vara så ivrig att läsain en viss tolkning att man (sannolikt omedvetet) ändrar på texten. IGT 1917 liksomi Svenska Bibelsällskapets varsamma språkliga revision... står det att 'Gud danademänniskan av stoft', inte 'formade'". (Nordström, sid 111.)

På vilket eller vilka sätt är människan Guds avbild? (Ill:Stellan Söderström.)

Detta påstående förutsätter:

jag skulle vara ovederhäftig.Enligt punkterna ovan anserjag det vara oförtjänt kritik.Jag medger gärna att det hadevarit bra om jag angett vilkenöversättning som citerades,men att jag inte gjorde det äringen ursäkt för Nordström attpublicera felaktiga påståendenom mig. Han kunde också hanämnt att han citerade mig uren replik till Gösta Erikson. Idet sammanhanget är det intelika naturligt att förutsätta att1917 års Bibelöversättning ärutgångspunkten. U

Genesis 2-9132

av Mats Molén och kristen tro

N är jag läst Dobzhanskysbok, där han skrivit om "sinkristna tro", undrar jag om detär SN eller "kreationister" somsprider "förvirring och mörker".

"Biology ofthe Ultimate Con-cern" är 152 sidor lång och Dob-zhansky försöker där koppla ihopvetenskap, filosofi och religion tillen världsåskådning - en helhets-syn på tillvaron. Boken innehållersex kapitel, där varje följande ka-pitel mer och mer behandlar reli-giösa frågor. Dobzhansky presen-terar /lera forskares/filosofers/teologers tankar. Dessa tankaranvänds för att försöka bygga upphelhetssynen på tillvaron, dockutan att någon av dem som citerasanvänds speciellt mycket för att geden slutliga syntesen. Frågan är dåvad Dobzhansky skriver. Var hankristen? Vad för slags tro hadehan? Kan Dobzhanskys bok varanågot att rekommendera för densom vill ha en kristen helhetssynpå världen?

Utan att gå in alltför mycket pådetaljer vill jag säga att jag harsvårt att finna något som tyder påatt Dobzhansky hade en kristentro. Dobzhansky försöker visa attden oorganiska naturen utveckla-des till att bli organisk, dvs "le-vande". Denna utveckling hand-lade om organisation och inte attnågon .skapare satte till någon själeller dylikt. Den oorganiska ut-vecklingen fortsatte över djurentill människan, och genom evolu-tion blev människan medveten omsig själv. Medvetandet var alltsåinte något som Gud skapade utanendast en komplex funktion som

32

dök upp i naturen, ungefär som attoorganiska molekyler satte sigsamman på olika sätt och blev or-ganiska. När sedan medvetandetutvecklats uppkom tanken omGud, genom att ytterligare enorganisationsnivå lades till de re-dan befintliga. Ungefär så tänkersig Dobzhansky det hela.

Var kommer då det kristna in?Jo, Dobzhansky menar att vi numåste göra en syntes av de kun-skaper vi har om evolutionen ochreligionen. Vi måste på något sättbejaka det religiösa som utveck-lats i oss, och Dobzhansky tyckeratt det kan vara bra att göra ensyntes utifrån den kristna kultursom han själv vuxituppi (sid 109).Det är alltså inte fråga om att detfinns någon Gud, utan endast ettslags "supermedvetande" hos ossmänniskor som vi måste byggavidare på, för att vi/evolutionenskall kunna gå vidare framåt. Detär ur detta avsnitt som SN refereratdetovanståendepåsid99 i "CharlesDarwin-hädareellerhedersman?".SN tolkar Dobzhanskys åsiktersom att man skall kombinerakristen tro och vetenskap. I självaverket rör det sig om evolu-tionistiska/ateistiska tankar somgår ut på att försöka förklara hurmänniskans religiösa/estetiskatankar uppkommit genom en na-turlig fortsättning på den biolo-giska evolutionen. (För övrigt harjag inte sett att Dobzhansky skrivitnågot om att en livsåskådning intekan härledas ur naturvetenskap,som SN skriver. Hela boken ver-kar vara ett försök att härleda enlivåskådning (dock snararevärldsåskådning/Weltanscha-

uung), med "religion" och allt, urnaturvetenskap.)

Jag skall citera några delar från"Biology ofthe Ultimate Concern",för den som själv vill se lite av vadDobzhansky anser. Jämför gärnavad Dobzhansky skrivit med denkritik som vi givit i andra artiklar idetta nummer mot SN och motteistisk evolutionism. (Avsnittinom parentes är mina förtydli-ganden.)

"Idén att det är nödvändigt medGud, och andra tankar och idéersom ger värdighet åt människan,var okända för våra förfäder. Deuppkom och utvecklades, och togett fast grepp om människanskreativa tankar under mänsklighe-tens långa och mödosamma upp-stigning från den djuriska till denmänskliga naturen." (Sid 3.)

På sid 25 skriver Dobzhanskyom mysteriet livet. "Hur som helstskulle en förutbestämd väg(entelechy) eller gudsstyrning(telos) vara en skenlösning tillbiologiska gåtor."

"Alternativet är, naturligtvis,att följa de exempel på människorsom tror att medvetanden inte för-svinner utan förvaras på någraplatser av evig välsignelse ellerevig förbannelse. Detta är inte lättatt sätta tilltro till..." (Sid 30-31.)

"Den evolutionära uppkom-sten av medvetande ser inte ut attkräva någon 'magik'". (Sid 32.Dobzhansky menar att tro på över-naturliga ingrepp och Gud är atttro på någon slags magik, och självsätter han inte tilltro till att någotsådant verkligen finns.)

"Jag vill inte bli förstådd som

att jag menar att det var inblandatnågra andra processer än de somredan tidigare verkat, eller senareverkade, vidlivets uppkomst." (Sid50. Dobzhansky talar om enevolutionär "transcendens". Ordettranscendens använder han dockinte om något som Gud eller någotannat andligt gör utan det betydermer "organisationsförändring".)

"År 1871 skrev Darwin: 'Skill-naden mellan medvetandet hosmänniskan och de högre djuren,stor som den är, är otvivelaktigt eni grad (degree) och inte i sort(kind).' Detta är ungefär var dennafråga står nu." (Sid 52.)

"... att lära sig skilja mellangott och ont, att känna vördnadoch medlidande... Hur uppkomdetta genom evolution?" (Sid 54.)

"Men det naturliga urvalet ärinte något slags god ande; det ärautomatiskt, blint och kan inte sein i framtiden." (Sid 57.)

"Övergången ("transcenden-ce"; till människa) betyder inte attdet har tillkommit någon ny krafteller energi från ingenstans..." (Sid58.)

Det naturliga urvalet arbetar"... utan ha någon vilja, meningeller möjlighet att planera förframtiden." (Sid 60.)

"Det som är 'underligt' meddessa behov (andliga, känslomäs-siga el dyl) är deras uppkomstgenom den biologiska evolutio-nen." (Sid 63.)

"Förmig verkar det som att detfinns så mycket grund att se engudomlig handling i formandet aven människas jag som i varje na-turlig händelse." (Sid 67. Dvs ingenalls.)

"En biologisk fråga ställer sigsjälv och måste behandlas i dettaskede. Vi har sagt att självmedve-tandet, och också dödsmedve-tandet som är en av dess (själv-

Genesis 2-91

På sid 99 i "Charles Darwin - hädare eller hedersman?" skriver Stefan Nordström (SN):"Dobzhansky (1967), en av världens mest framstående genetiker genom tiderna ..., har i'Biology ofthe Ultimate Concern' skrivit om sin kristna tro. En sammanhängande ellerföljdriktig livsåskådning kan, enligt Dobzhansky, inte härledas ur naturvetenskap, men denkan inte heller näs utan naturvetenskap. Vi måste ta med all kunskap och försökaåstadkomma en syntes av allt vårt vetande. Där finns utrymme för vetenskap, filosofi ochreligion.

Tyvärr alstras fortfarande förvirring och mörker' i striden mellan kreationister ochevolutionister."

Dobzhansky

Genesis 2-91 33

medvetandets) produkter, är gene-tiskt betingat.." (Sid 73.)

Dobzhansky citerarMalinowski (1931) och menar atthans åsikter verkar vara de mestriktiga: "Religion... kan visas varainneboende men indirekt koppladmed människans grundläggande,det är biologiska, behov. Sommagik kommer den frånförbannelsen av framsynthet ochfantasi, vilket faller på människannär hon en gång reser sig över denråa djuriska naturen." (Sid 77-78.)

Den dödsskräck som männis-kor kan känna beskrivs så här:"...är detta den evolutionära upp-komsten av det som motsvarar denbibliska symbolen syndafallet?"(Sid 79.)

"Man behöver inte vara ensuper-naturvetare för att upptäckaatt magik vid vissa tillfällen görnågot i stil med psykologiska mi-rakel för dem som tror på dem."(Sid 90. Magik, dvs andlighet/Gud.)

"Den mänskliga arten har ut-vecklat en kapacitet, faktiskt ettbehov, av att ha en religion...""Magik, det spelar ingen roll huruppriktigt man tror på den, geringen insikt i meningen med livet."(Sid 90.)

"Det sägs ofta att religion varsocialt och även biologiskt an-vändbar därför att den gav överna-turliga sanktioner till etiken; dennaanvändbara funktion har upphört,eller kommer att upphöra, när

människor inte längre ser sådanaövernaturliga sanktioner somnödvändiga." (Sid 93.)

"Jag tror att vetenskap, ochspeciellt biologi, är relevant förmänniskans slutliga fråga (ultimateconcern)." (Sid 94.)

"Om evolutionen följer en vägsom är förutbestämd (ortogenes),eller om denförs framåtoch styrs motnågot målgenom gu-domliga in-gripanden(finalism),dåblir dess me-ning ett gäc-kande och till och med plågsamtpussel. Om universum designadesför att förändras mot någottillstånd av absolut skönhet ochgodhet, då var designen otroligtbristfällig. Varför, i sanning,skulle miljardtals av år behövasför att uppnå fulländandet?Universum skulle ha kunnatskapas i ett tillstånd av full-komning. Varför så många miss-lyckade begynnelser, utrotningar,katastrofer, lidanden, ångest, ochslutligen det största av all ondska -döden? Allt detta kan inte ha pla-nerats av den Gud som är kärlekoch barmhärtighet. Varje doktrinsom anser evolutionen vara förut-bestämd eller styrd kolliderar medhuvudet i väggen mot det ofrån-komliga faktumet att ondskan ex-

isterar." (Sid 120.)"Skadligheten hos de flesta

mutationer är en dramatisk de-monstration av frånvaron av styr-ning av evolutionen." (Sid 122.)

"... naturligt urval. Det är intenågot slags ande eller demon somstyr evolutionen för att fullbordaett uppsatt syfte." (Sid 128.)

Efter denna läsning undrar jag -vad kan SN ha menat med att skrivaatt Dobzhansky var kristen? OmDobzhansky skulle ha kunnat ac-ceptera någon form av skapareverk arhan in te heller ha föredragitden skapare som använt sig avevolution, som SN föreslår, utansnarare i stället Biblisk skapelsetro(se t ex sid 120 i Dobzhanskysbok, citerat ovan).

Dobzhansky har kanske mer ännågon annan sett till attevolutionsteorinpresenterats somfakta i skolor ochläroböcker. Vilkenbiolog känner inte tilldet berömdacitatet

"Nothing in biology makes senseexcept in the light of evolution"(Dobzhansky 1973).

De tankar Dobzhansky står för harmedfört att människor tappat tronpå Bibeln som Guds ord och kan-ske också tron på Gud, dvs de harpåverkats så att de fått liknandetankar som Dobzhansky själv förfram i "Biology of the UltimateConcern". SNnämner dock på fleraplatser i sin bok att det är ett stortmissförstånd att människor tappattron på Gud på grund av evolu-tionsteorin. Den enda undersök-ning som finns publicerad på dettaområde visar att evolutionsteorinär det argument som oftast an-vänds som stöd för att inte tro påGud (se GENESIS nr 21988). Detfinns också många personliga vitt-nesbörd om hur evolutionsteorinhar fått människor att tappa tron påGud (se t ex GENESIS nr 1 och 21990).

Det vore bra med ett par för-tydliganden från SN:s sida, somvisar var Dobzhansky beskriversin kristna tro och dokumentationsom visar att evolutionsteorin intehar gjort att människor tappat tronpå Gud och Bibeln. _

Genesis 2-91 33

ReklambroschyrBeställ vår nya reklambroschyr, fyra sidori fyrfärg! Broschyren innehåller ungefär

Beställ broschyren för spridning!20 kronor för 10 stycken 60 kronor för 50stycken,... ellerGRATIS (Det är svårt attta betalt för reklam-broshyrer, och därförkan vi även bifoga broschyrerna gratis.Ring och fråga!)

text som ledaren i nr 1 -90 av GENESIS, ensida som beskriver GENESIS nr 3 1990och nr 11991 och en sida som visar övriganummer som kommit ut.

samma

Genesis 2-9134

PROBLEMSTÄLLNINGENDenna bok sägs i förhandsreklam-en vara ett laddat debattinlägg i detkontroversiella förhållandet mel-lan evolutionsteori och bibliskskapelsetro och sägs förmedla för-fattarens djupa fackkunskaper.Stefan Nordström (SN) vill be-kämpa varje slag av oärlig argu-mentation och förment "veten-skaplighet" som grund för egnaåsikter (och vem vill inte det?).Problemställningen sägs gälla hu-ruvida den kristna tron - eller merpreciserat - om biblisk skapelsetroär förenlig med evolutionshypo-tesen.

Ställd på sin spets gällerproblemställningen två frågor: 1)Huruvida Bibelns skapelseberät-telse och Första Mosebokens ti-diga kapitel är förenliga medutvecklingsläran och 2) om Bi-beln, som är den kristna trons ur-kund, behöver vetenskapligt stödför att gälla som trovärdig.

På detta senare svarar SN nej,och om det svaret håller jag heltmed honom, men ingalunda omhans i boken framlagda skäl fördetta svar.

För sitt syfte att försvara Dar-win definierar SN begreppetkreationist på sitt speciella sätt (senedan). Den vedertagna använd-ningen av ordet kreationist är enperson som tror på biblisk ska-pelse. De flesta kreationister haren så orubblig kristen tro, och enså stark tilltro till Bibeln, att desjälva (för att användaNordströmsterminologi) inte behöver några"vetenskapliga stöttor" (sid 11) försin skapelsetro. De är övertygadeom att Bibeln är Guds fullt trovär-diga Ord, inspirerat av Gud. Efter-som Gud är sannfärdig och intekan ljuga är hans Ord tillförlitligt iallt vad det säger om tillvarons allaområden, och om alla företeelser,varesiginom-ellerutomvärdsliga,naturliga eller övernaturliga.

SN synes ha förbisett att denmoderna bibelvetenskapen sombedrivs vid våra universitet som

och med vetenskaplig metod un-dersöker Bibeln på samma sätt somvilken annan litteratur som helst,har kommit till slutsatsen attskapelseberättelsen och mycketannat i Bibeln strider mot naturve-tenskapens och utvecklingsläransresultat och är dikt och myt. Mötetmed Darwins person visar att ocksåDarwin själv, utvecklingsläransupphovsman, kom till en liknandeslutsats om skapelseberättelsen ochblev agnostiker.

Kreationister drar den ound-vikliga logiska slutsatsen att omderas tro är riktig, så måste utveck-lingsläran delvis vara falsk. Dennakonflikt mellan bibeltro och ut-vecklingsläraharman på olikahållutan resultat försökt bilägga påolika sätt. Det går för långt att härgå in på alla dessa sätt. Jag skallbegränsa mig till tre.

1. Nordström, som själv tror påskapelse, menar att Bibeln visaratt Gud skapat och att utveck-lingsläran och naturvetenskapenvisar hur han har eller kan ha ska-pat. SN framställer evolution somen vetenskaplig förklaring till hurGud enligt hans mening kan haskapat. Han hänvisar också till ve-tenskapliga sammanhang, därGudantytts som en möjlighet.

2. Teistiska evolutionister menaratt Gud på något mystiskt, veten-skapligt obeskrivbart sätt, "fjärr-styrt" den naturliga utvecklings-process som utvecklingsläran be-skriver. Det är intressant att SNinte hör hemma här, även om handelar denna -isms tro på evolutionsom den mekanism genom vilkenGud skapat.

3. De kreationister som SN kritise-t

rarundersöker om naturens "fakta"motsägelsefritt kan infogas i Bi-belns scenario och de av dem somär naturvetare efterforskar ocksåmed hjälp av sina fackkunskapersådana fakta, och bidrar i dettaarbete till att sprida kunskap om

förhållanden i naturen från en an-nan synvinkel än den evolutio-nistiska. Det är en regel även ivetenskapen att man finner vadman söker, i vetenskapsteorin kal-las detta "prepared mind". Därförär hypotesbildning och prövningav hypoteser ett av den modernavetenskapliga metodens viktigasteverktyg. Att i forskning utgå frånen "skapelsemodell" är inte mereller mindre vetenskapligt eller(beroende på hur man definierar"vetenskaplighet")ovetenskapligtän att i forskning utgå från en"evolutionsmodell".

De som ägnar sig åt ovan underpunkt 3 mycket kortfattat skisse-rade "skapelseforskning" harådragit sig SN:s speciella miss-hag. Han identifierar begreppetkreationist med dessa, och defi-nierar kreationister som "sådanasom ägnar sig åt så kallad veten-skaplig skapelseforskning ('scien-tifw creationism') har en inkon-sekvent vetenskapssyn och ofta ärmycket ovetenskapliga i sina för-sök att rättfärdiggöra skapelse-tron" (sid 152).

Med en sådan definition påkreationist ger han sitt bidrag tilldebatten och försök till kon-troversens biläggande genom att:

1. Verka för ett möte medutvecklingslärans upphovsman.

2. Ge kritik av kreationisteroch ifrågasätta deras vetenskap-lighet.

3.Hävda att biblisk skapelsetrointe behöver "naturvetenskapligt"försvar.

ARGUMENTATIONS-TEKNIKEN

Typiskt för SN:s argumenta-tionsteknik är att han använder le-dande retoriska frågor och genomlösryckta citat och argumentativakommentarer ger svaren. Lek-mannen ges knappast någon möj-lighet att komma fram till några

andra än de av SN givnasvaren. Boken utgör isjälva verket ett fult an-grepp på bibelrroendesom har en annan bibel-syn än SN själv och somdrar de logiska konse-kvenserna av sin tro.

SN:s ordval, formu-leringar, val av citat ochkommentarer ger föl-jande bild av de skapel-

setroende han citerar, för att tanågra exempel ur boken:

De flyr verkligheten (sid 13-14), fruktar vetenskapen (sid 18),är kärlekslösa, lagiska, dömande,fördömande, trångsynta ochokunniga (sid 20-22), har oevan-gelisk attityd och förvränger teo-rier (sid 22), stänger in Gud (sid24,158), har löjets skimmer översig (sid 110), har snäv bibeltolk-ning och naiv gudsbild (sid 124,158, 160), är influerade av USA(sid 150-152) och seglar underfalsk flagg (sid 158).

En ung oerfaren läsare kanknappast få någon annan uppfatt-ning än att detta skulle vara enriktig karakterisering av dem somtror att Första Mosebokens ska-pelseberättelse är sann och försva-rar den.

Om SN hade hållit sig tillpunkt 1 och inte blandat ihop sinselektion av Darwincitat med sinaegna åsikter om kreationister kan-ske det hade blivit en bra bok.

Till punkt 2 kan det räcka medatt konstatera att SN:s kritik är avsådan karaktär att om man skullearrangera ett möte med någon av"skapelseforskningens" pionjärerpå liknande sätt som SN har gjortmed Darwin, skulle bokens titelbli: "N N - charlatan eller heders-man?"Punkt 3 är SN:s argument motkreationister som jämför naturve-tenskapliga fakta med Bibeln ochtolkar dem annorlunda änevolutionister. Utvecklingsläranstrider mot Bibelns skapelseberät-telse, men SN anför som existen-siellt argument för sin tropåbäggehur han upplevt sitt möte med Gud.Konflikten mellan tro och ve-tande är "evig" och har om allsnågon lösning inte någon enkelsådan. _

(I nästa nummer av GENESIS kommerLindberg att fortsätta att skriva om ve-tenskap m m och ytterligare belysa defrågor SN behandlar i sin bok.)

34 Genesis2-91

Nordströms

av Bernt Lindberg

Argumentationsteknik

Genesis 2-91 35

Korta kommentarertill artiklar av Molén, Landgren, Lindberg och Fryxelius

av Stefan Nordström

Jag har tagit del av innehålleti artiklar i detta nummer avGENESIS, vilka kritiserar minbok "Charles Darwin - hädareeller hedersman?". Jag ämnarhär egentligen inte bemötadenna kritik, då jag efterganska omfattande brevväxlingmed fram st Molén ochLandgren, finner det ganskameningslöst. 1 stället vill jagrekommendera var och en attså förutsättningslöst sommöjligt läsa, inte bara dessa ar-tiklar, utan även den bok somkritiseras.

Helt kort vill jag dock geföljande kommentarer:

När jag på sid 157 i min boksäger att Molén "har svårt attgenomskåda dess ovetenskap-lighet" , syftar jag på amerikanskkreationism, inte på tidskriftenGENESIS. Jag beklagar att for-muleringen blev sådan att denkan misstolkas. Molén riktar insig på bokens titel och gör pånågot sätt alldeles för stort vä-sen av den, samtidigt som hanhävdar att Darwin är ett perifertämne i sammanhanget. "Hädareeller hedersman?" är givetvis ett

försök från min sida att finna enklatschig och intresseväckanderubrik, och det har jag uppen-bart lyckats med!

Jag har givetvis aldrig menatatt Molén talar om en annanGud än jag själv gör, vilketLandgren antyder i sin artikel.Molén och jag respekterar var-andra som kristna bröder. HurGud som Skaparen skall upp-fattas har vi olika mening om.Det är nog ingen av oss som heltförstår Gud i hans outgrundlig-het. Han bor i ett ljus dit ingenkan komma. Men i Jesus Kris-tus har vi möjlighet att ändåmöta den outgrundlige. Därförtycker jag personligen mycketom följande inledningsord, somibland används i våra gudstjäns-ter: "Himlarna och himlarnashimmel rymmer dig ju inte(Kungaboken 8:27), "men härär du, inte långt borta från någonenda av oss".

Dobzhansky har jag, och an-dra som träffat honom personli-gen, uppfattat som kristen.Därför vill jag inte lika katego-riskt som Molén göra honom tillateist. Jag kan dock hålla med

om att jag hellre skulle ha sagtatt boken "The Biology of Ulti-mateConcern" handlar om livs-åskådning, inte om Dobzhan-skys kristna tro.

Till Landgren vill jag sägaatt jag alls icke uppfattat Dar-win som "vetenskaplig hjälte",men som en intresserad, för-undrad och ganska ödmjuk ve-tenskapsman. Att jag vill seursprungsfrågorna som "prin-cipiellt naturvetenskapliga"stämmer inte helt med vad jagsagt om behovet av syntes mel-lan naturvetenskap och annankunskap. Men visst kan vi få endel svar på frågor om vårt ur-sprung även genom naturveten-skapliga studier? I min kristnaövertygelse vet jag dock att Gudär större än mitt hjärta och vetallt. Varför skulle han inte kunnaha en plan även med det som viuppfattar som naturlagar. På sättoch vis är även det vi i biolo-giska sammanhang kallar "na-turligt urval" ett slags naturlag.

Jag kallas i olika samman-hang evolutionist, men i det be-greppet lägger jag in en ateistisklivsåskådningsmodell. Jag vill

hellre kallas kristen, varken te-ist, deist, kreationist, evolutio-nist eller någon annan "-ist". Närjag försöker förstå evolutions-processerna gör jag det sombiolog.

För Lindberg vill jag poäng-tera att jag inte endast kritiseratkreationister, som gör naturve-tenskap av sin religion, utan ävenevolutionister, som gör religionav sin naturvetenskap. Var ochen som läser min bok måste inseatt de ur sitt sammanhang heltlösryckta exemplen på "ordval,formuleringar, val av citat ochkommentarer" som Lindbergpresenterar, inte på något sättger en rättvis bild av boken ochvad den handlar om.

Till sist vill jag till Fryxelius.säga: Jag uppfattar nog begrep-pet dana mer allmänt i betydel-sen göra, medan forma direktleder tankarna till innebörden"ge form åt". Jag beklagar detmissförstånd som berodde påatt du använt en annan bibelö-versättning än den officielltvedertagna, utan att ange detta.

Stefan Nordström insis-terade på att få sitt inläggpublicerat redan i dettanummer av GENESIS. Efteren del interna diskussioner harvi beslutat låta detta ske. Vibeklagar att Nordström finnerdet "ganska" meningslöst attdiskutera vår kritik.

Till Nordströms inlägg kan

tilläggas att det sakliga innehål-let i den brevväxling som tidi-gare skett, mellan Nordströmoch Landgren/Molén, i stor ut-sträckning återges i Landgrensartikel och även till vissa delar iMoléns artikel "Nordström - ci-tat och fakta".

Fryxelius undrade om dettavar allt Nordström hade att sägaom hans kritik.

För övrigt hänvisar jag tilldet redan publicerade materia-let och de frågor och den kritikvi givit Nordström ovan. Kon-trollera och jämför gärna, såsomNordström rekommenderar.

Det kommer dock fler kor-tare inlägg i denna debatt, i nästanummer av GENESIS.

Genesis 2-91 35

Red:s kommentar :

Genesis 2-9136