É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 2–2007

Sjöromer i Thailand

Östeuropa har snart öppnat alla sina portarmot Västeuropa. Snart är alla med i EU.Vi romer i Sverige börjar nu ana och seden misär och fattigdom som råder bådebland romer och andra i det forna öst-blocket. Tidningarna skriver "vi får vänjaoss vid en ny gatubild" med det menas desom står och tigger och de som spelar pågatan. De flesta är romer från Rumänien,Bulgarien, Slovakien, Tjeckien och ävenUngern. Här hemma vill politiker frånolika politiska partier förbjuda tiggarnaoch gatumusikanterna, de är störande ele-ment. Det ena konstiga uttalandet efter detandra kommer om att först vill de motabort och förbjuda dem, men sedan ursäktarde sig med att säga "Jag ger själv pengartill tiggare, en tia då och då, fast jag harlärt mig att man inte ska göra det". Enannan politiker säger att det är osvenskt atttigga, det ska förbjudas.Det borde varaförbjudet att ha sådana åsikter. Har maninte förstått att tiggeri är ett bevis på hursvårt andra har det i sina länder?

Som rom har man inte stora möjligheteratt få ett jobb, i vilket land det än är. såman gör det man är bäst på. Man ställer sigpå gatan och spelar musik för de förbipas-serande, det är väl ett jobb så gott somnågot annat. Romerna har ju inga musikan-läggningar som de gatumusicerande chile-narna, som även har vackra nationaldräkteri olika färger, och de uppmärksammas intealls på samma sätt. Nej, många förbipasse-rande ser ner på de romer som spelar, föratt de ofta är dåligt klädda och har slitnainstrument. Kanske skulle publiken stannaupp om de fanns en romsk kvinna i tradi-tionella kläder som sjöng. Då kanske detinte skulle ses som ett dolt tiggeri.

Om politiker och folk i allmänhet iVästeuropa är rädda för att gatubildenska förändras och inte vill vänja sig viddet, utan bli av med alla tiggare ochdragspelande gatumusikanter så borde degå tillbaka till de tidigare ansökarländer-na som dyrt och heligt lovade att se överoch förbättra situationen för sina natio-nella minoriteter, främst romerna. Ska vi

2 É Romani Glinda

Innehåll:

Insändare sid. 3

Sjözigenare sid. 4–5

Romerdagen firas sid. 6–10

Parallellraporten till FN sid. 11

De romska tiggarna sid. 12–13

Bakro sid. 13

Romska kulturcentret i Malmö sid. 14–15

Romskt dagis sid. 15

Snarsmon på RKC sid. 16–17

Intervju sid. 17

Ombudsmän går ihop sid. 19

Omhändertagna barn sid. 20–21

En resandes berättelse sid. 22

Om att bli adopterad sid. 23

Eskilstunas syn på romer sid. 23

Notiser och nyheter sid. 24–25

Recept sid. 26–27

Bilden på framsidan är tagen på Thailandav Sirkka Yildiz. Det är thailändska sjö-zigenare.

KulturförvaltningenStatens Kulturråd

Våra bidragsgivare

ISSN 1651–3258

Rosario Taikon Ali och Bengt O Björklund,framför sitter Fred och Maja-Lena Taikon.

Redaktören har ordet

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon och fax:+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91+46 (0)73-543 07 16

E-mail: fredt@telia.comWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5

Ansvarig utgivare och chefredaktör: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali Taikon och Bengt O Björklund.

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang,föredrag och möten.

Vi tar emot texter på samtligaromanédialekter, antingen via vanligpost eller via e–posten:fredt@telia.com

kämpa för romers rätt i Europa påsamma villkor, är det dags att protesteramot dessa länder. Det ingick nämligen ideras åtagande då de sökte medlemskapi EU. De skulle även bekämpa korrup-tionen som råder bland myndigheter,polisen och rättssamhället.

Jag hoppas att European Roma andTravellers Forum i Strasbourg lägger

kraft i arbetet och sätter fingret i ögonenpå de länder som inte uppfyller dehumanitära åtagande de skrev under.Dock har jag själv inget emot romskmusik på våra gator, bara de får stå därpå samma villkor som andra gatumusi-kanter. De ska dessutom inte behövakomma hit på grund av att de lever imisär i sitt eget land.

Tryck: Allduplo

É Romani Glinda 3

Den 18/2 sändes i Kunskapskanalen pro-grammet "De svenska romernas historia".Medverkande var Rosa Taikon ochMirelle Gyllenbäck. Två romska kvinnorsom representerar två generationer. Denena med minnen från en svunnen tid, denandra med den moderna unga, romskakvinnans syn på tillvaron. Fascinerandekontraster mellan ung och gammal medsamma ursprungliga rötter.

Rosa Taikon är en legend och henneskunskap om de romska folkets glädje,sorg, lidande och förföljelse har präglathenne till en av de stoltaste människorjag vet. Att höra henne med glöd berättaoch argumentera är fascinerande.

Frågor om de olika romska gruppernasspråkliga barriärer gjorde att den ungaMirelle fick ett snabbt svar på varförsvenska och finska romer inte talarsamma dialekt av romani chib. Ödmjuktoch mycket kort berättade hon om depor-teringarna till Finland där romerna för-bjöds tala sitt språk som senare fickinfluenser från finskan. Även de resandeförbjöds att tala sitt språk här i Sverigeoch den romani som talas idag är influe-rad av svenskan. Mirelle fick lära sigmycket av mötet med Rosa Taikon. Ettmöte för livet.

Som de flesta känner till finns det radi-oprogram på SR och som enligt vinjettenvänder sig till romer i Sverige. RadioRomano och Café Romano är namnen pådessa. Programledarna är de tre romskajournalisterna Veli Brijiani, AgnesLakatos och Adam Szoppe.

Programmet presenteras som informa-tivt, samhällsengagerande och ska ta uppviktiga och angelägna frågor för romer.Detta är någonting som de helt verkar hamissat, (medvetet eller omedvetet?).Istället använder de sig av den störstadelen av programtiden (60min) till attspela romsk musik och presentera repri-seringar av tidigare icke informativa ochför de flesta lyssnare helt ointressantainslag.

Att sända detta radioprogram enbart påen av dialekterna av romani chib när defrån start påpekar att programmet vändersig till "romer i Sverige" är befängt.Detta fundamentala fel begränsar denromska lyssnarskaran väsentligt. Att inteanvända både svenska och fler dialekterav romani chib i större utsträckning göratt de påtar sig rätten att urskilja och sor-tera bort väldigt många romer (i denromska gruppen) som vill höra på sitteget radioprogram och som säkert kännersig särbehandlade, till och med diskrimi-nerade. Är romer som inte talar romanichib mindre värda än de som behärskarsitt språk?

Självklart borde programmet sändas tillstora delar på svenska. Gruppen romer iSverige består av fem grupper: svenskaromer, utomnordiska romer, nyanländaromer, resande folket (resande romer)samt av finska romer. Det finns väldigtmånga i dessa grupperingar som inte harromani chib som första språk oavsett dia-lekt och som anser att ett program somska vända sig till romer i Sverige borde

Vilka romer vänder sig radio romano till?

Hans Gyllenbäck

kunna förstås av "alla" romer när manbor i Sverige. Ett ganska rimligt krav.

Ta É Romani Glinda till exempel, somär en romsk tidskrift, mycket informativoch som vänder sig till samtliga romskagrupper i Sverige. Hade den skrivits påromani chib hade den inte överlevt sinförsta utgåva.

Så visst vore det önskvärt att fler män-niskor som tillhör romerna, men som intehar romani chib som första språk, kundeförstå budskapet från sitt eget radiopro-gram.

Hans Gyllenbäck

Bäste Hans Gyllenbäck,

Tack för din insändare! Vi kan inte annatän glädja oss över att SR:s sändningar tillromer i Sverige upplevs som angelägna.

Att programmen sänds på romani chibhar dock en mycket enkel förklaring: detär just det som är vårt uppdrag. AvSveriges Radios sändningstillstånd, para-graf 16, framgår det att "SR ska beaktaspråkliga och etniska minoriteters intres-sen…Minoritetsspråken samiska, finskameänkieli och romani chib skall inta ensärställning." Redaktionen anstränger sigför att få med flera varieteter av romani,men i en redaktion som består av 2,25tjänster är utrymmet för variationgivetvis begränsad.

Uppdraget till trots tar redaktionenmed material även på svenska, eftersom

det finns angelägna ämnen, intervjuper-soner och evenemang som man inte hartillgång till på något annat sätt. De insla-gen kan fler romska grupper ha glädje av.Sändningarnas språkbevarande syfte ärdock ställt bortom all tvivel. Så vi hop-pas att du förstår att det på intet sätthandlar om att nedvärdera olika grupper.

Har du fler synpunkter och kommenta-rer på våra program är du välkommen attkontakta redaktionen direkt viaRadioromano@sr.se.

Med vänlig hälsning,

Nidia HagströmRedaktionssekreterare

Sveriges Radio International

I januari i år åkte jag till Thailand. Efteratt ha rest kors och tvärs både i Kambodjaoch i Thailand hamnade jag i Krabi därjag har många thailändska vänner. Jaghade nämnt tidigare om mitt intresse försjöromer och nu föreslog de att jag skulleåka till en ö som heter Koh Lipe.

Jag åkte med minibuss till Koh Lantaoch därifrån med snabbbåt till Koh Lipe.

Efter 5 timmars resa med tre stopp forjag med en båt som var så fullastad attmånga inte hade någon sittplats (ärligttalat var jag rädd för att båten skullesjunka eller välta!), kom vi fram till KohLipe som låg där som en paradisö mitt idet turkosa, kristallklara vattnet medkritvita sandstränder, vajande kokospal-mer och färgglada blommor. Ingen trafik,inga bilar, ingen stress, bara lugnet.

Nästa morgon frågade jag personalen

på stället där jag bodde var jag kundehitta "Sea Gypsies".

Kvinnan i receptionen skrattade ochsvarade "du har en framför dig". Honberättade att det finns en by lite längrefram vid stranden där det bor "chao lay"vilket betyder"sjöromer" påthai. Hon skullegärna ha guidatmig, menkunde inte försitt jobb.

Så jag gavmig ut i hettanoch börjademin vandringpå jakt eftersjöromer.

Jag såg en

4 É Romani Glinda

Kyrka utan väggarEfter tsunamikatastrofen läste Sirkka Yildizi en tidning om "sjözige-nare" i Thailand och bestämde sig för att någon gång på sina årli-ga resor till Asien åka och träffa dem.

Text och foto: Sirkka Yildiz

Medlemmar i denkristna kyrkansamlas här. Kyrkanhar inga väggar.

byggnad, eller snarare en stomme utanväggar, bland palmerna. Det hängde ettträkors högt upp på en gavel. Jag blevförvånad då jag inte hade förväntat migatt se ett kors långt ute i havet på en thai-ländsk ö!

Jag hörde musik från ett hus och såg enung kvinna utanför. Jag gick fram tillhenne och frågade om hon talade engelska.

Kvinnans namn var Rem och hon tala-de mycket bra engelska. Vi började pratamed varandra och Rem berättade omchao lay på ön Koh Lipe.

É Romani Glinda 5

Ön tillhör till de 51 öar i TarutaoMarina nationalpark som bildades 1972 isydligaste Thailand, nära gränsen tillMalaysia. De chao lays som utspriddabodde på olika öar tvångsförflyttades tillKoh Lipe där det redan bodde någrasjöromer. Här försörjer de sig genom attjobba inom turism, fiske och kokosodling.

Det bor cirka 1000 chao lay på ön. Dehar en skola för barnen där de flesta bar-nen går regelbundet.

Språket de talar är thai och sitt egetspråk makassar eller bugi, som härstam-mar från Indonesien och Malaysia.

Många chao lay är buddhister, musli-mer eller animister (andedyrkare) Detfinns även 115 troende kristna och det vartill deras "kyrka" jag hade kommit. Remhade tidigare jobbat i Malaysia och blev"frälst". Sedan flyttade hon tillbaka tillKoh Lipe och började tillsammans meden annan kvinna, Deborah som i sin turhade blivit frälst på fastlandet, berätta omsitt nya liv med Gud till andra chao lay.De har Gudtjänster varje vecka, oftasthemma hos Deborahs föräldrar då deras"kyrka" saknar väggar. Det brukar blitrångt i det lilla rummet då det kan varaupp till 30 personer som kommer.

Jag blev inbjuden till deras gudstjänstnästa dag, söndag.

När jag sedan gick runt på ön upptäck-te jag att det var väldigt många chao laysom jobbade på olika små restaurangeroch även bland personalen på resortendär jag bodde.

Efter gudstjänsten, som påminde omgudstjänst i pingstkyrkan här hemma,gick Rem och jag runt i byn och hälsadepå hos olika familjer. Jag passade på attta foton efter att jag, med Rems hjälp,hade frågat om det var okej att fotografe-ra. De flesta tillät mig göra det, men detfanns några gamla som var mycket miss-tänksamma och som inte ville bli foto-graferade. Rem förklarade för mig atteftersom chao lay har blivit diskriminera-de och mycket dåligt bemötta av thai-ländska myndigheter kan de inte lita påfrämmande människor.

Sedan började männen komma hemefter arbetet och de var naturligtvis hung-riga. Kvinnorna hade lagat mat undereftermiddagen och serverade männen ochbarnen först.

Vi åt middag tillsammans med kvinnor-na. Alla satt på en matta på marken ochåt. Det var typisk thailändsk mat medstarka kryddor, väldigt gott! Jag berättadeför dem om romer som bor i Sverige,tyvärr hade jag inga bilder med mig fördet var många som skulle ha velat se hurromer i Sverige ser ut. Efter en underbaroch intressant dag tillsammans med chaolay gick jag nöjd och glad till min bunga-low. Äntligen hade jag fått träffa sjöro-mer! Samtidigt kändes det sorgligt attäven här blir chao lay, eller romer som de

är, utstötta och diskriminerade.Efter några dagar på Koh Lipe tog jag

farväl av mina nyfunna vänner. De villeatt jag skulle komma tillbaka snart, ochdet vill jag verkligen göra. Sedan åktejag tillbaka till Krabi, men jag kan integlömma ön och chao lay, de finns i minatankar dagligen och jag hoppas att dennaberättelse kan väcka viljan hos dig, somläser detta, att hjälpa dessa underbaramänniskor att få väggar till sin kyrka.Det var nämligen det som de hade önske-mål om.

Jag tänker återvända till Koh Lipe. Omdet är någon som känner sig manad athjälpa till med en gåva som kan bidra tillatt sjöromernas kyrka får väggar hörgärna av er till ÉRG.

– Vi vet att det finns en stor grupp somdiskrimineras i Sverige; det är romerna.Det är något vi inte får blunda för. Vimåste lyfta det och vi måste diskuteradet. Detta måste vi göra för att det är justhär nere i Skåne och Blekinge som sveri-gedemokraterna har sin tyngdpunkt. Vivet att det finns andra missnöjespartier iSkåne, som "kommunens väl" och andraliknande partier som numera ingår i sve-rigedemokraternas parti. Vi vet också attdet finns ett samband mellan en generösflyktingmottagning, en generös invand-ringspolitik och missnöje. Sverigedemo-kraterna har lyckligtvist ännu ingen våg-mästarroll, men hur länge till kommerdet att dröja? Får de ett riksdagsmandatkommer de inte att rätta sig efter de övri-ga partierna, faran är att de andra partier-na rättar sig efter sverigedemokraterna.

Det är en oviss framtid vi går till mötes,säger Hjalmar Falk, ordförande i antidis-krimineringsbyrån i Helsingborg.

Sverigedemokraterna har inte fått ige-nom några motioner, men det är ett partisom spelar en viktig roll vid hemmetsköksbord, menar Hjalmar Falk.

– En del säger att "vi är överraskade","tagna på sängen". Vibegriper inte varför ung-domar har den syn dehar på invandrare, varförfördomarna finns.Frågan vi måste ställsoss är, hur kan vi varatagna på sängen år2006? Därför är den härdagen så viktig. Vi behö-ver mötas och lära ossav varandra. Vi får hop-

6 É Romani Glinda

Flaggan i topp i HelsingborgFör andra året i rad hissade romerna sin flagga utanför i TykoBraheskolan i Helsingborg för att fira Internationella Romerdagen, somnormalt infaller den 8 april, men i år krockade den med påskdagen, sommånga romska grupper firar, och man valde att fira en vecka tidigare.Arrangörer var Riksförbundet Europas Romer i Sverige, Romani tjejer,Vorta drom, Skolstaden, Kulturnämnden i Helsingborg och Antidiskri-mineringsbyrån.

Här hissas denromska flagganutanför TykoBraheskolan iHelsingborg.

pas att vi kan fortsätta att samlas tillsam-mans.

Stefano Kuzhicov, integrationshandläg-gare hos kommunen och ordförande iEuropas Romer i Sverige, påpekade attskol- och utbildningsfrågor har hög prio-ritet och att romerna i Helsingborg arbe-tar hårt för att skapa ett eget kultur- ochinformationscenter. Han berättade ocksåvarför man firade InternationellaRomerdagen en vecka tidigare.

– När vi först ändrade var vi lite oroa-de, hur skulle romerna ta detta? Vadkommer de att säga kommer de att tro attdet är ett aprilskämt? Men det krockadeju med påsken. Att dagen finns med i den

Stefano Kuzhicov

É Romani Glinda 7

Även i Norrköping firade man Inter-nationella Romerdagen.

Baki Hasan, projektledare för samver-kansforum med romer inom Norrköpingskommun, är svensk-makedonsk rom ochmuslim och firar därför inte påsk. Förhonom fanns det alltså ingen högtid-skrock. I Norrköping samlades man förInternationella Romerdagen på Centrumför romsk kulturutveckling, där Baki ärordförande.

– Det blev diktläsning, dans och tal.Inget märkvärdigt, men det är ändå vik-tigt eftersom det här är enda dagen pååret då alla romer kan känna samhörig-het, oavsett vart de bor, sade Baki Hasantill Svenska Dagbladet.

Han tycker att den viktigaste fråganjust nu är integrationen.

– Att måna om integrationen i det

svenska samhället och att se till att vårabarn och ungdomar utbildar sig är vikti-gast för mig. Utbildning underlättar

Romer samlades i Norrköping

Dagen firades i Vivallaskolans matsalmed mat, dans och sång. Det bjöds ocksåpå traditionella danser och uppvisning ifolkdräkt. Ett 70-tal personer från Örebrodeltog.

Tidigare år har många romer i Örebroåkt till Malmö för att delta i national-dagsfiranden där,

Men i år arrangerade de högtidligheter-na själva.

– Det blev en lyckad fest, berättadeNaim Tahiri.

svenska almanackan betyder mycket föross romer. Det är ett erkännande av ettfolk som en nation i landet och det är vistolta för. Därför vill vi visaHelsingborgs stad att vi finns och att viockså ska ingå i integrationsarbetet. Vikommer att uppvakta olika politiker. Vivill vara med i frågorna och på derasdagordning. Vår högsta önskan just nu äratt vi ska få ett eget romskt kultur ochinformationscenter.

Personal från Antidiskrimineringsbyråni Helsingborg var med och informeradeom sin verksamhet. De förklarade viktenav att romer anmäler när de känner sigdiskriminerade. De berättade även omvilka ombudsmän som finns och att deäven kommer ut till olika föreningar föratt informera om diskrimineringsverk-samheten.

– De som främst anmäler idag är mänmed invandrarbakgrund och högreutbildning. Minst anmäler kvinnor medinvandrarbakgrund. Romer är sedanlänge utsatta i samhället, sade Matilda

från Antidisrimineringsbyrån.Gregor Lärlund tyckte det var härligt

att se alla som samlats och passade påatt bjuda in dem till nästa år.

När alla talare sagt sitt vandrade alla utoch den romska flaggan hissades medanman sjöng Gelem gelem. Sedan blev detromsk mat och romsk underhållning.

Romerna i Örebro firade dagen innanDen 7 april firades InternationellaRomerdagen i Örebro, alltså dagen innanden riktiga dagen. Det var den romskaföreningen i Vivalla som arrangerademed stor fest i området.

– Det var första gången vi arrangeradeett firande av Internationella Romer-dagen här i Örebro. Nu hoppas jag att detblir en årlig tradition, säger arrangörenNaim Tahiri, till vardags modersmålslä-rare i romani till tidningen NärkesAllehanda.

integration och det är det viktigaste föross romer som bor i Sverige, sade hanbland annat.

Gregor Lärlund.

– Vi tycker att det är viktigt att romernahar en mötesplats som symboliserarderas gemenskap och kulturella rötter,sade Rolf Jonsson, representant förMalmö stad vid invigningen enligtSvenska Dagbladet.

Vårdträdet, ett magnoliaträd, invigdesav Romska kulturcentrets chef MonikaKaldaras. Hon välsignade trädet ochklippte samtidigt det röda bandet.

– Det här är vårt land, sade hon isamma ögonblick som publiken jubladeoch klappade händerna. Därefter släpptebarnen upp heliumfyllda ballonger i deromska färgerna rött, grönt och blått.

Magnoliaträdets blommor kommer attbli rosa till våren. Erland Kaldaras menaratt trädet ska ses som en romsk kultur-symbol.

– Tanken är att det här ska bli en natur-lig samlingsplats för romerna i Malmö.

På sommaren kan man ha picknick här,sade han.

På eftermiddagen fortsattes firandet avnationaldagen med mat, dryck och under-hållning på det Romska Kulturcentret påYstadsvägen iMalmö.

Det kom färreromer än vanligt i år.

– I år var det inteså många romersom kom till festlig-heterna runt denromska högtidsda-gen. Många av våraromer firar den orto-doxa och katolskapåskhögtiden och iår inföll bägge sam-tidigt medInternationella romer-

8 É Romani Glinda

Ett träd har planteratsFirandet av den Internationella romerdagen iMalmö den 8 april startade klockan tolv i parkenutanför Malmö museer. Där hade dagarna innanplanterats ett vårdträd. Trädet är skänkt tillromerna av Malmö stad.

Här planteras vård-trädet, ett magnolia-träd.

dagen. Det var otur att den här dagenskulle infalla just under påskhelgen. Detbrukar den inte göra, sade Erland.

Men det var en risk de räknade med. – Vi ville inte flytta dagen, det skulle ha

känts konstigt; lika konstigt som att firajulafton den 26 december i stället för somvanligt den 24 december. Men vi varglada för de människor som kom och varmed, de var välkomna och de som uteblevi år är välkomna nästa år, sade Erland.

Foto Erland Kaldaras

É Romani Glinda 9

– Många föräldrar var med under dagenoch firade tillsammans med skolans rek-tor Pia Hellåker och modersmålsrektorLena Malmlöf Hummerhielm. Vi blevockså mycket glada när Ingrid Schiöler,som har jobbat tillsammans med romer iöver trettio år och som just nu har ettstort engagemang i den romska flykting-frågan och Ann Margaret Mossberg, mil-jöpartist från Uddevalla och god vän tillmig, kom och firadeInternationellaRomerdagen med osshär i Vänersborg. Jagsom är en romsk lärarekänner mig stolt övervåra romska barn iVänersborg. De är jät-tetrevliga och de är jät-teintresserade av denromska kultur som vihar och det gör migglad och ger mig styrkaatt fortsätta med att visaalla att vi romer, oavsettvar vi är och med vemvi är, ändå är romer.

Det var många olikadikter som lästes ochFatima berättar att dethär året har de haft tredramer som barnenverkligen har uppskat-tat.

Firandet i VänersborgBarnen från Tärnanskolan iVänersborg firade InternationellaRomerdagen tillsammans med sinmodersmålslärare Fatima Miftar.Dagen högtidlighölls med olikadanser, sånger, dikter och drama.Alla barn som har modersmålsun-dervisning i skolan deltog i pro-grammet, cirka 60 barn.

Barn från Tärnanskolan.

Hem akava berš but giljencar, muzikaja , giljavibaja thaj dra-mencar sine proslavimo amaro baro dive 8 april ki Tärnanskola ki Vänersborg. Akate sine chave kotar i angli školapa sa dži ki gimnazija. Akaja priredba tani kerdi ki arka echavengiri tari siklovni thaj olengeri sikavni i Fatima. Amaregostija akaja rat ine o roditejlja, o phrala, o phenlja, o sikavnethaj o amala o amalinja thaj panda but, so ale te dikhen amen.Akaja rat ine 200 manuša.

Hem ko avera dizja ine bari proslava akale diveske eke dik-hen jekh delo kotar i priredba kotar i škola Tärnan koVänersborg.

– Vi tackar É Romani Glinda som upp-märksammar vårt firande i Vänersborgoch vi hoppas att de kommer och firar

med oss nästa år, säger hon.Med romané hälsningar från Fatima

Vänersborg.

Ajrula Ismailj är ordförande för RomanoMerako, Katrineholms romska förening,som funnits i två år. Han är nöjd medfirandet.

– Det är första gången vi firar iKatrineholm. vi hade en fest i Nyhems-skolans matsal där vi bjöd på mat, levan-de musik och dans, berättar han.

Ajrula Ismailj flydde från Belgrad pågrund av kriget och kom till Sverige1992. Två år senare kom han och famil-jen till Katrineholm där han trivs.

– Här har jag många kompisar, mennågra av medlemmarna i föreningen kaninte läsa och skriva och jag vill kunnahjälpa dem, säger han.

Föreningen är tänkt att vara en mötes-plats för både romer och icke-romer iKatrineholm. Man vill öka förståelsenoch motverka den diskriminering sområder.

– Viktigast just nu är att vi får enmöteslokal, säger Ajrula. Vi har kämpat itvå år för att få en lokal utan att lyckas fåpolitikerna att förstå hur viktigt det är attvi har någonstans att samlas, inte bara föross vuxna, utan även för ungdomarnasom inte har någonstans att vara.

De romska ungdomarna samlas anting-en på Mc Donalds eller på en parker-

10 É Romani Glinda

Lokallös förening firar 8 aprilÄven i Katrineholm firade romerna Internationellaromerdagen med mat och dans på Nyhemsskolan.För arrangemanget stod den romska föreningenRomano Merako.

Romerna i förening-en Romano Merakofirar 8 april.

ingsplats där ofta körs bort av vakter ochpolis.

Föreningen har 50 medlemmar, menmed sina respektive familjer blir de 232personer.

Romano Merako betyder ungefärromsk önskan, men att få föreningslokalverkar inte vara det lättaste.

– Hyresvärdarna vill inte shyra ut tilloss, trots att vi har personer i föreningensom kan fixa och renovera en lokal. Jaghar pratat med kommunen, men hittillshar de inte hjälpt oss.

Föreningen har sina möten hemma iAjrulas lägenhet.

É Romani Glinda 11

I inrapporteringen till Kommittén föravskaffande av rasdiskriminering, CERD,2004 fick svenska regeringen kritik för attmycket få hatbrott leder till åtal och för attden nationella lagstiftningen sällan tilläm-pas. Bland annat ledde 600 anmälda brotttill endast nio åtal. Kommittén kräver ävenatt Sverige förbjuder alla organisationersom främjar eller uppmanar till etnisk dis-kriminering i enlighet med artikel 4b i denratificerade konventionen. Deltagande isådana organisationer måste straffas.Kommittén önskar vidare att Sverige ökarsina insatser och implementerar nationellastrategier och program som bekämpar dis-krimineringen av romer. Kommitténmenar att det är DO:s roll att ta fram ettstrategiskt program med mål att förbättrasituationen för romer. En av de största stö-testenarna är ratificeringen av ILO 169som erkänner ursprungsfolkens fulla soci-ala, kulturella och religiösa rätt. Ävensamernas rätt till sina egna institutioner,bevarandet och utvecklandet av sina kultu-rer och levnadssätt, samt rätten till tradi-tionella landområden skall respekteras ochskyddas. Sverige vägrar hittills att skrivaunder ILO 169. Den svenska staten fåräven kritik för de rättstvister om landrät-tigheter mellan samer och regeringen somoftast slutar med att samerna förlorar. Enannan anledning till kritik är att den nuva-rande Utlänningslagen tillåter regeringenatt utvisa utlänningar som misstänks utgö-ra hot mot den nationella säkerheten utanatt de får chansen att överklaga beslutet.Den svenska staten får även kritik för attdiskrimineringen av invandrare fortfarandeär stor, både på arbetsmarknaden, bostads-marknaden och vad gäller tillgången tillsociala förmåner.

Nu är det dags igen. Den svenskaregeringen lämnade i december förra åretin sin senaste rapport, med svar på derekommendationer CERD gav i maj2004. Där påpekar man bland annat attenligt en ändring som trädde i kraft imars 2006 ska ärenden om särskildutlänningskontroll avgöras avMigrationsverket. Deras beslut om avvis-ning kan nu överklagas till regeringen.Överklagandet hamnar då hosMigrationsöverdomstolen. Svaret på frå-gan om vad som görs angående hatbrottär mer luddigt formulerat. Polis och åkla-gare prioriterar alltjämt hatbrott, meninga nya, förbättrade siffror presenteras. Irapporten står det att "lokala förhållandenstyr fördelningen av resurser och arbets-metoder. Hälften av polismyndigheternahar genomfört utbildningsinsatser…",men inte vad utbildningen innehållereller vad den har gett för resultat. Mannämner även bildandet av ett utveckling-scentrum med ansvar inom myndighetenför bland annat rättslig utveckling ochrättslig kontroll över frågor om hatbrottoch mänskliga rättigheter. Men det ståringet om vad de specifikt gör.

Men det är inte bara regeringens synpå situationen som intresserar CERD.Vid sidan av varje regeringsrapport finnsdet även en parallellrapport, ihopsatt avinsatta personer och organisationer.Parallellrapport ska var klar i december2007, fram till dess haralla som vill, möjlighetatt påverka vad som skastå i den. Det förstaintroduktionsmötet ägderum i Svenska FN-för-bundets lokaler påSkolgränd 2 påSödermalm i Stockholmnyligen. Ansvarig förparallellrapporten ärAnett Sasvari, handläg-gare MänskligaRättigheter. Det var

Dags för den alternativa rapporten till FNSverige har ratificerat så gott somalla FN-konventioner, men när detgäller den Internationella konven-tionen om avskaffande av alla for-mer av rasdiskriminering harSverige fått kritik ett flertal gånger.

Ett förmöte inför rapporten i FN förbundets lokaler i Stockholm.

inte så många som dök upp denna förstarunda. Ingen av de romer som anmält sittintresse var där.

Anett Sasvari lite om de mänskliga rät-tigheterna, om FN:s konventioner ochden stundande parallellrapporten.

– Sverige får mycket kritik, bland annatför att man inte följer tortyrkonventionensom man ratificerat. Människor skickasfortfarande tillbaka till länder där de ris-kerar tortyr, sade Anett Sasvari.

Hon berättade även att varje konven-tion har en övervakande kommitté somser till att ländernas åtaganden efterföljs.Sverige har fått kritik av flera olika kom-mittéer. Senast målade regeringen upp enljus bild av situationen i Sverige, menFN påtalade att det fortfarande finnsstora brister.

– Alla kommittéer välkomnar alternati-va rapporter, så kallade specialrapporter,skuggrapporter eller parallellrapporter.De kan de bättre göra en bedömning avett lands situation. En parallellrapportsammanfattar olika bedömningar och denska lämnas in fyra veckor innan kom-mitténs förhör med ett land. Att samlaolika bedömningar är ett effektivt sätt attbeskriva ett lands situation. Den får inteinnehålla några svepande förklaringareller generaliseringar. Representanter förparallellrapporten får närvara vid förhö-ret av regeringen.

– Om man tar någon annan person över tillett annat land, där du tar han om passhand-läggningen, för att den andre inte kan språ-ket, han vet inte vart han ska vända signågonstans. Eller om någon tar kontrollenöver en person. T.ex. det kommer hit enman med ett litet barn och sedan tar någonöver kontrollen av barnet. Då är man skyl-dig till utnyttjande av ett tvångstillstånd.Man kan också utnyttja någons utsattabelägenhet. Det handlar om fattigdom, attvara insatt på barnhem, att man inte harnågra föräldrar. Eller om man med någotannat otillbörligt medel rekryterar, trans-porterar, inhyser, tar emot, eller vidtarnågon annan sådan åtgärd med en personoch därigenom tar kontroll över den i syfteatt den skall utsättas för brott.

Den som begår en sådan gärning motnågon undert 18 år kan även dömas förmänniskohandel.

– Människohandel handlar alltså intebara om sexuella ändamål. Utan det gälleräven tvångsarbete och det kan vara attman tillsätter någon att tigga pengar. Detkan vara att man har rekryterat en personsom inte har några föräldrar eller där detfinns föräldrar som är så fattiga att de harsålt barnen. Det har förekommit och det ärinte alls ovanligt på grund av de stora eko-nomiska ojämnlikheterna i dessa länder.

Tiggarna på våra gator kan alltså varatvångsrekryterade?

– De behöver inte ha ställts inför etterbjudande att "vill du följa med?". Detkan vara så illa ställt i dessa länder attman bara har tagit hit de här personerna.De som driver barnhem och liknadekanske bara blir glada av att bli av medbarnen som är en belastning på hemmetdär det kanske finns hundra barn. Omnågon kommer och säger att de vill ta

12 É Romani Glinda

Romska tiggare utnyttjasAllt fler östeuropeiska tiggare och musikanter dyker upppå gator och torg i många av Sveriges städer. De är oftaromer och kommer ofta i grupper. Enligt polisens utreda-re i Stockholm Greger Casselborg, rör det sig ofta omtydliga kopplingar till brottslighet, i första hand männi-skorov.

Två spelande romer i Oslo.

hand om ett barn, betyder det inte att devill följa med, utan ansvaret överlämnastill dem som hämtar barnet. Här finns dettydliga kopplingar mot organiseradbrottslighet.

Det finns alltså någon organisationsom tar hand om pengarna då?

– De tar inte hand om en viss del avpengarna utan det mesta av pengarna. Desom tigger ska betala en summa pengarvarje dag och når de inte upp till densumman hamnar de i en skuld och ham-nar de över denna summa kan de kanskefå behålla den delen. Summan som deska betala till de här människohandlarnaska täcka logi för den tid de vistas här,säger Greger Casselborg.

Var bor de någonstans?– De kan bo i husvagnar, eller femton,

ja upp till tjugo personer i en lägenhet. Greger Casselborg har hela tiden talat

om ungdomar och barn i samband medtiggeriet. Men de som man ser på tunnel-banan är äldre än så och skulle mycketväl kunna vara familjeförsörjare. Hur för-klaras det?

– Det är även så, men jag tror inte attde här romerna vill erkänna något varesig för dig eller för oss om den pågåendeverksamheten, men vi vet det på grundav andra saker som vi har kontrollerat ide utredningar och ärendena som vi har.Vi vet att det förekommer på det viset,men av rädsla att bli utsatta för någon-ting som är ännu värre, så väljer de attinte tala om detta för någon.

Men är gatumusikanterna inkluderade idet samanhanget?

– Jo, varför skull de inte vara det, sägerGreger Casselborg. Det som vi har hittat ivåra utredningar gäller även dem, mennaturligtvis inte till hundra procent. Mendu ska veta att de väljer att inte prata såmycket om det här. Men lagstiftnings-mässigt är de här människorna utsatta förmänniskohandel, det är någon annan somtjänar pengar på deras verksamhet.

Detta låter främmande för de flesta ochdet gör det även för politikerna och mångapoliser som inte har förstått att den härtypen av kriminalitet har blivit allt vanli-

Tiggande rom i Stockholm.

É Romani Glinda 13

gare både i Sverige och i övriga Europa.Det är inga myndigheter där nere som villerkänna att det pågår en sådan här verk-samhet som innebär så stora problem.

Polisen vet inte om det även är romersom organiserar verksamheterna.

– Ärendet är uppdelat i olika delar,människohandel, koppleriverksamhet ochstöldverksamhet. En del är romer och endel inte. Men vi har inte kontrollerat dethelt ut. Den etniska tillhörigheten haregentligen ingen betydelse i samanhang-et. Vi ska bara åtala och straffa dem somgör brott.

Greger Casselborg har huvudansvar idessa ärenden, men är inte detaljinsatt ivarje fall.

– Vi har förhört ett stort antal personeroch vi har konstaterat saker och ting isamband med husrannsakningar ochunder arbetets gång.

Finns det då någon lag som förbjudertiggeri?

– Nej det finns ingen direkt lag om det,men det är inte det som polisen beivrarutan människohandeln och de som liggerbakom och tjänar pengarna på tiggarna.Det är dem vi vill åt, inte tiggarna, sägerGreger Casselborg. Om det däremot gåromkring tiggare och begär pengar över-allt där det samlas mycket folk då kandet vara ordningsstörande. Många männi-skor känner sig obekväma med den härsituationen och då är det en ordningsstör-ning och därför kör man bort dem frånvissa platser, men tiggeri i sig är intestraffbelagt. Det är heller inte förbjudetatt prostituera sig, men att tjäna pengarpå dem som gör det, är också straffbart.

Det var i samband med utredningarna idet tidigare tillslaget i södra Sverige ochi Stockholm angående trafficking sompolisen upptäckte sambandet med männi-skohandeln och tiggeri. Men mycket avvad som framgått i utredningarna är fort-farande sekretessbelagt.

Tiggarna har även dykt upp iVästsverige, bland annat i Halmstad. ILund har klagomålen till kommunenvarit så många att polisen inlett en kart-läggning av tiggarna. Slutsatsen är attverksamheten är organiserad och att desom står bakom kan tjäna mycket peng-ar.

– Vi vet att tiggarna och musikanternatransporteras i en utlandsregistrerad mini-buss till strategiska platser i stan. På kväl-len hämtas de upp i samma buss, förkla-rar Jörgen Nilsson, närpolischef i Lund,till Expressen. Enligt polisens informa-tion kan en tiggare på en bra plats få ihoptusen kronor på en dag – skattefritt.

– Det kan vara en bra affär för engrupp på sju-åtta personer. Jag tror de härligorna jobbar på samma sätt även iGöteborg, säger Jörgen Nilsson.

Där har polisen sett att det kommerbilar som placerar ut tiggarna på olikaplatser i staden.

BakroEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

– Det kommer mycket romer till centret.Här kan man hålla kriser (rättegångar),som kan ske en gång i månaden. Romerbesöker också centret genom sina skolor.Det kan vara vanliga skolklasser där detgår romer eller vuxenskolor. Mångasöker även upp centret för att få informa-tion inom sina projekt. Men man kom-mer även hit som privatperson.

På centret kan romer få hjälp med attfylla i olika blanketter. Det kan röra sigom ansökan om bostad eller att fylla iuppgifter till försäkringskassan ochdylikt. Ibland arrangerar centret musik-kvällar, utställningar och bioföreställ-ningar.

Centret driver även en arbetsförmed-ling för unga romer.

– Det är ett litet steg för att förändrasamhällets attityd, säger Erland.

Studiebesök, hjälp med CV och intervjut-räning är tre av de moment som de per-soner som besökt förmedlingen tränas i.Många av deltagarna har fått fast jobb.

– Det handlar om att förmedla kontak-ter. Och vi kämpar hårt med att hittagoda arbetsgivare, säger Erland Kaldaras.

Projektet startade 2005, och det är ett2,3 miljoner stort bidrag från Allmännaarvsfonden som finansierar verksamhe-ten.

Aktiviteterna är många på centret.– Vi har även en dockteater med dock-

or som har romska kläder. Vi visar bar-nen den romska historien genom att låtadockorna berätta. Det är mycket uppskat-tat av barnen som även själva får prövapå att spela teater. Vi har ett bibliotekmed cirka tusen titlar och vi lånar utböckerna som på ett vanligt bibliotek

14 É Romani Glinda

Ett center med många aktiviteterRomska kulturcentret i Malmö är öppet varje dagoch fungerar som ett informationscenter, men därsker många andra aktiviteter också. Man kan fåhjälp att fylla i blanketter och centret arrangerarmusikkvällar, utställningar och har biovisning.

Dans på det romska kultur-centret i Malmö den 8 april. I bakgrunden syns den scensom alltid välkomnar densom vill spela.

med lånekort. Till centret kan mankomma och se olika romska videofilmereller bara komma in för att lyssna påromsk musik i cafeterian.

Cafeterian, som har en scen, fungeraräven som en övningsplats för unga romersom vill känna på att uppträda eller baraspela. Här kan man få låna instrumentoch ljudanläggningen står alltid på.Ungdomar kommer ofta hit och tränarinför diskot Gypsy Night där det är frittfram att sjunga på scenen om man vill.

– Nyligen har vi färdigställt en mobilutställning för dem som inte kan kommaoch besöka vår permanenta utställning.Vi kommer gärna till dem som vill ochhåller föredrag om romer och deras kul-tur. Vi kommer att besöka skolor, förvalt-ningar och myndigheter, bibliotek ochstadshus. Det är många som vill ha ettföredrag om romer. Det finns mångabland icke-romerna som inte har vetska-pen om centret och då är detta ett bra sättatt marknadsföra centret på, sägerErland.

Ett tag visste de inte om pengarnaskulle räcka till årshyran.

É Romani Glinda 15

– Vi har gått på projektbidrag frånStatens kulturråd, men nu har vi även fåttett verksamhetsbidrag från Malmö stadsom ska gälla i tre år. Beslutet om bidragbeslutades i mars 2006, men betaladesinte ut förrän i augusti förra året, så vikämpade med ekonomin fram till augusti.

Tidigare hade centret fler romska kvin-nor som arbetade på halvtid. Den andratiden gick de på en barnskötarutbildning.

– Numera har vi tre fast anställda förden förskoleverksamhet vi bedriver härpå centret. Två av dem är behöriga förs-kolelärare. Och den tredje är en romskkvinna som arbetar som barnskötare,berättar Erland.

Centret har numera ettsamarbete med migra-tionsverket som skickar båderomska och icke-romska barnsom ännu inte har fått sinauppehållstillstånd.

– Även de är i behov av till-fälliga förskoleplatser. På detsättet hjälper vi barnen medsvenska och vi slussar in demi den kommunala förskole-verksamheten. Tyvärr så stan-nar de inte så länge hos oss,för deras familjer kan bli pla-cerade i andra städer änMalmö.

Romsk förskola i MalmöRomskt Ungdoms Förbund, RUF,har startat Musikantens förskola iRomska Kulturcentret lokaler iMalmö. Erland Kaldaras är före-ståndare för skolan och MariaResblom arbetar där tillsammanmed de bägge förskolelärarinnor-na Lillemor Larsson och KatlinJönsson.

Maria berättar att hon fick idén om enförskola i Malmö då hennes syster SalyResblom startade den romska förskolanRomano Ilo i Göteborg.

– Saly och jag lyfte frågan till Erlandför två år sedan och han tyckte att det varen utomordentlig idé att starta en liknadeförskola som den i Göteborg här iMalmö.

Redan året efter startade förskolan icentrets lokaler.

– Den 18 april har vi har jobbat ett år,säger Maria.

Politikerna i Malmö var emot verksam-heten. De tyckte inte att det skulle finnasen särskild förskola för romska barn. Deville att den skulle integreras i den vanli-ga förskolan.

– Vi har lagt ner mycket arbetete på att

kontakta andra förskolor och skolor, såatt barnen hela tiden träffar andra försko-lebarn och äldre skolbarn, sägerLillemor. Meningen med de besöken harvarit att de barn som går här inte skakänna sig isolerade, för jag kan tänkamig att det var det som var rädslan hospolitikerna.

Förskolan har 15 platser, sex av barnenär romska. De övriga är av andra etnici-teter än svenska.

– Just nu kommer det första barnetklockan åtta och detsista barnet hämtasklockan tre, men viär kvar här tillklockan fem. Detkan ju hända attman av någonanledning blir för-senad med atthämta sitt barn,säger Katlin.

På Musikantenfinns barn frånettårsåldern upp tillsex år.

– Vi har delat upposs i tre olika grup-per beroende på bar-

nens ålder och behov, säger Maria. Endel barn går på förskolan kortare tid änandra. Några är här en väldigt kort tid föratt senare gå över till en annan förskola.

Musikantens förskola är en språngbrä-da in i den ordinarie förskolans verksam-het. Ett barn kanske behöver skolas intill en "vanlig" förskola på ett lugnaresätt.

– Det är därför finns vi till, för att hjäl-pa barnen med den delen, säger Katlin.

Maria Resblom, Lillemor Larsson och Katlin Jönsson.

Erland Kaldaras i barnens värld.

Christer Magnusson och hans syskon harsedan barnsben hört från sina föräldraroch andra äldre släktingar om resanderomers boplats i skogarna nära norskagränsen. De blev nyfikna och en sensom-mardag 2003 bestämde sig syskonen attmed sina fruar resa upp till området föratt ta reda på var det här platserna lågsom de hade hört talas om. I det gamlatullhuset vid den nedlagda gränsstationenmellan Sverige och Norge kom de i kon-takt med Björn Ståhl, som bland annatdriver Caféet i Vassbotten. Naturligtvisthade han vetskapen om den så kalladeTattarstan i Snarsmon, som låg i skogenutmed den Norska och Svenska gränsen.Björn arbetar aktivt med att bevara allakulturattraktioner kring gränsstationen påden norska sidan.

– Björn berättade att Bohusläns

museum hade sin vandringsled i närhetenav platsen och att museet visste mer omboplatsen uppe i Snarsmon.

Den sensommaren reste sällskapet runti Tanums kommun för att leta i kyrk-böckerna efter släkt och nära anhöriga.De fann platsen där deras morfar varfödd och i Naverstads kyrka gick de ige-nom namnliggaren och senare fotografe-rade de gravstenarna i Rödlanda medsina anhörigas namn.

Efter att de har varit i kontakt medLars Hammar på Bohusläns museum,startas ett treårigt arkeologiskt utgräv-ningsprojekt, där GöteborgsföreningenResande Romers Riksorganisation ingår iett partnerskap.

Efter många om och men och likamånga rekognoseringar i området, beslu-tar de sig att starta utgrävningarna 2004.

16 É Romani Glinda

Snarsmon på turnéDen 14 april var det vernissage på Romskt kulturcentrum för fotout-ställningen om utgrävningarna av resandebyn på Snarsmon. WillieAndreason Kwekk skådespelare och resanderom höll föredrag omresanderomer i Sverige från sen medeltid till i dag och Christer ochDaniel Magnusson från Göteborg, ättlingar till folket som levde påSnarsmon, berättade om utgrävningsarbetet.

Daniel och ChristerMagnusson talar omSnarsmon på RKC.

– Under fem soliga septemberdagarträffas ett femtontal resande romer för atttillsamman starta utgrävningen uppe påSnarsmon. Alla hade ställt upp sina vag-nar på campingplatsen nere vid Bullar-sjön i Vassbotten, berättar Christer.Ryktet om utgrävningarna hade spriditsig till Glomedalsmuseet och föreningenRomano Drom, bägge från Norge, somkom för att se på efterlämpningarna uppepå Snarsmon.

Utgrävningarna fortsatte 2005 och 2006och Bohusläns museum fick mycketmaterial från utgrävningarna. Man beslu-tade att det var dags för en utställning såatt andra skulle kunna få se vad de hittat.

Utställningen heter Förr och nu ochgick av stapeln under hösten 2006. Bådeföremål och foton visades. Det är ettaxplock av detta enorma bildmaterialfrån utgrävningarna som nu visades påRKC fram till den 14 juni.

2005 arrangerade föreningen ett som-marläger för ungdomar när utgrävningar-na på Snarsmon. Daniel Magnusson varen av ungdomarna på lägret.

– Där fick vi bland annat språk-,

É Romani Glinda 17

musik- och teaterkurser. Vi fick ävenundervisning i resande romers historia,berättad av Willie Andréason. Vi tränadei tre veckor tillsammans med andra ung-domar från Bullarebygden och speladeupp ett teaterstycke i bygdegårdens loka-ler. Det var ett lyckat evenemang och detvar fullt hus alla tre föreställningarna.Bullarebygdens befolkning tyckte att detvar intressant att få mer information omsådant de bara hade hört talas om. Nufick de träffa oss resande, sade Daniel.

Under det andra årets utgrävningar görman en del unika fynd.

– Vi hittade en stenformation som näs-tan låg i dagern. När vi har skrapat framstenarna såg vi att det var en ny grund.Där tror vi att det en gång har varit ensmedja. Det kan vara ganska troligt efter-som man hade vagnar och trillor på dentiden som man fraktade saker på. Detgick säkert hårt åt hjul och axlar när detog sig fram på skogsvägarna. Det fanns

även formationer i marken som troligenvar en grävd brunn, säger Christer ochpekar på ett fotografi. Mycket grävdesfram och dokumenterades och nu i höstashade man tagit med sig GPS instrumentför att med den senaste datateknikenexakt muta in grunderna och stensätt-ningarna, allt för att kunna sätta ut plat-sen på kartor.

En mörk historiaWillie Andréason Kwekk, skådespelareoch resanderom, höll föredrag om resan-de romer i Sverige från sen medeltidfram till idag. Med sig hade han bildskär-mar med bilder och artiklar om resande-folket och övriga romer. En mörk bild avresanderomers vardag genom historienmålades upp. Han talade bland annat omHerman Lundborgs rasbiologiska instituti Uppsala och planerna på tvångssterili-sering av resanderomer. Han talade omdet föraktfulla ordet tattare som han

menar är nedsättande och beskriver allasom inte var bofasta, det vill säga ävenvandringsfolk utan romskt påbrå. En stordel av Willies familj kommer från Norge.Det förekom många övergrepp motresanderomer där.

– De hade inte tillåtelse att tala romani,gjorde de det omhändertogs deras barn.Barnen placerades i fosterhem och föräld-rarna ficka aldrig återse dem.

Hans egen mormor fick se tre av sinabarn omhändertas av myndigheterna.

Willie läste även dikter på både romanioch svenska och citerade gamla tid-ningsurklipp som visade på en mörkmänniskosyn. Hur man en gång taladeom tattarplågan.

Romskt Kulturcentrum bjöd sedan påsnacks och resanderomsk musik. I cafete-rian kunde man köpa kaffe och härligapiroger eller hembakad blåbärspaj medvaniljsås, allt tillagat av kaféets förestån-darinna Gina Mitrovitc.

De personer som anställts är två kändaromska profiler och de börjar sin anställ-ning den 4 juni 2007.

Den ene är Baki Hasan från Norrköping.Han är kulturarbetare sedan många år ochförfattare av lexinlexikonet som snart skapubliceras på den romska arlidialekten.Den ligger färdig för tryckning.

– Det kommer att bli spännande ochgivande med tanke på att arbetsuppgifter-na inte är begränsade till en grupp elleren dialekt, utan vi kommer att arbeta heltgenerellt med språket é romani chib. Vikommer att gå igenom arbetsuppgifterna.Det finna massor av punkter som är jätte-viktiga, såsom läromedel, vidareutveck-ling av språket och att förnya gamlaredan skrivna underlag och att samla och

spara historiska dokument. Vi kommeratt ha en referensgrupps, det är viktigt atthöra vad de tänker, säger Baki.

Den andre är Dimitri Florin. Han hararbetat med romska frågor sedan tidigungdom och hade nära kontakt med denbortgångne aktivisten, Aleka Stobin.Dimitri har bland annat varit lärare påAxvalla folkhögskola, översättare, arbe-tat med framtagning av romska lärome-del och sångare. Just nu är han projektan-

Baki Hassan o Dimitri Florinställd på halvtid i Equqalprojektet,Romer – från syd till nord, fram till sep-tember

– Jag är glad att ha fått arbetet somspråkvårdare, och har en brinnande iveroch lust till det kommande arbetet. Efteratt vi har installerat oss kommer vi att träf-fa den romska referensgruppen. Det kom-mer säkert att kännas konstigt eftersom jagsjälv satt i den gruppen inför samtalenmed Språkrådet, säger Dimitri.

Det tidigare två utlysta halvtid-stjänsterna hos Institutet för språkoch folkminnen där Språkrådetingår, är nu tillsatta.

Dimitri FlorinBaki Hasan.

18 É Romani Glinda

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) söker

Utbildare(tidsbegränsad anställning)

DO söker en utbildare med kunskap om nationella minoriteter i Sverige, särskilt romers situation och med erfarenhet av arbete för mänskliga rättigheter.

Du kommer att arbeta tillsammans med andra utbildare på utvecklingsenheten, som bland annat har till uppgift att informera, utbilda och uppmuntra andra att förebygga och vidta åtgärder mot diskriminering.

I arbetsuppgifterna ingår bland annat att

- skriva rapporter och ta fram underlag till uppföljning av enhetens och myndighetens verksamhet- skapa och upprätthålla externa och interna kontakter och nätverk- delta i myndighetens dialog med företrädare för nationella minoriteter- genomföra utbildningar med romer om mänskliga rättigheter och diskriminiering.

Vi söker dig som

- har högskoleutbildning med samhällsvetenskaplig eller juridisk inriktning och/eller fl erårig erfarenhet av arbete med minoriteters rättigheter- har dokumenterade kunskaper om mänskliga rättigheter- har bra kunskaper i engelska.

Kunskaper i en av varieteterna av romani chib, något annat av de nationella minoritetsspråken och/eller andra språkkunskaper är meriterande.

Mer information om tjänsten och kontaktuppgifter till dem som kan svara på frågor fi nns på DO:s webbplats, www.do.se. Det går även att ringa DO på tel. 08-508 887 00 så skickar vi dig annonsen med alla uppgifter.

Din ansökan ska vara inkommen till DO senast den 13 maj 2007. Ange diarienummer 533-2007. Skicka din ansökan till DO, Box 3045, 103 64 Stockholm eller via e-post: jobb@do.se.

É Romani Glinda 19

Enligt ett förslag från den parlamentaris-ka Diskrimineringskommittén bordesammanslagningen kunna ske i januari år2008. Den nya regeringen har aviserat attden kommer att genomföra förslaget,men att sammanslagningen förmodligensker under den senare delen av 2008.

– Integrationsverket upphör ju denförta juli och det är klart att det är mångafrågor kring detta. Man har aviserat omhur en del av arbetsuppgifterna ska läg-gas ut, men det finns ju en hel del kringden strategiska enheten som man inte harfångat upp i debatten kan jag tycka. Manhar inte tagit kontakt med DO och avise-rat om att vi skulle vara delaktiga i derasarbete mer än vad vi själva utifrån vårtmandat gör. Jag vet inte om man tänkt attdet är ett arbete som kan upphöra, ellerläggas ut på det nybildade integrations-och jämställdhetsdepartementet, sägerKatri Linna, diskrimineringsombudsman.

Vare sig den nya eller den gamla reger-ingen eller kommittén har gett sitt utryckom att det skulle vara fråga om någonslags neddragning av de totala resurser-na, utan mer av en effektivering.

– Ur mitt perspektiv har jag stött påtanken om en sammanslagning av samtli-ga ombudsmän till en gemensamombudsmannaenhet. Detta är ingen nytanke, det har länge motionerats i riksda-gen, ända sedan DO bildades under 80-talet. Mina beräknelsegrunder är egentli-gen inte så mycket för effektiviserandet,vilket jag också kan se, jag kan också seatt vi kan lyfta frågan om mänskliga rät-tigheter om vi är en stor stark myndighetsom arbetar med det, men jag tycker sna-rar att man genom en sammanslagninglättare kan visa pedagogiskt vad icke-dis-

kriminering handlar om, nämligen rättenför individer att bli sedda som de indivi-der de är, utan koppling till någon grupp-tillhörighet. Och utifrån det perspektivettror jag att det finns en vinst i att pratamänskliga rättigheter i ett sammanhangoch inte prata om kvinnofrågor, invand-rarfrågor, handikappsfrågor och så vidare.

Man vet idag inte om hur det ser ut påpersonalfronten för DO, om några måstesägas upp.

– Det är inte säkert. Vad man säger äratt man inte tänker sig en neddragningtotalt sett. Men visst, vi kan ju redanmärka att det finns en viss oro bland deanställda inom de olika enheterna om hurdet blir med den egna anställningen ocharbetsuppgifterna. Det är inte säkert attarbetsuppgifterna kommer att vara lika-dana framöver. Det kanske också är så attvissa mer än andra känner en oro, tillexempel så oroar sig den administrativapersonalen mer än juristerna eftersom detkanske inte behövs lika många administ-ratörer om man slår ihop enheterna.

Hur blir det då med det romska enga-gemanget?

– Jag tror att vi på ett annat sätt än tidi-gare kommer att koppla ihop arbetetytterligare med andra grupper och annatarbete som vi har. Det behövs mångaegna spår och åtgärder, men på sikt villman egentligen att den romska fråganska leva med i alla sakfrågor naturligt,det är ju dit man vill komma. Och jagkänner att det kanske är dags att vi påDO inom vår organisation tänker på attnu ska romerna komma till tals när vi harkontakt med myndigheter, inte bara inomett romaprojekt, utan generellt. Vi kom-mer också att fokusera mot samer, och

Ny framtid för DODO kommer nästa år att slås ihop med andra ombudsmannaenhe-ter, enligt förslag från regeringen. Det är Diskriminerings-ombudsmannen, DO, handikappsombudsmannen, HO, ombuds-mannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,HOMO, och jämställdhetsombudsmannen, JÄMO.

det tror jag är ett arbete som kommer attgagna den romska gruppen. Eftersom vikommer mycket in i minoritetslagstift-ningen, ramkonventionen och de kravman kan ställa gentemot staten, utifrånramkonventionen. Då försöker vi kopplaihop det här arbetet med det romskaarbetet så att det kan gagna båda grup-perna. Det finns erfarenheter från arbetetmed romer som man kan använda församer och vice versa, säger Katri Linna.

Det ska svida när man diskriminerar.Kan det inte tänkas att man hamnar ionåd då böterna är så dryga. Företagenkan ju ha det svårt som det är. Finns detprivatpersoner som blir fällda i något fall.Och har de i så fall samma bötesgrad?

– Att vi, eller de berörda personernasom får skadestånd, hamnar i onåd, dethar vi med oss hela tiden. Det är ju detsom gör att man inte ska prata om dehär diskrimineringstvisterna som lättfångade pengar för lycksökare, vilketman ofta gör i media. Det är en drygoch jobbig process man måste gå ige-nom om man ska stå för sin sak i rätten.Det är förenat med obehag, smutskast-ning i rätten och givetvis också i vissafall mer än andra, kanske en negativ synpå personen efteråt. Jag tror att detta ärnågot som präglar bostadsdiskriminer-ingsfrågorna. I en mindre ort finns detkanske bara en hyresvärd man kan tän-kas vända sig till och det är ju inte braom man samtidigt inlett en rättslig pro-cess mot dem. Och jag tycker förstås attde personer som driver sin sak i rättengör ett hjältedåd, inte bara för sin egenperson, utan man ställer ju upp som engaljonsfigur i en viktig fråga, sägerKatri Linna.

– Detta arkivmaterial är känsligt. Detfinns 63 000 steriliseringsakter från 1935till 1975. När det gäller barnomhänderta-gande handlar det om flera hundra tusenbarn. Det är ett material som rymmermånga tragedier och livsöden.

Staten har alltid utövat en viss kontrollav sina medborgare. Detta sker genomolika åtgärder, t ex skattedeklarationer,bidragssystem och inte minst den socialaomsorgen om individen. De sociala myn-digheterna ville inte att folk flyttadeomkring i landet, det försvårade deraskontrollmöjligheter. Man gillade hellerinte att man bosatte sig ute i skogen somen del av resandefolket och majoritetsbe-folkningen gjorde.

– Det var lättare att kontrollera perso-ner på 20-talet än på 50-talet. Då fannsdet fler små kommuner med liten befolk-ning, fler socialnämnder med mera. Menredan då tyckte man att det var problema-

tiskt när människor bodde långt från sam-hället, eller om människor flyttade ofta.

Först handlade det om barnomhänder-taganden, sedan när den medicinskavetenskapen vann mark, blev steriliser-ingarna ett möjligt verktyg för att ta handom dem man uppfattade som avvikande,de som man ville bli av med i samhället.

– Man såg dem som en sjukdom somsamhället skulle skyddas ifrån. Det varabsolut en fråga om att rensa samhälletfrån "icke önskvärda element" som mansade förr.

Beteckningen "zigenare" förekommerinte alls i aktmaterialet, vare sig ifrågaom steriliseringar eller tvångsomhänder-taganden.

– Man talar inte om zigenare i akterna.Men det förekommer en Taikon i sterili-seringsakterna. I detta fall handlade detom bildbarhet. En mor, en mormor ochdotter blev föremål för sterilisering för

20 É Romani Glinda

LVU – Omöjligt att häva?Barnomhändertagandets historia i Sverige, med allt det lidande detmedfört för barn och föräldrar är en mörk historia, präglad av myndig-hetsövergrepp, och en nedvärderande syn på fattiga som mindre värdavarelser som inte borde få fostra eller föda barn.I boken Makten över barnen, som är en uppföljare till bokenSteriliseringar i folkhemmet, redovisar historikern Maija Runcis vadhon har funnit i sekretessbelagda handlingar.

Maija Runcis, författare till boken Makten över barnen.

att de inte kunde läsa och skriva. De sak-nade skolbildning. Men resandefolk före-kom i texterna, fast man kallade dem inteför resande utan för "tattare".

Senare försökte man att instifta ensärskild lag för att kunna sterilisera tatta-re. Socialstyrelsen gjorde tattarinventer-ingar, och man försökte gruppera männi-skor för att lättare kunna komma åt dem.

– Men lyckligtvist blev det inte någonutvidgning av steriliseringslagen somenbart vände sig mot de så kallade tattar-na. Däremot tillkom en ny indikationsom omfattade så kallade asociala indivi-der. De människor som blev föremål försocialnämndernas intresse var ju sådanasom pekades ut som tattare eller möjli-gen zigenare.

Då barnbidraget inrättades efter krigetbörjade man rikta blicken mot kvinnormer och mer.

– Tidigare var det mannen som hadeförsörjningsansvar, men när kvinnor bör-jade få pengar av socialen då ökade anta-let steriliserade kvinnor. Det finns etttydligt misstroende från myndigheternassida gentemot mödrar, framförallt ensam-stående mödrar. Man trodde att de skulleutnyttja samhällets välvilja för egen vin-ning, och att det inte skulle komma bar-net till del. Därför skulle de inte heller fåha eller föda barn, och därför sterilisera-de man dem, säger Maija Runcis. Tillmänniskor man inte litade på sa man:"Nej du är inte lämplig som förälder, duvill bara behålla dina barn för att få barn-bidraget." Sedan struntade socialarbetar-na i vad föräldrarna tyckte. Man sa attdet var för barnets bästa att omhändertasoch skiljas från sina biologiska föräldrar.

De sociala myndigheterna vände siginte emot att man hade många barn, utansnarare för att man bodde trångt och varfattig och det ansågs vara individens fel.Fattigdom lades individen till last ochfattigdomen betraktades som en sjukdom.För att förhindra sjukdomens spridningsteriliserades kvinnorna och barnen togsifrån dem.

Folkhemmet skulle bygga bort fattig-dom och trångboddhet under trettiotalet,

É Romani Glinda 21

men resultaten syns först på 50-talet dåfolk får det generellt bättre i samhället.Det är samtidigt som medicinska experteroch vetenskapsmän börjar tala om olikapsykiska sjukdomar som man ser överallthos befolkningen och särskilt hos barnen iskolan. Man började också fokusera merpå utseenden och beteenden. När det gäll-de zigenare handlade det om att de flytta-de på sig för ofta, det ansågs skapaotrygghet för barnen som fick sin skol-gång splittrad. Även om resandet är en delav deras kultur, så var det något som inteingick i samhällsnormerna. Dessutom för-svårade det kontrollen för de sociala myn-digheterna. Det var inte acceptabelt. Mangillade inte heller att människor valde attbo i en liten stuga långt in i skogen, istäl-let för att bo i exempelvis ett barnrikehus.Synen på den tiden var att det måste varafel på en människa som inte strävade motdet moderna, det nya, det gemensamma,det kollektiva.

– Jag tror att berörda socialmyndighetersåg på kringflyttande romers situation somett släktdrag. Romer ville bo i grupp, i tältoch husvagn och ofta flytta på sig, sägerMaija Runcis.

Även om man hade vetskapen om detpolitiska förtrycket mot romer så sågs detaldrig som samhällets fel när man vidtogåtgärder mot enskilda individer. Det varalltid den enskilde individen som baransvaret för sitt eget liv. Det var så manbehandlade människor.

– De utpekade individerna levde inteupp till samhällets normer och krav.Därför vidtog samhället repressiva åtgär-der mot dem. Det vill säga, man försöktedisciplinera dem på ett eller annat sätt, tillexempel genom att ta barnen eller hotadem: "om ni inte gör som vi säger såbehåller vi barnbidraget. Gör ni inte somvi säger, steriliserar vi barn och familj."

Men det är huvudsakligen majoritets-befolkningen som beskrivs i akterna.Romer eller resande är en väldigt litengrupp som förekommer i akterna.

I Makten över barnen beskriver MaijaRuncis välfärdsstatens relation till indivi-den. Hon sätter fokus på förhållandet mel-

den alltid fick rätten på sin sida och attden alltid fick sista orden. Föräldrarnasmöjligheter att återfå sina barn var i detnärmaste obefintlig.

– Dessutom ökade maktlösheten ju merprofessionella barnavårdsnämnden ochsocialarbetarna blev, säger Maija Runcis.Föräldrarna hade sällan någon som kundeföra deras talan. Det enda de kunde göravid ett överklagande var att lova att deskulle bättra sig, anpassa sig, att de skulleskaffa jobb om de var arbetslösa. Meninte heller detta var till någon större hjälp.

Maija Runcis har undersökt totalt 433överklaganden som inkommit till reger-ingsrätten under perioden 1928-1968. Avde 433 överklagandena, avslogs 385 ochendast 48 fall bifölls. Alltså endast elvaprocent lyckades få en ändring i omhän-dertagandebeslutet.

I boken nämner Maija Runcis det"goda hemmet":

– Det goda hemmet skulle vara ettMyrdalhem, dvs mamma, pappa och trebarn, inte trångbott och det skulle fram-förallt vara funktionellt. Helst skulle manha en produktiv mamma. Ansvaret förhemmet och barnen lades på modern,medan pappa skulle försörja familjen, dåhade man uppfyll kraven som ställdes pådet goda hemmet, säger Maija Runcis.

Är det då omöjligt att häva ett LVUbeslut för att få tillbaks sitt barn?

– Ja det skulle jag tro, rent juridisktoch formellt. Däremot ser omhänderta-gandet annorlunda ut i dag än vad detgjorde tidigare. Idag försöker man meratt samarbeta med föräldrarna än vadman gjorde tidigare.

lan stat, föräldrar och barn och hur dettaförändrats under 1900-talet. Utgångs-punkten är barnavårdsnämndens behand-ling av omhändertagna barn och de kla-gande föräldrarna, lagstiftningen för attskydda barn från övergrepp och olämpligauppväxtmiljöer. De som blev tvångsom-händertagna för skyddsuppfostran place-rades på så kallade skyddshem.

– Skyddsuppfostran är tvångsvård, tillskillnad från samhällsvård, som är någotman gör med föräldrarnas samtycke.Samhällsvård anses vara lindrigare.Föräldrarna säger då okey, på ett villkoratt jag kan få tillbaka mitt barn så sam-tycker jag till ett omhändertagande. Mendet är så man lurar föräldrarna, genom attman placerar dem så långt bort så att för-äldrarna inte har någon möjlighet attbesöka barnet i fosterhemmet.

På 50-talet när föräldrarna började få detbättre, var det många som begärde att fåtillbaka sina barn. Då kunde barnavårds-nämnden säga: “Nej vi accepterar inte attdu tar tillbaka ditt barn, för du har intebesökt det.” Det var en medveten tankefrån sociala myndigheten att placera bar-net långt bort för att bryta kontakten medde biologiska föräldrarna. Mamman ellerpappan hade inte råd att besöka barnen.Det lades föräldrarna till last att de intebesökte barnen tillräckligt ofta.

– Samhällsvården blir ett nytt sätt attomhänderta barn med tvång. Nära fyrtioprocent av dem som blev omhändertagnaunder 50-talet är döda nu. Detta visar attden skyddsuppfostran som staten erbjödbarnen inte räckte för att skydda dem.Det har också under senare år visat sigatt många barn utsattes för övergrepp ifosterfamiljer och på barnhem.

Föräldrar hade rätt att över-klaga om de inte gick med på ettomhändertagande, men det inne-bar ofta att juristerna endast kon-trollerade att handläggningen hadegjorts formellt rätt. Det handladealdrig om motiven till omhänderta-gandet, varför föräldrarna ville hatillbaka eller få behålla sina barn.Detta ledde till att barnavårdsnämn-

– Jag har dragit det här i Kammarrättendär jag vann tvisten om upphörandet avLVU på min son. Nästa gång, sex måna-der senare, vann jag även vårdnadsrätteni Lidköping. men jag fick aldrig min son.Socialtjänsten överklagade ärendet ochförhalade samtidigt överlämnadet av minson fram tills att Lidköpings tingsrättdömde till fosterföräldrarnas fördel ochde fick behålla Alexander. Tingsrättenupplöste det som redan var beslutat,säger Christer.

Socialtjänsten har sin egen rättskip-ning, de går emot tingsrättens beslut ochenligt lagen kan man inte göra det, menarChrister.

– Jag har åkt 16 mil fram och tillbakaför att besöka Alexander i familjehemmetsedan han var två år gammal. Jag harmycket kontakt med honom han har till-bringat alla lov och sommarlov hos mig iGöteborg. Numera kommer han själv hemvar tredje vecka på besök, säger Christer.

Christer är helt övertygad att manbeslutade om LVU på sonen, som då var

ett år gammal, på grund av Christersresanderomska ursprung.

– Jag var gift med en kvinna som bör-jade missbruka, socialen bedömde att viinte skulle kunna ta hand om pojken. Jagarbetade och hade egentligen ett gottfamiljeförhållande så när som på minfrus missbrukande. Vi skiljde oss straxefter omhändertagandet och sedan desshar jag kämpat att få tillbaks vårdnadenav Alexander. De sociala myndigheternabedömde att jag inte skulle kunna tahand om min son. Det är helt fel, jag ären god far och skulle mycket väl kunnatta hand om Alexander. Jag har kämpatför honom så att jag blivit sjuk, sägerChrister besviket.

Var finns jämlikheten? Män som harskilt sig, eller som i Christer fall medsonen placerad på fosterhem, har intestora möjligheter att visa att de är kapab-la att ta han om sitt eget barn. Det verkarsom om det bara är förbehållet modern,även om hon skulle ha det sämre ekono-miskt ställt.

22 É Romani Glinda

Kämpar för sin sonChrister Magnussons familj har varit utsatt förtvångsomhändertagande. Hans son Alexander blevomhänder tagen så sent som 1992. Han har sedandess kämpat i elva år för att få tillbaka sin son.

Christer Magnusson.

– Jag blir så trött på det här myndig-hetsköret. Män får mycket sällan någonchans att ta hand om sina egna barn. Nuskulle man kanske kunna säga att jag harvarit så sjuk de senaste två åren, men ilagen står det, kan inte modern ellerfadern ta hand om sitt barn, så kan sys-kon mor eller farföräldrar göra det. Mendet har aldrig erbjudits eller gjorts någonutredning om det, utan de blev ett foster-hem.

I dagens läge kan man se att det fortfa-rande finns stora brister på den punkten.Den närmaste släkten får i det närmastealdrig en möjlighet att medverka i dis-kussionen med socialtjänsten. När detgäller resandefolk och romer överhuvud-taget, är familjebanden så hårt knutna atthela kärnfamiljen lider tillsamman meddet utsatta barnet och föräldern.

– Jag är ändå glad att Alexander hartagit till sig vår kultur. Han har ett stortintresse för historien och läser gärna dethan kommer över. Alexander är femtonår nu och har hela tiden velat flytta hem,men fosterföräldrarna kommer hela tidenpå någon anledning som gör att man tarnya beslut om att han inte får komma till-baka till mig, säger Christer.

Normalt får barnet själv bestämma omvar det vill bo, efter att det har fyllt tolvår, men som Christer säger, kommerfosterföräldrarna och socialtjänsten över-ens om att det fortfarande inte är lämp-ligt, blir barnet kvar hos fosterföräldrar-na.

– Det känns konstigt eftersom de intehar undersökt mina familjeförhållanden,säger Christer. Alexander har ju varit hossina fosterföräldrar så länge och han varju liten när han kom dit. Han har i ochför sig inte farit illa hos dem, men hanhar till och från varit ledsen när han ring-er och gråter. Det är bara en tidsfrågainnan han snart kommer hem. Det finnsnågot annat där ute som drar och hanlängtar efter hela sin släkt, säger hansjälv, avslutar Christer.

É Romani Glinda 23

– Man börjar sitt liv med en förlust, sa enutlandsadopterad i en TV-intervju och jagsom svenska, adopterad inom landet, hål-ler med om det. Dessutom är det en för-lust, som för min del som vuxen, kännslika stark idag som under hela min upp-växt.

I treårsåldern efter att ha blivit flyttadmellan olika hem landade jag hos ett parsom fosterbarn, senare blev jag adopteradav dem. Det första jag gjorde i deraslägenhet var att smyga mig undan ochkissa i en blomkruka.

Några nyckelord är starkt förknippademed min adoption och det är saknad,sorg och vrede. Saknaden är, för mig, attlikna vid en tom svart rymd, sorgen lig-ger bara något litet steg från min vardag-liga yta och vreden finns, men är svår attrikta åt någon eller något.

Känslorna av att inte duga till någotoch att aldrig kunna lita på någon ärockså ständigt med mig.

Jag förstod inte som litet barn vad somegentligen hände och jag fick heller ald-rig veta att jag var adopterad förrän i 16-årsåldern då min biologiska mor låg fördöden och jag förväntades besöka henneför att ta ett sista farväl.

Vreden, som jag nämnde tidigare, bör-jade göra sig gällande på allvar i tidiga

tonåren. Jag fick då, utan synbar anled-ning, vredesutbrott, som kunde rikta sigmot väninnor eller pojkvänner. Utbrottenkom plötsligt och utan förvarning ochskadade många relationer.

Jag har aldrig kunnat lita på minakänslor inför andra människor utan harhela tiden varit tvungen att försöka förstådem med förnuftet istället. Ville en mangifta sig med mig så menade han antagli-gen det, men ganska snart var mina tvi-vel där och jag förstörde förhållandetmed min övertygelse om att han gjordesitt livs misstag och förhållandet tog slut.Flera gånger har jag dessutom, mot minegen vilja, gjort människor illa för att jagville bevisa hur dålig jag egentligen var.

Känslan av sorg kunde också den slåtill när som helst. Till synes utan anled-ning måste jag då gråta och kunde hållapå i timmar.

Jag utvecklade en häftig svartsjuka motalla som hade en mer normal uppväxt änjag och under gymnasietiden låg jag oftapå britsen hos skolsköterskan efter attmina adoptivföräldrar klagat på minotacksamhet. Jag hamnade i ett tillstånddär jag skyllde allt på min uppväxt ochhelt tog bort mitt eget ansvar för livet.

Allt jag ville var nu att bli av med denegativa känslorna för att kunna känna

Om att vara adopterad

en befrielse från, kanske mest, den starkakänslan av sorg.

Alldeles för sent förstod jag att jagmåste få hjälp mot de destruktiva tankar-na. Det ledde till fem års samtal medpsykolog som betytt mycket, men sominte egentligen tagit bort min upplevelseav att vara oönskad och värdelös. Det härtillståndet har gjort mig feg och tillbaka-dragen och övertygad om att aldrig antanågra utmaningar inför rädslan att miss-lyckas. Att inte våga misslyckas är farligtoch begränsande och har gjort att jag ald-rig vågat utmana mina resurser exempel-vis i arbetslivet.

Alla adopterade har naturligtvis sinegen historia på gott eller ont men jagtror det finns något gemensamt, som attbl a bli berövad sin identitet. Får mandessutom nya namn, som i mitt fall, kankänslan av främlingskap bli ännu större.

Pia Palmer som ursprungligen hette Ann-Sofie Sundström/ Krogestad

Anställda inom kommunen i Eskilstunasamlades 11 april för att utmana sinaegna fördomar.

– Detta är ett led i att öka kunskapenom romsk kultur och historia och förhål-landen bland personalen inom kommu-nen. Förra utbildningsdagen var ErlandKaldaras med och berättade om sin bildav den romska kulturen, historien ochförhållandena idag. Även Tanja Swartsvar där då. Hon är sverigefinsk rom ochanställd på Sverigefinska skolan iEskilstuna, berättar Sofia Eriksson, pro-

jektledare. Denna gång ville vi vända påperspektivet, att istället för att prata omdet romska, ifrågasätta förhållningssättettill det som vi ser som "det andra".

Oscar Pripp, etnolog och verksam vidUppsala universitet, pratade inte specifiktom romer, utan generellt om hur hand-lingar kan få negativa konsekvenser ochleda till diskriminering. Ofta kan det varaomedvetet, men det skapar mönster somverkar utestängande för vissa grupper isamhället. Människor kan handla i godavsikt, men ändå blir deras handlingar

diskriminerande. Vi måste bli medvetnaom effekten av de handlingar som kanleda till utestängande strukturer.

– Den stora uppslutningen från kommu-nens personal visar att behovet och intres-set för dessa frågor är stort. Det är positivt,men visar även på hur viktigt det är förkommunerna att aktivt föra upp de romskafrågorna på dagordningen och långsiktigtarbeta med dem, säger Sofia Eriksson.

– Jag hoppas att utbildningsdagarnakommer att fortsätta för att belysa frågan,även framöver, säger Sofia Eriksson.

Det är inte alltid vi vet vad våra handlingar leder till

24 É Romani Glinda

Ny rapport om romer

Mer språkundervisning och mer yrkesin-riktade utbildningar behövs för romerna iNorrköping. Trots lång arbetslivserfaren-het har de svårt att etablera sig på arbets-marknaden. En undersökning som BakiHasan gjort för Norrköpings kommunsräkning visar att de som har svårast attintegreras i den svenska skolan och påarbetsmarknaden är de romer som kom-mit till Norrköping efter år 2000. Hanhar kartlagt hur arbetsmarknaden ser utför de omkring 2 500 romer som lever iNorrköping. Han har besökt skolor, pra-tat med både elever och rektorer för attundersöka hur det går för romerna i sko-lan. Baki Hassan påpekar att när ungdo-marna väl kommer till skolan får de pro-blem att hänga med i undervisningen.

– Romerna i Norrköping är en gruppsom kommit från ett krigsdrabbat område.En grupp som inte har haft de vanligaförutsättningarna för att gå i skolan. De harförlorat upp till 75 procent av sin skolgång.

Det visar sig att de som har svårast attintegreras i svensk skola och arbetsmark-nad är de romer som kommit tillNorrköping efter år 2000.

– En del elever lever fortfarande medposttraumatiska syndrom, andra har hållitsig gömda under åratal efter beslut omutvisning, för många är språket det storaproblemet.

När ungdomarna väl kommer till sko-lan får de problem att hänga med i under-visningen. Därför, tycker Hassan Bakhi,behövs mer undervisning speciellt för dehär eleverna i till exempel romani.

– För de romer som kom tillNorrköping under 1990-talet från detforna Jugoslavien har det däremot gåttganska bra.

Romska flyktingbarn bär ofta på svårakrigsupplevelser. De har dessutom gåttigenom svåra asylprocesser, något somockså påverkar dem.

– En del elever lever fortfarande med

Döv inget asylskäl

För ett halvår sedan började den romskaflickan Behare Shala skolan för förstagången. Hon är tretton år och döv. PåÖstervångsskolan i Lund fick hon lärasig teckenspråk, och en ny värld öppnadesig för henne. Men för sex veckor sedankom avvisningsbeslutet. Ett beslut somkan sätta punkt för Behare Shalas chanstill fortsatt skolgång.

På Östervångsskolan kämpar elevrådetför sin skolkamrat Behare. De har startaten namninsamling för att protestera motatt Behare Shala utvisas. Den ska deskicka till Migrationsverket.

– Vi vill stötta Behare så mycket vikan, säger Manh-Cuong Nguygen tillSydsvenskan. Han är ordförande i elevrå-det. Det är så orättvist. I Kosovo kan honinte gå i skolan.

Behare Shala och hennes familj komtill Sverige för ett och ett halvt år sedanoch sökte asyl. Två av hennes äldre sys-kon är också döva. Under hela sitt livhar Behare och hennes syskon suttithemma.

– I Kosovo finns ingen skola för dövabarn, säger Behare Shala på teckenspråk.Och jag kunde inte teckenspråk heller. Vibara satt hemma.

Behare Shala har, enligt sina lärare,utvecklats snabbt. För första gången harhon ett språk.

Men den snabba utvecklingen kan fåett snart slut. Migrationsverket har beslu-tat att familjen ska avisas till Serbien,eftersom familjen inte kan visa att debott i Kosovo de senaste åren.

Nu kommer Behare Shala blir återigenatt bli utan språk.

Migrationsverket bedömer att familjeninte har tillräckliga skyddsskäl för asyl.Hon och hennes syskon har heller inte såpass allvarliga funktionshinder att de är"synnerligen ömmande skäl" för att fåstanna i Sverige.

Sydsvenskan

posttraumatiska syndrom, andra har hållitsig gömda.

Romerna är vana vid att arbeta i sinaforna hemländer. I Norrköping kör detaxi eller buss, städar eller arbetar iindustrin. Deras chanser till andra jobb äridag lika med noll.

– Det handlar om en grupp med långarbetserfarenhet, men med mycket lågutbildning.

Många romer studerar på SFI och folk-högskolor, men Baki Hasan menar attkurserna har fel inriktning.

– Det vore ännu bättre om kurserna varyrkesinriktade. Det enda sättet för romer-na att integreras i det svenska samhälletär ju genom språket och utbildning. Dåmåste man tänka långsiktigt för att detska lyckas, säger Hassan Bakhi.

Rapporten är klar men ännu inteoffentlig. Under våren hoppas HassanBakhi att politikerna tar del av kartlägg-ningen för att sedan lägga mer pengar påbåde extra studiestöd i skolan och flerplatser i yrkesutbildningarna.

SR/Norrköpings tidningar

Romerdagen sköts upp på grund av påsken

Eftersom Internationella romadagen i årsammanföll med påsken, beslöt RomsktKulturcentrum i Gubbängen att skjutaupp tillställningen till ett annat tillfälle.

– Majoriteten av romer i Stockholm ärkatoliker, frikyrkliga och ortodoxa av allaslag, som grekisk, rysk och romersk. Pågrund av påsken och många har rest tillsina östeuropeiska hemländer för att fira.Därför har vi valt att uppmärksammaromadagen på annat sätt efter påsk, sägerLars Demetri, romsk kulturrådgivare ochintegrationssamordnare på RomsktKulturcentrum.

Notiser

É Romani Glinda 25

Pajala arrangerar melodifestival

Pajala får en ny kvaltävling i minoritetsspråkfestival i höst. Lavlun lavlut, som kvaltäv-lingen heter, ska hållas i Pajala till hösten. Det är en kvaltävling till Liet-lavlut, minori-tetsspråkens egen melodifestival. Lavlun lavlut kommer vara en kvaltävling förNorden och Östersjöregionen.

Den 15 september kommer det att bli hård match mellan bland annat kväner, fin-landssvenskar, meänkälisångare, romer och jiddisspråkiga sångare. Det kommer varatre av totalt 15 minoritetsspråksbidrag som i melodifestivalmanér kommer att gå vidaretill den stora finalen i Liet-Lavlut som hålls 2008 i Holland.

Det är meningen att varje minoritetsspråk ska ha sin egen jurymedlem för att röstapå bäste minoritetsspråkig man, kvinna eller grupp när kvaltävlingen avgörs i Pajaladen 15 september. Men samiskan kommer alltså inte höras.

– Samerna har som urbefolkning en egen kvalificering där vinnaren går direkt tillfinalen, trotts att det är en liten grupp så är det bra, säger Birger Winsa.

SR Sameradion / SR Norrbotten

Succé för de romska tjejerna iStil – Starka tjejer i Lovara

Det går bra för Natasa Cerepovski, JennyNikolic, Ruza Kuzikov, Maja Ivanov ochSally Petrov, de sju romska kvinnornafrån Staffanstorp och Lund som utgörStil. I de nyrenoverade lokalerna i Lundär deras café och cateringservice en storsuccé.

Det var den romska föreningen Lovarasom, tillsammans med Lunds kommun,bjöd in konsulten Tina Sköld för att höraom föreningens unga kvinnor var intres-serade av att komma ut i arbetslivet.

Nästan tjugo kvinnor var först intresse-rade, men många slutade. Kvar blev desju pionjärerna.

– Vi som blev kvar var nog de somhade mest stöd av våra familjer, sägerNatasa Cerepovski.

Stil – Starka tjejer i Lovara – består avsju kvinnor. Föreningen Lovara bildades1992 av romer från före dettaJugoslavien. De sju kvinnorna är med-lemmar i föreningen som har sitt säte iLund.

Projektet Stil startades 2004 för attkvinnorna skulle skapa sig en företag-sam livsstil. I dag har alla sju plusjobbinom Lunds kommun som metodut-vecklare, med syftet att sprida projek-tets idéer och bilda nätverk. Lundskommun och Arbetsförmedlingen iStaffanstorp är arbetsgivare. Projektetdrivs av länsstyrelsen i Stockholm ochfinansieras av EU-programmet Equal.Projektledare är Tina Sköld frånCoompanion, ett företag som blandannat jobbar med utbildningar.

Allt fler medier uppmärksammar deduktiga tjejerna som blivit något av affi-schnamn för den nya romska ungdo-men.

Extra glada är de av tjejerna somtagit körkort. När ÉRG träffade dem iLund för ett tag sedan var det bara enav flickorna som tagit körkort, nu är detre.

Notiser

Utställning: Romska resor Joakim Eskildsens utställning kommer till kulturhuset i Stockholm 2 juni-19augusti, fri entré. Den danske fotografen Joakim Eskildsen har sedan år 2000 restgenom sju länder för att möta och leva med romer. Eskildsens 145 bilder ger ensällsynt inblick i ett för många okänt liv.

Utställningen Romska resor bygger på den danske fotografen Joakim Eskildsensomfattande dokumentära projekt om romernas liv och historia i Indien, Grekland,Rumänien, Ungern, Frankrike, Finland och Ryssland. Åren 2000-2006 reste hantillsammans med författaren Cia Rinne genom dessa sju länder, för att möta ochleva med romer och få en insyn i deras kultur och livssituation idag. Joakim ärfödd 1971 i Danmark, men bosatt i Finland sedan 1994.

Hans fotografiska projekt har ofta resulterat i böcker med texter av författarenCia Rinne. Utställningens samtliga fotografier ingår i den över 400-sidiga bokenThe Roma Journeys-Le Romané phirimáta med texter av Cia Rinne och förord avGünter Grass. Boken ges ut på engelska och tyska av det tyska förlaget Steidl ochkommer att finnas till försäljning i Kulturhuset.

Flyttar på grund av diskriminering

Romer i Olofström känner sig diskriminerade och får inga jobb. Det säger Dzemo Aguschi från forna Jugoslavien, som kom till Olofström för

sju år sedan.Dzemo Auguschi väljer nu att flytta från kommunen. Han uppger att han och

andra romer diskrimineras, bland annat släpps de inte in på arbetsmarknaden.Han säger dock att det är lättare för romer att få jobb i andra kommuner,

men vad det beror på vet han inte. Jemo Aguschi väljer nu att flytta till Oskarshamn med familjen på grund av

arbetssituationen i Olofström.

Det här behövs till ca: 8 personer1½ kg. Hjortkött med ben.Till marinaden behövs:2 msk. Finhackad persilja.2 st. Vitlöksklyftor.2 msk. Rosépeppar.2 msk. Olja

Till ungsstekta grönsaker behövs:5 st. Morötter.1 st. Aubergin.½ kg. Champinjoner.1 kg. Potatis8 st. Syltlökar.Salt och vitpeppar.

Gör så här med marinaden:Mixa persiljan, rosépepparn, vitlöksklyftorna ocholjan till en jämn smet.

Skär köttet och pensla på marinaden på båda sidor-na av kotletterna och låt stå och dra 10 minuter innan de ungsstektagrönsakerna är klara.Potatisarna skalas och skärs i halvor och läggs påen ugnsplåt. Grönsakerna sköljs, skalas och skärs i bitar ochläggs på en annan ugnsplåt

26 É Romani Glinda

Persiljemarineradehjortkotletter

Nu sätts båda plåtarna in i den 200 grader varmaugnen, plåten med potatisar över plåten medgrönsaker, låt steka i ca: 30 minuter.Stek kotletterna sakta tills de fått en fin färg och ärklara.Smaklig måltid !

É Romani Glinda 27

Gadó trubúl 8 ženéngi1, 1/2 kg. Čerbósko zenoGadó trubúl tut, te lašares o marinádo:2 msk. Šindó perzília.2 st. Kotorá sír. 2 msk. Rosés pipéri.2 msk. Vulúi.

Kadalá zelenimáta trubúl tut5 st Morkójá1 st. Aubergine1/2 kg. Buréci1 kg. Kolompíra 8 st. Šuklardé purumá Lon thai pipéri

Ker gadeá la marinádósaLičiar é perzília, rosé pipéri, sír, thai o vulúi, teanél pe čil.Šin o mas, thai makh o mas le marinádósa pe lelí dui rigá. Muk o mas te cirdel andré o mariná-do ánde 10 minutsi.Rande thai šin le kolompíra pe dupašéste pekando o bov.Xaláv, rande, šin le zelenimáta ande kotorá, mekte péčon pe jekh kavér plévo le bovésko.Tho andré le li dui plévora ande jekh than, numapek le kolompíra oprál pa o kavér plevo.Pek ande 30 minutsi ande 200 gradora.

O mas pekés ande jekh tipsía, te lel šukar farba.Numa le sama te na pekés prja but. O mastrobúl te avel cirútsa lolíčóso. Xan pe sastimáste!

Čerbósko zeno, ando perzíliakó marinádo

AvsändareÉ Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

B PortoBetalt

Delegationen för romska frågor har startat!Den 14 februari startade Delegationen för romska frågor sin verksamhet. Delegationen som ska drivaromska frågor har ett tidsbegränsat uppdrag till december 2009.

Delegationen har tre huvuduppgifter(Kommittédirektiv 2006:101)1. Att skriva en utredning och lämna förslag på hur romers livsvillkor i samhället skall kunna förbättras.

2. Främja och stödja kommunala projekt och verksamheter som syftar till att förbättra romers situation. Detta kommer främstatt ske genom samrådsmöten och kommunbesök där vi träffar romska representanter, kommunala tjänstemän och politiker.

3. Informera och sprida kunskap om romer och romers situation i Sverige samt uppmuntra kunskaps- och erfarenhetsutbytemellan statliga myndigheter och kommuner.

I direktiven betonas att delegationens arbete ska ske i nära dialog och samverkan med romer, såväl kvinnor och män somflickor och pojkar.

Delegationens ledamöterFöljande personer har förordnats till delegationen av statsrådet Nyamko Sabuni:Maria Leissner, demokratiambassadör och delegationens ordförande, Tuula Schwartz, sakkunnig i romska frågor, SaliResblom, barnskötare, Hans Caldaras, författare och artist, Soraya Post, folkhögskolelärare och ordförande i InternationalRoma Women Network, Marian Wydow, brobyggare, Gunno Gunmo, länspolismästare Christina Johnsson, jur. dr, CharlesWestin, professor, Göran Johansson, särskild utredare.

Delegationens kansliFör mer information, är du välkommen att kontakta Ann-Marie Algemo, huvudsekreterare, ann-marie.algemo@integration.ministry.se, Domino Kai, utredningssekreterare, domino.kai@integration.ministry.se, LenaEnstam, assistent, lena.enstam@adm.ministry.se. Du når dem även via telefon 08 - 405 10 00. Besöksadress Regeringsgatan 30-32 Stockholm.