Easaderen-gan.

lör-851Ihe;inaEri-am-draI ut-derskahn-gotlåp

ryavelenfiimdre.omtet

III. Agrikulturkemins pionjåirtid i Sverige

nt-levsik

in-itftiGtansuaxl-Fni-nt-eLskerr}

:tt

INFORANDET AVAGRIKULTURKEMIN

I SVERIGE

Den svenska lantbruksveten-skapliga miljönLiknande administrativa f örutsättningar somGrantham betonar vad det gällde de tyskastaterna fanns även i Sverige. Sverige hadetraditionellt en eff ektiv centralf örvaltning. Detfanns emellertid inte något särskilt statligtorgal som ansvarade för jordbrukets utveck-ling och statsapparaten befann sig i omvand-Iing. Genomgripande förändringar från en feodal samhällsformation i riktning mot ett kapi-talistiskt civilt samhälle under 170Goch 180Gtalen innebar att nya behov och krav upp-stod. Historikern Torkel Jansson har i sin av-handling,4derfonhundratalets associottoner(1985)8'visat att denna omvandling var en ut-dragen process där den gamla feodalstatensakta monterades ner innan den modernasamhällsorganisationen tog form kdng sekel-skiftet 1900. I "tomrummet" mellan de tvåsamhällsformationerna uppstod olika fören-ingar och sammanslutningar där medborgar-na själva, ofta utan direkt inblandning frånslälen. log på sig ansvarel [ör all organiserafattigvård, folkbildning, nykterhetsstråvan-den och försvar Staten hade under dennaperiod en restriktiv hållning mot att gripa in ilokala och privata angelägenheter

Patriotiska siillskapet och de tidigaste hus-hälningssällskapen uppstod utan att först ha

fått någon officiell sanklion. Grundandet avLantbruksakademien och hushållningssäll-skapen på 1810-talet kan ses som sätt förstatsmakten att försöka ta ett fastare sreppom jordbruksfrågorna utan att helt och hälletöverta ansvaret. De grundades på statligt ini-tiativ och var tydligt knutna till statsmaktenmed dess mal,lbefogenheter och officiella sta-tus. De var dock, ur ett efterhandsperspektiv,en märklig blandning av intresseorganisation,vetenskaplig institution och ämbetsverk. Påsamma vis som de tyska lantbruksföreningar-na blev Lantbruksakademien och hushåll-ningssällskapen en mötesplats för agrara,statliga och vetenskapliga intressen. De olikaintressena och den statliga förvaltningen påjordbruksområdet separerades först 1890 dåLantbruksstyrelsen grundades.

Sverige följde även med i den allmännaekonomiska uppgången och det ökade intres-set för lantbruksvetenskapen på 184Gtalet.e0lnitiativ och innovationer kom att kanaliserasvia hushållningssällskapen och Lantbruks-akademien. Nya krafter tillsattes på de ledan-de positionerna i Lantbruksakademien. Förrestatsrådet och presidenten för kommerskollegium Gabriel Poppius (1769-1856) blev ciirek-tör och Johan Theofil Nathhorst (1794-1862)blev sekreterare. Denna duo genomdrev enrad förändringar och akademiens verksam-het omorganiserades.

Nya stadgar [ör Lantbruksakademien upp-rättades 1841 där bl. a. förvaltningskommit-tdn stärktes. Förvaltninsskommitten kom1849 att förordnas av regeringen för att tahand om tillsynen över lantbruksinstituten,de lägre lantbruksskolorna, agronomerna

1840-1870

Johan Theophil Nathhorst ( 1794-1862) föddespå Knutstorps gård i Flisby socketl i Jönhöpineslön so|r enda barn till regetnetltsLrihaten oclt as'sessorn Johan Theopllit Nothhotst och huns fruHeduig Meu ing. Red(u1 uid tio års åldet lladehan förtorat b(ido sitl(1förAldrar och uppfostradesou familjen Ehrenkrona på !ården Hulte$tad iÖstergöttand. Sjutton år ganmul bötjade Nath'llorst läso uid Uppsala uniL)ersitet, tog dfu enkansliexarnen och oerk(Ide dörcfter några år sontönbetsmen.

År 1819 slog han sig ned på Näs siiteri i Jön'köpinqs Iän, sont han (irnt efter sina föröldrar, ocll

m.m. Förvaltningskommitten blev ett statligtämbetsverk under civildepartementet ochskulle hålla departementet underrättat omfrågor rörande jordbruket. Juridiskt stoddock akademien fortfarande utanför staten.Med andra ord, Lantbruksakademien för-vandlades frän att fråmst ha varit en veten-skaplig institution till att inneha en centralmaktposition. Ekonomhistorikern GustavUtterström skriver att Lantbruksakademiens"guldålcler" påbörjades här och fortsatte ettpar decennier framåt.1'r

3B

hom frdmförollt att tilljna sig åt fårshötseL. FåroDelhade en ltöghonjunktur undet 1820'ttch 18lUtaLen och Nathhorsts uerksarnhet på Niis bleu ttågot an ett natione[lt cetltrum. Nothllarst goL) ut ettflertat sktiftet om fårauel, ntedDerkade i orllantserandet eD det s.h. UlLhontotet oclt Lryprättode et1

herrleshola pr? Åti.s 18.3.1. År 1826 gjorde han enresa till Thoers Möglit1 sotttt besökte schdfetier,utttnorkuLtdpt ".h ullsottPinJsonlöglntnPat iTyskland. N.tthhorst fortsdtte sino agronomishastudiet i Möglin 182E-1829. Genottl sitl intresseför fåraL)el hom han i nAr(t kontakt med hommers'kattegiurns prcsident Cobiet Poppius som ocksåuar en stor förespråkarc föt fårshötsel. I s[utet au1830 hördnude dert tftulsaceorto konhurrensenoch ullDrisema sjönh. Natllhorst tDigades läggdner herdeskolan ocll sin fåtshötseluerhsatnhetoclt h7n sålde Näs.

Sem sehteterare för Latltbruksohademiettmettan 1841 .,ch 1862 fich Nathhorst stor betydel'sc för onlorgatliseringen och upprycktlingen aL)

ahadenien samt oetenshapliggördndet ot) iordbrLlket. Ahademien och lantbruksuetenskapenfick på så scitt en centta[ plats i sotnhdLLet. Ndth-llorst hade änen en L)iktig roll för inrAttundet QI)

de s'ensha lantbruhsnfitend 1816. Fötutom auLentbruhsak(ldenien Ddr luln ochså ledanot dL)

Vetenshapsohade ien, S(illskapet fiir tlyttigo kutlshopers s pri donde, de f [e sto hus hå I lni ng.ssdllskd-pen och ett fle,fial ut[Andska agrara akadernierocll sällskap.

Pril)dt hann Nathhorst under ett 37 årigt öktenskap necl Louiso Sophio Jonsdctttet få 16 barnaarau l,! b[eu uuxna. Flera aL) sönema fijlide ifaderns fotspår. En bleL) föreståtdatc för lont'bruhsshc.tlan i Wassbo, en onnan fijr Dogsholmoch en underaisade. i statlis regi i boskopsskötseloch nejerihantering. Mesl kät1d bleu emetlertidprofessor lljalmar Nothorst som 1E62 bleu denfö6te fijreståndoten ftjr det ltyupprättode lantbruksilstitutet i Alnarp. (Foto: KB)

Som en halvstatlig organisation med ett vdlutbyggt nationellt kontaktnät och samtidigtsjålv utiivare av vetenskapligt jordbruk på

Experimentalf åltet, erhöll Lantbruksakade-mien en stark position. Akademien fick här-igenom en mycket viktig roll i etableringen avden svenska agrikulturkemin. Speciellt akademiens sekreterare Nathhorst hade ett stortinflytande på hur agrikulturkemin kom attgestaltas. Lantbruksakademien fanns med på

nästa alla nivåer i genomförande- och besluts-processerna inom jordbruksområdet. Såväl

: eget initiativ- ..at håll saml:

-.:r behandlinl: triien sändes

r--rgl. NIaj:t. Sh

..:ingen i uPPdairut och konti::en. Akadem

- r sin central::- utvecklingen'.!.

\athhorst hi

'i.rtbruksvetenl.h praktiskt in.-:.n ]]'hörd förrgarna och kr

-.:ad och instit1..:hhorsts håll)r0 inte främ

: -rkt utan istä:.sk omvandlil\:-rhhorst had(::-rnd men har:.esse Iör både'.:tenskap och

-r:uket.": Son !:let gjort en str . a. besökte T-:.

Tillbaka i Sv,

:'. el på sitt godr

iiola 1831.1en-:.1'ling 1832 ar.i- en undervi::irev Nathhorlled akademiet

: enna uppsats::nskaPens fö

-:akliken.er Na::i den moralis'..itigaste i utb

-et praktiska j

:aoretisk kunsl

-'Jp ett skePtils-iapliga teorie

Hans förslar:.u1le se ut låg

..r som också l'. ån Edward N

lorctuel:. 18.3Uilet nå-t:. ut ett: irgani---Jde enlan en

a:lerier,::4af ia a niska:itesse,aamers-. qckså

i.ltet 0D

-e nsen,. !äggaa:9m11et

t:afilien:.ry'de t-

=e n aL)

a: lordL.iapen

:det aL)

::1m QU-,'-tol aL)

4al hutl-stllsA(ltiemier

:,tktet1-1.. barn'aljde i';,,r lanL

-gs haltn

i.iidtsel..lettid'ai detl:a latlt-

på eget initiativ som efter påtryckningar frånannat håll samlades nyheter och impulser in.Efter behandling och vidare utredning av aka-demien sändes ansökningar och förslag tillKungl. Maj:1. Slulligen lick akademien av re-geringen i uppdrag att genomföra riksdagensbeslut och kontinuerligt kontrollera verksam-heten. Akademien och Nathhorst hade ge-

nom sin centrala placering möjlighet att sty-ra utvecklingen och utdefiniera andras åsik-ter

Nathhorst hade starka rötter i den gamlalantbruksvetenskapen och dess filantropiskaoch praktiskt inriLlade synsätt. Samtidigt varhan lyhörd för de nya vetenskapliga inrikt-ningarna och kraven på en mer professionali-serad och institutionaliserad agrarvetenskap.Nathhorsts hållning visar att perioden 1840-1860 inte främst var en vetenskaplig bryt-punkt utan istället en period av organisato-risk omvandling och professionalisering.Nathhorst hade själv ingen vetenskaplig bak-grund men han hade byggt upp ett stort in-tresse för både praktiskt lantbruk, lantbruks-vetenskap och utbildningsfrågor inom lant-bruket.!':Som godsägare hade han på 1820-

talet gjort en studieresa till Tyskland dår hanbl. a. besökte Thaers lantbruksinstitut i Mög-lin.

Tillbaka i Sverige började han bedriva får-avel påsitt gods och upprättade där en herdeskola 1831. I en av Lantbruksakademien utlysttävling 1832 angående lämplig organisationav en undervisningsanstalt för lantbrukareskrev Nathhorst en uppsats som belönadesmed akademiens mindre guldmedalj. Redan idenna uppsats diskuterar han ingående ve-tenskapens förhållande till jordbruket ochpraktiken.lri Nathhorst betonade i uppsatsenatt den moraliska uppfostran skulle vara detviktigaste i utbildningen och att färdigheter idet praktiska jordbruket var väsentligare änteoretisk kunskap. Överhuvudtaget visar hanupp ett skeptiskt förhållningssått till vetenskapliga teorier vilket var vanligt i samtiden.ea

Hans förslag till hur ett lantbruksinstitutskulle se ut låg nära organisationen vid Mög-lin som ocksä blev förebilden för Nathhorstsvän Edward Nonnen (1804-1862) som grun-

dade Sveriges första lantbruksinstitut i Dege-berg (nära Lidköping) 1834. En viktig del avden lantbruksvetenskapliga mobiliseringenvar just etablerandet av lantbruksinstituten.En professionell kår av agronomer ansågs vä-sentlig för att sprida det rationella lantbruket.Lantbruksinstitutet i Degeberg låg avsidesoch fick få elever. Istället grundades l848lant-bruksinstitutet i Ultuna. Initiativtagare ochdrivande i inrättandet var Robert von Kra-mer, landshövding och ordförande för hus-hållningssällskapet i Uppsala län. von Kra-mer var vid denna tid en av de mest driviurdepersonerna inom de agrara kretsarna ochkring honom och Ultuna uppstod en nyska-pande agrarvetenskaplig miljö. Senare grun-dades också lantbruksinstitutet i Alnarp 1862.

Aven på det vetenskapligt teoretiska områ-det uppstod ett ökat intresse. Någon intensi-fierad forskning var det till en början inte frå-gan om. Istället blev det en ökad debatt kringlantbruksvetenskapliga problem. Från 1820-

talet hade akademiens äandlingar fört en tåm-ligen tynande tillvaro och de lantbruksveten-skapliga bidragen bestod av privata odlaresom redovisade sina egna försök. I sambandmed akademiens omorganisering revitalisera-des även Handlingama. Det professionella in-slageti Hand[ingatnd ökade och ett antal upPsatser av utländska auktoriteter trycktes.esLantbruksakademien stimulerade även enökad kontakt med utlandet genom bidrag tillutlands- och studieresor. Resorna gick oftasttill clet tysktalande området med vissa besöki Frankrike och England. Denna verksamhetvar intensiv under 1800-talets andra hälft ochefter 1890 sände också Lantbruksstlrelsen utresenärer för kunskapsinsamlande.

Den lantbruksvetenskapliga debatten för-siggick dock inte bara i Lantbruks.tl<ademiensregi. Tidshrtft för landtmanna- och hommunal-ehonomienb\ev elt forum där nyorientering-en inom agrarforskningen diskuterades. Tid-skiften hade grundats 1840 och 1845 blev do-centen i botanik Johan Arrhenius (1811-1889)nedredaktör; med honom följde en moderna-re agrarvetenskaplig diskussion. Arrheniusblev sedermera Ultunas förste föreståndareoch 1862 efterträdde han Nathhorst som sek-

ett vålniidigtruk påakade-:k här-gen avaliade-i stort)rr att:ed påesluts-. Saväl

reterare för Lantbruksakademien, en posthan kom att inneha till 1881.

Speciellt beträffande tidskriften kan näm-nas ett programmatiskt stycke ur Alexandervon Humboldts bok Kosmos som trycktesIr,.d rubriken l )fuer Iälrtr\ elenskal){.rnas in-fll,tande på praktiska lifuet" (1845)!"roch somvisar på den nya tilltron för vetenskaplig teo-ri. Llär publicerades också den första mocler-na agrikulturkemiska uppsatsen, "Agrikultur-kemiska relationer" (1850-1852), skriven avden vicl Ultuna verksamne Hampus vonPosl.ii Tidskift för landtrnartna- och hommunaLekonornten slogs 1862 samman med akade-miens handlingar och omformades tillKonql.Lantbruks Afuulentiens Hondlinger och Tid-skrift.

En annan central perscxt för spridanclet avmineralteorin och nyare agrarvetenskap varagronornen och sekreteraren fiir Stockholnshushållningssällskap Johan Teodor Bergelin(1822-1864). Han var en flitig översättare ochutgivare av lantbruksvetenskaplig litteratur.Han gav ut Tidskift för sl)e.nsht [ondtbruk ocltdess biniirirear (1855-1864), där den lant-bruksvetenskapliga debatten följcles och clär

bl. a. flera artiklar av Liebig och andra utländ-ska kernister publicerades. Bergelin översat-te bl. a. Thaers Grundsatser t den r(Itionell(tlandthushållningen (1846 och 1861) och Lieb-igs Narurlogor tiir åk€draAe, (186,1). Enstakaartiklar om agrikulturkeni fanns också i dags-pressen och i clen populära tidskriften Zos-

rtirtg för ftiket. Jorclbruksvetenskapliga frågorblev sålecles fi)rernål för en allt stiirrc oflent-lic debatt.

Från kemi till agrikulturkemiHistorikern Rolf Torstenclahl konstaterar i

boken leÄnologlns nyttu (1975) att Lartbruks-akademien inte gick i bräschcn i jorclbruksve-

tenskapens nyorientering under 1840-talet.l'"

Mineraltcorin fick ett ganska skeptiskt ochtrevande mottagartcle, och Liebigs.Dre Chenlein Ihrer Arutr;ndurtg auf Agricttlnt urtd Phl,sict

/ogle tiversattes inte på initiativ av akade-mien utan av alen kemiintresscracle liberaleticlningsmannen Lars Johan Hierta och tryck

4A

tes på hans förlag 1846. Ftirst på 1850-talet togakadeInien initiativet och skred till hanclJing.

Denna skeptiska hållning inom lantbrukskret-sar fanns även på kontinenten. Lantbruksve-tenskapen hacle före 1t140, som titligare visats,en svag teoretisk grund. Det var en vetenskapsom hur,.udsakligen utövades av privatperso-ner och som byggde på en teori vilken integick att applicera i praktiken. Samtidigt fannsen väl utbyggd organisation bestående av enhierarki av statligt styrda lantbrukssällskap.Liebigs teori innebar att agrarvetenskapenfick en stacligare vetenskaplig gruncl och legi-timitet, samtidigt som det för utbildade ke-mister tippnacles ett undersökningsfält ochett stort nätverk.lär de kunde utöva sin skick-lighet och tjäna sitt uppehälle.

Problerret var dock att I-iebig och andra"rena" l(emister hade ett annat syfte l]led agri-kulturkemin än vad de redan existeran.le lant-bruksorgänisationerna hacle. Man skulle kunna säga att de inte tog tillräcklig hänsyn tillden lantbruksvetenskapliga traditid.Ien. [.ie-big menade, som tidigare påpekats. att agrikrrltrrrkemin skrrlle tillhöra clerr rena kemil.Agrikulturkemi var en syssla bland anclra somen kenist kuncle ägna sig åt. Tillämpacl forsk-ning Och försök förkastade Liebig, vars syftevar ren iorskning för forskningens egen skull.Detta bröt totalt med vad lantbruksorganisa-tionerna ville åstadkomma. För clem skulleagrikulturkemin användas i praktiken och clet

var mycket viktigt att den spreds till lantbru-karna. Agrikulturkemivar ingen bisyssla utanhur'.uclsaken och clen inbegrep en tydiig prak-tisk l1lålsättning. Liebigs teorier passacle medandra orcl inte in iden rådartde lantbruksve-tenskapliga miljiin. Teorin måste översältasoch anpassas och ägrikulturkemin avskiljasfrån den rena kenin.

Även från vetcnskapligt håll fanns det enskeptisk inställninli till Liebig. Sverige hacle

starka tra.litioner inom det agrikulturkeIniskaområdet. I san)tida historiska tillbakablickarhänvisar man till fiiregårrgare som Walleriusoch framförallt till arvet efter Jöns Jakob Ber-zelius (1770-1848). Berzelius ha.le varit rredvid grundandet av Lantbruksakaclemien ochvar föreclragancle f i)r dess vetenskapsavclel-

liitls Jacob Ber'2ttsLutda i 1stt

'' rlerntliotlellt l

':n tlen oorgon--ittttng aD ErLInt

. 'isl .sor/j arelcn.:ket i lenlotio' i-ltttulde breL)tt

' ...) hetntstcr ochldns LaboratL)

'dshe hernister. . r.1., /-!ske Ael/?li. : iut he'listetl .l.l

'i Liebig utau l?

'r genotn erl It

':r ctfi iiutr Lieb:.'--c1rus sa)r?i sl/i

rng från 1813 f,.iliva engagem. rrrtbruksvetens: ,r'nlella anknyll,.rzelius var frrh i biirjan av r

rir-ev han några;, ,ngl. '\uensha L.:r' 1813. Därcfteet låq fram till

Fta.let toghandling.ruksket-:bruksve-lre Visats,etenskap!ätperso-llien inteligt fannsrde av enr-sä1skap.

nskapenI och legi-ldade ke-sfät ochsin skick-

ch andramed agri-mde lant-ullle kun-ins] n tillmen. Lie-. att agri-a kemin.rdra somrad forsk-ars syfte

3en skull.]rganisa-m skullen och detllantbru-ssla utanilig prak-ade medbruksve.iersättasar skiljas

ls det enige hadediemiska.ablickarIal]eriusrliob Ber-arit mednien ochpsavdel-

Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) Lt(t född il;öuersunda i Österyötlund. Betzelius gjotde sigett internationel[t h(int namn genom sit forsktlinginorn den oorgonisha kemin och andlytisk be'sfumning aL) ljrundömnens egenskaper och före'kornst. Sorrt uetenskapsman uor Berze[ius ocksånycket internotionellt utåttihtad oclt han fördeonfattande breL)LJäxling med flerQ könda europe'isku henister och giotde resor rLlnl om i EuropaTil[ hans laboratoriutn hom böde suensko och ut'löndska henister för (ttt studerQ, däribland denkände tyske kemisten Friedrich Wöhler och ogri'kuIturkenisten J.F.W Johnston. ADen tned JustusL an Liebig utl)eckl(Ides det et1 L)änshaplig förbin'delse genon en långL)arig breuudxling. I Brocksblogrufi öL)er Liebig står det ott Liebig betrukt(deBerzelius sofil sin föregöngdre ocll något du en

ning från 1813 fram till sin död 1848. Hansaktiva engagemang i agrikulturkemin ochlantbruksvetenskapen, till skillnad från hans

formella anknytning, var dock varierande.Berzelius var framstående inom djurkeminoch i början av sitt åtagande vid akademienskrev han några artiklar om agrikulturkemi iKongl. Sue nsha Landtbruks'Academiens Anna-1er 1813. Därefter var hans aktivitet på områ-det låg fram till 1840-talet.

fadersfiqur, dL)en fest de bara träffades en enstaha gdng L)id naturforshamötet i Hamburg 1834.FIerc inbjudningu til[ nerandra och ],tterligoreförsök ott träffas misslychades au oliha anled-ningor. Dett(r ledde med tiden tiU mtsstänks1mhetden emellan och de började uetenskdpligt att hri'tisera uarandra. Berzelius reagerade ochsö rnyck'et snobbt pd Liebigs "Die Clleulie itr ihrer Anuen'dung auf Agricu[tur und Pllysiologie" (1810) somhan dömde ut som spehulatiu och dåtigt ernpi'ris ht oc h experimente I lt förankrad.

Detta L)ar enle.llertid inte den första gångenBerze[ius ägnade sig åt agrikulturhemi. Redon iba;rjan aL) lBAA-tukt skreL) han ett antdl uppsatserom djurherni och utgaL) en boh i dmnet. BerzeIiusL)ar ochsö med L)id instiftondet (D Lantbruksakademien 1811 och han b[eD uhAmnd tiLt direhtöroch förcdrcgande för okademiens uetenskopsou'delning 1813. Under 18Lj-talet publicerade hanett tiotel uppsatser om ogrikulturkemi och lant'bruhsDe.tenskap i "Lontbruksahodemie ns Anna'ler". Emellertid ninskade hons intresse för ograr'Detenshapen under l82A- och 18301a[en då hanendost pub[icerade en uppsats i dkademienslnnd[ingar. Kring år l84A började Berzelius återoll intn ssPto sig löt l(rnlbtuh'Dplenskapen L)ilhclsprplar de intprntlttonp llo t"nLl.F'Pna Ar l83tpublicerade hun den ogrihulturgeologiskt intres'sa nta uppsatsen " Om be s koffe nlrc te n of s'uengesberg och mark" i "Ldsning för f()[het" ocll llonshreu ackså ett ontol uppsetser li "Ldntbruksohat'

demiens hond[ingar" (en 184A och tuå 1815).ADen praktisht utfajrde Beqe[ius en del agrikulturhemisha experiment uid denna tid. Den (qriku I turhe n iskt iltre sserade ge ntle tnQnnaj ord-brukaren greDe Hons Gabriel Trctle-\Ltchttneis'ter hade L)id sitt stott Trotte-Ljungby i Shåne uppriittat ett [abordtoriurn. Vid sina besök i Trolle'Ljutlghy granshade Berzelirls bland annat Liehigsmineralteori och undersöhte jordarter. Anda framtill sin (löd 1848 Dat BerzeLius föredragQnde förLantbruksakadetniens L)etenskapsQDdelnitlg, enpositiotl som hdn då således innehaft i 35 år.( Foto: KSLA)

Berzelius var personligt bekant med Liebigoch de förde en livlig korrespondens.!! Liebighacle i den internationella debatten om denorganiska kemin stött Berzelius teorier.l00 För-

bindelsen mellan dem blev emellertid an-

strängd under 1S30-talets slut och Liebigs in-tråde på det agrikulturkemiska området led-

de till en brltning i deras relation. Berzeliusaccepterade Liebigs mineralteori i grunden,men redan i samband med utgivandet av Lie-

41

bigs bok var Berzelius starkt kitisk till dess

vetenskaplighet. I ett personligt brev till Liebig sparade han inte på kritiken:

"Dina beräkningar giva ofta mycket beak-

tansvårda och påfallande resultat, men omman betraktar de grunder, varifrån de utgå, så

äro deribland många av den beskalfenhet, attvi om dem ännu icke kunna åga någon tillför-litlig kunskap, och därigenom kommer detvackra resultatet att hänga i luften. Detta sättatt behandla vetenskapen ger en fängslandeoch underhållande lektyr, men synes miginnebära en återgång till Fourcroys metod,som uppbyggde vetenskapen av färgskimran-de såpbubblor, vilka, bortblåsta av den nog-granna prö\''ningen, icke en gång kvarlämnardet såpskum, varav de uppkonmit."r0r

Diskussionen mellan dem fortsatte och i enuppsats i Lantbruhsahadentiens handlinqQrgjorde Berzelius slutligen upp med Liebigsteorier.ro2 Även om Berzelius inte själv varspeciellt aLliv inom agrikulturkemin och intehann spela någon roll i dess institutionalise-ring kom hans arbete inom kenin att få bety-delse. Flera av hans lärjungar fick viktiga rol-ler i etablerandet av agrikulturkemin och viadem levde hans anda kvar

En av Berzelius' lärjungar var skotten Ja-

mes F. W Johnston (179G1855). Johnston togsin examen vid universitetet i Glasgow stude-rade en tid i Stockholm för Berzelius vid 1830-

talets början och blev sedan professor i kemioch mineralogi vid det nyupprättade univer-sitetet i Durham. I samband med uppmärk-samheten kring Liebigs bok övergick han tillagrikulturkemi och blev en känd agrikulturke-mist. År 1842 grundades Agricultural Chemis-try Association, en underavclelning till detskotska lantbrukssällskapet. Syftet mecl för-eningen var att genom föreläsningar, utgivan-de av skrifter m.m. verka för spridandet avvetenskapligt lantbruk och att själv bedrivaforskning genom såväl försökverksamhetsom kemisk forskning i laboratoriet.r03

Johnston blev arstålld som föreningens kemist 1843 och anlade ett laboratorium i Edin-burgh.10r T1'rgdpunkten i arbetet låg på prak-

tisk tillämpning av kemin, jord- och gödsel-analyser och propaganda med mycket uppsG

42

kande verksanhet. I Johnstons laboratoriumväckte Liebigs namn Iöje.r|s Teoretiskt tog.Johnston mer fasta på den agrikulturgeologis-ka traditionen i Storbritannien. Det var före-trädare för den geologiska vetenskapen somredan på 1830-talet hade börjat förespråkaanvändandet av kemiska metoder inom jord-

bruket.r06 Liksom Berzelius kritiserade hanLiebig för bristande vetenskaplighet menäven för hans brist på tillåmpning. Johnstonkan sägas vara en av de viktigaste personer-na för omformulerandet av Liebigs teori, frånen kemisk teori till en självständig agrikultur-kemisk teori som väl passade in i den rådan-de lantbruksvetenskapliga miljön och desssyften. Liknande ideer var vanliga även iTysk-Iand. Stöckhardt var påverkad av Johnstonoch det skotska systemet när han 1845 pläderade för organiserandet av s.k- Kreis-Chemi-kern, dvs. att en krets av bönder gemensamtskulle anställa en ambulerande kemist.roi

Den johnstonska synen på agrikulturkemikom att bli dominerande i Sverige. Johnstonblev tidigt utsedd till korresponderande leda-mot i Lantbruksakaclemien. Han gav ut fleraagrikulturkemiska böcker vilka snabbt över-sattes på akademiens initiativ Ol. a. av Nath-horst själv): en mer populärvetenskaplig bok,

Katekes i ionlbrukets hemi och Eeologi (.1846),

och två mer vetenskapliga 1äroböcker, Förstagrunderna i åkerbruks-chemi och geolttgi(1842, sv övers. 1846), samt tyrbandsverketLandtbruheti naturuetenskapliga grunder (1848) .

Dessa blev agrikulturkemiska standardverkoch användes vid lantbruksinstituten.

Som framhållits kom agrikulturkemin och"f örsöksstationsrörelsen", under en relati\tkort tid efter 1850, att snabbt spridas överEuropa och Amerika. Detta visar att den inled-ningsvis långsamma nyorienteringen frär cle

redan etablerade lantbruksorganisationerna,i Sveriges fall Lantbruksakaclemien, inte be-

rodde på bristande intresse och kraft utan på

att man avvaktade en lämplig teorigrund an-

passad till den lantbruksvetenskapliga miljön.Det kråvdes att personer som Johnston ochStöckhardt översatte den kemiska teorin så

att den överensstämcle med de agrara intres-sena. När detta väl var gjort agerade lant-

I'ratoriumetiskt tog€eologis-| \'ar före-apen somlrespråkanon jord-lrade han

thet menJohnstonp€rsoner-leori. frångriL-ultur-en rådan-och dess€n i Tysk-Johnston:4J ptäde-i-s{hemi-{Tlensamtrst.::idturkemiJohnstonu:de leda-r\' ut flera:bt över-- a\'llath-aplig bok,r:r r'1846),

ier. Förstat qeologilcislerkett/ (-1841j).

Cardverke:l-errin ochn relativtidas överien inled-:-r irån deJOnerna,l, inte be-ft utan på

=und an-

ga miljön.s:on och:eorin såra intres-ade lant-

brukssällskapen snabbt i den agrikulturke-miska frågan.

Den agrikulturkemiska fråganEtt viktigt forum för lantbruksvetenskapligdebatt under 1800-talets andra hälft var deAllmänna Svenska Lantbruksmötena. Detlörsta mötet anordnades i Stockholm 1846.Robert von Kremer hade kommit med initia-tivet och Lantbruksakademien var en av hu-\.rrdorganisatörerna. Nathhorst hade gjortstudieresor i både England och Tyskland ochhämtat Iörebilder därifrån.r03 Tyngdpunktenlåg i början på diskussioner, efter tyskt exem-pel, men med tiden blev utställningen allt vik-tigare. Lantbruksmötet blev ett slags "stor-nrite" dår storjordbrukare kunde samtalamed lartbrukets organisatörer samt med poli-tiker och vetenskapsmän. Vid Lantbruksmötena lördes en offentlig resonerande debatt omproblem och nyheter som uppstod i sam-band med att lantbruket blev allt mer kom-mersialiserat. Syftet med mötena var att ut-by'ta erfarenhet och kunskap mellan jordbru-kets olika intressegrupper. Där väcktes ochdiskuterades frågor som efter beslut kundeutredas av Lantbruksakademien och sedanföras vidare till Kungl. Maj:t och riksdag.

'01r

I Sverige kom frågan om att anstålla agri-kulturkemister upp för första gången vid detfjårde Allmänna Svenska Lantbruksmötet iMalmö 1849.r10 På initiativ av rl.ttmästaren Pe-

ter von Möller väcktes frågan:"Då kemiens tillempning på jordbruket

äfuen hos oss gör sig mer och mer göllande,uore det då ej önskligt och af behofuet påkal-ladt, att landtmannen sattes i tillfölle att få sinajordarter sdkert analyserade, uton för stor host-nacl2')\\

Vad som menades med agrikulturkemisterframgår inte av diskussionen men det fram-kommer att man ville ha en kemist som skul-le fungera som en serviceresurs för landetsbönder som i Skottland och Tyskland. Agri-kulturkemisten skulle ägna sig åt att analyse-ra iordprover åt bönderna och inte så myck-et åt teoretisk forskning.

Redan här, innan det fanns några aqrikul-

turkemister överhuvudtaget i Sverige, kanman spåra två olika inställningar till agrikul-turkemi. Det ena synsättet förespråkades frånrent vetenskapligt håll och det andra frånlantbrukssidan, alltså samma motsättningsom fanns mellan Liebigs och Johnstons för-hållningssätt. Föreståndaren för Chalmersslöjdskola, kemisten Carl Palmstedt, menadeatt problemet med agrikulturkemister lättastkunde lösas om Lantbruksakademien toghjä1p av privata laboratorier samt av lärareoch elever vid Chalmers och Teknologiskainstitutet i Stockholm för att utföra de kemis-ka analyserna. På samma linje var lundaprofessorn i kemi Nils Johan Berlin som menadeatt det också vid universiteten fanns gott omkvalificerade kemister som kunde utföra agri-kulturkemiska analyserrr2 De menade medandra ord att det inte behövdes någon sär-skild agrikulturkemist utan att vanliga kemis-ter och kemiska metoder kunde tillåmpas föratt lösa jordbrukets problem.

Mot detta synsått reagerade Nathhorsthäftigt och hävdade, "... att Sverige, långt ifrånatt äga rik tillgång på Agrikulturkemister, tvert-om är i stor brist på sådane...".rrir Här fram-kommer ett annat synsätt. En agrikulturke-mist var inte bara en kemist, utan Nathhorsttryckte på prefixet "agrikultur". Agrikulturke-mi skulle vara en egen disciplin skild från denrena kemin. Jordbrukskemi var inget som enkemist kunde utföra med vänster hand vid si-dan av sina vänligä sysslor. Diskussionen av-slutades med ett beslut om att Lantbruksaka-clemien skulle göra en framstållan hos kungenangående anslag till agrikulturkemister på fle-ra orter i landet.

Den efterföljande ansökan och utredning-en gjordes av kemiprofessorn Lars FredrikSvanberg på akademiens uppdrag; de ätergesi sin helhet i Appendix 2 i denna bok.'ra Svan-berg hade efterträtt sin lärare Berzelius somföredragande för akademiens vetenskaps-avdelning. Med akademien vid rodret komdess linje att förordas. Svanberg framfördeakademiens ståndpunkt och de arvikandeåsikter som framkommit vid Lantbruksmötetnämndes inte alls. Lantbruksakademiensstarka ställning blev med andra ord stlrande.

I ansökar framkommer tydligt hur akademienville att en agrikulturkemist skulle vara, vilkauDpqifter han skulle utföra och vilka kvalifika-tkrner en sådan måste ha. Det var slnnerligenhöga krav som ställdes:

"... hvartill forclras. att han [agrikultur-kemistenl, utom de grundligaste vid högreundervisningsverk förvårfvacle studier iAernrerz, biir hafva inhämtat säker kännedomi b,sih, botanik, rlslologl och onaloml, samtderjemte hafva genomgått en fu11sL1ndig kursuid nåqon utmärkt(ue Londthrul<s-sÄo1a." Ir5

Nathhorsts inställning f rån Lantbruksmö-tet återkommer och redan i nästa stycke kon-stateras:

Det bör hårvid icke lemnas oanmårkt, att.såvidt Al<ademien har sig bekart, ingen så bil-dad vetenskapsman för närvarande finnes ivårt land, och att säledes ingen rtsigt är för-hanclel att snart kunna anställa el såclan."i

En agrikulturkemist skulle ha en "dubbel"kompetens lnecl både teoretisk och praktisksko]ning. I ansökan laststälides att agrikultur-kemisten skulle klara av att utföra arbetsupp-gifter sorrr: rådgivning, praktiska undersök-ningar, uppsökancle resor ilandet saml spri-dande av kunskap via det skrivna ordct, förut-om de rent veterskapliga uppgifterna.

Kravet på välutbiiclade agrikulturkemisterframkom även i ctt cirkulär från Lantbruks-akadenien till hushållningssällskapen somprrbliceracles i hancllingarna sanma år.rri Detvar ett svär på en förfrågan från Lantbruks-mötct 1848 om akademien kunde uppställaett schema för hur jorclbruksförsök skulle ut-föras. Akademien svaracle att lr]an inte kundeuppställa något absolut sådant. Att utfijrastrika fiirsök var ett )'tterst koInplicerat arbe-te sorr.r krävcle långsiLlighet och noggrännhet.Paverklrr Irån en m5 cket komple\ olrgi\rlintsgjordc att enskilda faktorer var nåstan onöj-liga att isolera och resultat var clärför svåraatt nå. Akadenlien fortsatte "... att de fiireskdf-ter som ett sådant schcma borde innehållaför att svara mot fordringarne af strängveten-skaplighet, vore under närvarande ()mstän-

digheter profttis,tt orerltsfallöara".r ri Det fannsmed andra ord inga förutsättningar för enstrikt ftirsi)ksverksamhet och akademien re.

44

kommenderade därför att endast sådana för-sök som inte gjorde anspråk på vetenskaplig-het skulle genomföras. Detta var ett resultatav den bristande vetenskapliga kompetensenilanclet:

"Men agrikulturkemien är en i Sverige hit-tills alldeles försummad vetenskap, och i vårtlancl finnes ingen kemist med åliggande attbiträda landtmannen vid de talrika undersök-ningar. af hvilka han i och för sitt yrke är i be-hof. De strångt vetenskapliga försöken i lancit-bruksväg måste således för närvarande len-nas å sido." L r!'

Detta var inte bara ett krav på agrikulturke-mi utan även ett uncierkånnanale av Thaersrationella lantbrukssl'r och dess ftirhoppningatt enbart ur försöksverksamheten skapa ettvetenskapligt jorclbruk. L,tt teoretiskt per-spektiv måste till och.le praktiska fiirsökenrnåste kopplas till den kemiska vetenskapen.Det var även ett underkännande av clen ti.li-gare lantbrLrksvetenskapens praktik och allade privatpersoner son experimerteracle påegen hancl. Dessa ostrukturerade försök gavtvivelaktiga resultat vilka dessutom lätt sking-racles för vinden. Det framkommer tyclligt attLantbruksakademien eftersträvade att få ennationellt tiverblickancle roll. Resultaten "...måtte pd ell s|d11e kunna sanllas och i sam-manhang allmängriras. - [Jnclerlåtes c]etta, såkunna- såsom hittills skett - försök göras i år-hundraden, utan att vetenskapen genom denlbringas ctt steg framåt."r2'r Personer som intehacle tillräcklig kunskap skulle överhuvu.ltaget inte befatta sig med försök. Akaclernienuppmallaclc:

''... att hvar och e[, som icke så fullståncligtupplattat sitt yrke, att han kan uttänka sättethuru såclana försök böra ordnas. för att afnature få svar på cle frågor rnan föreläggerhenne, gör båst att icke befatta sig me.l dyli-ka vetenskapligä forskningar. såsoln liggandeutom gränserna för hans förmåga." i':r

Försiiksverksarnheten avskil.les såledesfrån cle utövancle lantbrukarna. Nägra profes-sionella agrikulturkemister fanns dock inte ilandet. .krrdbruket stocl helt plötsligt utan ve-tenskaplig ledning. I ansökan till Kungl. Maj:tframförde Svanbers ett förslaq för att råda bot

: - iir

i sådana för-denskaplig-' ett resultat)mpetensen

Sverige hit-p. och i \'årtEgande atta undersök-lrke är i be-öken i landt-arande lem-

griL.ulturke: ay Thaersörhoppninglrl skapa ettretiskt per-ra försökentenskapen.a\- den tidi-ril och allanterade påiörsök gav

n lätt sking-r i\diigt attde att få en;ultaten "...och i sam-es detta, såhgöras i år-pnom demer som inteerhuvudta-lkademien

rdlsttudigtinlia såttet. för att af:örelägger

I med dyli-m liggande

3s såledesgra profes-dock inte ig't utan ve-ungl. Maj:ttt räda bot

på denna brist. En ny lärostol vid universite-:Fn måsle in rältas. Det måsle skapas en agri-kulturkemisk disciplin för att få ungdomarintresserade. Bristen skulle avhjälpas om "...endast de i landet befintlige, yngre personerse någon möjlighet för sig att finna deras ut-komst, om de åt denna utgrening aJ vetenska-pen rikta sina själsf örmögenheter".r22

Det måste följaLlligen skapas en professionoch en karriärväg inom agrikulturkemin. Uni-versitetsundervisningen måste läggas olrrirån sin tidigare ensidiga inriktning på kemiskieori till att också innefatta praktisk tillämp-ning. Detta gällde inte bara för jordbruketutan även för mineralogin och geologin ochiör medicin och farmaci som också borde fåegna professurer. Att utbilda unga i tillåmpadiorskning vid universiteten skulle skapa dug-liga lärare vid lantbruksinstituten och lant-bruksskolorna och bra agrikulturkemister

Detta uttalande måste ses i relation till na-lurvetenskapens ställningvid lS0Gtalets mitt.Lindroth har haft ett stort infll,tande över huriddhistoriker sett på detta. Han menade attdenna tid knappast kunde ses som någonsvensk storhetstid för naturvetenskapen utanistållet, med få undantag, kännetecknades aven påtaglig stagnation.l23 Universiteten varstarkt påverkade av romantisk idealism. Hu-maniora och filosofi värderades högt ochsågs som andligt upphöjande. Naturvetenska-pen däremot sågs som rå och materialistisk.

Linclroths beski\,rting måste dock modifie,ras. I denna tid fanns också början på någotnltt. Visserligen fanns det en negativ instäIl-ning till naturvetenskap lrån många håll mendet var också då som naturvetenskap ochteknologi började mobiliseras för ekonomis-ka ändamåI. Allt fler röster hördes för upprät-tandet av nya vetenskapliga institutioner ochstatligt stöd. Idehistorikern Anders Lundgrenmenar dessutom att striden mellan naturve-tenskapsmån och idealister har varit starktöverdriven i historieskrir.'ningen. Även hos deiörra, som t. ex. Svanberq, fanns det idealistis-ka drag. Ren empiri och praktik kunde inte nåmålet utan måste kombineras med veten-

skapliga teorier. Det var dock en instrumen-tell syn på dessa vetenskapliga hypotesersom framfördes. Vetenskapsmännen kundeinte lösa livets gåtavilket var en fråga för filo-sofin. Teorierna skulle tillsammans med ve-tenskapens praktik skapa materiella f rarnstegåt staten och hela samhället.r':a Den omvärde-ring avtillämpad forskning och teknologi somslog igenom på 1870-talet i samband med in-dustrialiseringen hade alltså en förhistoria.

Agrikulturkemin kan i detta sammanhangses som ett tidigt exempel på ett förändratförhållningssätt till naturvetenskapen ochdess tillämpningar Med tanke på de agraranäringarnas dominans under 1800-talet ärdetta inte konstist. Inom jordbruket fanns detmånga problem men också möjligheter, somstatsmakten behövde råda bot pä och få kun-skap om med hjälp av tillämpad forskning.Det fanns också ett tydligt idealistiskt draginom agrikulturkemin. Syftet var inte bara attåstadkomma materiella och ekonomiska främ-steg utän också att höja lantbruket och helasamhället kunskapsmässigt.

Lantbruksakademien fick avslag på sin an-sökan om en ny universitetsprofessur Nyaförsök gjordes emellertid, utan akademiensinblandning, och 1853 inrättades vid Uppsalauniversitet en prolessur i geologi och minera-logi och en i teoretisk- och åkerbrukskemisom Svanberg blev förste innehavare av Där-emot lyckades akademien få ett positilt svarpå hemställan om att anstäla en agrikulturke-misl. : Det kom dock all dröja längc innantjänsten som agrikulturkemist tillsattes. Detannonserades flera gånger i dagstidningarna.De hårda kraven på att ha både vetenskapligaoch praktiska meriter och den inte alltförhöga lönen gjorde att clet inte gick att finnanågon kvalificerad person. Det fanns docksökande; bl. a. ansökte den blivande profes-sorn i rättskemi Nils Petter Hamberg utan attdet ledde till någon åtgärd från akademien.'26Detta kan ses som ett led i Nathhorsts ochLantbruksakademiens hållning. Man höll hartpå de formella kraven, det skulle vara en rik-tig agrikulturkemist inte en kemist.

45

Alexander Miiller- Sveriges förste agrikulturkemistEfter sex års sökande, både inom och utanförlandet, inkom pävintern 1856 en ansökan frånden tyske kemisten Alexander Mtiller (1828-1906). Bakgrunden till detta var att akademi-ledamoten Carl Juhlin-Dannfelt (1823-1904),sedermera intendent f ör Experimentalfältet1860-1880, hade lärt känna Miiller i Tyskland1855, då han var där på uppdrag av akade-mien för att studera agrikulturkemiska för-söksstationer. r'?? Mirller hade fått en gedigenutbildning i Freiburg och vid universitetet i

Leipzig där han tog sin doktorsgrad i kemi.Därefter blev han anstålld vid tekniska- ochlantbruksskolan i Chemnitz och blevförestår-dare för dess nyinrättade försöksstation1853.128 Efter en av Svanberg utförd gransk-ning av Miillers meriter, i vilken MUller fram-förde ovanstående kvalifikationer plus godavitsord från bl. a. Stöckhardt och några skriv-na uppsatser i ämnet, godtogs han till tjäns-ten som agrikulturkemist.rz!

I kontraktet som fastställdes mellan Lant-bruksakademien och M0ller framgår vilkauppgifter han skulle ha.r3r Han skulle upprät-ta ett laboratorium, utföra kemiska undersök-ningar och analyser enligt en bestämd tilxa,företaga resor i landet och förmedla upplys-ningar och råd till dem han mötte underdessa resor och till dem som så begärde. Vi-dare skulle han avge två berättelser varje år,en över verksamheten och utförda experi-ment och en berättelse över de senaste upp-täckterna inom iimnet både inom och utanförlandet. Dessa berättelser skulle publiceras iHandlingarna och de skulle vara skrivna såenkelt att en bildad jordbrukare lätt skullekunna förstå innehållet. Det framgår såledesav kontraktet att viktigare än forskning var attsprida det vetenskapliga jordbruket.

Miillers verksarrhet under de första årenkom framförallt att handla om att bygga uppett någorlunda väl fungerande laboratoriumsamt lära kärna det nya landets förutsättning-ar och de ledande personligheterna på områ-det.r:rr Verksamheten bedrevs ånda fram till1864 i akademiens trånga lokaler på Mäster

46

Samuelsgatan 36. Det rådde vid Miillers an-komst stor brist på laboratorieutrustning ochpengar Miiller fick för egna medel resa tillTyskland för att inköpa den nödvåndiga ut-rustningen.r32 Pengabristen gjorde också attnågon egentlig försöksverksamhet inte komigång under de första åren. I sin första verk-samhetsberättelse skriver han att han främstsåg som sin uppgift att vara något slags jord-brukskonsulent:

"l likhet med den för agronomerna utstaka-de verksamhet, år agrikulturkemistens upp-gift ännu företrädesvis att gå de enskilda re-qvirenterna tillhanda med de upplysningar,som kemien för närvarande har att erbjudadet praktiska landtbruket, dels efter beskrif-ning eller besiatning på stället, dels efter kemisk undersökning i laboratoriet "':r:r

Verksamheten styrdes utifrån efterfråganoch inte avvetenskapligafrågeställningar AttMiiller ändå betonade i citatet. att detta varfallet "ännu", antyder att han såg en utveck-Iing mot rner forskningsuppgifter när väl deekonomiska förutsättningarna hade f örbätt-rats.

Den första tiden var Miiller ofta på resandefot. Under de tre första åren hann han se näs-tan hela landet med norra Norrland som un-dantag. Det var framförallt hushållningssäll-skap och goclsägare han besökte, dvs. det tra-ditionella lantbruksvetenskapliga etablisse-manget. På dessa resor inventerade han ri-kets naturresurser och gjorde sig en bild avSverige. På vissa platser gjorde han mer nog-granna kartläggningar Gotlands myrar ochqeoloeiska beskaffenhet undersökte han ettflertal gånger för att studera Gotlands lämp-lighet för sockerbelsodling. På begäran avhushållningssällskapen i Gävleborg, Jämt-land, Västmanland och Skaraborg utfördeMiiller övergripande kartläggningar avlänenskemiska och geologiska förutsättningar förjordbruk och tillgång på andra naturresursersom kunde vara till nltta för lantbruket ochindustrin.

Miiller kunde sammanf attningsvis eftersina resor konstatera att, "Snart nog försvin-ner den fördom, som hvarenda utlänning hy-ser om Sveriges obördighet iföljd af dess

Å

{

.!, !.,tander Il' : i Bttyern

: Lgotre år

, : ..an1 Iät.-t rko[en i- -,d till fök

-, lL de lning, ,1en:.. I \i6 Lia

,,. tilL St- : 'itrdigt e

- - :,tdre n-. '1.! och I

':F han L

r:iira läge.:: rdthush-.: -sstämr:..,:iningarr--. ardades-: rnnU min:. :äckdika<.-'sent infö::s. \lvrma

..:::e sätt ocli.. iörbättr:

1: . ::änsta l

:._ :-:i nlan f,

: ', .-ket inte

\lr.rllers an---stning ochdel resa tillh endiga ut-:e också attL€t lnte komirrsta verk-: han främstr: siags jord-

]rna utstaka-::stens upp-.nskilda re-:lh sningar,ait erbjuda

:r1er beskrif-lels efter kei--: :

LelterfråganNhingar Attri detta var5 en utveck-:r när väl deade förbätt-

: pa resander ral se näs-xd som un-ähingssäll-d1s. det tra-ia etablisse-.ade han ri-i5 en bild avran mer nog-! :n\Tar ochöite han ettiards Iämp-begäran av'lorg. Jämt-

'lrg utfördeIar av länens,::ningar föri:Jrresurser.:5ruket och

ilgs\-is efterrog iörsvin-r-arning hy-ö rd af dess

Alexander Miiller (1828 1906) föddes i Ober-pfatz i |ldyern. Hen studerode i Fteiburg ocll togL id tjugdre års å[der sin doktorsgrad i hemi L)iduniL)ersitetet i Leipzig. Samme år bleu han on-stäl[d sont [örare i kemi L)id lantbruhs- och teh-ntska skolan i Chetnnitz ()ch ett par år senare utt1.itnt1d tiLI föreståndore för dess naturDetenskap-Lige aL)de[ning ocll för detl nyupprättude försöhs-stationen.

År 1856 uid tjugoåtkr års ålder btet) Mitlet ut-nörrtrtd till Lantbruksahademiens ogriku[tur-ketnist ocll professor i ogrihulturhemi, och lrunft)tttade tilt Stocklloltn. Trots ott det inte farnsnågot firdigt agtikultrtkemisht [oborotoriutn ocllarl mindre någon försöhsstation uid Mijllersatlkonlst, och lrots ott resursenle t)(u begrAnsode,så lurnn han utlöra mycket under sin fijrsta tid i

nordliga låge ..."tjj, men har fastslog också, "...

att landthushållningen icke bedritves i full ölverensstämmelse med landets natur".riis För-utsättningarna fanns således men gödselnvanvårdades, andra förbättringsmedel togsdet ännu nindre hä1syn till, åkrarna var då-ligt täckdikade och nya brukningsmetodervar sent införda om de överhuvudtaget in-förts. Myrmarker måste tas till vara på ettbättre sätt och binäringar som skogsbruk ochfiske förbättras. Det som Miller dock såg somden främsta orsaken till missf örhållandenavar att man försökte bedriva spannmålsod-lingvilket inte passade till klimatet och jorden

Saerige. Han giorde rnånga resor inom landet,gj orde flera regiona[a undersö hningor, understjhte fodemedel, mejeriproduhter och gödselämnenach gaL) ut skrifter om spatlnmålsbrkning, bet-sockerindustrin, toruindustrin och rnossodling.

Sörshi[t intressante dr hans undersijkningarrörcndp onuönLlnrngpn ou slödprnds oufau ocltlutrin iunt gödselömnpn. Ar 1860 eau hon rtt"Gödselbohen eller grarderna för gödselamnenas bellandting i stdtler och på landet". Dör plö'detode hon starkt för att man shulle atu.)dndQ"Herr Marinos patenterode hlosettinftttniq".Detta L)er en torrhlosett som aushi[de de fastaAmneno från de f[ytande nilket L)ar ulhtigt ou sa-nitöto shöl men frttmförallt för jordbruket. DenhL)(il)eriko urinen giordes luhtfri med solt- eIetsuaue[syra och blandades sedon med halk L)ilketbteD ett mycket högkDolitotit)t gödsel. Den fastaouföringen bleu dessLnom på detta sött löttorc stttorka ocll att koncentterc i gödselfabriher för til'uerkning au pudrett.

Undet 1860-talet, efter ott den agriku[turkemis ha försö hsstotionen uppr(itt(rts på Experime n-tatfältet, uppstod konflihtet mettdn M tler ochakodemien, oclt efter fLera Längre IAnstteclighetersdde han upp sig 1869 och flyttode till tserlin. Därfortsatte hon ott uerka som agrihultuftemist ochkoil framfördllt att engageru sig för lrur storstäders hloohsystem sku e konstrueras så ott au-luppsutttn"l shulle hunno utnylljot *rm 6öJspl-(innp lör att höjo jotdhtukpts nL)bdstninP At 188/;

köpte Miller gården Stensjöholm i Kronobergsl(in, d(ir hon till ott börja med endast bodde påsontmarllalDåret men efter 1898 årct om. Gårdenomuundlade hon lill en mönsteryård och 1900öL)ertog sonetl SL)en Mtiller diften. SL)en Mijllerhade tidigote bliDit atstdlLd som Suensho Moss-kulturföreningens första hulturingeniör och hanbleu sedan föreståndere för Kronobergs l(ins lantbruksskola. (Foto. KB)

i Sverige och den glesa befolkningen. lställetpläderade han för boskapsskötsel och krea-tursavel vilket passade för stora vidder ochgav sysselsättning året om. Det skedde ocksåen strukturomvandling av jordbruket i denriktning som Mtiller hade förespråkat menförst ett par decennier senare och inte p.g.a.Miillers åsikter utan genom en allt hårdare in-ternationell konkurrens på spannmälsmark-naden.

För att åstadkomma förbättringar föresprå-kade Miiller den traditionella Iösningen medspridninq av kunskap uppifrån. Han pekadesärskilt på undervisning vid lantbruksskolor

47

och anställande av länsagronomer, uppbyg-gande av mönstergårdar som skulle föregåmed gott exempel, väckande av samhällsan-dan samt förbättrade kommunikationer. Un-der sina resor såg Mii er också flera godaexempel på hur godsägarna tog sitt ansvar:

"Det är de s. k. Herrenännens vackra upp-gift, att från sina väl skötta gårdar sprida in-sigter om det bättre bland allmogen och atthjelpa den att införa en klokare och naturen-ligare hushållning." 1:rri

Detta visar att det filantropiska gentleman-naidealet fortfarande var en viktig del av lant-bruksvetenskapen. Godsägarna måste ta sittansvar genom att följa de senaste vetenskap-liga rönen och sköta sina gods som förebilder.Det är tydligt att man tänkte sig att det veten-skapliga lantbruket först och fråmst nådde uttill godsägare, präster och annan överhet föratt sedan som ringar på vattnet spridas tillcleras ongirming. Först på 1880-talet kan manse en omsvängning i denna inställning ochförsök att direkt nå ut till bönclerna. Den nas-siva ökningen av lantbrukslitteratur, tidskrif-ter och pamfletter år ett bevis för cletta.

Uncler Miillers första år bedrevs nästaningen forskning alls. Mycket tid gick åt till attbesvara frågor, hålla föredrag, undervisa ochutf öra allehanda provanalyser i laboratoriet.Han studerade också olika fodersubstitut ochhur städernas latrin skulle kunna anvåndas ijordbruket samt gjorde mjölkanalyser. Md Ex-perilnentalfältet utförcles endast några försöksom gällde utprovning av konstgiidsel. SeclanLiebig hade pläderat för konstgödsel hadeefter 1850 en mängd olika preparat börjat dykaupp på marknaclen. Ett stort problem son]uppstod var konstgödselbedrägerier'r' Illa-luktande sand kuncle t. ex. säljas som konst-gödsel och diverse mirakelnedel utan egent-ligt näringsinnehåll var vanliga. Mtiller utpro-vade två preparat som fanns på marknadennämligen Warns superfosfat och Hazelii sva-velsyrade arlmoniak.L38 Denna uppgift komatt bli viktig och ta mycket tid för agrikultur-kemisterna och försöksstationerua. De fick enkontrollfunktion för att stävja den kaotiskamarknaden.

4A

ARGUMENT FORFORSOKSSTAf IONER

Mellan teori och praklikEfter att ha fått Miiller anställd riktade akade-mien nu krafterna mot att inråtta agrikultur-kemiska försöksstationer. Under den långa tiddet hade tagit att finna en agrikulturkemisthade försöksstationer hunnit bli det senasteinom lantbruksvetenskapen. Från akaclemi-ens sida fanns det en god kännedom om ut-vecklingen i Tyskland, dels genom litteraturoch tidskrifter, dels genom resor och person-liga kontakter. Argumentatbnen för försöks-stationer koln därförtill stor del att erinra omcle tyska. Uppdragandet av riktlinjer och stra-tegier för inrättandet av försöksstationer komäven denna gång huvudsakligen att ske ge-

non I-antbruksakademien med lantbruks-rnölplla sollr vikliqä dehi]l llorum.

Debatten kring försöksstationerna kopplartill ett genomgående tema inom lantbruksve-tenskapen under hela 1800-talet, nämligenförhållandet mellan teori och praktik. Proble-met gällde huruvi(la vetenskapliga teorier vartillämpbara i jorcibruket och hur teoriernaskulle fiirmedlas och anpassas så att de för-väntade resultaten skulle kunna uppnås. Sor.tt

tidigare beskrivits fanns det en utprägladmisstro mot vetenskapliga abstrakta teorierfiire 1840. I Liebigs efterföljd hade å andra si-dan en stor tilltro till vetenskapliga teoriersdirekta tilläinpning på jordbruket uppstått.Vissa entusiastiska efterf öljare menade t.o.m.att det var möjligt att lära bönderna att utföravissa centrala vetenskapliga analyser för jord-bruket. Bönclerna skulle bli vetenskapsmän!Detta synsätt kom dock snart på skam, jord-bruket var alltför konplext för att kunna sty-ras av några vetenskapliga teorier

Den som startade debatten var Nathhorstsom 1850 höll ftiredraget "Vetenskapens för-hållancle till Praktiken i Landtbruket".r:re Härredogjorde han för det "agrikulturkemiskaslrsättet" på detta problem, en position mel-lan lantbrukets praklik och kemin och mellanteorifientlighet och teorioptimism. Om kemis-

:-:naS oPtim:eras tanka

:.:röring ofru..:dlas ibör: -:iemin skL

rlil-erksmä.:--de upp e

:.::-le agrarl: r:skning up

: iordbruk:aitiska rer::en tillä

.. :pla tillbal,-=a t ill der., iörsöka f

- --iatta förs..'. ö\'ergå til- :ställde n

rrul.ti\ra m{

' : ::lh ägagåraa detta s

';.'rhorst påI

-rt e ha hjäIl

'= rh erfare-\1en hära

:ar. att åker.:: bero af ,

. ra:oriet. D

:. 1kemier. steg på er

..-rre tillvägi;.den af ke

' : en af clet

.: le den en:r a ömse s

:::-s eriarenlionsekvel

: -1 att agrik.: ,ch neråt

:::rukarna:-r nunde bli

-:aJkernin b

-.: å1-lantbr:: \-a sina t(r-l: L-u lt u r ke.:: örlsesicl. ---:::mA intl€

=-:ra ord jär

-: älclre lar

IONER

ftik: : itade akade.i:::3 agrikultur-:=: :,.n långa tid-::].. -rlturkemist: : det senaste

. r:.n akaderni-

-- r:dom om ut-::- ,:r litteratur. 1, ch person-

: - iiir fiirsöks-::. :.: l erinra orn:-.. -':r och stra-r,:::.:lialner kom

-:, .rtt ske ge-

, :: ialltbriLks-:-: .

:r.:ra koPPlar: :-ntbruksve-

-::. -: nårnligenr.--.iik. Proirle-

: j..-:. ieorjer var: : --r' ieoriernar:r .;. att cle fiir-:,: -,rpnås. Sotrr: :' utpråglad. ::r-ir\ta teorier: .- r= ii anclra si-..:.-ta teoriersr: -.:t upPstått.:: :.:lla(le t.o.m.- -i:rit att utfiirar.-'-.sei-för"jord-'. ::::lSkaPsnän!r ,.. skam. jorcl-

: .:: kunra sty-

,-'. -ir' \athhorst:::,siiaPens för::: r :ket .rirl'Här

: .. - :urkemiska: -JLrsition mel-

:: ::: och mellan:- s:rr. LJm kemis-

FOR ternas optimism skrev han: "Den Ikemin] vari deras tanka en trollstaf, genom hvars blottaberöring ofruktbara hedar och kärr skulle för-

vandlas i bördiga åkrar och ängar" ra0 Agrikul-

turkemin skulle inte heller endast utöva den

hantverksmässiga sidan av kemin. Nathhorstställde upp en agrikulturkemisk metod. Först

skulle agrarkemisten genom rent teoretiskiorskning uppställa vetenskapliga hypoteserom jorclbruket. Utifrån dessa teorier skullepraktiska resultat dras genom att agrarke-

misten tillämpade dem. Slutligen måste han

koppla tillbaka utslaget av de Prakliska åtgär-

derna till den vetenskapliga utgångspunktenoch försöka få dem att stämma överens. Elter

iortsatta försök kuncle så småningom hypote-

sen iivergå till visshet, en naturlag. Nathhorstuppställde med andra ord den hypotetisk-cleduktiva metoden som det agrikulturkemis-ka tillvägagångssättet.

På deita sätt fiirenades teori och praktik.

\athhorst påpekade dock att agriL:ulturkemisten

nåste ha hjälp avjorclbrukaren och llars hiuttl-

rg o.h erlarenhel [örall lillänpa leorierna.''Men håraf följer en annan satts. den nem-

ligen, att åkerbrukskemiens framsteg icke en-

clast bero af de undersökningar som ske i la-

boratoriet. Den högre utvecklingen af denna

del af kemien, som hittills endast gjort några

iä steg på en bana af oöfverskådlig längcl,

nråste tillvägabringas genom förenade berni\-

danden af kemisten och landtmannen, hvaroch en af dem inom sina gränser, båcla stöcl-jancle den ena den andra, utan all ensidighet,

och å ömse sidor clragande fiirdel af hvaran-

clras erfarenhet."rrrKonsekvensen av Nathhorsts resonemang

blev att agrikulturkemin avskildes båcle upp-

at och neråt. från den rena kemin och frånjorclbrukarna. Varken lanttrrannen eller kerr.tis-

i.-n kuncle bli agrikulturkemist. Samtidigt varagrarkemin beroende av båda och då framför-

aLlt av lantbrukarna fiir att i praktiken kunnapröva sina teorier och realisera framsteget.

\grikulturkemin och lantbrukets f öreträdare\'ar ömsesidigt beroende och hade gemen-

sarnna intressen. Nathhorst försökte med

andra ord jämka samman vetenskapen med

den älclre lantbruksvetenskapens sften

Vid det åttonde Allmänna Svenska Lant-

bruksmöiet i Jönköping 1858 ställdes för för-sta gången frågan om anslag till anläggandetav fiirsöksstationer vid Experimentallältetoch vid lantbruksinstituten Nu var det Hjal-

nar Nathorst (1821-1899), sonen till akade-

niens sekreterare, som inleclde diskussionen.Hjalmar Nathorst hade gått isin faders fot-spår och studerat vid Degebergs lantbruksin-stitut och i'l'yskland och Schweiz. Efter ut-bildningen var han verksam vid olika lant-

bruksskolor och 1861 blev han utnämnd tillprofessor och den förste föreståndaren förlantbruksinstitutet i Alnarp. Hans argument

skilde sig inte från hans fars resonemang från1850 men han fortsatte den historiska expo-

sen genom att även kritisera den tidiga agri-kulturkemins snå\t serviceinriktade målsätt-

ning. En ensam agrikulturkemist som genon

iordprovsanalyser i laboratoriet skrev utkonstgödsel-"recept" till lantbrukarna upp-nådde inte agrikulturkemins syfte. På dettavis fungerade inte agrikulturkemisten som en

bro mellan teori och praktik. Det krävdeslångsiktighet ocl.l fasta anläggningar för attkunna omvandla teorierna till praktiska åtgär-

der. Detta förhållande hade lett till att agrikul-

turkeniska försöksstationer hade uppstått i

Tyskland:"Meningen dermed var att noggranna för-

sök skulle anställas, hvilka såväl åkerbruka-ren som kemisten borde öfvervaka; clen ene

skulle tillse att vetenskapens fordringar upp-

fylldes å ena sidan, under det åkerbrukaren å

andra sidan iakttog att sådana frågor väcktes

till1ösning, som för det praktiska åkerbruketvore af vigt." Lll

En försöksstation skulle alltså vara en plats

där det ianns både laboratorium och försöks-

fält ocli både vetenskapsmän och lantbruka-re, en skärningspunkt mellan teori och prak-

tik. Nathorst kom att vidareutveckla sina idAer i bokerr Är?gra crrd orn uiLkoren fijr suenskajordbruhets utDeclrling (1858). Där pläcleracle

han även för utveckling av cien högre utbilcl-

ningen inon jordbruket. Precis som sin far1832 såg han utbildningen som framföralltmoralisk och karaktärsclanande. Genom attlantnännen skolades höjdes deras andliga

bildningsgräd. Samtidigt var jordbrukarnabundna vid jorden och det materiella. Dettagjorde dem till samhällets ryggrad och jorcl-

bruket till "modernäringen". Nathorst fram-förde en konservativ s1,n som visade hur lant-bruksvetenskapen kopplades ihop ned soci-ala och politiska frågor:

"Nya sceptiska läror finna hos honom

lantbrukarenl icke någon ingång, ty han harbevarat i ett enkelt sinne hvad som utgörhans lifs dyrbaraste egendom, hans glädje imedgången, hans förhoppning under mot-gången. [...] Det är fabrikernes och städernesarbetarebefolkning som vanligen åstadkom-ma upplopp och revolutionet.." ral

Den nya hotbilden framkomrrer tyclligt.Det var den tidiga industrialiseringen, urbani-seringen och klassdifferentieringen som Nat-

horst såg som ett hot mot samhällsordning-en. För samhällets bevarande måste man sat-

sa på jordbruket. "Lyckligt derföre det land,som har jord nog för alla sina innebyggare..."'la Han kritiserade det rådande liberalistis-ka samhället och "låt gå-principen". Dettapekar framåt mot den protektionistiska sidanav lantbrukarna i Tullstriden i slutet av 1880-

talet. Nathorst pläderade för ett ökat statligtingripande för att förstärka jordbruket ochdess befolkning. Ett viktigt led i den ökandestatliga interventionen var, enligt Nathorst,inrättanclet av fiirsöksstatbner.

Mellan det universella och detlokalaEtt annat genomgående problem inom agrar-kemin, vilket användes som argument för för-söksstationer, var relationen mellan lokalaf örhållanden och universella vetenskapligateorier. Frågan som ställdes var: Går det attlita på utlåndsk forskning när det svenska kli-matet och den svenska miljön år unik? Dettavar en av huvudpunkterna i Liebigs kritik avThaers rationella lantbruksprogram. OmThaers stråvan att utifrån sina lokala experi-ment vid försöksfälten i Möglin skapa en uni-versell vetenskap son skulle gälla iiveralltskrev I-iebig ironiskt:

50

"Ett åkerbrukssystem på ett litet styckejord å Möglin blef i Tyskland ett mönster föralla jordbruk; ... De gödningsmedel, som iMöglin hade en gynnsam inverkan på jorden,

egde samma verkan öfver allt. Benmjölet,som der var utan inflytande på sådesgrödor-na, blef ansedt såsom ej medförande någonverkan på alla tyska åkerfält."t15

Liebig framförde däremot ett omvänt för-hållande. De naturlagar han fastställt var uni-versella men alla jordar var individuella. Ve-

tenskapens praktiska tillämpning måste an-passas till den lokala platsens kemiska ochgeologiska förhållanden, i enlighet med mine-ralteorin och minimumlagen.rr6

Detta resonemang knöt an till en större ve-

tenskaplig tradition som vidgade perspekti-vet utanför det rent kemiska synsättet, näm-ligen den humboldtianska. Den för samtidenvärldsberömde Alexander von Humboldt(1 769-1859) utvecklade vädgeograiin, gjorde

viktiga vetenskapliga resor och blev en myck-et central person i vetenskapssamhälletHumboldt var för öwigt den förste som upp-märksammat Liebigs vetenskapligatalang.LriHurnboldt hade ett holistiskt synsätt och be-

tonade de komplexa lokala platsbetingelsersom st]'rde växt- och djurlivet. Ett mycket vik-tigt inslag i den humboldtianska vetenskapenvar kartografi och topografi. Klimatologiska,geologiska och andra faktorer skulle kartlåg-gas fiir att man skulle se hur de skapade olikazoner mecl sina speciella växt- och djurarter.För att göra detta behövdes en stor mängdresenäre( observatörer, insamlare och veten-skapliga stationer som var lokaliserade överhela jorden och organiserade i ett nätverk.Utifrån information ifrån alla dessa lokalaobservationer kunde sedan mer generalisera-

de och universella slutsatser dras.ra8

För agrikulturkemin, som inte bara sökteeiter universella teorier. utan vars främstasyfte var att applicera vetenskapliga teorierpå lokala förhållanden, innebar detta att re-

sultat från en plats inte självklart kunde över-föras till en annan. Kontentan blev att all ut-ländsk forskning var värdeltis för svenska för-hållanden. Sverige måste ha egen agrikultur-kemisk forskning och egna försöksstationer

som undrclen ochmed hanr

Den hrner tydligmötet 181

sta gång(rnist variramtid i I

turkeminvar bero,:ordbrukihänderrDdrför mr

säkra slulsöksstati-antbruIrorde fir:.tt öka s?

:n. dröm:,rr agrikr

''... äfvrräng.l ft.:t Inan I

:ganisea:it son,i skall I::anlsteg.:r iörut

:. sarln.\grarl

-.'. eten::.r 180O.::r Gui. . bok l'. -: inol

:, Ge

:::]lanla re

. .: ;-. kU

' - 1.. -l, . :.Ur

- - ,.äit:- a:l S

- a: ttn

.. :'. 1

t' :--.s,' ,: JC

:::.iiet stycke::: :liinster för-! -:del. som i:::,:. - på jorden,r-: Benmjölet,r.::ädesgrödor-

-: : :ande nåqon

::: ,m\.änt för-:.::s:älLt var uni-: : ', ,duella. Ve-

:-.:i rråste an-: r-Iiska och

----:i ned mine-

: =r större ve

.: . = PersPekti:'. -iätlet, näm-

=-: 'r samticlen-. - Hrrnboldt:=- ::ajin. gjorde

- - l.:'\ en mYCk-

i r:: I s s am hället.: :::e som upp-!,.: ..:a talanq.lli::'. siitt och be-: .:-.: i :r etingelser

::: :tvcket vik-i.- . rtenskapeni. ::-atokrgiska,

=:.r-l1e kartläg-:-.aPacleolikai - .r djurarter.; . sior nängd--- -: och veten-,1-:.seracle över-. .'it nätverk.

-.: - e,ssa lokala:.:r:ineralisera-I :::.i.: ": . -:: bara sökte:-. .1rs främsta-..-'-.riiga teorierr .i -:etta att re-! :i:.:Jnde över-r - --\- att all ut-s : : sr enska för-. --=-.tgrikultur-: :.'isstationer

som undersökte landets speciella förhållan-clen och hjälpte den enskilde lantmannenmed hans unika behov

Den humboldtianska traditionen f ramkom-

mer tydligt i Miillers .rnförancle vid Lantbruks-rnötet 1858. Betonas måste att detta var fiir-sta gången en aktilt verksam agrikulturke-mist var med och utformade agrarkeminsframtid i Sverige. Miiller påpekade att agrikulturkemin mer än många andra vetenskapervar beroende av naturförhållanden och attjordbruket kuncle liknas vid ett "hasardspel"

i händerna på vädrets och klimatets nycker'

Därför måste lantbrukskemin för att kunna nå

säkra slutsatser ha långvariga försök, och för-

söksstationer upprättas runt om iriket På

Lantbruksmötet kom man fram till att clet

borde finnas minst två försöksstationer föratt öka säkerheten i resultaten. I förlängning-en. driimde Miiller visionärt, när förståelsenför agrikulturkemin \''uxit, skulle:

"... äfven de olika länderna . anlägga en

mängd försöksstationer på sina områden, så

att man kan hoppas att dessa slutligen blifvaorqaniserade öfver hela jorclklotet på samma

sått som cle meteorobgiska stationerna; ochdå skall man, Iikasont man nu häpnar ilfver de

framsteg denna vetenskap på 10 fu gjort, äf-

ven förundra sig öfver de framsteg iordbruketpå samma tid vunnit." r41)

Agrarkemin kan ses som en del av den sto-

ra vetenskapliga kartläggning som pågick un-

cler 18o0-talets senare del och som iddhistori-kern Gunnar Eriksson har uppmärksanmat i

siD bok Kartl(iggarnd (1978).'51r Ett viktigt om-

råde inom lantbrukskemin var agrikulturgeo-login. Geognostiska kartor över den svenska

iordmånen måste upprättas så att jordens

clolda resurser uppenbarades och jordbru-

karna kunde avläsa hur deras mark var upp-

byggcl. År 1855 tog von Kramer och [Jppsala

läns hushållningssällskap initiativet till åttLrpprätta geognostiska kartor över sitt områ-

cle och samma år diskuterades frågan på det

Allmänna Svenska L:rntbruksmötet och ett

förslag att upprätta kartor iiver hela riket sän-

cles till kungen från Lantbruksakademien rir

Profcssor Axel Erdmann nlenade att geologin''... uppclagar för jordbrukaren de fiirråder af

fruktbärande jordarter, som förefinnas på

hans egor ...".15'? Geologins nlttoaspekt kom

att bli ett av de viktigaste argumenten för att1858 upprätta Sveriges geologiska undersök-ning (SGLI) med Erdmann som förste före-

ståndare.Detta kartläggande var också ett uttryck

för clet nationella intresset. Det var den svens-

ka jordnånen som skulle kartläggas och de

svenska naturresurserna som skulle invente-

ras och detta skr-rlle göras för cle svenska lant-

männens bästa och för att stärka den svens-

ka nationen. Sverige skrrlle hilja sig pä civilisa-

tionsstegen och mobiliseras. Försöksstati(Fner skulle dels vara utposter för vetenskapen,

clels skulle de inftirskaffa kunskap om foster-

landet. Självklart fanns det ekonomiska motivbakom de nationella strävandena Lantbruksvetenskapen skulle visa vägen för de enskilda

bönderna. lecla fiirbi nisstag och gammal för-

felad kunskap till ett ekonomisLt vinstrikl jord-

bruk. Forskningen sl:ulle också ge en gmnd för

kommersiell industri. Sockerbruk drog nlttaav vetenskapliga upptäckter och konstgödsel-

industrin var en djrekl följd av devetenskapli-ga landvinningarna. Försöksstationerna hade

här en betydelsefull funkion i kunskapsuppbyggnaclen och för det vetenskapligä jordbru-

kets spridande. Genom sin kontrollfirnktion av

kommersiella produkter dömde man inte bara

ut vissa produkter utan lyfte även fram andra

och bidrog på detta sätt till marknadsföringenoch jordbrukets kommersialisering.

Resultatet av Lantbruksnötet 1858 blev attLantbruksakademien gjorde en framställaoom att inrätta försöksstationer vid Ultuna och

Alnarp. Det framkommer också att akade-

mien hade planer på att etablera en försöks-

station på dxperimentalfältet.ri'r Är 1859 gjor-

de akademien en framställan där man begär-

de anslag till Ultuna och Alnarp, och därtillbegärde man medel till ExperinentalfältetI clen[a framstäl]an tänkte man sig att Expe-

rimentaliältet. "lärnpar sig särdeles väl tillen centralanstalt och sammanhållningspunktför cle båda anclra anstalterna"r5a På dettasätt skulle akademien kunna behålla kontrol-len över agrikulturkemins fortsatta utveck-ling.

51

Riksdagen gick emellertid inte på Lant-bruksakademiens linje utan beviljade baramedel till Ultuna som påbörlade sin verksam-het 1861. Frågan om inrättandet av fiirsöksan-stalter vid Lxperimentalfältet och Alnarp åter-kom vid Lantbruksmötet i Göteborg 1860'$,ocli 1862 lämnades en ny ansökan in där aka-demien )tterligare betonade Lxperimentalf äl-tets centrala roll och begärde mer medel tilldenna jänfört med förra gången. På eget ini-tiativ hade akademien också lagt upp en plandär hushållningssällskapen och privatperso-ner skulle skänka pengar till Experimentalfäl-tets försöksstation mot att de skulle få kost-nadsfria analyser Riksdagen beslutade dockom anslag till Experimentalfältet och upprät-tande av en fiirsöksstation där, meclan Alnarpfick avslag.r5l

Försöksstationens etablering påExperimentalfältetÅr 1863 påbörjades arbetet med att upPrättaförsöksanstalten på Experimentalf åltet, vilketbrådskade eftersom den gamla lokalen i cen-trala Stockholm skulle rivas. Den agrikultur-kemiska stationen inrättades i bottenvåning-en på hur'uclbyggnaden som färdigställts 1838

(idag Stockholnrs universitets f örvaltnings-byggnad). Här skulle både laboratoriet ochMLillers bostad rymrnas medan assistentensrum och laboratoriets förräd inrecldes pä vin-den. Ett litet gasverk byggcles också för atttillgodose laboratoriets behov av gas.

Det var i en redan väl inarbetad lantbruks-vetenskaplig miljö som f örsöksstationen anla-des, både vad det gällde åkerbruk, djursköt-sel och trädgårdsskötsel. Sedan grundandet1814 hade dock aktiviteten vid Experimental-fältet varit låg med undantag för några inle-dancle intensiva år. Visserligen bedrevs för-siiksverksamhet vid akademiens lantbruksav-delning och trädgårdsavdelning sedan 1tj20

men del gick lrögt ,'{ h lörsöken var [å. Ärenekonomiskt var Experimentalfältet ett sorge-barn och kom så att förbli under hela 1800-

talet. Dårför kom försöken att tonas ner, och1835 omorqaniserades Experimentalfältet tillett vanligt jordbruk son skulle bedrivas mecl

52

största sparsamhet och själv täcka sina kost-nadetr5?

Genom intresset för agrikulturkemin på1840- och 1850-talen blev Experimentalfältetåter uppmärksammat som en vetenskapligplats. Inrättandet av försöksstationen på Ex-

perimentalfältet var, vilket redan nämnts, vik-tigt i akademiens strategi för att skaffa sig endominerande position inom lantbruksveten-skapen. Experimentalfåltet kunde emellertidinte svara mot denna roll. i det skick det be-fann sig i vid l8sGtalets början, utan det mås-le omorganiseras. upprusläs och göras mervetenskapligt. Sedan Milller anställts integre-rades snabbt hans verksamhet med Experi-mentalfältets för att höja dess vetenskapligastatus. Mi.iller tilldelades några tunnland jordför aqrikulturkemiska försöksodlingar En mergenomgripande plan för att utveckla Experi-rnentalfältet till en mönster- och försöksgårclframlades snart dårefter och anslag tilldela-des 1858. För att verksamheten skulle få enkraftfull ledning med övergripande ansvarutsågs föreståndaren för Gävleborgs lärs lant-bnrksskola Carl.luhlin-Dannfelt till intendent1860.

I sin första berättelse över Lxperimentalfäl-tet 186i redogjorde Juhlin-Dannfelt för desssyfte och framtidsplanerrss Det fanns tte av-sikter med verksamheten. liirst och främstskulle det vara en förebild och ett mönster fiirlandets jordbrukare, en s.k. mönsterfarm. Kri-teriet för ett sådant rniinster var att fältet skul-le skijtas på ett intensivt och rationellt sättdär man noggrant provade nya brukningsmeto.ler, teknik, grödor, jordförbättringsmedeloch nya utfodringsmetoder innan detta spredstill den större allmänheten."''! Viktigt var attdet fanns kartor och fullständiga planer förhur verksamheten skulle utvecklas och för-bättras och allt måste noggrant bokföras somett led i att utveckla de lantbruksstatistiskametoderna. Det andra åndamålet var ätt detpå Experimentalfältet skulle upprättas för-söksfält för utpror,ning av utländska eller min-dre vanliga inhemska våxter inom åkerbrukoch trädgårclsodling. Genom vilr1odlings- ochacklimatiseringsf örsök skulle värter, buskaroch träd utprovas för att man skulle se vilka

Carl Juhl.letLuleåoclt Ch

:lnfelt fi'

' Jietna ,

, etl föt:'a. ] ett åt-;:liut k)rt

- tunnfet: d(it b

i . Cen Sr:)

.:deiulla)lutlig€

=rtalfält:..1isk iI

:,.:.rlig. D('.::andet.:.:iOnen. rågga fi_-: r ar att

,:ia sina kost-

-: -:kemin på-,..entalfältet-.::enskaplig

:,:,. nen På Ex-

- ..-]nts, vik-siajta sig en

:: tauksveten-::a enlellertid: s;ck det be-

-:=jl det mås-,: 3öras mer;:arts integre-:::ed Experi-'.:::nskapliga- -: rlancl jorcl

-:.iar. En mer

r -rila Experi-.- : rrsöksgård:-.s ag tilldela-.-. s xulle få en:a.ce ansvalr-::s läns lant-::,...ntendent

:'::.lentalfäl-:-:=-t iör dess::::rns tre av-;: -,ch lrämst::- -önster för..::naLnt. Kri-' ::: iältet skul-::: !l,nellt sätt::-"ningsme-1::lngsmedel: :etta spreds'.

.5.i igt var att

=1 illaner för

.:i as och för-:' rtör as som

--.rrstatistiska-:: \ aI att det-rrrättas för-:ska eLIer min--. ,r: akerbruk:!-. dlings-och,1\-!er. buskars.* le se vilka

Carl Jultlin-Dartttfek (1823 1901) uor född iNederllleå ocll oor son tiI bruhsAgaren Pelt Juh-lin ocll Cllerlotta .Julitun aon Dannfe lt. .luhlinDdnnfelt fick endast en kort sko[gång med någreårs wtderuisning i hemmet och shola i Karlshernnuarefter hon läste L)id en junkerskola på Riigen.Sludiene tich doch oubrytos då hon uer 17 åreftersom l|dns far dog o.l1 lnn måste hjAba si1nlor ett förL)ulte LiLIa HoLlr: bruk oclr Obfströnl.Efter ett års utbildning uid Degeberqs lontbrultsinstitut fortsatte .luhlin-Dannfult att driL)a bruketfram tilL slutet aD 1810 telct då han i sambandrned en ehorutnrish hris såkle s[ne egendornar.

Mellan året1 1819 ocll 1857 attenderade .Jul1

Lin-Datltlfelt krarlolrcmmatlet Edeby på LoaönoLlt dtir börjatle han exper[rnentera med nyajord bru hs me toder oc h horsn ing ou kre atursras er.

Senore dreL) lnn också en lanthruksskola på Lde

av dem som passade klimatet och kunde varavärdefulla för jordbruket.

Slutligen var det tredje syftet att Experi-mentalfältet inte bara skulle fungera som enpraktisk institution utan även som en veten-skaplig. Detta var ett led i kampanjen för upp-rättandet av den agrikulturkemiska försöks-stationen sorr just då pågick. Poängen medatt lägga försöksanstalten på Experimentalfäl-tet var att det skulle bli ett närmare samband

by. IIndet denna tid hom hon i nära kontakt tnedde ledande jotdbruksiDrarnd i Stockfutlm, drjribland sekreteraren för Stochholms löns hushölt-ningssällskap Axet Odelberg och Lantbruksaka-demiens se hreterare .Jolnn TlleoplliI Nrlthllorst.Han b1L)dldes ockstt i stiuäl hushållnir'.11ssdllsha'pet sonl Lentbruksekudemien. Någto ou hans förs-ttt upp,lrtrc ål dkdJt rnpn uut oll goto Pu tl'so iTysl?lond föt ott sludero ogrihulturketr1isha statio-ner ocll att ordna det sDetlska lantbruhsbidre!1etuid adrLdsutst.jlntngen i Paris. På hetnmaplanuer hatl dessntom en mycket aktiL) öuersötlore ouengelsk ctch tysk [untbruhsIitterulur oclt hon uarrnedredoktör fijr Johon Teodot Beryelins "Tid-shrift [ör suensht landtbtuh och dess hilötingar".

.\t 1857 tryIode Juhtin-Dannfelt ti GAD? fijralt bli föreståndore för et1 nysttTrttd [dntbrrhs-skola ocll se kreterdre fiir lät1ets husllåLtt1i1g:is.jtlskap. Bttra ett per år ddrcftet flyttede h.u1 etnellertid tiltbaka tiLl Stochholnt föt att bIi intendentfor F{pptunpntolfoltpt o(lt lpdo dpss otno.gonirc-ring ocll de pruktiska jordbruksfijtsijken. Dennauerksornllet hom till ett börja ned olt uara ntych-et ol?liL). rnen gonsha snart bleL) lnn a t tner en-gagercd iatt oryanisera och deltdge iolike intertletione [La ldntbftlks- och t)ärldsutstäLlningor. Henorllaniseradc det suensko deltagondet uid L)Atds'utstdl[ningarna i London 1862, Paris 1E67, Mosk-L)a 1871, Wietl 187,3, Philadetpllia 1876 ocll l'atis1878, och dessuk)nl oreeniserade han i Sloch'ho[m den skandinauiskn industriutstä[[niqen iKungstrAdgården 1866 och lontbruhsitötet t |lwn-legården 1868. De tång,a utlondsuistelserna leddetill ott JuhLin-DatulfeLt Dar lrån"'drande fråt1Expe-rimetltelfältet under tångtt tidr:r ctctt på 1870 tak tltunde han inkt Ldnge [edo L)erhsoillleten trotsott han fortforonde fomellt L)ar intendent.

År 1881 bteu Juhlin Dannfelt snensk generalhonsul i FinLancl och efter fem bytle Irun tiLImols"-dron.le tj(inst iLondotl. I Ltlgland stdtlnadeh(u1 ku(t frem tiU 1899 då han uid 75 års åldertog uDs]<ed och f[yttode hem. tlndet sin tid i Eng-lond l?om lrcn olt orbeta för att etablera kotltakterför sr)ensko och nctrsho indDslrier förettp o(:hu e te t1s haps m(i1. (Fotr.t. KSLA)

mellan kemisten och den praktiska försöks-verksamheten så att teori och praktik kundeförenas. Redan innan fllttningen ut till Expe-rimentalfältet var klar upprättacle Miiller ochJuhlin-Dannf elt gemensamt långsiktiga f ör-söksplanerr6u Planerna gällde främst försökmed jorclf örbättringsmedel samt vlixtodlings-och utfodringsförsök. I den första planen från1862 utgjorde det förberedande arbetet enviktigt bit. Det var mycket som behövde åt-

53

gärdas innan försöksverksamheten kundekomma igång. Hela området måste täckdikas,jorden analyseras och försöksfältet delas in i150 små rutor, en s.k. provkarta, så att jäm-

f örande växtodlings- och acklimatiseringsf ör-sök skulle bli möjliga. Hela fältet måste on-gestaltas och få en västrul'lurerad och veten-skaplig karaktär

Laboratoriers, institutionsbyggnaders ochförsöksfälts "design" visar inte bara på hur de

förändrats efter vetenskapens funktionellabehov och specialisering utan även på hurvetenskapens status förändrats och hur ve-tenskapsmännen har sett på sin egen roll.Under de senaste decennierna har veten-skapshistoriker allt mer intresserat sig förvetenskapens "platser", hur vetenskapligamiljöer rumsligt utformas och vilken inne-börd detta har|iL Laboratoriet eller ett för-söksfält är den arena som forskarna agerar på

och genom vilken de skapar sig en plats i sam-hållet. Experimentalfältet är ett tydligt exem-pel på hur utformning kan kopplas till höjan-det avvetenskaplig status. Föråndringarna på

fältet under l80LLtalets lopp speglacle hur nyavetenskapliga metoder infördes men ocksåhur agrarvetenskapen professionaliseradesoch hur de vetenskapliga idealen skiftade.

Från början var Experimentalfältet tånktatt utformas likt en godsmiljii med en hur''ud-

byggnad n.red tillhörande flyglar, all6er, väl-ordnade fält och försöksfältet som en liten delavhelheten. Området kom ocksåvid 1840-ta-

let att likna en sådan. På samma sätt somlT0Gtalets gentlemannalantbrukare hade for-mat sina gods som förebilder skulle Exper!mentalfältet vara ett mönster att ta efter Lant-

bruksakademiens offentliga status gav dess-

utom mer långsiktighet i försijksverksamhe-ten och en offentlig kontroll. Experimentalfäl-tet skulle genom sin utformning automatisktbidra till att sprida nya metoder och andran)'ttigheter men också vara en moralisk före-bild som visade på flit och noggrannhet.

Genom omgestaltningen 1860 och utbygg-naden av det nya fiirsöksfältet blev Experi-rrentalfältet en mer vetenskaplig miljö ochkom på detta vis att särskilja sig från rationel-la men enbart marknadsinrikta(le lantbruk

54

Tanken bakom utformningen av det tre tunn-land stora försöksfältet var konparativå stu-dier på provkartan. Avgränsningen mellan de

rutor där t. ex. olika grödor eller jordförbätt-ringsmedel jämfördes gjorde att skillnadenmellan dem på ett klart sätt framgick. Dennaåskådliga utformning kompletterades medsLTltar som talade om vilka försök som be-

drevs i de olika rutorna samt med kartor ochbilder över omrädet.

Ett viktigt inslag inom agrarforskningen,som för öwigt var typiskt för hela den hum-boldtianska traditionen och för kameralis-men, var kvantifiering och upprättande avotaliga tabeller. Med statistikens hjälp skulleallt säkrare resultat kunna nås, och lwantifie-ringen gjorde det lättare för andra veten-skapsmän att jämföra resultaten. Siffrornaoch tabellernavar ocksåväsentliga för veten-skapsmännens trovärdighet och auktoritet.Siffrorna från försöksverksamheten var på ettparadoxalt vis å ena sidan väldigt tydliga menå andra sidan var deras egentliga betydelsedold. De visade t. ex. vad jorden innehöll, attett konstgödsel innehöll mer verksammaärnen än ett annat etc., men för att utläsa hurresultäten åstadkommits och vad de i självaverket innebar för jordbrukets prakik behöv-des agrikulturkemistens expertkunskap.

Fi;rsökstältel li( k på detta säll genom ä8ri-kulturkemin vetenskaplis tvngd. Dess trovär-dighet "smittade" även av sig och hade en vik-tig funktion för hela Experimentalfältet sommönstergård. Försöksfältet var också anpas-

sat efter detta. Den pedagogiska enkelheten i

rutsyster))et gjorde det lätt för vem som helstatt visuellt avgöra vad som växte bäst ochvilka jordförbättringsmedel som var att före-dra. Det var inte nödvändigt att förstå de ve-tenskapliga teorierna eller siffrorna i cle oge-nomträngliga tabellerna. Fältet talade för sigsjälvt. Dettavisade påagrikulturkemins fram-gångar men framförallt var det viktigt i Expe-

rimentalfältets utåtriktade funktion. Försöks-fältet kommunicerade direkt med åskådarenoch spred därigenot.n det vetenskapliga jord-bruket till sin omgivning.

Som akademien redan själv konstaterat isitt cirkulärbrev från 1849 fanns det dock sto-

Experimentarrted försökstför det Allmi

ravetenskarativa metoger på att d{lika förutorskall olikheljust denna fantalet fakt(tens utveckmatet, växvara exakt lravetenskaten omöjliglsiiksfält. I f,

ocksåJuhlivilkor hafuaständigt kuMöller att (

derna av jcvecklingsgrna till varfi

a\-det tre tunn-r::rarativa stu-::en inellan de

-.r iordförbätt-aii skillnaden

"i:.gick. Denna

e::erades med::,rsök som be-::C kartor och

ado.skningen,:,=-a den hum-ii'. kameralis-.-.lråttande av,,r,-. riälp skulle;. :<h lwantifie-a a:dra veten-z,er. Siffrorna:'-,Sa iör veten-Lr: auktoritet.:-a:en var på ettl; i1 dliga men--:-.å betydelse..- rrnehöll, att:: r'erksamma:. a:i utläsa hur'.'ac de i själva

, rra^1ik behöv-:--r.-l n s kap.å:i 3enon agri-

ia. less trovär-:i: lade en vik-..-::Jiältet som

= r'ckså anpas-j;' :nkelheten i'',

=:1 som helstrl\1e bäst och::: \.ar att före-::: ::,rStå de ve-ir ,:.la i de oge-r :a.ade för sig---ri-rlins fram-:: .. .iigt i Expe-:-,:,r. Försöks-::. askådaren::-. iapliga jord-

-. ',rrstaterat i

:i :er dock sto-

Experimentotftiltet 1868. I centrun ryns mLngådsbyggnadetl d(ir det hetniska ldborotoriet uar itlrymt,ned försöhsföttet frdnlfiir. Till höget syns gosuerhet och latlugården. Detatj QD [itografi aD J F Meyetfi;r.let Allmänna SL)enska Lattbruhsmötet i Stockhobtl 1368.

ravetenskapliga problem bakon den kompa-rativa metoden.r62 Komparativa studier byg-ger på att de försök som skall jämföras år heltIika förutorr en ar"rikande faktor På så sättskall olikheten i resultaten kunna härledas tilljust denna faktor. Problemet är emellertid attantalet faktorer son kan ha betydelse för viix-tens utveckling är så många. Jordmånen, kli-matet, växternas egenskaper m.m. måstevara exakt lika för att det skall gå att dra någ-

ra vetenskapliga slutsatser. Detta var i realite-ten omöjligt att åstadkomma på ett öppet för-söksfält. I försöksplanen från 1862 erkäncleockså Juhlin-Dannfelt och Miiller att "dessavilkor hafva här ånnu i cle flesta fall blott ofull-ständigt kunnat uppfyllas".t63 Vidare skrevMiiller att de kemiska undersökningsmeto-clerna av jordmåner ännu inte nått den utvecklingsgrad att de kunde förklara orsaker-na till varför vissa jordmåner var bättre än

andra.l6a De resultat som man fick fram på för-söksfältet var således tvivelaktiga ur ett strillvetenskapligt perspektiv

Ändå var försöksfältet som vi sett mycketvikligt för akademien och för agrikulturkeminsom disciplin. Detta kan dels förklaras medatt man ansåg att problemen kunde avhjålpasgenom förbättrad dränering och ökad nog-grannhet. Den vetenskapjiga utvecklingenskulle också med tiden lösa svårigheternaoch innan dess hade försöksverksamhetenäven en praktisk betydelse. Juhlin-Dannfelthävdade att det gick att dra praktisl'1använd-bara slutsatser [rån försöken. LIc gav ju vissaresultat även om det inte vetenskapligt gickatt förklara vad det berodde på. Försöksfältenhade även en rent vetenskaplig funktion föratt utveckla nya undersöknjngsnetoder Ex-

perinentalfältets betydelse kan ocksåfiirkla-ras utifrån dess centrala roll i det lantbruksve-

tenskapliga och agrikulturkemiska förhåll-ningssåttet. Det var hår på fältet som veten-skapsnannen och lantmannen förenade sinakrafter och som vetenskap och praktik jåmka-

des ihop. Det var här som användbara resultat åstadkoms. Med andra ord: på lantbruks-vetenskapens offentliga sida, försöksfältet,blev den agrikulturkemiska retoriken materia-liserad-

DET AGRIKL]LTIJRKEMISKAIDEALET

Mot en professionaliseradvetenskapHistorikern Mark R. Finlay har i en uppsatsom Möckerns grundande 1850 visat att detfanns många olika aktörer inblandade medskilda intressen och syften för stationen.r65Finlay lyfter fram tre personer som var för sigrepresenterade olika grupper i samhället.Stöckhardt företrädde den fiirsta generatio-nen av agrikulturkemister. Som tidigare visatshade han inte strikt vetenskapliga sften utanf öreträdde även ett iclealistiskt f örhållnings-sätt dår stationen skulle fylla en uppgift attsprida vetenskapliga id€er och ge praktiskrådgivning. Den andra personen var storgods-ägaren Wilhelm Crusius. Han var presidentför Leipzigs ekonomiska sällskap och fungera-de i början som stationens personlige välgö-rare och mecenat. Han såg stationen som enfortsättning på Thaers program om det ratio-nella lantbruket och betonade, likt Thaer denekonomiska betydelsen av agrarvetenska-pen. Praktiskt resultatinriltade fiirsökvarvik-tigare än forskning. Den tredje slutligen, varReuning, som representerade de statliga in-tressena och var den av de tre som mest be-tonade forskning som stationens hu\,'udupp-gift. Han hade ett mer långsiktigt och natio-nellt övergripande perspektiv

Agrikulturkemisterna var således bara enav de grupper som påverkade ulformningel

56

av agrikulturkemin och ibland saknades dehelt. I Sverige hade clebatten om agrikulturke-mi pågått i ett decennium innan Miiller blan-dade sig i diskussionen. Då fanns det redan tillstora delar en färdigformulerad identitet ochett syfte för verksamheten, som Miiller hadehandplockats av akademien för att passa till.Miiller kom med andra ord att vara ganskahårt stla'd ifråga om vad han fick göra och vadhan borde uträtta. Lantbruksakademiensövergripande ansvar tillsammans med destatliga bidragen gav emellertid Milller ensäker men begränsad plattform att agera från.

I denna korseld mellan olika intressen ochförvärtningar försökte de första agrikulturke-misterna att forma en identitet och en själv-ständig position. De olika kraven gjorde detsvårt för de anställda på försöksstationernaall själva kontrollcra sin verksamhel. Ävenlantbrukarna, som stationerna var ämnadeför. framslod som en stark påtryclcringsgrupp.Problemet var inte främst att vissa jordbruka-re ställde krav utan framförallt att de flestavar helt ointresserade. Viktigt var att nå utoch våcka intresse för att få ett brett stöd i sintänkta målgrupp och clärigenom samhälleliglegitimitet. Långsiktiga vetenskapliga målställdes mot en strävan att ge lantmännenservice och visa på snabbt tilläurpbara resul-tat som understrijk lantbruksvetenskapensnltta och nödvändighet.r66 Detta kom att blien grundläggande konflikt inon.l agrikulturke-min: service- och expertrollen stållcles motforskarrollen. Redan tidigt i den svenska de-batten hade det betonats att lantbrukarna åena sidan rnåste lära sig förstå vetenskapensstora betydelse för jordbruket men å andräsidan icke skulie ha [ör slora liirh, 'p1'lningaroch inte misströsta ifall resultaten dröjcle.rdi

De praktiska lantbruksfrågorna kom att fåen stark ställning jåmfijrt med de teoretiskafrågorna. Detta berodde dels på att försöks-stationen hade brist på personal och resur-ser. Mer grunclläggande var clock att det prak-tiska intresset, i Thaers anda, fortfarande vardominerande blancl lantbruksivrarna. Medfl!'ttningen till Experimentalfältet inskränktesden frihet som Miiller hade haft när laborato-riet låg i centrala Stockholm. Den agrikultur-

- .i.-,ll-

| -!E[- tl*El1'l,l

- ili'E

I I Jill:ll.llil+Jr I I'j'I ll

i--t T-r.l-*.L__tL---r;tt.l;lI ' li:tf'tt.lmHI lLllt:rtrtlil*L_JL-TTITTiltLLLIJLImi-r.mInfKurte iiDer fii,hli "-etenskap

: sakrades de:- ":rikulturke-r, \liiller blan---:-r det redan tillc ,centitet ochr \lirLler hade,: art passa till.: r ara ganska5 Söra och vadL;sa-kademiens::,ans med der.:c \luller enL a:i agera från.r::::reSSen OCh

; a,qrikuiturke-:.ch en själv-r.'- gjorde detiisslationernasalhet. Även.. .. ar ännade,-t'ingsgrupp.-<--: iordbruka-,: aii de flesta:-"arattnåut::.:t stiid i sinr:: samhällelig::5-arliga måli,:ntnlännen:::-lOala resul-.. -:enskapens

-? kom att bli:: a;:rikulturke-: s -a.llcles mot::. sr enska cle-

a:-: rrukarna å-,::enskapens

: .-Len å andra::::,.,ppningar:::r clröjde.r6?,:::: iom att få::a teoretiska:: :.rt försöks-r-,rch resur-:.- ::i (let prak-t a-:eJande var::i_:;-.t-na. Med::::'skränktes: .--- laborato-."... a{rikultur-

i:{RxÅ.d,.}tRSÖ]{SFÅrrst

,+#ilr:Itlli, J \,I,*r: i-.'l I

- - f r.!;.;. t.I t..1 tlL

lliliI I'l'i. lLl.if;'l

lillll',11

I irJ

!tlit.t t.l-,ri_ts] _gF'i,ltlI

l' ,_ir-f

Kofia iiL)er försöhsfältet från 1E64 so.n tydIigt Dis(lt hnt fiiltet delades upp oc 11 strukturerades för (lttbti uctenshaptigt. Detto rutnönster, den s.k. pronkarton, gjotde det möitigt att bedriao l?ompdratiDQ

fi)rsöh och noqqront kL)antifiera resLt[tdtet1. (JuhLin'Dattlfe lt, ] 861 )

l"*lLIl-fl

ffir---T-r; I .t

trim

i

i

, l-jIri Jiil

;-.1;ilt:

:_L't.:LJ,ttIF!l-'-.

-:i:lI

--r -

--r- -iI

i

i'l I

l.*..;iirfl:-.-- ]

tl-ll_l

5/

kemiska stationen inordnades i verksamhe-ten på fältet och koln att ekonomiskt kontrol-leras av Juhlin-Dannfelt. Stationen var underde första ären starkt inriktad på prakliska frå-gor Detta förhållancle ledde snart till en kon-flikt mellan Miiller och .Juhlin-Dannfelt vilketslutligen ledde till att Miiller fiirst begärde enlängre tids tjiirstledighet och 1868lämnade insin avskedsansökan.r68 Agrikulturkemin. sortprofession, var med andra ord i en pressacisil uat ioll s' 'm exemplel med Mtiller visår.

Latour menar, som tidigare beskrivits, attvetenskapliga professioner och disciplinerbildar exklusiva nätverk som tillsammans be-sitter mycket stora resurser och kunskaper,vilket ger såväl den enskilde vetenskapsnan-nen som det samlade kollektivet en styrka attange vad som är kunskap och vad som är ra-tionellt. För att kunna avskilja det vetenskap-liga nätverket från övriga världen och hållaihop det när det våxer måste omvärlden defi-nieras som irrationell. Det skapas en veten-skaplig diskurs som definierar vad som ärvetande och vad som är tro. En asymmetriuppstår mellan dem som är inne i nätverketoch dem som är utanför lfrågasätts veten-skapsmannens auktoritet så ifrågasätts helanåtverkets trovärdighet, vilket i praktiken äronöjligt. De utomstående antingen utdefinie-ras från det egna vetenskapsområdet ellerknlts till professionen som allierade.r6!

Den nisch som agrikulturkemin etableratmellan den rena kemin, den tidigare lant-bruksvetenskapen och det traditionella jord-bruket måste befästas och utvidgas. För attstärka sin ställning fortsatte agrikulturke-misterna att använda sig av den strategi somLiebig hade använt. Andra grupper i samhäl-let förklarades som irrationella och oveten-skapliga. Det avgiirande problemet för agri-kulturkemins existensberättigande var attvisa att dess velenskapJiga meloder var över-lägsna både sina föregångare och clet traditiGnella jordbruket. Det var just mot dessa tvågrupper, gentlemannajordbrukarna och bön-derna, som man hul-Ldsakliqen kontrastera-de sig. Samtidigt gällde det att att hålla sig välmed båcla grupperna. Jordbrukarnas välviljabehövdes för den samhälleliga legitimiteten

58

och den tidigare lantbruksvetenskapen meddess stora hierarkiska organisationer, tidskrif-ter och infl),telserika personer behövcles föratt ge agrikulturkemin ett stort inflltande ochviktiga maktkanaler.

Den svenska agrikulturkemin och dess fö-respråkare kan sägas utgöra en liten del avdet internationella agrarkemiska nätverket.Den snabba utvecklingen iframförallt Tysk-lancl gav även större tyngd åt de få svenskajordbrukskemisterna och det tyska exempletvisade på vilken väg Sverige borde gå. På186Gtalet påbörjädes samordning och organi-sering av det tyska försöksstationsvåsendet.Det första agrikulturkemiska mötet hölls 1863

i Leipzig. Miiller beskrev i sin "Berättelse"1864 att mötet gick i en anda av "associationoch arbetsdelning!". Syftet var, "Utom den st(}ra nltta, som personlig bekantskap lrkesbrö-derna emellan medför ..."r70, att diskutera un-dersökningsmetoder, göra upp planer ochsinsemellan f ördela stora undersökningsserier på olika anstalter. Som gemensamt organför de tyska försöksstationerna utsågs densachsiska tidskrif len D ie Versuchsonsto lte n.Miiller hoppades att detta samordnande inteskulle stanna mellan de tyska staterna:

"Vi hoppas för sakens skull, att äfven i an-dra länder forskningen skall följa berörda ex-empel af assosiation och arbetsdelning ejblott inom egna landamåren utan ock inomhela den bildade verlden."Itr

Mot gentlemannajordbrukarna ställdesteoretisk medvetenhet, utbildning och ettprofessionellt agerande. Den gzrmlalantbruks-vetenskapens huvudsakligen amatörbasera-de grund, kopplingen till humusteorin ochden ensidiga inriktningen på praktiska frågorvar tacksamma måltavlor. Det var inte derasjordbruksintresse och prakliserancle av de se-naste metoderna inom lantbruket som kitise-rades, det var ju viktigt för spridandet av detvetenskapliga jordbruket, utan det faktum attde utförde experiment och försök som på-stods vara vetenskapliga. Detta hade de intekompetens för Med akademisk utbildning,vetenskaplighet, professionalitet och ett stortantal försöksstationer i ryggen fick agrikultur-kenlisterna en helt annan auktoritet.

Rapporteroch vunna ervetenskapligkomma från r

ta fastslogs ägare visats, ri

ningssällskaverksamhet€re lantbruks\finieras ut fråten. De försvi\-etenskapliggränsad posledamöternasom Lantbruskapen och ,

under hela 1[godsägare. D

bruksakadentelserika pertill de ledandyar först m(under 1900-tbrltas. Dess€

renodlat furmaktkanalerblev en vikti€agrikulturker

Mot böndlnat sätt. Attiav en gammzoch konserrrrordbrukarersom bedrev I

|ilket kopplimang om "far\-ar fast i ganoch vanföresinte naturlagsatte bondenögon mot allrärare i agril)ruksinstitut.. is bondensser mången i:ehålla vZlrtfntresse, encårfd från förllLrndrade."ri

- -.-iapen med

-::er. tidskrif-::rövdes för

- i.'!1ande och

:. rch dess fö-- Lrten del av!:: rätverket.--.:i rallt Tysk-,-:a SvenSkai,..a1 e\emplet: rde gå. På:- rch organi-. ..s\ äscndet..::: hö]]s i863:-Berättelse". -association

-, ,nl den stGr:r \Tkesbrö-:.skutera un-: :laner och:s:,mlngsseri-i:.sant organ'-. ltsags den- -'.:anstdlten.- ranande intei:::erna::a äiven i an-': :erörda ex-

=:sdelning ej.:::- ock inom

-.-;r ställdes:'.irg ijch etti:la latttbruks-;.:-törbasera-: -sieorin och'-,. iska frågor'.:r inte deras

- de av de se-.:- soln kritise-tndet av det,-: iaktum att:s,r,k som på-: r.1de de inter.. rt bilclDing,i: : rh eit stortr -i agrikultur-, a ::1.

Råpporter från enskilda personers försökoch r,.unna erfarenheter sågs inte längre somvetenskapliga. Sådana rapporter fick barakomma från erkända lantbrukskemister Det-ta fastslogs av Lantbruksakademien, som tidi-gare visats, redan i cirkulärsvaret till hushållningssällskapen rörande regler ftir försöks-verksamheten 1849. Fiireträdare för den äld-re lantbruksvetenskapen kom att alltmer de-finieras ut från den vetenskapliga verksamhe-ten. De försvann dock inte från den lantbruks-vetenskapliga arenan utan intog en mer be-gränsad position. Slående var att många avledamöterna och de styrande i institutionersom Lantbruksakademien, hushållningssällskapen och de Allmänna Lantbruksmötenaunder hela 1800-talet var ståndspersoner ochgodsägare. Det är också tydligt att t. ex. Lant-bruksakaclemien noggrant rekr}terade infly-telserika personer (ofta före cletta statsråd)till de ledande posterna inom akademien. Detvar först med demokratiseringsprocessenunder 1900-talet som detta mönster kom attbry,tas. Dessa ståndspersoner kom nu att merrenodlat fungera som välgörare och sommaktkanaler för lantbruksvetenskapen. Deblev en viktig allierad vilket ytterligare ökadeagrikulturkemins pondus.

Mot bönderna avskilde man sig på ett an-nat sätt. Attityden till derr var en blandningav en gammal stereotyp av bonden som trögoch konservativ och ett nyare synsätt clårjordbrukaren framställdes som en personsom bedrev lantbruk på ett naturvidrigt sätt\ilket k.'pplade tillbaka på Liebigs resone-manq om "famlande i mörker". Lantbrukarnavar fast i gammal traditionsbunden kunskapoch vanf iireställningar Detta jorclbruk följdeinte naturlagarna utan av gammal vana fort-satte bonden sin verksamhet med förbundnaögon rnot allt sämre skördar C..J. Tranberg,lärare i agrikulturkemi vid Degebergs lant-bruksinstitut, beskrev 1850 på ett tidstypisktvis bondens verksamhet. "Af dylika orsakerser mången åkerbrukare sig nödsakad att bi-behålla vli-rtföljd, ehuru skadlig för dess egetintresse, endast derföre, att den råkar varaärfd från förfädren uti något föregående år-hundrade."riz

Till skillnad från bönderna hade agrikultur-kemisterna som huvuds)'fte att iinna lantbru-kets naturenliga grunder. Själva åkerjordenoch de processer som var inblandade be-skrevs som mekaniska och lagbundna. Jord-bruket var ett sätt att manipulera och behärs-ka naturen och dess syfte att åt människan ge

en allt större avkastning. Miiller skrev i Ba-cons ancla:

"Jordbruket har till uppgift att lemna men-niskan föcla och kläder utöfuer hvad naturenfrivilligt lemnar, men jordbruket sjelft är ickeden som skapar, utan endast den som lederde naturkrafter, hvilka äro lämplige att åstad-komma förvandlingen från jordens och luf-tens beståndsdelar, genom vext- och djur-ri-ket till de åmnen, som fiir menniskans behofäro erforderlige." lirl

Agrikulturkemin skulle finna och undersö-ka hur dessa naturkrafter verkade men detviktigaste var att tämja och anpassa dessakrafter till ett kulturellt lantbrukssystem därnaturens processer "skyndades på" till män-niskans båsta. Det intressanta är inte bara attkonstatera att agrikulturkemisterna i sin retGrik sade sig söka efter naturens lagar Lika in-tressant är att se hur denna strävan användesför att kritisera samtiden och fiirstärka denegna positionen. Agrikulturkemin måste sät-tas in i sin "context of use" för att bli förståe-lig.ria Genom att de påstod sig kunna definie-ra naturens egentliga ordning riktade de ock-så en kritik mot det i samhället som stred motdet naturliga. Agrikulturkemistens uppgift attbringa jordbruket och samhället i överens-stämmelse med naturen innebar inte baraenkritik mot gentlemannalantbrukarna och bön-derna utan ställde också upp krav på faktiskaförändringar.

Vetenskapsmännen steg alltså utanlör detrent vetenskapliga och var drivande i densamhälleliga och sociala omvandlingen. Det-ta var sårskilt tydligt i agrikulturkemins för-hållande till jordbrukarna. Det fanns en klu-ven inställninq till bönderna. Samtidigt somde kritiserade bönderna var det dem somagrikulturkemisterna var ämnade för Agrar-vetenskaplig forskning mäste, för att nå desanhälleliga nälen och legitimera sin verk-

samhet, tillämpa och sprida sina resultat uttill de praktiserande lantbrukarna. Det fanns

ett tydligt idealistiskt patos för jordbruketoch ett missionerande inslag i agrikulturke-min. Lantbruket var "Modernäringen" ochdess utövare nationens ryggrad vilka åker-brukskemisterna skulle understödja.

Många av de verksamma i den lantbruksve-tenskapliga miljön var själva uppväxta påjordbruk eller hade nära koppling till lands-bygden. Att utbilda sig till agrikulturkemistinnebar dock att man tidigt måste flytta tillstaden för utbildning och sedan placeras viden försöksanstalt som ofta låg i nära anslut-ning till en stad. 18O0-talets mitt kånnetecknasav genombrottet för städernas borgarklass,kommersialisering, liberalisering av de eko-nomiska förhållanclerna och en gryende indu-stri. Urbana ideal som professionalitet, speci-alisering, flit och profit gjorde sig även tydligai det agrikulturkemiska förhållningssättet.Ambitionsnivån sträckte sig utöver att baraunclerstödja jordbruket. I de agrikulturkemis-ka prof essionaliseringssträvandena ingick, tillskillnacl från t. ex. advokaters och läkaressträvanden, att även professionalisera sinaklienter Bonden och jordbruket skulle upp-höjas till ett yrke som krävde kunskap ochskicklighet för att bedrivas. Jordbrukarnamåste lära sig att se och tänka på sin verk-samhet på ett nltt vis. Bönderna (en socialklass) skulle omvandlas till lantbrukare (enprofession) som ocllade med vetenskapligametoder.lts Agrikulturkemins inverkan påjordbruket beskrevs i akademiens tidskrift1867 som:

"Från en simpel mekanisk handtering,hvars idkare icke förmådde redogöra hvarförman gick tillväga på det ena eller andra sättet,annorlunda än att såclant af den dyrköpta er-

farenheten befunnits lämpligast, har agrikul-turkemien redan höjt jordbruket till ett veten-skapligt yrke, hvilket för dem, som rätt viljatillgodogöra sig den naturvetenskapliga f orsk-ningens resultatel förutsätter en icke så ringaunderbyggnad af kunskaper." L70

En höining av lantbrukarens status innebaräven en höinin{ av agrikulturkemins ställ-ning. Kriteriet Iör en professionell lantbruka-

60

re påminner om de urbana idealen: utbild-ning, ]Tkesm:issighet, specialisering, ef f ellivi-tet, vetenskapliga metoder och ett ekono-miskt tänkesätt. Ett jordbruk skulle fungerapå kommersiella grunder med hög produkti-vitet som mål. Hög produktivitet var ett teck-en på framsteg som var lätt att utläsa kvanti-tatilt. Sådana synsätt var något som måsteläras ut vilket bl. a. gjordes vid de framväxan-de lantbruksskolorna. Samtidigt fanns det ing-

en förståelse för att det ur en självförsörjan-de jordbrukares perspektiv kanske inte alltidvar rationellt att använda sig av köpt konst-gödsel och nya metoder. Hela den agrikultur-kemiska verksamheten vände sig mot jord-brukarna med utåtriktad verksamhet clåräven ointresserade bönder skulle nås och fiir-ändras.

I agrikulturkemisternas självbild fanns så-

ledes en blandning av till synes motsatta ide-al. Rurala id6er blandades med urbana, liberala progressiva stråvanden med konservati-va och nationalistiska värderingar och ett eli-tistiskt förhållande till lantbrukarna med enmålsättning att även stärka dem. Det vinstri-ka och vetenskapliga lantbruket skulle stärkalandsbvqden och dess befolkning mot de vih-ande städerna och den tilltagande emigratio-nen. Son denna studie kommer att visa vardetta dock inte ett statiskt komplex av ideeroch f örhållningssätt. Det skedde f örskjutning-ar och förändringar inom den agrikulturkemi-ska självbilden under 1800-talets andra hälftsom ett resultat av de övergripande sanhälls-förändringarna. Konflikter och nya gruppersom blandade sig i påverkade agrikulturke-mins utveckling. Det grundläggande proble-met var hur man såg på förhållandet mellanteori och praktik och mellan service och fors-karrollen. Kopplat till detta fanns också skildakunskapsteoretiska slmsätt och vetenskapli-ga ideal.

Carl Erik Bergstrand och den"klassiska" agrikulturkeminCarl Erik Bergstrand (1830-1914) var en cen-

tralgestalt inom svensk agrarforskning underagrikulturkemins klassiskaepok, 1850-1880. I

Carl Eripå gårde'Bergstrer,upp""äxt i

iLlrkeftlinuni0elsilr!9ologi, t\rcn 18:för ltt göiolt stipelcerudes s

tid Dar htås Eleme

Underberg fort!ter dispuliiftire i lb,'uh-slnstlång stuabesökte-söftssfati

konkurt1911, ge

hade h:miens f,

ning. Be

--en: utbild-:::rg. effektivi-::r ett ekono-r:\-iile fungera

- rJ produkti-:: ', ar ett teck-

-:-äsa kvanti-:: som måstela :ramvåxan-:.rns det ing-1\'iörsörjan-

-.,{e inte alltid.-. iöpt konst-.: agrikultur-:.!- mot jord-ssanhet cläri: ras och fiir-

:.id ianns så-::r, ,isatta ide-

-frana. libe-.: {onservati-:r och ett eli-;.::la med en: Det vinstri-: ssulle stärka

= :rot ale väx-

:: errigratio-: ait visa var.r e\ av ideer' : rrskiutning--\-Llturkemi-:-. andra hälft-:e samhälls-:\ a gruppera-rikulturke-::..de proble-ardet mellani,:+ och fors-i 'rckså skilda

'. etenskapli-

:h denlmin! r'ar- en cen-s,olng under. : ';0-1880. I

Carl Erih Bergstrattd ( 13j0-1911) adxte upppå gtirden Bergu i KiLtt socketl ut(ulfijr Västerås.Bergslrand uppqer sidlD i srla meDlodrer ett h(ltlsupptöxt i t1öro hottlol?t nrcd lordbruk fick betydelse för l1at1s lramtida yrhescol och svn på ctqrikul't,rkt rnin. At 191!t h;rindc Bctg,trond st,,,lål,t '

,,1

uniL)ersitetet i[Jppsala. Där ldste lnn ken1i, lysik,qeologi, n1ineralogi, Ltolonih, zooktg[ ctch fiktsofi.Årcn lESl lll52 aL)btöt han lilffA[ligt studierrufi.;r ott qöra batetlisha resor titl Åtdnd Ditket hanfått stbendiLtnl föt. Resttltoten från resorrtQ pLtbliceradcs sedan i llotatliska notiser. IJnder sannnLrlid ror hen öuen uerksarn sorn lärerc Did Västeris E[e ilentarIiirot)erla.

Under Iedning aL) professor Lars Fredrilt.\L:artberg fortsutte Bergstrand sina kefilistudier oclt e[-ler dispututi)r1en 1857 fick l1at1 anställt1it1g sotnldrare i he li, qeoloqi och fysih uid Ultuna Letltht uksinstitut. Åt 1658 gjorde lrcn..en fvra ånoderIåt1g studieresa i Tyshldtld acll Osterrihe dör honbesöhte de Ledetlde letltbruksinstituten ocll lör-söksstetioncrn( Hatl ttdffade också ett stofi at1-

konkurrens ned Hampus von Post (1822-191 1, geolog. botanist och agrikulturkenlist)hade han blivit ny föreståndare för akade-miens liirsöksansläll e[ler ML]llers uppsäg-ning. Bergstrand hade tidisare varit förestån-

tel personer aD ai[ko Stöcklru tochLiebigDordeuest binJd. B,'rg:lrdu1 ttilfudp Li äurigt".S.ä.k-ltordt 4en l\6.3 ,lå dcnqp b4ökt, Ultun(t. At l8L Ib[eu Bergstrand föreståndare Did t]ltunas fötsöhsonsto[t och 1864 utsågs hen till professor i agri-kulturhemi.

I Iltluno stod Bergstrond i ndro kontaht medegrotlotrliLltbi[dnitqen oclt safitorbetode rtrcdLatltbruksinstitutets löreståndare .Johan Arrlrcni-us. Bergstrald uat också ehtin i l1usllållningssölt-skapet och L)or Lttgiuare aL) tidskriftenle "U[tut1dLendtbtuksinstituts tidshrift" och "Tidskrift förlet1dtn1.in". Ilndet sin tid i []ltuno uor Berqstrutldtnycket intresserad aD ogtil?uIturqeologi. Han utfö e jordbormingsfötsöh, upptöttade en osrihulturgeobgisk karta öDer l|ltuna aclt gjorde geolo-gisho exhursioner runt om i Uppldtld.

Bergstrand bleu 1369 utsedd tilt AlexanderMilLers efterlrödare som föreståndere för Lentltruhs Q hadr: m ie ns dgr iku[turke tnis ha fötsöhs s ta-tion. På detnu position hoDt Bergstruld ett iigtl(ltry)cket tid åt att görc jord- oclt ltortstgöcLselonulyser åt priaetpcrsoner, besu(1ra breLr och ge rådgio-niq. Berqslrond ansdg att derule rrtåtriktddeDerksamhet uor en Dihtig deI aL) agrihulturkemhLrnen med tidetl Döxte hritil?en från Lontltuhsaha'denien mot dtt denna uerksatnllet tog så nyclpltid.tlf det L)etenskapliqo arbetet blen lidende. Det-te lcdde så småtlingon1 tilI atl Bergstrond bleu eusett från sin tJänst 1882.

Det Dur inte bard detl utåriktade Derksanllp-ten rtrct ldntbnlkenla som Bergstrartd ansåg uaraoiltlig, ulan hon erbetede d"-en utåt mot industrinocll för att elob[ero ryt agrort itrihtod industri.Bergstrurtd erkdntler själl) i sina nlefiloarer eLlhon berJreu rt:n prcpuganda fijr att llj(ilpe titt L)idetab[efandel au de försto st)ensha superfosfetfQbrikerna i StocklnLm ocll llelsilgbary i bötjotlau 18701d1et. Auen efter det dtt lJergstrdnd slutatDid [xperiircrltalföllet hun ltan oll brtsdttu attuerha sorn såL)äl dgtikutturke1list, lärare ochh n ! brLl l?s L)e te ns hap lig s kri be nt s o tn ruldc rs tiidj d-rc lör agrar industri ijndo frctit rill i början du1910tdlet. Ett aD de slsta ildLtstriförelogen so'ltBerqstrand hjdlptc til[ ett l(nscra Dar "AktieholagetNilr.unnon" so't dreL):; u"- ingenji)ren Knut Fr),klitld ocll L)ars fobfihet anlodes iStochholm ochSundsuall. (jenonl att ien sDeciell process blandokttrlt1 ocll osläckt k(rlk tillDetkade tnat1 s.k. nitrail-rnonkulk nilket såldes so/n kol?.itgödsel ( [bto. KIJ)

dare för Ultunas försöksstation sedan dessgrunclande 1861 och nu övertog von Postistället hans gamla plats på Ultuna. Bergstrands tid som föreståndare kom att känne-tecknas av en visionär pionjäranda och en

61

utåtriktad verksainhet men även av besvikel-ser och problem.

Bergstrand var uppv:Lxi på gården Berga iKila socken utanftir Västerås.r?i Gården inne-hade förutom vanliqt åkerbruk också gruvjord och var välbärgad. Reclan under gymna-sieticlen hade han börjat intressera sig för denaturalhistoriska ämnena, särskilt botanikoch geologi. Efter studentexamen 1849 skrevhan in sig på universitetet i Uppsala. Där läs-te han kemi, fysik. geologi, mineralogi. bota-nik, zoologi och filosofi ocl.r kom ikontaktmed många av samtidens ledande veten-skapsmän på clessa områden. i,ren 1851-1852avbröt han tillfälligt studierna för att görabotaniska resor till Aland som han fått stipen-dium för Resultaten från resorna publicera-des sedan i Botar sha norser. Under sammaticl var han även verksam som lärare vid Väs-terås' elementarläroverk. Bergstrand varstarkt påverkad av romantisk vetenskap ochhan gav ut skriften tn Blick i noturen ellerNåera orcl orn N(rturuetenskapen i aLlmrjnhet(1852), som var inspirerad av den danske na-turfilosofen Hans Christian Orsteds bok,4n-den i nature.n (1849-50). Detta var en propagandaskrift fijr införandet av naturvetenskapliga studier vid läroverken, där han argumen-terade för sin sak med hjälp av ett romantisktoch utpräglat fysikoteolo{iskt resonemang.ri3

Tillbaka vid Uppsala universitet inriktadesig Bergstrand på kemiska stuclier. [.ars Frecl-rik Svanberg som just hade tillträtt som pro-fessor i"allmän och åkerbrukskerni" kom attbli något av en mentor för Bergstrancl. Hanorclnade så att Bergstrand blev amanuens viddet kemiska laboratoriet och såc till att hanfick det berzelianska stipendiet. Svanbergskontakter med Iantbruksvetenskapen konrockså väl till pass. På hösten 1852 fick Bcrg-strancl i uppdrag att utföra betsockeruncler-sökningar lör [.antbruksakadcmien. Han konralltså redan uncler sin stLrdietid i kontakt medagrarvetenskapliga f rå{or Bergstrancl f ram-för sjålv i sina mernoarer ett flertal förklaring-ar till varför han kom att bli agrikulturkemist.En avgörancle orsak var att han var uppväxtpå landsbyeden och att han i sin ungdom deltagit i lantbruksgöromåi.ril'

62

Enskilda personer hacle också betydelse.Fiirutom Svanbergs inflltande betonar Berg-strand Robert von Kremers påverkan. Understuclieåren var han vicl ett flertal tillfällen gästivon Kramers hem och Bergstrand menar atthan där tog starka intryck.rso En händelsesom var avgörande för hans yrkesval var detsjuncle Allmänna Sverska Lantbruksmötet iUppsala 1855 mecl von Kremer som orclför-ande och Arrhenius som sekreterare vid vil-ket agrikulturkemin var en av hur,udfråqorna.Efter disputationen 1857 fick Bergstrand ge-nom sina tidigare personliga kontakter an-ställning som lärare i ker).ri, geologi och fysikvid Ultuna. För att öka sin kompetens på om-rådet gjorcle han under 1858 en tyra månaderlång studieresa iTyskland och Österrike därhan besökte de ledande lantbruksinstitutenoch försöksstationerna. Han träffade ocksåett stort antal personer av vilka Stöckhardtoch Liebig \ Jr de mesl känria. År lStj I blcrhan förestånclare vid Ultunas försöksanstaltoch vid 34 års ålcler utsedd till professor i

agrikulturkeini.Bergstrancl var väl införstådd med de agri-

kulturkerrriska förhållningssätten vilket fram-går i hans första "Berätteise" från Ultunas fiir-söksstation.r3r Där redovisade Bergstrand sinsyn på hur en försiiksanstalt skulle vara ord-racl och vilket syfte den skulle ha. Han beto-nade i god aqrikulturken.risk anda att försijks-stationen skulle sätta naturvetenskapen i för-bindelse mecl lantbrukets praklik och att dessresultat i förlärrgningen skulle leda "till höjan-det af landtbruket i.less helhet och föra det-samma allt mera framåt, till eagn så väl församhället som för den enskilde".rs:

Hur skulle då försiiksanstalten vara gestal-tad för att uppnå dessa mål? Bergstrand betGnade att.let varväsentligt att låta försöken ut-sättas fiir väder och vind så att resultatenblev anpassacle till de lokala förhållandcr.raoch cläri{enon praktiskt användbilra. Dettainncbar åven att clet stora försöksfältet borclekonpletteras med små Lrtlokaliseracle fält för-lagcla t ill skilcla platser i trakten där jordarteroch förhållanclen var annorluncla. Bergstrandstälide siq skeptisk till nyare metoder sorn flera stationer i utlanclet hade börjat använcla.

''En försökshus anställclor med komanblandadan frånsåtkemin fick isina syften.

Bergstramivetenska.\grikulturl.ticla term. fri laturen e]

och fakta snaturen sodär som vel:a tillåmpn:ialtens lal

ch fick enc

:-ndal]]åI. I,:ödsel ochras. l'ender|agant utnln]'tta för j(

strand:"Ej så säll

siiksstationrturkemiska:ran i allo s

:iir allmän c

ratorierna r

c11'rbara apprn kostnadclersökningden rena ag

Verksamliörsöksodlirirån experi,llderlag ocIneninqar o(:]lentatorn,ingsförsök s

som sedan 1

:ocler skullesLutsatser kl.tt hjälpinsBergstranclr:rots att harrulturkeurir.en]iska teo

letvdelse.: ,nar Berg--ia,r. Under}ällen gästc menar att-- händelsen al var det-:-isnötet i.-':r ordför-'are vid vil-:cirägorna..siränd ge-.-:akter an-

; och fysik

=:s på om-'a månaderrerrike där

-<-nstituteni.cie också::öckhardt: lS61 blevi - ksanstaltt:ofessor i

::d cle agri-r --ket fram-, :unas för-

;suard sin

= r'ara Ord-. :Jan beto-::: iörsöks-i=:en i för-rr:r att dess-: ill höjan-

r: iöra det-: sa r'äl för

;"ra gestal-lar(l beto-I rsöken ut-:asultaten::llanclenarara. Dettaliet borderce fält för-:'ordarterl€rgstrand:=: som fle-:.rr'äncla.

''En försiiksstation, der man, så att säga, inomhus anställer sina odlingsförsök endast i lå-dor med konstlade eller på artificiell väg sam-manblandade ocll tillredda jordarter, har re-

dan frångått hufludprincipen."'3ir Agrikultur-kemin fick inte "urarta" så att den inte nåddesina syften.

Bergstrand gick även till angrepp mot ke-mivetenskapens viktigaste plats, laboratoriet.Ägrikulturkemin var för honom, med en nu-tida term, främst en fältvetenskap. Det var utei naturen eller på åkerlälten som erfarenhetoch fakta samlades in. Det var i mötet medraturen som kunskap uppstod och det vardär som vetenskapen omsattes till användba-ra tillämpningar. Sålunda skulle försöksan-staltens laboratorium vara enkelt utrustatoch fick endast inredas för agrikulturkemiskaändamåI. Där skulle analyser av jordarter,gödsel och andra jordbruksprodukter utfö-ras. Tendenser att införskaffa dyr och extra-Vagant utrustning som inte hade någon direktnytta fiir jordbruket kritiserades av Berg-strand:

"Ej så sällan träffar man nu för tiden vid för-söksstationer och landtbruksläroverk agrikul-turkemiska laboratorier, vid hvars inredningman i allo sökt följa samma plan, som vid deiör allmär och teoretisk kemi inrättade labo-ratorierna vid universiteten. Man anskaffard\Tbara apparater och förbereder med myck-en kostnad anstalter för sådana kemiska un-dersiikningar och arbeten, som ligga utomden rena agrikulturkemiens område." r8l

Verksamheten i laboratoriet fick inte stl'raf iirsöksodlingarna. lstället var det resultatenfrån experimentalfälten som skulle lämnaunderlag och styra laboratoriet. Förutfattademeninqar och kemiska teorier gjorde experi-mentatorn subjektiv Genom praktiska od-lingsförsök samlade man fakta och erfarenhetsom sedar med olika agrikulturkemiska me-toder skulle generaliseras så att allt säkrareslrrtsatser kunde dras. Laboratoriet var baraett hjälpinstrument. Som synes förordacleBergstrand ett huvudsakligt praktisl<t slnsätt,trots att han sjålv var vetenskapsman. Agri-kulturkemin var inte till för att skapa storakemiska teoribyggen eller utföra avancerad

grundforskning. Forskning var ett medel atthöja jordbruket.

Bergstrands idealistiska syn på agrikultur-kemins roll i samhället och vurm för lantbru-karna framkom tydligt i en uppsats som hanskrev i samband med sin övergång till Lant-bruksakademiens försöksstation 1868:

"Men det är ej nog dermed, att landtman-nal,.rket utgör grunden för statens materiellavälstånd, ätuen folkslagens intellektuella ochmoraliska kultur står dermed i ett nära sam-band. Den hungrige går ej i Llrkan: han frågarförst efter föda för sin kropp, innan han sökerefter själens spis, och lider han brist på denfiirra, så bels.rnrar har sig föga om den sedna-re, äfven då den erbjudes honom i rikt nrått."

Det var rent av farligt att inte utveckla lant-bruksvetenskapen vilket visade sig vid miss-värt. Vad skulle en nationell hungerkatastrofförorsaka? "Utan tvi{vel skulle detta åstad-komma en allmän rubbning, ja kanske en to-tal omstörtning inom hela samhället."r86 Berg-strands resonemang leder till en legitimeringav agrarforskningen. Den var inte bara enangelägenhet för vetenskapsmännen ochjordbrukarna. Den var en angelägerhet fiirhelä samhällets bevarande.

En mångf acetterad vetenskapI samma uppsats presenterade Bergstrandockså sin syn på viktiga vetenskäpliga per-spektiv inom jordbruksf orskningen. Hiir fram-kom det tyciligt att begreppet "agrikulturke-mi" var ett samlingsnamn för lantbruksveten-skaplig forskning. Bergstrand framställde sigsnarare som agrikulturgeolog än jordbrukske-mist. Han ställde sig kritisk mot vad han kal-lade för den "tyska skolan", vilken kan sägas

vara detsamma son Liebigs mineralteori. Det

var framförallt mineralteorins förkastelse avjordens egen alstringskraft och dess striktkemiska synsätt som Bergstrand kritiserade.Jorclens och gödselns tysiska egenskaper ochdet historiska perspektivet förbisågs helt:

"Den tyska skolan betraktar åkerjorden så-

dan den nu är och undersöker endast dessnöruarttnde halt af mineraliska växtnärinqs-

ASRIKULTUB-GEOLOGISK KAHTA OFVES ULTU'{AU PPFÄTTÄD IA6?-

*is:

,-..1t-

I

GTNOMSKÄFNII,I€ EFI€fj LINITN Ä.8

!Äiöo3KAL1

röro5ia: a

ämnen. Denröjes endastrens sida, mr

samhet. Helirteslutande I

.a åsigten d€

i1e vid jordel

let derjemteiomst och (

-rndergå genfetraktas sa

:eologrik sotBergstran

:nang att Lierruksprodulring var felal

:a förvittrinlilket skaparlans med g

:ruksprodulångsam utsr

Ietenskapliglade Bergstr:iskt uttalan:eori stod i "ra erfarenherm i strid mekonomisk <

.et nå hålla3a former".r3ralisering a\som han ans:nera. Hansden för sam:konomiskagrund för etl

Det geoloiemin som Inltt. Bergslhade varit I

rela hade bibeskaffenheLösning förigenom olikitar uppkorarter det farring påverkzmanhang btdelse för vä

Agtlhulturyeologisk karto öuet U[tunas försöksfält med geo[ogish profil, ur Bergstrands "Löroboh i geo-

togien" (1867). Berystrond upptättade denna horto under sin tid som föreståndare för den agrikultur-kemisha försöhsstationen i U[tuna. Bergsttond betonade starkt L)ihten oD ott kartl.jggQ de geologiskaförhållandena för att kunno bedriua ett rationellt jordbruk. Detto uor uiktigt för att kunna ueto L)ar påf(ilten det pdssade ott bruha otika L)(ixter och honstgödsel. Frågan att upprdtto agrikutturgeologishokartor dreL) Berqstrand dL)en i Geologisho föteningen i början på 187q-tolet.

64

.TU I{A

v-'bok i geoa qrikultur-

: aaa L)af på|=alogisha

ämnen. Den anser, att jordens fruktbarhethöjes endast genom åtgärder från landtman-nens sida, men ej genom naturens egen verk-samhet. Hela jordbrukslåran hvilar derföreuteslutande på rent Åemisft grund ... Den and-ra åsigten deremot fäster visserligen afseen-de vid jordens närvarande tillstånd, men ta-ger derjemte i belraktande jordarternas upp-komst och de föråndringar, som desammaundergå genom naturens egen inverkan. Härbetraktas saken följaktligen lika mycket urgeologisk som kemrså synpunkt." 'A'

Bergstrand hävdade utifrån sitt resone-mang att Liebigs slutsats att export av jord-bruksprodukter skulle Ieda till jordens utarm-ning var felaktig. Genom jordarternas ständi-ga förvittring frigjordes nya mineralämnenvilket skapade en "räntevinst" som tillsam-mans med gödsling gjorde export av jord-bruksprodukter möjlig utan att det skedde enlångsam utsugning. Detta var mer än bara envetenskaplig kritik. På ett smidigt vis omvand-lade Bergstrand detta påstående till ett poli-tiskt uttalande. Den tyska skolans ensidigateori stod i "strid" med naturen, den praktis-ka erfarenheten och: "Hela läran står dessut-om i strid med vår tids stråfvanden framåt iekonomisk och social frihet, ej att landtbru-ket må hållas fjettradt inom stela och ensidi-ga former".r33 Bergstrand pläderade för en liberalisering av jordbruket och mot regleringarsom han ansåg att Liebigs teorier kunde legiti-mera. Hans synsätt överensstämde vål medden för samtiden dominerande liberalistiskaekonomiska politiken och gav en vetenskapliggrund för ett marknadsinriktat jordbruk.

Det geologiska perspektivet på agrikultur-kemin sorn Bergstrancl stod för var långt ifrånnytt. Bergstrand nenade själv att Sverigehade varit ledande på området och att dethela hade börjat med Berzelius' uppsats "Ombeskaffenheten af Sveriges berg och mark" iLcisning för folket 1839.'e'r Där gick Berzeliusigenom olika teorier för hur landet geologisktvar uppkommet, vilka formationer och jord-arter det fanns och hur vattennivåns föränd-ring påverkat landets utseende.reo I detta sam-manhang beskrev han också geologins bety-delse för värtlivet och i synnerhet för olika

lantbruksförhållanden. Även Johnstons star-ka betoning på de agrargeologiska aspekternavar en viktig inspiratör för den svenska agri-kulturkemin.

Agrikulturkemisterna kan t.o.m. sägas havarit drivande i utvecklandet av geologin tillen självständig disciplin i Sverige. von Postsuppsats "Agrikulturkemiska relationer" (1 850)skulle med ell modernt begrepp sägas varra engenomgång av marklära, och von Post varockså en av första som lanserade en inlands-isteori på 1850-talet.r!r Miiller utförde, som vitidigare sett, regionala kemiska och geologis-ka undersökningar, och han använde sig tidigtav inlandsisteorin när han förklarade förut-sättningarna för jordbruk i olika delar av ri-ket.re'? Bergstrand själv skrev en lårobok i geologi, Läroboh i Geologien; med sirthild tillaimpning på Suerige och dess landtbruh (lre uppla-goa 1859, 1868 och 1886), upprättade agrikul-turgeologiska kartor och var en av grundarnaav Geologiska föreningen 1871, där han sattsom ordförande 1873.tej

Att beakta andra perspektiv på lantbruketän det kemiskavar inget ovanligt inom den ti-cliga agrarkemin. Det verkar överhu\,'udtagetinte ha funnits några skarpa gränser mellankemi, geologi, mineralogi, zoologi och bota-nik. En agrikulturkemist kunde syssla medallt, och det som skilde en jordbrukskemistfrån de enskilda disciplinerna var inriktning-en mot jordbruket. Detta var inte så konstigtmed tanke på att lantbruksvetenskapen tradi-tionellt tillhört naturalhistorien och att agrar-kemin behandlade dess tre huvudqrenar:djur-, väd- och mineralriket. Det var också ettresultat av personliga intressen hos de enskil-da jordbrukskemisterna. von Post var ett t!'Fexempel på dettai han hade inte nåqon akade-misk examen utan var till stora delar själv-lärd. Förutom att han var en framståendeagril,ullurkemist och gcolog var han även enfiiregångare inom botanik och växtgeogralioch kom att utveckla, med ett nutida ord, ettekologiskt betraktelsesätt.'ea Agrikulturkeminbefann sig otvivelaktigt i en övergång mellanen mångsidig naturalhistorisk trådition ochen professionaliserad och specialiserad ve-tenskap.

Bergstrand hade också, som vi sett, gjortbotaniska resor och hade ett naturalhisto-riskt intresse. Resor och exkursioner upphör-de inte när han blev agrikulturkemist. Undersin Ultuna-tid reste han runt iUppland nedelever och besökte olika egenclomar. Dettakallades för att "agronomisera" och sftet varatt upprätta agrikulturgeologiska kartor, in-samla mineralier, jordprov m.m. och studeraolika platsers lantbruksförhållanden. 1e3 SomLantbruksakademiens jorclbrukskemist hadehan också att utfiira resor som en del i detpraktiska utövandet, även om jordprovsana-lyser, svarande på frågor etc. kom att ta alltmer tid i anspråk. Bergstrands negativa in-ställning till laboratorieforskning kan förkla-ras utifrån detta perspektiv Det var ute i "fält"som tillämpbar kunskap byggdes upp i kon-takt med verkligheten och lantbrukarna.

Det var dock inte i ganmal linneansk andasom resor och exkursioner ullördes. Ända-målet var inte främst att samla in och klassi-

ficeravdxter och mineraler. Istället skulle manpå ett mer övergripande sätt undersöka olikav:i-xtlokaler för att kunna skapa ett heltäckan-de naturvetenskapligt underlag som jord-brukaren kunde bygga sina beräkningar ochkalkyler på. Även hos Bergstrand skiner allt-så clet humboldtianska betraktelsesättet ige-nom.r!6 Han betonade att det var viktigt att tahäns''n till och undersöka flera faktorer sompåverkacle olika platsers jordbruksf örhållan-derna. Organiska krafter, geologiska jordbild-ningar, kemiska och fysiska beskaffenheteroch klimatet var viktiga för att få en helhets-förståelse. Att bara ta hänsyn till de kemiskafaktorerna som Liebig föll på sin ensidighet.På ett holistiskt vis, menade Bergstrand, måste jordbruket liksom naturen och dess ut-veckling studeras som en helhet: "... ändocktillsammans bilda ett organiskt helt eller utgöra delar af ett och samma system". 'ei

Aven försöksstationerna måste ordnas ef-ter detta helhetsperspektiv. Kontinuerliqa

provtagninlårter, gödsefrån experirså småningrsom kunde r

turkemiskasamma sättna som karlhållanden.Ile i laborato:grant bokfömedelvärdeolika ämnerräknas ut. B,

ka resultatels1'fte: "... förrut på att närden ...".193 Vrredelvärdeiaktorer:

"Alla dessom faktorede. och ju fkstörre noggllandet af derare och tillresultatet."L

Dessa meiör lantmandessa praktvetenskaplilgelser. Slutnmånga års abLott för attdet är af vigtra."2oo På etlstrands hellrlexaverklila\'. efter ettreducera ti:rycket redu.igheten ocl3ergstrand1tt beskriva

,\grikultt\grikulturk(. etenskapli

Stockholms Superfosfat-FabTiE+Aktiebolag

förEiiljer geuom Lr, J, trlcrtas Kontof, Etoru Nltgqtan 21,ocå l.,gndtbrukebyrhn, Masler Samuelsgatan 13,

Superfosfot af Cambridge coprollther med garaoteradt ionehåll ai12,5 proc. löslig fmforsyra, i parti€r om minst I00 centuer för4: 62 Rmt pr centrer,

samt i uindre partier för 5 Bdr Rot pr ceDtner.Stassfurter Kollsalter, {rf bvilko vi Bynnerligetr vilja påpeka:Svalvelsyrnd f,oll-magneslo rued l5-18 proc. kali å 4,25 Rot pr ctr.Femtaldt koncentr. Xallsalt rned 50 proc.kaliälteaot Cltili-Snlpctcr med onkriog l5 proc. qvlfve ir 15

^lit le\crrrådL-rrirt onrbord å Årsbåt eller ie'Dväg i Slo.l.bolm Dri räckar oE (irkå

2,5 .eDtDc.. SdcksrLe nr(dlölj1 to3tnrdrtritt. Vrgt.D brotto.liontr'ollrnslvr rcrlslÄllcs nn rcorlretrfer8 önslsD kostDBdEfritt af Laod -

bruksÄkåd.n,ro..l!rrIuirur-K.slirt }lr l'r,]rrssor 0. E. BcrgstroD,J, t'larJeftrs ftrllsråLdrpri.lorarl ('rh Änv'!ninr I;r h'Åsg,,sndel pi bcqår&o lillsändÄ3 portolritt.

På Erlrantsrlura-suDcrfosfot of lrolsglt8 eg€t fabrlkat em0tlogar nr,Jre årlerpedisr*s I Blutot åf insttrndande Jull orA!8d. (4304)

Annorts för superfosfat ned Bergstrdnd sont lentrollanL 1871 . All fungeru so'..t garant för olika kotlstgödseltobtihot uar en Lrppgift sotn Bergstrand afta tog på s ig. Hdn shrcD också ett atltel korture uppsutser i pris-l ranter lrån o[ika löreteg, d(ir ltul försöktc önertygd lantbruhunla orrl horlstgödsels födelar ocll på uil-ket sätt de b(ist skulle unDändos. Att horrtrollera hoilnlersiella l?onstgödsel aar ochså en aL) de utktillasteuppgifterno fi, de regionota stationema. På liknetlde sdtt grundades ett tjugdaL friikontrollanslo[let iSDerige. nled anstaltetl i NJdl]la i IlaLland sanl den fijrstQ 1876. Frijkortrol[Qnsto[terno undersöhle kuali-teten på det utsiide sont fanns pti rnarhncttlen oclt honlrollerade diiroitl atl ulsiidet Dat tritt ffin ollrijsfriil.(Stuchllolrns super[(.)stol fobtihs ol?tiebolog I 87 ] -l 916, I 916)

66

i sLrrlle mar:.söka olika::leltäckan-: som jord-.--ingar ochI skiner allt-i.sättet ige-!.iigt att taLliiorer somi\iörhållan-iå iordbild-s.lien heter

=r helhets:e kerriska:rsidighet.;:ra,rd. mås-a:r dess ut--... ändock

Lj eller utsc

- rrdnas ef-:l::nuerliqa

.: .onstgöd-::j5a,t-iPIls-- ch på uil:: . ihlig?sle

:-1..talter i'' <te kra[i-:- lrtishön.

II

I

provtagningar och observationer av jord-arter, gödsel m.m. från olika våxtlokaler ochfrån experimentalfålten under lång tid skulleså småningorr kunna ge ett säkert underlagsom kunde uttryckas kvantitatiit. De agrikul-turkemiska stationerna skulle fungera på

samma sätt som de meteorologiska stationer-na som kartlade landets klimatologiska för-hällanden. De ständiga observationerna skul-le i laboratoriet omvandlas till silfror och nog-qrant bokföras och såttas upp i tabeller, ochnedelvärden för olika produkters kvalitet ocholika ämnens förekomst i jorden m.m. skulleräknas ut. Bergstrand menade att de statistis-karesultatenvar försöksstationens egentligas1.4te: "... försöksstationernas verksamhet går

ut på att närmare bestämma dessa medelvär-den ...".re3 Viktigt vid beräknar.rdet av dessamedelvärden var just att ta hänsyn till flerafaktorer:

"AIla dessa observationer ingå nemligensom faktorer vid medelvärdets bestämman-de, och ju flera faktorer finnas att tillgå och justörre noggrannhet blifuit nedlagd på insam-landet af de speciella uppgifterna, desto säk-

rare och tillförlitligare blir naturligtvis slut-resultatet."res

Dessa medelvärden skulle utgöra en grundför lantmannens planer och kalkyler så attdessa praktiskt skulle gå att genom{öra medvetenskaplig säkerhet och med goda förutsä-gelser. Slutmålet var enligt Bergstrand: "... attmånga års arbeten stundom kunna erfordrasblott för att bestämma ett enda siffertal, somdet är af vigt att i landthushållningen lära kän-na."'?00 På ett paradoxalt vis leder alltså Berg-

strands helhetsresonemang till att den kom-plexa verkligheten, som lantbruket var en delav efter ett långsiktigt arbete skulle gå attreducera till en enda siffra. Detta var ettmycket reduklionistiskt sätt att betrakta verk-ligheten och visar på den optimistiska synBergstrand hacle på vetenskapens förmågaatt beskriva och kontrollera naturen.

Agrikulturkemisten i samhälletAgrikulturkemin var inte bara mångbottnadvetenskapligt för Bergstrand, även dess an-

vändningsområden och uppgifter var fleraoch sträckte sig utanför det rent agrara.Kopplingarna till den industriella sektorn blevallt fler under 18OO-talets andra hälft. Md detalrika industri- och lantbruksutställningardär Bergstrand var prisdomare och organisa-tör var konlakterna mellan de olika näringar-na tydliga. De nationella industriexpositioner-na kom ofta att samordnas med Lantbruks-mötena under 1800-talets andra hålft.'?r'r

Bergstrand deltog också aktivt i startandeav industrier med kopplingar till jordbruket.Han ägnade sig bl. a. åt ett genomgående prGblemområde inom agrikulturkemin, nämligenförhållandet land-stad. Liebigs uppmärksam-maurde av faran med den ensidiga exporten avjordbruksprodukter till städerna hade gjortfrågan aktuell. Viktigt för ett hållbart samhäl-le var att mänskliga exkrementer och annatavfall återfördes till jorden. Som låget var upPstod problem såväl på landsbygden som i sta-den. På det ena hållel fördes näringsämnenabort från åkern, och på det andra skapadeavfallet sanitära problem. Bergstrand engage-

rade sig i hur städernas avfall skulle kunnaåtervinnas och återföras till jordbruket i formav fabrikstillverkad s.k. pudrett. Detta gjordeBergstrand inte bara i sin egenskap av agrar-kemist utan åven som ledamot i Stockholmstadsfullmäktige.

Som rådgivare och agitator var han ocksådrivande i grundandet av de första superfos-fatfabrikerna i Stockholm och Helsingborg ibörjan av 187Gtalet. Betsockerindustrin, somvar beroende av lämpliga jordar och konst-gödsel, var ett annat område som Bergstrandlade ner kraft på, dock utan någon störrefrarrgång. Även efter att ha slutat som Lant-bruksakademiens kemist i början av l8SGtaletfortsatte han att stödja en mängd nya fabriks-projekt inom jordbruksområdet. Det slutadedock ofta med konkurs efter en kortare tid.'?o'?

Den utåtrikade verksamheten mot jordbru-karna var dock det centrala i Bergstrands s1m

på agrikulturkemin. Själva syftet var ju att nå

ut och förbättra lantbruket. I det utåtriktadearbetet var servicefunktionen viktig. En stordel av Berqstrands arbetstid ägnades åt attanalysera jordprover m.m. och besvara brev

och förfrågningar. Aven resorna inom landetägnades till stor del åt att ge rådgiming. FörBergstrand var detta inte bara en arbetsupp-gift utan det gav honom också möjlighet attupprätthålla en god relation med agrikultur-kemins målgrupp. Detta var viktigt för hansyrkesidentitet och patos för lantbruket. Detvar ute bland lantbrukarna som han skaffadesig den praktiska erfarenheten och den rättaagrikulturkemiska "känslan". Det var dettasom skilde en riktig agrikulturkemist lrån and-ra vetenskapsmän. Att han såg jordbrukske-mins servicefunktion som betydelsefull fram-gfu av att han snart efter det att han slutat vidLantbruksakademien öppnade ett eget laboratorium iStockholm för att fylla det storabehov av analyser åt enskilda och företagsom fanns.

En annan väsentlig del av den utåtriktadeverksamheten var undervisning och upplys-ning. Efter att Bergstrand flyttat från Ultunaupphörde han att vara lärare. Den tidiga agrikulturkemin var emellertid isig ett upplys-ningsprojekt och genom föreläsningar, de-monstrationer och skrivna uppsatser komBergstrand att driva detta projekt. Han bådeskrev och översatte vetenskapliga och popu-Iärvetenskapliga verk, publicerade några lärcböcker i geologi och i agrikulturkemisk analysoch skrev clessutom ett stort antal praktiskahjälpredor och översikter som var ämnadeJll användas direkl i jordbrukel. Även u nder-visandet kom han att återuppta efter att haslutat vid akadenien, och ända upp i åttio-årsåldern föreläste han för lantmäteri- ochträdgårdselever. Med stigande ålder ökadeockså intresset för jordbrukets och agrarve-

tenskapernas historia som han publiceradeett antal uppsatser om.

Att Bergstrand fortsatte att undervlsa, ski-va, driva ett eget laboratoriun och engagerasig i olika industriella projekt långt upp i pen-sionsåldern visar tydligt att agrikulturkemivar mer än bara ett arbete och en vetenskaplör honom. Det innehöll också en \ ision omett framtida moderniserat jordbruk och etthelt liv i jordbrukets tjänst. Bergstrand kansägas vara ett svenskt exempel på clen tidigaeller klassiska agrikulturkemins utövare medsådana som Johnston och Stöckhardt somutlåndska företrädare för samma slrsätt. Dehade en vid definition av agrikulturkeminsvetenskapliga grund och tillämpningar Heladerls verksarnhel genomsyrades av piunjäranda och idealism.

Den idealtypiske agrikulturkemisten skulleenligt detta klassiska synsätt helst ha en per-sonlig bakgruncl på landsbygclen och ett patos för lantnännen. Han skulle ha en brecl ochmånqsidis vetenskaplig och praktjsk utbild-ning kombinerat mecl ett professionellt age-rande. Han skulle på ett flexibelt och initiativ-rikt vis kunna hålla gocl kontakt med såvälstatsmakterna och andra vetenskapsmänsom lantbrukarna och helst ha erfarenhetoch känsla så att han snabbt skuile kunnasätta sig in i den enskilde jorclbrukarens pro-blem och de lokala förhållandena. Agrikultur-kemistens vetenskapliga arbeten skulle bådehålla en hög vetenskaplig nivå och samtidigtstå för ett slags vetenskapligt praktiskt suntf örnuft. Agrikulturkemisten skulle alltså varaen mångsidig och komplett vetenskapsmanmed ett stort enqaeemang för aqrara frågor.

Exkurs:En agraUnder årepolemik mståndarenmar Nath(uppsatsertuna Landskrift förhandladekontra tullLiebigs lähade starlbruksmötrför- och nainledde detisera harmet. HaVr-(

let lörädlafoder till brnen skulleman iställeter. Nu såmalieproddmnen varket skulle r

Dettä s)gare i sin r

åkerjorderanammadrbrukets u1

jordbrukssden all denav skördarplundrings1e istället fihorst utarväxtnåringbrikstillvergenom sköIet med desåg som detemet". Li€

"Den euhutluduppsin jord såoch utgifveåterköpanrdarne. -- - .,

6B

- jbLicerade

r-anisa. skri-:ir engagera-,=- upp i pen-

--.aulturkemi:-- ! etenskap::, \'ision om.:r'-rk och ett:--itrand kan

I i den tidiga

-:, r\ afe med,:i:rardt som:--. -<lrsätt. Dei-:urkemins::.ngar. Hela:s..\ Pionjär-

::--isten skulle: s: ha e[ Per-i- ,,lh ett pa-

::r bred och:i: isk utbild-ss:,rnellt age-: ch initiativ--1, ireLl såväl:=-s kapsmän:::i-iarenhet:-''llle kunnaajaare[s pro-::. \grikultur: skulle både:.ir samtidigt:::.iiiskt sunt:-= alltså vara:::skaPsman;rar.a frågor

Exkurs: Plundring eller tillviid?En agrarvetenskaplig kontroversUnder året 1864 utspetade sig en intressantpolemikmellan Carl Erik Bergstrand och före-ståndaren för Alnarps lantbruksinslitut Hjal-mar Nathorst, vilket resulterade i ett äntaluppsatser i deras respektive tidskrifter "Ul-tuna Landtbruksinstituts tidskrift" och "Tid-skrift för landthushållning". Diskussionenhandlade i grund och botten om frihandelkonlra tu llar men där även en d iskussion omLiebigs läror var central- Meningsutb).tethade startat reclan två år tidigare vid Lant-bruksmötet i Karlstad dår havreexportensför- och nackdelar hade debatterats. Nathorstinledde denna diskussion med att skarpt kd-tisera havreexporten och frihandelssystomet. Havren borde inte exporteras utan istäl-let förädlas inom landet och användas somfocler till boskapen varigenom mer gödselåm-

nen skulle kunna produceras samtidigt somman istället kunde exportera arimalieproduk-ter. Nu så importerade Sverige istället ani-malieprodukter och en import av gödnings-ämnen var också nödvåndig om inte jordbru-ket skulle utarmas.

Detta synsätt utvecklade Nathorst ).tterli-gare i sin skrift "Grunderna för höiandet afåJ<erjordens bördighet" (1862) rlär han tydligtanammade Liebigs id6 om det moderna jord-brukets utarmning. Liebig hävdade att ettjordbrukssystem som inte gav tillbaka till jor-den all den näring som det tog ifrån den i formav skördar, bedrev ett "Raubwirtschaft" - ettplundringssystem. Det ideala jordbruket skul-1e istållet försöka, (dock till skillnad från Nat-horst utan kreatursskötsel), öka mångdenvii-xtnäring i jorden genom att tillföra mer fa-

brikstillverkad växtnäring än vad som togs utgenom skörden. Detta var emellertid inte fal-let med det intensiva lantbruket som Liebigsåg som det sista stadiet av "utplundringssys-temet". Liebig skrev:

"Den europeiske lardtbrukarens mål ochhufmduppgiften {ör hans konst är att afuinnasin jord så mycket säd och kött som möjligtoch utgifua så litet penningar som möiligt föråterköpande af de bortförda vilkoren för skör-darne. ---... bibehållandet aI jordens fruktbar-

het [är] af skaparen lagdt i hennes lmårnis-kansl egen hand och hon är ansvarig för alltelånde, som hennes handlingar bereda hen-nes efterkommande, ..." (liebig, 1864, 76).

I en bilaga till Berättelsen från Lantbruks-mötet 1862 replikerade Bergstrand den tull-vänliga linje som Nathorst förespråkade och1864 skrev han två uppsatser, "Om exportenaf hafra" och "Något om Liebig och hans 'Na-

turlagarna för åkerbruket"', där han utveckla-de sina argument mot Nathorst och kdtisera-de Liebigs farhågor om det moderna lantbru-kets snaraundergång. Enligt Bergstrand inne'bar Liebigs (och även Nathorsts) strävan atthela tiden öka mängden v?i-xtniiring i jordarnaatt det i praktiken blev omöjligt att bedrivajordbruk. Om insätsen av vå*tnäring skullevara större är den uttagna skörden skulle detså småningom bli brist på såvä gödselämnensom på kapital att köpa clessa {ör. Enligt Berg-strands sätt att se på saken gick inte dennabalansräkning ihop. Haweexporten vår nöd-våndig för Sverige {ör att utveckla såvål jord-hnrkel som samhället i ston. Utifrår ett mark-nadsllberalt perspektiv menade Bergstrandatt världsmarknaden fungerade som ett öm-sesidigt utblte mellan skilda liinder och regioner med olika naturförutsättningar och pro-duktionsinriktningar, vilket i slutåndan allatjänade på. lnkomsterna från expoden hjälPte till att förbättra såväl lantbruket som ut-vecklandet av ny industri.

Den viktigaste inviindningen mot Liebigvaremellertid att han inte tog hänsyn till naturensegen förmåga att uppräithålla och föröka jor-dens fruktbarhet. Genom den ständiga förvitt-ringen frigjordes hela tiden mera väXtniirings-ämnen. Detta innebar enligt Bergstrand att allnäring som fråntogs åkerfälten genom skör-den inte behövde ersättas. Ett exporterandelanLbruk var hållbarl om lanlbrukaren använ-de sig av vetenskapliga metoder, tog tillvaratillgängligt naturligt gödsel och dårtill iblandtillförde konstgödsel, men inte mer än nöd-viirdigt. Att hela tiden försöka öka mineralåim-nena i jorden, som Liebig och Nathorst före-språkade, skulle till slut ledatill att jorden blevmättad och de dyrbara näringsämnena rannivåg med vattnet eller till att vii{tema skada-des. Bergstrands slutsats blev:

69

"Det Liebiska systemet är i detta hänseen-de alldeles outförbart i praktiken och till the-orien derjemte oriktig, emedan detsammagrundar sig på ett misstag eller ett förbiseen-de af jordens egen natur och de processer,som derstädes utan afbrott törsigå." C'Någotom Liebig och hans 'Naturlagarna {ör åker-bruket"', 102).

På detta svarade Nathorst med artikeln"Liebig, Ultuna-skolan och Ultuna€rfarenheten", där Nathorst visserligen höll med Berg-strand att näringsämnen lrigjordes genomförvittringen, men detta var inte tillräcklist.Liebigs ersättningsprincip var obönhörligoch endast genom att återföra mineralämnena till f?ilten kunde jordbruket utvecklas. Attsom Bergstrand lita på att naturens krafterskulle kompensera exporten var ogenom-tänkt och rent av farligt att framföra, då detuppmanade till vårdslöshet. Nathorst skrev"... då han [Bergstrand] kraftigt, ehuru omed-vetet, förordat åkerfältens utsugning; då hanindirekte uppmuntrat likgiltigheten f ör samlaalla möjliga gödningsämnen till åkerfälten ..."(\athorst, 1864,222).

Som rubriken på Nathorsts genmåle visar,så förde Nathorst upp polemiken till en kon-flild mellan Ultuna och Alnarps lantbruksinsti-tut och genomgående i uppsatsen skriver hanom "vi" och "dem". Utifrån Bergstrands rap-porter lrån Ultuna konstaterade Nathorst attett utplundringsjordbruk bedrevs där Underde 17 år som lantbruksinstitutet hade bedrivit lantbruk där hade man i huvudsak använtsig av stallgödsel och litat till naturen, vilketnu resulterat i att vetet blev dåliqt, klövernslog {el och övriga grödor invaderades avogräs. På grund av detta tvingades man nuvid Ultuna att allt mer använda sig av super-fosfat, pudrett m.lr). som Liebig förespråkade.Nathorst konstaterade:

"Vi kunna ej begära ett mer lysande exem-pel på stallgödselhushallningens otillräcklig-het, än just detta, och vi anse det vara meraän en lycklig slump, att denna erfarenhet vun-nits just på det institut lultuna], som i{rigt för-fåktat nämnde hushållnings tillråcklighet.Från kaihedern har en låra förkunnats. - erfar-enheten på fälten der denna lära tillämpats,

70

har nu {örkunnat en annan låra..." (J\athorst,1864,219).

I ett sista inlägg försvarade och vederladeBergstrand detta påhopp. Det jordbrukssys-tem som Nathorst och Liebig {örespråkadekunde visst vara frarngångsrikt på enstakaplatser. Detta bevisade dock inte att det nöd-vändigtvis måste bedrivas överallt. Jordbru-ket var inte endast beroende av mänsklig"konst" och växtnäring som anskaffats ut-ifrån, utan även beroende av jordmån och kli-mat. På vissa håll var konstgödsel mer nöd-vändiga än på andra platser dår jorden sjlilvi högre grad lörsåg plantorna med vii:tnäring.Vidare var lantbruket vid Ultuna inget bevispå misslyckande utan tvärt om. Bördighets-förhållandena vid Ultuna hade då institutetgrundats varit de sänsta i hela trakten mennu höll problemen på att övervinnas.

På detta inlågg svarade inte Nathorst, meni en lotnot till artikel "Om höjandet af åker-jordens bördighet" skriven av dansken J. BKrarup som 1865 publicerades i "Tidskift förlandthushållning", skrev Nathorst spydigt attBergstrand "hållit i byskolmästarens språk"utan att svara på frågan och en fortsatt enpolemik skulle bli "lika litet lärorik som ange-näm" (Tidskrift för landthushållning, 1865).Bergstrand skriver i sina memoarer att i ochmed detta så rann diskussionen ut i sanden.Nathorst och Bergstrand kom sedermera attumgås på ett vänskapligt vis och de var nog-granna med att aldrig mera nåmna dennakon{likt för varandra-

På detta vis verkar det även ha varit meddenna frågas behandling inom agrarvetenska-pen i stort. Mot slutet av seklet kunde mankonstatera att användningen av konstgödselhade bidragit till att svält och missviixter blevallt mer ovanliga och att 1800-talet slutadeutan några större krig och oroligheter Såle-des tycktes Liebigs dystra frantidsprofetiorhavederlagts- Med hjålp avvetenskapen ochtekniken kunde man kontrollera naturen ochskapa ett bättre samhälle. Dema framtidsop-timism har {örst under de senaste decennier-na ifrågasatts, clå det kemiska jordbruket ochdess beroende av åndliga naturresurser harmött allt häftigare kritik.

TV. Til

L

VETEl

RegionaliIdealet att al"allt i allo" s,

tens tjänareatt uppnå i 'mersialiserirra näringar (blem. Det bkblicka hela <

och arbetsdsom en konsandra hälft s

det lantbrukdet. Utbyggnnivåer och h

kare ekonorständigt vä]!agronomer, \iörer, konsuInom agrikuJveckling.

I Tysklandlats till en hi,som specialvar fråmst 'andra endastroll- och sertades kritik I

av det agrarbörjan av l8söksstation€men även fi)fältet fick krkom s.k. länr