View
7
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Kommunikationsformer för personer med demens
- En litteraturstudie
- Communication methods for people with dementia - A literature review
Joline Jansson Isabelle Joelsson
Fakulteten hälsa, natur- och teknikvetenskaper
Sjuksköterskeprogrammet
15 hp
Handledare: Maria Bystedt & Monica Söderman
Eximinerande lärare: Barbro Renck
2014-03-28
Sammanfattning
Svensk titel: Kommunikationsformer för personer med demens- en litteraturstudie
Engelsk titel: Communication methods for people with dementia- a literature review
Fakultet: Fakultet för hälsa, natur- och teknikvetenskaper
Institution: Institution för Hälsovetenskaper
Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 Hp, grundnivå
Författare: Isabelle Joelsson och Joline Jansson
Handledare: Maria Bystedt och Monica Söderman
Sidor: 21
Nyckelord: Demens, kommunikation, vårdrelation
Introduktion: När en person drabbas av demens börjar den kognitiva förmågan att svikta.
Detta leder till att kommunikationsförmågan kan bli försämrad vilket kan skapa
missförstånd i omvårdnaden. Som sjuksköterska är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen
samt hur en konversation med en person som har demens ska genomföras för att
missförstånd inte ska uppstå. Syfte: Beskriva olika kommunikationsformer för personer med
demens. Metod: Litteraturstudien var grundad på vetenskapliga artiklar. Sökningen av
artiklarna gjordes i databaserna Cinahl, PubMed samt PsycINFO. Resultatet är grundat på
tolv kvalitativa artiklar. De var kvalitetsgranskade utifrån en granskningsmall. Resultat:
Kommunikationen mellan sjuksköterska och en person som har demens har stor betydelse
för att ge en meningsfull och god omvårdnad. Det framkom att kommunikationen kan ske
genom reminiscens, icke- verbal kommunikation, vardagligt språk, individanpassad
kommunikation samt validation. Dessa kommunikationsformer har visats sig vara olika
effektiva. Slutsats: För att kunna ge god omvårdnad krävs kunskap och erfarenhet om hur
en konversation genomförs med en person som har demens.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION
1.1 Demens……………………………………………………………………………4
1.2 Kommunikation…………………………………………………………………...5
1.3 Vårdrelation……………………………………………………………………….6
1.4 Problemavgränsning…………………………………………………………….....6
1.5 Syfte……………………………………………………………............................ 6
2. METOD
2.1 Litteratursökning…………………………………………………………………..7
2.2 Urval……………………………………………………………………………….9
2.3 Databearbetning…………………………………………………………………....9
2.4 Etiska övervägande………………………………………………………………...9
3. RESULTAT
3.1 Reminiscens………………………………………………………………………..11
3.2 Icke – verbal kommunikation……………………………………………………...11
3.3 Vardagligt språk…………………………………………………………………....12
3.4 Individanpassad kommunikation…………………………………………………..12
3.5 Validation………………………………………………………………………….13
4. DISKUSSION
4.1 Resultatdiskussion………………………………………………………………….14
4.2Metoddiskussion…………………………………………………………………….16
4.3 Klinisk betydelse…………………………………………………………………...16
4.4 Förslag till fortsatt forskning……………………………………………………….17
4.5 Slutsats……………………………………………………………………………...17
5. REFERENSLISTA
BILAGOR
Bilaga 1 – Artikelmatris
4
1. INTRODUKTION
1.1 Demens
År 2000 fanns det 133 000 människor i Sverige som var drabbade av demens
(Socialstyrelsen 2007). Fem år senare var det cirka 143 000 människor i Sverige som
var drabbade vilket innebär en ökning med 10 000 fall på fem år. Enligt statistik ökar
antalet drabbade för varje år. I Sverige är medellivslängden cirka 80 år för både män
och kvinnor (Hemström 2012). Med stigande ålder ökar risken att insjukna i
demenssjukdom, detta till följd av att individen lever längre (Melin & Olsen-Bang
2004).
Demens beskrivs som en hjärnsjukdom, (vanligen) hos äldre människor. Sjukdomen
innebär bland annat en nedsatt kognitiv funktion, sviktande minne,
koncentrationssvårigheter samt att sjukdomen kan orsaka problem med inlärning,
kommunikation och tankeverksamhet (Engedal & Haugen 2004).
Demens graderas i mild, måttlig samt svår grad. Det är i den milda graden av demens
som både den drabbade samt närstående börjar se tecken på exempelvis glömska och att
personen upplevs förvirrad. Vid måttlig grad av demens får många svårt att
kommunicera och genomföra vardagliga uppgifter, som att klä på sig och att göra
middag. Vid svår grad av demens har den drabbade mycket svårt att minnas.
Upplevelser sedan tidigare i livet kan vara svåra att komma ihåg. Många som är
drabbade av svår demens har problem att känna igen ansikten vilket gör att anhöriga
ibland inte blir igenkända (Engedal & Haugen 2004). För att ta reda på hur långt
utvecklad demenssjukdomen är görs vanligen ett test, Mini Mental State Examination
[MMSE]. Detta test bygger på att utföra enklare uppgifter så som att rita olika figurer
och memorera bilder i en viss ordning. Beroende på hur väl uppgifterna genomförs får
personen som gör testet poäng. Maxpoäng är 30, och om personen som gör testet får
lägre än 23 brukar detta vara ett tecken på att personen har drabbats av en
demenssjukdom (Melin & Olsen-Bang 2004). Dock är det inte enbart detta test som
görs för att ställa en demensdiagnos. MMSE-testet brukar göras i början då personen
söker för exempelvis minnessvårigheter. Om testet visar på en låg poängsumma
fortsätter därefter en utredning för att bland annat fastställa vilken sorts demenssjukdom
det kan röra sig om, och om det överhuvudtaget är demenssjukdom som orsakar
symtomen (Melin & Olsen-Bang 2004).
Demens delas in i två grupper- vaskulär demens samt degenerativ demens. Vaskulär
demens innebär att personen som drabbas får förändringar i blodkärlen som finns i
hjärnan (Wahlund 2004). Dessa förändringar kan ha olika orsaker, men den vanligaste
är att det bildas proppar i hjärnans kärl som stryper blodförsörjningen och leder till en
infarkt. Förändringen kan utvecklas mycket snabbt men ibland kan det pågå en längre
tid innan det upptäcks. Symtomen kan variera beroende på var blodproppen sätter sig,
men vanligt är att tal försämras och att personens rörelseförmåga blir nedsatt (Melin &
Olsen-Bang 2004). Degenerativ demens innebär att förändringar i hjärnan uppstår och
att celler i hjärnan dör. Symtomen kommer smygande i denna form av demens och kan
vara varierande. Beroende på var i hjärnan cellerna dör, är den degenerativa
demenssjukdomen indelade i flera sjukdomar, varav den vanligaste är Alzheimers
sjukdom (Wahlund 2004).
5
Alla kan drabbas av demens. Det finns ett flertal riskfaktorer som har samband med
utvecklandet av demenssjukdomar. Ärftlighet är exempel på en sådan. Andra faktorer är
högt blodtryck, avsaknad/brist på olika vitaminer under längre tid samt rökning.
Forskning visar även på att högutbildade löper mindre risk än lågutbildade att utveckla
demens. Detta tror Aguero-Eklund et al. (2006) beror på att lågutbildade i större
utsträckning har en mer ohälsosam livsstil än en högutbildad (Aguero-Eklund et al.
2006).
1.2 Kommunikation
Kommunikation definieras på olika sätt. Begreppet Communicare är ursprungligen från
det latinska språket och betyder göra gemensamt samt ömsesidigt utbyte (Fossum
2013). En annan definition på kommunikation är bemötande (Solem 1996). Inom hälso-
och sjukvården används kommunikationen som ett viktigt redskap för att tillfredsställa
behov, samarbeta och överleva (Fossum 2013).
Personer med demens drabbas i många fall av kommunikationssvårigheter. De kan
drabbas av en försämrad hörsel och syn som leder till att deras kommunikationsförmåga
blir försämrad (McCullars 2012). En försämrad kommunikation och ett försämrat minne
kan för personer med demens vara en plågsam upplevelse. Vardagen och den sociala
gemenskapen blir förändrad och detta kan leda till en försämrad livskvalitet (Achterberg
et al. 2010).
Enligt Kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsen 2005)
ska kommunikationen ske på ett respektfullt sätt samt att sjuksköterskan ska förvissa sig
om att patienten förstår given information. Att uppnå förståelse mellan personal och
patient ökar tryggheten och patientsäkerheten oavsett vilken sjukdom eller diagnos en
person är drabbad av.
Ett tecken på en god kommunikation mellan sjuksköterskan och patient är när
sjuksköterskan tar sig tid att kommunicera samt att lyssna på patienten. Sjuksköterskan
ska alltid använda den kliniska blicken under konversationen med patienten (Travelbee
1971), detta för se och uppmärksamma hela patienten under kommunikationen
(Travelbee 1971; Normann 2001).
Målet med att kommunicera är att sträva efter förståelse samt att skapa en mänsklig
relation mellan sjuksköterska och patient för att det ska bli en patientsäker vård
(Travelbee 1971). Kommunikation är en process som sker kontinuerligt mellan
människor, som varken kan sättas igång eller stängas av (Eide & Eide 2009; Travelbee
1971).
Konversationen som sker har en påverkan på vårdrelationen och vårdkvalitén (Berry &
Stewart 2006). Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten ska enligt
Ashworth (1980) ha fyra viktiga utgångspunkter: 1). Sjuksköterskan och patienten ska
bilda en relation till varandra och visa respekt. 2). Sjuksköterskan ska vara tillförlitlig
och kunnig, och klargöra patientens behov så som patienten upplever det. 3).
Sjuksköterskan ska ge tydlig information till patienten, så att patienten förstår vad som
ska ske. 4). Patienten ska få hjälp med att använda sig av sina egna resurser samt de
resurser som vården erbjuder. Detta för att patienterna ska få sina behov uppfyllda
(Ashworth 1980).
6
1.3 Vårdrelation
Berg (2006) beskriver en vårdrelation som ett möte i vården där patienten och dennes
situation blir uppmärksammad och där både patienten och sjuksköterskan är engagerade
i patientens välbefinnande och hälsa (Berg 2006).
En vårdrelation är en grundpelare för att skapa en god omvårdnad (Kasén 1996). För att
kunna få en god vårdrelation måste patienten känna förtroende för sjuksköterskan.
Sjuksköterskan ska vara medveten sin maktposition. Denna situation kan få patienten att
känna sig odelaktig i omvårdnaden samt ge rädsla att inte våga ifrågasätta. Det är
sjuksköterskans ansvar att se till att patienten känner sig delaktig i omvårdnaden trots
maktpositionen (Berg 2010).
För att upprätthålla en vårdrelation med sin patient måste sjuksköterskan se på sin
patient som en individ med kropp och själ, och inte som ett objekt som ska vårdas
(Watson 1985). Genom att patienten inte blir sedd som ett objekt ökar möjligheten att få
en individanpassad vård utöver den vård som måste ges för att bota/lindra
sjukdomen/symtomen som patienten söker för. Sjuksköterskan ska aktivt förse sig med
kunskap om patientens tillstånd och se till individen för att identifiera patienternas olika
behov (Berg 2010).
Devar och Nolan (2013) menar att personalen snabbt bör skapa en god relation med sina
patienter för att lära känna varandra och identifiera deras behov. Genom att välkomna
patienten när den ska vårdas öppnas möjligheten att skapa en god relation då patienten
förhoppningsvis känner att det är en trivsam och trygg miljö att vårdas på. En annan
faktor som kan ha betydelse för relationen är att vara personlig med patienten. Om
sjuksköterskan pratar på ett personligt plan och delar med sig av egna historier och
upplevelser, utan att bli privat, har Devar och Nolan (2013) noterat att vårdrelationen
mellan sjuksköterska och patient fördjupats. Genom att arbeta på detta sätt och skapa en
djupare relation till patienten kan omvårdnaden förbättras på många sätt, dels för att
patienten är mer tillfreds med sin situation men också för att sjuksköterskan ser
patienten och lär sig tolka patienten och hans/hennes behov (Devar & Nolan 2013).
1.4 Problemavgränsning
Personer med demens har många gånger svårt att kommunicera då deras kognitiva
förmåga är försämrad. Detta kan många gånger upplevas som svårt och stressande då
inte förståelse uppnås. Sjuksköterskan möter patienter som har demens oavsett
arbetsplats. Som sjuksköterska är det viktigt att tillägna sig med kunskap och erfarenhet
om hur en kommunikation genomförs på bästa sätt med en person som har demens.
1.5 Syfte
Syftet med litteraturstudien var att beskriva olika kommunikationsformer för personer
med demens.
7
2. METOD
Studien är en litteraturstudie som har utförts genom att sammanställa material från olika
databaser för att kunna besvara syftet inom ett avgränsat område.
Litteraturstudier skall göras systematiskt genom bland annat databassökningar. Till
hjälp har Polit och Becks (2012) 9-stegsmetod för att genomföra en litteraturstudie
använts.
Figur 1. 9-stegsmetod för hur en litteraturstudie skall genomföras (Polit & Beck 2012).
Fritt översatt av författarna.
2.1 Litteratursökning
(steg 2) Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO.
Kriterier för att använda artiklarna var att de skulle vara publicerade mellan 2003-2013
för att inte riskera ett inaktuellt resultat. Männen och kvinnorna som ingick i studierna
skulle vara diagnostiserade med en demenssjukdom. Inklusion av både kvalitativa och
kvantitativa artiklar gjordes. Ytterligare kriterier som ställdes var att alla artiklar skulle
vara peer reviewed samt vara författade på engelska.
De sökord som har använts i Cinahl var: dementia, communication och Nurse-patient
relation. Alla sökord var ”Major Subject Headings”. Sökorden har sedan kombinerats
med varandra för att fördjupa sökningen. Se tabell 1.
De sökord som använts i PubMed var: Dementia, communication och nursing. Dessa
sökord har sedan kombinerats för att fördjupa sökningen. Alla sökord var ”Mesh-
termer” (Medical Subject Headings). Se tabell 2.
Sökorden som använts i PsycINFO var: dementia och communication. Även dessa har
kombinerats för att fördjupa sökningen. Alla sökord var ”Thesaurus”. Se tabell 3.
1. Formulera frågeställningar
2. Välj ut sökord samt vilka databaser som ska användas
3. Datainsamling samt identifiering av
primärkällor görs.
4. Granska källor för att hitta användbart samt rensa ut icke-
användbart material.
5. Läs insamlat och utvalt material.
6. Sammanfatta materialet.
7. Kritisk granskning av materialet
8. Analysera och integrera
informationen. Identifiera teman.
9. Sammanställning av insamlat material.
8
Tabell 1. Databassökning Cinahl
Databas Sökning Sökord Antal
träffar
Urval 1 Urval 2 Urval 3
Cinahl S1 (MH ”Dementia”) 7804
S2 (MH ”Communication”) 5825
S3 (MH”Nurse-patient-
relations”)
2109
S4 (S1) AND (S2) 522 15 5 4
S5 (S1) AND (S2) AND (S3) 37 11 (7) 3 1
Totalt 19 8 5
( ) = Interna dubbletter MH Major Subject Hedings
Tabell 2. Databassökning PubMed
Databas Sökning Sökord Antal
träffar
Urval 1 Urval 2 Urval 3
PubMed S1 Dementia
[Mesh]
23598
S2 Communication
[Mesh]
45967
S3 Nursing [Mesh] 14647
S4 (S1) AND (S2)
AND (S3)
83 12 [3] 4 3
Totalt 9 4 3
[ ] = Externa dubbletter i Cinahl Mesh=Medical Subject Headings
Tabell 3. Databassökning PsycINFO
Databas Sökning Sökord Antal
träffar
Urval 1 Urval 2 Urval 3
Psycinfo S1 Dementia 549
S2 Communication 2407
S3 (S1) AND (S2) 145 15 5 4
Totalt 15 5 4
9
2.2 Urval
(steg 3) Inför urval 1 samlades material från de olika databaserna in.
Urval 1: (steg 4) 787 stycken titlar samt abstract granskades varav 43 stycken artiklar
valdes till urval 1. De artiklar som inte stämde överens med syftet samt inte hade ett
abstract exkluderades.
Urval 2: (steg 5) Artiklarnas metod och resultat lästes för att granska innehållet. En
diskussion om artiklarnas innehåll fördes mellan författarna. 17 artiklar ansågs svara på
studiens syfte, de andra artiklarna exkluderades då metod och resultat inte var tydligt
beskrivna. Tre artiklar från PubMed visade sig vara externa dubbletter från Cinahl.
Detta redovisas i Tabell 2.
Urval 3: (steg 6) Insamlat material sammanfattades och kodades. (steg7) Artiklarna
granskades utifrån Polit och Becks (2012) granskningsmall” Guide to an Overall
Critique of a Qualitative Research Report”. Granskingsmallen användes som ett
underlag för att säkerställa artiklarnas kvalitet. Till urval 3 valdes tolv artiklar. Fem
artiklar exkluderades då några inte var genomförda på ett etiskt korrekt sätt samt att de
inte uppfyllde kriterierna enligt Polit och Becks (2012) granskningsmall.
2.3 Databearbetning
(Steg 8) Resultatet i artiklarna kodades in i olika teman med hjälp av
markeringspennor. Utifrån detta påbörjades en jämförelse om vilka likheter samt
olikheter dessa teman innehöll. De teman som identifierades lika slogs samman och
resulterade till fem kategorier. (Steg 9) Matrisen utformades genom de artiklarna som
var kvalitetssäkrade till litteraturstudien (se bilaga 1). Resultatet sammanställdes.
2.4 Etiska övervägande
Inom forskningsetik finns det krav som är grundade utifrån de fyra etiska principerna:
Principen om autonomi, principen att göra gott, principen att inte skada och principen
om rättvisa (Sygeplejerskers samarbejde i Norden 2003). Omvårdnadsforskning har
vanligtvis ett humanistiskt fokus. Detta fokus beskriver olika aspekter av den mänskliga
sårbarheten. Sjuksköterskan ska ha en god kunskap samt en god förståelse av de
grundläggande etiska principerna för att undvika denna sårbarhet (Sygeplejerskers
samarbejde i Norden 2003). Innan forskningsresultat publiceras skall en etisk
granskning genomföras av etiksprövningsnämnden (Olsson & Sörenson 2011).
Författarna har i sitt urval varit noga med att endast använda sig av material som är
granskat och godkänt av en utvald nämnd i landet där materialet har producerats. Endast
primärkällor har använts.
För att få ett korrekt resultat är det viktigt att översättningarna som görs blir så exakta
som möjligt för att inte resultatet ska bli förvrängt. Därför har artiklar valts där språket
har behärskats. Alla citat som finns med i resultatet är citerade på originalspråk.
Författarna har varit noggranna med att utesluta artiklar där studiernas metod inte varit
gjorda på ett, enligt dem själva, etiskt korrekt sätt.
10
3. Resultat
Litteraturstudiens resultat har grundats på tolv vetenskapliga artiklar. Studierna till
artiklarna var kvalitativa. Sammanfattning av artiklarna beskrivs i matrisen (se Bilaga
1). Fem kategorier har identifierats: Reminiscens, icke – verbal kommunikation,
vardagligt språk, individanpassad kommunikation samt validation. (se Figur 2).
Figur 2. Litteraturstudiens fem kategorier.
Reminiscens
Icke-verbal kommunikation
Vardagligt språk Individanpassad kommunikation
Validation
11
3.1 Reminiscens
Reminiscens betyder minnesväckare. Genom att använda sig av reminiscensterapi
syntes en stor skillnad i antal mängd ord som användes i en konversation. När
reminiscensterapi skulle testas på personer med demens började forskarna med
gruppsamtal. Samtalen baserades på olika ämnen, exempelvis resor och upplevelser
sedan tidigare i livet. Dessa samtal resulterade till att antalet ord ökade per gruppsamtal.
Reminiscens visade sig vara en god terapiform för att öka och förbättra
kommunikationen för personer med demens (Okumura et al. 2008).
Musik är en form av reminiscensterapi. När bakgrundsmusik spelades i samband med
morgonrutinerna på ett demensboende blev samspelet mellan personen med demens och
sjuksköterskan harmoniskt och vårdtagaren upplevdes mindre aggressiv (Götell et al.
2009; Wheeler & Oyebode 2010), samt kommunicerade med en vänlig röst (Götell et al.
2009). När sjuksköterskan sjöng syntes tydligt att vårdtagaren blev mer uppmärksam på
vad som pågick i rummet (Götell et al. 2009). Personerna med demens uttryckte
välbefinnande när sjuksköterskan sjöng (Marmstål-Hammar et al. 2010; Wheeler &
Oyebode 2010) och de fortsatte att sjunga eller vissla när sjuksköterskan slutade
(Marmstål-Hammar et al. 2010). När sjuksköterskan sjöng en visa som avslutades med
en fråga svarade den demensdrabbade på detta. Personerna med demens tackade många
gånger för hjälpen och uttryckte sin tacksamhet, något som inte tidigare noterats (Götell
et al. 2009).
Att ställa enkla betydelsefulla frågor, exempelvis ”hur är det” eller ”berätta lite om dig
själv” kan få en person med demens att börja kommunicera naturligt. Personen med
demens började blicka tillbaka på sitt liv efter att de hört dessa frågor. Detta ledde
många gånger till att de svarade på frågorna som om de vore unga och började då prata
om sina gamla kärleksliv och var de jobbade för tillfället (Russell & Timmons 2007).
Stimulering av sinnen kan leda till att personen med demens börjar kommunicera. Att
anpassa miljön till personen/personerna som ska vistas i den har stor betydelse, dels för
välbefinnandet men också för att hjälpa personer med demens att kommunicera. På ett
boende hade personalen anordnat en korridor med tavlor på gamla filmstjärnor. Det
märktes tydlig att de boende kände igen stjärnorna vilket resulterade till en konversation
om filmstjärnorna samt vilka filmer de skådespelat i (Wheeler & Oyebode 2010).
3.2 Icke-verbal kommunikation
Den icke-verbala kommunikationen är som mest effektiv då personen med demens inte
kan kommunicera verbalt, vilket gör denna kommunikationsform viktig (Ward et al.
2008). Denna form av kommunikation kan innebära att personen använder kroppen,
exempelvis läppar, ögon, huvudet, armar, fötter samt ben (Ward et al. 2008). När
personen med demens vill börja kommunicera med kroppen visas tydliga rörelser (Ward
et al. 2008). En icke-verbal metod som visats sig vara effektiv är när sjuksköterskan
kommunicerar och samtidigt agerar med personen som har demens, detta beskrivs i
citatet nedan (Ward et al. 2008).
Mary, that´s right Mary. We´re going to sit over there… this foot forward first, slowly and
then this foot. Well done, no I want you to turn, you´re going to turn towards me and then
12
put this foot here, no here, that´s right and a little shuffle and just lower down, back form
me now, in there, lovely (Ward et al. 2008 s. 638).
Det har visat sig att sjuksköterskor som jobbar nära personer som har demens lär sig att
tolka olika tecken på kommunikation, exempelvis rörelsemönster och ögonkontakt, för
att veta vad personen med demens vill förmedla/uttrycka. Genom detta skapas förståelse
utan att ord är nödvändiga vilket kan vara av stor betydelse när personer med demens
har svårt att uttrycka sig. Dock har det även upptäckts att sjuksköterskorna många
gånger inte delar med sig av sin kunskap till andra om hur personen med demens
kommunicerar, detta på grund av att sjuksköterskan inte förstår hur betydelsefull denna
tysta kommunikation är (Ward et al. 2008).
3.3 Vardagligt språk
Att använda vardagligt språk i samtal med personer som har demens är inte alltid
effektivt. Genom att mäta antal mängd ord som användes under ett vardagligt samtal
syntes tydligt att antal använda ord var betydligt mindre än vid en anpassad
kommunikationsform (Okumura et al. 2008). Dock påstår Murphy et al. (2010) att
behov av olika kommunikationsformer inte är nödvändigt i ett tidigt utvecklingsstadie
av demens. Vardaglig kommunikation visade sig vara lika effektiv under det tidiga
utvecklingsstadiet av demenssjukdomen (Murphy et al. 2010).
de Medeiros et al. (2011) har undersökt olika faktorer som är bärande för att utveckla
vänskap. Det framkom att kommunikationsförmågan och intresset i att föra en
konversation var av stor vikt för att skaffa vänner. De boende som hade samma nivå av
samtalsförmåga uppfattades av andra som vänner då de ofta satt ihop och konverserade
med varandra. Detta tydliggörs i citatet nedan som en av de boende har uttryckt:
” I am not as friendly with him because a friend should be outgoing, too, so you can
exchange ideas. Ralph is not outgoing” (de Medeiros et al. 2011 s. 373).
Sjuksköterskorna som jobbade på boendet beskrev att en vanlig självständig
konversation karaktäriserar en vänskap mellan de boende (de Medeiros et al. 2011).
Även när anhöriga eller bekanta gör regelbundna besök hos personen som har demens,
har det visat sig att deras sociala interaktion ökar. Detta resulterar till att personer med
demens kommunicerar mer än vanligt (Ward et al. 2008).
3.4 Individanpassad kommunikation
Att använda sig av olika strategier under en konversation med en person som har
demens har visats sig vara effektiv (Small et al. 2003). Det är även viktigt att anpassa
sitt sätt att kommunicera under en konversation med en person som lider av demens
(Acton et al. 2007). Kommunikationsstrategierna kan vara effektiva på olika sätt,
beroende på hur långt utvecklad personens demens är. Sjuksköterskor som har testat
olika strategier rapporterar att de mest effektiva är att: tala med enkla meningar, ställa Ja
respektive Nej frågor, ge enkla instruktioner, ställa endast en fråga åt gången (Small et
al. 2003) samt att öppna frågor ska undvikas (Acton et al. 2007). Det är viktigt att
13
personen får tid att svara på frågorna (Small et al 2003; Acton et al. 2007), samt att
personalen inte ska störa i samtalet (Small et al. 2003). Detta har resulterat till att det
blir färre avbrott i konversationen mellan personen med demens och sjuksköterskan
(Small et al. 2003).
I genomsnitt blev det inte någon större skillnad i antal ord som användes av personen
med demens genom att anpassa samtalet. Däremot syntes en tydlig ökning av antal ord
per ämne vilket skulle kunna tyda på att personen med demens hade lättare att hålla sig
till ämnet med hjälp av de olika strategierna (Acton et al. 2007).
Cunningham och Williams (2007) nämner att det var effektivt att kommunicera med
personer med demens på samma sätt som med barn, utan att göra konversationen
barnslig. Barn ska ha tydliga och slutna frågor, desamma gäller för personer som har
demens (Cunningham & Williams 2007).
3.5 Validation
Validation innebär att ge bekräftelse. Perry et al. (2005) har i sin studie identifierat sju
olika valideringsstrategier som använts när sjuksköterskor har kommunicerat med
personer som har demens. De strategier som användes var bekräftelse, förtydligande,
utforska personen med demens, hålla en normal konversation, hålla kvar personen med
demens vid ämnet, fråga personen med demens om det psykiska välmående och skapa
en koppling mellan ämnet och personen med demens (Perry et al. 2005).
Sjuksköterskan använde ovanstående strategier när en konversation fördes med en
boende som hade demens, vars ben var smärtpåverkat. De diskuterade tillsammans det
onda benet och sjuksköterskan bekräftade personens känslor. Under konversationen
lyckades sjuksköterskan involvera ytterligare en boende i samtalet genom att ställa
samma fråga till denne person. Det blev en följsam konversation där de två personerna
med demens var lika engagerade och konverserade med varandra utan tvång (Perry et
al. 2005).
För att underlätta en konversation och bekräfta en konversation med en person som har
demens finns det olika hjälpmedel. Talking Mats är ett hjälpmedel som är framtaget för
att underlätta kommunikationen. Talking Mats används genom bilder och symboler.
Vårdtagaren börjar med att välja ett ämne som visas på bilder, exempelvis en aktivitet.
Vårdtagaren får sedan se bilder på olika aktiviteter och genom detta välja vilken
aktivitet som ska utföras. Det sista steget är att vårdtagaren får välja en bild som visar
känslor/upplevelser. Genom denna metod blir det enkelt för sjuksköterskan att bekräfta
vårdtagarens känslor (Murphy et al. 2010).
Användning av Talking Mats visade på att kommunikationen blev mer effektiv
(Murphy et al. 2010). Dock visade det sig att det inte fanns något behov av detta
hjälpmedel i ett tidigt skede av demenssjukdomens utveckling då
kommunikationsförmågan inte var så pass påverkad (Murphy et al. 2010). Vidare syntes
att de personer med demens som många gånger tappade fokus, och gärna upprepade
samma saker, lättare kunde hålla sig till ämnet och föra en bättre konversation med
hjälp av Talking Mats (Murphy et al. 2010).
14
4. Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika kommunikationsformer för
personer med demens. De kommunikationsformer som identifierades i resultatet har
visats sig vara effektiva samt haft stor betydelse för personer med demens. I resultatet
sågs även att sjuksköterskorna besatt en liten erfarenhet inom kommunikation med
personer som har demens. Efter att sjuksköterskorna deltagit i olika studier hade de fått
en ökad erfarenhet och förståelse. Detta gav en möjlighet att kommunicera med
personen som har demens på ett professionellt och etiskt sätt.
4.1 Resultatdiskussion
De tolv valda artiklarna visade på olika resultat till litteraturstudien. Utifrån de tolv
artiklarna utformades fem kategorier: Reminiscens, icke-verbal kommunikation,
vardagligt språk, individanpassad kommunikation samt validation.
Resultatet visade olika kommunikationssätt som kan användas under en konversation
med en person som har demens. Att kommunicera tydligt med enkla, ställda Ja och Nej
frågor samt korta meningar utformas den bästa möjliga kommunikationen (Cunningham
& Williams 2007; Small et al. 2003). Detta underlättar förståelse för personen med
demens. Använder sjuksköterskan en lång mening som inte har någon betydelse tappas
intresset (Cunningham & Williams 2007). Sjuksköterskan ska ha i åtanke att använda
den kliniska blicken under konversationen för att se hela patienten. (Normann 2001).
Travelbee (1971) nämner att avbrott i kommunikationen ofta beror på att personalen har
en bristfällig förmåga att se hela patienten som en individ.
Som nämnts i resultatet missar sjuksköterskorna ofta att förmedla kunskap om hur
personer med demens kommunicerar. Dessa rapporteringsproblem kan skapa
konsekvenser genom att personen med demens inte känner sig förstådd samtidigt som
sjuksköterskorna upplever en brist i kommunikationen (Travelbee 1971; Ward et al.
2008). Enligt Travelbee (1971) ska kommunikationens innebörd bestå av att göra gott.
Sjuksköterskan ska ha kunskap om denna innebörd och ha en förmåga att använda
kommunikationen på rätt sätt. Genom att ha kunskap om detta skapas en
kommunikationsteknik som vid rätt användning minskar risken för problem vid
överrapportering, vilket leder till en säkrare patientvård (Travelbee 1971). Ward et al.
(2008) påstår att många missförstånd och feltolkningar kan undvikas om sjuksköterskan
har en god teknik för överrapportering av patienter. På så sätt leder det till en förbättrad
situation både för personen med demens samt för sjuksköterskan.
Det framkom även i resultatet att reminiscens var en effektiv strategi för att
kommunicera med personer som har demens. Att återväcka minnen kan genomföras,
exempelvis genom musik (Götell et al 2007; Marmstål-Hammar 2010). Sjuksköterskan
och personen med demens upplevde ett lugn och kände välbefinnande genom musikens
påverkan (Russell & Timmons 2007). Personer med demens fick många gånger ett
förändrat beteende genom minskad aggression och började samtala och sjunga med till
musiken. Forskarna menar att reminiscens är effektiv, eftersom att personen med
demens kan börja kommunicera utan avbrott (Wheeler & Oyebode 2010). Utan avbrott i
15
en konversation kan personer med demens få en inblick i vad de kommunicerar om
(Travelbee 1971).
Det är inte alltid rädsla och okunskap i hur en bra kommunikation fungerar som gör att
kommunikationen brister och missförstånd uppstår. I de flesta studier som författarna
tagit del av, oavsett var de är gjorda, har det varit krav att alla som ställer upp ska tala
aktuellt språk flytande eller utan svårigheter. I många fall har det till och med varit krav
på att deltagarna i vissa studier ska ha aktuellt språk för studien som modersmål.
Argumenten för dessa val har ändå varit relevanta då studierna har handlat om hur
sjuksköterskan hanterar kommunikationen, och att det då är viktigt att de sjuksköterskor
som har ställt upp i studierna kan föra en konversation ihop med en person som har
demens på ett professionellt sätt.
Dock anser författarna själva att det inte fungerar såhär i verkligheten. Personalen kan
inte välja sina patienter och kan heller inte välja bort någon på grund av
språksvårigheter. Många gånger kan detta lösas genom att båda får tala engelska. När en
patient med demens vårdas kan detta bli problem då personen kanske inte kommer ihåg
eller förstår något mer språk än sitt modersmål. Personen kan även vara så pass långt
gången i sin demensutveckling att det är svårt att gestikulera och improvisera. Idag
finns det många människor i Sverige som inte har svenska som modersmål och som
vårdas på boende för personer med demens. Det är viktigt, anser författarna, att även
dessa personer får möjlighet att vara med i studier och, framförallt får vara med och
uppleva att de blir lyssnade på och, med hjälp av olika kommunikationsformer, kan
uttrycka sin vilja.
I en studie där syftet var att ta reda på hur sjuksköterskestudenter upplevde
kommunikation i ett mångkulturellt möte, framkom det att studenterna ofta upplevde att
det var jobbigt att kommunicera med personer som de inte delade samma språk med. De
upplevde många gånger att vården inte blev personlig vilket också ledde till en rädsla
för att göra misstag när kommunikationen inte var tillräckligt bra (Jirwe et al. 2010).
När sjuksköterskan ska kommunicera med personer, som har demens, från ett annat
land, kan det uppstå kommunikationsproblem. Kommunikationsproblemen uppstår ofta
när exempelvis personen med demens inte är tillmötesgående eller när det uppstår en
kulturkrock mellan sjuksköterskan och personen med demens (Davis 2000).
Familjemedlemmar och vänner har en betydande roll för personen med demens vid
kommunikationsproblem. Detta för att personen med demens känner en trygghet när
anhöriga finns till hands när de inte förstår vad sjuksköterskan försöker tala om (Garrett
et al. 2008). När personalen tar sig tid till att förstå kulturen där personen med demens
ursprungligen kommer från, underlättar detta för omvårdnadsarbetet samt underlättar
konversationen(Burnard & Naiyapatana 2004).
Under en konversation med en person som har demens är det viktigt att sjuksköterskan
inte har någon förutfattad meningen om patienten. Detta kan vara utmanande för
sjuksköterskan och övrig vårdpersonal, men om de övervinner dessa utmaningar, leder
det till en förbättrad vård samt att etiska dilemman minskar (Crown & Bullock 2003).
16
4.2 Metoddiskussion
Författarna valde att göra artikelsökningen i databaserna Cinahl, PubMed och
PsycINFO. Dessa databaser är inriktade på omvårdnad, medicin och psykologi vilket
författarna ansåg var ett krav för att hitta både relevant och evidensbaserad forskning.
Att använda tre databaser ansågs ge studien styrka då utbudet av artiklar blev fler vilket
gav ett mer trovärdigt resultat. Dock fanns det i både Cinahl och PubMed flertalet
dubbletter av artiklarna vilket gav svaghet till resultatet. Detta skulle å andra sidan
kunna ses som en styrka till studien då författarna har varit konsekventa och valt artiklar
som svarat på studiens syfte. Hade det visat sig att författarna inte valt några dubletter
hade resultatet kunna ifrågasättas då författarna i ena databasen ansåg en artikel vara
bra, medan den i en annan databas sållades bort. Båda författarna är kunniga i det
engelska språket men har använt hjälpmedel, exempelvis lexikon, för att tolka och
översätta materialet till svenska på ett korrekt sätt. Detta medför att resultatet är
trovärdigt och korrekt tolkat.
För att finna relevanta och evidensbaserade studier valdes sökorden ”Dementia”,
”Communication”, ”Nursing” & ”Nurse-patient-relation”. Dessa kombinerades i
flertalet sökningar. Då syftet med studien var att beskriva olika kommunikationsformer
ansåg författarna att ovanstående sökord var relevanta för att kunna besvara syftet. De är
också tillräckligt många för att få ett djup i sökningen samt öppna upp för fler artiklar,
utan att resultera i för många och irrelevanta sökningar. Artiklarna ha lästs enskilt, och
sedan läst ihop för att samla in de teman som upptäckts. Processen började med att
identifiera koder och mönster för att finna teman. Utifrån dessa teman skapade fem
kategorier.
De artiklar som valdes beskrev olika kommunikationsformer som kan användas för
personer med demens. Artiklarna fick inte vara äldre än tio år gamla. En studie äldre än
tio år ansågs inte ha tillräcklig evidens. Alla studier var genomförda med kvalitativ
metod. Detta anser författarna ger ännu mer styrka åt den genomförda studien då
kvalitativa metoder bygger på observationer, intervjuer, tolkningar och erfarenheter
(Forsberg & Wengström 2003). På detta sätt ges ett nyanserat och personligt resultat.
4.3 Klinisk betydelse
Som nämnts i introduktionen ökar antalet personer med demens i Sverige, detta på
grund av en stigande ålder hos befolkningen. Oavsett var sjuksköterskan jobbar kommer
det alltid finnas personer med demens som är i behov av vård. Litteraturstudien
påvisade att det fanns olika kommunikationsformer att använda sig av istället för att
konversera med vardagligt språk, som visade sig ha en sämre effekt på
kommunikationen. Därför är det, anser författarna, oerhört viktigt att sjuksköterskan
och övrig personal får information och kunskap om hur en person med demens bemöts
på bästa sätt och hur kommunikationsformer på bästa sätt används vid samtal med
personer med minnessvårigheter.
17
4.4 Förslag till fortsatt forskning
Enligt kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (Socialstyrelsen 2005) ska
sjuksköterskan vara uppdaterad inom arbetsområdet och samla ny kunskap via
forskning. Fortsatt forskning inom demensområdet är en förutsättning för bra
levnadsstandard för personer med demens. Författarna önskar se att mer forskning
inriktas på att finna fler kommunikationsformer som lämpar sig att använda för personer
med demens. Önskvärt hade även varit att genomföra mer kvantitativa studier för att
kunna mäta och identifiera effekterna av en väl fungerande kommunikation.
4.5 Slutsats
Kommunikationen mellan sjuksköterskor och personer med demens är viktig för att det
ska kunna bli en betydelsefull och god omvårdnad. Kunskapen om kommunikation för
personer med demens anses bristfällig. Sjuksköterskan måste ha kunskap om samt
erfarenhet av demenssjukdomar för att kunna genomföra en konversation på ett
professionellt sätt.
18
5. Referens:
* = Artiklar som nämns i författarnas matris.
Achterberg, T., Cox, S., Gary, C., Murphy, J. & Wyke, S. (2010). The effectiveness of
the talking mats framework in helping people with dementia to express their views on
well-being. Dementia, 9 (4), 454-72.
*Acton, G., Yauk, S., Hopkins, B. & Mayhew, P. (2007). Increasing social
communication in persons with dementia. Reserarch and Theory for Nursing Practice:
An International Journal, 21 (1), 32-44.
Aguero-Eklund, H., Fratiglioni, L. & von Strauss, E. (2006). Sammanfattning av SBU:s
rapport om: Demenssjukdomar. Stockholm: SBU. Tillgänglig:
http://www.demenscentrum.se/Documents/Myndigheter_departement_pdf/06_SBU_De
menssjukdomar_sammanfattn.pdf [2014-02-09]
Ashworht, P. (1980). Care to communicate. London: Royal Collage of nursing of the
UK.
Berg, L. (2006). Vårdande relation i dagliga möten: En studie av samspelet mellan
patienter med långvarig sjukdom och sjuksköterskor i medicinsk vård. Diss. Göteborg:
Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
Berg, L. (2010). Sjuksköterskans ansvar för vårdrelationen med patienten. Dahlborg-
Lyckhage, E. (red.) .Att bli sjuksköterska-en introduktion till yrke och ämne. Lund:
Studenlitteratur. S. 147-162.
Berry, J.A. & Stewart, A.J. (2006). Communicating with the Deaf during the health
examination visit. The Journal for Nurse Practitioners, 2 (8), 509-515.
Burnard, P. & Naiyapatana, W. (2004). Culture and communication in Thai nursing: a
report of an ethnographic study. International Journal of Nursing Studies, 41 (7), 755-
765.
Crown , L.A. & Bullock, K .(2003). Providing care in a multicultural climate. Family
Practice Recertification, 25 (9), 37-44.
*Cunningham, J. & Williams, K. (2007). A case study of resistiveness to Care and
Elderspeak. Research and Theory Nursing Practice: An International Journal, 21 (1),
45-56.
Davis, M.M. (2000). Communicating nonverbally with non-English speaking
multicultural emergency room patients: An educational module for nurses. Diss. New
York City: Columbia University Teachers College, Columbia University.
*de Medeiros, K., Saunders, P., Doyle, P., Mosby, A. & Van Haitsma. (2011).
Friendships among people with dementia in long-term care. Dementia, 11 (3), 363-381.
19
Devar, B. & Nolan, M. (2013). Caring about caring: Developing a model to implement
compassionate relationship centred care in an older people care setting. International
Journal of Nursing Studies, 50 (9), 1247-1258.
Eide, H. & Eide, E. (2009). Omvårdnadsorienterad kommunikation: relationsetik,
samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur.
Engedal, K. & Haugen, P.K. (2004). Demens: Fakta og utfordringer. Tönsberg:
Forlaget Aldring og helse.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.
Stockholm: Natur & Kultur.
Fossum, B. (2013). Kommunikation – samtal och bemötande i vården. Lund:
Studentlitteratur.
Garrett PW,. Forero R,. Dickson HG. & Whelan A.K. (2008). Communication and
healthcare complexity in people with little or no English: the Communication
Complexity Score. Ethnicity & Health, 13 (3), 203-217.
*Götell, E., Brown, S. & Ekman, S-L. (2007). The influence of caregiver singing and
background music on vocally expressed emotions and moods in dementia care: A
qualitative analysis. International Journal of nursing studies, 46 (4), 422-430.
Hemström, Ö. (2012). Medellivslängden ökar stadigt. Statiska centralbyrån.
[Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.scb.se/sv_/Hitta-
statistik/Artiklar/Medellivslangden-okar-stadigt/ [2014-02-09].
Jirwe, M., Gerrish, K. & Emami, A. (2010). Student nurses’ experiences of
communication in cross-culturalcare encounters. Scandinavian Journal of Caring
Science, 24 (3), 436-444.
Kasén A. (1996) Vårdrelationen som berättelse och förbindelse - en begreppsanalytisk
upptäckt. Hoitotiede, 8 (4), 175-83.
*Marmstål Hammar, L., Emami, A., Engström, G. & Götell, E. (2010). Communicating
through caregiver singing during morning care situations in dementia care.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 25 (1), 160-168.
McCuller, J. (2012). Managing communications and behavioral challenges in dementia.
Adult Health Nursing, 39 (1), 5-8.
Melin, E., & Olsen-Bang, R. (2004) Demens i befolkningen: Handbok i demens.
Stockholm: Kommentus Förlag.
*Murphy, J., Gray, C., Achterberg, T., Wyke, S. & Cox, S. (2010). The effectiveness of
the Talking Mats framework in helping people with dementia to express their views on
the well-being. Dementia, 9 (4), 454-472.
20
Normann, H.K. (2001). Lucidity in people with severe dementia as a consequence of
person-centered care. Diss. Umeå: Umeå Universitet.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen. Stockholm: Liber AB.
*Okumura, y., Tanimukai, S. & Asada, T. (2008). Effects of short-term reminiscence
therapy on elderly with dementia: A comparison with everyday conversation
approaches. Psychhogeriatrics, 8 (3), 124-133.
*Perry, J., Galloway, S., Bottroff, J. & Nixon, S. (2005). Nurse-patient communication
in dementia- improving the odds. Journal of Gerontological Nursing, 31 (4), 43-52.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing reaearch generating and assesing evidence for
nursing practice. Wolters Kluwer. Lippincott Williams & Wilkins: Philadelphia.
*Russell, C. & Timmons, S. (2007). Life story work and nursing home resident with
dementia. Nursing older people, 21 (4), 28-33.
Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Socialstyrelsen (2007). Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i
Sverige 2005 .Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9206/2007-123-
32_200712332.pdf [2014-02-03]
*Small, J., Gutman, G., Makela, S. & Hillhouse, B. (2003). Effectiveness of
communication strategies used by Caregivers of personen with Alzheimer´s disease
during activities of dily living. Journal of speech, Language, and hearing Research, 46
(2), 353-367.
Solem, P-E. (1996). Kommunikation med dementa. Demens – psykologiska perspektiv.
Lund: Studentlitteratur.
Sygeplejerskers samarbejde i Norden (2003). Etiske retningslinier for
sygeplejeforskning i Norden. Oslo: Allservice AS.
Travelbee, J. (1971). Interpersonal aspects of nursing. Philadelphia: Davis.
Wahlund, L-O. (2004). Vaskulär demens. Björlin, G., Basun, H., Beck-Friis, B., Ekman,
S., Englund, E., Jönhagen, M., Gustafsson, L., Lannefelt, L., Nygård, l., Björkstén, K.,
Terziz, B. & Wahlund, L-O. (red.) Om demens. Stockholm: Liber. S. 49-54
*Ward, R., Vass, A., Aggarwal, N., Garfield, C. & Cybyk B. (2008). A different story:
exploring patterns of communication in residential dementia care. Ageing and Society,
28 (5), 629-651.
21
Watson, J. (1985). Nursing. The philosophy and Science of Caring. Colorado:
University Press.
*Wheeler, N. & Oyebode, J. (2010). Dementia care 1: person centred approaches help
to promote effective communication. Nursing Times, 106 (24), 22-28.
3
Artikelmatris Bilaga 1 (1/5)
Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat
Acton G.
Yauk, S.
Hopkins, B.
Mayhew, P.
Increasing social
communication in
persons with dementia.
2007
Att undersöka om
individanpassad
kommunikation (sätt att
underlätta
kommunikationen för en
person med demens) är
effektivt för
kommunikationen.
Metod: Kvalitativ
Intervju med varje
boenden.
Målet var att engagera en
boende i en 15 min
konversation.
Antal deltagare: 10
varav en man.
Individanpassad
kommunikation gav bättre
resultat än den ”vanliga”
kommunikation som
användes för alla oavsett
behov.
Cunningham, J.
Williams, K.
A Case Study of
Resistiveness to Care
and Elderspeak.
2007
Hur personen med
demens reagerar när
sjuksköterskan använder
barnspråk som en
kommunikationsstrategi.
Metod: Kvalitativ
Filmade deltagarna för att
observera reaktionerna
som uppstod.
Antal deltagare: 13
Det visade sig vara
effektivt att tala med
personer med demens som
att de vore ett barn. Detta
för att de fick en förstålse
av konversationen som
sjuksköterskan och
personen med demens
förde mellan varandra.
4
(2/5)
Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat
de Medeiros, K.
Saunders, P.
Doyle, P.
Mosby, A.
Haitsma, K.
Friendships among
people with dementia
in long-term care
2011
Hur vänskapen påverkar
personer med demens
Metod: Etnografisk
studie, under 6 månader.
Antal deltagare: 31, (21
kvinnor och 10 män)
Kommunikation är ett
viktigt redskap för att bilda
vänskap.
Götell, E
Brown, S.,
Ekman, S-L,.
The influence of
caregiver singing and
background music on
vocally expressed
emotions and moods in
dementia care: A
qualitative analysis
2007
Ta reda på hur personer
med demens reagerar och
uttrycker sig när
bankgrundsmusik spelas
under omvårdnad av
morgonrutiner.
Metod: Kvalitativ.
Observerade när
sjuksköterskan tog hand
om patienten under
morgonrutinerna hjälp av
bakgrundsmusik
Antal deltagare: 24
Musiken har en stor
inverkan för personer med
demens. Används musik
som personer med demens
är uppväxta med så blir det
en positiv reaktion, till
exempel: kommunicerade
med sjuksköterskan.
Malmstål-Hammar, L.,
Emami, A.,
Engstöm, G.,
Götell, E.
Communicating
through caregiver
singing during
morning care situations
in dementia care
2010
Beskriva hur personer
med demens och deras
sjuksköterskor uttrycker
verbal och icke-verbal
kommunikation samt har
ögonkontakt med
personen, under
morgonrutinerna utan
musik i bakgrunden samt
med musik spelande
under tiden arbetet
utförs.
Metod: Kvalitativ
Observationsstudie i hur
morgonrutinerna sköt
med hjälp av musik på
två vårdboende
Antal deltagare: 16 (10
patienter med demens
samt 6 sjuksköterskor).
Personen med demens
blev mer aktiv i
kommunikationen både
verbalt och ickeverbalt.
Personen med demens
sjöng med sjuksköterskan
och tillsammans skapade
de en nära vårdrelation.
5
(3/5)
Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat
Murphy, J.
Gray, C.M,
Achterberg, T.
Wyke, S.
Cox, S.
The effectiveness of
the Talking Mats
framework in helping
people with dementia
to express their views
on well-being
2010
Den demensdrabbade
kommer i ett tidig sked
drabbas av
kommunikationssvårigheter.
Ett kommunikationsverktyg
som heter Talking mats har
utformas och syftet är att se
om verktyget underlättar
kommunikationen för
personer med demens.
Metod: intervjuer under
fyra besökstillfällen. Det
var både ostrukturerade
och strukturerade frågor.
Antal deltagare: 31
Talking Mats har vistas sig
vara ett verktyg som
förbättra
kommunikationen för
personer med demens.
Okumura, Y.
Tanimukai, S
Asada, T.
Effects of short-term
reminiscence therapy
on elderly with
dementia: A
comparison with
everyday conversation
approaches
2008
Jämföra
vardagskommunikationen
med Reminisansterapi.
Metod: Gruppsamtal en
timme/vecka, under fem
veckor.
Antal deltagare: 16,
endast kvinnor.
Reminiscens terapi har
visats sig vara effektiv än
det vanliga vardags
kommunikation för
personer med demens,
både när det gäller verbal-
och icke verbal
kommunikation.
Perry, J.
Galloway, S.
Bottorff, J.L
Nixon, S.
Nurse – patient
communication in
dementia
2005
Undersöker användningen
av olika samtalsstrategier
för personer med demens.
Metod: Kvalitativ
design. Gruppsamtal
Antal deltagare: 8
kvinnor med demens,
från olika vårdhem.
Kommunikationsstrategier
är en effektiv metod för att
underlätta sampelet mellan
en person med demens och
sjuksköterskan.
6
(4/5)
Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat
Russell, C.
Timmons, S.
Life story work and
nursing home
residents with
dementia
2009
Visa att kommunikation
och förståelse är möjligt,
genom att personer med
demens får berätta om sitt
liv.
Metod: Kvalitativ.
Intervjuer under 45 min
där personer med demens
skulle besvara frågor så
som: ”hur är det med dig”
och ”berätta lite om dig
själv”.
Antal deltagare: 5
Berättelserna som
deltagarna delade med sig
visade att de förstod
frågorna som ställdes samt
att de började kommunicera
om livet som varit.
Deltagarna berättade fem
olika berättelser om kärlek
och deras uppväxt
Small, J.,
Gutman, G.,
Makela, S.,
Hillhouse, B.
Effectiveness of
Communication
Strategies Used by
Caregivers of Persons
With Alzheimer’s
Disease During
Activities of Daily
Living
2003
Tio rekommenderade
kommunikationsstrategier
ska undersökas samt
undersöka hur de
användas för personer
med demens.
Metod: Kvalitativ
Observerade hur personer
med demens reagerade på
dessa
kommunikationsstrategier
Antal deltagare:18
.
De
kommunikationsstrategierna
som var mest effektiva för
personer med demens var:
kommunicerade med enkla
och kortfattade meningar.
Långa konversationer hade
en negativ effekt.
7
(5/5)
Författare Titel Årtal Syfte Metod Huvudresultat
Ward, R.
Vass, A.A.,
Aggarwal, N.
Garfield, C.,
Cybyk, B.
A different story:
exploring patterns of
communication in
residential dementia
care
2008
Observera
kommunikationen för
personer med demens och
hur den fungerar i deras
vårdsituation samt
uppmärksamma vilka
prioriteringa
vårdpersonalen gör, när det
gäller omvårdnaden för
personer med demens.
Metod: Kvalitativ design.
Intervjuades med
strukturerade frågor samt
blev videoinspelade.
Antal deltagare: 123
deltagare (96 kvinnor &
28 män). Deltagarna var
slumpmässigt utvalda.
Ett stor antal av de boende
som umgicks på de
gemensamma ytorna,
ingick i en social
gemenskap med övriga
boende och
sjuksköterskorna. Detta
gav ett resultat på att
kommunikationen
förbättrades.
Wheeler, N.
Oyebode, j.
Dementia care 1:
person centred
approaches help to
promate effective
communication.
2010
Vilken syn personalen hade
på
kommunikationssvårigheter
samt hur de hanterade
detta.
Metod: Kvalitativ
Antal deltagare: 36
Belyste reminiscensens
betydelse för personer
med demens.
Recommended